SOU 2012:67

Förvaltare av alternativa investeringsfonder

Till statsrådet Peter Norman

Regeringen beslutade den 8 september att utse en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20101 ska genomföras i svensk rätt.

I uppdraget ingick också att bl.a. ta fram underlag till och utarbeta lagförslag som bedöms lämpliga för en ändamålsenlig reglering i svensk rätt av alternativa investeringsfonder även i de avseenden som inte omfattas av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder. (Dir. 2011:77).

Som särskild utredare förordnades från den 1 november 2011 justitierådet Ann-Christine Lindeblad.

Som sakkunniga förordnades från den 1 november 2011 bankjuristen Martin Axelsson, juristen Charlotta Erikson, departementssekreteraren Catarina Erséus, juristen Lovisa Hedberg, ämnesrådet Henrik Lennefeldt, verkställande direktören Marie Reinius, chefsjuristen Joakim Schaaf, professorn Per Strömberg och chefsjuristen Helene Wall. Per Strömberg entledigades från sitt uppdrag den 3 februari 2012.

Som sekreterare anställdes från den 14 september 2011 hovrättsassessorn Helena Forsaeus, från den 3 oktober 2011 bankjuristen Johan Lycke och från den 1 november 2011 ekonomen Sofia Bildstein-Hagberg.

Utredningen, som har antagit namnet AIF-förvaltarutredningen, överlämnar betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i september 2012

Ann-Christine Lindeblad

/Sofia Bildstein-Hagberg Helena Forsaeus Johan Lycke

Förkortningar

a. anförd, anförda

AIFM-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

bet. Betänkande

CESR Committe of European Securities Regulators

CSD Central Securities Depository, central värdepappersförvarare

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EG Europeiska gemenskapen/ Europeiska gemenskaperna

EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning (numera EUT)

Esma European Securities and Markets Authority, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten

EU Europeiska unionen

EUT Europeiska unionens officiella tidning (tidigare EGT)

f./ff. följande sida/sidor

FFFS Finansinspektionens författningssamling

Kommissionen Europeiska kommissionen

LIF Lagen (2004:46) om investe- ringsfonder

MiFID Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG

prop. proposition

SOU Statens offentliga utredningar

UCITS Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities

UCITS-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)

Sammanfattning

Europaparlamentet och rådet antog i juni 2011 ett direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder1 (AIFM-direktivet). I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa gemensamma regler avseende förvaltare (AIF-förvaltare) av alternativa investeringsfonder (AIF-fonder). Direktivets regler gäller alltså förvaltarna av sådana fonder, för vilka det tidigare inte har funnits någon gemensam europeisk reglering. AIFM-direktivet kommer sannolikt att kompletteras av genomförandeförordningar från kommissionen som blir direkt tillämpliga i Sverige. Ytterligare kompletteringar av direktivets bestämmelser kan förväntas i form av tekniska standarder, som ska utarbetas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och antas av kommissionen.

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de ändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra AIFM-direktivet. Det har i uppdraget ingått att inte gå utöver de minimikrav som anges i direktivet om det inte bedöms vara motiverat av systemrisk- eller investerarskyddsskäl. Vidare har i uppdraget ingått att se över regleringen av de kontraktuella fonder som inte är värdepappersfonder (specialfonder), även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet.

Efter ett inledande avsnitt, där förutsättningarna för utredningsarbetet och arbetets bedrivande beskrivs, redogör utredningen för AIFM-direktivet i korthet och den nuvarande svenska regleringen av fondmarknaden (kapitel 2). I samma avsnitt beskrivs den svenska fondmarknaden och de olika fonder – i vid bemärkelse – som förekommer där. Därefter följer förslagsdelen i betänkandet, kapitlen 3– 16. I det följande redovisas utredningens huvudsakliga förslag och bedömningar.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 01.07.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Allmänna utgångspunkter (kapitel 3)

Utredningen tar i detta kapitel upp vissa grundläggande och principiella frågor.

Utredningen konstaterar att AIFM-direktivet i många delar innebär en s.k. fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får inte införa vare sig strängare eller mindre långtgående regler än de som följer av direktivet och kommissionens kommande genomförandeförordningar. På några områden lämnar direktivet utrymme för nationella avvikelser, t.ex. avseende förvaltare av sådana fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Utredningens utgångspunkt har varit att de bestämmelser som införs i svensk rätt inte utan starka skäl bör gå längre än AIFM-direktivets regler. Det finns dock starka investerarskyddsskäl att införa strängare regler avseende sådana alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras till konsumenter och andra icke-professionella investerare.

Utredningen föreslår att AIFM-direktivet genomförs genom en ny lag. Terminologin i den nya lagen bör följa terminologin i AIFMdirektivet för att underlätta tillämpningen av den eller de genomförandeförordningar och de tekniska standarder som kommissionen kan förväntas att anta. En terminologisk enhetlighet underlättar också ambitionen att uppnå en likartad reglering inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Utredningen föreslår också att specialfonderna regleras i den nya lagen och att lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska reglera enbart fonder som omfattas av det s.k. UCITS-direktivet2. Dessa fonder benämns i dag värdepappersfonder. Utredningen föreslår att de i stället ska benämnas investeringsfonder och att detta begrepp således inte längre ska vara ett samlingsbegrepp för olika typer av fonder.

I kapitlet föreslås slutligen att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt AIFM-direktivet, dvs. den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd för förvaltare av alternativa investeringsfonder och som har ansvar för tillsynen över att de bestämmelser som antas med stöd av direktivet efterlevs.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

Tillämpningsområdet (kapitel 4)

AIFM-direktivet innehåller en del nya definitioner och begrepp. Av störst betydelse är begreppen alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och förvaltare av sådana fonder (AIF-förvaltare). Utredningen föreslår att definitioner och förkortningar av dessa begrepp införs i den nya lagen. I kapitlet behandlas också undantagen från lagens tillämpningsområde; dels företag och institutioner som undantas helt och hållet, dels AIF-förvaltare som förvaltar AIFfonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden och för vilka enbart vissa bestämmelser med minimikrav avseende registrering och information ska tillämpas.

Tillstånd och kapitalkrav (kapitel 5)

Utredningen föreslår att det i den nya lagen ställs upp krav på tillstånd för förvaltning av AIF-fonder. En AIF-förvaltare får som huvudregel inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, och exempelvis ett värdepappersinstitut kan därför inte få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett fondbolag kan däremot få sådant tillstånd på grund av en uttrycklig regel i AIFM-direktivet, som genomförs i den nya lagen.

En AIF-förvaltare kan få tillstånd att som sidoverksamhet erbjuda och utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa därmed sammanhängande sidotjänster.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, förutsättningarna för att tillstånd ska beviljas och skyldighet att anmäla vissa ändringar av verksamheten till Finansinspektionen.

Till skillnad från andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. MiFID3 och UCITS-direktivet) innehåller AIFM-direktivet inga utförliga regler om ägarprövning. Det anges visserligen som en förutsättning för tillstånd att den som har ett kvalificerat innehav i

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L145, 30.4.2004, s. 1 Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG 8(EUT L 114, 27.4.2006, s. 60, Celex 32006L0031) och Kommissionens direktiv 2006/73EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26, Celex 32006L0073).

en AIF-förvaltare ska vara lämplig, men det finns inga regler om prövning vid ett ägarskifte när väl AIF-förvaltaren har fått sitt tillstånd. Reglerna om ägarprövning i dessa situationer i annan lagstiftning har bl.a. till syfte att skydda investerarna från olämpliga ägares inflytande över verksamheten. Utredningen föreslår därför att bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som gäller i dag för t.ex. fondbolag, införs för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås slutligen att det i lagen införs bestämmelser, motsvarande AIFM-direktivets minimiregler, om minsta startkapital och kapitalbas under pågående verksamhet.

Marknadsföring (kapitel 6)

För att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra andelar i en AIFfond till professionella investerare räcker det inte att förvaltaren har tillstånd som AIF-förvaltare. Förvaltaren måste också underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om vilka fonder som ska marknadsföras. Utredningen föreslår dels att begreppet marknadsföring definieras i den nya lagen, dels att det i lagen införs bestämmelser om nödvändiga underrättelser till Finansinspektionen.

Olika regler för olika kategorier av investerare (kapitel 7)

AIFM-direktivets regler om bl.a. tillstånd och verksamhet över gränserna rör AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till professionella investerare. Det är exempelvis under förutsättning att AIF-fonderna marknadsförs bara till professionella investerare som AIF-förvaltaren, efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande, har rätt att marknadsföra fonderna också i andra länder inom EES än förvaltarens hemland. AIFM-direktivet tillåter dock nationella bestämmelser med striktare krav om fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Sådana striktare krav måste emellertid vara desamma för inhemska AIF-förvaltare och AIF-fonder som för AIF-förvaltare och AIF-fonder från andra länder inom EES.

Mot denna bakgrund föreslås att de nuvarande reglerna för specialfonder behålls i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår också, som huvudregel, att det uppställs särskilda krav för att AIF-

fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till ickeprofessionella investerare. Andelarna i sådana AIF-fonder ska enligt utredningens förslag vara upptagna till handel på en reglerad marknad, antingen som fondandelar eller som aktier. Syftet är att ställa krav på likviditet, dvs. investerarens möjlighet att omvandla sin fondandel till pengar, som är likvärdiga med det likviditetskrav som gäller för specialfonder genom att sådana fonder ska vara öppna för inlösen. Vidare ska det enligt utredningens förslag finnas ett faktablad som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Faktabladet ska till form och innehåll motsvara de faktablad som ska finnas för specialfonder och ska, i likhet med vad som gäller för specialfonder, tillhandahållas investeraren i god tid innan avtal om köp av fondandelar ingås.

Utredningen föreslår också att de bestämmelser om registreringskrav och viss informationsskyldighet som gäller för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, inte ska vara tillämpliga på förvaltare som förvaltar specialfonder, oavsett vilken investerarkategori dessa marknadsförs till. Dessa bestämmelser ska inte heller vara tillämpliga på AIF-förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder än specialfonder, om de ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås även vissa lättnader avseende informationskrav för förvaltare av specialfonder, om marknadsföringen enbart riktas till professionella investerare. Detta bedöms vara motiverat av konkurrensneutralitetsskäl.

Verksamhetsregler (kapitel 8)

AIFM-direktivet innehåller en rad regler om hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. I kapitlet behandlas bl.a. bestämmelser om intressekonflikter, relationen till primärmäklare (prime broker), ersättningssystem, riskhantering, finansiell hävstång, likviditetshantering och värdepapperiseringstransaktioner. I kapitlet behandlas också några specialregler för AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

När det gäller intressekonflikter föreslår utredningen att bestämmelser, motsvarande dem som finns för fondbolag och värdepappers-

institut, om identifiering och hantering av intressekonflikter införs i den nya lagen.

Om en AIF-förvaltare använder en primärmäklare för att t.ex. finansiera eller vara motpart i AIF-fondernas transaktioner med finansiella instrument ska enligt AIFM-direktivet ett skriftligt avtal upprättas som reglerar relationen och möjligheterna till överföring av och förfogande över fondens tillgångar. Utredningen föreslår att bestämmelser om detta förs in i den nya lagen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en struktur för ersättningar till anställda som främjar en sund och effektiv riskhantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att meddela föreskrifter om utformningen av ersättningssystemen. Liknande regler finns för andra företag i finanssektorn, t.ex. kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, i Finansinspektionens föreskrifter.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig riskhantering och en funktion för riskhanteringen som är åtskild från förvaltarens övriga operativa affärsverksamhet. Personal som ansvarar för förvaltningen och fondernas värdeutveckling får t.ex. inte ha inflytande över riskfunktionens verksamhet. När det gäller likviditetsrisker föreslås särskilda krav på bl.a. övervakning och stresstester av likviditetsriskerna i varje AIF-fond som förvaltas.

Vidare ska enligt utredningens förslag en AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång, dvs. ökar en AIF-fonds exponering mot vissa tillgångar genom t.ex. belåning eller derivatinstrument, sätta gränser för i vilken omfattning sådana tekniker får användas. Förvaltaren ansvarar för att gränserna är rimliga och att de efterlevs. Finansinspektionen ska också kunna överpröva dessa gränser, om inspektionen bedömer att det behövs av systemriskskäl.

Värdepapperiseringstransaktioner innebär att t.ex. ett kreditinstitut särskiljer vissa tillgångar och ger ut värdepapper som motsvarar denna tillgångsmassa. Kreditinstitut får investera i sådana värdepapper om originatorn, den ursprungliga långivaren eller det kreditinstitut som medverkat i emissionen har behållit ett ekonomiskt intresse som motsvarar minst fem procent. I AIFM-direktivet finns en liknande regel för AIF-förvaltare. Förutsättningarna för att en AIF-fond ska få investera i värdepapperiseringstransaktioner ska enligt AIFMdirektivet anges i delegerade akter. Utredningen föreslår därför bara ett bemyndigande om föreskriftsrätt för det fall kommande

delegerade akter inte till fullo reglerar investeringar i värdepapperiseringstransaktioner.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare som, med stöd av tillstånd, förvaltar investerares portföljer på individuell basis inte ska få placera sådana investerares medel i AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, om inte investerarna har godkänt detta på förhand. Vidare föreslås att verksamheten ska omfattas av investeraskydd enligt lagen (1999:158) om investerarskydd.

Organisation, värdering och delegering (kapitel 9)

I detta kapitel föreslår utredningen, förutom allmänna bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig organisation, sunda administrativa förfaranden, tillfredsställande intern kontroll m.m., bestämmelser om AIF-förvaltarens värdering av tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas. En AIF-förvaltare ska för det första ha lämpliga och konsekventa metoder så att en korrekt och oberoende värdering av varje AIF-fonds tillgångar kan ske med en frekvens som stämmer överens med fondens inlösenintervall. För det andra ska AIF-förvaltaren se till att värderingen sköts av en oberoende funktion: antingen av en extern värderare eller av en funktion inom AIF-förvaltaren under förutsättning att en sådan funktion är oberoende av portföljförvaltningen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om delegering. Regler om delegering, eller uppdragsavtal/outsourcing, finns för de flesta finansiella företag. Reglerna i AIFM-direktivet, liksom de bestämmelser som föreslås gälla för AIF-förvaltare, går i huvudsak ut på att delegeringen ska kunna motiveras på objektiva grunder, att uppdragstagaren ska väljas med omsorg så att uppdragsgivaren kan förvissa sig om att uppdragstagaren klarar av uppgiften, att delegering av tillståndspliktig verksamhet bara sker till uppdragstagare med erforderliga tillstånd, att eventuella intressekonflikter hanteras och att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn inte försämras. Delegering av uppgifter ska också anmälas till Finansinspektionen. För AIF-förvaltare föreslås därutöver bestämmelser om att delegering av portföljförvaltning eller riskhantering inte får göras till den förvaltade AIF-fondens förvaringsinstitut.

Förvaringsinstitut (kapitel 10)

Liksom för investeringsfonder ska det för varje AIF-fond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar AIF-fondens tillgångar eller, när det är fråga om tillgångar som inte kan förvaras i depå, kontrollerar att AIF-fonden äger tillgångarna. Utredningen föreslår bestämmelser dels om vem som får vara förvaringsinstitut, dels om vad förvaringsinstitutet ska göra. Genom kommande genomförandeförordningar kommer bestämmelserna om förvaringsinstitutets förvaring av tillgångar, eller kontroll av äganderätten, att kompletteras. Förutom dessa uppgifter har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion och ska se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar sker enligt lag och fondbestämmelser och att värderingen sker korrekt. Även i detta avseende kommer kompletterande regler att finnas i kommande genomförandeförordningar.

I kapitlet föreslås även bestämmelser om förvaringsinstitutets ansvar. I fråga om förvaringsinstitut för specialfonder föreslås inga ändringar av gällande reglering, men beträffande förvaringsinstitut för andra AIF-fonder föreslår utredningen ett kontrollansvar när det gäller förvaringen av finansiella instrument och i övrigt ett ansvar vid oaktsamhet.

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet (kapitel 11)

Reglerna i AIFM-direktivet om årsredovisning för varje AIF-fond och om information till investerare påminner i stora delar om bestämmelserna som reglerar årsberättelse och informationsbroschyr för investeringsfonder. Utredningen föreslår i detta kapitel bestämmelser om vad en årsberättelse respektive en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Dessa bestämmelser ska gälla för alla AIF-fonder, även specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare. För fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare kompletteras dock informationskraven med ett krav på att det för sådana fonder ska finnas ett faktablad (se även kapitel 7).

Utredningen föreslår också bestämmelser om AIF-förvaltares skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen om exempelvis på vilka marknader och med vilka tillgångar AIF-fonderna handlar och vilka illikvida tillgångar som finns i fonderna. Detaljerade

krav på vilken information som ska lämnas och hur ofta kommer att finnas i kommande genomförandeförordningar.

Kontroll över onoterade företag och emittenter (kapitel 12)

I detta kapitel föreslår utredningen bestämmelser som innebär att en AIF-förvaltare som får kontroll över ett onoterat företag måste lämna viss information till Finansinspektionen, företaget och investerarna. Kontroll över ett onoterat företag innebär enligt AIFMdirektivet att en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra fonder, har mer än 50 procent av rösterna i företaget. Om detta inträffar ska AIF-förvaltaren dels underrätta Finansinspektionen och företaget, dels avstå från vissa åtgärder som kan medföra att företaget töms på tillgångar. Detsamma gäller om AIF-fonderna förvärvar kontroll över en emittent, dvs. ett företag som hör hemma inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I kapitlet föreslås även bestämmelser som innebär att om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag så att innehavet passerar vissa tröskelvärden ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen.

Verksamhet över gränserna (kapitel 13)

Bestämmelserna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. UCITS-direktivet och MiFID). Den som vill bedriva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland som i sin tur ska vidarebefordra underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska bedrivas (värdland). Regeringen i AIFMdirektivet kompliceras dock av att särskilda regler är tillåtna om AIF-fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Reglerna om verksamhet över gränserna avseende fonder och förvaltare med hemvist utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare.

Utredningen föreslår att de s.k. förvaltnings- och marknadsföringspassen genomförs genom bestämmelser om underrättelser om gränsöverskridande marknadsföring och förvaltning i de situationer när både AIF-förvaltaren och AIF-fonden är EES-baserade.

I kapitlet föreslås också bestämmelser för de situationer då AIFfonden eller AIF-förvaltaren, eller båda, har hemvist utanför EES. I dessa fall förutsätter verksamheten tillstånd från Finansinspektionen. Detta är dock en nationell reglering och innebär inte att AIFförvaltaren därefter, med stöd av tillståndet i Sverige, kan bedriva verksamhet i övriga länder inom EES på motsvarande sätt som gäller enligt bestämmelserna om förvaltnings- och marknadsföringspassen. Dessa nationella bestämmelser om tillstånd kommer att behöva upphävas någon gång efter 2015, om kommissionen beslutar att reglerna i AIFM-direktivet om ett harmoniserat system med marknadsföringspass för tredjelandssituationer ska bli tillämpliga.

I kapitlet behandlas även de regler i AIFM-direktivet som kan komma att bli tillämpliga i framtiden för tredjelandssituationer. I korthet innebär dessa regler att en AIF-förvaltare hemmahörande utanför EES kan få tillstånd i ett land inom EES (referensland). Därefter har förvaltaren i princip samma möjligheter att bedriva verksamhet inom EES som en EES-baserad AIF-förvaltare. Detsamma gäller en AIF-förvaltare som är etablerad inom EES och som förvaltar AIF-fonder hemmahörande utanför EES. Om och när dessa regler ska börja tillämpas beror dock på beslut av kommissionen som kan förväntas någon gång efter 2015. Vid den tidpunkten ska Esma ha utvärderat hur reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen har fungerat och kommissionen får därefter besluta huruvida reglerna i AIFM-direktivet avseende harmonisering av tredjelandsituationer ska bli tillämpliga. Utredningen föreslår därför att dessa regler inte införs i den svenska lagen nu. De förslag som lämnas kan i stället utgöra underlag för ett lagstiftningsärende om och när kommissionen har fattat sitt beslut.

Tillsyn och sanktioner m.m. (kapitel 14)

Reglerna i AIFM-direktivet om tillsyn, den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner motsvarar i stor utsträckning tillsyns- och sanktionsreglerna i UCITS-direktivet och MiFID. Utredningen föreslår i dessa delar tillsynsbestämmelser och bestämmelser om ingripanden som motsvarar 10 kap. och 12 kap. LIF.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut.

AIFM-direktivet innehåller i några fall regler om att en behörig myndighet, t.ex. vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika

länder, får hänskjuta frågor till Esma. Utredningen föreslår en bestämmelse med sådan innebörd.

Förslagens inverkan på skattekontrollen (kapitel 15)

I detta kapitel konstateras att utredningens förslag inte påverkar tillämpningen av skattereglerna för fonder, eftersom genomförandet av AIFM-direktivet inte påverkar fondernas juridiska struktur – en AIF-fond som är ett aktiebolag är ett aktiebolag och en AIF-fond som är en specialfond är en kontraktuell fond – även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Vissa tekniska justeringar föreslås dock för att tillämpningsområdet för kupongskattelagen och skyldigheten att lämna kontrolluppgifter m.m. ska vara oförändrat.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 16)

Utredningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 22 juli 2013. Vissa övergångsbestämmelser föreslås som dels ger de berörda företagen tid att anpassa sig till den nya regleringen, dels innebär en förenkling för företag med tillstånd enligt LIF eller lagen om värdepappersmarknaden som behöver byta till tillstånd enligt den nya lagen.

Förslagens konsekvenser (kapitel 17)

Genomförande av AIFM-direktivet kommer att innebära en rad förändringar i det befintliga regelverket. Ändringarna kommer att innebära ökade kostnader för AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och Finansinspektionen. För några av företagen, de som i dag inte står under tillsyn, kommer förändringarna att vara mer genomgripande än för de företag, t.ex. värdepappersinstitut och fondbolag, som redan står under tillsyn.

Summary

In June 2011, the European Parliament and Council adopted a directive on Alternative Investment Fund Managers1(the AIFM Directive). The Directive requires the Member States to introduce common regulations concerning the managers (AIFMs) of alternative investment funds (AIFs). The rules contained in the directive apply to the managers, who have not previously been subject to common European regulation. It is likely that the AIFM Directive will be supplemented by one or more European Commission implementing regulations, which will be directly applicable in Sweden. Further additions to the provisions of the Directive can be expected in the form of technical standards, which are to be formulated by the European Securities and Markets Authority (Esma) and adopted by the Commission.

The main task of the Inquiry has been to analyse and prepare proposals for the amendments needed to Swedish legislation for the implementation of the AIFM Directive. It was part of the remit to avoid exceeding the minimum requirements laid down in the Directive unless deemed necessary on grounds of systemic risk or investor protection. The remit also included reviewing the regulation of contractual funds that are not mutual funds (special funds), including in those respects not covered by the AIFM Directive.

Following an introductory section describing the conditions for the Inquiry and its work, the report briefly describes the AIFM Directive and current Swedish regulation of the investment fund market (Chapter 2). This chapter also describes the Swedish investment fund market and the various types of funds – in a broad sense – found in it. The Inquiry’s proposals follow in Chapters 3–16

1 Directive 2011/61/EU of the European Parliament and of the Council of 8 June 2011 on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2003/41/EC and 2009/65/EC and Regulations (EC) No 1060/2009 and (EU) No 1095/2010 (OJ L 174, 01.07.2011, p. 1, Celex 32011L0061).

of the report. The Inquiry’s main proposals and assessments are presented below.

General starting points (Chapter 3)

In this chapter, the Inquiry looks at various basic and essential questions.

It establishes that many parts of the the AIFM Directive require full harmonisation, i.e. the Member States may not introduce more or less stringent rules than those laid down in the Directive and the Commission implementing regulations. However, in some areas the Directive does allow scope for national deviations, e.g. in the case of marketing of AIFs to non-professional investors. The basic premise of the Inquiry is that the provisions introduced in Swedish law should not go further than the AIFM Directive rules without good reason. However, there are strong investor protection grounds for introducing more stringent provisions for AIFMs marketing AIFs to consumers and other non-professional investors.

The Inquiry proposes that the AIFM Directive be implemented via a new legislative act. The terminology in the new act should reflect the terminology in the AIFM Directive, in order to facilitate the application of the implementing regulations and technical standards expected from the European Commission. Terminological consistency will also facilitate the ambition of achieving uniform regulation throughout the European Economic Area (EEA). The Inquiry also proposes that the special funds be regulated in the new act, and that the Investment Funds Act (2004:46) regulate only those funds covered by the UCITS Directive2. These funds are currently known as ‘mutual funds’. The Inquiry proposes that they should instead be known as ‘investment funds’, and that this term should therefore cease to be used as a collective term for different types of funds.

Finally, the chapter proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority, Finansinspektionen, should be the competent authority under the AIFM Directive, i.e. the authority that takes decisions on authorisation for AIFMs and is responsible for super-

2 Directive 2009/65/EC of the European Parliament and of the Council of 13 July 2009 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) (OJ L 302, 17.11.2009, p. 32, Celex 32009L0065), most recently amended by Directive 2010/78/EU of the European Parliament and of the Council (OJ L 331, 15.12.2010, p. 120 Celex 32010L0078).

vising compliance with the provisions introduced based on the Directive.

Scope (Chapter 4)

The AIFM Directive contains a number of new definitions and terms. The most important are alternative investment funds, and managers of such funds. The Inquiry proposes that the definitions and abbreviations of these terms (AIFs and AIFMs) be introduced in the new act. This chapter also looks at exemptions from the scope of application of the act: both those companies and institutions that are wholly exempt, and AIFMs that manage AIFs with an overall asset value below certain thresholds, to which only certain provisions containing minimum registration and information requirements are to be applied.

Authorisation and capital requirements (Chapter 5)

The Inquiry proposes that the new act require AIFMs to be authorised. As a general rule, an AIFM may not be involved in any activities other than AIF management, which means that an investment firm or a bank would not be able to obtain authorisation to manage AIFs. A UCITS-management company can, however, obtain authorisation, under an explicit rule in the AIFM Directive which will be implemented through the new act.

An AIFM may obtain authorisation to offer and conduct discretionary management of investment portfolios and certain related secondary services as an ancillary activity.

The chapter also proposes provisions on what an authorisation application should include, the conditions for granting authorisation and the obligation to report certain changes of activity to Finansinspektionen.

Unlike other securities-related directives (e.g. MiFID3 and the UCITS Directive), the AIFM Directive does not contain any de-

3 Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council of 21 April 2004 on markets in financial instruments amending Council Directives 85/611/EEC and 93/6/EEC and Directive 2000/12/EC of the European Parliament and of the Council and repealing Council Directive 93/22/EEC (OJ L 145, 30.4.2004, p. 1 Celex 32004L0039), most recently amended by Directive 2006/31/EC of the European Parliament and of the Council (OJ L 114, 27.4.2006, p. 60, Celex 32006L0031) and Commission Directive 2006/73/EC of 10 August 2006 implementing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council as

tailed rules on owner assessment. It is an authorisation condition that individuals with qualifying holdings in AIFMs must be suitable, but there are no rules concerning reassessment if there is a change of ownership once the AIFM has already been authorised. The rules on owner assessment in such situations in other legislation aim to protect investors from unsuitable owners gaining influence over activities. The Inquiry therefore proposes that owner assessment provisions corresponding to those currently in place for UCITS, for example, be introduced for AIFMs managing funds that are to be marketed to non-professional investors.

Finally, this chapter proposes that the act contain provisions corresponding to the minimum rules contained in the AIFM Directive on minimum initial capital and own funds during ongoing activities.

Marketing (Chapter 6)

In order for an AIFM to be permitted to market units in an AIF to professional investors it is not enough simply to hold AIFM authorisation. The AIFM must also notify the competent authority in its country of which funds are to be marketed. The Inquiry proposes that the term ‘marketing’ be defined in the new act, and that the act contain provisions concerning obligations to notify Finansinspektionen.

Different rules for different categories of investors (Chapter 7)

The AIFM Directive rules on authorisation and cross-border activities concern AIFMs managing AIFs that are to be marketed to professional investors. For example, as long as AIFs are only to be marketed to professional investors, AIFMs have the right to market funds in EEA countries other than their own following a relatively simple notification procedure. However, the AIFM Directive allows national rules with stricter requirements if funds are to be marketed to non-professional investors. Such stricter requirements must nonetheless be the same for domestic AIFMs and AIFs as for those from other EEA countries.

regards organisational requirements and operating conditions for investment firms and defined terms for the purposes of that Directive (OJ L 241, 2.9.2006, p. 26, Celex 32006L0073).

In this light, it is proposed that the current rules for special funds remain largely unchanged. The Inquiry also proposes, as a general rule, that specific requirements be placed on AIFs that are not special funds if they are to be marketed to non-professional investors. Under the Inquiry’s proposals, units of such AIFs should be admitted to trading on a regulated market, either as fund units or as shares. The aim is to set requirements on liquidity, i.e. investors’ ability to transform their fund units into cash, that are equal to the liquidity requirements that apply to special funds, in that it must be possible to redeem such funds. Furthermore, the Inquiry proposes that there must be a fact sheet containing an easily understandable summary of the basic information needed by investors to assess the fund and the risks associated with investing in it. In form and content, this fact sheet should correspond to those required for special funds and, as for special funds, should be made available to investors in good time before agreements to purchase fund units are entered into.

The Inquiry also proposes that the provisions concerning registration requirements and certain disclosure obligations, which apply to AIFMs managing portfolios of AIFs whose assets under management in total do not exceed certain thresholds, should not apply to managers of special funds, regardless of the investor category to which they are marketed. Nor should these provisions apply to AIFMs managing AIFs other than special funds, if these are to be marketed to non-professional investors.

This chapter also proposes relaxing aspects of the disclosure requirement for managers of special funds, if they are marketed only to professional investors. This is considered to be justified on grounds of competitive neutrality.

Rules for conducting activities (Chapter 8)

The AIFM Directive contains a number of rules concerning how AIFMs conduct their activities. This chapter looks at provisions on conflicts of interest, relations with prime brokers, remuneration systems, risk management, financial leverage, liquidity management and securitisation transactions. The chapter also deals with some special rules for AIFMs offering discretionary management of investment portfolios.

Regarding conflicts of interest, the Inquiry proposes that provisions corresponding to those that apply to UCITS management companies and investment firms concerning the identification and management of conflicts of interest be introduced into the new act.

Under the AIFM Directive, if an AIFM uses a prime broker to fund or act as a counterparty to the AIF transactions in financial instruments, a written contract must be drawn up detailing the relationship and the possibilities for transfer and reuse of the fund’s assets. The Inquiry proposes that such provisions be included in the new act.

It also proposes provisions to the effect that AIFMs must have a structure for remuneration to employees that promotes sound and effective risk management. It is proposed that the Government, or the authority designated by the Government, have the right to issue regulations concerning the design of such remuneration systems. Similar rules are laid down in Finansinspektionen’s regulations for other enterprises in the financial sector, e.g. credit institutions, investment firms and UCITS management companies.

The Inquiry also proposes that AIFMs must have appropriate risk management, and a risk management function that is separate from the manager’s other operational activities. Staff responsible for management and for fund value development must not, for example, be in a position to influence the activities of the risk management function. Specific requirements for monitoring and stress testing of the liquidity risks in each AIF to be managed are also proposed.

Under the Inquiry’s proposals, AIFMs that use financial leverage, i.e. increase an AIF’s exposure to certain assets through loans or derivative instruments, must set limits for the scale of such techniques. The AIFM is responsible for ensuring that these limits are reasonable, and compliance with them. It must also be possible for Finansinspektionen to review these limits if it deems necessary on grounds of systemic risk.

Securitisation transactions mean that a credit institution, for example, pools certain assets and issues corresponding securities. Credit institutions may invest in such securities if the originator, the original lender or the credit institution involved in the emission has retained a financial interest equivalent to at least five per cent. The AIFM Directive contains a similar rule for AIFMs. According to the Directive, the conditions under which an AIF may invest in securitisation transactions should be laid down in delegated acts. The Inquiry therefore proposes only authorisation of the right to

issue regulations, in case future delegated acts do not fully regulate investments in securitisation transactions.

The Inquiry also proposes that AIFMs authorised to manage investors’ portfolios on an individual basis be prohibited from placing such investors’ funds in AIFs managed by the AIFM in question, unless the investors have given prior approval. Furthermore, it is proposed that such activities be covered by the investor compensation contained in the Investor Compensation Act (1999:158).

Organisation, valuation and delegation (Chapter 9)

In this chapter, alongside general provisions stating that AIFMs must have appropriate organisation, sound administrative procedures, satisfactory internal controls, etc., the Inquiry proposes provisions concerning AIFMs’ valuation of assets in the AIFs managed. Firstly, AIFMs must have appropriate and consistent methods to ensure that a correct and independent valuation of the assets in each AIF can take place with a frequency appropriate to the fund’s redemption interval. Secondly, AIFMs must ensure that the valuation is carried out by an independent function: either by an external valuer or by a function within the AIFM that is independent of portfolio management functions.

The Inquiry also proposes provisions concerning delegation. There are rules on delegation, or contracting/outsourcing, for most financial enterprises. In essence, the rules in the AIFM Directive, and the provisions the Inquiry proposes for AIFMs, mean that delegation must be justifiable on objective grounds, that the contractor must be chosen carefully to ensure the AIFM that the contractor is capable of undertaking the task, that activities requiring authorisation may only be delegated to contractors with the necessary authorisation, that possible conflicts of interest must be dealt with and that scrutiny by Finansinspektionen may not be impaired. Delegation of tasks must also be notified to Finansinspektionen. Further provisions are proposed for AIFMs to the effect that portfolio management or risk management may not be delegated to the AIF’s depository.

Depositories (Chapter 10)

As for every investment fund, for every AIF there must be a depository that holds the fund’s assets or, in the case of assets that cannot be held in custody, checks that the fund owns the assets. The Inquiry proposes provisions concerning both who can be a depository and what a depository must do. The provisions concerning the custody of assets, or checks of ownership rights, by depositories will be supplemented in future implementing regulations. Alongside these tasks, depositories exercise a control function and must ensure that shares are sold and redeemed in accordance with the law and the AIF rules, and that valuations are undertaken correctly. Supplementary rules on this will also be laid down in future implementing regulations.

This chapter also proposes provisions on the liability of depositories. No changes are proposed to the current regulations concerning depositories for special funds, but the Inquiry proposes that depositories for other AIFs be made liable for controls in the custody of financial instruments, and also in cases of negligence.

Disclosure requirement and reporting to competent authorities (Chapter 11)

The rules in the AIFM Directive concerning annual reports for all AIFs and information to investors is largely reminiscent of the provisions governing annual reports and information brochures for investment funds. In this chapter, the Inquiry proposes provisions concerning the contents of annual reports and information brochures for AIFs. These provisions would apply to all AIFs, including special funds and other AIFs that are marketed to non-professional investors. However, in addition to this disclosure requirement, a fact sheet would also be required for funds that are marketed to non-professional investors (see also Chapter 7).

The Inquiry also proposes provisions concerning AIFMs’ obligation to regularly inform Finansinspektionen of, for example, on which markets and with what assets AIFs are trading and what illiquid assets are in the funds. Detailed requirements concerning what information must be submitted and how often will be found in future implementing regulations.

Control over non-listed companies and issuers (Chapter 12)

In this chapter, the Inquiry proposes provisions to the effect that AIFMs that acquire control over a non-listed company must submit certain information to Finansinspektionen, the company and investors. According to the AIFM Directive, control over a nonlisted company means that an AIFM, alone or together with other funds, holds more than 50 per cent of the voting rights. If this occurs, the AIFM must inform Finansinspektionen and the company, and refrain from taking measures that might mean that the company is stripped of its assets. The same applies if AIFMs acquire control over an issuer, i.e. a company registered in the EEA and in which shares are listed for trading on a regulated market.

This chapter also proposes provisions to the effect that if an AIF acquires or transfers shares in a non-listed company such that its holdings exceed certain thresholds, the AIFM must inform Finansinspektionen.

Cross-border activities (Chapter 13)

The provisions in the AIFM Directive concerning cross-border activities are largely drafted like corresponding rules in other securities-related directives (e.g. the UCITS Directive and MiFID). Those wishing to operate across national borders must notify the competent authority in their home country, which in turn will pass on the notification to the competent authority in the country where the activities are to be operated (the host country). However, the AIFM Directive is complicated by the fact that special rules are permitted if AIFs are to be marketed to non-professional investors. The matter is further complicated by the rules on cross-border activities concerning funds and managers established outside the EEA (third countries).

The Inquiry proposes that rules on management and marketing passports be implemented through provisions on notification of cross-border marketing and management in those situations where both the AIFM and the AIF are EEA-based.

The chapter also proposes provisions for situations where the AIF or the AIFM, or both, are established outside the EEA. In such cases, activities are dependent on authorisation from Finansinspektionen. However, this is a national regulation and does not mean

that the AIFM can, based on its authorisation in Sweden, operate activities in other EEA countries in the same way as under the provisions on management and marketing passports. These national provisions on authorisation will have to be repealed some time after 2015 if the Commission decides that the rules in the AIFM Directive concerning a harmonised passport regime are to be applicable for third country situations.

This chapter also deals with the rules in the AIFM Directive that may apply in the future to third country situations. In brief, these rules mean that an AIFM established outside the EEA could obtain authorisation in an EEA country (Member State of reference). The AIFM would then have, in principle, the same freedom to operate activities in the EEA as an EEA-based AIFM. The same applies to AIFMs established in the EEA managing non-EEA AIFs. If and when these rules will begin to apply depends, however, on Commission decisions expected some time after 2015. By that time, Esma will have assessed how the rules on management and marketing passports have worked and the Commission can then decide whether the rules in the AIFM Directive concerning harmonisation of third country situations should be applied. The Inquiry therefore proposes that these rules not be introduced in the Swedish act yet. Instead, the proposals made can form the basis of a legislative proposal if and when the Commission takes its decision.

Supervision and sanctions etc. (Chapter 14)

The rules in the AIFM Directive concerning supervision, the powers of the competent authorities and sanctions largely correspond to the rules on supervision and sanctions in the UCITS Directive and MiFID. In this respect, the Inquiry proposes provisions on supervision and intervention corresponding to Chapters 10 and 12 of the Investment Funds Act.

The chapter also proposes rules on appeals against decisions taken by Finansinspektionen.

The AIFM Directive contains rules to the effect that a competent authority can refer matters to Esma in some cases, e.g. in case of disagreement between the competent authorities in different countries. The Inquiry proposes a provision to this effect.

The impact of the proposals on tax controls (Chapter 15)

This chapter establishes that the Inquiry’s proposals do not affect the application of tax regulations for funds, as the implementation of the AIFM Directive does not affect the legal structure of the funds – an AIF in the form of a limited company is a limited company and an AIF in the form of a special fund is a contractual fund – even after the implementation of the AIFM Directive. However, certain changes of a technical-legislative nature are proposed so that the scope of the Coupon Tax Act and the obligation to provide statements of income etc. remain unchanged.

Entry into force and transitional provisions (Chapter 16)

The Inquiry proposes that the new act come into force on 22 July 2013. Certain transitional provisions are proposed to give the companies concerned time to adapt to the new regulations, and make it easier for companies authorised under the Investment Funds Act or Securities Market Act that need to switch to authorisation under the new act.

Consequences of the proposals

The implementation of the AIFM Directive will bring a number of changes to the existing regulatory framework. These changes will entail increased costs for AIFMs, depositaries and Finansinspektionen. The changes will be more drastic for some companies, those that are not currently subject to supervision, than for others, e.g. investment firms and UCITS management companies, which are already subject to supervision.

Författningsförslag

1. Förslag till lag (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder samt hur deras verksamhet ska bedrivas.

Lagen är indelad i 17 kap. Dessa är - lagens innehåll, definitioner och tillämpningsområde (1 kap.), - registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

- tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), - svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), - utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.), - svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), - startkapital och kapitalbas (7 kap.), - skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), - förvaringsinstitut (9 kap.), - informationskrav (10 kap.), - särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

- särskilt om specialfonder (12 kap.), - särskilt om prövningen av ägares lämplighet (13 kap.), - tillsyn och myndighetssamarbete (14 kap.), - ingripanden (15 kap.), - bemyndiganden (16 kap.), och - överklagande (17 kap.)

Definitioner

2 § Med alternativ investeringsfond (AIF-fond) avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringsstrategi till förmån för dessa investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)2.

Med EES-baserad AIF-fond avses en AIF-fond som

1. har beviljats tillstånd eller registrerats i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller

2. har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES. En AIF-fond som inte uppfyller villkoren i andra stycket är en

icke EES-baserad AIF-fond.

En AIF-fond ska ha endast en förvaltare.

3 § Med förvaltare av AIF-fonder (AIF-förvaltare) avses juridiska personer, vars verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIFfonder.

En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad AIF-fond, som har tillstånd som AIF-förvaltare.

En extern AIF-förvaltare är en från AIF-fonden fristående juridisk person, som förvaltar fonden och som har tillstånd som AIF-förvaltare.

2 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare.

4 § Med förvaltning av en AIF-fond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning och riskhantering.

5 § Med en AIF-fonds hemland avses

1. det land inom EES i vilket fonden, i enlighet med det landets lagstiftning, först fick sitt tillstånd eller blev registrerad, eller

2. om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, det land inom EES där fonden har sitt stadgeenliga säte eller sitt huvudkontor.

6 § Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

7 § Med en EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land, annat än hemlandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

8 § Med en icke EES-baserad AIF-förvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

9 § Med behörig myndighet avses, i Sverige, Finansinspektionen och, i övrigt, en utländsk myndighet i ett land inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

Med tillsynsmyndighet avses en utländsk myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare och AIF-fonder.

10 § Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande.

Om institutet

1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbet-

ning)3: de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2. är ett värdepappersbolag med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3. ingår i den kategori av institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i deras hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

4. är en sådan enhet som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denna enhet är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över en sådan enhet, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES baserad AIFfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 § I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som avses med arbetstagarrepresentanter enligt definitionen i artikel 2.e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen5,

3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat, EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, (Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29, (Celex 32002L0014).

2. särskild vinstandel (carried interest): en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om finansiella instrument, om emittenten har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och dess aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad

a) för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en utländsk AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad AIF-fond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10. holdingbolag: ett bolag med aktieinnehav i ett eller flera andra bolag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett bolag vilket antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. investeringsfond: detsamma som i 1 kap. 1 § 25 lagen om investeringsfonder,

12. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

13. kontroll: utöver vad som anges i 11 kap., det som avses med ägarkontroll enligt artikel 1 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning6,

14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om investeringsfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

15. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen,

16. matar-AIF-fond: en AIF-fond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan AIF-fond (mottagar-AIF-fond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagar-AIF-fond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagar-AIF-fond,

17. mottagar-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med punkt 16,

18. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1594),

19. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om investeringsfonder, varvid det som där föreskrivs om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

20. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

21. primärmäklare (prime broker): kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller utföra transaktioner med finansiella instrument som motpart, och som även kan tillhandahålla

6 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

22. professionell investerare: en sådan investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

23. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

24. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och

26. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Lagens tillämpningsområde

12 § Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som har tillstånd att förvalta en eller flera AIF-fonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

Undantag

13 § Denna lag ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare är AIF-förvaltaren, dess moderföretag eller dotterföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, under förutsättning att inget av dem är en AIF-fond.

Lagen ska inte heller tillämpas på

1. holdingbolag,

2. tjänstepensionsinstitut, som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut7, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder,

3. överstatliga institutioner och internationella organisationer, i de fall då dessa förvaltar AIF-fonder och i den mån sådana fonder agerar i allmänhetens intresse,

4. nationella centralbanker, nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller andra institut som förvaltar fonder som är anknutna till system för social trygghet och pensionssystem,

5. program för anställdas andelsägande eller sparande, eller

6. specialföretag för värdepapperisering.

2 kap. Registrering vid förvaltning av AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

1 § För förvaltare som förvaltar portföljer av AIF-fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger de tröskelvärden som anges i 2 § tillämpas bara bestämmelserna i detta kapitel, om inte förvaltaren väljer att söka tillstånd som AIF-förvaltare enligt denna lag.

Första stycket gäller inte AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller som avser att marknadsföra AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige.

Tröskelvärden

2 § Bestämmelserna i 3–5 §§ gäller för AIF-förvaltare med portföljer av AIF-fonder

1. vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finansiell hävstång, inte överstiger 100 miljoner euro, eller

2. vars tillgångar inte överstiger 500 miljoner euro, om AIFfondportföljerna består av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i AIF-fonden.

7

EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 (Celex 32003L0041), senast ändrat genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2011/61/EU, EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

Registrering

3 § En AIF-förvaltare som avses i 2 § ska anmäla sig för registrering hos Finansinspektionen. Vid registreringstillfället ska uppgifter om

AIF-förvaltaren samt tilltänkta AIF-fonder och dess investeringsstrategier lämnas till inspektionen.

Underrättelseskyldighet

4 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om de huvudsakliga instrument som AIF-fonderna handlar med samt om AIF-fondernas viktigare exponeringar och största koncentrationer.

Finansinspektionen ska underrättas om AIF-förvaltaren inte längre uppfyller villkoren enligt 2 §.

Tillståndsplikt

5 § En AIF-förvaltare som inte längre uppfyller villkoren i 2 § ska ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 1 §. En sådan ansökan ska göras inom 30 kalenderdagar från den dag då tröskelvärdet överskrids, om inte överskridandet är tillfälligt.

3 kap. Tillstånd för svenska AIF-förvaltare

Tillståndsplikt och tillståndets innebörd

1 § För att förvalta en AIF-fond krävs tillstånd av Finansinspektionen, om inte något annat framgår av denna lag.

Tillstånd att förvalta en AIF-fond ska omfatta portföljförvaltning och riskhantering. I samband med förvaltning av en AIF-fond får AIF-förvaltaren

1. erbjuda och utföra administrativa funktioner och tjänster,

2. utföra verksamhet med anknytning till fondens tillgångar och förvaltning, samt

3. marknadsföra andelar eller aktier i fonden. En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt någon annan verksamhet än vad som anges i andra stycket. En extern AIF-förvaltare får dock utföra sidotjänster enligt 2 §, samt förvalta en investeringsfond om

tillstånd för sådan förvaltning har getts enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Sidoverksamhet

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En förvaltare med tillstånd till diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får, efter tillstånd av Finansinspektionen

1. förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet

3. ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument, och

4. lämna investeringsråd. Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 1, 9–12, 14, 19–23, 26, 27, 34 §§ och 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från förvaltarens egna tillgångar.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Finansinspektionen ska ge en AIF-förvaltare med stadgeenligt säte i Sverige tillstånd enligt 1 § om

1. förvaltaren har sitt huvudkontor i Sverige,

2. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,

3. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över AIF-förvaltarens ledning,

4. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

5. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Om tillståndet avser förvaltning av en specialfond ska, utöver vad som anges i första stycket, de villkor som följer av 12 kap. 5 och 13 §§ vara uppfyllda.

4 § En AIF-förvaltare som är ett aktiebolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör. Andra AIFförvaltare ska ha en ledning som består av minst tre personer.

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

5 § En ansökan om tillstånd enligt 1 § ska innehålla

1. uppgifter om vilka som ingår i ledningen för AIF-förvaltaren,

2. en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

3. en verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruktur,

4. information om AIF-förvaltarens

a) ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och

b) rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15–18 §§,

5. information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

6. uppgift om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, i de fall den förvaltade fonden är en matar-AIF-fond,

7. fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

8. rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, samt

9. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §. Om verksamheten avser förvaltning av specialfonder ska ansökan också innehålla ett faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Om AIF-förvaltaren har getts tillstånd att förvalta en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, behöver en ansökan enligt första stycket inte innehålla sådan information som har lämnats in i det tidigare ansökningsärendet, om dessa uppgifter fortfarande är aktuella.

