Ds 2018:15

Direktivet om ett ökat aktieägarengagemang – Förslag till genomförande i svensk rätt

Sammanfattning

Vissa skyldigheter för intermediärer och aktiebolag

Det övergripande målet med ändringsdirektivet är att öka aktieägarnas engagemang i bolagen. För att uppnå detta är medlemsstaterna enligt direktivet skyldiga att införa vissa regleringsåtgärder i förhållande till intermediärer och aktiebolag.

I promemorian lämnas förslag som innebär att det ska göras vissa ändringar i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och i aktiebolagslagen. Enligt förslagen ska det i den första lagen införas fyra nya definitioner, nämligen intermediär,

intermediär från tredjeland, intermediär inom EES och svensk annan intermediär. En intermediär är en juridisk person som för aktieägares

räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES, vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Med intermediär från tredjeland avses en intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES. En inter-

mediär inom EES är en inom EES auktoriserad intermediär som inte

är registrerad som förvaltare enligt den aktuella lagen. Slutligen avses med svensk annan intermediär en i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än förvaltare enligt den aktuella lagen.

Vidare innebär promemorians förslag att ändringsdirektivet ska genomföras i förhållande till publika noterade aktiebolag. Det föreslås att det i aktiebolagslagen ska införas en definition av detta begrepp, som ska avse ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Sammanfattning Ds 2018:15

Möjligheten för bolag att identifiera aktieägare

Enligt ändringsdirektivet ska de aktiebolag som omfattas av direktivet ha rätt att identifiera sina aktieägare. De ska därför via intermediärer – som innehar aktierna för annans räkning – ha rätt att efterfråga aktieägarnas identitet. I promemorian görs bedömningen

dels att den uppgiftsskyldighet som redan finns i svensk lagstiftning

när det gäller aktieägare i avstämningsbolag på ett generellt plan motsvarar ändringsdirektivets krav, dels att den etablerade svenska ordningen i möjligaste mån bör hållas intakt. Det senare innebär att svenska avstämningsbolag även i fortsättningen ska vända sig till värdepapperscentralen som i sin tur ska ha kontakt med förvaltarna som innehar aktierna för kunds räkning.

Även om det svenska systemet i stora delar bedöms motsvara ändringsdirektivets krav lämnar vi i promemorian vissa förslag till kompletteringar i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Kompletteringarna avser underlätta identifieringen av aktieägare när aktierna innehas i kedjor av intermediärer som passerar över nationsgränsen. Förslagen innebär att en förvaltare som saknar uppgift om vem som är aktieägare ska vara skyldig att vidarebefordra förfrågan till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Vidare ska förvaltaren vara skyldig att vidarebefordra mottagna uppgifter om aktieägares identitet från en intermediär till värdepapperscentralen.

Därtill ska det införas bestämmelser i lagen enligt vilka en svensk annan intermediär ska vara skyldig att lämna uppgifter om aktieägares identitet beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral. Samma skyldighet ska åligga en intermediär från tredjeland när denne tillhandahåller tjänster i förhållande till aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige.

Skyldighet för intermediärer att överföra information

Vidare lämnar vi i promemorian förslag om att det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska införas bestämmelser enligt vilka en förvaltare ska vara skyldig att överföra viss information från avstämningsbolag till dess aktieägare. Publika noterade aktiebolag ska vara skyldiga att i ett standardiserat

Ds 2018:15 Sammanfattning

meddelande till värdepapperscentralen lämna underrättelse om var på bolagets webbplats aktieägarna kan ta del av handlingar som bolaget ska tillhandahålla inför en bolagsstämma. Meddelandet ska vidarebefordras av värdepapperscentralen till bl.a. förvaltare. Om aktierna innehas i en kedja av intermediärer och förvaltaren saknar uppgift om vem som är aktieägare, ska informationen överföras till nästa intermediär i kedjan för vidarebefordran till aktieägaren. Vidare ska en förvaltare vara skyldig att, från aktieägaren till aktiebolaget, vidarebefordra uppgifter som avser utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. En svensk annan intermediär ska även vara skyldig att överföra information till aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral. En sådan skyldighet ska även gälla för en intermediär från tredjeland.

Underlättande av utövande av aktieägarrättigheter

I promemorian lämnar vi även förslag om att det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska införas bestämmelser enligt vilka en värdepapperscentral, förvaltare, svensk annan intermediär eller intermediär från tredjeland ska vara skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom Sverige eller EES på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Vissa skyldigheter för institutionella investerare och kapitalförvaltare

I ändringsdirektivet framhålls att institutionella investerare ofta är betydelsefulla aktieägare i börsnoterade bolag. Därför kan de spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning, men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Av dessa skäl avser delar av direktivet institutionella investerare och förvaltare av institutionellt ägt kapital. Med institutionell investerare avses ett livförsäkringsföretag, en tjänstepensionskassa eller en pensionsstiftelse som omfattar 100 eller fler arbetstagare. Med kapitalförvaltare avses

Sammanfattning Ds 2018:15

fondbolag, värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag, eller svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare.

Skyldighet för institutionella investerare och kapitalförvaltare att anta principer för aktieägarengagemang

I promemorian förslår vi att det ska införas nya bestämmelser i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepappersfonder, lagen om värdepappersmarknaden, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt de nya bestämmelserna ska institutionella investerare och kapitalförvaltare antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring varför några sådana principer inte har antagits. Denna skyldighet gäller bara om och i den utsträckning som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren investerar i aktier som upptagits till handel på en reglerad marknad. Om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltare antar principer ska det av dessa framgå hur de övervakar sina portföljbolag i relevanta frågor.

En institutionell investerare eller en kapitalförvaltare ska vidare varje år antingen lämna en redogörelse för hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Om en sådan redogörelse lämnas, ska den innehålla bl.a. en beskrivning av hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har röstat vid portföljbolagens stämmor.

Skyldighet för institutionella investerare att redovisa överenskommelser som träffats med kapitalförvaltare

I fråga om institutionella investerare lämnar vi vidare förslag om att en institutionell investerare, som ingår en överenskommelse om diskretionär förvaltning med en kapitalförvaltare, ska offentligt redovisa viss information om överenskommelsen. Informationen ska bl.a. avse hur överenskommelsen främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden. Det ska också framgå

Ds 2018:15 Sammanfattning

hur den institutionella investeraren utvärderar det uppdrag som lämnats till kapitalförvaltaren. Om överenskommelsen saknar något av de inslag som regleras i lag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om arrangemanget med kapitalförvaltaren avser investering i en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond, ska den institutionella investeraren lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden och hur den bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Skyldighet för kapitalförvaltare att lämna redovisning till institutionella investerare

Slutligen föreslår vi att en kapitalförvaltare som ingått ett arrangemang med en institutionell investerare ska lämna en årlig redogörelse av vilken det ska framgå bl.a. hur kapitalförvaltarens investeringsstrategi överensstämmer med arrangemanget och hur den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. I promemorian görs bedömningen att årsberättelsen för en värdepappersfond och en alternativ investeringsfond bör räcka för att genomföra direktivets krav på återkoppling från kapitalförvaltare till en institutionell investerare som valt en sådan investeringsform.

Ökad transparens för röstningsrådgivare

Vi föreslår att det ska införas en ny lag om röstningsrådgivare. Med

röstningsrådgivare avses en juridisk person som yrkesmässigt analy-

serar årsredovisningar och annan relevant information beträffande aktiebolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför deras ställningstagande på en bolagsstämma. Enligt den nya lagen ska en röstningsrådgivare antingen anta en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Vidare ska en röstningsrådgivare vara skyldig att redovisa

Sammanfattning Ds 2018:15

eventuella intressekonflikter. Slutligen ska röstningsrådgivaren lämna en årlig redogörelse för hur denne utarbetar undersökningar, råd och röstningsrekommendationer.

Den nya lagen ska gälla för verksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Vidare ska den vara tillämplig på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom EES, eller ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor inom EES.

Lagen ska bara vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över röstningsrådgivarna och ska för detta ändamål ha rätt att begära att röstningsrådgivaren lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

Vissa regler för publika noterade aktiebolag

En del av ändringsdirektivet syftar till att öka aktieägarnas inflytande i vissa bolagsfrågor. Därför är medlemsstaterna skyldiga att tillse att det i aktiebolagen finns en särskild ordning för att hantera dels ersättning till ledande befattningshavare, dels väsentliga transaktioner med en närstående part.

Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare

Nuvarande regler i aktiebolagslagen om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare motsvarar på ett generellt plan ändringsdirektivets krav. Vi lämnar dock förslag till vissa ändringar som bl.a. innebär att lagen ska tillföras mer detaljerade bestämmelser om riktlinjernas innehåll. Det ska även i fortsättningen vara bolagsstämman som beslutar om riktlinjerna och beslutet ska i princip vara bindande för styrelsen. Det ska dock, i likhet med vad som gällt tidigare, finnas möjlighet för styrelsen att avvika från riktlinjerna om särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl avses situationer där ett undantag från riktlinjerna är nödvändigt för att tillgodose bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft.

Ds 2018:15 Sammanfattning

Riktlinjerna ska omfatta samma personkrets som hittills, dvs. verkställande direktör, vice verkställande direktör och övriga personer i bolagets ledning.

Styrelsen ska, precis som i dag, vara skyldig att årligen till stämman lämna förslag till riktlinjer för ersättning. I promemorian lämnas förslag som innebär att det i lagen ska införas ett förtydligande om vad som ska gälla om stämman inte antar de föreslagna riktlinjerna. Under sådana förhållanden ska ersättning utbetalas i enlighet med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa årsstämma ska styrelsen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

Skyldigheten att presentera en årlig ersättningsrapport

I enlighet med direktivet föreslår vi att publika noterade aktiebolag årligen ska ta fram en rapport avseende den ersättning som erlagts till ledande befattningshavare under det gångna verksamhetsåret. Av ersättningsrapporten ska framgå hur stor ersättning som den verkställande direktören och, i förekommande fall, vice verkställande direktör har erhållit. Ersättningen till övriga ledande befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form.

Ersättningsrapporten ska läggas fram för godkännande av stämman. Aktieägarna får då möjlighet att ge sin syn på hur riktlinjerna har tillämpats och utformningen av ersättningsrapporten. Styrelsen ska vara skyldig att i nästa ersättningsrapport förklara hur dessa synpunkter har beaktats. Ersättningsrapporten ska publiceras på bolagets webbplats och hållas tillgänglig under tio år efter stämman.

Väsentliga transaktioner med en närstående part

I enlighet med direktivet föreslår vi att det ska införas ett nytt kapitel i aktiebolagslagen med en särskild beslutsordning för väsentliga transaktioner med en närstående part. Enligt huvudregeln ska en transaktion med en bolaget närstående part som avser ett värde som överstiger 1 miljon kr och motsvarar minst 1 procent av bolagets värde underställas bolagsstämman. Samma sak ska gälla en transaktion som ensam inte uppfyller de nyssnämnda förutsättningarna, men som gör det tillsammans med andra transaktioner som skett

Sammanfattning Ds 2018:15

med samma part under en tolvmånadersperiod närmast före transaktionen. I beräkningen ska även ingå sådana transaktioner som skett under samma period mellan den närstående parten och bolagets dotterbolag. Med närstående part avses en juridisk eller fysisk person enligt 1 kap. 8 eller 9 § årsredovisningslagen.

Till underlag för bolagsstämmans beslut ska styrelsen upprätta en redogörelse för transaktionen. Av denna redogörelse ska villkoren för transaktionen framgå, i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget. Redogörelsen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman.

Beslutsordningen ska även tillämpas av ett dotterbolag till ett publikt noterat aktiebolag, när dotterbolaget genomför en transaktion med en part som är närstående till moderbolaget. Vid beräkningen av om transaktionen ska anses som väsentlig ska värdet av det transaktionen avser ställas i relation till koncernens värde. För att en väsentlig transaktion ska bli giltig krävs det – förutom att stämman i dotterbolaget godkänner transaktionen – dessutom att den godkänns av bolagsstämman i moderbolaget.

Vissa transaktioner har undantagits från den särskilda beslutsordningen. Det rör sig bl.a. om transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknadsmässiga villkor.

Publika aktiebolag

I promemorian lämnar vi också vissa förslag till ändringar som berör publika aktiebolag.

Ändringar av Leo-reglerna

Vi föreslår två ändringar i 16 kap. aktiebolagslagen (de s.k. Leoreglerna). Det första förslaget innebär att vissa mindre transaktioner undantas från Leo-reglerna. Således ska den särskilda beslutsordningen i kapitlet inte tillämpas på överlåtelser vars värde understiger en procent av koncernens värde. Det andra förslaget innebär att Leoreglernas majoritetskrav sänks från nio tiondelar till två tredjedelar

Ds 2018:15 Sammanfattning

av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.

En begränsning av initiativrätten

Vi föreslår också att det ska ske en viss begränsning av aktieägares initiativrätt i publika aktiebolag. Den föreslagna nya bestämmelsen innebär att – utöver vad som gällt hittills – i publika aktiebolag dessutom ska krävas att ägare till minst en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget eller 25 aktieägare står bakom begäran, för att ärendet ska tas upp vid en bolagsstämma. Förslaget innebär inte någon förändring av aktieägares rätt att ställa frågor vid stämman.

Ytterligare ändringar i aktiebolagslagen

Slutligen lämnar vi i promemorian förslag om vissa mindre ändringar i aktiebolagslagen, bl.a. att det ska vara möjligt att även i publika aktiebolag genom intyg från kreditinstitut styrka betalningar i samband med emissioner.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag (2019:000) om röstningsrådgivare

Härigenom föreskrivs följande

Röstningsrådgivare

1 § En röstningsrådgivare är en juridisk person som yrkesmässigt analyserar redovisningar och annan relevant information beträffande aktiebolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför beslut på en bolagsstämma.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag är tillämplig på röstningsrådgivningsverksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Lagen är vidare tillämplig på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har

1. sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2. ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Lagen är bara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier förenade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Författningsförslag Ds 2018:15

Uppförandekod

3 § En röstningsrådgivare ska antingen anta en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits.

Uppförandekoden ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsrådgivarens webbplats. Om röstningsrådgivaren inte har antagit någon sådan kod ska i stället skälen för detta hållas tillgängliga på webbplatsen. Uppgifterna ska uppdateras årligen.

Redovisning av intressekonflikter

4 § En röstningsrådgivare är skyldig att identifiera och utan dröjsmål för sina kunder redovisa alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka röstningsrådgivarens undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer.

Vidare ska röstningsrådgivaren redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undanröja, begränsa eller hantera en faktisk eller potentiell intressekonflikt.

Årlig redogörelse

5 § En röstningsrådgivare är skyldig att årligen lämna en redogörelse som beskriver hur röstningsrådgivaren utarbetar undersökningar, råd och röstningsrekommendationer.

Redogörelsen ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsrådgivarens webbplats under åtminstone tre år.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redogörelsen.

Tillsyn

6 § Finansinspektionen har tillsyn över att en röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av denna lag.

7 § Finansinspektionen får begära att en röstningsrådgivare lämnar de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen av att denna lag följs.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Ingripande

8 § Om en röstningsrådgivare åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag ska Finansinspektionen förelägga röstningsrådgivaren att inom viss tid åtgärda bristen eller ingripa genom att göra en anmärkning.

Finansinspektionen får förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en brist är ringa eller ursäktlig eller om röstningsrådgivaren gör rättelse.

Överklagande

9 § Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas första gången 2020.

Författningsförslag Ds 2018:15

1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 9 a och 34 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 10 e–10 j §§, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Bestämmelserna i 10 a § andra–femte styckena, 10 b–10 d §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.

Bestämmelserna i 10 a § andra–femte styckena, 10 b–10 j §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.

Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.

10 e §

En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar

Ds 2018:15 Författningsförslag

aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller sådana aktier.

I principerna ska stiftelsen lämna en beskrivning av hur den i relevanta frågor övervakar de bolag i vilka stiftelsen investerar stiftelsens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur stiftelsen övervakar portföljbolagens

1. strategi,

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig påverkan, och

5. bolagsstyrning. Av principerna ska det vidare framgå hur pensionsstiftelsen för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur stiftelsen samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

10 f §

En pensionsstiftelse ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 10 e § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

Författningsförslag Ds 2018:15

1. stiftelsens röstningsbeteende i portföljbolagen,

2. de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3. i vilka frågor som stiftelsen tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur pensionsstiftelsen har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på stiftelsens innehav behöver inte redovisas.

10 g §

Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 10 e och 10 f §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats eller offentliggöras på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om pensionsstiftelsen inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 10 e och 10 f §§, ska stiftelsen på webbplatsen lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Om pensionsstiftelsen har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att därvid genomföra principerna för aktieägarengagemang, inklusive omröstningar, ska stiftelsen på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt

Ds 2018:15 Författningsförslag

ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort information om stämmans beslutsfattande.

10 h §

En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

10 i §

Om en pensionsstiftelse som omfattas av 10 h § träffar en överenskommelse om diskretionär förvaltning med ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller investeringsbolag, ett värdepappersinstitut eller utländskt värdepappersföretag som tillhandahåller förvaltningstjänster till investerare eller en AIF-förvaltare, ska pensionsstiftelsen offentliggöra information om varaktigheten för överenskommelsen och hur den främjar

1. en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för arbetsgivarens åtaganden, och

Författningsförslag Ds 2018:15

2. investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

Pensionsstiftelsen ska vidare lämna information om hur metoden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Av informationen ska det framgå hur pensionsstiftelsen bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur stiftelsen bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska pensionsstiftelsen lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om pensionsstiftelsen investerar i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond ska pensionsstiftelsen, i stället för den information som avses i första och

Ds 2018:15 Författningsförslag

andra styckena, lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för arbetsgivarens åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

10 j §

Den information som avses i 10 h och 10 i §§ ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på pensionsstiftelsens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Informationen ska uppdateras årligen. Pensionsstiftelsen får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

34 §

Finansinspektionen skall utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra– femte styckena, 10 b–10 d §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen skall utöva sådan tillsyn också över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna.

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra– femte styckena, 10 b–10 j §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen ska utöva sådan tillsyn också över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna.

Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta

Författningsförslag Ds 2018:15

med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Bestämmelserna i 10 f § ska tillämpas första gången 2020.

Ds 2018:15 Författningsförslag

1.3. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a § och 8 kap. 8 §årsredovisningslagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 a §1

I ett aktiebolag vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige ska förvalt-

ningsberättelsen även innehålla

I ett publikt noterat aktiebolag ska förvaltningsberättelsen även innehålla

1. de senast beslutade riktlinjerna av det slag som avses i 8 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551), och

2. styrelsens förslag till riktlinjer att gälla för tiden från nästa årsstämma.

2. styrelsens förslag till riktlinjer att gälla för tiden från den årsstämma där de har antagits.

Information enligt första stycket 1 får lämnas i anslutning till uppgifter som lämnas enligt 5 kap. 40 eller 41 §. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där informationen har lämnats.

8 kap.

8 §

Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de handlingar som anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har handlingarna på annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får registreringsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om bolaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har anmält hos registreringsmyndigheten.

Det behöver inte sändas någon underrättelse enligt första stycket om Bolagsverket har avregistrerat

1 Senaste lydelse 2015:813.

Författningsförslag Ds 2018:15

bolagets adress med stöd av 27 kap. 6 a § aktiebolagslagen (2005:551) .

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

Ds 2018:15 Författningsförslag

1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

dels att 1 kap. 3 §, 3 kap. 12 § och 5 kap. 4 § ska följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 a, åtta nya paragrafer,

3 kap. 12 a, 12 b och 14–19 §§, och närmast före 3 kap. 14, 16, 17, 18 och 19 §§ fem nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §1

I denna lag betyder:

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktie-

bolagslagen (2005:551),

avstämningsregister: sådant register som avses i 4 kap. 1 §, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat

finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

finansiellt instrument: detsamma som i artikel 2.1.8 i förordning-

en om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen, varvid aktier och sådana rättigheter som avses i 4 kap. 2 § andra stycket denna lag i fråga om avstämningsbolag som är privata aktiebolag vid tillämpningen av denna lag ska jämställas med finansiella instrument,

förordningen om värdepapperscentraler: Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,

intermediär: ett utländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen ( 2007:528 ) om

1 Senaste lydelse 2017:684.

Författningsförslag Ds 2018:15

värdepappersmarknaden, ett kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

intermediär från tredjeland: en intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES,

intermediär inom EES: en inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare enligt denna lag eller omfattas av begreppet svensk annan intermediär,

kontoförande institut: den som av en värdepapperscentral med-

getts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,

kontoföring av finansiella instrument: registrering i avstämnings-

register av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp,

kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän om-

sättning,

Ds 2018:15 Författningsförslag

svensk annan intermediär: en i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i annan egenskap än som förvaltare enligt denna lag,

utsett kreditinstitut: sådant kreditinstitut som har utsetts enligt

artikel 54.2 b i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordningen

om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

värdepapperscentral från tredjeland: en sådan värdepapperscen-

tral som avses i artikel 2.1.2 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen, samt

värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om

värdepappersmarknaden.

3 kap.

12 §2

På begäran av värdepapperscentralen ska en förvaltare lämna uppgifter till värdepapperscentralen om de aktieägare vars aktier den förvaltar. Uppgifterna ska avse aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer.

På begäran av värdepapperscentralen ska en förvaltare utan

dröjsmål lämna uppgifter till vär-

depapperscentralen om de aktieägare vars aktier den förvaltar. Uppgifterna ska avse aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och, i förekommande

fall, e-postadress. Förvaltaren ska

dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger och, om avstämningsbolaget

begär det, uppgift om tidpunkt när aktierna förvärvades. Uppgifter-

na ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer.

2 Senaste lydelse 2016:51.

Författningsförslag Ds 2018:15

Värdepapperscentralen ska på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Avstämningsbolag har rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Om förvaltaren saknar de uppgifter som avses i första stycket ska begäran utan dröjsmål vidarebefordras till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Förvaltaren ska utan dröjsmål vidarebefordra mottagna uppgifter som avses i första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

12 a §

Den som lämnar uppgifter enligt 12 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

12 b §

Personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en värdepapperscentral eller en förvaltare fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Skyldighet att vidarebefordra uppgifter

14 §

En förvaltare ska på begäran av en värdepapperscentral utan

Ds 2018:15 Författningsförslag

dröjsmål till en aktieägare vidarebefordra ett sådant standardiserat meddelande från avstämningsbolaget som avses i 7 kap. 56 d § aktiebolagslagen (2005:551) . Värdepapperscentralen ska även vidarebefordra meddelandet till aktieägare som har ett avstämningskonto.

Om förvaltaren ingår i en kedja av intermediärer ska meddelandet enligt första stycket överföras till nästa intermediär i kedjan såvida inte meddelandet kan skickas direkt till aktieägaren. En förvaltare är inte skyldig att vidarebefordra meddelandet om avstämningsbolaget redan har skickat det direkt till bolagets samtliga aktieägare.

15 §

En förvaltare ska, på begäran av en aktieägare eller en intermediär utan dröjsmål till värdepapperscentralen vidarebefordra uppgifter från aktieägaren i ett avstämningsbolag avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Uppgifterna ska av värdepapperscentralen vidarebefordras till avstämningsbolaget.

Författningsförslag Ds 2018:15

Skyldighet att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter

16 §

En värdepapperscentral och en förvaltare är skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare i ett avstämningsbolag på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Intermediär från tredjeland

17 §

Vad som följer av 12–12 b och 14–16 §§ ska även gälla för intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Avgifter

18 §

En värdepapperscentral, en förvaltare och en intermediär från tredjeland har rätt att ta ut avgifter för sådana tjänster som avses i 12 och 14–16 §§. Avgifterna ska offentliggöras separat för varje tjänst, vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Bemyndigande

19 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet enligt 12 §, vidarebefordra uppgifter enligt 14 och 15 §§ samt vidta åtgärder enligt 16 § och rätten att ta ut avgifter enligt 18 §.

3 a kap. Aktier i EES-bolag

1 §

I detta kapitel regleras skyldigheten för en svensk annan intermediär att i vissa situationer vidta åtgärder beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES. Skyldigheten gäller i förhållande till aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral.

Identifiering av aktieägare

2 §

Uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 12 § gäller även för en svensk annan intermediär som för annans räkning förvaltar aktier som omfattas av 1 §.

Om en svensk annan intermediär saknar sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § ska den

Författningsförslag Ds 2018:15

utan dröjsmål vidarebefordra begäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas.

Uppgifter enligt första stycket ska lämnas utan dröjsmål om det begärs av en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär.

3 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att på begäran av en intermediär utan dröjsmål vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § till den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt uppgiften.

4 §

Den som lämnar uppgifter enligt 2 och 3 §§ får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

5 §

Personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en svensk annan intermediär fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Skyldighet att vidarebefordra uppgifter

6 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska, på begäran av en intermediär, utan dröjsmål till en aktieägare vidarebefordra sådana uppgifter som behövs för att aktieägaren ska kunna utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Om en svensk annan intermediär ingår i en kedja av intermediärer ska informationen enligt första stycket överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till aktieägaren. En svensk annan intermediär är inte skyldig att vidarebefordra uppgifterna om aktiebolaget redan har skickat denna information direkt till bolagets samtliga aktieägare.

7 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska på begäran av en aktieägare eller en intermediär utan dröjsmål vidarebefordra uppgifter från aktieägaren avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet till nästa intermediär inom EES eller svensk annan intermediär, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Författningsförslag Ds 2018:15

Skyldighet att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter

8 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Uppgiftsskyldighet i förhållande till intermediär från tredjeland i vissa fall

9 §

En svensk annan intermediär är skyldig att på begäran av en intermediär från tredjeland lämna sådana uppgifter som avses i 2 § eller till en intermediär från tredjeland vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 7 §. Skyldigheten gäller beträffande aktier som avses i 1 §.

En åtgärd enligt 2 eller 7 § ska bara vidtas om intermediären från tredjeland står under tillsyn och lyder under ett bindande regelverk som säkerställer att en aktieägares personuppgifter omfattas av ett skydd som motsvarar det som gäller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp-

Ds 2018:15 Författningsförslag

gifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) eller om aktieägaren lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut.

Rätten att ta ut avgifter

10 §

Bestämmelserna i 3 kap. 18 § om rätten att ta ut avgifter gäller även för en svensk annan intermediär eller en intermediär från tredjeland när de tillhandahåller tjänster enligt detta kapitel.

Bemyndigande

11 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att vidarebefordra uppgifter enligt 6 och 7 §§ samt vidta åtgärder enligt 8 §.

5 kap.

4 §

En registrering skall rättas, om den innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs skall ges

En registrering ska rättas, om den innehåller någon uppenbar oriktighet eller är ofullständig till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt

Författningsförslag Ds 2018:15

möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller yttrande annars är uppenbart obehövligt.

berörs ska ges möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller yttrande annars är uppenbart obehövligt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2020 i fråga om 3 a kap. och i övrigt den 1 juni 2019.

2. 3 kap. 12 a, 12 b och 14–16 §§ tillämpas av värdepapperscentraler och förvaltare från och med den 1 september 2020. De ska vidare tillämpa den äldre lydelsen av 3 kap. 12 § till och med den 31 augusti 2020.

Ds 2018:15 Författningsförslag

1.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder

dels att 7 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 17 h–17 j, och

närmast före 2 kap. 17 h § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Principer för aktieägarengagemang

17 h §

Ett fondbolag som för en värdepappersfonds räkning investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur fondbolaget integrerar aktieägarengagemang i dess investeringsstrategi när det gäller sådana aktier.

I principerna ska fondbolaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar de bolag i vilka fondbolaget investerar fondens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur värdepappersfonden övervakar portföljbolagens

1. strategi,

Författningsförslag Ds 2018:15

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. sociala och miljömässiga påverkan, och

5. bolagsstyrning. Av principerna ska det vidare framgå hur fondbolaget för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur fondbolaget samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

17 i §

Ett fondbolag ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 17 h § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. fondbolagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2. de viktigaste frågorna i vilka portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3. i vilka frågor som fondbolaget tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur fondbolaget har ställt

Ds 2018:15 Författningsförslag

sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på fondens innehav behöver inte redovisas.

17 j §

Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 17 h och 17 i §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på fondbolagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om fondbolaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 17 h och 17 i §§, ska fondbolaget på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

7 kap.

3 §1

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14– 16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 26–29 och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14– 16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 26–29 b och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

1 Senaste lydelse 2017:690.

Författningsförslag Ds 2018:15

2. Bestämmelserna i 2 kap. 17 i § ska tillämpas första gången 2020. Detsamma gäller bestämmelserna i 9 kap.29 a och 29 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som ska tillämpas av AIFförvaltare enligt 7 kap. 3 § denna lag.

Ds 2018:15 Författningsförslag

1.6. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)1

dels att 8 kap. 52 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 15 §, 7 kap. 3, 4 a, 16, 20, 23–25, 48, 49, 54 a, 55 a,

56 a–56 c, 61, 63, 64 och 68 §§, 8 kap. 36, 37, 51, 53 och 54 §§, 12 kap. 8 och 14 §§, 13 kap. 4, 9, 28, 39 a och 42 §§, 14 kap. 11, 44, 46 a och 49 §§, 15 kap. 11, 27, 41 a och 44 §§, 16 kap. 8 §, 18 kap. 7 och 14 §§, 19 kap. 13 och 25 §§, 20 kap. 15 och 37 §§, 23 kap. 16, 17, 43 och 53 §§, 24 kap. 18, 19 och 31 §§, 25 kap. 6 och 52 §§ och 31 kap. 2 § och rubriken närmast före 7 kap. 55 a, 56a–56 c, 63, 64 och 68 §§, 8 kap. 51 § och 19 kap. 13 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 8 a, tio nya paragrafer,

1 kap. 10 c §, 7 kap. 4 b, 56 d, 62 och 62 a §§, 8 kap. 52, 53 a och 53 b §§, 16 kap. 5 a § och 27 kap. 6 a §, och närmast före 1 kap. 10 c §, 7 kap. 4 b § och 27 kap. 6 a § tre nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Begreppet publikt noterat aktiebolag

10 c §

Ett publikt noterat aktiebolag är ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

5 kap.

15 §

Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en

Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en

1 Senaste lydelse av 8 kap. 52 § 2006:562.

Författningsförslag Ds 2018:15

bolagsstämma, skall han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket skall aktieägaren strykas från aktieboken.

bolagsstämma, ska han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket ska aktieägaren strykas från aktieboken.

Förvaltaren är skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktieägare kan införas i aktieboken enligt första stycket.

7 kap.

3 §2

En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, av aktieägaren undertecknad och daterad fullmakt. Om bolaget är ett avstämningsbolag, får aktieägaren utse två eller flera ombud, varvid varje ombud får utöva den rätt som hänför sig till en viss i fullmakten angiven andel av aktierna.

En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om bolaget är ett avstämningsbolag, får det i fullmakten anges en längre giltighetstid, dock längst fem år från utfärdandet.

I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 54 a §.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 54 a §.

4 a §

I bolagsordningen får det anges att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra detta.

Vid poströstning ska användas ett formulär som bolaget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman,

2 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Om en poströst enligt andra stycket avges elektroniskt är ett publikt noterat aktiebolag skyldigt att elektroniskt bekräfta att rösten har tagits emot.

Bemyndigande

4 b §

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mottagandet av en poströst enligt 4 a § tredje stycket.

16 §

En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma skall begära detta skriftligen hos styrelsen.

En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma ska begära detta skriftligen hos styrelsen.

Ärendet skall tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen

Ärendet ska tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen

1. senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18–20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller

2. efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.

För att ett ärende ska tas upp vid bolagsstämman i ett publikt aktiebolag krävs, förutom vad som anges i andra stycket, dessutom att ägare till minst en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget eller 25 aktieägare står bakom begäran.

Författningsförslag Ds 2018:15

20 §3

Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 55 a § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 55 a § i stället för denna paragraf.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stämman. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initiativrätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäller inte när kallelse sker enligt det här stycket.

23 §4

Aktieägarna ska kallas till bolagsstämma på det sätt som anges i bolagsordningen. Kallelse ska även skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om

1. ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än som anges i bolagsordningen, eller

2. bolagsstämman ska

a) behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

b) ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

c) granska likvidators slutredovisning, eller

d) behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra. I fråga om publika aktiebolag gäller även 56 §. I fråga om publika aktiebolag, vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande

I fråga om publika aktiebolag gäller även 56 §. I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 56 a och 64–67 §§ i stället för denna paragraf.

3 Senaste lydelse 2015:1030. 4 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller

56 a § och 64–67 §§ i stället för denna paragraf.

24 §5

Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för bolagsstämman samt uppgift om förutsättningarna enligt 2 § för aktieägares rätt att delta i stämman. Kallelsen ska också innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning ska styrelsen tydligt ange de ärenden som ska behandlas vid bolagsstämman. Ärendena ska vara numrerade.

Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag ska anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.

Om aktieägarna ska kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman med användning av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, genom poströstning eller med användning av elektroniska hjälpmedel, ska det framgå av kallelsen hur de ska gå till väga.

Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma), 13 kap. 10, 33 och 36 §§ (nyemission av aktier), 14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler), 16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.), 18 kap. 8 § (vinstutdelning), 19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier), 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och 25 kap. 5 § (likvidation). I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 63 §.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 63 §.

5 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

25 §6

Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst två veckor närmast före årsstämman. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 56 b § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 56 b § i stället för denna paragraf.

48 §7

Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid bolagsstämman.

I protokollet ska det antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden ska tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.

Protokollet ska undertecknas av protokollföraren. Det ska justeras av ordföranden, om han eller hon inte har fört protokollet, och av minst en justeringsman som bolagsstämman har utsett. Om ordföranden eller protokollföraren ensam eller de två tillsammans företräder samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justeringsman.

I fråga om publika aktiebolag

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 68 § andra stycket.

6 Senaste lydelse 2010:1516. 7 Senaste lydelse 2014:539.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller även 68 §

andra stycket.

49 §8

Senast två veckor efter bolagsstämman ska protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Protokollen ska förvaras på ett betryggande sätt. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 68 §

tredje stycket.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 68 § tredje stycket.

54 a §9

Ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall inför en bolags-

stämma tillhandahålla aktieägarna ett fullmaktsformulär. Formuläret skall tillhandahållas tillsammans med kallelsen till bolagsstämman, om kallelsen sänds till aktieägarna. Om kallelse sker på något annat sätt, skall fullmaktsformuläret tillhandahållas aktieägarna på begäran efter det att bolagsstämman har tillkännagetts. Formuläret får inte innehålla namn på ombud eller ange

Ett publikt noterat aktiebolag

ska inför en bolagsstämma till-

handahålla aktieägarna ett fullmaktsformulär. Formuläret ska tillhandahållas tillsammans med kallelsen till bolagsstämman, om kallelsen sänds till aktieägarna. Om kallelse sker på något annat sätt, ska fullmaktsformuläret tillhandahållas aktieägarna på begäran efter det att bolagsstämman har tillkännagetts. Formuläret får inte innehålla namn på ombud eller ange hur ombudet

ska rösta. Bestämmelserna i den-

na paragraf hindrar inte bolaget att tillhandahålla sådana fullmaktsformulär som avses i 4 §.

8 Senaste lydelse 2010:1516. 9 Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag Ds 2018:15

hur ombudet skall rösta. Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte bolaget att tillhandahålla sådana fullmaktsformulär som avses i 4 §.

Tid för kallelse i vissa publika aktiebolag

Tid för kallelse i publika notera-

de aktiebolag

55 a §10

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska kallelse till annan extra

bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § utfärdas tidigast sex veckor och senast tre veckor före bolagsstämman.

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § utfärdas tidigast sex veckor och senast tre veckor före bolagsstämman.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stämman. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initiativrätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäller inte när kallelse sker enligt det här stycket.

Kallelsesätt i vissa publika aktiebolag

Kallelsesätt i publika noterade aktiebolag

56 a §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Euro-

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till bolagsstämma ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och genom att kallelsen hålls tillgänglig

10 Senaste lydelse 2015:1030.

Ds 2018:15 Författningsförslag

peiska ekonomiska samarbetsområdet, ska kallelse till bolagsstäm-

ma ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt.

på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt.

Kallelsen ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.

Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom annonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hållas, tid och plats för stämman samt förutsättningarna enligt 2 § för aktieägarnas rätt att delta i stämman. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig.

Av annonsen ska det även framgå om bolagsstämman ska

1. behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

2. ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3. granska likvidators slutredovisning eller

4. behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Tillhandahållande av handlingar inför årsstämma i vissa publika aktiebolag

Tillhandahållande av handlingar inför årsstämma i publika noterade aktiebolag

56 b §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot-

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa

Författningsförslag Ds 2018:15

svarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla redovis-

ningshandlingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller, i före-

kommande fall, revisorns yttran-

de enligt 8 kap. 54 §. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller ersätt-

ningsrapporten enligt 8 kap. 53 a § och revisorns yttrande enligt

8 kap. 54 §. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Tillhandahållande av formulär inför bolagsstämman i vissa publika aktiebolag

Tillhandahållande av formulär inför bolagsstämman i publika

noterade aktiebolag

56 c §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska fullmaktsformulär och

formulär för poströstning hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före bolagsstämman och dagen för stämman.

I ett publikt noterat aktiebolag ska fullmaktsformulär och formulär för poströstning hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före bolagsstämman och dagen för stämman.

Ds 2018:15 Författningsförslag

56 d §

Ett publikt noterat aktiebolag ska i samband offentliggörandet av de uppgifter som avses i 56 a– 56 c §§, i ett standardiserat meddelande till värdepapperscentralen ange var på bolagets webbplats uppgifterna finns. Värdepapperscentralens och förvaltarens skyldighet att vidarebefordra meddelandet regleras i 3 kap. 14 § lagen ( 1998:1479 ) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

61 §11

I ett aktiebolag, vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, skall det vid

årsstämman fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Riktlin-

jerna skall ha det innehåll som anges i 8 kap. 51 § första stycket och 52 § första stycket.

I ett publikt noterat aktiebolag ska det vid årsstämman fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare.

Om stämman inte antar förslaget till riktlinjer, ska ersättning utbetalas i enlighet med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa årsstämma ska styrelsen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

I 8 kap. 51 och 52 §§ finns bestämmelser om styrelsens skyldighet att upprätta förslag till riktlinjer och vad dessa ska innehålla.

11 Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag Ds 2018:15

62 §

I ett publikt noterat aktiebolag ska den ersättningsrapport som avses i 8 kap. 53 a § läggas fram på årsstämman för godkännande.

62 a §

På bolagets webbplats ska utan kostnad hållas tillgängligt

1. bolagets riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 8 kap. 51 §, åtminstone så länge de är gällande, och

2. en ersättningsrapport enligt 8 kap. 53 a § under en period av tio år räknat från det att rapporten lagts fram på bolagets årsstämma.

En ledande befattningshavares personuppgifter ska avlägsnas från ersättningsrapporten om bolaget väljer att hålla den tillgänglig efter det att tidsperioden som anges i första stycket 2 har löpt ut.

Kallelsens innehåll i vissa publika aktiebolag

Kallelsens innehåll i publika

noterade aktiebolag

63 §12

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska en kallelse till en bo-

lagsstämma, utöver det som anges i 24 §, även innehålla uppgift om det totala antalet aktier och

I ett publikt noterat aktiebolag ska en kallelse till en bolagsstämma, utöver det som anges i 24 §, även innehålla uppgift om det totala antalet aktier och röster i bolaget samt, i förekommande fall, uppgift om bolagets innehav av egna aktier. Uppgifterna ska avse förhållandena vid

12 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

röster i bolaget samt, i förekommande fall, uppgift om bolagets innehav av egna aktier. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt då kallelsen utfärdas och vara fördelade på aktieslag.

den tidpunkt då kallelsen utfärdas och vara fördelade på aktieslag.

Kallelsen ska innehålla uppgift om på vilken webbplats som bolaget tillhandahåller de fullmaktsformulär och formulär för poströstning som ska hållas tillgängliga inför stämman och de handlingar som ska läggas fram på stämman. I kallelsen ska det också informeras om aktieägarnas rätt att begära upplysningar enligt 32 §.

Information till aktieägare i

vissa publika aktiebolag

Information till aktieägare i publika noterade aktiebolag

64 §13

Under de förutsättningar som anges i 65–67 §§ får ett publikt aktiebolag vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, läm-

na information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att informationen skall lämnas på något annat sätt.

Under de förutsättningar som anges i 65–67 §§ får ett publikt noterat aktiebolag lämna information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att informationen ska lämnas på något annat sätt.

Stämmoprotokoll i vissa publika aktiebolag

Stämmoprotokoll i publika

noterade aktiebolag

68 §

Utöver det som anges i 48 och 49 §§, gäller i fråga om ett publikt aktiebolag, vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad

Utöver det som anges i 48 och 49 §§, gäller i fråga om ett publikt noterat aktiebolag följande.

13 Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag Ds 2018:15

marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, föl-

jande.

Om en aktieägare begär det inför en omröstning, ska aktiebolaget i stämmoprotokollet eller i en bilaga till protokollet redovisa

1. antalet röster för och mot förslaget till beslut,

2. antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge,

3. det antal aktier för vilka röster har avgetts och

4. den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar. Protokollet, utom röstlängden, ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats senast två veckor efter bolagsstämman och under minst tre år.

Bolaget är skyldigt att på begäran av en aktieägare bekräfta att aktieägaren har registrerats i röstlängden. En sådan begäran ska ske inom tre veckor från det att stämman avslutats.

8 kap.

36 §

Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon skall sköta enligt 29 §.

Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon får sköta enligt 29 §.

37 §14

Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare).

Minst en av de särskilda firmatecknarna ska vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i

Minst en av de särskilda firmatecknarna ska vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i

14 Senaste lydelse 2014:539.

Ds 2018:15 Författningsförslag

ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. I övrigt ska bestämmelserna i 31, 32 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.

ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. I övrigt ska bestämmelserna i 31 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.

I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.

Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare i

aktiemarknadsbolag

Riktlinjer för och rapport om ersättning till ledande befattningshavare i publika noterade

aktiebolag

51 §15

I ett aktiebolag, vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, skall styrelsen

varje år upprätta förslag till riktlinjer för bestämmande av lön och

annan ersättning till den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning. Med ersättning jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget. Riktlinjerna skall

avse tiden från nästa årsstämma.

I ett publikt noterat aktiebolag

ska styrelsen varje år upprätta ett

förslag till riktlinjer för ersätt-

ning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska avse tid-

en från den stämma där de har

antagits.

Information om tidigare beslutade ersättningar som inte har förfallit till betalning skall fogas till förslaget.

Riktlinjerna ska avse lön och annan ersättning till den verkställande direktören och i förekommande fall den vice verkställande direktören samt övriga personer i bolagets ledning. Med ersättning

15 Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag Ds 2018:15

jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget.

Om, i fall som avses i 53 §, de riktlinjer som bolagsstämman har beslutat om inte har följts, skall även information om detta och om skälet till avvikelsen fogas till förslaget.

Första stycket gäller inte sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. Det gäller inte heller ersättning som omfattas av 23 a § första stycket.

52 §

I riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska det finnas en förklaring till hur de bidrar till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbarhet. Vidare ska riktlinjerna innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I riktlinjerna ska det vidare lämnas en förklaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda har beaktats när riktlinjerna fastställdes.

I fråga om rörlig ersättning ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. Vidare ska det framgå hur ersätt-

Ds 2018:15 Författningsförslag

ningen bidrar till de mål som fastställts enligt första stycket. Det ska även finnas uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att enligt avtalet återkräva ersättning.

I fråga om aktiebaserad ersättning ska det finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv.

I riktlinjerna ska anges varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och gällande uppsägningsperioder, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra dem samt vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter. Om det har skett en översyn av riktlinjerna, ska samtliga betydande förändringar redovisas och hur dessa, i förekommande fall, beaktar de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter.

53 §16

I de riktlinjer som avses i 51 § får det bestämmas att styrelsen

I de riktlinjer som avses i 51 § får det bestämmas att styrelsen

16 Senaste lydelse 2006:562.

Författningsförslag Ds 2018:15

får frångå riktlinjerna, om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det.

tillfälligt får göra undantag från

riktlinjerna. Det får bara ske om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det och om det i rikt-

linjerna finns regler som gäller tillämpningen av undantaget och det framgår vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från.

Med särskilda skäl avses situationer där ett undantag från riktlinjerna är nödvändigt för att tillgodose bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft.

53 a §

Styrelsen ska varje räkenskapsår utarbeta en ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över utbetald och innestående ersättning som omfattas av de riktlinjer som avses i 51 §. Rapporten ska innehålla de uppgifter som följer av 53 b § och även omfatta befattningshavare som rekryterats eller avgått under räkenskapsåret.

Bolaget är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som utarbetandet av ersättningsrapporten innebär och ska se till att rapporten inte innehåller personuppgifter som avser enskilda befattningshavares familjesituation.

53 b §

Av ersättningsrapporten enligt 53 a § ska det framgå hur stor

Ds 2018:15 Författningsförslag

ersättning som den verkställande direktören och, i förekommande fall, styrelseledamöter och vice verkställande direktör har erhållit. Ersättningen till övriga ledande befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form. Ersättningsrapporten ska vidare, i förekommande fall, innehålla följande uppgifter

1. den totala ersättningen uppdelad per komponent, andelen fast respektive rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer de antagna riktlinjerna, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats,

2. den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltidsekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räkenskapsåren, presenterat på ett sätt som medger jämförelse,

3. ersättning från ett annat företag inom samma koncern,

4. antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att utnyttja optionerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa,

5. möjligheten att enligt avtalet kräva tillbaka rörlig ersättning, och

Författningsförslag Ds 2018:15

6. huruvida det gjorts avvikelser från den beslutsprocess som ska tillämpas för att fastställa ersättningen eller om det gjorts undantag från riktlinjerna på grund av särskilda skäl, med uppgift om vilka dessa skäl varit och vilka delar av riktlinjerna som det gjorts undantag från.

Av ersättningsrapporten ska det slutligen framgå hur, i förekommande fall, synpunkter som framförts i samband en stämmobehandling av en tidigare ersättningsrapport har beaktats.

8 a kap. Väsentlig transaktion med närstående part i publika noterat aktiebolag

Kapitlets tillämpningsområde

1 §

Detta kapitel ska tillämpas när ett publikt noterat aktiebolag ska besluta att göra en väsentlig transaktion med en närstående part. Kapitlet ska enligt vad som närmare anges i 9 § även tillämpas när en sådan transaktion sker mellan den närstående parten och ett helägt svenskt dotterbolag till det publika noterade aktiebolaget.

2 §

Kapitlet ska inte tillämpas på beslut om

Ds 2018:15 Författningsförslag

– arvode till styrelseledamöter enligt 8 kap. 23 a §,

– ersättning till ledande befattningshavare som omfattas av sådana riktlinjer som avses i 8 kap. 51 §,

– lån enligt 11 kap., – emissioner enligt 12–16 kap., – vinstutdelning enligt 18 kap., – förvärv eller överlåtelse av egna aktier enligt 19 kap.,

– minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap.,

– lån enligt 21 kap., – fusion enligt 23 kap., – delning enligt 24 kap, eller – beslut med stöd av lagen ( 2015:1016 ) om resolution.

Kapitlet ska inte heller tillämpas på transaktioner

– mellan ett bolag och dess helägda dotterföretag, eller

– mellan ett bolag och dess icke helägda dotterföretag, om inte någon annan närstående part till bolaget har ett ägarintresse i dotterföretaget.

3 §

Kapitlet ska inte heller tillämpas på transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknadsmässiga villkor.

Författningsförslag Ds 2018:15

Vad som utgör en väsentlig transaktion

4 §

En transaktion ska anses som väsentlig om det som transaktionen avser har ett värde som överstiger 1 miljon kr och värdet motsvarar minst 1 procent av bolagets värde.

En transaktion som ensam inte uppfyller väsentlighetskravet ska anses utgöra en väsentlig transaktion om den, sammantagen med andra transaktioner med samma närstående part under en tolvmånadersperiod närmast före transaktionen, uppfyller förutsättningarna i första stycket. I beräkningen ska även ingå sådana transaktioner som skett under samma period mellan den närstående parten och bolagets helägda svenska dotterbolag.

Vem som är närstående part

5 §

Med närstående part avses en juridisk eller fysisk person enligt 1 kap. 8 eller 9 § årsredovisningslagen (1995:1554) .

Ds 2018:15 Författningsförslag

Beslutsordning

6 §

Styrelsen är ansvarig för att fortlöpande bedöma om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

7 §

En väsentlig transaktion med en närstående part ska underställas bolagsstämman.

Till underlag för bolagsstämmans beslut ska styrelsen upprätta en redogörelse för transaktionen. Av redogörelsen ska villkoren för transaktionen framgå, i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget.

Redogörelsen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman.

8 §

Vid stämmans beslut om godkännande av en transaktion ska aktier som innehas av den närstående parten inte beaktas.

Vissa transaktioner i dotterbolag

9 §

Vad som anges i 2–4 och 6 §§ och 7 § första stycket ska även tillämpas av ett helägt svenskt dotterbolag till ett publikt noterat

Författningsförslag Ds 2018:15

aktiebolag, när dotterbolaget genomför en transaktion med en part som är närstående till moderbolaget enligt 5 §. Vid beräkningen enligt 4 § ska värdet av det transaktionen avser ställas i relation till koncernens värde.

För att en väsentlig transaktion enligt första stycket ska bli giltig krävs att den dessutom godkänns av bolagsstämman i moderbolaget. Vid prövningen i moderbolaget ska 7 och 8 §§ tillämpas.

12 kap.

8 §17

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 14 § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 14 § i stället för denna paragraf.

14 §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsom-

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre

17 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

rådet, ska styrelsen hålla försla-

get enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

13 kap.

4 §18

I förslaget enligt 3 § skall följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital

skall ökas med, eller det lägsta

och högsta beloppet för ökningen,

I förslaget enligt 3 § ska följande anges:

1. det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital

ska ökas med, eller det lägsta och

högsta beloppet för ökningen,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som skall ges ut,

2. det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som ska ges ut,

3. det belopp som skall betalas för varje ny aktie (teckningskursen),

3. det belopp som ska betalas för varje ny aktie (teckningskursen),

4. den rätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan skall ha,

4. den rätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan ska ha,

18 Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag Ds 2018:15

5. den tid inom vilken aktieteckning skall ske,

5. den tid inom vilken aktieteckning ska ske,

6. den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

6. den fördelningsgrund som styrelsen ska tillämpa för aktier som inte tecknas med förerädesrätt,

7. den tid inom vilken aktierna skall betalas eller, i förekommande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt

7. den tid inom vilken aktierna ska betalas eller, i förekommande fall, att teckning ska ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt

8. från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdelning.

8. från vilken tidpunkt de nya aktierna ska ge rätt till utdelning.

Uppgifter som avses i första stycket 1–3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.

Uppgifter som avses i första stycket 1–3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman ska besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.

Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I bolag vars aktier är upptagna

till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får dock teck-

ningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning

skall ske innan beslutet om ny-

emission registreras.

Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I

publika noterade aktiebolag får

dock teckningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning ska ske innan beslutet om nyemission registreras.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.

Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, ska skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.

Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna ska ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

9 §19

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 39 a § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 39 a § i stället för denna paragraf.

28 §

Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om

19 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

1. summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital

skall ökas med genom emission-

en,

1. summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst ska betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital

ska ökas med genom emissionen,

2. full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier,

3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och

4. ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges i emissionsbeslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

I fråga om publika aktiebolag gäller 42 § i stället för första stycket 3 och 4.

Ytterligare bestämmelser för

publika aktiebolag finns i 42 §.

39 a §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla

förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

42 §20

I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 28 § första stycket 3 och 4, att ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om

det visas upp ett yttrande, under-

tecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet ska framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Såvitt gäller apportegen-

dom ska intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.

I ett publikt aktiebolag gäller att ett beslut om nyemission av aktier även får registreras om det i stället för ett sådant intyg som

avses i 28 § första stycket 3 visas

upp ett yttrande från revisor. Yt-

trandet ska vara undertecknat av

en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

14 kap.

11 §21

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 46 a § i stället för denna paragraf.

20 Senaste lydelse 2009:37. 21 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 46 a § i stället

för denna paragraf.

44 §

En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om

1. full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna, och

2. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.

I fråga om publika aktiebolag gäller 49 § i stället för första stycket 2.

Ytterligare bestämmelser för

publika aktiebolag finns i 49 §.

46 a §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla för-

slaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för

Ds 2018:15 Författningsförslag

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

49 §

I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelsen i 44 § första stycket 2, att aktieteckningen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

I ett publikt aktiebolag gäller att aktieteckning även får registreras om det i stället för ett så-

dant intyg som avses i 44 första

stycket 2 visas upp ett yttrande

från revisor. Yttrandet ska vara

undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av

det ska framgå att full och god-

tagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

15 kap.

11 §22

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 41 a § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 41 a § i stället för denna paragraf.

27 §

Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om

22 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

1. det sammanlagda beloppet som skall betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,

1. det sammanlagda beloppet som ska betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,

2. full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler,

3. ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och

4. ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges i beslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

I fråga om publika aktiebolag gäller 44 § i stället för första stycket 3 och 4.

Ytterligare bestämmelser för

publika aktiebolag finns i 44 §.

41 a §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla för-

slaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast

Ds 2018:15 Författningsförslag

före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

44 §

I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelserna i 27 § första stycket 3 och 4, att registrering får ske endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler. Såvitt gäller

apportegendom skall intyget ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 §.

I ett publikt aktiebolag gäller att registrering även får ske om det i stället för ett sådant intyg

som avses i 27 § första stycket 3

visas upp ett yttrande från revi-

sor. Yttrandet ska vara under-

tecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

16 kap.

5 a §

Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller inte en överlåtelse vars värde understiger en procent av koncernens värde.

8 §

Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § skall fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.

Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § ska fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.

Författningsförslag Ds 2018:15

18 kap.

7 §23

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 2 § tillsammans med de handlingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på bolagsstämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 14 § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 14 § i stället för denna paragraf.

14 §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla för-

slaget enligt 2 § tillsammans med de handlingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktie-ägare som begär det och uppger sin postadress.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 2 § tillsammans med de handlingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats

23 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

19 kap.

Särskilda bestämmelser om

vissa publika aktiebolags för-

värv av egna aktier

Särskilda bestämmelser om publika noterade aktiebolags förvärv av egna aktier

13 §24

Ett publikt aktiebolag vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får, utöver det som följer av

5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv skall i så fall fattas med tillämpning av 18– 29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 eller 15 § eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 16 §.

Ett publikt noterat aktiebolag får, utöver det som följer av 5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv ska i så fall fattas med tillämpning av 18–29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 eller 15 § eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller bestämmelserna i 16 §.

25 §25

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 24 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för

24 Senaste lydelse 2007:566. 25 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

20 kap.

15 §26

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 6 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 37 § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 37 § i stället för denna paragraf.

37 §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla för-

slaget enligt 6 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 6 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

26 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

23 kap.

16 §27

Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.

Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags tillgångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.

I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 53 §.

27 Senaste lydelse 2011:1046.

Författningsförslag Ds 2018:15

17 §28

Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.

Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Detsamma gäller om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och det som fusions-

vederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en sådan marknad.

Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Detsamma gäller om något av de överlåtande bolagen är ett publikt noterat aktiebolag och det som fusionsvederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en

motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Vid beslut om godkännande av fusionsplanen i överlåtande bolag ska aktier som innehas av det övertagande bolaget eller av ett annat företag i samma koncern som det övertagande bolaget inte beaktas. Med koncern likställs i detta sammanhang annan företagsgrupp av motsvarande slag.

28 Senaste lydelse 2008:805.

Ds 2018:15 Författningsförslag

43 §29

Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 53 §.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 53 §.

53 §

Utöver det som anges i 16 respektive 43 §, ska i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptag-

na till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fusi-

onsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.

Utöver det som anges i 16 respektive 43 §, ska i ett publikt

noterat aktiebolag fusionsplanen

med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.

29 Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag Ds 2018:15

24 kap.

18 §30

Om en fråga om godkännande av en delningsplan enligt 17 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.

Om det har inträffat väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder efter det att delningsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av delningsplanen avgörs.

I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller även 31 §.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 31 §.

19 §31

Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.

Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är

Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen

30 Senaste lydelse 2011:1046. 31 Senaste lydelse 2008:805.

Ds 2018:15 Författningsförslag

ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Detsamma gäller om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag vars aktier är

upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

det som delningsvederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en sådan marknad.

är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa tillsammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Detsamma gäller om det överlåtande bolaget är ett publikt noterat aktiebolag och det som delningsvederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot-

svarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Vid beslut om godkännande av delningsplanen i det överlåtande bolaget ska aktier som innehas av något av de övertagande bolagen eller av ett annat företag i samma koncern som något av de övertagande bolagen inte beaktas. Med koncern likställs i detta sammanhang annan företagsgrupp av motsvarande slag.

