Prop. 2013/14:113
Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder
1
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 mars 2014
Fredrik Reinfeldt
Peter Norman (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft. Lagen innehåller bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). I lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både AIF-förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och AIF-förvaltare som är etablerade utanför EES kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.
I propositionen föreslås att det införs bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. I enlighet med AIFM-direktivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. I propositionen föreslås även att nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla samt att vissa följdändringar
2
ska göras. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med AIFMdirektivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018.
Vidare föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ändras. Hänvisningen har medfört att Finansinspektionens möjligheter att ingripa har blivit snävare avgränsade än det som är avsett. Genom att hänvisningen ändras kan Finansinspektionen ingripa mot en sådan AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, oavsett enligt vilken bestämmelse i lagen som förvaltaren har tillstånd att driva verksamheten.
I propositionen föreslås slutligen ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som innebär att förvaltning av alternativa investeringsfonder ska omfattas av samma bestämmelser i den lagen som fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
Lagändringarna som avser bestämmelserna om Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot icke EES-baserade AIF-förvaltare och om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
3
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .............................................................. 6 2 Lagtext ......................................................................................... 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ......................................................................... 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 10 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 12 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 47 3 Ärendet och dess beredning......................................................... 53 4 Bakgrund .................................................................................... 55 4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investerings- fonder ........................................................................... 55 4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder .............................................. 56 4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES .................................................. 57 4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder ................................................... 58
4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investerings- fonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare............................................... 58 4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare ................... 59
4.4 Svenska AIF-förvaltare ................................................. 60
5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland .................................................................................... 61 5.1 Inledning ...................................................................... 61 5.2 Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare .......................................... 63 5.3 Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare ....... 67 5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................................ 71 5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................................ 75 5.6 Marknadsföring över gränserna av EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ................................. 76
4
5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ......................................... 79 5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna ................ 82 5.9 Myndighetssamarbete ................................................... 85 5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning ........................ 85 5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål ..... 92
6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ........................ 94 7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ....................................................................... 96 7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som mark- nadsför icke EES-baserade alternativa investerings- fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare .................................................................... 96 7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ....... 97 8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism .............. 98 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .............................. 102 10 Förslagets konsekvenser ............................................................ 106 10.1 Allmänt ...................................................................... 106 10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ................ 107 10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investerings- fonder ........................................................ 107
10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ...................... 108 10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol ....... 109
10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ....................................................... 109 10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................................. 110 10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ....................................... 111
11 Författningskommentar ............................................................. 112 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ..................................................................... 112 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 114 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 115 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 140
5
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 .....................................................143
Bilaga 2 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr
448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referens-medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU .........216
Bilaga 3 Utredningens sammanfattning av förslagen i betänk-
andet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) ..................................................................219
Bilaga 4 Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet
Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67) .................................................................228
Bilaga 5 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) ..............264
Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian Kompletterande
bestämmelser för AIF-förvaltare (dnr Fi2013/4323) ..........265
Bilaga 7 Promemorians lagförslag ..................................................266 Bilaga 8 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig
eller yttrat sig över promemorians förslag .........................278
Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag .............................................279 Bilaga 10 Lagrådets yttrande ............................................................325 Bilaga 11 Parallelluppställning över genomförandet av direktiv
2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt......................330
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014 .......340 Rättsdatablad .....................................................................................341
6
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
2. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
4. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
7
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap.4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.
I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17, 19 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.
2 kap.
4 §
Med utomstående i 3 § tredje stycket avses
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra
8
att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.
att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism1 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.
5 §
Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för
1. svenska myndigheter,
2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20, och som har hemvist
2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20, och som har hemvist
a) inom EES,
b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs,
3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG2,
4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3,
5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro,
6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap.4–16 §§inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas,
7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten,
8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar
a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller
b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller
9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist
a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller
1 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 2 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).
9
b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.
12 §
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.
En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §3
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.
Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter
Föreslagen lydelse
3 kap.
7 §
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
3 Senaste lydelse 2010:764.
10
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
Marknadsföring av vissa andra alternativa investeringsfonder
7 §
En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana ickeprofessionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.
En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.
För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.
11
14 kap.
22 §
Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.
Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.
Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
12
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2–6 och 8–11 §§, 5 kap. 3, 6, 7 och 11–13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och 13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas 25 nya paragrafer, 1 kap. 6 a och 11 a §§, 4 kap. 8 a §, 5 kap. 10 a–10 j och 14–18 §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§ och 8 kap. 32–36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 g, 10 i och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas.
I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar.
Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är
Lagen är indelad i sjutton kapitel. Dessa är
– lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.),
– registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),
– tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), – svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), – utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.),
– utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands (5 kap.),
– referensland för icke EESbaserade AIF-förvaltare (5 a kap.),
– svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), – startkapital och kapitalbas (7 kap.), – skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), – förvaringsinstitut (9 kap.),
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).
13
– informationskrav (10 kap.), – särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), – särskilt om specialfonder (12 kap.), – tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), – ingripanden (14 kap.), – bemyndiganden (15 kap.), och – överklagande (16 kap.) – överklagande (16 kap.).
6 a §
För icke EES-baserade AIFförvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.
8 §
Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren
Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren
1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller
2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.
11 a §
I denna lag betyder
1. etablerad
a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns,
b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist,
2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter,
14
kunder, andra enheter och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt denna lag och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
12 §
Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.
För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28, 30– 36 §§ och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.
4 kap.
2 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till ickeprofessionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om
1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,
2. fonden tillämpar principen om riskspridning,
3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar,
4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, – lösa in andelar eller aktier, och – lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och
5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.
Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.
15
3 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om
1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. kraven i 2 § är uppfyllda,
3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och
4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.
Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.
4 §2
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige i
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige i
2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
16
andra fall än som avses i 1–3 §§, om
1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och
2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.
Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.
andra fall än som avses i 1–3 §§, om
1. kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda,
2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och
3. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.
5 §
En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden
1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och
2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.
Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som
1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och
2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare
17
med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket.
med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.
6 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.
En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.
Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.
Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7–8 a §§.
8 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad
1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller
2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.
Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda.
Tillstånd får ges, om
1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och
3. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka
18
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.
Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.
8 a §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad
1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller
2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.
Sådan marknadsföring får ske bara om
1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,
2. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och
3. det mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan
19
Sverige och det landet.
Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.
9 §
En underrättelse om marknadsföring enligt 6 § ska innehålla
En underrättelse om marknadsföring enligt 6 eller 8 a § ska innehålla
1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad,
2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,
3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,
4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,
5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och
6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.
10 §
Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIFförvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.
Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 och 8 a §§ togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.
Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta.
Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.
Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.
20
11 §
En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts.
Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.
Om Finansinspektionen godtar en ändring som innebär att andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att andelar eller aktier i ytterligare en sådan fond ska marknadsföras här i landet, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen.
I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.
5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige
5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige och utomlands
Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder
Marknadsföring till professionella investerare
3 §
En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.
En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad
1. EES-baserad alternativ investeringsfond,
2. icke EES-baserad alternativ
21
investeringsfond, eller
3. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.
Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.
6 §
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om
1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller
2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.
Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena.
Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i
Sverige är uppfyllda.
Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse
7 §
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond
En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får
1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-
22
som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.
För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.
baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller
2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.
För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.
En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare
10 a §
Tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter underrättelse till behörig myndighet, ska få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella
23
investerare i Sverige eller ett annat land inom EES.
Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland. Bestämmelser om referensland finns i 5 a kap. Om Finansinspektionen finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd.
Tillstånd enligt andra stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond.
För icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar.
Förutsättningar för tillstånd
10 b §
Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om
1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland,
2. det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet,
3. det mellan Finansinspektionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,
4. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet,
6. Finansinspektionens och
24
övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som förvaltaren omfattas av i det land där förvaltaren är etablerad eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad är begränsad,
7. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,
8. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning,
9. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och
10. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.
AIF-förvaltaren är dock inte skyldig att följa en bestämmelse i denna lag eller annan författning, om förvaltaren kan visa
1. att det är omöjligt att samtidigt följa både bestämmelsen och den tvingande lagstiftning som gäller för
a) förvaltaren, eller
b) den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras, och
2. att den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller fonden i det land där de är etablerade innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som innebär samma skyddsnivå för fondens investerare.
25
Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning
10 c §
En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla
1. en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden,
2. en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIFförvaltaren eller den alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade,
3. ett skriftligt intyg som
a) innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och
b) visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet,
4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och
5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket.
Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara lämnas för de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag.
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6–10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra stycket, ska AIF-förvaltaren även
26
ha lämnat in det som anges i första stycket 1–4.
Underrättelse inför tillståndsbeslut
10 d §
Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, om inspektionen finner att villkoren i 10 b § andra stycket är uppfyllda.
Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.
Om Finansinspektionen avser att inte följa det råd som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lämnat i fråga om tillämpningen av undantaget i 10 b § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten om detta. Inspektionen ska även underrätta behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIFförvaltaren avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond.
Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige
10 e §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.
27
Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.
10 f §
Verksamhet i Sverige enligt 10 e § får drivas genom att en AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIFförvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än
1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och
2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.
Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige
10 g §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.
För underrättelsens innehåll,
28
underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.
10 h §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.
29
Marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige
10 i §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Vid sådan marknadsföring krävs att
1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,
2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och
3. det mellan Sverige och det land där fonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.
För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och med-
30
för antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras.
10 j §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende förvaltningsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.
11 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att
1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIFförvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller
2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att
1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller
2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och
31
och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.
det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och
3. förvaltaren
a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller
b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.
12 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i
Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.
13 §
Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än
1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och
2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.
Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas.
Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.
32
Förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES
14 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.
Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla
1. uppgift om i vilket land AIFförvaltaren avser att förvalta fonden, och
2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.
Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om
1. filialens organisation,
2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt
3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.
15 §
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 2 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det
33
som anges i 6 kap. 2 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja förvalta den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar.
För underrättelseförfarandet avseende filialverksamhet gäller även 16 kap. 2 § andra–fjärde styckena.
16 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.
17 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Vid sådan marknadsföring krävs att
1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,
2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och
34
3. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.
18 §
En underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla
1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske,
2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,
3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,
4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,
5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och
6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till ickeprofessionella investerare.
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja marknadsföra den alternativa investeringsfonden
35
i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.
5 a kap. Referensland för icke EES-baserade AIFförvaltare
Sverige som obligatoriskt referensland
1 §
Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, när förvaltaren ska
1. förvalta men inte marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som samtliga är etablerade här i landet,
2. marknadsföra endast en EESbaserad alternativ investeringsfond, som varken har tillstånd eller är registrerad men som är avsedd att marknadsföras enbart här i landet,
3. marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond och enbart här i landet,
4. marknadsföra flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller
5. marknadsföra flera icke EESbaserade eller flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet.
36
Sverige som referensland efter särskilt beslut
2 §
Sverige får även vara referensland för en icke EES-baserad AIFförvaltare i de fall som anges i 3– 7 §§.
3 §
Sverige får vara referensland vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, om
1. de flesta av fonderna är etablerade här i landet, eller
2. den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet.
4 §
Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett enda land inom EES, om
1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller
2. fonden är avsedd att marknadsföras här i landet.
5 §
Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om
1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller
2. Sverige är ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras.
6 §
Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där
37
fonden är avsedd att marknadsföras.
7 §
Sverige får vara referensland vid marknadsföring av flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om
1. fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller
2. Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras.
Beslut om referensland
8 §
I sådana fall som avses i 3–7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland.
9 §
Om ett gemensamt beslut enligt 8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3–7 §§.
Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland
10 §
Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens val av referensland enligt 1 eller 9 § i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.
Om Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av refe-
38
rensland uppfyller kriterierna i 1 eller 9 §, ska inspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och marknadsföringsstrategi.
Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.
11 §
Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIFförvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.
Ändring av referensland
12 §
En AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.
13 §
I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren
1. ange och motivera valet av
39
nytt referensland utifrån kriterierna i någon av 1 och 3–7 §§,
2. redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt
3. lämna uppgifter om namn på den rättsliga representanten och plats i det nya referenslandet där denne är etablerad.
14 §
Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering enligt 13 § och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om förvaltarens motivering till val av nytt referensland och den nya marknadsföringsstrategin.
Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen finner att AIFförvaltarens val av nytt referensland uppfyller kriterierna i någon av 1 och 3–7 §§, ska inspektionen underrätta myndigheten samt förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta behörig myndighet i det nya referenslandet om ändringen samt utan dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren.
15 §
Om Finansinspektionens beslut enligt 14 § står i strid med beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen underrätta myndigheten om beslutet och ange sina skäl för det. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.
40
16 §
Finansinspektionen ska begära att en AIF-förvaltare lämnar in en anmälan om ändring av referensland enligt 12 §, om det inom två år från det att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES att förvaltaren
1. inte har följt den ursprungliga marknadsföringsstrategin,
2. har lämnat felaktiga uppgifter om den, eller
3. har genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen.
I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som inte har följt en begäran enligt första stycket.
17 §
Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i 12 §, får förvaltaren lämna in en begäran till Finansinspektionen om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall tillämpas 13–15 §§.
6 kap.
4 a §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i ett annat land inom EES marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond. Vid sådan marknadsföring krävs att
1. förvaltaren och dess verksamhet kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i
41
det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,
3. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och
4. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.
4 b §
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§.
Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.
8 kap.
28 §
En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda
En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §, eller 10 a § andra stycket ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare
42
genom att överträda
1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller
3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet.
Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
Lagval, behörig domstol och delgivning
32 §
På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond.
På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.
I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att lagen i ett annat bestämt land inom EES ska tillämpas. Ett avtalsvillkor om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt.
33 §
En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om, tvisten är mellan en investerare som har
43
hemvist inom EES och
1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller
2. en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.
34 §
Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp en tvist som avses i 33 § när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, är Stockholms tingsrätt behörig.
35 §
Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt.
36 §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant.
13 kap.
4 §
En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.
Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10–12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder.
Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. att i Sverige marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder.
13 §
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,
44
42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
14 kap.
4 §
Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren
1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller
4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.
3. har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller
5. är icke EES-baserad och inte längre har Sverige som referensland.
I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.
Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse
22 §
Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.
Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §.
Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.
45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,
2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,
2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,
3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,
4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,
5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,
6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,
7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,
8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,
9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,
10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,
11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,
13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,
14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,
15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,
16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,
17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,
18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.
46
16 kap.
2 §
Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 5 kap. 10 a § andra stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.
En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
47
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå,
dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse
4 kap.
5 §
En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden
1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och
2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.
Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som
1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och
2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.
En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).
48
6 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.
En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.
Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7–8 a §§.
Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 a §§.
5 kap.
7 §
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får
1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller
2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.
En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.
49
För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.
En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.
En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om
1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, och
2. det landet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.
Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.
För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än
1. specialfonder,
2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och
3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.
Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse
11 §
En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren
50
förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att
1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller
2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och
3. förvaltaren
a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller
b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.
3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag.
12 §
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.
En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt denna lag.
13 §2
Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än
1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och
2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.
I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.
Vid en planerad eller en redan
2 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
51
genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.
13 kap.
13 §
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i
1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §,
2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §,
3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,
4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,
5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2–5 och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–12 §§,
5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2– 5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§,
6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt
7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§.
Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,
2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap.
2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4,
52
5 § tredje stycket,
3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,
4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,
5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,
6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,
7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,
8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,
9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,
10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,
11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,
13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,
14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,
15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,
16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,
17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,
18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
53
3 Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet. Denna rättsakt är kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet. En sådan rättsakt är kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, se bilaga 2.
Regeringen beslutade den 8 september 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet AIF-förvaltarutredningen.
Utredningen avgav betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Sammanfattningen i betänkandet finns i bilaga 3.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3710).
AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013.
Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt även för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIFförvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018. Förslag till sådana bestämmelser finns i ett beredningsunderlag till AIF-förvaltarutredningens betänkande (se bilaga 3 till betänkandet). Utredningens lagförslag finns i bilaga 4. I promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare finns förslag till ytterligare bestämmelser för att genomföra dessa regler i AIFM-direktivet. Sammanfattningen i promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remissbehandlats (dnr Fi2013/4323). En förteckning över remissinstanserna
54
finns i bilaga 8. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/4323).
I bilaga 11 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför AIFM-direktivet i svensk rätt.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 februari 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten.
55
4 Bakgrund
4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder
AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168–183).
Genom AIFM-direktivet har det införts en harmoniserad EU-rättslig reglering av AIF-förvaltare. Alternativa investeringsfonder definieras i direktivet (artikel 4.1 a) som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITSdirektivet).
AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade alternativa investeringsfondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund, genom trust-lagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade fonder (specialfonder) av definitionen av alternativ investeringsfond. Andra fonder som förekommer i Sverige och som inbegrips i definitionen i direktivet har dock inte före ikraftträdandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattats av svensk fondreglering. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder, såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder (begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid). Kommissionen antog den 17 december 2013 en delegerad rättsakt som innehåller regler om vad som ska anses som en öppen alternativ investeringsfond och en sluten alternativ investeringsfond (kommissionens delegerade förordning (EU) nr …/… av den 17.12.2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att avgöra typ av förvaltare av alternativa investeringsfonder, C[2013] 9098 final). Den period på tre månader under vilken Europaparlamentet och rådet får invända mot den delegerade rättsakten har löpt ut (artikel 58 i AIFMdirektivet). Rättsakten har dock ännu inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).
56
4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder
AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket). Begreppet företag har här en vidare innebörd än i andra sammanhang (a. prop. s. 427). Eftersom en alternativ investeringsfond kan vara bildad på kontraktsrättslig grund krävs inte att det rör sig om en juridisk person.
En första förutsättning för att det ska röra sig om en alternativ investeringsfond är således att syftet med konstruktionen i fråga är att göra kollektiva investeringar i avsikt att skapa avkastning till förmån för investerarkollektivet (a. prop. s. 193). Det krävs dock inte att investerarna får avkastning på sin investering på lika villkor. Det sätt på vilket avkastningen skapas är inte heller relevant: om det är genom att köpa och sälja tillgångarna eller genom att förvalta dem. Däremot ska investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna. Med det menas att de generellt inte bör ha någon daglig kontroll över verksamheten, även om det inte hindrar att investerare godkänner eventuella ändringar av eller påverkar den allmänna inriktningen av verksamheten.
För att betraktas som en alternativ investeringsfond ska konstruktionen också ta emot kapital från ett antal investerare (a. prop. a. s.). Det ska vara minst två investerare. Bedömningen av antalet investerare avser inte antalet faktiska investerare. Den ska i stället grunda sig på om huruvida konstruktionen enligt lag, bolagsordning, fondbestämmelser eller motsvarande regelverk är förhindrad att ta emot kapital från fler än en investerare. Föreligger inget sådant hinder bör konstruktionen anses ta emot kapital från ett antal investerare.
Avsikten med konstruktionen ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna (a. prop. s. 194 f.). Syftet med investeringen måste vara att ge avkastning till dem som investerar. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av alternativ investeringsfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. Verksamhetsdrivande aktiebolag betraktas normalt sett inte som alternativa investeringsfonder när verksamheten utgörs av något annat än att investera bolagets kapital. Begreppet ”verksamhetsdrivande aktiebolag” bör i detta sammanhang förstås som ett aktiebolag som driver någon annan verksamhet än att investera investerares kapital enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Sådana bolag har inte som huvudsakligt verksamhetsföremål att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan verksamhetsföremålet är normalt att an-
57
vända kapitalet för att driva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Kapitalet används även i sådana fall ofta för att införskaffa tillgångar men då i syfte att använda dessa för att exempelvis producera varor eller tjänster eller för att sälja vidare så snart som möjligt i en rörelse som består i att sälja sådana tillgångar. Dessutom innebär inte vinst i ett verksamhetsdrivande aktiebolag per automatik avkastning för aktieägarna.
Med en EES-baserad alternativ investeringsfond avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämplig nationell lagstiftning, har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES (1 kap. 2 § andra stycket). En alternativ investeringsfond som inte uppfyller något av dessa villkor är en icke EESbaserad alternativ investeringsfond (1 kap. 2 § tredje stycket).
Med förvaltning av en alternativ investeringsfond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning eller riskhantering (1 kap. 4 § nämnda lag). Portföljförvaltning innebär att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen (a. prop. s. 197). Det anges i AIFMdirektivet vad en AIF-förvaltare ska göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras (artikel 15).
En AIF-förvaltare är en juridisk person, vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder (1 kap. 3 § första stycket nämnda lag). En alternativ investeringsfond ska ha en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att kraven i lagen och andra författningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § första och fjärde styckena samma lag). Det kan vara antingen en intern eller en extern AIF-förvaltare. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond (1 kap. 3 § andra stycket). En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person (1 kap. 3 § tredje stycket).
Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Innebörden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag).
4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som är etablerade utanför EES. Dessa bestämmelser genomför de regler i AIFMdirektivet som länderna inom EES får välja att genomföra (artiklarna 36 och 42, se a. prop. s. 362 ff.). De reglerna innehåller inte några s.k. EUpass för sådana förvaltare och fonder, dvs. någon rätt för en AIF-
58
förvaltare att med stöd av ett tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande förvalta eller marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES.
I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det emellertid inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt med EU-pass även för AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES (artiklarna 35 och 37–41, se även artikel 67). Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018 (artiklarna 36 och 42, se även artikel 68).
4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder
En svensk AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som inte marknadsförs inom EES (6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 34.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd för sådan förvaltning får ges om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag av kraven avseende förvaringsinstitut, kraven att tillhandahålla årsberättelse samt behörighetsvillkoren för den alternativa investeringsfondens revisorer. En förutsättning är också att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad.
4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare
En svensk AIF-förvaltare eller en AIF-förvaltare som är etablerad i ett annat land inom EES får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 36.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad avseende övervakningen av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.
För marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder krävs tillstånd (4 kap. 3 eller 4 § respektive 5 kap. 6 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-
59
direktivet). För tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs dessutom
1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller
2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden.
I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) finns särskilda krav (4 kap. 5 § och 5 kap. 7 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet). Tillstånd för marknadsföring av sådana fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare, s.k. semi-professionella investerare, får ges även om villkoren som anges ovan inte är uppfyllda (i fråga om begreppet semi-professionella investerare, se a. prop. s. 446). Dessa semi-professionella investerare ska utfästa sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro och skriftligen uppge att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.
4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EESbaserad AIF-förvaltare
En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 42 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avseende årsberättelse, information till investerare och behöriga myndigheter samt information m.m. om en förvaltad alternativ investeringsfond har kontroll över onoterade företag eller emittenter. Dessutom ska det finnas lämpliga arrangemang för samarbete avseende övervakning av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan tillsynsmyndigheten för AIFförvaltaren och den behöriga myndigheten för den EES-baserade alternativa investeringsfonden eller tillsynsmyndigheten för den icke EESbaserade alternativa investeringsfonden. Slutligen krävs även att det land där AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.
Tillstånd för sådan marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige förutsätter dessutom
1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren
60
har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller
2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden (5 kap. 11 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-direktivet).
I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) gäller samma särskilda krav som framgår av avsnitt 4.3.2 (5 kap. 12 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet).
4.4 Svenska AIF-förvaltare
Enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder gäller som huvudregel att svenska AIF-förvaltare ska ha tillstånd av Finansinspektionen (3 kap. 1 §). AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder vars tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden behöver dock enbart vara registrerade hos inspektionen (2 kap.). Hittills har Finansinspektionen beviljat tillstånd för endast två AIF-förvaltare. Övergångsbestämmelserna till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär nämligen att AIF-förvaltare inte behöver ansöka om tillstånd före den 22 juli 2014. Det datumet är också den dag som en AIF-förvaltare som inte behöver tillstånd senast måste anmäla sig för registrering. Inför genomförandet av AIFM-direktivet gjorde Finansinspektionen uppskattningen att omkring 190 svenska företag skulle komma att stå under inspektionens tillsyn enligt nämnda lag (a. prop. s. 413).
61
5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland
5.1 Inledning
Reglerna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra EU-direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, i det följande benämnt MiFID). Den som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet och som vill driva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet vilken, i sin tur, ska överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land inom EES där verksamheten ska drivas. Möjligheten för någon att med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet få driva verksamhet även i andra länder inom EES genom ett sådant underrättelseförfarande brukar benämnas EU-pass.
I likhet med UCITS-direktivet kompliceras reglerna i AIFM-direktivet av att förvaltaren och fonden kan ha olika hemland. Till skillnad från UCITS-direktivet gäller EU-passet enligt AIFM-direktivet bara för marknadsföring till professionella investerare. Länderna inom EES får dock enligt AIFM-direktivet tillåta marknadsföring av alternativa investeringsfonder även till icke-professionella investerare på det egna territoriet (artikel 43). För sådan marknadsföring får länderna behålla eller införa striktare krav än de som gäller för marknadsföring till professionella investerare (bl.a. finansiella företag och stora ickefinansiella företag samt fysiska personer som har erfarenhet från finansmarknaderna eller stora portföljer med finansiella instrument och som själva har valt att bli betraktade som professionella investerare). Reglerna beträffande alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare (artiklarna 35–42). Någon motsvarighet till de reglerna finns inte i UCITS-direktivet utan det direktivet omfattar bara förvaltare och fonder som hör hemma inom EES.
Artiklarna 32 och 33 i AIFM-direktivet, som möjliggör marknadsföring och förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna när både AIF-förvaltaren och fonden är EES-baserade, har genomförts i svensk rätt i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (5 och 6 kap., se prop. 2012/13:155 s. 356 ff. och 1034 f.). Artiklarna 36 och 42 i direktivet rör situationer när antingen AIFförvaltaren eller fonden, eller båda, hör hemma utanför EES. De artiklarna innehåller minimikrav som ska vara uppfyllda om ett land inom EES väljer att i sin nationella lagstiftning tillåta viss marknads-
62
föring enligt reglerna i dessa artiklar (s.k. private placement). Även de två artiklarna har genomförts i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 och 5 kap., se a. prop. s. 362 ff. och 1035).
AIFM-direktivet syftar bl.a. till att skapa en inre marknad för AIFförvaltare samt ett harmoniserat och konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende både EES-baserade och icke EES-baserade AIFförvaltares verksamhet inom EES. Direktivet innehåller därför även harmoniserade regler avseende förvaltare och fonder från tredjeland. Artiklarna 35 och 37–41 innehåller regler om förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i de fall fonden, AIF-förvaltaren eller båda hör hemma utanför EES. Regleringen är omfattande, relativt komplicerad och ställer en rad krav på samarbete mellan olika behöriga myndigheter, tillsynsmyndigheter i länder utanför EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa regler bygger på samma principer för gränsöverskridande verksamhet som gäller då både fond och AIF-förvaltare är etablerade inom EES, dvs. principen om hemlandstillsyn och underrättelseförfarande.
Med hänsyn till de praktiska svårigheter som harmoniserade regler för alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som inte är EESbaserade kan medföra är tillämpningen av reglerna i artiklarna 35 och 37–41 både villkorad och senarelagd. Enligt artikel 67.1 ska Esma senast den 22 juli 2015 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen avge ett yttrande både om hur marknadsföringspasset (EU-passet) för EESbaserade AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder (enligt artiklarna 32 och 33) fungerar och hur de nationella reglerna för icke EES-baserade fonder och förvaltare (enligt artiklarna 36 och 42) fungerar. Esma ska samtidigt ge råd om huruvida marknadsföringspasset bör utökas till att även omfatta EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder, dvs. om artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Esma ska grunda sitt råd på ett antal olika parametrar, bl.a. hur marknadsföringspasset har använts, eventuella problem avseende samarbetet mellan behöriga myndigheter, hur väl minimikraven i de nationella regleringarna av tredjelandssituationer har uppfyllts, potentiella marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (se artikel 67.2). Kommissionen ska enligt artikel 67.6 inom tre månader från det att Esma har lämnat ett positivt råd och yttrande anta en delegerad akt som närmare anger när reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen ska börja tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder. Det innebär enligt artikel 66.3 att svenska bestämmelser på detta område ska börja gälla först om och när kommissionen under 2015 har bestämt ett datum för när reglerna i artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Detta innebär även att de nya EU-passen för icke EES-baserade AIF-förvaltare kommer att gälla parallellt med nu tillämpliga regler om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder.
I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i
63
kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang.
5.2 Marknadsföring inom EES av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare
Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om att en svensk AIF-förvaltare med tillstånd som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, och som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES, ska underrätta
Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Sådan marknadsföring förutsätter att
1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang,
2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och
3. det land där fonden är etablerad har undertecknat ett avtal med Sverige och med varje land inom EES där andelarna eller aktierna i fonden är avsedda att marknadsföras, som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.
Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som AIF-förvaltare får till professionella investerare i Sverige, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag avviker från regeringens genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag anges även de förutsättningar som en utländsk EES-baserad AIFförvaltare måste uppfylla i sitt hemland för att den ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 35 i AIFM-direktivet får en EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd i sitt hemland marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ
64
investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES, om de förutsättningar som anges i artikeln är uppfyllda. Detsamma gäller i fråga om marknadsföring av en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller vars AIFförvaltare, inte är etablerad inom EES (jfr artikel 31.1 andra stycket).
AIF-förvaltaren ska i så fall uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Därutöver krävs
att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 35.2 första stycket a),
att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force (FATF) (artikel 35.2 första stycket b), och
att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens hemland och varje land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 35.2 första stycket c).
Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. När det gäller kravet på samarbetsarrangemang i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet, anser regeringen att direktivet innebär att sådana arrangemang inte kan begränsas till att endast omfatta övervakning av systemrisker såsom utredningen föreslår. Samarbetsarrangemangen i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet ska åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheterna, men de ska inte vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b.
Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens hemland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida den alternativa investeringsfondens hemland är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma. Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis-
65
sionens beslut 2009/77/EG, i det följande benämnd Esma-förordningen. Se även avsnitt 5.9.
Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens hemland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra (artikel 35.3). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut, fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIFförvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till ickeprofessionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 a).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas (artikel 35.4). Underrättelseförfarandet överensstämmer även i övrigt med det som gäller för marknadsföring av EESbaserade alternativa investeringsfonder i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden (artikel 35.4 andra stycket).
Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens hemland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 35.5). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet. De uppgifter och handlingar som ska ges in till den behöriga myndigheten motsvarar det som enligt bilaga III ska ges in då marknadsföringen ska ske i AIFförvaltarens hemland men med den skillnaden att förvaltaren ska ange i vilka länder inom EES som marknadsföringen avses ske.
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 35.6). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 b, c och d). Underrättelseförfarandet överensstämmer med det som gäller för marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder över gränserna (se artikel 32). AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även underrätta Esma (artikel 35.7).
66
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats. Förvaltaren får då börja marknadsföra fonden i värdlandet (artikel 35.7).
AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 35.9). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.
Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIFförvaltaren har lämnat i underrättelse om marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i hemlandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 35.10). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFMdirektivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland vidta de åtgärder som krävs, inbegripet förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden om det bedöms nödvändigt. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 35.16 e).
I artikel 35 i AIFM-direktivet regleras, ur ett svenskt perspektiv, tre olika situationer:
När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i Sverige.
När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en sådan fond i ett annat land inom EES.
När en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.
Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 35 i AIFM-direktivet är, som beskrivits ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är etablerade inom EES (artiklarna 31 och 32). Detta talar enligt regeringens uppfattning för att reglerna bör genomföras i svensk rätt på ett enhetligt sätt. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.
De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av andelar eller aktier i nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer
67
således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 4 kap. 3 och 4 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 363 ff.).
När det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare är det hos den behöriga myndigheten i hemlandet som förvaltaren ska lämna in en underrättelse om den avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. Det är sedan den behöriga myndigheten som ska göra en bedömning av om förvaltaren uppfyller de krav som ställs upp i AIFM-direktivet för sådan marknadsföring. Regeringen anser mot den bakgrunden och till skillnad från utredningen att det inte bör tas in några bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar den underrättelse som en sådan AIF-förvaltare ska ge in till den behöriga myndigheten i sitt hemland och de krav som förvaltaren ska uppfylla för att den myndigheten ska meddela att förvaltaren får marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.
5.3 Referensland för icke EES-baserade AIFförvaltare
Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om definition av referensland för icke
EES-baserade AIF-förvaltare och tillvägagångssätt för att bestämma och byta referensland.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 37 i AIFM-direktivet krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i direktivet för att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder, marknadsföra dessa eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES. Artikeln innehåller en omfattande reglering av tillståndsförfarandet.
Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas hos den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland. Begreppet referensmedlemsstat används i AIFM-direktivet och har sin grund i att EU och medlemsstaterna är utgångspunkten i direktivtexten. Enligt EES-avtalet är AIFM-direktivet tillämpligt även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU. Rätten att driva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIFförvaltare i länder som inte är medlemsstater. För att vara konsekvent i förhållande till den terminologi som används i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder används därför begreppen EES och referensland genomgående i denna proposition och förslag till lagtext. Enligt definitionen i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet ska med referensland förstås den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 37.4. Begreppets innebörd framgår alltså av artikel 37.4 i AIFM-direktivet och förfarandet för att fastställa referenslandet preciseras ytterligare genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referens-
68
medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Enligt artikel 37.4 i AIFM-direktivet ska referenslandet fastställas enligt följande förfarande:
Om AIF-förvaltaren avser att endast förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet det land där fonderna är etablerade (artikel 37.4 första stycket a).
Om AIF-förvaltaren avser att förvalta flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som är etablerade i olika länder, men inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet antingen det land där flest fonder är etablerade eller det land där den största andelen av tillgångarna förvaltas (artikel 37.4 första stycket b).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet där fonden har tillstånd eller är registrerad. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land är referenslandet det land där marknadsföringen ska ske (artikel 37.4 första stycket c).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet (artikel 37.4 första stycket d).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera länder inom EES, är referenslandet det land där fonden har tillstånd eller är registrerad eller ett av de länder där förvaltaren avser att marknadsföra fonden. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land inom EES, är referenslandet ett av de länder där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra fonden (artikel 37.4 första stycket e).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i olika länder inom EES, är referenslandet ett av dessa länder (artikel 37.4 första stycket f).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, är referenslandet det land där samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade, eller det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket g).
Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder är referenslandet det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket h).
I flera av de ovanstående situationerna kan mer än ett land inom EES vara möjligt som referensland. I dessa fall ska AIF-förvaltaren hos de behöriga myndigheterna i alla dessa länder begära beslut om vilket land som ska vara referensland (artikel 37.4 andra stycket). AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv marknadsföring i ett visst land med en redogörelse för sin marknadsföringsstrategi (artikel 37.4 tredje stycket). De behöriga myndigheterna ska inom en månad från att de tog emot begäran, gemensamt besluta vilket land som ska vara förvaltarens referensland. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska
69
därefter utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren. Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett beslut kan de hänskjuta frågan till Esma, som då får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.6 i AIFM-direktivet). I de fall där de behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket land som ska vara referensland innebär detta en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 2 § regeringsformen kräver ett uttryckligt bemyndigande från regeringen. Om AIF-förvaltaren inte har fått besked inom sju dagar från beslutet, eller om det inte har fattats något beslut inom fristen på en månad, får förvaltaren själv välja ett av dessa länder som referensland.
I artikel 37.4 i AIFM-direktivet används begreppet aktivt marknadsföra en alternativ investeringsfond. Det framstår som rimligt att tolka det som att den alternativa investeringsfonden inte bara ska vara formellt anmäld för marknadsföring i ett land inom EES, utan att AIF-förvaltaren ska ha för avsikt att sälja andelar eller aktier i fonden till investerare i det landet och att den avsikten ska framgå av faktiska marknadsföringsåtgärder.
När ett referensland är fastställt eller, i tillämpliga fall, har valts av AIF-förvaltaren, ska förvaltaren lämna in en ansökan om tillstånd som avses i AIFM-direktivet till den behöriga myndigheten i referenslandet. Tillståndsförfarandet behandlas i avsnitt 5.4.
Den behöriga myndigheten ska vid sin tillståndsprövning först ta ställning till om AIF-förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna i artikel 37.4 i AIFM-direktivet (artikel 37.5). Denna fråga bör således inte bli aktuell för de fall de behöriga myndigheterna i de möjliga referensländerna gemensamt beslutat om vilket land som ska fastställas som referensland. Om den behöriga myndigheten anser att AIFförvaltaren inte har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten inte bevilja något tillstånd. I sitt avslagsbeslut ska myndigheten ange skälen för beslutet. Om den behöriga myndigheten anser att förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten begära att Esma avger ett råd i fråga om myndighetens bedömning. Meddelandet från myndigheten till Esma ska innehålla AIFförvaltarens motivering av sitt val av referensland och information om förvaltarens marknadsföringsstrategi. Esma ska inom en månad från mottagandet av meddelandet lämna sitt råd om huruvida de behöriga myndigheternas bedömning är korrekt. Om en behörig myndighet avser att ge tillstånd till en AIF-förvaltare i strid med Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl för detta. Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, ska den behöriga myndigheten även informera de behöriga myndigheterna i dessa länder samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att myndigheten inte avser att följa Esmas råd.
Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den inletts ska som huvudregel inte påverka valet av referensland (artikel 37.11 första stycket). Däremot ska ett nytt referensland fastställas om AIF-förvaltaren, inom två år från det ursprungliga tillståndet, ändrar sin
70
marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning att det hade påverkat valet av referensland i den ursprungliga bedömningen. En AIF-förvaltare som avser att ändra sin marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning, ska underrätta den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet innan ändringen genomförs. AIF-förvaltaren ska i underrättelsen ange vilket land som bör anses vara det nya referenslandet i enlighet med kriterierna i punkterna ovan samt lämna information om sin nya marknadsföringsstrategi och rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska vara etablerad i det nya referenslandet.
Den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet ska undersöka om AIF-förvaltarens val av nytt referensland är korrekt och ska sedan meddela Esma om sin bedömning (artikel 37.11 andra stycket). Esma ska inom en månad efter mottagandet av meddelandet lämna ett råd avseende den behöriga myndighetens bedömning (artikel 37.11 tredje stycket). Den behöriga myndigheten ska, efter att ha mottagit Esmas råd, informera AIF-förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut (artikel 37.11 fjärde stycket). Om beslutet innebär att den behöriga myndigheten instämmer i AIF-förvaltarens bedömning om nytt referensland, ska myndigheten informera den behöriga myndigheten i det nya referenslandet samt utan onödigt dröjsmål översända kopior på tillstånds- och tillsynsdokumentation (artikel 37.11 femte stycket). Från och med det att dokumentationen översänts, ska den behöriga myndigheten i det nya referenslandet vara behörig när det gäller tillstånd för och tillsyn över AIF-förvaltaren.
För det fall den behöriga myndighetens bedömning inte följer Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl (artikel 37.11 sjätte stycket). Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren marknadsför alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES än det ursprungliga referenslandet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera de behöriga myndigheterna i dessa länder, samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att Esmas råd inte har följts och ange skälen för detta.
Om det inom två år från det att AIF-förvaltaren beviljats tillstånd visar sig genom den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet att den marknadsföringsstrategi som förvaltaren presenterade i sin ursprungliga ansökan inte har följts, att förvaltaren har gjort felaktiga påståenden om strategin eller om den har ändrats utan att förvaltaren har anmält detta, ska den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet uppmana AIF-förvaltaren att välja ett nytt referensland på grundval av den faktiska marknadsföringsstrategin (artikel 37.12 första stycket). Om AIFförvaltaren inte rättar sig efter den behöriga myndighetens uppmaning, ska myndigheten återkalla förvaltarens tillstånd.
Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter två år från det att tillstånd beviljats, och avser att ändra sitt referensland, ska förvaltaren lämna in en begäran om att ändra referensland till den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet (artikel 37.12 andra stycket). I sådana fall den process som beskrivs ovan följas i tillämpliga delar.
71
För det fall ett byte av referensland är aktuellt och en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning av referensland som en behörig myndighet har gjort, får de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Esma får då agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.12 tredje stycket i AIFMdirektivet).
Definitionen av referensland samt reglerna om processen för fastställande och ändring i AIFM-direktivet bör tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna om processen för fastställande och ändring av referensland bör tas in i ett nytt kapitel i lagen.
5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare
Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får av
Finansinspektionen ges tillstånd som AIF-förvaltare, om Sverige är förvaltarens referensland. Kraven för tillstånd, bestämmelser om tillståndsprocessen och Finansinspektionens samarbete med Esma i tillståndsprocessen tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag får tillstånd ges även för förvaltning av en specialfond.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: När väl frågan om referensland är avgjord ska den behöriga myndigheten i referenslandet pröva AIFförvaltarens ansökan om tillstånd. För att tillstånd ska beviljas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.
Referenslandet för AIF-förvaltaren ska ha fastställts enligt det förfarande som beskrivs i avsnitt 5.3. För det fall behöriga myndigheter i flera möjliga referensländer gemensamt har fastställt ett referensland i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet, blir denna fråga inte aktuell.
En AIF-förvaltare ska enligt huvudregeln följa samtliga regler i AIFMdirektivet (artikel 37.2). Förvaltaren behöver emellertid inte följa en regel i direktivet om efterlevnaden av den inte är förenlig med efterlevnaden av den lagstiftning som gäller för den icke EES-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som marknadsförs inom EES, om förvaltaren kan visa att
det är omöjligt att kombinera efterlevnad av regeln i AIFMdirektivet med efterlevnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden, och
72
den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden innehåller en likvärdig regel med samma regleringssyfte som ger samma skyddsnivå för investerarna i fonden och förvaltaren och/eller fonden följer denna regel.
AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 första stycket b och c). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för de behöriga myndigheterna när det gäller den verksamhet för vilken förvaltaren har tillstånd. Den rättsliga representanten ska tillsammans med AIF-förvaltaren sköta funktionen för regelefterlevnad i enlighet med AIFM-direktivet.
Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland, den behöriga myndigheten i hemlandet för de berörda EES-baserade alternativa investeringsfonderna och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-förvaltaren är etablerad (artikel 37.7 första stycket d). Syftet med detta krav är att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Regeringen anser därför inte, såsom utredningen föreslår, att samarbetsarrangemangen kan vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b. Noteras bör att det i den svenska språkversionen av AIFM-direktivet i artikel 37.7 d felaktigt anges ”tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIFfonden är etablerad”. I den engelska språkversionen anges nämligen ”the supervisory authorities of the third country where the non-EU AIFM is established”. Det som avses är således tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad.
Vidare krävs att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier, vilken upprättas av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force, (FATF) (artikel 37.7 första stycket e). Det land där den icke EESbaserade AIF-förvaltaren är etablerad ska dessutom ha undertecknat ett avtal med referenslandet, som uppfyller kriterierna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 37.7 första stycket f).
För att tillstånd ska få ges får den behöriga myndighetens effektiva utövande av sin tillsyn enligt AIFM-direktivet över AIF-förvaltaren inte hindras av den lagstiftning i tredjeland som är tillämplig för förvaltaren eller av begränsningar i de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten i det tredjelandet har (artikel 37.7 första stycket g).
Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om huruvida de kriterier för tillstånd som beskrivs ovan, med undantag för kravet på ett skatteavtal, är uppfyllda får ärendet hänskjutas till Esma, som får agera i enlighet artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 andra stycket i AIFM-direktivet). Om en behörig myndighet för en EES-baserad alternativ investeringsfond inte inom en rimlig tidsperiod
73
medverkar i de samarbetsarrangemang som krävs, får de behöriga myndigheterna i referenslandet hänskjuta ärendet till Esma, som även i det fallet får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 tredje stycket i AIFM-direktivet).
För tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare gäller i huvudsak samma förfarande och krav på information som för en ansökan av en EES-baserad AIF-förvaltare. Utöver den information som ska lämnas enligt artikel 7.2 i AIFM-direktivet, ska en ansökan enligt artikel 37.8 första stycket a innehålla följande:
AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensland inklusive information om marknadsföringsstrategin.
En förteckning över de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt för förvaltaren att följa på grund av tvingande bestämmelser i den lagstiftning i tredjeland som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden.
Ett skriftligt intyg (baserat på Esmas tekniska standarder för tillsyn) som styrker att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och skyddsnivå för investerarna i den alternativa investeringsfonden i fråga, inklusive ett rättsligt utlåtande, och att förvaltaren följer denna likvärdiga regel.
Namn på AIF-förvaltarens rättsliga representant och plats där denne är etablerad.
Därutöver anges i artikel 37.8 första stycket b–e i AIFM-direktivet hur informationskraven i artiklarna 7 och 8 ska tillämpas i fråga om en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Kravet på information om investeringsstrategier m.m. enligt artikel 7.3 behöver bara avse de EES-baserade alternativa investeringsfonder som ska förvaltas och de alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras inom EES med stöd av marknadsföringspass. Kravet i artikel 8.1 a om att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i direktivet ska inte förhindra tillämpningen av den regel som innebär att förvaltaren under vissa förutsättningar inte behöver följa regler i AIFM-direktivet om dessa står i konflikt med tillämpliga regler i tredjeland. Kravet i artikel 8.1 e om att huvudkontoret och det stadgeenliga sätet ska vara lokaliserade i samma land inom EES gäller inte icke EES-baserade AIF-förvaltare. Dessutom ska artikel 8.5 andra stycket, som preciserar vilken information som ska ingå i en ansökan om tillstånd för att den ska anses vara fullständig, förstås som att den inbegriper en hänvisning till den information som avses i punkterna ovan.
Om en behörig myndighet i ett tillståndsärende anser att AIFförvaltaren bör få undantag från kravet att följa alla regler i enlighet med artikel 37.2 i AIFM-direktivet, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Esma om detta (artikel 37.9 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga den förteckning över de regler som AIF-förvaltaren anser sig inte kunna efterleva samt det skriftliga intyget, inklusive det rättsliga utlåtandet, som förvaltaren har gett in till myndigheten. Esma ska lämna råd om tillämpningen inom en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 37.9 andra stycket). Esma ska sträva efter att bygga upp en
74
gemensam tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid bedömningen om undantag från vissa bestämmelser kan ges.
Om den behöriga myndigheten avser att bevilja eller beviljar AIFförvaltaren tillstånd i strid med Esmas råd, ska myndigheten underrätta Esma och ange sina skäl för detta (artikel 37.9 fjärde stycket). Esma ska offentliggöra att den behöriga myndigheten inte avser att följa eller inte följer Esmas råd. Esma får också besluta om att offentliggöra de skäl som myndigheten har angett. Den behöriga myndigheten ska i så fall få ett förhandsbesked från Esma om ett sådant offentliggörande. För det fall AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES ska den behöriga myndigheten i referenslandet även informera de behöriga myndigheterna i de berörda länderna och ange sina skäl (artikel 37.9 femte stycket). Om en av dessa behöriga myndigheter har en avvikande åsikt om den bedömning som den behöriga myndigheten i referenslandet gjort, får de båda myndigheterna hänskjuta frågan till Esma, som får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.9 sjätte stycket i AIFM-direktivet).