6 § Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar om tillstånd, samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om AIF-förvaltaren

1. är eller kan förväntas bli dotterföretag till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2. är eller kan förväntas bli dotterföretag till moderföretaget till en AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet, eller

3. kontrolleras eller kan förväntas komma att kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

7 § Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av förvaltarens verksamhet.

8 § Finansinspektionen ska inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader.

AIF-förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Vid tillämpningen av första stycket ska ansökan anses fullständig när AIF-förvaltaren har lämnat in det som anges i 5 § första stycket 1–3, 4 a, 5 och 6. I de fall tillståndsansökan gäller förvaltning av en specialfond anses ansökan fullständig först när även fondbestämmelserna för AIF-fonden har lämnats in.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 § har getts. Om ansökan behöver kompletteras med det som anges i 6 § första stycket 4 b eller 7–9, får verksamheten inledas tidigast en månad efter det att de saknade uppgifterna har lämnats in.

Tillståndets omfattning

9 § Av tillståndet ska omfattningen av AIF-förvaltarens rätt att förvalta AIF-fonder framgå. Tillståndet får ges en begränsad omfattning i fråga om investeringsstrategier.

Av tillståndet ska framgå om AIF-förvaltaren har getts tillstånd för sidoverksamhet enligt 2 §.

Väsentliga ändringar

10 § En AIF-förvaltare som avser att genomföra väsentliga ändringar avseende sin verksamhet eller organisation ska anmäla detta till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska inom en månad från mottagandet av anmälan lämna besked till AIF-förvaltaren om ändringarna inte godtas eller föranleder en begränsning av tillståndets omfattning. Om det finns särskilda skäl får tiden förlängas med en månad. Förvaltaren ska underrättas om förlängningen.

Ändringarna får genomföras om Finansinspektionen inte motsätter sig dessa inom den tid som anges i andra stycket.

4 kap. Svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska underrätta

Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, eller

2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES. AIF-förvaltaren ska se till att andelar eller aktier i AIF-fonden inte marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige samt fastställa och vidta åtgärder som förhindrar sådan marknadsföring.

2 § Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder samt vissa matar-AIF-fonder till professionella investerare

3 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad AIF-fond, eller

2. matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land, där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd ska ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

4 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till ickeprofessionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får en förvaltare som avses i första stycket marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare här i landet.

Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, och

1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES eller i en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserade, ska dessutom 3 § andra och tredje styckena tillämpas.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i andra–fjärde styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Underrättelse om marknadsföring

5 § En underrättelse om marknadsföring till professionella investerare av andelar eller aktier i en AIF-fond ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om vilket som är fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om att marknadsföra en matar-AIF-fond,

5. informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

6 § Finansinspektionen ska senast 20 dagar efter mottagandet av en fullständig underrättelse enligt 5 § meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Marknadsföringen får hindras bara om förvaltaren eller dess förvaltning av AIF-fonden inte uppfyller villkoren i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten.

Marknadsföringen får påbörjas från och med dagen för Finansinspektionens meddelande enligt första stycket att så får ske.

Om AIF-fonden har ett annat land inom EES än Sverige som hemland, ska Finansinspektionen lämna information till de behöriga myndigheterna i det landet om att marknadsföring av fondens andelar eller aktier får påbörjas här i landet.

Väsentliga ändringar

7 § En AIF-förvaltare som avser att göra väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren om att ändringen inte får genomföras.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

EES-baserade AIF-förvaltare

Förvaltning av en AIF-fond som hör hemma i Sverige

1 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EU) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20108och omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

8 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

Verksamheten får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

Särskilt om förvaltning av en specialfond

2 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finansinspektionen.

Tillstånd ges i form av godkännande av fondens fondbestämmelser. Tillstånd ska ges om

1. Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har mottagit en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, och

2. förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet.

Vid prövningen enligt andra stycket ska 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Det som där anges om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

3 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad AIF-fond.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd

som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

4 § Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

5 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad AIF-fond, eller

2. matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land där AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven enligt bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

6 § En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som i sitt hemland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får marknadsföra andelar i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får förvaltaren marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIFfonder till icke-professionella investerare här i landet. Tillstånd ska ges om förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna och

1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

För tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare här i landet av andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond eller en matar-AIF-fond vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad ska, utöver vad som anges i andra stycket, även villkoren i 4 § andra och tredje styckena vara uppfyllda.

Tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i första–tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

7 § Verksamhet enligt 1–3, 5 och 6 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och, vid förvaltning av en specialfond, 12 kap. I fråga om verksamhet som bedrivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 20–22 och 24 §§ tillämpas. För förvaringsinstitut till AIFfonder som förvaltas enligt denna paragraf tillämpas 9 kap.

Väsentliga ändringar

8 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdland om ändringen.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Icke EES-baserade AIF-förvaltare

Marknadsföring av AIF-fonder i Sverige

9 § En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad AIF-fond till professionella investerare i Sverige. Tillstånd ska ges om

1. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 10 kap. 1 och 4–10 §§, 14 kap. 2, 3, 5 och 6 §§ samt 11 kap.,

2. det finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och, å andra sidan, tillsynsmyndigheten för den icke EES-baserade AIFförvaltaren, den behöriga myndigheten för en EES-baserad AIFfond eller tillsynsmyndigheten för en icke EES-baserad AIF-fond, och

3. det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF-fond får, efter tillstånd av Finansinspektionen, riktas även till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver vad som anges i första stycket 2 och 3, att

1. det finns skäl att anta att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. förvaltaren i sitt hemland driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn,

3. förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in aktier eller andelar i fonden och göra utbetalningar till investerarna, och

4. AIF-fonden

a) omfattas av en reglering i sitt hemland som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) är upptagen till handel på en reglerad marknad och det finns ett upprättat faktablad för fonden som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Avser marknadsföringen andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond får tillstånd enligt andra stycket ges även om kraven enligt bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. inte är uppfyllda, om förvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Tillstånd enligt andra stycket får ges utan att villkoren i 1–4 är uppfyllda om det är fråga om marknadsföring av andelar eller aktier i en AIF-fond som avses i 6 § fjärde stycket.

Verksamheten i Sverige får drivas genom att förvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland. Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 8 § tillämpas.

6 kap. Svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands

Förvaltning av en AIF-fond i ett land inom EES

1 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som avses och i vilket land eller vilka länder de ska tillhandahållas.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) ska underrättelsen, utöver vad som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om filialens organisation, adress och ansvariga ledning.

Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas.

Marknadsföring av en AIF-fond i ett annat land inom EES

2 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 §, som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond i ett annat land inom

EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

En underrättelse om marknadsföring av förvaltade AIF-fonder ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. AIF-fondernas fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknadsförs till icke professionella investerare.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 1 § tredje stycket.

Särskilda villkor vid verksamhet över gränserna

3 § Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond krävs att mottagar-AIF-fonden, och dess förvaltare, är EES-baserade.

4 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns skäl att ifrågasätta att AIF-förvaltaren och dess verksamhet kommer att uppfylla villkoren enligt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska inspektionen lämna över underrättelsen med tillhörande handlingar till behörig myndighet i AIF-förvaltarens värdland

1. inom en månad från mottagandet av en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt 1 § andra stycket,

2. inom två månader från mottagandet av en underrättelse om filialverksamhet enligt 1 § tredje stycket, eller

3. inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en underrättelse enligt 2 § andra stycket.

Finansinspektionen ska tillsammans med underrättelsen och tillhörande handlingar även lämna över ett skriftligt intyg om att AIFförvaltaren har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. I intyget ska omfattningen av förvaltarens tillstånd framgå med uppgift om det finns några begränsningar av vilka investeringsstrategier som får användas.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren när inspektionen lämnar över underrättelsen. Förvaltaren får inleda verksamheten från dagen för inspektionens underrättelse.

Om den AIF-fond som ska marknadsföras hör hemma i ett annat land inom EES än Sverige eller AIF-förvaltarens värdland, ska Finansinspektionen även underrätta de behöriga myndigheterna i fondens hemland om den avsedda marknadsföringen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över underrättelsen och tillhörande handlingar, ska inspektionen meddela beslut om det

1. inom två månader från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 1, eller

2. inom en månad från mottagandet av en underrättelse som avses i första stycket 2 och 3.

Väsentliga ändringar

5 § En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse enligt 1 eller 2 § efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter sådan ändring.

Om Finansinspektionen finner att en ändring är godtagbar ska inspektionen utan dröjsmål informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om ändringen.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta förvaltaren om detta.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIF-förvaltare som genomfört väsentliga ändringar i strid mot denna bestämmelse.

Verksamhet i ett land utanför EES

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES men som inte marknadsförs inom EES om

1. det finns skäl att anta att förvaltaren uppfyller samtliga krav och driver verksamheten enligt bestämmelserna i denna lag utom såvitt avser 9 kap. och 10 kap. 4–7 §§, och

2. det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-fonden hör hemma.

Om förvaltaren avser att göra en väsentlig ändring av något som angetts i ansökan om tillstånd, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Förvaltaren ska även underrätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar i handlingar som har lämnats in tillsammans med underrättelsen.

7 kap. Startkapital och kapitalbas

Startkapital

1 § En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 300 000 euro.

En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Kapitalkrav under pågående verksamhet

2 § En AIF-förvaltares kapitalbas får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha enligt 1 §.

3 § En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro, ska utöver det startkapital som anges 1 §, ha ytterligare medel i kapitalbasen.

De ytterligare medel som avses i första stycket ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som AIF-förvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som AIF-förvaltaren förvaltar på uppdrag från någon annan. AIF-förvaltarens kapitalbas, startkapitalet inräknat, behöver dock inte vara högre än 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett land inom EES, eller

2. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte i ett tredjeland, som står under tillsyn som är likvärdig med den som gäller inom EES.

4 § En AIF-förvaltares kapitalbas får, trots vad som anges i 2 och 3 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av dess fasta omkostnader för det föregående året eller, om AIF-förvaltarens verksamhet har pågått kortare tid än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i AIF-förvaltarens verksamhetsplan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet har ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen anser att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet enligt första stycket.

Ett belopp motsvarande kapitalbasen ska investeras i likvida tillgångar och får inte innehålla spekulativa positioner.

5 § För att täcka risker för skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten ska en AIF-förvaltare ha antingen tillräckligt med extra medel i kapitalbasen, eller en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

6 § Med undantag för 4 § tredje stycket och 5 § gäller bestämmelserna i detta kapitel inte för AIF-förvaltare som är fondbolag med tillstånd enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

8 kap. Skydd för investerare och andra rörelseregler

Allmänna krav och principer

1 § Vid utövandet av sin verksamhet ska en AIF-förvaltare, i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

1. handla hederligt, rättvist, professionellt och på ett sätt som bäst gagnar AIF-fonden och dess investerares intressen och upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, samt

2. förfoga över och effektivt använda sig av resurser och rutiner som är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera väl.

Organisatoriska krav

2 § En AIF-förvaltare ska ha tillräckliga resurser för att verksamheten ska fungera väl.

En AIF-förvaltare ska ha sunda rutiner för

1. förvaltning av verksamheten och redovisning,

2. drift och förvaltning av sina informationssystem, och

3. intern kontroll. AIF-förvaltaren ska särskilt - upprätta och tillämpa regler för anställdas personliga transaktioner,

- upprätta och tillämpa regler för investeringar som görs för förvaltarens egen räkning,

- ha rutiner för att kunna säkerställa att varje transaktion som genomförs för en AIF-fonds räkning är möjlig att rekonstruera i efterhand med avseende på ursprung, art, motpart, tidpunkt och plats, samt

- ha rutiner för att säkerställa att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar investeras i enlighet med gällande fondbestämmelser, bolagsordning och lagstiftning.

Likviditetshantering

3 § En AIF-förvaltare ska ha lämpliga system för likviditetshantering och förfaranden för övervakning av likviditetsrisk som gör det möjligt att säkerställa att AIF-fondens likviditetsprofil överensstämmer med dess underliggande skyldigheter. En AIF-förvaltare ska göra regelbundna stresstester av likviditeten i en AIF-fond.

Första stycket gäller inte slutna AIF-fonder utan finansiell hävstång.

En AIF-fonds likviditetsprofil, inlösenpolicy och investeringsstrategi ska vara inbördes överensstämmande.

Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem

4 § En AIF-förvaltare ska ha en riskhanteringsfunktion som är åtskild från förvaltarens operativa enheter.

En AIF-förvaltare ska ha lämpliga riskhanteringssystem som kan identifiera, mäta, hantera och övervaka de risker som är rele-

vanta för AIF-fonden. Riskanteringssystemen ska ses över regelbundet och minst en gång per år.

En AIF-förvaltares riskhanteringsfunktion ska särskilt - tillämpa ett lämpligt dokumenterat förfarande vid investeringar för AIF-fondens räkning som överensstämmer med fondens investeringsstrategi, mål och riskprofil,

- säkerställa att riskerna i varje enskild placering och deras samlade effekt på AIF-fonden fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras och övervakas korrekt, samt

- säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar dess investeringsstrategi och mål så som de kommer till uttryck i fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

Fastställande av en högsta tillåten nivå för finansiell hävstång

5 § En AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar fastställa

1. en högsta tillåtna nivå för sådan hävstång,

2. i vilken utsträckning det finns förfoganderätt över säkerheter, och

3. i vilken utsträckning garantier kan lämnas. De gränser som har fastställts enligt första stycket ska vara rimliga och ska följas av AIF-förvaltaren vid varje tidpunkt.

6 § För att minska systemrisker i det finansiella systemet och för att minska riskerna för störningar på marknaden får Finansinspektionen besluta om

1. begränsningar i den nivå för en AIF-förvaltares användning av finansiell hävstång som har fastställts enligt 5 §, samt

2. andra begränsningar för AIF-fondernas förvaltning. Finansinspektionen ska, innan beslut enligt första stycket meddelas, utbyta information med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och berörda behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

Värdering

7 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar säkerställa att det finns lämpliga och konsekventa förfaranden för en korrekt och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar.

Värdering av tillgångarna i en AIF-fond och beräkningen av nettotillgångsvärdet (NAV) ska göras i enlighet med lagstiftningen i det land där fonden är etablerad och enligt fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

8 § En AIF-förvaltare ska värdera tillgångarna i en AIF-fond och beräkna nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie. Värderingen ska ske med den regelbundenhet som framgår av andra och tredje styckena och minst en gång per år.

För en öppen AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras fortlöpande utifrån vad som är lämpligt med beaktande av fondens tillgångar och dess emissions- och inlösenintervaller.

För en sluten AIF-fond ska en värdering och beräkning enligt första stycket genomföras i samband med en ökning eller minskning av kapitalet i fonden.

Resultaten av en värdering och beräkning enligt första stycket ska delges AIF-fondens investerare i enlighet med vad som följer av fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande.

9 § För fondverksamhet som avser specialfonder gäller, i stället för 8 §, enligt hänvisningen i 12 kap. 7 § vad som följer av 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Värderingsfunktion

10 § En AIF-förvaltares värderingsfunktion får vara internt eller externt organiserad i enlighet med vad som anges i 11 och 12 §§.

Värderingen ska utföras opartiskt och professionellt.

Krav vid intern värdering

11 § Vid intern värdering ska AIF-förvaltarens ersättningssystem och andra åtgärder säkerställa att intressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan på de anställda undviks. Den interna vär-

deringen ska organiseras så att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen.

Krav vid extern värdering

12 § Extern värdering får utföras av en fysisk eller juridisk person som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra personer med nära anknytning till fonden eller förvaltaren.

AIF-förvaltaren ska kunna visa att den externa värderaren

1. omfattas av registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkesetiska regler,

2. kan lämna yrkesmässiga garantier för att värderingen kan utföras effektivt, och

3. har utsetts i enlighet med 14 §. En AIF-fonds förvaringsinstitut får vara extern värderare om utförandet av dess funktion som förvaringsinstitut hålls åtskild från uppgifterna som värderare och att intressekonflikter kan identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

En extern värderare får inte uppdra åt någon annan att utföra värderingen.

13 § Bestämmelser om myndighetskontroll av värderingsfunktionen finns i 14 kap. 7 §.

Ansvar

14 § En AIF-förvaltare ansvarar för att AIF-fondens tillgångar värderas korrekt, för beräkningen av fondens nettotillgångsvärde samt för redovisningen av detta värde.

Oberoende av eventuella överenskommelser i avtal, ska en extern värderare vara ansvarig gentemot AIF-förvaltaren för förluster som förvaltaren åsamkas till följd av att den externa värderaren uppsåtligen eller av oaktsamhet brustit i utförandet av sina uppgifter.

Uppdragsavtal

15 § En AIF-förvaltare får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner om

1. uppdragsavtalet kan motiveras på objektiva grunder,

2. uppdragstagaren är kvalificerad för uppgiften och förfogar över tillräckliga resurser för att utföra den,

3. uppdraget inte hindrar

a) förvaltaren från att handla i investerarnas intresse, eller

b) Finansinspektionens tillsyn över förvaltaren, och

4. AIF-förvaltaren kan övervaka den anförtrodda verksamheten och ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt med omedelbar verkan säga upp avtalet, om det är i investerarnas gemensamma intresse. AIF-förvaltaren ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtalet innan det träder i kraft. Delegering av uppgifter får inte ske i sådan omfattning att AIFförvaltaren inte längre kan anses utgöra AIF-fondens faktiska förvaltare.

Uppdragsavtal avseende portföljförvaltning eller riskhantering

16 § Uppdragsavtal som omfattar portföljförvaltning eller riskhantering får endast ingås

1. med uppdragstagare som har beviljats tillstånd för diskretionär portföljförvaltning eller registrerats som förvaltare av tillgångar och är föremål för tillsyn, eller

2. om Finansinspektionen i förväg har godkänt uppdragstagaren. Om uppdragstagaren inte är etablerad inom EES krävs, utöver villkoren i första stycket, att det finns ett samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i uppdragstagarens hemland.

17 § Ett sådant uppdrag som avses i 16 § får inte ges till AIFfondens förvaringsinstitut eller till någon som institutet delegerat uppgifter.

Om ett sådant uppdrag som avses i 16 § ges till någon vars intressen kan komma i konflikt med AIF-förvaltarens intressen eller med investerarnas gemensamma intresse måste uppdragstagaren

1. hålla portföljförvaltnings- eller riskhanteringsuppgifterna åtskilda från övriga oförenliga uppgifter, och

2. identifiera, hantera och övervaka intressekonflikterna och redovisa dessa för AIF-fondens investerare.

Vidaredelegering

18 § En uppdragstagare får vidaredelegera ett visst arbete och vissa funktioner till någon annan under förutsättning att

1. AIF-förvaltaren på förhand har godkänt en sådan delegering,

2. Finansinspektionen har underrättats innan avtal om vidaredelegering träder i kraft, och

3. uppdragstagaren fortlöpande övervakar de tjänster som tillhandahålls av den som vidaredelegerats uppgifterna.

Vid vidaredelegering gäller 15–17 §§ i fråga om dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Om den som har vidaredelegerats visst arbete eller vissa funktioner i sin tur uppdrar åt någon annan att utföra sådana uppgifter gäller villkoren i första och andra styckena i tillämpliga delar.

Ansvar

19 § Ett uppdragsavtal enligt 15–18 §§ fråntar inte AIF-förvaltaren dess ansvar enligt denna lag.

Uppföranderegler m.m.

Intressekonflikter

20 § En AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa dem som trots detta uppkommer.

En AIF-förvaltare ska ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att AIF-fondens intressen eller dess investerares gemensamma intressen påverkas negativt av intressekonflikter.

En investerare i en AIF-fond får inte ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det inte framgår av fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

21 § Om de åtgärder som AIF-förvaltaren har vidtagit enligt 20 § inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att påverkas negativt, ska förvaltaren tydligt informera investerarna om arten av eller orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför något uppdrag för deras räkning.

En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga de problem som orsakar att investerares intressen kan komma att påverkas negativt.

Primärmäklare

22 § Om en AIF-förvaltare använder sig av en primärmäklares tjänster ska villkoren för samarbetet anges i ett skriftligt avtal. I avtalet ska särskilt anges om det finns möjligheter till överföring av och förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar. Avtalet får inte stå i strid mot AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande och ska innehålla en bestämmelse om att AIF-fondens förvaringsinstitut ska få del av innehållet i avtalet.

Ersättningssystem

23 § En AIF-förvaltare ska ha ett ersättningssystem som främjar en sund och effektiv riskhantering.

Särskilda krav för AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning investeringsportföljer

24 § En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får inte placera en sådan investerares tillgångar i en AIF-fond som förvaltaren direkt eller på någon annans uppdrag förvaltar, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Tystnadsplikt

25 § Enskildas förhållanden till en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Uppgiftsskyldighet

26 § En AIF-förvaltare och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till förvaltaren och institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Om skyldighet för AIF-förvaltare och förvaringsinstitut att lämna uppgifter till överförmyndaren finns bestämmelser i 16 kap. 10 a § föräldrabalken.

9 kap. Förvaringsinstitut

Allmänna bestämmelser om förvaringsinstitut

1 § En AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond som förvaltaren förvaltar se till att ett förvaringsinstitut utses.

Förvaringsinstitutet ska handla hederligt, rättvist, oberoende och professionellt samt uteslutande i AIF-fondens och investerarnas intresse.

2 § Ett förvaringsinstitut ska hålla verksamhet som förvaringsinstitut åtskild från verksamheter som kan komma i konflikt med

AIF-förvaltarens, AIF-fondens eller investerarnas intressen.

Förvaringsinstitutet ska identifiera, hantera och övervaka eventuella intressekonflikter. Sådana konflikter ska redovisas för fondens investerare.

Skriftligt avtal

3 § AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och förvaringsinstitutet ska ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna. I avtalet ska bland annat anges det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet ska kunna utföra sina uppgifter för fondens räkning i enlighet med kraven i denna lag och andra författningar.

EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

4 § Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad AIF-fond ska vara

1. ett kreditinstitut som

a) har stadgeenligt säte inom EES, och

b) har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG,

2. ett värdepappersföretag som

a) har stadgeenligt säte inom EES,

b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning)9, och

c) har beviljats tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet sidotjänster för förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i det direktivet, eller

3. andra institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i AIF-fondens hemland.

Icke EES-baserade AIF-fonders förvaringsinstitut

5 § Som förvaringsinstitut för icke EES-baserade AIF-fonder kan utses kreditinstitut eller annan enhet av samma slag som anges i 4 § första stycket 1 och 2 utan att villkoren däri är uppfyllda, under förutsättning att förvaringsinstitutet uppfyller kraven i 6 §.

Ett förvaringsinstitut enligt första stycket ska vara etablerat i det tredjeland där AIF-fonden är etablerad eller i hemlandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden.

9 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex32010L0078).

Särskilda krav på förvaringsinstitut utanför EES

6 § Ett utsett förvaringsinstitut som är etablerat utanför EES ska vid varje tidpunkt

1. omfattas av effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, och effektiv tillsyn av verksamheten med samma verkan som unionsrätten, och

2. enligt avtal vara ansvarigt gentemot AIF-fonden eller dess investerare i enlighet med 17–20 §§ samt uttryckligen utfästa sig att uppfylla villkoren i 13–16 §§.

Mellan det land där förvaringsinstitutet är etablerat och de länder inom EES där den icke EES-baserade AIF-fondens aktier eller andelar avses att marknadsföras samt, i förekommande fall, AIF-förvaltarens hemland ska det fortlöpande finnas

1. en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, och

2. en skriftlig överenskommelse mellan ländernas behöriga myndigheter om samarbete och informationsutbyte.

Landet där förvaringsinstitutet är etablerat ska också ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förvaringsinstitut för vissa typer av slutna AIF-fonder

7 § För en AIF-fond får till förvaringsinstitut utses andra än sådana som anges i 4 och 5 §§, om

1. investerarna saknar rätt till inlösen under fem år från den första investeringen, och

2. fonden enligt sin investeringsstrategi

a) generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring, eller

b) generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

En fysisk eller juridisk person får utses till förvaringsinstitut för sådana AIF-fonder som avses i första stycket om

1. funktionen som förvaringsinstitut utgör en del av den fysiska eller juridiska personens yrkes- eller affärsverksamhet för vilken gäller

registreringsskyldighet enligt lag, andra författningar eller yrkesetiska regler, och

2. det finns finansiella och yrkesmässiga garantier för att relevanta förvaringsinstitutsuppgifter och därmed förenade åtaganden kan utföras på ett effektivt sätt.

Begränsningar på grund av intressekonflikter

8 § En AIF-förvaltare får inte utses som förvaringsinstitut.

Första stycket gäller även för en primärmäklare som verkar som motpart till en AIF-fond för vilken den är primärmäklare, om inte verksamheten som förvaringsinstitut hålls åtskild från tillhandahållandet av tjänster i egenskap av primärmäklare. En sådan mäklare ska dessutom ha rutiner för att kunna identifiera, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutets uppgifter

Övervakning av penningflöden

9 § Förvaringsinstitutet har till uppgift att övervaka AIF-fondens penningflöden.

Förvaringsinstitutet ska särskilt se till att betalningar som mottagits från investerare och alla likvida medel i AIF-fonden bokförs på likvidkonton som har öppnats i AIF-fondens namn eller i AIFförvaltarens eller förvaringsinstitutets namn för fondens räkning.

Likvidkonton enligt första stycket ska öppnas hos sådana enheter som avses i artikel 18.1.a–c i kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet10. Likvidkonton får även öppnas hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader där sådana konton krävs, om enheten är föremål för effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten, som har samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt och i enlighet med principerna i artikel 16 i nämnda direktiv.

10 EUT L 241, 2.9.2006, s. 26 (Celex 32006L0073).

Om likvidkontot har öppnats i förvaringsinstitutets namn för AIF-fondens räkning får medel som tillhör förvaringsinstitutet eller sådana enheter som avses i andra stycket inte finnas på samma konto.

Förvaring av AIF-fondens tillgångar

10 § Förvaringsinstitutet ska

1. depåförvara

a) alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som har öppnats hos förvaringsinstitutet, och

b) alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet, samt

2. kontrollera AIF-förvaltarens, för AIF-fondens räkning, eller AIF-fondens äganderätt till övriga tillgångar samt föra och hålla ett uppdaterat register över dem.

Förvaringsinstitutet får inte utan godkännande av AIF-förvaltaren eller AIF-fonden förfoga över de tillgångar som avses i första stycket.

11 § För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 1 ska förvaringsinstitutet se till att alla finansiella instrument registreras på ett separat konto hos institutet i AIF-fondens namn, eller i AIFförvaltarens namn för fondens räkning, och i enlighet med principerna i artikel 16 i kommissionens direktiv 2006/73/EG.

För att fullgöra sina uppgifter enligt 10 § första stycket 2 ska förvaringsinstitutet lägga uppgifter eller handlingar från AIF-förvaltaren eller AIF-fonden samt andra tillgängliga handlingar till grund för sin bedömning av äganderätten till tillgångarna.

Förvaringsinstitutets övriga uppgifter

12 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 9 och 10 §§, verkställa AIF-förvaltarens instruktioner, om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller annan författning, fondbestämmelserna eller bolagsordningen, samt se till att

1. försäljning, emission, återköp, inlösen och makulering av andelar eller aktier i AIF-fonden genomförs enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den

X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

2. värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden beräknas enligt denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen,

3. ersättningar för transaktioner som berör en AIF-fonds tillgångar betalas in till fonden utan dröjsmål, och

4. AIF-fondens intäkter används enligt bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, fondbestämmelserna eller bolagsordningen.

Uppdragsavtal

13 § Förvaringsinstitutet får inte uppdra åt annan att utföra andra förvaringsinstitutsfunktioner än förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 §.

Delegering enligt första stycket förutsätter att förvaringsinstitutet

1. kan visa att det finns ett objektivt skäl för delegering av uppgifterna och att avsikten inte är att kringgå kraven i denna lag eller annan författning,

2. har handlat professionellt vid valet av uppdragstagare, och

3. regelbundet övervakar uppdragstagaren och dennes rutiner avseende delegerade uppgifter.

Övriga villkor för uppdragsavtal

14 § Förvaringsinstitutet ska, utöver vad som anges i 13 § och, om inget annat följer av 15 §, förvissa sig om att uppdragstagaren

1. har den struktur och den sakkunskap som krävs i förhållande till uppdraget,

2. omfattas av en effektiv reglering, inbegripet minimikapitalkrav, avseende depåförvaringsuppgifter, effektiv tillsyn över verksamheten i den berörda jurisdiktionen och regelbunden extern granskning för att säkerställa att de finansiella instrumenten finns i uppdragstagarens besittning,

3. håller de anförtrodda tillgångarna åtskilda från egna och andras tillgångar så att de alltid går att identifiera,

4. använder AIF-fondens tillgångar endast om AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett sitt godkännande och efter anmälan till förvaringsinstitutet, samt

5. uppfyller de allmänna skyldigheter och respekterar de förbud som anges i 1, 2, 10 och 11 §§.

Särskilda bestämmelser vid uppdragsavtal avseende depåförvaringsuppgifter utanför EES

15 § Om lagstiftningen i ett land utanför EES kräver att vissa finansiella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns någon sådan enhet som uppfyller kraven i 14 § 2, får förvaringsinstitutet ändå uppdra depåförvaringsfunktioner åt enheten. Detta får dock ske endast i den omfattning som är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och endast så länge det inte finns lokala enheter som uppfyller dessa krav.

För delegering enligt första stycket krävs dessutom att

1. AIF-fondens investerare dessförinnan har informerats om att delegeringen är nödvändig enligt tredjelandets lagstiftning och om de omständigheter som motiverar delegeringen, och

2. AIF-förvaltaren eller fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet.

Vidaredelegering

16 § En uppdragstagare får vidaredelegera uppgifter enligt 13 §, om samtliga villkor som uppställs för förvaringsinstitutets delegering är uppfyllda. I sådant fall ska även det som anges i 17–20 §§ gälla i förhållande till dem som har delegerats respektive vidaredelegerats uppgifter.

Ansvar vid förlust av finansiella instrument som depåförvaras

17 § Om förvaringsinstitutet eller dess uppdragstagare har förlorat finansiella instrument som depåförvarats enligt 10 § första stycket 1, ska institutet utan onödigt dröjsmål återlämna finansiella instrument

av identisk typ eller ett belopp motsvarande värdet till AIF-fonden eller dess förvaltare för fondens räkning.

Förvaringsinstitutet är inte ansvarigt enligt första stycket om institutet kan visa att förlusten är orsakad av en yttre händelse utanför institutets rimliga kontroll, och vars konsekvenser var omöjliga att undvika trots vidtagande av alla rimliga ansträngningar. Förvaringsinstitutet är inte heller skadeståndsskyldigt om förutsättningarna enligt 20 eller 21 § är uppfyllda.

Ansvar för övriga skador

18 § Om AIF-fonden eller dess investerare tillfogats annan skada än sådan som avses i 17 § genom att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska institutet ersätta skadan.

19 § Ett uppdrag åt annan att utföra förvaring av tillgångar och kontroll av äganderätten enligt 10 § fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag. Detta gäller även om uppdragstagaren har vidaredelegerat uppgiften.

Ansvarsbefrielse

20 § Trots vad som anges i 19 § får förvaringsinstitutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvarats av en uppdragstagare, om förvaringsinstitutet kan visa att

1. samtliga krav för delegering enligt 13 och 14 §§ är uppfyllda,

2. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren, och

3. det finns ett skriftligt avtal mellan institutet och AIF-förvaltaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter, och fastställer ett objektivt skäl för, ansvarsbefrielse för institutet.

21 § Om förvaringsinstitutet har delegerat depåförvaringsuppgifter enligt 15 § får institutet befrias från ansvar för förlust av finansiella instrument, om

1. AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning uttryckligen tillåter en sådan ansvarsbefrielse,

2. AIF-fondens investerare, innan de gjorde sin investering, har blivit korrekt informerade om möjligheten till och förutsättningarna för en sådan ansvarsbefrielse,

3. AIF-förvaltaren eller AIF-fonden har gett instruktioner till förvaringsinstitutet om att delegera depåförvaringen av de finansiella instrumenten till en lokal enhet i tredjelandet,

4. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och AIF-förvaltaren eller AIF-fonden som uttryckligen tillåter en sådan befrielse, och

5. det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och uppdragstagaren som uttryckligen överför ansvaret till uppdragstagaren och gör det möjligt för AIF-förvaltaren eller AIF-fonden, eller institutet för deras räkning, att framställa krav mot uppdragstagaren för förlust av finansiella instrument.

Ansvar för förvaringsinstitut för specialfonder

22 § För förvaringsinstitut för specialfonder gäller, i stället för vad som anges i 17–21 §§, att om en fondandelsägare eller en AIF-förvaltare tillfogats skada genom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna ska institutet ersätta skadan.

Förvaringsinstitutets informationsskyldighet

23 § På begäran av sina behöriga myndigheter ska ett förvaringsinstitut lämna all information som institutet har fått vid utförandet av förvaringsuppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter kan behöva. Förvaringsinstitutets behöriga myndigheter ska utan dröjsmål lämna den mottagna informationen till fondens och förvaltarens behöriga myndigheter.

10 kap. Informationskrav

Informationsbroschyr

1 § För varje EES-baserad AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om

1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa kan ändras,

2. var mottagar-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en matar-AIF-fond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om AIF-fonden är en fond-i-fond,

3. de tillgångsslag vilka fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång,

4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden,

5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer,

6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel för att täcka eventuella skadeståndsanspråk i enlighet med 7 kap. 5 §,

7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner,

8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden,

9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier,

10. avgifter och andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare,

11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden,

12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden,

13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 8 och 9 §§ lämnas,

14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, samt

15. historisk avkastning. För en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet.

Faktablad

2 § För AIF-fonder som en AIF-förvaltare marknadsför i Sverige till icke-professionella investerare ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma AIF-fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Av faktabladet ska AIF-fondens rättsliga ställning framgå. Om faktablad inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Tillhandahållande av information om AIF-fonder som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare

3 § Informationsbroschyren och faktabladet ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som marknadsförs i Sverige till icke-professionella investerare. Denne ska, med undantag för de fall som avses i 8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, även utan begäran tillhandahållas faktabladet i god tid innan avtal ingås.

Om AIF-förvaltaren genom marknadsföring erbjuder allmänheten att köpa aktier eller andelar i en AIF-fond som avses i första stycket, ska det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

Årsberättelse

4 § En AIF-förvaltare ska inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår tillhandahålla en årsberättelse för varje

1. EES-baserad AIF-fond som förvaltaren förvaltar, och

2. AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES. Årsberättelsen ska på begäran lämnas till fondens investerare. Årsberättelsen ska göras tillgänglig för Finansinspektionen och, om

fondens hemland inte är Sverige, den behöriga myndigheten i AIFfondens hemland.

En AIF-förvaltare som förvaltar en AIF-fond som omfattas av ett krav på att offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG11, ska på begäran av AIF-fondens investerare lämna den kompletterande information som anges i 5 §, om den inte redan framgår av årsredovisningen.

5 § Årsberättelsen ska innehålla

1. en balansräkning eller motsvarande,

2. en resultaträkning eller motsvarande,

3. en verksamhetsberättelse,

4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas i informationsbroschyren enligt 1 §, och

5. information om ersättningar. Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med

1. bestämmelserna om redovisning i AIF-fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad AIF-fond, i det land där fonden är etablerad, samt

2. AIF-fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande.

6 § Information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 ska innehålla

1. det sammanlagda ersättningsbeloppet till anställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal ersättningsmottagare, samt

2. totalt ersättningsbelopp till verkställande ledning och anställda som väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

Om AIF-fonden har betalat ut särskilda vinstandelar till AIFförvaltaren ska information och beloppsuppgifter avseende de särskilda vinstandelarna lämnas.

11 EUT L 390, 31.12.2004 s. 38 (Celex 32004L0109).

7 § AIF-förvaltarens eller AIF-fondens revisorer ska granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen. Granskningen ska utföras av någon med behörighet att utföra revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning12. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, ska i sin helhet återges i årsberättelsen.

Revisionen av räkenskaperna i årsberättelsen för en icke EESbaserad AIF-fond får utföras i enlighet med internationella revisionsstandarder som är tillämpliga i det land där fonden är etablerad.

Information om förvaringsinstitutets ansvar

8 § En AIF-förvaltare ska informera investerare innan de investerar i en AIF-fond, om det finns avtal genom vilket förvaringsinstitutet har friskrivit sig från ansvar för förlust av finansiella instrument som depåförvaras av tredje part.

En AIF-förvaltare ska utan dröjsmål informera investerare om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

Information om risk och likviditetshantering

9 § En AIF-förvaltare ska för varje EES-baserad AIF-fond som

AIF-förvaltaren förvaltar och för varje AIF-fond som förvaltaren marknadsför inom EES regelbundet lämna information till investerarna om

1. andelen illikvida tillgångar i fonden,

2. förändringar i fondens likviditetshantering, och

3. fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som tillämpas.

12 EUT L 157, 9.6.2006, s. 87 (Celex 32006L0043).

Information om finansiell hävstång

10 § En AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade AIF-fonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför

AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan AIF-fond regelbundet lämna information till investerarna om

1. det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden använt,

2. förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som förvaltaren får använda för fondens räkning, samt

3. rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har lämnats enligt ordningen för finansiell hävstång.

11 kap. Särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter

Kontroll över onoterade företag och emittenter

1 § En AIF-fond har kontroll över ett onoterat företag om AIFfonden innehar mer än 50 procent av rösterna i företaget.

Vid beräkningen av AIF-fondens innehav ska, förutom innehav i fonden, räknas med aktieinnehav

1. i andra AIF-fonder som förvaltas av samma AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan fonderna avseende kontrollen av företaget,

2. i AIF-fonder som förvaltas av andra AIF-förvaltare, om det finns en överenskommelse mellan dem och en eller flera av AIFförvaltarens fonder avseende kontrollen av företaget,

3. i företag som kontrolleras av en AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar, och

4. av andra, fysiska eller juridiska personer, som innehar aktierna i eget namn men som agerar för AIF-fonden eller ett företag som kontrolleras av fonden.

Beräkningen av rösträttsandelen ska ske med utgångspunkt i alla aktier som det onoterade företaget har gett ut, även om rösträtten för vissa aktier inte kan utövas.

2 § En AIF-fond har kontroll över en emittent med säte i Sverige om

AIF-fonden innehar tre tiondelar av röstetalet för samtliga aktier.

Vid beräkningen av innehavet ska 1 § andra och tredje styckena tillämpas.

För emittenter med säte i en annan medlemsstat ska definitionen av kontroll i den medlemsstatens lag gälla.

3 § Bestämmelserna i detta kapitel om kontroll över onoterade företag ska inte tillämpas på innehav i företag som är

1. små eller medelstora företag i den mening som avses i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, eller

2. specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller administrera fastigheter.

4 § En AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen, om förvärv eller överlåtelser av aktier i ett onoterat företag leder till att andelen rösträtter som innehas av en AIF-fond som förvaltaren förvaltar överskrider eller underskrider tröskelvärdena 10, 20, 30, 50 och 75 procent.

5 § Om förvärv eller överlåtelser i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar leder till att fonden ensam eller tillsammans med andra, enligt 1 § andra stycket, fått kontroll över ett onoterat företag, ska förvaltaren underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare.

En sådan underrättelse ska innehålla information om andelen rösträtter som förvaltaren kontrollerar och om hur rösträtterna förvärvades, vilka tidigare aktieägare som varit involverade i transaktionen, vilka fysiska eller juridiska personer som utövat rösträtten samt eventuella överlåtelsekedjor. Underrättelsen ska även ange datum för när kontrollen förvärvades.

6 § I en underrättelse enligt 5 § till företaget ska AIF-förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana inte finns, de anställda, om förvärvet av kontroll och den information som avses i 5 § andra stycket.

7 § Underrättelser enligt 4 och 5 §§ ska skickas så snart som möjligt, dock senast tio arbetsdagar efter det att något tröskelvärde har passerats eller kontrollen har uppnåtts.

8 § En AIF-förvaltare, vars fonder har förvärvat kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, ska underrätta Finansinspektionen, företaget och företagets kända aktieägare om

1. vilka fonder som har förvärvat kontroll,

2. den policy som tillämpas för att förebygga och hantera intressekonflikter, särskilt mellan förvaltaren, fonden och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skyddsmekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan förvaltaren eller fonden och företaget ingås enligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen), och

3. den policy som tillämpas för företagets externa och interna kommunikation, särskilt till de anställda.

En AIF-förvaltare ska också, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, underrätta företaget och kända aktieägare om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen, inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren. Förvaltaren ska begära att styrelsen informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda om detta.

En AIF-förvaltare ska, vid förvärv av kontroll i ett onoterat företag, informera Finansinspektionen och investerarna i fonden om hur förvärvet har finansierats.

9 § Årsredovisningen i ett onoterat företag som kontrolleras av en

AIF-fond, eller AIF-fondens egen årsberättelse, ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska även innehålla uppgifter om

1. bolagets förväntade framtida utveckling,

2. viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut, och

3. den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG.

AIF-förvaltaren ska begära att styrelsen i det onoterade företaget informerar arbetstagarrepresentanter eller, om sådana inte finns, de anställda, om årsredovisningen för det onoterade företaget eller ta in årsredovisningsinformationen för varje onoterat företag i sin egen redovisning.

AIF-förvaltaren ska se till att

1. styrelsen lämnar information enligt första stycket 1 till arbetstagarrepresentanter eller de anställda senast fyra månader efter utgången av företagets räkenskapsår, och

2. information enligt första stycket 2 görs tillgänglig för fondens investerare senast fyra månader efter utgången av företagets räkenskapsår, om informationen finns tillgänglig. I vart fall ska informationen göras tillgänglig samtidigt med företagets årsredovisning.

10 § En AIF-förvaltare, vars fonder får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent, får under 24 månader efter förvärvet inte underlätta, stödja, rösta för eller ge instruktioner om följande.

1. Utdelningar till aktieägarna när nettotillgångarna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger eller, till följd av en sådan utdelning skulle understiga, det tecknade kapitalet jämte de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsordning. Om den icke inbetalade delen av det tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräkningen, ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

2. Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för det senast avslutade räkenskapsåret jämte balanserad vinst och belopp från reserver som får användas för detta och med avdrag för balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolagsordning har avsatts till reserver.

3. Förvärv av egna aktier som företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av företaget samt innehas av det och aktier som förvärvats av personer som agerar i eget namn men för företagets räkning, och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det belopp som anges i 1. För förvärv av egna aktier ska, utöver vad som anges i första stycket 3, gälla punkterna b–h i artikel 20.1 i Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga13.

13 EGT L 26, 31.1.1977, s. 1 (Celex 31977L0091), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009 om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 78/855/EEG och 82/891/EEG och av direktiv 2005/56/EG vad gäller rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar (EUT L 259, 2.10.2009, s. 14, Celex 32009L0109).

En AIF-förvaltare ska göra sitt yttersta för att förhindra sådana utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen eller förvärv av egna aktier som avses i första och andra styckena.

12 kap. Särskilt om specialfonder

Specialfondens rättsliga ställning

1 § En specialfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en specialfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ska inte tillämpas på delägarskap i en specialfond.

Förvaltningen av en specialfond

2 § AIF-förvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör en specialfond. AIF-förvaltaren handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och ska därvid ange fondens beteckning.

AIF-förvaltaren får använda tillgångarna i en specialfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Vid förvaltningen av en specialfond ska AIF-förvaltaren handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

AIF-förvaltaren ska handla oberoende av förvaringsinstitutet.

3 § En AIF-förvaltare får inte ha hand om egendom som ingår i en specialfond som AIF-förvaltaren förvaltar.

4 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att AIF-förvaltaren överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, ska AIF-förvaltaren ersätta skadan.

Fondbestämmelser

5 § För varje specialfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättas av AIF-förvaltaren. För fondbestämmelserna ska 4 kap.8– 9 b §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

6 § I fondbestämmelserna ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om

1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för investeringsfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och

3. vilket riskmått som används.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

7 § För andelar i en specialfond och inlösen av sådana andelar ska 4 kap.10–14 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas.

Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

8 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Specialfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare måste vara öppna för inlösen av andelar minst en gång om året.

Information om specialfonder

9 § Informationsbroschyren för en specialfond som ska marknadsföras i Sverige till icke-professionella investerare ska, utöver vad som anges i 11 kap. 1 §, innehålla fondbestämmelserna för fonden. Därutöver ska det på en framträdande plats i informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden anges

1. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder AIF-förvaltaren använder sig av, och

2. att fonden är en specialfond.

10 § För specialfonder som ska marknadsföras i Sverige till ickeprofessionella investerare ska 4 kap. 17 § lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse

AIF-förvaltare.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

11 § En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond som ska marknadsföras i Sverige till icke-professionella investerare ska för sådana fonder tillhandahålla

1. en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång, och

2. i stället för vad som anges i 10 kap. 4 § första meningen, en årsberättelse senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår.

Den senaste årsberättelsen och, i förkommande fall, halvårsredogörelse som publicerats därefter ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas den som avser att köpa andelar i en sådan specialfond som avses i första stycket. AIF-förvaltaren ska i samband med att förvaltaren lämnar den information som avses i 9 § tillfråga andelsägarna om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen.

Information om kostnader

12 § För specialfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare ska 4 kap.22–23 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas. Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

Placeringsbestämmelser

13 § Finansinspektionen ska vid godkännandet av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.

För förvaltningen av medlen i en specialfond gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder, om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 § lagen om investeringsfonder, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera den underliggande tillgången.

14 § Om medel i en specialfond till minst 85 procent av fondens värde ska placeras i andelar i en investeringsfond eller i en specialfond tillämpas 5 a kap. 5 § första stycket och andra stycket 1–6, 6 § första stycket, 8 §, 9 §, 11–16 §§, 18–20 §§, 22–25 §§, 27 § första och andra styckena, 29 §, 30 § 2, 31 §, 33–37 §§, 38 § första stycket 2 och andra stycket, 39 §, 41–46 §§, 49 § första stycket, 50 och 51 §§, 52 § 1, 53 § samt 54 § 1 och 2 lagen (2004:46) om investeringsfonder. Det som anges om en investeringsfond eller en matarfond ska avse specialfonden och det som anges om en mottagarfond ska avse den fond som specialfondens medel placeras i. Hänvisningar till placering enligt 9 § ska avse en specialfonds placering enligt denna paragraf.

15 § En AIF-förvaltare ska för varje specialfond som marknadsförs till icke-professionella investerare beräkna och till Finansinspektionen redovisa fondens risknivå.

Fusion av specialfonder

16 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och en övertagande investeringsfond.

Bestämmelserna om fusion av investeringsfonder i 8 kap.1–16 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder gäller på motsvarande sätt för en fusion som avses i första stycket.

Delning av specialfonder

17 § En AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en specialfond. Tillstånd till delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med investerarnas intressen.

En AIF-förvaltare som har fått tillstånd till en delning ska genast underrätta investerarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet. En delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond

18 § För upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en specialfond ska 9 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder tillämpas.

Vad som där anges om investeringsfond ska avse specialfond och vad som anges om fondbolag ska avse AIF-förvaltare.

13 kap. Särskilt om prövningen av ägares lämplighet

1 § Bestämmelserna i 2–12 §§ gäller för andra AIF-förvaltare än fondbolag som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare.

2 § Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller ägarandelar i en AIF-förvaltare skulle medföra att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspektionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller motsvarande, eller

2. så att AIF-förvaltaren blir dotterbolag. Tillstånd enligt första stycket ska inhämtas före förvärvet. Ansökan om tillstånd ska göras skriftligen. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna. Förvärvaren ska då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot.

3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 2 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en AIF-förvaltare och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i AIF-förvaltaren.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om

1. den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen eller ledningen för en AIF-förvaltare eller vara verkställande direktör eller motsvarande i detta företag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

2. det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

3. det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

4 § Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 2 § ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 2 § tredje stycket skickades (bedömningsperioden). Om Finansinspektionen begär kompletterande uppgifter, får bedömningsperioden förlängas.

Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärvet, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat beslut i fråga om ansökan.

Om Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett förvärv, får inspektionen besluta en viss tid inom vilken förvärvet ska genomföras. Inspektionen får besluta att förlänga tiden.

5 § Den som har beslutat att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 2 § första stycket angivna gränserna, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

6 § När en AIF-förvaltare får kännedom om ett förvärv eller en avyttring av aktier eller ägarandelar i företaget som kräver tillstånd enligt 2 § eller underrättelse enligt 5 §, ska bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När en AIF-förvaltare i andra fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska förvaltaren snarast anmäla det till Finansinspektionen.

En AIF-förvaltare ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar i företaget samt storleken på innehaven.

7 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i en AIF-förvaltare, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

8 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar vid stämman eller motsvarande inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat om

1. ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att AIF-förvaltarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet,

2. ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid mot ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller ägarandelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande till den del innehavet står i strid mot beslutet.

9 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 8 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 8 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i strid mot inspektionens beslut.

10 § Aktier eller andelar som omfattas av ett förbud enligt 8 § eller föreläggande enligt 9 § ska inte räknas med när det krävs samtycke av ägare till en viss del av aktierna eller andelarna i AIF-förvaltaren för att ett beslut ska bli giltigt eller en befogenhet ska få utövas.

Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 11 §.

11 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 8 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren

har sin hemvist. Om ägaren inte har hemvist i Sverige prövas ansökan av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av AIF-förvaltaren. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

12 § Om en AIF-förvaltare har nära förbindelser med någon annan och detta hindrar en effektiv tillsyn av AIF-förvaltaren, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman eller motsvarande. I så fall ska bestämmelserna i 11 § tillämpas.

14 kap. Tillsyn och myndighetssamarbete

Tillsynen och dess omfattning

1 § Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 eller 5 kap. och förvaringsinstitut som driver verksamhet efter tillstånd av Finansinspektionen eller motsvarande behörig myndighet utomlands.

För svenska AIF-förvaltare och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För AIF-förvaltare och förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar AIF-fonder i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 §, det som anges i fondbestämmelserna.

Information till Finansinspektionen

2 § En AIF-förvaltare ska regelbundet informera Finansinspektionen om

1. de marknader på vilka förvaltaren är medlem eller bedriver aktiv handel,

2. de instrument som förvaltaren huvudsakligen handlar med, och

3. varje AIF-fonds huvudsakliga exponeringar och riskkoncentrationer.

AIF-förvaltaren ska för varje EES-baserad AIF-fond som förvaltas och för varje AIF-fond som marknadsförs inom EES informera Finansinspektionen om

1. andelen illikvida tillgångar i fonden,

2. förändringar i fondens likviditetshantering,

3. fondens riskprofil och riskhanteringssystem,

4. de huvudsakliga kategorier av tillgångar som fonden har investeringar i, och

5. resultatet av genomförda stresstester.

3 § På begäran av Finansinspektionen ska en AIF-förvaltare till inspektionen lämna

1. en, vid utgången av varje kvartal, uppdaterad förteckning över de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, och

2. årsberättelser för dels de EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, dels de AIF-fonder som förvaltaren marknadsför inom EES.

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska i stället för första stycket 2 tillämpa 4 §.

4 § En AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond ska för en sådan fond ge in informationsbroschyr och årsberättelse samt, i förekommande fall, faktablad och halvårsredogörelse till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

5 § En AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan AIF-fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om AIF-fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 9 §, att i Sverige marknadsföra AIF-fonder som i betydande grad använder finansiell hävstång.

6 § Om det behövs för att övervaka risker i det finansiella systemet får Finansinspektionen begära att en AIF-förvaltare lämnar ytterligare information till Finansinspektionen. Finansinspektionen ska i så fall informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Myndighetskontroll av värderingsfunktionen

7 § Om värderingen utförs av en extern värderare ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen. Om förutsättningarna enligt 8 kap. 12 § andra stycket inte är uppfyllda får Finansinspektionen ålägga förvaltaren att utse en annan värderare.

Utförs värderingsfunktionen av AIF-förvaltaren internt får Finansinspektionen besluta att förvaltarens värderingar ska kontrolleras av en utomstående värderare eller, om det är lämpligt, en revisor.

8 § AIF-förvaltare ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

AIF-förvaltare och förvaringsinstitut ska, utöver det som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

9 § För övervakningen av att bestämmelserna i denna lag, kommissionens förordning nr (EU) XXX/201X av den X X XXX och föreskrifter meddelade med stöd av lagen följs, får Finansinspektionen begära att

1. en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Finansinspektionen får förelägga den som inte följer en begäran enligt första stycket att fullgöra sin skyldighet.

Platsundersökning

10 § Finansinspektionen får, när det är nödvändigt, genomföra en undersökning hos

1. en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige, samt

2. ett förvaringsinstitut. Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av AIF-förvaltaren.

Samarbete mellan behöriga myndigheter m.m.

11 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska systemrisknämnden, i den utsträckning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

12 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Den utländska myndigheten får närvara vid kontroll som utförs av inspektionen.

13 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

14 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall

som framgår av artiklarna 21.6, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av anmälningar och ansökningar enligt denna lag.

För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska AIF-förvaltare som anges i 1 § betala årliga avgifter.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

15 kap. Ingripanden

Ingripanden mot svenska AIF-förvaltare

1 § Om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltarens tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

2 § Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 1 § om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om AIF-förvaltaren gör rättelse eller om något annat organ har vidtagit åtgärder mot förvaltaren som bedöms tillräckliga.

3 § Om någon som ingår i en AIF-förvaltares ledning eller styrelse eller är verkställande direktör eller motsvarande inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 3 § 4 ska Finansinspektionen återkalla förvaltarens tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för förvaltaren att personen inte uppfyller kraven och han eller hon ändå finns kvar i ledningen, styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en ledningsperson, styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får ha den ställningen. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess förvaltaren har utsett en ny styrelseledamot, verkställande direktör eller ledningsperson.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ersättare för verkställande direktör.

4 § Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

5 § Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för en AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder i ett annat land inom EES, ska inspektionen samråda med den behöriga myndigheten i fondens hemland.

6 § Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där en AIF-förvaltare marknadsför andelar i en AIF-fond som förvaltaren förvaltar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot förvaltaren.

7 § Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om att en AIF-förvaltare överträtt föreskrifter som gäller i det landet för förvaltaren, får inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1 § mot förvaltaren, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Ingripanden mot AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

8 § Om en AIF-förvaltare som med stöd av bestämmelserna i 2 kap. endast är registrerad, har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga förvaltaren att inom viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska förvaltaren avregistreras eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om förvaltaren gör rättelse.

Straffavgift

9 § Om en AIF-förvaltare har fått anmärkning eller varning får

Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en straffavgift. Detta gäller dock inte om varningen bara omfattar fall som avses i 4 § första stycket 2 eller 4.

Avgiften tillfaller staten.

10 § Straffavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av förvaltarens omsättning under närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

11 § När straffavgiftens storlek beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

12 § Om en AIF-förvaltare inte i tid lämnar de upplysningar som förvaltaren är skyldig att lämna får Finansinspektionen besluta att förvaltaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

13 § En straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar från det att avgiftsbeslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

14 § Finansinspektionens beslut om straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 13 §.

15 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 13 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

16 § En straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripanden mot utländska AIF-förvaltare

17 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter tillstånd eller underrättelse enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en specialfond som förvaltas enligt 5 kap. 2 §, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att göra rättelse.

Om AIF-förvaltaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIFfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

18 § Om en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av 5 kap. har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, får Finansinspektionen genast förbjuda förvaltaren att bedriva verksamhet i Sverige.

19 § Om Finansinspektionen har skäl att anta att en AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU i annat fall än som avses i artikel 12 eller 14, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas eller att den finansiella stabiliteten hotas, får Finansinspektionen förelägga förvaltaren att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller utfärda en anmärkning, eller förbjuda förvaltaren att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att förvaltaren inte längre får förvalta en AIF-fond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i förvaltarens hemland.

20 § Om en utländsk AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 9 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i förvaltarens hemland om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd m.m.

21 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att upphöra med den.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

Vite

22 § Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite.

16 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionens antagna tekniska standarder, ska ingå i

- en anmälan för registrering samt underrättelse som avses i 2 kap., - en ansökan om tillstånd som avses i 3–6 kap., - en underrättelse som avses i 4 och 6 kap., - en anmälan om väsentlig ändring som avses i 3–6 kap., - ett intyg enligt 6 kap. 4 §, - en verksamhetsplan som avses i 3, 4 och 6 kap., - en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, samt - vilka handlingar och övrig information som ska lämnas till Finansinspektionen tillsammans med en sådan anmälan för registrering, ansökan om tillstånd, underrättelse eller anmälan om väsentlig ändring och hur dessa handlingar, i tillämpliga fall, ska överlämnas till behöriga myndigheter inom EES och arkiveras samt på vilket språk de ska upprättas.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 4 § andra stycket, 5 kap. 4 § tredje stycket, 5 § andra stycket 2 c och 8 § tredje stycket 2,

2. vilka poster som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, får räknas in i startkapitalet och egna medel enligt 7 kap. 1, 2 och 5 §§,

3. vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 8 kap. 15 och 18 §§ och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 § samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

4. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 23 §,

5. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 §, på vilket språk det ska upprättas och hur det ska tillhandahållas,

6. vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionen antagna tekniska standarder, ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 8 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

7. innehållet i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 11 §,

8. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

9. handläggningen av tillståndsärenden enligt 13 kap. 2–4 §§, 10. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 7 §, samt

11. närmare bestämmelser om avgifter enligt 14 kap. 15 §.

17 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 15 kap. 21 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 4 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att Finansinspektionen fattat ett beslut om att inte överlämna sökandens underrättelse till en behörig myndighet i det avsedda värdlandet.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. En förvaltare som vid ikraftträdandet driver verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt denna lag eller som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, ska anpassa sin verksamhet så att den uppfyller uppställda krav samt, såvitt avser förvaltare som är etablerade i Sverige, underrätta Finansinspektionen om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras i här i landet eller i andra länder inom EES och senast den 22 juli 2014 hos inspektionen antingen ansöka om tillstånd eller anmäla sig för registrering.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 5–7 §§ och 6 kap. 1–5 §§ ska inte tillämpas vid marknadsföring av andelar eller aktier i AIFfonder som omfattas av ett prospekt, under prospektets giltighetstid, under förutsättning att det har utarbetats och offentliggjorts före den 22 juli 2013 och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt

som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG14.

4. En förvaltare som vid ikraftträdandet förvaltar en sådan AIFfond som avses i 9 kap. 7 § första stycket, får fortsätta driva verksamheten utan tillstånd enligt denna lag, om fonden därefter inte gör ytterligare investeringar.

5. En förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond som avses i 9 kap. 7 § första stycket och vars teckningstid har löpt ut före den 21 juli 2011 och som upprättats för en tidsperiod som löper ut senast den 22 juli 2016, får fortsätta verksamheten utan tillstånd enligt denna lag. Förvaltaren ska dock tillämpa bestämmelserna i 10 kap. 4–7 §§ och, i förekommande fall, 11 kap.

6. För en AIF-fond som inte är en specialfond får, fram till den 22 juli 2017, ett kreditinstitut med säte i ett land inom EES utses till fondens förvaringsinstitut även om fonden inte hör hemma i samma land inom EES där institutet har sitt säte.

14 EUT L 345, 31.12.2003, s. 64–89 (Celex 32003L0071), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 120–161(Celex 32010L0078).

2. Förslag till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381)

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken15att 13 kap. 5 och 19 §§, 14 kap. 5 och 21 §§ samt 16 kap. 10 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

5 §16

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers-

fond som avses i lagen (2004:46)

om investeringsfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för

värdepappersfonder här i landet.

3. andelar i en investerings-

fond som avses i lagen (2004:46)

om investeringsfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för

investeringsfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

15 Lagen omtryckt 1995:974. 16 Senaste lydelse 2011:454.

19 §17

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som följer av 2 § ,

2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om investeringsfonder, och

4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder eller

specialfonder, begränsa föräldrars

möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om investeringsfonder, och

5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

17 Senaste lydelse 2008:910.

14 kap.

5 §18

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappers-

fond som avses i lagen (2004:46)

om investeringsfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för

värdepappersfonder här i landet.

3. andelar i en investerings-

fond som avses i lagen (2004:46)

om investeringsfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för

investeringsfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

21 §19

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överförmyndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver vad som följer av 8 §,

2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt institut som är under-

18 Senaste lydelse 2011:454. 19 Senaste lydelse 2008:910.

kastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut i Sverige,

3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag, och

4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder, begränsa ställföreträdarens möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om investeringsfonder.

4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare, den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella instrument eller andelar i investeringsfonder eller

i specialfonder, begränsa ställ-

företrädarens möjlighet att förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen om investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid samma typ av avtal.

16 kap.

10 a §20

En bank är skyldig att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värdepappersförvarare, kontoförande institut, fondbolag, förvaringsinstitut, företag som driver in-

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, centrala värdepappersförvarare, kontoförande institut, fondbolag, AIF-för-

valtare, förvaringsinstitut, före-

20 Senaste lydelse 2008:910.

låningsverksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

tag som driver inlåningsverksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och utländska företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

3. Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen att 1, 2, 4, 11 b och 11 c §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§21

Kupongskatt ska betalas enligt denna lag till staten för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) på aktie i svenskt aktiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i svenskt aktiebolag gäller även aktie i europabolag med säte i Sverige och andel i svensk investeringsfond.

Vad som i denna lag sägs om aktie i svenskt aktiebolag gäller även aktie i europabolag med säte i Sverige och andel i svensk investeringsfond och svensk special-

fond.

I ärenden och mål om kupongskatt gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §,

2. bevissäkring och betalningssäkring i 45 kap., 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§, 69 kap. och 71 kap. 1 §, samt

3. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§.

2§22

I denna lag förstås med

AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

21 Senaste lydelse 2011:1246. 22 Senaste lydelse 2011:935.

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en investeringsfond i Sverige,

förvaringsinstitut: en bank

eller ett annat kreditinstitut som

enligt lagen om investeringsfonder förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

förvaringsinstitut: ett företag

som är förvaringsinstitut enligt

lagen om investeringsfonder eller

lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som förvarar

tillgångarna i en investeringsfond eller i en specialfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om investeringsfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även

1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen,

2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen,

3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,

4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget,

5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och

6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser

a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller

b) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket 2 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp.

4§23

Skattskyldighet föreligger för utdelningsberättigad om denne är fysisk person, som är begränsat skattskyldig, dödsbo efter sådan person eller utländsk juridisk person, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket. Skattskyldighet föreligger dock inte för utdelningsberättigad utländsk juridisk person för sådan del av utdelningen som motsvarar det belopp som ska beskattas hos delägaren enligt 5 kap. 2 a § eller 39 a kap. 13 §inkomstskattelagen (1999:1229).

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som är begränsat skattskyldig.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes förmån vid beslut om inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger inte för person som avses i 3 kap. 17 § 2–4 inkomstskattelagen.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främmande stat som är medlem i Europeiska unionen, om den innehar 10 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och uppfyller villkoren i artikel 2 i rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.24

Skattskyldighet föreligger inte heller för utländskt bolag som avses i 2 kap. 5 a § inkomstskattelagen och som motsvarar ett sådant svenskt företag som avses i 24 kap. 13 § 1–4 den lagen, för utdelning på aktie om aktien är en sådan näringsbetingad andel som avses i 24 kap. 14 § första stycket 1 eller 2 samma lag.

Som förutsättning för skattefrihet enligt sjätte stycket gäller att utdelningen skulle ha omfattats av bestämmelserna om skattefrihet i 24 kap.17–22 §§ eller 25 a kap.5, 6 och 8 §§inkomstskattelagen,

23 Senaste lydelse 2012:272. 24 EUT L 345, 29.12.2011, s. 8, (Celex 320110096).

om det utländska bolaget varit ett svenskt företag. I fråga om innehavs tid enligt 24 kap. 20 § samma lag gäller dock att andelen alltid ska ha innehafts minst ett år vid utdelningstillfället.

Skattskyldighet för utdelning föreligger inte heller för handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, kommanditbolag eller i utlandet delägarbeskattade juridiska personer om motsvarande utdelning hade varit skattefri enligt femte eller sjätte stycket om delägaren själv hade varit utdelningsberättigad. Vid bedömningen av om utdelningen hade varit skattefri ska aktieinnehavet bestämmas utifrån storleken på delägarens indirekta innehav.

Skattskyldighet föreligger inte heller för fondföretag enligt 1 kap.

1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om investeringsfonder som hör

hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

Skattskyldighet föreligger inte heller för utländska investerings-

fonder eller utländska specialfonder som hör hemma i en stat

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden.

11 b§25

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett fondbolag ska bolaget ansvara för de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investerings-

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett fondbolag eller en special-

fond som förvaltas av en AIFförvaltare ska bolaget eller förvaltaren ansvara för de uppgifter

som den centrala värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investerings-

25 Senaste lydelse 2011:935.

fonder. Uppgiften ska lämnas på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när fondbolaget eller förvaltaren begär det. Om utdelning på andel i en investeringsfond inte har betalats ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

Det som sägs om fondbolaget i denna paragraf gäller även värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för fondverksamhet enligt 1 kap. 5 § lagen om investeringsfonder.

Av 1 kap. 1 § första stycket 14 lagen om investeringsfonder framgår att ett förvaringsinstitut sköter in- och utbetalningar avseende en investeringsfond.

fonder eller lagen (2013:000) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder. Uppgiften ska lämnas

på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när fondbolaget,

AIF-förvaltaren eller förvaltaren

begär det. Om utdelning på andel i en investeringsfond eller i

en specialfond inte har betalats

ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

11 c§26

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag ska förvaringsinstitutet ansvara för de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

Vid utdelning på andel i en investeringsfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag eller en

specialfond som förvaltas av en utländsk AIF-förvaltare ska för-

varingsinstitutet ansvara för de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen har enligt 7 §, 8 § första och andra styckena, 9–11, 20 och 22 §§.

26 Senaste lydelse 2011:935.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder. Uppgiften ska lämnas på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när förvaringsinstitutet begär det. Om utdelning på andel i en investeringsfond inte har betalats ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

Förvaltningsbolaget ska omedelbart lämna förvaringsinstitutet upplysning om förhållande som är av betydelse för frågan om innehållande av kupongskatt.

Uppgift enligt 7 § första stycket ska lämnas av den som registreringen avser enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder

eller lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Uppgiften ska läm-

nas på det sätt som föreskrivs i 7 § andra stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i övrigt när förvaringsinstitutet begär det. Om utdelning på andel i en investeringsfond eller i en specialfond inte har betalats ut på grund av att andelsägaren inte registrerats, ska skatt inte innehållas före utbetalning av utdelningen.

Förvaltningsbolaget eller den

utländske AIF-förvaltaren ska

omedelbart lämna förvaringsinstitutet upplysning om förhållande som är av betydelse för frågan om innehållande av kupongskatt.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att 2 kap. 2 § och 4 kap. 16 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §27

Bestämmelserna om prospekt i denna lag tillämpas inte, om de överlåtbara värdepapperen utgörs av

1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, eller

1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder, eller i en AIF-fond som

inte är av sluten typ, eller

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

4 kap.

16 §28

Ett moderföretag till ett fondbolag behöver inte lägga samman sitt innehav av aktier med aktier som ingår i en investeringsfond som förvaltas av bolaget enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, om bolaget utnyttjar rösträtten för aktierna oberoende av moderföretaget.

Ett moderföretag till ett fondbolag behöver inte lägga samman sitt innehav av aktier med aktier som ingår i en investeringsfond som förvaltas av bolaget enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller en special-

fond som förvaltas enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, om

bolaget utnyttjar rösträtten för aktierna oberoende av moderföretaget.

27 Senaste lydelse 2007:535. 28 Senaste lydelse 2011:880.

Första stycket ska också tillämpas på moderföretag till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap 6 § första stycket lagen om investeringsfonder, i fråga om aktier som bolaget förvaltar i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Detsamma gäller aktier som förvaltas av ett motsvarande förvaltningsbolag som inte har säte i en stat inom EES.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande att 2 kap. 3, 4 och 11 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §29

Vid sparande i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan investeringsfond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investeringsfonder här i landet.

Vid sparande i en investeringsfond eller specialfond ska pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan investeringsfond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder

eller en sådan specialfond som avses i lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Pensionssparmedlen

får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investeringsfonder eller spe-

cialfonder här i landet.

4 §30

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvar-

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i en investeringsfond eller en specialfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot-

29 Senaste lydelse 2004:60. 30 Senaste lydelse 2007:539.

ande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

svarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3 kap.

11 §31

Pensionssparinstitutet skall årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen

skall anges

1. tillgångarnas ingående och utgående värde,

2. tillgångarnas placering,

3. köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,

4. belopp som har betalats eller utbetalats,

5. räntor och utdelningar, och

6. skatter och avgifter som dragits från kontot.

Pensionssparinstitutet ska årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen

ska anges

1. tillgångarnas ingående och utgående värde,

2. tillgångarnas placering,

3. köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,

4. belopp som har betalats eller utbetalats,

5. räntor och utdelningar, och

6. skatter och avgifter som dragits från kontot.

Om tillgångarna under året varit placerade i andelar i en sådan investeringsfond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det i redovisningen dessutom anges hur stort belopp av de totala kostnader som belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret som hänför sig till andelsinnehavet. Det skall framgå hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

Om tillgångarna under året varit placerade i andelar i en sådan investeringsfond som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder eller specialfond som

avses i lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det i redovis-

ningen dessutom anges hur stort belopp av de totala kostnader som belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret som hänför sig till andelsinnehavet. Det ska framgå hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kost-

31 Senaste lydelse 2004:60.

nader för förvaring av fondtillgångarna.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

6. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) att 3 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

9 §32

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet.

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.

Med värdepappershandel förstås

1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och

2. förvaltning av investeringsfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Med värdepappershandel förstås

1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och

2. förvaltning av investeringsfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder och spe-

cialfonder enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

32 Senaste lydelse 2004:61.

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:158) om investerarskydd att 1–4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20–24, 26–30 och 32 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §33

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av investerares finansiella instrument och medel hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag

eller ett förvaltningsbolag (inve-

sterarskydd).

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av investerares finansiella instrument och medel hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag, eller en

AIF-förvaltare (investerarskydd).

Frågor om investerarskyddet handläggs av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 §34

I denna lag betyder:

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § 13 lagen om investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

I denna lag betyder:

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

3. förvaltningsbolag: ett sådant utländskt företag som anges i 1 kap. 1 § 13 lagen om investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett

33 Senaste lydelse 2007:1434. 34 Senaste lydelse 2008:278.

fondbolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder,

fondbolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 2 kap. 1 § och 2 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, 7 kap. 1 § andra stycket 9 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 1 kap. 4 § såvitt avser diskretionär portföljförvaltning, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder

samt 3 kap. 2 § lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder såvitt avser diskretionär förvaltning av investeringsportföljer,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, och

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet.

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen om värdepappersmarknaden, och

7. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om investerarskyddet.

8. AIF-förvaltare: detsamma som anges i 1 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

3 §35

Investerarskyddet omfattar

1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett ut-

Investerarskyddet omfattar

1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett ut-

35 Senaste lydelse 2004:65.

ländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltningsbolag förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs, och

ländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag, en filial till ett förvaltningsbolag, en AIF-för-

valtare eller en filial i Sverige till en utländsk AIF-förvaltare för-

fogar över i samband med att en investeringstjänst utförs, och

2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag

eller en filial till ett förvaltnings-

bolag har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs.

2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag, en filial till ett förvaltningsbolag, en AIF-förvaltare eller en

filial i Sverige till en utländsk AIF-förvaltare har tagit emot

med redovisningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs.

Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

4 §36

Ett svenskt värdepappersinstitut och ett fondbolag som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en

AIF-förvaltare som har fått till-

stånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts

eller fondbolags filial i ett annat

land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts, fondbolags eller AIF-förvaltares filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fond-

Garantimyndigheten får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut, fondbolag eller

36 Senaste lydelse 2007:1434.

bolag besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet

eller fondbolaget i ett land utan-

för EES.

en AIF-förvaltare besluta om att

skyddet enligt denna lag skall omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet, fondbolaget eller AIF-

förvaltaren i ett land utanför

EES.

6 §37

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES eller ett förvaltningsbolag besluta att institutets

eller bolagets filial i Sverige skall

tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet eller bolaget i hemlandet (kompletteringsskydd).

Garantimyndigheten får på ansökan av ett utländskt värdepappersinstitut från ett land inom EES, ett förvaltningsbolag

eller en utländsk AIF-förvaltare

besluta att institutets, bolagets

eller AIF-förvaltarens filial i

Sverige ska tillhöra det svenska investerarskyddet som komplettering till det skydd som gäller för institutet, bolaget eller AIF-

förvaltaren i hemlandet (kom-

pletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

7 §38

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet eller bolaget kan få ut finansiella instrument

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag

eller en AIF-förvaltare som till-

hör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet, bolaget eller AIF-förval-

37 Senaste lydelse 2007:1434. 38 Senaste lydelse 2004:65.

eller medel som avses i 3 §.

taren kan få ut finansiella instru-

ment eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut, en filial till ett förvaltningsbolag eller en

filial till en utländsk AIF-förvaltare tillhör investerarskyddet,

har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets, bolagets eller AIF-förvaltarens hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet, bolaget eller AIF-för-

valtaren inte är tillgängliga. Vad

som sägs i denna lag om konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

9 §39

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepappersinstitutets, fondbolagets

eller förvaltningsbolagets kon-

kurs, ersättning genom institutets, fondbolagets eller förvaltningsbolagets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får uppgå till sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut eller bolag.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepappersinstitutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF-

förvaltarens konkurs, ersättning

genom institutets, fondbolagets, förvaltningsbolagets eller AIF-

förvaltarens ansvarsförsäkring och

skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får uppgå till sammanlagt högst 250 000 kronor för varje institut eller bolag.

39 Senaste lydelse 2004:65.

10 §40

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag helt eller delvis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet eller bolaget.

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller

en AIF-förvaltare helt eller del-

vis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet, bolaget eller AIF-förval-

taren.

12 §41

Andelsägare i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder har inte rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden.

Andelsägare i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller en

specialfond enligt lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder har

inte rätt till ersättning för tillgångar som ingår i fonden.

Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

13 §42

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som tillhör investerarskyddet kan inte få ersättning från detta.

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag

eller en AIF-förvaltare som till-

hör investerarskyddet kan inte få ersättning från detta.

16 §43

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts eller ett fondbolags konkurs finner att en

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts, ett fondbolags

eller en AIF-förvaltares konkurs

40 Senaste lydelse 2004:65. 41 Senaste lydelse 2004:65. 42 Senaste lydelse 2004:65. 43 Senaste lydelse 2007:1434.

investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet,

skall förvaltaren genast infor-

mera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, ska förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

20 §44

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltningsbolag ska informera sina kunder om

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag

och en AIF-förvaltare ska infor-

mera sina kunder om

1. det skydd som gäller hos institutet eller bolaget för tillgångar som avses i 3 §,

1. det skydd som gäller hos institutet, bolaget eller AIF-för-

valtaren för tillgångar som avses

i 3 §,

2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och

2. den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och

3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet.

3. formerna för utbetalning av ersättning från skyddet.

Informationen ska hållas tillgänglig på svenska språket. Om information som anges i första eller andra stycket inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

21 §45

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller förvaltningsbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren med företrädesrätt framför inve-

44 Senaste lydelse 2008:502. 45 Senaste lydelse 2004:65.

utgivna beloppet. steraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en svensk AIF-för-

valtare försatts i konkurs, träder

det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget

eller AIF-förvaltaren med före-

trädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

22 §46

Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag och om ersättning har betalats ut enligt denna lag för de tillgångar som försäkringsersättningen avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt ansvarsförsäkringen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Om en investerare har rätt till ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller

en AIF-förvaltare och om ersätt-

ning har betalats ut enligt denna lag för de tillgångar som försäkringsersättningen avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt ansvarsförsäkringen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

46 Senaste lydelse 2004:65.

23 §47

Garantimyndigheten

skall

underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut eller ett fondbolag som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Garantimyndigheten

ska

underrätta Finansinspektionen, om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

24 §48

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet, förvaltningsbolaget eller

AIF-förvaltaren inte fullgör sina

skyldigheter enligt denna lag, ska garantimyndigheten underrätta tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-för-

valtarens hemland om detta.

Myndigheten ska samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet, bolaget

eller AIF-förvaltaren fullgör sina

skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget ska erinras om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får garantimyndigheten be-

Om institutet, bolaget eller

AIF-förvaltaren ändå inte full-

gör sina skyldigheter får garantimyndigheten förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet, bolaget

eller AIF-förvaltaren ska erinras

om att skyddet inte längre ska gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet, bolaget eller AIF-förval-

taren inte vidtagit rättelse inom

47 Senaste lydelse 2007:1434. 48 Senaste lydelse 2007:1434.

sluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets

eller bolagets hemland har sam-

tyckt till beslutet.

föreskriven tid får garantimyndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets, bolagets eller AIF-

förvaltarens hemland har sam-

tyckt till beslutet.

26 §49

Om ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett land utanför EES tillhör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet eller fondbolaget inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får garantimyndigheten förelägga institutet

eller fondbolaget att vidta rättelse

inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får myndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Har myndigheten beslutat att skyddet inte längre ska gälla, ska den underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

Om ett svenskt värdepappersinstituts, fondbolags eller

AIF-förvaltares filial i ett land

utanför EES tillhör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet, fondbolaget eller

AIF-förvaltaren inte fullgör de

skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får garantimyndigheten förelägga institutet, fondbolaget eller AIF-förval-

taren att vidta rättelse inom viss

tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får myndigheten besluta att skyddet inte längre ska gälla för filialen. Har myndigheten beslutat att skyddet inte längre ska gälla, ska den underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

27 §50

När garantimyndigheten har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett

När garantimyndigheten har beslutat att investerarskyddet inte längre ska gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett för-

49 Senaste lydelse 2007:1434. 50 Senaste lydelse 2007:1434.

förvaltningsbolag, skall institutet

eller bolaget informera berörda

investerare om beslutet.

valtningsbolag eller en AIF-för-

valtare ska institutet, bolaget eller AIF-förvaltaren informera be-

rörda investerare om beslutet.

28 §51

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag

eller ett förvaltningsbolag inver-

kar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat ett tillstånd att driva bankrörelse, finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instrument.

Ett beslut om att skyddet inte längre ska gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en

AIF-förvaltare inverkar inte på

skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat ett tillstånd att driva bankrörelse, finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instrument eller ett tillstånd för

en AIF-förvaltare till diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

29 §52

De värdepappersinstitut, fondbolag och förvaltningsbolag som tillhör investerarskyddet ska betala avgifter till garantimyndigheten.

Institutens och bolagens sammanlagda avgifter ska motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka garantimyndighetens administrationskostnader. Vid beräkningen av avgiften ska

De värdepappersinstitut, fondbolag, förvaltningsbolag och

AIF-förvaltare som tillhör inve-

sterarskyddet ska betala avgifter till garantimyndigheten.

Institutens, bolagens och AIF-

förvaltarnas sammanlagda avgifter

ska motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka garantimyndighetens administrationskostnader. Vid beräkningen

51 Senaste lydelse 2006:539. 52 Senaste lydelse 2007:1434.

beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet eller bolaget jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser myndighetens administrationskostnader får emellertid fördelas lika mellan samtliga institut och bolag som tillhör investerarskyddet.

av avgiften ska beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet, bolaget eller

AIF-förvaltaren jämfört med

samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser myndighetens administrationskostnader får emellertid fördelas lika mellan samtliga institut, bolag och AIF-förvaltare som tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgiften ska beräknas.

30 §53

Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag

eller ett förvaltningsbolag börjar

eller upphör att gälla under ett löpande kalenderår får garantimyndigheten ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller en

AIF-förvaltare börjar eller upp-

hör att gälla under ett löpande kalenderår får garantimyndigheten ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

32 §54

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltningsbolag som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att fastställa institutets eller bolagets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag

och en AIF-förvaltare som om-

fattas av investerarskyddet ska lämna de uppgifter till garantimyndigheten som myndigheten behöver för att fastställa institutets, bolagets eller AIF-för-

valtarens avgift och i övrigt för

sin verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

53 Senaste lydelse 2007:1434. 54 Senaste lydelse 2007:1434.

8. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen att 2 kap. 3 §, 3 kap. 19 §, 6 kap. 5, 10 a och 13 §§, 15 kap. 1 §, 17 kap. 15 §, 42 kap. 8, 43 och 44 §§, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 och 13 §§, 17 kap. 15 §, 42 kap. 43 § och 44 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3§

Bestämmelserna om juridiska personer ska inte tillämpas på - dödsbon, - svenska handelsbolag, eller - juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i 6 kap. 6 § andra stycket.

Bestämmelserna om juridiska personer ska tillämpas också på investeringsfonder.

Bestämmelserna om juridiska personer ska tillämpas också på investeringsfonder och på special-

fonder.

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §.

3 kap.

19§55

Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för kapitalvinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket inkomstslag kapitalvinsten ska tas upp. Skattskyldigheten gäller också

55 Senaste lydelse 2011:1271.

belopp som motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar delägarrätter enligt 48 kap. 2 §, andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Skattskyldigheten omfattar dock inte

1. andelar i investeringsfonder, eller

Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar delägarrätter enligt 48 kap. 2 §, andelar i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Skattskyldigheten omfattar dock inte

1. andelar i investeringsfonder

och i specialfonder, eller

2. delägarrätter som förvaras på ett investeringssparkonto, förutom tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

2. delägarrätter som förvaras på ett investeringssparkonto, förutom tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

Undantaget från skattskyldighet i andra stycket 2 gäller inte kapitalvinster på andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder som anses ha avyttrats enligt 44 kap. 8 a §.

Undantaget från skattskyldighet i andra stycket 2 gäller inte kapitalvinster på andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder eller i specialfonder som anses ha avyttrats enligt 44 kap. 8 a §.

Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att

1. delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person bara omfattas om de förvärvats under tiden som den skattskyldige har varit obegränsat skattskyldig i Sverige, och

2. delägarrätter och andelar som har ersatt delägarrätter eller andelar som avses i 1 ska anses förvärvade vid samma tidpunkt som det ursprungliga förvärvet.

Vad som sägs i fjärde stycket tillämpas inte i fråga om delägarrätter som getts ut av ett utländskt företag eller andelar i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som har ersatt svenska delägarrätter och andelar i svenska handelsbolag.

6 kap.

Svenska investeringsfonder Svenska investeringsfonder och

specialfonder

5§56

Svenska investeringsfonder är inte skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

Svenska investeringsfonder

och specialfonder är inte skatt-

skyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

10 a§

Utländska investeringsfonder är begränsat skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder

och utländska specialfonder är be-

gränsat skattskyldiga.

Utländska investeringsfonder Utländska investeringsfonder

och utländska specialfonder

13§57

Utländska investeringsfonder är inte skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

Utländska investeringsfonder

och utländska specialfonder är inte

skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

15 kap.

1§58

Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och 44 §§ finns även bestämmelser om schablonintäkt vid innehav av andelar i investe-

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om inkomster i 8, 17–39, 44–48, 49– 52, 55 och 60 kap. I 42 kap. 43 och 44 §§ finns även bestämmelser om schablonintäkt vid innehav av andelar i investe-

56 Senaste lydelse 2011:1271. 57 Senaste lydelse 2011:1271. 58 Senaste lydelse 2011:1271.

ringsfond.

ringsfonder eller i specialfonder.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i 61 kap.

17 kap.

Fusion, delning eller annan ombildning av investeringsfonder

Fusion, delning eller annan ombildning av investeringsfonder

och specialfonder

15§59

Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap.1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder ska inte leda till att delägarna ska ta upp en intäkt. Detsamma gäller när en specialfond ombildas till en

värdepappersfond. Ersättning i

pengar ska dock tas upp som intäkt det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap.1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder och special-

fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§ lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

ska inte leda till att delägarna ska ta upp en intäkt. Detsamma gäller när en specialfond ombildas till en investeringsfond. Ersättning i pengar ska dock tas upp som intäkt det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsvärde för de nya andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder.

Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investeringsfonder som har bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe-

59 Senaste lydelse 2011:1271.

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)60, när respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

42 kap.

8§

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond som bara innehåller svenska fordringsrätter.

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade andelar i en investeringsfond eller

i en specialfond som bara inne-

håller svenska fordringsrätter.

Schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond.

Schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond eller i

en specialfond

43§61

Den som vid ingången av ett kalenderår har ägt andelar i en investeringsfond ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 0,4 procent av kapitalunderlaget enligt 44 §.

Den som vid ingången av ett kalenderår har ägt andelar i en investeringsfond eller i en special-

fond ska ta upp en schablon-

intäkt. Intäkten ska beräknas till 0,4 procent av kapitalunderlaget enligt 44 §.

Första stycket gäller inte andelar i en investeringsfond som vid kalenderårets ingång förvaras på ett investeringssparkonto.

Första stycket gäller inte andelar i en investeringsfond eller i

en specialfond som vid kalender-

årets ingång förvaras på ett investeringssparkonto.

60 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32, (Celex 32009L0065). 61 Senaste lydelse 2011:1271.

44§62

Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalenderåret på de andelar i en investeringsfond som vid denna tidpunkt ägs av den skattskyldige.

Kapitalunderlaget utgörs av värdet vid ingången av kalenderåret på de andelar i en investeringsfond eller i en specialfond som vid denna tidpunkt ägs av den skattskyldige.

Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska andelar i en investeringsfond som utgör lagertillgångar och som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det verkliga värdet inte ingå.

Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska andelar i en investeringsfond eller i en specialfond som utgör lagertillgångar och som enligt 17 kap. 20 § tas upp till det verkliga värdet, inte ingå.

44 kap.

Upplösning av investeringsfond Upplösning av en investerings-

fond eller en specialfond

6§

Om en investeringsfond upplöses, anses varje andelsägare ha avyttrat sin andel.

Om en investeringsfond eller

en specialfond upplöses, anses

varje andelsägare ha avyttrat sin andel.

48 kap.

2§

Med delägarrätt avses - aktie, - rätt på grund av teckning av aktier,

- teckningsrätt, - fondaktierätt, - andel i en investeringsfond,

Med delägarrätt avses - aktie, - rätt på grund av teckning av aktier,

- teckningsrätt, - fondaktierätt, - andel i en investeringsfond

och i en specialfond,

- andel i en ekonomisk förening, och

- annan tillgång med liknande

- andel i en ekonomisk förening, och

- annan tillgång med liknande

62 Senaste lydelse 2011:1271.

konstruktion eller verkningssätt. konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas också på - vinstandelsbevis och kapitalandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

- konvertibel i svenska kronor, - inlösenrätt och säljrätt som avser aktier, - termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7§63

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet ska det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ska beräknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet.

Om en andel i en investeringsfond är förvaltarregistrerad enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, ska vid tillämpning av genomsnittsmetoden enligt första stycket bortses från andra andelar i samma fond som är registrerade i annan förvaltares eller andelsinnehavarens eget namn.

Om en andel i en investeringsfond eller i en specialfond är förvaltarregistrerad enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder eller 12 kap. 7 § lagen

(2013:00) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska vid

tillämpning av genomsnittsmetoden enligt första stycket bortses från andra andelar i samma fond som är registrerade i annan förvaltares eller andelsinnehavarens eget namn.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

63 Senaste lydelse 2011:1271.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska bortses från delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som förvaras på ett investeringssparkonto. Detta gäller dock inte tillgångar som avses i 42 kap. 38 §.

I 18 c §, 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller partiella fissioner, andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

18 §64

Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap.1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder ska inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna. Detsamma gäller när en specialfond ombildas till en

värdepappersfond. Ersättning i

pengar ska dock tas upp som kapitalvinst det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Fusion eller delning av investeringsfonder enligt 8 kap.1, 24 och 25 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder eller special-

fonder enligt 12 kap. 16 och 17 §§ lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

ska inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna. Detsamma gäller när en specialfond ombildas till en investe-

ringsfond. Ersättning i pengar

ska dock tas upp som kapitalvinst det beskattningsår fusionen eller delningen sker.

Efter en fusion eller delning anses som anskaffningsutgift för de nya andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, ska det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Det som sägs om fusion i första och andra styckena gäller även vid en gränsöverskridande fusion enligt 8 kap. 17 § lagen om investeringsfonder.

Första–tredje styckena gäller även sådana utländska investeringsfonder som har bildats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investe-

64 Senaste lydelse 2011:937.

ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)65, när respektive fond hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om fusionen, den gränsöverskridande fusionen eller delningen har skett i enlighet med lagstiftningen i den berörda staten eller de berörda staterna.

21§

Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i investeringsfonder som innehåller bara svenska fordringsrätter ska dras av i sin helhet.

Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i investeringsfonder eller i specialfonder som innehåller bara svenska fordringsrätter ska dras av i sin helhet.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

65 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

9. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) att 5 kap. 2 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

2 §66

Sjunde AP-fonden ska ingå samarbetsavtal enligt 64 kap. 19 § 2 socialförsäkringsbalken med Pensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma paragraf.

Fondbestämmelserna för de fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden får inte tillåta att medel delas ut till någon annan än Pensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom fonderna utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 6 kap. lagen

(2004:46) om investeringsfonder.

Fondbestämmelserna för de fonder som förvaltas av Sjunde AP-fonden får inte tillåta att medel delas ut till någon annan än Pensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom fonderna utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av specialfonder enligt

lagen

(2013:00) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

7 §67

Följande bestämmelser i lagen (2004:46) om investeringsfonder ska gälla för förvaltningen av fonderna:

- 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en investeringsfond,

- 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd,

Följande bestämmelser i lagen (2004:46) om investeringsfonder ska gälla för förvaltningen av fonderna:

- 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en investeringsfond,

- 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd,

66 Senaste lydelse 2010:1281. 67 Senaste lydelse 2009:1460.

- 4 kap. 2 § om företrädare för andelsägarna i en investeringsfond m.m.,

- 4 kap. 8 och 9 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,

- 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar,

- 4 kap. 15–23 §§ om information om en investeringsfond,

- 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ om placering av medel i en

värdepappersfond m.m., samt

- 10 kap. 8 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen.

- 4 kap. 2 § om företrädare för andelsägarna i en investeringsfond m.m.,

- 4 kap. 8 och 9 §§ om upprättande och godkännande av fondbestämmelser,

- 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar,

- 4 kap. 15–23 §§ om information om en investeringsfond,

- 5 kap. 1, 3–19 och 21–25 §§ om placering av medel i en

investeringsfond m.m., samt

- 10 kap. 8 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska fonderna anses som

värdepappersfonder och Pensions-

myndigheten som fondandelsägare. Det som föreskrivs om fondbolag ska avse Sjunde APfonden.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket ska fonderna anses som

investeringsfonder och Pensions-

myndigheten som fondandelsägare. Det som föreskrivs om fondbolag ska avse Sjunde APfonden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, utom såvitt avser 2 kap. 18 § om förbud för vissa personer med insynsställning att handla med en investeringsfond och 2 kap. 21 § första stycket om skadestånd, meddela föreskrifter om avvikelser från de bestämmelser som anges i första stycket och i ett enskilt fall besluta om undantag från dessa bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

10. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter att 3 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §68

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte finansiell rådgivning som tillhandahålls av

1. fondbolag enligt 7 kap. 1 § första stycket 3 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

2. försäkringsförmedlare enligt 5 kap. 1 § första stycket lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, eller

3. värdepappersinstitut och utländska värdepappersföretag enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte finansiell rådgivning som tillhandahålls av

1. fondbolag enligt 7 kap. 1 § första stycket 3 lagen (2004:46) om investeringsfonder,

2. försäkringsförmedlare enligt 5 kap. 1 § första stycket lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, eller

3. värdepappersinstitut och utländska värdepappersföretag enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. AIF-förvaltare enligt 3 kap. 2 § lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

68 Senaste lydelse SFS 2007:560.

11. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om investeringsfonder

dels att 1 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. samt 8 kap. 24 §69 ska upphöra

att gälla,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 24 §70ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 5, 6 och 6 b–6 d §§, 2 kap. 12, 13, 15, 15 a och

15 c §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 8, 16 och 16 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–18, 20, 24 och 25 §§, 5 a kap. 1, 5 och 6 §§, 7 kap. 1, 2 och 24 §§, 8 kap. 1–5, 7–14, 16–18 och 21–24 §§, 10 kap. 1 §, 12 kap. 5 och 15 §§, 13 kap. 1 § samt rubriken till 5 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §71

I denna lag betyder

1. behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

5. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

69 Senaste lydelse av 1 kap. 8 § 2011:882 1 kap. 9 § 2011:882 6 kap. 3 § 2011:882 6 kap. 4 § 2011:882 8 kap. 24 § 2011:882 70 Senaste lydelse 2011:882 71 Senaste lydelse 2011:882.

6. finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

7. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8. fondföretag: ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket

eller 6 kap. 2 § andra stycket, med

kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b) som tillämpar principen om riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

8. fondföretag: ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b) som tillämpar principen om riskspridning, och

c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

9. fondföretags hemland: det land där fondföretaget har fått sådant tillstånd som avses i 8 a,

10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,

11. företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/49/EG, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler ska lämna motsvarande redovisning,

12. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

13. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte, 14. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

15. investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,

16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

17. matarfond: en värdepap-

persfond vars medel placeras i

enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,

17. matarfond: en investe-

ringsfond vars medel placeras i

enlighet med tillstånd enligt 5 a kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

19. mottagarfond: en värde-

pappersfond som

a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

b) inte är en matarfond, och

c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag,

19. mottagarfond: en investe-

ringsfond som

a) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

b) inte är en matarfond, och

c) vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag,

20. mottagarfondföretag: ett fondföretag som

a) i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller ett matarfondföretag bland sina andelsägare,

c) inte är ett matarfondföretag, och

d) inte placerar medel i en matarfond eller ett matarfondföretag, 21. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

22. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

23. specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare

och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap.,

24. startkapital: detsamma som i artikel 2.1 k i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

25. värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och

25. investeringsfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. eller 5 a kap., och

26. överlåtbart värdepapper:

a) aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c) värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.

5 §72

Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella

Ett fondbolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en AIF-fond.

72 Senaste lydelse 2011:882.

instrument enligt 2 kap. 1 § 4 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden.

För sådan fondverksamhet som avses i första stycket ska följande

bestämmelser tillämpas:

- 2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket , 7 § första stycket , 9 § , samt 17 och 17 b–21 §§ 3),

- 3 kap. , - 4 kap., - 6 kap., - 8 kap. 24 och 25 §§, - 9 kap. 4), - 10 kap. 1 § första och andra styckena samt 2 §, och

- 12 kap. 1–4 samt 7–14 §§. Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.

För sådan verksamhet som avses i första stycket gäller bestäm-

melserna i lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i tillämpliga delar.

6 §73

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, får

1. driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller

a) en plan för den avsedda verksamheten i Sverige med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och

b) uppgift om filialens adress och ansvariga ledning, och

2. driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas.

73 Senaste lydelse 2011:882.

Om de tjänster som ska erbjudas enligt första stycket innefattar förvaltning av en värde-

pappersfond, ska verksamhets-

planen också innehålla uppgift om

1. förvaltningsbolagets system för riskhantering, och

2. vilka åtgärder förvaltningsbolaget vidtagit för att uppfylla kraven i 6 c §.