31 §

Utöver det som anges i 18 §, ska i ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, delningsplanen med bi-

fogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen

Utöver det som anges i 18 §, ska i ett publikt noterat aktiebolag delningsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman.

Författningsförslag Ds 2018:15

ska behandlas och dagen för stämman.

25 kap.

6 §32

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman. I fråga om publika aktiebolag,

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, gäller 52 § i stället

för denna paragraf.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 52 § i stället för denna paragraf.

52 §

I ett publikt aktiebolag, vars

aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska styrelsen hålla för-

slaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktie-ägare som begär det och uppger sin postadress.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

32 Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15 Författningsförslag

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

27 kap.

Avregistrering av en felaktig postadress eller e-postadress

6 a §

Om det framgår att bolagets postadress eller e-postadress är felaktig ska Bolagsverket förelägga bolagets ställföreträdare att anmäla en ny adress. Om bolaget saknar ställföreträdare eller om ställföreträdaren inte följer ett föreläggande får Bolagsverket besluta att den felaktiga postadressen eller e-postadressen ska avregistreras ur aktiebolagsregistret.

31 kap.

2 §

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

Författningsförslag Ds 2018:15

6. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

6. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 § eller en

postadress eller en e-postadress enligt 27 kap. 6 a §,

7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2020 i fråga om 7 kap. 4 a, 4 b, 56 d och 68 §§ och i övrigt den 1 juni 2019.

2. Följande bestämmelser ska tillämpas första gången 2020: – årsstämmans beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 7 kap. 61 §, – skyldigheten att hålla tillgängligt bolagets riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 7 kap. 62 a § första stycket 1, – skyldigheten för styrelsen att upprätta förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 8 kap. 51–53 §§.

3. Följande bestämmelser ska tillämpas första gången 2021: – skyldigheten att tillhandahålla ersättningsrapport enligt 7 kap. 56 d § första stycket, – skyldigheten att lägga fram en ersättningsrapport på årsstämman enligt 7 kap. 62 §, – skyldigheten att hålla tillgängligt en ersättningsrapport enligt 7 kap. 62 a § första stycket 2 och andra stycket, – skyldigheten att utarbeta en ersättningsrapport enligt 8 kap. 53 a och 53 b §§.

4. Bestämmelserna i den tidigare lydelsen av 8 kap. 51 § andra och tredje styckena ska tillämpas i aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, i samband med årsstämman 2020.

5. 8 a kap. ska inte tillämpas på transaktioner som bolaget fattat beslut om men inte slutfört före det att kapitlet trätt i kraft. Skyldigheten att summera transaktioner enligt 8 a kap. 4 § andra stycket ska inte gälla transaktioner som ägt rum före ikraftträdandet.

Ds 2018:15 Författningsförslag

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas sex nya paragrafer, 8 kap. 12 a och 20 a– 20 c §§ och 9 kap. 29 a och 29 b §§, och närmast före 8 kap. 20 a § och 9 kap. 29 a § två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

12 a §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hanteringen av intressekonflikter.

Principer för aktieägarengagemang

20 a §

Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur värdepappersinstitutet integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller dessa aktier.

Författningsförslag Ds 2018:15

I principerna ska värdepappersinstitutet lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag. Beskrivningen ska minst omfatta hur institutet övervakar portföljbolagens

1. strategi,

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig påverkan, och

5. bolagsstyrning. Av principerna ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur institutet samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

20 b §

Ett värdepappersinstitut ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 20 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. värdepappersinstitutets röstningsbeteende i portföljbolagen,

Ds 2018:15 Författningsförslag

2. de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3. i vilka frågor som värdepappersinstitutet tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på värdepappersinstitutets innehav behöver inte redovisas.

20 c §

Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 20 a och 20 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på värdepappersinstitutets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om institutet inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 20 a och 20 b §§, ska institutet lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

9 kap.

Information till institutionella investerare

29 a §

Ett värdepappersinstitut som avses i 20 a § och som ingått en överenskommelse om diskretionär

Författningsförslag Ds 2018:15

förvaltning enligt 10 i § lagen ( 1967:531 ) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska årligen till den institutionella investeraren lämna en redogörelse, av vilken det framgår hur investeringsstrategin för portföljförvaltningstjänsten överensstämmer med överenskommelsen och hur den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar på medellång till lång sikt.

Redogörelsen ska vidare innehålla uppgift om

1. de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med,

2. portföljens sammansättning,

3. omsättning och omsättningskostnader,

4. anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen, och

5. riktlinjer för utlåning av värdepapper och hur dessa tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolagsstämmor.

Av redogörelsen ska det framgå om, och i så fall hur, värdepappersinstitutet fattar investeringsbeslut med utgångspunkt i en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt.

Skyldigheten att lämna en redogörelse enligt första–tredje

Ds 2018:15 Författningsförslag

styckena gäller även när ett värdepappersinstitut ingår en motsvarande överenskommelse med en institutionell investerare inom EES.

29 b §

Den information som avses i 29 a § ska redovisas tillsammans med den rapportering värdepappersinstitutet enligt 27 § ska lämna om de tjänster institutet utfört för kunden.

Värdepappersinstitutet är inte skyldigt att lämna den information som avses i 29 a § direkt till den institutionella investeraren om informationen redan är tillgänglig för allmänheten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Bestämmelserna i 8 kap. 20 b § och 9 kap. 29 a och 29 b §§ ska tillämpas första gången 2020.

Författningsförslag Ds 2018:15

1.8. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att det ska införas sex nya paragrafer i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 6 kap. 13 a–13 c §§ och 16 kap. 2 a–2 c §§, och närmast före 6 kap. 13 a § och 16 kap. 2 a § två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Principer för aktieägarengagemang

13 a §

Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur försäkringsföretaget integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller sådana aktier. Denna skyldighet gäller enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

I principerna ska försäkringsföretaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag. Beskrivningen ska minst omfatta hur försäkringsföretaget övervakar portföljbolagens

Ds 2018:15 Författningsförslag

1. strategi,

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig påverkan, och

5. bolagsstyrning. Av principerna ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur försäkringsföretaget samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

13 b §

Ett försäkringsföretag ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 13 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. försäkringsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2. de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3. i vilka frågor som försäkringsföretaget tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Författningsförslag Ds 2018:15

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på försäkringsföretagets innehav behöver inte redovisas.

13 c §

Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 13 a och 13 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på försäkringsföretagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om försäkringsföretaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 13 a och 13 b §§, ska försäkringsföretaget på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Om försäkringsföretaget har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att genomföra principerna för aktieägarengagemang, inklusive omröstningar, ska försäkringsföretaget på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort information om stämmans beslutsfattande.

Ds 2018:15 Författningsförslag

16 kap.

Investering i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad

2 a §

Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Denna skyldighet gäller enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

2 b §

Om ett försäkringsföretag som omfattas av 2 a § träffar en överenskommelse om diskretionär förvaltning med ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller investeringsbolag, ett värdepappersinstitut eller utländskt värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare eller en AIF-förvaltare, ska försäkringsföretaget offentliggöra information om varaktigheten av överenskommelsen och hur den främjar

1. en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden

Författningsförslag Ds 2018:15

för försäkringsföretagets åtaganden, och

2. investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

Försäkringsföretaget ska vidare lämna information om hur metoden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Av informationen ska det framgå hur försäkringsföretaget bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur försäkringsföretaget bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska försäkringsföretaget lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om försäkringsföretaget investerar i en värdepappersfond, ett

Ds 2018:15 Författningsförslag

utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond ska försäkringsföretaget, i stället för den information som avses i första och andra styckena, lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

2 c §

Den information som avses i 2 a och 2 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på försäkringsföretagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Informationen ska uppdateras årligen. Försäkringsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Försäkringsföretaget får lämna redovisningen enligt första stycket i den solvens- och verksamhetsrapport som avses i 2 §.

1 Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Bestämmelserna i 6 kap. 13 a–13 c §§ och 16 kap. 2 a–2 c §§ ska även tillämpas av försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och som med stöd av andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) tillämpar den äldre lydelsen av 16 kap. i försäkringsrörelselagen.

3. Bestämmelserna i 6 kap. 13 b § ska tillämpas första gången 2020.

Författningsförslag Ds 2018:15

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 3 kap. 2 § och 15 kap. 2 § ska följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 27 a–27 c §§, och

närmast före 8 kap. 27 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 2, 9–12, 14–20 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–10, 12–29 och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIFförvaltarens egna tillgångar.

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 2, 9–12, 14–20 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–10, 12–29 b och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIFförvaltarens egna tillgångar.

1 Senaste lydelse 2017:701.

Ds 2018:15 Författningsförslag

8 kap.

Principer för aktieägarengagemang

27 a §

En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare som för en alternativ investeringsfonds räkning investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur förvaltaren integrerar aktieägarengagemang i den alternativa investeringsfondens investeringsstrategi när det gäller dessa aktier.

I principerna ska AIF-förvaltaren lämna en beskrivning av hur förvaltaren i relevanta frågor övervakar de portföljbolag i vilka AIF-förvaltaren investerar fondens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur förvaltaren övervakar portföljbolagens

1. strategi,

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig påverkan, och

5. bolagsstyrning. Av principerna ska det vidare framgå hur förvaltaren för dialoger med företrädare för portföljbo-

Författningsförslag Ds 2018:15

lagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur förvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

27 b §

En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 27 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. förvaltarens röstningsbeteende i portföljbolagen,

2. de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3. i vilka frågor som förvaltaren tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur förvaltaren har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på förvaltarens innehav behöver inte redovisas.

Ds 2018:15 Författningsförslag

27 c §

Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 27 a och 27 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på AIF-förvaltarens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om förvaltaren inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 27 a och 27 b §§, ska förvaltaren på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

15 kap.

2 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. om hanteringen av intressekonflikter enligt 8 kap. 19 och 20 §§,

4. vilka uppgifter som ska in-

gå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. vilka uppgifter som ska in-

gå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finans-inspektionen,

2 Senaste lydelse 2017:1147.

Författningsförslag Ds 2018:15

5. en AIF-förvaltares ersätt-

ningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. en AIF-förvaltares ersätt-

ningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska in-

gå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska in-

gå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. hur informationen enligt

10 kap. 11 § ska presenteras,

10. vilka uppgifter som ska

ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

11. vad AIF-förvaltaren ska

iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

12. innehåll i årsberättelser

och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

13. kriterier för de finansiella

tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

7. vilka uppgifter som ska in-

gå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

8. vilka uppgifter som ska in-

gå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

9. tillhandahållande av infor-

mationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

10. hur informationen enligt

10 kap. 11 § ska presenteras,

11. vilka uppgifter som ska

ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

12. vad AIF-förvaltaren ska

iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

13. innehåll i årsberättelser

och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

14. kriterier för de finansiella

tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

Ds 2018:15 Författningsförslag

14. på vilket sätt underrättel-

se ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

15. hur beräkning och redo-

visning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

16. vilken information som

ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

17. vad som vid förvaltning av

specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

18. vilka upplysningar som

AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

19. avgifter enligt 13 kap.

15 §, samt

20.på vilket språk handlingar

som avses i denna lag ska upprättas.

15. på vilket sätt underrättel-

se ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

16. hur beräkning och redo-

visning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

17. vilken information som

ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

18. vad som vid förvaltning av

specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

19. vilka upplysningar som

AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

20. avgifter enligt 13 kap.

15 §, samt

21. på vilket språk handlingar

som avses i denna lag ska upprättas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Bestämmelserna i 8 kap. 27 b § ska tillämpas första gången 2020. Detsamma gäller bestämmelserna i 9 kap.29 a och 29 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som ska tillämpas av AIF-förvaltare enligt 3 kap. 2 § tredje stycket denna lag.

Författningsförslag Ds 2018:15

1.10. Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (2005:559)

Härigenom föreskrivs det att 1 kap.15, 22 och 24 §§aktiebolagsförordningen (2005:559) ska följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

15 §1

Vid en anmälan som avses i 14 § ska följande handlingar ges in:

1. en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

2. en kopia av en redogörelse som avses i 13 kap. 7 § aktiebolagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 13 kap. 8 § samma lag,

3. kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 13 kap. 7 § aktiebolagslagen,

4. ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 13 kap. 21 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar, och

5. ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 13 kap. 23 § aktiebolagslagen.

I fråga om publika aktiebolag ska, i stället för sådana handling-

ar som avses i första stycket 4 och 5, ett revisorsyttrande som

avses i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen ges in.

I fråga om publika aktiebolag

kan, i stället för en sådan handling som avses i första stycket 4,

ett revisorsyttrande som avses i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen ges in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstämmans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

Om ett beslut om nyemission innebär att aktier ska tecknas mot betalning av lägre belopp än de tidigare aktiernas kvotvärde, ska det till anmälan fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revisor om att sådan överföring eller uppskrivning har skett som anges i 13 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen.

1 Senaste lydelse 2014:545.

Ds 2018:15 Författningsförslag

22 §2

Vid en anmälan för registrering enligt 14 kap. 43 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 14 kap. 39 § första stycket om betalning eller, när det gäller

publika aktiebolag, ett revisors-

yttrande som avses i 14 kap. 49 § ges in.

Vid en anmälan för registrering enligt 14 kap. 43 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 14 kap. 39 § första stycket om betalning ges in. I ett publikt aktiebolag kan i stället ett revisorsyttrande som avses i 14 kap. 49 § ges in.

I anmälan ska det lämnas uppgift om vilket beslut om emission av teckningsoptioner som aktieteckningen grundar sig på.

Anmälan ska också innehålla en försäkran på heder och samvete att de anmälda aktierna har tecknats i enlighet med bestämmelserna i emissionsbeslutet.

24 §3

Vid en anmälan som avses i 23 § ska följande handlingar ges in:

1. en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

2. en kopia av en redogörelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebolagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 15 kap. 10 § samma lag,

3. kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebolagslagen,

4. ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 15 kap. 22 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar,

5. ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 15 kap. 24 § aktiebolagslagen, och

6. en försäkran på heder och samvete att konverteringskursen har bestämts så att bolaget efter konvertering har tillförts ett vederlag som, i förekommande fall tillsammans med ett kontant belopp som betalas vid konverteringen, minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde.

I fråga om publika aktiebolag

ska, i stället för sådana handlingar som avses i första stycket 4 och 5, ett revisorsyttrande som

I fråga om publika aktiebolag

kan, i stället för en sådan handling som avses i första stycket 4,

ett revisorsyttrande som avses i

2 Senaste lydelse 2014:545. 3 Senaste lydelse 2014:545.

Författningsförslag Ds 2018:15

avses i 15 kap. 44 § aktiebolagslagen ges in.

15 kap. 44 § aktiebolagslagen ges in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstämmans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2019.

2. Uppdraget och dess genomförande

2.1. Bakgrund

Vårt uppdrag har sin bakgrund i Europarlamentets och rådets aktieägarrättighetsdirektiv1. Direktivet syftar till att underlätta för aktieägare att bl.a. utnyttja den rösträtt som följer med ett aktieinnehav och på så sätt främja en effektiv aktieägarkontroll. Direktivet, som genomfördes i Sverige genom SFS 2010:1516, föranledde ett antal ändringar i bl.a. aktiebolagslagen (prop. 2009/10:247, bet. 2010/11:CU7, rskr. 2010/11:40 och EUTL184/2007 s. 17). I aktiebolagslagen infördes bl.a. nya bestämmelser som reglerar kallelse till och tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman i vissa publika aktiebolag (7 kap. 56 a–56 c §§ ABL).

Den 17 maj 2017 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv2om ändring av aktieägarrättighetsdirektivet. Ändringsdirektivets syfte är att bl.a. ytterligare underlätta för aktieägare att utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav genom att ålägga intermediärer en skyldighet att vidarebefordra bl.a. information förknippade med aktieägares rättigheter. Direktivet innehåller vidare bestämmelser som syftar till att öka transparensen i fråga om hur institutionella investerare och kapitalförvaltare utnyttjar de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. Det övergripande målet med direktivet är att främja ett långsiktigt aktieägarengagemang i de bolag som omfattas av direktivet. Ändringsdirektivet och det ursprungliga aktieägarrättighetsdirektivet finns i bilagorna 1 och 2.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa aktieägares rättigheter i börsnoterade företag. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang.

Uppdraget och dess genomförande Ds 2018:15

2.2. Uppdragets innehåll

Vårt uppdrag har varit att överväga och föreslå författningsändringar som är nödvändiga för att anpassa svensk rätt till de nya EU-reglerna. I ändringsdirektivet har kommissionen getts behörighet att anta vissa kompletterande rättsakter. Kommissionens arbete har pågått parallellt med vårt uppdrag, i vilket det även har ingått att överväga behovet av författningsändringar med anledning av kommissionens arbete. Vi har också haft i uppdrag att överväga och ta ställning till de alternativa tillvägagångssätt och valmöjligheter som direktivet erbjuder. Av uppdraget framgår att vi i största möjliga utsträckning ska undvika nya administrativa bördor för företagen och bevara systemet med näringslivets självreglering.

Vi har även getts möjlighet att – i mån av tid – ta upp andra närliggande frågor som har aktualiserats under utredningsarbetet. I vår uppdragsbeskrivning har i detta sammanhang lyfts fram frågan om aktieägares rätt att, framför allt i publika aktiebolag, initiera ärenden på bolagsstämman. En annan fråga som pekats ut är om det finns skäl att ändra de s.k. Leo-reglerna (16 kap. ABL). Den fullständiga uppdragspromemorian finns i bilaga 3.

I ett tilläggsuppdrag den 9 januari 2018 överlämnades till oss tre skrivelser från Bolagsverket. I skrivelserna hemställer verket att det

1. sker en översyn av 8 kap. 13 § aktiebolagslagen avseende tidpunk-

ten för när ändringar i en styrelses sammansättning har verkan,

2. sker en ändring av aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen

avseende möjligheten för publika aktiebolag att använda bankintyg vid emissioner, och

3. införs en ny bestämmelse i 27 kap. aktiebolagslagen innebärande

att Bolagsverket får möjlighet att avregistrera en postadress eller e-postadress som är felaktig.

Enligt tilläggsuppdraget ska vi lämna förslag till de författningsändringar som Bolagsverkets skrivelser kan föranleda, tilläggsuppdraget finns i bilaga 4.

Ds 2018:15 Uppdraget och dess genomförande

2.3. Uppdragets genomförande

Utredningsarbetet har bedrivits på sedvanligt sätt med stöd av en referensgrupp. Gruppen har bestått av representanter från näringslivet, myndigheter och intresseorganisationer och vi har under utredningstiden genomfört fyra sammanträden. I samband med sammanträdena har referensgruppen getts möjlighet att diskutera och lämna synpunkter på våra förslag till ändringar. Vi har även i andra sammanhang samrått med berörda aktörer och vi har genomfört ett antal studiebesök. En lista över referensgruppens medlemmar finns i bilaga 5.

Under utredningstiden har vi deltagit i två seminarier som anordnats av kommissionen. Vid dessa tillfällen har vi getts möjlighet att med representanter för såväl kommissionen som andra medlemsstater diskutera frågor angående implementeringen och genomförandet av direktivet. Vidare har vi haft nära kontakter och ett antal möten med representanter från övriga nordiska länder.

3. Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

I ett meddelande till rådet och Europaparlamentet den 21 maj 2003, benämnt ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” påpekade kommissionen att det skulle tas nya skräddarsydda initiativ, i syfte att stärka aktieägarnas rättigheter i börsnoterade företag och att problem med röstning över gränserna skulle lösas omgående. I en resolution den 21 april 2004 uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för kommissionens avsikt att stärka aktieägarnas rättigheter, särskilt genom utvidgade regler om insyn, rätt att utöva rösträtt med fullmakt, möjlighet att delta i bolagsstämmor via elektroniska hjälpmedel och säkerställande av möjligheten att utöva rösträtt över gränserna.

Mot denna bakgrund antogs under sommaren 2007 aktieägarrättighetsdirektivet, som trädde i kraft den 3 augusti samma år.

3.1. Aktieägarrättighetsdirektivet

Ett viktigt syfte med aktieägarrättighetsdirektivet är att underlätta för globalt verksamma institutioner av typen aktiefonder och pensionsfonder, men även andra aktieägare, att utöva sitt ägarinflytande i börsbolag (Ds 2008:46 s. 43). Direktivet innehåller bl.a. miniminormer när det gäller tiden för kallelse till bolagsstämma och kallelsens innehåll (artikel 5), aktieägares initiativrätt (artikel 6), rätt att delta i stämma genom ombud eller elektronisk uppkoppling (artikel 8 och 10), aktieägares rätt att poströsta (artikel 12) och rösträkning (artikel 14).

I november 2007 beslutade chefen för Justitiedepartementet att uppdra åt en sakkunnig att överväga hur aktieägarrättighetsdirek-

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter Ds 2018:15

tivet skulle genomföras i svensk rätt. Resultatet redovisades i promemorian Direktivet om aktieägares rättigheter (Ds 2008:46), i vilken det lämnades förslag till ändringar i framför allt 7 kap. aktiebolagslagen.

I september 2010 lämnade regeringen i prop. 2009/10:247 förslag till ändringar i aktiebolagslagen. Riksdagen följde regeringen och lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2011.

3.2. Ändringar i aktiebolagslagen med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att det i aktiebolagslagen infördes ett antal nya bestämmelser. Bestämmelserna berör i första hand publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. För dessa bolag gäller, efter ändringarna, mer långtgående skyldigheter när det gäller formen för kallelse till bolagsstämma och skyldigheten att tillhandahålla material såväl före som efter stämman.

Kallelse till bolagsstämma

Tiden för kallelse till bolagsstämma regleras i 7 kap.1822 §§aktiebolagslagen. Kallelsetiden är beroende av vilken form av bolagsstämma det är fråga om. En kallelse till en extra bolagsstämma som inte ska behandla en fråga om ändring av bolagsordningen ska, enligt huvudregeln, utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före stämman (7 kap. 20 § första stycket ABL). I ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, ska en sådan kallelse utfärdas tidigast sex veckor och senast tre veckor före stämman (7 kap. 55 a § ABL).

I ett publikt aktiebolag ska aktieägarna, enligt huvudregeln, kallas till bolagsstämma på det sätt som anges i bolagsordningen. Vidare finns det en skyldighet att under vissa förhållanden dessutom skicka kallelse med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Vidare ska kallelse ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning (7 kap. 23 § och 56 § första stycket ABL).

Ds 2018:15 Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att aktiebolagslagen tillfördes bestämmelser som reglerar kallelsesättet i ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. I sådana bolag ska kallelse ske genom dels annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, dels genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt. Vidare ska kallelsen genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom annonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hållas, tid och plats för stämman samt förutsättningarna för aktieägarnas rätt att delta i stämman enligt 7 kap. 2 § aktiebolagslagen. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig. Av annonsen ska det enligt 7 kap. 56 a § aktiebolagslagen även framgå om bolagsstämman ska

1. behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som av-

ses i 43–45 §§,

2. ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3. granska likvidators slutredovisning, eller

4. behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Slutligen finns det möjlighet att i bolagsordningen för ett publikt aktiebolag, vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, ange att kallelse ska ske i enlighet med det nyss redovisade (7 kap. 56 § andra stycket ABL).

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter Ds 2018:15

Tillhandahållande av handlingar inför årsstämman

Inför en årsstämma är styrelsen skyldig att hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna. Handlingarna ska hållas tillgängliga under minst två veckor närmast före stämman. Vidare ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Slutligen ska handlingarna läggas fram på stämman (7 kap. 25 § första och andra styckena ABL).

Med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet infördes det i aktiebolagslagen särskilda bestämmelser som reglerar skyldigheten att hålla handlingar tillgängliga i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. I ett sådant bolag är styrelsen skyldig att hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller, i förekommande fall, revisorns yttrande över huruvida de riktlinjer som gällt sedan föregående årsstämma, för bestämmande av lön och annan ersättning till den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning, har följts. I likhet med vad som gäller för andra bolag, ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Därtill ska handlingarna hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på årsstämman (7 kap. 56 b § ABL).

Det ovan redovisade gäller även i ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, i vars bolagsordning det anges att kallelse ska ske enligt 7 kap. 56 a § aktiebolagslagen (7 kap. 56 § andra stycket ABL).

Stämmoprotokoll

Ordföranden vid en bolagsstämma är skyldig att se till att det förs protokoll vid stämman. I protokollet ska bl.a. antecknas vilka beslut

Ds 2018:15 Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

som stämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen (7 kap. 48 § första stycket ABL). Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att det i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, dessutom föreligger en skyldighet att i stämmoprotokoll ange mer detaljerad information om en omröstning. Så ska ske om en aktieägare begär det inför omröstningen. I sådant fall ska i stämmoprotokollet eller i en bilaga till protokollet redovisas antalet röster för och mot förslaget till beslut, antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge, det antal aktier för vilka röster har avgetts och den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar (7 kap. 68 § första och andra styckena ABL).

Stämmoprotokollet ska hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna senast två veckor efter bolagsstämman. En kopia av protokollet ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. För ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, gäller dessutom att stämmoprotokollet ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats inom samma tidsram och att det ska hållas tillgängligt under minst tre år (7 kap. 68 § tredje stycket ABL).

Tillhandahållande av förslag till beslut

För att aktieägare ska ges möjlighet att ta ställning till beslutsförslag inför en bolagsstämma, är styrelsen skyldig att tillhandahålla viss information. Sådan information ska tillhandahållas om bolagsstämman ska besluta om:

  • fondemission,
  • nyemission av aktier,
  • emission av teckningsoptioner,
  • emission av konvertibler,
  • vinstutdelning,
  • minskning av aktiekapitalet, eller
  • fusion och delning.

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter Ds 2018:15

Enligt huvudregeln ska styrelsen hålla förslaget tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast för den bolagsstämma där den aktuella frågan ska prövas. I förekommande fall ska även vissa i aktiebolagslagen närmare angivna handlingar hållas tillgängliga. Vidare ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Slutligen ska handlingarna läggas fram på stämman (12 kap. 8 § första och andra styckena, 13 kap. 9 § första och andra styckena, 14 kap. 11 § första och andra styckena, 15 kap. 11 § första och andra styckena, 18 kap. 7 § första och andra styckena, 20 kap. 15 § första och andra styckena samt 23 kap. 16 § och 24 kap. 18 § ABL).

Beträffande publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, gäller delvis andra regler i fråga om styrelsens skyldighet att tillhandahålla material. Materialet ska hållas tillgängligt under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan ska prövas. Förutom att styrelsen är skyldig att kostnadsfritt skicka handlingarna till den aktieägare som begär det, ska handlingarna dessutom hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman. I likhet med vad som gäller för övriga aktiebolag ska handlingarna läggas fram på stämman (12 kap. 14 §, 13 kap. 39 a §, 14 kap. 46 a §, 15 kap. 41 a §, 18 kap. 14 § och 20 kap. 37 § ABL). I fråga om fusion gäller att styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgängliga för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman (23 kap. 53 § ABL). Motsvarande gäller i fråga om delning (24 kap. 31 § ABL)

Poströstning

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde slutligen att det i aktiebolagslagen infördes en ny bestämmelse om poströstning i samband med bolagsstämman. I bolagsordningen får det anges att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra detta. Vid poströstning ska användas ett formulär som bo-

Ds 2018:15 Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

laget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman, innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej (7 kap. 4 a § ABL). I samband med upprättande av röstlängden ska en aktieägare som har poströstat anses som närvarande (7 kap. 29 § första stycket ABL).

3.3. Direktivet om ändring i aktieägarrättighetsdirektivet

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att aktiebolagslagen tillfördes ett antal bestämmelser vars syfte är att underlätta för aktieägare i publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Ändringsdirektivet utgör en fortsättning på den redan inslagna vägen. Avsikten är att genom ett antal åtgärder ytterligare underlätta för aktieägare att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet och på så sätt uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida. Detta för att, med direktivets ord, förhindra det överdrivna, kortsiktiga risktagande som den s.k. finanskrisen visade prov på. För att nå dessa mål införs genom ändringsdirektivet ett antal nya artiklar i aktieägarrättighetsdirektivet. De nya artiklarna syftar till:

  • att öka möjligheten för aktiebolag att identifiera sina aktieägare

(artikel 3a),

  • att underlätta aktieägarnas utövande av de rättigheter som följer av aktieinnehavet genom att ålägga intermediärer en skyldighet att överföra nödvändig information från bolaget till aktieägarna och vice versa (artikel 3b),
  • att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter genom att antingen säkerställa att intermediärerna gör det som krävs för att aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand eller att intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse (artikel 3c),

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter Ds 2018:15

  • att intermediärerna ska offentligt redovisa alla tillämpliga avgifter från tjänster som tillhandahålls enligt aktieägarrättighetsdirektivet (artikel 3d),
  • att intermediärer från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen ska ha samma skyldigheter när de tillhandahåller de tjänster som omfattas av aktieägarrättighetsdirektivet (artikel 3e),
  • att införa en skyldighet för institutionella investerare och kapitalförvaltare att anta en policy för aktieägarengagemang (artikel 3g),
  • att införa en skyldighet för institutionella investerare att offentligt redovisa dels hur de viktigaste inslagen i deras aktieinvesteringsstrategi stämmer överens med profilen och löptiden för deras åtaganden, dels viss information om arrangemang med kapitalförvaltare (artikel 3h),
  • att införa en skyldighet för kapitalförvaltare att i förhållande till institutionella investerare årligen redovisa hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den bl.a. bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt (artikel 3i),
  • att reglera den del av röstningsrådgivares verksamhet som syftar till att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 3j),
  • att införa en skyldighet för publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, att låta bolagsstämman anta en policy för ersättning till ledande befattningshavare (artikel 9a),
  • att införa en skyldighet för publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, att låta bolagsstämman årligen rösta om en rapport angående den ersättning som betalats ut till ledande befattningshavare (artikel 9b), och
  • att införa ett regelverk angående väsentliga transaktioner som publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad genomför med en närstående parter (artikel 9c).

Ds 2018:15 Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

3.4. Promemorians disposition

En utförlig beskrivning av vad direktivet föreskriver beträffande varje artikel finns i respektive delavsnitt. Efter ett inledande avsnitt (avsnitt 4) där vi ger vår syn på vissa generella frågeställningar som aktualiseras med anledning av ändringsdirektivet, behandlar vi artiklarna enligt följande:

  • Avsnitt 5 Identifiering av aktieägare m.m. (artiklarna 3a–3e).
  • Avsnitt 6 Förbättrad genomlysning av institutionella investerare

(artiklarna 3g–3i).

  • Avsnitt 7 Förbättrad genomlysning av röstningsrådgivare

(artikel 3j).

  • Avsnitt 8 Aktieägares inflytande över ersättningar till ledande befattningshavare (artiklarna 9a och 9b).
  • Avsnitt 9 Väsentliga transaktioner med en närstående part

(artikel 9c).

Med anledning av vårt tilläggsuppdrag och att vi enligt vår ursprungliga uppdragsbeskrivning har möjlighet att i mån av tid även ta upp andra närliggande frågor som aktualiseras under utredningsarbetet, behandlar vi ett antal ytterligare frågor enligt följande:

  • Avsnitt 10 Ändring av Leo-reglerna (16 kap. ABL).
  • Avsnitt 11

a) tidpunkten för när ändringar i en styrelses sammansättning har verkan (8 kap. 13 § ABL),

b) möjligheten för publika aktiebolag att använda bankintyg vid emissioner (bl.a. 13 kap. 28 och 42 §§ ABL),

c) möjligheten för Bolagsverket att från aktiebolagsregistret avregistrera en felaktig postadress eller e-postadress (27 kap. ABL),

d) möjligheten för aktieägare i ett publikt aktiebolag att begära att ett ärende ska tas upp på stämma (7 kap. 16 § ABL),

e) verkställande direktörs firmateckningsrätt (8 kap. 36 § ABL), och

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter Ds 2018:15

f) reglerna om avstämningsdag och rösträttsregistreringar (7 kap. 2 § första stycket och 28 § tredje stycket samt 5 kap. 15 § ABL).

4. Vissa inledande överväganden

Som framgått i avsnitt 3 utgör ändringsdirektivet en fortsättning på aktieägarrättighetsdirektivet. De grunder som etablerats genom aktieägarrättighetsdirektivet gör sig även gällande när det kommer till implementeringen av ändringsdirektivet. I syfte att underlätta förståelsen för våra resonemang i fråga om hur ändringsdirektivet bör genomföras, finns det skäl att inledningsvis redogöra för vissa av aktieägarrättighetsdirektivets grunder. Det finns även skäl att i detta tidiga skede ta ställning till vissa grundläggande frågor.

4.1. Direktivets räckvidd

Bedömning: Det är inte möjligt att genomföra ändringsdirekti-

vet enbart genom självreglerande åtgärder. Möjligheten att gå utöver ändringsdirektivets krav bör utnyttjas i de fall när ett rent genomförande av direktivet skulle innebära en sänkning av de krav som redan finns i svensk rätt.

Syftet med aktieägarrättighetsdirektivet och de ändringar som införs genom ändringsdirektivet är att stärka aktieägarnas inflytande i styrningen av bolag. I ändringsdirektivet kommer detta till uttryck i regler som syftar till att dels ge aktieägarna inflytande i vissa typer av frågor, dels ge institutionella investerare och kapitalförvaltare incitament att engagera sig långsiktigt i bolagen.

Vissa inledande överväganden Ds 2018:15

Självreglerande åtgärder är inte tillräckliga

Som kommer att framgå i avsnitt 5–9 finns det redan ett välfungerande system i Sverige som syftar just till att ge aktieägare förutsättningar att engagera sig i bolagsstyrningen. Utan att redogöra för systemet i detalj, finns det skäl att nämna det redan existerande regelverket som möjliggör för svenska avstämningsbolag att identifiera och därmed kommunicera med de aktieägare som innehar aktier via intermediärer. Vidare finns det regler enligt vilka bolagsstämman ges inflytande i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare. Det har även vidtagits självreglerande åtgärder som ställer krav på att styrelsen i vissa publika aktiebolag underställer stämman väsentliga transaktioner med en närstående part. Självreglering har även skett inom röstningsrådgivningsbranschen i syfte att öka insynen för röstningsrådgivarnas kunder.

På ett generellt plan kan sägas att den redan existerande ordningen motsvarar direktivets krav. Detta till trots kräver ett genomförande av direktivet kompletteringar i lagstiftningen och det aktualiseras framför allt där det i dag bara har vidtagits självreglerande åtgärder. Merparten av ändringsdirektivets artiklar är formulerade som att medlemsstaterna ”ska se till” att det berörda aktörerna vidtar vissa typer av åtgärder. I ett annat sammanhang används verbet ”säkerställa” och i ytterligare ett fall anges att medlemsstaterna ska ”fastställa” en viss definition.

Enligt vår mening står det klart att det inte är möjligt att vid genomförandet göra gällande att självreglerande åtgärder är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav. Självreglering kan enligt vår bedömning således aldrig ensamt utgöra en garanti för att direktivets minimikrav uppfylls. Samma förhållningssätt intogs när det ursprungliga aktieägarrättighetsdirektivet genomfördes. De krav som framgår av direktivet motsvaras i dag av bestämmelser i aktiebolagslagen (se vidare prop. 2009/10:247). Det är således enligt vår bedömning nödvändigt att det i lag eller föreskrifter åtminstone etableras ett ramverk som uppfyller direktivets krav. Därmed är det inte sagt att självreglering inte kan och bör spela en roll när det gäller att fylla ut detta ramverk.

Vidare gör vi bedömningen att den självreglering som redan finns bör utgöra en viktig utgångspunkt när vi överväger vilka lagstift-

Ds 2018:15 Vissa inledande överväganden

ningsåtgärder som kan vara nödvändiga. Det finns inte något egenvärde i att riva ner de i förekommande fall redan existerande strukturerna för att ersätta dem med nya. Om det redan finns välfungerande system bör således utgångspunkten vara att dessa ska behållas, men att de i fortsättningen bör regleras i lag eller annan författning. Av samma skäl finns det enligt vår bedömning som regel inte skäl att ändra på redan existerande begrepp i syfte att anpassa dem till ändringsdirektivet. Redan etablerade begrepp, som motsvarar dem som används i direktivet, bör således lämnas orörda i största möjliga utsträckning.

I vissa fall kan det finnas skäl att gå utöver direktivets krav

Ytterligare en central fråga rör det förhållandet att direktivet utgör ett minimidirektiv. Således har medlemsstaterna möjlighet att införa ytterligare förpliktelser för bolag eller på annat sätt vidta åtgärder för att göra det lättare för aktieägare att utnyttja de rättigheter som avses i direktivet (artikel 3 i aktieägarrättighetsdirektivet). Möjligheten för enskilda medlemsstater att ställa mer långtgående krav aktualiseras inte enbart vid införandet av nya bestämmelser i nationell lagstiftning, utan har även relevans när det kommer till att bedöma hur redan existerande regler i nationell rätt ska hanteras med utgångspunkt i direktivet.

Som kommer att framgå i de kommande avsnitten finns det i svensk rätt redan lagstiftning som svarar mot vissa av ändringsdirektivets krav. I vissa fall går lagstiftningen längre än vad direktivet kräver. Enligt vår bedömning bör utgångspunkten i en sådan situation vara att det redan existerande systemet ska lämnas orört. Det bygger naturligtvis på förutsättningen att den existerande regleringen är förenlig med de krav som ställs i ändringsdirektivet i övrigt.

Ett skäl till att inte förändra redan etablerade system är att det kan leda till komplicerade omställningsperioder och därför är något som, i görligaste mån, bör undvikas. Ett annat och tyngre skäl är att en anpassning till direktivets krav, i en situation där det i svensk rätt ställs mer långtgående krav, skulle medföra en försämring för dem vilkas intressen de nuvarande reglerna avser skydda. En sådan förändring kan på ett mer allmänt plan också anses stå i strid med

Vissa inledande överväganden Ds 2018:15

direktivets syften. Av den anledningen gör vi bedömningen att vi i möjligaste mån bör undvika att till följd av direktivet införa ändringar i svensk rätt som kan upplevas som försämringar av redan existerande system. Vi kommer i varje enskilt fall redovisa när vi gör bedömningen att det i svensk lagstiftning ställs mer långtgående krav än i direktivet och hur dessa bör hanteras.

4.2. Begreppen ”säte” och ”bolagsrättslig hemvist”

Bedömning: Vid genomförandet av ändringsdirektivet bör be-

greppet bolagsrättslig hemvist användas i stället för begreppet säte.

Aktieägarrättighetsdirektivet riktar sig till EU:s medlemsstater (artikel 17 i aktieägarrättighetsdirektivet). Men direktivet har även införlivats med EES-avtalet och riktar sig således även till Island och Norge (gemensamma EES-kommitténs beslut nr 59/2008 av den 25 april 2008 om ändring av bilaga XXII [Bolagsrätt] till EES-avtalet).

En viktig fråga för ändringsdirektivet är den ökade internationaliseringen av aktiemarknaden och därmed ett ökat internationellt ägande i framför allt stora bolag på aktiemarknaden. Direktivet kan sägas utgöra ett instrument för att, vid gränsöverskridande ägande, undanröja hinder för aktieägare att långsiktigt engagera sig i de bolag i vilka de äger aktier. I detta sammanhang är det av central betydelse vilken medlemsstat som är behörig att reglera de aktörer som omfattas av direktivet.

Ett bolags säte avgör vilken medlemsstat som är behörig

Enligt aktieägarrättighetsdirektivet är det som utgångspunkt den medlemsstat i vilket ett bolag har sitt säte som är behörig att reglera frågor som omfattas av direktivet. Denna huvudregel gäller alltid ifråga om rent bolagsrättsliga bestämmelser, vilket i ändringsdirektivets fall är reglerna om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare och om närståendetransaktioner.

Vid tillämpning av direktivets kapitel 1b, som behandlas i avsnitt 6, bestäms den behöriga medlemsstaten beträffande institutionella

Ds 2018:15 Vissa inledande överväganden

investerare och kapitalförvaltare inte i termer av säte, utan som den hemmedlemsstat som definieras i tillämplig sektorsspecifik unionslagstiftning. För röstningsrådgivning är behörig medlemsstat den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röstningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röstningsrådgivaren saknar såväl säte som huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har ett verksamhetsställe (artikel 1.2 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Utgångspunkten är således att varje medlemsstat ansvarar för att vidta nödvändiga åtgärder för att direktivets krav ska uppfyllas i förhållande till de aktörer som har sitt säte i medlemsstaten. I vissa fall ska dock även aktörer med huvudkontor eller verksamhetsställe i medlemsstaten regleras, något som vi återkommer till i samband med att vi behandlar frågan om transparens för röstningsrådgivare (avsnitt 7). Det finns i detta sammanhang skäl att beröra begreppet ”säte”, som återkommer på flera ställen och har betydelse för en rad frågor.

I svensk rätt används inte begreppet säte

Inom svensk bolagsrätt används inte begreppet säte för att avgöra om ett bolag är svenskt eller inte. I stället är utgångspunkten att ett bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret lyder under den svenska aktiebolagslagen och i den meningen är svenskt. Det blir därför, menar vi, missvisande att tala om att ett bolag ska ha sitt ”säte” i Sverige för att det ska omfattas av den lagstiftning som ändringsdirektivet kan ge upphov till.

Begreppet är även problematiskt i förhållande till övriga EESstater eftersom det inte finns någon enhetlig reglering eller praxis rörande vilken eller vilka faktorer som ska vara avgörande för i vilket land ett bolag ska anses höra hemma. Vissa länder utgår från att bolaget ska ha sitt huvudkontor, sin huvudsakliga verksamhet eller liknande (”faktiskt säte”) i landet, medan andra länder – i likhet med Sverige – utgår från var bolaget är registrerat. Av den anledningen anser vi att det blir direkt felaktigt att i dessa sammanhang tala om att ett bolag ska sitt ”säte” inom EES. Vi gör mot denna bakgrund

Vissa inledande överväganden Ds 2018:15

bedömningen att det är bättre att ersätta detta begrepp med ”bolagsrättslig hemvist”. Det senare begreppet fångar in de olika förhållningssätt som intagits i olika medlemsstater i denna fråga. Vi kommer även att använda detta begrepp när vi fortsättningsvis beskriver aktieägarrättighetsdirektivets krav.

4.3. Genomförandet bör omfatta publika noterade aktiebolag

Bedömning: Ändringsdirektivet bör genomföras i fråga om pub-

lika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, om inte annat bedöms vara lämpligare i ett enskilt fall.

Förslag: Det ska införas en ny definition i aktiebolagslagen

(publika noterade aktiebolag). Med publika noterade aktiebolag avses aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Aktieägarrättighetsdirektivets räckvidd

I aktieägarrättighetsdirektivet fastställs krav bl.a. med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag, som har sin bolagsrättsliga hemvist i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat (artikel 1.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Med en reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (artikel 2 led a i aktieägarrättighetsdirektivet jfr med 1 kap. 4 b § i LVM).

Aktieägarrättighetsdirektivet omfattar således inte svenska bolag vars aktier är upptagna till handel uteslutande på en marknad, som motsvarar en reglerad marknad, utanför EES. Direktivet har i Sverige genomförts på så sätt att det omfattar bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad

Ds 2018:15 Vissa inledande överväganden

utanför EES. Aktieägarrättighetsdirektivets bestämmelser har således kommit att omfatta fler bolag än vad som krävs. Givet att det är fråga om ett minimidirektiv är denna lösning förenlig med direktivet, och regeringen framhöll att samma avgränsning använts i samband med införandet av det s.k. öppenhetsdirektivet3. Även det senare direktivet anknyter till aktieägares rättigheter (prop. 2009/10:247 s. 33).

Vi saknar skäl att göra någon annan bedömning i detta sammanhang. Utgångspunkten för våra fortsatta överväganden kommer således vara att direktivets bestämmelser vid detta genomförande ska ha samma tillämpningsområde som när det ursprungliga aktieägarrättighetsdirektivet genomfördes. Det kan dock i något sammanhang finnas skäl att avvika från denna bedömning och vi kommer att i sådant fall särskilt ange detta.

En kortform för den aktuella bolagskategorin i aktiebolagslagen

I samband med genomförandet av aktieägarrättighetsdirektivet framhöll en av remissinstanserna att det borde införas en kortform för den aktuella bolagskategorin och föreslog ”noterade aktiebolag”. Regeringen konstaterade att det inte var möjligt att göra sådana lagändringar i den aktuella situationen, men att frågan borde övervägas i ett annat lämpligt sammanhang (prop. 2009/10:247 s. 33).

Beskrivningen av den aktuella bolagskategorin är tämligen omständlig och vi delar således uppfattningen att det bör införas en kortform (definition) i aktiebolagslagen för dessa bolag. När det gäller vilken definition som bör användas gör vi följande överväganden.

Det finns flera begrepp som skulle kunna aktualiseras i detta sammanhang. Förutom det redan nämnda begreppet – noterade aktiebolag – finns det även skäl att överväga begreppen ”aktiemarknadsbolag” och ”börsbolag”. Begreppet aktiemarknadsbolag återfanns tidigare i lagen (2000:187) om anmälningsskyldighet för vissa

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG.

Vissa inledande överväganden Ds 2018:15

innehav av finansiella instrument. När den svenska lagstiftningen anpassades till marknadsmissbruksförordningen4 togs definitionen bort. Definitionen utmönstrades helt från lagen (prop. 2015/16:210 s. 65) och infördes inte i någon annan lag. Det saknas således i dag en legaldefinition av aktiemarknadsbolag.

Begreppet aktiemarknadsbolag avser svenska aktiebolag som gett ut aktier vilka upptagits till handel på en reglerad marknad i Sverige. I dag används begreppet på två ställen i aktiebolagslagen (7 kap. 61 § och 8 kap. 51 §) och ändringsdirektivet kommer medföra att dessa bestämmelser behöver ändras till att omfatta aktiebolag vars aktier upptagits till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Efter denna ändring kommer inte begreppet i dess ursprungliga form att förekomma i aktiebolagslagen eller någon annan lagstiftning.

En möjlighet vore att ge begreppet aktiemarknadsbolag en ny innebörd och låta det omfatta de bolag som berörs av aktieägarrättighetsdirektivet när det genomförs i Sverige. Det som talar emot det är dock att begreppet i dess ursprungliga form fortfarande används bl.a. i Aktiemarknadsnämndens uttalanden och är vedertaget i aktiemarknadsrättsliga sammanhang som beteckning för sådana bolag som avsågs i den tidigare legaldefinitionen. Således har begreppet – även om det inte förekommer i lagstiftningen – en etablerad innebörd som enligt vår mening inte bör ändras.

Även begreppet ”börsbolag” är något bekymmersamt. Begreppet ”börs” förekommer nämligen i annan lagstiftning. Enligt den nyligen införda 1 kap. 4 b § i lagen om värdepappersmarknaden avses med börs ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att driva en eller flera reglerade marknader. Begreppet tar således inte sikte på marknadsplatsen utan operatören. Därtill är begreppet i lagen om värdepappersmarknaden begränsat till svenska aktörer. Således finns det en risk för viss begreppsförvirring om begreppet börsbolag introduceras i aktiebolagslagen. Det senare gör att vi inte förordar en användning av detta begrepp.

Därmed återstår begreppet ”noterade aktiebolag”. Detta begrepp förekommer inte lagstiftningssammanhang och det finns således

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

Ds 2018:15 Vissa inledande överväganden

inte någon risk för begreppsförvirring. Därtill skulle användandet av detta begrepp överensstämma med aktiebolagslagens övriga systematik med privata och publika aktiebolag. Dessa förhållanden gör att vi anser att det är detta begrepp som bör användas för att beskriva aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. För att knyta an till definitionerna av privata och publika aktiebolag bör det nya begreppet anges som ”publika noterade aktiebolag”.

5. Identifiering av aktieägare m.m.

5.1. Inledning

Ändringsdirektivets syfte är bl.a. att underlätta för aktieägare att utöva de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. I skälen till direktivet framhålls att aktier i börsnoterade bolag ofta innehas genom komplexa kedjor av intermediärer som gör utövandet av aktieägarrättigheter svårare och kan utgöra ett hinder för aktieägarnas engagemang. Bolagen kan, heter det i direktivet, ofta inte identifiera sina aktieägare, vilket är en förutsättning för en direkt kommunikation mellan aktieägarna och bolaget. Det är därför mycket viktigt att göra det lättare för aktieägare att utöva sina rättigheter och att engagera sig. Detta är särskilt relevant vid gränsöverskridande situationer och vid användningen av elektroniska hjälpmedel. De börsnoterade bolagen bör därför ha rätt att identifiera sina aktieägare för att kunna kommunicera med dem direkt. Intermediärer bör vara skyldiga att på begäran av bolagen delge bolagen information om aktieägarnas identitet (skäl 4 i ändringsdirektivet).

I direktivet framhålls vidare att en viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som förvaltar värdepapperskonton för aktieägares eller andra personers räkning, framför allt i gränsöverskridande sammanhang. I kedjan av intermediärer, särskilt när kedjan omfattar många intermediärer, förs informationen inte alltid vidare från bolaget till dess aktieägare, och aktieägarnas röster överförs inte alltid på rätt sätt till bolaget. Ett av ändringsdirektivets syften är att förbättra överföringen av information genom kedjan av intermediärer för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter (skäl 8 i ändringsdirektivet).

Ytterligare en omständighet som framhålls i direktivet är att en kedja av intermediärer kan omfatta intermediärer som varken har sin

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor inom EU. Den verksamhet som bedrivs av intermediärer från tredjeland skulle dock kunna påverka bolagens långsiktiga hållbarhet och bolagsstyrningen i unionen. För att uppnå målen med direktivet är det därför nödvändigt att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. Om intermediärer från tredjeland inte omfattades av direktivet och inte hade samma skyldigheter som unionsintermediärer när det gäller informationsöverföring, skulle informationsflödet riskera att brytas. Intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster med avseende på aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EU och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad bör därför omfattas av reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter samt transparens och icke-diskriminering i fråga om kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om aktier som innehas via sådana intermediärer (skäl 12 i ändringsdirektivet).

5.2. Identifiering av aktieägare

5.2.1. Ändringsdirektivet

Bolagen ska ha rätt att identifiera aktieägare…

I syfte att uppnå ändringsdirektivets mål anges det i detsamma att medlemsstaterna ska se till att bolag har rätt att identifiera sina aktieägare. Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist på deras territorium ska få begära identifiering endast av aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 procent (artikel 3a.1).

…och intermediärer ska bidra till detta

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att intermediärerna på begäran av ett bolag eller en tredje part utsedd av bolaget utan fördröjning meddelar bolaget information om aktieägares identitet (artikel 3a.2). Med intermediär avses, enligt direktivet, en person, såsom ett

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II-direktivet), ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) och en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (förordningen om värdepapperscentraler), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, administration av aktier eller förande av värdepapperskonton (artikel 2 led d i aktieägarrättighetsdirektivet). I den svenska versionen av direktivet anges det senare som ”förvaltning av värdepapper” medan det i den engelska versionen uttrycks som ”maintenance of securities accounts”. Enligt vår mening är ”förande av värdepapperskonto” en mer korrekt översättning.

Med information om aktieägares identitet avses enligt artikel 2 led j sådan information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone följande information:

1. namnet på aktieägaren och dennes kontaktuppgifter (inklusive

fullständig adress och, om en sådan finns, e-postadress) samt, om det handlar om en juridisk person, registreringsnummer eller, om detta inte finns att tillgå, unik identifieringskod, såsom en identifieringskod för juridiska personer,

2. det antal aktier som aktieägaren innehar, och

3. i den mån de begärs av bolaget, en eller flera av följande uppgifter:

aktiekategori eller aktieslag eller det datum från och med vilket aktierna innehas.

Medlemsstaterna ska, om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer, säkerställa att begäran från bolaget eller från en tredje part utsedd av bolaget utan dröjsmål överförs mellan interme-

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

diärerna och att informationen om aktieägares identitet utan dröjsmål överförs direkt till bolaget eller till en tredje part utsedd av bolaget av den intermediär som innehar den efterfrågade informationen. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att bolaget kan få information om aktieägares identitet från en intermediär i kedjan som innehar informationen. Medlemsstaterna får föreskriva att bolaget får anmoda värdepapperscentralen eller en annan intermediär eller tjänsteleverantör att samla in informationen om aktieägarens identitet, även från intermediärerna i kedjan av intermediärer, och att överföra informationen till bolaget. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att intermediären, på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget, utan dröjsmål ska meddela bolaget kontaktuppgifterna till nästa intermediär i kedjan av intermediärer (artikel 3a.3).

Behandling av aktieägares personuppgifter

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, säkerställa att bolagen och intermediärerna inte lagrar aktieägares personuppgifter, som har överförts till dem i enlighet med artikel 3a för det syfte som anges i samma artikel, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare. Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål. Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer har rätt till rättelse av ofullständig eller felaktig information om sin identitet som aktieägare. Slutligen ska medlemsstaterna säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet enligt reglerna i artikel 3a inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser (artikel 3a.4–6).

5.2.2. Gällande rätt

I ett aktiebolag ska det finnas en aktiebok. I såväl avstämningsbolag som övriga bolag ska aktieboken innehålla uppgift om aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Vidare ska det finnas uppgift om

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

hur många aktier varje aktieägare innehar och, om det finns olika aktieslag, det antal aktier varje aktieägare innehar av olika aktieslag. Därtill ska vissa typer av förbehåll antecknas i aktieboken (5 kap. 5 och 11 §§ ABL).

Aktieboken är offentlig och var och en har rätt att ta del av dess innehåll. I ett avstämningsbolag ska en utskrift eller annan framställning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning ska aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställningen får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har rätt att, mot ersättning för kostnaderna, få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den. En aktieägare ska inte tas upp i en sådan utskrift eller framställning, om hans eller hennes aktieinnehav uppgår till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, ska dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas (5 kap. 19 § ABL).

Innebörden av ett avstämningsförbehåll

Att ett aktiebolag är ett avstämningsbolag innebär att bolagsordningen innehåller ett förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (ett s.k. avstämningsförbehåll). Avstämningsregistret förs av en värdepapperscentral. Registreringen av bolagets aktier är en förutsättning för att ett bolag ska kunna emittera aktier i dematerialiserad form, som sedermera kan omsättas på en reglerad marknad eller handelsplattform.

För aktier och andra finansiella instrument som registrerats enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument får det inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interimsbevis, teckningsoptionsbevis som avses i aktiebolagslagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Det nyss redovisade ska inte tillämpas i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige. Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande handling har utfärdats för ett sådant instrument, ska handlingen vara inlämnad för förvaring hos värdepapperscentralen eller för detta företags räkning innan registrering i avstämningsregistret får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Handlingen ska vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i ett avstämningsregister (1 kap. 10 § ABL och 4 kap. 5 § kontoföringslagen).

Ett avstämningsbolags förhållande till en värdepapperscentral

Förutom att avstämningsbolagets aktier ska registreras i ett avstämningsregister för bolaget som förs av värdepapperscentralen, får bolaget träffa avtal med en värdepapperscentral om att värdepapperscentralen ska ansvara för aktieboken enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. I ett sådant fall ska värdepapperscentralen enligt 5 kap. 12 § andra stycket aktiebolagslagen, när avstämningsregistret har upprättats,

1. föra och bevara aktieboken,

2. pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3. svara för utskrift av aktieboken, och

4. avstämma aktieboken.

Avstämningsbolaget är alltså inte skyldigt att ingå avtal om förande av aktieboken med den värdepapperscentral där bolagets aktier är registrerade. Det innebär att ansvaret kan vara delat på så sätt att värdepapperscentralen svarar för avstämningsregistret, medan avstämningsbolagets styrelse svarar för aktieboken. Möjligheten för styrelsen att behålla ansvaret för aktieboken är relativt ny och bestämmelsen infördes genom SFS 2016:60. Den trädde i kraft den 1 mars 2016. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2.7.

Om bolaget däremot ingår ett sådant avtal med den värdepapperscentral som för avstämningsregistret, svarar den värdepapperscentralen för båda registren dvs. aktieboken och avstämningsregistret. Det senare registret består av avstämningskonton som läggas upp för ägare av finansiella instrument som registreras enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Varje innehavare av sådana finansiella instrument som registreras enligt den aktuella lagen ska ha ett eller flera avstämningskonton, om inte instrumenten är förvaltarregistrerade. På ett avstämningskonto ska anges – såvitt här är av intresse – bl.a. konto-

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

havarens eller panthavares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Vidare ska anges det antal finansiella instrument som kontot omfattar. På ett avstämningskonto för aktier ska därutöver anges bl.a. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolagsordningen. Den som har antecknats som aktieägare på ett avstämningskonto ska genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av aktiebolagslagen. I det senare fallet kan det exempelvis röra sig om någon som har förvärvat en aktie med hembudsförbehåll enligt 4 kap. 27 § aktiebolagslagen. Den som är antecknad som ägare på ett avstämningskonto ska, med de begränsningar som framgår av kontot, anses ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet (4 kap. 1, 16, 17 och 18 §§ samt 6 kap. 1 § kontoföringslagen och 5 kap. 13 § ABL). Det innebär att avstämningsregistret ligger till grund för aktieboken, som i sin tur ligger till grund för dels en aktieägares möjlighet att utöva de rättigheter som en aktieägare har gentemot bolaget, dels bl.a. bolagets möjligheter att bedöma ägarförhållandena i bolaget (5 kap. 1 § ABL).