Den behöriga myndigheten i referenslandet ska informera Esma om de tillstånd för AIF-förvaltare som beviljas, eventuella ändringar och återkallelser av tillstånd (artikel 37.10). De behöriga myndigheterna ska även informera Esma om de tillståndsansökningar som avslagits samt lämna uppgifter om förvaltaren och skälen för avslaget. Esma ska föra ett register över avslag på tillståndsansökningar. Registret ska vara tillgängligt för behöriga myndigheter. Myndigheterna ska behandla informationen i registret som konfidentiell (jfr 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).
Reglerna i AIFM-direktivet om tillstånd och tillståndsförfarande när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om Sverige har fastställts som en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland och förvaltaren har fått tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det tillståndet återkallas om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland (jfr artikel 37.11 femte stycket).
En icke EES-baserad AIF-förvaltare bör inte kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Specialfonder utgör en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.
75
5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare
Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 38 i AIFM-direktivet, som avser Esmas utvärdering av tillstånd för och tillsyn över icke
EES-baserade AIF-förvaltare, föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Esma ska årligen utvärdera de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare, i syfte att uppnå större enhetlighet när det gäller resultatet av tillsynen (artikel 38.1 i AIFM-direktivet).
Esma ska utarbeta metoder för att bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas (artikel 38.2). Utvärderingen ska inbegripa
graden av konvergens i tillsynspraxis avseende tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare,
i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i AIFMdirektivet uppfylls, samt
effektiviteten och graden av konvergens som uppnåtts när det gäller efterlevnaden av AIFM-direktivet, genomförandeåtgärderna och de tekniska standarderna samt eventuella administrativa sanktioner mot icke EES-baserade AIF-förvaltare vid överträdelser av direktivet.
Mot bakgrund av resultatet av utvärderingen får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer för att etablera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare (artikel 38.4). De behöriga myndigheterna ska följa Esmas riktlinjer och rekommendationer med alla tillgängliga medel (artikel 38.5). Inom två månader från det att Esma har utfärdat riktlinjer eller rekommendationer ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna (artikel 38.6). Om myndigheten inte följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna, ska den informera Esma och ange skälen för detta. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndighet inte följer eller avser att följa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 38.7). Esma får även besluta om att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten angett. Den behöriga myndigheten ska få ett förhandsbesked av Esma om ett sådant offentliggörande.
Esma ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats (artikel 38.8). Esma ska även informera dessa institutioner om vilka behöriga myndigheter som inte följer riktlinjerna och rekommendationerna samt redogöra för vilka åtgärder som Esma avser att vidta för att dessa behöriga myndigheter ska följa riktlinjerna och rekommendationerna. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter vid sin översyn av AIFM-direktivet (artikel 38.9).
76
Esma ska offentliggöra den bästa praxis som identifierats i samband med utvärderingen av de behöriga myndigheterna (artikel 38.10). Esma ska även, efter att berörda behöriga myndigheter samtyckt, offentliggöra samtliga resultat av utvärderingen av de behöriga myndigheterna.
Artikel 38 i AIFM-direktivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Artikeln riktar sig huvudsakligen till Esma och reglerar främst den utvärdering som Esma ska göra och de åtgärder som Esma ska vidta. När det gäller Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Esma följer det redan av nuvarande allmänna bestämmelser om samarbete. Finansinspektionen ska enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och Esma i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet (13 kap. 10 §). Vidare följer det av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen att inspektionen ska delta aktivt i det samarbete inom EU som sker inom ramen för Esma och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas (se 5 § 1 och 5 a §).
5.6 Marknadsföring över gränserna av EESbaserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare
Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har
Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren börjar marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av denne förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet i ett land inom EES får efter ett underrättelseförfarande marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder som den förvaltar i referenslandet och i andra länder inom EES (artikel 39 i AIFM-direktivet).
Om fonderna ska marknadsföras i referenslandet, ska AIF-förvaltaren anmäla detta till den behöriga myndigheten där (artikel 39.2). Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares
77
marknadsföring här i landet (jfr artikel 31.2 och se prop. 2012/13:155 s. 235 ff.). En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondbestämmelserna eller bolagsordningen. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonder, t.ex. värdepappersinstitut.
Den behöriga myndigheten i referenslandet ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse, meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får inledas (artikel 39.3 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.3 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för sådana underrättelser som AIF-förvaltaren ska lämna (artikel 39.10 första stycket a).
Den behöriga myndigheten i referenslandet får hindra marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden endast om AIF-förvaltarens förvaltning av fonden inte är förenlig med AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte efterlever direktivet (artikel 39.3 första stycket). Det är emellertid inte fråga om någon ny tillståndsprövning. Det får snarare anses föreligga en presumtion för att marknadsföringen får påbörjas så snart AIF-förvaltaren har underrättat den behöriga myndigheten och myndigheten har meddelat att marknadsföringen får inledas (jfr a. prop. s. 358).
En AIF-förvaltare som avser att marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES än referenslandet ska, för varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra, underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet. Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring över gränserna (jfr artikel 32.2 och se a. prop. s. 356 ff.) En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, dvs. samma information som anges ovan men med det tillägget att även de länder inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden ska anges (artikel 39.4). Som huvudregel ska AIF-förvaltaren följa den nationella lagstiftning i referenslandet som genomför AIFM-direktivet. Däremot ska lagstiftningen i AIF-förvaltarens värdland tillämpas avseende marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden och de åtgärder som fastställts för att förhindra att fonden marknadsförs till ickeprofessionella investerare, inbegripet i de fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonden, t.ex. värdepappersinstitut (artikel 39.7).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den till den behöriga myndigheten i det land inom EES där fonden ska marknadsföras (artikel 39.5 första stycket). Underrättelsen ska vidarebefordras om AIF-förvaltarens förvaltning är och kommer att
78
vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska bifoga ett intyg om att AIF-förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi (artikel 39.5 andra stycket). Underrättelsen och intyget ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 39.8 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt (artikel 39.8 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för underrättelsen och en mall för intyget samt formen för överlämnandet till den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.10 första stycket a, b och c).
När den behöriga myndigheten i referenslandet har vidarebefordrat underrättelsen, ska myndigheten utan dröjsmål informera AIF-förvaltaren om detta (artikel 39.6 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas i ett annat land än referenslandet och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.6 andra stycket).
Om AIF-förvaltaren planerar eller har genomfört en väsentlig ändring av någon av de uppgifter som har lämnats i en underrättelse, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 39.9 första stycket). Denna anmälningsskyldighet motsvarar det som gäller för svenska AIF-förvaltare vid marknadsföring över gränserna enligt 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 358). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet, utan dröjsmål, underrätta AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras (artikel 39.9 andra stycket). Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av den alternativa investeringsfonden (artikel 39.9 tredje stycket). Om ändringen är godtagbar och innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder marknadsförs eller att vissa fonder inte längre marknadsförs, ska den behöriga myndigheten i referenslandet utan dröjsmål informera Esma och, i tillämpliga fall, även den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.9 fjärde stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera formkraven för AIFförvaltarens anmälan om ändringar (artikel 39.10 första stycket d).
En icke EES-baserad förvaltare med Sverige som referensland och tillstånd som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får således genom artikel 39 rätt att efter ett underrättelseförfarande marknadsföra en förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Motsvarande rätt till marknadsföring i Sverige får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet.
79
Artikel 39 i AIFM-direktivet innebär alltså att en icke EES-baserad AIF-förvaltare – i likhet med en EES-baserad AIF-förvaltare – ska få möjlighet att inom EES marknadsföra alternativa investeringsfonder med ett marknadsföringspass. Reglerna i artikeln bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av bestämmelserna i den lagen avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige och utomlands (4 och 6 kap.).
Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EESbaserade AIF-förvaltare bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende sådana förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt a. prop. s. 366 ff.).
5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare
Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har
Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelser om förutsättningarna för sådan marknadsföring, underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt AIFM-direktivet får marknadsföra en icke EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare inom
EES om de förutsättningar som anges i artikel 40 i direktivet är uppfyllda.
Kraven i artikel 40 innebär att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet.
Därutöver krävs
att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens referensland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt direktivet (artikel 40.2 första stycket a),
80
att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (Financial Action Task Force, FATF) (artikel 40.2 första stycket b), och
att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens referensland och varje annat land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 40.2 första stycket c).
Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens referensland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma (artikel 40.2 andra stycket). Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Esma-förordningen.
Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens referensland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra där (artikel 40.3 första stycket). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad och vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas i referenslandet (artikel 40.4 första stycket). Den behöriga myndigheten får hindra marknadsföringen enbart om AIFförvaltarens förvaltning av fonden strider mot eller kommer att strida mot AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att följa direktivet. Om myndigheten meddelar ett positivt beslut får AIFförvaltaren börja marknadsföra fonden i referenslandet från och med den
81
dag som beslutet meddelas. Underrättelseförfarandet stämmer således även i övrigt överens med det som gäller för en EES-baserad AIFförvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden i referenslandet (artikel 40.4 andra stycket).
Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens referensland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 40.5 första stycket). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFMdirektivet (artikel 40.5 andra stycket).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 40.6 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. En förutsättning för att myndigheten ska vidarebefordra underrättelsen är att AIF-förvaltarens förvaltning av fonden följer och kommer att följa AIFM-direktivet och förvaltaren i övrigt följer direktivet. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a, b och c). Underrättelseförfarandet stämmer överens med det som gäller för en EES-baserad AIF-förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond över gränserna (se artikel 32). Den behöriga myndigheten i referenslandet ska dock även underrätta Esma (artikel 40.7 andra stycket).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats (artikel 40.7 första stycket). Förvaltaren får börja marknadsföra fonden i värdlandet från och med dagen för det meddelandet.
AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 40.9 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.
Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF-förvaltaren har lämnat i en underrättelse om marknadsföring av en icke EESbaserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 40.10 första stycket). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFMdirektivet, ska den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknads-
82
föringen av den alternativa investeringsfonden. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 40.16 första stycket d).
Reglerna i artikel 40 i AIFM-direktivet omfattar således dels icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige och andra länder inom EES, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige.
Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 40 i AIFM-direktivet är, som beskrivs ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är EES-baserade (artiklarna 31 och 32). Reglerna i artikel 40 bör därför genomföras på så sätt att det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.
De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 366 ff.).
5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna
Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har
Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som avser att förvalta en EESbaserad alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltningen påbörjas. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och som inte är en specialfond. Vid förvaltning från filial här i landet ska bestämmelserna med uppföranderegler och om intressekonflikter i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas. För
83
förvaringsinstitut för sådana alternativa investeringsfonder gäller bestämmelserna i samma lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag anges att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige, efter tillstånd från Finansinspektionen, ska få förvalta en specialfond.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 41 i AIFM-direktivet följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland, efter ett underrättelseförfarande, får förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än referenslandet. En ytterligare förutsättning är att förvaltarens tillstånd i referenslandet omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som den eller de som ska förvaltas i värdlandet.
Reglerna motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-förvaltare enligt artikel 33 i AIFM-direktivet. Verksamheten kan enligt artikel 41.1 i direktivet drivas antingen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller genom att fonden förvaltas från förvaltarens referensland (gränsöverskridande verksamhet).
Principen för sådan förvaltning är densamma som för gränsöverskridande marknadsföring, dvs. en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland får förvalta alternativa investeringsfonder i ett annat land än referenslandet efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. Det är den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland som ska underrättas om verksamheten och överlämna underrättelser till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Det är alltså inte fråga om något nytt tillståndsförfarande.
Innan förvaltningen av en alternativ investeringsfond över gränserna får påbörjas ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet om i vilket land fonden ska förvaltas och om förvaltningen ska ske genom filial eller gränsöverskridande verksamhet. Förvaltaren ska också lämna en verksamhetsplan där det framgår vilken verksamhet som ska drivas i värdlandet och vilka fonder som ska förvaltas där (artikel 41.2 i AIFM-direktivet). Om AIF-förvaltaren avser att etablera en filial, ska förvaltaren därutöver informera om filialens organisatoriska struktur och adress samt namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen. Vilken information som ska lämnas i en underrättelse och utformningen av formulär för underrättelser får specificeras i tekniska standarder för tillsyn respektive genomförande (artikel 41.7 och 41.8 i AIFM-direktivet).
Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska därefter – inom en eller två månader, beroende på om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet eller filialverksamhet, från det att myndigheten har fått en komplett underrättelse – överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland tillsammans med ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för att överlämna underrättelsen är att den behöriga
84
myndigheten i förvaltarens referensland anser att förvaltningen är och kommer att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Därutöver krävs att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som ska förvaltas i värdlandet. När den behöriga myndigheten har överlämnat underrättelsen ska myndigheten informera AIF-förvaltaren om detta. AIF-förvaltaren får då inleda verksamheten i värdlandet (artikel 41.4).
På motsvarande sätt som gäller enligt andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet får AIF-förvaltarens värdland inte ställa upp några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFMdirektivet (artikel 41.5).
Även vid förvaltning över gränserna ska AIF-förvaltaren anmäla till den behöriga myndigheten i referenslandet om någon av de uppgifter som ingår i den information som har lämnats i en underrättelse har ändrats (artikel 41.6 i AIFM-direktivet). Reglerna om skyldighet att anmäla ändringar vid förvaltning över gränserna motsvarar i huvudsak dem vid marknadsföring över gränserna (artiklarna 39.9 och 40.10).
Reglerna om gränsöverskridande förvaltning i artikel 41 i AIFMdirektivet omfattar dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland och som avser att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i ett annat land inom EES, dels icke EESbaserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige och som avser att förvalta alternativa investeringsfonder etablerade i Sverige.
Regeringen delar inte utredningens uppfattning att en icke EESbaserad AIF-förvaltare bör kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Som konstateras i avsnitt 5.4 utgör specialfonder en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.
Reglerna i artikel 41 i AIFM-direktivet bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av 5 kap. 1, 8 och 9 §§ samt 6 kap. 1, 2 och 6 §§ samma lag.
När förvaltningen av en alternativ investeringsfond sker genom en filial är det enligt AIFM-direktivet de behöriga myndigheterna i AIFförvaltarens värdland som ska övervaka efterlevnaden av kraven i artiklarna 12 och 14 (enligt artikel 45.2). Det bör av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgå att för en AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland och som driver filialverksamhet här i landet ska de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de artiklarna i direktivet gälla (8 kap. 1, 19–21 och 23 §§, se prop. 2012/13:155 s. 1031 f.). Regeln i artikel 21.5 a i AIFM-direktivet om att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i samma land som fonden innebär att också de svenska bestämmelserna om förvaringsinstitut blir tillämpliga. Ett förvaringsinstitut för en svensk alternativ investeringsfond ska således tillämpa lagen om förvaltare av
85
alternativa investeringsfonder, oavsett i vilket land AIF-förvaltaren är etablerad.
5.9 Myndighetssamarbete
Regeringens förslag: Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till
Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15 i AIFM-direktivet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: I flera artiklar i AIFM-direktivet finns regler om att en behörig myndighet får hänskjuta en fråga till Esma, t.ex. när en behörig myndighet i ett land inom EES ifrågasätter en behörig myndighets i ett annat land inom EES beslut, agerande eller brist på agerande (se prop. 2012/13:155 s. 386 ff.). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning (13 kap. 13 §).
I och med införandet av EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder införs möjlighet för behöriga myndigheter att hänskjuta ytterligare frågor till Esma (artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in hänvisningar till berörda artiklar i direktivet så att Finansinspektionen kan hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av de artiklarna.
5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning
Regeringens förslag: På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.
En tvist om rättigheter eller skyldigheter för en ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol, om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland. Detsamma ska gälla en sådan tvist mellan investeraren och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken
86
är behörig när svensk domsrätt föreligger, är Stockholms tingsrätt behörig (reservforum).
Det ska vara tillåtet att avtala om att ett rättsförhållande ska vara underkastat lagen i ett visst land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet ska dock vara ogiltigt. Detsamma ska gälla ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES är behöriga att pröva en tvist om ett sådant rättsförhållande.
En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant.
Utredningen berör inte frågorna om lagval, behörig domstol och delgivning i tvistemål.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag anges att svensk domsrätt föreligger även om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond förvaltas i Sverige. Promemorians förslag avseende lagval omfattar också sådana fonder som förvaltas i Sverige.
Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att uttrycken referensland respektive rättslig representant inte har definierats i promemorians förslag. Vidare anser Advokatsamfundet att det är tveksamt om förslaget till ny 8 kap. 32 § i promemorian verkligen genomför artikel 37.13 i AIFM-direktivet, eftersom direktivet förefaller begränsa sig till det obligationsrättsliga förhållandet mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och investeraren. Emellertid omfattar förslaget enligt sin ordalydelse också sakrättsliga frågor. Om detta är avsikten bör enligt Advokatsamfundets mening förhållandet mellan förslaget och 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument klargöras. På motsvarande sätt bör det klargöras hur förslaget förhåller sig till de allmänna internationellt privaträttsliga principerna om dels att lex rei sitae styr sakrätten avseende aktier eller fondandelar, dels att gäldenärens hemvistlag styr sakrätten avseende fordringar. Om avsikten däremot är att det föreslagna lagrummet inte ska omfatta också sakrättsliga frågor bör detta klargöras. Fondbolagens förening anser att det bör förtydligas vad som avses med förslaget i fråga om domsrätt, mot bakgrund av att artikel 37 i AIFM-direktivet förefaller gälla enbart icke
EES-baserade AIF-förvaltare och inte icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Föreningen påtalar vidare att en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige alltid torde vara EES-baserad. Föreningen efterfrågar därutöver vissa andra förtydliganden som behandlas i författningskommentaren. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna i AIFM-direktivet
Enligt AIFM-direktivet ska eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden avgöras i enlighet med lagstiftningen i ett land inom EES och
87
under dess jurisdiktion (artikel 37.13 andra stycket). Med tvist avses här civilprocesser som t.ex. talan om skadestånd enligt bestämmelserna i 8 kap. 28, 30 och 31 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Sådana tvister handläggs i Sverige enligt bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken. Den aktuella regeln i AIFM-direktivet gäller hur sådana tvister ska hanteras avseende såväl lagval som domsrätt i förhållande till olika stater.
Regeln i AIFM-direktivet bör läsas i ljuset av att artikel 37 i övrigt gäller icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES. Syftet med regeln torde vara att skydda investerarna genom att tvister av aktuellt slag inte ska avgöras enligt lagen i ett land utanför EES eller av en domstol i ett sådant land. Det land inom EES vars lag ska tillämpas på tvisten bör i allmänhet också vara samma land som har domsrätt i tvisten.
Fondbolagens förening anför att artikel 37 i AIFM-direktivet endast omfattar icke EES-baserade AIF-förvaltare, varför de tvister med alternativa investeringsfonder som omfattas av lagrummet endast torde kunna gälla sådana fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare och således inte av EES-baserade AIF-förvaltare. Enligt regeringens bedömning torde emellertid såväl icke EES-baserade AIF-förvaltare som icke EES-baserade alternativa investeringsfonder omfattas av regeln.
Detta med anledning av att någon begränsning i fråga om vilka icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som avses inte framgår av artikeln och att behovet av investerarskydd torde vara detsamma vid en talan mellan investeraren och fonden som vid en talan mellan investeraren och AIF-förvaltaren.
Kommissionen har på sin webbplats kommenterat hur medlemsstaterna enligt kommissionens uppfattning bör genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. Kommissionen anför att medlemsstaterna får bestämma lämplig jurisdiktion med beaktande av de relevanta internationella privaträttsliga instrumenten. I princip kräver regeln i direktivet att en medlemsstat har domsrätt över tvisten, men inte nödvändigtvis att det rör sig om referensmedlemsstaten. Referensmedlemsstaten är det land inom EES där en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska ansöka om tillstånd (artiklarna 4.1 z och 37.5 i AIFM-direktivet). I det följande används begreppet referensland i stället för begreppet referensmedlemsstat (se avsnitt 5.3 och definitionen i nya 1 kap. 11 a § 2 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Motsatsvis får inte medlemsstaterna, enligt kommissionens uppfattning, tillåta att den tillämpliga lagen eller de behöriga domstolarna finns i ett land utanför EU. I fråga om behöriga domstolar torde kommissionen avse att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i en medlemsstat. Med medlemsstater i EU jämställs i nu aktuellt avseende länder inom EES.
Lagval
När ett avtal har anknytning till flera olika länder måste det avgöras vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet. Lagvalet bestäms av regler inom den internationella privat- och processrätten. Frågor om lagval i privaträttsliga sammanhang regleras i den s.k. Rom I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17
88
juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)) när det gäller avtalsförpliktelser och i den s.k. Rom II-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)) när det gäller förhållanden utanför avtalsförpliktelser (utomobligatoriska förhållanden). Dessa EU-förordningar är direkt tillämpliga.
Sådana tvister som avses i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet kan vara t.ex. en skadeståndstalan som väcks av en investerare i en alternativ investeringsfond gentemot antingen en AIF-förvaltare eller fonden. I det senare fallet förutsätts att det rör sig om en sådan fond som har bildats på associationsrättslig grund och således har rättskapacitet. Om den alternativa investeringsfonden i stället är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen [2004:46] om värdepappersfonder och prop. 2012/13:155 s. 291). Om det rör sig om en talan mot AIF-förvaltaren, och denne är en extern AIF-förvaltare som har ett avtalsförhållande med fonden, kan det förhålla sig så att det inte finns något direkt avtalsförhållande mellan AIF-förvaltaren och investeraren. I ett sådant fall är investerarens eventuella anspråk mot AIF-förvaltaren närmast av utomobligatorisk karaktär (a. prop. s. 292).
Vid genomförandet av artikel 37.13 andra stycket är således såväl Rom I-förordningen som Rom II-förordningen av intresse. Båda förordningarna har en universell tillämpning, dvs. den lag som anvisas i förordningarna ska tillämpas även om det är lagen i en icke medlemsstat (artikel 2 i Rom I-förordningen och artikel 3 i Rom II-förordningen). Det innebär att det land vars lag ska tillämpas i det enskilda fallet kan vara såväl ett land inom EES som ett land utanför EES. Förordningarna innebär att avtal om lagval som huvudregel är giltiga (artikel 3 respektive artikel 14). Ingen av förordningarna ska dock inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser på särskilda delar av respektive rättsområde (artikel 23 respektive artikel 27). Således har regeln om lagval i AIFM-direktivet företräde framför förordningarna. Det innebär alltså att det är möjligt att vid genomförandet av regeln i AIFM-direktivet föreskriva särskilda bestämmelser om lagval som har företräde framför förordningarna.
Med hänsyn till det anförda bör det tas in bestämmelser om lagval i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har företräde framför Rom I-förordningen och Rom II-förordningen. Sådana bestämmelser bör avse de delar av parternas rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIFförvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som har rättskapacitet och som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I linje med synpunkterna från Fondbolagens förening saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.
89
Med rättsförhållande avses här avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Bestämmelserna om lagval bör således ha ett vidare tillämpningsområde än vad som följer av ordalydelsen av artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. En sådan lydelse av bestämmelserna bedöms dock vara förenlig med AIFM-direktivet. Avsikten med artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet torde inte vara att vilken lag som är tillämplig ska ändras under ett rättsförhållande beroende på om det pågår en tvist i domstol eller inte. Begreppet ”tvist” får därför anses omfatta hela rättsförhållandet. Med anledning av Sveriges advokatsamfunds påpekanden finns det skäl att förtydliga att sakrättsliga frågor inte omfattas av bestämmelserna. Det följer av att sakrättsliga frågor, t.ex. vad avser äganderätt, avser rättsförhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan en investerare och en AIF-förvaltare eller en alternativ investeringsfond, vilket förutsätts i artikel 37.13 andra stycket AIFM-direktivet.
Det bör inte vara tillåtet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige att ingå avtal om lagval som innebär att lagen i land utanför EES ska tillämpas på ett rättsförhållande av nu aktuellt slag. Anledningen till detta är att ett sådant avtal skulle innebära att regeln i AIFM-direktivet kringgås. Ett sådant avtalsvillkor bör därför vara ogiltigt. Det finns dock ingen anledning att begränsa avtalsfriheten avseende lagval i förhållande till olika länder inom EES. Även i dessa avseenden bör bestämmelser tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Med investerare avses här en investerare i en alternativ investeringsfond.
Att begreppet referensland vad gäller AIF-förvaltare inte definieras i promemorians förslag, vilket Advokatsamfundet påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 23). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 2).
Domsrätt
Som framgår ovan reglerar artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet även under vilken stats jurisdiktion som en tvist mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden ska avgöras. Med jurisdiktion avses vilken stat som enligt den internationella privat- och processrätten har domsrätt över tvisten, dvs. vilken stats domstolar som är behöriga i förhållande till domstolarna i andra stater. Avsikten med regeln i AIFM-direktivet är således att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i ett land inom EES.
Frågor om domsrätt m.m. avseende privaträttsliga frågor i allmänhet regleras i den s.k. Bryssel I-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) när det gäller svarande som har hemvist i en medlemsstat i EU och i
90
Luganokonventionen (Konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [Nya Luganokonventionen, EUT L 339, 21.12.2007, s. 3, Celex 22007A1221(03)]) beträffande svarande som har hemvist i Norge, Schweiz eller i Island. Inom EU har det antagits en reviderad Bryssel Iförordning som börjar tillämpas den 10 januari 2015 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område). Förordningen i dess nuvarande lydelse och konventionen är likalydande i sak och reglerar frågor om domsrätt mellan medlemsstaterna respektive konventionsstaterna. Vid tillämpningen av förordningen bör således inte domstolarna i ett land utanför EES kunna bli behöriga att pröva en sådan tvist som avses i AIFM-direktivet. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte för att genomföra artikel 37.13 andra stycket i det avseendet.
Vid tillämpningen av Luganokonventionen kan det dock tänkas att domstolarna i Schweiz får domsrätt över en tvist av aktuellt slag, t.ex. beträffande en alternativ investeringsfond som har sitt säte där och är svarande. Schweiz är inte ett land inom EES. Det torde inte vara förenligt med AIFM-direktivet att en tvist mellan en investerare som har hemvist inom EES och t.ex. en alternativ investeringsfond enbart kan prövas av schweizisk domstol. Av Luganokonventionen följer emellertid att regler som med avseende på särskilda frågor reglerar domstols behörighet och som finns i rättsakter som utfärdats av EU:s institutioner ska behandlas på samma sätt som konventioner enligt artikel 67.1 (punkten 1 i protokoll 3 till konventionen). Om en avtalsslutande part, eller flera avtalsslutande parter gemensamt, införlivar regler i EU:s rättsakter med nationell rätt, ska dessa bestämmelser i nationell lag också behandlas på samma sätt som de konventioner som avses i artikel 67.1 (punkten 3 i protokoll 3 till konventionen). Artikel 67.1 innebär i sin tur att konventionen inte ska inverka på andra konventioner som de avtalsslutande staterna och/eller konventionsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet. Enligt artikeln ska inte heller Luganokonventionen hindra sådana stater från att tillträda dessa konventioner. Innebörden av dessa regler i konventionen bedöms vara att det är möjligt att i svensk rätt, i syfte att genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet i fråga om domsrätt, införa en bestämmelse om domsrätt som gäller i stället för Luganokonventionens regler. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Till följd av artikel 67 och protokoll 3 till konventionen strider inte en sådan bestämmelse mot Sveriges åtaganden gentemot Schweiz i dess egenskap av konventionsstat.
Utanför förordningens och konventionens tillämpningsområde, tillämpas vissa av bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken analogt. Det avser frågan om svensk domstol är behörig att pröva en tvist. Det saknas förutsättningar för att i lag reglera att ett tredjelands domstolar inte ska vara behöriga att pröva en viss tvist. Den ovannämnda bestämmelsen om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör emellertid vara generellt tillämplig i förhållande till tredjeland. På så sätt uppnås det investerarskydd som eftersträvas i AIFM-direktivet även i förhållande till andra länder utanför EES än Schweiz.
91
Artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet reglerar även frågan om jurisdiktion beträffande en tvist mellan en investerare och en alternativ investeringsfond. Om fonden är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder och a. prop. s. 291). En sådan fond kan därför inte vara part i ett tvistemål, vilket innebär att det saknas anledning att reglera frågan om domsrätt i det avseendet. För alternativa investeringsfonder som har rättskapacitet bör det emellertid tas in en bestämmelse om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den bör avse sådana fonder som inte är EES-baserade och som marknadsförs i Sverige. Detta förklaras av att regeln i AIFM-direktivet syftar till att undvika att vissa tvister enbart kan prövas av domstolar utanför EES. För alternativa investeringsfonder som är etablerade inom EES är redan domstolar i ett eller flera länder inom EES behöriga att pröva tvister i vilka fonden är svarande. Beträffande icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som inte marknadsförs i Sverige saknas det skäl att föreskriva svensk domsrätt. Om däremot en icke EES-baserad alternativ investeringsfond marknadsförs i Sverige, bör det av investerarskyddsskäl finnas svensk domsrätt. Svensk domsrätt i ett sådant fall bedöms även vara förenligt med AIFM-direktivet.
Sammantaget bör det tas in en bestämmelse om svensk domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder beträffande dels icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, dels alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. Som
Fondbolagens förening påtalar saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.
Om svensk domsrätt föreligger och någon behörig domstol inte finns enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, bör Stockholms tingsrätt vara reservforum.
Vidare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en bestämmelse om prorogationsavtal. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en alternativ investeringsfond i Sverige ingår ett avtal om att en tvist av nu aktuellt slag ska avgöras av en domstol i ett land utanför EES, bör avtalet vara ogiltigt.
Delgivning
En icke EES-baserad AIF-förvaltare ska utse en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 b och c i AIFM-direktivet). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för behörig myndighet vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren har tillstånd.
I syfte att underlätta för investerare att väcka talan mot en icke EESbaserad AIF-förvaltare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att delgivning med förvaltaren får ske genom dennes rättsliga representant. I annat fall kan det för en investerare vara förenat med praktiska problem att väcka en sådan talan. Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen (2010:1932).
92
Att begreppet rättslig representant inte definieras i promemorians förslag, vilket Sveriges advokatsamfund påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 25). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 3).
5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål
Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 37.13 första stycket i
AIFM-direktivet, som gäller tillämplig lag och behörig domstol beträffande tvister mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet, kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Utredningen berör inte frågorna om behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att det bör övervägas att justera förslaget så att detta bättre motsvarar direktivets lydelse och bättre stämmer överens med svenskt juridiskt språkbruk. Enligt
Advokatsamfundet syftar möjligen artikel 37.13 första stycket i AIFMdirektivet på situationer där en AIF-förvaltare har överklagat ett beslut av tillsynsmyndigheten. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt AIFM-direktivet ska eventuella ”tvister” mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet avgöras i enlighet med lagstiftningen i referenslandet och under dess jurisdiktion (artikel 37.13 första stycket). I detta sammanhang torde inte med tvister avses civilrättsliga tvister (tvistemål), till skillnad från de tvister som behandlas i avsnitt 5.10. Det som torde avses är, vilket även Sveriges advokatsamfund anför, förvaltningsärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet och förvaltningsmål som handläggs vid allmän förvaltningsdomstol. Med anledning av Advokatsamfundets synpunkter finns det anledning att understryka att första och andra styckena i artikel 37.13 i AIFM-direktivet avser olika saker och att förslaget till nya 8 kap. 32 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder inte syftar till att genomföra det första stycket i artikeln.
Av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att Finansinspektionens beslut enligt lagen i allmänhet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I praktiken är det Förvaltningsrätten i Stockholm som prövar sådana överklaganden. Även beslut som avser en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland enligt de bestämmelser som nu föreslås kommer att kunna överklagas på samma sätt. Det saknas därför anledning att överväga några lagstiftningsåtgärder beträffande behörig domstol i dessa frågor. Om svensk förvaltningsdomstol är behörig att pröva ett mål om sådana frågor ska svensk rätt, huvudsakligen lagen om förvaltare av alternativa investe-
93
ringsfonder, tillämpas. Det krävs således inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet.
94
6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om icke EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla. Hänvisningarna till bestämmelserna som upphävs tas bort.
Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare får, som ett minimikrav, ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorias förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i tredjeland och Finansinspektionen vid marknadsföring till icke-professionella investerare av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Esma ska inom tre år efter ikraftträdandet av en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit, enligt vilken reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet om EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ska börja tillämpas, göra en utvärdering och ta ställning till om medlemsstaternas nationella bestämmelser för sådana förvaltare och fonder bör upphöra att gälla, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68, se även prop. 2012/13:155 s. 362 ff. och 1035). Om Esma kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att de bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFMdirektivet blir den enda möjligheten för sådan verksamhet inom EU, ska
Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter, genom att anta en delegerad rättsakt, besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFMdirektivet ska upphöra att gälla (artiklarna 66.4 och 68.6).
För att genomföra dessa regler i svensk rätt bör nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer (se avsnitt 9). I 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§ samt 15 kap. 1 och 2 §§ samma lag finns hänvisningar till de bestämmelser som upphävs. I 13 kap. 13 § samma lag finns även en hänvisning till artikel 42 i AIFMdirektivet, som ska upphöra att tillämpas. Dessa hänvisningar bör således tas bort.
95
Från den tidpunkt då 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphör att gälla kommer den enda möjligheten för marknadsföring till professionella investerare inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder vara att uppfylla kraven i de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, se avsnitt 5. Vid marknadsföring till icke-professionella investerare måste åtminstone kraven för marknadsföring till professionella investerare vara uppfyllda. Därutöver gäller oförändrat för marknadsföring till ickeprofessionella investerare i Sverige att fonden ska uppfylla kraven i 4 kap. 2 § första stycket samma lag eller att andelarna eller aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden.
Länderna inom EES får enligt AIFM-direktivet ställa upp högre krav i fråga om marknadsföring till icke-professionella investerare än dem som gäller för marknadsföring till professionella investerare (artikel 43). För marknadsföring till icke-professionella investerare krävs således för det första att kraven för marknadsföring till professionella investerare är uppfyllda. Till följd av att det för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs att den alternativa investeringsfonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige måste AIF-förvaltaren ha ett sådant tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för det är att de krav som gäller för tillstånd enligt direktivet ska vara uppfyllda (artikel 37.7). De krav som anges i direktivet föreslås införas i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5. Det innebär att hänvisningarna till 5 kap. 5 § andra stycket och 10 § inte behöver ersättas med nya bestämmelser som anger dessa krav. Till skillnad från promemorians förslag anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att ställa upp ett särskilt krav på att det ska finnas samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad och Finansinspektionen vid marknadsföring av sådana fonder till icke-professionella investerare. För att en sådan fond ska få marknadsföras till professionella investerare inom EES krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad och behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland eller referensland (artiklarna 35.3 och 40.2 i AIFM-direktivet). Sådana samarbetsarrangemang bör vara tillräckliga för att tillgodose behoven av samarbete mellan berörda myndigheter även vid marknadsföring till icke-professionella investerare.
I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang.
96
7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder
7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare
Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, får efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till vissa icke-professionella investerare i
Sverige.
Tillstånd ska ges om förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter avseende övervakning av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad inte är upptaget i FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som i sitt hemland är registrerade eller har tillstånd som avses i
AIFM-direktivet får, efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra riskkapitalfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare enligt 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 249 ff.).
En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får efter underrättelse enligt 5 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan tillstånd enligt 5 kap. 7 § samma lag, marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Sådant tillstånd krävs emellertid för utländska EES-baserade AIF-förvaltare som endast är registrerade i hemlandet även för marknadsföring till professionella investerare här i landet. Vidare krävs tillstånd för samtliga utländska EES-baserade AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till s.k. semi-professionella investerare (se a. prop. s. 249 ff.). I 5 kap. 7 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är det således fråga om dels två kategorier av AIF-förvaltare, dels två kategorier av investerare. Lydelsen av första stycket i paragrafen bör därför justeras så att det på ett tydligare sätt framgår när det endast krävs underrättelse och när det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra en riskkapitalfond till investerare i Sverige.
Också i 5 kap. 7 § andra stycket finns det skäl att justera lydelsen och förtydliga de krav som ska vara uppfyllda om den alternativa investe-
97
ringsfonden inte är EES-baserad. Samma krav ska således gälla för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare (se 4 kap. 5 § tredje stycket och a. prop. s. 249 ff.).
7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIFförvaltare
Regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen vidta samma åtgärder som mot en svensk AIF-förvaltare.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, har Finansinspektionen enligt 14 kap. 22 § den lagen samma möjligheter att ingripa som mot en svensk AIFförvaltare.
Av förarbetena till sistnämnda paragraf framgår att avsikten är att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare ska kunna vidtas mot en förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt den lagen (se prop. 2012/13:155 s. 378 och 513).
En AIF-förvaltare från ett land utanför EES kan emellertid driva verksamhet med stöd av tillstånd även enligt andra paragrafer i 5 kap. än 10 §. Genom den felaktiga hänvisningen till 5 kap. 10 § i 14 kap. 22 § har tillämpningsområdet för sistnämnda paragraf således blivit snävare än det som är avsett. Härvid kan även jämföras med motsvarande bestämmelser om ingripande i fråga om utländska EES-baserade AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige och de hänvisningar till 5 kap. som finns där (se 14 kap. 19–21 §§). Hänvisningen i 14 kap. 22 § bör därför ändras så att den avser 5 kap. och inte bara 10 § i det kapitlet. Finansinspektionen får därmed möjlighet att ingripa oavsett enligt vilken paragraf i 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd att driva verksamhet i Sverige.
98
8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Regeringens förslag: Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska gälla även för filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
AIF-förvaltare ska anses som utomstående i bestämmelserna om grundläggande åtgärder för kundkännedom i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser ska inte gälla för AIFförvaltare som har hemvist
– inom EES, – i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.
AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta.
AIF-förvaltare får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.
AIF-förvaltare ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) har i svensk rätt genomförts i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se prop. 2008/09:70, bet. 2008/09:JuU13, rskr. 2008/09:163).
I samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes det i 1 kap. 2 § 19 nämnda lag en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se SFS 2013:580 samt prop. 2012/13:155 s. 146 f. och 538). Därigenom omfattas AIF-förvaltare, i likhet med andra finansiella företag, av regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I tredje penningtvättsdirektivet definieras begreppet finansiellt institut i artikel 3.2. I led d i den uppräkning som finns i punkten 2 anges företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till
99
försäljning. Motsvarande bestämmelse i svensk rätt är 1 kap. 2 § 7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som avser fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (jfr prop. 2008/09:70 s. 59, 66 och 180).
I definitionen av finansiellt institut i tredje penningtvättsdirektivet finns det inte någon hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (UCITS-direktivet). Det framstår därför som att även andra företag för kollektiva investeringar än sådana som omfattas av UCITS-direktivet inbegrips i definitionen av finansiellt institut. I AIFM-direktivet definieras en alternativ investeringsfond som ett företag för kollektiva investeringar (artikel 4.1 a). Som nämnts ovan infördes därför i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt i 1 kap. 2 § 19 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
I flera av bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns hänvisningar till fondverksamhet som avses i 1 kap. 2 § 7 lagen om värdepappersfonder (se 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 §). Det bör därför övervägas om det i de bestämmelserna bör införas hänvisningar även till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 2 § 19.
I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter, som överlämnades till riksdagen den 26 februari 2014, föreslås även ändringar i flera av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De ändringarna berörs dock inte i förevarande proposition.
Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller enligt 1 kap. 4 § i fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7 och 17 även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. Den paragrafen genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, vilken innebär att som finansiella institut ska även avses inom EES belägna filialer till finansiella institut som avses i leden a–e med huvudkontor inom eller utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 182). Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör i enlighet med detta omfatta även en filial i Sverige till en utländsk AIFförvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I förstnämnda lag bör det därför i 1 kap. 4 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
I 2 kap. 3 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom. Enligt tredje stycket får en verksamhetsutövare även förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkännedom som har utförts av vissa utomstående, om verksamhetsutövaren på begäran och utan dröjsmål kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat. I 2 kap. 4 § anges vad som avses med utomstående i 3 §. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §, som omfattar bl.a. verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5– 7 och 17, genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, i vilken det anges att de som avses är de institut och företag som anges i artikel 2 och
100
motsvarande institut och personer i tredjeland (se prop. 2008/09:70 s. 188). I artikel 2 anges att direktivet ska vara tillämpligt bl.a. på kreditinstitut och finansiella institut. I enlighet med den bedömning som görs ovan när det gäller hur begreppet finansiella institut bör förstås i tredje penningtvättsdirektivet, bör en sådan utomstående som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism även kunna vara någon som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför i 2 kap. 4 § införas hänvisningar till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
Från kraven på åtgärder för grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser görs det flera undantag i 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom en hänvisning i 2 kap. 5 § 2 till 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 undantas bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Det undantaget gäller både verksamhetsutövare som hör hemma inom EES och verksamhetsutövare som hör hemma i ett land utanför EES, om landet har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. Genom 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har artikel 11 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.). Enligt artikel 11.1 ska de institut och personer som omfattas av direktivet inte vara underkastade de krav som anges i angivna artiklar, om kunden är ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som omfattas av det direktivet eller ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut i ett tredjeland som fastställer krav som motsvarar dem som fastställs i direktivet och vars överensstämmelse med dessa krav är föremål för tillsyn. Det innebär att det även i 2 kap. 5 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
Enligt 2 kap. 12 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar i 2 kap. samma lag även beträffande sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta. I 2 kap. 12 § har artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.). Enligt artikel 31.1 ska de kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av det direktivet vid sina filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer i förekommande fall tillämpa åtgärder som är minst likvärdiga med dem som anges i direktivet i fråga om kundkontroll och bevarande av uppgifter. Om tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämpning av sådana likvärdiga åtgärder, ska de berörda kreditinstituten och finansiella instituten underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om detta. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför även i 2 kap. 12 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får enligt 2 kap.
101
14 § samma lag inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Sistnämnda paragraf genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt och gäller bl.a. den som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder (se prop. 2008/09:70 s. 196). Enligt artikel 6 ska kreditinstitut och finansiella institut förbjudas att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. I likhet med ett fondbolag får en AIF-förvaltare, efter tillstånd av Finansinspektionen, ta emot medel med redovisningsskyldighet (se 7 kap. 1 § första stycket 2 respektive 3 kap. 2 § andra stycket 2). Förbudet mot att föra anonyma konton bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför i 2 kap. 14 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism införas en hänvisning även till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
Enligt 3 kap. 7 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 samma lag ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Paragrafen, som omfattar bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder, genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 199). Enligt artikel 32 ska kreditinstitut och finansiella institut inrätta system som gör det möjligt för dem att på förfrågningar från myndigheter snabbt och fullständigt lämna upplysningar om huruvida de har eller under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med specificerade fysiska eller juridiska personer och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Skyldigheten att ha ett sådant system bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det även i 3 kap. 7 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.
102
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna för icke EES-baserade
AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs när dessa bestämmelser upphävs ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa ickeprofessionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare, ska träda i kraft den 1 augusti 2014.
Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser krävs inte.
Utredningen lämnar inte något förslag om ikraftträdande av lagändringarna. Utredningen lämnar dock ett beredningsunderlag för hur artiklarna 35 och 37–41 ska genomföras (bilaga 3 till betänkandet) i ett nytt lagstiftningsärende vid en senare tidpunkt (se avsnitt 5). Utredningen föreslår att ett tillstånd till marknadsföring motsvarande det som numera följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska gälla fram till dagen för upphörande av artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet. Om AIF-förvaltaren före dess har lämnat in en underrättelse eller en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt de föreslagna bestämmelserna om marknadsföringspass, ska ett tillstånd enligt de äldre bestämmelserna enligt utredningens förslag gälla även för tiden fram till dess att Finansinspektionen har prövat underrättelsen respektive ansökan enligt de nya bestämmelserna.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorians förslag anges att ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ska träda i kraft den 1 juli 2014.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
103
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Reglerna i AIFM-direktivet
Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskridande verksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37–41). Förslag till hur de reglerna ska genomföras i svensk rätt finns i avsnitt 5.
Enligt AIFM-direktivet skulle medlemsstaterna senast den 22 juli 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra det direktivet (artikel 66.1). Dessa lagar och andra författningar ska tillämpas fr.o.m. den 22 juli 2013 (artikel 66.2). Det finns emellertid ett undantag från detta. De lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra artiklarna 35 och 37–41 behöver nämligen inte träda i kraft före det datum som anges i den delegerade rättsakt som ska antas av kommissionen med stöd av artikel 67.6. För dessa artiklar gäller således en villkorad och senarelagd tillämpning.
I AIFM-direktivet finns särskilda regler av intresse för tillämpningen av artiklarna 35 och 37–41 (artikel 67). Reglerna innebär bl.a. att kommissionen ska anta den delegerade rättsakten under vissa förutsättningar och i rättsakten ”närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och 37– 41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater”. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot den delegerade rättsakten inom tre månader, om inte denna period förlängs (artikel 58). Såvida inte någon sådan invändning görs inom föreskriven tid, kommer således den delegerade rättsakten innebära att medlemsstaterna ska ha genomfört artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet senast vid ett visst datum.
Före det att den ovannämnda delegerade rättsakten antas, ska Esma senast den 22 juli 2015 ha gjort en utvärdering av hur de gällande nationella bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet har fungerat (artikel 67.1–67.4). De bestämmelser som avses här är dels de som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet, dels de som genomför reglerna om förvaltningspass och marknadsföringspass i artiklarna 32 och 33 i direktivet. Utvärderingen ska bl.a. avse frågor om investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens och övervakning av systemrisker. Den gäller såväl EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder är det fråga om en utvärdering av medlemsstaternas nationella regler, i motsats till de harmoniserade tredjelandsregler som omfattas av den senarelagda tidpunkten för tillämpning.
Inom tre år efter ikraftträdandet av nämnda delegerade rättsakt ska Esma göra en ny utvärdering och då ta ställning till medlemsstaternas nationella bestämmelser för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68). Om Esma då kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet blir den enda möjligheten för så-
104
dan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla, genom att anta en delegerad rättsakt (artiklarna 66.4 och 68.6).
De nya bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder
Till följd av den i AIFM-direktivet angivna ordningen och det förhållandet att någon delegerad rättsakt enligt artiklarna 66.3 och 67.6 inte har antagits, är det inte möjligt att ange ett visst datum för ikraftträdandet av de lagändringar som föreslås i avsnitt 5. Lagändringarna bör i stället träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 5 § 1 regeringsformen). Därigenom har regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträdandet av lagändringarna till det datum som anges i den kommande delegerade rättsakten. När den delegerade rättsakten väl har antagits kommer det sannolikt inte att finnas tid vare sig för att ta fram en lagrådsremiss och en proposition i frågan eller för riksdagsbehandlingen av propositionen. För frågan om ikraftträdandet av lagändringarna har det givetvis också betydelse om Europaparlamentet eller rådet kommer att göra någon invändning mot den delegerade rättsakten.