Om de tjänster som ska erbjudas enligt första stycket innefattar förvaltning av en investe-

ringsfond, ska verksamhets-

planen också innehålla uppgift om

1. förvaltningsbolagets system för riskhantering, och

2. vilka åtgärder förvaltningsbolaget vidtagit för att uppfylla kraven i 6 c §.

Finansinspektionen får besluta att verksamhet får påbörjas tidigare än vad som anges i första stycket 1.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den utsträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.

6 b §74

Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en värde-

pappersfond. Tillstånd ges i form

av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §. Tillstånd ska ges om

1. förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som ska förvaltas,

2. förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappers-

Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en investe-

ringsfond. Tillstånd ges i form av

godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §. Tillstånd ska ges om

1. förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag som den investeringsfond som ska förvaltas,

2. förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta investerings-

74 Senaste lydelse 2011:882.

fonden eller sköta därmed

sammanhängande administration,

3. fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, och

4. det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappers-

fond.

Uppgifter enligt första stycket 2 behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond och tidigare lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen.

fonden eller sköta därmed

sammanhängande administration,

3. fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, och

4. det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för förvaltning av en investerings-

fond.

Uppgifter enligt första stycket 2 behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan förvaltar en investeringsfond och tidigare lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen.

Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse beträffande något som avses i första stycket 2 efter det att verksamheten inletts, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

6 c §75

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd enligt 6 b § ska vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna,

- lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och

- hantera klagomål.

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en investeringsfond efter tillstånd enligt 6 b § ska vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna,

- lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och

- hantera klagomål.

75 Senaste lydelse 2011:882.

6 d §76

För den förvaltning av en

värdepappersfond som ett för-

valtningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3– 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. Det som anges där om fondbolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget.

Vid sådan förvaltning som avses i första stycket ska det som anges i 9 kap. 1 § första stycket 1 i stället avse fall när förvaltningsbolagets tillstånd återkallats av behörig myndighet i bolagets hemland eller Finansinspektionen enligt 12 kap. 15 § tredje stycket beslutat att bolaget inte längre får förvalta en

värdepappersfond.

För den förvaltning av en

investeringsfond som ett för-

valtningsbolag utför efter att ha fått tillstånd enligt 6 b § gäller 2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3 och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3– 25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap. Det som anges där om fondbolag ska i stället gälla förvaltningsbolaget.

Vid sådan förvaltning som avses i första stycket ska det som anges i 9 kap. 1 § första stycket 1 i stället avse fall när förvaltningsbolagets tillstånd återkallats av behörig myndighet i bolagets hemland eller Finansinspektionen enligt 12 kap. 15 § tredje stycket beslutat att bolaget inte längre får förvalta en

investeringsfond.

2 kap.

12 §77

Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att inrätta en filial i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift om i vilket land filialen ska inrättas samt om

Avser ett fondbolag som förvaltar investeringsfonder att inrätta en filial i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift om i vilket land filialen ska inrättas samt om

76 Senaste lydelse 2011:882. 77 Senaste lydelse 2011:882.

filialens adress och ansvariga ledning.

filialens adress och ansvariga ledning.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där filialen ska inrättas, ska planen också innehålla uppgift om

1. fondbolagets system för riskhantering, och

2. åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, samt

- hantera klagomål.

13 §78

Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, ska inspektionen inom två månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen ska inrättas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 12 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder som bolaget får förvalta.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 12 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av investeringsfonder som bolaget får förvalta.

78 Senaste lydelse 2011:882.

Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

15 §79

Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att erbjuda och tillhandahålla tjänster i ett annat land inom EES utan att inrätta filial där, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift om i vilket land verksamheten ska drivas.

Avser ett fondbolag som förvaltar investeringsfonder att erbjuda och tillhandahålla tjänster i ett annat land inom EES utan att inrätta filial där, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla

1. en plan för den avsedda verksamheten med uppgift om vilka tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift om i vilket land verksamheten ska drivas.

Om de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i det land där verksamheten ska drivas, ska planen också innehålla uppgift om

1. fondbolagets system för riskhantering, och

2. åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

- göra utbetalningar till andelsägarna, - lösa in andelar, - lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla, och

- hantera klagomål.

79 Senaste lydelse 2011:882.

15 a §80

Finansinspektionen ska inom en månad från det att en underrättelse som avses i 15 § togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 15 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder som bolaget får förvalta.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 15 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av investeringsfonder som bolaget får förvalta.

15 c §81

Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som underrättelsen ska innehålla finns i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och inne-

Avser ett fondbolag som förvaltar investeringsfonder att marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar som underrättelsen ska innehålla finns i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och inne-

80 Senaste lydelse 2011:882. 81 Senaste lydelse 2011:882.

håll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen även lämna ett intyg om att värdepappersfonden uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska meddela fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

håll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen även lämna ett intyg om att investeringsfonden uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Finansinspektionen ska meddela fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Fondbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

3 kap.

4 §82

Förvaringsinstitutet ska med fondbolaget ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag.

82 Senaste lydelse 2011:882.

Avtalet får omfatta flera investeringsfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en

värdepappersfond efter tillstånd

enligt 1 kap. 6 b § ska det föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet.

I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en

investeringsfond efter tillstånd

enligt 1 kap. 6 b § ska det föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet.

4 kap.

8 §83

För varje investeringsfond ska det finnas fondbestämmelser som upprättats av fondbolaget.

Fondbestämmelserna ska ange

1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2. grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel ska placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3. vilka andelsklasser som ska finnas och vilka villkor som är förenade med dem,

4. om utdelning ska ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdelning,

5. grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

6. grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondandelarna,

7. var och hur försäljning och inlösen av fondandelar ska ske,

8. grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden,

9. fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar,

10. hur pantsättning av fondandelar ska gå till, 11. fondens räkenskapsår,

83 Senaste lydelse 2011:882.

12. när och var försäljnings- och inlösenpriset för fondandelarna samt fondens halvårsredogörelse och årsberättelse ska offentliggöras, samt

13. var ändringar av fondbestämmelserna ska tillkännages. För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, ska det dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder ska det anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet ska kretsen anges. Fondbestämmelserna ska även innehålla upplysning om

1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för värdepappersfonder,

2. vilken risknivå som eftersträvas, och

3. vilket riskmått som används.

16 §84

I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1. fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3. om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

84 Senaste lydelse 2011:882.

Om fonden är en specialfond, ska detta framgå av informationsbroschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseende fonden.

16 a §85

För varje investeringsfond ska det finnas ett aktuellt faktablad. Faktabladet ska på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Bestämmelser om hur faktabladet för en värdepappersfond ska vara utformat och om dess innehåll finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats. Det som anges i för-

ordningen ska i tillämpliga delar gälla också för faktablad för en specialfond. Om fonden är en specialfond ska detta framgå av faktabladet.

Bestämmelser om hur faktabladet ska vara utformat och om dess innehåll finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats.

85 Senaste lydelse 2011:882.

5 kap. Förvaltning av värde-

pappersfonder

5 kap. Förvaltning av investe-

ringsfonder

1 §86

Varje värdepappersfond ska ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får det också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Ett fondbolag får använda sig av tekniker och instrument som hänför sig till överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument i syfte att effektivisera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. Om fondbolaget använder sig av derivatinstrument för att effektivisera förvaltningen, ska de bestämmelser i detta kapitel som gäller för derivatinstrument tillämpas.

Varje investeringsfond ska ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Medel i en investeringsfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i likvida finansiella tillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får det också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Ett fondbolag får använda sig av tekniker och instrument som hänför sig till överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument i syfte att effektivisera förvaltningen av tillgångarna i en investeringsfond. Om fondbolaget använder sig av derivatinstrument för att effektivisera förvaltningen, ska de bestämmelser i detta kapitel som gäller för derivatinstrument tillämpas.

86 Senaste lydelse 2008:282.

2 §

Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Ett fondbolag ska ha ett system för riskhantering som gör det möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en investeringsfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, ska bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Fondbolaget skall för varje

värdepappersfond det förvaltar till

Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Fondbolaget ska för varje in-

vesteringsfond som bolaget för-

valtar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

3 §87

Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i överlåtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,

1. upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, eller

2. föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen

Medel i en investeringsfond får placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i överlåtbara värdepapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,

1. upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, eller

2. föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen

87 Senaste lydelse 2008:882.

för allmänheten. för allmänheten.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

4 §88

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penningmarknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

1. getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regional eller lokal myndighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller

2. getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en marknad som anges i 3 § första stycket, eller

3. getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa kriterier, eller

Medel i en investeringsfond får placeras i andra penningmarknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

1. getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regional eller lokal myndighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller

2. getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en marknad som anges i 3 § första stycket, eller

3. getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa kriterier, eller

88 Senaste lydelse 2007:562.

4. getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument omfattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som

a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG,

b) är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera företag som har gett ut aktier som är inregistrerade vid en reglerad marknad, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c) är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärkning från en bank.

4. getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument omfattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som

a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG,

b) är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera företag som har gett ut aktier som är inregistrerade vid en reglerad marknad, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c) är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärkning från en bank.

5 §89

I en värdepappersfond får det ingå andra överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde.

I en investeringsfond får det ingå andra överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde.

89 Senaste lydelse 2008:282.

Om upptagande till handel eller regelbunden handel enligt 3 § inte har skett inom ett år från emissionen och de förvärvade värdepapperen eller instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, ska de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn ska då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om det i en fond ingår överlåtbara värdepapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, upptagna till handel eller föremål för regelbunden handel enligt 3 § eller sådana andra överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i första stycket, ska fondbolaget informera Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.

6 §90

I en värdepappersfond får, om inte annat följer av andra stycket eller 19–22 §§, överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.

I en investeringsfond får, om inte annat följer av andra stycket eller 19–22 §§, överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.

Överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får dock uppgå till

1. högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2. högst 25 procent av fondens värde om de består av skuldförbindelser utgivna enligt lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer eller av motsvarande utländska skuldförbindelser, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana skuldförbindelser är högst 80 procent av fondens värde, och

3. högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana tillgångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

90 Senaste lydelse 2008:282.

I en värdepappersfond får det inte ingå överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.

I en investeringsfond får det inte ingå överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.

7 §

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars medel enligt fondbestämmelserna

skall placeras i aktier eller skuld-

förbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om det

1. har en tillräckligt diversifierad sammansättning,

2. utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och

3. offentliggörs på lämpligt vis.

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en investeringsfond vars medel enligt fondbestämmelserna

ska placeras i aktier eller skuld-

förbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om det

1. har en tillräckligt diversifierad sammansättning,

2. utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och

3. offentliggörs på lämpligt vis.

I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.

8 §

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen, efter tillstånd av Finans-

Bestämmelserna i 6 § gäller inte för investeringsfonder där medlen, efter tillstånd av Finans-

inspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde.

Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder för vilka de gränser som anges i 6,21 och 22 §§ är tillämpliga.

inspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde.

Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i investeringsfonder för vilka de gränser som anges i 6,21 och 22 §§ är tillämpliga.

9 §91

Oavsett det som sägs i 6 § får sådana överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en

värdepappersfond om förvärvet

grundas på tidigare innehav.

Oavsett det som sägs i 6 § får sådana överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en

investeringsfond om förvärvet

grundas på tidigare innehav.

91 Senaste lydelse 2008:282.

10 §

Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Medel i en investeringsfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bindningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

11 §

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.

I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.

12 §92

Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och

1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till

- någon av de tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i enligt 1 § andra stycket första meningen,

- finansiella index, - räntesatser,

Medel i en investeringsfond får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och

1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till

- någon av de tillgångar som medel i en investeringsfond får placeras i enligt 1 § andra stycket första meningen,

- finansiella index, - räntesatser,

92 Senaste lydelse 2008:282.

- växelkurser, eller - utländska valutor, och

2. sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå i fonden.

- växelkurser, eller - utländska valutor, och

2. sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå i fonden.

Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om

1. motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och

2. derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kontrollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

13 §93

De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Det gäller dock inte i fråga om indexbaserade derivatinstrument.

En värdepappersfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde.

En investeringsfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde.

Exponeringarna ska beräknas med hänsyn till värdet av underliggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig för att lösa in instrumenten.

Om ett överlåtbart värdepapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivatinstrument, ska även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.

93 Senaste lydelse 2008:282.

14 §

I en värdepappersfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.

I en investeringsfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.

15 §

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i

1. andra värdepappersfonder,

2. fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3. specialfonder och fondföre-

tag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 9 §, såvida fonderna och fondföretagen

a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning,

c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och

d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man skall kunna

Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i

1. andra investeringsfonder,

2. fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3. specialfonder enligt lagen

(2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och motsvarande utländska AIF-fonder,

såvida fonderna

a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b) tillämpar principen om riskspridning,

c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en investeringsfond, och

d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man ska kunna

bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en investeringsfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

16 §

I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappers-

fonds värde.

I en investeringsfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av investeringsfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en investerings-

fonds värde.

17 §

Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

Medel i en investeringsfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om investeringsfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

18 §

Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 15 §,

skall informationsbroschyren och

faktabladet rörande värdepap-

Om en betydande del av medlen i en investeringsfond placeras i fondandelar enligt 15 §,

ska informationsbroschyren och

faktabladet rörande investerings-

persfonden samt årsberättelsen

för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en värdepappers-

fond placeras i andelar i en fond

eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som

värdepappersfonden eller av en

fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.

fonden samt årsberättelsen för

fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en investerings-

fond placeras i andelar i en fond

eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som

investeringsfonden eller av en

fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som investeringsfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.

20 §94

Ett fondbolag får inte till en

värdepappersfond förvärva aktier

med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder, fondföretag eller specialfonder, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna och fondföretagen.

Ett fondbolag får inte till en

investeringsfond förvärva aktier

med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera investeringsfonder, fondföretag eller AIF-fonder, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna och fondföretagen.

94 Senaste lydelse 2011:882.

24 §95

Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § och från fondbestämmelserna under sex månader från det att verksamheten påbörjades, ändrade fondbestämmelser började tillämpas eller en fusion genomfördes.

Finansinspektionen får för en investeringsfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § och från fondbestämmelserna under sex månader från det att verksamheten påbörjades, ändrade fondbestämmelser började tillämpas eller en fusion genomfördes.

25 §

Om värdet av tillgångar i en

värdepappersfond kommer att

överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om värdet av tillgångar i en

investeringsfond kommer att över-

skrida någon av gränserna i detta kapitel ska rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn ska då tas till fondandelsägarnas intressen.

5 a kap.

1 §96

Bestämmelserna i 5 kap. 1 andra stycket, 3–12 och 15–22 §§ gäller inte för en matarfond. I stället ska bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.

Medel i en matarfond får placeras i andelar i

- en värdepappersfond som inte är en matarfond och vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, eller

- ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och som inte är ett matarfondföretag och vars medel inte placeras i en matarfond eller

Medel i en matarfond får placeras i andelar i

- en investeringsfond som inte är en matarfond och vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, eller

- ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och som inte är ett matarfondföretag och vars medel inte placeras i en matarfond eller

95 Senaste lydelse 2011:882. 96 Senaste lydelse 2011:882.

ett matarfondföretag. ett matarfondföretag.

Placeringen ska uppgå till minst 85 procent av matarfondens värde.

5 §97

Avser ett fondbolag att placera en värdepappersfonds medel enligt 1 § ska bolaget ansöka om Finansinspektionens tillstånd till detta.

Avser ett fondbolag att placera en investeringsfonds medel enligt 1 § ska bolaget ansöka om Finansinspektionens tillstånd till detta.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1. nya eller ändrade fondbestämmelser för fonden,

2. den avsedda mottagarfondens fondbestämmelser,

3. fondernas informationsbroschyrer och faktablad,

4. det avtal eller de rutiner som avses i 9 och 11 §§,

5. det avtal mellan förvaringsinstituten som avses i 16 §,

6. det avtal mellan revisorerna som avses i 20 §,

7. i förekommande fall, den underrättelse som ska lämnas till andelsägarna enligt 7 §, och

8. om fondmedlen ska placeras i ett fondföretag, intyg från behörig myndighet i företagets hemland om att det uppfyller kraven i 1 § andra stycket.

6 §98

Tillstånd att placera medel enligt 1 § ges av Finansinspektionen i form av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 § första stycket. Tillstånd ska ges om kraven i detta kapitel är uppfyllda och fondbestämmelserna i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 8 § och 9 § andra eller tredje stycket.

Om ansökan avser en ändring av fondbestämmelserna som innebär att placering ska ske i en annan mottagarfond eller att en

värdepappersfonds

placerings-

inriktning ändras till sådan som avses i 1 §, ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom 15 arbets-

Om ansökan avser en ändring av fondbestämmelserna som innebär att placering ska ske i en annan mottagarfond eller att en

investeringsfonds

placerings-

inriktning ändras till sådan som avses i 1 §, ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom 15 arbets-

97 Senaste lydelse 2011:882. 98 Senaste lydelse 2011:882.

dagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om ansökan avser fondbestämmelser för en ny fond eller fondbestämmelser som ändras på annat sätt än som en följd av den nya placeringsinriktningen ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom den frist som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket.

dagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om ansökan avser fondbestämmelser för en ny fond eller fondbestämmelser som ändras på annat sätt än som en följd av den nya placeringsinriktningen ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget om sitt beslut inom den frist som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket.

7 kap.

1 §99

Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument får, efter tillstånd av inspektionen, som ett led i verksamheten

1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument får, efter tillstånd av inspektionen, som ett led i verksamheten

1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond eller en AIF-fond som förvaltas av fondbolaget,

2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 skall omedelbart avskiljas från bolagets egna tillgångar.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 ska omedelbart avskiljas från bolagets egna tillgångar.

99 Senaste lydelse 2007:562.

2 §

Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond, en

AIF-fond eller ett fondföretag

som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

8 kap.

1 §100

Två eller flera värdepappers-

fonder får läggas samman genom

att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av fonderna överförs till en annan fond mot vederlag till andelsägarna i den eller de överlåtande fonderna (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande fonderna.

Fusion kan ske

1. mellan den övertagande

värdepappersfonden på ena sidan

och en eller flera överlåtande

värdepappersfonder på den andra

(absorption), eller

2. mellan två eller flera överlåtande värdepappersfonder genom att de bildar en ny övertagande

värdepappersfond (kombination).

Två eller flera investerings-

fonder får läggas samman genom

att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av fonderna överförs till en annan fond mot vederlag till andelsägarna i den eller de överlåtande fonderna (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande fonderna.

Fusion kan ske

1. mellan den övertagande

investeringsfonden på ena sidan

och en eller flera överlåtande

investeringsfonder på den andra

(absorption), eller

2. mellan två eller flera överlåtande investeringsfonder genom att de bildar en ny övertagande

investeringsfond (kombination).

2 §101

Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande värde-

pappersfonderna (fusionsveder-

laget) ska bestå av andelar i den

Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande investe-

ringsfonderna (fusionsvederlaget)

ska bestå av andelar i den över-

100 Senaste lydelse 2011:882. 101 Senaste lydelse 2011:882.

övertagande värdepappersfonden. Om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

tagande investeringsfonden. Om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

3 §102

Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska upprätta en fusionsplan som är gemensam för fonderna.

Det eller de fondbolag som förvaltar de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska upprätta en fusionsplan som är gemensam för fonderna.

Fusionsplanen ska innehålla uppgifter om

1. vilka fonder som ska ingå i fusionen och vilket slag av fusion enligt 1 § andra stycket som avses,

2. bakgrunden till och syftet med fusionen,

3. fusionens sannolika konsekvenser för fondandelsägarna,

4. vilka metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §,

5. vilken metod som ska användas för beräkning av det utbytesförhållande som avses i 4 §,

6. den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen, och

7. tillämpliga regler för överföring av tillgångar och utbyte av fondandelar.

Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla den övertagande

värdepappersfondens

fondbestämmelser.

Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla den övertagande

investeringsfondens

fondbestämmelser.

4 §103

Det eller de fondbolag som avses i 3 § ska fastställa tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet mellan andelar

Det eller de fondbolag som avses i 3 § ska fastställa tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet mellan andelar

102 Senaste lydelse 2011:882. 103 Senaste lydelse 2011:882.

i den överlåtande och den övertagande värdepappersfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs.

i den överlåtande och den övertagande investeringsfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs.

5 §104

Varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska i ett utlåtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna i fusionsplanen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

Varje förvaringsinstitut för de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska i ett utlåtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att uppgifterna i fusionsplanen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

7 §105

Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns yttrande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och övertagande värdepappers-

fonderna.

Det eller de fondbolag som förvaltar de investeringsfonder som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns yttrande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och övertagande investerings-

fonderna.

8 §106

När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som förvaltar värdepappersfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande information om fusionen till andels-

När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som förvaltar investeringsfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande information om fusionen till andels-

104 Senaste lydelse 2011:882. 105 Senaste lydelse 2011:882. 106 Senaste lydelse 2011:882.

ägarna i fonderna. ägarna i fonderna.

Av informationen ska det framgå

1. bakgrunden till och syftet med fusionen,

2. de konsekvenser fusionen kan få för andelsägarna,

3. vilka rättigheter andelsägarna har i samband med fusionen enligt 11 §, och

4. uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen.

Tillsammans med informationen till andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond ska den övertagande värdepappersfondens faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i samband med fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden.

Informationen enligt första– tredje styckena ska även tillhandahållas den som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av värdepappers-

fonderna samt den som begär

sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket.

Tillsammans med informationen till andelsägarna i en överlåtande investeringsfond ska den övertagande investeringsfondens faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i samband med fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den övertagande investeringsfonden.

Informationen enligt första– tredje styckena ska även tillhandahållas den som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av investerings-

fonderna samt den som begär

sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket.

9 §107

Det fondbolag som förvaltar en överlåtande värdepappersfond ska ansöka om tillstånd till fusion hos Finansinspektionen.

Det fondbolag som förvaltar en överlåtande investeringsfond ska ansöka om tillstånd till fusion hos Finansinspektionen.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1. fusionsplan enligt 3 §,

2. utlåtande av förvaringsinstitut enligt 5 §,

3. revisorns yttrande enligt 6 §, och

4. den information som ska tillhandahållas andelsägarna enligt 8 §.

107 Senaste lydelse 2011:882.

Om en ansökan inte är fullständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

10 §

Finansinspektionen ska ge tillstånd till en fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och 9 §§ är uppfyllda, och

2. andelarna i den övertagande värdepappersfonden får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värde-

pappersfonden marknadsförs en-

ligt 2 kap. 15 c §.

Finansinspektionen ska ge tillstånd till en fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8 och 9 §§ är uppfyllda, och

2. andelarna i den övertagande investeringsfonden får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande inve-

steringsfonden marknadsförs en-

ligt 2 kap. 15 c §.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan.

11 §108

Andelsägarna i de värdepap-

persfonder som ska ingå i en

fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen genomförs, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen.

I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna låta byta dessa mot andelar i en annan

värdepappersfond eller ett annat

fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som

Andelsägarna i de investe-

ringsfonder som ska ingå i en

fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen genomförs, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen.

I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna låta byta dessa mot andelar i en annan

investeringsfond eller ett annat

fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som

108 Senaste lydelse 2011:882.

fondbolaget. fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar enligt första och andra styckena ska ges under minst 30 dagar från den dag information om fusionen lämnas till andelsägarna enligt 8 §. Möjligheten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §.

12 §109

Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond som ingår i en fusion, om det är motiverat med hänsyn till fondandelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter enligt 11 §.

Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av andelar i en investeringsfond som ingår i en fusion, om det är motiverat med hänsyn till fondandelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter enligt 11 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i ett land där fondandelar marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § om sitt beslut. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspektionen.

13 §110

Värdepappersfonder som in-

går i en fusion och andelsägarna i fonderna får inte belastas med kostnader som uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av fusionen.

Investeringsfonder som ingår i

en fusion och andelsägarna i fonderna får inte belastas med kostnader som uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av fusionen.

109 Senaste lydelse 2011:882. 110 Senaste lydelse 2011:882.

14 §111

En fusion får genomföras tidigast tre månader från det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen.

Vid genomförandet av fusionen inträder följande rättsverkningar.

1. Den överlåtande värdepap-

persfondens tillgångar och skulder

överförs till den övertagande

värdepappersfonden.

2. Andelsägarna i den överlåtande värdepappersfonden blir andelsägare i den övertagande

värdepappersfonden och har, i

förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av fusionsvederlag.

3. Den överlåtande värdepap-

persfonden upplöses.

Vid genomförandet av fusionen inträder följande rättsverkningar.

1. Den överlåtande investe-

ringsfondens tillgångar och skul-

der överförs till den övertagande

investeringsfonden.

2. Andelsägarna i den överlåtande investeringsfonden blir andelsägare i den övertagande

investeringsfonden och har, i

förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av fusionsvederlag.

3. Den överlåtande investe-

ringsfonden upplöses.

16 §112

Det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappers-

fonden ska underrätta förvarings-

institutet för fonden när överföringen av tillgångar och skulder enligt 14 § andra stycket 1 har slutförts.

Det fondbolag som förvaltar den övertagande investerings-

fonden ska underrätta förvarings-

institutet för fonden när överföringen av tillgångar och skulder enligt 14 § andra stycket 1 har slutförts.

Fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

17 §113

En värdepappersfond får läggas samman med ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv

En investeringsfond får läggas samman med ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv

111 Senaste lydelse 2011:882. 112 Senaste lydelse 2011:882. 113 Senaste lydelse 2011:882.

2009/65/EG (gränsöverskridande fusion).

2009/65/EG (gränsöverskridande fusion).

18 §114

Vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande

värdepappersfond och ett över-

tagande fondföretag gäller följande bestämmelser i detta kapitel:

1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 3 § om fusionsplan, 5 § om utlåtande av förvaringsinstitut,

6 och 7 §§ om revisorsgranskning,

8 § om information till fondandelsägare,

9 och 19–21 §§ om tillstånd till fusion,

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion, och

14 § andra stycket och 15 § om fusionens rättsverkningar.

Det som anges om en övertagande värdepappersfond eller ett fondbolag som förvaltar en sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 § tredje stycket första meningen och 14 § andra stycket gäller på motsvarande sätt för ett övertagande fondföretag eller ett för-

Vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande

investeringsfond och ett över-

tagande fondföretag gäller följande bestämmelser i detta kapitel:

1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 3 § om fusionsplan, 5 § om utlåtande av förvaringsinstitut,

6 och 7 §§ om revisorsgranskning,

8 § om information till fondandelsägare,

9 och 19–21 §§ om tillstånd till fusion,

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion, och

14 § andra stycket och 15 § om fusionens rättsverkningar.

Det som anges om en övertagande investeringsfond eller ett fondbolag som förvaltar en sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 § tredje stycket första meningen och 14 § andra stycket gäller på motsvarande sätt för ett övertagande fondföretag eller ett för-

114 Senaste lydelse 2011:882.

valtningsbolag som förvaltar ett sådant fondföretag.

valtningsbolag som förvaltar ett sådant fondföretag.

21 §115

Finansinspektionen ska godkänna att en överlåtande värde-

pappersfond får ingå i en gräns-

överskridande fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9 och 19 §§ är uppfyllda,

2. behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland inte har meddelat att den har invändningar mot den information som ska lämnas till andelsägarna i fondföretaget, och

3. andelarna i det övertagande fondföretaget får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värdepappers-

fonden marknadsförs enligt 2 kap.

15 c § samt här i landet.

Finansinspektionen ska godkänna att en överlåtande inve-

steringsfond får ingå i en gräns-

överskridande fusion om

1. kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9 och 19 §§ är uppfyllda,

2. behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland inte har meddelat att den har invändningar mot den information som ska lämnas till andelsägarna i fondföretaget, och

3. andelarna i det övertagande fondföretaget får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande

investeringsfonden

marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § samt här i landet.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland om beslutet.

22 §116

Vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är övertagande fond gäller följande bestämmelser i detta kapitel:

4 § om tidpunkt för beräkning av utbytesförhållande,

7 § om revisorns yttrande, 8 och 23 §§ om information till fondandelsägare,

Vid en gränsöverskridande fusion där en investeringsfond är övertagande fond gäller följande bestämmelser i detta kapitel:

4 § om tidpunkt för beräkning av utbytesförhållande,

7 § om revisorns yttrande, 8 och 23 §§ om information till fondandelsägare,

115 Senaste lydelse 2011:882. 116 Senaste lydelse 2011:882.

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion,

14 § första stycket om tidpunkt för genomförande av en fusion, samt

16 § om underrättelse och offentliggörande.

11 § om fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion,

12 § om senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar,

13 § om kostnader i samband med en fusion,

14 § första stycket om tidpunkt för genomförande av en fusion, samt

16 § om underrättelse och offentliggörande.

23 §117

Finansinspektionen ska, efter det att behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, bedöma om informationen till andelsägarna i den övertagande

värdepappersfonden

uppfyller

kraven i 8 §. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar från det att kopian av ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande

värdepappersfonden förtydligar

informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran.

Finansinspektionen ska, efter det att behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, bedöma om informationen till andelsägarna i den övertagande

investeringsfonden

uppfyller

kraven i 8 §. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar från det att kopian av ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande

investeringsfonden

förtydligar

informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget har lämnat in kompletterande information underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om huruvida informationen uppfyller kraven.

117 Senaste lydelse 2011:882.

26 §118

En värdepappersfond får inte ombildas till en specialfond.

En investeringsfond får inte ombildas till en specialfond.

10 kap.

1 §119

Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6

och 8 §§, fondföretag som avses i

1 kap. 7 och 9 §§ samt förvaringsinstitut.

Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §, fondföretag som avses i 1 kap. 7 § samt förvaringsinstitut.

För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värde-

pappersfond förvaltas enligt 1 kap.

6 b §, det som anges i fondbestämmelserna.

För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en inve-

steringsfond förvaltas enligt 1 kap.

6 b §, det som anges i fondbestämmelserna.

12 kap.

5 §120

Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där ett fondbolag marknadsför andelar i en värde-

pappersfond som bolaget för-

Finansinspektionen ska omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där ett fondbolag marknadsför andelar i en inve-

steringsfond som bolaget för-

118 Senaste lydelse 2011:882. 119 Senaste lydelse 2011:882. 120 Senaste lydelse 2011:882.

valtar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot bolaget.

valtar, när någon åtgärd enligt 1, 3 eller 4 § har vidtagits mot bolaget.

15 §121

Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en värde-

pappersfond som förvaltas enligt

1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse.

Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet i Sverige eller fondbestämmelserna för en investe-

ringsfond som förvaltas enligt

1 kap. 6 b §, får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen vidta sådana åtgärder som avses i 1 § andra stycket första meningen eller förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Inspektionen får också besluta att bolaget inte längre får förvalta en investeringsfond. Innan en åtgärd enligt detta stycke vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen dock vidta en sådan åtgärd utan föregående föreläggande enligt första stycket eller underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna, Europeiska kommissionen och Europeiska

121 Senaste lydelse 2012:191.

värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas så snart som möjligt.

värdepappers- och marknadsmyndigheten ska då underrättas så snart som möjligt.

Om Finansinspektionen har vidtagit en åtgärd enligt tredje stycket utan föregående föreläggande eller underrättelse till hemlandsmyndigheten och kommissionen därefter har beslutat att åtgärden ska undanröjas, ska inspektionen göra det.

13 kap.

1 §122

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§,

3. på vilket språk underrättelsen enligt 2 kap. 15 c § första stycket ska skrivas,

4. hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna enligt 2 kap. 15 c § tredje stycket,

5. vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 b §§,

6. vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andelsägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8. på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas,

9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en värde-

pappersfond får placeras i enligt

5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

9. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en inve-

steringsfond får placeras i enligt

5 kap. 1 § andra stycket första meningen,

10. vilka tekniker och instrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

11. det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena,

12. kriterier för indexfonder enligt 5 kap. 7 §,

122 Senaste lydelse 2011:882.

13. beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§, 14. på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

15. vilka fel och försummelser som ska rapporteras enligt 5 a kap. 18 §,

16. förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

17. hur beräkning och redo-

visning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 6 kap. 4 §,

17. kriterier för att en investeringsfonds medel ska få placeras i sådana finansiella tillgångar som avses i artikel 50 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

18. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §,

19. vilka åtgärder som ett fondbolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

20. vad informationen enligt 8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

21. på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas,

22. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

23. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. Fondbolag, förvaltningsbolag och värdepappersinstitut som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva verksamhet avseende specialfonder enligt denna lag får fortsätta med sådan verksamhet, om en ansökan om tillstånd eller anmälan om registrering enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ges in till Finansinspektionen senast den 22 juli 2014. För bolaget eller förvaltaren ska under denna tid, eller till dess att ansökan slutligt har prövats, bestämmelserna om specialfonder i denna lag i dess tidigare lydelse gälla. Verksamheten ska upphöra den 22 juli 2014 om en ansökan om tillstånd inte har getts in till inspektionen senast den dagen eller, om en ansökan enligt lagen om förvaltare av alter-

nativa investeringsfonder har getts in dessförinnan, från dagen för ett lagakraftvunnet beslut genom vilket ansökan har avslagits.

3. Ett värdepappersinstitut som den 22 juli 2013 förvaltar en specialfond får, efter Finansinspektionens tillstånd, överlåta förvaltningen av fonden till en AIF-förvaltare, om överlåtelsen sker och AIF-förvaltaren har sökt tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, senast den 22 juli 2014. På sådana överlåtelser ska vad som sägs om information och förvaltarens skyldigheter i 9 kap. 4 och 5 §§ i denna lag tillämpas.

12. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att 5 kap. 6 §, 6 kap. 2 §, 21 kap. 4 och 7 §§ samt rubrikerna närmast före 21 kap. 4 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

6 §

I de fall som avses i 4 kap. 43 § skall såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom skall i aktieboken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, skall detta antecknas.

I de fall som avses i 4 kap. 43 § ska såväl aktieägaren som rättighetsinnehavaren föras in i aktieboken med uppgift om namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Dessutom ska i aktieboken antecknas vad som gäller om rättigheten. När det styrks att rättigheten har förändrats eller upphört, ska detta antecknas.

Om en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Om en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 § första stycket 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, ska den blivande ägaren på anmälan av den gode mannen föras in i aktieboken som aktieägare med anteckning om förordnandet och grunden för detta.

Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, skall det fondbolag som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktieägare i stället för fondandelsägarna. Därvid ska även fondens

Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i en

specialfond enligt lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det fond-

bolag eller den AIF-förvaltare

beteckning antecknas. som förvaltar fonden föras in i aktieboken som aktieägare i stället för fondandelsägarna. Därvid ska även fondens beteckning antecknas.

6 kap.

2 §

Ett aktiebrev skall ange

1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,

2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3. nummer på de aktier som avses med brevet,

4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

Ett aktiebrev ska ange

1. bolagets firma, organisationsnummer och bolagskategori,

2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3. nummer på de aktier som avses med brevet,

4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket skall aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag som förvaltar fonden liksom fondens beteckning.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange det fondbolag eller den AIF-

förvaltare som förvaltar fonden

liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

21 kap.

Innehav i investeringsfond Innehav i investeringsfond eller

i specialfond

4 §

Den som innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 1 och 2 §§ inte som aktieägare.

Den som innehar en andel i en investeringsfond eller i en

specialfond anses vid tillämp-

ningen av 1 och 2 §§ inte som aktieägare.

Innehav i investeringsfond Innehav i investeringsfond eller

i specialfond

7 §

Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond anses vid tillämpningen av 5 § inte som förvärvare av aktier.

Den som förvärvar eller innehar en andel i en investeringsfond eller i en specialfond anses vid tillämpningen av 5 § inte som förvärvare av aktier.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

13. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 19, 22 a, 22 b och

25 §§, 13 kap. 4 § och 16 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny bestämmelse, 8 kap. 22 c §

med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

I denna lag betyder

1. finansiella instrument: överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument,

2. överlåtbara värdepapper: sådana värdepapper utom betalningsmedel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden, till exempel:

a) aktier i aktiebolag och motsvarande andelsrätter i andra typer av företag samt depåbevis för aktier,

b) obligationer och andra skuldförbindelser inklusive depåbevis för sådana värdepapper, och

c) andra värdepapper som ger rätt att överlåta eller förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b, eller som resulterar i en kontantavveckling som beräknas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor eller avkastningar, råvaror eller andra index eller mått,

3. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel,

4. fondandelar: andelar i investeringsfonder, fondföretag och andra företag för kollektiva investeringar,

4. fondandelar: andelar i investeringsfonder, AIF-fonder, fondföretag och andra företag för kollektiva investeringar,

5. finansiella derivatinstrument: sådana derivatinstrument som kan hänföras till någon av följande kategorier:

a) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser värdepapper, valutor, räntor eller

avkastningar, eller andra derivatinstrument, finansiella index eller finansiella mått som kan avvecklas fysiskt eller kontant,

b) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör,

c) optioner, terminskontrakt, swappar och varje annat derivatkontrakt som avser råvaror som kan avvecklas fysiskt förutsatt att de handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform,

d) optioner, terminskontrakt, swappar, terminskontrakt som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES (forwards) och varje annat derivatkontrakt som

- avser råvaror, - kan avvecklas fysiskt, - inte omnämns i c och som inte är för kommersiella ändamål, och - som anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav,

e) derivatinstrument för överföring av kreditrisk,

f) finansiella kontrakt avseende prisdifferenser,

g) optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal och varje annat derivatkontrakt som avser klimatvariationer, fraktavgifter, utsläppsrätter eller inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik, som måste avvecklas kontant eller kan avvecklas kontant på en av parternas begäran, på grund av ett annat skäl än utebliven betalning eller någon annan händelse som leder till att kontraktet upphör, samt varje annat derivatkontrakt som

- avser tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och åtgärder som inte tidigare omnämnts i denna punkt, och

- anses ha egenskaper som andra derivat avseende finansiella instrument, med utgångspunkt från bland annat om det handlas på en reglerad marknad eller en handelsplattform, om clearing och avveckling sker via erkända system för clearing eller om de är föremål för regelmässiga marginalsäkerhetskrav.

Ytterligare bestämmelser om vilka derivatinstrument som omfattas av första stycket 5 d och g finns i artiklarna 38 och 39 i genomförandeförordningen.

2 kap.

4 §123

I lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande finns bestämmelser om rätt för värdepappersinstitut att driva pensionssparrörelse.

I lagen ( 2004:46 ) om investeringsfonder finns bestämmelser om rätt för värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning enligt 2 kap. 1 § 4 denna lag att driva fondverksamhet som avser specialfonder.

2 kap.

5 §124

Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1. Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2. anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 5 § 1,

3. börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

5. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,

6. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller

b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7. fysiska och juridiska personer som inte tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet utom handel för egen räkning, såvida de inte

a) är marknadsgaranter, eller

b) handlar för egen räkning utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt genom att tillhandahålla ett system som är tillgängligt för någon utomstående i syfte att handla med denne,

123 Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 124 Senaste lydelse 2010:2075.

8. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,

9. företag som tillhandahåller både

a) investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

b) andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

10. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder

samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:000) av förvaltare alternativa investeringsfonder,

11. företag som handlar med finansiella instrument för egen räkning eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång eller sådana derivatkontrakt som avses i 1 kap. 4 § första stycket 5 g till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a) detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, och

b) den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning till kund inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. företag vars huvudsakliga verksamhet utgörs av handel för egen räkning med råvaror eller derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång, om företaget inte ingår i en koncern vars huvudsakliga verksamhet utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,

14. företag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet

a) som uteslutande består i handel för egen räkning på marknader för finansiella terminer, optioner eller andra derivatinstru-

ment och på avistamarknader bara i syfte att skydda derivatpositioner, eller

b) som dels handlar på uppdrag av andra medlemmar på marknaderna som anges i a eller ställer priser för dem, dels garanteras av clearingdeltagare på dessa marknader, om ansvaret för att avtal som ingås av företagen fullgörs bärs av clearingdeltagarna, och

15. verksamhet enligt 1 § 1 och 5 som drivs av den som är registrerad för förmedling av alla slag av försäkringar eller bara livförsäkringar enligt 2 kap. 3 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, om

a) verksamheten bara är en sidoverksamhet till försäkringsförmedlingen och bara avser mottagande och vidarebefordran av order avseende andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 och

9 §§ lagen om investerings-

fonder samt investeringsrådgivning till kund avseende sådana andelar,

15. verksamhet enligt 1 § 1 och 5 som drivs av den som är registrerad för förmedling av alla slag av försäkringar eller bara livförsäkringar enligt 2 kap. 3 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, om

a) verksamheten bara är en sidoverksamhet till försäkringsförmedlingen och bara avser mottagande och vidarebefordran av order avseende andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om investeringsfonder,

eller andelar i specialfonder som avses lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och motsvarande utländska AIF-fonder samt inve-

steringsrådgivning till kund avseende sådana andelar.

b) kunders order vidarebefordras bara direkt till fondbolag, förvaltningsbolag samt fondföretag som avses i a, och

c) försäkringsförmedlaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.

b) kunders order vidarebefordras bara direkt till fondbolag, förvaltningsbolag fondföretag, samt

AIF-förvaltare som avses i a, och

c) försäkringsförmedlaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

8 kap.

19 §125

Ett värdepappersinstitut får behandla en enhet som ingår i någon av följande grupper som en jämbördig motpart:

1. värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag,

2. kreditinstitut,

3. försäkringsföretag,

4. värdepappersfonder som avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem,

4. investeringsfonder som avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem,

5. pensionsfonder och förvaltningsbolag som förvaltar dem,

6. andra finansiella företag än sådana som avses i 1–5 som har tillstånd att driva verksamhet enligt lagstiftningen i det land där de hör hemma eller som regleras i lagstiftning i det landet,

7. företag som är undantagna från tillståndsplikt enligt 2 kap. 5 § första stycket 13 och 14,

8. nationella regeringar och därmed sammanhängande organ, inklusive offentliga organ som har hand om statsskuld, centralbanker och överstatliga organisationer, samt

9. andra företag än sådana som avses i 1–8, om de ska betraktas som professionella kunder enligt 16 § första stycket 1–3.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som inte ingår i någon av grupperna i första stycket som en jämbördig motpart, om företaget

1. begär att bli behandlat som en jämbördig motpart, och

2. får behandlas som en professionell kund enligt 17 § första stycket.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som en jämbördig motpart enligt andra stycket bara om företaget får behandlas som en professionell kund enligt 17 § för sådana tjänster och transaktioner.

125 Senaste lydelse 2011:885.

22 a §126

Ett värdepappersinstitut som förmedlar fondandelar enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

Ett värdepappersinstitut som förmedlar andelar i investe-

ringsfonder eller AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare enligt 2 kap. 1 §

1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

22 b §127

Ett värdepappersinstitut ska till varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde meningen lagen (2004:46) om investeringsfonder och som institutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag eller annat värdepappersinstitut.

Ett värdepappersinstitut ska till varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde meningen lagen (2004:46) om investeringsfonder och som institutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag, en AIF-förval-

tare eller annat värdepappers-

institut.

22 c §

Ett värdepappersinstitut får, direkt eller indirekt, erbjuda eller placera andelar eller aktier i AIFfonder hos kunder inom EES endast om andelarna eller aktierna får marknadsföras enligt lagen ( 2013:0000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EG.

126 Senaste lydelse 2011:885. 127 Senaste lydelse 2011:885.

25 §128

Ett värdepappersinstitut får tillhandahålla investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order i fråga om ett eller flera finansiella instrument och utförande av order avseende finansiella instrument på kunders uppdrag utan att uppfylla kraven i 24 §, om

1. tjänsten avser

a) aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller på en motsvarande marknad utanför EES,

b) penningmarknadsinstrument,

c) obligationer eller andra former av skuldförbindelser utan derivatinslag,

d) andelar i en värdepappers-

fond som avses i 1 kap. 1 § första

stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag, eller

d) andelar i en investerings-

fond som avses i 1 kap. 1 § första

stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller i ett fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag, eller

e) andra okomplicerade finansiella instrument,

2. tjänsten tillhandahålls på kundens initiativ, samt

3. kunden klart och tydligt har informerats om att institutet inte kommer att bedöma om instrumentet eller tjänsten passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

13 kap.

4 §

Överlåtbara värdepapper som har getts ut eller utfärdats av någon som enligt öppenhetsdirektivet har möjlighet att välja hemmedlemsstat får inte tas upp till handel på en reglerad marknad förrän emittenten har valt en stat inom EES som hemmedlemsstat.

Första stycket gäller inte i fråga om

1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, eller

1. Första stycket gäller inte i fråga om andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder, eller an-

delar i en AIF-fond som inte är

128 Senaste lydelse 2011:885.

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

av sluten typ, eller

2. penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

16 kap.

3 §129

Bestämmelserna i detta kapitel ska inte tillämpas i fråga om

1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder,

1. andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder,

eller andelar i en AIF-fond som inte är av sluten typ,

2. penningmarknads-instrument med en kortare löptid än ett år, eller

3. obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som var och en har ett nominellt värde motsvarande minst 100 000 euro och som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

129 Senaste lydelse 2012:382.

14. Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att 1 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §130

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), 10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag,

11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10,

12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare),

130 Senaste lydelse 2011:1051.

13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket,

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14,

16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro,

17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, eller

17. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut.

18. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, eller

19. förvaltning av AIF-fonder enligt lagen ( 2013:000 ) om AIFförvaltare.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

15. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom förskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att 30 kap. 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

5 §131

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag eller försäkringsaktiebolag,

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-för-

valtare eller försäkringsaktie-

bolag,

2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3. aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, central värdepappersförvarare, betalningsinstitut eller institut för elektroniska pengar.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

131 Senaste lydelse 2011:774.

16. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken (2010:110) att 64 kap. 21 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 kap.

21 §132

Pensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fondföretag som

avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om fondföretaget uppfyller krav motsvar-

ande dem som ställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)133.

Pensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i utländska AIF-

fonder som avses i lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, om fonden uppfyller krav motsvar-

ande dem som ställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)134.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

132 Senaste lydelse 2011:886. 133 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065). 134 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

17. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster att 1 kap. 7 § och 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger, resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betalningar eller värdepapper,

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalningsmottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handelskommissionär, eller

7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella instrument, vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för avveckling enligt 3 samt av värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag, förvaltnings-

Denna lag gäller inte betalningstransaktioner som

1. sker med pappersbaserade instrument som checkar, växlar, kuponger, resecheckar, postanvisningar eller utbetalningsavier,

2. består av icke yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet,

3. genomförs mellan deltagare i ett system för avveckling av betalningar eller värdepapper,

4. genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller filialer för egen räkning,

5. uteslutande sker i kontanter direkt från betalaren till betalningsmottagaren, utan medverkan av någon mellanhand,

6. sker från betalaren till betalningsmottagaren genom en handelskommissionär, eller

7. avser förvaltning, inlösen eller försäljning av finansiella instrument, vilka genomförs av de personer som deltar i ett system för avveckling enligt 3 samt av värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag, förvaltnings-

bolag som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

bolag, AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster samt andra företag som har tillstånd att förvara finansiella instrument.

Denna lag gäller inte heller transaktioner som genomförs mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moderföretag, utom när en annan betaltjänstleverantör än ett företag i samma grupp medverkar som mellanhand.

3 kap.

2 §135

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsföretag eller institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsföretag, en

AIF-förvaltare eller ett institut

för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

135 Senaste lydelse SFS 2011:775

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

18. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 6 kap. 3 och 12 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 kap.

3 §136

För skuldtäckning som avses i 1 § får, med de begränsningar som anges i 4–9 och 12–18, följande tillgångar användas:

1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsföretag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som företag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt skulle ha betalats för mer än tre månader sedan, får den dock inte användas för skuldtäckning.

6. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premieperioder har avtalats och fordringarna avser premier som ännu inte ska betalas för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet ska sägas upp vid dröjsmål med betalningen.