Juridiska personer som får registreras som förvaltare av värdepapperscentralen

För att en juridisk person ska kunna verka som förvaltare av finansiella instrument krävs att den juridiska personen har registrerats av en svensk värdepapperscentral. De juridiska personer som, enligt 3 kap. 7 § första stycket 1 lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, kan komma i fråga för en sådan registrering är:

1. Riksbanken och andra centralbanker,

2. svenska och utländska clearingorganisationer,

3. värdepapperscentraler samt sådana värdepapperscentraler från

tredjeland som är erkända enligt artikel 25 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

4. värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland

får driva värdepappersrörelse,

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

5. fondbolag och förvaltningsbolag enligt lagen om värdepappers-

fonder, när det gäller fondandelar, och

6. AIF-förvaltare som avses i 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och utländska EES-baserade AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, i lydelsen enligt MiFID II-direktivet, när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar.

Vidare får Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvaltningen av statsskulden medges registrering som förvaltare. Slutligen får kreditinstitut som är auktoriserade enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (kapitaltäckningsdirektivet), och kreditinstitut med huvudkontor i tredjeland som är auktoriserade i det landet medges registrering som förvaltare (3 kap. 7 § första stycket 2 och 3 kontoföringslagen). Det sagda innebär att även utländska rättssubjekt kan vara antagna av en svensk värdepapperscentral som förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Skyldigheten för en förvaltare att lämna in uppgifter

Med registrering som förvaltare följer vissa skyldigheter. En förvaltare ska hos värdepapperscentralen ha ett eller flera avstämningskonton för de förvaltade finansiella instrumenten. Avstämningskontona ska innehålla viss information som gör det möjligt att identifiera förvaltaren m.m. (3 kap. 7–9 §§ kontoföringslagen).

Om en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning enligt 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller motsvarande förfarande enligt regler i det land där värdepapperscentralen är auktoriserad, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Detta förutsätter dock att förvaltaren

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

1. har fått medgivande av värdepapperscentralen till registrering

som förvaltare, och

2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

Om förvaltaren förs in i aktieboken ska det anmärkas att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 5 kap. 11 § aktiebolagslagen ska föras in om aktieägare, dvs. kontaktuppgifter, aktieantal m.m. (5 kap. 14 § första och andra stycket ABL).

Som nämnts ovan är ett avstämningsbolag skyldigt att hålla en utskrift eller annan framställning av aktieboken tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning ska aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. För att möjligheten att ta del av uppgifter om vilka som äger aktier i ett avstämningsbolag inte ska begränsas på grund av att aktierna innehas genom en förvaltare, är förvaltaren skyldig att lämna uppgifter om de aktieägare vars aktier denne förvaltar till värdepapperscentralen. Förvaltaren ska – på begäran av värdepapperscentralen – lämna uppgift om en aktieägares namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer. Vidare är värdepapperscentralen på begäran av ett avstämningsbolag skyldig att kräva in de uppgifter som nyss nämnts. Slutligen har avstämningsbolag rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare (3 kap. 12 § första–tredje styckena kontoföringslagen). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena (3 kap. 12 § fjärde stycket kontoföringslagen). Se vidare avsnitt 5.2.6.

Euroclear Sweden AB (Euroclear) är för närvarande den enda svenska värdepapperscentralen. Förhållandet mellan Euroclear och förvaltare regleras genom avtal. Av Euroclears Allmänna villkor för kontoföring och clearing framgår bl.a. att förvaltaren är skyldig att på begäran lämna uppgifter om aktieägare i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (avsnitt 4.5 i nämnda villkor).

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

5.2.3. Problembeskrivning

Som framgår av vår genomgång av gällande rätt finns det redan i dag ett system i Sverige som i stora delar motsvarar direktivets krav. En viktig utgångspunkt för våra fortsatta resonemang är att vi i möjligaste mån vill behålla denna ordning och således inte genomföra några förändringar av redan etablerade begrepp. Även i fortsättningen bör den intermediär som antagits av en svensk värdepapperscentral för att förvalta aktier i ett avstämningsbolag benämnas förvaltare. Förutom intermediärer som har sin hemvist inom landet kan även utländska intermediärer antas som förvaltare och därmed, genom avtal med värdepapperscentralen, omfattas av uppgiftsskyldigheten enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Det kan vara fråga om intermediärer från såväl en annan medlemsstat som ett tredjeland och även de bör fortsättningsvis regleras i egenskap av förvaltare.

Den nuvarande svenska ordningen bygger på att avstämningsbolaget har kontakt med värdepapperscentralen som i sin tur sköter kontakten med förvaltarna. Det förekommer således inte någon direktkontakt mellan avstämningsbolag och förvaltare. Vår utgångspunkt är att även denna etablerade ordning i möjligaste mån ska behållas och därmed att avstämningsbolagen även i fortsättningen bara ska behöva ha kontakt med värdepapperscentralen, i enlighet med artikel 3a.3 andra stycket i aktieägarrättighetsdirektivet. Ändringsdirektivet bygger dock på uppfattningen att en intermediär i vissa fall ska ha möjlighet att vända sig direkt till bolagen och på så sätt ”hoppa över” andra intermediärer i innehavskedjan. Vi kommer att återkomma till denna fråga, men vill redan här framhålla att en sådan ordning inte är förenlig med den svenska modellen där förvaltaren inte har direktkontakt med avstämningsbolaget. Därtill kommer det förhållandet att den lösning som direktivet föreskriver i denna del i många fall inte synes vara praktisk genomförbar. Som regel behöver det nämligen ske en avstämning av aktieägarens identitet mellan varje intermediär för att aktiebolaget ska kunna förlita sig på att uppgifterna verkligen kommer från rätt aktieägare. En direktkontakt, och därmed ett kringgående av innehavskedjan, riskerar att leda till att bolaget inte kan förlita sig på informationen och därmed att kontakten inte uppfyller sitt syfte.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Genom den nuvarande ordningen är en förvaltare – enligt huvudregeln – skyldig att på begäran av värdepapperscentralen lämna uppgifter om för vems räkning aktierna innehas. Dessa uppgifter har avstämningsbolaget rätt att få del av från värdepapperscentralen. Förutsatt att aktierna enbart förvaltas av en förvaltare sörjer det nuvarande systemet för att ett avstämningsbolag ges möjlighet att identifiera vem som är ägare till aktierna. Det innebär i princip att svensk rätt i denna del redan uppfyller direktivets krav. För det fall aktierna förvaltas av någon annan aktör än en förvaltare – en intermediär av annat slag – kan det dock uppstå problem.

Ändringsdirektivet utgår från att det är komplexa innehavskedjor bestående av intermediärer i flera led och i flera länder som gör det svårt för bolagen att identifiera sina aktieägare (se skäl 4 i ändringsdirektivet). Kedjan behöver emellertid vare sig göras särskilt lång eller komplex för att det ska kunna uppstå problem för ett bolag att identifiera aktieägarna. Det är tillräckligt att aktien innehas genom en aktör som inte är antagen av värdepapperscentralen som förvaltare för att ett avstämningsbolag ska riskera att inte få besked om vem som är ägare. Som exempel kan nämnas följande innehavskedja:

avstämningsbolag–värdepapperscentral–förvaltare–intermediär X–aktieägare. Förvaltaren är skyldig att lämna uppgift till värdepappers-

centralen om för vems räkning aktierna innehas. I detta fall blir svaret att aktierna innehas av intermediären X för annans räkning. Intermediär X har inte någon uppgiftsskyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och det finns således inte någon skyldighet för denne att uppge detta till förvaltaren. Ett av ändringsdirektivets syften är att täppa till denna lucka.

Om intermediär X befinner sig utomlands – antingen inom EES eller i tredjeland – uppstår frågan om vem som ska reglera denna skyldighet. I samband med de kontakter vi och representanter från övriga medlemsstater har haft med kommissionen har det förts diskussioner om hur denna reglering ska ske. Dessa diskussioner har resulterat i slutsatsen att varje medlemsstat bör ta ansvar för ”sina” intermediärer och se till att det finns en skyldighet för dem att lämna uppgifter beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES. Det innebär att om intermediär X i exemplet är hemmahörande i Tyskland, är det Tysklands ansvar att genomföra direktivet på så sätt att det i tysk rätt finns en skyldighet för den

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

tyska intermediären att besvara frågor om för vems räkning som aktierna i ett svenskt avstämningsbolag innehas.

För att ett tyskt bolag ska ges samma möjligheter att identifiera sina aktieägare, måste Sverige ålägga svenska intermediärer en motsvarande uppgiftsskyldighet beträffande exempelvis aktier i ett tyskt bolag som de förvaltar för någon annans räkning. Det bör understrykas att när en svensk intermediär förvaltar aktier som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral så gör de inte det i egenskap av förvaltare. Det finns således för närvarande inte någon uppgiftsskyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument för en svensk intermediär beträffande aktier som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. Denna brist måste enligt vår bedömning åtgärdas för att det inte ska uppstå avbrott i informationsflödet. Av den anledningen bör det införas ett nytt begrepp i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, nämligen ”svensk annan intermediär” som förvarar aktier i en annan egenskap än som förvaltare. Vi kommer att återkomma till detta begrepp i nästa avsnitt.

För att genomföra direktivet måste det även finnas en skyldighet för förvaltare att vidarebefordra förfrågningar om en aktieägares identitet till nästa aktör i kedjan som kan vara en intermediär inom EES eller en intermediär från tredjeland. Även dessa begrepp bör införas i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

5.2.4. Begreppen intermediär, intermediär inom EES, intermediär från tredjeland och svensk annan intermediär

Förslag: Med begreppet intermediär avses i lagen om värdepap-

perscentraler och kontoföring av finansiella instrument ett utländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, ett kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Med begreppet intermediär inom EES avses en inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller som omfattas av lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instruments definition av svensk annan intermediär.

Med begreppet intermediär från tredjeland avses en intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES.

Med begreppet svensk annan intermediär avses en intermediär med bolagsrättslig hemvist i Sverige som tillhandahåller tjänster i annan egenskap än som förvaltare.

Det saknas en legaldefinition av begreppet intermediär

Ändringsdirektivet omfattar bolag inom EES vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Om en aktieägare innehar sina aktier via ett eget värdepapperskonto hos värdepapperscentralen (direktregistrerade aktier) får bolaget via aktieboken (som baseras på avstämningsregistret) reda på vem som är innehavaren av aktierna. I en sådan situation kan bolaget utan svårigheter identifiera aktieägaren.

Som nämnts ovan finns det en skyldighet för förvaltare som förvaltar aktier åt en aktieägare, att till värdepapperscentralen lämna uppgift om för vems räkning aktierna innehas. En förvaltare är med direktivets språkbruk en intermediär som har antagits av svensk värdepapperscentral som förvaltare. Begreppet intermediär existerar emellertid inte i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. I avsnitt 5.2.2 finns en genomgång av vilka aktörer som kan antas som förvaltare. Enligt vår mening bör det inte ske några förändringar i denna systematik och sådana intermediärer som har antagits av en svensk värdepapperscentral som förvaltare bör även i fortsättningen benämnas ”förvaltare”.

Syftet med ändringsdirektivet är att det bl.a. ska finnas en skyldighet för förvaltare och motsvarande intermediärer från andra länder att lämna uppgifter om aktieägares identitet till andra inter-

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

mediärer som förvaltar eller kontoför aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det rör sig om såväl intermediärer som har sin ”hemvist” inom EES, som intermediärer från tredjeland. I syfte att genomföra direktivet är det enligt vår mening nödvändigt att i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument använda begreppet intermediär i dessa fall. Därtill behöver det införas en definition av begreppet svensk annan intermediär.

Definitionen av intermediär

I aktieägarrättighetsdirektivets definition av intermediär anges att det kan vara fråga om värdepappersföretag, kreditinstitut och värdepapperscentraler enligt definitionerna i MiFID II, tillsynsförordningen respektive förordningen om värdepapperscentraler (artikel 2 led d i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt artikel 5 i MiFID II ska medlemsstaterna kräva att den som tillhandahåller investeringstjänster är auktoriserad. Vidare finns det möjlighet för medlemsstaterna att tillåta att s.k. anknutna ombud som är registrerade på deras territorium innehar kunders pengar och/eller finansiella instrument på ett värdepappersföretags vägnar (artikel 29.2 andra stycket MiFID II). Det finns även krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att kreditinstitut och värdepapperscentraler ska auktoriseras innan de börjar bedriva verksamhet (artikel 8 i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler).

Det bör införas en definition av begreppet intermediär i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Den bör i sin tur ligga till grund för de övriga begreppen. Direktivets definition av intermediär hänvisar till definitioner i MiFID II samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och nr 909/2014. Dessa definitioner finns i lagen om värdepappersmarknaden, lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Genom att det i aktieägarrättighetsdirektivet anges att en intermediär kan vara en ”person såsom ett värdepappersföretag” är uppräkningen inte uttömmande. En intermediär kan således vara även en annan typ av juridisk person som erbjuder de i direktivet angivna

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

tjänsterna. Mot denna bakgrund bör definitionen av intermediär ha följande lydelse:

Ett utländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, ett kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Det finns skäl att skilja på intermediär inom EES och intermediär från tredjeland

Den utökade uppgiftsskyldigheten som ändringsdirektivet medför kommer innebära att aktieägares personuppgifter ska lämnas mellan intermediärer och mellan olika medlemsstater. Det är av vikt att dessa uppgifter hanteras på ett korrekt och rättssäkert sätt. Inom EES står intermediärerna under tillsyn i respektive medlemsstat, vilket säkerställer att de hanterar bl.a. personuppgifter i enlighet med personuppgiftsförordningen och därmed på ett rättssäkert sätt. Tillsynen är även viktig för att säkerställa att intermediärer inte lagrar personuppgifter i strid med ändringsdirektivet (se artikel 3a.4 andra stycket i aktieägarrättighetsdirektivet).

Det kan vara så att det även finns intermediärer som inte är auktoriserade eller registrerade inom EES – intermediärer från tredjeland – som har rutiner som säkerställer att aktieägarnas personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt. Till skillnad från intermediärer inom EES, är det dock inte möjligt att beträffande denna tämligen heterogena grupp lämna en generell garanti för att personuppgifter kommer hanteras på ett sätt som motsvarar vad som följer av personuppgiftsförordningen. Det finns enligt vår mening därför skäl att göra skillnad mellan ”intermediär inom EES” och ”intermediär från tredjeland”. Därmed finns det ett behov av att i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument införa definitioner av dessa båda begrepp. Vi kommer i de följande avsnitten och särskilt i avsnitt 5.5 att återkomma till vad dessa resonemang har för betydelse ifråga om när uppgifter ska kunna lämnas till intermediärer från tredjeland.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Definitionen av intermediär inom EES

Att intermediärer omfattas av ett tvingande regelverk och står under tillsyn säkerställer bl.a. att aktieägarnas personuppgifter hanteras på ett korrekt sätt. Av den anledningen bör definitionen av begreppet ”intermediär inom EES” utgå från att intermediären ska vara auktoriserad. Även en förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är en intermediär som är auktoriserad inom EES. Eftersom vår avsikt är att förvaltare inte ska omfattas av begreppet bör dessa uttryckligen vara undantagna från definitionen. Vidare bör de aktörer som omfattas av begreppet svensk annan intermediär undantas från denna definition. Detta eftersom vi i det följande kommer lämna förslag som innebär att denna grupp av intermediärer ska åläggas en uppgiftsskyldighet i förhållande till bolag som har en bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral (se avsnitt 5.2.6).

Mot denna bakgrund och med beaktade av definitionen i aktieägarrättighetsdirektivet bör begreppet ”intermediär inom EES” ges följande innebörd i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument:

En inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller som omfattas av lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instruments definition av svensk annan intermediär.

Det bör understrykas att intermediärer från ett annat land inom EES än i Sverige kan registreras som förvaltare av en svensk värdepapperscentral (se exempelvis 3 kap. 7 § första stycket kontoföringslagen). Under sådana förhållandena omfattas de – enligt huvudregeln – av den uppgiftsskyldighet som gäller för förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Definitionen av intermediär från tredjeland

Enligt direktivet ska bestämmelserna i kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet även tillämpas på intermediärer från tredjeland när de tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration av eller

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det är således fråga om intermediärer som vare sig är intermediär inom EES, förvaltare och svensk annan intermediär och de ska uttryckligen undantas denna definition. Begreppet ”intermediär från tredjeland” bör ha följande betydelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument:

En intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES.

Definitionen av svensk annan intermediär

Som vi redogjort för i avsnitt 5.2.3 kräver ett genomförande av direktivet bl.a. att en svensk annan intermediär som förvaltar aktier i bolag som har bolagsrättslig inom EES vissa skyldigheter. Eftersom vi anser att innebörden av begreppet förvaltare inte bör förändras, bör det enligt vår bedömning införas ett nytt fjärde begrepp ”svensk annan intermediär” med följande innebörd:

En i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än som förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

En förutsättning för att en juridisk person ska omfattas av definitionen är att den har auktorisation för att här i landet bedriva verksamhet som innebär förvar, administration eller förande av värdepapperskonton. Dessa verksamheter regleras i lagen om värdepappersmarknaden. En andra förutsättning för att en juridisk person ska omfattas av definitionen är denne tillhandahåller tjänsten i annan egenskap än som förvaltare. En intermediär som är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral och tillhandahåller tjänster avseende aktier i ett svenskt avstämningsbolag omfattas således inte av definitionen. Om däremot förvaltaren tillhandahåller tjänster beträffande aktier i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral, så sker det inte i egenskap av förvaltare och därmed omfattas intermediären av definitionen. Definitionen omfattar slutligen även en svensk värdepapperscentral den förvaltar aktier i egenskap av värdepapperscentral för investerare (investor CSD).

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Det ovan redovisade innebär att en intermediär hemmahörande i Sverige som tillhandahåller sådana tjänster som omfattas av begreppet intermediär, kan göra det i egenskap av såväl förvaltare som svensk annan intermediär. Avgörande för vilken roll som intermediären intar är beträffande vilka aktier som tjänsterna tillhandahålls. Om tjänsterna tillhandahålls för aktier som är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral, sker det i egenskap av förvaltare. Om tjänsterna i stället tillhandahålls i förhållande till aktier som är kontoförda hos en utländsk värdepapperscentral, sker det i egenskap av svensk annan intermediär. Vår bedömning är att rollen som svensk annan intermediär huvudsakligen kommer avse förvaltare som uppträder i en annan roll.

Avslutningsvis vill vi uppehålla oss något vid kravet på auktorisation. Förvaring av finansiella instrument för kunds räkning är en sidotjänst enligt lagen om värdepappersmarknaden (2 kap. 2 § samma lag). Det innebär att en juridisk person som tillhandahåller enbart denna sidotjänst, eventuellt i kombination med andra sidotjänster men utan att tillhandahålla någon investeringstjänst (huvudtjänst), inte omfattas av något krav på tillstånd. För juridiska personer som förvarar aktier för kunds räkning i rollen som förvaltare råder strikta villkor (3 kap. 7 § kontoföringslagen). Det framstår därmed som högst rimligt om definitionen av svensk annan intermediär innehåller ett uttryckligt krav på auktorisation. Vi menar även att det inte är juridiskt möjligt att utan registrering som förvaltare förvara svenska aktier för någon annans räkning. Även om parterna är av uppfattningen att de träffat en sådan överenskommelse, är den juridiska personen i juridisk mening att beteckna som aktieägare och således inte intermediär. Ett sådant upplägg omfattas således inte av aktieägarrättighetsdirektivet och därmed riskerar inte den här föreslagna definitionen av svensk annan intermediär att utesluta juridiska personer som är intermediärer i aktieägarrättighetsdirektivets mening.

5.2.5. En förvaltare ska vidarebefordra en förfrågan om en aktieägares identitet

Förslag: En förvaltare som saknar uppgift om vem som är ägare

av aktier i ett avstämningsbolag ska utan dröjsmål vidarebefordra en begäran om att få en sådan uppgift till den intermediär för vars

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

räkning aktierna innehas. En förvaltare ska utan dröjsmål vidarebefordra mottagna uppgifter om en aktieägares identitet till värdepapperscentralen.

Den som lämnar uppgifter i enlighet med lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt. En värdepapperscentral eller en förvaltare får inte lagra personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera aktieägare under längre tid än tolv månader efter det att förvaltaren fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet.

Nuvarande ordning uppfyller i stort direktivets krav beträffande aktier i avstämningsbolag

Som vi nämnt ovan gör vi bedömningen att den nuvarande ordningen, som etablerats genom lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, på ett övergripande plan uppfyller ändringsdirektivet krav. Om en aktieägare innehar aktier enbart via en förvaltare råder det i dag inte några svårigheter för bolagen att få reda på aktieägarens identitet, eftersom förvaltare omfattas av lagens uppgiftsskyldighet. Utländska intermediärer som antagits som förvaltare kan dock vara undantagna från denna skyldighet. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2.7. I samma avsnitt lämnar vi även förslag om vissa justeringar i fråga om vilka uppgifter som upplysningsskyldigheten ska avse.

Som vi nämnt i avsnitt 5.2.3 har vi identifierat två situationer där lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument inte uppfyller ändringsdirektivets krav och där det därmed kan uppstå problem för bolagen att identifiera sina aktieägare. Den första situationen är när aktier i ett svenskt bolag innehas av en förvaltare för en annan intermediärs räkning. Uppgiftsskyldigheten enligt den aktuella lagen åvilar enbart förvaltare. Det innebär att en svensk värdepapperscentral inte kan kräva in uppgifter från en intermediär som inte är förvaltare i lagens mening, i syfte att avstäm-

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

ningsbolaget ska kunna klarlägga för vems räkning som intermediären innehar aktierna. Den andra situationen är om en svensk annan intermediär förvaltar aktier för någon annans räkning i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral.

Det kan uppstå problem när intermediärer ingår i innehavskedjan

Enligt vår mening kan den första situationen som vi redovisat ovan uppstå i samband med att en aktie innehas genom en kedja av förvaltare och intermediärer som inte är förvaltare i den mening som avses i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Som exempel kan nämnas att en aktieägare innehar aktier via den utländska banken X som har konto hos förvaltaren Y som i sin tur har avstämningskonto hos en svensk värdepapperscentral där bolaget har registrerat sina aktier. Enligt nuvarande bestämmelser i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är förvaltaren skyldig att till värdepapperscentralen lämna uppgift om för vems räkning aktien förvaltas. Det besked som värdepapperscentralen kan förväntas få i en sådan situation, är att aktien innehavs av den utländska banken X för någon annans räkning. Vem denna ”någon” är kommer förvaltaren Y inte att kunna svara på. Inte heller finns det möjlighet för värdepapperscentralen att kräva in denna uppgift från intermediärer inom EES eller intermediärer från tredjeland (banken X), som inte lyder under svensk rätt. Med nuvarande regelverk är det således inte möjligt för avstämningsbolaget att få besked om vem som är aktieägare i detta fall.

Det ovan skisserade exemplet är en sådan situation som man velat komma till rätta med genom ändringsdirektivet. Med den utformning som lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument har, kan enligt vår bedömning dessa situationer endast uppstå när innehavskedjan består av en eller flera intermediärer som inte omfattas av lagens upplysningsskyldighet. Förutsatt att det är fråga om intermediärer med hemvist i ett annat land än Sverige, är det inte möjligt att genom svenska lagstiftningsåtgärder komma till rätta med detta problem. Såvitt gäller intermediär inom EES är avsikten med ändringsdirektivet att respektive medlemsstat ska vidta åtgärder, för att de intermediärer som är auktoriserade i landet ska

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

vara skyldiga att till bolag inom andra medlemsstater lämna de uppgifter som krävs för att bl.a. svenska bolag ska kunna identifiera sina aktieägare. Kort sagt, när ändringsdirektivet är genomfört kommer den utländska banken X, om den är en intermediär inom EES, vara skyldig att till förvaltaren Y lämna uppgift om för vems räkning banken innehar aktien.

En begäran om aktieägares identitet ska vidarebefordras i vissa fall

Enligt ändringsdirektivet ska en intermediär som inte kan svara på vem som är aktieägare vidarebefordra förfrågan till nästa intermediär i kedjan. Avsikten är således att bolagen inte ska behöva vända sig till flera intermediärer, utan att kontakt enbart ska behöva tas med den intermediär som befinner sig närmast bolaget i innehavskedjan. För svensk del innebär det att ett avstämningsbolag som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral även i fortsättningen endast ska behöva vända sig dit med sin förfrågan. Den förfrågan vidarebefordras av värdepapperscentralen till förvaltaren. En förvaltare som saknar uppgift om vem som är ägare till aktierna, är i dag inte skyldig att vidarebefordra begäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. För att genomföra direktivet i denna del är det nödvändigt att lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument kompletteras med en sådan skyldighet.

I avsnitt 5.2.4 har vi gjort bedömningen att det är nödvändigt att göra skillnad mellan intermediärer inom EES och intermediärer från tredjeland. Skälet till det är att det i den senare gruppen av intermediärer inte nödvändigtvis finns garantier för att en aktieägares personuppgifter hanteras på ett korrekt sätt. Som vi återkommer till i avsnitt 5.5 bör det därmed införas begränsningar när det kommer till möjligheterna att skicka personuppgifter till intermediärer från tredjeland. I den aktuella situationen handlar det dock inte om att förvaltare ska skicka personuppgifter till den intermediär som befinner sig längre ned i kedjan, dvs. längre bort från bolaget. Det rör sig i stället om en förfrågan om att intermediären ska skicka personuppgifter, som den redan har tillgång till, ”uppåt” i innehavskedjan, dvs. i riktning mot bolaget. Av den anledningen gör vi bedömningen att det inte är samma risker förknippade med att sända en begäran om

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

personuppgifter även till intermediärer från tredjeland. Således bör en förvaltare vara skyldig att vidarebefordra värdepapperscentralens begäran till den ”intermediär” för vars räkning aktierna innehas.

Vidare är ändringsdirektivets avsikt att uppgifterna om en aktieägares identitet ska vidarebefordras i en kedja av intermediärer till det bolag som har begärt uppgifterna. Lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument saknar bestämmelser om att en förvaltare är skyldig att till värdepapperscentralen vidarebefordra sådana uppgifter från en intermediär som befinner sig längre ned i innehavskedjan. Även i denna del är det, för att genomföra direktivet, nödvändigt att lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument kompletteras med en skyldighet för förvaltare att vidarebefordra mottagna uppgifter från en intermediär till värdepapperscentralen.

Skyldigheten att säkerställa att uppgifterna kan lämnas utan hinder

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet enligt artikel 3a inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal, lag, förordning eller administrativa bestämmelser (artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt vår mening bör denna del av artikeln genomföras på sådant sätt att det införs en bestämmelse som säkerställer att den som lämnar uppgifter i enlighet med den aktuella lagen inte gör sig skyldig till brott mot tystnadsplikt. En sådan bestämmelse finns i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning där det anges att den som är eller har varit anställd hos ett finansiellt företag och har gjort en anmälan till ett sådant rapporteringssystem som avses där får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse hade skett (2 kap. 8 § andra stycket). På samma sätt bör det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument anges att den som lämnar uppgifter i enlighet med lagen inte får göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Lagring av uppgifter m.m.

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, säkerställa att bolagen eller intermediärerna inte lagrar aktieägares personuppgifter, som har överförts till dem i enlighet med artikel 3a i aktieägarrättighetsdirektivet, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare. Medlemsstaterna får dock i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål.

Enligt gällande rätt är ett aktiebolag skyldigt att bevara aktieboken så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning. När aktieboken, som i fallet med avstämningsbolag, förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur aktieboken bevaras i minst tio år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel (5 kap. 3 § första och tredje stycket ABL).

Det nyss redovisade innebär att ett aktiebolags skyldighet att bevara uppgifter om aktieägare är betydligt mer långtgående än vad som föreskrivs i ändringsdirektivet. Skyldigheten att bevara uppgifterna har motiverats med att det ska vara möjligt att ta reda på tidigare händelser och förhållanden när det gäller aktieinnehav. Detta kan t.ex. vara av betydelse för aktieägare eller dennes rättsinnehavare i händelse av en tvist (prop. 2004/05:85 s. 572). Med utgångspunkt i att det finns en rätt för en enskild medlemsstat att föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål än vad som följer av ändringsdirektivet saknas det enligt vår mening skäl att föreslå några ändringar i denna del (jfr även skäl 7 i ändringsdirektivet).

I fråga om förvaltares hantering av uppgifter innebär ovan redovisade förslag till förändringar att förvaltare kommer att få tillgång till fler personuppgifter än tidigare. I vissa av dessa situationer kan förvaltaren komma att inta rollen som förmedlare av personuppgifter från en intermediär inom EES till ett avstämningsbolag. I syfte att genomföra ändringsdirektivet i denna del bör det enligt vår bedömning införas en ny bestämmelse som begränsar en förvaltares

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

rätt att lagra uppgifter som mottagits enbart i detta syfte. En förvaltare ska inte ha rätt att lagra uppgifterna mer än tolv månader efter det att förvaltaren fått kunskap om att personen inte längre är ägare till aktierna.

Det sagda innebär att bestämmelsen enbart tar sikte på när förvaltaren fått del av personuppgifter i syfte att aktieägaren ska kunna identifieras. Andra uppgifter – exempelvis uppgifter om en juridisk person som är aktieägare – omfattas inte av bestämmelsen. Inte heller personuppgifter som förvaltaren fått del av för andra syften omfattas av gallringsskyldigheten.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Av direktivet framgår att kommissionen har getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minikraven för överföring av information om aktieägares identitet, när det gäller formatet för den information som ska överföras och formatet för begäran, inklusive deras säkerhet och kompabilitet, samt de tidsfrister som ska hållas (artikel 3a.8 i aktieägarrättighetsdirektivet). Detta arbete är pågående, men enligt de uppgifter vi har tillgång till kommer denna tillkommande rättsakt att vara en förordning. De tillkommande bestämmelserna kommer under dessa förutsättningar således bli direkt gällande i Sverige. Trots detta kan det finnas ett behov att vidta ytterligare åtgärder när denna förordningen har antagits. Av den anledningen bör det införas ett bemyndigande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet. Vi vill framhålla att det verkliga behovet av detta bemyndigande kan bedömas slutligt först när kommissionens genomförandeakter har antagits den 10 september 2018.

5.2.6. Uppgifter i förhållande till bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES

Förslag: En svensk annan intermediär som förvaltar aktier åt

någon annan i ett aktiebolag, med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepappers-

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

central, ska vara skyldig att på begäran av aktiebolaget, en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär, som håller aktier för en svensk annan intermediärs räkning, lämna uppgift om en aktieägares identitet.

Om en svensk intermediär saknar uppgift om vem som är aktieägare ska begäran om aktieägarens identitet vidarebefordras till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Vidare ska en svensk annan intermediär utan dröjsmål vidarebefordra uppgift om aktieägares identitet till det aktiebolag, den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt uppgifterna.

Personuppgifter som har mottagits från en intermediär uteslutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en svensk annan intermediären fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet.

Aktier som förvaltas av en svensk annan intermediär

I avsnitt 5.2.5 har vi konstaterat att det inte finns någon skyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument för värdepapperscentraler eller förvaltare att lämna uppgifter beträffande ägare till aktier i bolag som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. Av ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska se till att ”bolag” har rätt att identifiera sina aktieägare (artikel 3a.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Vi har ovan gjort bedömningen att avsikten därmed är att medlemsstaterna ska se till att bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES ges möjlighet att begära in uppgifter om sina aktieägare även när dessa aktieägares aktier förvaltas av aktörer i en annan medlemsstat. Om en sådan möjlighet inte införs riskerar det att uppstå svårigheter för bolagen att identifiera sina aktieägare så snart det är fråga om ett gränsöverskridande ägande (jfr skäl 8 i ändringsdirektivet). För att komma till rätta med detta problem bör det enligt vår mening införas en ny bestämmelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

finansiella instrument som utökar den nuvarande efterfråganderätten till att även omfatta ägare till aktier som har utgivits av aktiebolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Skyldigheten kommer att i första hand omfatta aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES än Sverige. Det finns dock en möjlighet att skyldigheten även kan komma att omfatta aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige som i så fall har registrerats hos en utländsk värdepapperscentral. Detta under den ytterligare förutsättningen att en svensk värdepapperscentral inte samtidigt kontoför samma aktier genom länk med den utländska värdepapperscentralen.

Enligt vår bedömning är det en svensk annan intermediär som kan komma att ha sådan information som de aktuella bolagen är i behov av för att kunna identifiera sina aktieägare. Av den anledningen faller det sig naturligt att införa en bestämmelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument enligt vilken en intermediär inom EES ska kunna begära in uppgift från en svensk annan intermediär om för vems räkning en viss aktie förvaltas. En sådan begäran bör även kunna komma direkt från bolaget och en svensk annan intermediär. I avsnitt 5.2.5 har vi gjort bedömningen att det bör ställas särskilda krav på intermediärer från tredjeland för att personuppgifter ska kunna skickas till dem. Vi återkommer i avsnitt 5.5 till denna fråga. Den här aktuella bestämmelsen bör i likhet med de förslag till ändringar som vi lämnat beträffande 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument begränsas till en skyldighet att lämna uppgifter direkt till bolaget, intermediärer inom EES eller en svensk annan intermediär.

Slutligen bör det framhållas att en värdepapperscentral kan vara kontohållare även för värdepapper som har emitterats genom en annan värdepapperscentral på en annan marknad, i ett annat land. Det blir fallet om den förra värdepapperscentralen upprättar en länk och blir deltagare i den senare värdepapperscentralen, genom vilken en viss mängd av värdepapper förvaras av den förra värdepapperscentralen, vilken i just detta avseende betecknas som en värdepapperscentral för investerare (prop. 2015/16:10 s. 128). En svensk värdepapperscentral omfattas i dessa fall av begreppet svensk annan inter-

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

mediär och kommer därmed också omfattas av den uppgiftsskyldighet som vi föreslår ska införas i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

En svensk annan intermediär som ingår i en kedja av intermediärer

Det kan vara så att en svensk annan intermediär ingår i en kedja i vilken det även längre ned i kedjan, dvs. närmare den slutliga aktieägaren, ingår andra intermediärer som inte omfattas av svensk rätt. I en sådan situation kan en tillfrågad svensk annan intermediär sakna kunskap om vem som är aktieägare. Däremot har en svensk annan intermediär kunskap om för vems räkning aktierna innehas, dvs. nästa intermediär i kedjan. För att ändringsdirektivets syfte ska uppnås bör det, enligt vår bedömning, införas en skyldighet för en svensk annan intermediär att vidarebefordra en sådan förfrågan om aktieägarens identitet till nästa intermediär i kedjan. Denna skyldighet bör utformas på samma sätt som det nya stycket vi föreslår ska införas i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. För att regelverket ska bli heltäckande bör en svensk annan intermediär dessutom vara skyldig att vidarebefordra uppgifter om en aktieägare som kommer från en intermediär som befinner sig längre ned i kedjan, dvs. närmare aktieägaren. Därmed säkerställs att aktiebolaget i slutändan får de uppgifter som behövs för att kunna identifiera aktieägaren. Eftersom det är fråga om personuppgifter bör utgångspunkten vara att dessa enbart ska vidarebefordras till bolaget, intermediärer inom EES eller en svensk annan intermediär utan att det ställs några ytterligare krav. Vi återkommer till intermediärer från tredjeland i avsnitt 5.5.

Information ska lämnas i enlighet med svensk rätt

Frågan är då vilka uppgifter som en svensk annan intermediär ska vara skyldig att lämna till en intermediär inom EES eller annan svensk intermediär? Av aktieägarrättighetsdirektivet framgår att med aktieägare avses en fysisk eller juridisk person som erkänns enligt tillämplig lag (artikel 2 led b i aktieägarrättighetsdirektivet). Av artikel 2 led j i aktieägarrättighetsdirektivet framgår vilken information som bolaget minst bör få tillgång till. Av artikel 2 led d framgår

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

vilka intermediärer som omfattas av bl.a. direktivets uppgiftsskyldighet. Enligt vår mening uppfyller lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stort sett dessa krav när det gäller aktier i svenska avstämningsbolag som kontoförs enligt den lagen (se 3 kap. 12 §). Nedan lämnar vi dock förslag om att uppgiftsskyldigheten ska kompletteras i vissa avseenden.

Det framstår som naturligt om uppgiftsskyldigheten i förhållande till bolag som har sina aktier kontoförda hos en utländsk värdepapperscentral är densamma som i förhållande till bolag som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. I så fall ska lämnade uppgifter om aktieägare avse detaljerade uppgifter om slutliga aktieägare enligt svensk rätt. Vi vill dock framhålla att det förhållandet att begreppet aktieägare inte har harmoniserats i aktieägarrättighetsdirektivet kan föranleda en annorlunda tolkning i vissa fall.

Lagring av uppgifter m.m.

I avsnitt 5.2.5 har vi lämnat förslag om att det ska införas en bestämmelse som reglerar rätten att lagra uppgifter som en förvaltare erhåller för att ett avstämningsbolag ska kunna identifiera sina aktieägare. För att genomföra ändringsdirektivet bör det införas en liknande bestämmelse som reglerar svenska intermediärers rätt att lagra uppgifter i syfte att identifiera aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Bestämmelsen tar endast sikte på när den svenske intermediären fått del av personuppgifter i syfte att aktieägaren ska kunna identifieras. Andra uppgifter – exempelvis uppgifter om en juridisk person som är aktieägare – omfattas inte av bestämmelsen. Inte heller personuppgifter som en svensk annan intermediär fått del av för andra syften omfattas av gallringsskyldigheten.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Mot bakgrund av de överväganden som vi gjort i avsnitt 5.2.5 bör det införas ett bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet. Som

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

vi framfört tidigare kan behovet av ett bemyndigande bedömas slutgiltigt först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

5.2.7. Uppgiftsskyldigheten bör utökas i vissa avseenden

Förslag: Uppgiftsskyldigheten enligt lagen om värdepapperscen-

traler och kontoföring av finansiella instrument ska utökas till att i förekommande fall omfatta aktieägarens e-postadress och, om bolaget begär det, uppgift om tidpunkten när aktieägaren förvärvade aktierna. Vidare bör bestämmelserna om rättelse förtydligas.

Bedömning: Finansinspektionen bör alltjämt ha möjlighet att

meddela undantag från uppgiftsskyldigheten. Det saknas övervägande skäl att begränsa bolagens efterfråganderätt när det gäller ägare av mindre aktieposter.

Uppgifter om e-postadress och när aktierna förvärvades

Även om lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument innebär att svensk rätt på ett generellt plan uppfyller ändringsdirektivets krav, har vi kunnat konstatera att uppgiftsskyldigheten inte omfattar uppgift om det datum från och med vilket aktierna innehas. Vidare omnämns inte e-postadress uttryckligen bland de kontaktuppgifter som ska lämnas till värdepapperscentralen.

Under utredningsarbetet har vi upplysts om att det i dag saknas teknisk möjlighet att få fram uppgifter om från vilket datum en aktie innehas. Av de uppgifter som lämnats till oss framgår att det skulle vara mycket kostsamt att ta fram den typ av system som skulle krävas för att kunna redovisa sådana uppgifter. Till saken hör också att även om det skulle vara möjligt att införa sådana system, skulle det trots allt kunna uppstå situationer där det inte är möjligt att ange ett bestämt datum från vilken en aktie innehas. Som exempel kan nämnas att en aktieägare under lång tid har köpt och sålt aktier i ett visst bolag. Det kan konstateras att innehavet har varierat över tid men det är inte möjligt att ange exakt när aktierna förvärvats. Till detta

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

kommer att i svenska avstämningsbolag saknar uppgiften praktisk betydelse. För svenskt vidkommande framstår denna tillkommande uppgiftsskyldighet som i det närmaste meningslös. Dock ska uppgiftsskyldigheten även fullgöras i förhållande till bolag som är hemmahörande i andra medlemsstater. Med hänsyn tagen till hur direktivet utformats, ser vi inte att det skulle finnas något alternativ till att utöka uppgiftsskyldigheten. Denna skyldighet gäller dock enbart om ett bolag begär att sådana uppgifter ska lämnas. För det fall den svenska intermediären saknar de tekniska lösningarna för att lämna ut sådana uppgifter och förfrågan därmed kommer resultera i betydande kostnader, bör den svenska intermediären ha rätt att ta betalt för dessa.

Vidare ska uppgift om e-postadress lämnas om förvaltaren har tillgång till sådan uppgift. Även i denna del har det under utredningsarbetet ifrågasatts vilket behov ett bolag har av sådana uppgifter. Epost bör exempelvis inte vara tillräckligt säkert för att skicka känsliga uppgifter mellan bolaget och dess aktieägare, och således kommer det att finnas en begränsad praktisk nytta med en sådan uppgift. Vi har förståelse för dessa synpunkter, men gör bedömningen att vi med hänsyn till hur direktivet är utformat är tvingade att föreslå ett sådant krav i lagen. Det bör framhållas att denna uppgift bara ska lämnas om exempelvis en förvaltare har tillgång till den. Ändringen innebär således inte någon skyldighet för förvaltaren att begära in sådan uppgift från aktieägaren.

Det bör fortsatt varas möjligt att medge undantag från uppgiftsskyldigheten

Av avsnitt 5.2.2 framgår att Finansinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av 3 kap. 12 § första och andra stycket lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Möjligheten till undantag tar sikte på utländska intermediärer som antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Före 1996 var det enbart svenska auktoriserade förvaltare som var skyldiga att lämna uppgift om för vems räkning de innehade aktien (se 8 kap. 8 § aktiekontolagen [1989:827] i dess ursprungliga lydelse). Genom SFS 1996:179 togs denna begränsning bort och uppgiftsskyldigheten

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

kom att gälla samtliga intermediärer som antagits som förvaltare, dvs. även utländska värdepappersinstitut.

I samband med att bestämmelserna överfördes till lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, konstaterades i förarbetena att den utökade uppgiftsskyldigheten inte hade fått önskad effekt. Det framhölls att trots att mycket tydde på att svenska aktier i allt större omfattning förvaltades av utländska institut, förekom det nästan inte alls att utländska institut begärde tillstånd som förvaltare hos Finansinspektionen (på den tiden var det inspektionen som meddelade sådana tillstånd). I stället kunde det vara så att de utländska instituten lät sig registreras på individuella konton i eget namn trots att aktierna innehades för annans räkning. Vidare hade utländska institut möjlighet att anmäla sig som kund hos en svensk förvaltare. En registrerad ”ägare” kan således alltjämt vara ett utländskt värdepappersinstitut som i sin tur innehar aktierna för annans räkning. Så t.ex. kan en svensk bank vara förvaltare som innehar aktierna för en fransk banks räkning. Den sistnämnda banken är i sin tur intermediär inom EES som innehar aktierna för en kunds räkning, vilken är den egentlige ägaren av instrumenten. I en sådan situation följer den franska banken en utländsk rättsordning som kan innehålla sekretessbestämmelser som gör det omöjligt att offentliggöra uppgifter om den verkliga ägaren (prop. 1997/98:160 s. 124125).

Mot denna bakgrund fanns det skäl som talade för att återgå till den tidigare ordningen och undanta utländska förvaltare från skyldigheten att redovisa ägarförhållanden och på så sätt säkerställa att länkar mellan den svenska värdepapperscentralen och utländska marknader i fortsättningen skulle kunna tillskapas som avsetts. Dock framhölls att en sådan ordning skulle kunna leda till en ökad överströmning av uppdrag till utländska förvaltare. Mest konsekvent skulle därför vara att befria även svenska förvaltare från uppgiftsskyldigheten. En sådan ordning skulle dock innebära att bestämmelserna om aktiebokens offentlighet behövde ändras och bl.a. denna fråga ansågs ha en sådan principiell räckvidd att regeringen inte ansåg det vara möjligt att lämna några sådana förslag till ändringar. I stället infördes den aktuella undantagsregeln (prop. 1997/98:160 s. 125).

Införandet av undantagsregeln har således motiverats av att utländska intermediärer inte ska avstå från att låta registrera sig som förvaltare i Sverige på grund av den relativt långtgående öppenhet

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

som råder här beträffande aktieägares identitet. Ändringsdirektivet innebär att det inom EU tas steg mot en ökad transparens i fråga om aktieägares identitet. Därtill ska medlemsstaterna säkerställa bl.a. att intermediärer som redovisar information om aktieägares identitet i enlighet med direktivet inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal, lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser (artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). En ökad harmonisering av uppgiftsskyldigheten kan förväntas medföra ett minskat behov av att tillämpa undantagsregeln i förhållande till intermediärer inom EES som antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Det bör inte heller vara möjligt för Finansinspektionen att meddela undantag från skyldigheten att lämna uppgifter med stöd av kommissionens kommande förordning. Däremot bör det alltjämt vara möjligt att meddela undantag i förhållande till intermediärer från tredjeland, för att kunna upprätta nödvändiga länkar till utländska marknader. Av dessa skäl anser vi att det i nuläget inte bör ske några ändringar i den aktuella bestämmelsen.

Det saknas övervägande skäl att begränsa efterfråganderätten

Som ovan nämnts ges i ändringsdirektivet möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att ett aktiebolags rätt att begära identifiering av aktieägare endast ska gälla ifråga om aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 procent. Någon sådan begränsning finns inte i dag i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. I sammanhanget kan parentetiskt dock nämnas att i den offentliga versionen av aktieboken i ett avstämningsbolag ska en aktieägare med ett innehav som uppgår till högst 500 (förvaltarregistrerade) aktier inte tas med. Denna begränsning har motiverats dels med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat intresse av att känna till namnet på de personer som har små aktieposter och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning, dels med att en redovisning av samtliga innehav kan göra den information som aktieboken ger svåröverskådlig och svårtydd (prop. 1970:99 s. 60 och prop. 2004/05:85 s. 285).

Det som talar för att införa en efterfrågandegräns i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

att den skulle medföra att svenska värdepapperscentraler och förvaltare påförs en mindre administrativ börda med anledning av den utökade uppgiftsskyldigheten. Det är dock inte möjligt att bortse ifrån att en sådan begränsning skulle innebära ett väsentligt nytt inslag i lagstiftningen och den skulle medföra att svenska bolag inte får begära att en förvaltare ska redovisa aktieinnehav som förvaltaren förvaltar åt någon annan om innehavet understiger en viss gräns.

Den övre gräns som anges i direktivet (0,5 procent av aktierna eller rösterna) är tämligen hög och kommer – om den utnyttjas till fullo – leda till att bolagen inte kan ta reda på vem som är aktieägare även när det gäller relativt stora innehav. Det är naturligtvis möjligt att sätta gränsen betydligt lägre, men även innehav som understiger 0,5 procent av aktierna i ett publikt noterat aktiebolag kan representera ett mycket stort innehav, där det kan finnas ett berättigat behov för bolagen att få reda på aktieägarens identitet. Tabellen nedan visar vad ett antal olika gränser skulle innebära i ett urval av publika noterade aktiebolag.

En gräns om 0,5 procent skulle således exempelvis i Telia innebära att bolaget inte skulle ha rätt att efterfråga identiteten på aktieägare som innehar färre än ca 21 miljoner aktier. Det är ett betydande innehav och även en gräns på 0,001 procent innebär att bolaget inte skulle ges möjlighet att identifiera aktieägare med relativt stora innehav. För att tydliggöra detta ytterligare kan det finnas skäl att ange vad dessa aktieposter har för ungefärligt marknadsvärde.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Det framstår enligt vår bedömning inte som motiverat att begränsa efterfråganderätten, och vi föreslår därför inte några ändringar i denna del.

Ansvaret för förandet av aktieboken

Under utredningsarbetet har vi fått synpunkter från Euroclear om att de nuvarande bestämmelserna som reglerar avstämningsbolags möjlighet att ingå avtal med den värdepapperscentral där bolagets aktier är kontoförda, kan leda till problem bl.a. i de fall då det föreligger en skillnad mellan innehållet i avstämningsregistret och aktieboken.

Enligt 5 kap. 12 § aktiebolagslagen kan styrelsen i ett avstämningsbolag

1. träffa ett avtal med den värdepapperscentral där bolagets aktier är

kontoförda om att värdepapperscentralen ska ansvara för aktieboken,

2. träffa ett avtal med en annan värdepapperscentral om att den vär-

depapperscentralen ska ansvara för aktieboken, eller

3. välja att själv ansvara för aktieboken.

Enligt Euroclear kan vare sig styrelsen eller en annan värdepapperscentral som saknar insyn i avstämningsregistret utan betydande svårighet och risk ta ansvar för aktieboken. Därtill är Euroclear med

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

anledning av sekretessen i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument förhindrat att lämna ut de uppgifter som behövs för att en annan part ska kunna föra aktieboken (8 kap. 2 § kontoföringslagen). Den nuvarande ordningen kan därför, enligt Euroclear, leda till att det uppstår frågor om tillförlitligheten av uppgifterna i aktieboken och detta problem bör enligt Euroclear hanteras genom att bestämmelserna ändras på så sätt att den värdepapperscentral som kontoför bolagets aktier även är skyldig att föra aktieboken.

De nuvarande bestämmelserna om ansvaret för förande av aktieboken i avstämningsbolag infördes genom SFS 2016:16 och trädde i kraft den 1 mars 2016. Dessförinnan var det den svenska värdepapperscentralen som förde avstämningsregistret och som också ansvarade för att föra och bevara aktieboken (se 5 kap. 12 § andra stycket ABL i dess ursprungliga lydelse). Ett aktiebolag kan fritt välja hos vilken värdepapperscentral som bolagets aktier ska kontoföras. Även om bolaget väljer en utländsk värdepapperscentral ska den nationella bolagsrätten alltjämt tillämpas i bolaget. Det senare gäller så länge nationell rätt inte inskränker bolagets fria val.

I förarbetena till ändringen i 5 kap. 12 § aktiebolagslagen, konstaterade regeringen att enligt förordningen om värdepapperscentraler är förandet av aktieboken en frivillig uppgift för en värdepapperscentral. Att införa ett krav om att svenska värdepapperscentraler ska vara skyldiga att erbjuda en sådan tjänst skulle därmed riskera att missgynna utländska värdepapperscentraler som inte erbjuder denna tjänst. Därmed skulle ett sådant krav enligt regeringen väsentligt inskränka emittentens valfrihet och sannolikt innebära en i vart fall indirekt diskriminering av utländska värdepapperscentraler (prop. 2015/16:10 s. 179180).

Såvitt känt är det inte något avstämningsbolag som hittills har valt att utnyttja den valfrihet som de nya bestämmelserna ger möjlighet till. Det finns således inte något konkret fall där det nuvarande systemet orsakat de problem som Euroclear pekat på. Dessa förhållanden talar enligt vår mening med styrka mot att så snart efter lagändringen överväga att på nytt ändra de aktuella bestämmelserna. Därtill vill vi framhålla att för det fall styrelsen väljer att inte låta värdepapperscentralen även föra aktieboken, så är det styrelsen som har ansvaret för att aktieboken förs på ett rättssäkert sätt. Om styrelsen väljer att själv föra aktieboken, eventuellt genom att ta hjälp av

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

en extern aktör, är det fortfarande styrelsen som ansvarar för att de uppgifter som förs in i aktieboken är korrekta. Således är det styrelsen som ansvarar för att hos värdepapperscentralen begära de uppgifter från avstämningsregistret som krävs för förandet av aktieboken. Värdepapperscentralen är skyldig att lämna ut dessa uppgifter till bolaget och kan således göra detta utan att bryta mot den tystnadsplikt som följer av lagen (3 kap. 12 § tredje stycket jfr med 8 kap. 2 § första stycket kontoföringslagen).

Möjligheten till rättelse av ofullständig eller felaktig information

En registrering i avstämningsregistret ska rättas, om den innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs ska ges möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller ett yttrande annars är uppenbart obehövligt (5 kap. 4 § kontoföringslagen). Enligt vår bedömning medför det nyss sagda att det finns en etablerad ordning som i stora delar uppfyller ändringsdirektivets krav att en juridisk person ska ha möjlighet att begära rättelse av en felaktig uppgift i avstämningsregistret.

Ändringsdirektivet kräver dock att aktieägare ska kunna begära rättelse inte bara av felaktiga utan även ofullständiga uppgifter. Det skulle visserligen kunna hävdas att en ofullständig uppgift även är felaktig, men för att det inte ska råda några tveksamheter i denna del föreslår vi att lagtexten förtydligas på sådant sätt att det uttryckligen anges att rätten till rättelse även omfattar ofullständiga uppgifter.

Direktivet reglerar enbart möjligheten för juridiska personer att begära rättelse av ofullständig eller felaktig information, medan bestämmelserna i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument omfattar såväl juridiska som fysiska personer. Att uppgifterna i avstämningsregistret är korrekta är av central betydelse för att även uppgifterna i aktieboken ska vara riktiga. Möjligheten till rättelse i avstämningsregistret är således betydelsefull för att en aktieägare ska kunna göra gällande såväl sina förvaltningsrättigheter som sina ekonomiska rättigheter och även i övrigt förfoga över sina aktier. Av den anledningen finns det skäl att i denna

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

del gå utöver vad som föreskrivs i direktivet och låta möjligheten till rättelse av ofullständiga uppgifter även fortsättningsvis tillkomma fysiska personer.

5.3. Överföring av information

5.3.1. Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att intermediärer är skyldiga att utan dröjsmål överföra följande information från bolaget till aktieägarna eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren:

a) den information som bolaget måste tillhandahålla aktieägaren, så

att aktieägaren kan utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet och som gäller alla som äger aktier i den klassen, eller

b) om den information som avses i punkten a finns tillgänglig för

aktieägarna på bolagets webbplats, ett meddelande om var på webbplatsen denna information kan hittas.

Medlemsstaterna ska kräva att bolagen tillhandahåller intermediärerna den information som avses i punkten a eller det meddelande som avses i punkten b i standardiserad form och i god tid. Medlemsstaterna får dock inte kräva att den information som avses i punkten a eller det meddelande som avses i punkten b ska överföras eller tillhandahållas om bolagen skickar informationen eller meddelandet direkt till samtliga aktieägare eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

Medlemsstaterna ska vidare ålägga intermediärerna att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer, ska informationen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte informationen direkt kan överföras av intermediären till bolaget eller till aktieägaren eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3b.1–5).

Kommissionen har getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

anges i punkterna 1–5 när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras, inklusive deras säkerhet och kompabilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2 i aktieägarrättighetsdirektivet (artikel 3b.6).

5.3.2. Gällande rätt

En aktieägares rättigheter utövas på bolagsstämman

Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma och därmed är det även där som aktieägaren kan utöva de förvaltningsrättigheter som följer av aktieinnehavet (7 kap. 1 § ABL). Av intresse i det följande är således vilka skyldigheter som ett aktiebolag redan i dag har att tillhandahålla den information som en aktieägare kan behöva för att kunna utöva sin rätt på en bolagsstämma och på vilket sätt denna information ska göras tillgänglig.

Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår ska aktiebolaget hålla en ordinarie bolagsstämma (årsstämma) där styrelsen ska lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen (7 kap. 10 § ABL). Enligt 7 kap. 11 § aktiebolagslagen ska det vid årsstämman fattas beslut

1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i

ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2. om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt

den fastställda balansräkningen,

3. om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och

den verkställande direktören, och

4. i annat ärende som bolagsstämman enligt aktiebolagslagen eller

bolagsordningen ska behandla.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

I ett publikt noterat aktiebolag ska det vid årsstämman även fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare (7 kap. 61 § ABL).

När och hur kallelse till bolagsstämma ska ske

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till ordinarie bolagsstämma utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolagsstämman (7 kap. 18 § ABL).

Kallelse ska ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt. Kallelsen ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom annonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hållas, tid och plats för stämman samt förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § aktiebolagslagen för aktieägarnas rätt att delta i stämman. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig (7 kap. 56 a § första– tredje styckena ABL).