Upphävandet av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIFförvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder
Under en övergångsperiod som pågår från det att den första delegerade rättsakten har antagits till dess att kommissionen, enligt artiklarna 66.4 och 68.6, har antagit en andra delegerad rättsakt genom vilken de nationella bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 ska upphävas, kommer två parallella regelverk att gälla. Således kommer de nu gällande bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§) att tillämpas parallellt med de nya bestämmelserna om EU-pass som föreslås i avsnitt 5. Det gäller bestämmelserna om tillståndskrav för dels icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring, dels marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och vissa alternativa investeringsfonder som är matarfonder vars mottagarfonder eller vars förvaltare inte är EES-baserade.
De lagändringar om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i beredningsunderlaget till AIF-förvaltarutredningens betänkande (SOU 2012:67, se bilaga 3 till betänkandet) syftar till att genomföra de harmoniserade tredjelandsreglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFMdirektivet och därigenom ge icke EES-baserade AIF-förvaltare tillträde till hela EES. Direktivet uppställer i dessa avseenden andra krav än vad som följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför inte vara förenligt med AIFM-direktivet att tillåta att marknadsföring eller förvaltning får ske inom hela EES enbart på den grunden att ett tillstånd enligt dessa nationella bestämmelser i lagen finns sedan tidigare, inte ens under tiden till dess att ett ärende har avgjorts slutligt.
En AIF-förvaltare som önskar utnyttja de bestämmelser om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i avsnitt 5 bör i stället
105
tillämpa dem. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har rätt att driva verksamhet enligt de nya bestämmelserna, måste verksamheten upphöra. Detsamma gäller svenska och utländska EES-baserade AIFförvaltare som har marknadsfört icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av 4 kap. 8 § eller 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. De nya bestämmelserna kommer att träda i kraft i god tid före det att de äldre bestämmelserna upphävs. Således behövs det inte några övergångsbestämmelser.
Den andra delegerade rättsakten enligt artiklarna 66.4 och 68.6 kan tidigast antas 2018. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har vidtagit de lagstiftningsåtgärder som krävs för att genomföra AIFMdirektivet i dess helhet, bör regeringen bemyndigas att föreskriva när de nu gällande bestämmelserna om tredjelandssituationer i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla, se avsnitt 6. Således bör 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs i denna lag när dessa bestämmelser upphör att gälla bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Bestämmelserna om utländska AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och icke-professionella investerare samt om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare
Förslaget att 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ändras innebär ett förtydligande av första stycket samt en komplettering i andra stycket, se avsnitt 7.1.
Förslaget att hänvisningen i 14 kap. 22 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till 5 kap. 10 § samma lag ska ändras utgör en rättelse, se avsnitt 7.2. Genom rättelsen blir tillämpningsområdet för 14 kap. 22 § det avsedda.
Den nya lydelsen av paragraferna bör därför kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen bör således träda i kraft den 1 augusti 2014.
Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Förslagen om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts
i
samband med att
AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter föreslås också ändringar i samma paragrafer som i förevarande proposition. De lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Ändringarna i förevarande proposition bör dock inte träda i kraft samma dag. De lagändringarna bör därför i stället träda i kraft den 1 augusti 2014.
106
10 Förslagets konsekvenser
10.1 Allmänt
När det gäller konsekvenser av genomförandet av AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder hänvisas till förarbetena till den lagen (prop. 2012/13:155 s. 409 ff.). Förslagen i propositionen bedöms inte innebära några ytterligare konsekvenser, utöver vad som anges nedan.
Enligt Finansinspektionen finns det i dag endast två svenska bolag som har tillstånd att driva verksamhet som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt övergångsbestämmelserna till den lagen behöver ansökan om tillstånd nämligen ske senast den 22 juli 2014.
Förslagen i propositionen innebär att bestämmelser införs i lag i syfte att fullt ut genomföra AIFM-direktivet i svensk rätt. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Detta gäller oavsett om det är tidigast 2015 respektive 2018 som kommissionen kommer att ta ställning till om man ska anta sådana delegerade akter som innebär att de nu aktuella reglerna i AIFMdirektivet ska börja att tillämpas respektive upphöra att gälla och lagändringarna därmed ska träda i kraft och, i så fall, när de ska träda i kraft (se avsnitt 9).
Vad gäller konsekvenser för domstolarna påtalar Kammarrätten i
Stockholm i sitt remissyttrande över promemorian Kompletterade bestämmelser för AIF-förvaltare att införandet av omfattande och komplex näringsrättslig reglering på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot, medfört ett ökat antal överklaganden av Finansinspektionens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten anser därför att det är viktigt att domstolarna ges tillräckliga resurser för att handlägga den ökade måltillströmningen och för utbildning avseende finansmarknadsområdets olika lagstiftningar. Även Förvaltningsrätten i Stockholm tar i sitt remissvar upp frågan om resurser till domstolarna. Regeringen avser att följa frågan. Domstolsverket har i anledning av förslaget om nya bestämmelser om lagval och domsrätt framfört att förslaget kan innebära ökade kostnader för Sveriges domstolar om tvister väcks vid allmän domstol.
Som påtalats i promemorian Kompletterande bestämmelser för AIFförvaltare får dock antas att antalet tvistemål om frågor anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att vara mycket begränsat under de närmast kommande åren.
107
10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder
10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder
Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass även för marknadsföring av andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare berör både svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.
Med stöd av EU-passet kommer en EES-baserad AIF-förvaltare att få möjlighet att marknadsföra sådana fonder utan något krav på tillstånd i varje land inom EES där fonderna marknadsförs. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av EU-pass (artikel 35 i AIFM-direktivet) innebär att ytterligare krav blir tillämpliga på AIF-förvaltaren i förhållande till de krav som gäller vid marknadsföring utan stöd av EU-pass (artikel 34). Däremot kommer ordningen med EU-pass och möjligheten till gränsöverskridande marknadsföring utan EU-pass enligt nuvarande nationella regler att existera parallellt, i vart fall fram till 2018, och en AIF-förvaltare kan således välja på vilket sätt den gränsöverskridande verksamheten ska utföras.
Engångskostnaden för att upprätta en ansökan om tillstånd för marknadsföring av en alternativ investeringsfond har enligt tidigare beräkningar uppskattats till 13 000–26 000 kronor (se a. prop. s. 421). Avgiften för Finansinspektionens prövning av ansökan om tillstånd att marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige är i dag 16 000 kronor (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Avgiften för en underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är i dag 7 000 kronor enligt samma förordning. Med utgångspunkt i dessa kostnader och avgifter torde förslaget medföra en minskad engångskostnad för varje sådan alternativ investeringsfond som marknadsförs. Den totala kostnadsminskningen blir naturligtvis beroende av i hur många olika länder inom EES som en AIF-förvaltare marknadsför en icke EES-baserad fond och storleken på de avgifter som i dag tas ut i de berörda länderna.
Det kommer att bli enklare för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i olika länder inom EES när det får ske med stöd av EU-pass och inte längre kräver tillstånd i varje land där marknadsföringen ska ske. Det torde innebära att professionella investerare kan få tillgång till ett ökat utbud av sådana investeringsfonder att investera i. Investerarskyddet upprätthålls genom de harmoniserade krav som ställs upp för att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond med stöd av EU-pass. Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller
108
de ytterligare krav som en AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.
Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som inspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. EU-passet innebär att det inte längre kommer att krävas tillstånd av Finansinspektionen för att en AIFförvaltare som har tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett annat land inom EES ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. AIF-förvaltaren måste dock till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådan marknadsföring. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få marknadsföra fonden. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser. Om kostnader för detta eller andra merkostnader skulle uppstå till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.
10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder
Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass för icke EESbaserade AIF-förvaltare berör dels sådana förvaltares marknadsföring av andelar eller aktier i EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare, dels sådana förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än förvaltarens referensland, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring och förvaltning kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.
När AIFM-direktivet genomfördes använde sig Sverige av den möjlighet som direktivet ger länderna inom EES att tillåta att icke EES-baserade AIF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som de förvaltar till investerare på landets eget territorium (se prop. 2012/13:155 s. 368). Detta innebär att nuvarande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ger icke EES-baserade AIF-förvaltare möjlighet att få tillstånd att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige om de uppfyller krav som i många avseenden överensstämmer helt eller delvis med dem i förslaget.
109
Konsekvenserna av förslaget bedöms bli i det närmaste desamma som beträffande förslaget om EU-pass för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, se avsnitt 10.2.1.
Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller de ytterligare krav som en icke EES-baserad AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.
10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol
Till följd av förslaget att ta in bestämmelser om lagval och domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (8 kap. 32–36 §§) kommer svensk lag att tillämpas på vissa tvister mellan investerare som har hemvist inom EES och dels icke EES-baserade AIF-förvaltare, dels icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. För att så ska ske förutsätts i det första fallet att AIF-förvaltaren har Sverige som referensland och det i andra fallet att den förvaltare som förvaltar den alternativa investeringsfonden har Sverige som hemland eller referensland. Att svensk lag tillämpas på tvister som har anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd.
Genom förslaget kommer det inte vara möjligt att avtala om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på en tvist av aktuellt slag. Det bör också kunna medföra ett starkare investerarskydd. De konsekvenser som bestämmelserna om lagval medför är emellertid ytterst en effekt av reglerna i AIFM-direktivet.
Även det förhållandet att svenska domstolar ska vara behöriga att ta upp vissa tvister med anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd, särskilt för icke-professionella investerare. Detsamma gäller begränsningen av möjligheterna till avtal om att en viss domstol ska vara behörig att pröva en tvist (prorogationsavtal). Det förhållandet att svensk domsrätt ska gälla för mål som annars inte skulle kunna prövas av svensk domstol kan givetvis innebära ökade kostnader för Sveriges Domstolar om tvister av aktuellt slag väcks vid allmän domstol. Det gäller särskilt för Stockholms tingsrätt, som är reservforum enligt 8 kap. 34 §. Antalet tvistemål om frågor med anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får dock antas vara mycket begränsat under de närmast kommande åren. Om merkostnader ändå skulle uppstå till följd av förslagen, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.
10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder
Förslaget om att upphäva vissa av de nuvarande bestämmelserna som avser dels EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare och
110
alternativa investeringsfonder oavsett om det är EES-baserade eller inte (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder) innebär att sådana AIF-förvaltare inte längre kommer att få driva verksamhet i Sverige med stöd av de bestämmelserna. Dessa AIF-förvaltare kommer i stället att behöva uppfylla kraven i de bestämmelser som föreslås träda i kraft tidigast 2015, se avsnitten 5, 9 och 10.2.1. De bestämmelserna innebär dock en samtidigt en möjlighet även för icke EES-baserade AIF-förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra alternativa investeringsfonder och för EES-baserade AIFförvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.
Förslaget kan således medföra negativa konsekvenser för dessa AIFförvaltare genom att de behöver ansöka om nytt tillstånd eller lämna in en underrättelse beträffande marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Avgiften för prövning av ansökan om tillstånd enligt 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är i dag 16 000 kronor (se förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Därtill kommer kostnaden för att upprätta en ansökan om marknadsföring, se avsnitt 10.2.1.
Enligt den bedömning som redovisas i avsnitt 10.2.1 torde professionella investerare kunna komma att få tillgång till ett ökat utbud av investeringsfonder att investera i när det tidigast 2015 kommer att finnas EU-pass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder. Det finns emellertid risk för att de ytterligare högre krav som ställs upp i de bestämmelserna jämfört med de nuvarande kan få motsatt effekt. I nuläget är det dock svårt att göra någon bedömning av vilken den samlade effekten kommer att bli i detta avseende.
De avgifter som Finansinspektionen kommer att ta ut av AIF-förvaltare för prövning av ärenden som avser nya tillstånd eller underrättelser om marknadsföring ska täcka inspektionens kostnader, se avsnitt 10.2.1. Om merkostnader trots det skulle uppstå för Finansinspektionen till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.
10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder
I övrigt innebär förslagen i propositionen endast att en felaktighet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder rättas och några förtydliganden görs, se avsnitt 7.
I bestämmelsen om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446) görs dels ett förtydligande, dels en komplettering. Kompletteringen innebär att det anges att samma krav ska gälla för en utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. Förtydligandena innebär att några nya hänvisningar införs.
111
Rättelsen i bestämmelserna om ingripande innebär att Finansinspektionen får samma möjligheter att ingripa mot en icke EES-baserad AIFförvaltare oavsett vilket slags tillstånd förvaltaren har för att driva sin verksamhet i Sverige.
10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Förslagen om ändringar i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts redan i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Genom förslagen omfattas även förvaltning av alternativa investeringsfonder vid filial i Sverige till utländska AIF-förvaltare av lagen. En svensk AIFförvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES. Förslagen innebär även att AIF-förvaltare får möjlighet att förlita sig på åtgärder som har utförts av vissa utomstående för att uppnå kundkännedom samt att de inte behöver uppfylla vissa krav när det gäller kundkännedom och fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser. AIF-förvaltare förbjuds att ha anonyma konton. Vidare måste en AIF-förvaltare ha ett system för att kunna besvara förfrågningar. Förslaget om förbud mot anonyma konton bedöms inte få några praktiska konsekvenser. Övriga förslag bedöms sammantaget inte medföra några påtagliga konsekvenser eller innebära någon ökad administrativ börda för AIF-förvaltare, Finansinspektionen och övriga berörda.
112
11 Författningskommentar
11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
1 kap. 4 §
I paragrafen, som genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, klargörs att lagen, i fråga om angivna verksamheter, ska tillämpas även på filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet (se prop. 2008/09:70 s. 182).
Av den hänvisning till 2 § 19 som införs följer att lagen är tillämplig också på filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
2 kap. 4 §
Av paragrafen, som genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, framgår vilka utomstående som en verksamhetsutövare får förlita sig på för att utföra åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 188).
Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs följer att bestämmelserna är tillämpliga också på AIF-förvaltare.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
2 kap. 5 §
Paragrafen, som genomför artikel 11.1, 11.2 a–c och 11.5 a–d i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller undantag från skyldigheten att vidta åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.).
I praktiken är det fråga om ett förenklat förfarande i situationer som karakteriseras av att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg. Åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom enligt 3 § behöver därför inte utföras.
Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i punkten 2 följer att undantaget är tillämpligt också på AIF-förvaltare.
Enligt led a får undantaget tillämpas på verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 som har hemvist inom EES. I led b krävs att sådana verksamhetsutövare som hör hemma utanför EES ska omfattas av tillsyn för fullgörande av krav motsvarande dem som anges i tredje penningtvättsdirektivet för att omfattas av undantaget.
Om verksamhetsutövaren bedömer att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism av något skäl är hög i ett fall som omfattas av undantaget i paragrafen, ska skärpta åtgärder enligt 6 § under alla förhållanden vidtas.
Trots undantaget i paragrafen ska verksamhetsutövaren alltid vidta de åtgärder för kundkännedom som krävs för att kunna uppfylla övriga förpliktelser i lagen, t.ex. enligt 11 § och 3 kap. 1 §. Givetvis ska tillräck-
113
ligt med information alltid inhämtas för att kunna pröva om något av undantagen är tillämpligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom (se 8 kap. 1 § 3). Finansinspektionen får enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism meddela sådana föreskrifter (18 § första stycket 3).
Övervägandena finns i avsnitt 8.
2 kap. 12 §
Paragrafen, som genomför artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att verksamhetsutövare ska tillämpa bestämmelserna i förevarande kapitel även beträffande filialer och dotterföretag i länder utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.).
Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i första stycket följer att AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte lagen i det landet förbjuder detta. Förevarande lag är inte direkt tillämplig på dessa filialer utan skyldigheten ligger på den AIF-förvaltare som har en filial i tredjeland att se till att filialen tillämpar regler som motsvarar de svenska.
Uttrycket dotterföretag är inte definierat i tredje penningtvättsdirektivet, men ansluter sig för svenskt vidkommande till definitionen av dotterföretag i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Det faktum att dotterföretaget ska vara majoritetsägt innebär att verksamhetsutövaren ska inneha mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen.
Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, som utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20, skriftligen underrättas om åtgärder enligt första stycket förhindras. Underrättelse bör göras utan dröjsmål vid den tidpunkt då verksamhetsutövaren fått kännedom om att åtgärder som avses i första stycket inte kan tillämpas.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
2 kap. 14 §
Paragrafen, som genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller ett förbud för kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker (se prop. 2008/09:70 s. 196). Förbudet omfattar alla slags konton och förbudet mot anonymitet gäller i förhållande till behöriga myndigheter.
Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att förbudet gäller också för AIF-förvaltare. En AIF-förvaltare har enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder möjlighet att få tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
114
3 kap. 7 §
Paragrafen, som genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att en verksamhetsutövare ska ha ett system för att besvara förfrågningar (se prop. 2008/09:70 s. 199).
Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att skyldigheten att ha ett sådant system gäller också för AIF-förvaltare.
Av paragrafen följer att fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska inrätta system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Detta innebär inte något krav på att inrätta elektroniska system. I stället får verksamhetsutövare med hänsyn till den egna verksamhetens art och omfattning anpassa system och rutiner utifrån kraven, dvs. att snabbt och fullständigt lämna upplysningar om viss affärsförbindelse. Paragrafen omfattar inte enstaka transaktioner som inte är att karaktärisera som en affärsförbindelse enligt definitionen i förevarande lag.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
5 kap. 7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).
I första stycket införs ett tillägg beträffande underrättelse enligt 3 §.
Fondbolagens förening påtalar att paragrafen enligt gällande lydelse omfattar AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet som marknadsför riskkapitalfonder till professionella investerare, vilket redan regleras i 3 §. Tillägget innebär således endast ett förtydligande. Tillstånd krävs emellertid för AIF-förvaltare som endast är registrerade (jfr 2 kap. beträffande svenska AIF-förvaltare). Vidare krävs tillstånd för samtliga
AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till sådana icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket (s.k. semi-professionella investerare, se a. prop. a. s.). Därför görs ett tillägg också om att ett tillstånd från Finansinspektionen krävs i sådana fall.
I andra stycket anges de krav som ställs upp för marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Genom andra meningen, som är ny, görs en anpassning till det som gäller enligt 4 kap. 5 § tredje stycket andra meningen om en svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska få tillstånd för att marknadsföra en sådan alternativ investeringsfond. Samma krav gäller således för en utländsk EESbaserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. För en utländsk EESbaserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet gäller 3 § även för marknadsföring av en sådan
115
alternativ investeringsfond som avses i paragrafen, om marknadsföringen ska ske endast till professionella investerare i Sverige.
Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
14 kap. 22 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska AIFförvaltare som inte är etablerade inom EES.
I första stycket ersätts hänvisningen till 5 kap. 10 § med en hänvisning till hela 5 kap.
Paragrafen innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en AIF-förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt 5 kap. (se även prop. 2012/13:155 s. 513 f.). En icke EES-baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10, 11 eller 12 §.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
1 kap. 1 §
Av paragrafen framgår lagens innehåll och disposition.
Andra stycket ändras med anledning av att rubriken till 5 kap. får en ny lydelse och det i lagen införs ett nytt kapitel, 5 a kap., med bestämmelser om referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Ändringen i den sista strecksatsen är av enbart redaktionell art.
1 kap. 6 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 q i AIFM-direktivet såvitt avser icke EES-baserade AIF-förvaltare.
Av 6 § följer att med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. Enligt paragrafen ska för en icke EES-baserad AIF-förvaltare hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2. Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
1 kap. 8 §
Paragrafen genomför artikel 4.1 r iv–vi i AIFM-direktivet.
Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även en icke EESbaserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av paragrafen följer att med en sådan AIF-förvaltares värdland avses ett land inom EES, annat än
116
referenslandet, i vilket förvaltaren driver verksamhet med stöd av passet. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
1 kap. 11 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 j iv och v, 4.1 u samt 4.1 z i AIFM-direktivet.
I punkten 1 definieras begreppet etablerad när det gäller rättsliga representanter. Rättslig representant definieras i punkten 3.
I punkten 2 definieras en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland.
Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet. Två av villkoren som måste vara uppfyllda för att tillstånd ska få ges är att det har fastställts ett referensland för förvaltaren och att det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren i referenslandet (se 5 kap. 10 b § första stycket 1 och 2). Den rättslige representanten kan vara antingen en juridisk eller en fysisk person och den ska vara etablerad i referenslandet.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
1 kap. 12 §
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.
I andra stycket införs hänvisningar till 5 a kap. samt 8 kap. 28 och 30– 36 §§. Det innebär att beträffande icke EES-baserade AIF-förvaltare är även bestämmelserna om referensland i 5 a kap. samt om lagval och domsrätt i 8 kap. 32–36 §§ tillämpliga, om förvaltaren väljer att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av 8 kap. 28, 30 och 31 §§ följer att för utländska EESbaserade AIF-förvaltare är bestämmelserna om skadeståndsansvar tillämpliga när de förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige.
4 kap. 2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av utländska EES-baserade motsvarigheter till specialfonder till icke-professionella investerare i Sverige.
I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för tillstånd enligt paragrafen om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Ändringen är en följd av dels att de krav som nu finns i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena, dels att det införs en ny 8 a §.
En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som
117
väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.
Ändringen är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 8 § eller underrättelse enligt nya 8 a §. I 8 § genomförs artikel 36 i AIFMdirektivet och i 8 a § genomförs artikel 35.2 första stycket i direktivet (se även författningskommentarerna till de paragraferna).
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 3 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare i Sverige.
Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 § och innebär att kraven i första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 2 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§.
Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till en särskild kategori av icke-professionella investerare i Sverige som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder. De fonder som avses är riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446).
Ändringarna i tredje stycket första meningen är en följd av att de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som nu finns i 3 § första stycket 3 och 4 flyttas till 8 § andra stycket 2 och 3. Det innebär inte någon ändring i sak beträffande de minimikrav som måste vara uppfyllda för att en AIFförvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § ska få tillstånd för marknadsföring av sådana fonder enligt paragrafen.
Ändringen i tredje stycket andra meningen är en följd dels av de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som finns i 3 § första stycket 1 och andra stycket flyttas till 8 § andra stycket 1 och tredje stycket, dels av att det införs en ny 8 a §. En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i tredje stycket kan välja att uppfylla kraven i
118
antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 6 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige.
Ändringen i tredje stycket är en följd av att det införs en ny 8 a §, där det finns ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 8 §
Paragrafen, som genomför artikel 36.1 i AIFM-direktivet, innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige.
I andra stycket och nya tredje stycket införs de krav för tillstånd som nu följer av hänvisningen till 3 §. Detta innebär inte någon ändring i sak.
Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 8 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket samt 35.3 första stycket i AIFM-direktivet.
En svensk AIF-förvaltare som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får enligt första stycket marknadsföra fonden till professionella investerare i Sverige efter underrättelse till Finansinspektionen. Detsamma gäller även en EES-baserad matarfond vars mottagarfond eller dess förvaltare inte är EES-baserad. Något särskilt tillstånd krävs således inte för sådan marknadsföring. Paragrafen innebär att det införs marknadsföringspass även beträffande sådana icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder. I 9 § anges vad en underrättelse om marknadsföring ska innehålla. Bestämmelser om Finansinspektionens handläggning finns i 10 §. Av 10 § andra stycket följer att marknadsföringen får påbörjas tidigast när inspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta. En AIF-förvaltare är enligt 11 § skyldig att skriftligen anmäla väsentliga ändringar av uppgifter som har lämnats i en underrättelse.
I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske. Kraven motsvarar delvis dem som gäller för tillstånd enligt 8 §. I paragrafen finns det dock inte något undantag för kraven beträffande förvaringsinstitut i 9 kap. som motsvarar det i 8 § tredje stycket. Det innebär att AIF-förvaltaren måste uppfylla samtliga
119
krav enligt lagen och andra författningar som reglerar verksamheten för att marknadsföring ska få ske enligt paragrafen.
Enligt punkten 1 ska det finnas lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land utanför EES där den alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad. Till skillnad från de samarbetsarrangemang som krävs enligt 8 § andra stycket 2 får arrangemangen inte vara begränsade till att avse endast övervakning av systemrisker.
Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). Om den alternativa investeringsfonden är en matarfond, gäller kravet även det land där mottagarfonden är etablerad och det land där mottagarfondens förvaltare är etablerad. FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.
Av punkten 3 följer att det vid marknadsföring med marknadsföringspass också krävs att det mellan Sverige och det berörda landet utanför EES ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.
Av hänvisningen i tredje stycket följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar marknadsföring till ickeprofessionella investerare.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 9 §
Paragrafen genomför artiklarna 31.2 andra stycket och 35.3 andra stycket samt bilaga III till AIFM-direktivet.
I paragrafen anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIFförvaltare enligt 6 eller 8 a § ska lämna till Finansinspektionen innan marknadsföring av en alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får påbörjas.
Ändringen innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 10 §
Paragrafen genomför artiklarna 31.3 och 35.4 i AIFM-direktivet.
I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet när en underrättelse enligt 9 § har lämnats in till Finansinspektionen.
Ändringen i första stycket innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.
120
Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om att marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får påbörjas i Sverige.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
4 kap. 11 §
Paragrafen genomför artiklarna 31.4 och 35.10 fjärde stycket i AIFMdirektivet.
I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att skriftligen anmäla väsentliga ändringar i förhållande till de uppgifter som har lämnats i en underrättelse om marknadsföring eller en ansökan om tillstånd eller innehållet i de handlingar som ska bifogas en sådan underrättelse eller ansökan. Anmälningsskyldigheten omfattar även underrättelser enligt nya 8 a §.
Enligt tredje stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om inspektionen finner att en ändring ska godtas om den innebär att en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att ytterligare sådana fonder ska marknadsföras med stöd av marknadsföringspass.
Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
5 kap. 3 §
Paragrafen genomför artiklarna 32.1 första stycket, 32.4 första stycket samt 35.1 och 35.4 andra stycket i AIFM-direktivet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Ändringarna i första stycket innebär att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Som en följd av detta upphävs 4 §.
Överväganden finns i avsnitt 5.2.
5 kap. 6 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare i Sverige.
Ändringen i andra stycket är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. En EES-baserad AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 5 § eller enligt underrättelse enligt 3 § första stycket 2 (se även författningskommentarerna till de paragraferna).
Detta innebär att en AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd enligt paragrafen för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 § eller 3 § första stycket 2. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att
121
uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 3 § första stycket 2 även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 3 § andra stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
5 kap. 7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).
Ändringen i andra stycket är föranledd av att EES-baserade AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som de förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES än hemlandet. Den nuvarande möjligheten att ansöka om tillstånd i varje land där marknadsföring ska ske kvarstår dock. Det innebär att AIF-förvaltaren får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd eller efter underrättelse enligt 3 § (se även författningskommentaren till 3 §). En AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland som ansöker om tillstånd enligt paragrafen kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 eller 3 §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. För en sådan AIF-förvaltare gäller emellertid enligt tredje stycket även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.
En AIF-förvaltare som är registrerad har inte något marknadsföringspass. För att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en alternativ investeringsfond krävs det enligt fjärde stycket tillstånd, oavsett om marknadsföringen ska ske till professionella investerare eller ickeprofessionella investerare.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
5 kap. 10 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.1, artikel 37.2 delvis, artikel 37.5 första stycket samt artiklarna 39.1, 40.1 och 41.1 i AIFM-direktivet och innehåller bestämmelser om tillstånd för icke EES-baserade AIFförvaltare.
En icke EES-baserad AIF-förvaltare får i dag marknadsföra EESbaserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige endast efter tillstånd av Finansinspektionen. När också icke EESbaserade AIF-förvaltare får vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIF-förvaltare innebär det inte bara rättigheter utan även skyldigheter.
Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter underrättelse till behörig myndighet, förvalta och marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder, och därmed också sådana fonder som hör hemma i Sverige.
122
Ett sådant tillstånd innebär också att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES.
Enligt andra stycket ska tillstånd sökas i AIF-förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2. Om Sverige är förvaltarens referensland, ska förvaltaren ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Det är enbart behörig myndighet i en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland som får bevilja tillstånd som avses i paragrafen. Bestämmelser om förutsättningar för tillstånd och om ansökan om tillstånd finns i 10 b och 10 c §§.
Av tredje stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte kan få tillstånd för förvaltning av en specialfond.
Av fjärde stycket framgår att för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller lagen i tillämpliga delar. Således gäller t.ex. inte 2 kap. om registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden och 12 kap. särskilt om specialfonder. Stycket motsvarar 10 e § i lagråderemissens förslag och har i enlighet med vad Lagrådet har anfört flyttats till förevarande paragraf. Enligt Lagrådet borde bestämmelsen kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Regeringen anser att bestämmelsen bör behållas för att det tydligt ska framgå att lagen ska tillämpas även i delar som inte uttryckligen tar sikte på icke EES-baserade AIF-förvaltare. Bestämmelsen kompletterar således 1 kap. 12 § andra stycket avseende lagens tillämpningsområde när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare (se även författningskommentaren till den paragrafen).
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
5 kap. 10 b §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.2 delvis, artikel 37.3, 37.5 andra stycket och artikel 37.7 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd för icke EES-baserade AIFförvaltare enligt 10 a § andra stycket. Förutsättningarna överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för att en EES-baserad AIF-förvaltare ska få motsvarande tillstånd.
I första stycket anges vad som krävs för att en icke EES-baserad AIFförvaltare ska få tillstånd enligt 10 a § andra stycket.
Enligt punkten 1 ska Sverige ha fastställts som AIF-förvaltarens referensland enligt 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2.
Kravet i punkten 2 innebär att AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i Sverige. En definition av begreppet rättslig representant finns i 1 kap. 11 a § 3. Den rättsliga representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt inom EES och all formell skriftväxling mellan Finansinspektionen och AIF-förvaltaren samt mellan investerare och AIF-förvaltaren ska ske genom den rättsliga representanten. Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, fullgöra
123
funktionen för regelefterlevnad avseende förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder som utförs enligt denna lag.
I punkten 3 finns krav på att det mellan Finansinspektionen, behöriga myndigheter för berörda EES-baserade alternativa investeringsfonder och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Punkten har ändrats i förhållande till lagrådsremissen. Ändringen har gjorts med anledning av att det efter det att lagrådsremissen beslutades har uppmärksammats att artikel 37.7 första stycket d i AIFM-direktivet innehåller en felaktighet i den svenska språkversionen. Där hänvisas nämligen till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad trots att det i de engelska, franska och tyska språkversionerna hänvisas till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Med hänsyn till att artikel 37 rör tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare är det rimligt att det är tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren, inte den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden, är etablerad, ska vara den myndighet med vilken det ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Som Lagrådet har påpekat bör samarbetsarrangemangen med en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES möjliggöra för Finansinspektionen att göra en välgrundad bedömning av om huruvida kraven för tillstånd är uppfyllda i samband med tillståndsgivning avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare.
Enligt punkten 10 ska tillstånd ges bara om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Bestämmelser om i vilken omfattning denna lag gäller för en icke EESbaserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket finns i fjärde stycket samma paragraf. Se även författningskommentaren till den paragrafen.
Andra stycket innebär att AIF-förvaltaren kan få undantag från kravet att följa någon bestämmelse som avses i första stycket 10. Undantag får dock medges bara om efterlevnad av en bestämmelse skulle vara oförenlig med efterlevnad av en tvingande bestämmelse som gäller för förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden i det land där de är etablerade.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
5 kap. 10 c §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.8 första stycket i AIFMdirektivet. I paragrafen anges vad en ansökan om tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska innehålla.
Av första stycket 1 följer att AIF-förvaltaren i ansökan ska lämna en motivering av valet av referensland. Bestämmelser om hur referensland ska bestämmas finns i 5 a kap.
Enligt punkten 2 ska en ansökan, i tillämpliga fall, innehålla en förteckning över de bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras (se 10 b § andra stycket). Enligt punkten 3 ska ansökan innehålla ett skriftligt intyg som
124
innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdig med de bestämmelser i denna lag som AIFförvaltaren angett i förteckningen enligt punkten 2. Till ansökan ska bifogas ett rättsutlåtande som styrker detta. Av rättsutlåtandet ska det även framgå regleringssyftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas av de likvärdiga reglerna i den tvingande lagstiftningen som gäller för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden. Av det skriftliga intyget ska det också framgå hur AIF-förvaltaren följer reglerna i den tvingande lagstiftningen.
Enligt punkten 4 ska en ansökan innehålla namn på och plats där förvaltarens rättsliga representant är etablerad. I 1 kap. 11 a § 1 och 3 finns definitioner av vad som avses med etablerad när det gäller en rättslig representant och av begreppet rättslig representant.
I övrigt ska en ansökan om tillstånd, enligt punkten 5, innehålla samma uppgifter och handlingar som en ansökan om tillstånd för svenska AIFförvaltare. Dock får dessa uppgifter och handlingar, enligt andra stycket, begränsas till att enbart gälla de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att marknadsföra inom EES.
Av tredje stycket följer att för underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. För att en ansökan ska anses vara fullständig ska den dock, utöver det som anges i 3 kap. 8 § andra stycket, även innehålla de uppgifter som anges i första stycket 1–4. Detta innebär att den tidsfrist för Finansinspektionens tillståndsprövning som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte börjar löpa förrän även de uppgifterna har getts in.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
5 kap. 10 d §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.9 första, tredje, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. I paragrafen anges det förfarande som ska följas om Finansinspektionen avser att medge undantag med stöd av 10 b § andra stycket när tillstånd ges till en AIF-förvaltare.
Enligt första stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera Esma om inspektionen har för avsikt att ge tillstånd med stöd av undantaget i 10 b § andra stycket. Esma ska ge råd till Finansinspektionen om huruvida villkoren för ett sådant undantag bör anses vara uppfyllda.
Av andra stycket följer att tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket inte ska löpa under den tid som Esma gör sin granskning. Enligt det lagrummet ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl, får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader.
För det fall Finansinspektionen inte avser att följa Esmas råd, ska inspektionen, enligt tredje stycket, informera Esma om detta. Finansinspektionen ska även informera behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond.
125
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
5 kap. 10 e §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 §.
Enligt andra stycket får AIF-förvaltaren inleda verksamheten i Sverige när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att underrättelse om verksamheten och intyg har lämnats till Finansinspektionen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
5 kap. 10 f §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 delvis och artikel 41.5 i AIFM-direktivet. Verksamheten får, enligt första stycket, drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial här i landet eller genom att förvaltaren utför sina tjänster från det land där den är etablerad. Av hänvisningen till 4 kap. 6 § följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare. Skyldigheten gäller dock inte om marknadsföring till icke-professionella investerare är tillåten enligt det som anges i punkterna 1 och 2.
I andra stycket anges de bestämmelser i lagen som ska tillämpas på verksamhet som AIF-förvaltaren driver i Sverige genom en filial. Det är de bestämmelser som genomför artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet i svensk rätt (se bilaga 11). Enligt artikel 45.2 i AIFM-direktivet ska nämligen den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland övervaka förvaltarens efterlevnad av artiklarna 12 och 14 i direktivet när förvaltaren förvaltar eller marknadsför alternativa investeringsfonder genom en filial i värdlandet.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
5 kap. 10 g §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.2, 39.3 och 39.9 i AIFMdirektivet.
Enligt första stycket ska en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra en EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.
För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska
126
Finansinspektionen informera både Esma och, i tillämpliga fall, berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.
Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
5 kap. 10 h §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.1 och 39.4 i AIFM-direktivet.
Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen.
Underrättelseförfarandet sker i sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF-förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).
Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
5 kap. 10 i §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 delvis samt artikel 40.2 första stycket, 40.3, 40.4 och 40.10 i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter underrättelse till Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.
I första stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att sådan marknadsföring ska få ske. Dessa krav motsvarar i huvudsak dem som ska vara uppfyllda för att en svensk AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (se 4 kap. 8 a § andra stycket).
För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera Esma.
Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
5 kap. 10 j §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 i AIFM-direktivet delvis.
Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet
127
har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen.
Underrättelseförfarandet sker i ett sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIFförvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).
Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
5 kap. 11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige.
Ändringen är föranledd av det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Det innebär att en sådan AIFförvaltare får möjlighet att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd enligt 10 § eller efter underrättelse enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentaren till de paragraferna). För marknadsföring till ickeprofessionella investerare gäller dock krav på tillstånd.
Det nuvarande slutledet i inledningen av paragrafen och slutledet i punkten 1 flyttas till punkten 3 a, som är ny. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt. En AIF-förvaltare som uppfyller de krav som anges i 10 § och som driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad kan således få tillstånd enligt förevarande paragraf, under förutsättning att övriga krav är uppfyllda. För att tillstånd ska få ges måste kraven för tillstånd enligt 10 § vara uppfyllda. Förvaltaren behöver däremot inte ha tillstånd också enligt 10 §. Även en AIF-förvaltare som med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § kan få tillstånd enligt förevarande paragraf genom kravet i punkten 3 b. Det är också i det fallet en förutsättning för tillstånd att även övriga krav i paragrafen är uppfyllda.
Övervägandena finns i avsnitt 5.7
5 kap. 12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).
Ändringen har samma syfte som den som görs i 11 §. Tillstånd enligt paragrafen får ges bara om en AIF-förvaltare antingen uppfyller de krav som anges i 10 § för att tillstånd ska få ges enligt den paragrafen eller med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentarerna till de paragraferna).
128
Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
5 kap. 13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige.
Tillägget i tredje stycket innebär inte någon ändring i sak. Det som anges i 9 § om väsentliga ändringar gäller även fortsättningsvis de icke EES-baserade AIF-förvaltare som utan marknadsföringspass marknadsför alternativa investeringsfonder med stöd av tillstånd enligt 10, 11 eller 12 §. För sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som använder sig av marknadsföringspass följer skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar av 10 g och 10 i §§ när Sverige är förvaltarens referensland. Om AIFförvaltaren har ett annat land inom EES som referensland, regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landets regler (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).
Överväganden finns i avsnitt 5.7.
5 kap. 14 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1–41.3 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om förvaltningspass för icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland.
Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket, avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. AIF-förvaltaren får enbart förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, om förvaltarens tillstånd omfattar förvaltning av fonder av det aktuella slaget.
I andra och tredje styckena anges de uppgifter som en underrättelse ska innehålla om verksamheten ska drivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige respektive genom en filial i värdlandet.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
5 kap. 15 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.4 och 41.6 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om underrättelseförfarandet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES.
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare som avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om den icke EESbaserade AIF-förvaltarens gränsöverskridande verksamhet.
I andra stycket finns en hänvisning till 16 kap. 2 § andra–fjärde styckena. Hänvisningen innebär att möjligheten att begära en förklaring
129
gäller även i ärende om underrättelse för filialverksamhet avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
5 kap. 16 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.4 första stycket i AIFMdirektivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder.
Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
5 kap. 17 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket och 40.5 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland för marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.
Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §.
För sådan marknadsföring krävs enligt punkten 1 att det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga arrangemang för samarbete som säkerställer ett effektivt informationsutbyte och gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet.
Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.
Av punkten 3 följer att det därutöver krävs att det mellan Sverige, det land utanför EES där fonden är etablerad och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.
130
Övervägandena finns i avsnitt 5.7.
5 kap. 18 §
Paragrafen, som är ny, genomför artiklarna 39.4 andra stycket, 39.5, 39.6, 39.9, 40.5 andra stycket, 40.6, 40.7 och 40.10 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om vad en underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning.
I första stycket anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIFförvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 16 eller 17 § innan förvaltaren får inleda marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Det innebär att innehållet motsvarar det i en underrättelse som en svensk AIF-förvaltare ska lämna innan den får inleda marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (6 kap. 3 §).
För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIFförvaltare som avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om att den icke EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av fonden får påbörjas. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera både Esma och berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.
Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 5.7.
5 a kap. 1 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket a, c ii, d, g ii och h i AIFM-direktivet.
I paragrafen anges de kriterier utifrån vilka Sverige ska fastställas som referensland. I angivna situationer saknar AIF-förvaltaren helt valmöjlighet avseende vilket land inom EES som ska vara förvaltarens referensland.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 2 §
Paragrafen, som är ny, innebär att Sverige även i andra fall än de som anges i 1 § får utses till referensland.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 3 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket b i AIFMdirektivet.
Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
131
5 a kap. 4 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket c i i AIFMdirektivet.
Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 5 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket e i AIFMdirektivet.
Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 6 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket f i AIFMdirektivet.
Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om Sverige är ett av de länder inom EES där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond ska marknadsföras till professionella investerare.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 7 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket g i i AIFMdirektivet.
Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda om samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade i ett och samma land inom EES. För att Sverige ska få utses till referensland enligt punkten 2 behöver Sverige således inte vara det land inom EES i vilket någon fond har tillstånd eller är registrerad.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 8 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.
Enligt paragrafen ska en AIF-förvaltare begära ett beslut om referensland hos behöriga myndigheter i samtliga länder som är möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
132
5 a kap. 9 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.
I paragrafen anges det fall när en AIF-förvaltare själv får välja referensland. Förvaltaren måste då välja ett av de länder som avses i 8 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 10 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 andra, tredje och fjärde styckena i AIFM-direktivet.
Enligt första stycket ska Finansinspektionen pröva AIF-förvaltarens val av referensland i samband med tillståndsprövningen enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.
Finansinspektionen ska enligt andra stycket underrätta Esma om inspektionen instämmer i AIF-förvaltarens val av referensland. I så fall ska Finansinspektionen lämna uppgifter om förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt information om marknadsföringsstrategin till Esma.
Av 5 kap. 10 a § fjärde stycket följer att den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket gäller även vid en tillståndsprövning enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Enligt tredje stycket ska dock den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Esma till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Esma ska lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten mottagit en sådan underrättelse som avses i andra stycket (artikel 37.5 tredje stycket i AIFM-direktivet).
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 11 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 femte stycket delvis och sjätte stycket i AIFM-direktivet.
Paragrafen innebär att om Finansinspektionen föreslår att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket ska ges i strid med ett besked från Esma, ska inspektionen först underrätta Esma om det och ange sina skäl för detta. Esma ska enligt artikel 37.5 femte stycket i AIFM-direktivet offentliggöra det faktum att Finansinspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Esma får också, efter att först ha informerat Finansinspektionen, offentliggöra de skäl som inspektionen har anfört för att inte följa Esmas besked.
Finansinspektionen ska också, i tillämpliga fall, informera de behöriga myndigheterna i de länder inom EES där de alternativa investeringsfonderna ska marknadsföras och där dessa har tillstånd eller är registrerade. Finansinspektionen ska även ange sina skäl för att bevilja tillstånd i strid med Esmas besked.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
133
5 a kap. 12 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFMdirektivet delvis.
Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den har inletts ska som huvudregel inte påverka fastställandet av referensland.
AIF-förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om denne avser att genomföra en ändring av marknadsföringsstrategi inom två år från det att tillstånd meddelats, om ändringen skulle ha påverkat valet av referensland om den nya marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 13 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFMdirektivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.
I paragrafen anges vad en anmälan om ändring av referensland ska innehålla.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 14 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 andra, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med vad
Lagrådet har anfört.
I första stycket anges att Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering till byte av referensland enligt 13 § och underrätta Esma. Enligt artikel 37.11 tredje stycket i AIFM-direktivet ska Esma lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten tagit emot underrättelsen.
Andra stycket innebär att om både Finansinspektionen och Esma godtar
AIF-förvaltarens byte av referensland, ska inspektionen meddela förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta det nya referenslandet och överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIFförvaltaren.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 15 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 sjätte stycket i AIFMdirektivet.
I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska agera om inspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Det motsvarar hur inspektionen ska agera i den situation som avses i 11 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 16 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 första stycket i AIFMdirektivet.
134
Paragrafen innebär att Finansinspektionen får rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland ska lämna en underrättelse enligt 12 § och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 14 och 15 §§ gäller i så fall i tillämpliga delar.
Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd kan återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
5 a kap. 17 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 andra stycket i AIFMdirektivet.
Efter det att tvåårsperioden, räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet, har löpt ut har AIF-förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
6 kap. 4 a §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket i AIFM-direktivet.
Paragrafen innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES.
De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske framgår av punkterna 1–4. I 3 och 4 b §§ finns bestämmelser om vad som ska ingå i en underrättelse, skyldighet för förvaltaren att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse samt om Finansinspektionens handläggning.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
6 kap. 4 b §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.5–35.7 i AIFM-direktivet.
I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse enligt 4 a § och om Finansinspektionens handläggning.
Enligt första stycket gäller ett underrättelseförfarande som motsvarar det som gäller när en svensk AIF-förvaltare ska marknadsföra en EESbaserad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (3, 5 och 6 §§).
Av andra stycket följer att Finansinspektionen ska informera Esma om att AIF-förvaltarens marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i ett annat land än Sverige samt om vissa ändringar som AIF-förvaltaren avser att göra eller har gjort efter det att verksamheten har inletts.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
135
8 kap. 28 §
Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om skadeståndsansvar för AIF-förvaltare.
Ändringen i första stycket är en följd av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare får förvalta en alternativ investeringsfond inom EES enligt 5 kap. 10 a §. Hänvisningen till 5 kap. 10 a § andra stycket innebär att enbart sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och därför har tillstånd från Finansinspektionen avses.
Det som anges om hemland i första stycket 1 ska för icke EES-baserade AIF-förvaltare i stället avse referensland (1 kap. 6 a §).
8 kap. 32 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.
I paragrafen regleras frågor om lagval i rättsförhållanden som rör investerare som har hemvist inom EES. Om investeraren är en juridisk person är dess säte avgörande för frågan om hemvist. Det saknar betydelse om talan har väckts vid domstol eller inte och om investeraren i sådant fall är kärande eller svarande i målet. I praktiken torde det i ett tvistemål uteslutande röra sig om att investeraren är kärande. De rättsförhållanden som avses är sådana som rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Det kan t.ex. gälla en investerare som yrkar att en AIFförvaltare ska förpliktas att utge skadestånd med anledning av överträdelser av de regelverk som avses i 28 § första stycket. Även anspråk som inte grundas på ett avtalsförhållande, dvs. utomobligatoriska anspråk, omfattas i vissa fall (se avsnitt 5.10). Sakrättsliga frågor omfattas däremot inte av paragrafen, eftersom sakrätten gäller förhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan två parter. Vissa frågor om lagval i sakrättsliga frågor vad gäller finansiella instrument regleras i stället i 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) finns regler om lagval. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som har företräde framför dessa förordningar. Reglerna i förordningarna ska således inte tillämpas på sådana rättsförhållanden som avses i paragrafen (se vidare avsnitt 5.10). Vid en tillämpning av reglerna i förordningarna skulle annars lagen i ett land utanför EES kunna tillämpas om t.ex. en alternativ investeringsfond har sin ”vanliga vistelseort” i det landet (artikel 4 i Rom I-förordningen).