7. Skuldförbindelser med säkerhet i företagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

136 Senaste lydelse 2011:461.

8. Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. 10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för. 11. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för. 12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 13. 13. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 15. 14. Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag. 15. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. 16. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet. Panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. 17. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 9–11 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet. 18. Kassa. 19. Andelar i investeringsfonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som

19. Andelar i investeringsfonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder

samt andelar i specialfonder enligt 3 kap. 2 § lagen (2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, om de förvaltade

tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas

avses i den nämnda paragrafen. för skuldtäckning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i den nämnda paragrafen.

20. Beslutad överskjutande skatt. 21. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsföretaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

12 §

Av det belopp som ska skuldtäckas får en andel om högst

1. 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 8–11, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 11,

2. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 12,

3. 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 13, 15 och 16,

4. 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 17, och

5. 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 3 § 18. Andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 3 § 19 och 4 § första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning.

Vid tillämpningen av första stycket ska även beaktas ett försäkringsföretags indirekta ägande av tillgångar genom dess innehav av andelar i investeringsfonder eller placeringar i fondföretag som används för skuldtäckning.

Vid tillämpningen av första stycket ska även beaktas ett försäkringsföretags indirekta ägande av tillgångar genom dess innehav av andelar i investeringsfonder eller specialfonder eller placeringar i fondföretag som används för skuldtäckning.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

19. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska pengar att 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag eller försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag,

en AIF-förvaltare eller ett försäk-

ringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

20. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att rubriken till 21 kap. ska lyda ”Kontrolluppgift om avytt-

ring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och specialfonder”,

dels att 1 kap. 1 §, 20 kap. 1, 3 och 4 §§, 22 kap. 1, 17 och 19 §§,

23 kap. 5 § och 34 kap. 9 §, rubriken till 20 kap. samt rubrikerna närmast före 22 kap. 17 § och 34 kap. 9 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1§

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER

1 kap. – Lagens innehåll 2 kap. – Lagens tillämpning 3 kap. – Definitioner och förklaringar

AVDELNING II. FÖRETRÄDARE

4 kap. – Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning 5 kap. – Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare 6 kap. – Ombud

AVDELNING III. REGISTRERING

7 kap. – Registrering

AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT

8 kap. – Preliminärskattesystemets grunder 9 kap. – Godkännande för F-skatt 10 kap. – Skatteavdrag för preliminär skatt 11 kap. – Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt 12 kap. – Skattetabeller

AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT

13 kap. – Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

14 kap. – Syftet med kontrolluppgifter 15 kap. – Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst 16 kap. – Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet

17 kap. – Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på fordringsrätter

18 kap. – Kontrolluppgift om ränteutgifter 19 kap. – Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter 20 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investeringsfonder och fondföretag

20 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investeringsfonder och specialfonder

21 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och fondföre-

tag

21 kap. – Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och andra delägarrätter än andelar i investeringsfonder och special-

fonder

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden 23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden 24 kap. – Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter 25 kap. – Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet 26 kap. – Skattedeklaration 27 kap. – Skalbolagsdeklaration 28 kap. – Preliminär inkomstdeklaration 29 kap. – Syftet med inkomstdeklaration 30 kap. – Vem ska lämna en inkomstdeklaration? 31 kap. – Vad ska en inkomstdeklaration innehålla? 32 kap. – När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 33 kap. – Särskilda uppgifter 34 kap. – Informationsuppgifter 35 kap. – Periodiska sammanställningar 36 kap. – Anstånd med att lämna deklaration och särskilda uppgifter

37 kap. – Föreläggande 38 kap. – Formkrav

AVDELNING VII. DOKUMENTATION

39 kap. – Dokumentationsskyldighet

AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL

40 kap. – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera 41 kap. – Revision 42 kap. – Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING

43 kap. – Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning

AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER

44 kap. – Vitesföreläggande 45 kap. – Bevissäkring 46 kap. – Betalningssäkring

AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. – Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER

48 kap. – Förseningsavgift 49 kap. – Skattetillägg 50 kap. – Kontrollavgift 51 kap. – Befrielse från särskilda avgifter 52 kap. – Beslut om särskilda avgifter

AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER

53 kap. – Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

54 kap. – Beslut om särskild inkomstskatt 55 kap. – Beslut om preliminär skatt 56 kap. – Beslut och besked om slutlig skatt 57 kap. – Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter 58 kap. – Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. – Ansvar för skatter och avgifter 60 kap. – Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. – Skattekonton 62 kap. – Betalning av skatter och avgifter 63 kap. – Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. – Återbetalning av skatter och avgifter 65 kap. – Ränta

AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. – Omprövning 67 kap. – Överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal

AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET

68 kap. – Besluts verkställbarhet 69 kap. – Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalningssäkring

70 kap. – Indrivning 71 kap. – Övriga bestämmelser om verkställighet.

20 kap.

Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investeringsfonder och fondföretag

Kontrolluppgift om avyttring av andelar i investeringsfonder och specialfonder

1§

Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en investeringsfond eller i ett så-

dant fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen ( 2004:46 ) om investeringsfonder.

Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i en investeringsfond eller i en special-

fond.

3 §137

Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av

1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden eller fondföre-

taget har övergått till institutet,

1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden har övergått till institutet,

2. värdepappersbolag och kre-

ditinstitut som förvaltar specialfonder enligt 1 kap. 5 § lagen om investeringsfonder,

2. AIF-förvaltare som för-

valtar eller marknadsför andelar i specialfonder i Sverige med stöd av 3 kap. 1 § , 4 kap. 1 – 3 §§ eller 5 kap. 2 – 5 §§ lagen ( 2013:000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller av ett förvaringsinstitut om förvaltningen av specialfonden har övergått till institutet,

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om inve-

steringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen om investe-

ringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag har slutit avtal med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet.

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om investeringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen om investeringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk

AIF-förvaltare har slutit avtal

med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet.

137 Senaste lydelse 2011:1289.

4 §

Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller i ett så-

dant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder ska lämnas

av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller i en special-

fond ska lämnas av förvaltare,

om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad, ska kontrolluppgift lämnas av ett värdepappersinstitut i det fall detta medverkar vid avyttringen.

Om en andel i en utländsk

investeringsfond eller i en utländsk specialfond inte är för-

valtarregistrerad, ska kontrolluppgift lämnas av ett värdepappersinstitut i det fall detta medverkar vid avyttringen.

22 kap.

1 §138

I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om

- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag (2 och 3 §§),

- upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med hyresrätt (4 §),

- samfällighet (5 och 6 §§), - räntebidrag (7 §), - pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§), - avskattning av pensionsförsäkring (10 §), - tjänstepensionsavtal (11 §), - underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §), - skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §), - elcertifikat (14 §), - utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §),

- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §), - schablonintäkt vid innehav av andelar i investeringsfonder

- schablonintäkt vid innehav av andelar i investeringsfonder

138 Senaste lydelse 2011:1289.

och fondföretag (17–21 §§), och och specialfonder (17–21 §§), och

– gåva (22 §).

17 §139

Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som

driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav av andelar i en investeringsfond eller i en specialfond.

19 §140

Kontrolluppgift ska lämnas av

1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden eller fond-

företaget har övergått till insti-

tutet,

2. värdepappersbolag och kredit-

institut som förvaltar specialfonder enligt 1 kap. 5 § lagen om investeringsfonder,

1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om investeringsfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av investeringsfonden har övergått till institutet,

2. AIF-förvaltare som förval-

tar eller marknadsför andelar i specialfonder i Sverige med stöd av 3 kap. 1 § , 4 kap. 1 – 3 §§ eller 5 kap. 2 – 5 §§ lagen ( 2013:0000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller av ett förvaringsinstitut om förvaltningen av specialfonden har övergått till institutet,

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 eller 8 § lagen om investeringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om investeringsfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

139 Senaste lydelse 2011:1289. 140 Senaste lydelse 2011:1289.

7 eller 9 § lagen om investeringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag

eller ett fondföretag har slutit

avtal med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet.

7 § lagen om investeringsfonder.

Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk AIF-

förvaltare har slutit avtal med ett

värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

23 kap.

5 §

Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet, försäkringsverksamhet eller verksamhet som

AIF-förvaltare i Sverige utan att

inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

34 kap.

Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i investeringsfonder

Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i investeringsfonder

och specialfonder

9 §141

Fondbolag och förvaltningsbolag som ska föra eller låta föra ett register över andelsinnehavare i en investeringsfond ska, då en förvaltare ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en investeringsfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i investeringsfonden flyttas från lämna den nya förvaltaren, fondbolaget

eller förvaltningsbolaget upp-

gifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas.

Fondbolag, förvaltningsbolag

och AIF-förvaltare som ska föra

eller låta föra ett register över andelsinnehavare i en investeringsfond eller i en specialfond ska, då en förvaltare ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en investeringsfond eller i en special-

fond som tillhör en andelsägare

och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i investeringsfonden eller special-

fonden flyttas från lämna den nya

förvaltaren, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förval-

taren uppgifter om den genom-

snittliga anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas.

Första och andra styckena gäller inte andelar i en investeringsfond efter det att andelarna har förtecknats på ett investe-

Första och andra styckena gäller inte andelar i en investeringsfond eller i en specialfond efter det att andelarna har förtecknats på

141 Senaste lydelse 2011:1289.

ringssparkonto. ett investeringssparkonto.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

21. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1268) om investeringssparkonto att 6, 13 och 22 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Med investeringstillgångar avses

1. finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. finansiella instrument som handlas på en handelsplattform, eller

3. andelar i en investeringsfond.

3. andelar i en investeringsfond eller en specialfond.

13 §

Investeringstillgångar får överföras till ett investeringssparkonto från någon annan än kontoinnehavaren bara om tillgångarna överförs till kontot i samband med kontoinnehavarens förvärv av tillgångarna och om förvärvet har skett

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

2. på så sätt att nya fondandelar utfärdats om förvärvet avser andelar i en investeringsfond,

2. på så sätt att nya fondandelar utfärdats om förvärvet avser andelar i en investeringsfond eller en specialfond,

3. från den som har emitterat tillgångarna om förvärvet grundades på tillgångar som vid förvärvet förvarades på kontot,

4. från investeringsföretaget som vid förvärvet förde investeringssparkontot,

5. från övertagande bolag om tillgångarna avsåg ersättning till aktieägarna vid en fusion eller delning av aktiebolag och om tillgångarna förvärvades på grund av aktier som vid förvärvet förvarades på kontot,

6. från köpande företag om förvärvet var ett led i ett förfarande om andelsbyte och om tillgångarna förvärvades på grund av andelar som vid förvärvet förvarades på kontot,

7. från en annan kontoinnehavare om tillgångarna vid förvärvet förvarades på dennes investeringssparkonto, eller

8. genom utdelning på tillgångar som vid förvärvet förvarades på investeringssparkontot.

Investeringstillgångar som har förvärvats på grund av kontofrämmande tillgångar som avses i 7 § eller kontofrämmande tillgångar som förvaras på ett investeringssparkonto med stöd av 18 § får inte överföras till kontot.

22 §

Finansiella instrument får överföras till någon annan än kontoinnehavaren om kontoinnehavaren har överlåtit tillgångarna genom försäljning, byte eller liknande överlåtelse av tillgångarna

1. på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en handelsplattform,

2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överföringen avser andelar i en investeringsfond,

2. på så sätt att fondandelarna löses in i fonden, om överföringen avser andelar i en investeringsfond eller en specialfond,

3. till den som har emitterat tillgångarna,

4. till investeringsföretaget som vid överlåtelsen förde investeringssparkontot,

5. till budgivaren om överlåtelsen var ett led i ett offentligt uppköpserbjudande,

6. till köpande företag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om andelsbyte,

7. till majoritetsaktieägaren i ett bolag om överlåtelsen var ett led i ett förfarande om inlösen av minoritetsaktier i samma bolag, eller

8. till en annan kontoinnehavare om tillgångarna förs över till förvärvarens investeringssparkonto.

Kontofrämmande tillgångar får inte överföras från ett investeringssparkonto med tillämpning av första stycket 8.

Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

1. Inledning

1.1. Utredningens uppdrag och arbete

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de förändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20101(AIFM-direktivet). Vidare har i uppdraget ingått bl.a. att se över regleringen av de kontraktuella fonder (specialfonder) som inte är värdepappersfonder även i de avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet samt belysa hur förslagen inverkar på skattekontrollen.2

Utredningen har haft något mindre än ett år på sig att slutföra uppdraget. Tiden har ägnats åt att analysera, motivera och ta fram de relativt omfattande författningsförslag som behövs för att genomföra AIFM-direktivet. Arbetet har bedrivits i samråd med utredningens sakkunniga, bl.a. har hållits ett flertal sammanträden där utredningens överväganden och förslag har diskuterats. Däremellan har sekretariatet haft fortlöpande kontakter med de sakkunniga. Möten har även hållits med företrädare för Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA), Fastighetsägarna och Swedish Pensions Fund Association (SPFA).

AIFM-direktivet har tagits fram under relativt kort tid genom förhandlingar mellan medlemsstaterna i Europeiska Unionen (EU). Liksom andra EU-direktiv är det i många delar kompromisser mellan olika medlemsstaters viljor och önskemål. Direktivet innehåller som en konsekvens av detta lösningar och begrepp som ibland kan vara svårtolkade och ibland kan te sig i viss mån främmande för svensk rättstradition. Det antagna direktivet har dock varit utgångspunkten

1 EUT L 174, 01.07.2011, s. 1 (Celex 32011L0061). Direktivet har fogats till betänkandet som bilaga 2. 2 Kommittédirektiven (Dir. 2011:77) i dess helhet finns fogade till betänkandet som bilaga 1.

och satt ramarna för utredningens uppdrag och arbete. Vid tolkningen och beskrivningen av artiklarna i direktivet kommer kommissionens delegerade akter att få stor betydelse. Kommissionen har getts rätt att specificera och klargöra flera av direktivets bestämmelser i delegerade akter. Under utredningsarbetet har några sådana akter ännu inte antagits. Av de förslag som utredningen har tagit del av framgår emellertid att ambitionen verkar vara att de delegerade akterna till stor del ska bestå av förordningar utfärdade av kommissionen. Sådana förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna utan att något särskilt genomförande krävs, se även avsnitt 2.2.

Innehållet i förordningsförslagen ger hjälp för förståelsen av artiklarna i AIFM-direktivet och utredningen har i viss mån använt dem som tolkningshjälp. Förordningsförslagen är dock just förslag som kan komma att ändras.

Fortfarande pågår alltså arbetet med att närmare specificera och komplettera reglerna i direktivet. Detta medför, i kombination med att nivå II-reglerna förefaller antas i form av förordningar, att det är vanskligt att nationellt och i detta skede göra uttolkningar av vissa centrala artiklar och begrepp i direktivet.

1.2. Viss terminologi

Att genomföra AIFM-direktivet kräver en förändring av dagens reglering av specialfonder. Regler om specialfonder finns i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) och har till AIFM-direktivets genomförande varit en rent nationell angelägenhet. AIFMdirektivet reglerar huvudsakligen förvaltarna av alternativa investeringsfonder, men påverkar utformningen av den nationella regleringen av fonderna i sig. Som framgår av avsnitt 3.3 har utredningen valt att renodla lagstiftningen på så sätt att LIF i fortsättningen ska reglera enbart de fonder och förvaltare som omfattas av UCITSdirektivet medan den nya lagen som genomför AIFM-direktivet ska innehålla bestämmelserna om samtliga alternativa investeringsfonder, inklusive specialfonderna, och regleringen av förvaltarna av dessa fonder. Detta påverkar också terminologin. Det kommer med den lösning som utredningen föreslår inte att finnas något behov av ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder eller andra AIF-fonder. En lösning skulle kunna vara att utmönstra det nuvarande samlingsbegreppet investeringsfonder från lagstiftningen. Förkortningen AIF-fonder står dock för alternativa investerings-

fonder och enligt AIFM-direktivets definition är de alternativa i för-

hållande till just de harmoniserade fonder som vi i dag kallar värdepappersfonder (eller ”UCITS-fonder”). Enligt utredningens mening är det därför mer konsekvent att värdepappersfonder i stället benämns investeringsfonder. På kort sikt kan det innebära en viss förvirring att låta ett begrepp som investeringsfonder leva kvar i en mer inskränkt betydelse. På lång sikt innebär det dock en mer logisk lösning. Se vidare i avsnitten 3.3 och 7.3.

2. Bakgrund

2.1. Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet) reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIFfonder. AIF-fonder definieras i direktivet som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet).

AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade AIF-fondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontrakträttslig eller associationsrättslig grund, genom trustlagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade investeringsfonder (specialfonder) av definitionen av AIF-fond i AIFM-direktivet. Andra fonder som förekommer i Sverige och som omfattas av direktivets definition är dock inte särskilt reglerade. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder1, såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder. Det finns således inte något svenskt regelverk som omfattar alla de former av förvaltare som regleras i AIFM-direktivet.

1 Begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid.

I betänkandet lämnas förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i nationell rätt. I betänkandet lämnas även förslag till reglering av AIF-fonder i vissa avseenden som inte omfattas av AIFM-direktivet.

2.2. Kommissionens genomförandeåtgärder

I AIFM-direktivet finns ett antal bestämmelser som ger kommissionen i uppdrag att anta s.k. genomförandeåtgärder med närmare detaljer kring direktivets rambestämmelser.2

Genomförandeåtgärderna till AIFM-direktivet antas på nivå två i enlighet med den s.k. Lamfalussymodellen3 som syftar till att effektivisera lagstiftningsförfarandet inom EU och tillämpas för lagstiftningen på det finansiella området. Lamfalussymodellen delar in lagstiftningsförfarandet i fyra nivåer där nivå ett utgörs av rambestämmelser som antas enligt den normala ordningen för lagstiftningen inom EU, med direktiv eller förordningar som föreslås av kommissionen och antas av rådet och Europaparlamentet. På nivå två antar kommissionen genomförandeåtgärder som preciserar och närmare anger detaljerna för lagstiftningen på nivå ett. Kommissionen kan anta genomförandeåtgärder som direktiv eller som förordning. Förfarandet på nivå två har nyligen förändrats i samband med antagandet av Lissabonfördraget och beskrivs närmare nedan. Nivå tre utgörs av gemensamma riktlinjer och rekommendationer. Slutligen ansvarar kommissionen på nivå fyra för att säkerställa att medlemsstaterna genomför lagstiftningen på ett likartat sätt.

Genom antagandet av Lissabonfördraget har som nyss nämnts förfarandet för kommissionens genomförandeåtgärder på nivå två ändrats. Den nya ordningen gör skillnad på delegerade akter och genomförandeakter.4 Enligt artikel 57 i AIFM-direktivet har Europaparlamentet eller rådet rätt att när som helst återkalla kommissionens bemyndigande att anta delegerade akter. Europaparlamentet och rådet har också enligt artikel 58 rätt att invända mot de delegerade akter som antagits av kommissionen under en period på tre månader efter antagandet. Denna period kan på Europaparlamentets eller rådets initiativ förlängas med tre månader. För genomförande-

2 Delegerade akter ska antas enligt artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 i AIFM-direktivet. 3 Se bl.a. prop. 2006/07:115 s. 242 f. 4 Delegerade akter och genomförandeakter regleras i artikel 290 respektive 291 i Lissabonfördraget.

akter gäller enligt artikel 59 i AIFM-direktivet att de ska beredas i den Europeiska värdepapperskommittén (European Securities Committee, ESC), som är en kommitté under kommissionen med representanter från medlemsstaterna.

Genomförandeakter och delegerade akter kallas i vissa fall tekniska standarder. I de fallen har Esma (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten5) getts i uppdrag att ta fram förslag till genomförandeåtgärder i enlighet med artiklarna 10–14 i den s.k. Esma-förordningen.6Esma har ersatt den tidigare s.k. nivå trekommittén CESR (Committee of European Securities Regulators). Esma’s förslag till tekniska standarder antas av kommissionen, antingen som delegerade akter eller genomförandeakter i enlighet med det förfarande som beskrivits ovan. Esma-förordningen ger även Esma rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer till dels behöriga myndigheter, dels finansiella företag, dvs. sådana åtgärder på nivå tre som beskrivits ovan. Även detta är en uppgift som Esma övertagit från CESR.

Som angetts i inledningskapitlet har några genomförandeåtgärder från kommissionen avseende AIFM-direktivet ännu inte antagits. Som utgångspunkt för utredningens arbete har därför ett utkast till genomförandeförordning från juni 2012 tagits i beaktande.

2.3. Skäl till reglering av fonder och fondsparande

Huvudskälet bakom reglering på finansmarknadsområdet är som regel antingen samhällets behov av att skydda stabiliteten i det finansiella systemet, och på så sätt undvika systemrisker, eller konsumentskydd. Det främsta exemplet på det förstnämnda är de kapitaltäckningsregler som säkerställer att kapitalstyrkan i banker och värdepappersbolag står i paritet med de risker som verksamheten medför, och som därigenom förhindrar spridningen av förluster i det finansiella systemet. På försäkringsområdet har behovet av ett gott konsumentskydd traditionellt sett varit det vägledande motivet för reglering med hänsyn till att konsekvenserna för den enskilde kan bli allvarliga om inte försäkringsbolagen kan fullgöra sina åtaganden.

5 En: European Securities and Markets Authority. 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG.

Konsumentskyddet har även utpekats som det avgörande motivet bakom den svenska regleringen av fondsparandet.7 Fondsparandet har som regel stor privatekonomisk betydelse för den enskilde spararen. Samtidigt är fondprodukterna ofta komplexa och resultatet av fondförvaltningen svårt att utvärdera. Den kollektiva sparformen gör dessutom att det finns ett behov av reglering av fondandelsägarnas och fondbolagets inbördes rättigheter så att vissa investerare inte gynnas på bekostnad av andra och så att fondbolaget handlar i fondandelsägarnas bästa intresse.

Frågan om i vilken utsträckning fonder och fondsparande kan ge upphov till systemrisker och därför bör regleras även från en sådan utgångspunkt, har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden.8Då konstaterades bl.a. att fondsparandet har liten påverkan på betalningssystemet och kreditgivningen och att fondsparandet därigenom inte påverkar de systemrisker som är motiv till reglering av den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar och leverera krediter. Fondbolagen bedömdes inte heller ha självförstärkande kopplingar till vare sig varandra eller till andra aktörer i det finansiella systemet. Med hänsyn till att tillgångarna i den förvaltade fonden hålls separerade från fondbolagets tillgångar så får finansiella svårigheter i ett fondbolag dessutom inte några konsekvenser för investerarnas möjlighet att få ut sina tillgångar. Vidare konstaterades att tidigare exempel på fonder som påverkat det finansiella systemets funktion främst berodde på brister i portföljförvaltning och kreditgivning, faktorer som bättre regleras i andra sammanhang än i fondlagstiftningen. Fondsparandet i sig bedömdes slutligen inte heller kunna förstärka ett förlopp med snabbt fallande tillgångspriser på de finansiella marknaderna. Slutsatsen var därför att konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Skälen bakom AIFM-direktivet

Efter finanskrisen konstaterade det Europiska rådet och kommissionen att alla relevanta aktörer på finansmarknadsområdet bör omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Detta överensstämde även med de slutsatser som det globala G20-möte som hölls i november 2008 kom fram till. I kommissionens konsekvensanalys inför framtagandet av förslaget till AIFM-direktivet utpekas AIF-förvaltarna

7 Se exempelvis prop. 2002/03:150, s. 125 f. 8 Se SOU 2002:56 s. 240 f. samt prop. 2002/03:150 s. 126 f.

visserligen inte som någon orsak till finanskrisen.9 Kommissionen menade dock att krisen tydliggjort den roll som AIF-förvaltarna spelar på finansmarknaden. Kommissionen pekade även på en rad risker som AIF-förvaltares verksamhet innebär för placerare och motparter samt för stabiliteten och effektiviteten på finansmarknaderna. Dessa risker kan sammanfattas i nedanstående tabell.

Tabell 1 Översikt över de centrala riskområdena

10

Makroprudentiella (system-) risker, framför allt i samband med hävstångseffekter

  • Direktexponering av systemrelevanta banker (som tillhandahåller hävstångseffekter) till AIF-sektorn
  • Konjunkturförstärkande effekt av flockbeteende, riskkoncentrationer inom vissa marknadssegment och forcerad neddragning av belåningsgraden som överförs till motparterna genom tillgångspriser och marknadslikviditet

Mikroprudentiella risker • Eventuella svagheter i interna riskhanteringssystem vad

avser likviditetsrisker, marknadsrisker, motpartsrisker (kreditrisker och avvecklingsrisker) och operativa risker

Investerarskydd

  • Luckor i informationen till placerare om investeringspolicy, riskhantering, internförfaranden osv. som utgör hinder för effektiv genomlysning
  • Intressekonflikter och bristfällig fondförvaltning, framför allt i samband med ersättningar, värdering och förvaltning

Markandseffektivitet och integritet

  • Effekter av dynamisk handel och blankningstekniker på marknadens funktion
  • Risk för marknadsmissbruk i samband med vissa tekniker, till exempel blankning

Påverkan på marknaden för företagskontroll

  • Bristande insyn vid företagsaffärer avseende noterade företag (t.ex. genom aktielån, CDF-kontrakt) eller vid samagerande genom aktiviststrategier

AIF-förvaltares kontroll över företag

  • Risk för felaktiga incitament vid förvaltning av portföljföretag, framför allt i samband med skuldfinansiering
  • Bristande insyn och bristande offentlig granskning av s.k. buy-outs

9 Commission Staff Working Document Accompanying the proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Alternative Investment Fund Managers and amending Directives 2004/39/EC and 2009/…/EC- Impact Assessment, COM(2009) 207, SEC (2009) 576. 10 Kommissionens konsekvensanalys, s. 7.

I konsekvensanalysen konstaterades att det befintliga europeiska regelverk som omfattar AIF-förvaltare är fragmenterat och till stora delar bygger på nationell rätt. Samtidigt är AIF-förvaltarnas verksamhet i många fall internationell och gränsöverskridande. Det fragmenterade regelverket ansågs därför vara ett hinder för effektiv reglering, tillsyn och övervakning på makronivå. Det ansågs också begränsa marknadsintegrationen och utvecklingen av den inre marknaden för de finansiella produkter som marknadsförs av AIF-förvaltare.

De mål som kommissionen ställde upp för det nya direktivet var följande:11

  • Säkerställa att AIF-förvaltare uppfyller lämpliga krav på auktorisation och registrering.
  • Skapa en ram för övervakning av makroprudentiella risker.
  • Tillgodose en fullgod tillsyn och begränsning av mikroprudentiella risker.
  • Ge en samstämd syn på skyddet för professionella investerare i

AIF-fonder.

  • Ökad ansvarighet för AIF-förvaltare som har kontroll över och förvaltar företag.
  • Utveckling av den inre marknaden för AIF-fonder.
  • Säkerställa att de vidtagna åtgärderna står i proportion till riskerna och tar tillräcklig hänsyn till AIF-förvaltarnas olika affärsmodeller.

Motiven bakom AIFM-direktivet kan således för det första summeras som ett behov av ett harmonierat regelverk för att bättra på förutsättningarna för övervakning av fondförvaltare vars verksamhet på olika sätt befaras kunna påverka risker i det finansiella systemet. Det rör sig främst om förvaltare av fonder som tillämpar finansiell hävstång (se bl.a. skäl 49 i AIFM-direktivet). I konsekvensanalysen omnämns även råvarufonder i denna kategori. Direktivet innehåller därför bestämmelser som möjliggör för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att påvisa, övervaka och vid behov bemöta systemrisker. Genom direktivets bestämmelser kan behöriga myndigheter samla in information om användandet av finansiell hävstång och vidarebefordra den informationen till andra behöriga myndigheter,

11 Kommissionens konsekvensanalys, s. 26 f.

till Esma och till den s.k. Europeiska systemrisknämnden, ESRB (European Systemic Risk Board).12

För det andra finns en vilja att öka den offentliga insynen i och inflytandet över fonder som agerar på marknaden för företagskontroll, eller s.k. riskkapitalfonder (se bl.a. skäl 53 i AIFM-direktivet). Direktivet innehåller därför bestämmelser om hur AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll över företag ska agera, exempelvis bestämmelser om information till anställda i sådana företag.

Ett tredje motiv till regleringen är att skapa en inre marknad för AIF-förvaltare. På samma sätt som förvaltare av UCITS-fonder ska AIF-förvaltare kunna erhålla ett s.k. marknadsföringspass som innebär att de genom ett enkelt registreringsförfarande ska kunna marknadsföra andelar i AIF-fonder i hela unionen (se bl.a. skäl 4 i AIFM-direktivet).

2.4. Övrig harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet

Vid sidan av den närbesläktade regleringen av UCITS-fonder och förvaltare av UCITS-fonder i UCITS-direktivet har regleringen av AIF-förvaltare och förvaltning av AIF-fonder i AIFM-direktivet kopplingar till viss annan harmoniserad reglering på finansmarknadsområdet.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (direktivet om marknader för finansiella instrument, MiFID), regleras värdepappersföretags och bankers tillhandahållande av investeringstjänster avseende finansiella instrument (exempelvis rådgivning, förmedling och portföljförvaltning) samt handeln med finansiella instrument på reglerade marknader. I direktivet finns även kundskyddsregler för främst icke-professionella investerare. Enligt artikel 6.4 i AIFM-direktivet kan en AIF-förvaltare få tillstånd att utöver förvaltning av AIF-fonder tillhandahålla vissa andra tjänster som är tillståndspliktiga enligt MiFID (förvaltning av investeringsportföljer, och sidotjänsterna investe-

12 Den Europeiska systemrisknämnden ESRB är inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd.

ringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar samt mottagande och vidarebefordran av order beträffande finansiella instrument). MiFID är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet) regleras när ett prospekt ska upprättas vid erbjudande av investeringar i överlåtbara värdepapper till allmänheten och den information ett prospekt ska innehålla. Prospektdirektivet är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 2 kap. 2 § den lagen är investeringsfonder undantagna från prospektkrav.

Harmoniserade regler om den information som en emittent vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (öppenhetsdirektivet). Där finns bl.a. bestämmelser om offentliggörande av årsredovisning och halvårsrapport samt flaggningsregler för noterade företag (emittenter). Öppenhetsdirektivet är genomfört huvudsakligen genom bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden samt lagen om handel med finansiella instrument.

Verksamheten i kreditinstitut regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), kreditinstitutsdirektivet. AIFM-direktivet hänvisar till kreditinstitutsdirektivet i fråga om de medel som utgör en AIF-förvaltares kapitalbas (artiklarna 56–67). Kreditsinstitutsdirektivet är genomfört i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt lagen (2006:1372) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersbolag regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), kapitalkravsdirektivet, som genomförts i svensk rätt huvudsakligen genom lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven

utgör tillsammans de s.k. kapitalkravsdirektiven (CRD Capital Requirement Directives).

Kommande förändringar i regleringen på finansmarknadsområdet

Det europeiska regelverket för värdepappersföretag och handel med finansiella instrument på reglerade marknader är för närvarande under omarbetning. Enligt de förslag till förändringar i MiFID som presenterades av kommissionen i oktober 2011 införs bl.a. gemensamma regler för handeln med standardiserade derivatkontrakt på s.k. OTF-plattformar (Organised Trading Facilities), särskilt anpassade regler för att underlätta handel med aktier i små och medelstora företag, bestämmelser som ökar förutsättningarna för övervakning av s.k. högfrekvent handel i syfte att förhindra möjliga systemrisker, bestämmelser som syftar till att förbättra konkurrensvillkoren för tillhandahållande av vissa efterhandelstjänster (exempelvis clearing och avveckling), ökade befogenheter för tillsynsmyndigheter som under särskilda omständigheter föreslås kunna förbjuda vissa typer av produkter och tjänster, skärpt tillsyn över marknaderna för råvaruderivat samt skärpta krav för tillhandahållande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och investeringsrådgivning.13Kommissionens förslag förhandlas för närvarande i rådet.

I december 2011 presenterade kommissionen ett förslag till harmoniserat europeiskt regelverk för investeringar i venture capital. I kommissionens förslag till förordning finns bestämmelser om enhetliga regler för marknadsföring av Europeiska venture capitalfonder, som därmed får en gemensam definition. Sådana fonder ska enligt förslaget fritt få marknadsföras till bl.a. professionella investerare i Europa med hjälp av ett marknadsföringspass liknande det som gäller för förvaltare av UCITS-fonder enligt UCITSdirektivet och för AIF-förvaltare enligt AIFM-direktivet.14 Parallellt med det föreslagna regelverket för venture capital-fonder har även ett förslag till harmoniserat regelverk för marknadsföring av fonder för s.k. socialt företagande tagits fram.15

13 Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on markets of financial instruments and repealing Directive 2004/39/EC of the European Parliament and of the Council, COM(2011) 656, 2011/0298 (COD). 14 Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Venture Capital Funds, COM(2011) 860, 2011/0417 (COD). 15 Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on European Social Entrepreneurship Funds, COM(2011) 862, 2011/0418 (COD).

Ytterligare ett förslag till förordning på finansmarknadsområdet presenterades i juli 2012, där kommissionen föreslår ett harmoniserat regelverk om standardiserad information som ska lämnas vid erbjudande av investeringar i vissa finansiella produkter till konsumenter, s.k. Packaged retail investment products, PRIPS.16 Enligt förslaget ska bl.a. fonder (såväl UCITS-fonder som AIF-fonder), s.k. strukturerade produkter innehållande derivatkomponenter, samt vissa typer av försäkringskontrakt av investeringskaraktär omfattas av informationskraven i förordningen.

Samtidigt med PRIPS presenterades ett förslag till kommande förändringar i UCITS-direktivet, det s.k. UCITS V.17Förslaget innehåller främst förtydliganden angående förvaringsinstitutens uppgifter och ansvar, bestämmelser om ersättningssystem för fondförvaltare samt harmoniserade sanktionsbestämmelser.

2.5. Fondsparandets organisation och kategorier

Sedan början på 1990-talet är den svenska lagstiftningen på fondområdet harmoniserad med EU:s UCITS-direktiv. Regleringen finns sedan 2004 i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Investeringsfonder delas i lagstiftningen upp i dels värdepappersfonder, dels specialfonder. Värdepappersfonder är harmoniserade fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav och som efter notifiering får marknadsföras fritt inom EU. Tillsyn och tillståndsprövning enligt LIF handhas av Finansinspektionen.

För värdepappersfonder gäller vissa krav på bl.a. tillgångsallokering, belåning, inlösen av fondandelar. Specialfonder kan efter godkännande från Finansinspektionen få undantag ifrån dessa krav. Specialfonder är nationellt reglerade och behöver därför inte följa UCITS-direktivets regler.

Värdepappersfonder och specialfonder har det gemensamt att de är kontraktsrättsliga fonder som inte utgör självständiga rättssubjekt. De kan inte förvärva rättigheter eller ådra sig skyldigheter. De kan inte heller bli föremål för konkursförfarande. Fondandelsägarnas

16 Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council on key information documents for investment products, COM(2012) 352/3, 2012/0169 (COD). 17 Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council amending Directive 2009/65/EC on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in transferable securities (UCITS) as regards depositary functions, remuneration policies and sanctions, COM(2012) 350/2, 2012/0168 (COD).

rätt till fonden är beskuren och begränsar sig till rätten att få sin andel i fonden inlöst och att i vissa fall erhålla utdelning. Värdepappers- och specialfonder måste även följa vissa gemensamma regler i LIF om förvaltning, fondbestämmelser, information till fondandelsägarna m.m.

Utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav får, efter att det anmälts till Finansinspektionen, fritt marknadsföras i Sverige. LIF tillåter även, efter Finansinspektionens godkännande, marknadsföring i Sverige av andra utländska fonder än UCITSfonder, under förutsättning att dessa fonder uppfyller krav motsvarande dem som ställs på specialfonder. Den rättsliga formen och strukturen på utländska fonder skiljer sig i många fall från den svenska. Utländska fonder som marknadsförs i Sverige kan således vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund eller på annat sätt. Termen fondföretag används i LIF för att beteckna utländska fonder, både UCITS-fonder och andra fonder.

Svenska aktiebolag som har tillstånd att bedriva fondverksamhet, dvs. förvalta en investeringsfond och handha försäljning och inlösen av andelar, benämns fondbolag. Tillstånd för fondverksamhet avseende specialfonder får även beviljas svenska kreditinstitut och värdepappersbolag, som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Termen förvaltningsbolag används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare som förvaltar UCITSfonder och andra fonder.

Tillgångarna i en investeringsfond ska förvaras av ett förvaringsinstitut som även på fondbolagets instruktion utför in- och utbetalningar i fonden. Förvaringsinstitut kan vara banker eller andra kreditinstitut. Syftet med att hålla förvaltningen och förvaringen av fondens tillgångar åtskilda på detta sätt är bl.a. att förvaringsinstitutet ska vara en extra kontrollfunktion som ser till att fondbolaget använder fondens medel i enlighet med fondbestämmelserna.

Ansvarsfördelningen, förvaltningen och administrationen av investeringsfonder kan beskrivas med följande skiss:

Figur 1 Ansvarsfördelning mellan fondbolag och förvaringsinstitut

Investeringsfonden som juridisk struktur är särskilt lämplig för att ordna den typ av kollektiva investeringar som riktar sig till konsumenter. Genom investeringsfonden kan enkelt och rimligt kostnadseffektivt en önskvärd kombination av avkastning och risk uppnås, som enskilda sparare annars skulle ha begränsad möjlighet att åstadkomma. Konsumentskyddet har också tidigare angetts som det främsta motivet bakom reglering av fondsparande.18 Investeringsfonden som placeringsform utnyttjas dock även av andra investerare än konsumenter. Det finns exempelvis specialfonder som främst riktar sig till professionella investerare.

Den svenska fondlagstiftningen innehåller som ovan nämnts tydliga begränsningar för vilken typ av tillgångar medlen i en fond får placeras i. Det leder till att kollektiva investeringar i sådana tillgångar som helt eller delvis är otillåtna för investeringsfonder som

18Prop. 2002/03:150 s. 125.

Investerare/fondandelsägare

Fondbolag Förvaringsinstitut

Fond

Värdepappersinstitut, mäklare och andra motparter

Betalningsströmmar

Avtal

regel organiseras på andra sätt. Det gäller exempelvis investeringar i riskkapital i form av större poster av onoterade aktier, råvaror, fastigheter och infrastruktur. Frågan om LIF även skulle omfatta fonder där medlen främst investeras i andra typer av tillgångar än likvida finansiella tillgångar, exempelvis fastigheter, behandlades i Värdepappersfondsutredningens betänkande SOU 2002:56. Äganderätten till fastigheterna, den slutna formen, svårigheten att värdera tillgångarna och långsiktigheten i investeringen angavs då som orsaker till varför investeringsfonden som organisationsform inte ansågs lämplig för denna typ av verksamhet.19En annan orsak är att denna typ av investeringar främst riktar sig till s.k. institutionella investerare vilket gör konsumentskyddsmotivet mindre relevant. Fonder som investerar i fastigheter och riskkapital och som har sitt säte i Sverige är i regel associationsrättsligt organiserade som aktiebolag eller kommanditbolag. Andra oreglerade fonder som förvaltas av aktörer som bedriver verksamhet i Sverige är etablerade utomlands och är därmed organiserade i enlighet med nationell rätt i det land där de är etablerade.

2.5.1. Harmoniserade fonder

Harmoniserade fonder är som nämnts ovan sådana fonder som regleras i UCITS-direktivet och därmed, efter en anmälningsprocedur, får marknadsföras fritt inom EU. En UCITS-fond måste vända sig till allmänheten. Det är således inte möjligt att begränsa kretsen av investerare i en UCITS-fond. Eftersom UCITS-fonder vänder sig till allmänheten gäller särskilda placeringsbestämmelser som syftar till att tillvarata investerarnas behov av riskspridning. Placeringsbestämmelserna innebär begränsningar av vilka tillgångsslag fondens medel får placeras i, exempelvis är möjligheterna till exponeringar till följd av placeringar i onoterade värdepapper begränsade. Det finns också begränsningar av vilka riskkoncentrationer en UCITSfond får ha (i termer av procentuella exponeringar mot en viss motpart/emittent) samt av möjligheten för fondbolaget att ta upp lån för fondens räkning. Utöver placeringsbestämmelserna gäller särskilda skyddsregler för UCITS-fonder, t.ex. att andelar i fonden måste kunna lösas in eller återköpas på fondandelsägarens begäran, att fondandelsägarna ska få tillgång till viss information om fonden och att tillgångarna i fonden ska förvaras hos ett förvaringsinstitut.

19SOU 2002:56 s. 46 ff.

Den svenska motsvarigheten till UCITS-direktivets harmoniserade fonder är värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket 25 LIF). De krav som ställs på värdepappersfonder motsvarar bestämmelserna i UCITS-direktivet. Därutöver har vissa nationella särregler för värdepappersfonder införts som går utöver UCITS-direktivets krav (se bl.a. 4 kap. 22 § LIF).

Ett viktigt syfte med den gemensamma regleringen för UCITSfonder är att skapa en gemensam fondmarknad inom EU. Därför innehåller UCITS-direktivet regler om vad som gäller för UCITSfonder vars andelar marknadsförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten. UCITS-direktivet tillåter inte en medlemsstat att införa ytterligare nationell reglering för utländska UCITS-fonder. Direktivet innehåller även bestämmelser om att behöriga myndigheter ska underrättas vid gränsöverskridande marknadsföring av fonder samt om samarbete och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater.

2.5.2. Icke-harmoniserade investeringsfonder (specialfonder)

Icke-harmoniserade fonder är fonder som inte regleras i UCITSdirektivet och därmed endast får marknadsföras i en medlemsstat i den mån det är förenligt med nationell lagstiftning i den medlemsstaten. Investeringsfonder som är etablerade i Sverige, och som inte omfattas av UCITS-direktivet, benämns specialfonder i den svenska fondlagstiftningen. Specialfonder är således endast nationellt reglerade.

För specialfonder och värdepappersfonder gäller vissa gemensamma bestämmelser i LIF vilka bl.a. omfattar fondernas rättsliga ställning, krav på att tillgångarna ska förvaras av ett förvaringsinstitut och krav på fondbestämmelser. Till skillnad mot vad som gäller för värdepappersfonder får en specialfond vända sig till en begränsad krets investerare. Vidare får fondbestämmelserna för en specialfond innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. En specialfond måste dock vara öppen för inlösen minst en gång per år. Placeringar av fondmedel i en specialfond behöver inte heller följa de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder. Undantag från placeringsreglerna måste dock godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen prövar också, vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond, om fondens placeringsstrategi är förenlig med de krav som bör ställas på riskspridning. Alla special-

fonder som är registrerade i Sverige har medgetts något slags undantag från de regler som gäller för värdepappersfonder. Vilka undantag som medges varierar. De prövas alltid av Finansinspektionen från fall till fall och grundar sig på förhållandena i det enskilda fallet. Vad avser de tillgångar som en specialfond får placera i gäller dock samma regler för specialfonder som för värdepappersfonder med det undantaget att specialfonder tillåts att ha exponeringar som hänför sig till derivatinstrument med andra underliggande tillgångar än vad en värdepappersfond får ha.

Specialfonder är således svenska investeringsfonder som fått Finansinspektionens tillstånd att frångå reglerna om värdepappersfonder i LIF. Den lagen tillåter emellertid även marknadsföring av utländska icke-harmoniserade fonder i Sverige. Sådana fondföretag kan ha en annorlunda juridisk form än de svenska investeringsfonderna. För att en utländsk icke-harmoniserad fond ska få tillstånd att marknadsföras i Sverige krävs dock att Finansinspektionen bedömer att det finns betryggande tillsyn över fondföretaget i dess hemland, att företaget här i landet kan lösa in andelar, göra utbetalningar och även i övrigt kommer att driva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i LIF. Det innebär i praktiken att de krav på riskspridning m.m. som gäller för svenska specialfonder även är tillämpliga på icke-harmoniserade utländska fonder vars andelar marknadsförs i Sverige.

2.5.3. Andra icke-harmoniserade fonder

Definitionen av AIF-fond i AIFM-direktivet omfattar – utöver specialfonder – även andra fonder som inte omfattas av den svenska fondlagstiftningen. Det gäller sådana fonder som investerar i andra typer av tillgångar än vad LIF medger att en investeringsfond investerar i, exempelvis riskkapitalfonder, fastighetsfonder eller råvarufonder. Det gäller också sådana fonder som tillämpar andra investeringsstrategier än vad som är möjligt med hänsyn till placeringsreglerna eller kraven på riskspridning i LIF.

Riskkapitalfonder

Termen riskkapital är ett samlingsnamn för alla investeringar i företags ägarkapital, dvs. investeringar i sådana andelar som ger innehavaren äganderätt i ett företag. Riskkapitalfonder används emellertid ofta som beteckning på bolag med en begränsad livstid som specialiserat sig på investeringar i onoterade företag eller noterade företag som avnoteras efter att de förvärvats av bolaget. En sådan riskkapitalfond bildas ofta av ett s.k. riskkapitalbolag som sköter administrationen av fonden och kontakten med investerarna. Kännetecknande för riskkapitalfonder är att de är slutna till formen på så sätt att andelarna är begränsade till antalet och inte kan lösas in på begäran. Kapitalet investeras i stället utifrån en i förväg bestämd tidshorisont och fonden likvideras när denna period har löpt ut. Det kapital som investeras i fonden är dessutom i regel avtalat på förhand.

Till skillnad från andra fonder som placerar i aktier tar riskkapitalfonder ofta ägarkontrollen över portföljbolagen. Det innebär att fondförvaltaren eller riskkapitalbolagets s.k. management team tar ett aktivt ansvar för förvaltningen av bolagen och deltar i den långsiktiga styrningen av bolagens verksamhet genom att de direkt utser styrelse och därmed även indirekt påverkar ledningsgruppens sammansättning. De portföljbolag som fondkapitalet sedan investeras i kan antingen vara onoterade mindre företag med tillväxt- och utvecklingspotential (venture capital) eller etablerade företag med behov av ny ledning eller annan organisationsförändring (buy-out).

Trots att riskkapitalfonder till vissa delar kan sägas likna investeringsfonder föreligger vissa väsentliga skillnader. Riskkapitalfonder är till skillnad från investeringsfonder slutna till formen i den meningen att de baseras på ett i förväg begränsat kapital och det saknas rätt till inlösen under fondens livslängd, som normalt är ca 10 år. Livslängden beror bl.a. på mognadsfasen i de bolag fondens investeringsstrategi är inriktad mot. Riskkapitalfonder riktar sig inte heller till allmänheten utan vanligtvis endast till en begränsad krets institutionella investerare eller personer vars professionella verksamhet inbegriper investeringar i riskkapital. Det är även vanligt att förvaltaren eller till förvaltaren närstående personer parallellt med fondens övriga investerare själva investerar i en viss andel av fondens totala kapital. Utöver avkastningen på sådana investeringar tar förvaltaren arvode i form av en i förväg avtalad andel av eventuell vinst vid avveckling av fonden. Den del som tillfaller för-

valtaren brukar kallas carried interest (särskild vinstandel) och är i regel förvaltarens huvudsakliga källa till avkastning.