Av 7 kap. 56 a § fjärde stycket aktiebolagslagen framgår att det av tidningsannonsen även ska framgå om bolagsstämman ska

1. behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som

avses i 7 kap.4345 §§aktiebolagslagen,

2. ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3. granska likvidators slutredovisning eller

4. behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Vad en kallelse ska innehålla

Kallelsen till bolagsstämma ska innehålla uppgift om tid och plats för stämman samt uppgift om förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § aktiebolagslagen för aktieägares rätt att delta i stämman. Kallelsen ska också innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning ska styrelsen tydligt ange de ärenden som ska behandlas vid bolagsstämman. Ärendena ska vara numrerade. Vidare ska det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges. Om aktieägarna ska kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman med användning av en sådan fullmakt som avses i 7 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen, genom poströstning eller med användning av elektroniska hjälpmedel, ska det framgå av kallelsen hur de ska gå till väga (7 kap. 24 § ABL).

Vidare finns krav på att en kallelse ska innehålla ytterligare uppgifter, om bolagsstämman ska behandla fråga om emission, vinstutdelning, förvärv eller överlåtelse av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller likvidation (13 kap. 10, 33 och 36 §§, 14 kap. 12, 26 och 29 §§, 15 kap. 12, 31 och 34 §§, 16 kap. 3–5 och 7 §§, 18 kap. 8 §, 19 kap. 26 och 35 §§, 20 kap. 16 § samt 25 kap. 5 § ABL).

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelsen dessutom innehålla uppgift om det totala antalet aktier och röster i bolaget samt, i förekommande fall, uppgift om bolagets innehav av egna aktier. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt då kallelsen utfärdas och vara fördelade på aktieslag. Kallelsen ska också innehålla uppgift om på vilken webbplats som bolaget tillhandahåller de fullmaktsformulär och formulär för poströstning som ska hållas tillgängliga inför stämman och de handlingar som ska läggas fram på stämman. I kallelsen ska det också informeras om aktieägarnas rätt att begära upplysningar enligt 7 kap. 32 § aktiebolagslagen (7 kap. 63 § ABL).

Styrelsens skyldighet att tillhandahålla vissa handlingar

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller, i förekommande fall, revisorns

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

yttrande enligt 8 kap. 54 § aktiebolagslagen. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman. Vidare ska fullmaktsformulär och formulär för poströstning hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före bolagsstämman och på dagen för stämman (7 kap. 56 b och 56 c §§ ABL).

Värdepapperscentralens och förvaltarnas skyldigheter

I avsnitt 5.2.2 har vi lämnat en redogörelse för innehållet i 3 kap. 7 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och därmed vilka juridiska personer som kan antas som förvaltare av värdepapperscentralen. En förvaltare omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. En förvaltare som inte är ett svenskt rättssubjekt binds av samma lagbestämmelser genom avtal med den värdepapperscentral som utser förvaltaren. Vidare torde den allmänna bestämmelsen om värdepappersinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller sidotjänster i lagen om värdepappersmarknaden vara tillämplig i dessa sammanhang. En sådan sidotjänst är att förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet. Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller en sådan tjänst ska tillvarata sina kunders intressen samt handla hederligt, rättvist och professionellt. Ett värdepappersinstitut ska även i övrigt handla på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls (2 kap. 2 § första stycket 1 och 8 kap. 1 § LVM). Även kreditinstitut som inte har tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster – och som därmed inte direkt omfattas av lagen om värdepappersmarknaden – har rätt att antas som förvaltare. Enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse har ett kreditinstitut rätt att driva värdepappersrörelse och det ska i sådana fall ske under de förutsättningar som anges i lagen om värdepappersmarknaden (7 kap. 1 § andra stycket 13 LBF). Således omfattas även kreditinstitut indirekt av 8 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Värdepapperscentralers verksamhet regleras genom förordningen om värdepapperscentraler. Hantering av bolagshändelser, inklusive ansvar för innehållande, redovisning och betalning av kupongskatt och andra skattefrågor, bolagsstämmor och informationstjänster är exempel på s.k. anknutna tjänster och omfattas därmed av värdepapperscentralens auktorisation. Villkoren för auktorisation ska alltid vara uppfyllda (artikel 16.2 och artikel 16.3 samt avsnitt B 2.b i bilagan till förordningen). Förordningen innehåller inte några uppföranderegler när det gäller hantering av bolagshändelser.

Förutom regler om värdepapperscentraler innehåller förordningen vissa regler om s.k. deltagare. En deltagare är varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt definitionen i artikel 2 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (artikel 2.1 punkt 19 i förordningen). Dessa deltagare motsvarar vad Euroclear benämner ”clearingmedlem” (avsnitt A 1 i Euroclears Allmänna villkor Kontoföring och Clearing). En clearingmedlem ansvarar för att uppfylla de finansiella åtaganden som härrör från ett överföringsuppdrag (artikel 2b och 2f i direktiv 98/26/EG).

Det ovan redovisade innebär att – förutom några mer generella bestämmelser – regleras värdepapperscentralens och förvaltarnas skyldigheter i samband med hantering av bolagshändelser genom självreglering. Så sker bl.a. genom avtal med Euroclear och genom ett europeiskt initiativ i form av mer eller mindre genomförda marknadsstandarder, exempelvis Market Standards for Corporate Actions Processing och Market Standards for General Meetings (MSGM).

5.3.3. Intermediärers skyldighet att överföra information från bolaget

Förslag: Ett publikt noterat aktiebolag ska vara skyldigt att i

standardiserad form meddela värdepapperscentralen var på bolagets webbplats en aktieägare kan få tillgång till den information som behövs för att aktieägaren ska kunna utöva sina rättigheter på en kommande bolagsstämma. Meddelandet ska lämnas i samband med att uppgifterna offentliggörs på bolagets webbplats och

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

utan dröjsmål vidarebefordras till förvaltare som i sin tur ska vidarebefordra det till aktieägaren. Värdepapperscentralen ska även vidarebefordra meddelandet till aktieägare som innehar aktier i avstämningsbolaget på ett avstämningskonto.

Om förvaltaren ingår i en kedja av intermediärer, ska informationen överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till aktieägaren. Förvaltaren ska dock inte vara skyldig att vidarebefordra uppgifterna om bolaget redan har skickat informationen direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att förmedla uppgifter.

Vilken information ska intermediären vidarebefordra?

Syftet med ändringsdirektivet i denna del är att aktieägarna ska ges förutsättningar att kunna utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet (jfr artikel 3b.1 led a i aktieägarrättighetsdirektivet). I direktivet är det inte närmare utvecklat vad som avses med ”rättigheter” och därmed vilken information som ska förmedlas mellan aktieägarna och bolagen.

Man brukar traditionellt skilja på två typer av aktierättigheter i ett aktiebolag, nämligen ekonomiska rättigheter och förvaltningsrättigheter. Till de ekonomiska rättigheterna hör bl.a. rätten till andel i vinst (utdelning), likvidationsandel, rätten till fondaktier och företrädesrätten vid nyemission. Till förvaltningsrättigheterna hör framför allt rätten att utöva rösträtt vid stämman men också bl.a. att initiera ärenden, närvara och ställa frågor vid stämman.

Aktieägarrättighetsdirektivet handlar om att förbättra bolagsstyrningen (bolagsstyrningssystemet) i "börsbolag" genom att stärka aktieägarnas rättigheter. Mot den bakgrunden står det klart att direktivet tar sikte på sådan information som en aktieägare kan behöva för att kunna utöva sina förvaltningsrättigheter. Av den anledningen finns det skäl att bedöma vilka ändringar som kan behöva genomföras för att säkerställa att aktieägarna får del av denna information.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Aktiebolag ska vara skyldiga att lämna information till en förvaltare

I aktiebolagslagen är noga reglerat vilken information som ett bolag ska tillhandahålla aktieägare inför en bolagsstämma och hur denna information ska göras tillgänglig. För de bolag som är aktuella här – publika noterade aktiebolag – har det dessutom relativt nyligen införts en skyldighet att tillhandahålla samma information på bolagets webbplats. Den senare bestämmelsen innebär en anpassning till teknikutvecklingen och underlättar för aktieägare att få tillgång till nödvändig information inför bolagsstämman.

I ändringsdirektivet har det uppmärksammats att det finns en risk för att aktieägare inte får tillgång till nödvändig information inför en bolagsstämma, om aktierna innehas via en intermediär. Det finns i dag inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen enligt vilken publika noterade aktiebolag är skyldiga att till värdepapperscentralen lämna sådan information för vidarebefordran till aktieägarna.

Bolaget ska meddela var på webbplatsen viss information finns…

I fråga om utformningen av bestämmelsen om bolags skyldighet att lämna information har medlemsstaterna i ändringsdirektivet getts två alternativ. Ett aktiebolag ska vara skyldigt att antingen översända all den information som en aktieägare behöver för att kunna utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav, eller – om informationen finns tillgänglig på bolagets webbplats – ett standardiserat meddelande om var informationen finns. Som framgått ovan är de bolag som berörs av ändringsdirektivet redan skyldiga att tillhandahålla den information som här aktualiseras på sin webbplats. Vi vill framhålla att av direktivets utformning framgår att det inte är tillräckligt för att genomföra direktivet att informationen görs tillgänglig på sådant sätt. Det krävs dessutom att bolaget meddelar var denna information finns tillgänglig. Av den anledningen bör det införas en skyldighet för publika noterade aktiebolag att meddela värdepapperscentralen var på bolagets webbplats informationen återfinns. Det ska enligt ändringsdirektivet vara fråga om ett standardiserat meddelande och vår bedömning är att detta alternativ, särskilt i jämförelse med skyldigheten att översända informationen i dess helhet, innebär en begränsad administrativ börda för bolagen.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Bolagen ska skicka det standardiserade meddelandet i ”god tid” till värdepapperscentralen. Enligt vår mening bör detta lämpligen ske i samband med att uppgifterna görs tillgängliga på webbplatsen.

…och förvaltaren ska vara skyldig att vidarebefordra meddelandet

I enlighet med ändringsdirektivets syfte ska värdepapperscentralen vidarebefordra det standardiserade meddelandet till en förvaltare, som i sin tur ska vidarebefordra detta till aktieägarna. I direktivet föreskrivs att uppgifterna förutom till aktieägaren även ska kunna vidarebefordras till en tredje part som utsetts av aktieägaren. Detta begrepp förekommer inte i svensk bolagsrätt. Av den anledningen gör vi bedömningen att det är tillräckligt för att genomföra direktivet om skyldigheten att vidarebefordra meddelandet begränsas till att avse aktieägaren.

Ett av ändringsdirektivets övergripande syften är att aktieägare även ska ges möjlighet att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet i samband med ett gränsöverskridande ägande (skäl 8 i ändringsdirektivet). Som konstaterats i avsnitt 5.2.4 kan aktier innehas genom en kedja av förvaltare och intermediärer. För att möjliggöra även för aktieägare som innehar aktier i svenska bolag via en intermediär är det nödvändigt att införa en skyldighet för en förvaltare att vidarebefordra ett meddelande, om förvaltaren saknar uppgift om vem som är aktieägare. I en sådan situation ska uppgiften vidarebefordras till den intermediär för vars räkning förvaltaren innehar aktierna. Värdepapperscentralen är intermediär till de aktieägare som innehar aktierna direkt på ett eget avstämningskonto. Det bör finnas en skyldighet för värdepapperscentralen att vidarebefordra meddelandet även till de aktieägare som på sådant sätt innehar aktier i avstämningsbolaget.

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–5 i artikel 3b när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras. För svenskt vidkommande kommer dessa genomförandeakter ta sikte på utformningen av det standardiserade meddelandet. Även i denna del torde den tillkommande rättsakten komma att utgöras av en förordning. Då det inte kan uteslutas att kompletterande åtgärder behöver

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

vidtas med anledning av förordningen, bör det införas ett bemyndigande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten för förvaltare att förmedla uppgifter till aktieägarna. Som framhållits tidigare kan det verkliga behovet av detta bemyndigande bedömas först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

I enlighet med ändringsdirektivet bör det införas ett undantag från skyldigheten för en värdepapperscentral eller en förvaltare att vidarebefordra meddelandet, om det har skickats direkt från bolaget till samtliga aktieägare. Det är inte möjligt att i svensk rätt reglera en utländsk intermediärs skyldighet i denna del, utan det måste göras av varje enskild medlemsstat. Nedan kommer vi att lämna förslag till bestämmelser som reglerar en svensk annan intermediärs skyldighet att vidarebefordra information från ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

En svensk annan intermediär ska vidarebefordra viss information

I avsnitt 5.2.6 lämnar vi förslag som innebär att det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska införas bestämmelser enligt vilka en svensk annan intermediär i vissa fall ska vara skyldiga att lämna information till bolag inom EES. Så ska ske om uppgifterna behövs för att ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral ska kunna identifiera sina aktieägare. Syftet med bestämmelserna är att skapa ett system som säkerställer att aktieägarna även i samband med gränsöverskridande ägande kan utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

I linje med de resonemang som vi fört i avsnitt 5.2.6 gör vi bedömningen att det är nödvändigt att även införa en bestämmelse som reglerar skyldigheten för en svensk annan intermediär att överföra viss information från bolag inom EES till dess aktieägare. Till skillnad från fallet med de svenska bolagen, är det enligt vår mening inte möjligt att vid utformningen av en sådan bestämmelse utgå från att bolaget kommer att lämna informationen på visst sätt (jfr alternativ

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

a och b i artikel 3b.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Av den anledningen anser vi att bestämmelsen bör få en mer generell utformning, så att en svensk annan intermediär ska vara skyldig att vidarebefordra sådan information till aktieägare som är nödvändig för att aktieägaren ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

I likhet med vad som föreslås gälla i förhållande till svenska bolag, bör en svensk annan intermediär inte vara skyldig att vidarebefordra informationen, om bolaget redan har skickat informationen direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Som vi konstaterat i avsnitt 5.2.6 kan det uppstå situationer där en svensk annan intermediär saknar uppgift om vem som är aktieägare. Situationen kan uppkomma om en aktie innehas i en kedja av intermediärer och en svensk annan intermediär förvaltar aktier åt exempelvis en intermediär inom EES som i sin tur förvaltar aktier åt aktieägaren. Under sådana förhållanden bör det finns en skyldighet att – på samma sätt som i de förslag vi lämnat i avsnitt 5.2.6 – vidarebefordra informationen från bolaget till den intermediär för vars räkning aktierna kontoförs eller förvaltas.

I enlighet med de resonemang vi fört ovan bör det införas ett bemyndigande enligt vilket regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att förmedla uppgifter från bolaget till dess aktieägare. Behovet av ett sådant bemyndigande kan bedömas slutgiltigt först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

Informationen ska även kunna skickas direkt till aktieägaren

I direktivet görs det i en situation undantag från skyldigheten att skicka information vidare till nästa intermediär i kedjan. Enligt direktivet ska en intermediär inte gå omvägen via nästa intermediär om informationen ”kan” skickas direkt till aktieägare (artikel 3b.5 i aktieägarrättighetsdirektivet). Syftet med denna regel är att i möjligaste mån se till att så få aktörer som möjligt hanterar den aktuella informationen. Kort sagt, om en intermediär som ingår i kedjan har kunskap om vem som är slutlig mottagare av uppgifterna, ska dessa inte behöva skickas via en eller flera ytterligare intermediärer.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

I syfte att genomföra direktivet i denna del bör det införas en bestämmelse av vilken det framgår att, om en svensk annan intermediär ingår i en kedja av intermediärer, informationen ska överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till aktieägaren. Det bör vara upp till den berörda parten att avgöra om uppgifterna kan skickas direkt till aktieägaren. Om det exempelvis finns någon oklarhet om aktieägarens identitet bör uppgifterna inte skickas på sådant sätt.

5.3.4. Intermediärers skyldighet att överföra information från aktieägare

Förslag: En förvaltare ska på begäran av en aktieägare eller en

intermediär, utan dröjsmål, till värdepapperscentralen vidarebefordra uppgifter från aktieägaren avseende utövandet av de rättigheter som följer med ett aktieinnehav i ett avstämningsbolag.

En svensk annan intermediär ska vidarebefordra motsvarande uppgifter beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES, till en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att förmedla uppgifter.

En bestämmelse om skyldigheten att vidarebefordra information

I avsnitt 5.3.3 har vi lämnat förslag på bestämmelser som enligt vår bedömning bör införas för att bolagen ska fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet att till aktieägare överföra sådan information som behövs för att de ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Därtill ska medlemsstaterna ålägga intermediärer att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra den information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet (artikel 3b.4 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Det framgår inte av ändringsdirektivet vilken typ av information som avses. Vidare kan vi konstatera att sådan information som avser en aktieägares röstande på bolagsstämman omfattas av artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet. Det hade annars legat nära till hands att utgå från att det var den typen av information som avses i artikel 3b. Direktivet är i denna del oklart.

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter. Det är således inte möjligt att i det här sammanhanget slutligt uttala sig om vad det är för information som en intermediär kan komma att bli skyldig att förmedla mellan aktieägaren och bolaget. Även på denna punkt föreslår vi därför att det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument införs en allmän bestämmelse som reglerar skyldigheten att vidarebefordra uppgifter på begäran av en aktieägare eller en intermediär.

Ifråga om avstämningsbolag ska denna skyldighet åvila en förvaltare. Begäran om att förmedla uppgifterna kan komma antingen från aktieägaren eller en intermediär. I direktivet anges att en intermediär ska vara skyldig att vidarebefordra uppgifterna till nästa intermediär i kedjan – i det här fallet värdepapperscentralen – såvida inte uppgifterna kan överföras direkt till bolaget (artikel 3b.4 i aktieägarrättighetsdirektivet). Vi har inledningsvis redogjort för det system som finns etablerat i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och att en av de grundläggande principerna är att förvaltaren enbart har kontakt med värdepapperscentralen, som i sin tur har kontakt med avstämningsbolaget. Den i direktivet föreskrivna ordningen att intermediärer ska kunna ha direktkontakt med bolaget är inte förenlig med den svenska modellen. Vi anser att den etablerade ordningen i möjligaste mån bör behållas och att det således inte bör införas någon skyldighet för förvaltare att ha en direktkontakt med avstämningsbolagen. En sådan skyldighet skulle enligt vår bedömning skapa en oreda i systemet. Därtill kommer att den ordning som direktivet anger i de flesta fall inte är ett gångbart alternativ. Som regel krävs att informationen skickas genom samtliga steg i kedjan för att avstämningsbolaget ska kunna vara säkert på att uppgifterna om aktieägare är korrekta. Enligt vår mening framstår det som både onödigt och förvirrande att i lagtexten ange en alternativ ordning som på förhand bedöms ha ett mycket begränsat användningsområde.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Sagda förhållanden i förening med att den etablerade ordningen resulterar i bedömningen att den alternativa möjligheten till direktkommunikation inte ska tillämpas. Av lagtexten ska det således framgå att en förvaltare på begäran av en aktieägare eller intermediär till värdepapperscentralen ska vidarebefordra uppgifter avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

En svensk annan intermediärs skyldighet att vidarebefordra uppgifter till vissa andra intermediärer

När det gäller aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES ska svenska intermediärer som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än som förvaltare (svensk annan intermediär) vara skyldiga att översända information från aktieägare. Begäran att vidarebefordrar informationen till bolaget kan komma från aktieägaren direkt eller från en annan intermediär. Det är fråga om meddelanden som kan innehålla personuppgifter och därför bör huvudregeln vara att sådana uppgifter ska vidarebefordras endast till intermediärer inom EES eller en annan svensk annan intermediär som håller aktierna för den föregående intermediärens räkning. Även i denna del finns det skäl att uppehålla sig vid möjligheten för en intermediär att kringgå innehavskedjan och skicka uppgifterna direkt till bolaget (artikel 3b.5 i aktieägarrättighetsdirektivet). I denna del ska det svenska systemet integreras med övriga medlemsstater och vi gör av den anledningen bedömningen att det därmed inte är möjligt att, på sätt som skett i fråga om avstämningsbolag, avstå från att genomföra den del av direktivet som föreskriver att en intermediär ska kunna skicka uppgifterna direkt till bolaget.

Vi gör således bedömningen att, såvitt gäller de här aktuella aktierna, bör det anges att informationen ska överföras till nästa intermediär inom EES eller svensk annan intermediär i innehavskedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Även om det finns en möjlighet för en svensk annan intermediär att skicka informationen direkt till bolaget, kan det i vissa situationer finnas ett behov av att informationen skickas genom hela innehavskedjan. Detta för att det ska vara möjligt att fastställa aktieägarens identitet och aktieinnehav, vilket i sin tur är en nödvändig förutsättning för att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Om informationen i en sådan situation inte

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

skickas genom hela innehavskedjan, kommer det leda till att aktieägaren inte kan utnyttja sina rättigheter. Därmed ”kan” inte en svensk annan intermediär i den aktuella situationen skicka informationen direkt till bolaget eftersom det skulle leda till att informationen blir värdelös. Det är upp till berörd svensk annan intermediär att från fall till fall bedöma huruvida det är möjligt att skicka informationen direkt till bolaget eller om det är nödvändigt att låta den gå genom hela innehavskedjan.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter (artikel 3b.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). Vi saknar närmare kunskap om form och innehålla i dessa genomförandeakter. Även om det kan komma att handla om en förordning, kan det finnas ett behov att vidta ytterligare åtgärder när denna har antagits. Av den anledningen bör det enligt vår mening införas ett bemyndigande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information från aktieägare. Det verkliga behovet av ett bemyndigande kan bedömas slutligt först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

5.4. Underlätta utövandet av aktieägarrättigheter

5.4.1. Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor. Det ska ske på ett av följande sätt:

a) Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren eller en tredje

part som utsetts av aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b) Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet

efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse (artikel 3c.1).

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att, om en omröstning sker elektronsikt, en elektronisk bekräftelse av att rösterna tagits emot skickas till den som avgav rösten.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att aktieägaren eller en tredje part som har utsetts av aktieägaren efter bolagsstämman, åtminstone på begäran, kan få bekräftelse av att de avgivna rösterna på ett giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget, såvida inte denna information redan finns att tillgå för dem. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för att begära en sådan bekräftelse. Denna tidsfrist får inte vara längre än tre månader från den dag då omröstningen ägde rum.

När intermediären får en sådan bekräftelse ska den utan dröjsmål skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren. Om det finns flera intermediärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3c.2).

I artikeln har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för det underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter som anges i punkterna a och b när det gäller typerna av underlättande åtgärder, formatet på den elektroniska bekräftelsen av att rösterna tagits emot, formatet för överföring av bekräftelsen av att rösterna på giltigt sätt har registrerats och räknats genom en kedja av intermediärer, inklusive deras säkerhet och kompabilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018.

5.4.2. Gällande rätt

Det finns möjlighet att genomföra förhandsröstning elektroniskt

Enligt gällande rätt är det möjligt för ett aktiebolag att i bolagsordningen ange att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra det. Vid poströstning ska det användas ett formulär som bolaget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman, innehålla två likvärdigt presenterade alternativ med rubrikerna Ja och Nej (7 kap. 4 a § ABL).

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Den redovisade bestämmelsen ger möjlighet till poströstning såväl genom vanlig post som genom e-post. Det bör i bolagsordningen anges vilket eller vilka sätt som ska användas och vid vilken tidpunkt poströsten senast ska ha kommit till bolaget. En förutsättning för att en poströst ska beaktas vid en eventuell omröstning är att den aktieägare som har avgett rösten är införd i aktieboken på dagen för bolagsstämman eller, i fråga om avstämningsbolag, på avstämningsdagen (prop. 2009/10:247 s. 55). En aktieägare som har avgett sin röst per post ska föras in i röstlängden och anses som närvarande vid bolagsstämman (7 kap. 29 § första stycket ABL).

Även om det i förarbeten talas om e-post i samband med elektronisk omröstning, torde det i dag vara vanligast att röster avges via någon form av elektronisk plattform.

Resultatet av en omröstning ska på begäran antecknas i protokollet

Vid bolagsstämman ska det föras ett stämmoprotokoll i vilket ska antecknas bl.a. om ett beslut har fattats genom omröstning, vad som har yrkats och hur omröstningen utfallit. I ett publikt noterat aktiebolag ska därtill i stämmoprotokollet, eller i en bilaga till detta, redovisas

1. antalet röster för och mot förslaget till beslut,

2. antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge,

3. det antal aktier för vilka röster har avgetts och

4. den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar.

Denna skyldighet inträder dock först om någon begär att protokollet ska innehålla en sådan redovisning. Slutligen ska röstlängden tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet (7 kap. 48 § andra stycket och 68 § andra stycket ABL).

Senast två veckor efter bolagsstämman ska protokollet hållas tillgängligt för aktieägarna hos bolaget. En kopia av protokollet ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. I ett publikt noterat aktiebolag ska protokollet, därtill hållas tillgängligt på bolagets webbplats senast två veckor efter bolagsstämman och under minst tre år (7 kap. 49 § första stycket och 68 § tredje stycket ABL).

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Om en aktieägare avger en poströst måste stämmans ordförande – om det sker en omröstning – avgöra om aktieägarens inställning i de frågor som poströsten avser går att fastställa. Det innebär bl.a. att det måste gå att fastställa att poströsten verkligen kommer från en viss identifierbar aktieägare. Vidare måste ordföranden försäkra sig om att den aktieägare som har poströstat inte infunnit sig på stämman, personligen eller genom ombud. En aktieägare som har infunnit sig får anses ha frånfallit sin poströst. En aktieägare som inte har markerat något svarsalternativ i en viss fråga får anses ha avstått från att rösta i den frågan (prop. 2009/10:247 s. 55).

I sammanhanget är det även av betydelse att ett publikt noterat aktiebolag kan lämna information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att informationen ska lämnas på något annat sätt. För att ett bolag ska kunna använda elektroniska hjälpmedel i sin kommunikation med en aktieägare krävs att bolagsstämman fattar beslut om att kommunikation får ske på sådant sätt och att bolaget har tillförlitliga rutiner för att identifiera aktieägaren. Därtill krävs att aktieägaren, efter att ha blivit tillfrågad av bolaget, har accepterat att kommunikationen sker på sådant sätt. Det redovisade gäller även i förhållande till den som utövar aktieägarens rättigheter i dennes ställe (7 kap. 64–67 §§ ABL).

En förvaltare kan föras in i aktieboken i aktieägarens ställe

Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning enligt 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller motsvarande förfarande enligt regler i det land där värdepapperscentralen är auktoriserad, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, s.k. förvaltarregistrering. Detta förutsätter dock att förvaltaren

1. har fått medgivande av värdepapperscentralen till registrering

som förvaltare, och

2. uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

Om förvaltaren förs in i aktieboken ska det göras en anmärkning om att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

antecknas i aktieboken samma uppgifter som ska föras in om aktieägare (5 kap. 14 § ABL).

Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolagsstämma, ska han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken (s.k. rösträttsregistrering). Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket aktiebolagslagen ska aktieägaren strykas ur aktieboken (5 kap. 15 § ABL).

Av Euroclears Allmänna villkor för kontoföring och clearing framgår att en förvaltare är skyldig att föra förteckningar i ordnad form över de värdepapper som förvaltas för kunds räkning samt ha rutiner som säkerställer att kunders värdepapper inte sammanblandas med förvaltarens egna innehav. Förvaltarens interna förteckningar över ägare och andra rättighetshavare till förvaltarregistrerade värdepapper ska innehålla de uppgifter som behövs för att dessa ska kunna ta tillvara sin rätt i förhållande till utgivaren av värdepapperen och tredje man. En förvaltare av aktier i ett avstämningsbolag ska vidare ha rutiner som säkerställer att aktieägare som har sina aktier kontoförda hos förvaltaren i rätt tid kan införas tillfälligt i aktieboken inför bolagsstämma i bolaget (avsnitt 4.3).

5.4.3. Förvaltare ska ha rutiner för att tillfälligt föra in aktieägare i aktieboken

Förslag: En förvaltare ska ha rutiner som säkerställer att en aktie-

ägare tillfälligt kan föras in i aktieboken i syfte att kunna delta vid bolagsstämman.

Ett publikt noterat aktiebolag, som tillämpar elektronisk förhandsröstning, ska elektroniskt bekräfta att rösten har tagits emot. Ett publikt noterat aktiebolag ska efter stämman, på begäran av en aktieägare, bekräfta att aktieägaren har registrerats i röstlängden. En sådan begäran ska ske inom tre veckor från det att stämman avslutats.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mottagandet av en elektronisk förhandsröst.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

En förvaltare ska ha rutiner för att tillfälligt föra in aktieägare i aktieboken…

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor, som ska omfatta åtminstone ett av följande:

a) Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren ska kunna

utöva rättigheterna på egen hand.

b) Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet

efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse.

Enligt gällande rätt har en aktieägare som innehar aktier via förvaltare möjlighet att rösträttsregistrera sig inför en bolagsstämma och därmed utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet (5 kap. 15 § ABL). Det finns inte något som hindrar att aktieägaren efter att ha registrerat sig ger exempelvis förvaltaren eller någon annan fullmakt att företräda aktieägaren i samband med stämman. Även om aktieägaren på så sätt kan involvera en förvaltare i utövandet av sina rättigheter, bygger det svenska systemet på den princip som omfattas av punkten a) ovan. Detta system är väletablerat och det saknas enligt vår mening skäl att även överväga att införa den ordning som beskrivs i punkten b).

…och det bör införas en sådan bestämmelse i aktiebolagslagen

Euroclear har i sina Allmänna villkor för kontoföring och clearing valt att ställa vissa krav på förvaltarna i syfte att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer av 5 kap. 15 § aktiebolagslagen. Enligt villkoren är en förvaltare skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktieägare som har sina aktier kontoförda hos förvaltaren i rätt tid kan föras in tillfälligt i aktieboken inför en bolagsstämma. Detta är enligt vår mening av central betydelse för att aktiebolagslagens bestämmelser ska kunna iakttas och det bör därför införas en bestämmelse med liknande lydelse i aktiebolagslagen.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Vidare är det viktigt att en aktieägare som rösträttsregistrerar sig får del av den information om bolagsstämman som bolaget är skyldigt att tillhandahålla. En rösträttsregistrering kan ske relativt nära den tidpunkt då bolagsstämman ska äga rum (avstämningsdagen i ett avstämningsbolag är fem vardagar före bolagsstämman). Vi har i avsnitt 5.3.2 redogjort för publika noterade aktiebolags skyldighet att inför bolagsstämman tillhandahålla uppgifter på sin webbplats. Dessa uppgifter ska finnas tillgängliga ända fram till dagen för stämman och är således fullt åtkomliga för den aktieägare som väljer att rösträttsregistrera sig i ett sent skede. Vi gör således bedömningen att det inte bör införas några ytterligare bestämmelser i denna del för att en aktieägare ska ha möjlighet att i utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Ett bolag ska bekräfta att en elektronisk förhandsröst har mottagits

I ändringsdirektivet ställs det krav på att medlemsstaterna säkerställer att det skickas en elektronisk bekräftelse till den som har avgett en röst elektroniskt. Det är inte närmare angivet vilken typ av omröstning det här är fråga om. Det finns skäl att framhålla att elektronisk omröstning kan ske såväl i samband med en bolagsstämma som genom förhandsröstning. Det bör bara vara i samband med förhandsröstning som det finns ett behov av en särskild bekräftelse. Vi utgår från att det är just förhandsröstning som direktivet tar sikte på. Av den anledningen bör skyldigheten vara begränsad till att elektroniskt bekräfta mottagandet av den typen av röster. Paragrafen om poströstning bör kompletteras med en sådan skyldighet såvitt avser publika noterade aktiebolag.

Eftersom kommissionen har getts befogenhet att anta genomförandeakter beträffande bl.a. formatet på den elektroniska bekräftelsen och formatet för överföring av denna, bör det enligt vår mening även införas ett bemyndigande, enligt vilket regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mottagandet av en elektronisk förhandsröst. Bemyndigandet ger möjlighet för regeringen att i exempelvis aktiebolagsförordningen meddela föreskrifter som bedöms nödvändiga med anledning av de kommande gen-

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

omförandeakterna. Behovet av ett sådant bemyndigande kan bedömas slutligt först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

En aktieägare ska kunna få bekräftat att en röst har beaktats

Avsikten med artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet är vidare att en aktieägare i efterhand ska kunna få reda på om hans eller hennes röst på ett giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget. Det finns skäl att framhålla att ett publikt aktiebolag bara är skyldigt att redovisa bl.a. antalet röster för och mot ett förslag till beslut om en aktieägare begär det inför en omröstning. Redovisningen ska ske i stämmoprotokollet eller i en bilaga till detta (7 kap. 68 § andra stycket ABL). Denna ordning är förenlig med aktieägarrättighetsdirektivet (jfr artikel 14.1 andra stycket) och bör således inte ändras. Om det har skett en rösträkning och en aktieägare har begärt att resultatet av denna ska redovisas, har den aktieägare som så önskar möjlighet att i efterhand få reda på utfallet av omröstningen genom att ta del av protokollet. Därmed är en del av direktivets krav redan uppfyllt genom gällande rätt.

När det gäller möjligheten att få reda på om en röst har registrerats ligger det närmast till hands att utgå från att direktivets avsikt är att denna rätt enbart ska tillkomma de aktieägare som avgett elektroniska förhandsröster och därmed inte närvarat vid stämman. Direktivet är emellertid tämligen tydligt i denna del när det i skälen anges bl.a. följande: ”Det är viktigt att säkerställa att aktieägare som genom att rösta engagerar sig i investeringsobjekten kan få vetskap om huruvida deras röster har beaktats på rätt sätt. Vid elektroniska omröstningar bör det ges en bekräftelse av att rösterna mottagits. Vidare bör varje aktieägare som avger en röst vid en bolagsstämma åtminstone ha möjlighet att efter bolagsstämman kontrollera om hans eller hennes röst på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget [våra kursiveringar]" (skäl 10 i ändringsdirektivet). Det kan således inte råda någon tvekan om att direktivets avsikt är att denna rätt ska tillkomma samtliga aktieägare. Det bör därför införas en bestämmelse i aktiebolagslagen som reglerar denna rätt.

Röstlängden ska inte hållas tillgänglig på bolagets webbplats och det finns i dag inte någon skyldighet för bolaget att besvara en fråga

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

från en aktieägare om han eller hon förts in i röstlängden. Enligt vår bedömning uppnås direktivets syfte om ett bolag är skyldigt att på begäran av en aktieägare efter stämmans avslutande bekräfta att så har skett. Möjligheten att begära en sådan bekräftelse bör begränsas i tiden. Protokollet från stämman ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats senast två veckor efter stämman (7 kap. 68 § tredje stycket ABL). Rimligen bör aktieägaren ges möjlighet att ta del av protokollet innan han eller hon begär en bekräftelse på att han eller hon förts in röstlängden. Mot den bakgrunden framstår det som lämpligt att en begäran om att en röst har beaktats bör ske inom tre veckor från det att stämman avslutades.

Slutligen ska en intermediär vara skyldig att från bolaget till en aktieägare vidarebefordra den nu aktuella bekräftelsen. Om det finns fler än en intermediär i kedjan av intermediärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3c.2 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt vår bedömning är detta krav inte förenligt med den ordning som gäller i Sverige, om att aktieägaren ska kunna utöva sina rättigheter på egen hand. Om en aktieägare väljer att utöva sina rättigheter på egen hand, är det han eller hon som har direktkontakt med bolaget. I konsekvens härmed bör det vara aktieägaren som kontaktar bolaget för att få en bekräftelse på att han eller hon har registrerats i röstlängden. Således behöver det inte införas en särskild ordning enligt vilken en värdepapperscentral och förvaltare ska vara skyldig att skicka bekräftelsen till aktieägaren.

5.4.4. Intermediärer ska underlätta en aktieägares utövande av rättigheter

Förslag: En värdepapperscentral, en förvaltare och en inter-

mediär från tredjeland ska vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva sina rättigheter i ett bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige. En svensk annan intermediär ska vara skyldig att vidta motsvarande åtgärder beträffande aktier i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder en värdepapperscentral eller en förvaltare ska vara skyldig att vidta.

I avsnitt 5.4.3 har vi lämnat förslag på ett antal åtgärder som enligt vår mening är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivets krav om att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att underlätta för aktieägare att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. I likhet med övriga artiklar i det aktuella kapitlet, har kommissionen beträffande artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven i denna del och då bl.a. beträffande vilka typer av underlättande som ska vidtas.

Det sagda innebär att det – i likhet med vad vi konstaterat i avsnitt 5.3.3 och 5.3.4 – inte är möjligt att i det här sammanhanget slutligt avgöra vilka krav som kan komma att ställas på en svensk värdepapperscentral, förvaltare, svensk annan intermediär eller en intermediär från tredjeland. Av den anledningen bör det, på samma sätt som vi föreslagit i avsnitt 5.3.4 och i enlighet med de överväganden vi redovisat i avsnitt 5.4.3, införas en generell bestämmelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument enligt vilken de berörda aktörerna ska vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva sina rättigheter. I detta ligger bl.a. att aktieägaren på egen hand ska kunna delta i och rösta vid bolagsstämmor. Det behöver således enligt vår bedömning inte uttryckligen inte anges i lagtexten. För en värdepapperscentral, en förvaltare och en intermediär från tredjeland ska denna skyldighet gälla i förhållande till bolag vars aktier kontoförs hos en svensk värdepapperscentral i enlighet med svensk rätt. För en svensk annan intermediär ska skyldigheten gälla i förhållande till bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

Även denna bestämmelse bör kompletteras med ett bemyndigande. Därmed kommer det vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter som kan komma att behövas med anledning av kompletterande rättsakter som antas av kommissionen.

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

5.5. Intermediär från tredjeland

Förslag: Skyldigheten att lämna uppgift om aktieägares identitet,

överföra information mellan ett bolag och dess aktieägare och underlätta utövandet av aktieägarrättigheter ska även gälla en intermediär från tredjeland som förvaltar aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

En svensk annan intermediär ska vara skyldig att till en intermediär från tredjeland vidarebefordra uppgifter om en aktieägares identitet och information från aktieägare till bolaget. Uppgiftsskyldigheten ska vara begränsad till aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Vidare ska sådana uppgifter bara lämnas om intermediären från tredjeland står under tillsyn och lyder under ett sådant regelverk att aktieägarens personuppgifter omfattas av ett skydd som motsvarar personuppgiftsförordningen eller om aktieägaren samtycker till att uppgifterna vidarebefordras.

Direktivet ska tillämpas i förhållande till intermediär från tredjeland

Enligt direktivet ska det som vi redovisat i avsnitt 5.2–5.4 även tillämpas på intermediärer som varken har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor i unionen när de tillhandahåller tjänster åt aktieägare eller andra intermediärer och som avser aktier i bolag, som har sin bolagsrättsliga hemvist i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 3e i aktieägarrättighetsdirektivet). Syftet med dessa regler är att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. I direktivet anges att om dessa krav inte skulle omfatta intermediärer från tredjeland riskerar informationsflödet att brytas (skäl 12 i ändringsdirektivet).

Det finns skäl att framhålla att avsikten inte är att i denna del reglera intermediärer som är auktoriserade eller registrerade i ett annat land inom EES än Sverige. I enlighet med de resonemang som vi fört ovan är det i stället det land där intermediären hör hemma som ska

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

reglera intermediärens verksamhet och säkerställa att ändringsdirektivets krav uppfylls. Detta gäller även om intermediären erbjuder sina tjänster i Sverige i annan egenskap än förvaltare. Vad ändringsdirektivet vill uppnå i denna del är i stället en reglering av intermediärer som är hemmahörande i ett land utanför EES, men som bedriver verksamhet inom EES.

För att uppfylla ändringsdirektivets målsättningar i denna del är det således nödvändigt att dels reglera vissa skyldigheter för intermediärer från tredjeland i förhållande till aktieägare, bolag, förvaltare m.fl., dels reglera vilka skyldigheter som svensk annan intermediär ska ha i förhållande till intermediärer från tredjeland.

Skyldigheter för intermediärer från tredjeland

Vi har tidigare i det här avsnittet gjort bedömningen att förvaltare – i de fall de saknar kunskap om vem som är slutlig aktieägare – ska vara skyldiga att vidarebefordra en begäran om en aktieägares identitet och vissa uppgifter mellan bolag och aktieägare till bl.a. intermediärer från tredjeland. För att det ska vara meningsfullt med en sådan åtgärd måste även intermediären från tredjeland vara skyldig att vidta relevanta åtgärder, exempelvis lämna uppgift om en aktieägares identitet eller vidarebefordra informationen till aktieägaren.

Av den anledningen bör det enligt vår mening införas en särskild bestämmelse som medför en skyldighet för intermediärer från tredjeland att, för det första, vidarebefordra uppgifter som krävs för att ett bolag ska kunna få reda på en aktieägares identitet. Det kan dels vara förfrågningar om aktieägares identitet, dels uppgifter om en aktieägares identitet. För det andra ska intermediärer från tredjeland vara skyldiga att vidarebefordra sådana uppgifter som krävs för att en aktieägare ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Det kan dels vara fråga om uppgifter från bolaget till aktieägaren, dels uppgifter från aktieägaren till bolaget. Slutligen, för det tredje, ska intermediärer från tredjeland vara skyldiga att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter.

Av betydelse i sammanhanget är att direktivet i denna del – till skillnad från vad som gäller för röstningsrådgivare (se vidare i avsnitt 7) – inte har gjort bestämmelsen beroende av att intermediären från tredjeland har ett verksamhetsställe i Sverige. I stället ska direktivet

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

vara tillämpligt när intermediären ”tillhandahåller” de tjänster som direktivet omfattar, dvs. när intermediären tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det sagda innebär således att den enda rimliga lösningen är att knyta skyldigheten för intermediärer från tredjeland till när denne tillhandahåller tjänster beträffande den nyssnämnda kategorin av aktier. I enlighet med de resonemang som vi fört ovan är det bara möjligt att i svensk rätt reglera intermediärers skyldighet i förhållande till aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige.

Skyldigheter för en svensk annan intermediär

Vi har tidigare lämnat förslag som innebär att värdepapperscentraler och förvaltare ska vara skyldiga att vidarebefordra begäran om aktieägares identitet m.m. till intermediärer från tredjeland som befinner sig ”nedanför” värdepapperscentralen eller förvaltaren i innehavskedjan, dvs. närmare aktieägaren. Som svar på en sådan begäran kan intermediärer från tredjeland komma att lämna personuppgifter. Däremot har vi ännu inte berört de fall när en intermediär från tredjeland befinner sig ”ovanför” en svensk annan intermediär i innehavskedjan, dvs. närmare bolaget (emittenten). I en sådan situation kan uppgifter om aktieägarens identitet och uppgifter från aktieägaren komma att överlämnas till intermediären från tredjeland. Vi vill framhålla att beträffande de svenska aktörerna är det enbart en svensk annan intermediär som kan komma att hamna i den position som är aktuell, dvs. mellan en intermediär från tredjeland och en aktieägare (en förvaltare lämnar motsvarande uppgifter direkt till värdepapperscentralen som i sin tur vidarebefordrar uppgifterna till bolaget). Det hela kan åskådliggöras genom följande exempel: aktie-

bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral – utländsk värdepapperscentral– intermediär inom EES–intermediär från tredjeland–svensk annan intermediär–aktieägare. I avsnitt 5.2.3 har vi framhållit att det finns

skäl att göra skillnad mellan intermediärer som är auktoriserade inom EES och övriga intermediärer. En intermediär måste uppfylla vissa grundläggande krav för att bli auktoriserad eller registrerad

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

inom EES. Därtill står en auktoriserad intermediär under tillsyn. Dessa faktorer säkerställer att intermediärer inom EES agerar i enlighet med befintliga regelverk. Detta är viktigt inte minst i förhållande till hanteringen av aktieägares personuppgifter.

Givet att det är fråga om intermediärer som inte lyder under svensk jurisdiktion, är det inte möjligt att i svensk lag införa bestämmelser som ålägger dessa att hantera personuppgifter på ett rättssäkert sätt.

I ändringsdirektivet framhålls att aktieägares personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det blir möjligt för bolagen att identifiera sina aktieägare (skäl 6 i ändringsdirektivet). Samtidigt som man i ändringsdirektivet har godtagit en utökad hantering av personuppgifter har det införts bestämmelser i syfte att begränsa hanteringen av personuppgifter och därmed riskerna för att dessa uppgifter får en onödigt stor spridning och hamnar i orätta händer. Till detta kommer personuppgiftsförordningen som är direkt tillämplig i EU och vars syfte är att garantera att personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt. Det finns således ett regelverk som skyddar personuppgifter så länge de hanteras av värdepapperscentraler, förvaltare, intermediärer inom EES och svensk annan intermediär. Däremot ger det nyss redovisade inte några garantier för att personuppgifterna hanteras på ett korrekt sätt när de lämnas till en intermediär från tredjeland.

Dessa förhållanden talar emot att införa en ovillkorlig skyldighet för en svensk annan intermediär att skicka personuppgifter till intermediärer från tredjeland. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att för att ändringsdirektivet ska uppnå avsett syfte så får det inte finnas några avbrott i en innehavskedja. En aktieägare som innehar aktier genom en intermediär från tredjeland ska inte hamna i ett sämre läge än en aktieägare som innehar aktier via en intermediär inom EES. En rimlig avvägning mellan intresset av att personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt och att det inte blir några avbrott i innehavskedjan, uppnås om det införs en begränsning i fråga om när en svensk annan intermediär ska kunna överlämna uppgifter till intermediärer från tredjeland. Enligt vår mening bör personuppgifter bara lämnas till intermediärer från tredjeland som omfattas av tillsyn och ett sådant regelverk att personuppgifter som överlämnas hanteras på ett rättssäkert sätt, dvs. att uppgifterna omfattas av ett skydd som mot-

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

svarar vad som följer av personuppgiftsförordningen. Om intermediären från tredjeland inte kan intyga att personuppgifterna kommer att omfattas av ett sådant skydd, ska en svensk annan intermediär inte vara skyldig att lämna ut uppgifterna, om inte aktieägaren lämnar sitt samtycke till att så sker.

En svensk annan intermediär kan ha uppgifter om aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES. Av den anledningen är det enligt vår bedömning – till skillnad från våra överväganden ovan – inte möjligt att i denna del begränsa skyldigheten att vidarebefordra uppgifter och underlätta utövandet av aktieägarrättigheter i förhållande till aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige.

Den föreslagna lösningen kommer att medföra att det även efter genomförandet av ändringsdirektivet kommer uppstå situationer när personuppgifter inte kan vidarebefordras till en intermediär från tredjeland. Vi är medvetna om att detta rimmar illa med ändringsdirektivets syfte och att det även i fortsättningen i vissa fall kommer vara svårt för bolag och aktieägare att kommunicera med varandra. Vi menar dock att vid en avvägning, så väger aktieägarens rätt till att hans eller hennes personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt tyngre än möjligheten för ett bolag att ovillkorligen kunna kommunicera med sina aktieägare och vice versa.

5.6. Möjlighet att ta ut avgifter

5.6.1. Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att intermediärerna offentligt redovisar alla tillämpliga avgifter för tjänster som tillhandahålls inom ramen för kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet, separat för varje tjänst. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla avgifter som en intermediär tar ut av aktieägare, bolag eller andra intermediärer är icke-diskriminerande och står i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är motiverade och återspeglar skillnader mellan de faktiska kostnaderna för

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

att tillhandahålla tjänsterna. Medlemsstaterna får förbjuda intermediärer att ta ut avgifter för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet (artikel 3d).

5.6.2. Avgifterna ska vara icke-diskriminerande

Förslag: En värdepapperscentral, förvaltare, svensk annan inter-

mediär eller intermediär från tredjeland ska ha rätt att ta ut avgifter för tjänster som består i att lämna uppgifter om en aktieägares identitet, förmedla uppgifter mellan bolag och aktieägare som behövs för att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinnehavet och vidta åtgärder som krävs för att en aktieägare ska kunna utöva dessa rättigheter. Avgifterna ska offentliggöras separat för varje tjänst. De ska vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna.

Regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får meddela föreskrifter om möjligheten att ta ut avgifter.

Inledningsvis kan vi konstatera att uppgiftsskyldigheten enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument medför ett stort åtagande för berörda aktörer. Rätten att ta ut avgifter innebär en viktig möjlighet för dem att kompensera sig för det merarbete som uppgiftsskyldigheten medför. Vidare kan en rätt att ta ut avgifter i vissa fall ha en avhållande effekt som innebär att systemet inte överutnyttjas. Mot denna bakgrund saknas det enligt vår mening skäl att införa ett förbud mot att ta ut avgifter.

Det saknas i dag bestämmelser som reglerar möjligheten för värdepapperscentraler och förvaltare att ut avgifter för sådana tjänster som omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet. För att genomföra ändringsdirektivets krav i denna del bör det införas bestämmelser som reglerar denna möjlighet. Bestämmelser som reglerar möjligheten att ta ut avgifter blir ofta av ganska teknisk karaktär och kan med viss regelbundenhet behöva justeras. Den typen av frågor lämpar sig därför bäst för reglering på föreskriftsnivå. Därmed skulle det vara tillräckligt att införa ett bemyndigande enligt vilket regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter (jfr exempelvis 25 kap. 26 § ABL).

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

Den aktuella artikeln i aktieägarrättighetsdirektivet innehåller emellertid även vissa mer generella bestämmelser, vilka lämpligen genomförs genom bestämmelser i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. En rimlig avvägning uppnås enligt vår bedömning om det införs en bestämmelse i lagen, av vilket det framgår att en svensk annan intermediär har rätt att ta ut avgifter för de tjänster som de tillhandahåller, att avgifterna ska offentliggöras separat för varje tjänst, att de ska vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Denna allmänna bestämmelse bör kompletteras med ett bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att införa de bestämmelser som behövs för att reglera exempelvis avgifter vid gränsöverskridande verksamhet.

Även den uppgiftsskyldighet som regleras i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet. Direktivets syfte i denna del är att skapa ett icke-diskriminerande avgiftssystem. För att det ska uppnås är det enligt vår bedömning nödvändigt att den nya bestämmelsen om möjligheten att ta ut avgifter även omfattar sådana tjänster som redan regleras i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Om avgiftsbestämmelsen inte omfattar även 3 kap. 12 § finns det inte något som hindrar berörda aktörer från att ta ut högre avgifter för bolag som omfattas av denna bestämmelse än för bolag som omfattas av de nya bestämmelserna. Av den anledningen gör vi bedömningen att bestämmelsen om möjligheten att ta ut avgifter inte bör begränsas till de tjänster som enligt vårt förslag ska regleras i de nya paragraferna (3 kap. 12 a, 12 b och 14–19 §§ och 3 a kap.), utan även omfatta de tjänster som regleras i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, dvs. värdepapperscentraler, förvaltare och intermediärer från tredjeland.

I avsnitt 5.5 lämnar vi förslag som innebär att även intermediärer från tredjeland ska omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet när de förvaltar aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige. I dessa situationer ska även bestämmelserna om rätten att ta ut avgifter omfatta intermediärer från tredjeland.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

5.7. Ett nytt kapitel i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Förslag: Bestämmelser som reglerar värdepapperscentralers och

förvaltares skyldighet att vidta åtgärder i förhållande till avstämningsbolag och bestämmelser som reglerar intermediärer från tredjelands skyldighet att vidta åtgärder i förhållande till svenska bolag, ska införas i 3 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Bestämmelser som reglerar skyldigheter i förhållande till EES-bolag ska införas i ett nytt 3 a kap. i samma lag.

De förslag som vi lämnat ovan kan delas in i tre kategorier enligt följande.

1. Förslag avseende förvaltares skyldigheter beträffande aktier i avstämningsbolag, dvs. aktier i aktiebolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige, som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral och som i dag regleras i 3 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

2. Förslag avseende skyldigheter för svensk annan intermediär beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES som inte har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. I denna del saknas det för närvarande regler i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

3. Förslag avseende intermediärer från tredjeland. Även i denna del saknas det för närvarande regler i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Enligt vår bedömning bör de skyldigheter som omfattas av punkt 1 även i fortsättningen regleras i 3 kap. i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Detta kapitel kommer att tillföras ett antal bestämmelser som utökar värdepapperscentralers och förvaltares skyldigheter i förhållande till aktier i avstämningsbolag. Likaså bör den bestämmelse som reglerar intermediärer från tredjelands skyldigheter att vidta åtgärder i förhållande till svenska bolag föras in i detta kapitel. De bestämmelser som om-

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

fattas av punkterna 2 och 3 (delvis) innebär att lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument utökas till att avse helt nya områden, dvs. skyldigheter i förhållande till bolag inom EES som inte har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. I syfte att skapa en begriplig systematik bör dessa regleringar införas i ett nytt kapitel i den aktuella lagen (3 a kap.).

5.8. Sanktioner

Bedömning: Finansinspektionens sanktionsmöjligheter utgör

tillräckliga åtgärder för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna om svenska värdepapperscentraler och förvaltare samt svensk annan intermediär efterlevs. Aktiebolagslagens regler om en styrelseledamots skadeståndsansvar utgör en tillräcklig sanktionsmöjlighet för att de föreslagna bestämmelserna ska tillämpas av berörda bolag.

Det bör inte införas några sanktionsmöjligheter i förhållande till intermediärer från tredjeland.

Svenska värdepapperscentraler, förvaltare och andra svenska intermediärer (svensk annan intermediär)

I avsnitt 5.2.2 har vi lämnat en redogörelse för vilka juridiska personer som kan antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Det rör sig bl.a. om värdepappersinstitut. Dessa kan – när de tillhandahåller tjänster som omfattas av aktieägarrättighetsdirektivet beträffande aktier i bolag med bolagsrättsliga hemvist i ett annat land inom EES än Sverige – även inta rollen som svensk annan intermediär. Finansinspektionen utövar tillsyn över dessa aktörer (23 kap. 1 § LVM). Därtill utövar samma myndighet tillsyn över värdepapperscentraler enligt 9 kap. 1 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Det är även möjligt för värdepapperscentraler att anta vissa utländska aktörer som förvaltare. En förutsättning för detta är att den utländska aktören i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ (3 kap. 2 § andra stycket 2 och 4 samt tredje stycket kontoföringslagen). Slutligen kan även kreditinstitut som är

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

auktoriserade enligt kapitaltäckningsdirektivet och kreditinstitut med huvudkontor i tredjeland antas som förvaltare.

Vid överträdelser har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot de berörda aktörerna (25 kap. LVM). Om ett svenskt värdepappersinstitut åsidosätter sina skyldigheter, ska myndigheten utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas (25 kap. 1 § andra stycket LVM). Finansinspektionen har liknande möjligheter i förhållande till värdepapperscentraler (9 kap. kontoföringslagen).

Ingripande ska ske vid åsidosättande av skyldigheter som följer av någon av de aktuella lagarna eller ”andra författningar”. De skyldigheter som följer av bestämmelser som vi föreslår ska införas kommer därmed att omfattas av Finansinspektionens tillsyn och vi gör bedömningen att de möjligheter som myndigheten har att ingripa mot de aktörer som inte uppfyller sina skyldigheter utgör tillräckliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna tillämpas. Det behöver således inte ske någon ändring i denna del.

Aktiebolag

De förslag som vi lämnat innebär även skyldighet för bl.a. bolags att vidta vissa åtgärder. Ansvaret för detta ligger ytterst hos styrelsen. En styrelseledamot kan bli skadeståndsskyldig om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (29 kap. 1 § ABL).

Talan om skadestånd till bolaget får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet (29 kap. 7 § ABL). Därtill får ägare till minst en tiondel av samtliga

Ds 2018:15 Identifiering av aktieägare

aktier i bolaget i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna (29 kap. 9 § ABL). I 29 kap.1013 §§aktiebolagslagen regleras inom vilken tid en skadeståndstalan ska väckas.

De redovisade skadeståndsreglerna kommer även att vara tillämpliga i förhållande till de bestämmelser som vi nu föreslår ska införas i aktiebolagslagen. Enligt vår bedömning utgör lagens skadeståndsregler en tillräcklig möjlighet för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna kommer att tillämpas.

Intermediärer från tredjeland

I direktivet görs det inte något undantag för intermediärer från tredjeland. Det innebär att medlemsstaterna är skyldiga att även i förhållande till dem införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktionsmöjligheter. Direktivets avsikt i denna del är att bestämmelserna om uppgiftsskyldighet m.m. även ska omfatta intermediärer som tillhandahåller tjänster bl.a. i Sverige. Det rör sig således om intermediär som saknar såväl bolagsrättslig hemvist som huvudkontor här i landet. Med dagens moderna teknik behöver intermediären inte ens bedriva någon verksamhet i Sverige (jfr avsnittet om röstningsrådgivare där det ställs krav på att aktörer från tredjeland i vart fall ska ha verksamhetsställe i Sverige). De lågt ställda kraven på när en intermediär ska omfattas av uppgiftsskyldigheten innebär en särskild utmaning när det kommer till att utforma ändamålsenliga sanktionsmöjligheter.