Första stycket gäller sådana AIF-förvaltare som inte är EES-baserade.
Vid rättsförhållanden mellan en sådan förvaltare och en investerare som har hemvist inom EES, ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. Eftersom referenslandet alltid är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas. I 1 kap. 11 a § 2 finns en definition av referensland. Begreppet referensland är detsamma som begreppet
136
referensmedlemsstat som definieras i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet men inbegriper även de länder inom EES som inte är medlemsstater. Fondbolagens förening efterfrågar ett klargörande om vad som ska gälla vid tvister mellan investerare med hemvist inom EES och en EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltas av en icke EES-baserad AIFförvaltare. Med anledning därav finns det skäl att erinra om att förevarande stycke är tillämpligt om det rör sig om en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett om den alternativa investeringsfonden är EESbaserad eller inte.
Andra stycket gäller sådana alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige och som inte är baserade inom EES. Eftersom alternativa investeringsfonder som har bildats på kontraktsrättslig grund ofta saknar rättskapacitet (prop. 2012/13:155 s. 291), gäller bestämmelsen i praktiken sådana fonder som är juridiska personer. En icke EES-baserad alternativ investeringsfond får marknadsföras i Sverige med stöd av marknadsföringspass. Om fonden marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. Om det rör sig om en EES-baserad AIF-förvaltare har denne ett hemland inom EES (1 kap. 6 §). Rör det sig om en icke EESbaserad AIF-förvaltare, har denne i stället ett referensland (se den ovan berörda definitionen och artikel 37.4 i AIFM-direktivet). Eftersom referenslandet är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas på ett rättsförhållande av aktuellt slag. Det kan inte heller bli frågan om att tillämpa lagen i två olika länder på samma rättsförhållande.
Fondbolagens förening anser att det är oklart vad som avses med lagen i hemlandet. Eftersom bestämmelsen rör icke EES-baserade AIFförvaltare har enligt föreningens mening en förvaltare som omfattas av bestämmelsen sitt hemland utanför EES. Andra stycket gäller alternativa investeringsfonder som är icke EES-baserade. Dessa kan förvaltas av såväl EES-baserade som icke EES-baserade AIF-förvaltare. Som framgår av definitionen i 1 kap. 6 § syftar uttrycket ”hemlandet” på det land inom
EES där en EES-baserad AIF-förvaltare har sitt säte. En AIF-förvaltares hemland kan således inte vara ett land utanför EES. Av 1 kap. 6 a § följer att för icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.
Tredje stycket gäller frågan om en AIF-förvaltare får ingå ett avtal om att lagen i ett visst land ska tillämpas på ett rättsförhållande av det slag som avses i paragrafen. Av bestämmelsen följer att ett sådant avtal är giltigt endast om det föreskriver att lagen i ett visst land inom EES ska tillämpas. Bestämmelsen har således en avtalsrättslig betydelse. Det åligger emellertid i allmänhet AIF-förvaltare som driver verksamhet i
Sverige att följa bestämmelserna i bl.a. 8 kap. I fråga om t.ex. svenska AIF-förvaltare kan Finansinspektionen ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förevarande lag (14 kap. 1 §). Bestämmelsen har därför även en näringsrättslig innebörd.
Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
137
8 kap. 33 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.
Paragrafen reglerar i vilka situationer som vissa tvister om frågor som omfattas av AIFM-direktivet får tas upp av svensk domstol. För att det ska vara möjligt att väcka talan vid svensk domstol förutsätts att tvisten gäller en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Tvisten ska således röra sådana rättsförhållanden som avses i 32 §. Det kan t.ex. vara frågan om att investeraren väcker talan om skadestånd enligt 28 § mot en AIFförvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige. Investeraren kan dock vara såväl kärande som svarande i målet. För att paragrafen ska vara tillämplig förutsätts att investerarens motpart är antingen en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.
I konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område av den 30 oktober 2007 (Luganokonventionen) finns allmänna regler om domstols behörighet m.m. Konventionen reglerar bl.a. frågor om domsrätt i förhållande till Norge, Island och Schweiz. Den aktuella paragrafen tillämpas i stället för Luganokonventionen (se avsnitt 5.10). I praktiken kan det medföra att svensk domstol är behörig att pröva en viss tvist trots att en tillämpning av Luganokonventionen skulle medföra att schweizisk domstol är behörig, t.ex. eftersom svaranden har hemvist där.
Om svensk domstol har domsrätt, bestäms vilken domstol i Sverige som ska vara behörig av allmänna bestämmelser för domstols behörighet (jfr 10 kap. rättegångsbalken).
Det som anges om alternativa investeringsfonder i paragrafen förutsätter att fonden är en juridisk person (se avsnitt 5.10).
Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
8 kap. 34 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.
Enligt paragrafen är Stockholms tingsrätt reservforum i fråga om sådana tvister som avses i 33 §. Eftersom svensk domsrätt kan föreligga enligt 33 § även i de fall där svaranden har hemvist i t.ex. Schweiz, kan det förhålla sig så att någon behörig domstol enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken inte finns.
Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
8 kap. 35 §
Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.
Paragrafen gäller avtal om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 §. Ett sådant avtalsvillkor är utan verkan. Till följd av paragrafen är det inte möjligt att kringgå regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direk-
138
tivet genom att avtala om att en tvist som avses i 33 § ska prövas av domstolarna i ett land utanför EES. Se även 32 § tredje stycket och författningskommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
8 kap. 36 §
Paragrafen, som är ny, saknar motsvarighet i AIFM-direktivet.
Av paragrafen följer att en AIF-förvaltare får delges handlingar genom förvaltarens rättsliga representant (se 1 kap. 11 a § 3 och definitionen i artikel 4.1 u i AIFM-direktivet). Det avser såväl en ansökan om stämning som andra handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932). Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen. Paragrafen är avsedd att underlätta för en investerare att väcka talan mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare (se avsnitt 5.10). Även om paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet, syftar den till att regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket ska få avsedd effekt för svensk del.
Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
13 kap. 4 §
Paragrafen innebär att AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång regelbundet ska ge in information till Finansinspektionen. Paragrafen omfattar även icke EES-baserade AIF-förvaltare i den mån de marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige.
Ändringen innebär att skyldigheten även omfattar icke EES-baserade förvaltare som marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige.
13 kap. 13 §
Paragrafen innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning i de fall som följer av angivna artiklar i AIFM-direktivet.
Ändringen i paragrafen är föranledd av införandet av förvaltnings- och marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. I de angivna artiklarna anges de olika situationer när en behörig myndighet får hänskjuta en fråga som rör ett sådant EU-pass till Esma. Detta gäller t.ex. vid oenighet mellan behörig myndighet i ett land inom EES och behörig myndighet i en AIF-förvaltares referensland i fråga om huruvida förvaltaren uppfyller kraven för att få tillstånd enligt AIFM-direktivet (artikel 37.7 andra stycket). Om en sådan fråga hänskjuts till Esma, ska den hanteras enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (Esma-förordningen). Förfarandet enligt artikel 19 i Esmaförordningen innebär i korthet att Esma i första hand agerar som medlare och försöker få myndigheterna att enas om ett beslut inom en av Esma beslutad tidsfrist (artikel 19.2). Om myndigheterna inte kommer överens inom tidsfristen, kan Esma fatta ett för de berörda myndigheterna
139
bindande beslut i frågan (artikel 19.3). Om en behörig myndighet inte följer Esmas beslut, kan Esma fatta beslut som är bindande även för berört företag (artikel 19.4). Ett sådant beslut gäller före en nationell behörig myndighets beslut i samma fråga (artikel 19.5).
Övervägandena finns i avsnitt 5.9.
14 kap. 4 §
I paragrafen anges när Finansinspektionen ska återkalla en AIFförvaltares tillstånd.
Första stycket 5, som är nytt, genomför artikel 37.11 femte stycket i
AIFM-direktivet delvis. Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland. I 5 a kap. 14 § finns bestämmelser om ändring av referensland, se även författningskommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
14 kap. 22 §
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i AIFM-direktivet, innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet enligt lagen.
Andra stycket, som är nytt, genomför artikel 45.9 i AIFM-direktivet (artikel 45.7 och 45.8 i direktivet genomförs i 21 §). Stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. Om en icke EES-baserad
AIF-förvaltare driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap., ska Finansinspektionen på motsvarande sätt som i 21 § underrätta behörig myndighet i förvaltarens referensland, om inspektionen har klara och verifierbara skäl för att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd i referenslandet enligt AIFM-direktivet. I så fall kan Finansinspektionen även vida de åtgärder som anges i 21 § andra stycket.
Tredje stycket motsvarar tidigare andra stycket och är oförändrat.
15 kap. 2 §
I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämer att meddela föreskrifter.
Ändringen i punkten 2 innebär endast en följdändring med anledning av att den bestämmelse som finns i nuvarande 4 kap. 3 § andra stycket i stället införs i 4 kap. 8 § tredje stycket, se även författningskommentaren till sistnämnda paragraf.
16 kap. 2 §
Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Beträffande en sådan AIF-förvaltare gäller därmed samma tidsfrister och förfaranden för prövning av en motsvarande ansökan eller underrättelse från en svensk AIF-förvaltare (jfr prop. 2012/13:155 s. 518).
140
Ikraftträdandebestämmelser
Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet ska börja tillämpas först efter det att kommissionen har antagit en delegerad rättsakt, vilket kan ske tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67).
Övervägandena finns i avsnitt 9.
11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 8 § samt 15 kap. 1 och 2 §§
I paragraferna tas hänvisningar till de bestämmelser i lagen som ska upphöra att gälla, dvs. 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§, bort. Ändringarna är således endast en följd av att dessa bestämmelser upphävs och i vissa fall ersätts av andra.
Övervägandena finns i avsnitt 6.
5 kap. 7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).
I andra stycket tas den nuvarande punkten 1 bort. Ändringen är en följd av att 5 § upphävs med anledning av att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart efter underrättelse enligt 3 §. Av samma anledning tas tredje stycket bort.
Tredje stycket motsvarar i sak nuvarande fjärde stycket. Förutsättningarna för tillstånd, som följer av hänvisningen till 5 § andra stycket 2 och 3, tas i stället in i paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 6.
5 kap. 11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige.
Ändringen i punkten 3 är en följd av att 10 § upphävs. Det innebär att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart med stöd av marknadsföringspass. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges för marknadsföring till icke-professionella investerare är att AIFförvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige.
Övervägandena finns i avsnitt 6.
141
5 kap. 12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).
Ändringen, som är en följd av att 10 § upphävs, motsvarar ändringen i 11 §. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges är att AIFförvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige. Bestämmelser om marknadsföring till professionella investerare i Sverige finns i 10 g–10 j §§ (se författningskommentarerna till de paragraferna).
Övervägandena finns i avsnitt 6.
5 kap. 13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige.
Ändringen i tredje stycket är en följd dels av att 10 § upphävs, dels av ändringarna i 11 och 12 §§. Skyldigheten för en AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar följer av 10 g eller 10 i § om Sverige är förvaltarens referensland, se författningskommentarerna till de paragraferna. För en AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landet (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).
Överväganden finns i avsnitt 6.
13 kap. 13 §
Paragrafen anger de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning.
Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till artikel 42.1 i AIFM-direktivet tas bort. Eftersom artikel 42.1 inte längre ska tillämpas kommer det inte att förekomma några frågor som rör den artikeln som kan hänskjutas till Esma.
Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ikraftträdandebestämmelser
Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det innebär att 4 kap. 8 § samt 5 kap.5 och 10 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla vid ikraftträdandet. Det innebär också att följdändringarna i 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska träda i kraft vid den tidpunkten.
Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla
142
vid den tidpunkt som anges i en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit. Rättsakten kan antas tidigast 2018 (artiklarna 66.4 och 68 i AIFM-direktivet).
Övervägandena finns i avsnitt 9.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
143
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/61/EU
av den 8 juni 2011
om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och
2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 53.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
2
),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval
tare) ansvarar för förvaltningen av en väsentlig del av
de investerade tillgångarna i unionen och står för en
betydande del av handeln på marknaderna för finansiella
instrument, och kan utöva ett betydande inflytande på de
marknader och företag som är föremål för deras investe
ringar.
(2)
AIF-förvaltarna har i stort sett en positiv inverkan på de
marknader där de är verksamma, men de finansiella svå
righeterna nyligen har visat att de genom sin verksamhet
också kan sprida eller förstärka risker i hela det finansi
ella systemet. Det är svårt att hantera dessa risker effek
tivt utan samordnade nationella svarsåtgärder. Detta di
rektiv syftar därför till att fastställa gemensamma krav för
auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare för att på
ett enhetligt sätt kunna bemöta riskerna i sammanhanget
och deras effekter på investerare och marknader inom
unionen.
(3)
Den senaste tidens svårigheter på de finansiella mark
naderna har visat att många av de strategier som används
av AIF-förvaltare är sårbara för vissa eller flera betydande
risker med avseende på investerare, andra marknadsaktö
rer och marknader. För att skapa en övergripande gemen
sam ordning för tillsynen är det nödvändigt att upprätta
ett ramverk som gör det möjligt att hantera dessa risker
och samtidigt beakta hela skalan av investeringsstrategier
och tekniker som AIF-förvaltarna använder. Detta direk
tiv bör därför vara tillämpligt på AIF-förvaltare som för
valtar alla slag av fonder som inte omfattas av Europa
parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den
13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författ
ningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 4 ), oberoende av
hur AIF-förvaltarna rättsligt eller avtalsmässigt har anför
trotts detta ansvar. En auktorisation enligt detta direktiv
bör inte ge AIF-förvaltare rätt att förvalta sådana fondfö
retag som avses i direktiv 2009/65/EG.
(4)
Detta direktiv syftar till att skapa en inre marknad för
AIF-förvaltare och ett harmoniserat konsekvent ramverk
för reglering och tillsyn avseende alla AIF-förvaltares
verksamheter inom unionen, inklusive de som har sitt
säte i en medlemsstat (EU-baserade AIF-förvaltare) och
de som har sitt säte i ett tredjeland (icke EU-baserade
AIF-förvaltare). Eftersom de praktiska konsekvenser och
de möjliga svårigheter som ett harmoniserat regelverk
och en inre marknad kan ge upphov till för icke EU-
baserade AIF-förvaltare som utför förvaltnings- och/eller
marknadsföringsverksamhet inom unionen och för EU-
baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade
alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), är osäkra
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/1
( 1 ) EUT C 272, 13.11.2009, s. 1.
( 2 ) EUT C 18, 19.1.2011, s. 90.
( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2010 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2011. ( 4 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
144
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
och svåra att förutse på grund av att det saknas tidigare
erfarenheter på detta område, bör en översynsmekanism
inrättas. Avsikten är att ett harmoniserat system med
marknadsföringspass, efter en övergångsperiod på två
år, blir tillämpligt på icke EU-baserade AIF-förvaltare
som bedriver förvaltnings- och/eller marknadsförings
verksamhet inom unionen och på EU-baserade AIF-för
valtare som förvaltar icke EU-baserade AIF-fonder, sedan
en delegerad akt från kommissionen i detta avseende trätt
i kraft. Avsikten är att det harmoniserade systemet under
ytterligare en övergångsperiod på tre år existerar parallellt
med medlemsstaternas nationella system, som dock un
derkastas vissa harmoniserade minimivillkor. Efter denna
treårsperiod med parallella system är avsikten att de na
tionella systemen avvecklas efter det att en delegerad akt
från kommissionen om detta trätt i kraft.
(5)
Fyra år efter tidsfristen för införlivande av detta direktiv
bör kommissionen se över tillämpningen av, och tillämp
ningsområdet för, direktivet med beaktande av direktivets
mål, och den bör bedöma huruvida unionens harmoni
serade tillvägagångssätt har förorsakat någon större be
stående marknadsstörning och huruvida detta direktiv
fungerar effektivt mot bakgrund av den inre marknadens
principer och principen om likvärdiga förutsättningar.
(6)
Tillämpningsområdet för detta direktiv bör begränsas till
enheter som förvaltar AIF-fonder såsom normal verksam
het, oavsett om AIF-fonderna är av öppen eller sluten
typ, vilken rättslig form de har och om de är noterade
eller inte, och som tar emot kapital från ett antal inves
terare för att investera det kapitalet till förmån för dessa
investerare i enlighet med en fastställd investeringsstra
tegi.
(7)
Investeringsföretag, såsom family office vehicles, som inves
terar investerares privata förmögenhet utan att ta emot
externt kapital, bör inte anses vara AIF-fonder enligt detta
direktiv.
(8)
De enheter som inte anses vara AIF-förvaltare enligt detta
direktiv faller utanför dess tillämpningsområde. Således
bör inte detta direktiv tillämpas på holdingbolag såsom
de definieras i detta direktiv. Emellertid bör förvaltare av
riskkapitalfonder, eller AIF-förvaltare som förvaltar AIF-
fonder vars aktier är upptagna till handel på en reglerad
marknad, inte uteslutas från dess tillämpningsområde.
Detta direktiv bör heller inte tillämpas på förvaltning
av pensionsfonder, program för anställdas andelsägande
eller anställdas sparprogram, överstatliga institutioner, na
tionella centralbanker, sådana nationella, regionala och
lokala myndigheter och organ eller institut som förvaltar
fonder som är kopplade till socialförsäkrings- och pen
sionssystem, specialföretag (SPV) för värdepapperisering,
eller försäkringskontrakt eller samriskbolag.
(9)
Värdepappersföretag som auktoriserats enligt Europapar
lamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den
21 april 2004 om marknader för finansiella instru
ment ( 1 ) och kreditinstitut som auktoriserats enligt Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut ( 2 ), bör inte behöva auktoriseras enligt detta
direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom indi
viduell portföljförvaltning avseende AIF-fonder. Vär
depappersföretag bör emellertid endast, direkt eller indi
rekt, kunna erbjuda andelar eller aktier i en AIF-fond till
eller placera dessa andelar eller aktier hos investerare i
unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknads
föras enligt detta direktiv. När detta direktiv införlivas
med nationell lagstiftning bör medlemsstaterna ta hänsyn
till det kravets tillsynssyfte och se till att värdepappers
företag som är etablerade i ett tredjeland och som i
enlighet med relevant nationell lagstiftning kan erbjuda
investeringstjänster avseende AIF-fonder också omfattas
av det kravet. Dessa enheters tillhandahållande av inve
steringstjänster avseende AIF-fonder bör aldrig innebära
ett faktiskt kringgående av bestämmelserna i detta direk
tiv genom att AIF-förvaltaren omvandlas till ett brevlåde
företag, oavsett om AIF-förvaltaren är etablerad i unionen
eller i ett tredjeland.
(10)
Detta direktiv reglerar inte AIF-fonder. AIF-fonder bör
därför fortsättningsvis kunna omfattas av reglering och
tillsyn på nationell nivå. Det skulle inte vara förenligt
med proportionalitetsprincipen att på unionsnivå reglera
strukturen för eller sammansättningen av de AIF-fonds
portföljer som förvaltas av AIF-förvaltare, och det vore
svårt att skapa en sådan omfattande harmonisering efter
som det finns ett stort antal inbördes mycket olika slag
av AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltare. Detta di
rektiv hindrar därför inte medlemsstaterna från att anta
eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIF-fonder
som är etablerade inom deras territorier. Det förhållandet
att en medlemsstat får införa krav utöver de som gäller i
andra medlemsstater för AIF-fonder som är etablerade
inom dess territorium bör inte hindra AIF-förvaltare
som är auktoriserade i enlighet med detta direktiv i andra
medlemsstater från att till professionella investerare i
unionen marknadsföra vissa AIF-fonder som är etable
rade utanför den medlemsstat som infört ytterligare krav,
varvid de följaktligen inte omfattas av eller behöver följa
dessa ytterligare krav.
(11)
AIF-förvaltare är enligt flera bestämmelser i detta direktiv
skyldiga att säkerställa uppfyllande av krav för vilka AIF-
förvaltare i vissa fondstrukturer inte är ansvariga. Ett
exempel är fondstrukturer där ansvaret för att utse för
varingsinstitut ligger hos AIF-fonden eller en annan enhet
som agerar för AIF-fondens räkning. I sådana fall kan
AIF-förvaltaren inte slutligt kontrollera om ett förvarings
institut faktiskt har utsetts, såvida inte AIF-fonden förval
tas internt. Eftersom AIF-fonder inte regleras i detta
SV
L 174/2
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
145
direktiv kan direktivet inte innehålla någon skyldighet för
AIF-fonder att utse ett förvaringsinstitut. Om en AIF-för
valtare inte kan säkerställa efterlevnad av de krav som
gäller för en AIF-fond eller någon annan enhet för dess
räkning, bör de behöriga myndigheterna kräva att AIF-
förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att råda bot på
detta. Om kraven trots sådana åtgärder fortfarande inte
uppfylls, och i den mån det gäller en EU-baserad AIF-
förvaltare eller en auktoriserad icke EU-baserad AIF-för
valtare som förvaltar en EU-baserad AIF-fond, bör AIF-
förvaltaren avsäga sig uppdraget som förvaltare av denna
AIF-fond. Om AIF-förvaltaren inte gör detta ska de be
höriga myndigheterna i dess hemmedlemsstat kräva att
den faktiskt avsäger sig uppdraget, och den berörda AIF-
fonden bör i sådana fall inte längre få marknadsföras i
unionen. Samma förbud bör gälla en auktoriserad icke
EU-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en icke EU-
baserad AIF-fond.
(12)
Om inget annat särskilt föreskrivs är avsikten, när detta
direktiv hänvisar till AIF-fondens investerares intressen,
att hänvisa till investerarnas intressen specifikt i deras
egenskap av investerare i AIF-fonden och inte till inve
sterarnas enskilda intressen.
(13)
Med förbehåll för de undantag och begränsningar som
anges i direktivet bör det tillämpas på alla EU-baserade
AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade eller icke EU-
baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i unio
nen eller inte, icke EU-baserade förvaltare som förvaltar
EU-baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i
unionen eller inte, samt icke EU-baserade AIF-förvaltare
som marknadsför EU-baserade eller icke EU-baserade
AIF-fonder inom unionen.
(14)
Genom detta direktiv fastställs krav på hur AIF-förval
tarna bör förvalta AIF-fonder som de har ansvar för.
För icke EU-baserade AIF-förvaltare begränsas detta till
förvaltning av EU-baserade AIF-fonder och andra AIF-
fonder vars andelar eller aktier också marknadsförs till
professionella investerare i unionen.
(15)
Auktoriseringen av EU-baserade AIF-förvaltare enligt
detta direktiv omfattar förvaltningen av EU-baserade
AIF-fonder som är etablerade i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat. Med förbehåll för ytterligare anmälningskrav
gäller detta också marknadsföring till professionella inve
sterare inom unionen av EU-baserade AIF-fonder som
förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare och förvaltning
av EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan
medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. I detta
direktiv fastställs också de villkor enligt vilka auktorise
rade EU-baserade AIF-förvaltare får marknadsföra icke
EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare i
unionen, och de villkor enligt vilka en icke EU-baserad
AIF-förvaltare kan få auktorisation att förvalta EU-base
rade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder till
professionella investerare i unionen med ett marknads
föringspass. Under en period som är avsedd att vara av
övergångskaraktär bör medlemsstaterna också kunna till
låta EU-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra icke
EU-baserade AIF-fonder uteslutande på det egna territo
riet och/eller tillåta icke EU-baserade AIF-förvaltare att
förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller att marknads
föra AIF-fonder till professionella investerare uteslutande
på det egna territoriet, enligt nationell lagstiftning, under
förutsättning att vissa minimivillkor enligt detta direktiv
är uppfyllda.
(16)
Detta direktiv bör inte tillämpas på AIF-förvaltare i den
mån de förvaltar AIF-fonder vilkas enda investerare är
AIF-förvaltarna själva eller deras moderföretag, dotterfö
retag eller andra dotterföretag till moderföretaget, om
dessa investerare inte själva är AIF-fonder.
(17)
Detta direktiv skapar också ett förenklat system för AIF-
förvaltare där de förvaltade AIF-fonderna sammantaget
faller under ett tröskelvärde på 100 miljoner EUR och
för AIF-förvaltare som endast förvaltar AIF-fonder utan
finansiell hävstång och utan någon rätt för investerarna
till inlösen under en period på fem år och där de för
valtade AIF-fonderna sammantaget faller under ett trös
kelvärde på 500 miljoner EUR. Även om det är osanno
likt att de berörda AIF-förvaltarnas verksamhet enskilt
skulle kunna få betydande konsekvenser för den finansi
ella stabiliteten, är det möjligt att verksamheterna sam
mantaget kan ge upphov till systemrisker. Följaktligen
bör dessa AIF-förvaltare inte omfattas av krav på full
auktorisation utan på en registrering i sina hemmedlems
stater och de bör bland annat förse sina behöriga myn
digheter med relevant information om de viktigaste in
strument som de handlar med och om de förvaltade AIF-
fondernas viktigaste exponeringar och koncentrationer.
För att kunna åtnjuta de rättigheter som tillerkänns i
detta direktiv bör dessa mindre AIF-förvaltare emellertid
ha möjlighet att behandlas som AIF-förvaltare enligt för
farandet för frivilligt deltagande enligt detta direktiv.
Detta undantag bör inte begränsa medlemsstaternas möj
ligheter att införa striktare krav på dessa AIF-förvaltare
som inte har valt att låta sig omfattas av direktivet.
(18)
Ingen EU-baserad AIF-förvaltare bör kunna få förvalta
och/eller marknadsföra EU-baserade AIF-fonder till pro
fessionella investerare i unionen såvida den inte är auk
toriserad enligt detta direktiv. En AIF-förvaltare som är
auktoriserad enligt detta direktiv bör vid varje tidpunkt
uppfylla de villkor för auktorisering som fastställs i detta
direktiv.
(19)
När detta är tillåtet enligt detta direktiv bör en icke EU-
baserad AIF-förvaltare som avser att förvalta EU-baserade
AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder i unionen
med ett marknadsföringspass, eller en EU-baserad AIF-
förvaltare som avser att marknadsföra icke EU-baserade
AIF-fonder i unionen med ett sådant marknadsförings
pass, också auktoriseras i enlighet med detta direktiv.
Åtminstone under en övergångsperiod bör en medlems
stat även kunna tillåta en icke EU-baserad AIF-förvaltare
att marknadsföra AIF-fonder i den medlemsstaten och att
auktorisera en EU-baserad AIF-förvaltare att marknads
föra icke EU-baserade AIF-fonder i den medlemsstaten i
den mån minimivillkoren i detta direktiv är uppfyllda.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/3
146
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
(20)
AIF-fonder bör beroende på sin rättsliga form kunna
förvaltas externt eller internt. AIF-fonder bör anses vara
internt förvaltade när förvaltningsfunktionerna utförs av
deras ledningsorgan eller någon annan intern resurs hos
AIF-fonden. När den rättsliga formen hos AIF-fonden till
låter en intern förvaltning och när AIF-fondens lednings
organ väljer att inte utse en extern AIF-förvaltare, är AIF-
fonden också AIF-förvaltare och bör därför uppfylla alla
krav för AIF-förvaltare enligt detta direktiv och auktori
seras som sådan. En AIF-förvaltare som är en internt
förvaltad AIF-fond bör emellertid inte auktoriseras som
extern förvaltare av andra AIF-fonder. En AIF-fond bör
anses vara externt förvaltad om en extern juridisk person
har utsetts till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fon
dens räkning, som genom att utses på detta sätt blir
ansvarig för förvaltningen av denna AIF-fond. Om en
extern AIF-förvaltare har utsetts att förvalta en viss AIF-
fond, bör den AIF-förvaltaren inte anses tillhandahålla
investeringstjänsten portföljförvaltning enligt definitionen
i artikel 4.1.9 i direktiv 2004/39/EG utan snarare anses
tillhandahålla kollektiv portföljförvaltning enligt detta di
rektiv.
(21)
Förvaltning av AIF-fonder bör innebära att åtminstone
investeringsförvaltningstjänster tillhandahålls. Den enda
AIF-förvaltare som ska utses enligt detta direktiv bör
aldrig auktoriseras för att erbjuda portföljförvaltning
utan att även tillhandahålla riskhantering och vice versa.
En auktoriserad AIF-förvaltare bör dock inte, så länge
villkoren i detta direktiv är uppfyllda, hindras från att
också bedriva verksamhet som innebär administration
och marknadsföring av AIF-fonder eller från verksamhet
som har samband med AIF-fondens tillgångar. En extern
AIF-förvaltare bör inte hindras att även tillhandahålla
tjänsten att förvalta investeringsportföljer med fullmakt
från enskilda investerare på diskretionär grund, inbegripet
portföljer som ägs av pensionsfonder och tjänstepen
sionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verk
samhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ( 1 ), eller
att tillhandahålla sidotjänsterna investeringsrådgivning,
förvaring och administration avseende andelar i företag
för kollektiva investeringar samt mottagande och vidare
befordran av order. Efter en auktorisation med stöd av
direktiv 2009/65/EG bör en extern AIF-förvaltare även
tillåtas att förvalta fondföretag.
(22)
Det är nödvändigt att se till att AIF-förvaltarnas verk
samhet är underkastad grundliga bolagsstyrningskontrol
ler. De bör förvaltas och organiseras så att risken för
intressekonflikter minimeras. De organisatoriska krav
som fastställts enligt detta direktiv bör inte påverka de
system och kontroller som fastställts genom nationell
lagstiftning för registrering av enskilda personer som ar
betar inom eller för en AIF-förvaltare.
(23)
Det är nödvändigt att föreskriva minsta kapitalkrav för
att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i den för
valtning av AIF-fonder som AIF-förvaltare tillhandahåller
och täcka det yrkesansvar som kan komma att åberopas
mot AIF-förvaltare i fråga om samtliga deras verksamhe
ter, även förvaltning av AIF-fonder med ett delegerat
mandat. AIF-förvaltare bör fritt få välja huruvida poten
tiella risker avseende yrkesansvar täcks med extra kapi
talbasmedel eller med en lämplig ansvarsförsäkring.
(24)
För att hantera de potentiellt negativa effekterna av dåligt
utformade ersättningsstrukturer på sund riskhantering
och kontrollen av enskilda personers risktagande, bör
det finnas en uttrycklig skyldighet för AIF-förvaltare att
upprätta och vidmakthålla en ersättningspolicy och er
sättningspraxis som är förenlig med en sund och effektiv
riskhantering för sådana personalkategorier som i tjäns
ten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilen för de
AIF-fonder som de förvaltar. Dessa personalkategorier
bör omfatta åtminstone den verkställande ledningen, risk
tagare och kontrollfunktioner, och anställda vars totala
ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättnings
klass som den verkställande ledningen och risktagare.
(25)
De principer som styr ersättningspolicyn bör ta hänsyn
till att AIF-förvaltare kan tillämpa dessa policies på olika
sätt beroende på sin storlek och storleken på de AIF-
fonder som de förvaltar, sin interna organisation samt
sin verksamhets art, omfattning och komplexitet.
(26)
De principer om en sund ersättningspolicy som anges i
kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den
30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjäns
tesektorn (
2
) är förenliga med och kompletterar princi
perna i detta direktiv.
(27)
För att främja tillsynskonvergens i bedömningen av er
sättningspolicy och -praxis, bör den Europeiska tillsyns
myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknads
myndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 3 ) (Esma), se till
att det finns riktlinjer för en sund ersättningspolicy
inom AIF-förvaltarsektorn. Den Europeiska tillsynsmyn
digheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1093/2010 ( 4 ) bör bistå när dessa riktlinjer utformas.
SV
L 174/4
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
( 2 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.
( 3 ) EUT L 331. 15.12.2010, s. 84.
( 4 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
147
(28)
Bestämmelserna om ersättning bör inte påverka det fulla
utövandet av grundläggande rättigheter som är garante
rade i fördragen, särskilt artikel 153.5 i EUF-fördraget,
allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,
tillämplig lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och
deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda
institutets administrativa organ och kontrollorgan, samt
i tillämpliga fall den rättighet som tillerkänts parter på
arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivavtal i
enlighet med nationella lagar och traditioner.
(29)
En tillförlitlig och objektiv värdering av tillgångarna är av
avgörande betydelse för skyddet av investerarnas intres
sen. Olika AIF-förvaltare använder olika metoder och
system för värderingen av tillgångarna beroende på vilka
tillgångar och marknader deras investeringar huvudsakli
gen gäller. Det är lämpligt att medge att sådana skillnader
föreligger men att ändå kräva att AIF-förvaltare under alla
omständigheter tillämpar värderingsförfaranden som le
der till en korrekt värdering av tillgångarna i AIF-fonder.
Processen för att värdera tillgångar och beräkna nettotill
gångsvärdet (NAV) bör vara funktionellt oberoende av
AIF-förvaltarens portföljförvaltning och ersättningspolicy,
och andra åtgärder bör säkerställa att intressekonflikter
och otillbörlig påverkan av de anställda undviks. På vissa
villkor bör AIF-förvaltare kunna utse en extern värderare
för att fullgöra värderingsfunktionerna.
(30)
AIF-förvaltaren bör inom mycket begränsade ramar och
om strikta krav är uppfyllda, bland annat att det finns
objektiva skäl, kunna delegera utförandet på dess vägnar
av vissa av dess funktioner enligt detta direktiv för att
öka effektiviteten i dess verksamhet. På samma villkor
bör också vidaredelegering vara tillåten. AIF-förvaltaren
bör dock även i fortsättningen vid varje tidpunkt bära
ansvaret för att dess delegerade funktioner utförs korrekt
och i enlighet med detta direktiv.
(31)
De strikta begränsningarna och kraven för AIF-förvaltares
delegering av uppgifter bör gälla delegering av de förvalt
ningsfunktioner som anges i bilaga I. Delegering av sup
portuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktio
ner som AIF-förvaltaren utför som en del av sina förvalt
ningsuppgifter, bör inte underkastas de specifika begräns
ningar och krav som anges i detta direktiv.
(32)
Utvecklingen under senare tid har visat att det är av
avgörande betydelse att särskilja förvarings- och förvalt
ningsfunktionerna och hålla investerarnas tillgångar åt
skilda från förvaltarens. Även om AIF-förvaltare förvaltar
AIF-fonder med olika affärsmodeller och arrangemang
för bland annat förvaring av tillgångar, är det viktigt
att ett förvaringsinstitut som är skilt från AIF-förvaltaren
utses för att fullgöra förvaringsinstitutsfunktioner avse
ende AIF-fonder.
(33)
Bestämmelserna i detta direktiv om hur ett förvarings
institut utses och vilka uppgifter det har bör gälla för
alla AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare som
omfattas av detta direktiv och därmed för AIF-fonders
alla affärsmodeller. Bestämmelserna bör dock anpassas
till olika affärsmodellers specifika egenskaper. För vissa
affärsmodeller är vissa förvaringsinstitutsuppgifter mer
relevanta än för andra, beroende på typen av tillgångar
som AIF-fonden investerar i och de uppgifter som är
förknippade med dessa tillgångar.
(34)
För AIF-fonder som inte har rätt till inlösen som kan
utövas under en period på fem år från dagen för den
första investeringen och som enligt sin egen investerings
policy generellt sett inte investerar i tillgångar som måste
depåförvaras enligt detta direktiv eller generellt investerar
i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt
förvärva kontroll över sådana företag i enlighet med detta
direktiv, såsom riskkapitalfonder och fastighetsfonder,
bör medlemsstaterna kunna tillåta att en notarie, en ju
rist, en registerförvaltare eller en annan enhet fullgör
förvaringsinstitutsfunktioner. I sådana fall bör förvarings
institutsfunktionerna vara en del av yrkesmässiga eller
affärsverksamheter för vilka den utsedda enheten är
registreringsskyldig enligt lag eller andra författningar el
ler av yrkesetiska regler och kan lämna tillräckliga finan
siella och yrkesmässiga garantier för att den effektivt ska
kunna fullgöra förvaringsinstitutsfunktionerna i fråga och
uppfylla de åtaganden som dessa funktioner är förenade
med. Detta tar hänsyn till den nuvarande praxisen för
vissa typer av slutna fonder. För alla andra AIF-fonder
bör förvaringsinstitutet emellertid vara ett kreditinstitut,
ett värdepappersföretag eller någon annan enhet med
tillstånd enligt direktiv 2009/65/EG, med tanke på vikten
av depåförvaringsfunktionen. Enbart för icke EU-baserade
AIF-fonder bör förvaringsinstitutet också kunna vara ett
kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag
som de enheter som avses i detta skäl under förutsättning
att den är föremål för verkningsfull reglering och tillsyn
som har samma verkan som unionsrätten och som ge
nomdrivs effektivt.
(35)
Förvaringsinstitutet bör ha sitt stadgeenliga säte eller en
filial i samma land som AIF-fonden. För en icke EU-
baserad AIF-fond bör förvaringsinstitutet endast få vara
etablerat i detta tredjeland om vissa ytterligare villkor är
uppfyllda. På grundval av de kriterier som anges i dele
gerade akter bör kommissionen ges befogenhet att anta
genomförandeåtgärder som fastställer att reglering och
tillsyn i ett tredjeland har samma verkan som unions
rätten och genomdrivs effektivt. Det medlingsförfarande
som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010
bör tillämpas om de behöriga myndigheterna har olika
åsikter om hur de andra ytterligare villkoren ska tillämpas
på rätt sätt. Alternativt bör förvaringsinstitutet för icke
EU-baserade AIF-fonder även kunna vara etablerat i hem
medlemsstaten eller i referensmedlemsstaten för den AIF-
förvaltare som förvaltar AIF-fonden.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/5
148
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
(36)
Kommissionen uppmanas undersöka möjligheterna att
lägga fram ett lämpligt övergripande lagförslag som klar
gör förvaringsinstitutens ansvarsområden och rättsliga
ansvar och som fastställer den rätt som ett förvarings
institut i en medlemsstat har att erbjuda sina tjänster i en
annan medlemsstat.
(37)
Förvaringsinstitutet bör ansvara för en korrekt övervak
ning av AIF-fonders penningflöden, särskilt för att säker
ställa att investerarnas pengar och kontanter som tillhör
AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-
fondens räkning, bokförs korrekt på konton som öpp
nats i AIF-fondens namn eller i den AIF-förvaltares namn
som agerar för AIF-fondens räkning eller i det förvarings
instituts namn som agerar för AIF-fondens räkning. För
varingsinstitutet bör också ansvara för förvaring av AIF-
fondens tillgångar, inbegripet depåförvaring av finansiella
instrument som kan registreras på ett konto för finansi
ella instrument som är öppnat hos förvaringsinstitutet
och alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras
till förvaringsinstitutet och för kontroll av att AIF-fonden
eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning verkligen
äger alla övriga tillgångar. Förvaringsinstitutet bör vid
säkerställandet av att investerarnas pengar bokförs på
likvidkonton beakta principerna i artikel 16 i kommis
sionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om
genomförandet av Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och vill
kor för verksamheten i värdepappersföretag, och defini
tioner för tillämpning av det direktivet (
1
).
(38)
Ett förvaringsinstitut bör handla hederligt, rättvist, pro
fessionellt, oberoende och i AIF-fondens eller i AIF-fon
dens investerares intresse.
(39)
Ett förvaringsinstitut bör kunna delegera förvaring av till
gångar till tredje part, som i sin tur bör kunna delegera
denna funktion. Delegering och vidaredelegering bör
dock grundas på objektiva skäl och vara underkastad
strikta krav på att den tredje part som anförtros den
delegerade funktionen är lämplig och att förvaringsinsti
tutet visar vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg
när denna tredje part väljs, utses och ses över.
(40)
En tredje part till vilken förvaringen av tillgångar delege
ras bör kunna hålla ett gemensamt konto med separat
redovisning för flera AIF-fonder, ett så kallat omnibus
konto.
(41)
Att anförtro depåförvaring av tillgångar till en operatör
av värdepappersavvecklingssystem som utsetts med avse
ende på tillämpningen av Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig
avveckling i system för överföring av betalningar och
värdepapper ( 2 ) eller att anförtro tillhandahållande av lik
nande tjänster till värdepappersavvecklingssystem i tredje
land bör inte anses vara en delegering av depåförvarings
funktioner.
(42)
De strikta begränsningar och krav som delegering av
förvaringsinstitutets uppgifter är förenade med bör gälla
för delegering av dess specifika funktioner som för
varingsinstitut, nämligen övervakning av penningflöden,
förvaring av tillgångar och kontrollfunktioner. Delegering
av supportuppgifter som är kopplade till dess förvarings
institutsuppgifter, såsom administrativa och tekniska
funktioner som förvaringsinstitutet utför som en del av
sina förvaringsinstitutsuppgifter, omfattas inte av de spe
cifika begränsningar och krav som anges i direktivet.
(43)
Direktivet tar också hänsyn till det faktum att många
AIF-fonder och i synnerhet hedgefonder i dag använder
sig av en prime broker. Direktivet säkerställer att AIF-fon
der får fortsätta att använda prime brokers tjänster. Ingen
prime broker bör dock kunna utses till förvaringsinstitut
såvida den inte funktionellt och hierarkiskt har separerat
sina förvaringsinstitutsfunktioner från sina uppgifter som
prime broker och de möjliga intressekonflikterna är or
dentligt identifierade, kontrollerade och redovisade för
AIF-fondens investerare, eftersom prime brokers agerar
som motparter till AIF-fonder och därför inte samtidigt
kan agera i AIF-fondens bästa intresse såsom det krävs av
ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut bör kunna dele
gera depåförvaringsuppgifter till en eller flera prime bro
kers eller annan tredje part. Utöver de delegerade depåför
varingsuppgifterna bör prime brokers tillåtas att erbjuda
prime brokerage-tjänster till AIF-fonden. Dessa prime broker-
age-tjänster bör inte utgöra del av arrangemangen för
delegering.
(44)
Förvaringsinstitutet bör ansvara för de förluster som upp
står för AIF-förvaltare, AIF-fonder och investerare. I di
rektivet görs det en åtskillnad mellan förlust av depåför
varade finansiella instrument och alla andra förluster. När
det gäller andra förluster än förlust av depåförvarade
finansiella instrument bör förvaringsinstitutet endast hål
las ansvarigt i händelse av uppsåt eller försumlighet. Om
förvaringsinstitutet depåförvarar tillgångar och dessa till
gångar går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas ansva
rigt såvida det inte kan bevisa att förlusten är följden av
en extern händelse utanför dess rimliga kontroll och vars
konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga
ansträngningar. I detta sammanhang bör ett förvarings
institut exempelvis inte kunna åberopa interna situationer
såsom bedrägeri från en anställds sida för att befrias från
ansvar.
(45)
Om förvaringsinstitutet delegerar depåförvaringsuppgifter
och de finansiella instrument som depåförvaras av en
tredjepart går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas an
svarigt. Under förutsättning att förvaringsinstitutet har
uttrycklig tillåtelse att avsäga sig ansvaret genom en av
talsenlig överföring av sådant ansvar till denna tredje
SV
L 174/6
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 241, 2.9.2006, s. 26. ( 2 ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
149
part, enligt ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet
och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för
AIF-fondens räkning där en sådan ansvarsbefrielse är sak
ligt motiverad, och den tredje parten kan hållas ansvarig
för förlusten på grundval av ett avtal mellan förvarings
institutet och den tredje parten, bör emellertid förvarings
institutet i ett sådant fall kunna avsäga sig ansvaret om
det kan visa att det agerat med vederbörlig skicklighet,
aktsamhet och omsorg och att de specifika kraven för
delegeringen är uppfyllda. Genom att införa kravet på en
avtalsmässig överföring av ansvaret till den tredje parten
är avsikten med direktivet att koppla externa effekter till
ett sådant avtal och göra den tredje parten direkt ansvarig
inför AIF-fonden eller AIF-fondens investerare för förlus
ten av depåförvarade finansiella instrument.
(46)
Om lagen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella in
strument depåförvaras av en lokal enhet och det inte
finns några lokala enheter som uppfyller samtliga krav
beträffande delegering av förvaring, bör förvaringsinstitu
tet kunna befrias från sitt ansvar under förutsättning att
AIF-fondens bestämmelser eller bolagsordning uttryckli
gen tillåter en sådan ansvarsbefrielse, att investerarna in
nan de investerat i vederbörlig ordning informerats om
denna befrielse och de omständigheter som utgör skäl för
befrielsen, att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF-
fondens räkning gett instruktioner till förvaringsinstitutet
att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instru
ment till en lokal enhet, att det finns ett skriftigt avtal
mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-
förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning som ut
tryckligen tillåter en sådan befrielse, och att det finns ett
skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje
parten som uttryckligen överför förvaringsinstitutets an
svar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-
fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning att framställa krav mot den tredje parten för
förlusten av de finansiella instrumenten eller för för
varingsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras
räkning.
(47)
Detta direktiv bör inte påverka framtida lagstiftnings
åtgärder avseende förvaringsinstitutet i direktiv
2009/65/EG, eftersom fondföretag och AIF-fonder skiljer
sig åt, både vad avser investeringsstrategier och den typ
av investerare som de är avsedda för.
(48)
En AIF-förvaltare bör för var och en av de EU-baserade
AIF-fonder som den förvaltar och för var och en av de
AIF-fonder som den marknadsför i unionen tillhandahålla
en årsrapport för varje räkenskapsår senast sex månader
efter räkenskapsårets utgång i enlighet med detta direktiv.
Denna sexmånadsperiod bör inte påverka medlemsstater
nas rätt att föreskriva en kortare period.
(49)
Eftersom en AIF-förvaltare har möjlighet att använda fi
nansiell hävstång och under vissa förhållanden kan bidra
till att det byggs upp systemrisker eller oro på mark
naderna, bör det fastställas särskilda krav för AIF-förval
tare som använder finansiell hävstång. Den information
som är nödvändig för att påvisa, övervaka och bemöta
sådana risker har inte samlats in på ett samordnat sätt
inom hela unionen och inte vidarebefordrats till övriga
medlemsstater så att man kunnat påvisa möjliga källor
till risker för stabiliteten på de finansiella marknaderna
inom unionen. För att råda bot på detta bör särskilda
krav gälla för AIF-förvaltare som i betydande grad använ
der finansiell hävstång på AIF-fondnivå. Sådana AIF-för
valtare bör vara skyldiga att redovisa information om den
totala finansiella hävstång som används, den finansiella
hävstången från lån av kontanter eller värdepapper och
den finansiella hävstång som uppstår från derivatpositio
ner, förfoganderätt över tillgångar och huvudkällorna till
finansiell hävstång i sina AIF-fonder. Information som
insamlas av behöriga myndigheter bör vidarebefordras
till övriga myndigheter inom unionen och till Esma
och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) inrättad ge
nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill
syn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrät
tande av en europeisk systemrisknämnd (
1
) för att under
lätta en gemensam analys av följderna för det finansiella
systemet i unionen av den finansiella hävstången i AIF-
fonder som förvaltas av AIF-förvaltare och även gemen
samma svarsåtgärder. Om en eller flera AIF-fonder som
förvaltas av en AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en
betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kredit
institut eller något annat systemrelevant institut i andra
medlemsstater, bör sådan information även vidarebeford
ras till de relevanta myndigheterna.