Riskkapitalfonder som är baserade i Sverige är bildade på associationsrättslig grund, som kommanditbolag eller som aktiebolag. I andra jurisdiktioner förekommer dock att riskkapitalfonder har en annan rättslig struktur. Exempelvis är det vanligt förekommande att riskkapitalfonder bildas på kontrakträttslig grund som s.k. limited partnerships på Jersey. Etableringen av en riskkapitalfond börjar dock i praktiken redan innan ett bolag upprättats genom att förvaltaren presenterar ett förslag med en tänkt investeringsstrategi, ett s.k. placeringsmemorandum, för potentiella investerare som ges möjlighet att investera i fonden. De slutgiltiga villkoren förhandlas sedan mellan investerare och förvaltare. De som väljer att investera i fonden förbinder sig att tillföra ett visst belopp. Någon inbetalning av kapital till fonden sker dock inte förrän fonden förvärvar portföljbolagen. Först när ett tillräckligt stort kapital på detta sätt garanterats fonden etableras ett bolag som därefter kan börja investera i portföljbolagen. Denna tidpunkt brukar i riskkapitalsammanhang benämnas ”first closing”. Ytterligare investerare kan under en begränsad tid därefter ansluta sig till fonden. Även i samband med att ytterligare investerare tillkommer kan villkoren för fonden ändras, om övriga investerare godkänner det. Det avtal som reglerar fonden är således inte helt fastställt förrän förvaltaren slutgiltigt stängt fonden för nya investeringar. Successivt under fondens livslängd görs investeringar i portföljbolagen. Kapitalet placeras i allmänhet i aktier, men det förekommer också att kapital tillförs genom konvertibla lån eller skuldebrev med option att teckna aktier. När samtliga investeringar realiserats likvideras fonden. Den eventuella avkastning som kvarstår efter att investerarna återfått det kapital de skjutit till, inklusive en avtalad årlig avkastning som i regel uppgår till ca 8 procent, fördelas vanligen så att en andel på ca 20 procent tillfaller förvaltaren och resterande del tillfaller övriga investerare. Förvaltarens löpande kostnader under fondens livslängd täcks av ett förskott på vinstdelningen från investerarna. Förskottet uppgår vanligen till ca 1,5–2,5 procent av fondens avtalade kapital.

Fastighetsfonder

Fastighetsfonder som begrepp kan användas för att beteckna fonder som direktinvesterar i fastigheter, själva investerar i andra fastighetsfonder som i sin tur direktinvesterar i fastigheter (s.k. fond-ifond) eller ger investerarna exponering mot fastighetsmarknaden genom att investera i aktier i noterade fastighetsbolag. UCITSdirektivet tillåter inte att en UCITS-fond placerar direkt i fastigheter. LIF tillåter inte heller att en specialfond gör sådana placeringar. Öppna fonder som direktinvesterar i fastigheter och som riktar sig till konsumenter förekommer dock utomlands och är vanliga bl.a. i Tyskland.

Många länder har tillskapat skatteregler för s.k. REITS (Real Estate Investment Trusts) efter en amerikansk förebild. En REIT kan beskrivas som en sluten fond vars främsta syfte är investeringar i fastigheter. En REIT kan vara bildad som aktiebolag eller som stiftelse och är befriad från inkomstskatt under vissa förutsättningar. Skattskyldigheten har i stället överförts till fondens investerare. För att uppnå denna skattestatus krävs att vissa verksamhetsregler är uppfyllda, bl.a. ska den största delen av resultatet (normalt mellan 80 och 100 procent) överföras till andels- eller aktieägarna genom utdelning. Det är även vanligt med krav på diversifiering och riskspridning samt på att ägandet ska vara spritt på ett större antal personer. Möjligheten att införa en svensk motsvarighet till REITS har varit föremål för diskussion i ett flertal tidigare reformförslag och motioner utan att ha lett till någon lagstiftningsåtgärd.20

Fastighetsfonder som direktinvesterar i fastigheter och är etablerade i Sverige är i regel bildade på associationsrättslig grund som aktiebolag eller kommanditbolag. Svenska fastighetsfonder liknar riskkapitalfonder på så sätt att de är slutna till formen och främst riktar sig till en begränsad grupp professionella och institutionella investerare. Investerarnas avkastning baseras dels på det driftsnetto som fastigheterna genererar under investeringsperioden, dels på det realisationsresultat som uppstår vid avyttring av fondens innehav.

20 Se bl.a. 2000/01:SkU19, 2001/02:SkU15 och 2008/09:Sk285.

Infrastrukturfonder

Infrastrukturfonder är fonder som placerar i infrastruktur såsom broar, vägar, kollektivtrafik och energiförsörjning. Att stater helt eller delvis väljer att finansiera investeringar i kollektiva nyttigheter genom försäljning till privata investerare har blivit allt vanligare. Privat finansiering av infrastruktur är ett alternativ till finansiering via statsskulden och är ett sätt att begränsa risken för att kostnaderna för investeringen och dess förvaltning över tiden ska bli för höga. Med hänsyn till att investeringar i infrastruktur kräver en ansenlig mängd kapital, organiseras privat finansiering av infrastruktur ofta så att ett flertal investerare går in med var sin andel. Infrastrukturfonder placerar i sådana infrastrukturandelar alternativt arrenderar infrastruktur under en viss avtalad period. Investeringar i infrastrukturfonder är i regel långsiktiga till sin natur samtidigt som de genererar relativt stabila kassaflöden, vilket efterfrågas av framför allt livförsäkringsbolag och andra aktörer med behov av att matcha långsiktiga åtaganden.

Infrastrukturfonder är vanligen organiserade på ett liknande sätt som riskkapitalfonder, och förvaltningen sköts ofta av bolag vars verksamhet även omfattar förvaltning av riskkapitalfonder. Precis som med riskkapitalfonder är infrastrukturfonder även ett sätt att organisera offentliga och privata saminvesteringar i infrastruktur. Vissa infrastrukturfonder som bildats av EU är exempelvis skapade i detta syfte.

Råvarufonder

Råvarufonder används som beteckning på fonder som på olika sätt är exponerade mot marknaden för olika råvaror. Sådan exponering skapas som regel inte genom direktinvesteringar i råvaror utan genom investeringar i råvaruderivat (vanligen s.k. futures) eller aktier i bolag vars värde i sin tur är starkt beroende av priset på en eller flera råvaror, exempelvis gruvindustri, oljebolag, skogs- och massaindustri. För branschfonder som investerar i en viss typ av industri kan dock beteckningen råvarufond vara delvis missvisande med hänsyn till att branschfonder i regel är exponerade även för andra risker än prisrisken på råvaror.

UCITS-direktivets krav på riskspridning hindrar inte att en fond riktar in sig mot placeringar i en viss bransch. UCITS-direktivet

tillåter dock inte placeringar i derivatinstrument som har råvaror som underliggande tillgång. Med vissa begränsningar medger LIF att en specialfonds medel placeras i råvaruderivat. För detta krävs dels att derivatinstrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad, dels inte medför leveransskyldighet avseende den underliggande tillgången (6 kap. 2 § LIF). Placeringarna i råvaruderivat måste dessutom göras med beaktande av kravet på lämplig fördelning av tillgångar med hänsyn till riskspridning.

Hedgefonder

Hedgefonder kallas ofta sådana fonder vars investeringsstrategier är utformade i syfte att skapa positiv avkastning oavsett utvecklingen på aktiemarknaden. Investeringsstrategin i en hedgefond kan dock även vara konstruerad för att förstärka eller neutralisera marknadsrörelser. För att uppnå sådana effekter utnyttjar hedgefonder i regel någon form av s.k. finansiell hävstång. Finansiell hävstång skapas med hjälp av belåning, derivatinstrument, blankningsaffärer eller på annat sätt och innebär att korrelationen mellan värdeförändringen på en viss investering och fondens avkastning påverkas så att exempelvis små rörelser i marknaden för en viss tillgång eller en viss tillgångsportfölj ger stora effekter i fondens avkastning och tvärtom. Hedgefonder kan konstrueras med olika riskprofil. Många hedgefonder vänder sig till professionella investerare och kräver att ett visst minimikapital investeras, vilket kan uppgå till ett väsentligt belopp. Det finns dock hedgefonder som vänder sig till konsumenter och tillåter mindre investeringar. Förvaltare av hedgefonder tar vid sidan av förvaltningsavgiften i regel ut en prestationsbaserad avgift som en andel av avkastningen över en viss nivå.

Med hänsyn till att placeringsreglerna för värdepappersfonder i LIF endast medger exponeringar som hänför sig till derivatinstrument och belåning i begränsad utsträckning, är sådana hedgefonder som är etablerade i Sverige specialfonder enligt definitionen i LIF. Sådana specialfonder måste uppfylla det generella kravet på riskspridning i 6 kap. 2 § LIF. Andra hedgefonder som förvaltas av svenska förvaltare är etablerade utomlands och vänder sig till professionella investerare. Marknadsföring i Sverige av hedgefonder som är etablerade utomlands, är endast möjligt efter tillstånd från Finansinspektionens (1 kap. 9 § LIF).

2.6. Den svenska fondmarknaden

Det privata fondsparandet är i dag en väl etablerad sparform på den svenska marknaden. Sparandet i fonder sker både direkt och indirekt genom fondförsäkring, inklusive fall då tjänstepension tryggas genom sådan försäkring, samt genom s.k. individuellt pensionssparande (IPS). Ytterligare en stor andel av fondsparandet sker genom det statliga premiepensionssystemet (PPM). Inräknat både direkt och indirekt sparande är fondsparandet en dominerande sparform bland svenska hushåll.

I figuren visas en fördelning av de svenska hushållens finansiella tillgångar vid utgången av 2011. Kategorin fondandelar omfattar hushållens direktsparande i fonder. Indirekt fondsparande ingår även som en andel av kategorierna individuellt och kollektivt försäkringssparande samt bankinlåning (där indirekt ägda fondandelar genom IPS ingår).

Figur 2 Hushållens finansiella tillgångar kv. 4 2011

21

21 Diagrammet bygger på Sparbarometern fjärde kvartalet 2011, statistik från SCB samt på uppgifter från Svensk Försäkring. I kategorin övriga tillgångar ingår bl.a. bostadsrättsandelar, obligationer, övrig inlåning samt sedlar och mynt.

Bankinlåning

18%

Aktier

7%

Fondandelar

9%

Ind. försäkrings-

sparande

11%

Koll. försäkrings-

sparande inkl.

PPM 28% Övrigt

27%

Vid utgången av 2011 uppgick fondförmögenheten i svenska investeringsfonder till ca 1 535 mdkr. Fördelat på fondtyper stod aktiefonder för ca 789 mdkr, räntefonder för ca 228 mdkr, blandfonder för ca 191 mdkr, fond-i-fonder för ca 174 mdkr och övriga fonder för ca 151 mdkr.22

Den största ägarkategorin på den svenska fondmarknaden är svenska finansiella företag, som äger fondandelar genom bl.a. fondförsäkringsavtal och PPM. Denna andel har successivt ökat under de senaste tio åren och var vid utgången av 2011 större än den andel som ägdes direkt av hushållen.

Figur 3 Fondförmögenhet efter ägarkategori kv. 4 2011

23

Vid utgången av 2011 fanns 535 svenska värdepappersfonder registrerade hos Finansinspektionen. Den allra största andelen av dessa (ca 46 %) förvaltas av de svenska storbankernas fondbolag. Den förvaltade förmögenheten i dessa värdepappersfonder uppgick vid samma tidpunkt till 1 224 mdkr.24

22 Uppgifter från SCB och Finansinspektionen. 23 Diagrammet bygger på statistik från Fondbolagens Förening. I underlaget ingår fonder som är förvaltade av medlemmar i Fondbolagens Förening. 24 Uppgifter från Finansinspektionen.

Hushållens direktsparande

26%

IPS 3%

Fondförsäkring

(inkl. företagsägd)

25%

PPM 22%

Ideella organisationer

3%

Svenska företag

18%

Övriga

3%

Antalet specialfonder med tillstånd från Finansinspektionen var vid utgången av 2011 395, varav 73 hade en förvaltad fondförmögenhet överstigande en mdkr. Den förvaltade i förmögenheten i de specialfonder som fått tillstånd från Finansinspektionen uppgick vid samma tidpunkt till totalt 310 mdkr. Intresset för icke-UCITSfonder har generellt sett ökat under de senaste 15 åren. Som andel av den totala fondförmögenheten stod specialfonder för ca 3 procent vid utgången av 1998. Vid utgången av 2011 var motsvarande andel 20 procent.25

Figur 4 Fondförmögenhet i värdepappersfonder respektive specialfonder 1998–2011

25 Fondförmögenhet i specialfonder i relation till total fondförmögenhet, uppgifter från Finansinspektionen.

0

200 000 400 000 600 000 800 000 1 000 000 1 200 000 1 400 000

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Värdepappersfonder (inkl. AP7)

Specialfonder (f.d. nationella fonder)

2.6.1. Fondförvaltare

I Sverige hade 81 fondbolag beviljats tillstånd för att bedriva fondverksamhet vid utgången av 2011. Vid samma tidpunkt bedrev 50 utländska förvaltningsbolag fondverksamhet i Sverige, varav 8 via filial. Svenska fondbolag varierar i storlek och förvaltar allt från en enstaka fond till 100 fonder eller fler. De största aktörerna på den svenska marknaden är storbankernas fondbolag som genom tillgången till bankkontor har ett etablerat distributionsnät och tillgång till ett befintligt kundunderlag. Detta har gynnat skapandet av en massmarknad för fondsparande. De fondbolag som etablerats av livförsäkringsbolag och värdepappersbolag står för ytterligare en stor andel av den svenska fondmarknaden.

Tabell 2 De största svenska fondbolagen sett till förvaltat kapital, kv. 4 2011

26

Förvaltare Fondvärde, tkr

Swedbank Robur Fonder AB 357 719 084 SEB Investment Management AB 186 302 803 Nordea Fonder Aktiebolag 124 546 670 Handelsbanken Fonder AB 117 983 943 Länsförsäkringar Fondförvaltning AB 66 994 385 AMF Fonder AB 60 629 865 SPP Fonder AB 57 216 226 Skandia Fonder AB 57 084 662 Brummer Multi-Strategy AB 34 839 383 Folksam LO Fond AB (publ) 32 385 674 Lannebo Fonder AB 25 877 266 Nektar Asset Management AB 22 764 442 Carnegie Fonder AB 22 428 130 Danske Capital AB 22 428 055 East Capital Asset Management AB 16 344 909 XACT Fonder AB 15 927 966 Didner & Gerge Fonder Aktiebolag 12 881 793 Catella Fondförvaltning AB 12 207 145 E. Öhman J:or Fonder AB 11 882 101 Enter Fonder AB 10 928 322 Carlson Fonder Aktiebolag 10 152 088 Zenit Asset Management AB 9 037 471

26 Uppgifter från Finansinspektionen.

Förvaltare Fondvärde, tkr

Futuris Asset Management AB

8 207 064

Aktie-Ansvar AB

7 883 583

Lynx Asset Management AB

7 340 651

GustaviaDavegårdh Fonder Aktiebolag

6 356 535

Alfred Berg Fonder AB

5 028 486

Svenska Lärarfonder Aktiebolag

5 010 573

Den svenska fondlagstiftningen tillåter att Finansinspektionen beviljar kreditinstitut och värdepappersbolag med tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder. Vid utgången av 2011 hade 20 värdepappersbolag beviljats tillstånd för att bedriva fondverksamhet avseende specialfonder.27 Något kreditinstitut med motsvarande tillstånd fanns inte.

Tabell 3 Värdepappersbolag med omfattande fondverksamhet, kv. 4 2011

28

Värdepappersbolag Fondvärde, tkr

Amrego Kapitalförvaltning AB 20 098 518 Max Matthiessen Värdepapper AB 8 651 672 Agenta Investment Management AB 7 358 351 Movestic Kapitalförvaltning AB 5 017 993

Den vanligaste distributionskanalen för fondandelar är bankernas och värdepappersbolagens internettjänster, varifrån kunderna i regel ges möjlighet att köpa andelar i både sådana fonder som förvaltas av bankens eller värdepapperbolagets eget fondbolag och fonder som förvaltas av andra aktörer. Försäljning av fonder som förvaltas av andra aktörer sker vanligen mot provision.

Fondandelar som ägs indirekt via fondförsäkring kan distribueras av försäkringsbolag eller förmedlare. Även sådan försäljning sker ofta mot provision. Fondförsäkring kan också väljas inom ramen för premiebestämda tjänstepensionsavtal. För kollektivavtalade tjänstepensioner sker dessa val via valcentraler.

27 Fondbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12-2011. Uppgifter från Finansinspektionen. 28 Värdepappersbolag med ett sammanlagt förvaltat fondvärde överstigande 5 mdkr per den 31/12-2011. Uppgifter från Finansinspektionen.

2.6.2. Utländska aktörer på den svenska fondmarknaden

Som nämnts ovan bedrev 50 utländska förvaltare fondverksamhet i Sverige vid utgången av 2011, varav samtliga var hemmahörande inom EES. UCITS-direktivet tillåter dessutom gränsöverskridande marknadsföring av UCITS-fonder i unionen. Utländska förvaltare kan därför med stöd av 1 kap. 7 § LIF marknadsföra UCITS-fonder etablerade utomlands till svenska investerare efter ett visst underrättelseförfarande. Vid utgången av 2011 fanns 658 sådana utländska UCITS-fonder registrerade hos inspektionen. Dessa fonder ska följa de regler som gäller i fondens hemland. Regelverket är dock i stora delar harmonierat genom UCITS-direktivets minimiregler. UCITSdirektivet medger inte att det i nationell rätt ställs högre krav på gränsöverskridande aktörer vad avser sådant som faller inom direktivets tillämpningsområde. Regleringen av bl.a. fondens rättsliga struktur varierar dock mellan olika länder.

Enligt 1 kap. 9 § LIF får även andra fonder än UCITS-fonder marknadsföras i Sverige.29Sådana fonder måste dock först ha tillstånd från Finansinspektionen. För dessa fonder saknas harmoniserade verksamhetsregler, regler om investerarskydd och tillsyn varför Finansinspektionen från fall till fall avgör om fonden uppfyller de krav som ställs i LIF och därmed ska beviljas tillstånd för marknadsföring i Sverige. Vid utgången av 2011 hade 39 utländska fonder erhållit ett sådant godkännande från Finansinspektionen.

Någon tillförlitlig uppgift om hur stor fondförmögenheten är i de utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av 1 kap. 7 och 9 §§ LIF finns inte att tillgå.

Den svenska fondmarknaden kännetecknas sammanfattningsvis av att ett stort antal utländska fonder marknadsförs i Sverige. En andel av dessa fonder förvaltas av bolag som ingår i en svensk koncern, men som av olika skäl lagt verksamheten utanför Sverige (se SOU 2010:78 s. 602). De utländska fonder som marknadsförs i Sverige är till största andelen sådana fonder som omfattas av UCITSdirektivet och kan därmed utnyttja det direktivets rätt till gränsöverskridande marknadsföring. Endast ett fåtal utländska fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet har fått Finansinspektionens

29 Möjligheten att marknadsföra andra utländska fonder än UCITS-fonder i 1 kap. 9 § LIF omfattar fondföretag enligt 1 kap.1 § 8 samma lag. Utländska fonder som inte träffas av definitionen av fondföretag (exempelvis slutna fonder vars andelar inte kan återköpas eller lösas in på begäran) omfattas inte av LIF. Utländska slutna fonder kan därför marknadsföras i Sverige utan Finansinspektionens godkännande. Sådana slutna fonder kan dock omfattas av prospektkrav.

godkännande för marknadsföring i Sverige i enlighet med 1 kap. 9 § LIF.

Alla utländska fonder som marknadsförs i Sverige med stöd av LIF får marknadsföras till konsumenter. Konsumentskyddet tillgodoses genom att dessa fonder i allt väsentligt måste uppfylla de krav som ställs på svenska fonder.

2.7. Den svenska riskkapitalmarknaden

I Sverige har aktörerna på riskkapitalmarknaden traditionellt utgjorts av statliga aktörer och större riskkapitalbolag. Många av de större aktörerna bedriver gränsöverskridande verksamhet och förvaltar riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige eller fungerar som rådgivare åt förvaltare av riskkapitalfonder som är etablerade utanför Sverige. En stor andel av kapitalet i sådana fonder kommer från utländska investerare. Det finns även mindre svenska aktörer som främst verkar nationellt och förvaltar fonder som huvudsakligen vänder sig till svenska investerare.

Grovt indelat förekommer huvudsakligen tre kategorier av riskkapitalaktörer i Sverige; privata riskkapitalbolag, koncernägda riskkapitalföretag (captives) och statliga institutioner och företag. Utöver dessa kategorier verkar även enskilda privata aktörer, s.k. affärsänglar, som hjälper nystartade företag med rådgivning och finansiering.

2.7.1. Statliga institutioner och företag

Som namnet antyder ägs statliga riskkapitalföretag till huvuddelen av statligt ägda stiftelser och företag. Alltsedan Företagskapital startade i mitten av 1970-talet har svenska staten varit en aktiv aktör på riskkapitalmarknaden. Två stora statliga aktörer är Industrifonden och

ALMI Företagspartner, vars verksamhet består i att

stimulera det svenska näringslivet genom investeringar och aktivt ägande i onoterade bolag. Härtill kommer bl.a. Sjätte AP-fonden, som förvaltar allmänna pensionsmedel med uppdraget att nå långsiktigt hög avkastning genom placeringar på riskkapitalmarknaden (se 3 kap. 1 § lagen 2000:193 om Sjätte AP-fonden).

Under senare år har statliga venture capital-insatser allt oftare utgjorts av saminvesteringsprojekt där staten investerar i privata

venture capital-fonder.

Exempel på sådana statliga venture capital-

bolag är Fouriertransform, som agerar på fordonsmarknaden, samt Inlandsinnovation, som investerar i tillväxtbolag baserade i Norrlands inland. Även på europeisk och nordisk nivå förekommer riskkapitalaktörer med statlig anknytning, t.ex. European Investment Fund och Nordiska Investeringsbanken.

2.7.2. Koncernägda riskkapitalföretag

Koncernägda riskkapitalföretag ingår i regel i en koncern vars huvudsakliga verksamhet inte är riskkapitalverksamhet. Att ett riskkapitalföretag är koncernägt innebär att ägarbolaget har mer än 50 procent av aktierna eller på annat sätt innehar ett bestämmande inflytande över företaget. Ett sådant riskkapitalföretag får normalt sett sina investeringsmedel från moderbolaget. Det kan vara fråga om dotterbolag till banker, försäkringsbolag eller investmentbolag. Inom industrin är det vanligt att stora koncerner har ett dotterbolag som investerar i företag inom koncernens verksamhetsområde, ofta mindre, innovativa företag som befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium. Svenska exempel på koncernägda riskkapitalföretag är Volvo Technology Transfer och SEB Venture Capital.

2.7.3. Privatägda riskkapitalföretag och riskkapitalfonder

Privatägda riskkapitalbolag med gränsöverskridande verksamhet är de dominerande aktörerna på den svenska riskkapitalmarknaden. Sett till antalet fonder/antal investeringar verkar de flesta privata aktörer inom venture capital-området. Sett till fondförmögenheten och investerade belopp dominerar dock de aktörer som är verksamma inom buy-out. Bland de större riskkapitalbolag som bedriver verksamhet i Sverige märks bland andra EQT, Nordic Capital, Triton, Riverside, Apax, Permira, Altor och IK Investment Partners (f.d. Industri Kapital) som huvudsakligen är verksamma inom buy-out. Den svenska buy-out-marknaden har en internationell prägel. Fondernas kapital kommer huvudsakligen från internationella investerare och investeras till stor del utanför Sverige. Inom venture capital är det som ovan nämnts vanligt med saminvesteringar där svenska staten av näringspolitiska skäl går in som delfinansiär i privata fonder. Detta och det förhållandet att det för-

valtade kapitalet ofta är mindre omfattande gör marknaden för venture capital mer nationellt förankrad.

Tidigare var det vanligt att riskkapitalfonder etablerades i Sverige genom svenska kommanditbolag på grund av att vinsterna i fonden därigenom som huvudregel beskattas hos investerarna. Kommanditbolagskonstruktionen innebär också att kommanditdelägarnas ekonomiska ansvar för fondens åtaganden är begränsat, på ett liknande sätt som aktieägarnas i ett aktiebolag. För internationella fonder med en stor andel utländskt kapital är det emellertid numera vanligast att fonderna etableras utanför EES på exempelvis kanalöarna och struktureras som den engelska motsvarigheten till kommanditbolag, Limited Partnerships. Valet av jurisdiktion och associationsform styrs främst av juridiska hänsynstaganden, effektivetsskäl och investerarnas hemvist. Bl.a. eftersträvas skattemässig transparens så att de utländska investerarnas avkastning beskattas i deras respektive hemland.

Vid sidan av riskkapitalbolag som förvaltar riskkapitalfonder finns oberoende riskkapitalföretag som i regel drivs i form av aktiebolag. Liksom för andra typer av riskkapitalföretag är affärsidén att investera i onoterade bolag och utveckla verksamheten för att sedan avyttra bolagen. I motsats till vad som gäller för riskkapitalfonder finansieras dock förvärven i oberoende riskkapitalföretag direkt med medel från den egna verksamheten, dvs. genom ägarkapital och banklån. Ägarna till oberoende riskkapitalföretag är vanligtvis privatpersoner eller andra investerare utan någon närmare anknytning till företaget, och deras mål med aktieägandet är normalt endast att få god avkastning på sin investering. Många svenska oberoende riskkapitalföretag är börsnoterade, exempelvis Ratos och Bure som är noterade på Nasdaq OMX Stockholm.30

Riskkapitalverksamhet eller förvaltning av riskkapitalfonder är i dag inte förenat med tillståndsplikt i Sverige. Några enhetliga definitioner på riskkapitalområdet finns därför inte. Förvaltad förmögenhet i riskkapitalfonder som investerar i onoterade företag är dessutom betydligt svårare att mäta än i fonder som investerar i noterade värdepapper. Den statistik som finns att tillgå om branschen är därför begränsad.

Antalet investerande medlemmar, dvs. företag som direkt eller indirekt investerar i onoterade bolag, i svenska riskkapitalbolagens branschorganisation, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA) var 118

30 Andra oberoende riskkapitalföretag som är noterade på Nasdaq OMX Stockholmsbörsen är CapMan, East Capital Explorer, Naxs och Novestra.

vid utgången av 2011.31De investerande medlemmarna i SVCA är av olika inriktning och storlek och omfattar såväl AP-fonder som noterade investeringsbolag.

SVCA publicerar sedan ett antal år tillbaka regelbundet statistik över aktiviteten på den svenska riskkapitalmarknaden. Statistiken omfattar bl.a. information om investeringar i svenska portföljbolag, antalet investeringar och avyttringar inom buy-out respektive venture capital samt anskaffat kapital inom buy-out och venture capital.

Figur 5 Investerat belopp fördelat på venture capital och buy-out 2005–2011

32

Trenden på riskkapitalmarknaden på senare år har präglats av den internationella finansoron som lett till minskad aktivitet och kapitalanskaffning. I synnerhet har marknaden för venture capital, dvs. investeringar i mindre tillväxtbolag, avtagit kraftigt. Av det kapital som totalt investeras i venture capital-företag har de statliga och offentliga medlen ökat stadigt under de senare åren.

Vid sidan av offentlig sektor är pensionsfonder, banker, försäkringsbolag och andra fonder som genom fond-i-fond lösningar investerar i riskkapital de dominerande investerarna på riskkapitalmarknaden. Som tidigare nämnts görs investeringar i riskkapital

31 Uppgifter från SVCA. SVCA har även andra medlemskategorier; individuella medlemmar (privatpersoner som investerar i onoterade företag med ett aktivt ägarengagemang), associerade medlemmar (medlemmar som är tjänsteleverantörer till riskkapitalbolag och entreprenörer) samt affärsängelnätverk (förmedlare mellan affärsänglar och företag/projekt med finansieringsbehov). 32 Källa SVCA.

2162

4089 3976

5803

2987

2663

1990

12934

16233

22075

18936

8921

23672

30558

15096

20322

26051

24739

11908

26335

32548

5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Venture Buyout Totalt

typiskt sett inte av privatpersoner. Av de investeringar som gjordes 2011 på den svenska marknaden stod privata placerare endast för två procent.33

Figur 6 Anskaffat kapital i riskkapitalfonder per typ av investerare 2011

33 Källa SVCA.

Företagsinvesterare

0%

Privatpersoner

2%

Pensionsfond

17%

Offentlig sektor

33%

Kapitalmarknad

3%

Försäkringsbolag

4% Fond i fond

10%

Bank 11%

Familiekontor

4%

Forvaltningsselskapet själv

(GP)

2%

Stiftelser

7%

Okänt

7%

3. Allmänna utgångspunkter

3.1. Förhållandet mellan AIFM-direktivet och den nationella regleringen

Förslag: De nya bestämmelserna bör inte utan starka skäl gå längre

än AIFM-direktivets minimibestämmelser.

Med undantag för specialfonder bör AIF-fonders och AIFförvaltares juridiska form inte regleras genom det nya svenska regelverket.

3.1.1. Allmän inriktning

Ett viktigt syfte bakom AIFM-direktivet är att uppnå harmoniserade krav för tillståndsgivning och tillsyn över förvaltare av AIF-fonder och att skapa ett gemensamt regelverk för att hantera de risker som investerare i AIF-fonder utsätts för (skäl 2 och skäl 3 i direktivet). Direktivet syftar också till att skapa en gemensam marknad för förvaltare av AIF-fonder. En förutsättning för den eftersträvade harmoniseringen är att medlemsstaternas nationella regelverk inte ställer upp ytterligare eller annorlunda krav än dem som följer av det gemensamma regelverket. En utgångspunkt vid genomförandet av direktivet bör därför vara att de svenska lagbestämmelserna ska ansluta sig till den nivå på krav som AIFM-direktivet ställer. Avvikelser bör endast förekomma i de fall som det finns starka skäl för det, och direktivet ger utrymme för nationella särregler (se t.ex. artikel 43).

För många av de AIF-fonder som riktar sig till icke-professionella investerare, specialfonderna, finns i dag kundskyddsregler i LIF. Det finns inga skäl att avskaffa dessa, utan de bör behållas och endast AIF-fonder som uppfyller vissa krav bör få marknadsföras

till icke-professionella investerare. På detta område bör därför nationella krav som går utöver direktivet ställas, se kapitel 7.

För fonder som marknadsförs endast mot professionella investerare finns dock inga skäl att ställa krav utöver direktivets. En sådan reglering skulle dessutom bli verkningslös, eftersom direktivets regler om rätten att bedriva verksamhet över gränserna förhindrar att det i Sverige ställs några andra krav än de krav som följer av direktivet (artiklarna 31–33) på utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avser att vara verksamma här i landet. Reglerna ger en förvaltare av AIF-fonder som har tillstånd i sitt hemland en ovillkorlig rätt att marknadsföra sina fonder till professionella investerare i Sverige efter ett särskilt anmälningsförfarande (se om verksamhet över gränserna i kapitel 13).

3.1.2. Fondernas och förvaltarnas juridiska form

AIFM-direktivet reglerar inte AIF-fondernas eller AIF-förvaltarnas rättsliga ställning, med det undantaget att en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1.b förutsätts vara en juridisk person. Tvärtom ska direktivets bestämmelser tillämpas oavsett fondens eller förvaltarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet.1

Detsamma bör vara utgångspunkten vid genomförandet i svensk rätt, dvs. ett aktiebolags, ett kommanditbolags eller en utländsk fonds rättsliga ställning ska inte påverkas av de bestämmelser som införs för att genomföra AIFM-direktivet. Ett aktiebolags rättshandlingsförmåga, skattebehandling m.m. ska vara densamma oavsett om bolaget faller in under definitionen av AIF-fond eller AIFförvaltare i AIFM-direktivet. Den rättsliga ställningen ska inte heller påverka tillämpningen av reglerna, dvs. en förvaltare måste leva upp till samtliga regler oavsett i vilken rättslig form denne har valt att organisera sig själv eller fonden.

Denna grundprincip bör gälla även för specialfonder. Specialfondernas rättsliga ställning är i dag reglerad i LIF. Regleringen hänger samman med dagens investerarskyddsregler och bör därför behållas i sak oförändrad, se avsnitt 7.3.

Det har i tidigare lagstiftningsärenden diskuterats i vilken mån det skulle vara möjligt att under specialfondsregleringen föra in fonder

1 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c förvaltarens legala struktur.

som placerar i helt andra tillgångar än finansiella tillgångar (t.ex. fastigheter och råvaror).2Slutsatsen var då att detta skulle kräva en modifiering av fondens rättsliga ställning, eller i vart fall förändrade placeringsbestämmelser m.m., och det skulle få stora inverkningar på annan lagstiftning, t.ex. skattereglerna.3 Det ligger inte inom denna utrednings uppdrag, och skulle inte heller vara möjligt inom den givna tidsramen, att föreslå ändringar i detta ställningstagande och ta fram lagförslag som innebär en utvidgning av vilka tillgångsslag specialfonder kan placera i. På grund av den konkurrenssituation som kan komma att uppstå när flera fonder kan marknadsföras gränsöverskridande kan det dock finnas skäl att för specialfonder som marknadsförs endast till professionella investerare göra vissa justeringar i de krav på information m.m. som är tillämpliga, se avsnitt 7.6. Utredningens förslag i den delen påverkar dock inte fondernas rättsliga ställning.

3.2. Terminologi

Förslag: De nya begrepp och termer som införs i det nya svenska

regelverket i samband med AIFM-direktivets genomförande bör så nära som möjligt ansluta sig till de begrepp och termer som används i AIFM-direktivet.

I AIFM-direktivet införs och återanvänds en rad facktermer och begrepp, t.ex. alternativa investeringsfonder, professionella investerare, finansiell hävstång och prime broker. Vissa av begreppen härrör från andra direktiv på värdepappersområdet och vissa är nyheter i och med AIFM-direktivet. Vi kan antingen anpassa begrepp och termer så långt det är möjligt till ett språkbruk som ligger närmare svensk lagstiftningstradition eller gå i motsatt riktning och sträva efter att följa den terminologi som används i AIFM-direktivet.

Eftersom direktivet kommer att kompletteras av en genomförandeförordning (eventuellt flera) som är direkt tillämplig i medlemsstaterna samt tekniska standarder från Esma, som innehåller hänvisningar till många av begreppen i AIFM-direktivet, skulle det medföra problem att i svensk lagstiftning avvika alltför mycket från dessa begrepp. Detta i sig är ett skäl att följa terminologin i AIFM-

2 Se SOU 2002:56 s. 437 ff. 3Prop. 2002/03:150 s. 249 ff.

direktivet. Både förvaltare av fonder och behöriga myndigheter agerar i hög utsträckning över gränserna och behöver därför tillämpa flera medlemsstaters lagstiftning i sin verksamhet. En gemensam terminologi skulle underlätta detta. Man bör även beakta förändringstakten i den europeiska lagstiftningen. Under senare år har en mängd direktiv och förordningar på fond- och värdepappersområdet antagits och ändrats. I många fall är det grundläggande direktiv och förordningar som har tillkommit eller ändrats (t.ex. UCITS, MiFID, EMIR, CRD). Även den kompletterande lagstiftningen (förordningar och direktiv från kommissionen samt standarder från Esma) och rekommendationer m.m. ändras i minst samma omfattning. En direktivnära terminologi underlättar både anpassningen och tolkningen av de svenska reglerna i förhållande till de förändringar som sker på europeisk nivå. Övervägande skäl talar således för att terminologin i lagen så långt det är möjligt ska stämma överens med terminologin i direktivet.4

Exempel på sådana begrepp är AIF-fond och AIF-förvaltare. Båda begreppen används och är definierade i den svenska översättningen av direktivet, se artikel 4.1.a och 4.1.b. Begreppen är i och för sig förkortningar av ”alternativ investeringsfond” respektive ”förvaltare av alternativa investeringsfonder”, men begreppet AIFfond är en tautologi ”alternativ investeringsfond-fond”. Det finns således rent språkliga skäl att undvika i vart fall begreppet AIFfond. Marknadsaktörerna har dock redan anpassat sig till begreppen och de återkommer i detaljreglerna i delegerade akter från kommissionen och tekniska standarder från Esma. Övervägande skäl talar därför för att använda dessa begrepp oförändrade.

En näraliggande fråga är användningen av begreppen EES och EU. AIFM-direktivet är enligt EES-avtalet tillämpligt även i EESländerna. Rätten att bedriva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIF-förvaltare i EES-länder. Det är dock EU som är utgångspunkten i texten i AIFM-direktivet. Detta får till följd att benämningar och definitioner i direktivet innehåller begreppet EU i stället för EES. En AIF-förvaltare med hemvist i en medlemsstat kallas t.ex. EU-baserad AIF-förvaltare, inte EES-baserad. För att inte skapa onödig förvirring avseende de förslag som diskuteras i betänkandet och de föreslagna lagreglerna kommer därför begreppen EES och EES-baserad att användas genomgående.

4 Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av MiFID i svensk rätt, se prop. 2006/07:115 s. 276.

3.3. En ny lag

Förslag: De nya bestämmelser som följer av AIFM-direktivet

genomförs huvudsakligen i en ny lag. Regleringen av specialfonder överförs till den nya lagen. Begreppet värdepappersfond utmönstras ur lagstiftningen och ersätts med begreppet investeringsfond, som därmed får en ny innebörd.

Det är mot bakgrund av strävan att både i sak och terminologiskt utforma den svenska lagstiftningen så direktivnära som möjligt man bör ta ställning till hur genomförandet av AIFM-direktivet ska ske rent lagtekniskt. Valet står mellan att skapa en helt ny lag eller att göra justeringar i LIF. Ytterligare en faktor som påverkar bedömningen är de pågående ändringarna av UCITS-direktivet som kommer att påverka LIF. Det är i och för sig möjligt att genomföra direktivets regler genom justeringar av de befintliga bestämmelserna i LIF. En fördel med en sådan lösning skulle vara att all reglering av fonder skulle vara samlad i en och samma lag. Samtidigt skulle det leda till mindre överensstämmelse med AIFM-direktivet, åtminstone vad gäller terminologin. LIF gäller till största delen förvaltare och fonder som omfattas av UCITS-direktivet, och dessa delar av lagen kan inte anpassas till AIFM-direktivet. Regleringen skulle också bli sämre anpassad till de AIF-fonder som i dag inte omfattas av fondlagstiftningen. Ett begrepp som ”fondbolag” t.ex. passar inte särskilt bra för ett riskkapitalbolag. Ett bättre alternativ är därför att skapa en helt ny lag.

Nästa fråga är hur den nya lagen ska förhålla sig till LIF när det gäller specialfonderna. Utredningen har övervägt främst två alternativ. Ett av dem är att låta regleringen avseende fonderna i sig vara kvar i LIF, varvid den nya lagen endast skulle innehålla bestämmelser avseende AIF-förvaltarna. Problemet med den lösningen är att den inte går att genomföra konsekvent. Det finns ingen klar skiljelinje varken i AIFM-direktivet eller i LIF mellan regler som rör fonderna och regler som rör den som förvaltar fonderna. I många fall är det visserligen tydligt att en regel rör förvaltarna, t.ex. reglerna i direktivet om tillståndsplikt och kapitalkrav, men det är mindre tydligt i andra fall, t.ex. direktivets regler om förvaringsinstitut och användningen av finansiell hävstång. Samma problem finns i LIF. Reglerna om fondbestämmelser i 4 kap. 8 § LIF kan sägas röra fonderna men i samma paragraf åläggs fondbolaget att upprätta

fondbestämmelserna. Reglerna om fondandelar och inlösen av fondandelar i 4 kap. 10–14 §§ LIF kan också sägas röra fonderna. Men i dessa paragrafer åläggs fondbolaget att värdera andelarna och föra register över andelsägarna m.m. Det finns fler exempel på regler i både AIFM-direktivet och LIF som kan sägas röra både fonderna och den som förvaltar fonderna. Att under dessa förutsättningar reglera specialfonderna delvis i LIF och delvis i den nya lagen riskerar att leda till en ologisk lagstiftning som är svår att tillämpa. Utredningen har därför valt alternativet att renodla lagstiftningen så att specialfonderna helt och hållet regleras i den nya lagen och LIF ändras så att den lagen enbart reglerar de fonder som i dag kallas värdepappersfonder. På så sätt samlas all lagstiftning avseende AIFfonder – både sådana regler som följer av AIFM-direktivet och nationella regler – i en enda lag. Flera av dagens regler, t.ex. om fondernas rättsliga ställning och information om fonderna, kommer dock att vara identiska för både värdepappersfonder och specialfonder. I många fall kommer det därför rent lagtekniskt att finnas hänvisningar i den nya lagen till bestämmelser i LIF. Hänvisningarna kommer dock att utformas så att det anges vilka regler som också ska tillämpas på specialfonder. Det alternativ som utredningen föreslår, leder till att det inte längre behövs något samlingsbegrepp i LIF för olika typer av fonder. Begreppet investeringsfonder skulle därför kunna utmönstras ur lagstiftningen. Utredningen anser dock att begreppet värdepappersfonder ska slopas och i stället ersättas av begreppet investeringsfonder, som därmed får en annan, mer inskränkt betydelse än det hittills har haft. Från att ha omfattat både värdepappersfonder och specialfonder inbegrips i begreppet investeringsfonder endast de fonder som i dag benämns värdepappersfonder. Begreppet investeringsfonder används förutom i LIF i annan lagstiftning på bl.a. värdepappers- och skatteområdena. Det är möjligt att begreppet också används i andra sammanhang, t.ex. i placeringsreglementen. Det skulle därför kunna finnas skäl att behålla begreppet som ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder. Att behålla begreppet med denna betydelse skulle också innebära färre följdändringar. Utredningens bedömning är dock att nyttan av att behålla begreppet med nuvarande betydelse i huvudsak är kortsiktig. Vid bedömningen har också beaktats att ett bibehållande av nuvarande terminologi får negativa effekter vad avser tydlighet och konsekvens i lagstiftningen. En mer logisk lösning är att begreppet investeringsfonder i fortsättningen ska användas för de fonder som omfattas av UCITS-direktivet och att AIF-fonder

ska avse de fonder som ryms under definitionen i AIFM-direktivet. I förkortningen AIF-fonder ligger att fonderna är ”alternativa”, och av definitionen av AIF-fonder, artikel 4.1.a i AIFM-direktivet, framgår att de är alternativa i förhållande till just de fonder som omfattas av UCITS-direktivet, dvs. de fonder som utredningen föreslår ska benämnas investeringsfonder.

3.4. Den behöriga myndigheten

Förslag: Finansinspektionen utses till den behöriga myndigheten

i Sverige enligt AIFM-direktivet.

Enligt artikel 44 i AIFM-direktivet ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som ska fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet. Den behöriga myndigheten (eller myndigheterna om en stat vill utse flera) ska vara en offentlig myndighet.

Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som i dag ger tillstånd till och har tillsyn över företag på värdepappersmarknaden. Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna samarbeta på det sätt som krävs enligt artikel 50 i direktivet. Finansinspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt AIFM-direktivet.

I direktivet förekommer begreppet behörig myndighet också i ett annat sammanhang än det ovan berörda, nämligen i förhållande till förvaringsinstitut, och definieras då enligt artikel 4.1.g som den behöriga myndigheten enligt andra direktiv och regler. Den behöriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är ett kreditinstitut är enligt artikel 4.1.g (i) den behöriga myndigheten enligt kreditinstitutsdirektivet och den behöriga myndigheten för ett förvaringsinstitut som är värdepappersinstitut är enligt artikel 4.1.g (ii) den behöriga myndigheten enligt MiFID, osv. Enligt artikel 4.1.g (iv) omfattas även de förvaringsinstitut som inte behöver vara tillståndspliktiga finansiella företag, se avsnitt 10.1. Utredningens utgångspunkt har varit att när begreppet behöriga myndigheter används i förhållande till förvaringsinstitut är det ett sätt att peka på myndigheter och institutioner som utövar tillsyn över förvaringsinstitut enligt andra regler än AIFM-direktivet. Dessa ”behöriga myndigheter” utövar inte heller någon tillsyn över AIF-förvaltare, vilket

verkar förutsättas för den behöriga myndighet som ska utses enligt artikel 44 i AIFM-direktivet, se artikelns sista stycke. De behöriga myndigheterna i förhållande till förvaringsinstitut finns således redan och ska inte utses enligt artikel 44.

4. Tillämpningsområdet

4.1. Definitionen av AIF-fonder

AIFM-direktivets regler är tillämpliga på förvaltare av AIF-fonder. Både begreppet AIF-förvaltare och begreppet AIF-fond definieras i direktivet. AIF-förvaltare definieras som den som förvaltar en AIFfond. För att förstå tillämpningsområdet är det därför enklast att börja med definitionen av vad en AIF-fond är.

Enligt artikel 4.1.a i direktivet ska, enkelt beskrivet, följande rekvisit vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en AIF-fond.

  • Fonden ska ta emot kapital från ett antal investerare.
  • Kapitalet ska investeras i enlighet med en definierad investeringspolicy till förmån för investerarna.
  • Det krävs inget tillstånd enligt UCITS-direktivet.

Definitionen täcker ett flertal olika företeelser, dels sådana som vi i lagstiftningen redan betraktar som fonder, t.ex. specialfonder enligt LIF, dels sådana som vi i dag betraktar som bolagskonstruktioner, t.ex. riskkapitalfonder i form av kommanditbolag.

4.1.1. Ta emot kapital från investerare

Ett första rekvisit för att något ska betraktas som en AIF-fond är att den tar emot kapital från ett antal investerare. Någon uttrycklig gräns för hur många investerare det ska vara finns inte, och antagligen är antalet investerare i sig inte särskilt relevant. I så fall borde något annat uttryck, t.ex. ”allmänheten”, ha valts i direktivtexten .1

1 Se t.ex. om användningen av begreppet ”allmänheten” i prop. 2004/05:158 s. 63–65 avseende 2 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument som bygger på artikel 1.1 i prospektdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om

Viss tolkningshjälp finns i skäl 7 i AIFM-direktivet. Där anges att s.k. family office-konstruktioner, som investerar privatpersoners förmögenhet utan att hämta in externt kapital, inte ska anses vara AIF-fonder. Av detta kan man dra slutsatsen att en företeelse som endast rör en begränsad krets personer, som också har någon annan relation till varandra än den aktuella investeringen, t.ex. arbetskamrater som bildar en aktiesparklubb och har en samägd värdepappersdepå, inte är en AIF-fond.

4.1.2. Investera enligt en fastställd investeringsstrategi till förmån för investerarna

Nästa rekvisit är att avsikten ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av AIFfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. För det första har stiftelsen bildats för att trygga pensionsutfästelser, se 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser. För det andra sker utbetalningar visserligen till den ursprunglige investeraren – företaget – men bara under vissa i lagen angivna förutsättningar, t.ex. om företaget gjort en pensionsutbetalning. Man kan därför inte säga att kapitalet har investerats till förmån för investerarna.2 Likaså innebär denna del av definitionen att verksamhetsdrivande aktiebolag normalt inte ska betraktas som AIF-fonder. Ett aktiebolag tar in kapital från investerare och drivs i vinstsyfte, dvs. för att gynna investerarna. Men bolaget har inte som huvudsyfte att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan syftet är normalt att använda kapitalet för att bedriva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Ett aktiebolag kan dock ha som syfte att investera i vissa tillgångar, och skulle då, om inte något annat undantag är tillämpligt (se t.ex. nedan om undantaget för holdingbolag), kunna omfattas. Frågan om ett bolag omfattas av definitionen får i

de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG). 2 I den mån en stiftelse också är ett tjänstepensionsinstitut är den dessutom uttryckligen undantagen enligt artikel 2.3.b, se avsnitt 4.3.2.

första hand avgöras med hjälp av bolagsordningen och hur syftet är angivet där. Bolagets faktiska agerande, som framgår av t.ex. årsredovisning, kan dock påverka bedömningen (jfr definitionen av holdingbolag i artikel 4.1.o i AIFM-direktivet).

4.1.3. Ingen UCITS-fond

Det tredje rekvisitet är att fonden inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet. Enligt det direktivet krävs tillstånd för kollektiva investeringskonstruktioner som investerar i vissa finansiella instrument och andra likvida tillgångar samt tillämpar principen om riskspridning. Nyckelbegreppet i sammanhanget är ”principen om riskspridning”. Med detta avses de placeringsrestriktioner som följer av UCITS-direktivet. Det finns t.ex. begränsningar i hur stor andel av tillgångarna i en UCITS-fond som får vara utgivna av samma emittent och i vilken omfattning derivatinstrument får finnas i fonden. En fond som inte placerar i enlighet med dessa begränsningar kan inte ha tillstånd enligt UCITS-direktivet och omfattas istället av AIFM-direktivet. Placeringsreglerna i UCITS-direktivet innebär också att medlen i en värdepappersfond (det svenska namnet på UCITS-fonder, se 1 kap. 1 § 25 LIF) endast får placeras i finansiella instrument och i ett begränsat urval av andra likvida tillgångar (t.ex. medel på konto hos ett kreditinstitut). Detta innebär att fonder där medlen placeras i helt andra tillgångar, t.ex. fastigheter och råvaror, inte kan vara värdepappersfonder. Sådana fonder kan i stället omfattas av AIFM-direktivet.