Intermediärer från tredjeland kommer inte omfattas av den lagstiftning som vi har redogjort för ovan. Det skulle vara möjligt att lämna förslag som innebär att Finansinspektionen ska ha liknande sanktionsmöjligheter i förhållande till intermediärer från tredjeland som myndigheten i dag har mot svenska förvaltare. Vi gör dock bedömningen att det inte kommer vara möjligt att vidta några som helst åtgärder i förhållande till intermediärer som befinner sig utanför landets gränser. Den typen av tillsynsbestämmelser kommer således att helt sakna effektivitet och det framstår därmed som både onödigt och meningslöst att lämna förslag om att det ska införas sådana bestämmelser.

Identifiering av aktieägare Ds 2018:15

I brist på andra lösningar bör det i denna del vara upp till berörda aktörer att på egen hand reglera uppgiftsskyldigheten för intermediärer från tredjeland. Det bör vara möjligt att göra detta exempelvis avtalsvägen.

6. Genomlysning av institutionella investerare och kapitalförvaltare

6.1. Inledning

I ändringsdirektivet framhålls att ett effektivt och hållbart aktieägarengagemang är en av hörnstenarna i de börsnoterade bolagens bolagsstyrningsmodell, som är beroende av god maktfördelning mellan olika organ och intressenter. Ett större engagemang i bolagsstyrningen från aktieägarnas sida är, enligt direktivet, ett av de redskap som kan bidra till att förbättra bolagens finansiella och icke-finansiella resultat, bland annat när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, särskilt enligt de principer för ansvarsfulla investeringar som stöds av Förenta nationerna. Dessutom är ett större engagemang från alla intressenter i bolagsstyrningen, framför allt de anställda, en viktig faktor för att säkerställa att börsnoterade bolag tillämpar en mer långsiktig strategi. Detta engagemang bör uppmuntras och beaktas (skäl 14 i ändringsdirektivet).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i börsnoterade bolag och kan därför, enligt ändringsdirektivet, spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning, men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Erfarenheterna under senare år har emellertid visat att institutionella investerare och kapitalförvaltare sällan engagerar sig i de bolag i vilka de äger aktier, och det finns, enligt direktivet, belägg för att kapitalmarknaderna ofta utövar påtryckningar på bolagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, bland annat genom icke optimala investeringsnivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för såväl bolagens som investerarnas långsiktiga resultat (skäl 15 i ändringsdirektivet).

Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att på ett transparent sätt redovisa sina investeringsstrategier och sin

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas. En offentlig redovisning av sådan information skulle, enligt ändringsdirektivet, kunna öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, underlätta dialogen mellan bolagen och deras aktieägare, uppmuntra aktieägarnas engagemang samt stärka deras ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället (skäl 16 i ändringsdirektivet).

6.2. Principer för aktieägarengagemang

6.2.1. Ändringsdirektivet

Begreppen institutionella investerare och kapitalförvaltare

I denna del omfattar direktivet institutionella investerare och kapitalförvaltare. Med en institutionell investerare avses i artikel 2 led e i aktieägarrättighetsdirektivet:

  • ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Solvens II-direktivet5 och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet, och
  • tjänstepensionsinstitut som omfattas av IORP II-direktivet6.

Enligt artikel 2 led f i aktieägarrättighetsdirektivet avses med kapitalförvaltare ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i MiFID II-direktivet7 som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av alternativa investeringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i AIFM-direktivet8

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341/EG av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. 7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

som inte uppfyller villkoren för undantag enligt artikel 3 i det direktivet och som därför inte behöver tillstånd för att driva verksamhet, ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i UCITS IVdirektivet9 eller ett investeringsbolag som är auktoriserat enligt samma direktiv, under förutsättning att det inte utsett ett förvaltningsbolag som auktoriserats enligt det direktivet som ansvarigt för förvaltningen. Vi kommer att i avsnitt 6.2.2 återkomma till frågan hur dessa definitioner har genomförts i svensk rätt.

Direktivets bestämmelser ska tillämpas på dels institutionella investerare i den mån de direkt eller genom en kapitalförvaltare investerar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad, dels kapitalförvaltare i den mån de investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan marknad (artikel 1.6 led a och b i aktieägarrättighetsdirektivet). Med reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (se 1 kap. 4 b § LVM).

Skyldighet att anta en policy för aktieägarengagemang

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare och kapitalförvaltare antingen följer de krav som anges nedan eller offentligt redovisar en tydlig och motiverad förklaring till varför de har valt att inte följa ett eller flera av dessa krav.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi. Policyn ska beskriva hur de övervakar investeringsobjekt i relevanta frågor för dialoger med investeringsobjekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i investeringsobjekten och hur de hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter i samband med sitt engagemang.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska en gång per år offentligt redovisa hur denna policy för aktieägarengagemang har

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och deras användning av röstningsrådgivares tjänster. De ska offentligt redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor i bolag där de äger aktier. Denna redovisning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på aktieinnehavet (artikel 3g.1).

Den information som avses i artikel 3g.1 ska kostnadsfritt finnas tillgänglig på den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens webbplats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra tillgängliga sätt på internet. När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang för en institutionell investerares räkning, även vad gäller omröstningar, ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna (artikel 3g.2).

Intressekonflikter

Regler om intressekonflikter tillämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i AIFM-direktivet, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d i UCITS IV-direktivet och de berörda genomförandebestämmelserna samt artikel 23 i MiFID II-direktivet, ska vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang (artikel 3g.3).

Vi återkommer i avsnitt 6.2.5 till frågan hur dessa bestämmelser har genomförts i svensk rätt.

6.2.2. Gällande rätt

Artikel 3g i aktieägarrättighetsdirektivet omfattar såväl institutionella investerare som kapitalförvaltare. Enligt direktivet omfattar begreppet institutionell investerare livförsäkrings- och tjänstepensionsföretag (artikel 2.3 a, b och c i Solvens II-direktivet och artikel 2 i IORP II-direktivet). Begreppet kapitalförvaltare omfattar enligt direktivet värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, AIF-förvaltare och fondbolag (punkten 1 i artikel 4.1 MiFID II-direktivet, artikel 4.1 b i AIFM-direktivet och artikel 2.1 b i UCITS IV-direktivet).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Solvens II-direktivet har genomförts i försäkringsrörelselagen och definitionen av livförsäkringsföretag finns i 1 kap. 4 § nämnda lag. IORP II-direktivet är ännu inte genomfört, men enligt ett förslag ska definitionen av tjänstepensionsföretag införas i en ny tjänstepensionsrörelselag (se SOU 2014:57).

MiFID II-direktivet har genomförts genom lagen om värdepappersmarknaden och definitionen av värdepappersföretag finns i 1 kap. 4 b § nämnda lag. Definitionen av AIF-förvaltare finns i 1 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Slutligen finns definitionen av fondbolag i 1 kap. 1 § 8 lagen om värdepappersfonder.

Institutionella investerare

Begreppet omfattar livförsäkringsföretag och…

Med livförsäkringsföretag avses försäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Andra försäkringsföretag är skadeförsäkringsföretag (1 kap. 4 § FRL). Med livförsäkring avses enligt 1 kap. 5 § jfr med 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen en eller flera av följande försäkringsklasser:

I. a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III nedan, I. b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a ovan, II. a) försäkring som utfaller vid giftermål, II. b) försäkring som utfaller vid födelse, III. försäkring som avses i klasserna I a, II a och II b ovan som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

IV. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsföretaget eller får sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

För att driva försäkringsrörelse eller direkt livförsäkringsrörelse krävs Finansinspektionens tillstånd (2 kap. 4, 12 och 15 §§ FRL).

…tjänstepensionsföretag

Som nämnts tidigare är IORP II-direktivet ännu inte genomfört i svensk rätt. Enligt förslaget till ny tjänstepensionsrörelselag avses med tjänstepensionsföretag tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Det bör framhållas att i samband med genomförandet av IORP I-direktivet valde Sverige att utnyttja möjligheten att för tjänstepensionsverksamhet i försäkringsföretag tillämpa vissa bestämmelser i IORP I-direktivet. Skuldtäckningstillgångar avseende tjänstepensionsförsäkringar måste därför hållas åtskilda från den övriga livförsäkringsverksamheten. För medlemsstater som har utnyttjat denna möjlighet gäller ett tillfälligt undantag från Solvens II-direktivet och i stället gäller det äldre Solvens I-direktivet för tjänstepensionsverksamhet. Ändringarna med anledning av Solvens II-direktivet infördes genom lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Undantaget gäller till och med den 31 december 2019 och innebär i fråga om försäkringsföretag, att försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i försäkringsrörelselagen i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För tjänstepensionsverksamheten gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 och 19 kap. i försäkringsrörelselagen. Vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 10 och 19 kap. i försäkringsrörelselagen på ett för-

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

säkringsföretags tjänstepensionsverksamhet (första och andra styckena i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Det nyss sagda gäller även den del av försäkringsrörelsen som avser övrig livförsäkringsverksamhet, om denna är av endast ringa omfattning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa omfattning. Slutligen får ett försäkringsföretag, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa de nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring (tredje till femte stycket i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Enligt uppgift från försäkringsföretagens branschorganisation Svensk Försäkring har ett antal försäkringsbolag gjort en sådan anmälan till Finansinspektionen och tillämpar därmed försäkringsrörelselagen för hela sin verksamhet. Det rör sig bl.a. om Swedbank Försäkring, Skandia AB, Nordnet och Danica. Andra stora aktörer som AMF, Folksam Liv och KPA har valt att inte göra en sådan anmälan och tillämpar således äldre rätt på sin tjänstepensionsverksamhet.

Begreppet tjänstepensionsföretag omfattar även tjänstepensionskassor

En understödsförening har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom icke-affärsmässig försäkringsrörelse. Medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad. En tjänstepensionskassa är en understödsförening som meddelar tjänstepension. För denna verksamhet gällde tidigare lagen (1972:262) om understödsföreningar. Lagen upphävdes i samband med införandet av försäkringsrörelselagen (2 § 1 lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Enligt den senare lagen får dock en understödsförening fortsätta att tillämpa lagen om understödsföreningar även efter det att den har upphävts. En förutsättning för detta är att understödsföreningen var registrerad enligt lagen om understödsföreningar före den 1 april 2011. Ursprungligen skulle denna undantagsbestämmelse gälla till utgången av 2014 (7 § lagen om införande av försäkringsrörelselagen). Den tiden har förlängts vid två tillfällen

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

genom dels lagen (2014:219) om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), dels lagen (2017:1118) om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043). Den senaste ändring innebär att undantagsbestämmelserna gäller till utgången av juni 2019.

Förlängningen har skett för att befintliga tjänstepensionskassor ska kunna fortsätta driva verksamheten enligt lagen om understödsföreningar i avvaktan på en ny reglering för tjänstepensionsföretag. I förarbetena till den senaste förlängningen av övergångsbestämmelserna konstaterades det nämligen att utan förlängning skulle sådana kassor riskera behöva genomgå två ombildningar och därigenom även byta grundläggande reglering två gånger. Först skulle kassorna under 2017 vara tvungna att ombildas från understödsförening enligt lagen om understödsföreningar till försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen, för att sedan ombildas till tjänstepensionsföretag i samband med införandet av den nya regleringen för tjänstepensionsföretag (prop. 2017/18:3 s. 9).

En understödsförening ska vara registrerad hos Finansinspektionen och stå under tillsyn av denna (3 § första stycket UFL).

Pensionsstiftelser

En arbetsgivare får grunda en pensionsstiftelse i syfte att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande (9 § tryggandelagen). Pensionsstiftelser ingår i den grupp av aktörer som omfattas av direktivet.

Enligt huvudregeln står en pensionsstiftelse under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Styrelsen ska anmälan stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En stiftelse som omfattar minst 100 personer ska dock anmälas genast efter det att uppdraget har tagits emot (31 § första och andra stycket tryggandelagen). En stiftelse av en sådan omfattning står under delad tillsyn av Finansinspektionen och en länsstyrelse (34 § tryggandelagen). Finansinspektionen övertar i det fallet ansvaret för tillsynen över tillgångarnas placering, eventuell gränsöverskridande verksamhet och ledningsprövning (10 a § andra till femte styckena,

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

10 b–10 d §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e §§ och 16 a § tryggandelagen).

Utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut

Utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut får bedriva verksamhet i Sverige. Deras verksamhet regleras i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Lagen omfattar EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredjeland och utländska tjänstepensionsinstitut. En EES-försäkringsgivare är en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och vars verksamhet inom EES står under tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet. En försäkringsgivare från tredjeland är en annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person. Med ett utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt den aktuella lagen omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. Med hemland avses det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns. Behörig myndighet är den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 5 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

I nämnda lag förstås med livförsäkring sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås sådan livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar (1 kap. 6 § andra och tredje stycket lagen om utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning. Finansinspektionen ansvarar för tillsynen i övrigt över EES-försäkringsgivarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige. Myndigheten har det fulla tillsynsansvaret i fråga om den verksamhet som en försäkringsgivare från tredjeland bedriver i Sverige (3 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstitut).

Det saknas lagregler om policy för aktieägarengagemang

I de lagar som redovisats ovan saknas det bestämmelser som reglerar skyldigheten att ha en policy för aktieägarengagemang. Det innebär emellertid inte att berörda aktörer avstått från att anta den typen av dokument. Se vidare i avsnitt 6.2.3.

Kapitalförvaltare

Begreppet omfattar värdepappersbolag och…

Direktivets definition av kapitalförvaltare inbegriper värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare. Sådana företag som i EU-rätten benämns värdepappersföretag benämns värdepappersbolag när de är svenska. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse (1 kap. 4 b § LVM). Förutsättningarna för tillstånd regleras i 3 kap. 1–9 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Vidare kan svenska kreditinstitut ges tillstånd att driva värdepappersrörelse (3 kap. 10 § LVM).

Med ett utländskt värdepappersföretag avses ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse (1 kap. 4 b § LVM). Ett utländskt företag som är hemmahörande

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

inom EES och som i hemlandet har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse, behöver inte tillstånd från Finansinspektionen för att bl.a. kunna driva sådan rörelse via en filial i Sverige (4 kap. 1 § LVM). Däremot behöver företag som hör hemma utanför EES tillstånd av Finansinspektionen för att kunna bedriva värdepappersrörelse i Sverige (4 kap. 4–9 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut är ett värdepappersbolag, ett svenskt kreditinstitut som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att driva värdepappersrörelse eller ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud etablerade i Sverige (1 kap. 4 b § LVM).

Finansinspektionen har tillsyn över bl.a. värdepappersinstitut. För svenska värdepappersinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt lagen om värdepappersmarknaden, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige (23 kap. 1 § LVM).

…AIF-förvaltare och…

Med alternativ investeringsfond avses enligt 1 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i

enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS IV-direktivet.

För att förvalta en alternativ investeringsfond krävs enligt huvudregeln tillstånd från Finansinspektionen (3 kap. 1 § första stycket LAIF). Från kravet på tillstånd är enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder emellertid undantagna AIF-förvaltare som direkt eller indirekt förvaltar portföljer av alternativa investeringsfonder

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

1. vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finansiell

hävstång, inte överstiger motsvarande 100 miljoner euro, eller

2. vars tillgångar inte överstiger motsvarande 500 miljoner euro, om

portföljerna består av alternativa investeringsfonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i fonden.

Med EES-baserad alternativ investeringsfond avses enligt 1 kap. 2 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som

1. har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämp-

lig nationell lagstiftning,

2. har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES,

eller

3. om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land

eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES.

En alternativ investeringsfond som inte uppfyller de ovan redovisade villkoren är en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.

En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond. En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person som förvaltar fonden. Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare (1 kap. 3 § LAIF). Exempel på alternativa investeringsfonder är t.ex. fastighetsfonder, hedgefonder och riskkapitalfonder.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får i Sverige bedriva sådan verksamhet som anges i bl.a. 5 kap. 1–3 och 5–7 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det handlar om att marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder. Denna verksamhet får drivas bl.a. genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige (5 kap. 8 § LAIF).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Det finns även bestämmelser som reglerar en icke EES-baserad AIF-förvaltares möjlighet att marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige (5 kap. 10 § LAIF). Vidare finns det bestämmelser som reglera sådana förvaltares möjlighet att förvalta fonder i Sverige och bedriva verksamhet i landet genom inrättande av en filial (5 kap. 10 a–10 j §§ LAIF). Dessa bestämmelser har ännu inte trätt i kraft, utan träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Skälet därtill är att ge regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträdandet av lagändringarna till det datum som anges i en kommande delegerad rättsakt från kommissionen (prop. 2013/14:113 s. 104).

Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare som har tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller är registrerade enligt samma lag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt den aktuella lagen, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet (13 kap. 1 § LAIF). Om en AIF-förvaltare däremot omfattas av undantag från krav på tillstånd enligt 2 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder har tillsynen begränsad omfattning enligt 2 kap. 6 och 7 §§ samma lag. Sådana förvaltare omfattas emellertid inte av definitionen av kapitalförvaltare enligt artikel 2 f i aktieägarrättighetsdirektivet och lämnas därmed utanför direktivets tillämpningsområde.

Vidare har myndigheten viss tillsyn över AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige. Tillsynen omfattar att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, även det som anges i fondbestämmelserna (13 kap. 2 § LAIF). En specialfond är en AIF-fond som får marknadsföras till icke-professionella investerare.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

…fondbolag

Med ett fondbolag avses ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 1 kap. 4 § lagen om värdepappersfonder att driva fondverksamhet (1 kap. 1 § 8 LVF). Med ett fondföretag avses enligt 1 kap. 1 § 9 lagen om värdepappersfonder ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet

är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder, med kapital från allmänheten,

b) som tillämpar principen om riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med

medel ur företagets tillgångar.

Med ett förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag (1 kap. 1 § 13 LVF).

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES får – under de förutsättningar som anges i 1 kap. 6–6 d §§ lagen om värdepappersfonder – driva verksamhet bl.a. genom en filial i Sverige. Vidare får ett fondföretag som hör hemma inom EES under vissa förhållanden marknadsföra andelar i företaget i Sverige (1 kap. 7 § LVF). Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder.

För fondbolag omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt den aktuella lagen, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värdepappersfond förvaltas enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder, det som anges i fondbestämmelserna (10 kap. 1 § LVF).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Det saknas lagregler om policy för aktieägarengagemang

I likhet med de lagar som reglerar institutionella investerare saknar de för kapitalförvaltarna relevanta lagarna bestämmelser som reglerar skyldigheten att ha en policy för aktieägarengagemang. Det kan dock konstateras att även i denna del har det vidtagits självreglerande åtgärder. Se vidare i avsnitt 6.2.3.

Av intresse i sammanhanget är artikel 21 i genomförandedirektivet (2010/43)10. Av artikeln framgår att medlemsstaterna ska kräva att förvaltningsbolagen utvecklar lämpliga och effektiva strategier för att fastställa när och hur rösträtter som är knutna till instrumenten i de förvaltade portföljerna ska utövas, uteslutande till förmån för fondföretagen. Strategierna ska omfatta åtgärder och förfaranden för

a) tillsyn av relevanta företagshändelser,

b) säkerställande av att rösträtterna utövas i enlighet med de berörda

fondföretagens mål och riktlinjer för investeringar, och

c) förebyggande eller hantering av intressekonflikter som uppkom-

mer när rösträtter utövas.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder (se 15 kap. 9 och 10 §§ nämnda föreskrifter). Liknande bestämmelser finns för AIFförvaltare i artikel 37 i AIF-förvaltarförordningen11.

6.2.3. Skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang

Förslag: En institutionell investerare och en kapitalförvaltare

som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska anta principer för aktieägarengagemang. Av principerna ska det framgå hur den institutionella investeraren och

10 Kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag. 11 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

kapitalförvaltaren integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller sådana aktier. Vidare ska det framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren övervakar portföljbolagen i relevanta frågor.

I principerna ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren ange hur de för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Med institutionell investerare avses ett livförsäkringsföretag, en tjänstepensionskassa eller en pensionsstiftelse som omfattar 100 eller fler arbetstagare. Med kapitalförvaltare avses fondbolag, värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag, och svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare.

För försäkringsföretag ska skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang enbart gälla i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Det bör införas lagregler om principer för aktieägarengagemang

Enligt denna del av ändringsdirektivet ska medlemsstaterna vidta åtgärder som säkerställer dels att institutionella investerare och kapitalförvaltare antar en policy för aktieägarengagemang, dels att de en gång per år redovisar hur denna policy har genomförts. Begreppet ”policy” förekommer även i artikel 9a i aktieägarrättighetsdirektivet, som reglerar bl.a. aktieägares rätt att rösta om en ersättningspolicy till ledande befattningshavare i bolaget. I avsnitt 8 gör vi bedömningen att begreppet ”riktlinjer” bör användas i stället för ”policy” i samband med genomförandet av artikel 9a. Skälet för det är att det tidigare begreppet används redan i dag i aktiebolagslagen. I ett konsekvent förhållningssätt till ändringsdirektivet borde ”riktlinjer” även användas i det här aktuella sammanhanget. Emellertid förekommer begreppet redan i försäkringsrörelselagen. Exempelvis ska ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering i sitt styrdokument ha riktlinjer för denna justering (10 kap. 7 § fjärde stycket

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

FRL). Det framstår därför som mindre lämpligt att använda det begreppet i detta sammanhang och vi gör bedömningen att i stället bör begreppet ”principer” användas. Det är detta begrepp som vi kommer att använda i det följande när vi beskriver ändringsdirektivets krav i denna del.

Vi har ovan nämnt att det redan i dag finns aktörer som har antagit dokument som har samma syfte som denna del av ändringsdirektivet. Som regel benämns dessa dokument ”ägarpolicy” eller ”policy för ägarstyrning”. Även om det således redan finns etablerade begrepp i denna del, gör vi bedömningen att dokumentet i svensk rätt bör benämnas ”principer för aktieägarengagemang”. Skälet därtill är att detta begrepp på ett bättre sätt än exempelvis ”ägarstyrning” speglar vad syftet med dokumentet är.

Vi har i avsnitt 6.2.2 kunnat konstatera att det i dag saknas bestämmelser som reglerar skyldigheten för institutionella investerare och kapitalförvaltare att anta principer för sitt aktieägarengagemang. Emellertid har det inom berörda branscher vidtagits självreglerande åtgärder och en genomgång visar att flera stora aktörer har antagit någon form av principer, som i regel finns tillgängliga på aktörernas webbplatser. Vår genomgång visar att dessa dokument är relativt olika såväl när det gäller omfattning som innehåll. Det bör framhållas att direktivet ställer krav på att principerna ska innehålla relativt detaljerade beskrivningar och att inte något av de dokument som vi har tagit del av uppfyller samtliga krav i direktivet.

Även om det har vidtagits åtgärder inom detta område som ligger i linje med ändringsdirektivets syfte, har vi tidigare gjort bedömningen att självreglerande åtgärder inte är tillräckliga för att genomföra de krav som ställs i direktivet. Det innebär att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang bör regleras i lag eller föreskrift.

En skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang

Kravet på att anta principer för aktieägarengagemang bör i första hand rikta sig till svenska aktörer som har tillstånd att bedriva sådan verksamhet som omfattas av direktivets definition av institutionella investerare och kapitalförvaltare. En viktig avgränsning i denna fråga är att skyldigheten att anta sådana principer ska gälla endast i fråga

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

om investeringar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad (artikel 1.6 aktieägarrättighetsdirektivet). Principerna behöver således enbart avse den typen av aktier och det finns inte någon skyldighet att låta principerna även omfatta investeringar i exempelvis aktier som är upptagna till handel på multilateral handelsplattformar (MTF). Om en aktör uteslutande investerar i aktier som handlas på andra marknadsplatser än en reglerad marknad eller i andra typer av värdepapper än aktier behöver denne således inte anta några principer. För en institutionell investerare saknar det betydelse för denna skyldighet, huruvida investeringen sker direkt eller indirekt via en kapitalförvaltare.

Skyldigheten bör bara omfatta större pensionsstiftelser

När det gäller pensionsstiftelser går det en viktig skiljelinje mellan stiftelser som omfattar färre än 100 arbetstagare (mindre stiftelser) och stiftelser som omfattar 100 eller fler arbetstagare (större stiftelser). Enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. har större stiftelser en mer långtgående redovisningsskyldighet och därtill står de i väsentliga avseenden under tillsyn av Finansinspektionen i stället för en länsstyrelse. De senare svarar dock alltjämt för den stiftelserättsliga tillsynen.

Enligt direktivet omfattar begreppet institutionella investerare inte sådana tjänstepensionsinstitut som en medlemsstat med stöd av artikel 5 i IORP II-direktivet valt att helt eller delvis undanta från tillämpningen av samma direktiv. Enligt nämnda artikel får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Direktivet är ännu inte genomfört i Sverige, men vi vill framhålla att ett liknande undantag finns i artikel 5 i IORP I-direktivet. Detta undantag har utnyttjats för att göra det frivilligt för mindre pensionsstiftelser att tillämpa de mer långtgående kraven i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (se prop. 2004/05:165 s. 112).

Eftersom mindre pensionsstiftelser har undantagits i ett tidigare skede gör vi bedömningen att de – även om IORP II-direktivet ännu

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

inte är genomfört – bör undantas från de krav som följer av aktieägarrättighetsdirektivet. En sådan begränsning framstår som rimlig inte minst mot bakgrund av att det är tämligen vanligt att svenska bolag grundar stiftelser för att trygga en pensionsutfästelse till endast en eller ett fåtal arbetstagare. Inom en koncern kan det således finnas en rad stiftelser med relativt små innehav. För de fall sådana stiftelser investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad har de inte något egentligt inflytande i dessa bolag. De tillhör således inte den typen av institutionella investerare som ändringsdirektivet tar sikte på, dvs. stora aktörer som har ett reellt inflytande och därmed kan betecknas som ”viktiga aktieägare i unionens börsnoterade bolag" (se skäl 15 i ändringsdirektivet). Avslutningsvis vill vi framhålla att det bör vara möjligt för mindre stiftelser att på frivillig väg tillämpa de nya bestämmelserna (9 a § andra stycket tryggandelagen).

Aktörer i andra EES-länder än Sverige bör inte omfattas av kravet…

Vi har tidigare konstaterat att direktivet utgör ett minimidirektiv och att det därmed inte finns något som hindrar enskilda medlemsstater att ställa mer långtgående krav än vad som följer av direktivet. Såvitt gäller institutionella investerare och kapitalförvaltare finns det – till skillnad från vad som exempelvis gäller för intermediärer – inte någon skyldighet att reglera aktörer från tredjeland. Vidare kommer direktivet medföra att det inom övriga EES införs regler motsvarande dem vi föreslår och som därmed kommer att omfatta institutionella investerare och kapitalförvaltare som har hemvist inom EES. Mot denna bakgrund är det således, för att uppfylla direktivets minimikrav, tillräckligt om svensk rätt reglerar aktörer som har sin hemvist här i landet.

Det finns dock skäl att framhålla att det även är möjligt för aktörer från EES och från tredjeland att under vissa förhållanden bedriva verksamhet i Sverige. Såvitt gäller sådana utländska aktörer som är baserade i ett annat land inom EES än Sverige kommer en reglering i svensk lag medföra en dubbelreglering. Det riskerar att leda till en ökad administrativ börda för de EES-baserade aktörer som väljer att även verka i Sverige. Samtidigt bör det framhållas att vissa delar av

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

den verksamhet som dessa aktörer bedriver i Sverige står under tillsyn av Finansinspektionen. Regelverket leder således redan i dag till merarbete för den aktör som väljer att bedriva verksamhet här i landet.

Vidare bör det understrykas att syftet med denna del av ändringsdirektivet är att säkerställa att de som utnyttjar de institutionella investerarnas och fondförvaltarnas tjänster får information om den verksamhet som de bedriver. Principer för aktieägarengagemang kan sägas utgöra en varudeklaration och när informationen riktar sig till svenska kunder bör de också regleras i svensk rätt. Vidare är direktivet i denna del utformat på ett sätt som gör det möjligt för en enskild medlemsstat att ställa mer långtgående krav än vad som föreskrivs i direktivet. Om denna möjlighet utnyttjas och skyldigheten enbart riktar sig till svenska aktörer, kan det leda till att EES-baserade aktörer – som rättar sig efter mindre långtgående krav som fastställs i deras hemländer – kan få konkurrensfördelar. Dessa förhållanden skulle kunna tala för att skyldigheterna även bör omfatta aktörer från andra länder inom EES. Dessa risker ska dock inte överdrivas. Med hänsyn tagen härtill och att vi är av den principiella uppfattningen att vi i möjligaste mån bör undvika att reglera aktörer hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, är vår bedömning att aktörer från andra länder inom EES inte bör omfattas av svensk lagstiftning.

…och inte heller aktörer från tredjeland

När det slutligen gäller aktörer från tredjeland har vi i avsnitt 5 lämnat förslag som innebär en reglering av intermediärer från tredjeland. Avsikten med direktivets krav i denna del är att aktieägarna, som innehar aktierna via en sådan intermediär, inte ska ha sämre förutsättningar att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Samma skäl kan lyftas fram som en anledning att låta de här aktuella bestämmelserna även omfatta institutionella investerare och kapitalförvaltare från tredjeland som är verksamma i Sverige. Genom en sådan reglering skulle samma möjlighet till insyn även komma att gälla beträffande dessa aktörer. Regleringen skulle också främja en konkurrens på lika villkor. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att det skulle kunna innebära svårigheter för Finansinspektionen att

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

tillse att bestämmelserna efterlevs av aktörer från tredjeland. Det går därmed att sätta frågetecken för hur effektiv en sådan reglering skulle komma att vara. Det förhållandet att det inte finns något uttryckligt krav på att reglera dessa aktörer kan dessutom förväntas leda till att andra medlemsstater inte kommer reglera institutionella investerare och kapitalförvaltare från tredjeland. Det finns därmed en betydande risk för att om Sverige väljer att gå längre i denna fråga, så kommer det att utgöra ett undantag inom EES som berörda aktörer väljer att undvika. Dessa skäl gör att vi anser att aktörer från tredjeland inte bör omfattas av reglerna.

Aktörer som ska omfattas av direktivets krav

Som framgått av vår redogörelse för gällande rätt har IORP IIdirektivet ännu inte implementerats i svensk rätt. Det innebär att begreppet tjänstepensionsföretag ännu inte finns i den svenska lagstiftningen. Enligt vår bedömning finns det dock skäl att tydliggöra vilka verksamheter som omfattas av aktieägarrättighetsdirektivets krav och inom parentes anger vi var någonstans bestämmelserna bör införas. I denna del bortser vi från att det för närvarande finns aktörer som tillämpar äldre och upphävd lagstiftning. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 6.4. När IORP II-direktivet är genomfört bör det finnas principer för aktieägarengagemang i följande verksamheter:

1. livförsäkringsföretag (FRL),

2. tjänstepensionsföretag (nya tjänstepensionsrörelselagen),

3. pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till minst

100 personer (tryggandelagen),

4. fondbolag (LVF),

5. värdepappersinstitut, med undantag för utländska företag

(LVM), och

6. svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare som inte uppfyller vill-

koren för undantag (LAIF).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Hur ska skyldigheten regleras?

Vi har ovan gjort bedömningen att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang bör regleras i lag eller föreskrift. Ändringsdirektivet innehåller relativt detaljerade krav i fråga om principernas innehåll. I den svenska versionen av direktivet anges att dessa ”bland annat” ska ha ett visst innehåll, följt av en uppräkning av ett antal aspekter som exempelvis strategi, finansiella resultat m.m. Uttrycket ”bland annat” kan ge intryck av att det är fråga om en mer exemplifierande uppräkning, och att det skulle vara möjligt att välja bort en eller flera av de aspekter som anges i direktivet. I den engelska versionen används emellertid begreppet ”including” och det anges således att ”the policy shall describe how they monitor investee companies on relevant matters, including [vår kursivering] strategy, financial…”. Utifrån den engelska versionen står det därmed enligt vår mening klart att det inte finns utrymme för någon valfrihet i denna fråga och att principerna i vart fall ska ha det innehåll som anges i direktivet. Av dessa skäl anser vi att det är bättre att i bestämmelsen ange att principerna ”minst” ska innehålla en redogörelse för hur den institutionella investeraren eller förvaltaren övervakar de i direktivet angivna aspekterna.

Det är således i denna del fråga om ett minimikrav och medlemsstaterna är skyldiga att se till att principerna i vart fall har detta innehåll. Det finns inte något som hindrar en medlemsstat från att ställa krav på att principerna ska ha ett mer långtgående innehåll än vad som anges i direktivet. Förhållandena liknar därmed dem som gäller beträffande röstningsrådgivares skyldighet att lämna en årlig redogörelse för sin verksamhet (se artikel 3j.2 aktieägarrättighetsdirektivet). I avsnitt 7 gör vi bedömningen att denna fråga lämpar sig bäst för en reglering på föreskriftsnivå.

Det finns dock en viktig skillnad mellan de krav som ställs på å ena sidan institutionella investerare och kapitalförvaltare och å andra sidan röstningsrådgivare. Enligt direktivet måste inte institutionella investerare och förvaltare anta principer för aktieägarengagemang. För det fall de väljer att inte anta sådana principer eller om antagna principer inte uppfyller de minimikrav som ställs i direktivet finns det dock en skyldighet för den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren att förklara varför några principer inte antagits eller varför de avviker från direktivets krav. Det är således fråga om en

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

s.k. följ-eller-förklara-reglering (comply or explain). Den del som reglerar skyldigheten att anta principer eller förklara varför så inte har skett, kommer att rikta sig till enskilda aktörer och bör således regleras i lag. Eftersom skyldigheten att förklara hänger ihop med kravet på att principerna ska ha ett visst minimiinnehåll bör även dessa krav följa av lag. Detta för att skapa ett sammanhängande och begripligt regelverk. Genom att direktivets minimikrav framgår av lag blir det möjligt att lämna principernas närmare innehåll till självreglering. För det talar även den utveckling som redan ägt rum när det gäller utveckling och tillämpning av motsvarande ägarpolicyer.

Principernas innehåll

Ett övergripande syfte med direktivet är att en institutionell investerares eller kapitalförvaltares principer för aktieägarengagemang ska utgöra en naturlig del av deras investeringsstrategi. De kan ses som kommunicerande kärl där det finns en skyldighet för exempelvis en institutionell investerare att förklara hur principerna för aktieägarengagemang påverkar valet av investeringsobjekt. Skälet för detta är att principerna för aktieägarengagemang inte enbart ska bli ett abstrakt dokument med liten eller ingen koppling till den faktiska verksamheten.

Av den anledningen bör det i de nya bestämmelserna anges att det av principerna ska framgå hur de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna integrerar aktieägarengagemang i sina investeringsstrategier såvitt avser aktier upptagna till handel på en reglerad marknad. Hur denna integration sker på bästa sätt måste avgöras med utgångspunkt i principerna för aktieägarengagemang. I principerna ska de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna förklara hur de övervakar ”investeringsobjekten” i ”relevanta frågor”. Direktivet innehåller i denna del en uppräkning av fem frågor som principerna alltid ska innehålla och som därmed alltid är relevanta (se vidare nedan). Därutöver kan de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna välja att lägga till ytterligare aspekter som kan vara av intresse. Därefter är de skyldiga att förklara hur dessa relevanta frågor påverkar valet av investeringsobjekt, dvs. investeringsstrategin.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

I direktivet ställs krav på att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av hur denne övervakar investeringsobjekteten. Begreppet investeringsobjekt är i våra ögon något abstrakt och det bör framhållas att det i den engelska versionen motsvaras av ”investee companies”. Syftet med ändringsdirektivet är bl.a. att institutionella investerare ska ta sitt ägaransvar och utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. Detta syfte speglas bättre om det i stället för ”investeringsobjekt” anges att det är fråga om bolag som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har investerat i, vilka kan benämnas portföljbolag.

I direktivet lämnas en beskrivning av vad som alltid måste ses som relevanta frågor och vad principerna därmed alltid ska innehålla. Det ställs således krav på att det av principerna ska framgå hur den institutionella investeraren eller förvaltaren övervakar portföljbolagen i fråga om:

1. strategi,

2. finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig påverkan, och

5. bolagsstyrning.

Dessa fem punkter bör framgå av de bestämmelser som ska reglera de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang. Hur utförlig redovisningen ska vara beträffande varje punkt måste avgöras från fall till fall. Avgörande för frågan om kraven har uppfyllts bör vara om redogörelsen ger en rättvisande bild av verksamheten.

Enligt direktivet ska det av principerna även framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren för dialoger med företrädare för investeringsobjekten. Även i detta sammanhang gör vi bedömningen att bestämmelsen blir tydligare om det anges att det är fråga om företrädare för de bolag som aktören har investerat i (portföljbolagen). Vidare ska det av principerna framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren utövar rösträtt och ”andra rättigheter knutna till aktieinnehavet”. Exempel på sådana ”andra rättigheter” är möjligheten att lämna förslag till ärenden som ska tas upp på bolagsstämman eller att använda sig av frågerätten vid

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

stämman. När det gäller fondbolag och AIF-förvaltare framgår av gällande rätt att de redan i dag är tvungna att utveckla lämpliga och effektiva strategier för att fastställa när och hur rösträtt ska utövas (15 kap. 9 och 10 §§ FFFS 2013:9). Dessa strategier bör enligt vår mening kunna motsvara de krav som följer av ändringsdirektivet och det bör således vara möjligt att i principerna för aktieägarengagemang hänvisa till de aktuella strategierna.

Slutligen ska det framgå hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i bolagen och hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter. Det kan finnas skäl för en institutionell investerare och kapitalförvaltare att gå samman med andra aktieägare i ett bolag i syfte att tillsammans uppnå ett aktieinnehav som kan krävas för att få igenom ett visst minoritetskrav eller ett större samlat inflytande i en viss fråga. Exempelvis kan det röra sig om möjligheten att begära att det ska tillsättas en minoritetsrevisor eller att begära rättelse av något missförhållande som investerarna har uppmärksammat. I fråga om ”relevanta intressenter” i bolaget kan det exempelvis röra sig om långivare. När det kommer till intressekonflikter finns det en skyldighet att redovisa hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren hanterar såväl faktiska som potentiella konflikter. En potentiell intressekonflikt är en situation som i sin förlängning kan leda till en faktisk konflikt och av redovisningen bör det framgå hur aktören arbetar för att upptäcka sådana potentiella konflikter och hantera dem innan det uppstår en reell konflikt.

Principerna ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

En fråga som inställer sig är om s.k. fond- och depåförsäkringar ska omfattas av ändringsdirektivets krav. I en fondförsäkring bestämmer försäkringstagaren själv hur de inbetalda premierna ska investeras och det är försäkringstagaren som bär placeringsrisken. I normalfallet lämnar inte försäkringsföretag några garantier när det gäller utfallande försäkringsbelopp, utan utbetalningarnas storlek bestäms av försäkringens värde. Fondandelarna ägs av försäkringsföretaget. En depåförsäkring har ett liknande upplägg. Kännetecknande för en depåförsäkring är att inbetalda premier får placeras i likvida medel och

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

andra finansiella instrument än externt förvaltade fonder. Tillgångarna förvaltas i en depå som ägs av försäkringsföretaget men försäkringstagaren, som bär risken för placeringarna, har försäkringsföretagets mandat att sköta förvaltningen av tillgångarna i depån.

Av vikt är således att försäkringsföretag som erbjuder denna typ av försäkringar inte kan påverka placeringsinriktningen och således inte heller hållas ”ansvariga” för på vilket sätt en placering sker. Enligt vår bedömning skulle det därmed framstå som märkligt om skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang även skulle omfatta denna typ av produkter. För att säkerställa att försäkringsföretag inte ska vara skyldiga att anta principer för den typen av försäkringar, bör det av den nya bestämmelsen framgå att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang ska gälla enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

6.2.4. Skyldighet att lämna en årlig redogörelse

Förslag: Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska år-

ligen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. röstningsbeteendet i den institutionella investerarens eller

kapitalförvaltarens portföljbolag,

2. de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat

beslut, och

3. i vilka frågor som den institutionella investeraren eller kapital-

förvaltaren har tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska vidare framgå hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har ställt sig i de frågor där stämman fattat beslut. Beslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens innehav behöver dock inte redovisas.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

För försäkringsföretag ska denna skyldighet enbart gälla i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

I syfte att säkerställa att den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren tillämpar principerna för aktieägarengagemang, finns det i direktivet ett krav på offentliggörande av en årlig redogörelse för hur principerna har tillämpats (artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighetsdirektivet). Direktivets krav på redogörelsens utformning kan delas in i två delar. Den första delen har en mer allmän inriktning. I den ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren lämna en redogörelse för röstningsbeteende, de viktigaste omröstningarna och användandet av tjänster från röstningsrådgivaren. Den andra delen har en mer specifik inriktning. I den ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor.

Röstningsbeteende m.m.

Redogörelsen ska ta sin utgångspunkt i den institutionella investerarens och kapitalförvaltarens principer för aktieägarengagemang. Hur redogörelsen utformas blir därmed beroende av principernas innehåll. Av direktivet framgår dock att redogörelsen måste innehålla viss information.

I redogörelsen ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren lämna en allmän beskrivning av sitt röstningsbeteende. Det kan i denna del finnas skäl för den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren att upplysa om huruvida de tillämpar vissa principer för sitt röstande vid bolagsstämmor. Det kan exempelvis vara fråga om att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren alltid röstar emot en viss typ av ersättning, incitamentsprogram med ett visst innehåll eller liknande. Det ska vara möjligt att med utgångspunkt i dessa beskrivningar få en generell uppfattning om den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens inställning i vissa frågor.

Vidare ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren lämna en ”förklaring av de viktigaste omröstningarna”. I avsnitt 5.4.2

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

har vi redogjort för de svenska reglerna om omröstning på bolagsstämmor. Utgångspunkten är att omröstning bara sker om en aktieägare begär det. Som regel fattas beslut genom acklamation och det är bara i undantagsfall som det sker en votering. Det framstår därmed som något oklart vad som avses i denna del av direktivet och vilken information som ska redovisas. Det framgår dock att den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren i den årliga redovisningen dessutom ska lämna en redogörelse för hur de har röstat vid bolagsstämmor. Mot den bakgrunden framstår det som rimligt att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren – såvitt avser svenska bolag – lämnar en redogörelse för deras agerande i de frågor där stämman har fattat beslut. Hur beslutet har fattats bör vara av underordnad betydelse för skyldigheten att lämna en redogörelse. Det ska för redovisningsskyldigheten således sakna betydelse om det har skett en omröstning. Detta bör i lagtexten uttryckas som att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av ”de viktigaste frågorna där stämman har fattat beslut”. Det är upp till den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren att avgöra vilka frågor som är så pass viktiga att de bör redovisas. Den bedömningen bör ta sin utgångspunkt i principerna för aktieägarengagemang. Sådana frågor som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren bedömer inte är så viktiga att de behöver tas upp i redogörelsen för hur de har röstat (se vidare nedan) behöver naturligtvis inte redovisas i denna allmänna del.

Slutligen ska det i den allmänna delen lämnas en redogörelse för den institutionella investerarens och kapitalförvaltarens ”användning av röstningsrådgivares tjänster”. Av intresse i det här sammanhanget bör vara i vilka frågor som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare. För att syftet med direktivet ska uppnås bör det vara möjligt att utifrån informationen avgöra i vilken omfattning som den institutionella investerarens och kapitalförvaltarens beslut bygger på bedömningar som en röstningsrådgivare har lämnat. För skyldigheten att lämna uppgifter bör det sakna betydelse om röstningsrådgivaren har lämnat ett konkret råd om hur röstning bör ske eller om det är fråga om mer allmänna rekommendationer. Det bör i lagtexten uttryckas som att den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av i ”vilka frågor

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

som de tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare”.

Redogörelse för hur berörd aktör ställer sig i de frågor som har behandlats på stämman

Av direktivet framgår att berörda aktörer offentligt ska redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor i bolag där de äger aktier (artikel 3g.1 led b i aktieägardirektivet). Vad som synes åsyftas här är att institutionella investerare och kapitalförvaltare ska vara skyldiga att redovisa hur de har ställt sig till de frågor som har behandlats under stämman i ett portföljbolag. Det finns skäl att framhålla att vid en stämma i ett svenskt aktiebolag ska det bara ske en omröstning om en aktieägare begär det (7 kap. 37 § ABL) och stämman kan således fatta beslut utan att det sker en formell omröstning. Om redovisningsskyldigheten i det här aktuella sammanhanget knyts till att det ska ha skett en omröstning finns det, i vart fall beträffande svenska portföljbolag, en risk för att redovisningen kommer att avse ett mer begränsat antal frågor än vad direktivet avsett. Av den anledningen anser vi det mest förenligt med direktivets syfte om kravet i denna del uttrycks som att institutionella investerare och kapitalförvaltare ska vara skyldiga att lämna en redogörelse för hur de har ställt sig till de frågor som har behandlats vid portföljbolagens stämmor. Utifrån bl.a. denna information ska det vara möjligt att bedöma hur den institutionella investeraren och förvaltaren har omsatt principerna för aktieägarengagemang i praktiken. För redovisningsskyldigheten saknar det således betydelse om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren redovisat sin inställning i samband med beslutsfattandet.

I direktivet ges det möjlighet för den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren att avstå från att redovisa omröstningar som bedöms som oviktiga. En fråga kan vara oviktig antingen med hänsyn till vad den avser eller på grund av att den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens aktieinnehav i bolaget är begränsat. Den första delen av undantaget bör främst komma till användning för att från redogörelsen undanta beslutsfattande i formaliafrågor. Det kan exempelvis avse situationer när det i nationell rätt föreskrivs att det måste ske omröstning om stämmans behöriga utlysande, fastställande av dagordning m.m. Normalt bör den typen av frågor vara

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

av sådan art att den institutionella investeraren eller förvaltaren kan avstå från att redovisa dem. Vad som ska anses utgöra ett så pass begränsat aktieinnehav att en fråga kan undantas från redogörelsen måste avgöras från fall till fall. Det bör dock framhållas att även om den institutionella investeraren eller förvaltaren har ett så begränsat aktieinnehav att det ensamt inte ger något inflytande, kan det vara möjligt att få ett visst inflytande i samverkan med andra aktieägare. I en sådan situation kan det finnas skäl att redovisa även dessa omröstningar.

Den årliga redogörelsen ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringarna. Därmed behöver det inte antas några principer för fond- och depåförsäkringar. En naturlig konsekvens av detta blir att försäkringsföretag inte heller ska vara skyldiga att lämna en årlig redogörelse beträffande aktieplaceringar som företaget inte självt förfogar över.

6.2.5. Möjligheten att avstå från att anta principer m.m.

Bedömning: Det behöver inte göras några lagändringar för att

reglerna om intressekonflikter även ska omfatta de nya reglerna om institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang.

Förslag: En institutionell investerare och en kapitalförvaltare

kan avstå från att dels anta principer för aktieägarengagemang, dels lämna en årlig redogörelse. Om så sker, eller om principerna eller redogörelsen inte innehåller föreskriven information, ska den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Principerna och den årliga redogörelsen eller skälen för att dessa – helt eller delvis – saknar föreskriven information, ska hållas tillgängliga på den institutionella investerarens och kapitalförvaltarens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Om en institutionell investerare har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att även genomföra principerna för aktieägaengagemang, inklusive omröstningar, ska den institutionella investeraren på sin webbplats ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort information om omröstningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska ha rätt att meddela kompletterande föreskrifter angående intressekonflikter.

Möjligheten att avstå från bl.a. skyldigheten att anta principer

I avsnitt 6.2.3 har vi nämnt att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang och att utforma en årlig redogörelse är en s.k. följ-eller-förklara-reglering. Det innebär att en institutionell investerare eller kapitalförvaltare kan välja att exempelvis helt avstå från att anta sådana principer. Om så sker finns det dock en skyldighet att lämna en tydlig och motiverad förklaring till beslutet.

Som nämnts tidigare kan ett skäl för att avstå från att anta principer exempelvis vara att aktören har ett mycket begränsat aktieinnehav. Vad som utgör ett i sammanhanget begränsat innehav måste bedömas från fall till fall. Det bör vara möjligt för exempelvis en institutionell investerare som huvudsakligen investerar i värdepapper som inte handlas på en reglerad marknad att – med hänvisning till ett begränsat innehav av aktier som handlas på en reglerad marknad – avstå från att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Ett annat skäl kan vara att aktören har en begränsad verksamhet och att det inte framstår som ekonomiskt försvarbart att ta fram sådana principer och lämna en årlig redogörelse. Huruvida en aktör har en så pass begränsad verksamhet att det finns skäl att avstå från att följa reglerna, måste också det avgöras från fall till fall. Vid en sådan bedömning bör det tas hänsyn till att ett av direktivets syften är att bidra till ett större aktieägarengagemang. Om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har ett innehav med så begränsad omfattning att det inte kan ge något egentligt inflytande i något av portföljbolagen, kan det vara skäl för att avstå från att följa de aktuella kraven. Ytterligare ett skäl för att avstå från att anta principer för aktieägarengagemang m.m. kan vara att aktören som regel inte investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

marknad, men tillfälligt investerare i den typen av värdepapper. Under sådana förhållanden bör det som regel inte finns ett behov av att vidta de åtgärder som direktivet föreskriver. Vad som utgör ett ”tillfälligt innehav”, måste avgöras från fall till fall men det bör vara fråga om en så pass kort period att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren inte kan utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Om en institutionell investerare eller kapitalförvaltare väljer att inte följa kraven, måste en tydlig och motiverad förklaring lämnas till detta. För att uppfylla detta krav på förklaring måste den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren redogöra för de resonemang som legat bakom beslutet att inte anta principer eller lämna en redogörelse som gör det möjligt för deras kunder att förstå vad som legat bakom beslutet att inte rätta sig efter kraven i denna del. Denna skyldighet är inte begränsad till när den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren väljer att helt avstå från att följa kraven, utan det finns även en skyldighet att förklara om exempelvis principerna saknar något av det innehåll som föreskrivs i lagen. En sådan förklaring bör kunna lämnas i principerna för aktieägarengagemang.

Uppgifterna ska göras tillgängliga

Enligt direktivet ska en institutionell investerare och en kapitalförvaltare vara skyldiga att kostnadsfritt tillhandahålla principerna och den årliga redovisningen på sin webbplats. Medlemsstaterna får emellertid kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet (artikel 3g.2 och 3h.3 i aktieägarrättighetsdirektivet). Mot bakgrund av att vissa institutionella investerare, och då framför allt pensionsstiftelser, i dag saknar en egen webbplats gör vi bedömningen att det i lagen bör anges att informationen, förutom på en egen webbplats, även kan tillhandahållas på andra lättillgängliga sätt som är lika publika. I praktiken innebär det att offentliggörandet inte är begränsat till en egen webbplats, utan att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har möjlighet att lämna informationen på andra ställen på internet. För exempelvis pensionsstiftelser innebär det att informationen i stället

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

kan offentliggöras på en webbplats som tillhör den arbetsgivare vars pensionsutfästelse stiftelsen ska trygga.

Om principer för aktieägarengagemang eller en redogörelse för hur de har tillämpats inte har offentliggjorts eller om dessa i något avseende inte uppfyller lagens krav, ska den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren vara skyldig att redovisa skälen för detta. I syfte att genomföra direktivet i denna del bör det införas bestämmelser som reglerar denna skyldighet.

Institutionella investerares skyldighet att tillhandahålla information

I direktivet ställs det krav på att institutionella investerare, ska vara skyldiga att – när en kapitalförvaltare ”genomför” principerna för aktieägarengagemang för den institutionella investerarens räkning – ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna (artikel 3g.2 andra stycket aktieägarrättighetsdirektivet).

Syftet med denna del av ändringsdirektivet synes vara att hantera den situationen att en institutionell investerare har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för aktieägarengagemang. Om uppdraget avser förvaltning genom ett företag för kollektiva investeringar (en fond) är det inte den institutionella investeraren som röstar på en bolagsstämma och är därmed inte heller skyldig att i den årliga redovisningen lämna information i denna fråga. För att den institutionella investerarens kunder ska kunna få del av denna information och därmed få en uppfattning om hur kapitalförvaltaren har genomfört den institutionella investerarens principer för aktieägarengagemang, ska den institutionella investeraren lämna upplysning om var denna information finns på kapitalförvaltarens webbplats. En bestämmelse som reglerar denna skyldighet bör införas i de lagar som omfattar de institutionella investerarna.

Den lösning som har valts i direktivet i denna del synes vara ganska omständlig. Det bör inte vara något som hindrar att den institutionella investeraren – trots att den gett har en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för aktieägarengagemang – i sin årliga redogörelse lämnar uppgift om hur kapitalförvaltaren har röstat i fråga om den institutionella investerarens aktieinnehav. Skyldigheten att hänvisa till kapitalförvaltarens webbplats bör således gälla för det fall

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

att informationen inte finns tillgänglig på den institutionella investerarens webbplats.

Intressekonflikter

Enligt ändringsdirektivet ska regler om intressekonflikter som är tillämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i AIFM-direktivet, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d UCITS IV-direktivet och de berörda genomförandebestämmelserna samt artikel 23 i MiFID II-direktivet, vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang (artikel 3g.3 i aktieägarrättighetsdirektivet).

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns särskilda uppföranderegler. Av dessa framgår att en AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa sådana konflikter som trots detta uppkommer. Vidare ska en AIF-förvaltare ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att den alternativa investeringsfondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter. En investerare i en alternativ investeringsfond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att skadas, ska förvaltaren tydligt informera investerarna om arten av eller orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför några tjänster för deras räkning. En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga problem som kan komma att skada investerares intressen (8 kap. 19 och 20 §§ LAIF).

Liknande uppföranderegler finns för värdepappersinstitut, som även de är skyldiga att vidta åtgärder för att förhindra intressekonflikter (8 kap. 12 § LVM). Vidare ska ett fondbolag driva sin verksamhet på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls. Fondbolaget ska ha tillräckliga resurser och rutiner för att verksamheten ska kunna fungera väl, samt vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att fondandelsägares intressen påverkas negativt av intressekonflikter (2 kap. 17 f § LVF).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

När det gäller försäkringsföretag, ska dessa upprätta och följa riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter. Vidare ska styrelsen fastställa försäkringstekniska riktlinjer och riktlinjer för hantering av intressekonflikter. Riktlinjerna ska utvärderas och ses över minst en gång per år (10 kap. 24 och 25 §§ FRL).

De ovan redovisade bestämmelserna har en så generell utformning att de enligt vår bedömning även kommer att omfatta principerna för aktieägarengagemang. Det behöver därför inte göras några ändringar för att de institutionella investerarna eller kapitalförvaltarna även i dessa sammanhang ska vara skyldiga att beakta risken för intressekonflikter. Det kan däremot finnas ett behov av att utfärda kompletterande föreskrifter och av den anledningen bör det införas ett bemyndigande som ger regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, en sådan rätt. Lämpligen bör regeringen subdelegera denna rätt till Finansinspektionen. Det nya bemyndigandet bör föras in i

1. lagen om värdepappersmarknaden som en ny paragraf i 8 kap.

(12 a), och

2. 15 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

som en ny fjärde punkt.

Slutligen gör vi bedömningen att bemyndigandet i 13 kap. 1 § 6 lagen om värdepappersfonder och 10 kap. 26 § 11 försäkringsrörelselagen redan ger en rätt att meddela sådana kompletterande föreskrifter.

De nya bestämmelsernas placering

Våra överväganden ovan leder till att det bör införas tre nya paragrafer som reglerar skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang och lämna en årlig redogörelse.

Det innebär att i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. bör de tre nya paragraferna placeras efter de nuvarande 10 a–10 d §§ lagen om tryggande av vissa pensionsutfästelser m.m. som reglerar bl.a. skyldigheten att anta placeringsriktlinjer. De nya paragraferna bör ges benämningarna 10 e–10 g §§.

När det gäller lagen om värdepappersfonder gör vi bedömningen att de tre nya paragraferna bör placeras i 2 kap., som har rubriken

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

”Allmänna bestämmelser om fondbolag m.m.”. De nya paragraferna bör placeras efter 17 g § – som innehåller uppföranderegler – och benämnas 17 h–17 j §§.

I försäkringsrörelselagen bör de nya bestämmelserna placeras i 6 kap som har rubriken ”Investeringar”. De nya paragraferna bör benämnas 13 a–13 c §§.

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör de nya bestämmelserna placeras i 8 kap. som har rubriken ”Skydd för investerare och rörelseregler” och närmare bestämt efter 27 §. De nya bestämmelserna bör således benämnas 8 kap. 27 a–27 c §§. Bestämmelserna bör placeras i motsvarande kapitel i lagen om värdepappersmarknaden (8 kap.) och då direkt efter 20 § och således benämnas 8 kap. 20 a–20 c §§.

6.3. Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

6.3.1. Ändringsdirektivet

Institutionella investerare ska redovisa dels sin investeringsstrategi...