(50)
För att kunna göra en riktig bedömning av de risker som
följer av att en AIF-förvaltare använder finansiell häv
stång, i fråga om de AIF-fonder som den förvaltar, bör
AIF-förvaltaren visa att gränserna för finansiell hävstång
för varje AIF-fond som den förvaltar är rimliga och att
den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. När det
finansiella systemets stabilitet och integritet kan vara ho
tade bör de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens
hemmedlemsstat kunna införa begränsningar av den
nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare kan an
vända i AIF-fonder som de förvaltar. Esma och ESRB
bör informeras om alla åtgärder som vidtas i detta av
seende.
(51)
Det anses också nödvändigt att låta Esma, efter att ha
tagit hänsyn till ESRB:s råd, avgöra huruvida den finan
siella hävstång som en AIF-förvaltare eller en grupp av
AIF-förvaltare använder utgör en väsentlig risk för det
finansiella systemets stabilitet och integritet och avge
ett yttrande till de behöriga myndigheterna där det spe
cificeras vilka korrigerande åtgärder som behöver vidtas.
(52)
Det är nödvändigt att se till att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, de företag över
vilka AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare ut
övar kontroll och de anställda i sådana företag får den
information som krävs för att dessa företag ska kunna
bedöma hur den kontrollen kommer att påverka deras
situation.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/7
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
150
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
(53)
När AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som utövar kon
troll över en emittent vars aktier är upptagna till handel
på en reglerad marknad, bör information generellt sett
lämnas i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköp
serbjudanden (
1
) och Europaparlamentets och rådets di
rektiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om har
monisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en
reglerad marknad ( 2 ). Specifika krav bör gälla för AIF-för
valtare som förvaltar AIF-fonder som utövar kontroll
över ett företag som inte är noterat. För att säkerställa
transparens i fråga om det kontrollerade företaget bör
skärpta transparens-, informations- och rapporteringskrav
gälla. Vidare bör årsredovisningen för AIF-fonden i fråga
kompletteras med avseende på det kontrollerade företaget
eller så bör sådan ytterligare information inkluderas i det
kontrollerade företagets årsredovisning. Denna infor
mation bör sedan göras tillgänglig för arbetstagarrepre
sentanterna eller, när sådana saknas, de anställda själva
samt för investerarna i AIF-fonden i fråga.
(54)
Specifika informationskrav gentemot anställda i vissa fö
retag gäller om AIF-fonder förvärvar kontrollen över så
dana företag i enlighet med detta direktiv. I de flesta fall
har emellertid inte AIF-förvaltaren någon kontroll över
AIF-fonden, såvida det inte är en internt förvaltad AIF-
fond. Vidare finns det, enligt bolagsrättens allmänna prin
ciper, inte något direkt förhållande mellan aktieägarna
och arbetstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas
de anställda själva. Därför bör inte en aktieägare eller dess
förvaltare, dvs. AIF-fonden och AIF-förvaltaren, enligt
detta direktiv åläggas krav på direkt information till ar
betstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an
ställda själva. När det gäller informationskraven gentemot
sådana arbetstagarrepresentanter, eller de anställda själva
om sådana representanter saknas, bör detta direktiv fö
reskriva en skyldighet för den berörda AIF-förvaltaren att
göra sitt yttersta för att se till att styrelsen i det berörda
företaget lämnar den relevanta informationen till arbets
tagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an
ställda själva.
(55)
Kommissionen uppmanas att undersöka behovet av och
möjligheterna att ändra de informations- och redovis
ningskrav som anges i detta direktiv och som ska till
lämpas vid kontroll av onoterade företag eller emittenter
på generell nivå, oavsett typ av investerare.
(56)
När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder
som förvärvar kontroll över ett onoterat företag bör
AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hem
medlemsstat lämna information om finansieringen av
förvärvet. Denna skyldighet att lämna information om
finansieringen bör gälla även när en AIF-förvaltare för
valtar AIF-fonder som når en punkt där kontroll kan
utövas över en emittent av aktier som är upptagna till
handel på en reglerad marknad.
(57)
När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder
som förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en
emittent bör denna AIF-förvaltare under en period av 24
månader efter AIF-fondens förvärv av kontroll över före
taget, för det första, inte tillåtas att underlätta, stödja eller
ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, ak
tieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets
sida i enlighet med detta direktiv och, för det andra, i den
mån AIF-förvaltare har rätt att rösta för AIF-fondens räk
ning vid möten i företagets ledningsorgan, inte rösta för
en utdelning, kapitalnedsättning, aktieinlösen och/eller
förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet
med detta direktiv och, för det tredje, under alla omstän
digheter göra sitt yttersta för att förhindra utdelningar,
kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna
aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv.
När medlemsstaterna införlivar detta direktiv med natio
nell lagstiftning bör de beakta regleringssyftet med be
stämmelserna i kapitel V avsnitt 2 i detta direktiv och i
detta sammanhang ta vederbörlig hänsyn till behovet av
likvärdiga förutsättningar för EU-baserade AIF-fonder och
icke EU-baserade AIF-fonder när de tar kontroll över
företag med säte i unionen.
(58)
Ett allmänt undantag från underrättelse- och redovis
ningskraven och de specifika skyddsåtgärderna mot töm
ning av företag på tillgångar i händelse av kontroll över
ett onoterat företag, eller över en emittent, bör gälla för
kontroll över små och medelstora företag och över spe
cialföretag (SPV) som syftar till att förvärva, inneha eller
administrera fastigheter. Dessa krav syftar heller inte till
att offentliggöra företagshemligheter som skulle miss
gynna AIF-förvaltaren i förhållande till eventuella konkur
renter såsom statsägda förmögenhetsfonder eller konkur
renter som möjligen vill konkurrera ut målföretaget ge
nom att utnyttja informationen till sin fördel. Därför bör
alla skyldigheter att underrätta och redovisa information
gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar av
seende konfidentiell information som anges i Europapar
lamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den
11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för infor
mation till och samråd med arbetstagare i Europeiska
gemenskapen ( 3 ) och utan att det påverkar tillämpningen
av direktiven 2004/25/EG och 2004/109/EG. Detta in
nebär att medlemsstaterna, inom ramen för de begräns
ningar och villkor som anges i den nationella lagstift
ningen, bör föreskriva att arbetstagarrepresentanterna,
och varje person som bistår dessa, inte har tillstånd att
för anställda och tredje part avslöja någon information
som påverkar företagets berättigade intressen och som
SV
L 174/8
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.
( 2 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. ( 3 ) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
151
uttryckligen har delgivits dem i förtroende. Medlemssta
terna bör dock kunna ge tillstånd åt arbetstagarrepresen
tanterna och varje person som bistår dessa att överlämna
konfidentiella uppgifter till anställda eller tredje part som
är bundna av en skyldighet att iaktta konfidentialitet.
Medlemsstaterna bör föreskriva att AIF-förvaltarna i fråga
inte begär att styrelsen lämnar information till arbets
tagarrepresentanterna eller när sådana saknas, de an
ställda själva, när denna information är av den arten att
den enligt objektiva kriterier allvarligt skulle hämma fö
retagets verksamhet eller skulle skada företaget. Kraven
på underrättelse och redovisning och de specifika skydds
åtgärderna mot tömning av företag på tillgångar bör även
gälla utan att det påverkar tillämpningen av strängare
regler i medlemsstaterna.
(59)
I detta direktiv fastställs vidare de villkor enligt vilka en
EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller
aktier i en EU-baserad AIF-fond till professionella inve
sterare i unionen. Sådan marknadsföring från EU-base
rade AIF-förvaltares sida bör endast tillåtas om AIF-för
valtaren följer detta direktiv och marknadsföringen sker
med ett marknadsföringspass, utan att detta påverkar
AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder som faller
under de tröskelvärden som anges i detta direktiv. Med
lemsstaterna bör kunna tillåta AIF-förvaltares marknads
föring av AIF-fonder som faller under dessa tröskelvär
den, med förbehåll för nationella bestämmelser.
(60)
Andelar eller aktier i en AIF-fond bör endast kunna no
teras på en reglerad marknad i unionen, eller erbjudas
eller placeras av tredje parter som agerar för AIF-förval
tarens räkning i en viss medlemsstat, om den AIF-för
valtare som förvaltar AIF-fonden själv har tillstånd att
marknadsföra andelarna eller aktierna i AIF-fonden i
denna medlemsstat. Dessutom kan annan nationell lag
stiftning och unionsrätt, såsom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om
de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper
erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (
1
) och
direktiv 2004/39/EG, också innehålla bestämmelser om
distribution av AIF-fonder till investerare i unionen.
(61)
Många EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar i dag icke EU-
baserade AIF-fonder. Det är lämpligt att tillåta auktorise
rade EU-baserade AIF-förvaltare att förvalta icke EU-base
rade AIF-fonder som inte marknadsförs i unionen utan
att de underkastas de strikta förvaringsinstitutskrav och
de krav avseende årsredovisning som fastställs i detta
direktiv, eftersom dessa krav har införts för att skydda
investerare i unionen.
(62)
Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt
om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av
Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista
dagen för införlivande av direktivet, bör auktoriserade
EU-baserade AIF-förvaltare som avser att marknadsföra
icke EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare
i sina hemmedlemsstater och/eller andra medlemsstater
tillåtas att göra så med ett marknadsföringspass under
förutsättning att de följer detta direktiv. Denna rätt bör
vara föremål för ett anmälningsförfarande och villkor
med avseende på det tredje landet för den icke EU-base
rade AIF-fonden.
(63)
Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande
av de råd som Esma ger i detta avseende, kommer att
avslutas genom en delegerad akt tre år efter införandet av
marknadsföringspasset för icke EU-baserade AIF-förval
tare, bör EU-baserade AIF-förvaltare som avser att mark
nadsföra icke EU-baserade AIF-fonder i vissa medlems
stater, men utan ett marknadsföringspass, kunna tillåtas
att göra så av de berörda medlemsstaterna men endast
om de följer detta direktiv med undantag för förvarings
institutskraven. Sådana EU-baserade AIF-förvaltare bör
dock säkerställa att en eller flera enheter utses för att
utföra förvaringsinstitutsuppgifterna. Vidare bör lämpliga
samarbetsarrangemang som syftar till övervakning av sy
stemrisker, och som är i linje med internationella stan
darder, etableras mellan de behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndighe
terna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fon
den är etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt infor
mationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myn
digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat att fullgöra
sina uppgifter enligt detta direktiv. Samarbetsarrange
mangen bör inte användas som ett hinder mot mark
nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i en medlems
stat. Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden
är etablerad bör dessutom inte få vara upptaget i förteck
ningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av
arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism (FATF).
(64)
Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt
om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av
Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista
dagen för införlivande av direktivet, bör en grundläg
gande princip i detta direktiv vara att en icke EU-baserad
AIF-förvaltare får åtnjuta de rättigheter som detta direktiv
ger, t.ex. att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fon
der i hela unionen med ett marknadsföringspass, under
förutsättning att den efterlever detta direktiv. Detta bör
säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för EU-ba
serade och icke EU-baserade AIF-förvaltare. Detta direktiv
föreskriver därför att icke EU-baserade AIF-förvaltare kan
auktoriseras enligt detta direktiv, vilket kommer att börja
gälla efter det att den delegerade akt som antagits av
kommissionen i detta avseende har trätt i kraft. För att
säkerställa att denna efterlevnad upprätthålls bör med
lemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn över
efterlevnaden av detta direktiv. För sådana icke EU-base
rade AIF-förvaltare bör de behöriga tillsynsmyndigheterna
vara de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten,
såsom denna definieras i detta direktiv.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/9
( 1 ) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.
152
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
(65)
När en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att förvalta
EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fon
der i unionen med ett marknadsföringspass bör den så
ledes vara skyldig att följa detta direktiv så att den är
underkastad samma krav som EU-baserade AIF-förvaltare.
Under högst exceptionella omständigheter, i den utsträck
ning efterlevnad av en bestämmelse i detta direktiv är
oförenlig med den lagstiftning som den icke EU-baserade
AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden
som marknadsförs i unionen omfattas av, bör den icke
EU-baserade AIF-förvaltaren kunna undantas från skyldig
heten att följa den berörda bestämmelsen i direktivet, om
den kan visa att det är omöjligt att kombinera efterlevnad
av en bestämmelse i detta direktiv med efterlevnad av en
obligatorisk bestämmelse i den lagstiftning som den icke
EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade
AIF-fonden som marknadsförs i unionen omfattas av,
samt att den lagstiftning som den icke EU-baserade
AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden
omfattas av innehåller en likvärdig regel som har samma
regleringssyfte och som ger samma skyddsnivå för inve
sterarna i AIF-fonden i fråga och att den icke EU-base
rade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fon
den följer denna likvärdiga regel.
(66)
En icke EU-baserad AIF-förvaltare som har för avsikt att
förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra
AIF-fonder i unionen med ett marknadsföringspass bör
dessutom omfattas av ett specifikt auktoriseringsför
farande, och vissa specifika krav vad avser den icke EU-
baserade AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande
fall den icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland bör vara
uppfyllda.
(67)
Esma bör ge råd om hur referensmedlemsstaten ska be
stämmas och i förekommande fall om undantaget när det
gäller oförenlighet med en likvärdig regel. Särskilda krav
på utbyte av information mellan de behöriga myndighe
terna i referensmedlemsstaten och de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat bör gälla. Det
medlingsförfarande som föreskrivs i artikel 19 i förord
ning (EU) nr 1095/2010 bör dessutom gälla i händelse
av oenighet mellan medlemsstaternas behöriga myndig
heter om hur referensmedlemsstaten ska bestämmas, be
viljandet av undantag i händelse av oförenlighet mellan
efterlevnaden av detta direktiv och efterlevnaden av lik
värdiga regler i ett tredjeland och bedömningen av huru
vida de särskilda kraven avseende den icke EU-baserade
AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande fall den
icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland är uppfyllda.
(68)
Esma bör på årlig basis genomföra en inbördes utvär
dering av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet
när det gäller auktorisering av och tillsyn över icke EU-
baserade AIF-förvaltare i syfte att göra tillsynen och dess
resultat mer konsekventa, i enlighet med artikel 30 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
(69)
Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande
av Esmas råd, kommer att avslutas genom en delegerad
akt tre år efter införandet av marknadsföringspasset för
icke EU-baserade AIF-förvaltare, bör en icke EU-baserad
AIF-förvaltare som avser att marknadsföra AIF-fonder
uteslutande i vissa medlemsstater, och utan ett sådant
marknadsföringspass, också kunna tillåtas att göra så av
medlemsstaten i fråga men endast i den mån vissa mini
mivillkor är uppfyllda. Dessa icke EU-baserade AIF-för
valtare bör åtminstone omfattas av regler som liknar dem
som gäller för EU-baserade AIF-förvaltare vad avser infor
mationen till investerare. För att underlätta övervak
ningen av systemrisker bör dessa icke EU-baserade AIF-
förvaltare också omfattas av rapporteringskrav gentemot
de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-
fonder marknadsförs. Sådana AIF-förvaltare bör därför
följa transparenskraven i detta direktiv och uppfylla skyl
digheterna för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder
som förvärvar kontroll över onoterade företag och över
emittenter. Dessutom bör lämpliga samarbetsarrange
mang som syftar till övervakning av systemrisker, och
som är i linje med internationella standarder, etableras
mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater
där AIF-fonderna marknadsförs och i förkommande fall
de behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-fon
dens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det
tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är
etablerad och, i tillämpliga fall, tillsynsmyndigheterna i
det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är
etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt informations
utbyte som gör det möjligt för de behöriga myndighe
terna i medlemsstaterna i fråga att fullgöra sina uppgifter
i enlighet med detta direktiv. Samarbetsarrangemangen
bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring
av fonder från tredjeland i en medlemsstat. Slutligen bör
det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren
eller den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad inte få
vara upptagen i förteckningen över icke samarbetsvilliga
länder och territorier av FATF.
(70)
Detta direktiv bör inte påverka den nuvarande situatio
nen där en professionell investerare som är etablerad i
unionen får investera i AIF-fonder på eget initiativ, oav
sett var AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden är etablerad.
(71)
Medlemsstaterna bör kunna tillåta marknadsföring av alla
eller vissa typer av AIF-fonder förvaltade av AIF-förvaltare
till icke-professionella investerare inom sina territorier.
Om en medlemsstat tillåter marknadsföring av vissa typer
av AIF-fonder bör medlemsstaten från fall till fall bedöma
om en viss AIF-fond ska anses tillhöra en typ av AIF-
fonder som får marknadsföras till icke-professionella in
vesterare inom dess territorium. Utan att det påverkar
tillämpningen av andra instrument i unionsrätten, bör
medlemsstaterna i sådana fall kunna införa striktare
krav på AIF-fonder och AIF-förvaltare som ett villkor
för marknadsföring till icke-professionella investerare än
vad som gäller för AIF-fonder som marknadsförs till pro
fessionella investerare på deras territorium, oavsett om
AIF-fonden marknadsförs inom medlemsstaten eller
över nationsgränserna. Om en medlemsstat tillåter att
AIF-fonder marknadsförs till icke-professionella investe
rare inom sitt territorium, bör denna möjlighet kunna
utnyttjas oavsett i vilken medlemsstat AIF-förvaltaren
som förvaltar AIF-fonderna är etablerad, och medlems
staterna bör inte införa striktare eller ytterligare krav på
SV
L 174/10
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
153
EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan
medlemsstat och marknadsförs över nationsgränserna
än på AIF-fonder som marknadsförs inom medlemssta
ten. Dessutom bör AIF-förvaltare, värdepappersföretag
som är auktoriserade enligt direktiv 2004/39/EG och
kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv
2006/48/EG, vilka tillhandahåller investeringstjänster till
icke-professionella kunder, beakta eventuella ytterligare
krav när de bedömer huruvida en viss AIF-fond är lämp
lig för en enskild icke-professionell kund eller huruvida
den är ett komplicerat eller ett okomplicerat finansiellt
instrument.
(72)
Det är nödvändigt att klargöra vilka befogenheter och
skyldigheter som gäller för de behöriga myndigheter
som ansvarar för genomförandet av detta direktiv och
att stärka de mekanismer som krävs för att säkerställa
ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan tillsyns
myndigheterna. Under vissa omständigheter bör de behö
riga myndigheterna i en AIF-förvaltares värdmedlemsstat
kunna vidta direkta åtgärder för att övervaka efterlev
naden av de bestämmelser som de är ansvariga för. För
andra bestämmelser bör värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter under vissa omständigheter tillåtas att be
gära åtgärder från hemmedlemsstatens behöriga myndig
heter och ingripa om sådana åtgärder inte vidtas.
(73)
I detta direktiv föreskrivs en allmän samordnande roll för
Esma och möjligheten till ett bindande medlingsför
farande under Esmas ledning för att lösa tvister mellan
behöriga myndigheter.
(74)
Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn beträffande innehållet i de samarbetsarrangemang
som måste ingås av hemmedlemsstaten eller AIF-förval
tarens referensmedlemsstat och de relevanta tillsynsmyn
digheterna i tredjeland samt beträffande förfarandena för
informationsutbytet. Dessa förslag till tekniska standarder
för tillsyn bör tillse att enligt dessa samarbetsarrange
mang all nödvändig information tillhandahålls de behö
riga myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaten
så att de kan utöva sina tillsyns- och utredningsbefogen
heter enligt detta direktiv. Esmas roll bör också vara att
underlätta förhandlingarna om och ingåendet av sam
arbetsarrangemang. Denna underlättande roll bör till ex
empel kunna innebära att Esma inför ett standardformat
för sådana samarbetsarrangemang.
(75)
Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner för
överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se
till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, pro
portionella och avskräckande.
(76)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg
gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i
EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till
skydd av personuppgifter som erkänns i artikel 16 i EUF-
fördraget och artikel 8 i stadgan. Varje utbyte eller över
föring av information från de behöriga myndigheternas
sida bör ske i enlighet med bestämmelserna för över
föring av personuppgifter i Europaparlamentets och rå
dets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om
skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter (
1
). Varje utbyte eller överföring av information
från Esmas sida bör ske i enlighet med bestämmelserna
om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den
18 december 2000 om skydd för enskilda då gemen
skapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar
personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana
uppgifter ( 2 ), vilken ska gälla fullt ut för behandlingen av
personuppgifter med avseende på tillämpningen av detta
direktiv.
(77)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av
detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande
befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande
av allmänna regler och principer för medlemsstaternas
kontroll av kommissionens utövande av sina genom
förandebefogenheter ( 3 ).
(78)
Kommissionen bör ges befogenheten att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det
uttryckligen föreskrivs i detta direktiv. Kommissionen bör
särskilt ges befogenhet att anta delegerade akter för att
specificera metoderna för finansiell hävstång såsom
denna definieras i detta direktiv, inbegripet alla andra
finansiella och/eller rättsliga strukturer med tredje parter
som kontrolleras av AIF-fonden i fråga, där dessa struk
turer specifikt inrättats för att direkt eller indirekt skapa
finansiella hävstångseffekter på AIF-fondsnivå. Särskilt för
riskkapitalfonder innebär detta att finansiell hävstång
som existerar på portföljbolagsnivå inte är avsedd att
inkluderas när det hänvisas till sådana finansiella eller
rättsliga strukturer.
(79)
Delegerade akter bör också antas för att specificera hur
tröskelvärdena för det förenklade systemet ska beräknas
och hur de AIF-förvaltare ska behandlas vars förvaltade
tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med an
vändning av finansiell hävstång, under ett och samma
kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det re
levanta tröskelvärdet, skyldigheterna till registrering för
AIF-förvaltare som faller under tröskelvärdena och till
tillhandahållande av information för effektiv övervakning
av systemrisker, samt skyldigheterna att underrätta de
relevanta behöriga myndigheterna när de inte längre upp
fyller villkoren för tillämpning av det förenklade syste
met.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/11
( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
( 3 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
154
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
(80)
Delegerade akter bör också antas för att beskriva meto
derna för finansiell hävstång, inbegripet finansiella och/
eller rättsliga strukturer med tredje part som kontrolleras
av AIF-fonden i fråga, och hur den finansiella hävstången
ska beräknas, för att specificera de risker som de extra
kapitalbasmedlen och ansvarsförsäkringen måste täcka,
villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens
lämplighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, till
vägagångssättet för att bestämma en fortlöpande anpass
ning av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av
ansvarsförsäkringen. Delegerade akter bör även antas för
att specificera de kriterier som de behöriga myndighe
terna ska tillämpa vid sin bedömning av om AIF-förval
tare har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om genom
förandet av sin verksamhet, deras skyldighet att agera i
den av dem förvaltade AIF-fondens eller AIF-fondens in
vesterares bästa intresse och för marknadens integritet,
förfoga över och faktiskt utnyttja de resurser och för
faranden som är nödvändiga för att den egna verksam
heten ska fungera väl, vidta alla rimliga åtgärder för att
undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan und
vikas, att identifiera, hantera och vid behov redovisa
dessa intressekonflikter så att de inte påverkar AIF-fon
dens och dess investerares intressen negativt och så att
den AIF-fond som den förvaltar behandlas rättvist, iaktta
alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det bäst
gagnar AIF-fonderna eller dem som investerar i dessa och
marknadens integritet, och behandla alla investerare i
AIF-fonderna rättvist.
(81)
Vidare bör delegerade akter antas för att specificera vilka
slag av intressekonflikter AIF-förvaltarna måste identifiera
och de rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas
vidta beträffande sina strukturer och organisatoriska
och administrativa förfaranden för att identifiera, för
hindra, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter.
Delegerade akter bör också antas för att specificera de
riskhanteringsfunktioner som ska utnyttjas, hur ofta risk
hanteringssystemet bör ses över, hur riskhanteringsfunk
tionen bör hållas funktionellt och hierarkiskt åtskild från
de operativa enheterna, inbegripet portföljförvaltnings
funktionen, särskilda skyddsåtgärder mot intressekonflik
ter, och de riskhanteringskrav som AIF-förvaltare ska an
vända sig av. Delegerade akter bör också antas för att
specificera de system och förfaranden för likviditetshan
tering som AIF-förvaltare bör använda och samstämmig
heten i investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösen
policy. Delegerade akter bör även antas för att specificera
de krav som originatorer, medverkande kreditinstitut och
ursprungliga långivare av värdepapperiseringsinstrument
måste uppfylla för att AIF-förvaltare ska tillåtas investera
i sådana instrument som emitterats efter den 1 januari
2011.
(82)
Delegerade akter bör även antas för att specificera de
krav som AIF-förvaltare måste uppfylla när de investerar
i sådana värdepapperiseringsinstrument, för att specificera
administrations- och redovisningsförfaranden, kontroll-
och skyddsarrangemang för elektronisk databehandling
och lämpliga interna kontrollmekanismer, för att specifi
cera förfaranden för korrekt värdering av tillgångar och
beräkning av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller
aktie i AIF-fonden, de yrkesmässiga garantier som den
externa värderaren måste lämna, och den värderingsfre
kvens som är lämplig för öppna AIF-fonder.
(83)
Delegerade akter bör också antas för att specificera vill
koren för att delegering av AIF-förvaltarnas funktioner
bör kunna godkännas och de villkor på vilka AIF-förval
taren har delegerat sina funktioner i en sådan omfattning
att företaget blir ett brevlådeföretag och därför inte längre
ska betraktas som förvaltare av en AIF-fond, för att när
det gäller förvaringsinstitut specificera kriterierna för att
avgöra om reglering och tillsyn i tredjeland där för
varingsinstituten är etablerade har samma verkan som
unionsrätten och genomdrivs effektivt, de uppgifter
som ska ingå i standardavtalet, villkoren för att utföra
förvaringsinstitutsfunktioner, inbegripet den typ av finan
siella instrument som bör omfattas av förvaringsinstitu
tets depåförvaringsuppgifter, villkoren för att förvarings
institutet ska få utföra sina depåförvaringsuppgifter för
finansiella instrument som är registrerade hos ett centralt
förvaringsinstitut och villkoren enligt vilka förvarings
institutet bör förvara finansiella instrument som emitte
rats i nominativ form och registrerats hos en emittent
eller registerförvaltare, förvaringsinstitutens förpliktelse
att visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg,
skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda, under vilka vill
kor och förhållanden finansiella instrument som depåför
varas bör anses ha gått förlorade, vad som ska avses med
externa händelser utanför rimlig kontroll, vilkas kon
sekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga
ansträngningar att göra så, samt under vilka villkor och
förhållanden det finns ett objektivt skäl till ansvarsbefri
else. Delegerade akter bör även antas för att specificera
innehåll och format för den årsredovisning som AIF-för
valtarna måste tillhandahålla för varje AIF-fond som de
förvaltar och av AIF-förvaltarnas skyldigheter i fråga om
redovisning av information till investerare och kraven på
rapportering till de behöriga myndigheterna och dess
frekvens.
(84)
Delegerade akter bör också antas för att specificera när
finansiell hävstång anses vara använd i betydande grad
och de principer som de behöriga myndigheterna bör
följa när de överväger att införa gränser för den finansi
ella hävstång som en AIF-förvaltare kan använda. Dele
gerade akter bör också antas för att specificera samarbets
arrangemang för icke EU-baserade AIF-förvaltare och/eller
icke EU-baserade AIF-fonder för utformning av en ge
mensam ram för att underlätta upprättandet av sam
arbetsarrangemang med tredjeländer. Delegerade akter
SV
L 174/12
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
155
bör också antas för att specificera innehållet i infor
mationsutbytet avseende AIF-förvaltare mellan behöriga
myndigheter och tillhandahållandet av viss information
till Esma.
(85)
Beroende på Esmas råd i detta avseende och de kriterier
som fastställs i detta direktiv, bör en delegerad akt också
antas för att utsträcka marknadsföringspasset till EU-ba
serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade
AIF-fonder i unionen och till icke EU-baserade AIF-för
valtare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i
unionen, och en annan delegerad akt bör antas för att
avsluta tillämpningen av nationella ordningar för privata
placeringar (private placement).
(86)
Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot en
delegerad akt inom tre månader från delgivningsdagen.
På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna
period kunna förlängas med tre månader i fråga om
väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rå
det bör också kunna underrätta de övriga institutionerna
om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt god
kännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en
tidsfrist måste respekteras, till exempel så att medlems
staterna i tillämpliga fall kan genomföra delegerade akter
inom den genomförandeperiod som fastställs i detta di
rektiv.
(87)
I enlighet med förklaringen om artikel 290 i EUF-fördra
get, som fogats till slutakten från den regeringskonferens
som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kom
missionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis
även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna
utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens ut
kast till delegerade akter på området finansiella tjänster.
(88)
Två år efter utgången av tidsfristen för införlivande av
detta direktiv bör Esma avge ett yttrande om hur det då
gällande marknadsföringspasset fungerar och hur natio
nella ordningar för privata placeringar (private placement)
fungerar. Esma bör också ge råd om utvidgning av mark
nadsföringspasset till EU-baserade AIF-förvaltare som
marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder i unionen
och icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar och/
eller marknadsför AIF-fonder i unionen. Kommissionen
bör anta delegerade akter inom tre månader efter att ha
mottagit Esmas yttrande och råd och beaktat kriterierna i
och målen med detta direktiv, bland annat beträffande
den inre marknaden, investerarskydd och effektiv över
vakning av systemrisk, med en specificering av när reg
lerna beträffande en utvidgning av marknadsföringspasset
som föreskrivs i detta direktiv bör bli tillämpliga i alla
medlemsstater.
(89)
Vid toppmötet i London i april 2009 kom G20-ledarna
överens om att hedgefonder eller deras förvaltare bör
registreras och bör åläggas att regelbundet redovisa rele
vant information för tillsynsmyndigheter eller reglerings
myndigheter. De bör bli föremål för tillsyn för att säker
ställa att de har en lämplig riskhantering. I juni 2010
bekräftade G20-ledarna i Toronto sitt åtagande och lo
vade också att snabba på genomförandet av kraftfulla
åtgärder för att förbättra transparens och regeltillsyn av
hedgefonder på ett internationellt konsekvent och icke-
diskriminerade sätt. För att stödja G20-målen utfärdade
Internationella organisationen för värdepapperstillsyn
högnivåprinciper för hedgefondstillsyn i juni 2009 för
att vägleda utarbetandet av internationellt konsekventa
regler inom detta område. Den 16 september 2010
kom Europeiska rådet överens om att EU måste hävda
sina intressen och värderingar mera bestämt och i en
anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta inom ramen
för unionens yttre förbindelser och vidta åtgärder för att,
bland annat, säkra vidare marknadstillträde för europe
iska företag och fördjupat regleringssamarbete med vik
tigare handelspartner. Kommissionen ska arbeta för att se
till att dessa åtaganden genomförs på ett liknande sätt av
unionens internationella partner.
(90)
Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt enligt
vilken marknadsföringspasset blivit tillämpligt för alla
AIF-förvaltare bör Esma avge ett yttrande om hur det
då gällande marknadsföringspasset och de nationella ord
ningarna för privata placeringar (private placement) fun
gerar. Esma bör också ge råd om avslutandet av sådana
nationella ordningar. Kommissionen bör anta en delege
rad akt inom tre månader efter att ha mottagit Esmas
yttrande och råd med beaktande av kriterierna i och
målen med detta direktiv, bland annat beträffande den
inre marknaden, investerarskydd och effektiv övervakning
av systemrisk, med en specificering av den dag då de
nationella ordningar som avses i detta direktiv bör av
slutas i alla medlemsstater.
(91)
Fyra år efter utgången av tidsfristen för införlivande av
detta direktiv bör kommissionen på grundval av offent
liga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behö
riga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen
av och tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen
bör innehålla en analys av de erfarenheter som gjorts vid
tillämpningen av direktivet, effekterna för investerare,
AIF-fonder och AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän
der, och i vilken mån direktivets mål har uppnåtts, och
vid behov förslag till lämpliga ändringar. Översynen bör
innehålla en allmän genomgång av hur detta direktivs
regler fungerar och vilka erfarenheter som gjorts vid till
lämpningen av dem. I sin översyn bör kommissionen
undersöka Esmas och de behöriga unionsmyndigheternas
funktioner när det gäller att säkerställa en effektiv över
vakning av samtliga AIF-förvaltare som verkar på unions
marknaderna inom ramen för detta direktiv, inklusive,
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/13
156
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
bland annat – i enlighet med förordning (EU)
nr 1095/2010 - genom att ge Esma ytterligare tillsyns
ansvar på området auktorisering av och tillsyn över icke
EU-baserade AIF-förvaltare. I detta sammanhang bör
kommissionen bedöma kostnaderna och fördelarna med
att ge Esma sådana arbetsuppgifter.
(92)
Detta direktiv syftar till att skapa en ram som kan han
tera de potentiella risker som kan uppstå som ett resultat
av AIF-förvaltares verksamhet och säkerställa att de be
höriga myndigheterna i unionen övervakar dessa risker
på ett effektivt sätt. Det är nödvändigt att skapa ett strikt
ramverk för reglering och tillsyn utan luckor i finans
regleringen. I detta sammanhang hänvisas till befintliga
krav på professionella investerare att visa vederbörlig
skicklighet, aktsamhet och omsorg enligt den relevanta
reglering som gäller för sådana investerare. Kommissio
nen uppmanas att se över den relevanta lagstiftningen
vad avser professionella investerare i syfte att bedöma
behovet av strängare krav vad avser det förfarande för
vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg som
måste tillämpas av professionella investerare i unionen,
som på eget initiativ investerar i icke EU-baserade finan
siella produkter, bland annat icke EU-baserade AIF-fon
der.
(93)
Kommissionen bör när denna översyn är avslutad lägga
fram en rapport till Europaparlamentet och rådet som vid
behov innehåller ändringsförslag med beaktande av direk
tivets mål och de potentiella effekterna för investerare,
AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän
der.
(94)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa
en hög nivå på skyddet av investerare genom att fastställa
ett gemensamt ramverk för auktorisation av och tillsyn
över AIF-förvaltare, inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna, vilket framgår av bristerna
i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna samt i
tillsynen över dessa aktörer, och det därför bättre kan
uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en
lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördra
get. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän
digt för att uppnå detta mål.
(95)
Direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG, Europaparla
mentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av
den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut ( 1 )
och förordning (EU) nr 1095/2010 bör följaktligen änd
ras i enlighet därmed.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs bestämmelser för auktorisation, löpande
verksamhet och transparens när det gäller förvaltare av
alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar och/
eller marknadsför alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) i
unionen.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Med förbehåll för punkt 3 i denna artikel och artikel 3 ska
detta direktiv tillämpas på
a) EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-
fonder, oberoende av om dessa AIF-fonder är EU-baserade
AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-fonder,
b) icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera
EU-baserade AIF-fonder, och
c) icke EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför en eller
flera AIF-fonder i unionen, oberoende av om dessa AIF-fon
der är EU-baserade AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-
fonder,
2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 saknar det
betydelse
a) om AIF-fonden är öppen eller sluten,
b) om AIF-fonden har bildats på kontraktsrättslig grund eller
enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund eller
har någon annan rättslig form,
c) vilken rättslig struktur AIF-fonden har.
3. Direktivet ska inte tillämpas på följande enheter:
a) Holdingbolag.
b)
Tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv
2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade
enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och
agerar för deras räkning som avses i artikel 2.1 i det direk
tivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i
det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder.
c) Överstatliga institutioner som Europeiska centralbanken, Eu
ropeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden,
europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala
utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafon
den, och andra överstatliga institutioner och liknande inter
nationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller
organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa
fonder agerar i allmänhetens intresse.
d) Nationella centralbanker.
SV
L 174/14
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
157
e) Nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller
andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till
system för social trygghet och pensionssystem.
f) Program för anställdas andelsägande och program för an
ställdas sparande.
g) Specialföretag för värdepapperisering.
4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se
till att de AIF-förvaltare som avses i punkt 1 fortlöpande följer
detta direktiv.
Artikel 3
Undantag
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den
mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare
är AIF-förvaltaren eller AIF-förvaltarens moderföretag eller dot
terföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, un
der förutsättning att ingen av dessa investerare själv är en AIF-
fond.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 46 ska
endast punkterna 3 och 4 i den här artikeln tillämpas på föl
jande AIF-förvaltare:
a) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett
företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen
sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt
direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon
der vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som för
värvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt
inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner EUR, eller
b) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett
företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen
sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt
direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon
der vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger trös
kelvärdet 500 miljoner EUR om AIF-fondportföljerna består
av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till in
lösen under en period på fem år från dagen för den första
placeringen i respektive AIF-fond.
3. Medlemsstaterna ska se till att de AIF-förvaltare som avses
i punkt 2 minst
a) är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i
sina hemmedlemsstater,
b) vid registreringstillfället identifierar sig själva och de AIF-fon
der som de förvaltar inför de behöriga myndigheterna i sina
hemmedlemsstater,
c) vid registreringstillfället lämnar information om investerings
strategierna för de AIF-fonder som de förvaltar till de behö
riga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,
d) regelbundet ger de behöriga myndigheterna i hemmedlems
staten information om de huvudsakliga instrument som de
bedriver handel med och om viktiga exponeringar och de
största koncentrationerna i fråga om de AIF-fonder som de
förvaltar, så att de behöriga myndigheterna effektivt kan
övervaka systemrisker, och
e) underrättar de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten
om de inte längre uppfyller de villkor som anges i punkt 2.
Denna punkt och punkt 2 ska gälla utan att det påverkar till
lämpningen av striktare bestämmelser som medlemsstaterna har
antagit för AIF-förvaltare som avses i punkt 2.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till
att den berörda AIF-förvaltaren, om villkoren i punkt 2 inte
längre är uppfyllda, ansöker om auktorisation inom 30 kalen
derdagar i enlighet med tillämpliga förfaranden i detta direktiv.
4. De AIF-förvaltare som avses i punkt 2 ska inte åtnjuta
några av de rättigheter som ges genom detta direktiv, såvida
de inte väljer att låta sig omfattas av detta direktiv. Om AIF-
förvaltare låter sig omfattas ska direktivet vara tillämpligt i sin
helhet.
5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi
cerar förfarandena för de AIF-förvaltare som väljer att låta sig
omfattas av detta direktiv i enlighet med punkt 4. Dessa genom
förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande
som avses i artikel 59.2.
6.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) hur de tröskelvärden som avses i punkt 2 ska beräknas och
hur de AIF-förvaltare ska behandlas som förvaltar AIF-fonder
vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats
med användning av finansiell hävstång, under ett och samma
kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det rele
vanta tröskelvärdet,
b) registreringsskyldigheten och skyldigheten att tillhandahålla
information för att ge möjlighet till effektiv övervakning av
systemrisken i enlighet med punkt 3, och
c) skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter som anges
i punkt 3.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/15
158
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
Artikel 4
Definitioner
1. I detta direktiv gäller följande definitioner:
a) AIF-fond: företag för kollektiva investeringar, inbegripet
dess delfonder, som
i) tar emot kapital från ett antal investerare för att inve
stera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy
till förmån för dessa investerare, och
ii) inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i direktiv
2009/65/EG.
b) AIF-förvaltare: juridiska personer vars normala verksamhet
består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder.
c) filial: ett driftställe som i AIF-förvaltares fall är en del av
AIF-förvaltaren, som saknar rättskapacitet och som tillhan
dahåller de tjänster som AIF-förvaltaren har auktorisation
att tillhandahålla; alla driftställen som har etablerats i
samma medlemsstat av en AIF-förvaltare med stadgeenligt
säte i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland ska anses
utgöra en enda filial.
d) carried interest: en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller
AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen av AIF-
fonden, exklusive eventuell andel av AIF-fondens vinst
som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering
som AIF-förvaltaren har gjort i AIF-fonden.
e) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller
juridiska personer är förenade genom
i) ägarintresse, dvs. ett innehav, direkt eller genom kon
troll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett
företag,
ii) kontroll, dvs. en förbindelse mellan ett moderföretag
och ett dotterföretag som avses i artikel 1 i rådets
sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om
sammanställd redovisning ( 1 ), eller en likartad förbin
delse mellan en fysisk eller juridisk person och ett fö
retag; i denna punkt ska ett dotterföretag till ett dotter
företag också anses vara ett dotterföretag till dessa dot
terföretags moderföretag.
Som nära förbindelse ska även anses en situation där två
eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en
varaktig förbindelse till en och samma person genom ett
kontrollförhållande.
f) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i medlems
staterna som enligt lag eller annan författning har behö
righet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare.
g) behöriga myndigheter i förhållande till ett förvaringsinstitut:
i) om förvaringsinstitutet är ett kreditinstitut som är auk
toriserat enligt direktiv 2006/48/EG, de behöriga myn
digheter som avses i artikel 4.4 i det direktivet,
ii) om förvaringsinstitutet är ett värdepappersföretag som
är auktoriserat enligt direktiv 2004/39/EG, de behöriga
myndigheter som avses i artikel 4.1.22 i det direktivet,
iii) om förvaringsinstitutet ingår i en kategori av institut
som avses i artikel 21.3 c första stycket i detta direktiv,
de nationella myndigheter i dess hemmedlemsstat som
enligt lag eller annan författning har behörighet att
utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,
iv) om förvaringsinstitutet är en sådan enhet som avses i
artikel 21.3 tredje stycket i detta direktiv, de nationella
myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet har
sitt stadgeenliga säte och vilka enligt lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över en
sådan enhet, eller det officiella organ som har behörig
het att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet
i enlighet med tillämplig uppförandekod,
v) om förvaringsinstitutet är utsett till förvaringsinstitut
för en icke EU-baserad AIF-fond enligt artikel 21.5 b
i detta direktiv och inte omfattas av tillämpningsområ
det för leden i-iv i denna punkt, de berörda nationella
myndigheterna i det tredjeland där förvaringsinstitutet
har sitt stadgeenliga säte.
h) en EU-baserad AIF-fonds behöriga myndigheter: de nationella
myndigheter i en medlemsstat som enligt lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon
der.
i) kontroll: ägarkontroll enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.
SV
L 174/16
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
159
j) etablerad:
i) för AIF-förvaltare, ha sitt stadgeenliga säte i,
ii) för AIF-fonder, vara auktoriserad eller registrerad i eller,
när fonden varken är auktoriserad eller registrerad, ha
sitt stadgeenliga säte i,
iii) för förvaringsinstitut, ha sitt stadgeenliga säte eller en
filial i,
iv) för rättsliga representanter som är juridiska personer,
ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i,
v) för rättsliga representanter som är fysiska personer ha
sin hemvist i.
k) EU-baserad AIF-fond:
i) en AIF-fond som är auktoriserad eller registrerad i en
medlemsstat enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller
ii) en AIF-fond som inte är auktoriserad eller registrerad i
en medlemsstat men har sitt stadgeenliga säte och/eller
huvudkontor i en medlemsstat.
l) EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som har sitt
stadgeenliga säte i en medlemsstat.
m) feeder-AIF-fond: en AIF-fond som
i) investerar minst 85 % av sina tillgångar i andelar eller
aktier i en annan AIF-fond (master-AIF-fonden), eller
ii) investerar minst 85 % av sina tillgångar i mer än en
master-AIF-fond och dessa master-AIF-fonder har iden
tiska investeringsstrategier, eller
iii) på något annat sätt har en exponering på minst 85 %
av sina tillgångar mot en sådan master-AIF-fond.
n) finansiellt instrument: instrument enligt definitionen i avsnitt
C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
o) holdingbolag: företag med aktieinnehav i ett eller flera andra
företag, vars affärsidé är att fullfölja en affärsstrategi eller
affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående före
tag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång
sikt, och som antingen är ett företag som
i) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna
till handel på en reglerad marknad i unionen, eller
ii) inte huvudsakligen har etablerats för att generera av
kastning åt sina investerare genom avyttring av sina
dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår
av företagets årsredovisning eller andra offentliga hand
lingar.
p) en AIF-fonds hemmedlemsstat:
i) den medlemsstat i vilken AIF-fonden är auktoriserad
eller registrerad i enlighet med nationell lagstiftning
eller, när det gäller flera auktorisationer eller registre
ringar, den medlemsstat i vilken AIF-fonden först auk
toriserades eller registrerades, eller
ii) om AIF-fonden varken är auktoriserad eller registrerad i
en medlemsstat, den medlemsstat där AIF-fonden har
sitt stadgeenliga säte och/eller huvudkontor.
q) en AIF-förvaltares hemmedlemsstat: den medlemsstat där AIF-
förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. För icke EU-baserade
AIF-förvaltare ska alla hänvisningar till AIF-förvaltarens
hemmedlemsstat i detta direktiv läsas som referensmedlems
staten, såsom föreskrivs i kapitel VII.
r) en AIF-förvaltares värdmedlemsstat:
i) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en
EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade AIF-
fonder,
ii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en
EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak
tier i en EU-baserad AIF-fond,
iii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en
EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak
tier i en icke EU-baserad AIF-fond,
iv) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där
en icke EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade
AIF-fonder, eller
v) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där
en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier
eller andelar i en EU-baserad AIF-fond, eller
vi) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där
en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier
eller andelar i en icke EU-baserad AIF-fond.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/17
160
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
s) startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket
a och b i direktiv 2006/48/EG,
t) emittent: en emittent i den mening som avses i artikel 2.1 d
i direktiv 2004/109/EG när denna emittent har sitt stad
geenliga säte i unionen och när dess aktier är upptagna till
handel på en reglerad marknad i den mening som avses i
artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.
u) rättslig representant: fysisk person som har sin hemvist i
unionen eller juridisk person som har sitt stadgeenliga
säte i unionen, och som uttryckligen utsedd av en icke
EU-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan icke EU-
baserad AIF-förvaltares räkning gentemot myndigheter,
kunder, organ och motparter till den icke EU-baserade
AIF-förvaltaren i unionen när det gäller den icke EU-base
rade AIF-förvaltarens skyldigheter enligt detta direktiv.
v) finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förval
tare ökar exponeringen för en AIF-fond som den förvaltar
genom lån av kontanter eller värdepapper, eller genom
finansiell hävstång som härrör från derivatinstrument eller
på något annat sätt.
w) förvaltning av AIF-fonder: att utföra åtminstone investerings
förvaltningsfunktioner enligt punkt 1 a eller b i bilaga I till
en eller flera AIF-fonder.
x) marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller place
ring, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens
räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne
förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist
eller stadgeenligt säte i unionen.
y) master-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond
investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i
enlighet med led m.
z) referensmedlemsstat: den medlemsstat som fastställs i enlig
het med artikel 37.4.
aa) icke EU-baserad AIF-fond: en AIF-fond som inte är en EU-
baserad AIF-fond.
ab) icke EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som inte är
en EU-baserad AIF-förvaltare.
ac) onoterat företag: företag som har sitt stadgeenliga säte i
unionen och vars aktier inte är upptagna till handel på
en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i
direktiv 2004/39/EG.
ad) kapitalbas: de medel som avses i artiklarna 56–67 i direktiv
2006/48/EG.
ae) moderföretag: ett moderföretag i den mening som avses i
artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.
af) prime broker: kreditinstitut, reglerat värdepappersföretag el
ler annan enhet som är föremål för reglering och fortlö
pande tillsyn, som erbjuder professionella investerare tjäns
ter för att primärt finansiera eller utföra transaktioner med
finansiella instrument som motpart, och som även kan
tillhandahålla andra tjänster, t.ex. clearing och avveckling,
depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lös
ningar och stödtjänster.
ag) professionell investerare: investerare som anses vara en pro
fessionell kund eller som, på begäran, kan behandlas som
en professionell kund i den mening som avses i bilaga II
till direktiv 2004/39/EG.
ah) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägarandel i en AIF-
fond som motsvarar 10 % eller mer av kapitalet eller av
rösträtten i enlighet med artiklarna 9 och 10 i direktiv
2004/109/EG, med beaktande av villkoren för samman
slagning av innehavet enligt artikel 12.4 och 12.5 i det
direktivet, eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt
inflytande över förvaltningen av den AIF-fond där inneha
vet finns.
ai) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarrepresentanter enligt de
finitionen i artikel 2 e i direktiv 2002/14/EG
aj) icke-professionell investerare: en investerare som inte är en
professionell investerare.
ak) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna
1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.
al) en icke EU-baserad AIF-fonds tillsynsmyndigheter: de nationella
myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon
der.
am) en icke EU-baserad AIF-förvaltares tillsynsmyndigheter: de na
tionella myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller
annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-
förvaltare.