4.1.4. Befintliga fonder och företag som omfattas av AIFM-direktivet

En svensk specialfond är en sådan företeelse som träffas av AIFMdirektivets definition av en AIF-fond. En specialfond tar emot kapital från allmänheten eller en begränsad krets investerare, kapitalet placeras enligt vissa riktlinjer för andelsägarnas bästa och fonden har inte tillstånd enligt UCITS-direktivet. Definitionen av specialfonder i LIF är utformad så att en specialfond visserligen ska följa principerna om riskspridning, men Finansinspektionen kan medge undantag från placeringsreglerna i 5 kap. LIF (dessa placeringsregler genomför UCITS-direktivets placeringsregler i svensk rätt).

Även olika bolagsformer (t.ex. aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag) kan träffas av AIFM-direktivets definition. Som nämnts ovan blir frågan om sådana bolag ska anses vara AIF-fonder till stor del avhängigt bolagets syfte. Detta i sin tur framgår av företagets bolagsordning eller motsvarande. De allra flesta bolag har som syfte att bedriva någon typ av verksamhet, och inte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy. De faller därför utanför direktivets definition. Företag som enligt sin bolagsordning eller motsvarande har som syfte att investera kapitalet i enlighet med en definierad investeringspolicy för att gynna aktie- eller andelsägarna träffas dock av definitionen. Det kan vara fråga om riskkapitalbolag som har till syfte att investera i andra företag för att vid en senare tidpunkt, t.ex. genom en börsintroduktion, sälja företagen. Även om ett sådant riskkapitalbolag under sitt ägande utvecklar verksamheten och genomför omstruktureringar i de företag bolaget äger bör riskkapitalbolaget ändå betraktas som en AIF-fond. Denna del av verksamheten, rådgivning till företag om kapital- och företagsstruktur, om affärsstrategi m.m., är enligt punkten 2.c i bilaga 1 till AIFM-direktivet sådan verksamhet som ingår i det som en AIF-förvaltare normalt kan ägna sig åt. Huvudsyftet är fortfarande att skapa avkastning för investerarna genom att sälja de företag bolaget äger och inte genom att verksamheten i företagen i sig ska generera vinster. Det senare syftet är enligt AIFM-direktivet vad som skiljer en AIF-fond från ett holdingbolag, se artikel 4.1.o (ii). Även syftet med AIFM-direktivet – att inte bara skydda investerare, utan även att skydda marknadens stabilitet och andra marknadsaktörer, se t.ex. skäl 3 och skäl 8 – talar för en extensiv snarare än en restriktiv tolkning av begreppet AIF-fond. Oavsett detta kan gränsdragningen bli problematisk. Syftet så som det har angetts i bolagsordningen eller motsvarande bör vara den huvudsakliga utgångspunkten. Man kan dock inte bortse från hur ett bolag eller en fond agerar i praktiken. Om bolaget/fonden systematiskt genererar avkastning genom att sälja de tillgångar (dotterbolag) bolaget har investerat i ska bolaget, oavsett hur syftet är formulerat i bolagsordningen eller motsvarande, anses vara en AIF-fond (se även nedan om undantaget för holdingbolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad). Hur bolaget har agerat i praktiken framgår av årsredovisningar m.m., jfr artikel 4.1.o (ii) i AIFM-direktivet. Vad som är en AIF-fond måste dock i första hand tolkas på ett direktivkonformt sätt. För att uppnå den eftersträvade harmoniseringen kan det inte finnas utrymme

för egna nationella tolkningar. AIFM-direktivet är ett av de direktiv där Esma har ett uppdrag att verka för en gemensam tolkning och tillämpning, och i den mån Esma utfärdar rekommendationer på detta område är det i första hand i dessa som vägledning till tolkningen bör hämtas.3

AIFM-direktivet reglerar AIF-förvaltare och inte fonderna i sig. Det innebär att de svenska reglerna blir tillämpliga och tillstånd i Sverige krävs för de förvaltare som har sitt säte i Sverige (artikel 4.1.q). Den AIF-fond som förvaltaren förvaltar kan vara en svensk bolagskonstruktion (t.ex. aktiebolag och kommanditbolag) men även en utländsk motsvarighet (t.ex. en fond enligt utländsk rätt).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond är ett företag för kollektiva investeringar,

inbegripet dess delfonder, som

1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det

i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

2. inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS-direktivet.

En definition av AIF-fond motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

Begreppet AIF-fond kommer som nämnts att omfatta en rad redan existerande företag och fonder. Ett aktiebolag kan t.ex. komma att omfattas av definitionen. Aktiebolaget är dock fortfarande ett aktiebolag och både före och efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer samma regler att gälla för dess rättsliga ställning, organisation och verksamhet. Användningen av begreppet AIF-fond för aktiebolaget är enbart ett sätt att betrakta bolaget för tillämpningen av de regler som följer av AIFM-direktivet och ändrar inte vad som i övrigt gäller för bolaget. På samma sätt förhåller sig begreppet AIF-fonder till t.ex. specialfonder. En specialfond är en sorts AIFfond. Det är dock av de nationella bestämmelserna som specialfondens rättsliga ställning och placeringsbegränsningar framgår,4 och

3 Se artikel 16 i Esma-förordningen 1095/2010/EG.

4 Reglerna finns för närvarande i LIF men utredningen föreslår att dessa regler avseende specialfonderna flyttas till den nya lagen, se avsnitt 3.3.

inte av reglerna som genomför AIFM-direktivet. I direktivet regleras i huvudsak AIF-förvaltarens skyldigheter och detta påverkar inte specialfondens egenskaper. Det faktum att vissa företeelser ur ett perspektiv definieras som aktiebolag eller specialfonder, samtidigt som de ur ett annat perspektiv definieras som AIF-fonder, kan möjligen skapa viss förvirring, men utredningens bedömning är att det inte är lämpligt att i grunden förändra den svenska regleringen av t.ex. specialfondernas rättsliga struktur enbart på grund av att specialfonderna är ett av de rättssubjekt som omfattas av definitionen av AIF-fonder.

4.2. Definitionen av AIF-förvaltare

4.2.1. Begreppet förvaltare

En AIF-förvaltare är enligt artikel 4.1.b i AIFM-direktivet en juridisk person vars normala verksamhet är att förvalta en eller flera AIF-fonder. Begreppet ”förvalta” är i sin tur definierat som att avseende en eller flera fonder ägna sig åt portföljförvaltning och riskhantering (artikel 4.1.w och punkterna 1.a och 1.b i bilaga I till AIFMdirektivet). I artikel 4.1.w anges visserligen portföljförvaltning eller riskhantering, men enligt artikel 6.5.d är det en förutsättning för tillstånd att en förvaltare ägnar sig åt både portföljförvaltning och riskhantering. Det finns inga uttryckliga definitioner av begreppen portföljförvaltning och riskhantering, men portföljförvaltning får anses innebära att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen. Vad gäller riskhantering anges i artikel 15 dessutom vad en förvaltare förväntas göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala

verksamhet består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder. Med förvaltning avses portföljförvaltning och riskhantering.

Definitioner av begreppen AIF-förvaltare och förvaltning motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen. I lagen bör definitionen av förvaltning utformas så att det framgår att med förvaltning avses både portföljförvaltning och riskhantering; på så sätt genomförs också kravet i artikel 6.5.d.

4.2.2. En enda förvaltare – intern och extern förvaltning

En AIF-fond ska ha en enda förvaltare som ansvarar för efterlevnaden av direktivets regler (artikel 5.1), dvs. för en fond ska det finnas en förvaltare med tillstånd som ansvarar för förvaltningen, kontakten med tillsynsmyndigheten m.m. Ansvaret kan alltså inte delas upp så att en förvaltare ansvarar för portföljförvaltningen och en annan för riskhanteringen. Detta hindrar inte att en ansvarig förvaltare anlitar uppdragstagare för att utföra vissa arbetsuppgifter, se artikel 20. Men det är fortfarande en enda förvaltare som har tillstånd och som ansvarar fullt ut för samtliga krav enligt direktivet.

Direktivets bestämmelser ska tillämpas oavsett fondens eller förvaltarens legala form/struktur, se artikel 2.2 i direktivet.5En förvaltare kan vara antingen en extern eller en intern förvaltare. Med extern förvaltare avses en juridisk person som är en annan än fonden själv, t.ex. motsvarande den svenska konstruktionen med fondbolag och värdepappersfond. Med intern förvaltare avses att fondens legala struktur är sådan att fonden själv kan sköta förvaltningen, t.ex. ett aktiebolag som är en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-fond ska ha en enda AIF-förvaltare som an-

svarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen.

I lagen bör det tas in en bestämmelse som innebär att en AIF-fond ska ha en förvaltare som ensam ansvarar för förvaltarens skyldigheter enligt lagen. Även bestämmelser som definierar begreppen intern och extern förvaltning bör tas in i den nya lagen.

5 I den svenska versionen av AIFM-direktivet ser både artikel 2.2.b och 2.2.c ut att handla om fondernas legala form/struktur, men detta är antagligen en miss i översättningen. I den engelskspråkiga versionen behandlar artikel 2.2.b fondens legala form och artikel 2.2.c förvaltarens legala struktur.

4.3. Undantag

4.3.1. Holdingbolag

Enligt artikel 2.3.a i AIFM-direktivet ska direktivet inte tillämpas på holdingbolag. Ett holdingbolag är enligt artikel 4.1.o ett bolag som äger andelar i andra bolag och vars syfte är att genomföra en affärsstrategi genom dessa bolag. Vidare ska ett holdingbolag för att omfattas av undantaget antingen vara upptaget till handel på en reglerad marknad eller så ska bolaget ha ett annat huvudsakligt syfte än att generera avkastning genom att sälja de företag bolaget äger.

Detta undantag innebär att börslistade bolag (t.ex. investmentbolag) som investerar i andra bolag normalt är undantagna från tillämpningsområdet. Enbart det faktum att bolagets aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad räcker dock inte för att undantaget ska vara tillämpligt (jfr skäl 8 i AIFM-direktivet). Samtliga förutsättningar i artikel 4.1.o måste vara uppfyllda. För det första ska det vara fråga om investeringar i andra företag. Undantaget gäller därför inte en så kallad fastighetsfond i form av ett börslistat bolag som investerar direkt i fastigheter. För det andra ska bolagets syfte vara att genomföra sin affärsstrategi genom de bolag som ägs för att på så sätt generera långsiktig avkastning. Det betyder att det är verksamheten i dotterbolagen som ska generera avkastningen och inte försäljning av dotterbolagen. Det innebär dock inte att ett investmentbolag riskerar att betraktas som en AIF-fond på grund av någon enstaka försäljning av ett dotterbolag. Så länge huvudsyftet är att generera långsiktig avkastning genom verksamheten är bolaget undantaget.

4.3.2. Pensionsfonder

Enligt artikel 2.3.b i AIFM-direktivet är pensionsfonder som omfattas av tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG) undantagna. Det är i Sverige fråga om tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser (se prop. 2004/05:165).

4.3.3. Överstatliga institutioner, centralbanker m.fl.

Enligt artikel 2.3.c i AIFM-direktivet är överstatliga institutioner, såsom Europeiska Centralbanken, Europeiska Investeringsbanken m.fl. undantagna.

Enligt artikel 2.3.d i direktivet är nationella centralbanker, t.ex. Riksbanken, undantagna.

I artikel 2.3.e i direktivet undantas nationella, regionala och lokala myndigheter och organ samt andra institutioner som förvaltar fonder för socialförsäkrings- och pensionssystem. Genom detta undantag ska direktivet inte tillämpas på de svenska AP-fonderna.

4.3.4. Sparprogram för anställda och SPS

Enligt artikel 2.3.f i AIFM-direktivet är sparprogram för anställda undantagna. Företags aktiesparprogam för anställda är ofta konstruerade så att de anställda köper eller får aktier i företaget med villkor att den anställde får ytterligare aktier efter en viss tid (i de flesta fall ställs även krav på att den anställde fortfarande är anställd, att ett visst resultat har uppnåtts m.m.). Programmen är många gånger utformade så att den enskilde anställde har äganderätten till aktierna och direktivet blir då över huvud taget inte tillämpligt. Men i de fall programmet utformats så att anställda samäger aktier eller har del i en fondliknande konstruktion faller sådana företeelser utanför tillämpningsområdet med stöd av detta undantag. Någon närmare definition av vilka sparprogram för anställda som avses finns inte i direktivet. Oavsett om sparprogrammet tillhandahålls direkt av arbetsgivaren eller genom en tredje part bör det undantas. Huvudsaken är att det riktar sig till anställda i ett visst företag, en viss myndighet eller liknande.

Enligt artikel 2.3.g är specialföretag för värdepapperisering undantagna. Definitionen av sådana företag i artikel 4.1.an hänvisar till definitionen i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner. Med den definitionen avses att en viss tillgångsmassa, t.ex. en del av en banks låneportfölj, överförs till ett separat bolag. Detta bolag emitterar sedan värdepapper, t.ex. obligationer. Den som investerar i värdepapperen tar då risk på just den värdepapperiserade tillgången och inte på den ursprungliga inne-

havaren av tillgången (banken i exemplet). Direktivet ska på grund av undantaget i artikel 2.3.g inte tillämpas på sådana företag.

4.3.5. Koncerninterna fonder

En fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller dotter- eller systerbolag till förvaltaren, är undantagen från tillämpningsområdet enligt artikel 3.1. En ytterligare förutsättning är att förvaltaren (eller koncernbolag som investerat i fonden) inte själv är en AIF-fond. Ett företag som investerar i fonden får alltså inte självt ha hämtat in kapital från investerare utanför koncernen för att investera i enlighet med en viss investeringsstrategi. Undantaget innebär att en koncern kan samla investeringar i t.ex. värdepapper, och fastigheter i ett dotterbolag vars enda verksamhet är att äga dessa tillgångar utan att arrangemanget är att betrakta som tillståndspliktig förvaltning av en AIF-fond.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Lagen om AIF-förvaltare ska inte tillämpas på

1. holdingbolag,

2. tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG,

i förekommande fall inklusive de auktoriserade enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och agerar för deras räkning enligt vad som avses i artikel 2.1 i det direktivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder,

3. överstatliga institutioner såsom Europeiska centralbanken,

Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden, europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafonden, och andra överstatliga institutioner och liknande internationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa fonder agerar i allmänhetens intresse,

4. nationella centralbanker,

5. nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller

andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till system för social trygghet och pensionssystem, program för anställdas andelsägande och program för anställdas sparande,

6. specialföretag för värdepapperisering, och

7. en fond vars enda investerare är den som förvaltar fonden, eller

dotter- eller systerbolag till förvaltaren, förutsatt att investeraren själv inte är en AIF-fond.

En undantagskatalog motsvarande direktivets bör tas in i den nya lagen.

4.4. Partiellt undantag för AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

4.4.1. Tröskelvärden och begränsad tillämpning av direktivets bestämmelser

För fonder som i och för sig träffas av definitionen finns en lättnadsregel som innebär att bara delar av direktivets bestämmelser ska tillämpas om fondernas värde inte understiger vissa tröskelvärden, se artikel 3.2.

För att undantaget ska bli tillämpligt krävs att värdet av samtliga fonder som förvaltaren, direkt eller genom närstående bolag, förvaltar understiger

1. 100 miljoner euro, eller

2. 500 miljoner euro och fonderna inte innehåller några finansiella

instrument eller andra konstruktioner (t.ex. krediter) som ger en hävstångseffekt samt investerarna inte har rätt att lösa in sina andelar förrän det har gått fem år från det att de investerade.

Undantagsregeln är närmast formulerad som en valmöjlighet för medlemsstaterna som ska se till att sådana förvaltare åtminstone uppfyller skyldigheterna i artikel 3.3, dvs. förvaltarna ska registreras hos den behöriga myndigheten. Förvaltarna ska vid registreringen lämna uppgifter om sin identitet och de fonder de förvaltar. De ska vidare informera den behöriga myndigheten om de investeringsstrategier som används för fonderna samt regelbundet förse den

behöriga myndigheten med information om de instrument de huvudsakligen handlar med och fondernas huvudsakliga exponeringar och positioner. Förvaltarna är också skyldiga att underrätta den behöriga myndigheten, om förutsättningarna för denna begränsade tillämpning av AIFM-direktivet inte längre är uppfyllda, t.ex. om värdet av fonderna har kommit att överstiga tröskelvärdena.

Om en förvaltares fonder skulle komma att överstiga tröskelvärdena ska förvaltaren inom 30 kalenderdagar ansöka om tillstånd enligt huvudregeln för AIF-fonder.

Förvaltare av fonder som understiger tröskelvärdena kan, enligt artikel 3.4, inte utnyttja rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt direktivet. En sådan förvaltare kan dock, enligt samma artikel, frivilligt låta sig omfattas av direktivet i dess helhet, och kan då också utnyttja direktivets rätt att gränsöverskrida.

4.4.2. Kommissionens genomförandeåtgärder

Beskrivningen av tröskelvärdena och de övriga kriterierna för att tillämpa tröskelvärdet 500 miljoner euro, är översiktligt formulerade i direktivet. Hur beräkningen ska ske preciseras i kommissionens förslag till genomförandeförordning. I förordningsförslaget finns bestämmelser om att tillfälliga överträdelser av tröskelvärdena inte innebär att en AIF-förvaltare behöver ansöka om tillstånd. Det är AIF-förvaltaren som ska bedöma om överskridandet är tillfälligt. Vid ett tillfälligt överskridande ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten utan dröjsmål och i underrättelsen beskriva varför överskridandet har bedömts som tillfälligt. Fristen på 30 dagar för att ansöka om tillstånd börjar således löpa från den dag då AIFförvaltaren har bedömt att överskridandet inte är tillfälligt.

Kommissionen har också, i ett förslag till genomförandeförordning, preciserat förfarandet att frivilligt låta sig omfattas av hela AIFM-direktivet (”opt in”). Detta förslag fick utredningen ta del av i slutskedet av utredningsarbetet och det har därför inte kunnat analyseras närmare.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Endast bestämmelser om registrering och rapportering

ska tillämpas på sådana AIF-förvaltare som

1. antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket

AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fonder vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner euro, och

2. antingen direkt eller indirekt, genom ett företag till vilket

AIF-förvaltaren har anknytning genom gemensam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fonder vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger tröskelvärdet 500 miljoner euro, om AIF-fondportföljerna består av AIFfonder utan finansiell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i respektive AIF-fond.

En AIF-förvaltare kan välja att inte tillämpa ovanstående undantagsregel.

En AIF-förvaltare som har valt att tillämpa undantaget får inte förvalta specialfonder och får inte marknadsföra AIF-fonder till icke-professionella investerare.

För förvaltare av fonder som bara riktar sig till professionella kunder bör en undantagsregel motsvarande direktivets tas in i den nya lagen. I enlighet med ambitionen att utforma de svenska reglerna så direktivnära som möjligt bör några andra eller strängare krav inte införas för förvaltare av sådana fonder. Regeln bör utformas så att en förvaltare kan välja att inte utnyttja undantaget, dvs. en förvaltare vars fonder i och för sig understiger tröskelvärdena kan i stället söka tillstånd enligt de vanliga reglerna och omfattas då av samtliga rättigheter och skyldigheter. Bestämmelser motsvarande direktivets artikel 3.3.a–e bör tas in i lagen för att tillämpas på förvaltare som väljer att omfattas av undantaget. Undantaget bör dock inte gälla för AIF-förvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare, se avsnitt 7.5. Undantaget bör inte

heller tillämpas på den som förvaltar specialfonder, oavsett vilken kategori investerare dessa marknadsförs till, se avsnitt 7.6. För dessa förvaltare bör samma regler gälla oavsett storleken på fonderna.

5. Tillstånd och kapitalkrav

5.1. Förutsättningar för tillstånd

5.1.1. Regler om tillståndsplikt och kärnverksamheten

Enligt artikel 6.1 i AIFM-direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att endast förvaltare med erforderliga tillstånd får förvalta AIFfonder och att förvaltaren även efter det att tillstånd har beviljats fortsätter att uppfylla kraven.

Den som förvaltar en AIF-fond får enligt artikel 6.2 och artikel 6.3 i direktivet inte ägna sig åt någon annan verksamhet än den som uttryckligen framgår av bilaga 1 till direktivet. En extern AIFförvaltare kan dock därutöver förvalta UCITS-fonder. Bilaga 1 till direktivet innehåller en katalog av verksamheter. Under punkt 1 i bilagan anges två verksamheter som en förvaltare måste ägna sig åt; portföljförvaltning och riskhantering. Att en förvaltare måste ägna sig åt båda dessa verksamheter följer av artikel 6.5.d. Under punkt 2 i bilagan räknas verksamheter upp som förvaltaren därutöver får ägna sig åt. I uppräkningen ingår administrativa åtgärder och marknadsföring avseende de AIF-fonder som förvaltas samt aktiviteter relaterade till de tillgångar som fonderna har investerat i. Sådana övriga aktiviteter är begränsade till vad som behövs för att iaktta fondens och investerarnas intressen. Förvaltaren av en fastighetsfond kan t.ex. ägna sig åt administration av fastigheterna och förvaltaren som investerat i företag kan t.ex. ägna sig åt rådgivning avseende företagens kapitalstruktur, strategier m.m.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Förvaltning av AIF-fonder ska kräva tillstånd enligt lagen

om AIF-förvaltare.

En AIF-förvaltare får inte ägna sig åt annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, samt de sidoverksamheter som anges i lagen om AIF-förvaltare. En extern AIF-förvaltare får dock därutöver förvalta UCITS-fonder.

I den nya lagen bör en bestämmelse införas som, liksom artikel 6.1 i AIFM-direktivet, anger att verksamhet som förvaltare av AIFfonder endast får bedrivas efter tillstånd från Finansinspektionen. En sådan bestämmelse kan sedan kompletteras med regler om sanktioner mot den som bedriver verksamhet utan tillstånd, se avsnitt 14.3.2.

Frågan om tillståndsplikt är relativt okomplicerad för AIF-förvaltare som redan i dag står under tillsyn, t.ex. den som förvaltar en specialfond. I dessa fall sätts fonden upp på förvaltarens initiativ, fondbestämmelser m.m. färdigställs, och först efter att relevanta tillstånd erhållits och underrättelser m.m. är färdigbehandlade inleds verksamheten. För andra fondkonstruktioner, t.ex. riskkapitalfonder, kan dock processen se annorlunda ut. AIF-förvaltaren kan i dessa fall ta fram ett förslag till avtal som presenteras för några institutionella investerare. I avtalet regleras bl.a. hur mycket kapital investerarna åtar sig att investera och fondens inriktning, dvs. vilka investeringar som ska göras. Avtalet är föremål för förhandlingar mellan förvaltaren och investerarna och i ett senare skede när parterna är överens sker en s.k. ”first closing” då fonden de facto startas, dvs. ett kommanditbolag eller någon utländsk motsvarighet sätts upp, och investeringar kan genomföras. I sådana situationer är det mer tveksamt att fastslå när i processen det är fråga om en tillståndspliktig verksamhet, dvs. när AIF-förvaltaren måste ansöka om tillstånd. Man kan hävda att det knappast är fråga om förvaltning av en AIF-fond när det inte finns några tillgångar i fonden att förvalta. Någon fastslagen investeringsstrategi, se artikel 4.1.a (i), finns knappast heller förrän vid tidpunkten för ”first closing”. Med denna utgångspunkt inträder tillståndsplikten vid ”first closing” i det beskrivna exemplet. Det kan dock vara vanskligt att fastslå att det är först vid denna tidpunkt som tillstånd kan sökas. De kontakter som AIF-förvaltaren tar med investerarna kan betraktas som

sådan marknadsföring som avses i artikel 4.1.x i AIFM-direktivet, dvs. ett erbjudande från AIF-förvaltaren. Om en AIF-förvaltare vänder sig till investerare i andra länder och åtgärderna där betraktas som marknadsföring – vilket kräver tillstånd och underrättelse om gränsöverskridande marknadsföring – kan AIF-förvaltaren hamna i en omöjlig situation om förvaltaren enligt svensk rätt inte kan få tillstånd förrän efter ”first closing”. I dessa situationer bör det därför vara möjligt att söka och få tillstånd redan inför den första kontakten med investerare. Den senaste tidpunkten att söka tillstånd bör dock vara vid tidpunkten för ”first closing”. Det bör vara upp till AIF-förvaltaren att själv avgöra när inom denna tidsram som ansökan ska göras.

Vad gäller begränsningarna av vilka övriga verksamheter en AIFförvaltare får ägna sig åt regleras detta i svensk rätt beträffande specialfonder i 1 kap. 4 § LIF. Paragrafen är också det svenska genomförandet av artikel 5 i UCITS-direktivet. Den artikeln är konstruerad på samma sätt som artikel 6.2 i AIFM-direktivet, dvs. den säger att fondbolag enbart får ägna sig åt förvaltning av fonder och de verksamheter av administrativ natur som framgår av en bilaga till direktivet. Vid det svenska genomförandet angavs i förarbetena att det inte var nödvändigt att räkna upp de administrativa verksamheterna som ansågs vara ett förtydligande av vad som ingår i ett fondbolags verksamhet.1 På samma sätt bör man resonera vid genomförandet av motsvarande regel för AIF-förvaltare. Uppräkningen i punkt 2 i bilaga 1 till direktivet får, i stället för att föras in i lagtexten, utgöra tolkningsunderlag för vad som får anses ingå i förvaltningen av en AIF-fond. Uppräkningen i AIFM-direktivet är dock, till skillnad från motsvarande uppräkning i UCITS-direktivet, uttömmande.2En AIF-förvaltare får alltså inte, förutom externa förvaltare som även får förvalta UCITS-fonder, ägna sig åt någon annan verksamhet än den som framgår av bilaga 1 till AIFM-direktivet. När det gäller punkt 1 i bilagan bör det dock framgå av lagtexten att en förvaltare måste ägna sig åt både portföljförvaltning och riskhantering, så att detta framgår av definitionen av ”förvaltning” av en AIF-fond (se avsnitt 4.2.1).

En bestämmelse motsvarande artikel 6.2 och artikel 6.3 bör föras in i den nya lagen och definitionen av ”förvaltning” av en AIF-fond bör utformas så att den täcker in kraven i artikel 6.5.d.

1Prop. 2002/03:150 s. 143. 2 I artikel 5 i UCITS-direktivet anges uttryckligen att det inte var fråga om en uttömmande uppräkning. Motsvarande skrivning saknas i AIFM-direktivet.

5.1.2. Reglerna om sidoverksamheter

Enligt artikel 6.4 i AIFM-direktivet får tillstånd ges för vissa sidoverksamheter. De verksamheter det kan bli fråga om är förvaltning av investeringsportföljer, investeringsrådgivning, förvaring och administration av fondandelar samt mottagande och vidarebefordran av order avseende finansiella instrument. På dessa verksamheter ska, enligt artikel 6.6, artiklarna 12, 13 och 19 i MiFID tillämpas. Att det är fråga om sidoverksamheter framgår av artikel 6.5.a i AIFMdirektivet där det stadgas att ett företag inte kan få tillstånd för att bedriva enbart dessa verksamheter. Vidare är det en förutsättning för tillstånd för övriga sidoverksamheter att förvaltaren har tillstånd för sidoverksamheten förvaltning av investeringsportföljer (artikel 6.5.b). En förvaltare måste alltså ha tillstånd för förvaltning av investeringsportföljer för att få tillstånd för någon av verksamheterna rådgivning, förvaring eller mottagande och vidarebefordran av order. Slutligen sägs i artikel 6.5.c att tillstånd enligt AIFMdirektivet, inte får ges enbart för de administrativa verksamheterna enligt punkt 2 i bilaga 1 till direktivet.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska kunna få tillstånd för förvaltning

av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med sådant tillstånd ska också kunna få tillstånd för investeringsrådgivning, förvaring och administration av fondandelar, mottagande av medel med redovisningsskyldighet samt mottagande och vidarebefordran av order avseende finansiella instrument.

En AIF-förvaltare som utför förvaltning av investeringsportföljer ska i denna förvaltning och övrig verksamhet enligt ovan tillämpa bestämmelserna i 8 kap. 1, 9–12, 14, 21–23, 26, 27 och 34 §§ samt 35 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Bestämmelser som reglerar möjligheterna att få tillstånd till sidoverksamheter i enlighet med artikel 6.4–6.6 bör tas in i den nya lagen. Genom den i avsnitt 4.2.1 föreslagna definitionen av ”förvaltning”, och eftersom tillstånd för förvaltning är en förutsättning för att någon ska kunna få tillstånd för sidoverksamheter behövs inte

någon uttrycklig reglering av att en förvaltare inte kan få tillstånd för att enbart ägna sig åt sådana administrativa åtgärder som anges i punkt 2 i bilaga 1 till direktivet. Det faktum att vissa artiklar i MiFID ska tillämpas på sidoverksamheterna innebär för svensk del att hänvisning ska ske till de regler i lagen om värdepappersmarknaden som har införts för att genomföra de aktuella artiklarna.3

När det gäller verksamheten förvaltning av investeringsportföljer finns det ingen definition av denna verksamhet i AIFM-direktivet. Med stöd av direktivets krav på att regler i MiFID ska tillämpas på verksamheten kan man anta att verksamheten motsvarar investeringstjänsten diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument, 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden, dock med den skillnaden att förvaltningen inte måste avse endast finansiella instrument. En AIF-förvaltare kan förvalta AIF-fonder som investerar i helt andra tillgångar än finansiella instrument. Det är därför logiskt att en AIF-förvaltare med tillstånd att förvalta fonder med en viss typ av tillgångar också kan ägna sig åt individuell portföljförvaltning avseende samma typ av tillgångar.

När det gäller sidotjänsten förvaring och administration anges i den svenska versionen av direktivet ”förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar” (artikel 6.4.b ii) medan det i den engelska versionen heter ”safe-keeping and administration in relation to shares or units of collective investment undertakings”. En mer direktivnära översättning hade således varit ”förvaring och administration i samband med andelar i företag för kollektiva investeringar”. Så har motsvarande bestämmelse i UCITS-direktivet översatts till svenska (artikel 6.3.b ii i UCITSdirektivet). Av den ordalydelsen framgår att det inte är enbart förvaring av fondandelar det är fråga om utan även förvaring av annan egendom, t.ex. pengar, som har samband med förvaltningen och förvaringen. En AIF-förvaltare som förvaltar investeringsportföljer kan i sin förvaltning komma att ha hand om medel vid köp eller försäljning av tillgångar i portföljen. Tillståndet bör därför, liksom är fallet i LIF, 4 kunna omfatta att ta emot medel med redovisningsskyldighet.

3 Se prop. 2006/07:115 s. 674 beträffande motsvarande bestämmelse i UCITS-direktivet. 4 Se 7 kap. 1 § 2 LIF.

5.1.3. Särskilda bestämmelser för värdepappersinstitut

Bestämmelserna i artikel 6.2 och artikel 6.3 om att en AIF-förvaltare inte får ägna sig åt annat än vissa i AIFM-direktivet utpekade verksamheter innebär att andra tillståndspliktiga företag (än förvaltare av UCITS-fonder) inte får vara AIF-förvaltare. Ett värdepappersinstitut, dvs. i Sverige ett värdepappersbolag eller ett kreditinstitut med tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden, ägnar sig t.ex. åt en rad verksamheter som faller utanför dem som räknas upp i AIFM-direktivet. Ett sådant företag kan därför, enligt huvudregeln, inte få tillstånd enligt direktivet. I artikel 6.8 finns dock en något svårtolkad regel som tar sikte på just värdepappersinstitut.

I artikeln anges att ett värdepappersinstitut ”ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljförvaltning avseende AIF-fonder”. Detta kan vid första påseendet te sig som ett undantag från kravet på tillstånd, dvs. ett värdepappersinstitut skulle kunna förvalta en AIFfond utan tillstånd enligt AIFM-direktivet. Med en sådan tolkning skulle resten av artikel 6.8, att ett värdepappersinstitut endast får ”erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller aktier i AIFfonder till eller hos investerare i unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta direktiv” förstås som att ett värdepappersinstitut måste uppfylla de övriga kraven i AIFMdirektivet om det ska tillhandahålla andelar i en AIF-fond till kunder. Så kan dock artikel 6.8 inte tolkas. Ett värdepappersinstitut kan inte med stöd av enbart sina tillstånd enligt MiFID förvalta en AIFfond. Den verksamhet som över huvud taget skulle kunna komma i fråga är ”portföljförvaltning”, bilaga 1, avsnitt A, p. 4 i MiFID (i Sverige ”diskretionär portföljförvaltning”, 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden). Den verksamheten är dock i MiFID definierad som ”förvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt uppdrag från enskilda kunder”, se artikel 4.1.9 i MiFID. Förvaltningen av en AIF-fond sker inte på uppdrag av enskilda kunder, utan för ett investerarkollektiv. För att ett värdepappersinstitut ska få ett uppdrag från en enskild kund måste investerarkollektivet företrädas av någon; i detta fall en AIF-förvaltare, antingen en extern förvaltare enligt artikel 5.1.a i AIFM-direktivet, eller, i de fall förvaltaren och fonden är delar av samma juridiska person, fonden/förvaltaren själv, artikel 5.1.b i direktivet. Observera dock att även i de fall förvaltare och fond är delar av samma juridiska person krävs det enligt artikel 5.1.b tillstånd som AIF-förvaltare. Ett värdepappers-

institut kan därför inte med stöd av sitt tillstånd för diskretionär portföljförvaltning direkt förvalta en AIF-fond. Artikel 6.8 får i stället tolkas så att ett värdepappersinstitut kan förvalta en AIF-fond på uppdrag av en AIF-förvaltare, dvs. på uppdrag av någon som har tillstånd enligt AIFM-direktivet. En AIF-förvaltare kan ju enligt artikel 20.1.c delegera förvaltningen till någon som har erforderliga tillstånd för förvaltning. Denne någon skulle kunna vara ett värdepappersinstitut med tillstånd till portföljförvaltning. Artikel 6.8 innebär i det fallet att ett värdepappersinstitut som åtar sig ett sådant uppdrag inte behöver något särskilt tillstånd enligt AIFM-direktivet. Något som ytterligare talar för denna tolkning är utformningen av artikel 6.2. Där anges att den enda verksamhet som en AIF-förvaltare får ägna sig åt, förutom dem som är uppräknade i bilaga 1 till direktivet, är förvaltning av UCITS-fonder. Om avsikten hade varit att en AIF-förvaltare också skulle kunna ägna sig åt investeringstjänster och ha tillstånd enligt MiFID borde detta ha angetts på samma sätt.

När det gäller slutledet i artikel 6.8 om att ett värdepappersinstitut endast får tillhandahålla AIF-fonder till investerare ”i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta direktiv” får detta förstås som en begränsning av i vilken utsträckning ett värdepappersinstitut kan erbjuda investeringstjänster avseende AIF-fonder. Ett värdepappersinstitut får bara erbjuda investerare sådana fonder inom ramen för verksamheterna ”mottagande och vidarebefordran av order” (2 kap. 1 § 1 lagen om värdepappersmarknaden) och ”utföra order” (2 kap. 1 § 2 samma lag) eller placera investerares medel i sådana fonder inom ramen för ”diskretionär portföljförvaltning” (2 kap. 1 § 4 samma lag) under förutsättning att AIF-förvaltaren har erforderliga tillstånd och, i förekommande fall, att inanmälning till den aktuella medlemsstaten har skett, se kapitel 13 om gränsöverskridande verksamhet.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Ett värdepappersinstitut ska inte kunna få tillstånd att

förvalta AIF-fonder. Ett värdepappersinstitut kan dock utan tillstånd enligt lagen om AIF-förvaltare förvalta en AIF-fond på uppdrag av en AIF-förvaltare.

Ett värdepappersinstitut får, direkt eller indirekt, erbjuda eller placera andelar eller aktier i AIF-fonder till eller hos investerare inom EES i den mån andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med AIFM-direktivet.

En bestämmelse som motsvarar första ledet i artikel 6.8 bör tas in i den nya lagen. Bestämmelsen bör dock utformas så att det tydligt framgår att det är förvaltningsuppdrag från en AIF-förvaltare som ett värdepappersinstitut kan åta sig utan särskilt tillstånd. Det andra ledet i artikel 6.8, som begränsar värdepappersinstitutens agerande beträffande AIF-fonder, bör genomföras med en bestämmelse under avsnittet om uppföranderegler i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden. Där finns redan specialbestämmelser om institutens hantering av värdepappersfonder (8 kap. 22 a och 22 b §§).

5.2. Ansökan om tillstånd och anmälan om ändringar i verksamheten m.m.

5.2.1. Ansökan om tillstånd

För att få tillstånd att förvalta AIF-fonder krävs en ansökan till den behöriga myndigheten, artikel 7.1 i AIFM-direktivet. Förvaltaren ska vid ansökan tillhandahålla viss information, t.ex. information om ägare, ledande befattningshavare, verksamhetsplan m.m., se artikel 7.2. Förvaltaren ska också tillhandahålla information om de fonder som ska förvaltas, t.ex. om investeringsstrategier och förvaringsinstitut m.m., se artikel 7.3. Reglerna om vilken information som ska tillhandahållas är redan i direktivet relativt detaljerade. Därutöver kommer informationskraven avseende både innehåll och form att preciseras ytterligare i form av tekniska standarder, utvecklade av Esma och antagna av kommissionen, se artikel 7.6 och artikel 7.7. Enligt artikel 7.4 ska en förvaltare som redan har tillstånd enligt UCITS-direktivet inte avkrävas information och dokument som denne redan har lämnat vid ansökan om tillstånd enligt det

direktivet, förutsatt att informationen fortfarande är aktuell. Slutligen ska den behöriga myndigheten kvartalsvis underrätta Esma om givna eller återkallade tillstånd. Esma i sin tur ska föra ett offentligt register över alla AIF-förvaltare, AIF-fonder och vilken behörig myndighet som utövar tillsyn över respektive förvaltare.

I svensk rätt finns i dag regler om tillståndsplikt för att förvalta AIF-fonder endast för den som ska förvalta en specialfond. Enligt 1 kap. 4 § LIF kan ett svenskt aktiebolag av Finansinspektionen få tillstånd att bedriva fondverksamhet. Begreppet fondverksamhet är definierat som förvaltning av investeringsfonder, dvs. både värdepappersfonder och specialfonder. Bestämmelser om ansökan om tillstånd finns i 2 kap. 6 § LIF och närmare bestämmelser om ansökans innehåll finns i 2 och 2 a kap. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2008:11) om investeringsfonder.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Den som ansöker om tillstånd att vara AIF-förvaltare

ska tillhandahålla följande uppgifter till Finansinspektionen:

1. Information om de personer som faktiskt leder förvaltarens verksamhet.

2. Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i förvaltaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för dessa innehav.

3. En verksamhetsplan med förvaltarens organisationsstruktur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser att uppfylla sina skyldigheter enligt lagen.

4. Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis.

5. Information om arrangemangen för att till tredje part delegera och vidaredelegera funktioner.

Den som ansöker om tillstånd ska även lämna följande uppgifter om varje AIF-fond som denne avser att förvalta:

1. Information om investeringsstrategier, bl.a. om typen av underliggande fonder, om AIF-fonden är en fond-i-fond, förvaltarens policy vad avser användning av finansiell hävstång, riskprofiler

och uppgifter om andra karakteristika avseende de fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana fonder är etablerade eller förväntas bli etablerade.

2. Information om var mottagar-AIF-fonden är etablerad, om AIF-fonden är en matar-AIF-fond.

3. Fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar för de fonder som förvaltaren avser att förvalta.

4. Information om arrangemang för att utse förvaringsinstitut för de fonder som förvaltaren avser att förvalta.

5. Informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

I nationell svensk rätt har bestämmelser om ansökningar om tillstånd på finansmarknadsområdet ofta utformats så att själva kravet på ansökan anges i lagen medan de närmare bestämmelserna om vad ansökan ska innehålla anges i myndighetsföreskrifter, se t.ex. 2 kap. 6 § LIF och 3 kap. 8 § lagen om värdepappersmarknaden. I båda dessa lagar finns ett tillägg om att en verksamhetsplan ska bifogas ansökan (2 kap. 6 § LIF och 3 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden). Vid genomförandet av AIFM-direktivet bör dock, i linje med ambitionen att genomförandet ska vara så direktivnära som möjligt, både direktivets krav på ansökan och vilken information som enligt artikel 7.2 och artikel 7.3 ska lämnas, anges i lagen. Ytterligare ett skäl för att uppräkningen av vilken information som ska lämnas bör finnas i lagtexten är att tidsfristerna för när förvaltaren får inleda sin verksamhet är kopplade till vilken information som har kommit in, se avsnitt 5.2.4. De preciseringar som ska ske enligt artikel 7.6 och artikel 7.7 i direktivet bör däremot ske i form av föreskrifter från Finansinspektionen. Något särskilt bemyndigande behövs dock inte för sådana rena verkställighetsföreskrifter, se 8 kap. 7 § regeringsformen.5Bestämmelserna om vilken information om AIF-fonderna som ska lämnas enligt artikel 7.3.b är någorlunda konkret utformade vad avser information om underliggande fonder i en fond-i-fond, policy för användning av finansiell hävstång och riskprofil. I den svenska versionen av artikeln nämns också att informationen ska inkludera ”andra uppgifter” om fonderna. I den engelska versionen heter det ”other

5 Tidigare 8 kap. 13 § regeringsformen, se även prop. 2006/07:115 s. 349.

characteristics” vilket är något mindre vagt. I den mån annat inte klargörs i tekniska standarder får detta anses innebära information om specifika egenskaper hos fonden, t.ex. om placeringarna följer ett visst index, eller sker i viss valuta eller vissa tillgångar.

Bestämmelsen om ansökan om tillstånd bör utformas så att den som redan har tillstånd som förvaltare av värdepappersfonder inte behöver tillhandahålla sådan information som redan har skickats in till Finansinspektionen.

Genomförandet av reglerna om att den behöriga myndigheten ska informera Esma om tillstånd som getts eller återkallats behandlas i avsnittet om tillsynsmyndighetens uppgifter, se avsnitt 14.5.

5.2.2. Förutsättningar för tillstånd

Enligt artikel 8.1 ska en behörig myndighet ge företag tillstånd enligt direktivet bara om

  • myndigheten har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att uppfylla direktivets krav,
  • AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas,
  • de personer som i praktiken leder AIF-förvaltarens verksamhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet,
  • förvaltarens ägare är lämpliga med tanke på behovet av att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning, och
  • förvaltaren har huvudkontor och sitt stadgeenliga säte i samma medlemsstat.

Enligt artikel 8.2 ska de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater konsulteras om den förvaltare som ansöker om tillstånd är

  • ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat,
  • ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-förvaltare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller
  • ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som de som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat.

Den behöriga myndigheten ska, enligt artikel 8.3, inte bevilja tillstånd om myndigheten är förhindrad att på ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av

  • nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska eller juridiska personer,
  • lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har nära förbindelser, eller
  • svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra författningar.

Några krav på att förvaltaren ska vara en viss typ av företag ställs inte i AIFM-direktivet, dock framgår av definitionen i artikel 4.1.b att förvaltaren måste vara en juridisk person.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Tillstånd att vara AIF-förvaltare får ges bara om

1. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer

att drivas enligt bestämmelserna i lagen om AIF-förvaltare och andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet,

2. AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas,

3. de personer som i praktiken leder AIF-förvaltarens verksam-

het har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet,

4. förvaltarens ägare är lämpliga med tanke på behovet av att

säkerställa en sund och ansvarsfull ledning, och

5. förvaltaren är en juridisk person som har huvudkontor och

sitt stadgeenliga säte i Sverige.

För att en AIF-förvaltare som ska förvalta specialfonder ska få tillstånd krävs också att fondbestämmelserna för fonderna är godkända av Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om AIFförvaltaren är

1. ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings-

bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet,

2. ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för-

valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet, eller

3. ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska

personer som de som har kontroll över en annan AIF-förvaltare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med tillstånd i det landet.

Om AIF-förvaltaren har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av AIF-förvaltaren.

Reglerna i artikel 8.1 motsvarar i stort sett 2 kap. 1 § LIF, med ett viktigt undantag, se nästa stycke. Artikel 8.2 motsvarar 2 kap. 5 § LIF och artikel 8.3 har sin motsvarighet i 2 kap. 2 § tredje stycket samma lag. Dessa tre bestämmelser bör därför föras över i stort sett ordagrant till den nya lagen. Dock bör dagens bestämmelse om godkända fondbestämmelser endast gälla för förvaltare av specialfonder. Den ägarprövning som ska göras i samband med ansökan om tillstånd bör göras enligt samma principer som den ägarprövning som ska göras för vissa AIF-förvaltare vid ägarbyten, se avsnitt 5.3. För sådana AIF-förvaltare som inte omfattas av de formella reglerna om ägarprövning vid ägarförändringar bör en förändring av ägandet oftast anses innebära en sådan väsentlig förändring som ska anmälas enligt artikel 10 i AIFM-direktivet, se avsnitt 5.2.5.

Enligt 2 kap. 1 § 5 LIF är det en förutsättning för tillstånd att fondbestämmelserna för den eller de fonder som fondbolaget ska förvalta har godkänts av Finansinspektionen enligt 4 kap. 9 § LIF.

För specialfonder innebär det dels att fondbestämmelserna ska ha det innehåll som lagen kräver, se 4 kap. 8 § LIF, dels att eventuella avvikelser från placeringsbestämmelserna i 5 kap. LIF har godkänts av inspektionen. Ett moment i tillståndsförfarandet som innebär att fondbestämmelserna för varje enskild fond godkänns är en förutsättning för att inspektionen ska kunna avgöra om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning .6För att bibehålla detta kundskydd för specialfonder som riktar sig till icke-professionella investerare bör, utöver förutsättningarna i artikel 8.1–8.3 i direktivet, införas ett krav på godkända fondbestämmelser för de specialfonder som förvaltas.

Dagens begränsning för specialfonder i 1 kap. 4 § LIF, att enbart aktiebolag kan få tillstånd, bör ersättas med ett krav på att förvaltaren måste vara en juridisk person. Några investerarskyddsskäl för att behålla dagens begränsning till aktiebolag finns inte.

5.2.3. Begränsningar i omfattningen av tillståndet

Enligt artikel 8.4 får den behöriga myndigheten begränsa räckvidden av AIF-förvaltarens tillstånd, särskilt i fråga om investeringsstrategierna i de fonder som förvaltaren har rätt att förvalta. Vid ansökan ska förvaltaren enligt artikel 7.3.a lämna information om bland annat investeringsstrategierna för de fonder som denne avser att förvalta. Enligt artikel 7.3.b–e ska förvaltaren vidare lämna information i en rad olika avseenden om var och en av de fonder denne avser att förvalta; information om var en eventuell mottagarfond är etablerad, information om fondbestämmelser eller bolagsordning för fonden, information om fondens förvaringsinstitut etc. Artikel 8.4 tillsammans med kraven på vad en ansökan ska innehålla i artikel 7.3 får anses innebära att en AIF-förvaltares tillstånd avser tillstånd att förvalta vissa i tillståndsansökan angivna fonder enligt vissa i ansökan angivna investeringsstrategier. Detta stämmer även överens med artikel 10 som innebär att förvaltaren är skyldig att underrätta den behöriga myndigheten om alla planerade ändringar i förhållande till den information som har lämnats vid ansökan om tillstånd och att myndigheten har rätt att begränsa eller inte godta ändringarna. Artikel 8.4 får därutöver anses innebära att den be-

6 Principen om riskspridning ska tillämpas även på specialfonder, se avsnitt 2.2.2 och prop. 2002/03:150 s. 323.

höriga myndigheten kan begränsa tillståndet så att tillståndet inte omfattar t.ex. en i ansökan angiven investeringsstrategi.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares tillstånd ska avse förvaltning av vissa

i tillståndsansökan angivna AIF-fonder enligt vissa angivna investeringsstrategier.