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare offentligt redovisar hur de viktigaste inslagen i deras aktieinvesteringsstrategi, såvitt avser aktier upptagna till handel på en reglerad marknad, stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i synnerhet för långfristiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång sikt (artikel 3h.1). Med ansvarsförbindelse avses i detta sammanhang det som brukar benämnas livförsäkringsföretagens och tjänstepensionsinstitutens åtagande.

…dels arrangemang med en kapitalförvaltare

Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerares räkning, antingen på grundval av ett diskretionärt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, ska medlemsstaterna se till att den institutionella investeraren offentligt redovisar följande information om sin överenskommelse med kapitalförvaltaren:

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

– Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar den-

ne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser. – Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att

fatta investeringsbeslut som grundas på bedömningar av investeringsobjektets finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt. – Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalför-

valtarens prestationer och ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta, snarare än relativa, termer. – Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens

kostnader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall varmed torde förstås gränser för portföljens omsättning. – Varaktigheten av överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag, ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så (artikel 3h.2).

Diskretionär förvaltning innebär att den institutionella investeraren träffar en överenskommelse med kapitalförvaltaren om inriktningen på placeringen av de förvaltade medlen. Därefter är kapitalförvaltaren fri att inom ramen för överenskommelsen göra de investeringar som denne finner lämplig. Investering genom ett företag för kollektiv investering innebär att den institutionella investeraren placerar medel i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en AIF-fond.

Den information som avses i artikel 3h ska finnas tillgänglig kostnadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdateras årligen; om ingen väsentlig förändring har skett behöver dock

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska finnas tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare som regleras genom Solvens II-direktivet får ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i det direktivet (artikel 3h.3). Artikeln i Solvens II-direktivet är genomförd genom 16 kap. 1 och 2 §§ i försäkringsrörelselagen.

6.3.2. Gällande rätt

Mot bakgrund av de överväganden som vi gjort i avsnitt 6.2 ska det i följande verksamheter införas en skyldighet att redovisa överenskommelser med kapitalförvaltare:

1. livförsäkringsföretag (FRL),

2. tjänstepensionsföretag (nya lagen om tjänstepensionsrörelse),

och

3. pensionsstiftelser (tryggandelagen).

Försäkringsföretag

Aktsamhetskravet

En grundläggande regel för försäkringsföretag är att de ska investera sina tillgångar på ett aktsamt sätt. Aktsamhetskravet innebär bl.a. att investeringar endast får göras i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker försäkringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 10 kap. 11 § andra stycket 1 försäkringsrörelselagen. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig riskspridning uppnås (6 kap. 1–3 §§ FRL).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Matchningsprincipen

Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal (5 kap. 3 § första stycket FRL). Det innebär att företaget ska göra avsättningar som motsvarar det ansvar som försäkringsavtalen kan leda till. Tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Investering av dessa tillgångar ska även göras på ett sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen, mot bakgrund av de mål för investeringarna som har uppställts och offentliggjorts (6 kap. 7 § FRL). Regeln benämns ”matchningsprincipen”. Ett försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar, värderade enligt 5 kap. 2 § försäkringsrörelselagen, som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna (6 kap. 11 § första stycket FRL). Av avsnitt 6.2.2 framgår att det fortfarande finns försäkringsföretag som tillämpar den äldre versionen av försäkringsrörelselagen där matchningsprincipen finns i 6 kap. 2 §.

Upprättande av styrdokument

Vidare är ett försäkringsföretag enligt 10 kap. 2 § försäkringsrörelselagen skyldigt att upprätta styrdokument för

1. riskhantering,

2. internkontroll,

3. internrevision,

4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 10 kap. 19 §

försäkringsrörelselagen,

5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll

av uppgifterna, och

6. ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används

för att beräkna solvenskapitalkravet.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Offentliggörande av uppgifter

Det finns inte någon skyldighet för försäkringsföretag att offentliggöra styrdokumenten. Dock finns det en allmän skyldighet för försäkringsföretag att, innan en försäkring meddelas, lämna viss information till den som erbjuds att teckna försäkring. I denna skyldighet ingår bl.a. att lämna översiktliga uppgifter om vilka långsiktiga mål för placeringsverksamheten som försäkringsföretaget har fastställt med ungefärlig fördelning på

  • aktier och andelar,
  • fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet,
  • fastförräntade tillgångar, och
  • övriga placeringar.

Vidare bör de långsiktiga målen delas upp på

a) de samlade tillgångarna,

b) de tillgångar som används för skuldtäckning som avser villkorad

återbäring, och

c) de tillgångar som används för skuldtäckning som avser garanterad

återbäring och övriga försäkringsåtaganden.

För information om försäkringsföretags historiska kapitalavkastning och kostnaderna för kapitalförvaltningen bör branschgemensamma nyckeltal och mätmetoder användas, om sådana finns (avsnitt A, punkt 17–18 i bilaga 2 till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäkring och tjänstepension). Vidare ska ett försäkringsföretag, efter begäran av en ersättningsberättigad eller någon som företräder denne, lämna information om företagets principer för investering i tillgångar (avsnitt E, punkt 3 i FFFS 2011:39).

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (16 kap. 1 § FRL). Enligt 16 kap. 2 § första stycket försäkringsrörelselagen ska solvens- och verksamhetsrapporten innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets

1. verksamhet och resultat,

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

2. företagsstyrningssystem,

3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation.

Finansinspektionen får under vissa förhållanden medge undantag från skyldigheten att offentliggöra uppgifter i vissa fall. Vidare finns det en skyldighet för försäkringsföretagen att under vissa förhållanden uppdatera solvens- och verksamhetsrapporten (16 kap. 3–7 §§ FRL). Dessa bestämmelser gäller inte för de tjänstepensionsföretag som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring av försäkringsrörelselagen (2010:2046) tillämpar den äldre versionen av försäkringsrörelselagen (jfr 2 punkten i övergångsbestämmelserna).

Tjänstepensionskassor

Som framgår av avsnitt 6.2.2 upphävdes lagen om understödsföreningar i samband med införandet av försäkringsrörelselagen (2 § 1 lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Under en övergångsperiod får dock tjänstepensionskassor, som är en form av understödsförening, under vissa förhållande fortsätta att till utgången av juni 2019 tillämpa lagen om understödsföreningar (7 § lagen om införande av försäkringsrörelselagen).

Även tjänstepensionskassor som tillämpar lagen om understödsföreningar är skyldiga att iaktta matchningsprincipen. Det innebär att kassans samlade tillgångar ska placeras i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. 9 a § andra och tredje meningarna försäkringsrörelselagen (1982:713) samt på det sätt som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen och också i övrigt placeras på ett aktsamt sätt. I fråga om hänvisningen till den äldre försäkringsrörelselagen, kan det konstateras att det aktuella lagrummet har ändrats, varför hänvisningen till andra och tredje meningarna inte längre är korrekt. Hänvisningen ska rätteligen vara till hela paragrafen (jfr prop. 2007/08:40 s. 18). Enligt nämnda lagrum ska de tillgångar som används för skuldtäckning placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig (24 b § andra stycket UFL).

En understödsförening som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska upprätta och följa placeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar, med en särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning.

Senast när placeringsriktlinjer börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Understödsföreningen ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för understödsföreningen samt för medlemmarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna. Dessa bestämmelser gäller också vid ändring av placeringsriktlinjer (24 c § UFL).

Enligt 2 kap. 3 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:32) om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för institut som driver verksamhet avseende tjänstepension ska placeringsriktlinjerna innehålla

1. en övergripande beskrivning av vilka tillgångar institutet får pla-

cera i,

2. uppgift om institutets avkastningsmål och hur institutet avser att

uppnå detta mål, och

3. uppgift om den eftersträvade risknivån i institutets totala port-

följ, dvs. den kombinerade tillgångs- och åtagandeportföljen.

För de tjänstepensionskassor som tillämpar lagen om understödsföreningar gäller även Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2003:7) om information som gäller livförsäkring och tjänstepension. I likhet med vad som gäller enligt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension ska en tjänstepensionskassa lämna översiktliga uppgifter om vilka långsiktiga placeringsmål som fastställts för samtliga tillgångar med särskild redovisning dels för de tillgångar som används för skuldtäckning för villkorad återbäring, garanterad återbäring och övriga försäkringsåtaganden, dels för preliminärt fördelad (allokerad) återbäring, med angivande av fördelning på

1. aktier och andelar,

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

2. fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet,

3. fastförräntade tillgångar, och

4. övriga placeringar.

Vidare ska det lämnas uppgift om i vilken utsträckning så kallad matchning mellan tillgångar och skulder tillämpas för säkerställande av tjänstepensionskassans åtaganden. Det ska även lämnas uppgifter om hur ytterligare information kan erhållas om försäkringsgivarens totala kapitalplaceringar (bilaga 1, avsnitt A, punkt 20 i FFFS 2003:7). I likhet med vad som gäller enligt FFFS 2011:39 är en tjänstepensionskassa som tillämpar FFFS 2003:7 skyldig att, på begäran av en ersättningsberättigad eller någon som företräder denne, lämna uppgift om placeringsriktlinjer (bilaga 1, avsnitt D, punkt 3).

Pensionsstiftelser

Om en pensionsstiftelse avser att trygga pensionen för minst 100 personer ska stiftelsen placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Vidare ska tillgångarna placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt (9, 9 a och 10 a § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.).

En pensionsstiftelse ska upprätta och följa placeringsriktlinjer. Riktlinjerna ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Senast när placeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Samtidigt ska pensionsstiftelsen lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad såväl riktlinjerna som redogörelsen ska innehålla (10 b § första stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse ska se till att de personer som omfattas av verksamheten ges den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet (10 d § första stycket tryggandelagen).

Av 2 kap. 3 § i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2015:11) om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser framgår att riktlinjerna ska innehålla bl.a.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

1. en övergripande beskrivning av vilka tillgångar pensionsstiftelsen

får placera i,

2. uppgift om pensionsstiftelsens avkastningsmål och hur den avser

att uppnå detta mål, och

3. en övergripande beskrivning av arten och varaktigheten av de

pensionsutfästelser som stiftelsen har till ändamål att trygga.

6.3.3. Redovisning av aktieinvesteringsstrategi

Förslag: Institutionella investerare som investerar i aktier som är

upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra en redogörelse för hur de viktigaste inslagen i deras investeringsstrategi när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för deras åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

För försäkringsföretag ska denna skyldighet enbart gälla i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet kan delas upp i två delar. För det första ska institutionell investerare vara skyldiga att offentliggöra en redogörelse för hur deras ”kapitalinvesteringsstrategi” stämmer överens med ansvarsförbindelsernas löptid m.m. För det andra ska institutionella investerare som ingår avtal med en kapitalförvaltare vara skyldiga att redovisa viss information angående överenskommelsen. Enligt skälen till ändringsdirektivet är en strategi på medellång och lång sikt en nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar (skäl 19 i ändringsdirektivet).

I likhet med vad som gäller för skyldigheten att anta principerna för aktieägarengagemang (avsnitt 6.2), ska de nu aktuella skyldigheterna vara begränsad till fall när den institutionella investeraren investerar i aktier som handlas på en reglerad marknad. Vidare har begreppet institutionell investerare samma innebörd i detta sammanhang som i avsnitt 6.2.

I detta avsnitt berör vi frågan om skyldigheten att redovisa en investeringsstrategi. I avsnitt 6.3.4 hanterar vi frågan om institutio-

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

nella investerares skyldighet att lämna information om överenskommelser med kapitalförvaltare. Slutligen lämnar vi i avsnitt 6.3.5 förslag om vilka lagbestämmelser som direktivet bör ge upphov till.

Skyldigheten att lämna information om aktieinvesteringsstrategi

Genomgången av gällande rätt visar att det finns bestämmelser i försäkringsrörelselagen, lagen om understödsföreningar och lagen om tryggande pensionsutfästelse m.m. som syftar till att skapa förutsättningar för en ansvarsfull förvaltning. För det första finns det en skyldighet för aktörerna att anta dokument som ska läggas till grund för deras investeringsstrategier. Vidare finns den s.k. matchningsprincipen som innebär att de institutionella investerarna är skyldiga att beakta åtagandesidan. Därtill kommer att institutionella investerare som tillämpar försäkringsrörelselagen är skyldiga att årligen lämna en solvens- och verksamhetsrapport.

Det relativt omfattande regelverket till trots saknas det bestämmelser som uppfyller direktivets krav i denna del. Av den anledningen gör vi bedömningen att det är nödvändigt att införa bestämmelser som medför en skyldighet att årligen lämna en sådan offentlig redogörelse som anges i direktivet. I avsnitt 6.3.5 och 6.4 lämnar vi förslag till hur denna skyldighet ska regleras.

Artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet tar sikte på de institutionella investerarnas ”ansvarsförbindelser”. I försäkringsrörelselagen och lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. används inte detta begrepp, utan i stället anges att de institutionella investerarna har vissa ”åtaganden” (se ex. 4 kap. 1 § FRL och 8 a § tryggandelagen). Enligt vår bedömning skulle det vara att föredra om detta begrepp används även när det gäller att beskriva de institutionella investerarnas tillkommande skyldigheter med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet. Begreppet ”ansvarsförbindelser” är en översättning av engelskans ”liabilities”. Enligt vår mening medför inte ordet ”åtaganden” att direktivet får en annan innebörd och därför föreslår vi att detta begrepp används.

I direktivet anges att den institutionella investeraren särskilt ska ange hur investeringsstrategin stämmer överens med den institutionella investerarens ”långfristiga” åtaganden. Syftet med denna skrivning synes vara att direktivförfattarna vill skicka signalen att det är

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

denna typ av åtaganden som den institutionella investeraren bör prioritera. Jfr skäl 19 i ändringsdirektivet där det bl.a. uttalas att en strategi på medellång till lång sikt är nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar. Enligt vår mening ger dock skrivningen i direktivet intrycket av att en institutionell investerare kan ha flera typer av åtaganden. Detta ger en missvisande bild av verksamheten. Slutligen när det gäller begreppet ”kapitalinvesteringsstrategi” vill vi framhålla att i den engelska versionen används begreppet ”equity investment strategy”. Enligt vår mening speglas detta uttryck bättre om det på svenska anges att institutionella investerare ska lämna uppgift om hur deras ”aktieinvesteringsstrategi stämmer överens med deras åtagandens profil och löptid”.

Informationen ska vara översiktlig

Mot bakgrund av redan befintliga regelverk som styr investeringsstrategi m.m. gör vi bedömningen att de nya skyldigheter som direktivet medför i denna del är tämligen begränsade. Redan i dag bör de institutionella investerarna tillämpa investeringsstrategier som är förenliga med deras åtagandens profil och löptid. I detta ligger även ett ansvar för att ha en strategi som bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Det väsentliga nya i denna del torde således vara skyldigheten att lämna en offentlig redogörelse.

Det finns skäl att framhålla att direktivet i denna del kräver att det är de viktigaste inslagen i aktieinvesteringsstrategin som ska redovisas. Det ställs således inte krav på att redovisningen ska vara heltäckande. Av betydelse är även att redovisningen i första hand riktar sig till den institutionella investerarens kunder. Det är som regel fråga om privatpersoner och det bör ha en inverkan på hur redovisningen utformas. För att direktivets syfte ska uppnås bör enligt vår bedömning redogörelsen vara översiktlig och ha ett innehåll som även personer utan någon djupare kunskap om den finansiella marknaden kan ta till sig.

Skyldigheten ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringarna. Därmed omfattas inte fond- och depåförsäkringar av skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Av de skäl som anförts tidigare bör inte heller skyldigheten att redovisa investeringsstrategi gälla i förhållande till aktieplaceringar som ett försäkringsföretag inte självt förfogar över.

6.3.4. Arrangemang med kapitalförvaltare

Förslag: En institutionell investerare som investerar i aktier som

är upptagna till handel på en reglerad marknad, och som träffar en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning, ska offentliggöra viss information om överenskommelsen. Förutom varaktigheten av överenskommelsen ska det av informationen framgå hur den främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden. Vidare ska det framgå hur överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och ickefinansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt. Av informationen ska det slutligen framgå hur den institutionella investeraren utvärderar och övervakar kapitalförvaltarens prestationer. Om överenskommelsen saknar ett eller flera av dessa inslag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om arrangemanget avser investering i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond ska den institutionella investeraren i stället lämna information om hur placeringen stämmer överens med den institutionella investerarens åtagandens profil och löptid och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

För försäkringsföretag ska dessa skyldigheter enbart gälla i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Som framgått ovan ställer ändringsdirektivet ytterligare krav på institutionella investerare som väljer att i sin förvaltning anlita en

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

kapitalförvaltare. Syftet i denna del är att säkerställa att ett sådant arrangemang inte leder till att den institutionella investerarens investeringsstrategi sätts på undantag. Kunderna till den institutionella investeraren ska kunna lita på att investeringsstrategin är gällande även i de fall där en väsentlig del av investeringsbesluten fattas av kapitalförvaltare.

Definitionen av kapitalförvaltare är i detta sammanhang densamma som i avsnitt 6.2. Det innebär att redovisningsskyldigheten uppstår för institutionella investerare när de träffar överenskommelser med kapitalförvaltare, vilka inbegriper såväl svenska som utländska kapitalförvaltare.

Skillnaden mellan diskretionär förvaltning och förvaltning genom fonder

Enligt direktivets svenska översättning uppstår redovisningsskyldigheten för den institutionella investeraren när denne träffar en ”överenskommelse” med en kapitalförvaltare. Det ger intrycket att sådana överenskommelser träffas oavsett om investeringen sker till följd av ett diskretionärt arrangemang mellan den institutionella investeraren och en kapitalförvaltare, eller om den institutionella investeraren väljer att göra investeringen genom ett företag för kollektiva investeringar (en fond). Denna uppfattning är inte utan invändning.

Ett diskretionärt arrangemang innebär att den institutionella investeraren träffar ett avtal med en kapitalförvaltare om att förvaltaren ska ansvara för investeringen inom vissa angivna ramar. Ett sådant arrangemang innebär att kapitalförvaltaren är fri att ta de beslut om investeringar som förvaltaren finner lämpliga inom de ramar som följer av det ingångna avtalet. Med begreppet investeringar genom ett företag för kollektiva investeringar avses värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. I en sådan situation väljer den institutionella investeraren att göra sina investeringar i en eller flera av de fonder som kapitalförvaltaren erbjuder.

När de båda alternativen läggs bredvid varandra blir det uppenbart att diskretionär förvaltning bygger på en tydlig avtalssituation, medan förvaltning genom en eller flera värdepappersfonder eller alternativa investeringsfonder inte gör det. Vid den diskretionära förvaltningen ges kunden (den institutionella investeraren) möjlig-

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

het att utforma produkten, medan vid förvaltning i värdepappersfonder erbjuds kunden en färdig produkt. I det senare fallet råder dessutom en likabehandlingsprincip som omöjliggör särbehandling av någon viss andelsägare.

I sammanhanget finns det skäl att framhålla att i den engelska versionen av direktivet används begreppet ”arrangement”. Det torde närmast motsvara svenskans arrangemang. Enligt vår mening är det lämpligt att detta ord används i stället för ”överenskommelse” i samband med investeringar genom ett företag för kollektiva investeringar. Detta för att inte riskera att ge den felaktiga uppfattningen att den typen av investeringar bygger på en särskild överenskommelse mellan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren. Detta begrepp används även i skälen till ändringsdirektivet (se skäl 20).

Det ska lämnas särskild information vid diskretionär förvaltning

Mot den redovisade bakgrunden gör vi bedömningen att det inte bör innebära några svårigheter att genomföra direktivets krav i de fall när en institutionell investerare träffar en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning. Vid sådan förvaltning ska den institutionella investeraren vara skyldig att redovisa viss information om den överenskommelse som har träffats med kapitalförvaltaren.

Enligt led a i artikel 3h.2 i aktieägarrättighetsdirektivet ska den institutionella investeraren lämna information om hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren ”uppmuntrar denna att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden, i synnerhet långfristiga åtaganden”. Ordet uppmuntrar är en översättning av engelskans ”incentivises”. Enligt vår mening är en mer korrekt översättning från engelskan hur överenskommelsen ”ger incitament”. Båda dessa begrepp framstår dock som mindre lämpliga i en lagtext och enligt vår mening är det inte nödvändigt att uttryckligen ange att det är kapitalförvaltaren som ska ”uppmuntras” eller ”ges incitament” att investera på ett visst sätt. Det framgår av det aktuella sammanhanget. Av den anledningen bör detta krav i stället anges

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

som att den institutionella investeraren ska förklara ”hur överenskommelsen främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden”. Av samma skäl som vi framfört i avsnitt 6.3.3 bör det även i detta sammanhang enbart talas om ett ”åtagande”.

Vidare ska den institutionella investeraren lämna information om hur överenskommelsen ”uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt” (artikel 3h.2 led b i aktieägarrättighetsdirektivet). Inte heller i denna del anser vi att ordet ”uppmuntras” bör användas. Vidare bör begreppet investeringsobjekt – som är en översättning av engelskans ”investee companies” – ersättas med portföljbolag (jfr vår bedömning i avsnitt 6.2.3). Ett bättre sätt att uttrycka det nyss nämnda kravet är att ange det som att det ska framgå hur ”överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av investeringsobjektens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt”. Det är enligt vår mening inte heller i detta sammanhang nödvändigt att kapitalförvaltaren nämns för att det ska stå klart att avsikten är att det är kapitalförvaltaren som ska ges incitament att uppnå de aktuella kraven.

Vidare är den institutionella investeraren skyldig att förklara hur denne dels utvärderar kapitalförvaltarens prestationer, dels bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning. Slutligen ska den institutionella investeraren ange varaktigheten av den aktuella överenskommelsen (artikel 3h.2 led c–e i aktieägarrättighetsdirektivet). När det gäller utvärderingen av kapitalförvaltarens prestationer anges bl.a. att den institutionella investeraren ska ange ”hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer […] stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser [vår kursivering]”. Begreppet tidshorisont är en korrekt översättning av begreppet ”time horizon” som används i den engelska versionen av direktivet. Även om vi inte har några invändningar mot översätt-

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

ningen är begreppet något luddigt och det passar enligt vår bedömning inte i en lagtext. Det som direktivet vill uppnå i denna del uttrycks bättre om det anges att den institutionella investeraren ska ”lämna information om hur metoden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, stämmer överens med den institutionella investerarens åtaganden”. Till det ovan redovisade kommer även att den institutionella investeraren – för det fall överenskommelsen saknar något av de inslag som redovisats ovan – ska vara skyldig att ange skälen till detta (artikel 3h.2 andra stycket aktieägarrättighetsdirektivet). Det är således även i denna del fråga om en s.k. följ-eller-förklara-reglering. I avsnitt 6.2.3 har vi gjort bedömningen att den typen av reglering förutsätter att det i lagtexten uttryckligen anges vilka krav som den aktuella aktören har att rätta sig efter. Vi gör inte någon annan bedömning i detta sammanhang och följaktligen bör det av lagtexten framgå vilka uppgifter som ska ingå i den institutionella investerarens redogörelse.

I likhet med den information som den institutionella investeraren ska lämna om sin investeringsstrategi, kommer även den här aktuella informationen i första hand vara avsedd för den institutionella investerarens kunder. Av den anledningen bör informationen vara översiktlig och utformas på sådant sätt att även personer utan djupare kunskaper om den finansiella marknaden kan ta till sig den.

I övriga fall ska lämnas mer allmän information

Det förhållandet att en institutionell investerare vid investering i en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond köper en färdig produkt – och därmed inte träffar en särskild överenskommelse om fondens utformning med kapitalförvaltaren – gör det svårare att genomföra direktivets krav i denna del, som de framgår av den svenska språkversionen. I den engelska versionen används begreppet ”arrangements” (arrangemang), vilket möjliggör en mer flexibel tolkning.

Av betydelse i sammanhanget är att det finns ett tämligen detaljerat regelverk som styr värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder, i vart fall den undergrupp av alternativa investeringsfonder som benämns specialfonder och som får marknadsföras till

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

icke-professionella kunder i Sverige. För varje värdepappersfond ska det finnas bestämmelser som reglerar bl.a. investeringsinriktning (4 kap. 8 § LVF). Vidare ska det för varje värdepappersfond finnas ett aktuellt prospekt (informationsbroschyr), som ska ange bl.a. fondbestämmelserna, de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den och en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil (4 kap. 15 § LVF).

Därtill ska det för varje värdepappersfond finnas ett aktuellt faktablad, som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i prospektet. På begäran av en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en värdepappersfond, ska fondbolaget dessutom lämna kompletterande information om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning för de viktigaste kategorierna av tillgångar som fondmedlen placeras i (4 kap. 16 a och 17 §§ LVF). Liknande bestämmelser finns beträffande alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare (10 kap. 1 och 2 §§ LAIF).

Med utgångspunkt i den dokumentation som ska finnas beträffande varje värdepappersfond och alternativ investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare, är det möjligt för den institutionella investeraren att inför ett investeringsbeslut kontrollera att en viss fonds utformning, i relevanta fall som en del av en bredare portfölj av tillgångar, överensstämmer med kapitalförvaltarens investeringsstrategi. I avsnitt 6.3.3 har vi lämnat förslag om att det ska införas bestämmelser enligt vilka en institutionell investerare ska vara skyldig att förklara hur investeringsstrategin stämmer överens med deras åtagandens profil och löptid och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Genom att till detta lägga en skyldighet för den institutionella investeraren att förklara hur investeringen av medlen i en viss värdepappersfond, utländskt fondföretag eller alternativ investeringsfond överensstämmer med profil och löptid för den institutionella investerarens

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

åtaganden, säkerställs att det finns ett regelverk som överensstämmer med ändringsdirektivets övergripande syfte, nämligen att skapa förutsättningar för ett aktivt aktieägarengagemang.

Den ovan redovisade lösningen medför inte den interaktion mellan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren som ändringsdirektivet har som ambition att uppnå (jfr skäl 19 i ändringsdirektivet). Värdepappersfondernas och alternativa investeringsfondernas konstruktion – särskilt när det gäller krav på likabehandling av kunder – möjliggör emellertid inte något sådant samspel. Enligt vår bedömning innebär den lösning som vi föreslår att den institutionella investerarens investeringsstrategi läggs till grund för valet av värdepappersfond eller alternativ investeringsfond. Det ligger i linje med direktivets syfte.

Redovisningen ska avse investeringsportföljen som helhet

Avslutningsvis vill vi framhålla att den nya informationsskyldighet vi föreslår inte innebär att varje enskild investering måste uppfylla de aktuella kraven. I likhet med vad som gäller för aktsamhetsprincipen är det helheten som är av intresse. Ett försäkringsföretag är skyldigt att göra sina investeringar så att en lämplig ”riskspridning” uppnås. Det innebär att en investeringsportfölj får innehålla investeringar som kan beskrivas som riskfyllda. Kravet på en lämplig riskspridning innebär dock att sådana investeringar måste balanseras med andra placeringar som sänker den samlade risken.

På samma sätt bör det förhålla sig med de här aktuella kraven. Redovisningen bör ta sin utgångspunkt i en helhetsbedömning av de investeringar som här är aktuella, dvs. aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den nya kraven innebär således inte att en institutionell investerare måste redovisa hur varje enskild investering i den typen av aktier överensstämmer med profilen och löptiden för dess åtaganden. Vidare bör det inte heller vara ett krav att den institutionella investeraren tar hänsyn till varje enskilt portföljbolags resultat på medellång till lång sikt. Det bör således även i fortsättningen vara möjligt att göra enskilda investeringar som inte tar sikte på ett portföljbolags långsiktiga resultat. Om så inte skulle vara fallet skulle nämligen de förutsättningar som aktsamhetsprincipen bygger på sättas ur spel. Det kan inte vara avsikten. Mot denna

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

bakgrund ska de institutionella investerarna förklara hur de aktuella investeringarna som helhet uppfyller de här aktuella kraven.

Skyldigheten ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringarna. Därmed omfattas inte fond- och depåförsäkringar av skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Av samma skäl som anförts tidigare bör den här aktuella skyldigheten att offentliggöra arrangemang med kapitalförvaltare begränsas till att gälla situationer där ett försäkringsföretag självt förfogar över aktieplaceringarna.

6.3.5. Information i solvens- och verksamhetsrapport

Förslag: Livförsäkringsföretag som är skyldiga att offentliggöra

en solvens- och verksamhetsrapport ska i denna rapport kunna lämna information om sin aktieinvesteringsstrategi och om överenskommelser med kapitalförvaltare. Sådana företag som inte är skyldiga att offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport ska lämna informationen på annat lämpligt sätt.

Informationen ska hållas tillgänglig kostnadsfritt på företagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt och uppdateras årligen. Någon uppdatering behöver dock inte ske om det inte har skett någon väsentlig förändring.

När det kommer till frågan om var den aktuella informationen ska lämnas, anges det i direktivet att medlemsstaterna ska se till att de institutionella investerare som regleras genom Solvens II-direktivet får ta med informationen i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i Solvens II-direktivet (artikel 3h.3 andra stycket aktieägarrättighetsdirektivet). Vad som avses är den solvens- och verksamhetsrapport som regleras i 16 kap. och 19 kap.5457 §§försäkringsrörelselagen. Som framgått av vår genomgång av gällande

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

rätt finns det livförsäkringsföretag och försäkringsbolag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkring som tillämpar försäkringsrörelselagen och som därmed är skyldiga att årligen lämna en sådan rapport.

Det bör införas nya bestämmelser i 16 kap. försäkringsrörelselagen

Mot ovan nämnda bakgrund bör skyldigheten att lämna uppgifter om aktieinvesteringsstrategi och arrangemang med kapitalförvaltare regleras i 16 kap. försäkringsrörelselagen. Av 16 kap. 2 § försäkringsrörelselagen följer vilket innehåll solvens- och verksamhetsrapporten ska ha. Bestämmelserna till följd av artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet bör införas därefter i tre nya paragrafer (2 a–2 c §§). Av dessa bör bl.a. framgå att den institutionella investeraren får lämna den aktuella informationen i solvens- och verksamhetsrapporten. De institutionella investerare som är skyldiga att offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport ska således kunna välja om informationen ska tas med i rapporten eller offentliggöras på annat sätt.

Av 19 kap. 54 § andra stycket och 56 § tredje stycket försäkringsrörelselagen framgår att bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ samma lag om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar. Det innebär att även de nya bestämmelserna kommer att gälla för solvens- och verksamhetsrapporter på gruppnivå.

Som framgått ovan finns det försäkringsbolag som bedriver tjänstepensionsverksamhet och tjänstepensionskassor som tillämpar äldre lagstiftning och därmed inte är skyldiga att årligen offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport. För dessa bör gälla att de ska offentliggöra informationen på annat lämpligt sätt. Vi återkommer i avsnitt 6.4 till förslag om hur den nya regleringen även ska bli gällande för de försäkringsföretag som tillämpar den äldre versionen av försäkringsrörelselagen.

Nya bestämmelser i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Det saknas i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. bestämmelser som motsvarar de som finns i försäkringsrörelselagen om solvens- och verksamhetsrapport. Däremot finns det bestämmelser

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

som reglerar arbetsgivarens möjligheter att i sin balansräkning redovisa avsatta pensioner (5–8 a § tryggandelagen). Mot bakgrund av dessa förhållanden är det enligt vår bedömning nödvändigt att i tryggandelagen införa nya bestämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldighet att beträffande en pensionsstiftelse offentliggöra den information som här är aktuell. De nya bestämmelserna bör införas som tre nya paragrafer (10 e–10 g §§) i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Uppgifterna ska uppdateras årligen

Vidare ska det framgå av de nya bestämmelserna att den institutionella investeraren är skyldig att årligen uppdatera informationen. Detta krav ska dock inte vara absolut och en institutionell investerare som gör bedömningen att det inte har skett någon väsentlig förändring under det gångna året, ska kunna avstå från att uppdatera informationen.

Vad som utgör en väsentlig förändring måste avgöras från fall till fall. Dock bör en institutionell investerare kunna avstå från att göra en uppdatering om det enbart skett mindre justeringar i den överenskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

6.4. Vissa tjänstepensionsföretag och tjänstepensionskassor

Förslag: De nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska

genom övergångsbestämmelser göras gällande även för försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och som tillämpar försäkringsrörelselagen i dess äldre lydelse. De ska således vara skyldiga att – anta principerna för aktieägarengagemang och lämna en årlig

redogörelse om det, – redovisa sin aktieinvesteringsstrategi, och – redovisa eventuella överenskommelser med kapitalförvaltare.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Bedömning: Tjänstepensionskassor som tillämpar den upphävda

lagen om understödsföreningar bör vara undantagna från att tillämpa de nya reglerna i avvaktan på den nya tjänstepensionsrörelselagen.

Det bör även i den nya tjänstepensionsrörelselagen införas bestämmelser om principerna för aktieägarengagemang, redovisning av aktieinvesteringsstrategi och redovisning av överenskommelser med kapitalförvaltare.

I avsnitt 6.2.2 framgår att både försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och pensionskassor under en övergångsperiod får tillämpa äldre och upphävd lagstiftning i form av dels en äldre lydelse av försäkringsrörelselagen, dels lagen om understödsföreningar (andra punkten i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen och 7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen). Det är inte möjligt för oss att föreslå ändringar i den upphävda lagen och givet utformningen av övergångsbestämmelserna kommer de nya bestämmelserna som vi föreslår ska införas i 16 kap. försäkringsrörelselagen inte att gälla för de aktuella institutionella investerarna, om det inte vidtas någon särskild åtgärd. Ett korrekt genomförande av direktivet kräver enligt vår bedömning att även de aktörer som tillämpar äldre/upphävd lagstiftning omfattas av de nya bestämmelserna.

Mot denna bakgrund är den enda möjligheten att göra bestämmelserna gällande för de aktuella aktörerna att det införs övergångsbestämmelser till vårt förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen. När det gäller försäkringsföretag som tillämpar försäkringsrörelselagen i dess äldre lydelse bör det införas en övergångsbestämmelse med innebörden att dessa ska tillämpa de nya bestämmelserna i 6 kap. 13 a–13 b §§ och 16 kap. 2 a–2 c§§ försäkringsrörelselagen. Denna lösning innebär att aktörerna behöver tillämpa två regelkomplex, vilket kan uppfattas som komplicerat. Det bör dock framhållas att så redan är fallet och enligt den aktuella övergångsbestämmelsen är försäkringsföretagen redan i dag tvungna att tillämpa bestämmelser i såväl den gamla som den nya försäkringsrörelselagen (jfr första och andra styckena i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Vårt förslag innebär således inte något väsentligt nytt inslag för dessa

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

aktörer och förslaget innebär inte heller att det sker några ändringar i dessa aktörers skyldighet att tillämpa den äldre versionen av försäkringsrörelselagen.

Som nämnts ska försäkringsföretag som tillämpar den äldre lagstiftningen inte lämna någon solvens- och verksamhetsrapport. Detta bör inte leda till något problem när det kommer till att tillämpa de aktuella bestämmelserna, eftersom det av bestämmelserna framgår att informationen får lämnas i en sådan rapport. För det aktörer som inte ska lämna en sådan rapport innebär det att de måste lämna uppgifterna på annat sätt. Det är upp till den institutionella investeraren att avgöra hur informationen ska lämnas, så länge den görs tillgänglig kostnadsfritt på dess webbplats.

För att fullt ut genomföra direktivet skulle det dessutom krävas att de nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen görs tillämpliga för understödsföreningar som tillämpar den upphävda lagen om tjänstepensionskassor. En sådan lösning skulle emellertid innebära att dessa aktörer blir skyldiga att tillämpa ett helt nytt regelverk och det enbart under en övergångsperiod. Det är enligt vår mening inte försvarbart att lämna ett sådant förslag. Av dessa skäl anser vi att de aktuella tjänstepensionskassorna inte ska vara skyldiga att tillämpa de nya bestämmelserna i avvaktan på genomförande av IORP IIdirektivet.

Enligt det förslag som lämnats av Tjänstepensionsföretagsutredningen ska IORP II-direktivet genomföras bl.a. genom att det införs en ny tjänstepensionsrörelselag (SOU 2014:57). Eftersom lagen ifråga ännu inte existerar är vi förhindrade att lämna några förslag till ändringar i den. Vi vill dock framhålla att om lagen blir verklighet bör det i den införas bestämmelser motsvarande dem som vi nu föreslår ska införas i försäkringsrörelselagen, dvs. bestämmelser som reglerar skyldighet att utarbeta och offentliggöra principer för aktieägarengagemang m.m.

6.5. Genomlysning av kapitalförvaltare

6.5.1. Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare en gång per år redovisar för institutionella investerare med vilka de har ingått sådana

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

överenskommelser som avses i artikel 3h, hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den överensstämmer med deras överenskommelse och bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Redovisningen ska inbegripa rapportering om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med, portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader, anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i bolagen samt deras policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid investeringsobjektens bolagsstämmor. Denna redovisning ska även inbegripa information om huruvida, och i så fall hur, de fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång till lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat, och om huruvida, och i så fall vilka intressekonflikter som har uppkommit i samband med engagemanget och hur kapitalförvaltarna har hanterat dem (artikel 3i.1).

Medlemsstaterna får föreskriva att informationen enligt artikel 3i.1 ska redovisas tillsammans med den årsrapport som avses i artikel 68 i UCITS IV-direktivet eller artikel 22 i AIFM-direktivet, alternativt de regelbundna meddelanden som avses i artikel 25.6 i MiFID II-direktivet. Om den information som redovisas i enlighet med artikel 3i.1 redan är tillgänglig för allmänheten är kapitalförvaltaren inte skyldig att lämna information direkt till den institutionella investeraren (artikel 3i.2).

Enligt UCITS IV-direktivet ska ett fondbolag för varje värdepappersfond det förvaltar offentliggöra bl.a. en årsrapport för varje räkenskapsår. Reglerna i direktivet omfattar även utländska förvaltningsbolag och investeringsbolag. Årsrapporten ska ges ut inom fyra månader från utgången av den redovisningsperiod som den avser. Liknande bestämmelser finns AIFM-direktivet. Enligt MiFID IIdirektivet ska ett värdepappersföretag lämna tillfredsställande rapporter till kunden om de tjänster företaget tillhandahållit.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

6.5.2. Gällande rätt

Det saknas i gällande rätt bestämmelser som reglerar skyldigheten för kapitalförvaltare att årligen lämna en redogörelse till institutionella investerare. Avsaknaden av bestämmelser med ett sådant specifikt innehåll innebär emellertid inte att det helt saknas bestämmelser enligt vilka kapitalförvaltarna är skyldiga att lämna årsredovisningar.

Fondbolag

För varje värdepappersfond ska det lämnas en årsberättelse

Ett fondbolag är skyldigt att för varje värdepappersfond lämna dels en årsberättelse, dels en halvårsredogörelse. Årsberättelsen ska lämnas inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, medan halvårsredogörelsen ska lämnas inom två månader från första halvårets utgång. Dessa redovisningar ska innehålla den information som behövs för att man ska kunna bedöma varje värdepappersfonds utveckling och ställning. Handlingarna ska på begäran kostnadsfritt skickas till andelsägarna och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Utöver det nyss sagda ska årsberättelsen innehålla uppgifter om det sammanlagda ersättningsbeloppet för räkenskapsåret, fördelat på fasta och rörliga ersättningar, som fondbolaget betalat ut till sin personal samt om efterlevnaden och väsentliga förändringar av fondbolagets ersättningspolicy (4 kap. 18 § LVF).

Vidare är fondbolaget skyldigt att kostnadsfritt tillhandahålla bl.a. årsberättelsen och halvårsredogörelsen till den som avser att köpa andelar i värdepappersfonden (4 kap. 20 § LVF). Därtill ska bl.a. årsberättelsen och halvårsredogörelsen lämnas in till Finansinspektionen så snart de har färdigställts (4 kap. 21 § LVF).

Fondbolaget ska lämna upplysning om fondens totala kostnader

Fondbolaget ska varje år skriftligen informera varje andelsägare i en värdepappersfond om hur stor del av de totala kostnaderna för fonden under det närmast föregående året som hänför sig till andelsinnehavet. I informationen ska det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna. I fråga om fondandelar som enligt 4 kap. 12 § lagen

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

om värdepappersfonder lämnats till någon annan för förvaltning ska informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla andelar i en värdepappersfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare. I samband med att bolaget lämnar den nyss sagda informationen ska andelsägarna tillfrågas om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen sig tillsända (4 kap. 18 § andra stycket andra meningen och 22 § LVF). I fråga om andelsinnehav som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande ska informationen enligt 4 kap. 22 § lagen om värdepappersfonder lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet. Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarregistrerade), ska fondbolaget i stället informera om vilka kostnader som dagligen belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret, redovisat per fondandel. I informationen ska det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring (4 kap. 23 § LVF).

Fondbolaget ska lämna information om hållbarhet

Vidare ska ett fondbolag för varje värdepappersfond som bolaget förvaltar lämna den information som behövs för förståelsen av fondens förvaltning med avseende på hållbarhet, däribland i frågor som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption. Informationen ska beskriva

1. vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2. den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3. uppföljningen av hållbarhetsarbetet.

Informationen ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats. Därutöver ska information enligt punkterna 1 och 2 lämnas i fondens informationsbroschyr och årsberättelse. Information enligt punkten 3 ska lämnas i fondens årsberättelse eller i en separat rapport.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Om hållbarhetsaspekter inte beaktas vid förvaltningen av fonden, ska i stället uppgift om detta finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse (4 kap. 24 § LVF).

I vissa fall ska uppgift lämnas om avgifter

Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 5 kap. 15 § lagen om värdepappersfonder, ska, slutligen, bl.a. årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller utländska fondföretag i vars fondandelar medlen placeras. Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller ett utländskt fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det utländska fondföretag som fondmedlen har placerats i (5 kap. 18 § LVF).

Finansinspektionens föreskrifter om årsberättelsen

Finansinspektionen har antagit relativt detaljerade föreskrifter för värdepappersfonder som gäller utformningen av bl.a. årsberättelsen. Av 31 kap. 4 § Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder följer att en årsberättelse ska bestå av

1. en balansräkning,

2. en resultaträkning,

3. uppgifter om värdepappersfondens innehav och positioner i

finansiella instrument,

4. tilläggsupplysningar, samt

5. en förvaltningsberättelse.

Årsberättelsen ska upprättas på ett överskådligt sätt och enligt god redovisningssed. Vidare ska den som en helhet ge en rättvisande bild

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

av värdepappersfondens resultat och exponering för finansiella risker samt dess ställning och utveckling i övrigt (31 kap. 6 och 7 §§ FFFS 2013:9). Balansräkningen ska i sammandrag redovisa värdepappersfondens samtliga tillgångar och skulder på balansdagen. Balansräkningen ska avslutas med uppgifter om fondförmögenheten. Ställda säkerheter och åtaganden ska tas upp inom linjen. Resultaträkningen ska i sammandrag redovisa värdepappersfondens samtliga intäkter och kostnader under räkenskapsåret (31 kap. 11 och 12 §§ FFFS 2013:9).

Av 31 kap. 16 och 17 §§ FFFS 2013:9 framgår vilka poster som balansräkningen ska innehålla. Motsvarande bestämmelser för resultaträkningen finns i 31 kap. 18–26 §§ FFFS 2013:9. I 31 kap. 28– 33 §§ FFFS 2013:9 finns regler för redovisning av värdepappersfondens innehav och positioner i finansiella instrument. Därtill ska årsredovisningen innehålla vissa tilläggsupplysningar som regleras i 31 kap. 34–48 a §§ FFFS 2013:9. Det rör sig om uppgifter om bl.a. förändring av fondförmögenheten och riskbedömning.

Årsberättelsen ska slutligen innehålla en förvaltningsberättelse. Av 31 kap. 49 § FFFS 2013:9 följer att den ska innehålla

1. en redogörelse för hur fondförmögenheten har utvecklats när det

gäller netto av in- och utflöde samt avkastning,

2. en redogörelse för och kommentarer till väsentliga faktorer som

har påverkat resultatutfallet, såsom större valutakursförändringar,

3. upplysningar om eventuella personella eller organisatoriska för-

ändringar av väsentlig betydelse för värdepappersfonden,

4. upplysningar om andra väsentliga händelser, t.ex. ändring av pla-

ceringsinriktning eller jämförelseindex,

5. upplysningar om sådana faktorer, händelser och förändringar

som avses i 2–4 och som har inträffat efter räkenskapsårets slut, samt

6. en redogörelse för var och en av de väsentliga risker som är för-

knippade med de innehav som fonden har per balansdagen.

Förvaltningsberättelsen ska även innehålla uppgifter om nyckeltal som beskriver värdepappersfondens värdeutveckling, risker och

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

kostnader samt omsättningshastighet på fondens innehav av finansiella instrument (31 kap. 50 § FFFS 2013:9). I 31 kap. 51–53 §§ FFFS 2013:9 finns det bestämmelser som anger hur omsättningshastigheten ska beräknas.

Av förvaltningsberättelsen ska även den totala förvaltningskostnaden för det gångna året framgå. Denna kostnad ska uttryckas i kronor för ett andelsinnehav som vid årets ingång antas vara värt 10 000 kronor. Det ska även antas att andelarna i värdepappersfonden har behållits under hela året. En eventuell utdelning från fonden ska antas ha återinvesterats i nya andelar och värdet av dessa andelar ska ingå vid beräkningen av den sammanlagda förvaltningskostnaden (31 kap. 54 § FFFS 2013:9).

AIF-förvaltare

För varje AIF-fond ska det lämnas en årsberättelse

I likhet med ett fondbolag är även en AIF-förvaltare skyldig att för varje AIF-fond lämna en årsberättelse inom sex månader från utgången av räkenskapsåret (10 kap. 4 § LAIF). En AIF-förvaltares årsberättelse ska enligt 10 kap. 5 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ha samma beståndsdelar som ett fondbolags årsberättelse och således innehålla

1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skul-

der,

2. en resultaträkning,

3. en verksamhetsberättelse,

4. information om väsentliga förändringar i den information som

ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och

5. information om ersättningar.

Av 10 kap. 5 § andra stycket lagen om alternativa investeringsfonder följer att uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investerings-

fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande

regelverk.

Enligt 10 kap. 6 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 i samma kapitel innehålla

1. det sammanlagda ersättningsbeloppet till AIF-förvaltarens an-

ställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal ersättningsmottagare, och

2. totalt ersättningsbelopp till AIF-förvaltarens verkställande led-

ning och sådana anställda som väsentligt påverkar den alternativa investeringsfondens riskprofil.

Om fonden har betalat ut särskilda vinstandelar, ska AIF-förvaltaren lämna information och beloppsuppgifter avseende vinstandelarna (10 kap. 6 § andra stycket LAIF). Enligt 10 kap. 9 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska en AIF-förvaltare för varje EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES dessutom regelbundet lämna information till investerarna om

1. andelen icke likvida tillgångar i fonden,

2. ändringar i fondens likviditetshantering, och

3. fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som til-

lämpas.

Av 10 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att en AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför alternativa investeringsfonder som använder finansiell hävstång, för varje sådan fond regelbundet ska lämna information till investerarna om

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

1. det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden an-

vänt,

2. förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som förval-

taren får använda för fondens räkning, och

3. rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har läm-

nats enligt ordningen för finansiell hävstång.

Slutligen finns det i 10 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bestämmelser enligt vilka en AIF-förvaltare är skyldig att lämna viss information om hållbarhet. Kraven är i denna del desamma som ställs på ett fondbolag (jfr 4 kap. 24 § LVF).

Bestämmelser i kommissionens delegerade förordning

I artiklarna 103–107 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn finns bestämmelser som reglerar innehållet i AIF-förvaltarnas årsberättelse. I fråga om verksamhetsberättelsen framgår av artikel 105.1 att den minst ska innehålla

a) en översikt över investeringsverksamheten under året eller perio-

den samt en översikt över AIF-fondens portfölj vid slutet av året eller perioden,

b) en översikt över AIF-fondens resultat under året eller perioden,

c) väsentliga förändringar enligt vad som anges nedan i den informa-

tion som avses i artikel 23 i AIFM-direktivet och som inte redan redovisats i de finansiella rapporterna.

Vidare framgår att rapporten ska innehålla en rättvis och välavvägd granskning av AIF-fondens aktiviteter och resultat samt en beskrivning av de viktigaste risker och investeringsosäkerheter eller ekonomiska osäkerheter som AIF-fonden kan exponeras mot (artikel 105.2 i kommissionens delegerade förordning).

I den utsträckning som behövs för att förstå AIF-fondens investeringsaktiviteter eller resultat ska analysen innehålla både finansiella

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

och icke-finansiella nyckelindikatorer som är relevanta för AIF-fonden i fråga. De upplysningar som lämnas i rapporten ska vara förenliga med nationella regler i AIF-fondens etableringsland. Upplysningarna i verksamhetsberättelsen för räkenskapsåret ska ingå i styrelsens eller investeringsförvaltarnas rapporter, i den mån sådana rapporter brukar lämnas samtidigt med AIF-fondens finansiella rapporter (artikel 105.3–4 i kommissionens delegerade förordning).

Slutligen finns det i artikel 106 i kommissionens delegerade förordning bestämmelser om redovisning av väsentliga förändringar och i artikel 107 bestämmelser om information om ersättningar.

Finansinspektionens föreskrifter om årsberättelsen

Av Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgår att en AIF-förvaltares årsberättelse och halvårsredogörelse utöver vad som angetts ovan ska ha det innehåll som framgår av 31 kap. 3 §, 4 § 3 och 4 samt 6–56 §§ Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder (se ovan). Vad som i FFFS 2013:9 anges om värdepappersfond ska avse specialfond. Vidare ska fondbolag avse AIF-förvaltare och förvaltningsberättelse ska avse verksamhetsberättelse enligt 10 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (9 kap. 13 § FFFS 2013:10). Årsberättelsen för en specialfond med sådan placeringsinriktning som avses i 12 kap. 14 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska innehålla uppgift om de sammanlagda kostnader som debiterats av de AIF-förvaltare eller det fondbolag som förvaltar specialfonden och den fond i vilken specialfondens medel placeras. Av specialfondens årsberättelse ska det framgå var årsberättelse och, i tillämpliga fall, halvårsredogörelse för den fond som specialfondens medel placeras i finns att tillgå (9 kap. 14 § FFFS 2013:10).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Värdepappersinstut

Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med information

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information enligt 9 kap. 15–17 §§ lagen om värdepappersmarknaden i god tid innan institutet tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finansiella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är förknippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant (9 kap. 14 § första–tredje styckena lagen om värdepappersmarknaden). Av 9 kap. 15 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden följer att ett värdepappersinstitut ska förse kunder med information om

1. institutet och dess tjänster,

2. finansiella instrument och föreslagna placeringsstrategier, inbe-

gripet vägledning om och varningar för de risker som är förknippade med investeringar i instrumenten eller placeringsstrategierna samt om instrumentet i fråga, med beaktande av den målgrupp som har fastställts för instrumentet, är avsett för professionella eller icke-professionella kunder,

3. utförandeplatser, och

4. alla kostnader och avgifter förknippade med investeringstjänster

och sidotjänster, inbegripet kostnaderna för rådgivning och kostnaderna för de finansiella instrument som rekommenderas eller marknadsförs till kunden samt hur kunden får betala kostnader och avgifter, inbegripet eventuella betalningar till institutet från en tredjepart.

Informationen om kostnader och avgifter, inbegripet kostnader och avgifter för investeringstjänsten och det finansiella instrumentet, som inte beror på underliggande marknadsrisk, ska räknas samman så att kunden kan förstå den totala kostnaden liksom den kumulativa effekten på investeringens avkastning. Om kunden begär det, ska en uppdelning per post ges. Informationen ska, i förekommande fall,

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

ges till kunden regelbundet, åtminstone årligen, under investeringens varaktighet (9 kap. 15 § andra stycket LVM).

Av 9 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden följer att ett värdepappersinstitut som tillhandahåller investeringsrådgivning ska informera kunden om huruvida

1. rådgivningen tillhandahålls på oberoende grund eller inte,

2. rådgivningen är baserad på en allmän eller mer begränsad analys

av olika finansiella instrument, och särskilt om urvalet omfattar eller är begränsat till finansiella instrument utgivna, utfärdade eller tillhandahållna av institutet, företag som institutet har nära förbindelser med eller andra företag till vilka institutet har ett sådant rättsligt eller ekonomiskt förhållande att det kan riskera att försämra förutsättningarna för institutet att lämna oberoende investeringsråd, och

3. institutet regelbundet kommer att bedöma lämpligheten avseen-

de de finansiella instrument som det rekommenderar kunden.

Ett värdepappersinstitut som förmedlar andelar i värdepappersfonder eller i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder eller i specialfonder eller i andra alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 lagen om värdepappersmarknaden eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 lagen om värdepappersmarknaden till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås. Vidare ska ett värdepappersinstitut till varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde meningen lagen om värdepappersfonder och som institutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag, en AIF-förvaltare eller annat värdepappersinstitut (9 kap. 17 och 18 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut ska dokumentera vad institutet och en kund har kommit överens om när det gäller parternas rättigheter och skyldigheter samt övriga villkor för de tjänster som institutet ska utföra åt kunden. För ett värdepappersinstitut gäller att det ska lämna en tillfredsställande rapportering till en kund om de tjänster som institutet har utfört åt kunden. Rapporteringen ska i förekommande fall lämnas regelbundet och även innehålla uppgifter om kostnaderna

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

för de transaktioner och tjänster som har utförts för kundens räkning (9 kap. 26 och 27 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller investeringsrådgivning ska lämna en icke-professionell kund en tillfredsställande dokumentation som detaljerat anger vilket råd kunden har fått och hur rådet motsvarar kundens önskemål, mål med investeringen och andra egenskaper (lämplighetsförklaring). Dokumentationen ska enligt huvudregeln lämnas innan en transaktion utförs (9 kap. 28 § första stycket LVM). Av andra stycket i samma paragraf följer dock att så inte behöver ske om ett avtal att köpa eller sälja ett finansiellt instrument ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som hindrar att dokumentationen lämnas i förväg. Då får värdepappersinstitutet lämna lämplighetsförklaringen snarast efter det att avtalet har ingåtts, om

a) kunden har gett sitt samtycke till att få lämplighetsförklaringen

utan onödigt dröjsmål efter det att transaktionen har utförts, och

b) institutet har erbjudit kunden möjligheten att senarelägga trans-

aktionen så att kunden först kan få lämplighetsförklaringen.

Om ett värdepappersinstitut erbjuder portföljförvaltning till en icke-professionell kund eller har informerat en sådan kund om att institutet kommer att utföra en regelbunden lämplighetsbedömning enligt 9 kap. 17 § 3 lagen om värdepappersmarknaden, ska rapporteringen innehålla en uppdaterad förklaring till hur investeringen motsvarar kundens önskemål, mål med investeringen och andra egenskaper (9 kap. 29 § LVM). Ett värdepappersinstitut som har utfört en transaktion för en kunds räkning ska informera kunden om var ordern utfördes (9 kap. 30 § LVM). Definitionen av professionella kunder finns 9 kap. 4 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden och omfattar bl.a. institutionella investerare.

6.5.3. En årlig redogörelse till institutionella investerare

Förslag: En kapitalförvaltare som ingått en överenskommelse

med en institutionell investerare om diskretionär förvaltning ska lämna en årlig redogörelse till den institutionella investeraren. Av

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

redogörelsen ska det framgå hur kapitalförvaltarens investeringsstrategi överensstämmer med överenskommelsen och hur den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Redogörelsen ska innehåll uppgift om – de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som

investeringarna är förenade med, – portföljens sammansättning, – omsättning och omsättningskostnader, – anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbo-

lagen, och – principer för utlåning av värdepapper och hur dessa tillämpas

för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolagsstämmor.

Av redogörelsen ska det även framgå om, och i så fall hur, värdepappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren fattar investeringsbeslut med utgångspunkt i en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt.

Bedömning: Årsberättelsen för en värdepappersfond och en

alternativ investeringsfond bör räcka för att genomföra direktivets krav på återkoppling från kapitalförvaltare till en institutionell investerare som valt en sådan investeringsform. Detta under förutsättning att Finansinspektionens föreskrifter om årsberättelsens innehåll utökas till att även ställa krav på att kapitalförvaltaren ska redovisa uppgift om anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen.

Återkoppling vid diskretionär förvaltning

I avsnitt 6.3 har vi lämnat förslag som innebär bl.a. att det med anledningen av artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet ska införas en skyldighet för institutionella investerare att redovisa innehållet i överenskommelser som träffas med kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning. Skälen bakom denna reglering är att säkerställa att

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

en sådan överenskommelse inte leder till att den institutionella investerarens aktieinvesteringsstrategi sätts på undantag. Den institutionella investerarens kunder ska kunna lita på att strategin är gällande även i de fall där en större eller mindre del av investeringsbesluten fattas av en kapitalförvaltare.