SV
L 174/18
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
161
an) specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda
syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings
transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Eu
ropeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av
den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och
skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperi
seringstransaktioner ( 1 ) och annan lämplig verksamhet för
att uppnå detta mål.
ao) fondföretag: ett företag för kollektiva investeringar i över
låtbara värdepapper som är auktoriserat enligt artikel 5 i
direktiv 2009/65/EG.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ad i den här artikeln ska
artiklarna 13–16 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepap
persföretag och kreditinstitut ( 2 ) gälla i tillämpliga delar.
3.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förebehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) metoderna för att använda finansiell hävstång, enligt defini
tionen av finansiell hävstång i punkt 1 v, inklusive sådana
finansiella eller rättsliga strukturer som rör tredje part som
kontrolleras av den berörda AIF-fonden, och
b) hur den finansiella hävstången ska beräknas.
4. När så krävs vid tillämpningen av detta direktiv och för att
säkerställa lika villkor för tillämpningen av direktivet ska den
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten) (Esma) utarbeta förslag till tekniska
standarder för tillsyn för att fastställa typerna av AIF-förvaltare.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 5
Fastställande av AIF-förvaltare
1. Medlemsstaterna ska se till att varje AIF-fond som förval
tas inom ramen för tillämpningsområdet för detta direktiv har
en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att detta direktiv efter
levs. AIF-förvaltaren ska antingen vara
a) en extern förvaltare, som är den juridiska person som utsetts
till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fondens räkning
och som därigenom är ansvarig för AIF-fondens förvaltning
(externa AIF-förvaltare), eller
b) om AIF-fondens rättsliga form tillåter intern förvaltning och
dess ledningsorgan väljer att inte utse en extern AIF-förval
tare, AIF-fonden själv, som då ska auktoriseras som AIF-för
valtare.
2. När en extern AIF-förvaltare inte kan säkerställa efterlev
naden av detta direktiv för vilka en AIF-fond eller annan enhet
för dess räkning är ansvarig, ska denne omedelbart underrätta
de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat och, i till
lämpliga fall, de behöriga myndigheterna för den berörda EU-
baserade AIF-fonden. De behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens hemmedlemsstat ska kräva att denna vidtar de åtgärder
som krävs för att råda bot på situationen.
3.
Om den bristande efterlevnaden fortsätter trots de åtgärder
som avses i punkt 2, och om det rör sig om en EU-baserad AIF-
förvaltare eller en EU-baserad AIF-fond, ska de behöriga myn
digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat kräva att denna
frånträder uppdraget som AIF-förvaltare av denna AIF-fond.
AIF-fonden får i sådana fall inte längre marknadsföras i unio
nen. Om det gäller en icke EU-baserad AIF-förvaltare som för
valtar en icke EU-baserad AIF-fond får AIF-fonden inte längre
marknadsföras i unionen. De behöriga myndigheterna i AIF-
förvaltarens hemmedlemsstat ska omedelbart underrätta de be
höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.
KAPITEL II
AUKTORISATION AV AIF-FÖRVALTARE
Artikel 6
Villkor för att verka som AIF-förvaltare
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen AIF-förvaltare
förvaltar AIF-fonder utan att ha auktoriserats i enlighet med
detta direktiv.
En AIF-förvaltare som auktoriserats i enlighet med detta direktiv
ska vid varje tidpunkt uppfylla villkoren för auktorisation i detta
direktiv.
2. Medlemsstaterna ska kräva att ingen extern AIF-förvaltare
ägnar sig åt annan verksamhet än den som avses i bilaga I till
detta direktiv samt förvaltning av fondföretag, under förutsätt
ning att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv
2009/65/EG.
3. Medlemsstaterna ska kräva att internt förvaltade AIF-fon
der inte ägnar sig åt annan verksamhet än intern förvaltning av
denna AIF-fond i enlighet med bilaga I.
4. Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna auk
torisera en extern AIF-förvaltare att tillhandahålla följande tjäns
ter:
a) Förvaltning av investeringsportföljer, inklusive portföljer som
ägs av pensionsfonder och tjänstepensionsinstitut i enlighet
med artikel 19.1 i direktiv 2003/41/EG enligt uppdrag som
investerare ger på diskretionär, kundspecifik basis.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/19
( 1 ) EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.
( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.
162
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
b) Sidotjänster som innefattar:
i) investeringsrådgivning,
ii) förvaring och administration av aktier eller andelar i
företag för kollektiva investeringar,
iii) mottagande och vidarebefordran av order beträffande fi
nansiella instrument.
5.
AIF-förvaltare ska inte auktoriseras enligt detta direktiv för
att
a) endast tillhandahålla de tjänster som anges i punkt 4,
b) tillhandahålla de sidotjänster som avses i punkt 4 b utan att
även ha auktorisation för att tillhandahålla de tjänster som
avses i punkt 4 a,
c) endast ägna sig åt sådan verksamhet som avses i punkt 2 i
bilaga I, eller
d) tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 a i bilaga I
utan att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 b i
bilaga I och eller tvärtom.
6. Artiklarna 2.2, 12, 13, och 19 i direktiv 2004/39/EG ska
tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av de tjänster som
avses i punkt 4 i den här artikeln.
7. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare förser de be
höriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater med de uppgif
ter som krävs för att myndigheterna fortlöpande ska kunna
övervaka att villkoren i detta direktiv är uppfyllda.
8. Värdepappersföretag som auktoriserats enligt direktiv
2004/39/EG och kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv
2006/48/EG ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv
för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljför
valtning avseende AIF-fonder. Värdepappersföretag får emeller
tid endast erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller
aktier i AIF-fonder till eller hos investerare i unionen i den mån
andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta
direktiv.
Artikel 7
Ansökan om auktorisation
1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare ansöker om
auktorisation hos de behöriga myndigheterna i sin hemmed
lemsstat.
2. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an
söker om auktorisation tillhandahåller följande uppgifter om
AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hemmed
lemsstat:
a) Information om de personer som faktiskt leder AIF-förvalta
rens verksamhet.
b) Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som
direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i AIF-för
valtaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för
dessa innehav.
c) En verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk
tur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser
att uppfylla sina skyldigheter enligt kapitlen II, III och IV
samt i tillämpliga fall kapitlen V, VI, VII och VIII.
d) Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis en
ligt artikel 13.
e) Information om arrangemangen för att till tredje part dele
gera och vidaredelegera funktioner som avses i artikel 20.
3. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an
söker om auktorisation även överlämnar följande uppgifter om
de AIF-fonder som denne avser att förvalta till de behöriga
myndigheterna i sin hemmedlemsstat:
a) Information om investeringsstrategier, bland annat om typen
av underliggande fonder om AIF-fonden är en fond-i-fond,
AIF-förvaltarens policy vad avser användning av finansiell
hävstång, och riskprofiler och andra uppgifter om de AIF-
fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive
uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana
AIF-fonder är etablerade eller förväntas bli etablerade.
b) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-
fonden är en feeder-AIF-fond.
c) Fondbestämmelser eller bolagsordningar för varje AIF-fond
som AIF-förvaltaren avser att förvalta.
d) Information om arrangemangen för att utse förvaringsinsti
tut enligt artikel 21, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren
avser att förvalta.
e) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje
AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att förvalta.
4. När ett förvaltningsbolag är auktoriserat i enlighet med
direktiv 2009/65/EG (förvaltningsbolag för fondföretag) och an
söker om auktorisation som AIF-förvaltare enligt detta direktiv,
ska de behöriga myndigheterna inte kräva att förvaltningsbola
get för fondföretag lämnar information eller handlingar som
förvaltningsbolaget för fondföretag redan har lämnat in när
det ansökte om auktorisation enligt direktiv 2009/65/EG, för
utsatt att denna information eller dessa handlingar fortfarande
är aktuella.
SV
L 174/20
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
163
5. De behöriga myndigheterna ska en gång per kvartal infor
mera Esma om beviljade eller återkallade auktorisationer i en
lighet med detta kapitel.
Esma ska föra ett centralt offentligt register med uppgift om
varje AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt detta direktiv, en
förteckning över alla AIF-fonder som förvaltas och/eller mark
nadsförs i unionen av sådana AIF-förvaltare samt den behöriga
myndigheten för varje sådan AIF-förvaltare. Registret ska vara
tillgängligt i elektronisk form.
6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att specificera den information som ska lämnas till de
behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktori
sation av en AIF-förvaltare, inklusive verksamhetsplan.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
7. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar
och förfaranden för att överlämna uppgifter i enlighet med
punkt 6 första stycket.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 8
Villkor för beviljande av auktorisation
1. De behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares hemmed
lemsstat får bevilja auktorisation endast om
a) de har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att kunna
uppfylla villkoren i detta direktiv,
b) AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig ka
pitalbas, i enlighet med artikel 9,
c) de personer som i praktiken leder en AIF-förvaltares verk
samhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfaren
het, även i fråga om de investeringsstrategier som tillämpas
av de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren; namnen
på dessa personer samt namnen på var och en som efter
träder dem ska utan dröjsmål meddelas de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, och ledningen av
AIF-förvaltarens verksamhet ska beslutas av minst två perso
ner som uppfyller dessa villkor,
d) de aktieägare eller medlemmar i AIF-förvaltaren som har
kvalificerade innehav är lämpliga med tanke på behovet av
att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av AIF-för
valtaren, och
e) AIF-förvaltaren har både sitt huvudkontor och sitt stadgeen
liga säte i samma medlemsstat.
Auktorisationen ska gälla i alla medlemsstater.
2. De behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna
som berörs ska tillfrågas innan auktorisation beviljas följande
AIF-förvaltare:
a) Ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings
bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett
kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisa
tion i en annan medlemsstat,
b) ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för
valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett vär
depappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäk
ringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och
c) ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska
personer som de som har kontroll över en annan AIF-för
valtare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepap
persföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med
auktorisation i en annan medlemsstat.
3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat ska vägra auktorisation om de är förhindrade att på
ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av något
av följande:
a) Nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska
eller juridiska personer,
b) lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för
fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har
nära förbindelser,
c) svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra för
fattningar.
4. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat får begränsa räckvidden för auktorisationen, särskilt i
fråga om investeringsstrategierna i de AIF-fonder som AIF-för
valtaren har rätt att förvalta.
5. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat ska skriftligen underrätta de sökande inom tre månader
från det att en fullständig ansökan har lämnats in om huruvida
auktorisation har beviljats eller inte. De behöriga myndigheterna
får förlänga denna period med upp till tre månader när de anser
det lämpligt med hänsyn till de särskilda omständigheterna i
ärendet och efter att ha underrättat AIF-förvaltaren om detta.
Vid tillämpningen av denna punkt ska en ansökan anses vara
fullständig om AIF-förvaltaren har överlämnat minst de uppgif
ter som avses i artikel 7.2 a–d och 7.3 a och b.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/21
164
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
AIF-förvaltare får börja förvalta AIF-fonder med de investerings
strategier som beskrivs i ansökan i enlighet med artikel 7.3 a i
sin hemmedlemsstat så snart som auktorisationen har beviljats,
dock tidigast en månad efter det att de överlämnat de eventuella
uppgifter som saknas och som avses i artikel 7.2 e och 7.3 c, d
och e.
6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn i syfte att specificera de
a) krav som ska gälla AIF-förvaltare enligt punkt 3,
b) krav som ska gälla aktieägare och medlemmar med kvalifi
cerade innehav som avses i punkt 1 d
c) faktorer som kan hindra de behöriga myndigheterna från att
utöva en effektiv tillsyn.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 9
Startkapital och kapitalbas
1. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som är en
internt förvaltad AIF-fond har ett startkapital på minst 300 000
EUR.
2. När en AIF-förvaltare är utsedd till extern förvaltare för
AIF-fonder ska den ha ett startkapital på minst 125 000 EUR.
3. Om värdet på portföljerna av AIF-fonder under AIF-för
valtarens förvaltning överstiger 250 miljoner EUR ska AIF-för
valtaren kunna skjuta till ett kompletterande belopp i kapital
basen. Detta kompletterande belopp i kapitalbasen ska motsvara
0,02 % av det belopp med vilket värdet av AIF-förvaltarens
portföljer överstiger 250 miljoner EUR, men summan av det
startkapital och de extra medel som krävs ska dock inte över
stiga 10 miljoner EUR.
4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska AIF-fonder som förval
tas av AIF-förvaltaren, inbegripet AIF-fonder för vilka AIF-för
valtaren har delegerat funktioner i enlighet med artikel 20, men
med undantag för AIF-portföljer vars förvaltning delegerats till
AIF-förvaltaren, betraktas som AIF-förvaltarens portföljer.
5. Oberoende av punkt 3 får en AIF-förvaltares kapitalbas
aldrig vara lägre än det belopp som krävs enligt artikel 21 i
direktiv 2006/49/EG.
6. Medlemsstaterna får tillåta AIF-förvaltare att inte tillhan
dahålla upp till 50 % av det kompletterande belopp i kapitalba
sen som avses i punkt 3, om de beviljats en garanti på samma
belopp av ett kreditinstitut eller försäkringsföretag som har sitt
stadgeenliga säte i en medlemsstat eller i ett tredjeland där det
omfattas av tillsynsregler som av de behöriga myndigheterna
anses likvärdiga med dem som fastställs i unionsrätten.
7. För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar som
uppstår på grund av sådan verksamhet som AIF-förvaltare får
bedriva enligt detta direktiv ska både internt förvaltade AIF-
fonder och externa AIF-förvaltare antingen
a) ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka
eventuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i
fel eller försumlighet i verksamheten, eller
b) ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin
grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är
lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.
8. Kapitalbasen, inklusive alla extra kapitalbasmedel enligt
punkt 7 a, ska investeras i likvida tillgångar eller tillgångar
som enkelt kan omvandlas till likvida medel på kort sikt, och
får inte innehålla spekulativa positioner.
9.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder med avseende på punkt 7 i den här artikeln
för att närmare ange
a) de risker som de extra kapitalbasmedlen eller ansvarsförsäk
ringen måste täcka,
b) villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens lämp
lighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, och
c) tillvägagångssättet för att bestämma den fortlöpande anpass
ningen av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av
ansvarsförsäkringen.
10. Med undantag för punkterna 7 och 8 och de delegerade
akter som antagits enligt punkt 9, ska denna artikel inte gälla
AIF-förvaltare som också är förvaltningsbolag för fondföretag.
Artikel 10
Ändringar av auktorisationens räckvidd
1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare, innan de
genomför någon ändring, underrättar de behöriga myndighe
terna i sina hemmedlemsstater om alla väsentliga förändringar
av villkoren för beviljandet av den ursprungliga auktorisationen,
särskilt väsentliga ändringar av den information som de lämnat
i enlighet med artikel 7.
SV
L 174/22
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
165
2. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten be
slutar att införa begränsningar eller att inte godta dessa änd
ringar ska de inom en månad från mottagandet av anmälan
informera AIF-förvaltaren. De behöriga myndigheterna får för
länga denna period med upp till en månad när de anser att
detta är nödvändigt med hänsyn till de särskilda omständighe
terna i ärendet och efter att ha informerat AIF-förvaltaren om
detta. Ändringarna ska genomföras om de behöriga myndighe
terna inom den relevanta bedömningsperioden inte motsätter
sig ändringarna.
Artikel 11
Återkallande av auktorisation
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
får återkalla en auktorisation som beviljats en AIF-förvaltare,
som
a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli
gen avstår från auktorisationen eller under de närmast före
gående sex månaderna har upphört med den verksamhet
som omfattas av detta direktiv, om inte den berörda med
lemsstaten har bestämmelser om att auktorisationen förfaller
i sådana fall,
b) har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter
eller på något annat otillbörligt sätt,
c) inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av auktorisa
tionen, eller
d) inte längre följer direktiv 2006/49/EG, om dess auktorisation
också omfattar sådan diskretionär portföljförvaltning som
avses i artikel 6.4 a i detta direktiv,
e) allvarligt eller systematiskt har överträtt de bestämmelser
som har antagits enligt detta direktiv, eller
f) omfattas av något i nationell lagstiftning angivet fall utanför
detta direktivs tillämpningsområde som leder till återkallelse.
KAPITEL III
VERKSAMHETSVILLKOR FÖR AIF-FÖRVALTARE
AVSNITT 1
Allmänna krav
Artikel 12
Allmänna principer
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare alltid:
a) handlar hederligt, med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och
omsorg samt rättvist under utförandet av sin verksamhet,
b) handlar så att det bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar
eller dem som investerar i dessa samt marknadens integritet,
c) har och effektivt utnyttjar de resurser och förfaranden som
är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera
väl,
d) vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter
och, om sådana inte kan undvikas, för att identifiera, hantera
och, vid behov, redovisa dessa intressekonflikter i syfte att
hindra dem från att påverka AIF-fondens och dess investe
rares intressen negativt och se till att de AIF-fonder som de
förvaltar behandlas rättvist,
e) iakttar alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det
bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar eller dem som
investerar i dessa och marknadens integritet,
f) behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist.
Ingen investerare i en AIF-fond får ges förmånsbehandling, om
inte uppgift om sådan förmånsbehandling lämnas i relevanta
fondbestämmelser eller bolagsordningen för AIF-fonden.
2. De AIF-förvaltare vars auktorisation även omfattar sådan
diskretionär portföljförvaltning som avses i artikel 6.4 a ska
a) inte tillåtas investera hela eller delar av kundens portfölj i
aktier eller andelar i de AIF-fonder de förvaltar, om inte
kunden godkänt detta på förhand,
b) med avseende på de tjänster som avses i artikel 6.4 omfattas
av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den
3 mars 1997 om system för ersättning till investerare ( 1 ).
3.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange de kriterier som de
berörda behöriga myndigheterna ska tillämpa vid bedömningen
av huruvida AIF-förvaltare fullgör sina skyldigheter enligt
punkt 1.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/23
( 1 ) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.
166
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
Artikel 13
Ersättning
1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare har en ersätt
ningspolicy och -praxis som är förenlig med och främjar en
sund och effektiv riskhantering och som inte uppmuntrar till
risktagande som strider mot riskprofilen, fondbestämmelser eller
bolagsordningar för de AIF-fonder som de förvaltar när det
gäller sådana personalkategorier, inbegripet den verkställande
ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla anställda vars
totala ersättning gör att de hamnar i samma ersättningsklass
som den verkställande ledningen och risktagare, som i tjänsten
utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilerna för de AIF-för
valtare eller de AIF-fonder som de förvaltar.
AIF-förvaltare ska fastställa ersättningspolicy och -praxis i enlig
het med bilaga II.
2. Esma ska se till att det finns riktlinjer om en sund ersätt
ningspolicy som är förenliga med bilaga II. Riktlinjerna ska
beakta de principer om en sund ersättningspolicy som beskrivs
i rekommendation 2009/384/EG, storleken på AIF-förvaltarna
och på de AIF-fonder som de förvaltar, deras interna organisa
tion samt deras verksamhets art, omfattning och komplexitet.
Esma ska samarbeta nära med den Europeiska tillsynsmyndig
heten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA).
Artikel 14
Intressekonflikter
1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare vidtar alla
rimliga åtgärder för att identifiera intressekonflikter som uppstår
under förvaltningen av AIF-fonder mellan
a) AIF-förvaltaren, inbegripet dess ledning, anställda eller varje
annan person med direkt eller indirekt anknytning till denna
AIF-förvaltare genom kontroll, och den AIF-fond som för
valtas av AIF-förvaltaren eller investerare i denna AIF-fond,
b) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan
AIF-fond eller investerare i denna andra AIF-fond,
c) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan
av AIF-förvaltarens kunder,
d) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och ett fond
företag som förvaltas av AIF-förvaltaren eller investerare i det
fondföretaget, eller
e) två av AIF-förvaltarens kunder.
AIF-förvaltare ska upprätthålla och tillämpa effektiva organisato
riska och administrativa system så att alla rimliga mått och steg
vidtas för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intres
sekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka AIF-fonder
nas och dess investerares intressen negativt.
AIF-förvaltare ska i sin egen driftsmiljö upprätta skiljelinjer mel
lan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som in
bördes oförenliga eller som eventuellt kan ge upphov till syste
matiska intressekonflikter. AIF-förvaltare ska bedöma om deras
verksamhetsvillkor kan ge näring åt några andra väsentliga in
tressekonflikter och informera AIF-fondens investerare om
dessa.
2. Om de organisatoriska system som AIF-förvaltare infört
för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekon
flikter inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet se till att
förhindra att investerarnas intressen skadas, ska AIF-förvaltaren
klart och tydligt informera investerarna om den allmänna arten
av eller källorna till intressekonflikterna innan den åtar sig nå
gon verksamhet för deras räkning och utarbeta lämpliga pro
gram och rutiner för att förebygga sådana problem.
3. När en AIF-förvaltare för AIF-fondens räkning använder
sig av en prime brokers tjänster ska villkoren anges i ett skriftligt
avtal. Eventuella möjligheter till överföring av och förfogande
rätt över AIF-fondens tillgångar ska särskilt specificeras i detta
avtal och överensstämma med AIF-fondens fondbestämmelser
eller bolagsordning. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om
att förvaringsinstitutet ska informeras om avtalet.
AIF-förvaltaren ska visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och
omsorg när den väljer och utser en prime broker med vilken avtal
ska ingås.
4.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) olika kategorier av sådana intressekonflikter som avses i
punkt 1,
b) rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas vidta i fråga
om strukturer och organisatoriska och administrativa rutiner
i syfte att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och infor
mera om intressekonflikter.
Artikel 15
Riskhantering
1. AIF-förvaltare ska hålla riskhanteringsfunktionen funktio
nellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbe
gripet från portföljförvaltningsfunktionerna.
Den funktionella och hierarkiska separationen av riskhanterings
funktionerna i enlighet med första stycket ska ses över av de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i
enlighet med proportionalitetsprincipen och under förutsättning
att AIF-förvaltaren under alla omständigheter ska kunna visa att
särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter möjliggör en
oberoende riskhanteringsverksamhet, och att riskhanteringsruti
nerna uppfyller kraven i denna artikel och är genomgående
effektiva.
SV
L 174/24
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
167
2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för
att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och
övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds inve
steringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan
komma att exponeras.
AIF-förvaltare ska se över riskhanteringssystemen med lämpliga
intervaller, minst en gång per år, och vid behov anpassa dem.
3. AIF-förvaltare ska minst
a) tillämpa ett lämpligt, dokumenterat och regelbundet upp
daterat förfarande för vederbörlig skicklighet, aktsamhet
och omsorg vid investeringar för AIF-fondens räkning i linje
med dennas investeringsstrategi, mål och riskprofil,
b) säkerställa att riskerna i samband med varje enskild placering
som ingår i AIF-fonden och deras samlade effekt på AIF-
fondsportföljen fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras
och övervakas korrekt, inbegripet genom användning av
lämpliga stresstester, och
c) säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar den storlek
och portföljstruktur samt de strategier och mål för investe
ringarna som fastställts för AIF-fonden i fondbestämmelser
eller bolagsordning, prospekt och emissionsdokument.
4. AIF-förvaltare ska fastställa den högsta nivå av finansiell
hävstång som de får använda för var och en av de AIF-fonder
som de förvaltar samt i vilken utsträckning det finns förfogan
derätt över säkerheter eller garantier kan lämnas enligt arrange
manget för finansiell hävstång, med hänsyn till bl.a.
a) kategori av AIF-fond,
b) AIF-fondens investeringsstrategi,
c) AIF-fondens källor för den finansiella hävstången,
d) varje annan koppling eller relevant förhållande till andra
institut inom finanstjänstesektorn som skulle kunna utgöra
en systemrisk,
e) behovet av att begränsa exponeringen mot en enskild mot
part,
f) den säkerhet som finns för den finansiella hävstången,
g) förhållandet mellan tillgångar och skulder,
h) storlek, art och omfattning av AIF-förvaltarens verksamhet
på de berörda marknaderna.
5.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) krav på AIF-förvaltarnas riskhanteringssystem i förhållande
till de risker som de löper vid förvaltningen av varje enskild
AIF-fond,
b) hur ofta riskhanteringssystemet ska ses över,
c) hur riskhanteringsfunktionen ska hållas funktionellt och hie
rarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbegripet port
följförvaltningsfunktionen,
d) särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter enligt
punkt 1 andra stycket,
e) de krav som avses i punkt 3.
Artikel 16
Likviditetshantering
1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar och som
inte är en sluten AIF-fond utan finansiell hävstång använda sig
av ett lämpligt system för likviditetshantering och inrätta för
faranden som gör det möjligt för dem att övervaka AIF-fondens
likviditetsrisker och säkerställa att likviditetsprofilen hos AIF-
fondens investeringar överensstämmer med dess underliggande
skyldigheter.
AIF-förvaltare ska regelbundet genomföra stresstester, under
normala och exceptionella likviditetsförhållanden, som gör det
möjligt för dem att bedöma AIF-fondens likviditetsrisker och
övervaka AIF-fondens likviditetsrisker i enlighet med resultaten
av dessa.
2. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att
investeringsstrategin, likviditetsprofilen och inlösenpolicyn är
konsekventa.
3.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) system och förfaranden för likviditetshantering,
b) samstämmigheten mellan investeringsstrategi, likviditetsprofil
och inlösenspolicy enligt punkt 2.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/25
168
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
Artikel 17
Investeringar i värdepapperiseringspositioner
För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer
och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag
som omformar lån till överlåtbara värdepapper och originatorer
i den mening som avses i artikel 4.41 i direktiv 2006/48/EG,
och hos AIF-förvaltare som investerar i sådana värdepapper eller
andra finansiella instrument för AIF-fonders räkning, ska kom
missionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56
och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta
åtgärder för att närmare ange
a) de krav som originatorn, det medverkande kreditinstitutet
eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla för att AIF-
förvaltare ska få investera i värdepapper eller andra finansi
ella instrument av detta slag som de emitterar efter den
1 januari 2011 för AIF-fonders räkning, däribland kravet
att originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den
ursprungliga långivaren ska behålla ett ekonomiskt netto
intresse på minst 5 %,
b) kvalitativa krav, som måste uppfyllas av AIF-förvaltare som
investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella instru
ment för en eller flera AIF-fonders räkning.
AVSNITT 2
Organisatoriska krav
Artikel 18
Allmänna principer
1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare alltid ska an
vända tillfredsställande och lämpliga mänskliga och tekniska
resurser som krävs för att de ska kunna förvalta AIF-fonderna
på ett korrekt sätt.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska, även med beaktande av arten av de AIF-fonder som AIF-
förvaltaren förvaltar, särskilt kräva att AIF-förvaltaren har sunda
administrativa förfaranden och redovisningsrutiner, kontroll-
och säkerhetsarrangemang för elektronisk databehandling och
tillfredsställande interna kontrollmekanismer, särskilt regler för
de anställdas personliga transaktioner eller för innehav eller
förvaltning av investeringar i syfte att investera för egen räkning,
och att det åtminstone säkerställs att varje transaktion i vilken
AIF-förvaltaren medverkar avseende AIF-fonderna är möjlig att
rekonstruera med avseende på dess ursprung, de deltagande
parterna, dess art samt tiden och platsen då den ägde rum,
och att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas av AIF-för
valtaren investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller bo
lagsordningen samt gällande lagstiftning.
2.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange de förfaranden och
arrangemang som avses i punkt 1.
Artikel 19
Värdering
1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att
lämpliga och konsekventa förfaranden fastställs så att en korrekt
och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar kan genom
föras i enlighet med denna artikel, tillämplig nationell lagstift
ning och fondbestämmelser eller bolagsordning.
2. Reglerna för värderingen av tillgångarna och beräkningen
av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska fastställas
i lagstiftningen i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga
säte och/eller i AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord
ning.
3. AIF-förvaltaren ska även se till att AIF-fondens nettotill
gångsvärde (NAV) per andel eller aktie beräknas och offentlig
görs för investerarna i enlighet med denna artikel, tillämplig
nationell lagstiftning och fondbestämmelser eller bolagsordning.
De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att till
gångarna värderas och att nettotillgångsvärdet (NAV) per andel
eller aktie beräknas minst en gång om året.
Om AIF-fonden är öppen, ska sådana värderingar och beräk
ningar även genomföras med intervaller som är lämpliga vad
avser både de tillgångar som innehas av fonden och AIF-fon
dens emissions- och inlösensintervaller.
Om AIF-fonden är sluten, ska sådana värderingar och beräk
ningar även genomföras i fall av en ökning eller minskning
av kapitalet i den berörda AIF-fonden.
Investerarna ska informeras om värderingarna och beräkning
arna på det sätt som föreskrivs i relevanta fondbestämmelser
eller bolagsordningar.
4. AIF-förvaltare ska se till att värderingsfunktionen utförs av
antingen
a) en extern värderare, som är en juridisk eller fysisk person
som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra
personer med nära koppling till AIF-fonden eller AIF-förval
taren, eller
b) AIF-förvaltaren själv, under förutsättning att värderingsfunk
tionen är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen och
att ersättningspolicy och andra åtgärder säkerställer att in
tressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan av de
anställda undviks.
Det förvaringsinstitut som utsetts för en AIF-fond ska inte utses
till extern värderare för denna AIF-fond, såvida det inte håller
utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och
hierarkiskt åtskilt från sina uppgifter som extern värderare och
eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och
redovisas korrekt för AIF-fondens investerare.
SV
L 174/26
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
169
5. När en extern värderare utför värderingsfunktionen ska
AIF-förvaltaren visa att
a) den externa värderaren omfattas av registreringsskyldighet
enligt lag, eller av lagar och andra författningar eller av
yrkesetiska regler,
b) den externa värderaren kan lämna tillräckliga yrkesmässiga
garantier för att effektivt kunna utföra den relevanta vär
deringsfunktionen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, och
c) den externa värderaren har utsetts i överensstämmelse med
kraven i artikel 20.1 och 20.2 och de delegerade akter som
antagits enligt artikel 20.7.
6. Den utsedda externa värderaren ska inte delegera vär
deringsfunktionen till tredje part.
7. AIF-förvaltaren ska underrätta de behöriga myndigheterna
i sin hemmedlemsstat om att en extern värderaren har utsetts
och dessa myndigheter får kräva att en annan extern värderare
utses i stället, om villkoren i punkt 5 inte är uppfyllda.
8. Värderingen ska utföras opartiskt och med vederbörlig
skicklighet, aktsamhet och omsorg.
9. Om värderingsfunktionen inte utförs av en oberoende
extern värderare, får den behöriga myndigheten i AIF-förvalta
rens hemmedlemsstat kräva att AIF-förvaltaren låter sina vär
deringsförfaranden och/eller värderingar kontrolleras av en ex
tern värderare eller, när så är lämpligt, av en revisor.
10. AIF-förvaltaren är ansvarig för en korrekt värdering av
AIF-fondens tillgångar, beräkningen av fondens nettotillgångs
värde (NAV) och redovisningen av detta värde. AIF-förvaltarens
ansvar gentemot AIF-fonden och dess investerare ska därför
under inga omständigheter påverkas av att AIF-förvaltaren utsett
en extern värderare.
Utan hinder av första stycket, och oberoende av eventuella över
enskommelser i avtal som föreskriver annorlunda, ska den ex
terna värderaren vara ansvarigt gentemot AIF-förvaltaren för
förluster som denna åsamkas till följd av att den externa vär
deraren genom försumlighet eller uppsåt brustit i utförandet av
sina uppgifter.
11. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet
med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange
a) kriterierna för förfarandena för korrekt värdering av till
gångar och beräkning av nettotillgångsvärde (NAV) per andel
eller aktie,
b) de yrkesmässiga garantier som den externa värderaren måste
kunna lämna för att effektivt kunna utföra värderingsfunk
tionen,
c) hur ofta det är lämpligt för öppna AIF-fonder att utföra
värderingar, med tanke på både de tillgångar som innehas
av AIF-fonden och dess emissions- och inlösenspolicy.
AVSNITT 3
Delegering av AIF-förvaltares funktioner
Artikel 20
Delegering
1. AIF-förvaltare som avser att till tredje parter delegera upp
giften att för deras räkning utföra funktioner ska innan delege
ringen träder i kraft underrätta de behöriga myndigheterna i sin
hemmedlemsstat. Följande villkor ska vara uppfyllda:
a) AIF-förvaltaren måste på objektiva grunder kunna motivera
hela sin delegeringsstruktur.
b) Den som delegerats uppgifter måste förfoga över tillräckliga
resurser för att utföra respektive uppgifter, och de personer
som i praktiken bedriver verksamheten ska ha erforderligt
gott anseende och tillräcklig erfarenhet.
c) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering,
får delegeringen ske endast till företag som är auktoriserade
eller registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål
för tillsyn, eller om det villkoret inte kan uppfyllas, endast på
villkor att de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens
hemmedlemsstat i förväg har godkänt delegeringen.
d) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering
och sker till ett företag i tredje land, ska utöver kraven i led c
samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens hemmedlemsstat och företagets tillsynsmyndigheter sä
kerställas.
e) Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn över AIF-för
valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att
handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas
bästa intresse.
f) AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats upp
gifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga,
att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förvaltaren
själv alltid effektivt kan övervaka de delegerade funktionerna
i fråga, när som helst ge ytterligare instruktioner till den som
delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla
delegeringen, om investerarnas intressen så kräver.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/27
170
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
AIF-förvaltaren ska fortlöpande se över de tjänster som tillhan
dahålls av varje part till vilken uppgifter delegerats.
2. Ingen delegering av portföljförvaltningen eller riskhante
ringen får göras till
a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege
rat uppgifter, eller
b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-
förvaltarens eller dess investerares intressen, såvida inte en
sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvaltnings-
eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åt
skilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt
som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hante
ras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.
3. AIF-förvaltares ansvar gentemot AIF-fonden och dess in
vesterare ska inte påverkas av att de delegerat funktioner till
tredje part, eller av en vidaredelegering, och de ska inte heller
delegera funktioner i en sådan omfattning att de i praktiken inte
längre kan anses fungera som förvaltare av AIF-fonder och i så
stor utsträckning att de blir brevlådeföretag.
4. Den tredje parten får vidaredelegera någon av de funktio
ner som delegerats till den till en annan part under förutsättning
att följande villkor är uppfyllda:
a) AIF-förvaltaren har på förhand godkänt vidaredelegeringen,
b) AIF-förvaltaren har underrättat de behöriga myndigheterna i
sin hemmedlemsstat innan vidaredelegeringen träder i kraft,
c) villkoren i punkt 1, under antagande att alla hänvisningar till
den som delegerats uppgifter ska anses som hänvisningar till den
som vidaredelegerats uppgifter.
5. Ingen vidaredelegering av portföljförvaltningen eller risk
hanteringen får göras till
a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege
rat uppgifter, eller
b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-
förvaltarens eller AIF-fondens investerares intressen, såvida
inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvalt
nings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierar
kiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter sam
tidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras,
hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investe
rare.
Den berörda part som delegerats uppgifter ska fortlöpande se
över de tjänster som tillhandahålls av varje part som vidarede
legerats uppgifter.
6. Om den som vidaredelegerats funktioner i sin tur delege
rar någon av sina funktioner ska villkoren i punkt 4 gälla i till
lämpliga delar.
7.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) villkoren för uppfyllande av de krav som anges i punkterna
1, 2, 4 och 5,
b) de omständigheter under vilka en AIF-förvaltare ska anses ha
delegerat sina funktioner i en sådan omfattning att företaget
blir ett brevlådeföretag och därför inte längre kan betraktas
som förvaltare av en AIF-fond i enlighet med punkt 3.
AVSNITT 4
Förvaringsinstitut
Artikel 21
Förvaringsinstitut
1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att
ett enda förvaringsinstitut utses i enlighet med denna artikel:
2. När ett förvaringsinstitut utses ska detta dokumenteras i
ett skriftligt avtal. Avtalet ska bland annat reglera det infor
mationsutbyte som anses vara nödvändigt för att förvarings
institutet ska kunna utföra sina uppgifter för den AIF-fonds
räkning för vilken det utsetts som förvaringsinstitut, i enlighet
med detta direktiv och andra lagar och författningar.
3. Förvaringsinstitutet ska vara
a) ett kreditinstitut med stadgeenligt säte inom unionen som
auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG
b) ett värdepappersföretag med stadgeenligt säte inom unionen,
vilket omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i
2006/49/EG, inklusive kapitalkrav för operativa risker, och
som har auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och som
även tillhandahåller sidotjänster för förvaring och handha
vande av finansiella instrument för kunders räkning i enlig
het med avsnitt B.1 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG; så
dana värdepappersföretag ska under alla förhållanden ha
egna medel motsvarande minst det startkapital som anges i
artikel 9 i direktiv 2006/49/EG; eller
c) andra kategorier av institut som omfattas av tillsynsregler
och står under fortlöpande tillsyn, och som den 21 juli
2011 hör till de kategorier av institut som av medlemssta
terna bestämts kunna utses till förvaringsinstitut enligt
artikel 23.3 i direktiv 2009/65/EG.
SV
L 174/28
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
171
Endast för icke EU-baserade AIF-fonder, och utan att det påver
kar tillämpningen av punkt 5 b, får förvaringsinstitutet också
vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag
som de enheter som beskrivs i leden a och b i denna punkts
första stycke förutsatt att villkoren i punkt 6 b är uppfyllda.
För AIF-fonder som inte har någon rätt till inlösen som kan
utövas under en period på fem år från dagen för den första
investeringen, och som i enlighet med sin egen investerings
policy generellt inte investerar i tillgångar som måste depåför
varas enligt punkt 8 a eller generellt investerar i emittenter eller
onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över
sådana företag i enlighet med artikel 26, får medlemsstaterna,
utöver bestämmelserna i första och andra stycket, tillåta att
förvaringsinstitutet är en enhet som utför förvaringsinstitutsupp
gifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksamhet för vilken
denna enhet är registreringsskyldig enligt bestämmelser i lag
eller annan författning eller yrkesetiska regler och som kan till
handahålla erforderliga finansiella och yrkesmässiga garantier för
att göra det möjligt för det att effektivt utföra relevanta för
varingsinstitutsuppgifter och uppfylla därmed förenade åtagan
den.
4. För att undvika intressekonflikter mellan förvaringsinstitu
tet, AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och/eller dess investe
rare ska följande gälla:
a) En AIF-förvaltare får inte fungera som förvaringsinstitut.
b) En prime broker som verkar som motpart till en AIF-fond får
inte fungera som förvaringsinstitut för denna AIF-fond, så
vida den inte håller utförandet av sina förvaringsinstituts
funktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina upp
gifter som prime broker, och eventuella intressekonflikter kor
rekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-
fondens investerare. Förvaringsinstitutet får delegera sina de
påförvaringsfunktioner till en sådan prime broker i enlighet
med punkt 11 förutsatt att relevanta villkor är uppfyllda.
5. Förvaringsinstitutet ska vara etablerat på en av följande
platser:
a) För EU-baserade AIF-fonder, i AIF-fondens hemmedlemsstat.
b) För icke EU-baserade AIF-fonder, i det tredjeland där AIF-
fonden är etablerad, eller i hemmedlemsstaten eller referens
medlemsstaten för den AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fon
den.
6. Utan att det påverkar tillämpningen av de krav som anges
i punkt 3 ska följande villkor vid varje tidpunkt uppfyllas när ett
förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland utses:
a) De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där andelar
eller aktier i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att
marknadsföras, och de behöriga myndigheterna (om dessa
inte finns bland de förstnämnda) i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat, har undertecknat arrangemang för samarbete och
informationsutbyte med förvaringsinstitutets behöriga myn
digheter.
b) Förvaringsinstitutet omfattas av effektiv reglering, inklusive
minimikapitalkrav, och tillsyn av verksamheten som har
samma verkan som unionsrätten och som tillämpas effektivt.
c) Det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat har inte
förts upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder
och territorier av FATF.
d) De medlemsstater där andelar eller aktier i den icke EU-
baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, och
AIF-förvaltarens hemmedlemsstat (om denna inte finns bland
de förstnämnda), har undertecknat en överenskommelse med
det tredje land där förvaringsinstitutet är etablerat vilken till
fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal
för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett
effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive even
tuella multilaterala skatteavtal.
e) Förvaringsinstitutet är enligt avtal ansvarigt gentemot AIF-
fonden, eller AIF-fondens investerare, i enlighet med punk
terna 12 och 13 och ska uttryckligen utfästa sig att följa
punkt 11.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till
lämpningen av leden a, c eller e i första stycket, får de berörda
behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får
agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Med stöd av de kriterier som avses punkt 17 b ska kommis
sionen anta genomförandeakter i vilka det fastställs att sta
bilitetsreglering och tillsyn i ett tredjeland har samma verkan
som unionsrätten och genomdrivs effektivt. Dessa genomföran
deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som
avses i artikel 59.2.
7. Förvaringsinstitutet ska i allmänhet se till att AIF-fondens
penningflöden övervakas korrekt, och särskilt se till att alla
betalningar från investerare eller för investerares räkning i sam
band med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har
mottagits, och att alla likvida medel i AIF-fonden har bokförts
på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF-
förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvarings
institutets namn för AIF-fondens räkning, hos en av de enheter
som avses i artikel 18.1 a, b och c i direktiv 2006/73/EG eller
hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader
där likvidkonton krävs, förutsatt att enheten är föremål för
effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten som har
samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt
och i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv
2006/73/EG.
Om likvidkonton öppnas i förvaringsinstitutets namn för AIF-
fondens räkning, ska inga likvida medel från den enhet som
avses i första stycket och inga av förvaringsinstitutet egna lik
vida medel bokföras på sådana konton.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/29
172
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
8. AIF-fondens tillgångar, eller tillgångarna hos den AIF-för
valtare som agerar för AIF-fondens räkning, ska anförtros för
varingsinstitutet för förvaring enligt följande:
a) Finansiella instrument som kan depåförvaras
i) Förvaringsinstitutet ska depåförvara alla finansiella instru
ment som kan registreras på ett konto för finansiella
instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och
alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till
förvaringsinstitutet.
ii) Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att alla de
finansiella instrument som kan registreras på konton för
finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitu
tet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i
enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv
2006/73/EG, öppnas i AIF-fondens namn eller i AIF-för
valtarens namn för AIF-fondens räkning, så att de vid
varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillhörande
AIF-fonden i enlighet med tillämplig lagstiftning.
b) Övriga tillgångar
i) Förvaringsinstitutet ska kontrollera att AIF-fonden eller
den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fonden räkning
äger dessa tillgångar och ska föra ett register över de
tillgångar i fråga om vilka det förvissat sig om att AIF-
fonden, eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens
räkning, innehar äganderätten till sådana tillgångar.
ii) Bedömningen av huruvida AIF-fonden, eller den AIF-för
valtare som agerar för AIF-fondens räkning, innehar
äganderätten ska bygga på uppgifter eller handlingar
från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren och externa bevis,
om sådana finns.
iii) Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.
9. Utöver de uppgifter som avses i punkterna 7 och 8 ska
förvaringsinstitutet
a) se till att försäljning, emission, återköp, inlösen och maku
lering av andelar eller aktier i AIF-fonder genomförs i enlig
het med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens
fondbestämmelser eller bolagsordning,
b) se till att värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden
beräknas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och
AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning och de
förfaranden som fastställs i artikel 19,
c) genomföra AIF-förvaltarens instruktioner, såvida inte dessa
strider mot tillämplig nationell lagstiftning eller AIF-fondens
fondbestämmelser eller bolagsordning,
d) se till att ersättningar för transaktioner som berör en AIF-
fonds tillgångar inbetalas till AIF-fonden inom sedvanliga
tidsfrister,
e) se till att en AIF-fonds intäkter används i enlighet med till
lämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestäm
melser eller bolagsordning.
10. AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska utföra sina
respektive uppgifter hederligt, rättvist, professionellt, oberoende
och i AIF-fondens och AIF-fondens investerares intresse.
Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende AIF-
fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens
räkning, som kan skapa intressekonflikter mellan AIF-fonden,
AIF-fondens investerare, AIF-förvaltaren och sig själv, såvida
inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinsti
tutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga
eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intres
sekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redo
visas för AIF-fondens investerare.
Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF-
fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räk
ning förfoga över de tillgångar som avses i punkt 8.
11. Förvaringsinstitutet ska inte delegera sina funktioner en
ligt denna artikel till tredje part, med undantag för de som avses
i punkt 8.
Förvaringsinstitutet får delegera de funktioner som avses i punkt
8 till tredje part, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Uppgifterna delegeras inte i avsikt att kringgå kraven i detta
direktiv.
b) Förvaringsinstitutet kan visa att det finns ett objektivt skäl till
delegeringen.
c) Förvaringsinstitutet har handlat med vederbörlig skicklighet,
aktsamhet och omsorg när det väljer och utser en tredje part
till vilken det önskar delegera en del av sina uppgifter, och
ska fortsatt handla med all vederbörlig skicklighet, aktsamhet
och omsorg vid den regelbundna översynen och fortlöpande
kontrollen av varje tredje part till vilken en del av uppgif
terna delegerats samt denna parts arrangemang avseende de
uppgifter som den fått delegerade till sig.
d) Förvaringsinstitutet ser till att den tredje parten vid varje
tidpunkt uppfyller följande villkor vid utövandet av de upp
gifter som den fått delegerade till sig:
i) Den tredje parten har de strukturer och den sakkunskap
som är tillfredsställande och står i proportion till arten av
och komplexiteten hos de tillgångar som innehas av AIF-
fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning
och som anförtrotts den tredje parten.