De institutionella investerarnas skyldigheter enligt artikel 3h är nära förknippade med den skyldighet som en kapitalförvaltare har enligt artikel 3i. Genom att kapitalförvaltaren blir skyldig att lämna en årlig redogörelse till den institutionella investeraren uppnås en viktig återkoppling. På så sätt ges den institutionella investeraren möjlighet att bilda sig en uppfattning om kapitalförvaltarens aktieinvesteringsstrategi och hur den överensstämmer med den institutionella investerarens egen aktieinvesteringsstrategi. Det övergripande syftet med dessa krav är att de ska lägga grunden för ett mer långsiktigt engagemang i portföljbolagen.

Återkopplingen i artikel 3i omfattar såväl överenskommelser om diskretionär förvaltning som arrangemang som innebär investering i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond. Inledningsvis behandlar vi frågan om återkoppling vid diskretionär förvaltning.

En skyldighet att lämna redovisning till institutionella investerare

Genomgången av gällande rätt visar att berörda kapitalförvaltare redan i dag har en relativt omfattande skyldighet att regelbundet lämna en redogörelse för sina investeringar. Även om dessa bestämmelser innebär att kapitalförvaltarna redan är skyldiga att redovisa i vart fall delar av de uppgifter som de ska vara skyldiga att redovisa i förhållande till institutionella investerare, gör vi bedömningen att det inte finns någon reglering som fullt ut motsvarar direktivets krav på återkoppling såvitt gäller diskretionär förvaltning. Det medför enligt vår mening att det bör införas nya bestämmelser som reglerar kapitalförvaltares skyldighet att lämna redogörelse till de institutionella investerarna när de har ingått en överenskommelse om diskretionär förvaltning.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Vilka aktörer som ska omfattas av uppgiftsskyldigheten

Det förhållandet att artikel 3h och artikel 3i är direkt kopplade till varandra innebär att en kapitalförvaltares skyldighet att lämna en redogörelse enbart ska inträda när kapitalförvaltaren träffar en överenskommelse med de aktörer som definieras som institutionella investerare i aktieägarrättighetsdirektivet. Det rör sig således om överenskommelser som ingås med

1. ett livförsäkringsföretag,

2. tjänstepensionsföretag (nya lagen om tjänstepensionsrörelse),

eller

3. pensionsstiftelser som avser tryggande av en utfästelse om pen-

sion till minst 100 personer.

Vidare är det bara överenskommelser som innebär att det sker investeringar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad som omfattas av artikel 3h och därmed även artikel 3i i aktieägarrättighetsdirektivet. Enligt vårt förslag ska de aktuella överenskommelserna regleras i 10 j § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen. En kapitalförvaltares skyldighet att lämna en redogörelse bör således kopplas till om denne har träffat en överenskommelse med en institutionell investerare om diskretionär förvaltning enligt de aktuella lagrummen. Undantag måste dock göras för de fall när en institutionell investerare har lämnat ett uppdrag om diskretionär förvaltning till kapitalförvaltare som inte omfattas av svensk rätt, dvs. utländska förvaltningsbolag, investeringsbolag, värdepappersföretag eller utländska AIF-förvaltare.

I avsnitt 6.4 har vi gjort bedömningen att det även i den kommande tjänstepensionsrörelselagen bör införas en skyldighet för tjänstepensionsföretag och tjänstepensionskassor att lämna uppgifter om överenskommelser som de träffar med kapitalförvaltare. När tjänstepensionsrörelselagen väl är på plats bör således kapitalförvaltares skyldighet att lämna en redogörelse även kopplas till överenskommelser som träffats enligt den lagen.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

Det ska framgå vilken information som minst ska lämnas

Enligt artikel 3i i aktieägarrättighetsdirektivet är det övergripande syftet med redovisningen att den ska förklara hur kapitalförvaltarens aktieinvesteringsstrategi överensstämmer med den överenskommelse som har träffats med den institutionella investeraren och hur investeringsstrategin bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. För att detta syfte ska uppnås innehåller artikeln en relativt detaljerad uppräkning av vad redovisningen minst ska innehålla. Således ska redovisningen innehålla rapportering om

1. de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som inves-

teringarna är förenade med,

2. portföljens sammansättning,

3. omsättning och omsättningskostnader,

4. anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbo-

lagen, och

5. kapitalförvaltarnas policy för utlåning av värdepapper och hur

denna tillämpas för att fullföljd engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolagsstämmor.

Eftersom redovisningskravet riktar sig till enskilda bör de fem punkterna uttryckligen framgå av de nya bestämmelserna i de aktuella lagarna. Ytterligare ett skäl till att kraven bör tas in i lag, är att kapitalförvaltaren ska kunna avstå från att redovisa direkt till den institutionella investeraren om uppgifterna redan har gjorts tillgängliga för allmänheten (se vidare avsnitt 6.5.4). För att en sådan ordning ska kunna fungera och det ska vara möjligt för en institutionell investerare att få svar på vad denne kan förvänta sig av kapitalförvaltarens redogörelse bör minimikraven framgå av lag. Slutligen bidrar en sådan utformning till att de nya bestämmelserna överensstämmer med utformningen av andra bestämmelser i de aktuella lagarna som reglerar redovisningsskyldigheter. I sammanhanget kan exempelvis nämnas regleringarna av fondbolags skyldigheter att lämna information i fråga om olika hållbarhetsaspekter (4 kap. 24 § LVF).

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

När det gäller de fem punkterna gör vi bedömningen att innehållet i de tre första punkterna i direktivet är tämligen oproblematiska och bör kunna föras in utan ändring i de nya paragraferna. När det gäller röstningsrådgivare, framgår det av den svenska versionen av direktivet att redogörelsen ska avse anlitande av röstningsrådgivare ”för engagemang i bolaget”. Vad som torde avses i denna del är att kapitalförvaltaren ska lämna en redogörelse för i vilken utsträckning som röstningsrådgivare anlitas för engagemang i de bolag som kapitalförvaltaren har investerat i. I den engelska versionen av direktivet uttrycks det som ”the use of proxy advisors for the purpose of engagement activities”. Enligt vår mening blir den svenska översättningen något missvisande och av den anledningen bör det i stället uttryckas som att kapitalförvaltarens redogörelse ska innefatta uppgift om ”anlitandet av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen”. I fråga om den femte punkten bör begreppet ”investeringsobjekten” ersättas med ”portföljbolagen” som är den korrekta översättningen av ”investee companies”. Begreppet ”policy” bör, i enlighet med de överväganden vi gjort tidigare, ersättas med ”principer”.

Slutligen ska det framgå om, och i så fall hur, kapitalförvaltaren fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt. Enligt vår mening bör detta krav uttryckas som att kapitalförvaltaren ska lämna upplysning om investeringsbeslut ”fattas med utgångspunkt” i en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt.

Återkoppling vid investering i en värdepappersfond m.m.

Av vår genomgång av gällande rätt framgår att Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersfonder och förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller mycket detaljerade bestämmelser av vad årsberättelserna för en värdepappersfond eller alternativ investeringsfond ska innehålla. Genom dessa regleringar är således den institutionella investerare som väljer en sådan investeringsform garanterad att i stort sett få all den information som föreskrivs i aktieägarrättighetsdirektivet. Det som enligt vår bedömning i dag saknas i dessa årsberättelser är uppgift om i vilken utsträckning som kapi-

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

talförvaltaren anlitat röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen. Finansinspektionens föreskrifter bör kompletteras med ett sådant krav. Efter en sådan justering gör vi bedömningen att den redogörelse som lämnas i årsberättelserna är tillräcklig när det gäller att genomföra direktivet i förhållande till värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. Vilken rapportering som sker efter en investering i utländska fondföretag framgå inte av svensk rätt utan av rättsordningen i det utländska förvaltningsbolagets, investeringsbolagets eller den utländska AIF-förvaltarens hemmedlemsstat.

6.5.4. Uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten

Förslag: En kapitalförvaltare ska vara skyldig att lämna redo-

görelsen tillsammans med den rapportering som kapitalförvaltaren redan i dag ska lämna till en kund om de tjänster som har utförts.

En kapitalförvaltare ska inte vara skyldig att redovisa information direkt till en institutionell investerare om informationen redan är tillgänglig för allmänheten.

Bedömning: Det bör inte införas ett krav på att en kapitalför-

valtare – såvitt avser en överenskommelse om diskretionär förvaltning – ska lämna redogörelsen tillsammans med den årsberättelse som ska lämnas för varje värdepappersfond eller alternativ investeringsfond.

Enligt artikel 3i.2 i aktieägarrättighetsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att kapitalförvaltarna ska redovisa den aktuella informationen tillsammans med den årsrapport som fondbolag och AIF-förvaltare ska lämna för varje värdepappersfond eller alternativ investeringsfond, eller de meddelanden som ett värdepappersinstitut ska lämna till sina kunder. Vår bedömning är att denna möjlighet i viss mån bör utnyttjas.

Våra tidigare bedömningar och förslag har resulterat i att vi har gjort en tydlig uppdelning mellan å ena sidan diskretionär förvaltning och å andra sidan kollektiva investeringar. Denna uppdelning bör även återspeglas i hanteringen av den här aktuella frågan.

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Förslagen i avsnitt 6.5.3 innebär att det ska införas nya bestämmelser som reglerar kapitalförvaltares skyldigheter att lämna en redogörelse för diskretionär förvaltning till institutionella investerare som har lämnat ett sådant uppdrag. Det är fråga om en särskild redogörelse som är knuten till den överenskommelse som träffats mellan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren. Det kan finnas ett intresse för parterna att inte offentliggöra uppgifter om vad denna överenskommelse innebär. En reglering som innebär en skyldighet att lämna redogörelsen i årsberättelsen skulle motverka detta. Dessutom behöver ett uppdrag om diskretionär förvaltning inte överensstämma med kapitalförvaltarens motsvarande uppdrag att förvalta en eller flera fonder. Av dessa anledningar anser vi att denna del av direktivet inte är avpassad för överenskommelser om diskretionär förvaltning och inte bör genomföras. Det ska således stå parterna fritt att komma överens om hur denna redogörelse ska ske. På samma sätt ska det stå parterna, och då företrädesvis den institutionella investeraren, fritt att offentliggöra informationen.

Givet den bedömning vi har gjort i avsnitt 6.5.3 – att de nuvarande årsberättelserna efter viss justering motsvarar direktivets krav – saknas det skäl att i denna del överväga någon ytterligare reglering när det gäller hur dessa redogörelser ska ske (jfr 3i.3 aktieägarrättighetsdirektivet).

När det gäller värdepappersinstitut finns det redan i dag bestämmelser som rör deras skyldighet att lämna redogörelser till sina kunder om de tjänster som har utförts (9 kap. 27–30 §§ LVM). Den redovisningsskyldigheten gäller även för fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning och externa AIF-förvaltare som har tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (7 kap. 3 § LVF och 3 kap. 2 § LAIF). Det framstår som lämpligt om den nya redovisningen av uppgifter lämnas på samma sätt. Av den anledningen bör det i en ny bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden anges att redogörelsen ska lämnas på detta sätt.

I enlighet med direktivet bör det av de aktuella bestämmelserna framgå att kapitalförvaltaren inte behöver lämna en särskild redogörelse såvitt avser sådana uppgifter som redan har gjorts tillgängliga för allmänheten. Avsikten härmed är att inte i onödan påföra kapitalförvaltaren administrativt arbete. Om en viss del av den information

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

som ska lämnas till den institutionella investeraren redan har offentliggjorts, bör kapitalförvaltaren lämna upplysning till den institutionella investeraren om var dessa uppgifter finns.

De nya bestämmelsernas placering

Våra ovan redovisade resonemang innebär att det i lagen om värdepappersmarknaden bör införas två nya paragrafer som reglerar informationsskyldigheten. Lämpligen införs de i lagens 9 kap. som har rubriken ”Uppföranderegler och investerarskyddsregler”. De nya paragraferna bör benämnas 29 a och 29 b.

När det gäller värdepappersfonder och AIF-förvaltare finns det i dag en hänvisningsbestämmelse i 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder och 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar vilka paragrafer i lagen om värdepappersmarknaden som ett fondbolag respektive AIF-förvaltare är skyldiga att tillämpa när de utför diskretionär förvaltning. Dessa paragrafer bör kompletteras med hänvisningar till de nya paragraferna i lagen om värdepappersmarknaden.

6.6. Sanktioner

Bedömning: Finansinspektionens och länsstyrelsernas sank-

tionsmöjligheter är tillräckliga för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna tillämpas av berörda försäkringsföretag, pensionsstiftelser, tjänstepensionskassor, fondbolag, värdepappersinstitut och AIF-förvaltare.

Förslag: Lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska

justeras på så sätt att Finansinspektionens tillsyn även omfattar berörda pensionsstiftelsers skyldighet att anta en aktieinvesteringsstrategi m.m.

Som nämnts tidigare ska medlemsstaterna fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt ändringsdirektivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 14b i aktieägarrättighetsdirektivet).

De förslag som vi presenterat i avsnitt 6.2–6.5 kommer medföra att det införs nya skyldigheter i lagen om tryggande om pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepappersfonder, lagen om värdepappersmarknaden, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Skyldigheterna kommer att omfatta försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring, pensionsstiftelser, tjänstepensionskassor, fondbolag, vissa värdepappersinstitut och AIF-förvaltare.

Verksamheterna står under Finansinspektionens tillsyn

Samtliga verksamheter står under tillsyn av Finansinspektionen (34 § tryggandelagen, 10 kap. 1 § första stycket LVF, 23 kap. 1 § första stycket LVM, 17 kap. 2 § första stycket FRL och 13 kap. 1 § första stycket LAIF).

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet se till att bl.a. fondbolags, svenska värdepappersinstituts, försäkringsföretags och svenska AIF-förvaltares verksamheter drivs i enlighet med de aktuella lagarna (10 kap. 1 § andra stycket LVF, 23 kap. 1 § andra stycket LVM, 17 kap. 2 § andra stycket FRL och 13 kap. 1 § andra stycket LAIF). När det gäller tillsynsansvaret beträffande pensionsstiftelser är det delat mellan Finansinspektionen och länsstyrelserna, där de senare har ansvar för hela tillsynen av mindre pensionsstiftelser medan Finansinspektionen ansvarar för en betydande del av tillsynen över större pensionsstiftelser. De mindre stiftelserna kommer inte att omfattas av det nya regelverket och således är det här enbart av intresse vilket tillsynsansvar Finansinspektionen har. På ett generellt plan kan sägas att detta motsvarar vad som gäller i förhållande till övriga aktörer, dvs. att i tillsynen ingår att se till att pensionsstiftelser förvaltar medlen i enlighet med bestämmelserna i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (34 § första stycket tryggandelagen).

Det finns en skyldighet att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten

För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag finns det en relativt långtgående skyldighet för AIF-förvaltare att

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

lämna olika uppgifter till myndigheten. Det rör sig om bl.a. årsberättelser och andra finansiella uppgifter. Av betydelse i det här sammanhanget är att inspektionen för övervakningen av att bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följs får begära att en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer (13 kap. 7 § LAIF). Liknande bestämmelser finns även i lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen och lagen om värdepappersmarknaden (10 kap. 2 § LVF, 17 kap. 5 § FRL och 23 kap. 2 § LVM).

Finansinspektionen kan ingripa vid åsidosättanden

Finansinspektionen har rätt att ingripa om de skyldigheter som gäller enligt de aktuella lagarna åsidosätts. Om åsidosättandet har skett av ett fondbolag eller en AIF-förvaltare ska Finansinspektionen utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas (12 kap. 1 § LVF och 14 kap. 1 § LAIF).

Finansinspektionens möjligheter till ingripande i förhållande till ett värdepappersinstitut uppvisar stora likheter med vad som gäller i förhållande till fondbolag och AIF-förvaltare. Dock har myndigheten möjlighet att i ett föreläggande kräva att ett värdepappersinstitut ska begränsa eller helt underlåta utdelningar eller räntebetalningar (25 kap. 1 § LVM). Ett ingripande mot ett försäkringsföretag sker genom ett föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också med stöd av 18 kap. 10 § försäkringsrörelselagen begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige (18 kap. 1 och 2 §§ FRL).

Finansinspektionen får i samband med att myndigheten meddelar beslut om anmärkning eller varning i vissa fall samtidigt besluta att ett fondbolag, ett försäkringsföretag, ett värdepappersinstitut eller

Ds 2018:15 Institutionella investerare och kapitalförvaltare

en AIF-förvaltare ska betala en sanktionsavgift (12 kap. 7 § LVF, 18 kap. 16 § FRL, 25 kap. 8 § LVM och 14 kap. 11 § LAIF).

Ingripande mot pensionsstiftelser

Även i förhållande till pensionsstiftelser får Finansinspektionen meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Vidare ska myndigheten förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse, om inspektionen finner bl.a. att det skett avvikelse från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. I den aktuella bestämmelsen finns bl.a. de krav som ställs på placeringen av en pensionsstiftelses förmögenhet (35 § första och andra styckena tryggandelagen). Vidare finns det möjlighet för Finansinspektionen att i vissa situationer besluta att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Slutligen får myndigheten begränsa en pensionsstiftelses förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer vilkas pension tryggas genom stiftelsen. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut (35 § tredje och fjärde styckena).

Nuvarande regelverk utgör en tillräcklig sanktion

Det ovan redovisade innebär att det redan i dag finns ett omfattande regelverk vars syfte är att tillse att de aktuella lagarna efterlevs. Finansinspektionen har effektiva möjligheter att genom tillsyn kontrollera att lagarna efterföljs och möjlighet att ingripa i de situationer när så inte är fallet. Utformningen av lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen, lagen om värdepappersmarknaden och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär att det inte behöver vidtas några förändringar för att Finansinspektionens tillsynsansvar och myndighetens möjlighet till ingripande även ska omfatta de ytterligare skyldigheter som vi föreslår ska införas i dessa lagar.

Som vi nämnt ovan har tryggandelagen en annan uppbyggnad än övriga regelkomplex. För att Finansinspektionens tillsynsansvar ska

Institutionella investerare och kapitalförvaltare Ds 2018:15

omfatta de nya skyldigheter som vi anser bör införas i tryggandelagen, måste det ske en justering av 34 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Paragrafen reglerar Finansinspektionens tillsynsansvar och av den bör det framgå att tillsynen även omfattar skyldigheten för pensionsstiftelser att lämna uppgifter om aktieinvesteringsstrategi och om arrangemang som ingåtts med kapitalförvaltare.

7. Genomlysning av röstningsrådgivare

7.1. Inledning

I skälen till ändringsdirektivet framhålls att många institutionella investerare och kapitalförvaltare anlitar röstningsrådgivare som tillhandahåller dem undersökningar, råd och rekommendationer om hur de ska rösta vid bolagsstämmor i börsnoterade bolag. Även om röstningsrådgivare spelar en viktig roll i bolagsstyrningen genom att bidra till minskade kostnader för analyser av bolagsuppgifter, kan de även ha betydande inflytande över röstningsbeteendet hos investerare. Framför allt förlitar sig investerare med mycket diversifierade portföljer och många utländska aktieinnehav mer på rekommendationer från ombud (skäl 25 i ändringsdirektivet).

Med anledning av den betydelse som röstningsrådgivare har bör de enligt ändringsdirektivet omfattas av krav på transparens. Medlemsstaterna bör se till att röstningsrådgivare som omfattas av en uppförandekod verkligen redovisar hur de har tillämpat denna kod (skäl 26 i ändringsdirektivet).

Röstningsrådgivare från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen kan tillhandahålla analyser av unionsbolag. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare i unionen och röstningsrådgivare från tredjeland bör ändringsdirektivet tillämpas även på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver verksamhet via ett verksamhetsställe i unionen, oavsett form för detta verksamhetsställe (skäl 27 i ändringsdirektivet).

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

7.2. Ändringsdirektivet

En del av ändringsdirektivet syftar till att öka transparensen i fråga om röstningsrådgivares verksamhet. Med röstningsrådgivare avses en juridisk person som på yrkesmässig och kommersiell basis analyserar bolagens redovisningar och, i förekommande fall, annan information om börsnoterade bolag i syfte att informera investerarna inför deras omröstningsbeslut genom att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtten (artikel 2g).

Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare offentligt hänvisar till en uppförandekod som de tillämpar samt redovisar hur de har tillämpat denna uppförandekod. Om röstningsrådgivare inte tillämpar en uppförandekod ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så. Om röstningsrådgivare tillämpar en uppförandekod men avviker från någon av rekommendationerna i den, ska de ange vilka delar de avviker från, lämna en förklaring till detta och i förekommande fall ange vilka alternativa åtgärder som har vidtagits. Informationen ska kostnadsfritt göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och uppdateras årligen (artikel 3j.1).

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redovisar minst all följande information kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer:

a) Huvuddragen i de metoder och modeller de tillämpar.

b) Vilka informationskällor de huvudsakligen använder.

c) Vilka förfaranden de infört för att säkra kvaliteten på sina under-

sökningar, råd och röstningsrekommendationer och kvalifikationerna för berörd personal.

d) Om, och i så fall hur, de beaktar nationella marknadsvillkor, rätts-

liga villkor, regleringsvillkor och bolagsspecifika villkor.

e) Huvuddragen i de röstningspolicyer de tillämpar för varje mark-

nad.

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

f) Om de för dialoger med bolag som är föremål för deras under-

sökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt med bolagens intressenter och, om så är fallet, dialogernas omfattning och natur.

g) Policyn för förebyggande och hantering av potentiella intresse-

konflikter.

Den information som avses i punkterna a–g ska göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum. Information behöver inte redovisas separat om den finns tillgänglig som en del av det som redovisas i röstningsrådgivarens uppförandekod (artikel 3j.2).

Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivare identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av deras undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt de åtgärder de har vidtagit för att undanröja, begränsa eller hantera de faktiska eller potentiella intressekonflikterna (artikel 3j.3).

Artikel 3j ska tillämpas även på röstningsrådgivare som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen men som bedriver verksamhet genom ett verksamhetsställe i unionen (artikel 3j.4).

De ovan redovisade bestämmelserna ska tillämpas på röstningsrådgivare i den mån de tillhandahåller aktieägare tjänster när det gäller aktier förenade med rösträtt i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 1.6 led c).

För röstningsrådgivare definieras behörig medlemsstat som den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röstningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röstningsrådgivaren vare sig har sitt säte eller sitt huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har ett verksamhetsställe (artikel 1.2).

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt ändringsdirektivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och genomförandeåtgärder senast den 10 juni 2019 samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem (artikel 14b).

7.3. Gällande rätt

I dag saknas det i Sverige lagstiftning som reglerar verksamhet som bedrivs av röstningsrådgivare. Av betydelse är dock att det inom branschen har tagits vissa initiativ till reglering i syfte att nå en ökad transparens.

Under 2011 påbörjade Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ett arbete med att hämta in information angående röstningsrådgivningsbranschen. I en rapport i februari 2013 drog myndigheten slutsatsen att det inte var nödvändigt att införa bindande regler på området. Dock fanns det enligt Esma flera områden, särskilt i fråga om transparens och tillhandhållande av information, där en samordnad insats av röstningsrådgivningsbranschen skulle kunna bidra till en ökad förståelse och trygghet bland aktieägare i fråga om vad de kan förvänta sig av en röstningsrådgivare. Av den anledningen förordade myndigheten att branschen tog fram en uppförandekod (Final Report – Feedback statement on the consultation regarding the role of the proxy advisory industry, Esma, 2013).

I rapporten presenterade Esma ett antal principer och förväntningar som enligt myndigheten bör kunna ställas på en röstningsrådgivare. Dessa principer m.m. kan sammanfattas i följande punkter:

  • Röstningsrådgivare bör försöka undvika intressekonflikter och när det inte är möjligt, bör de hantera konflikten på ett sådant sätt att de kan ge oberoende råd till kunden. Vidare bör intressekonflikterna redovisas för kunden.
  • Röstningsrådgivare bör verka för transparens kring sin verksamhet.
  • Röstningsrådgivare bör, när det är lämpligt, såväl offentligt som till sina kunder redogöra för vilken metod som använts för att ta fram en röstningsrekommendation. I detta ligger att redovisa från

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

vilka källor som informationen har hämtats och hur röstningspolicys och riktlinjer har tillämpats.

  • Röstningsrådgivare bör uppmärksamma lokala marknader, lagar och föreskrifter som aktiebolagen har att rätta sig efter och redogöra för om och i så fall hur hänsyn har tagits till dessa förhållanden när röstningsrekommendationen har tagits fram.
  • En röstningsrådgivare bör informera aktieägare om det förs en dialog med företrädare för ett aktiebolag och vilken natur dialogen har.

Röstningsrådgivarbranschens uppförandekod

Med anledning av Esmas rapport bildade ett antal röstningsrådgivare en grupp som tog fram en uppförandekod som därefter antagits av de röstningsrådgivare som ingick i gruppen (Glass Lewis, Institutional Shareholders Services Inc. [ISS], Manifest Information Services Ltd, PIRC Ltd och Proxinvest). Uppförandekoden innehåller tre huvudprinciper:

  • Tjänstekvalité: Röstningsrådgivarna tillhandhåller tjänster i enlighet med den överenskommelse som har träffats med klienten. Röstningsrådgivarna ska offentligt redovisa dels den metod de använder för att hämta in de uppgifter som läggs till grund för en rekommendation, dels – om sådana finns – interna röstningspolicys.
  • Hantering av intressekonflikter: Röstningsrådgivarna ska offentligt redovisa en policy för hantering av intressekonflikter. Av policyn ska framgå hur såväl potentiella som faktiska intressekonflikter som kan uppstå i verksamheten hanteras.
  • Kommunikationspolicy: Röstningsrådgivarna ska offentligt redovisa sin policy för kommunikation med aktiebolag, förslagsställare vid bolagsstämman, andra intressenter, media och allmänheten.

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

Esmas uppföljning

I december 2015 publicerade Esma en uppföljning av rapporten från 2013 (Follow-up Report on the development of the Best Practice Principles for Providers of Shareholder Voting Research and Analysis). I rapporten konstaterade myndigheten att röstningsrådgivningsbranschen hade rört sig i rätt riktning och att den antagna uppförandekoden i stort motsvarade Esmas förväntningar. Koden har fått till följd att det råder en ökad transparens och därmed att berörda aktörer har fått bättre möjlighet att förstå hur röstningsrådgivare verkar.

Röstningsrådgivare i Sverige

Den svenska röstningsrådgivningsbranschen har en begränsad omfattning. För närvarande finns det endast en aktör – Nordic Investor Services – med säte i Sverige. Vidare har ISS ett verksamhetsställe i Stockholm.

7.4. En ny lag om röstningsrådgivare

Förslag: En ny lag införs som i vissa avseenden reglerar verksam-

heten för svenska företag som bedriver verksamhet som röstningsrådgivare. Lagen ska även i vissa fall omfatta röstningsrådgivare som har sitt huvudkontor eller ett verksamhetsställe i Sverige. Lagen ska bara vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Röstningsrådgivarnas verksamhet ska i vissa avseenden regleras i lag

Som framgått ovan har det vidtagits åtgärder inom röstningsrådgivningsbranschen i syfte att öka transparensen beträffande detta verksamhetsområde. De åtgärder som har vidtagits uppvisar många likheter med de krav som ställs i ändringsdirektivet. Vi har tidigare konstaterat att ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

säkerställa att vissa aktörer vidtar åtgärder, gör att det inte är tillräckligt för att genomföra ändringsdirektivet att det finns självreglering som helt eller delvis motsvarar vad som föreskrivs i direktivet. Av den anledningen gör vi bedömningen att det är nödvändigt att reglera röstningsrådgivarnas verksamhet i lag.

I fråga om i vilket regelkomplex som regleringen ska ske, kan det konstateras att det i dag inte finns någon svensk lag som reglerar röstningsrådgivares verksamhet. Denna verksamhet utgör en del av finansmarknaden och en möjlighet är att införa regleringen i en redan existerande lag, exempelvis lagen om värdepappersmarknaden. Ett annat alternativ är att införa regleringen – som kommer ha en nära koppling till aktiebolag – i aktiebolagslagen. Ytterligare ett alternativ är att införa regleringen i lagen om handel med finansiella instrument.

Mot att införa regleringen i någon av de nyss nämnda lagarna talar det förhållandet att röstningsrådgivningsverksamheten skiljer sig från de verksamheter som regleras i dessa lagar. Därtill har regleringen av röstningsrådgivarnas verksamhet ett begränsat syfte; nämligen att införa viss uppgiftsskyldighet i förhållande till röstningsrådgivarnas kunder. Andra aspekter av röstningsrådgivarnas verksamhet kommer alltjämt att vara oreglerade. Det kommer således i lagen exempelvis inte ställas krav på att röstningsrådgivarnas verksamhet ska organiseras på ett visst sätt eller att de behöver tillstånd för sin verksamhet. Dessa förhållanden gör att det, enligt vår mening, kan befaras att införandet av nya bestämmelser i redan existerande lagar skulle kunna medföra att lagstiftningen uppfattas som splittrad och därmed även mindre ändamålsenlig. Av den anledningen gör vi bedömningen att det bör införas en särskild lag som reglerar röstningsrådgivarnas verksamhet.

Definitionen av röstningsrådgivare

I ändringsdirektivet finns det en definition av vad som utgör en röstningsrådgivare. Av denna definition framgår bl.a. att verksamheten ska bedrivas på ”yrkesmässig och kommersiell basis”. I samman-

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

hanget bör det framhållas att det numera upphävda försäkringsförmedlingsdirektivet12 omfattade personer som drev sådan förmedling mot ersättning. Direktivet genomfördes bl.a. genom ändringar i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare. Den lagen hade dittills varit tillämplig i förhållande till försäkringsmäklare som ”yrkesmässigt” förmedlar direktförsäkringar. Vid genomförandet av direktivet gjordes bedömningen att i begreppet yrkesmässighet ingår att förmedlingen utförs mot någon form av ekonomiskt utbyte. Därmed ansågs detta begrepp, trots direktivets utformning, kunna användas även fortsättningsvis (prop. 2004/05:133 s. 49). Även i annan lagstiftning används enbart begreppet yrkesmässig (se exempelvis 1 kap. 5 § 28 LVM) och av den anledningen gör vi bedömningen att det är lämpligt att det i definitionen av röstningsrådgivare enbart anges att verksamheten ska vara yrkesmässig.

I ändringsdirektivets definition anges vidare att syftet med röstningsrådgivarens verksamhet ska vara att ”informera investerarna inför deras omröstningsbeslut”. Det finns inte något som talar för att ändringsdirektivet i denna del avser något annat än aktieägare. Det senare begreppet framstår i sammanhanget som mer ändamålsenligt och bör därför användas i definitionen. Efter ytterligare vissa språkliga justeringar, i syfte att förenkla definitionen, bör med röstningsrådgivare avses

en juridisk person som yrkesmässigt analyserar redovisningar och annan information beträffande bolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför beslut på en bolagsstämma.

Definitionen av reglerad marknad

Som framgått ovan är avsikten att det bara är den del av röstningsrådgivarens verksamhet som avser rådgivning beträffande aktier som upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat som ska omfattas av ändringsdirektivets bestämmelser. Reglerad marknad ska ha samma innebörd som i artikel 4.1.21 i MiFID II-direktivet13.

12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling. 13 Europarlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2015 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

Direktivet har genomförts genom ändring i lagen om värdepappersmarknaden. Av lagen framgår att med reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (1 kap. 4 b § LVM). Eftersom definitionen avser verksamhet inom EES anser vi att det i fråga om lagens tillämpningsområde är onödigt att ange att bolagets aktier ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat. Det är tillräckligt om det anges att aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad.

Lagens tillämpningsområde

I ändringsdirektivet anges att lagen ska vara tillämplig bl.a. på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare med säte i Sverige eller med huvudkontor i Sverige, men utan att ha säte inom EES. Vi har i avsnitt 4.1 gjort bedömningen att begreppet säte bör ersättas med bolagsrättslig hemvist. Det är således detta begrepp som vi kommer använda i det följande. I fråga om svenska röstningsrådgivare bör lagen vara tillämplig på ”svenska företag” som bedriver röstningsrådgivningsverksamhet. Det ska således röra sig om företag som är registrerade hos Bolagsverket.

Det finns inget som hindrar att en röstningsrådgivare från tredjeland (en röstningsrådgivare som varken har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor inom EES) tillhandahåller analyser av bolag inom EES. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare inom EES och röstningsrådgivare från tredjeland, har det ansetts nödvändigt att reglerna i ändringsdirektivet även tillämpas på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver verksamhet via ett verksamhetsställe i EES, oavsett formen för detta verksamhetsställe (skäl 27 i ändringsdirektivet). Således ska det i lagen även anges att den är tillämplig på röstningsrådgivare som har ett verksamhetsställe i Sverige, utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor i ett annat EES-land.

Av ändringsdirektivet framgår inte vad som ska avses med begreppet ”verksamhetsställe”. Vi utgår emellertid från att avsikten

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

inte är att röstningsrådgivare som enbart har en kortvarig etablering inom EES ska omfattas av ändringsdirektivet. Det bör således kunna krävas att röstningsrådgivaren har valt att i Sverige etablera en verksamhet som ger ett mer varaktigt intryck för att lagen ska vara tillämplig. Vid bedömningen av om det är fråga om en varaktig verksamhet bör hänsyn kunna tas till röstningsrådgivarens fysiska närvaro i landet exempelvis genom personal och kontor. Som ändringsdirektivet är utformat i denna del kommer det således sakna betydelse för tillämpningen om röstningsrådgivaren har verksamhetsställe i flera medlemsländer, så länge rådgivaren inte har sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor i ett annat EES-land. Det innebär att en röstningsrådgivare med exempelvis säte och huvudkontor i Förenta staterna och verksamhetsställe i Sverige och i Tyskland, kommer att behöva rätta sig efter såväl svensk som tysk rätt.

Slutligen anges i ändringsdirektivet att bestämmelserna bara ska vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier förenade med rösträtt i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Mot bakgrund av de skäl som redovisats i avsnitt 4.1 bör även i detta sammanhang begreppet ”säte” ersättas med ”bolagsrättslig hemvist”. Det sagda innebär att lagen inte kommer omfatta sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist utanför EES, oavsett om aktierna har upptagits till handel på en reglerad marknad. Det finns dock inte något som hindrar att röstningsrådgivaren – av exempelvis praktiska skäl eller i syfte att skapa en mer transparent rådgivning – tillämpar lagen även i förhållande till övrig rådgivningsverksamhet.

Våra överväganden ovan kan sammanfattas med att lagen om röstningsrådgivare ska vara tillämplig på

rådgivningsverksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Lagen är vidare tillämplig på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har

1. sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom

EES, eller

2. ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hem-

vist eller huvudkontor inom EES.

Lagen är bara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier för-

enade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

7.5. Antagandet av en uppförandekod

Förslag: En röstningsrådgivare ska antingen anta en uppförande-

kod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Uppförandekoden ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsrådgivarens webbplats. Om röstningsrådgivaren inte har antagit någon sådan kod, ska skälen för detta hållas tillgängliga på webbplatsen. Uppgifterna ska uppdateras årligen.

En röstningsrådgivare ska vidare årligen lämna en redogörelse som beskriver hur röstningsrådgivaren utarbetar analyser, råd och röstningsrekommendationer. En röstningsrådgivare ska vara skyldig att kostnadsfritt hålla denna redogörelse tillgänglig på sin webbplats. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redogörelsen.

En röstningsrådgivare ska även identifiera och utan dröjsmål för sina kunder redovisa alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av röstningsrådgivarens undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. Vidare ska röstningsrådgivaren redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undanröja, begränsa eller hantera en faktisk eller potentiell intressekonflikt.

En röstningsrådgivare ska anta en uppförandekod

Enligt ändringsdirektivet ska en röstningsrådgivare enligt huvudregeln ha en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet. Det ges dock en möjlighet för röstningsrådgivaren att avstå från att anta en sådan kod. I sådant fall ska röstningsrådgivaren lämna en tydlig och motiverad förklaring till beslutet att inte anta en uppförandekod (artikel 3j.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Det är således fråga om en s.k. följ-eller-förklara-reglering (comply or explain).

I ändringsdirektivet anges inte vilka krav som ska ställas på en sådan uppförandekod. Däremot framgår att avsikten med bl.a. kravet på en uppförandekod är att öka transparensen beträffande röstningsrådgivarnas verksamhet. För att uppfylla detta krav bör en röstningsrådgivares kunder enligt vår mening, med utgångspunkt i uppförandekoden, kunna bilda sig en uppfattning om huruvida verksamheten

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

tillgodoser deras intressen eller inte. En rimlig utgångspunkt – vid besvarandet av vilka krav som kan ställas på en uppförandekods innehåll – är det frivilliga arbete som har bedrivits hittills för att öka transparensen inom röstningsrådgivningsbranschen. Vidare kan viss ledning hämtas i de krav som ställs på vad den årliga redogörelsen ska innehålla (se artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Mot den bakgrunden framstår det som rimligt att en röstningsrådgivare i uppförandekoden lämnar en redogörelse för de metoder som tillämpas för att hämta in de uppgifter som läggs till grund för röstningsrekommendationerna. Vidare bör anges om röstningsrådgivaren tillämpar någon form av intern röstningspolicy. Det kan exempelvis röra sig om en policy som innebär att röstningsrådgivaren regelmässigt rekommenderar ett visst röstningsbeteende i en viss typ av frågor. Det är även viktigt att det i uppförandekoden finns tydliga rutiner i syfte att upptäcka och hantera intressekonflikter. En annan viktig del är att röstningsrådgivaren har tydliga rutiner för sin externa kommunikation i samband med utredningar. Av uppförandekoden bör det därför framgå när sådana kontakter kan äga rum och i vilken omfattning samt hur dessa kontakter ska redovisas till röstningsrådgivarens kunder.

Av ändringsdirektivet framgår att den röstningsrådgivare som väljer att inte anta en uppförandekod, ska lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta val. Ett skäl för att inte anta en sådan kod kan vara att röstningsrådgivaren bedriver en begränsad verksamhet. Ett annat kan vara att bara är en liten del av rådgivningsverksamheten avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Även om inte röstningsrådgivaren antar en uppförandekod bör det kunna krävas att denne kan förklara hur kundens intressen tillgodoses utan att röstningsrådgivaren har antagit en sådan kod. Det bör således inte vara tillräckligt att röstningsrådgivaren som enda förklaring anger att det inte bedömts nödvändigt att anta en uppförandekod.

En röstningsrådgivare ska redovisa intressekonflikter

Ytterligare ett krav som ställs i ändringsdirektivet är att medlemsstaterna säkerställer att röstningsrådgivaren identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla intressekonflikter m.m. Ovan

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

har framhållits att en röstningsrådgivare i sin uppförandekod bör ange bl.a. vilka rutiner som röstningsrådgivaren har för att upptäcka och hantera intressekonflikter. I fråga om skyldigheten att redovisa intressekonflikter saknar det dock betydelse huruvida en röstningsrådgivare har en uppförandekod eller inte. Det innebär att även den röstningsrådgivare som väljer att avstå från att anta en sådan kod måste ha rutiner för att kunna upptäcka och hantera intressekonflikter.

Skyldigheten att redovisa intressekonflikter är inte begränsad till situationer där det verkligen har uppstått en konflikt mellan exempelvis två kunders intressen. Röstningsrådgivaren är dessutom skyldig att lämna uppgifter om kontakter som i förlängningen kan leda till intressekonflikter. Sådana potentiella intressekonflikter kan exempelvis uppstå om röstningsrådgivaren lämnar råd till såväl ett aktiebolag som en eller flera av dess aktieägare. Förutom intressekonflikter är en röstningsrådgivare även skyldig att i förhållande till sina kunder redovisa affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. I denna del är det således inte fråga om regelrätta intressekonflikter, utan i stället sådana kontakter som en kund kan ha ett berättigat intresse av att få kännedom om i syfte att kunna avgöra om de råd m.m. som röstningsrådgivaren lämnar ser till hans eller hennes intressen.

Ytterligare ett krav som ställs i denna del är att röstningsrådgivaren ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undanröja, begränsa eller hantera en faktisk eller potentiell intressekonflikt. I denna del bör informationen syfte till att kunden ska kunna avgöra om röstningsrådgivaren har vidtagit tillräckliga åtgärder för att hantera den uppkomna situationen.

Det ska lämnas en årlig redogörelse avseende verksamheten…

Av ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redovisar viss information kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer. Inte heller i denna del görs det någon skillnad mellan röstningsrådgivare som har antagit en uppförandekod och sådana som valt att inte göra det.

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

Samtliga röstningsrådgivare, vars verksamhet omfattas av ändringsdirektivet, är således skyldiga att lämna en sådan redogörelse.

För att genomföra direktivet i denna del bör det enligt vår mening i lagen finnas en skyldighet för röstningsrådgivarna att årligen ta fram en redogörelse avseende det gångna årets verksamhet. Syftet är att denna redogörelse ska bidra till att skapa transparens i fråga om den verksamhet som röstningsrådgivarna bedriver.

…och regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om redogörelsen

I ändringsdirektivet har det närmare angetts vilken information den årliga redogörelsen minst ska innehålla. Det är en tämligen detaljerad uppräkning, men det är enligt vår mening inte något som hindrar att en enskild medlemsstat ställer krav på att redogörelsen ska innehålla ytterligare information. Vad som lämpligen bör redovisas kan variera över tid. Dessa förhållanden gör att det framstår som mest ändamålsenligt att bestämmelserna om redogörelsens innehåll m.m. lämnas på föreskriftsnivå. Av den anledningen bör det i den nya lagen införas ett bemyndigande enligt vilken regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om redogörelsen.

Utformandet av sådana föreskrifter måste ta sin utgångspunkt i den uppräkning som finns i artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet. I uppräkningen anges att redogörelsen bl.a. ska innehålla en beskrivning av röstningsrådgivarens policy för förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter (led g). Vi har ovan nämnt, med utgångspunkt i det arbete som skett inom branschen, att denna information lämpligen kan redovisas i röstningsrådgivarens uppförandekod. Avgörande för om en röstningsrådgivare uppfyller lagens informationskrav bör inte vara var någonstans viss information redovisas. I stället bör det vara avgörande att röstningsrådgivaren redovisar den information som följer av ändringsdirektivet och att denna information skapar en transparens beträffande verksamheten. Det bör således stå en röstningsrådgivare fritt att antingen ange den nyss nämnda informationen i uppförandekoden eller i den årliga redogörelsen (jfr andra stycket i artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Den röstningsrådgivare som valt att inte anta en uppförandekod är dock skyldig att ange informationen

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

i den årliga redogörelsen. Det finns även skäl att framhålla att det i ändringsdirektivet ställs krav på att den röstningsrådgivare som avviker från en uppförandekod årligen ska redovisa de avvikelser som har skett och om det har vidtagits några åtgärder för att minska eventuella negativa följder med anledning härav (artikel 3j.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Denna typ av information bör lämpligen kunna redovisas i den årliga redogörelsen.

Därtill bör bemyndigandet göra det möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver att ange inom vilken tid som en röstningsrådgivare ska vara skyldig att lämna redogörelsen. Lämpligen bör regeringen subdelegera denna uppgift till Finansinspektionen som är den myndighet som enligt vårt förslag ska utöva tillsyn över röstningsrådgivarna (se avsnitt 7.6).

Uppgifter ska hållas tillgängliga på röstningsrådgivarens webbplats

Enligt ändringsdirektivet ska en röstningsrådgivare på sin webbplats kostnadsfritt hålla tillgängligt dels uppförandekoden (alternativt skälen för varför någon sådan inte har antagits), dels den årliga redogörelsen för verksamheten. Bestämmelser med motsvarande innehåll bör föras in i den nya lagen.

I fråga om uppförandekoden eller skälen för varför någon sådan inte har antagits eller varför man valt att avvika från en antagen uppförandekod, följer det av ändringsdirektivet att denna information ska uppdateras årligen. Detta bör även följa av den nya lagen. Kravet på årlig uppdatering bör enligt vår bedömning inte förstås som att röstningsrådgivaren årligen måste omarbeta uppförandekoden m.m. Dock innebär det att röstningsrådgivaren åtminstone en gång per år måste gå igenom de aktuella handlingarna i syfte att avgöra om det bör ske några förändringar. Om det inte finns något sådant behov, bör det vara tillräckligt för att uppfylla lagens krav om röstningsrådgivaren anger att det vid ett visst datum har skett en uppdatering/genomgång av handlingarna.

Beträffande den årliga redogörelsen för verksamheten framgår det av ändringsdirektivet att denna information bör förbli tillgänglig för allmänheten under en period på minst tre år. Detta för att det ska bli möjligt för de institutionella investerarna att välja röstningsrådgivarnas tjänster med hänsyn till deras tidigare prestationer (skäl 26

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

i ändringsdirektivet). Mot den bakgrunden bör en bestämmelse med motsvarande innehåll föras in i lagen. Det finns inte något som hindrar en röstningsrådgivare från att hålla en redogörelse tillgänglig under en längre period än tre år.

Känsliga uppgifter

Det finns anledning att uppehålla sig något vid i vilken omfattning och vilka uppgifter som en röstningsrådgivare bör vara skyldig att redovisa i uppförandekoden och den årliga redogörelsen. Avsikten med att införa ett krav på att en röstningsrådgivare ska ta fram sådana handlingar är, som redan nämnts, att öka verksamhetens transparens. Det kan dock exempelvis i fråga om de metoder, informationskällor m.m., som en röstningsrådgivare ska informera om, finnas uppgifter som är känsliga i konkurrenshänseende.

Av betydelse i sammanhanget är att det i ändringsdirektivet i fråga om utformningen av den årliga redogörelsen anges att det är ”huvuddragen” i metoder, röstningspolicyer m.m. som ska anges (se artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Detta bör enligt vår mening även kunna vara vägledande vid utformningen av uppförandekoden. Avsikten med ändringsdirektivet synes därmed vara att det ska vara möjligt för en röstningsrådgivare att avstå från att redovisa sådana uppgifter som bedöms kunna skada röstningsrådgivarens verksamhet i konkurrenshänseende. Ett liknande synsätt synes ha intagits av Esma när myndigheten i sina rekommendationer anger att en röstningsrådgivare bör – när det är lämpligt – redogöra för vilken metod som har använts. Om exempelvis röstningsrådgivaren gör bedömningen att en fullständig redogörelse för de metoder och modeller som tillämpas skulle leda till konkurrensnackdelar, bör det enligt vår uppfattning vara tillräckligt om dessa beskrivs mer övergripande. Avgörande för bedömningen av om en röstningsrådgivare har uppfyllt kraven på uppförandekod och årlig redogörelse, är om dessa dokument ger en rättvisande bild av den verksamhet som röstningsrådgivaren bedriver.

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

7.6. Tillsyn över röstningsrådgivarnas verksamhet

Förslag: Finansinspektionen har tillsyn över att en röstningsråd-

givare uppfyller de krav som följer av lag. Inspektionen får begära att en röstningsrådgivare lämnar de uppgifter eller handlingar till myndigheten som behövs för tillsynen av att den nya lagen följs. Om en röstningsrådgivare åsidosätter sina skyldigheter enligt lag, ska Finansinspektionen förelägga röstningsrådgivaren att inom viss tid åtgärda bristen eller göra en anmärkning. Ett föreläggande kan förenas med vite. Myndigheten får avstå från att ingripa om bristen är ringa eller ursäktlig eller om röstningsrådgivaren gör rättelse.

Finansinspektionen ska ha tillsyn över röstningsrådgivarna

Som framhållits ovan är medlemsstaterna skyldiga att – genom åtgärder och sanktioner – säkerställa att de nationella bestämmelser som antas enligt ändringsdirektivet tillämpas. Åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Den inledande frågan är om det är nödvändigt att utse en myndighet med uppgift att tillse att berörda röstningsrådgivare rättar sig efter de krav som kommer att ställas i den nya lagen. En möjlighet skulle vara att inte utse någon tillsynsmyndighet och i stället utgå ifrån att marknaden kommer att se till så att lagen följs. Tanken med ett sådant system skulle vara att kunderna kommer att välja bort den röstningsrådgivare som inte rättar sig efter lagens krav. Det skulle således vara fråga om ett självreglerande system som bygger på samma principer som det system som arbetats fram av röstningsrådgivningsbranschen.

Utifrån de krav som ställs i ändringsdirektivet anser vi dock att det står klart att en självreglering inte är tillräcklig och att en myndighet bör få i uppdrag att utöva tillsyn över röstningsrådgivarnas verksamhet. Verksamheten är nära förbunden med aktiemarknaden som tillhör Finansinspektionens tillsynsområde. Av den anledningen bör enligt vår bedömning Finansinspektionen få i uppdrag att utöva tillsyn över att röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av den nya lagen.

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

En skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen

För att Finansinspektionen ska kunna utöva sin tillsyn har i dag olika aktörer skyldighet att till myndigheten lämna uppgifter som behövs för tillsynen. I det här sammanhanget kan nämnas att exempelvis kreditinstitut, värdepappersinstitut, börser och clearingorganisationer är skyldiga att lämna de uppgifter som Finansinspektionen begär (13 kap. 3 § LBF och 23 kap. 2 § LVM). En liknande skyldighet finns enligt lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 a § LHF). För att det ska vara möjligt för Finansinspektionen att på ett ändamålsenligt sätt utöva sin tillsyn, bör det införas en uppgiftsskyldighet för röstningsrådgivare och den bör utformas på liknande sätt som motsvarande bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument. Det innebär att Finansinspektionen för tillsyn av att den nya lagen följs bör få begära att en röstningsrådgivare lämnar uppgifter och handlingar till myndigheten. Det är såldes Finansinspektionen som avgör vilka uppgifter som ska begäras in av röstningsrådgivaren.

Enligt lagen om handel med finansiella instrument har Finansinspektionen dessutom möjlighet att i vissa situationer begära att en person ska inställa sig för förhör hos myndigheten (6 kap. 1 a § första stycket 2 LHF). Det är fråga om en tämligen ingripande utredningsåtgärd som kan motiveras med att ett åsidosättande av vissa skyldigheter enligt lagen kan få långtgående konsekvenser. Givet att lagen om röstningsrådgivare syftar till att rådgivarna ska uppfylla viss informationsskyldighet mot sina kunder, framstår det enligt vår bedömning inte som proportionerligt att även i detta sammanhang införa en möjlighet till förhör. Av samma skäl bör Finansinspektionen inte heller ges möjlighet till platsundersökning hos en röstningsrådgivare (jfr 23 kap. 4 § LVM).

I sammanhanget vill vi framhålla de bestämmelser som reglerar sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Sekretess gäller dels för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs, dels för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år (30 kap. 4 § OSL). Vår bedömning är att dessa bestämmelser även kommer att omfatta uppgifter som Finansinspektionen begär in från en röstningsrådgivare. Det behövs således inte göras några justeringar för att uppgifter från en röstningsrådgivare hos Finansinspektionen ska få ett sekretesskydd som motsvarar det som gäller beträffande den övriga finansmarknaden.

Finansinspektionens olika möjligheter att ingripa

Finansinspektionen har i dag möjlighet att ingripa mot verksamheter om det uppmärksammas brister i samband med tillsynen. Vid brister kan myndigheten som regel vidta mer eller mindre ingripande åtgärder i syfte att komma till rätta med problemet. Genom exempelvis lagen om handel med finansiella instrument har myndigheten getts en rad olika möjligheter att ingripa mot aktörer som inte uppfyller den lagens krav. Finansinspektionen har möjlighet att i vissa situationer förbjuda överlåtelse av värdepapper (6 kap. 1 c och 1 d §§ LHF). Vidare kan myndigheten vid vite förelägga den som deltar eller medverkar i handel med ett finansiellt instrument att upphöra med detta. Myndigheten kan även utfärda ett föreläggande om rättelse och förena det med vite (6 kap. 2 och 3 §§ LHF). Till detta kommer att myndigheten har möjlighet att ta ut en sanktionsavgift. Sådan möjlighet finns om en aktör inte uppfyller vissa skyldigheter i fråga om prospekt eller erbjudandehandlingar eller inte fullgör sin anmälningsskyldighet i fråga om aktieinnehav eller offentliggör vissa förvärv av aktier. En sanktionsavgift kan även i vissa situationer tas ut av någon som ingår i en juridisk persons styrelse eller är dess verkställande direktör eller är ersättare för någon av dem (6 kap. 3 a– 3 c §§ LHF).

När Finansinspektionen beslutar om ett ingripande eller en sanktion mot en fysisk eller juridisk person, ska inspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. I den nyss nämnda lagen finns dessutom an-

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

givet ytterligare omständigheter som ska ses som försvårande i samband med fastställande av en sanktionsavgift. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en sanktionsavgift efterges helt eller delvis (6 kap. 3 d–3 g §§ LHF).

Det finns även skäl att nämna att Finansinspektionen enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse i förhållande till ett kreditinstitut kan utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får förena ett beslut om anmärkning eller varning med en sanktionsavgift. Vidare får myndigheten förena ett föreläggande eller förbud enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse med vite (15 kap. 1, 7 och 20 §§ LBF). Finansinspektionen har även möjlighet att ingripa mot de som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör (15 kap. 1 a § LBF).

Det saknas förutsättningar att göra verksamheten tillståndspliktig

Av det ovan redovisade framgår att Finansinspektionen enligt gällande lagstiftning har en rad olika möjligheter att vidta åtgärder om inspektionen uppmärksammar brister i de verksamheter som myndigheten har tillsyn över. Det är fråga om mer eller mindre ingripande åtgärder där en återkallelse av ett tillstånd får anses vara den mest ingripande. Möjligheten till sanktioner skiljer sig beroende på vilken verksamhet som tillsynen avser och vilken typ av åsidosättande det är fråga om. I de fall där ett åsidosättande kan få långtgående negativa effekter på det finansiella systemet har Finansinspektionen getts större möjligheter att ingripa, jämfört med andra fall där ett åsidosättande inte riskerar att ge samma negativa följder. Detta för att skapa ett proportionerligt sanktionssystem.

Det som talar för att införa hela skalan av sanktionsmöjligheter (från föreläggande till återkallelse av tillstånd) i förhållande till röstningsrådgivare, är att de samlade sanktionerna skulle kunna förvän-

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

tas ha en avskräckande verkan. Samtidigt har det betydelse att avsikten med ändringsdirektivet – som redan framhållits – enbart är att reglera en viss del av röstningsrådgivarnas verksamhet. Finansinspektionens tillsyn enligt den nya lagen kommer att begränsas till att röstningsrådgivarna uppfyller en viss uppgiftsskyldighet i förhållande till i första hand sina kunder. Ett åsidosättande av dessa skyldigheter skulle kunna försvåra för rådgivarens kunder att få en rättvisande bild av verksamheten. Dock kommer ett åsidosättande inte att riskera att föra med sig de långtgående konsekvenser som ett åsidosättande enligt exempelvis lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om handel med finansiella instrument kan leda till. Detta måste enligt vår uppfattning rimligen återspeglas vid bedömningen av vilka sanktionsmöjligheter Finansinspektionen ska ges i förhållande till röstningsrådgivarnas verksamhet. Därmed framstår det som rimligt att den nya lagen inte förses med samma långtgående sanktionsmöjligheter som exempelvis lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Av betydelse i sammanhanget är även att den mest ingripande sanktionsmöjligheten (återkallelse av tillstånd) bygger på att en aktör måste ha fått tillstånd från Finansinspektionen att bedriva en viss verksamhet. Ändringsdirektivet innehåller inte några krav på att medlemsstaterna ska införa en tillståndsplikt för röstningsrådgivare som ska bedriva verksamhet i medlemsstaten. Införandet av en tillståndsplikt skulle enligt vår mening kräva en betydligt mer omfattande och långtgående reglering än vad som följer av ändringsdirektivet. Av den anledningen lämnar vi inte något förslag om att införa liknande krav beträffande röstningsrådgivare. Finansinspektionen kommer alltså inte ha möjlighet att som en yttersta åtgärd återkalla en röstningsrådgivares tillstånd.

I fråga om möjligheten att meddela varning bör framhållas att denna sanktionsmöjlighet som regel bör kunna tillgripas när förutsättningarna för återkallelse av ett tillstånd i och för sig finns, men varning i det särskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd (prop. 2002/03:139 s. 383). Det är således fråga om en ingripande åtgärd som är nära förknippad med att verksamheten kräver tillstånd. Givet att röstningsrådgivarverksamheten inte kommer vara tillståndspliktig framstår det som olämpligt att införa en möjlighet att varna den röstningsrådgivare som inte följer lagens krav.

Röstningsrådgivare Ds 2018:15

Det framstår inte som proportionerligt med sanktionsavgift

Även möjligheten att ta ut en sanktionsavgift är en ingripande åtgärd och en sådan avgift kan uppgå till betydande belopp (se exempelvis 6 kap. 3 a § LHF). Som nämnts tidigare är avsikten att den nya lagen om röstningsrådgivare enbart ska reglera en viss del av deras verksamhet. Ett åsidosättande av skyldigheterna enligt lagen kommer inte att ge de långtgående effekter som synes motivera möjligheten till sanktionsavgifter enligt lagen om handel med finansiella instrument. Det framstår därmed inte som proportionerligt att införa en liknande möjlighet i förhållande till röstningsrådgivare.

Ingripande bör kunna ske genom föreläggande eller anmärkning

I fråga om sanktioner återstår därmed möjligheten att rikta föreläggande mot en röstningsrådgivare eller att göra en anmärkning (jfr 15 kap. 1 § andra stycket LBF). Om Finansinspektionen inte ges sådana möjligheter kommer myndigheten att helt sakna medel för att kunna ingripa mot en röstningsrådgivare som inte rättar sig efter den nya lagens krav. En sådan ordning – där tillsynsbefogenheter inte åtföljs av någon eller några sanktionsmöjligheter – skulle kunna ge intrycket att tillsynen inte fyller någon egentlig funktion. För att lagen inte ska uppfattas som ”tandlös” och för att uppfylla ändringsdirektivets krav på verkningsfulla sanktioner bedömer vi att det är nödvändigt att införa de nyss nämnda sanktionerna.

Finansinspektionen bör, på samma sätt som enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, ges möjlighet att förena ett föreläggande med vite (jfr 15 kap. 20 § LBF). I likhet med vad som gäller enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse bör inte Finansinspektionen ges möjlighet att döma ut ett förelagt vite. Myndigheten får i stället enligt allmänna regler ansöka vid en förvaltningsrätt om att vitet ska dömas ut. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om vite (prop. 2006/07:115 s. 645).

Vidare bör det finnas möjlighet för Finansinspektionen att i vissa situationer avstå från ett ingripande. I likhet med vad som gäller enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse bör det finnas en sådan möjlighet när en brist är ringa eller ursäktlig eller om röstningsrådgivaren gör en rättelse (jfr 15 kap. 1 b § andra stycket LBF). Slutligen bör det av lagen – i likhet med vad som följer av lagen om

Ds 2018:15 Röstningsrådgivare

bank- och finansieringsrörelse – framgå att Finansinspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att det krävs prövningstillstånd vid ett överklagande till kammarrätten.

Vårt förslag till sanktionsmöjligheter innebär således sammanfattningsvis att Finansinspektionen ges möjlighet att förelägga en röstningsrådgivare att inom viss tid åtgärda en brist som uppmärksammas i samband med myndighetens tillsyn. Ett sådant föreläggande kan exempelvis avse att röstningsrådgivaren inom viss tid ska upprätta en redogörelse för verksamheten eller fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande till Finansinspektionen. Myndigheten har möjlighet att förena föreläggandet med vite. Om myndigheten uppmärksammar att en röstningsrådgivare har offentliggjort exempelvis en årlig redogörelse allt för sent, har Finansinspektionen möjlighet att rikta en anmärkning mot röstningsrådgivaren. För det fall det är fråga om ett tidsmässigt begränsat dröjsmål (en ringa brist) eller dröjsmålet har orsakats genom ett misstag (är ursäktlig) ska Finansinspektionen kunna avstå från ett ingripande.

8. Aktieägares inflytande över ersättningar

8.1. Inledning

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns ett regelverk som styr ersättning till ledande befattningshavare i aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. I direktivets inledande skäl framhålls att formen och strukturen för ersättningen till ledande befattningshavare i första hand avgörs av bolagen, deras styrelser och aktieägare. Inom EU finns det olika system för bolagsstyrning som avspeglar de olika medlemsstaternas syn på vilka uppgifter som bolagen respektive de organ som har ansvar för att lägga fast ersättningen till ledande befattningshavare bör ha. Det är enligt direktivet viktigt att dessa skillnader respekteras. Enligt skälen till direktivet är det viktigt att bolagens ersättningspolicyer fastställs på ett lämpligt sätt av behöriga organ inom bolaget och att aktieägarna har möjlighet att uttrycka sina synpunkter om policyn. Detta eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instrumenten för att harmonisera företagens och deras ledande befattningshavares intressen och mot bakgrund av den avgörande roll ledande befattningshavare spelar i bolagen (skäl 28 i ändringsdirektivet).

Vidare ska bolagen, enligt direktivet, vara skyldiga att i en ersättningsrapport redovisa hur ersättningspolicyn har tillämpats. Syftet är att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvar samt ge en bättre aktieägartillsyn över ersättningen till ledande befattningshavare. Detta skapar i sin tur nödvändiga förutsättningar för utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarengagemang när det gäller ersättningar. Redovisningen i en ersättningsrapport är nödvändig för att aktieägarna ska kunna bedöma ersättningen och uttrycka synpunkter på formerna för och nivåerna på

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

ersättningar samt om sambandet mellan varje enskild ledande befattningshavares ersättning och prestationer. Syftet härmed är att komma till rätta med potentiella situationer där en ledande befattningshavares ersättningsnivå inte är berättigad med tanke på hans eller hennes individuella prestation och bolagets resultat. Att ersättningsrapporten offentliggörs är dessutom nödvändigt för att även potentiella investerare och andra intressenter ska kunna bedöma ersättningsnivåerna, i vilken mån denna ersättning är kopplad till bolagets resultat och hur bolaget genomför sin ersättningspolicy i praktiken. Det är inte möjligt att uppnå dessa mål genom att offentliggöra anonymiserade ersättningsrapporter (skäl 33 i ändringsdirektivet).

8.2. Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare

8.2.1. Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen har en ersättningspolicy

Ett av syftena med ändringsdirektivet är att medlemsstaterna ska säkerställa att det finns en policy beträffande ersättning till ledande befattningshavare i aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Enligt direktivet avses med ledande befattningshavare:

1. medlemmar av ett bolags förvaltnings-, lednings- eller kontroll-

organ,

2. verkställande direktören och, om sådan finns, vice verkställande

direktör, och

3. om en medlemsstat föreskriver detta, andra personer som utför

arbetsuppgifter som liknar dem som utförs inom ramen för punkterna 1 eller 2 (artikel 2 led i).

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn på bolagsstämman och att denna omröstning är bindande. Bolagen får endast betala ersättning till sina ledande befattningshavare enligt en ersättningspolicy som har godkänts av bolagsstämman. Om någon ersättningspolicy inte har godkänts och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna policyn, får

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med sin befintliga praxis. Om det finns en godkänd ersättningspolicy och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna nya policyn ska bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med den befintliga godkända policyn. I båda dessa fall ska bolaget lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma (artikel 9a.1–2).

Medlemsstaterna får dock föreskriva att omröstningen om ersättningspolicyn på bolagsstämman ska vara rådgivande. I det fallet ska bolaget betala ersättning till sina ledande befattningshavare enbart i enlighet med en ersättningspolicy som har lagts fram för en sådan omröstning på bolagsstämman. Om bolagsstämman förkastar den föreslagna ersättningspolicyn ska bolaget lägga fram en reviderad policy för omröstning på nästa bolagsstämma (artikel 9a.3).

Medlemsstaterna får tillåta bolagen att under exceptionella omständigheter tillfälligt göra undantag från ersättningspolicyn, förutsatt att policyn anger de förfaranderegler som gäller för tillämpningen av undantaget och vilka delar av policyn som det är möjligt att göra undantag från. De exceptionella omständigheterna ska endast omfatta situationer där ett undantag från ersättningspolicyn är nödvändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft. Dessutom ska medlemsstaterna se till att bolagen lägger fram ersättningspolicyn för beslut av bolagsstämman vid varje väsentlig förändring, dock minst vart fjärde år (artikel 9a.4–5).

Ersättningspolicyn ska vara tydlig och begriplig

Ersättningspolicyn ska bidra till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och hållbarhet och ska innehålla en förklaring av hur den gör det. Den ska vara tydlig och begriplig, med en beskrivning av de olika komponenterna av fasta och rörliga ersättningar, inklusive alla bonusar och övriga förmåner oavsett form, som kan delas ut till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar. I ersättningspolicyn ska förklaras hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktades när ersättningspolicyn fastställdes.

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

Om ett bolag använder sig av rörlig ersättning, ska ersättningspolicyn innehålla tydliga, uttömmande och varierade kriterier för den rörliga ersättningen. Den ska ange de finansiella och icke-finansiella resultatkriterierna, inbegripet, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagens sociala ansvar, med en förklaring av hur de bidrar till de mål som fastställs, liksom de metoder som ska tillämpas för att fastställa i vilken utsträckning resultatkriterierna har uppfyllts. Den ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning.

Om bolaget använder sig av aktiebaserade ersättningar, ska policyn innehålla uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, med en förklaring av hur den aktiebaserade ersättningen bidrar till de mål som fastställs.

I ersättningspolicyn ska anges varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Ersättningspolicyn ska dessutom innehålla en förklaring av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra den, inbegripet åtgärder för att undvika eller hantera intressekonflikter och, i förekommande fall, rollen för ersättningskommittén eller andra berörda kommittéer. Om det sker en översyn av policyn ska den innehålla en beskrivning och förklaring av alla betydande förändringar och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas röster och synpunkter på policyn samt rapporterna sedan den senaste omröstningen om ersättningspolicyn av bolagsstämman.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningspolicyn, tillsammans med dagen för och resultatet av bolagsstämmans omröstning, offentliggörs utan dröjsmål efter omröstningen på bolagets webbplats och förblir tillgänglig för allmänheten utan kostnad, åtminstone så länge som policyn gäller (artikel 9 a.6–7).

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

8.2.2. Gällande rätt

Årsstämman ska fatta beslut om riktlinjer för ersättning

Det finns i dag bestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar aktieägarnas möjligheter att påverka bolagets ersättning till ledande befattningshavare. I ett aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige (s.k. aktiemarknadsbolag), ska det vid årsstämman fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Det är styrelsen som ska upprätta förslag till riktlinjer för bestämmande av lön och annan ersättning till den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning. Med ersättning jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget. Riktlinjerna ska avse tiden från nästa årsstämma. Om förslaget ger utrymme för ersättning som inte på förhand är bestämd till ett visst belopp, ska riktlinjerna innehålla uppgift om ersättningens art och under vilka förutsättningar den ska lämnas eller kunna göras gällande (7 kap. 61 § samt 8 kap. 51 § första stycket och 52 § ABL). Ett förslag till riktlinjer för ersättning ska tas in i årsredovisningen (6 kap. 1 a § ÅRL) och ingår således i de handlingar som ska hållas tillgängliga inför årsstämman (7 kap. 25 § ABL).

Riktlinjerna ska omfatta den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning

Förutom ersättning till den verkställande direktören ska riktlinjerna avse andra personer i bolagets ledning. Undantagna från riktlinjerna är ersättningar till styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i den mån de utgör ersättning för styrelseuppdrag. Sådan ersättning beslutas nämligen av bolagsstämman (8 kap. 23 a § och 51 § fjärde stycket ABL). Om en styrelseledamot eller styrelsesuppleant är anställd av bolaget, ska dock ersättningar som han eller hon erhåller i denna egenskap omfattas av riktlinjerna. Detsamma gäller konsultarvoden till en styrelseledamot eller styrelsesuppleant. Med andra personer i bolagets ledning avses sådana personer som ingår i ledningsgrupper eller liknande organ och chefer som är direkt underställda den verkställande direktören. Till denna krets bör som regel

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

räknas t.ex. ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef och personalchef (prop. 2005/06:186 s. 50 och 66).

Kravet på att utarbeta riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare omfattar inte sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen (8 kap. 51 § fjärde stycket ABL). Det är fråga om vissa transaktioner beträffande vilka lagstiftaren har ansett att det bör krävas att bolagsstämman lämnar sitt godkännande med särskilt kvalificerad majoritet.

Till förslaget om riktlinjer ska även fogas information om tidigare beslutad ersättning som inte har förfallit till betalning (8 kap. 51 § andra stycket ABL).

Uppgifter om rörlig ersättning

Aktiebolagslagens bestämmelser om riktlinjer utgör ett ramverk och bolaget har, även i fråga om rörliga ersättningar, getts ett betydande utrymme att bestämma vilken detaljnivå som riktlinjerna ska ha. Syftet med bestämmelserna är att aktieägarna ska få dels tydlig och lättöverskådlig information om de huvudsakliga komponenterna i bolagets principer för ersättning samt om vad ersättningarna högst kan komma att kosta bolaget, dels en reell möjlighet att påverka ersättningens allmänna utformning. Mot den bakgrunden har det ansetts att det sällan torde vara nödvändigt att riktlinjerna innehåller tekniska detaljer i förekommande ersättningsprogram.

Riktlinjerna behöver inte precisera vilka ersättningar som bestämda individer ska kunna få. Det har nämligen ansetts att bolaget, efter det att riktlinjerna har beslutats, måste kunna utöka eller på annat sätt ändra kretsen av ledande befattningshavare utan att behöva kalla till en extra stämma. Det räcker alltså att riktlinjerna anger principerna för de ersättningar som ska kunna utgå till personer som innehar vissa befattningar. Det ligger i sakens natur att riktlinjerna för ersättning ska gälla åtminstone fram till nästa årsstämma. Inget hindrar dock att de utformas med en längre tidshorisont. Om stämman inte fattar något beslut om riktlinjer, får detta som regel till följd att de senaste antagna riktlinjerna fortsätter att gälla (prop. 2005/06:186 s. 47, 48 och 62).

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

Riktlinjerna är i princip bindande

Riktlinjerna utgör ett slag av direktiv från stämman till styrelsen och är därför i princip bindande för styrelsen. Det är dock möjligt att i riktlinjerna ta in ett förbehåll om att styrelsen får frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det. Styrelsen får därmed ett visst utrymme att träffa avtal om ersättningar som riktlinjerna annars inte hade tillåtit. Ett utnyttjande av ett sådant förbehåll måste dock redovisas och motiveras i efterhand (8 kap. 51 § tredje stycket och 53 § ABL).

Enligt huvudregeln gäller inte en rättshandling mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan (8 kap. 42 § andra stycket ABL). Det är således inte möjligt för ett bolag att på bolagsrättslig grund göra gällande att ett avtal om ersättning inte gäller därför att styrelsen eller den verkställande direktören har brutit med riktlinjerna beträffande ersättning. Däremot kan en styrelseledamot eller en verkställande direktör, som har deltagit i ett beslut som innebär en överträdelse av riktlinjerna, bli skadeståndsskyldig enligt 29 kap. 1 § aktiebolagslagen.

Svensk kod för bolagsstyrning

I sammanhanget finns det även skäl att nämna Svensk kod för bolagsstyrning (Koden) som antagits av Kollegiet för svensk bolagsstyrning. Koden är ett led i näringslivets självreglering med syfte att förbättra bolagsstyrningen i svenska börsnoterade bolag. Det utgör god sed på aktiemarknaden för svenska bolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, att tillämpa Koden.

I Koden finns bl.a. regler för ersättningar till ledande befattningshavare. Av dessa följer bl.a. att bolaget ska ha formaliserade och bekantgjorda processer för beslut om ersättningar till ledande befattningshavare. Ersättningar och andra anställningsvillkor för ledande befattningshavare ska utformas med syfte att säkerställa bolagets tillgång till befattningshavare med den kompetens bolaget behöver

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

till för bolaget anpassade kostnader och så att de får för verksamheten avsedda effekter. Styrelsen ska inrätta ett ersättningsutskott med huvudsakliga uppgifter att:

  • bereda styrelsens beslut i frågor om ersättningsprinciper, ersättningar och andra anställningsvillkor för bolagsledningen,
  • följa och utvärdera pågående och under året avslutade program för rörliga ersättningar för bolagsledningen, samt
  • följa och utvärdera tillämpningen av de riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare som årsstämman enligt lag ska fatta beslut om samt gällande ersättningsstrukturer och ersättningsnivåer i bolaget.

Rörliga ersättningar ska vara kopplade till förutbestämda och mätbara kriterier, utformade med syfte att främja bolagets långsiktiga värdeskapande. För rörliga ersättningar som utgår kontant ska gränser för det maximala utfallet fastställas.

8.2.3. Vissa ändringar bör ske i reglerna om ersättning till ledande befattningshavare

Förslag: Publika noterade aktiebolag ska anta riktlinjer för ersätt-

ning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska avse lön och annan ersättning till personer i bolagets ledning. Det ska även i fortsättningen vara möjligt att frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det. En förutsättning för detta är att det i riktlinjerna finns regler som gäller för tillämpningen av undantaget. Därtill ska det framgå vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från.

Om stämman inte ställer sig bakom ett av styrelsen framlagt förslag till riktlinjer, ska ersättning utbetalas i enlighet med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa årsstämma ska styrelsen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

Gällande riktlinjer ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på bolagets webbplats.

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

Slutligen ska årsredovisningslagens bestämmelser, om skyldigheten att i förvaltningsberättelsen ta med riktlinjerna, justeras till att omfatta publika noterade aktiebolag.

Bedömning: Styrelsen bör även i fortsättningen vara skyldig

att varje år upprätta ett förslag till riktlinjer som ska avse tiden från den stämma där de har antagits. Emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen och arvoden för styrelseuppdrag bör även fortsättningsvis vara undantagna från riktlinjerna. Årsstämmans beslut om riktlinjerna bör vara bindande.

Gällande rätt motsvarar på ett generellt plan ändringsdirektivets krav

Avsikten med denna del av ändringsdirektivet är att garantera aktieägarna vissa grundläggande rättigheter som ger dem dels möjlighet att påverka ramarna för ersättning till ledande befattningshavare, dels insyn i hur de beslutade ramarna tillämpas. Det övergripande syftet är att aktieägarna med hjälp av dessa verktyg ska kunna skapa en sund ersättningskultur som främjar bolagets långsiktiga intressen (jfr skäl 29 i ändringsdirektivet).

Genomgången av gällande rätt visar att det redan i dag finns en ordning enligt vilken årsstämman ska ges möjlighet att bl.a. anta riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Aktiebolagslagens terminologi skiljer sig från den som används i ändringsdirektivet och det finns vissa skillnader på detaljnivå, men lagens regler har samma övergripande syfte som ändringsdirektivet nämligen att främja en sund ersättningskultur i bolagen.

Även om det redan i dag finns en ordning i svensk rätt som i stora delar motsvarar ändringsdirektivets krav, gör vi bedömningen att det är nödvändigt att det sker vissa kompletteringar och justeringar av gällande bestämmelser i syfte att genomföra direktivet i denna del. Direktivet ålägger medlemsstaterna att säkerställa att vissa grundläggande krav uppfylls. En utgångspunkt för våra fortsatta bedömningar är därför att det inte är tillräckligt att direktivet genomförs genom självreglering. Det är således exempelvis inte tillräckligt att det i dag finns regler i Koden som motsvarar vissa av de krav som ställs i ändringsdirektivet.

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

Bestämmelserna bör omfatta publika noterade aktiebolag

De nuvarande bestämmelserna om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare gäller för aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars aktier är upptagna till handel på en svensk reglerad marknad. Aktieägarrättighetsdirektivet omfattar bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och således måste de nuvarande bestämmelserna utökas till att avse en större krets av bolag.

I avsnitt 4 har vi framhållit att direktivet är ett minimidirektiv och att det därför inte finns några hinder mot att en medlemsstat väljer att gå längre än vad direktivet föreskriver. Den möjligheten har utnyttjats när det ursprungliga direktivet genomfördes och de bestämmelser som infördes då gäller för publika noterade aktiebolag. (Beträffande begreppets innebörd se avsnitt 4.3.) Bestämmelserna om riktlinjer bör därför utökas till att gälla för denna kategori bolag.

Det finns inte några principiella hinder mot att gå vidare än så och låta de aktuella bestämmelserna även gälla exempelvis andra publika aktiebolag. Ett argument för en sådan ordning är att ersättningen till ledande befattningshavare även i andra publika bolag än de som har aktier upptagna till handel på en reglerad marknad kan uppgå till betydande belopp. Även aktieägare i dessa bolag kan således ha ett berättigat intresse av möjlighet till insyn och påverkan i dessa frågor.

Mot att utöka tillämpningsområdet talar det förhållandet att de nya skyldigheterna skulle medföra en ökad administrativ börda för de bolag som hittills inte omfattats av dessa skyldigheter. Till skillnad från bolag vars aktier handlas på en reglerad marknad, består gruppen ”övriga publika aktiebolag” även av förhållandevis små bolag. Särskilt för dessa bolag kan en skyldighet att anta riktlinjer och årligen redovisa riktlinjernas tillämpning innebära ett nytt stort administrativt åtagande. Det är enligt vår mening svårare att motivera ett sådant åtagande i små publika aktiebolag där ersättningarna till ledande befattningshavare som regel är mer begränsade.

En möjlighet vore att genom någon form av avgränsningsregel utesluta mindre publika aktiebolag. En avgränsning skulle kunna vara att låta bestämmelserna om riktlinjer även omfatta publika aktiebolag vars aktier noterade på en multilateral handelsplattform (MTF). Det bör dock framhållas att dessa bolag inte omfattas av Koden och därmed inte är underkastade samma långtgående regle-

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

ring som exempelvis aktiemarknadsbolag. Detta förhållande i förening med den ökade administrativa börda som en utvidgning av regelverket skulle medföra, gör att vi stannar vid bedömningen att de aktuella bestämmelserna inte bör omfatta samtliga publika aktiebolag. Det bör dock framhållas att avsaknaden av tvingande bestämmelser inte hindrar att även andra bolag än de berörda antar liknande styrdokument i syfte att öka transparensen i ersättningsfrågor.

Slutligen bör 6 kap. 1 a § årsredovisningslagen – som i dag enbart omfattar aktiemarknadsbolag – justeras till att omfatta publika noterade aktiebolag. Det innebär att förvaltningsberättelsen i dessa bolag bl.a. ska innehålla de senaste beslutade riktlinjerna och styrelsens förslag till nya riktlinjer.

Dokumentet för ersättning bör även i fortsättningen benämnas ”riktlinjer”

Som framgått ovan finns det vissa skillnader i fråga om vilka begrepp som används i aktiebolagslagen respektive ändringsdirektivet. En sådan skillnad är att i aktiebolagslagen benämns de dokument som ska antas av bolagsstämman ”riktlinjer” medan ändringsdirektivet talar om ”policy”. Enligt vår mening är det inte av någon avgörande betydelse för genomförandet av ändringsdirektivet i denna del vilket begrepp som används.

Genomgången av gällande rätt visar att aktiebolagslagens riktlinjer har samma syfte som ändringsdirektivets policy. Av den anledningen och för att inte i onödan ändra på det etablerade systemet, föreslår vi att dokumentet även i fortsättningen ska benämnas riktlinjer. Det är även det begrepp vi kommer använda oss av när vi i fortsättningen beskriver ändringsdirektivets krav i denna del.

Personkretsen enligt gällande rätt bör inte inskränkas

Den personkrets som enligt ändringsdirektivet måste omfattas av riktlinjerna är mer begränsad än den som anges i gällande rätt. Medan ändringsdirektivet avser den verkställande direktören, vice verkställande direktör och styrelseledamöter, omfattar aktiebolagslagens bestämmelser verkställande direktör och andra personer i ledande ställning. Av motiven till de aktuella lagreglerna framgår att avsikten är

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

att riktlinjerna – förutom den verkställande direktören – även ska omfatta personer i ledande ställning för ett visst verksamhetsområde (prop. 2005/06:186 s. 50 och 66).

En möjlighet är att i denna del fullt ut anpassa de svenska bestämmelserna till ändringsdirektivets minimikrav. En sådan ändring skulle innebära att exempelvis ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef m.fl. inte längre skulle omfattas av riktlinjerna. En begränsning av personkretsen skulle kunna underlätta framtagandet av riktlinjerna och därmed i viss mån minska bolagens administrativa börda. En vidare personkrets innebär att bolagen blir skyldiga att redovisa uppgifter för fler befattningshavare än vad som kan komma bli fallet för andra bolag inom EU. Det skulle kunna hävdas att detta leder till konkurrensnackdelar för svenska bolag, eftersom de måste redovisa mer känsliga uppgifter än sina europeiska konkurrenter. Samtidigt kan det emellertid hävdas att den ökade transparens som en vidare personkrets innebär kan attrahera investerare som efterfrågar detta och därmed medföra en konkurrensfördel i förhållande till bolag som tillämpar en mer begränsad öppenhet.

Det går inte heller att bortse från att en minskad personkrets skulle medföra att aktieägarnas möjligheter till påverkan av ersättningsnivåerna till vissa ledande befattningshavare genom riktlinjer till styrelsen helt skulle falla bort. Det rör sig om personer som på grund av sin ledande ställning kan få betydande ersättningar. Därför har de i tidigare lagstiftningssammanhang ansetts böra vara underkastade en särskild granskning av aktieägarna. En ändring av personkretsen skulle därmed motverka ändringsdirektivets övergripande syfte. Av betydelse är även att svenska bolag – till skillnad från andra europeiska bolag – som regel inte har arbetande styrelseledamöter. Det innebär att de arbetsuppgifter som utförs av styrelseledamöter i andra europeiska länder, i Sverige utförs av anställda varav vissa i dag omfattas av riktlinjerna. En minskning av den nuvarande personkretsen skulle därmed riskera att medföra att aktieägarna i svenska bolag, i jämförelse med andra europeiska bolag, kommer ha sämre möjlighet att påverka ersättningsnivåerna för de personer som utgör bolagets faktiska ledning. Utvecklingen under senare år har gått mot en ökad öppenhet i frågor som rör ersättningen till dem som har de högsta funktionerna i ett bolag.

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

En möjlig mellanväg vore att låta aktiebolagslagens bestämmelser gälla för den mer begränsade personkrets som direktivet föreskriver och låta resterande befattningshavares ersättning regleras i exempelvis Koden. På så sätt skulle det ges möjlighet att inom ramen för självregleringen ta fram mindre betungande föreskrifter beträffande de befattningshavare som inte uttryckligen omfattas av direktivet. Det som talar emot en sådan lösning är att regleringen blir splittrad, vilket riskerar att leda till tillämpningssvårigheter.

Av dessa skäl framstår det enligt vår mening inte som rimligt att med anledning av ändringsdirektivet vidta åtgärder som innebär ett steg mot en minskad öppenhet. Således bör den möjlighet som medlemsstaterna har att utvidga personkretsen utnyttjas (se artikel 2 led i tredje punkten i aktieägarrättighetsdirektivet). Någon ändring i gällande rätt i fråga om personkretsen bör således inte ske.

I ändringsdirektivet anges att verkställande direktör och vice verkställande ska omfattas av riktlinjerna även om de inte ingår i bolagets ledningsorgan. I Sverige är verkställande direktören definitionsmässigt bolagets ledning och finns det en eller flera vice verkställande direktörer torde också dessa tillhöra ledningen. Vi gör dock bedömningen att det är nödvändigt för att genomföra direktivet i denna del att det i bestämmelsen uttryckligen anges att riktlinjerna omfattar dessa funktioner. Det innebär exempelvis att om bolaget har en vice verkställande direktör så ska han eller hon omfattas av riktlinjerna.

Vissa ersättningar bör även fortsatt vara undantagna från riktlinjerna

En viktig skillnad mellan ändringsdirektivet och aktiebolagslagens regler är att arvode till styrelseledamöter inte omfattas av de nuvarande bestämmelserna om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare (8 kap. 51 § andra stycket ABL). Anledningen därtill är att det är stämman som beslutar om denna ersättning (8 kap. 23 a § första stycket ABL). Frågan är om det finns skäl att föreslå några ändringar i denna del och låta riktlinjerna även omfatta styrelseledamöternas arvode?

Vid denna bedömning finns det anledning att framhålla att gällande rätt ger aktieägarna ett större inflytande i denna ersättningsfråga,

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

än vad ändringsdirektivet föreskriver. En ändring av dessa bestämmelser skulle således enligt vår bedömning innebära en försämring av aktieägarnas möjlighet till påverkan och därmed skulle – som framhållits tidigare – en sådan ändring stå i strid med ändringsdirektivets övergripande syfte. Av den anledningen föreslår vi att det inte bör ske någon justering i denna del. Det innebär att även i fortsättningen ska sådana arvoden som stämman ska besluta om vara undantagna från riktlinjerna. Om däremot en styrelseledamot är anställd och uppbär lön eller erhåller konsultarvode från bolaget ska denna ersättning omfattas av riktlinjerna.

Ytterligare en viktig skillnad mellan ändringsdirektivet och aktiebolagslagens bestämmelser är att lagbestämmelserna om riktlinjer för ersättning inte ska omfatta sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen (8 kap. 51 § fjärde stycket ABL). I 16 kap. regleras bl.a. nyemissioner och överlåtelser av aktier till ledande befattningshavare i publika aktiebolag (de s.k. Leo-reglerna). Reglerna innebär i korthet att det alltid är bolagsstämman som ska fatta beslut om sådana transaktioner och att stämmans beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. I avsnitt 10 gör vi bedömningen att Leo-reglerna inte bör upphävas med anledning av ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska införa bestämmelser angående väsentliga transaktioner till närstående part. Däremot lämnar vi förslag om att det ska ske vissa ändringar i dessa bestämmelser. Enligt vår bedömning kommer Leo-reglerna även efter de föreslagna ändringarna ligga i linje med ändringsdirektivets syfte. Ersättning som ska beslutas enligt dessa regler bör därför även i fortsättningen vara undantagna från riktlinjerna.

Stämmans beslut om riktlinjer bör vara bindande

I fråga om årsstämmans inflytande över riktlinjerna, ställer ändringsdirektivet krav på att aktieägarna ska ha rätt att rösta om dessa och att beslutet ska vara bindande. Det ges dock en möjlighet för en medlemsstat att i stället föreskriva att stämmobehandlingen ska vara rådgivande.

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

Gällande rätt innebär att årsstämmans beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare i princip är bindande för styrelsen. Den nuvarande ordningen uppfyller således ändringsdirektivets krav i denna del. Det rör sig om ett etablerat system inom svensk bolagsrätt och det saknas av den anledningen skäl att ens överväga att ersätta det med en rådgivande stämmobehandling. När det gäller skyldigheten att säkerställa att aktieägarna har rätt att rösta om riktlinjerna, kan det konstateras att en grundläggande princip i svensk bolagsrätt är att det bara ska ske omröstning i en fråga om en aktieägare begär det (7 kap. 37 § ABL). Vi gör bedömningen att det – för att uppfylla ändringsdirektivets krav i denna del – är tillräckligt om samma grundläggande princip tillämpas beträffande riktlinjerna och därmed att aktieägarna ges möjlighet att i det enskilda fallet begära att det ska ske en omröstning om riktlinjerna. Bolagsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna (7 kap. 40 § ABL).

Skyldigheten att redovisa resultatet av en votering

En särskild fråga som inställer sig är hur direktivets krav på att omröstningsresultatet ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats, ska genomföras. Som regel fattas stämmans beslut genom acklamation, vilket innebär att ordföranden ber de röstberättigade att genom att svara ja eller nej på en framställd fråga ange hur de ställer sig till ett visst förslag. Ordföranden tillkännager därefter hur han eller hon har uppfattat utslaget och klubbfäster beslutet, om inte votering begärs.

Av betydelse i sammanhanget är artikel 14.1 i aktieägarrättighetsdirektivet, där det anges att bolaget för varje beslut åtminstone ska fastställa det antal aktier för vilka giltiga röster har avlagts, den andel av aktiekapitalet som dessa röster utgör, det totala antalet avlagda giltiga röster som antalet röster utgör samt antalet röster för och emot varje beslut och i förekommande fall antalet nedlagda röster. Det finns emellertid i artikelns andra stycke ett undantag enligt vilket medlemsstaterna får föreskriva eller tillåta företagen att bestämma att det, om ingen aktieägare begär fullständig redovisning av röstningen, ska vara tillräckligt att fastställa röstningsresultatet endast i

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

den omfattning som behövs för att säkerställa att erforderlig majoritet nås för varje beslut. Det är den senare bestämmelsen som har genomförts i svensk rätt (7 kap. 68 § andra stycket ABL).

Ändringsdirektivet som vi nu har att genomföra innebär en fortsättning på aktieägarrättighetsdirektivet. Vad som föreskrivs i artikel 14.1 är därmed tillämpligt även på de nya artiklar som direktivet tillförs genom ändringsdirektivet. Det saknas enligt vår mening skäl att avvika från den ordning som etablerats genom aktieägarrättighetsdirektivet. Således ska samma regler om bolagens skyldighet att redovisa resultatet av omröstning gälla i fråga om riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Bolagen är redan i dag skyldiga att på sin webbplats tillhandahålla protokollet från stämman och därmed även eventuella omröstningsresultat (7 kap. 68 § andra stycket ABL). Vi gör bedömningen att denna bestämmelse är tillräcklig för att genomföra direktivet i denna del.

Det bör förtydligas vad som ska gälla om riktlinjerna inte antas

Enligt ändringsdirektivet får bolaget, för det fall bolagsstämman inte godkänner de föreslagna riktlinjerna, antingen fortsätta betala ersättning i enlighet med de dittills gällande riktlinjerna eller, om det inte finns sådana, i enlighet med bolagets praxis. Detta torde vara i överensstämmelse med hur aktiebolagslagens bestämmelser om riktlinjer för ersättning tillämpas i dag. Bestämmelserna bör dock förtydligas i denna del och ges en liknande utformning som i ändringsdirektivet. Vidare bör det framgå att styrelsen, om stämman inte antar de föreslagna riktlinjerna, senast vid nästa årsstämma ska presentera ett nytt förslag till riktlinjer. Skulle det dessförinnan hållas en extra bolagsstämma ska frågan prövas där.

Det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna i vissa situationer

Som framgått i avsnitt 8.2.2 är det möjligt för styrelsen att frångå de av bolagsstämman beslutade riktlinjerna om det finns särskilda skäl för det och stämman har beslutat att så får ske (8 kap. 53 § ABL). Direktivet ger en rätt för medlemsstaterna att införa en möjlighet till undantag från riktlinjerna. Denna möjlighet kan fylla en viktig funk-

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

tion när ett bolag snabbt behöver fatta ett beslut angående ersättning, t.ex. vid rekrytering av en ny verkställande direktör. Det saknas därmed skäl att i denna del överväga en ändring av gällande rätt.

Enligt ändringsdirektivet ska det vara möjligt att frångå riktlinjerna under ”exceptionella omständigheter”. Även om detta begrepp framstår som mer kvalificerat än det som används i motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen (”särskilda skäl”), framgår att ändringsdirektivet har samma syfte som gällande svensk rätt. Enligt direktivet ska det vara möjligt att frångå riktlinjerna när det är nödvändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller att säkerställa dess bärkraft (artikel 9a.4 i ändringsdirektivet). Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen kan det finnas särskilda skäl, t.ex. att den verkställande direktören ska bytas ut och styrelsen anser att det bästa för bolaget är att erbjuda den tilltänkta nya direktören en ersättning som i något avseende inte är förenlig med riktlinjerna. Styrelsen kan på motsvarande sätt anse att villkoren för en befintlig verkställande direktör som är på väg att rekryteras av ett annat bolag bör förbättras utöver vad riktlinjerna tillåter (prop. 2005/06:186 s. 68). Det handlar således även i dessa fall om att tillgodose ett bolags långsiktiga intressen.

I fråga om vilket begrepp som ska användas för att definiera de nyss beskrivna situationerna, och andra situationer när det bör vara möjligt att frångå riktlinjerna, bör följande framhållas. Begreppet ”exceptionella omständigheter” som används i den svenska versionen av ändringsdirektivet utgör en direkt översättning av den engelska versionens ”exceptional circumstances”. Dessa ord direkt översatta till svenska ger intrycket av ett en viss regel bara ska tillämpas i yttersta undantagsfall. Givet den definition av begreppet som finns i ändringsdirektivet framgår att detta inte är avsikten. Syftet synes i stället vara att styrelsen ska kunna avvika från riktlinjerna i fler fall än vad exceptionella omständigheter medger. Mot den bakgrunden framstår det enligt vår mening som att det begrepp som används i aktiebolagslagen på ett bättre sätt fångar in vad ändringsdirektivet vill uppnå i denna del. Därför bör det även i fortsättningen vara möjligt för styrelsen att frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns ”särskilda skäl” för det. Paragrafen bör kompletteras med ändringsdirektivets beskrivning av i vilka situationer det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna.

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

I likhet med vad som hittills gällt, krävs att bolagsstämman har godkänt att styrelsen ska ha möjlighet att göra undantag från riktlinjerna. Enligt ändringsdirektivet krävs därutöver att det i riktlinjerna anges regler för tillämpningen av undantaget och vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från. Vad som föreskrivs i direktivet i denna del torde inte innebära någon större ändring i sak. I syfte att harmonisera aktiebolagslagens bestämmelser med direktivet bör dock bestämmelserna i denna del förtydligas och ges samma innehåll som ändringsdirektivet.

Kravet på att undantaget från riktlinjerna ska innehålla regler för dess tillämpning och vilka ersättningsområden som styrelsen får frångå, syftar till att säkerställa att stämman ges möjlighet att ta ställning till ett konkret förslag med en tydlig ram. Avsikten synes vidare vara att möjligheten att göra undantag inte ska kunna ges en allt för generell utformning. Det bör dock framhållas att stämman – i egenskap av bolagets högsta beslutande organ – har fria händer att utforma denna del av riktlinjerna så som stämman önskar. I detta ligger att stämman fritt kan avgöra hur detaljerad regleringen rörande styrelsens möjligheter att avvika från riktlinjerna bör vara. Det är inte något som hindrar att det i reglerna för tillämpning av undantaget exempelvis anges ett tak för hur stora avvikelser som styrelsen får göra eller, om stämman önskar godkänna att en sådan möjlighet ges, att styrelsen gör avsteg från vilka bestämmelser som helst i riktlinjerna, om förutsättningar för avsteg i övrigt är uppfyllda. Det bör också vara möjligt att i riktlinjerna uttryckligen ange i vilka situationer som det är tillåtet att göra ett undantag och därigenom begränsa undantagets tillämpningsområde.

Styrelsen ska årligen upprätta ett förslag till riktlinjer

Enligt gällande rätt är styrelsen skyldig att inför varje årsstämma presentera ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare som ska gälla från och med nästa årsstämma. Kraven i svensk rätt är således i denna del mer långtgående än ändringsdirektivet, som anger att riktlinjerna ska läggas fram för beslut på bolagsstämman minst vart fjärde år. Även om aktiebolagslagens regler föreskriver att stämman ska ta ställning till riktlinjer varje år kan riktlinjerna ge uttryck för en mer långsiktig ersättningsstrategi. I en

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

sådan situation är styrelsen ändå skyldig att lägga fram samma riktlinjer för att varje år bekräftas av stämman.

En ändring av den aktuella bestämmelsen – av innebörd att riktlinjerna gäller tills vidare om inte annat anges, men att årsstämman ska ta ställning till riktlinjerna åtminstone vart fjärde år – skulle medföra en minskad administration för bolagen. Därtill skulle en sådan ordning vara bättre anpassad till riktlinjer som sträcker sig över en längre tidsperiod och där den årliga presentationen inte fyller någon egentlig funktion. Dock går det inte att bortse ifrån att en sådan ändring skulle innebära en inskränkning av aktieägarnas möjlighet att lämna synpunkter på och påverka riktlinjernas utformning. Aktieägarna kommer i och för sig ges en sådan möjlighet i samband med att ersättningsrapporten läggs fram på stämman (se vidare avsnitt 8.3.3). Vi gör dock bedömningen att denna möjlighet inte fullt ut kan ersätta en årlig presentation och beslut om riktlinjerna. En sådan ordning borgar även för att riktlinjerna får en tydlig koppling till ersättningsrapporten och därmed att aktieägarna får en tydlig bild av vad riktlinjerna ger för resultat i praktiken.

Sammanfattningsvis bör det således inte ske någon ändring i denna del och styrelsen ska alltjämt vara skyldig att årligen inför stämman ta fram ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. När det gäller tidpunkten från vilken riktlinjerna ska gälla har det hittills uttryckts som att det ska gälla från ”nästa stämma”, dvs. från den stämma där de har antagits. Eftersom den nuvarande skrivningen kan leda tanken fel och att det är stämman efter den beslutande som avses, bör lagtexten ändras till att riktlinjerna ska avse tiden från den stämma där de har antagits. Det är enbart fråga om ett förtydligande och inte någon ändring i sak. En liknande justering bör även ske i 6 kap. 1 a § första stycket 2 årsredovisningslagen.

Riktlinjerna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats

Slutligen bör det införas en skyldighet för bolaget att på sin webbplats tillhandahålla de gällande riktlinjerna. Det finns inte något som hindrar att bolaget även håller äldre riktlinjer tillgängliga för att möjliggöra en jämförelse mellan dokumenten. I en sådan situation är det

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

dock viktigt att bolaget gör det tydligt vilka som är de gällande riktlinjerna.

8.2.4. Det bör införas nya bestämmelser om riktlinjernas innehåll

Förslag: I riktlinjerna ska det finnas en förklaring till hur de bi-

drar till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbarhet. Vidare ska riktlinjerna innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar. Därtill ska lämnas en förklaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktades när riktlinjerna fastställdes.

I fråga om rörlig ersättning ska det framgå hur respektive ersättningsform bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet. Vidare ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. Det ska även finnas uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att enligt avtalet återkräva ersättning.

I fråga om aktiebaserad ersättning ska det finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv.

I riktlinjerna ska anges varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra dessa samt vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter. Om det har skett en översyn av riktlinjerna, ska alla betydande förändringar redovisas och hur dessa beaktar, i förekommande fall, de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter.

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

Nuvarande bestämmelser uppfyller inte ändringsdirektivets krav

Som redovisats ovan finns det redan i dag krav på att riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska innehålla vissa uppgifter om rörlig ersättning. Av riktlinjerna ska framgå vilken typ av ersättning det rör sig om och under vilka förutsättningar den ska lämnas eller kunna göras gällande. Vidare ska det finnas uppgift om vad bolagets åtaganden gentemot de personer som omfattas sammanlagt kan beräknas kosta bolaget vid olika tänkbara utfall (8 kap. 52 § ABL). Skälet till det senare kravet är att rörliga ersättningar ofta kan vara mycket svårare att få grepp om (prop. 2005/06:186 s. 47). Bestämmelserna avser således att uppnå samma syfte som ändringsdirektivet, dvs. att aktieägarna utifrån riktlinjerna ska kunna bilda sig en uppfattning om vilket ekonomiskt åtagande för bolaget som riktlinjerna kan komma att innebära och därmed ha för påverkan på bl.a. bolagets långsiktiga intressen.

Även om de nuvarande bestämmelserna har samma övergripande syfte som ändringsdirektivet, är de krav som ställs i direktivet på riktlinjernas innehåll betydligt mer detaljerade. Därtill ställs det krav på ett innehåll som helt saknar motsvarighet i de svenska bestämmelserna. Det rör sig framför allt om krav på beskrivning dels av beslutsprocessen för riktlinjerna, dels vilka åtgärder som ska vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter. För att genomföra ändringsdirektivet i denna del gör vi bedömningen att nuvarande paragraf som reglerar riktlinjernas innehåll beträffande rörlig ersättning bör upphävas och ersättas med en ny paragraf som är utformad i enlighet med artikel 9a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet.

I riktlinjerna ska anges vissa övergripande mål

Syftet med riktlinjerna är att de ska bidra till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet. Av ändringsdirektivet framgår att det i riktlinjerna ska anges hur de bidrar till dessa övergripande mål. I likhet med vad som gäller i dag enligt aktiebolagslagen, ska riktlinjerna vara heltäckande och innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar. Dessa grundläggande krav bör anges i ett inledande stycke i den nya paragrafen. Frågan om riktlinjernas koppling till bolagets affärsstrategi m.m.

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

återkommer även i samband med redovisningen av förutsättningarna för rörlig ersättning. Enligt direktivet ska det i riktlinjerna särskilt anges hur denna ersättningsform bidrar till bolagets affärsstrategi m.m. (se artikel 9a.6 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Direktivet innebär således att bolaget i riktlinjerna dels ska redovisa hur dessa som helhet bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet, dels ange hur den rörliga ersättningen bidrar till dessa mål. Det kan tyckas som denna fråga enbart har relevans vid den senare ersättningsformen, men direktivets utformning gör att vi anser oss förhindrade att föreslå en sådan begränsning i bestämmelsen.

I enlighet med ändringsdirektivet bör det i ett nytt andra stycke anges att det i riktlinjerna ska lämnas en förklaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktats när riktlinjerna fastställts. Detta krav är nytt. Av betydelse är de krav som ställs på den årliga rapporten beträffande ersättning till ledande befattningshavare (se vidare i avsnitt 8.3). I rapporten ska det bl.a. anges hur den ersättning som betalas ut till ledande befattningshavare förhåller sig till den ersättning som betalas ut till bolagets andra anställda för åtminstone de senaste fem räkenskapsåren. Syftet med att redovisa dessa uppgifter i ersättningsrapporten är att det ska vara möjligt för aktieägarna att bilda sig en uppfattning om utvecklingen av avståndet mellan de ledande befattningshavarnas och övriga anställdas ersättning. I riktlinjerna bör bolaget, för att uppfylla kravet i denna del, förklara om och i så fall hur denna utveckling har beaktats vid utformningen av riktlinjerna.

I det här sammanhanget finns det skäl att uppehålla sig något vid frågan om hur detaljerade uppgifter som behöver lämnas i riktlinjerna. Exempelvis kan bolagets affärsstrategi innehålla uppgifter som är känsliga i konkurrenshänseende. Detta måste naturligtvis beaktas vid utformningen av riktlinjerna. Avsikten är inte att det ska finnas en skyldighet för ett bolag att i riktlinjerna redovisa sådana uppgifter som riskerar att skada bolaget i konkurrenshänseende och därmed bolagets långsiktiga intressen. Om så vore fallet skulle nämligen riktlinjerna riskera att motverka de intressen de är avsedda att främja. Vid utformningen av riktlinjerna bör det vara möjligt att balansera intresset av insyn mot intresset av att skydda känsliga uppgifter. Det måste avgöras från fall till fall hur detaljerade uppgifter som kan lämnas utan att skada bolagets intressen. Det viktiga, för att riktlinjerna

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

ska kunna anses uppfylla kraven i denna del, är att de lämnar en tydlig och begriplig redogörelse för hur de relevanta delarna har beaktats vid utformningen. Det bör vara möjligt att redovisa dessa uppgifter på ett mer generellt sätt och därmed avstå från att lämna mer känsliga uppgifter. Vidare bör det framhållas att bestämmelsernas syfte som regel inte tillgodoses bättre genom att riktlinjerna är mångordiga. Om relevanta uppgifter kan lämnas kort, koncist och begripligt är det enligt vår mening i allmänhet att föredra.

I ändringsdirektivet anges uttryckligen att riktlinjerna ska vara tydliga och begripliga. Det bör framhållas att för att riktlinjerna ska fylla sitt syfte och göra det möjligt för aktieägarna att ta ställning till deras innehåll är det – som redan nämnts – nödvändigt att de är tydliga och lättbegripliga och ger en ändamålsenlig översikt över de ersättningar som bolaget kan komma att betala ut. Vi bedömer det dock inte vara nödvändigt att detta anges uttryckligen i den nya paragrafen, utan det får anses följa av de övriga krav som ställs på riktlinjerna och att de i första hand riktar sig till bolagets aktieägare.

Beskrivning av rörliga ersättningar

I ändringsdirektivet ställs krav på att riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av förutsättningarna för utbetalning av rörlig ersättning. Direktivbestämmelsen fyller samma funktion som nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen, men direktivets krav är mer detaljerade. Vi bedömer att det är nödvändigt, för att genomföra ändringsdirektivet i denna del, att bestämmelsen om rörlig ersättning utformas i enlighet med direktivet. Denna ändring kommer dock inte att medföra någon större praktisk skillnad för de bolag som berörs. Redan i dag ska nämligen riktlinjerna innehålla tydlig och lättöverskådlig information om de huvudsakliga komponenterna i bolagets principer för ersättning samt om vad ersättningarna högst kan komma att kosta bolaget (prop. 2005/06:186 s. 47).

I likhet med vad som gällt hittills bör riktlinjerna inte innehålla några uppgifter om tekniska detaljer i förekommande ersättningsprogram. Ett grundläggande krav bör dock vara att aktieägarna, med utgångspunkt i den information som lämnas i riktlinjerna, ska kunna bilda sig en uppfattning om vad de olika ersättningarna kan komma att medföra för kostnader för bolaget och att det framgår under vilka

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

förutsättningar som ersättning ska betalas ut. Beträffande den senare delen anges i direktivet att riktlinjerna ska innehålla uttömmande och varierande kriterier som ersättningen görs beroende av och därtill ange vilka dessa kriterier ska vara (finansiella, icke-finansiella och, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagets sociala ansvar; artikel 9.6 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Det finns skäl att i detta sammanhang uppehålla sig vid två aspekter.

Den första aspekten är om ordet ”anges” är lämpligt att använda i

lagtexten. I den engelska versionen av direktivet förekommer ordet ”indicate” och frågan är därmed om ordet ”indikerar” i stället borde användas i den svenska lagstiftningen. Av betydelse är att i den franska versionen av direktivet används ordet ”indique” och i den tyska versionen ”angeben”. Dessa ord motsvaras av svenskans ”ange” och det är således detta ord som bör användas. I lagtexten bör det uttryckas som att det ska ”framgå” av riktlinjerna.

Den andra aspekten är att direktivets utformning i denna del ger

intrycket av att ställa krav på att ett bolag alltid ska tillämpa finansiella och icke-finansiella kriterier samt kriterier som rör bolagets sociala ansvar. Det kan dock knappast ha varit direktivförfattarnas avsikt. Centralt i denna del är att det finns tydliga kriterier som den rörliga ersättningen är knuten till och att det av riktlinjerna framgår hur det ska fastställas om dessa kriterier är uppfyllda. Det måste vara upp till stämman att avgöra vilka dessa kriterier bör vara och det måste även fortsatt finnas utrymme för bolagen att knyta kriterierna enbart till exempelvis det finansiella resultatet. Mot den bakgrunden framstår det som onödigt klåfingrigt om lagstiftaren skulle ange att bolagen alltid är tvungna att ange en viss typ av kriterier. Det riskerar att leda till ett slentrianmässigt angivande av kriterier som inte fyller någon funktion och det riskerar att motverka direktivets syfte. Av dessa skäl anser vi att det rimliga är om det i lagtexten anges att i fråga om rörlig ersättning ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska vidare framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. Det bör även framhållas att en allt för tekniskt komplicerad eller detaljerad redogörelse kan motverka detta syfte. Av den anledningen gör vi bedömningen att inte heller kraven i denna del riskerar att medföra att det i riktlinjerna måste lämnas en redogörelse för sådana uppgifter som kan vara känsliga i konkurrenshänseende. Som nämnts ovan ska det i denna del särskilt anges hur den rörliga ersättningen

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet.

Av direktivet framgår slutligen att riktlinjerna i denna del ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning. Den senare delen bör rimligen ta sikte på eventuella klausuler i avtalet som gör det möjligt att kräva tillbaka utbetald ersättning (s.k. clawback). Det bör således anges i lagtexten att det i denna del enbart är aktuellt att redovisa återkrav ”enligt det aktuella avtalet” om ersättning.

Enligt gällande rätt ska i riktlinjerna för ersättningen anges vad åtagandena gentemot de personer som omfattas sammanlagt kan beräknas kosta bolaget vid olika tänkbara utfall. Något sådant krav finns inte i ändringsdirektivet. En beräkning av vilka kostnader som ett bolags åtagande kan komma att medföra fyller en viktig funktion när det kommer till att göra riktlinjerna tydliga och lättbegripliga. Som nämnts ovan fyller detta krav samma syfte som ändringsdirektivet. Det talar enligt vår mening för att kravet bör finnas kvar. Till saken hör dock att ändringsdirektivet ställer betydligt mer detaljerade krav på ersättningsrapportens innehåll och denna kommer således fylla en viktig funktion när det gäller att underlätta aktieägarnas förståelse av kostnaden för de olika ersättningsformerna. Med beaktande av detta anser vi att kravet på att redan i riktlinjerna redovisa det ekonomiska utfallet bör tas bort. Därmed besparas bolagen ett visst dubbelarbete, utan att det för den skull sker en försämring av aktieägarnas möjligheter att bilda sig en uppfattning i ersättningsfrågorna.

Beskrivning av aktiebaserad ersättning

Ändringsdirektivets krav på att det i riktlinjerna i fråga om aktiebaserad ersättning ska finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, torde överensstämma med de krav som redan i dag finns beträffande utformningen av riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Införandet av ett nytt fjärde stycke med ett sådant innehåll bör således inte leda till någon påtaglig ändring i denna del. I likhet med vad som gällt hittills innebär kravet att det i riktlinjerna ska lämnas uppgifter i

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

sådan omfattning, beträffande aktiebaserad ersättning, att aktieägarna får en uppfattning om vilket ekonomiskt åtagande som ersättningsformen utgör för bolaget. Det finns skäl att även i detta sammanhang anmärka att avsikten inte är att sådan ersättning som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen ska redovisas i denna del.

Varaktighet för avtal

Enligt ändringsdirektivet ska av riktlinjerna framgå varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare. Vidare ska anges tillämpliga uppsägningsperioder, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning. I likhet med vad som konstaterats ovan, torde inte heller dessa krav – som bör införas i ett femte stycke – medföra ett väsentligt nytt inslag i fråga om vad som ska redovisas i riktlinjerna. Hur detaljerad information som ska redovisas i denna del måste, precis som beträffande övriga delar, bedömas från fall till fall. Vid den bedömningen är riktlinjernas övergripande syfte av betydelse. Det innebär att det även i denna del ska vara möjligt för aktieägarna att utifrån de uppgifter som lämnas bilda sig en uppfattning om vad överenskommelserna innebär för ekonomiskt åtagande för bolaget.

Beskrivning av beslutsprocessen

I gällande rätt saknas det krav på att riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska innehålla en beskrivning av beslutsprocessen för ersättning m.m. Däremot finns det i Koden krav på att bolagen ska ha formaliserade beslutsprocesser i ersättningsfrågor och att dessa ska vara kända. Som vi konstaterade inledningsvis kan ändringsdirektivet inte genomföras genom självreglering. Av den anledningen bör de krav som ställs i direktivet i denna del införas i den nya paragrafens sjätte stycke.

Syftet med att i riktlinjerna beskriva beslutsprocessen och vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter, är att aktieägarna ska ges möjlighet att bedöma huruvida riktlinjerna kommer att tillämpas på sådant sätt att bolagets långsiktiga mål tillgodoses. Det bör även i denna del vara tillräckligt att dessa processer

Ds 2018:15 Ersättning till ledande befattningshavare

beskrivs på ett mer övergripande sätt. Av avgörande betydelse är att det utifrån beskrivningen ska vara möjligt att få en övergripande bild av hur arbetet med ersättningsfrågorna går till.

Beskrivning av betydande förändringar

Ändringsdirektivet innehåller även krav på att det i riktlinjerna ska finnas en redovisning av alla betydande förändringar som har skett i förhållande till de tidigare riktlinjerna. Genom denna information ska aktieägarna kunna få en bild av vad de föreslagna förändringarna kan förväntas medföra jämfört med de gällande riktlinjerna. Aktieägarna ska således inte behöva jämföra de olika dokumenten för att få reda på vilka förändringar som har skett.

Som framhållits tidigare är avsikten med ändringsdirektivet att aktieägarna genom riktlinjerna och en årlig ersättningsrapport ska få de verktyg som behövs för att kunna utöva tillsyn över ersättningsnivåerna i ett bolag. En del i detta är att styrelsen i riktlinjerna ska förklara hur de förändringar som har skett beaktar aktieägarnas ”röster och synpunkter” i samband med beslut beträffande tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter. Även detta krav bör framgå av de nya bestämmelserna som reglerar riktlinjernas innehåll. Bestämmelsen innebär att om stämman exempelvis valt att inte anta styrelsens förslag till riktlinjer, så är styrelsen i nästa förslag till riktlinjer skyldig att förklara vilka förändringar som skett med anledning av det senaste beslutet. Det kan vara så att det i samband med stämman även framförs synpunkter och om dessa har lett fram till några justeringar ska även detta redovisas. Samma skyldighet gäller i fråga om beslut beträffande ersättningsrapporter. Skyldigheten i denna del bör i lagtexten uttryckas som att det i riktlinjerna ska redovisas hur de förändringar som skett beaktar, i förekommande fall, de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter. Det ligger i sakens natur att det inte bör finnas en skyldighet att redovisa alla de synpunkter som har framförts. Vid bedömningen av om det finns skäl att redovisa en synpunkt bör det kunna tas hänsyn till vem som framfört densamma. Det bör således vara möjligt att avstå från att redovisa helt marginella synpunkter från enstaka aktieägare med små innehav.

Ersättning till ledande befattningshavare Ds 2018:15

Vi vill framhålla att avsikten med ändringsdirektivet är att aktieägarna ska ha rätt att ge sin syn på riktlinjerna och ersättningsrapporter i samband med stämman. D