SV
L 174/30
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
173
ii) När det gäller depåförvaringsuppgifter som avses i punkt
8 a, omfattas den tredje parten av effektiv reglering,
inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn över verksamhe
ten i den berörda jurisdiktionen och den tredje parten
omfattas av regelbunden extern granskning för att säker
ställa att denna har de finansiella instrumenten i sin
besittning.
iii) Den tredje parten håller tillgångar som innehas av för
varingsinstitutets kunder åtskilda från sina egna tillgångar
och från förvaringsinstitutets tillgångar så att de vid varje
tidpunkt tydligt kan identifieras som tillgångar som till
hör ett visst förvaringsinstituts kunder.
iv) Den tredje parten får endast använda tillgångarna om
AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-
fondens räkning, gett sitt förhandsgodkännande och efter
anmälan till förvaringsinstitutet.
v) Den tredje parten uppfyller de allmänna skyldigheter och
respekterar de förbud som fastställs i punkterna 8
och 10.
Utan hinder av andra stycket led d ii får förvaringsinstitutet, om
lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella instru
ment depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några
lokala enheter som uppfyller delegeringskraven enligt den punk
ten, delegera sina funktioner till en sådan lokal enhet endast i
den omfattning som krävs i tredjelandets lagstiftning, och en
dast så länge det inte finns några lokala enheter som uppfyller
delegeringskraven, under förutsättning att följande krav är upp
fyllda:
a) Den relevanta AIF-fondens investerare ska vederbörligen ha
informerats om att denna delegation krävs enligt tredjelan
dets lagstiftning och om omständigheterna som motiverar
delegationen, före investeringen, och
b) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning ska ha gett instruktioner till förvaringsinstitutet
att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument
till en lokal enhet.
En tredje part får i sin tur vidaredelegera dessa funktioner, för
utsatt att samma krav är uppfyllda. Punkt 13 ska i så fall gälla i
tillämpliga delar för de berörda parterna.
Vid tillämpning av denna punkt ska tillhandahållande av tjänster
i den mening som avses i direktiv 98/26/EG genom värdepap
persavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahål
lande av liknande tjänster från värdepappersavvecklingssystem
i tredjeland, inte anses vara en delegering av depåförvarings
funktioner.
12. Förvaringsinstitutet är ansvarigt gentemot AIF-fonden el
ler AIF-fondens investerare, om förvaringsinstitutet eller, en
tredje part till vilken depåförvaringen delegerats, förlorat finan
siella instrument som depåförvaras i enlighet med punkt 8 a.
Vid sådan förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras
ska förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål återlämna ett fi
nansiellt instrument av identisk typ eller motsvarande belopp till
AIF-fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens
räkning. Förvaringsinstitutet ska inte hållas ansvarigt om det kan
bevisa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför dess
rimliga kontroll och vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att
avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så.
Förvaringsinstitutet ska gentemot AIF-fonden eller dess investe
rare vara ansvarigt för övriga förluster som dessa åsamkas till
följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller till följd av
oaktsamhet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt
detta direktiv.
13. En delegering enligt punkt 11 ska inte påverka för
varingsinstitutets ansvar.
Utan hinder av första stycket i denna punkt kan förvaringsinsti
tutet, när det gäller förlust av finansiella instrument som depå
förvaras av en tredje part enligt punkt 11, befrias från ansvar,
om det kan visa
a) att alla krav på delegering av dess depåförvaringsuppgifter
enligt punkt 11 andra stycket är uppfyllda,
b) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och
den tredje parten som uttryckligen överför förvaringsinstitu
tets ansvar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-
fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens
räkning, att framställa krav mot den tredje parten för förlust
av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet att
framföra ett sådant krav för deras räkning, och
c) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och
AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning, som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse för
förvaringsinstitutet och som fastställer ett objektivt skäl för
en sådan ansvarsbefrielse.
14. Om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finan
siella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte
finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven en
ligt punkt 11 d ii, kan förvaringsinstitutet befrias från ansvar
förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Den berörda AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord
ning tillåter uttryckligen en sådan ansvarsbefrielse enligt de
villkor som anges i denna punkt.
b) Den berörda AIF-fondens investerare har innan de investerat
i vederbörlig ordning informerats om denna befrielse och de
omständigheter som utgör skäl för befrielsen.
c) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning har givit instruktioner till förvaringsinstitutet
att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument
till en lokal enhet.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/31
174
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
d) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och
AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning, vilket uttryckligen tillåter en sådan befrielse.
e) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och
den tredje parten, vilket uttryckligen överför förvaringsinsti
tutets ansvar till denna lokala enhet och gör det möjligt för
AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon
dens räkning, att framställa krav mot denna lokala enhet för
förlust av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet
att framföra ett sådant krav för deras räkning.
15. Ansvaret gentemot AIF-fondens investerare kan åberopas
antingen direkt eller indirekt via AIF-förvaltaren, beroende på
hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren
och investerarna är utformat.
16. Förvaringsinstitutet ska på begäran ge sina behöriga
myndigheter all information som det fått vid utförandet av
sina uppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behö
riga myndigheter kan behöva. Om AIF-fondens eller AIF-förval
tarens behöriga myndigheter inte är förvaringsinstitutets myn
digheter ska förvaringsinstitutets behöriga myndigheter utan
dröjsmål dela den mottagna informationen med AIF-fondens
och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter.
17. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet
med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange
a) de uppgifter som ska ingå i det skriftliga avtal som avses i
punkt 2,
b) allmänna kriterier för att utvärdera huruvida tredjeländers
reglering och tillsyn över verksamheten, som avses i punkt
6 b har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs
effektivt,
c) villkoren för att utöva förvaringsinstitutsfunktioner i enlighet
med punkterna 7, 8 och 9, inbegripet
i) vilken kategori av finansiella instrument som ska omfat
tas av förvaringsinstitutets depåförvaringsuppgifter enligt
punkt 8 a,
ii) villkoren enligt vilka förvaringsinstitutet kan utöva sina
depåförvaringsuppgifter för finansiella instrument som
registrerats hos ett centralt förvaringsinstitut, och
iii) de villkor enligt vilka förvaringsinstitutet ska förvara fi
nansiella instrument som emitterats i nominativ form
och registrerats hos en emittent eller registerförvaltare, i
enlighet med punkt 8 b.
d) förvaringsinstitutens skyldighet att visa vederbörlig skicklig
het, aktsamhet och omsorg enligt punkt 11 c,
e) skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda enligt punkt 11 d iii,
f) under vilka villkor och omständigheter finansiella instrument
som depåförvaras ska anses ha gått förlorade,
g) vad som ska avses med yttre händelser utanför rimlig kont
roll, vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots
alla rimliga ansträngningar att göra så, enligt punkt 12,
h) under vilka villkor och omständigheter det finns ett objektivt
skäl till ansvarsbefrielse enligt punkt 13.
KAPITEL IV
TRANSPARENSKRAV
Artikel 22
Årsredovisning
1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för
valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen tillhan
dahålla en årsredovisning för varje räkenskapsår senast sex må
nader efter räkenskapsårets utgång. Årsredovisningen ska på
begäran överlämnas till investerarna. Årsredovisningen ska göras
tillgänglig för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens och
i förekommande fall AIF-fondens hemmedlemsstat.
Om en AIF-fond är skyldig att offentliggöra en årsredovisning i
enlighet med direktiv 2004/109/EG behöver endast sådan kom
pletterande information som avses i punkt 2 på begäran lämnas
till investerarna, antingen separat eller som en kompletterande
del av årsredovisningen. I det senare fallet ska årsredovisningen
offentliggöras senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.
2. Årsredovisningen ska minst innehålla följande:
a) En balansräkning eller en redovisning av tillgångar och skul
der.
b) En detaljerad resultaträkning för räkenskapsåret.
c) En verksamhetsberättelse för räkenskapsåret.
d) Eventuella väsentliga ändringar i den information som anges
i artikel 23 under det räkenskapsår som redovisningen om
fattar.
e) Det sammanlagda ersättningsbeloppet för året, fördelat på
fasta och rörliga ersättningar som AIF-förvaltaren betalar ut
till sin personal, och antalet betalningsmottagare samt i före
kommande fall den carried interest som AIF-fonden betalar ut.
SV
L 174/32
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
175
f) Det aggregerade ersättningsbeloppet, fördelat på verkstäl
lande ledning och den personal hos AIF-förvaltaren vars
verksamhet väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.
3. Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska
sammanställas i enlighet med redovisningsstandarderna i AIF-
fondens hemmedlemsstat eller i enlighet med redovisningsstan
darderna i det tredje land där AIF-fonden är etablerad och i
enlighet med de redovisningsstandarder som fastställs i AIF-fon
dens fondbestämmelser eller bolagsordning.
Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska granskas
av en eller flera personer med lagstadgad behörighet att utföra
revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av
årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ). Revisionsberättel
sen, med eventuella förbehåll, ska i sin helhet återges i årsredo
visningen.
Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna tillåta
AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder att
kräva att årsredovisningar för dessa AIF-fonder blir föremål för
en revision som uppfyller kraven i internationella redovisnings
standarder som är i kraft i det land där AIF-fonden har sitt
stadgeenliga säte.
4. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange årsredovisningens inne
håll och format. Dessa åtgärder ska anpassas till den typ av AIF-
fonder som de avser.
Artikel 23
Information till investerare
1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond som de
förvaltar och för varje AIF-fond som de marknadsför i unionen,
innan investerare investerar i en AIF-fond och i enlighet med
AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, göra föl
jande information, inklusive eventuella väsentliga förändringar,
tillgänglig för dessa investerare:
a) En beskrivning av AIF-fondens investeringsstrategi och mål,
information om var eventuella master-AIF-fonder är etable
rade och var de underliggande fonderna är etablerade om
AIF-fonden är en fond-i-fond, en beskrivning av de typer av
tillgångar som den får investera i, de tekniker den får an
vända samt en beskrivning av alla risker som är förenade
med investeringen, av eventuella tillämpliga restriktioner för
investeringarna, de förutsättningar under vilka AIF-fonden
får använda finansiell hävstång, tillåtna typer av och källor
till finansiell hävstång och därmed förenade risker, eventu
ella restriktioner som gäller för användning av finansiell
hävstång och eventuella arrangemang avseende rätt att för
foga över säkerheter eller tillgångar samt den högsta nivå av
finansiell hävstång som AIF-förvaltare har rätt att använda
för en AIF-fonds räkning.
b) En beskrivning av de förfaranden enligt vilka AIF-fonden
kan ändra sin strategi och/eller policy för investeringarna.
c) En beskrivning av de viktigaste rättsliga följderna av det
avtalsförhållande som inletts i investeringssyfte, inbegripet
information om jurisdiktion, tillämplig lagstiftning och före
komsten av eventuella rättsliga instrument som reglerar er
kännande och verkställande av domar inom det territorium
där AIF-fonden är etablerad.
d) Uppgifter om vilka som är AIF-förvaltare, AIF-fondens för
varingsinstitut, revisor och eventuella andra tjänsteleveran
törer med beskrivning av deras uppgifter och av investerar
nas rättigheter.
e) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren uppfyller kraven i
artikel 9.7.
f) En beskrivning av eventuella förvaltningsfunktioner, som
avses i bilaga I, som delegerats av AIF-förvaltaren och even
tuella förvaringsfunktioner som delegerats av förvaringsinsti
tutet, identitetsuppgifter för den till vilken uppgifterna i
fråga har delegerats samt intressekonflikter som kan uppstå
till följd av dessa delegeringar.
g) En beskrivning av AIF-fondens värderingsrutiner och av dess
prissättningsmetod för värdering av tillgångarna, inbegripet
de metoder som används för värdering av svårvärderade
tillgångar i enlighet med artikel 19.
h) En beskrivning av AIF-fondens hantering av likviditetsrisker,
däribland rätten till inlösen, under såväl normala som ex
ceptionella omständigheter, samt gällande ordning för inve
sterarnas inlösen.
i) En beskrivning av alla avgifter och andra kostnader och av
det maximala belopp av dessa som investerarna står för
direkt eller indirekt.
j) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren säkerställer en rättvis
behandling av investerare och, i samtliga fall då någon in
vesterare ges förmånsbehandling eller rätt att få förmåns
behandling: en beskrivning av förmånsbehandlingen i fråga,
vilken typ av investerare som ges sådan förmånsbehandling
samt, i tillämpliga fall, deras juridiska eller ekonomiska
koppling till AIF-fonden eller AIF-förvaltaren.
k) Den senaste årsredovisningen enligt artikel 22.
l) Förfarande och villkor för emission och försäljning av an
delar eller aktier.
m) AIF-fondens senaste nettotillgångsvärde (NAV) eller det se
naste marknadspriset för AIF-fondens andelar eller aktier i
enlighet med artikel 19.
n) I mån av tillgänglighet, AIF-fondens historiska avkastning.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/33
( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
176
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
o) Uppgifter om vem som är prime broker och en beskrivning
av eventuella relevanta arrangemang mellan AIF-fonden och
dess prime brokers samt på vilket sätt intressekonflikter med
anledning av detta hanteras och bestämmelser i avtalet med
förvaringsinstitutet om möjligheter till överföring av och
förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar och information
om alla former av överföring av ansvar till prime brokern
som kan förekomma.
p) En beskrivning av hur och när den information som krävs
enligt punkterna 4 och 5 ska lämnas.
2.
AIF-förvaltaren ska informera investerare innan de investe
rar i AIF-fonden om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort
för att avtalsrättsligt friskriva sig från ansvar i enlighet med
artikel 21.13. AIF-förvaltaren ska även utan dröjsmål informera
investerarna om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.
3. Om AIF-fonden är skyldig att offentliggöra prospekt i
enlighet med direktiv 2003/71/EG, eller i enlighet med nationell
lagstiftning, ska endast den information som avses i punkterna
1 och 2 och som inte ingår i prospektet lämnas separat eller
som kompletterande information i prospektet.
4. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för
valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen regel
bundet lämna följande information till investerarna:
a) Procentuell andel för de av AIF-fondens tillgångar för vilka
särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.
b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante
ring.
c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem
som AIF-förvaltaren tillämpar på dessa risker.
5. AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade AIF-fonder som
använder finansiell hävstång, eller som i unionen marknadsför
AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan
AIF-fond regelbundet lämna följande information:
a) Eventuella ändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång
som AIF-förvaltaren får använda för en AIF-fonds räkning
samt eventuell rätt att förfoga över säkerheter eller andra
garantier som lämnats enligt ordningen för finansiell häv
stång.
b) Det totala beloppet för den finansiella hävstång som den
AIF-fonden använt.
6. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange informationskraven för
AIF-förvaltare enligt punkterna 4 och 5, inbegripet hur ofta den
information som avses i punkt 5 ska lämnas. Dessa åtgärder ska
vara anpassade till den kategori av AIF-förvaltare som de ska
tillämpas på.
Artikel 24
Skyldigheter till rapportering till behöriga myndigheter
1. AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera till de behöriga
myndigheterna i sina hemmedlemsstater på vilka marknader
och i vilka instrument de huvudsakligen bedriver handel för
de AIF-fonder de förvaltar.
De ska tillhandahålla information om de huvudsakliga instru
ment som de handlar med, de marknader där de är medlemmar
eller bedriver aktiv handel och om de huvudsakliga exponering
arna och de största koncentrationerna för var och en av de AIF-
fonder som de förvaltar.
2. AIF-förvaltare ska för var och en av de EU-baserade AIF-
fonder som de förvaltar, och för var och en av de AIF-fonder
som de marknadsför i unionen, lämna följande till de behöriga
myndigheterna i sina hemmedlemsstater:
a) Procentuell andel av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda
ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.
b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante
ring.
c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem
som AIF-förvaltaren tillämpar för att hantera marknadsrisk,
likviditetsrisk, motpartsrisk och andra risker, inklusive opera
tiva risker.
d) Information om de huvudsakliga kategorier av tillgångar som
AIF-fonden har investeringar i.
e) Resultatet av de stresstester som genomförs i enlighet med
artiklarna 15.3 b och 16.1 andra stycket.
3. AIF-förvaltare ska på begäran överlämna följande hand
lingar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater:
a) Årsredovisningar för varje räkenskapsår för varje EU-baserad
AIF-fond de förvaltar och för varje AIF-fond de marknadsför
i unionen, i enlighet med artikel 22.1.
b) Vid utgången av varje kvartal en detaljerad förteckning över
alla AIF-fonder de förvaltar.
SV
L 174/34
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
177
4. AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande
grad använder finansiell hävstång ska göra information om den
samlade nivån på den finansiella hävstången i varje AIF-fond
som de förvaltar, en uppdelning på finansiell hävstång genom
lån av kontanter eller värdepapper och finansiell hävstång som
härrör från finansiella derivat samt den omfattning i vilken
förfogande över AIF-fondernas tillgångar har skett med stöd
av ordningar för finansiell hävstång tillgänglig för de behöriga
myndigheterna i sina hemmedlemsstater.
AIF-förvaltarna ska även lämna uppgifter om vilka som är de
fem mest betydande utlånarna av kontanter eller värdepapper
för varje AIF-fond som de förvaltar och uppgift om beloppen
för den finansiella hävstång de tagit emot från var och en av
dessa utlånare för var och en av dessa AIF-fonder.
För icke EU-baserade AIF-förvaltare är rapporteringsskyldighe
terna enligt denna punkt begränsade till de EU-baserade AIF-
fonder som de förvaltar och de icke EU-baserade AIF-fonder
som de marknadsför i unionen.
5. Om det är nödvändigt för att effektivt övervaka system
risken får hemmedlemsstatens behöriga myndigheter regelbun
det och även på ad hoc-basis begära in information som går
utöver vad som beskrivs i denna artikel. De behöriga myndig
heterna ska informera Esma om ytterligare krav på information.
Esma får under exceptionella omständigheter, och när detta
krävs för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och
integritet eller för att främja långsiktig hållbar tillväxt, begära att
hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inför ytterligare rap
porteringskrav.
6.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att närmare ange
a) när finansiell hävstång ska anses användas i betydande grad,
i den mening som avses i punkt 4, och
b) de krav på rapportering och tillhandahållande av information
som föreskrivs i denna artikel.
Dessa delegerade akter ska ta hänsyn till behovet att undvika en
orimlig administrativ börda för de behöriga myndigheterna.
KAPITEL V
AIF-FÖRVALTARE SOM FÖRVALTAR SÄRSKILDA SLAG AV
AIF-FONDER
AVSNITT 1
AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder med finansiell
hävstång
Artikel 25
Behöriga myndigheters användning av information,
samarbete mellan tillsynsmyndigheter och gränser för
finansiell hävstång
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat använder den information
som ska samlas in enligt artikel 24 för att fastställa i vilken
omfattning användningen av finansiell hävstång bidrar till att
bygga upp risker för det finansiella systemets funktion eller för
störningar på marknaderna eller för ekonomins långsiktiga till
växt.
2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarnas hemmed
lemsstater ska se till att all information som samlas in enligt
artikel 24 om alla AIF-förvaltare som står under deras tillsyn
samt den information som samlas in enligt artikel 7 görs till
gänglig för de behöriga myndigheterna i andra berörda med
lemsstater, Esma och ESRB genom förfarandena i artikel 50 om
samarbete mellan tillsynsmyndigheterna. De ska utan dröjsmål
också lämna information genom dessa förfaranden och bilateralt
till de behöriga myndigheterna i andra direkt berörda medlems
stater, om en AIF-förvaltare under deras ansvar eller AIF-fonder
som förvaltas av denna AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en
betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kreditinstitut
eller andra systemviktiga institut i andra medlemsstater.
3. AIF-förvaltaren ska visa att de gränser för finansiell häv
stång som den fastställt för varje AIF-fond de förvaltar är rim
liga och att den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. De
behöriga myndigheterna ska bedöma den risk som en AIF-för
valtares användning av finansiell hävstång i fråga om de AIF-
fonder som den förvaltar kan medföra och de behöriga myn
digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, om det anses
vara nödvändigt för att sörja för stabilitet och integritet i det
finansiella systemet, efter att ha underrättat Esma, ESRB och den
berörda AIF-fondens behöriga myndigheter, införa begräns
ningar av den nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare
har rätt att använda eller andra begränsningar för AIF-fondernas
förvaltning med avseende på de AIF-fonder som de förvaltar, för
att begränsa bidraget från användningen av finansiell hävstång
till uppbyggnad av systemrisker i det finansiella systemet eller
risker för störningar på marknaderna. De behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska vederbörligen in
formera Esma, ESRB och AIF-fondens behöriga myndigheter om
de åtgärder som vidtagits i detta avseende, genom de förfaran
den som föreskrivs i artikel 50.
4. Den underrättelse som avses i punkt 3 ska ske senast tio
arbetsdagar innan den föreslagna åtgärden planeras träda i kraft
eller förlängas. Underrättelsen ska inbegripa uppgifter om den
föreslagna åtgärden, skälen för denna och när den planeras
träda i kraft. Under exceptionella omständigheter får de behö
riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat besluta
att den föreslagna åtgärden ska träda i kraft under den period
som avses i första meningen.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/35
178
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
5. Esma ska ha en stödjande och samordnande roll och sär
skilt verka för att de behöriga myndigheterna intar ett kon
sekvent förhållningssätt när det gäller de åtgärder som föreslås
av de behöriga myndigheterna enligt punkt 3.
6. Efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt
3 ska Esma ge råd till de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens hemmedlemsstat angående den åtgärd som föreslås eller
har vidtagits. Rådet kan särskilt gälla huruvida villkoren för att
vidta åtgärder förefaller vara uppfyllda, huruvida åtgärderna är
lämpliga och tidsperioden för åtgärdernas tillämpning.
7. Mot bakgrund av den information som mottagits enligt
punkt 2, och efter att ha beaktat eventuella råd från ESRB, får
Esma fastställa att den finansiella hävstång som används av en
AIF-förvaltare eller en grupp av AIF-förvaltare innebär en vä
sentlig risk för det finansiella systemets stabilitet och integritet,
och får ge råd till behöriga myndigheter för att specificera vilka
korrigerande åtgärder som ska vidtas, inklusive begränsningar av
den finansiella hävstång som denna AIF-förvaltare eller denna
grupp av AIF-förvaltare har rätt att använda. Esma ska omedel
bart informera de berörda behöriga myndigheterna, ESRB och
kommissionen om ett sådant fastställande.
8. Om en behörig myndighet avser att vidta åtgärder i strid
med Esmas råd enligt punkterna 6 och 7 ska den informera
Esma och ange sina skäl. Esma får offentliggöra att den behöriga
myndigheten inte följer eller avser att följa dess råd. Esma får
också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den
behöriga myndigheten anför för att inte följa dess råd. De be
höriga myndigheterna ska få en förhandsanmälan om ett sådant
offentliggörande.
9.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder för att fastställa principer som närmare anger
de omständigheter under vilka behöriga myndigheter tillämpar
bestämmelserna i punkt 3, med beaktande av olika strategier för
AIF-fonder, de olika marknadsvillkor som råder för AIF-fon
derna samt eventuella procykliska effekter av tillämpningen av
de bestämmelserna.
AVSNITT 2
Skyldigheter för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som
förvärvar kontroll över onoterade företag och över emittenter
Artikel 26
Tillämpningsområde
1. Detta avsnitt ska tillämpas på följande:
a) AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som,
enskilt eller tillsammans på grundval av ett avtal som syftar
till att förvärva kontroll, förvärvar kontroll över ett onoterat
företag i enlighet med punkt 5.
b) AIF-förvaltare som samarbetar med en eller flera andra AIF-
förvaltare på grundval av ett avtal enligt vilket AIF-fonder
som förvaltas av dessa AIF-förvaltare tillsammans förvärvar
kontroll över ett onoterat företag i enlighet med punkt 5.
2. Detta avsnitt 2 ska inte tillämpas då de onoterade företa
gen i fråga är
a) små och medelstora företag i den mening som avses i
artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation
2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av
mikroföretag samt små och medelstora företag ( 1 ), eller
b) specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini
strera fastigheter.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2
i denna artikel ska artikel 27.1 även tillämpas på AIF-förvaltare
som förvaltar AIF-fonder som förvärvar en icke kontrollerande
position i ett onoterat företag.
4. Artiklarna 28.1, 28.2, 28.3 och 30 ska även tillämpas på
AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll
över emittenter. Med avseende på tillämpningen av dessa artik
lar ska punkterna 1 och 2 i den här artikeln gälla i tillämpliga
delar.
5. För onoterade företag betyder kontroll, med avseende på
tillämpningen av detta avsnitt, mer än 50 % av rösträtterna i
företagen.
Vid beräkning av den procentandel rösträtter som innehas av
den berörda AIF-fonden ska, utöver de rösträtter som innehas
direkt av den berörda AIF-fonden, rösträtter som innehas av
följande tas med i beräkningen, under förutsättning att kontroll
i den mening som avses i första stycket har fastställts:
a) Företag som kontrolleras av AIF-fonden, och
b) fysiska eller juridiska personer som agerar i eget namn men
för AIF-fondens räkning eller för ett företags räkning som
kontrolleras av AIF-fonden.
Procentandelen rösträtter ska beräknas på grundval av alla aktier
som medför rösträtt även om utövandet av denna rättighet har
avbrutits.
Utan hinder av artikel 4.1 i ska, med avseende på artiklarna
28.1, 28.2, 28.3 och 30, kontroll i förhållande till emittenter
fastställas i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2004/25/EG.
6. Detta avsnitt ska gälla med förbehåll för de villkor och
begränsningar som anges i artikel 6 i direktiv 2002/14/EG.
SV
L 174/36
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
179
7. Detta avsnitt ska gälla utan att det påverkar tillämpningen
av strängare regler som antagits av medlemsstaterna avseende
förvärv av ägarandelar i emittenter och onoterade företag på
deras territorier.
Artikel 27
Anmälan om förvärv av större ägarandelar i och kontroll
över onoterade företag
1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond förvärvar, avyttrar
eller innehar aktier i ett onoterat företag, kräva att den AIF-
förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar de be
höriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om andelen röstr
ätter i det onoterade företaget som innehas av AIF-fonden så
snart som denna andel når, överskrider eller underskrider
tröskelvärdena 10 %, 20 %, 30 %, 50 % och 75 %.
2. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam
mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag
enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att
den AIF-förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar
följande om AIF-fondens förvärv av kontroll:
a) Det onoterade företaget.
b) De aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-förvaltaren
har tillgång till eller kan få tillgång till från det onoterade
företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har
eller kan få tillgång till.
c) De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems
stat.
3. Den underrättelse som krävs enligt punkt 2 ska innehålla
följande kompletterande upplysningar:
a) Rösträtternas fördelning efter transaktionen.
b) De förhållanden under vilka kontroll förvärvades, inbegripet
uppgifter om vilka som är de olika berörda aktieägarna, varje
fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva rösträtten
för deras räkning och i tillämpliga fall den kedja av företag
genom vilken rösträtten i praktiken innehas.
c) Datum då kontroll förvärvades.
4. I sin underrättelse till det onoterade företaget ska AIF-för
valtaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål
informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre
sentanter inte finns, de anställda själva, om förvärvet av kontroll
av den AIF-fond som förvaltas av AIF-förvaltaren och den infor
mation som avses i punkt 3. AIF-förvaltaren ska göra sitt yt
tersta för att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om
sådana representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig
ordning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.
5. De underrättelser som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska
ske snarast möjligt, dock senast tio arbetsdagar från och med
den dag då AIF-fonden nådde, överskred eller underskred de
relevanta tröskelvärdena eller förvärvade kontroll över det ono
terade företaget.
Artikel 28
Information vid förvärv av kontroll
1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam
mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag
eller en emittent, enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den
artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-
fond gör den information som avses i punkt 2 i denna artikel
tillgänglig för
a) det berörda företaget,
b) företagets aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-för
valtaren har tillgång till eller kan få tillgång till från företaget
eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få
tillgång till, och
c) de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems
stat.
Medlemsstaterna får kräva att den information som avses i
punkt 2 även görs tillgänglig för de behöriga myndigheter för
det onoterade företaget som medlemsstaterna får utse för detta
ändamål.
2. AIF-förvaltare ska tillhandahålla följande information
a) Uppgifter om vilka den AIF-förvaltare som enskilt eller ge
nom avtal med andra AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som
har förvärvat kontroll.
b) Den policy som tillämpas för att förebygga och hantera
intressekonflikter, särskilt mellan AIF-förvaltaren, AIF-fonden
och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skydds
mekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan
AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och företaget ingås en
ligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen).
c) Den policy som tillämpas för företagets externa och interna
kommunikation, särskilt till de anställda.
3. I sin underrättelse till företaget enligt punkt 1 a ska AIF-
förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål
informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre
sentanter inte finns, de anställda själva, om den information
som avses i punkt 1. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för
att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana
representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig ord
ning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/37
180
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
4. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam
mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag
enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att
den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond ser till att AIF-
fonden, eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning, infor
merar om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets
framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen,
inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren, varvid
denna information ska lämnas till
a) det onoterade företaget, och
b) det onoterade företagets aktieägare vilkas identiteter och
adresser AIF-förvaltaren har tillgång till eller kan få tillgång
till från det onoterade företaget eller genom ett register som
AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till.
Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden ska
dessutom begära och göra sitt yttersta för att se till att det
onoterade företagets styrelse tillhandahåller den information
som anges i första stycket till det onoterade företagets arbets
tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter finns,
till de anställda själva.
5. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond enligt artikel 26.1
jämförd med punkt 5 i den artikeln förvärvar kontroll över ett
onoterat företag, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar en
sådan AIF-fond tillhandahåller de behöriga myndigheterna i sin
hemmedlemsstat och AIF-fondens investerare information om
hur förvärvet finansierats.
Artikel 29
Särskilda bestämmelser för årsredovisningen för AIF-
fonder som utövar kontroll över onoterade företag
1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam
mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag
enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att
den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond
a) begär och gör sitt yttersta för att se till att det onoterade
företagets årsredovisning som sammanställs i enlighet med
punkt 2 av företagets styrelse görs tillgänglig för alla arbets
tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter
finns, för de anställda själva, inom den period som denna
årsredovisning ska utarbetas i enlighet med tillämplig natio
nell lagstiftning, eller
b) i den årsredovisning som föreskrivs i artikel 22 för varje
sådan AIF-fond inför de upplysningar som avses i punkt 2
beträffande det berörda onoterade företaget.
2. De ytterligare upplysningar som ska införas i företagets
eller i AIF-fondens årsredovisning i enlighet med punkt 1 ska
minst inbegripa en rättvisande översikt över utvecklingen av
företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den
period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska
även innehålla uppgifter om
a) viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,
b) bolagets förväntade framtida utveckling, och
c) den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i
artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG ( 1 ).
3. Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden
ska
a) begära och göra sitt yttersta för att se till att det onoterade
företagets styrelse tillhandahåller upplysningar som avses i
punkt 1 b avseende det berörda företaget till arbetstagar
representanterna i det berörda företaget eller om inga sådana
representanter finns, de anställda själva inom den tidsperiod
som avses i artikel 22.1, eller
b) inom den period som anges i artikel 22.1, och under alla
omständigheter senast vid den tidpunkt då det onoterade
företagets årsredovisning sammanställs i enlighet med till
lämplig nationell lagstiftning, tillhandahålla AIF-fondens in
vesterare den information som avses i punkt 1 a, i den
utsträckning informationen finns tillgänglig.
Artikel 30
Tömning av företag på tillgångar
1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam
mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag
eller en emittent enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den
artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-
fond under en period på 24 månader efter AIF-fondens förvärv
av kontroll över företaget
a) inte tillåts att underlätta, stödja eller ge instruktioner om
utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för
värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad
som föreskrivs i punkt 2,
b) i den mån AIF-förvaltaren har rätt att rösta för AIF-fondens
räkning vid möten i företagets ledningsorgan, inte röstar för
en utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen och/eller förvärv
av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som
föreskrivs i punkt 2, och
c) under alla omständigheter gör sitt yttersta för att förhindra
utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för
värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad
som föreskrivs i punkt 2.
SV
L 174/38
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EGT L 26, 31.1.1977, s. 1.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
181
2. De skyldigheter som AIF-förvaltaren åläggs enligt punkt 1
ska omfatta följande:
a) Varje utdelning till aktieägarna som görs när nettotillgång
arna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för
det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd av en
sådan utdelning skulle understiga det tecknade kapitalet plus
de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsord
ning, varvid ska gälla att när den icke inbetalade delen av det
tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräk
ning ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.
b) Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för
det senast avslutade räkenskapsåret plus balanserad vinst och
belopp från reserver som får användas för detta och minus
balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolags
ordning har avsatts till reserver.
c) I den mån förvärv av egna aktier är tillåtna, de förvärv som
företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av
företaget och innehas av det och aktier som förvärvats av
personer som agerar i eget namn men för företagets räkning,
och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det
belopp som anges i led a.
3. Med avseende på tillämpningen av punkt 2
a) ska uttrycket utdelning i punkt 2 a och b i synnerhet omfatta
betalning av utdelning och ränta avseende aktier,
b) ska bestämmelserna om kapitalminskning inte gälla en
minskning av det tecknade kapitalet där syftet är att uppväga
gjorda förluster eller att inkludera penningsummor i en icke
utdelningsbar reserv, under förutsättning att beloppet i en
sådan reserv efter denna åtgärd inte överstiger 10 % av det
minskade tecknade kapitalet, och
c) ska begränsningen enligt punkt 2 c omfattas av artikel 20.1
b–h i direktiv 77/91/EEG.
KAPITEL VI
EU-BASERADE AIF-FÖRVALTARES RÄTT ATT MARKNADS
FÖRA OCH FÖRVALTA EU-BASERADE AIF-FONDER I
UNIONEN
Artikel 31
Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-
fonder i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad
AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba
serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i
AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så snart som villkoren i denna
artikel är uppfyllda.
Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den
rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad
villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-
fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.
2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga
myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-
fond som den avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som avses i bilaga III.
3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de tagit emot fullstän
diga handlingar enligt punkt 2 ska de behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens hemmedlemsstat underrätta AIF-förvaltaren om
huruvida den får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som
angetts i den anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myn
digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får hindra mark
nadsföringen av AIF-fonden endast om AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden inte är förenlig eller inte kommer att vara
förenlig med detta direktiv eller, om AIF-förvaltaren inte efter
lever eller kommer att efterleva detta direktiv. Om beslutet är
positivt får AIF-förvaltaren börja marknadsföra AIF-fonden i sin
hemmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myn
digheterna meddelar detta.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,
även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-
förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF-
fonden.
4. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som
meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen
meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om
denna ändring, senast en månad innan ändringen genomförs,
beträffande ändringar som är planerade av AIF-förvaltaren, eller
omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva i
detta direktiv ska de berörda behöriga myndigheterna utan onö
digt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får
genomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt
rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-
fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-
förvaltaren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid
behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-
fonden.
5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/39
182
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkt 2,
b) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 4.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska
medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark
nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio
nella investerare.
Artikel 32
Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-
fonder i andra medlemsstater än i AIF-förvaltarens
hemmedlemsstat
1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad
AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba
serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i
en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så
snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.
Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den
rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad
villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-
fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.
2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga
myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-
fond som den avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga IV.
3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat mottagit de fullstän
diga handlingar som avses i punkt 2 ska de överlämna dessa
fullständiga handlingar till de behöriga myndigheterna i de med
lemsstater där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta
överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden är och kommer att vara förenlig med detta
direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever i detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk
toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings
strategi.
4. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett.
AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förval
tarens värdmedlemsstat från och med dagen för denna under
rättelse.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,
även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-
förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fondens andelar eller
aktier i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.
5. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed
lemsstat ska tillämpas på de åtgärder som avses i led h i bilaga
IV.
6. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan
som avses i punkt 2 och den förklaring som avses i punkt 3
är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finans
kretsar.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter
godkänner att de handlingar som avses i punkt 3 överförs och
arkiveras på elektronisk väg.
7. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som
meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen
meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om
denna ändring, senast en månad innan en planerad ändring
genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring
ägt rum.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt
dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får ge
nomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt
rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-
fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller
att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem
medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med
artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads
föring av AIF-fonden.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om dessa
ändringar.
8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa
a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkt 2,
SV
L 174/40
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
183
b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i
punkt 3,
c) form för det överlämnande som avses i punkt 3, och
d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 7.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska
medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark
nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio
nella investerare.
Artikel 33
Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder
etablerade i andra medlemsstater
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade EU-base
rade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som är
etablerade i en annan medlemsstat, antingen direkt eller genom
upprättande av en filial, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisa
tion avser den kategorin av AIF-fonder.
2. En AIF-förvaltare som avser att för första gången förvalta
EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlems
stat ska lämna följande information till de behöriga myndighe
terna i sin hemmedlemsstat:
a) Den medlemsstat där den avser att direkt förvalta AIF-fonder
eller upprätta en filial.
b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om
de tjänster den avser att utföra och om vilka AIF-fonder den
avser att förvalta.
3. Om en AIF-förvaltare avser att upprätta en filial ska den,
utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift om följande:
a) Filialens organisatoriska struktur.
b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan
erhållas.
c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar
för ledningen av filialen.
4. Senast en månad efter det att de tagit emot fullständiga
handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att de
tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de behö
riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat över
lämna dessa fullständiga handlingar till de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande
ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-
fonden är och kommer att vara förenlig med detta direktiv
och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har auk
toriserats av dem.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska omedelbart underrätta AIF-förvaltaren om överlämnandet.
Efter att ha tagit emot denna underrättelse får AIF-förvaltaren
börja tillhandahålla tjänster i sin värdmedlemsstat.
5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be
rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål
landen som omfattas av detta direktiv.
6. Vid varje ändring av någon av de uppgifter som meddelats
i enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall, punkt 3, ska
AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i
sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan
en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en
oplanerad ändring ägt rum.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem
medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren
om att denna inte får genomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt
rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-
fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller
att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem
medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med
artikel 46.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens hemmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de be
höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om
dessa ändringar.
7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet
med punkterna 2 och 3.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/41
184
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar
och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet
med punkterna 2 och 3.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
KAPITEL VII
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER AVSEENDE TREDJELÄNDER
Artikel 34
Villkor för EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke
EU-baserade AIF-fonder som inte marknadsförs i
medlemsstaterna
1. Medlemsstaterna ska se till att auktoriserade EU-baserade
AIF-förvaltare får förvalta icke EU-baserade AIF-fonder som inte
marknadsförs i unionen, förutsatt att
a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di
rektiv med undantag för artiklarna 21 och 22 i fråga om
dessa AIF-fonder, och
b) att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-
baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone säker
ställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för
de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems
stat att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.
2.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som avses i
punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta
inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer.
3. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till
lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det
gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.
Artikel 35
Villkor för marknadsföring i unionen med
marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder
som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare
1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad
AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i icke EU-
baserade AIF-fonder som den förvaltar och i EU-baserade feeder-
AIF-fonder som inte uppfyller villkoren i artikel 31.1 andra
stycket till professionella investerare i unionen så snart som
villkoren i denna artikel är uppfyllda.
2. AIF-förvaltaren ska uppfylla alla krav som fastställs i detta
direktiv, med undantag för kapitel VI. Dessutom ska följande
villkor vara uppfyllda:
a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan
de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems
stat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke
EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone sä
kerställa ett effektivt informationsutbyte, med beaktande av
artikel 50.4, som gör det möjligt för de behöriga myndighe
terna att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.
b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam
arbetsvilliga länder och territorier av FATF.
c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad har undertecknat en överenskommelse med den auk
toriserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och med varje
annan medlemsstat där andelarna eller aktierna i den icke
EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, vilken
till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modell
avtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerstäl
ler ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive
eventuella multilaterala skatteavtal.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till
lämpningen av led a och b i första stycket får de berörda
behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får
agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
3. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller
aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i sin hemmedlemsstat ska
AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig
heterna i sin hemmedlemsstat avseende varje icke EU-baserad
AIF-fond som den avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga III.
4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän
dig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvaltaren
om huruvida denne inom medlemsstatens territorium får inleda
marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan
som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens hemmedlemsstat ska endast hindra marknadsföringen av
AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonder stri
der mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF-
förvaltaren i övrigt inte kommer att följa eller inte följer detta
direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvaltaren börja mark
nadsföra AIF-fonden i sin hemmedlemsstat från och med den
dag som de behöriga myndigheterna meddelar detta.
SV
L 174/42
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
185
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark
nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin hemmedlemsstat.
5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller
aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i andra medlemsstater än i
sin hemmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan
till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat avseende
varje icke EU-baserad AIF-fond som den avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga IV.
6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän
dig anmälan enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga
information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat
där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta överläm
nande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv
och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk
toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings
strategi.
7. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat utan dröjs
mål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett. AIF-förval
taren får börja marknadsföra AIF-fonden i de berörda värdmed
lemsstaterna från och med den dag då de behöriga myndighe
terna översänder denna underrättelse.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat
ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark
nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmedlems
stater.
8. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed
lemsstater ska tillämpas på de åtgärder som avses i punkt h i
bilaga IV.
9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan
enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på
ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter
godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och
arkiveras på elektronisk väg.
10.
Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som
meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren
skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmed
lemsstat om denna ändring senast en månad innan en planerad
ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad
ändring ägt rum.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem
medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren
om att denna inte får genomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra styckena eller om en oplanerad ändring har
skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-
fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller
att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem
medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med
artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads
föring av AIF-fonden.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när änd
ringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs
eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämpliga
fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens
värdmedlemsstater om dessa ändringar.
11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet
med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran
gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam
ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange
mang med tredjeländer.
12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar
tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för
tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när
det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.
13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange
mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga
myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaterna får till
räcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utred
ningsbefogenheter enligt detta direktiv.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/43
186
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
14.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna
artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och
utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i hem
medlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens värdmedlemsstater.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en
begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska
standard för tillsyn som avses i punkt 14, får de berörda behö
riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får handla
i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa
a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkt 3,
b) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkt 5,
c) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i
punkt 6,
d) formen för det överlämnande som avses i punkt 6,
e) formen för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10,
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska
medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark
nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio
nella investerare.
Artikel 36
Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan
marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder som
förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 får med
lemsstaterna tillåta en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare att
till professionella investerare, endast på deras territorium, mark
nadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder som
denna förvaltar och i EU-baserade feeder-AIF-fonder vilka inte
uppfyller kraven i artikel 31.1 andra stycket, förutsatt att föl
jande villkor är uppfyllda:
a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di
rektiv, med undantag för artikel 21. Denna AIF-förvaltare ska
dock se till att en eller flera enheter utses att utföra de
uppgifter som avses i artikel 21.7, 21.8 och 21.9. AIF-för
valtaren ska inte utföra dessa uppgifter. AIF-förvaltaren ska
ge sina tillsynsmyndigheter uppgift om vilka enheter som
ansvarar för utförandet av de uppgifter som avses i
artikel 21.7, 21.8 och 21.9.
b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete avseende
övervakningen av systemrisker, och som är i linje med in
ternationella standarder, mellan de behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten i
det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som
gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens hemmedlemsstat att utföra sina uppgifter i enlighet
med detta direktiv.
c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam
arbetsvilliga länder och territorier av FATF.
2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för AIF-
förvaltare när det gäller marknadsföring av andelar eller aktier i
icke EU-baserade AIF-fonder till investerare på deras territorier i
enlighet med denna artikel.
3.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang
som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för
att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med
tredjeländer.
4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till
lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det
gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.
Artikel 37
Auktorisation av icke EU-baserade AIF-förvaltare som
avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller
marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i
enlighet med artikel 39 eller 40
1. Medlemsstaterna ska kräva att icke EU-baserade AIF-för
valtare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller
marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet
med artikel 39 eller 40 först ser till att bli auktoriserade av de
behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat, i enlighet
med den här artikeln.
SV
L 174/44
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
187
2. En icke EU-baserad AIF-förvaltare som avser att förvärva
en sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska följa detta
direktiv, med undantag för kapitel VI. Om och i den mån efter
levnad av en bestämmelse i detta direktiv är oförenlig med
efterlevnad av den lagstiftning som gäller för den icke EU-base
rade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden
som marknadsförs i unionen, är AIF-förvaltaren inte skyldig att
följa detta direktiv om den kan visa att
a) det är omöjligt att kombinera sådan efterlevnad med efter
levnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som
gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den
icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen,
b) den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF-
förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden inne
håller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och som
ger samma skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga,
och
c) den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-
baserade AIF-fonden följer den likvärdiga regel som avses i
led b.
3. Icke EU-baserade AIF-förvaltare som avser att skaffa en
sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska ha en rättslig
representant etablerad i sin referensmedlemsstat. Den rättsliga
representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt i unio
nen, och all officiell korrespondens mellan de behöriga myndig
heterna och AIF-förvaltaren och mellan EU-baserade investerare
som investerat i den relevanta AIF-fonden och AIF-förvaltaren
enligt vad som avses i detta direktiv, ska ske genom denna
rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska tillsam
mans med AIF-förvaltaren fullgöra funktionen för regelefterlev
nad i samband med AIF-förvaltarens förvaltning och marknads
föring enligt detta direktiv.
4. Referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förval
tare ska fastställas enligt följande:
a) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta
endast en EU-baserad AIF-fond eller flera EU-baserade AIF-
fonder som är etablerade i samma medlemsstat, och inte
avser att marknadsföra någon AIF-fond i enlighet med
artikel 39 eller 40 i unionen, ska denna AIF-fonds eller dessa
AIF-fonders hemmedlemsstat anses vara referensmedlemssta
ten, och de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat ska
ansvara för auktorisationsförfarandet och för tillsynen över
AIF-förvaltaren.
b) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta
flera EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i olika
medlemsstater och inte avser att marknadsföra någon AIF-
fond i enlighet med artikel 39 eller 40 i unionen, ska refe
rensmedlemsstaten vara antingen
i) den medlemsstat där de flesta av AIF-fonderna är etable
rade, eller
ii) den medlemsstat där de största tillgångarna förvaltas.
c) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond i endast en med
lemsstat ska referensmedlemsstaten vara
i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller den medlemsstat där
AIF-förvaltaren avser att marknadsföra AIF-fonden, om
AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i en medlems
stat,
ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att marknads
föra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är auktoriserad eller
registrerad i en medlemsstat.
d) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond i endast en
medlemsstat ska referensmedlemsstaten vara denna med
lemsstat.
e) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond, men i olika med
lemsstater, ska referensmedlemsstaten vara
i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller en av de medlemssta
ter där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra AIF-
fonden, om AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i
en medlemsstat, eller
ii) en av de medlemsstater där AIF-förvaltaren avser att ak
tivt marknadsföra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är
auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat.
f) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond men i olika
medlemsstater, är referensmedlemsstaten en av dessa med
lemsstater.
g) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra flera EU-baserade AIF-fonder i unionen ska refe
rensmedlemsstaten vara
i) AIF-fondernas hemmedlemsstat eller den medlemsstat där
AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av
dessa AIF-fonder, när samtliga dessa fonder är registrerade
eller auktoriserade i samma medlemsstat,
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/45
188
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att aktivt
marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder, när dessa
fonder inte är registrerade eller auktoriserade i samma
medlemsstat.
h) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark
nadsföra flera EU-baserade och icke EU-baserade AIF-fonder,
eller flera icke EU-baserade AIF-fonder, i unionen, är refe
rensmedlemsstaten den medlemsstat där AIF-förvaltaren av
ser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder.
I enlighet med de kriterier som anges i första stycket leden b, c
i, e, f och g i, är flera referensmedlemsstater möjliga. I sådana
fall ska medlemsstaterna kräva att icke EU-baserade AIF-förval
tare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan att
marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som de
förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar in
en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga medlems
stater som är möjliga referensmedlemsstater enligt kriterierna i
de ledenom att dessa sinsemellan avgör vilken som ska vara
dess referensmedlemsstat. Dessa behöriga myndigheter ska
inom en månad gemensamt besluta vilken som ska vara refe
rensmedlemsstat för en sådan icke EU-baserad AIF-förvaltare. De
behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utses som re
ferensmedlemsstat ska utan onödigt dröjsmål informera den
icke EU-baserade AIF-förvaltaren om detta. Om den icke EU-
baserade AIF-förvaltaren inte vederbörligen informeras om de
behöriga myndigheternas beslut inom sju dagar efter beslutet
eller om de berörda behöriga myndigheterna inte har fattat
beslut inom en period på en månad, får AIF-förvaltaren själv
välja sin referensmedlemsstat på grundval av de kriterier som
anges i denna punkt.
AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv
marknadsföring i en viss medlemsstat genom att redogöra för
sin marknadsföringsstrategi för de behöriga myndigheterna i
den medlemsstat som den har angivit.
5. Medlemsstaterna ska kräva att en icke EU-baserad AIF-
förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan
att marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som
den förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar
in en begäran om auktorisation till sin referensmedlemsstat.
När de behöriga myndigheterna mottagit en ansökan om auk
torisation ska de undersöka huruvida AIF-förvaltarens val av
referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Om de be
höriga myndigheterna anser att så inte är fallet ska de avslå den
icke EU-baserade AIF-förvaltares ansökan om auktorisation och
förklara skälen till sitt avslag. Om de behöriga myndigheterna
anser att kriterierna i punkt 4 är uppfyllda, ska de meddela
Esma detta och begära att Esma avger ett råd avseende deras
utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska de behöriga myn
digheterna inkludera AIF-förvaltarens motivering av sitt val av
referensmedlemsstat samt information om AIF-förvaltarens
marknadsföringsstrategi.
Inom en månad efter att mottagit det meddelande som avses i
andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga
myndigheterna rörande deras utvärdering av huruvida valet av
referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Esma ska ge
ett negativt besked endast om den anser att kriterierna i punkt 4
inte är uppfyllda.
Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid
som Esma genomför sin granskning enligt denna punkt.
Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska
beviljas, i strid mot Esmas råd enligt tredje stycket, ska de infor
mera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak
tum att de behöriga myndigheterna inte följer eller inte avser att
följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att
offentliggöra de skäl som de behöriga myndigheterna anför
för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få
ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.
Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska
beviljas, i strid med Esmas råd enligt tredje stycket, och AIF-
förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-
fonder som denne förvaltar i andra medlemsstater än referens
medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed
lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa
medlemsstater om detta och ange sina skäl. I tillämpliga fall ska
de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten också infor
mera de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de
AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange
sina skäl.
6. Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en av
vikande åsikt om AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat får
den berörda behöriga myndigheten hänskjuta ärendet till Esma,
som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats
genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
7. Utan hinder av punkt 8 ska auktorisation beviljas endast
om följande villkor är uppfyllda:
a) Referensmedlemsstaten har valts av AIF-förvaltaren enligt
kriterierna i punkt 4 och stöds av en redogörelse för mark
nadsföringsstrategin, och de berörda behöriga myndigheterna
har följt förfarandet i punkt 5.
b) AIF-förvaltaren har utsett en rättslig representant som är
etablerad i dess referensmedlemsstat.
SV
L 174/46
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
189
c) Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-för
valtaren, vara den icke EU-baserade AIF-förvaltarens kon
taktperson för investerare i den berörda AIF-fonden, för
Esma och för de behöriga myndigheterna vad gäller den
verksamhet för vilken AIF-förvaltaren är auktoriserad i unio
nen, och ska åtminstone vara tillräckligt rustad för att sköta
efterlevnadsfunktionen i enlighet med detta direktiv.
d) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat, de behöriga myndigheterna i berörda EU-baserade AIF-
fondernas hemmedlemsstater och tillsynsmyndigheten i det
tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad
för att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte
som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att ut
föra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.
e) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är
etablerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam
arbetsvilliga länder och territorier av FATF.
f) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är
etablerad har undertecknat en överenskommelse med refe
rensmedlemsstaten, som till fullo uppfyller normerna i
artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och
förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte
i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.
g) De behöriga myndigheternas effektiva utövande av sin till
synsfunktion i enlighet med detta direktiv hindras inte av
lagar och andra författningar som omfattar AIF-förvaltaren
i ett tredjeland, eller av begränsningar av undersöknings-
eller tillsynsbehörigheten för de behöriga myndigheterna i
tredjelandet.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp
ningen av punkterna a–e och g i denna punkt får de berörda
behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får
agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med
verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt led d i
första stycket inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myn
digheterna i referensmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Esma
som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats
genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
8. Auktorisationen ska ske i enlighet med kapitel II som i
tillämpliga delar ska tillämpas med följande villkor:
a) Den information som avses i artikel 7.2 ska kompletteras
med
i) AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensmed
lemsstat enligt kriterierna i punkt 4, med information
om marknadsföringsstrategin,
ii) en förteckning över de bestämmelser i direktivet som det
är omöjligt för AIF-förvaltaren att följa, eftersom AIF-
förvaltarens efterlevnad av dessa bestämmelser inte, i en
lighet med punkt 2, skulle gå att förena med efterlev
naden av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning
som gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller
den icke EU-baserade AIF-fond som marknadsförs i,
iii) skriftliga belägg, baserade på de tekniska standarder för
tillsyn som Esma har utvecklat, för att den relevanta
lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är
likvärdig med de bestämmelser som det är omöjligt att
följa, med samma regleringssyfte och som ger samma
skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga, och
att AIF-förvaltaren följer denna likvärdiga regel, där dessa
skriftliga belägg styrks av ett rättsligt utlåtande om att det
föreligger en oförenlig tvingande bestämmelse i tredjelan
dets lagstiftning, inklusive en beskrivning av reglerings
syftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas,
och
iv) namn på och plats där AIF-förvaltarens rättsliga repre
sentant är etablerad.
b) Den information som avses i artikel 7.3 får begränsas till att
gälla de EU baserade AIF-fonder som AIF-förvaltaren avser
att förvalta, och de AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar
och avser att marknadsföra i unionen med ett marknads
föringspass.
c) Artikel 8.1 a ska inte påverka tillämpningen av punkt 2 i
den här artikeln.
d) Artikel 8.1 e ska inte gälla.
e) Artikel 8.5 andra stycket ska läsas som om den inbegriper en
hänvisning till ”den information som avses i artikel 37.8 a”.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den auktorisation som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat har beviljat får de
berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,
som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats
genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/47
190
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
9. Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten
anser att AIF-förvaltaren kan åberopa punkt 2 för att undantas
från kravet på efterlevnad av vissa bestämmelser i detta direktiv,
ska de utan onödigt dröjsmål informera Esma om detta. De ska
styrka denna utvärdering med den information som AIF-förval
taren har lämnat i enlighet med punkt 8 a ii och iii.
Inom en månad efter att Esma mottagit det meddelande som
avses i första stycket ska Esma ge råd till de berörda behöriga
myndigheterna rörande tillämpningen av undantaget från kravet
på efterlevnad av detta direktiv, som har sin grund i oförenlig
het i enlighet med punkt 2. Rådet kan särskilt handla om huru
vida villkoren för ett sådant undantag verkar vara uppfyllda,
baserat på den information som AIF-förvaltaren lämnat i enlig
het med punkt 8 a ii och iii och på tekniska standarder för
tillsyn om likvärdighet. Esma ska sträva efter att bygga upp en
gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis
och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt
arbetssätt vid tillämpningen av denna punkt.
Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid
som Esma genomför sin granskning i enlighet med denna
punkt.
Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten före
slår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt
andra stycket, ska de informera Esma och ange sina skäl. Esma
ska offentliggöra det faktum att de behöriga myndigheterna inte
följer eller inte avser att följa detta råd. Esma får också, från fall
till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga myn
digheterna anför för att inte följa detta råd. De behöriga myn
digheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö
rande.
Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska
beviljas, i strid med Esmas råd som avses i andra stycket, och
AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-
fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än referens
medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed
lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa
medlemsstater om detta och ange sina skäl.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp
ningen av denna punkt får de berörda behöriga myndigheterna
hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de
befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning
(EU) nr 1095/2010.
10. Referensmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan
onödigt dröjsmål informera Esma om resultatet av det första
auktorisationsförfarandet, om varje ändring av AIF-förvaltarens
auktorisation och om eventuella återkallanden av auktorisation.
De behöriga myndigheterna ska informera Esma om de ansök
ningar om auktorisation som de har avslagit, med uppgifter om
de AIF-förvaltare som har begärt auktorisation och skälen för
avslag. Esma ska föra ett centralt register över dessa uppgifter,
vilket på begäran ska göras tillgängligt för behöriga myndighe
ter. De behöriga myndigheterna ska behandla denna infor
mation konfidentiellt.
11. Fastställandet av referensmedlemsstaten ska inte påverkas
av AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten i unionen.
Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi inom två
år efter sin ursprungliga auktorisation och denna ändring skulle
ha påverkat valet av referensmedlemsstat om den förändrade
marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga marknads
föringsstrategin, ska AIF-förvaltaren emellertid informera de be
höriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten
om denna ändring innan den genomförs och ange sin referens
medlemsstat i enlighet med kriterierna i punkt 4 och baserat på
den nya strategin. AIF-förvaltaren ska motivera sitt val genom
att meddela sin ursprungliga referensmedlemsstat sin nya mark
nadsföringsstrategi. Samtidigt ska AIF-förvaltaren tillhandahålla
uppgifter om sin rättsliga representant, inklusive dess namn och
den plats där den är etablerad. Den rättsliga representanten ska
vara etablerad i den nya referensmedlemsstaten.
Den ursprungliga referensmedlemsstaten ska undersöka huru
vida AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat i enlighet
med första stycket är korrekt och ska meddela Esma resultatet
av sin undersökning. Esma ska avge ett råd avseende de behö
riga myndigheternas utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska
de behöriga myndigheterna inkludera AIF-förvaltarens motive
ring av sitt val av referensmedlemsstat samt information om
AIF-förvaltarens nya marknadsföringsstrategi.
Inom en månad efter att ha mottagit det meddelande som avses
i andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga
myndigheterna rörande deras utvärdering. Esma ska ge ett ne
gativt besked endast om kriterierna i punkt 4 inte är uppfyllda.
Efter att ha mottagit Esmas råd i enlighet med tredje stycket ska
de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlems
staten informera den icke EU-baserade AIF-förvaltaren, dess ur
sprungliga rättsliga representant samt Esma om sitt beslut.
Om de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed
lemsstaten instämmer i AIF-förvaltarens val ska de även infor
mera de behöriga myndigheterna i den nya referensmedlems
staten om förändringen. Den ursprungliga referensmedlemssta
ten ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av auktori
sations- och tillsynsdokumentationen beträffande AIF-förvalta
ren till den nya referensmedlemsstaten. Från och med översän
dandet av auktorisations- och tillsynsdokumentationen ska de
behöriga myndigheterna i den nya referensmedlemsstaten vara
behöriga när det gäller auktorisation av och tillsyn över AIF-
förvaltaren.
SV
L 174/48
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
191
Om de behöriga myndigheternas slutliga utvärdering inte följer
Esmas råd enligt tredje stycket ska följande gälla.
a) De behöriga myndigheterna ska informera Esma om detta,
med angivande av sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak
tum att den behöriga myndigheten inte följer eller inte avser
att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att
offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför
för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få
ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.
b) Om AIF-förvaltaren marknadsför andelar eller aktier i AIF-
fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än den
ursprungliga referensmedlemsstaten, ska de behöriga myn
digheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten infor
mera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om
detta och ange skäl. I tillämpliga fall ska de behöriga myn
digheterna i referensmedlemsstaten också informera de be
höriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de AIF-fon
der som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange skäl.
12. Om det inom två år från AIF-förvaltarens auktorisation
genom den faktiska utvecklingen av AIF-förvaltarens verksamhet
i unionen visar sig att den marknadsföringsstrategi som AIF-
förvaltaren presenterade vid tidpunkten för auktorisationen
inte följdes, att AIF-förvaltaren gjorde felaktiga påståenden om
marknadsföringsstrategin eller om AIF-förvaltaren ändrar sin
marknadsföringsstrategi utan att följa villkoren i punkt 11,
ska de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed
lemsstaten anmoda AIF-förvaltaren att välja en referensmed
lemsstat på grundval av sin aktuella marknadsföringsstrategi.
Det förfarande som anges i punkt 11 ska gälla i tillämpliga
delar. Om AIF-förvaltaren inte rättar sig efter de behöriga myn
digheternas begäran ska dessa återkalla auktorisationen.
Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den
period som avses i punkt 11 och avser att ändra referensmed
lemsstat mot bakgrund av den nya marknadsföringsstrategin, får
AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga myndighe
terna i den ursprungliga referensmedlemsstaten om att få ändra
referensmedlemsstat. Det förfarande som anges i punkt 11 ska
gälla i tillämpliga delar.
Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en avvikande
åsikt om utvärderingen beträffande valet av referensmedlemsstat
får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till
Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den
tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
13. Eventuella tvister mellan AIF-förvaltarens behöriga myn
digheter i referensmedlemsstaten och AIF-förvaltaren ska avgö
ras i enlighet med lagstiftningen i referensmedlemsstaten och
under dess jurisdiktion.
Eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och
EU-baserade investerare i den berörda AIF-fonden ska avgöras
enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och under dess
jurisdiktion.
14. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi
cerar de förfaranden som möjliga referensmedlemsstater ska
följa när de sinsemellan avgör vilken som ska vara referensmed
lemsstat, i enlighet med punkt 4 andra stycket. Dessa genom
förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande
som avses i artikel 59.2.
15. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet
med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som
avses i punkt 7 d i syfte att utforma en gemensam ram för att
underlätta upprättandet av samarbetsarrangemang med tredje
länder.
16. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar
tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för
tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när
det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 d.
17. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange
mang som avses i punkt 7 d i syfte att tillse att de behöriga
myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn
digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för
att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt
detta direktiv.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
18. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna
artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och
utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe
rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarnas värdmedlemsstater.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
19. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en
begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska
standard för tillsyn som avses i punkt 17, får de berörda behö
riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i
enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/49
192
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
20. I enlighet med artikel 29 i förordning (EU)
nr 1095/2010 ska Esma främja ett effektivt bilateralt och multi
lateralt utbyte av information mellan de behöriga myndighe
terna i referensmedlemsstaten för icke EU-baserade AIF-förval
tare och de behöriga myndigheterna i de berörda AIF-förvaltar
nas värdmedlemsstater med fullständig respekt för tillämpliga
bestämmelser om konfidentialitet och uppgiftsskydd i relevant
unionslagstiftning.
21. I enlighet med artikel 31 i förordning (EU)
nr 1095/2010 ska Esma sköta den generella samordningen mel
lan den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten för icke
EU-baserade AIF-förvaltare och de behöriga myndigheterna i de
berörda AIF-förvaltarnas värdmedlemsstater. Esma får särskilt
a) underlätta informationsutbytet mellan de berörda behöriga
myndigheterna,
b) fastställa omfattningen av den information som den behöriga
myndigheten i referensmedlemsstaten ska tillhandahålla de
behöriga myndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna,
c) vidta alla lämpliga åtgärder som krävs i situationer som kan
äventyra finansmarknadernas funktionssätt i syfte att under
lätta samordningen av åtgärder som vidtas av den behöriga
myndigheten i referensmedlemsstaten och de behöriga myn
digheterna i värdmedlemsstaterna i förhållande till icke-EU-
baserade AIF-förvaltare.
22. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande för att fastställa form för och innehåll i den
begäran som avses i punkt 12 andra stycket.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
23. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar
tikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
avseende följande:
a) Det sätt på vilket AIF-förvaltaren måste följa kraven i detta
direktiv, med beaktande av att AIF-förvaltaren är etablerad i
ett tredjeland, och särskilt presentationen av den information
som krävs i artiklarna 22–24.
b) Under vilka förhållanden den lagstiftning som icke EU-base
rade AIF-förvaltare eller icke EU-baserade AIF-fonder omfat
tas av anses innehålla en likvärdig regel med samma regle
ringssyfte och som ger de berörda investerarna samma
skyddsnivå.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 38
Inbördes utvärdering av auktorisation av och tillsyn över
icke EU-baserade AIF-förvaltare
1. Esma ska på årlig basis genomföra inbördes utvärderingar
av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet när det gäller
auktorisation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare
enligt artiklarna 37, 39, 40 och 41, för att förstärka enhetlig
heten när det gäller resultatet av tillsynen, i enlighet med
artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010.
2. Esma ska senast den 22 juli 2013 utarbeta metoder för att
objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas.
3. Analysen av den inbördes utvärderingen ska särskilt om
fatta en utvärdering av
a) graden av konvergens i tillsynspraxis när det gäller auktori
sation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare,
b) i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i
detta direktiv uppfylls,
c) den effektivitet och grad av konvergens som uppnåtts när
det gäller genomförandet av detta direktiv och dess genom
förandeåtgärder samt de tekniska standarder för tillsyn och
genomförande som Esma har utvecklat i enlighet med detta
direktiv, inklusive administrativa åtgärder och sanktioner
mot icke EU-baserade AIF-förvaltare när detta direktiv inte
har följts.
4. Mot bakgrund av resultaten av den inbördes utvärderingen
får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr1095/2010, för att etablera
enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke
EU-baserade AIF-förvaltare.
5. De behöriga myndigheterna ska med alla tillgängliga me
del söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.
6. Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller
rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den
följer eller avser att följa denna riktlinje eller rekommendation.
Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa
riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera Esma och
ange skälen för detta.
7. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndig
het inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekom
mendationen. Esma får också, från fall till fall, besluta att of
fentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att
inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myn
digheten ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö
rande.
SV
L 174/50
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
193
8. I den rapport som avses i artikel 43.5 i förordning (EU)
nr 1095/2010 ska Esma informera Europaparlamentet, rådet
och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer
som har utfärdats i enlighet med denna artikel och ange vilka
behöriga myndigheter som inte har följt dem samt redogöra för
vilka åtgärder Esma avser vidta för att se till att dessa behöriga
myndigheter följer dess rekommendationer och riktlinjer i fram
tiden.
9. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rappor
ter vid sin översyn av detta direktiv i enlighet med artikel 69
och vid varje senare översyn som kan komma att genomföras.
10. Esma ska offentliggöra den bästa praxis som kan fast
ställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla
andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt
att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes
utvärdering ger sitt samtycke.
Artikel 39
Villkor för marknadsföring i unionen med
marknadsföringspass av EU-baserade AIF-fonder som
förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare
1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade
icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får
marknadsföra andelar eller aktier i de EU-baserade AIF-fonder
som de förvaltar till professionella investerare i unionen så snart
som villkoren i denna artikel är uppfyllda.
2. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller
aktier i EU-baserade AIF-fonder i sin referensmedlemsstat ska
AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig
heterna i sin referensmedlemsstat avseende varje EU-baserad
AIF-fond som denna avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga III.
3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full
ständig anmälan enligt punkt 2 ska de underrätta AIF-förvalta
ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får
inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den
anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får hindra marknads
föringen av AIF-fonder endast om AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonder strider mot eller kommer att strida mot detta
direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer
att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta
ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat
från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde
lar detta.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn
digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra andelar
eller aktier i AIF-fonden i sin referensmedlemsstat.
4. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller
aktier i EU-baserade AIF-fonder i en annan medlemsstat än sin
referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan
till de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat avse
ende varje EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknads
föra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga IV.
5. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan
enligt punkt 4 ska de överlämna denna fullständiga information
till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fon
dens andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta
överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv
och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är
auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe
ringsstrategi.
6. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat utan
dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-förvalta
ren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens be
rörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta medde
lande.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn
digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fon
dens andelar eller aktier i sina värdmedlemsstater.
7. De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas
av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems
stater.
8. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan
enligt punkt 4 och förklaringen enligt punkt 5 är avfattade på
ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter
godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och
arkiveras på elektronisk väg.
9. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som
meddelats i enlighet med punkterna 2 och/eller 4 ska AIF-för
valtaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i refe
rensmedlemsstaten senast en månad innan en planerad ändring
genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring
ägt rum.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/51
194
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med i detta di
rektiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efter
leva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera
AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett
och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden
inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta
ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla
nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även
ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när
ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads
förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp
liga fall informera de behöriga myndigheterna i värdmedlems
staterna om dessa ändringar
10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande för att fastställa
a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkterna 2 och 4,
b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i
punkt 5,
c) form för det överlämnande som avses i punkt 5, och
d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 9,
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
11. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska
medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark
nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio
nella investerare.
Artikel 40
Villkor för marknadsföring i unionen med
marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-
fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare
1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade
icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får
marknadsföra andelar eller aktier i de icke EU-baserade AIF-
fonder som de förvaltar till professionella investerare i unionen
så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.
2. Utöver kraven i detta direktiv beträffande EU-baserade
AIF-förvaltare ska icke EU-baserade AIF-förvaltare uppfylla föl
jande villkor:
a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan
de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmed
lemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den
icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone
säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj
ligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i
enlighet med detta direktiv.
b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam
arbetsvilliga länder och territorier av FATF.
c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta
blerad har undertecknat en överenskommelse med referens
medlemsstaten och med varje annan medlemsstat där ande
larna eller aktierna i den icke EU-baserade AIF-fonden är
avsedda att marknadsföras, vilket till fullo uppfyller nor
merna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på in
komst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt infor
mationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilate
rala skatteavtal.
Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en
avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig
heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort beträffande
tillämpningen av leden a och b i första stycket, får de berörda
behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får
agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
3. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga
myndigheterna i sin referensmedlemsstat för varje icke EU-ba
serad AIF-fond som den avser att marknadsföra i sin referens
medlemsstat.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga III.
4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full
ständig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvalta
ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får
inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den
anmälan som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får endast hindra mark
nadsföringen av AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden strider mot eller kommer att strida mot detta
direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer
att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta
ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat
från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde
lar detta.
SV
L 174/52
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
195
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja
marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin referens
medlemsstat.
5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra aktier eller
andelar i icke EU-baserade AIF-fonder även i en annan med
lemsstat än sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna
in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referens
medlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som
denna avser att marknadsföra.
Anmälan ska innehålla den dokumentation och information
som anges i bilaga IV.
6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe
terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan
enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga anmälan till
de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fondens
andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta över
lämnande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens för
valtning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv
och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är
auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe
ringsstrategi.
7. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat
utan dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-för
valtaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens
berörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta med
delande.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja
marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmed
lemsstater.
8.
De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas
av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems
stater, i de fall då dessa medlemsstater är andra än referens
medlemsstatens.
9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan
enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på
ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter
godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och
arkiveras på elektronisk väg.
10.
Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som
meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren
skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i referensmed
lemsstaten senast en månad innan en planerad ändring genom
förs, eller omedelbart efter en oplanerad ändring.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens refe
rensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvalta
ren om att denna inte får genomföra ändringen.
Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett
och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden
inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta
ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla
lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett
uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när
ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads
förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp
liga fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens
värdmedlemsstater om dessa ändringar.
11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet
med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna
57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran
gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam
ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange
mang med tredjeländer.
12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar
tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för
tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när
det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.
13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange
mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga
myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn
digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för
att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt
detta direktiv.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/53
196
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
14. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna
artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och
utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe
rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarnas värdmedlemsstater.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en
begäran om informationsutbyte i enlighet med vad som anges
i de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 14, får de
berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,
som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats
genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.
16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande för att fastställa
a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i
punkterna 3 och 5,
b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i
punkt 6,
c) form för det överlämnande som avses i punkt 6, och
d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska
medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark
nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio
nella investerare.
Artikel 41
Villkor för icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning av
AIF-fonder som är etablerade i andra medlemsstater än
referensmedlemsstaten
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade icke EU-
baserade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som
är etablerade i en annan medlemsstat än deras referensmedlems
stat, antingen direkt eller genom inrättande av en filial, förutsatt
att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den aktuella kategorin av
AIF-fonder.
2. Alla icke EU-baserade AIF-förvaltare som för första gången
avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en
annan medlemsstat än deras referensmedlemsstat ska informera
de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat om föl
jande:
a) Den medlemsstat där de avser att direkt förvalta AIF-fonden
eller inrätta en filial.
b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om
de tjänster de avser att utföra och vilka AIF-fonder de avser
att förvalta.
3. Om en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att inrätta en
filial ska den, utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift
om följande:
a) Filialens organisatoriska struktur.
b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan
erhållas.
c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar
för ledningen av filialen.
4.
Senast en månad efter det att de behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot fullständiga
handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att
de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de
överlämna denna information till de behöriga myndigheterna i
AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande ska äga
rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden följer
och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt
följer detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har
auktoriserats av dem.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska omedelbart informera AIF-förvaltaren om överlämnan
det. Efter att ha tagit emot detta meddelande får AIF-förvaltaren
börja tillhandahålla tjänster i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems
stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja
förvalta AIF-fonden i sina värdmedlemsstater.
5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be
rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål
landen som omfattas av detta direktiv.
SV
L 174/54
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
197
6. Vid varje ändring av den information som meddelats i
enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall punkt 3, ska
AIF-förvaltaren skriftligen informera de behöriga myndigheterna
i sin referensmedlemsstat om denna ändring senast en månad
innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det
att en oplanerad ändring har ägt rum.
Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning
av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,
eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta
direktiv, ska de behöriga myndigheterna i referensmedlemssta
ten utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att
denne inte får genomföra ändringen.
Om en planerade ändringen genomförs trots vad som anges i
första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett
och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden
inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta
ren i övrigt inte längre efterlever i detta direktiv, ska de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla
lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett
uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.
Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för
enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt
ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta
direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta
rens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater
om dessa ändringar.
7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet
med punkterna 2 och 3.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de förslag till
tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i en
lighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna
artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar
och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet
med punkterna 2 och 3.
Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska
genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 42
Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan
marknadsföringspass av AIF-fonder som förvaltas av icke
EU-baserade AIF-förvaltare
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 37, 39
och 40 får medlemsstaterna tillåta icke EU-baserade AIF-förval
tare att till professionella investerare, endast på deras territo
rium, marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder som de
förvaltar, förutsatt att minst följande villkor är uppfyllda:
a) Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren efterlever artiklarna 22,
23 och 24 för varje AIF-fond som den marknadsför i enlig
het med denna artikel och artiklarna 26–30 när en AIF-fond
som marknadsförs enligt denna artikel omfattas av tillämp
ningsområdet för artikel 26.1. De behöriga myndigheter och
investerare i AIF-fonder som avses i dessa artiklar ska anses
vara myndigheter och investerare i de medlemsstater där
AIF-fonden marknadsförs.
b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete, som syftar
till övervakning av systemrisker och som är i linje med
internationella standarder, mellan de behöriga myndighe
terna i de medlemsstater där AIF-fonderna marknadsförs
och i förkommande fall den EU-baserade AIF-fondens behö
riga myndigheter och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland
där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i
förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där
den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad, i syfte att
säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj
ligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i fråga
att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.
c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller
den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad har inte tagits
med i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och
territorier av FATF.
Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med
verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt första styc
ket punkt b inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myndig
heterna i den medlemsstaten där AIF-fonden är avsedd att mark
nadsföras hänskjuta ärendet till Esma som får agera i enlighet
med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i
förordning (EU) nr 1095/2010.
2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för den
icke EU-baserade AIF-förvaltaren när det gäller marknadsföring
av andelar eller aktier i AIF-fonder till investerare på deras
territorier i enlighet med denna artikel.
3.
Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med
artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och
58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang
som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för
att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med
tredjeländer.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/55
198
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel
ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till
lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det
gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.
KAPITEL VIII
MARKNADSFÖRING TILL ICKE-PROFESSIONELLA INVESTE
RARE
Artikel 43
AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder till icke-
professionella investerare
1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra instrument i
unionsrätten, får medlemsstaterna tillåta AIF-förvaltare att till
icke-professionella investerare på sitt territorium marknadsföra
andelar eller aktier i de AIF-fonder som de förvaltar i enlighet
med detta direktiv, oavsett om AIF-fonderna marknadsförs inom
medlemsstaten eller över nationsgränserna och om de är EU-
baserade eller icke EU-baserade.
I sådana fall får medlemsstaterna införa striktare krav på AIF-
förvaltarna eller AIF-fonden än de krav som gäller för AIF-fon
der som marknadsförs till professionella investerare på deras
territorium i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna får
dock inte införa strängare eller ytterligare krav på EU-baserade
AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat och
marknadsförs över nationsgränserna än på AIF-fonder som
marknadsförs inom medlemsstaten.
2. Medlemsstater som tillåter marknadsföring av AIF-fonder
till icke-professionella investerare inom sina territorier ska senast
den 22 juli 2014 informera kommissionen och Esma om
a) vilka slag av AIF-fonder som AIF-förvaltare får marknadsföra
till icke-professionella investerare inom deras territorium,
b) eventuella ytterligare krav som medlemsstaten i fråga ställer
för marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella in
vesterare.
Medlemsstaterna ska också underrätta kommissionen och Esma
om alla senare ändringar med avseende på första stycket.
KAPITEL IX
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
AVSNITT 1
Utseende, befogenheter och prövningsförfaranden
Artikel 44
Utseende av behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska
utföra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.
De ska underrätta Esma och kommissionen om detta och i
förekommande fall om hur ansvaret fördelats.
De behöriga myndigheterna ska vara offentliga myndigheter.
Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna, i
förekommande fall på grundval av riktlinjer som fastställts av
Esma, inrättar lämpliga metoder för att övervaka att AIF-förval
tare uppfyller sina förpliktelser enligt detta direktiv.
Artikel 45
De behöriga myndigheternas ansvarsområden i
medlemsstaterna
1. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed
lemsstat ska ansvara för tillsynen över AIF-förvaltaren oavsett
om AIF-förvaltaren förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i
en annan medlemsstat eller ej, vilket inte ska påverka tillämp
ningen av de bestämmelser i detta direktiv som överlåter an
svaret för tillsynen på de behöriga myndigheterna i AIF-förval
tarens värdmedlemsstat.
2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed
lemsstat ska ansvara för att övervaka en AIF-förvaltares efter
levnad av artiklarna 12 och 14 när AIF-förvaltaren förvaltar
och/eller marknadsför AIF-fonder genom en filial i den med
lemsstaten.
3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed
lemsstat får kräva att en AIF-förvaltare som förvaltar eller mark
nadsför AIF-fonder i denna värdmedlemsstat, oavsett om detta
sker genom en filial eller ej, ska lämna den information som
behövs för tillsynen av att AIF-förvaltaren följer tillämpliga be
stämmelser.
Dessa krav får dock inte vara strängare än de som AIF-förval
tarens värdmedlemsstat ställer på AIF-förvaltare för vilka den är
hemmedlemsstat för övervakningen av deras efterlevnad av
samma regler.
4. Om de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd
medlemsstat konstaterar att en AIF-förvaltare som förvaltar och/
eller marknadsför AIF-fonder på dess territorium, oavsett om
detta sker genom en filial eller inte, överträder en av de regler
i fråga om vilka de är skyldiga att övervaka efterlevnaden, ska
dessa myndigheter kräva att den berörda AIF-förvaltaren upphör
med överträdelsen och underrätta de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten om detta.
5. Om den berörda AIF-förvaltaren vägrar att förse de behö
riga myndigheterna i värdmedlemsstaten med information som
omfattas av deras ansvarsområde, eller underlåter att vidta nöd
vändiga åtgärder för att den överträdelse som avses i punkt 4
ska upphöra, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens
värdmedlemsstat informera de behöriga myndigheterna i AIF-
förvaltarens hemmedlemsstat om detta. De behöriga myndighe
terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska snarast
SV
L 174/56
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
199
a) vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att den berörda AIF-
förvaltaren tillhandahåller den information som begärts av
värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt 3,
alternativt upphör med den överträdelse som avses i
punkt 4.
b) begära att få den information som krävs från de relevanta
tillsynsmyndigheterna i tredjeländer.
De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat
ska underrättas om vilken typ av åtgärder som avses i led a som
vidtas.
6. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som de behöriga
myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidtagit en
ligt punkt 5 eller på grund av att dessa åtgärder visar sig vara
otillräckliga eller inte är tillgängliga i medlemsstaten i fråga,
fortsätter att vägra att tillhandahålla den information som be
gärts av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt
3, eller fortsätter att överträda de lagar eller andra författningar
som avses i punkt 4 och som är i kraft i värdmedlemsstaten, får
de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat,
efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i AIF-för
valtarens hemmedlemsstat, vidta lämpliga åtgärder, inbegripet
de som avses i artiklarna 46 och 48, för att förhindra eller
beivra ytterligare överträdelser och i den mån det är nödvändigt
hindra AIF-förvaltaren från att inleda fler transaktioner i sin
värdmedlemsstat. Om den uppgift som utförts i AIF-förvaltarens
värdmedlemsstat är förvaltning av AIF-fonder, kan värdmed
lemsstaten kräva att AIF-förvaltaren upphör med att förvalta
dessa AIF-fonder.
7. Om de behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares värd
medlemsstat har klara och verifierbara skäl att anta att AIF-
förvaltaren inte fullgör de skyldigheter som följer av de regler
i fråga om vilka de inte är skyldiga att övervaka efterlevnaden,
ska de anmäla dessa iakttagelser till de behöriga myndigheterna
i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat som ska vidta lämpliga åt
gärder, inklusive, om så krävs, begära ytterligare information
från relevanta tillsynsmyndigheter i tredjeländer.
8. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som vidtagits av de
behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, el
ler på grund av att åtgärderna visar sig vara otillräckliga, eller på
grund av att AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inte agerar inom
en rimlig tid, fortsätter att handla på ett sätt som tydligt skadar
den berörda AIF-fondens investerares intressen eller marknadens
finansiella stabilitet eller integritet i AIF-förvaltarens värdmed
lemsstat, får de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd
medlemsstat, efter att ha informerat de behöriga myndigheterna
i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, vidta alla lämpliga åtgärder
för att skydda den berörda AIF-fondens investerare och mark
nadens finansiella stabilitet och integritet i värdmedlemsstaten,
samt även beakta möjligheten att hindra den berörda AIF-för
valtaren från att fortsätta marknadsföringen av andelar eller
aktier i den berörda AIF-fonden i värdmedlemsstaten.
9. Det förfarande som föreskrivs i punkterna 7 och 8 ska
även tillämpas i det fall då värdmedlemsstatens behöriga myn
digheter har klara och verifierbara skäl att inte samtycka till
referensmedlemsstatens auktorisering av en icke EU-baserad
AIF-förvaltare.
10. Om de berörda behöriga myndigheterna har en avvi
kande åsikt om någon av de åtgärder som vidtagits av en be
hörig myndighet i enlighet med punkterna 4–9, får de hänskjuta
ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter
som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU)
nr 1095/2010.
11. Esma ska vid behov främja förhandlingarna om och in
rättandet av de samarbetsarrangemang mellan medlemsstaternas
behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter i tredjeland som
krävs enligt detta direktiv.
Artikel 46
De behöriga myndigheternas befogenheter
1. De berörda myndigheterna ska ges alla de tillsyns- och
utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina upp
gifter. Dessa befogenheter ska utövas på något av följande sätt:
a) Direkt.
b) I samarbete med andra myndigheter.
c) På eget ansvar genom delegering till enheter till vilka upp
gifter har delegerats.
d) Genom ansökan hos de behöriga rättsliga myndigheterna.
2. De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att
a) få tillgång till alla dokument i vilken form som helst och få
en kopia av dem,
b) begära upplysningar från vilken person som helst med an
knytning till AIF-förvaltarens verksamhet eller AIF-fonden
och vid behov kalla in och fråga ut en person för att
inhämta upplysningar,
c) utföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,
d) begära befintliga uppgifter om tele- och datatrafik,
e) kräva att varje form av agerande som strider mot bestäm
melser som fastställts vid genomförandet av detta direktiv
upphör,
f) begära att tillgångar fryses eller beslagtas,
g) begära ett tillfälligt förbud mot yrkesverksamhet,
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/57
200
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
h) begära uppgifter från auktoriserade AIF-förvaltare, för
varingsinstitut eller revisorer,
i) vidta varje slag av åtgärd för att se till att AIF-förvaltare eller
förvaringsinstitut fortsätter att uppfylla de krav i detta di
rektiv som är tillämpliga på dem,
j) i andelsägarnas eller allmänhetens intresse begära att emis
sion, återköp eller inlösen av andelar tillfälligt avbryts,
k) återkalla en AIF-förvaltares eller ett förvaringsinstituts auk
torisation,
l) överlämna ärenden till åtal, eller
m) begära att revisorer eller sakkunniga utför kontroller eller
utredningar.
3. Om referensmedlemsstatens behöriga myndigheter anser
att en auktoriserad icke EU-baserad AIF-förvaltare underlåter
att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv ska de snarast
möjligt och på ett tydligt sätt underrätta Esma om detta.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndig
heterna ges nödvändiga befogenheter att vidta alla åtgärder som
krävs för att se till att marknaderna fungerar korrekt i händelse
av att en eller flera AIF-fonders verksamheter på en marknad för
finansiella instrument skulle kunna äventyra den marknadens
korrekta funktion.
Artikel 47
Esmas befogenheter och behörighet
1. Esma får fastställa och regelbundet se över riktlinjerna för
medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller utövan
det av deras auktorisationsbefogenheter och när det gäller de
behöriga myndigheternas rapporteringsskyldigheter enligt detta
direktiv.
Esma ska dessutom ha de befogenheter som krävs, inbegripet de
som beskrivs i artikel 48.3, för att utföra sina uppgifter enligt
detta direktiv.
2. Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har
arbetat för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för per
soner till vilken Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma
anlitade revisorer och sakkunniga. Information som omfattas av
tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan person eller myndig
het, utom när så krävs i samband med rättsliga förfaranden.
3. All information som utbyts enligt detta direktiv mellan
Esma, behöriga myndigheter och EBA, Europeiska tillsynsmyn
digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighe
ten), upprättad genom Europaparlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 1094/2010 ( 1 ) och ESRB ska anses omfattas av
tystnadsplikt, utom då Esma eller den berörda behöriga myn
digheten eller annan berörd myndighet eller annat berört organ
när informationen lämnas anger att informationen får lämnas ut
eller om detta krävs i samband med rättsliga förfaranden.
4. I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1095/2010
får Esma, när samtliga villkor i punkt 5 är uppfyllda, begära att
den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna
vidtar någon av följande åtgärder när så är lämpligt:
a) Förbud mot marknadsföring i unionen av andelar eller aktier
i AIF-fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare
eller av icke EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av EU-
baserade AIF-förvaltare utan den auktorisation som krävs
enligt artikel 37 eller den anmälan som krävs enligt artik
larna 35, 39 och 40 eller utan tillstånd från de behöriga
medlemsstaterna att göra detta i enlighet med artikel 42.
b) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse
ende förvaltningen av AIF-fonder när det föreligger alltför
hög gränsöverskridande riskkoncentration på en särskild
marknad.
c) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse
ende förvaltningen av AIF-fonder när deras verksamhet
skulle kunna utgöra en viktig källa till motpartsrisk för ett
kreditinstitut eller andra systemviktiga institut.
5. Esma får fatta ett beslut enligt punkt 4 och med förbehåll
för kraven i punkt 6 om båda följande villkor är uppfyllda:
a) Det föreligger ett väsentligt hot, som har uppstått genom
eller förvärrats av AIF-förvaltares verksamheter, mot finans
marknadens korrekta funktion och integritet eller mot sta
biliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unio
nen, och det rör sig om en situation med gränsöverskridande
effekter.
b) Den relevanta behöriga myndigheten eller de relevanta be
höriga myndigheterna har inte vidtagit åtgärder för att ta itu
med hotet, eller de åtgärder som vidtagits har varit otillräck
liga för att hantera hotet.
6. De åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten eller
de behöriga myndigheterna enligt punkt 4 ska
SV
L 174/58
Europeiska unionens officiella tidning
1.7.2011
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
201
a) effektivt ta itu med hotet mot finansmarknadens korrekta
funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar
av det finansiella systemet i unionen eller avsevärt förbättra
de behöriga myndigheternas förmåga att övervaka hotet,
b) inte framkalla risk för regelarbitrage,
c) inte inverka negativt på finansmarknadernas effektivitet, in
klusive minskning av likviditeten på dessa marknader eller
uppkomsten av osäkerhet för marknadsaktörerna, på ett sätt
som inte är proportionellt mot åtgärdernas positiva effekter.
7. Innan Esma begär att den behöriga myndigheten ska vidta
eller förnya en åtgärd som avses i punkt 4, ska den, vid behov,
höra ESRB och andra relevanta myndigheter.
8. Esma ska underrätta de behöriga myndigheterna i de icke
EU-baserade AIF-förvaltarnas referensmedlemsstater och de be
höriga myndigheterna i de berörda icke EU-baserade AIF-förval
tarnas värdmedlemsstater om beslutet att anmoda den behöriga
myndigheten eller de behöriga myndigheterna att vidta eller
förnya sådana åtgärder som avses i punkt 4. Meddelandet ska
minst innehålla följande uppgifter:
a) AIF-förvaltaren och de verksamheter för vilka åtgärderna
gäller samt deras varaktighet.
b) Skälen till varför Esma anser att det är nödvändigt att vidta
åtgärderna enligt de villkor och krav som anges i denna
artikel, inbegripet de bevis som utgör underlag för skälen.
9. Esma ska med lämpliga mellanrum och minst var tredje
månad se över de åtgärder som den har vidtagit enligt punkt 4.
Om en åtgärd inte förnyas efter tremånadsperioden ska den
automatiskt upphöra att gälla. Punkterna 5–8 ska tillämpas
vid förnyelse av åtgärder.
10. De behöriga myndigheterna i den berörda icke EU-base
rade AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får uppmana Esma att
ompröva sitt beslut. Förfarandet i artikel 44.1 andra stycket i
förordning (EU) nr 1095/2010 ska tillämpas.
Artikel 48
Administrativa sanktioner
1. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om tillämp
liga åtgärder och sanktioner för överträdelser av de nationella
bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla
åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna efterlevs.
Utan att det påverkar förfarandena för återkallande av auktori
sation eller medlemsstaternas rätt att besluta om straffrättsliga
sanktioner, ska medlemsstaterna i enlighet med sin nationella
lagstiftning sörja för att lämpliga administrativa åtgärder kan
vidtas mot, eller administrativa sanktioner beslutas för, ansva
riga personer när bestämmelser som antagits vid genomförandet
av detta direktiv inte har följts. Medlemsstaterna ska se till att
åtgärderna är effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de behöriga myndighe
terna får för allmänheten redovisa varje åtgärd eller sanktion till
följd av överträdelser av de bestämmelser som antas vid genom
förandet av detta direktiv, om inte denna redovisning allvarligt
skulle äventyra finansmarknaderna, skada investerarnas intressen
eller åsamka de berörda parterna oproportionerlig skada.
3. Esma ska utarbeta en årsrapport om tillämpningen av
administrativa åtgärder och beslut om sanktioner i samband
med överträdelser av de bestämmelser som antagits i de olika
medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv. De behö
riga myndigheterna ska tillhandahålla Esma de uppgifter som
behövs för detta ändamål.
Artikel 49
Rätt att överklaga
1. De behöriga myndigheterna ska skriftligen motivera beslut
att inte bevilja eller att återkalla AIF-förvaltares auktorisation att
förvalta och/eller marknadsföra AIF-fonder, eller andra beslut
med negativ innebörd som fattas vid genomförandet av de
åtgärder som antas för tillämpningen av detta direktiv, samt
underrätta sökandena om skälen.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla beslut som fattats
med stöd av lagar och andra författningar som har antagits i
enlighet med detta direktiv är väl motiverade och kan prövas i
domstol.
Rätt till domstolsprövning ska även finnas i det fall att beslut
om auktorisation inte har fattats inom sex månader efter det att
en ansökan som innehåller alla begärda uppgifter har lämnats
in.
AVSNITT 2
Samarbete mellan olika behöriga myndigheter
Artikel 50
Skyldighet att samarbeta
1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska alltid då så är
nödvändigt samarbeta med varandra och med Esma och ESRB
under utförandet av sina uppgifter enligt detta direktiv och
utövandet av sina befogenheter enligt detta direktiv eller natio
nell lagstiftning.
SV
1.7.2011
Europeiska unionens officiella tidning
L 174/59
202
Prop. 2013/14:113
Bilaga 1
2. Medlemsstaterna ska underlätta det samarbete som före
skrivs i detta avsnitt.
3. De behöriga myndigheterna ska använda sina samarbets
befogenheter även i fall då det uppförande som utreds inte
utgör en överträdelse av gällande bestämmelser i deras egen
medlemsstat.
4. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska omedelbart
förse Esma och varandra med de upplysningar som krävs för
att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska vidarebe
fordra en kopia av de relevanta samarbetsarrangemang som de
ingått i enlighet med artiklarna 35, 37, och/eller 40 till den
berörda AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Hemmedlemstatens
behöriga myndi