Bestämmelserna om tillstånd bör utformas så att det framgår att tillståndet avser att vara AIF-förvaltare för vissa angivna fonder och att tillståndet kan begränsas ”särskilt i fråga om investeringsstrategierna i de AIF-fonder som AIF-förvaltaren har rätt att förvalta”. Den typen av begränsningar kan vara aktuella om inspektionen gör bedömningen att förvaltaren inte har resurser eller kompetens för att hantera en viss typ av investeringsstrategier, t.ex. investeringar i vissa tillgångar såsom fastigheter och derivatinstrument.

5.2.4. Tidsfrister för tillståndsprövning

Den behöriga myndigheten ska enligt artikel 8.5 första stycket skriftligen informera sökanden inom tre månader från det att en fullständig ansökan har kommit in, om sökanden har fått tillstånd eller inte. Myndigheten får förlänga tiden med tre månader om det föreligger särskilda omständigheter i ärendet. Sökanden ska i så fall underrättas om förlängningen.

Enligt artikel 8.5 andra stycket ska en fullständig ansökan anses ha kommit in när sökanden har lämnat information om förvaltaren enligt artikel 7.2.a–d och information om fonderna enligt artikel 7.3.a och 7.3.b. Det innebär att en ansökan ska anses fullständig även om förvaltaren varken har lämnat information om eventuell delegation av förvaltarens uppgifter (artikel 7.2.e) eller information om fondernas fondbestämmelser, förvaringsinstitut m.m. (artikel 7.3.c–e). Detta innebär dock inte att förvaltaren kan inleda verksamheten utan att lämna denna information. Enligt artikel 8.5 tredje stycket kan förvaltaren inleda verksamheten så snart han har fått tillstånd men inte tidigare än en månad efter att all information enligt artikel 7.2 och artikel 7.3 har lämnats in.

Ett annat sätt att uttrycka det hela är att en förvaltare som har lämnat all information som krävs, utom informationen enligt artikel 7.2.e eller artikel 7.3.c–e, ska få tillstånd (eller inte) inom tre månader från ansökan. Tillståndet är dock villkorat av att den information som saknas också kommer in. Förvaltaren får inte påbörja verksamheten förrän en månad efter det att all information har kommit in till den behöriga myndigheten.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska inom tre månader från det att en

fullständig ansökan har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i tillståndsfrågan. Fristen får förlängas med tre månader om särskilda omständigheter föranleder det.

En AIF-förvaltare får inleda sin verksamhet så snart tillstånd har getts, dock tidigast en månad efter det att en icke fullständig ansökan har kompletterats med information enligt artikel 7.2.e eller 7.3.c–e i AIFM-direktivet.

I 2 kap. 7 § LIF finns en regel som innebär att ett bolag inom sex månader från det att en fullständig ansökan om tillstånd har lämnats in ska få besked från Finansinspektionen om bolaget har fått tillstånd eller inte. Bolaget får enligt samma bestämmelse inleda verksamheten när tillstånd har getts.

I den nya lagen bör en regel om tidsfrister föras in som motsvarar artikel 8.5 första stycket, dvs. tre månader som huvudregel med möjlighet till förlängning med ytterligare tre månader i vissa fall. Regeln bör utformas så att tidsfristerna förutsätter att information enligt artikel 7.2.a–d och artikel 7.3.a och 7.3.b. har kommit in. Och i de fall information enligt artikel 7.2.e, eller artikel 7.3.c–e saknas får förvaltaren påbörja verksamheten tidigast en månad efter det att även denna information har kommit in till Finansinspektionen.

Samma regel bör gälla för samtliga förvaltare av AIF-fonder med tillägget att tremånadersfristen (och möjligheten till förlängning) även ska omfatta godkännande av fondbestämmelser för specialfonder.

5.2.5. Ändringar i verksamheten

Som nämnts i avsnitt 5.2.3 måste en AIF-förvaltare till den behöriga myndigheten anmäla planerade materiella förändringar i verksamheten innan förändringen genomförs. Detta följer av artikel 10.1 i AIFM-direktivet. I synnerhet gäller detta för förändringar avseende de förhållanden som förvaltaren har informerat den behöriga myndigheten om vid ansökan om tillstånd, t.ex. vilka som är förvaltarens ägare, vilka personer som ingår i företagets ledning, vilka fonder som förvaltas och enligt vilka investeringsstrategier. Sedan förvaltaren har anmält förändringen har den behöriga myndigheten en månad på sig att meddela förvaltaren om ändringen godtas eller inte, artikel 10.2. Myndigheten kan, om det föreligger särskilda omständigheter, förlänga tidsfristen ytterligare en månad och förvaltaren ska i så fall underrättas. Om den behöriga myndigheten inte har motsatt sig förändringen inom den utsatta tiden får förvaltaren genomföra förändringen.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Om en AIF-förvaltare ska ändra något som angetts i

förvaltarens ansökan om tillstånd ska förvaltaren skriftligen underrätta Finansinspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen kom in till inspektionen.

Inspektionen får förlänga fristen med en månad om det föreligger särskilda omständigheter. Förvaltaren ska underrättas om en sådan förlängning.

Fondbestämmelser för specialfonder och ändringar av dem ska godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen ska underrätta förvaltaren om sitt beslut med anledning av ansökan om godkännande eller ändringar inom två månader från det att en fullständig ansökan/underrättelse har lämnats in till inspektionen.

I svensk rätt finns i dag regler på området endast beträffande specialfonder. Enligt 4 kap. 9 § LIF ska ändringar av fondbestämmelser godkännas av Finansinspektionen. Inspektionen ska inom två månader från det att en fullständig ansökan kom in underrätta bolaget

om sitt beslut. Därutöver finns det i lagen inga uttryckliga regler som rör anmälan om ändrade förhållanden. Det finns en allmän regel i 10 kap. 2 § LIF som innebär att den som förvaltar en specialfond ska lämna Finansinspektionen information om verksamheten enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2008:11) om investeringsfonder finns i 20 kap. närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas. En förvaltare ska enligt 20 kap. 3 § FFFS 2008:11 informera inspektionen om ”ändringar i verksamhetsplanen som är av större betydelse” och enligt 20 kap. 4 § samma föreskrifter ska förvaltaren också informera inspektionen om ”väsentliga ändringar i sitt system för riskhantering”.

För att åstadkomma ett direktivnära genomförande av AIFMdirektivet bör bestämmelsen om att en AIF-förvaltare ska underrätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar i sin verksamhet tas in direkt i lagen. Ytterligare ett skäl för detta är att bestämmelserna om skyldigheten att anmäla förändringar och rätten att inom viss tid (en + en månad i vissa fall) genomföra dem bör finnas i ett sammanhang.

För förvaltare av specialfonder bör därutöver en motsvarighet till det befintliga kravet på Finansinspektionens godkännande av ändrade fondbestämmelser föras in i den nya lagen. Som nämnts i avsnitt 5.2.2 är inspektionens godkännande av fondbestämmelserna en förutsättning för att kunna avgöra om fondens riskspridning är lämplig. Därför bör ändringar av bestämmelserna också i fortsättningen godkännas av inspektionen. Tidsfristen för ett sådant godkännande enligt dagens regler avviker dock från AIFM-direktivet på så sätt att inspektionen alltid har två månader på sig att fatta beslut. Att granska fondbestämmelser för fonder som riktar sig mot ickeprofessionella investerare torde kunna utgöra sådana ”särskilda omständigheter” som även enligt AIFM-direktivet innebär att tidsfristen kan förlängas till två månader. Tvåmånadersfristen bör därför behållas och skrivas in direkt i lagen.

5.3. Ägarprövning

Förslag: För AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska

marknadsföras till icke-professionella investerare bör regler om ägarprövning motsvarande 11 kap. LIF gälla.

Som nämnts i avsnitt 5.2.2 krävs att ett företags ägare är lämpliga för att företaget ska få tillstånd som AIF-förvaltare. Förutom kraven i artikel 8.2 i AIFM-direktivet på samråd med behöriga myndigheter i andra länder i vissa fall finns i direktivet inga ytterligare bestämmelser om ägarprövning. I denna del avviker AIFMdirektivet från t.ex. MiFID och UCITS-direktivet som innehåller detaljerade krav på ägarprövning när någon förvärvar aktier eller motsvarande i en AIF-förvaltare som medför att denne får ett kvalificerat innehav, se artiklel 10, 10 a och 10 b i MiFID och artikel 11 i UCITS-direktivet. För ett fondbolag eller ett värdepappersbolag som förvaltar specialfonder är i dag reglerna om ägarprövning i 11 kap. LIF respektive 24 kap. lagen om värdepappersmarknaden tillämpliga. Ett av syftena med bestämmelserna om ägarprövning är att söka förhindra att en ägare får möjlighet att missbruka sin ställning och sitt inflytande över bolagets verksamhet på ett sådant sätt att skyddet för kunderna riskeras.7 Det finns därför skäl att behålla de reglerna även efter genomförandet av AIFM-direktivet, i vart fall för de AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella kunder.

Reglerna om ägarprövning syftar också till att upprätthålla allmänhetens förtroende för de tillståndspliktiga bolagens stabilitet.8Det kan anföras som skäl för att reglerna om ägarprövning borde gälla samtliga AIF-förvaltare. En sådan lösning skulle dock innebära en svensk reglering utöver minimikraven i AIFM-direktivet. Många olika typer av företag kan komma att falla in under definitionen av AIF-förvaltare, och många av dem har, jämfört med t.ex. kreditinstitut, mindre inverkan på det finansiella systemets stabilitet. Det förhållandet och det faktum att man på europeisk nivå valt att avstå från att detaljreglera ägarprövningen vad gäller AIF-förvaltare gör att utredningen bedömer att det inte finns tillräckliga skäl att frångå AIFM-direktivets minimikrav för de AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som inte ska marknadsföras till icke-professionella kunder. De regler som finns om ägarprövning vid tillståndsansökan (se avsnitt 5.2.2) och reglerna om att Finansinspektionen kan ingripa mot AIF-förvaltare om ägarna inte anses lämpliga får anses tillräckliga.

När regler om ägarprövning har införts i annan lagstiftning på det finansiella området har det ansetts viktigt att reglerna i Sverige

7 Se prop. 1994/95:50 s. 140. 8 Se prop. 1994/95:50 s. 140.

ges en enhetlig utformning.9 Utgångspunkten bör därför vara att reglerna om ägarprövning i lagen om AIF-förvaltare utformas med motsvarande regler i LIF och lagen om värdepappersmarknaden som förebild.

5.4. Kapitalkrav

5.4.1. Startkapital

Artikel 9 i AIFM-direktivet ställer krav på startkapital och kapitalbas för AIF-förvaltare. Enligt artikel 9.1 ska en förvaltare som är en s.k. intern förvaltare, dvs. fonden och förvaltaren är delar av en och samma juridiska person,10 ha ett startkapital om minst 300 000 euro. En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital om minst 125 000 euro. Definitionen av vad som avses med ”startkapital” är densamma som i UCITS-direktivet. Med startkapital menas det kapital som avses i artikel 57.a och 57.b i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2006/48/EG). I nämnda artikel hänvisas vidare till artiklarna 22 och 23 i direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EG).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En intern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som

motsvarar minst 300 000 euro. En extern AIF-förvaltare ska ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro.

En AIF-förvaltares egna medel får under pågående verksamhet inte understiga det minsta startkapital som förvaltaren ska ha.

Med startkapital avses det kapital som anges i artikel 57 första stycket a och b i direktiv 2006/48/EG.

Bestämmelserna om startkapital bör genomföras med genomförandet av UCITS-direktivet som förebild,11 dvs. bestämmelser om vilket startkapital som krävs för de olika typerna av AIF-förvaltare och en

9 Se t.ex. prop. 1994/95:50 s. 138 och prop. 2002/03:150 s. 162. 10 Se artikel 5.1.b AIFM-direktivet. 11 Se prop. 2002/03:150 s. 151–152.

definition av vad som avses med startkapital som hänvisar till definitionen i artikel 4.1.s i AIFM-direktivet, bör tas in i den nya lagen.

Det lägsta kravet på startkapital i AIFM-direktivet är detsamma som kravet på startkapital i LIF. Några särskilda regler om detta för förvaltare av specialfonder behövs därför inte.

5.4.2. Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten

Vid sidan av startkapitalet ställer AIFM-direktivet upp ett antal kompletterande kapitalkrav. Även dessa krav motsvarar kraven i UCITS-direktivet. Förvaltarens egna medel får enligt artikel 9.3 i AIFM-direktivet inte understiga det ytterligare kapital som motsvarar 0,02 procent av den förvaltade fondförmögenheten. Detta ytterligare kapital skall emellertid beräknas bara på den del av den förvaltade fondförmögenheten som överstiger motsvarande 250 miljoner euro.

Med förvaltad fondförmögenhet menas de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren. Kapitalkravet ska räknas även på sådana portföljer som någon annan enligt uppdrag förvaltar för förvaltarens räkning. Motsatsvis räknas inte in sådan förvaltning som förvaltaren utför på uppdrag av en annan AIF-förvaltare.

Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som erfordras med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som högst uppgå till motsvarande 10 miljoner euro. En AIFförvaltares kapitalkrav kan dock komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i nästa avsnitt.

Medlemsstaterna får vidare enligt artikel 9.6 i AIFM-direktivet tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Den del av kapitalkravet som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten får således till hälften ersättas med en garanti utställd antingen av ett kreditinstitut eller av ett försäkringsföretag. För kreditinstitut och försäkringsföretag som har sitt säte utanför EES gäller dock att de skall vara underkastade tillsyn som Finansinspektionen finner vara likvärdig med den som gäller i gemenskapslagstiftningen.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare som förvaltar en fondförmögenhet

som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro ska utöver det startkapital som anges ovan ha ytterligare egna medel i kapitalbasen. Dessa ytterligare medel ska motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som förvaltaren har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som förvaltaren förvaltar på uppdrag av någon annan. AIF-förvaltarens egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

En AIF-förvaltare får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp, om garantin lämnats av

1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES,

eller

2. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför

EES, som står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Även bestämmelserna om kapital beräknat på den samlade fondförmögenheten bör genomföras med genomförandet av UCITS-direktivet som förebild,12dvs. en bestämmelse som motsvarar 2 kap. 9 § LIF bör tas in i den nya lagen.

5.4.3. Kapital beräknat efter AIF-förvaltarens fasta omkostnader

Oavsett de kapitalkrav som behandlats ovan kräver AIFM-direktivet att en AIF-förvaltares kapitalbas alltid minst ska motsvara en fjärdedel av de fasta omkostnaderna för förvaltaren under föregående år (artikel 9.5 i AIFM-direktivet läst tillsammans med artikel 21 i direktivet om kapitalkrav för värdepappersbolag och kreditinstitut (2006/49/EG)). Om en förvaltare inte har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, ska för-

12 Se prop. 2002/03:150 s. 153–155.

valtaren i stället ha en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen, såvida inte den behöriga myndigheten kräver att planen justeras.

Den behöriga myndigheten får också medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten.

Begreppet ”fasta omkostnader” förklaras i den reglering som utgör det svenska genomförandet av direktivet 2006/49/EG, dvs. i lagen(2006:1371) om kapitaltäckning och stora investeringar och framför allt i 31 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:1) som är baserade på den lagen. Med fasta omkostnader avses i dessa regler personalkostnader, fastighetskostnader, lokalkostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för t.ex. datorer och annan utrustning samt avskrivningar.

För det ytterligare kapital som krävs beroende på förvaltarens fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten används uttrycket ”kapitalbas”. Enligt artikel 4.1.ad ska med kapitalbas förstås detsamma som i artiklarna 56–67 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2006/48/EG). I kapitalbasen ingår aktiekapitalet och annat eget kapital, med vissa avdrags- och tilläggsposter.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltares kapitalbas får inte understiga ett

belopp som motsvarar 25 procent av förvaltarens fasta omkostnader för det föregående året eller, om förvaltarens verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

Om omfattningen av AIF-förvaltarens verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet

Med kapitalbas avses de medel som anges i artiklarna 56–67 i direktiv 2006/48/EG.

Även reglerna om att en AIF-förvaltares kapitalbas som huvudregel inte får understiga 25 procent av förvaltarens fasta kostnader bör genomföras med genomförandet av UCITS-direktivet som före-

bild,13 dvs. en bestämmelse som motsvarar 2 kap. 11 § LIF bör tas in i den nya lagen. Även en definition av begreppet kapitalbas bör tas in i lagen och utformas så att den, liksom motsvarande bestämmelse i LIF, hänvisar till definitionen i direktivet.

5.4.4. Kapitalkrav för att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar

Utöver de kapitalkrav som redogjorts för ovan ska en AIF-förvaltare också uppfylla vissa kapitalkrav för att täcka eventuella skadeståndskrav på grund av vårdslöshet i verksamheten. En AIFförvaltare kan uppfylla detta krav antingen genom ytterligare medel i kapitalbasen (artikel 9.7.a) eller genom en ansvarsförsäkring (artikel 9.7.b).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar

som uppstår på grund av AIF-förvaltarens verksamhet ska förvaltaren antingen

a) ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka even-

tuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i fel eller försumlighet i verksamheten, eller

b) ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin

grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

Kraven på ytterligare kapital eller försäkring för att täcka skadeståndsansvar på grund av vårdslöshet bör genomföras så att en bestämmelse motsvarande artikel 9.7 i AIFM-direktivet förs in i den nya lagen. Bestämmelsen kommer att kompletteras av kommissionens genomförandeförordning där det ska preciseras vilka typer av risker försäkringen ska täcka, hur mycket kapitalbasen ska ökas för att täcka riskerna och villkoren för att en ansvarsförsäkring ska anses godtagbar.

13 Se prop. 2002/03:150 s. 155–156.

5.4.5. Ytterligare regler om kapitalbasen och undantag för förvaltare av UCITS-fonder

Kapitalbasen ska enligt artikel 9.8 investeras i likvida tillgångar och får inte innehålla spekulativa positioner. Några närmare bestämmelser från kommissionen eller Esma om vad som avses med likvida tillgångar finns inte.

En förvaltare som redan har tillstånd enligt UCITS-direktivet för att förvalta sådana fonder behöver varken uppfylla AIFM-direktivets krav på startkapital (artikel 9.1 och artikel 9.2) eller kapitalkraven som beror på förvaltad fondförmögenhet eller fasta kostnader (artikel 9.3–9.6). Detta följer av artikel 9.10 i AIFM-direktivet. En sådan förvaltare är redan underkastad motsvarande krav i UCITSdirektivet. Kravet på ytterligare kapital eller försäkring för skadeståndsansvar samt kravet på att kapitalbasen ska vara investerad i likvida tillgångar (artikel 9.7 och artikel 9.8) gäller dock även en sådan förvaltare.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Kapitalbasen, inklusive alla extra kapitalbasmedel, ska

investeras i likvida tillgångar eller tillgångar som enkelt kan omvandlas till likvida medel på kort sikt, och får inte innehålla spekulativa positioner.

Kraven avseende startkapital och kapitalbas ska inte gälla fondbolag som förvaltar AIF-fonder.

En bestämmelse om hur kapitalbasen ska investeras, motsvarande artikel 9.8 i AIFM-direktivet, bör tas in i den nya lagen. Likaså en regel som undantar fondbolag som förvaltar värdepappersfonder från kraven avseende startkapital och kapitalbas enligt artikel 9.1–9.6.

6. Marknadsföring

6.1. Marknadsföring

Med marknadsföring avses enligt artikel 4.1.x i AIFM-direktivet direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte i unionen.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: Marknadsföring bör definieras som direkt eller indirekt

erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES.

En definition motsvarande artikel 4.1.x i AIFM-direktivet bör tas in i den nya lagen.

Definitionen i AIFM-direktivet är relativt allmänt hållen men av ordalydelsen ”indirekt eller direkt erbjudande” framgår att det är fråga om åtgärder i tiden före det att andelar eller aktier säljs till kunden. För bedömningen av vilka åtgärder det kan vara fråga om bör vägledning hämtas på närliggande områden. Vid genomförandet av förändringarna i UCITS-direktivet 2010/2011 (UCITS IV) behandlades begreppet marknadsföring utförligt i förarbetena.1Liksom i LIF bör marknadsföring av andelar i AIF-fonder omfatta alla former av främjande av försäljning av andelar, t.ex. reklam i massmedia, marknadsföring per telefon, post och internet samt särskilda evene-

1Prop. 2010/11:135 s. 126–136.

mang för investerare.2På samma sätt som begreppet marknadsföring har tolkats i LIF bör det inte anses som marknadsföring om försäljning av andelar i en AIF-fond sker helt på investerarens initiativ, t.ex. om en investerare kontaktar ett värdepappersinstitut för att utföra eller förmedla en order avseende en AIF-fond som inte ingår i något erbjudande från institutets sida. Om t.ex. andelar i en AIF-fond är upptagna till handel på en marknadsplats och ett värdepappersinstitut genomför en kunds order avseende sådana andelar är det inte fråga om marknadsföring.

Det finns dock en avgörande skillnad mellan marknadsföring av värdepappersfonder och marknadsföring av AIF-fonder. All marknadsföring av värdepappersfonder omfattas av samma regler medan en AIF-fond kan marknadsföras till professionella investerare samtidigt som marknadsföring till icke-professionella investerare inte är tillåten. En AIF-fond måste kunna marknadsföras till professionella investerare utan att detta samtidigt betraktas som otillåten marknadsföring till icke-professionella investerare. AIF-förvaltaren måste t.ex. på sin hemsida och även genom andra kanaler, kunna berätta om och marknadsföra sin verksamhet. En AIF-förvaltare måste dock vidta åtgärder för att förhindra att andelar eller aktier i AIFfonden marknadsförs till icke-professionella investerare. Vilka åtgärder den enskilde AIF-förvaltaren har vidtagit ska också anges när förvaltaren anmäler att en AIF-fond ska marknadsföras, se punkten g i bilaga III till AIFM-direktivet och punkten h i bilaga IV. Kraven på vilka åtgärder som bör vidtas bör ställas lägre om fonden enligt sina fondbestämmelser eller motsvarande över huvud taget inte tar emot investeringar från icke-professionella investerare. I de fallen kommer icke-professionella investerare som nås av marknadsföringen ändå inte att kunna investera i fonden och det kan vara tillräckligt att AIF-förvaltaren på ett tydligt sätt markerar att marknadsföringen inte vänder sig till icke-professionella investerare, t.ex. genom att ange det i marknadsföringen. För en AIF-fond utan sådana begränsningar bör kraven ställas högre och marknadsföring bör inte ske genom kanaler som i första hand leder till ickeprofessionella investerare, t.ex. värdepappersinstituts webbplatser som vänder sig till privatpersoner. Marknadsföring via t.ex. massmediakanaler som i stor utsträckning når fram till icke-professionella kunder bör också undvikas.

2 Se prop. 2010/11:135 s. 135.

För marknadsföringen i sig gäller, utöver vad som följer av AIFMdirektivet, även bestämmelserna i marknadsföringslagen (2008:486) för marknadsföring av dessa fonder.

6.2. Underrättelse om marknadsföring

En AIF-förvaltare med tillstånd får marknadsföra andelar i AIFfonder till professionella investerare i förvaltarens hemland, om villkoren i artikel 31 i AIFM-direktivet är uppfyllda. I de fall då AIF-fonden är en matar-AIF-fond krävs det dessutom att även mottagar-AIF-fonden har ett EES-land som hemland och att den fonden förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd (artikel 31.1).

En AIF-förvaltare ska, för varje AIF-fond som förvaltaren avser att marknadsföra, skriftligen underrätta sin behöriga myndighet. Underrättelsen ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, bl.a. information om AIF-fondens namn, en verksamhetsplan, var fonden är etablerad, fondbestämmelser och vem som är förvaringsinstitut (artikel 31.2). Esma får i tekniska standarder specificera formkraven för sådana underrättelser (artikel 31.5.a).

Inom 20 arbetsdagar från det att en komplett underrättelse har kommit in ska den behöriga myndigheten underrätta AIF-förvaltaren om huruvida denne får börja marknadsföra fonden. Myndigheten får neka AIF-förvaltaren att marknadsföra en AIF-fond endast om förvaltningen skulle strida mot bestämmelser antagna enligt AIFMdirektivet. AIF-förvaltaren kan börja marknadsföra en fond så snart den behöriga myndigheten har fattat ett positivt beslut, dvs. tillåtit marknadsföring. I den mån den behöriga myndigheten för AIF-fonden är en annan än den behöriga myndigheten för AIFförvaltaren ska den behöriga myndigheten för fonden underrättas (artikel 31.3).

Om AIF-förvaltaren planerar materiella ändringar i förhållande till den information om AIF-fonden som lämnats ska AIF-förvaltaren skriftligen underrätta den behöriga myndigheten om detta senast en månad innan ändringen genomförs. Om ändringen skulle innebära att verksamheten strider mot AIFM-direktivet ska den behöriga myndigheten, utan onödigt dröjsmål, underrätta AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Oplanerade ändringar ska meddelas omedelbart efter att de har skett. Om en änd-

ring (planerad eller oplanerad) trots allt leder till att reglerna i AIFMdirektivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av fonden, för att en korrigering ska ske (artikel 31.4). Esma får i tekniska standarder specificera formkraven för AIF-förvaltarens underrättelser om ändringar (artikel 31.5.b).

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En svensk AIF-förvaltare som avser att marknadsföra

AIF-fonder i Sverige ska skriftligen underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla viss i lagen närmare angiven information, t.ex. verksamhetsplan och fondbestämmelser eller motsvarande.

Fondbestämmelser för specialfonder och ändringar i bestämmelserna ska godkännas av Finansinspektionen.

Förvaltare av andra AIF-fonder än specialfonder, som ska marknadsföras till icke-professionella investerare i Sverige, ska i tillståndsansökan bifoga faktabladet för AIF-fonden samt uppgift om var andelarna är upptagna till handel.

Kraven i artikel 31, som alltså rör marknadsföring till professionella investerare, innebär att en AIF-förvaltare, även om denne redan har tillstånd, måste underrätta Finansinspektionen om en rad detaljer avseende var och en av de AIF-fonder förvaltaren avser att marknadsföra i Sverige. Reglerna påminner om befintliga svenska regler för investeringsfonder, vilka innebär att fondbestämmelserna för varje fond ska godkännas av Finansinspektionen, 4 kap. 9 § LIF. Medan reglerna i LIF innebär ett godkännande av varje fond innebär artikel 31 i AIFM-direktivet inget formellt godkännande av fonden eller fondbestämmelserna, men om verksamheten skulle strida mot reglerna i AIFM-direktivet kan Finansinspektionen förhindra marknadsföring av fonden. Bestämmelser motsvarande artikel 31 bör tas in i den nya lagen.

För specialfonder bör liksom i dag gälla att fondbestämmelserna för varje enskild fond ska godkännas. En ansökan om godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond bör betraktas som en underrättelse om att fonderna ska marknadsföras i Sverige, om inte förvaltaren uttryckligen uppgett något annat i sin ansökan.

En AIF-förvaltare måste således dels ha tillstånd för själva verksamheten som AIF-förvaltare enligt artikel 6.1, dels underrätta Finansinspektionen om vilka AIF-fonder förvaltaren avser att marknadsföra i Sverige. Den information om AIF-fonderna som ska tillhandahållas vid tillståndsansökan är i stora delar densamma som ska tillhandahållas vid en underrättelse om marknadsföring; information om fonderna, fondbestämmelser m.m. Vissa skillnader finns dock, exempelvis ska underrättelsen om att en fond ska marknadsföras innehålla information om vilka åtgärder som vidtagits för att undvika marknadsföring mot icke-professionella investerare. En AIF-förvaltare som startar sin verksamhet bör således i ett sammanhang kunna söka tillstånd och underrätta inspektionen om vilka fonder som ska marknadsföras i Sverige.

För andra AIF-fonder än specialfonder, som ska marknadsföras till icke-professionella investerare i Sverige, bör AIF-förvaltarens underrättelse också innehålla faktabladet för AIF-fonden samt uppgift om var andelarna är upptagna till handel, se avsnitt 7.4.5.

Underrättelsen om att en AIF-fond ska marknadsföras är formellt sett inte ett tillståndsförfarande, men Finansinspektionen kan förhindra marknadsföring av en fond om verksamheten skulle strida mot reglerna. Om inspektionen bedömer att de åtgärder AIF-förvaltaren vidtagit för att förhindra marknadsföring till icke-professionella investerare inte är tillräckliga, kan inspektionen på denna grund förbjuda att fonden marknadsförs.

Marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige behandlas närmare i avsnitt 7.4.

Reglerna om marknadsföring vid verksamhet över gränserna behandlas i kapitel 13.

7. Olika regler för olika kategorier av investerare

7.1. Inledning

Enligt artikel 43.1 andra stycket AIFM-direktivet får medlemsstaterna införa striktare krav på AIF-förvaltare och AIF-fonder som marknadsförs mot icke-professionella investerare (begreppen professionella och icke-professionella investerare behandlas i avsnitt 7.2). De striktare kraven måste dock gälla både inhemska fonder och fonder från andra medlemsstater.

Som nämnts i kapitel 3 finns redan i dag svenska kundskyddsregler avseende specialfonder som avviker från reglerna i AIFMdirektivet. Det har i tidigare lagstiftningsärenden konstaterats att hushållens del av det totala fondsparandet är stort och att sparandet har stor privatekonomisk betydelse för den enskilde. Man konstaterade då också att fondspararen är i ett informationsunderläge i förhållande till fondbolaget, vilket gör att fondsparande som sparform knappast skulle uppstå utan regler som tillvaratar fondspararens intresse.1Även om specialfonderna utgör en mindre del av det totala fondsparandet, finns det inga skäl att frångå tidigare bedömningar att skyddsreglerna, för i första hand konsumenter, även bör gälla i fråga om specialfonder. Utbudet av specialfonder verkar också vara stadigt ökande, se avsnitt 2.6. Regleringen av specialfonderna behandlas i avsnitt 7.3.

Det finns dock även andra företeelser som i och med genomförandet av AIFM-direktivet kommer att definieras som AIF-fonder och AIF-förvaltare, t.ex. vissa aktiebolag, se avsnitt 4.1.4. Även om den befintliga regleringen avseende specialfonder bör behållas kvarstår frågan hur t.ex. aktiebolag och andra företeelser ska hanteras. Den frågan behandlas i avsnitt 7.4.

1Prop. 2002/03:150 s. 128.

I avsnitt 7.5 behandlas tillämpningen av de särskilda bestämmelserna för förvaltare vars förvaltade AIF-fonders sammanlagda värde inte överstiger vissa tröskelvärden såvitt gäller marknadsföring till icke-professionella investerare, och i avsnitt 7.6 behandlas marknadsföring av specialfonder enbart till professionella investerare.

7.2. Professionella och icke-professionella investerare

Utgångspunkten i AIFM-direktivets regler om gränsöverskridande verksamhet är att marknadsföring av AIF-fonderna sker till professionella investerare. Det är endast i dessa fall som de gemensamma reglerna ska gälla. Om fonderna ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare kan medlemsstaterna ställa upp egna nationella krav. Begreppen professionell och icke-professionell investerare definieras i artikel 4.1.ag respektive artikel 4.1.aj. I artikel 4.1.ag definieras, med hjälp av en hänvisning till bilaga II till MiFID, professionella kunder som huvudsakligen vissa tillståndspliktiga företag och företag över en viss storlek. Icke-professionella investerare är enligt artikel 4.1.aj alla som inte är professionella investerare.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En professionell investerare definieras som en sådan

kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden. Andra investerare är icke-professionella investerare.

För att kunna tillämpa olika regler för AIF-fonder som marknadsförs mot professionella investerare respektive AIF-fonder som marknadsförs mot icke-professionella investerare bör definitioner motsvarande artikel 4.1.ag och artikel 4.1.aj tas in i den nya lagen.

I svensk rätt har bilaga II till MiFID, som artikel 4.1.ag i AIFMdirektivet hänvisar till, genomförts genom 8 kap. 16 och 17 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Definitionen av professionella investerare i den nya lagen bör därför hänvisa till de paragraferna. De investerare som därigenom ska betraktas som professionella investerare är t.ex. företag med tillstånd att verka på finansmarknaderna. Det rör sig också om företag som når upp till vissa storlekskrav när

det gäller balansomslutning, omsättning och eget kapital, samt om stater, statliga myndigheter, centralbanker m.fl. Också företag vars huvudverksamhet är att investera i finansiella instrument betraktas som professionella investerare, även om de inte når upp till de nyss nämnda storlekskraven, se 8 kap. 16 § lagen om värdepappersmarknaden. Därutöver kan andra investerare, också privatpersoner, behandlas som professionella investerare förutsatt att de själva har begärt det och uppfyller vissa krav på erfarenhet m.m., se 8 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden.

I lagen om värdepappersmarknaden finns ingen uttrycklig definition av icke-professionella investerare. Av begreppet ”ickeprofessionell” framgår i sig att det rör sig om en investerare som inte ska betraktas som professionell och någon definition i lagtexten har inte behövts. På samma sätt bör den nya lagen om AIF-förvaltare utformas.

7.3. Specialfonder

Förslag: Befintliga regler för specialfonder bör behållas i sak,

oavsett fondernas storlek.

Svenska specialfonder är en kategori fonder som omfattas av direktivets definition av AIF-fonder, se närmare om definitionen i avsnitt 4.1. Sådana fonder är i dag utförligt reglerade i LIF. Den största skillnaden mellan regleringen i AIFM-direktivet och i LIF är att AIFM-direktivet i huvudsak reglerar förvaltaren av fonden, och inte fonden i sig. Detta innebär att AIFM-direktivet, till skillnad från den svenska regleringen av investeringsfonder, saknar bestämmelser om riskspridning och om i vilka tillgångar medlen i AIF-fonder får placeras (jfr 6 kap. LIF). Utgångspunkten i AIFMdirektivet har också varit att i första hand täcka förvaltningen av fonder som vänder sig till professionella investerare medan den svenska regleringen av specialfonder i många delar syftar till att stärka skyddet för konsumenter, även om reglerna inte uttryckligen tar sikte på konsumenter, utan tar sikte på samtliga investerare.2I konsekvens med detta finns i den svenska regleringen av specialfonder, förutom bestämmelser om riskspridning, ett flertal regler om information till investerare, se t.ex. bestämmelserna om infor-

2 Se t.ex. prop. 2010/11:135 s. 96 och97 samt prop. 2002/03:150 s. 120 och s. 128.

mationsbroschyr (4 kap. 15 och 16 §§ LIF), faktablad (4 kap. 16 a § LIF) och information om kostnader (4 kap. 22 § LIF). Informationsreglerna utgör en grundläggande beståndsdel i skyddet för investerare i allmänhet och för konsumenter i synnerhet.3 Informationsreglerna i AIFM-direktivet är mer begränsade än i LIF både vad avser form- och innehållskrav (artiklarna 22 och 23).

Konsumentskyddsskäl och utveckling mot allt fler specialfonder talar för att de befintliga skyddsreglerna bör behållas. Reglerna bör utformas så att vi dels i sak behåller dagens reglering i 4 kap. 1 och 2 §§ LIF, som bestämmer fondernas rättsliga ställning, dels behåller reglerna om riskspridning, information m.m. En sådan reglering, som går utöver AIFM-direktivet för fonder som riktar sig till ickeprofessionella investerare, är förenlig med direktivet, se artikel 43. Regleringen kan även, enligt artikel 43, upprätthållas i förhållande till marknadsföring i Sverige av fonder eller förvaltare från andra länder inom EES.

För att kunna behålla reglerna om specialfonder i huvudsak oförändrade och samtidigt samla alla regler om AIF-fonder i den nya lagen, se avsnitt 3.3, föreslår utredningen att den lagen ska innehålla ett särskilt kapitel om specialfonder. Där bör reglerna om specialfondernas rättsliga ställning (motsvarande 4 kap. 1 och 2 §§ LIF) och reglerna om förvaltningen av fonderna (6 kap. LIF) tas in. När det sedan gäller regler om fondbestämmelser, fondandelar och inlösen av andelar, placeringsbestämmelser, fusion och delning samt upphörande och överlåtelse av förvaltningen bör det i samma kapitel finnas hänvisningar till de regler i LIF som ska tillämpas på specialfonderna. Reglerna om information (t.ex. informationsbroschyr och faktablad) kommer i många delar att vara desamma för specialfonder och för andra AIF-fonder som ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare. Dessa regler bör därför för alla AIFfonder samlas i kapitlet om informationskrav i den nya lagen.

3 Se prop. 2002/03:150 s. 311.

7.4. Marknadsföring till icke-professionella investerare av AIF-fonder som inte är specialfonder

Förslag: Utöver specialfonder bör marknadsföring till icke-pro-

fessionella investerare få ske endast av AIF-fonder vars aktier eller andelar är upptagna till handel på en reglerad marknad samt för vilka det finns ett faktablad. AIF-förvaltaren ska även vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar.

Vissa slutna fonder (riskkapitalfonder) bör undantas från kraven på faktablad och upptagande till handel.

Specialfondernas rättsliga ställning regleras i 4 kap. 1 § LIF. Fonden kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter, och den kan inte heller föra talan inför domstol eller andra myndigheter. Den egendom som ingår i fonden kan inte utmätas och fonden kan inte försättas i konkurs. Konstruktionen innebär att fonden enbart är en förmögenhetsmassa och äganderätten till förmögenheten tillkommer andelsägarna.4Enligt 4 kap. 2 § LIF förvaltas fonden av ett fondbolag som företräder andelsägarna i alla frågor som rör fonden.

Begreppet AIF-fond i AIFM-direktivet omfattar dock andra rättsliga konstruktioner än just specialfonder. En AIF-fond kan t.ex. vara konstruerad som ett aktiebolag (se t.ex. om fastighetsfonder i avsnitt 2.5.3). Bolagets aktier kan ”marknadsföras” mot icke-professionella investerare med stöd av prospektreglerna. Det är också möjligt att marknadsföra sådana andelar helt utan prospekt med stöd av undantagsreglerna i lagen om handel med finansiella instrument. Ett prospekt behöver t.ex. inte upprättas om erbjudandet riktar sig till ett färre antal än 150 icke-professionella investerare,5vart och ett av de överlåtbara värdepapperen har ett nominellt värde som motsvarar minst 100 000 euro samt det belopp som sammanlagt skall betalas av investerarna motsvarar högst 2,5 miljoner euro.6 I de fall det inte finns något prospekt innebär det att investerarnas rätt till information om vad de investerar i är helt oreglerad. Bolagets aktier kan vara upptagna till handel på en

4Prop. 2002/03:150 s. 225. 5 Begreppet ”kvalificerade investerare” som används i 2 kap. lagen om handel med finansiella instrument är numera identiskt med begreppet ”professionella investerare” enligt AIFMdirektivet, se prop. 2011/12:129 s. 46. 6 2 kap. 4 § lagen om handel med finansiella instrument.

reglerad marknad. Det innebär att det finns vissa krav på likviditet och utgivarens löpande informationsgivning. Men att aktierna/andelarna är upptagna till handel är ingen förutsättning för att de ska få marknadsföras mot konsumenter och andra ickeprofessionella investerare. Om aktierna inte är upptagna till handel finns inga krav på viss likviditet eller löpande informationsgivning.

Man kan således konstatera att reglerna för specialfonder under många år har utvecklats till ett konsumentskydd som ställer krav på bl.a. följande:

  • Skydd för kundernas tillgångar (kapitalkrav, förvaringsinstitut m.m.)
  • Fungerande värdering och prissättning
  • Likviditet (dvs. möjlighet att snabbt omvandla fondandelar till kontanter)
  • Information om produkten i sig (fondbestämmelser, faktablad m.m.)
  • Löpande information om värdeutveckling, avgifter och kostnader

Samtidigt kan andra investeringsalternativ, som kan framstå som likvärdiga, marknadsföras till konsumenter utan några som helst krav på ovanstående områden. Detta förhållande har ur ett perspektiv inget samband med AIFM-direktivet. Genomförandet av direktivet innebär att vissa företag, AIF-förvaltare, kommer att omfattas av tillståndsplikt och kommer att behöva följa vissa regler avseende organisation och verksamhet. De regler som nu gäller för när ett bolag erbjuder aktier till allmänheten eller marknadsför sina tjänster gäller oförändrade efter genomförandet av direktivet. Sett från detta perspektiv kan man hävda att det redan finns fungerande regler om kundskydd m.m., både nationellt och på europeisk nivå, och att genomförandet av AIFM-direktivet inte i sig är skäl att ändra dessa. Men genomförandet av direktivet innebär också att nya företag kommer att stå under Finansinspektionens tillsyn. Att ett företag står under tillsyn innebär ur investerarnas synvinkel en sorts ”kvalitetsstämpel”. AIF-fonder kommer således i högre grad än tidigare att framstå som ett jämförbart alternativ till värdepappersfonder och specialfonder. AIFM-direktivets regler om gränsöverskridande verksamhet kan också komma att innebära ett ökat utbud av utländska AIF-fonder. En alltför stor skillnad i nivå på kundskyddet skulle kunna leda dels till en snedvridning av konkurrensen, dels till

att konsumenter kan få olika skydd, trots att de kanske med visst fog förväntat sig samma skydd.

En lösning skulle i och för sig kunna vara att inte tillåta marknadsföring till icke-professionella investerare av andra AIF-fonder än specialfonder. Det skulle dock få effekten att en rad investeringsalternativ som i dag är tillgängliga för alla investerare inte längre skulle få marknadsföras mot icke-professionella investerare. Utredningen har bedömt att detta inte är ett realistiskt alternativ. I stället bör man ta ställning till om särskilda krav bör ställas för att AIFfonder, som inte är specialfonder, ska få marknadsföras till ickeprofessionella investerare. Det finns, som framgått ovan, skäl både för och mot att ställa sådana krav. Skälen för är dock i begränsad utsträckning ett resultat av AIFM-direktivet. Skillnader i de krav som ställs på olika investeringsalternativ finns redan i dag, men eventuellt kan utbudet av investeringsalternativ komma att öka. Utredningen redogör i det följande för de olika alternativ som har diskuterats.

7.4.1. Skydd för kundernas tillgångar samt värdering och prissättning

På dessa områden ställer AIFM-direktivet krav på samtliga AIFförvaltare vilka krav motsvarar dem som gäller för specialfonder i LIF (se t.ex. om kapitalkraven i avsnitt 5.4, om värdering i avsnitt 9.2 och om förvaringsinstitut i kapitel 10). Några ytterligare regler behövs inte för att kraven på specialfonder och kraven på andra AIF-fonder ska anses likvärdiga på dessa områden.

7.4.2. Likviditet samt värdering och prisinformation

Likviditetskraven och kraven på prisinformation för investeringsfonder innebär att en fondandel enligt huvudregeln omedelbart ska lösas in på andelsägarens begäran och att fondbolaget fortlöpande ska värdera andelarna, 4 kap. 10 och 13 §§ LIF. Detta innebär att ägaren av en fondandel inom rimlig tid kan omvandla sina andelar till reda pengar. För specialfonder finns dock möjligheter till undantag från reglerna om inlösen och värdering, se avsnitt 9.2.1, som innebär att en sådan fond kan vara öppen för inlösen så sällan som en gång per år.

Några uttryckliga krav på rätt till inlösen med någon viss frekvens finns inte i AIFM-direktivet. Det krav som ställs är att AIF-förvaltaren ska anpassa värderingen till AIF-fondens inlösen- och emissionsintervall, se artikel 19 i direktivet och avsnitt 9.2. Andelarnas värde ska dock beräknas och offentliggöras minst en gång per år, se artikel 19.3.

I fråga om värderingen är kraven i AIFM-direktivet likvärdiga med vad som gäller för en specialfond. När det gäller rätten till inlösen finns dock en uppenbar skillnad; det finns inget som hindrar att en AIF-fond är öppen för inlösen mer sällan än en gång per år. Det skulle dock vara möjligt att med stöd av befintliga regler på värdepappersområdet ställa upp ett krav på viss likviditet som kan jämställas med kraven i LIF. Ett sätt skulle kunna vara att kräva att andelar i AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad. På finansiella instrument som är upptagna till handel ställs det nämligen vissa krav på likviditet i lagen om värdepappersmarknaden.

För att ett finansiellt instrument ska få tas upp till handel på en reglerad marknad ska det föreligga förutsättningar för en välordnad och effektiv handel, se 15 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Detta allmänt formulerade krav kompletteras av bestämmelser i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.7

I artikel 36 i genomförandeförordningen till MiFID finns särskilda regler för att en andel i ett fondföretag ska få tas upp till handel på en reglerad marknad. Med andelar i fondföretag avses enligt artikel 36.1 i genomförandeförordningen både andelar i UCITS-fonder och andelar i andra fonder, t.ex. AIF-fonder. När en fondandel tas upp till handel på en reglerad marknad ska marknadsplatsoperatören beakta andelarnas spridning bland allmänheten8och att det finns lämpliga arrangemang med marknadsgaranter eller förfaranden för att lösa in andelarna.9 Ägandet måste alltså ha en viss spridning och en marknadsgarant eller förvaltaren ska se till att det finns möjligheter att köpa och sälja (eller lösa in) andelarna för att det ska kunna bli fråga om en välordnad och effektiv handel. Dessa regler innebär i sak ett krav på viss likviditet, dvs. det ska gå

7 Kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet. 8 Artikel 36.3 a i kommissionens genomförandeförordning till MiFID. 9 Artikel 36.3 b i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

att sälja och köpa andelarna regelbundet. Detta innebär i sin tur att ägaren av en sådan andel inom rimlig tid kan omvandla sina andelar till reda pengar. Vidare ska en marknadsplatsoperatör innan andelarna tas upp till handel beakta att investerarna får tillräckligt överblickbar information om andelarnas värde genom den periodiska rapporteringen av tillgångarnas nettovärde.10Detta innebär att information om priset/värdet på andelarna ska vara tillgänglig.

För aktier upptagna till handel på en reglerad marknad finns liknande krav. Marknadsplatsoperatören ska beakta aktiernas spridning bland allmänheten innan aktien tas upp till handel,11 och information om bud och transaktioner, dvs. priser, ska offentliggöras så nära realtid som möjligt.12

Likviditetskraven på fondandelar och aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad är inte identiska med de krav som gäller för värdepappersfonder och specialfonder. Men de olika bestämmelserna leder till samma resultat; att andels/aktieägaren relativt enkelt kan omvandla sitt innehav till pengar. Enligt utredningens mening ger likviditetskraven som följer av att en fondandel/aktie är upptagen till handel ett investerarskydd på samma nivå som dagens likviditetskrav för specialfonder. För att AIF-fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till icke-professionella investerare bör därför krävas att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Därutöver bör icke-professionella investerare alltid kunna lösa in sina andelar eller aktier och få utbetalningar i Sverige. Motsvarande krav ställs i dag i 1 kap. 7 och 9 §§ LIF. Detta bör gälla såväl svenska som utländska AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare här i landet.

Det förekommer att riskkapitalfonder vänder sig till investerare som inte är professionella investerare enligt definitionen i 8 kap. 16 och 17 §§ lagen om värdepappersmarknaden. Det kan t.ex. vara fråga om fysiska personer som i och för sig har ett stort placeringsbart kapital (8 kap. 17 § första stycket 2) och erfarenhet av denna typ av investeringar men som inte genomfört det antal transaktioner eller har den erfarenhet från finanssektorn som krävs för att kunna betraktas som professionella enligt 8 kap. 17 § första stycket 1 och

3. Denna typ av fonder är ofta slutna på det sättet att de endast är öppna för inlösen flera år efter den ursprungliga investeringen.

10 Artikel 36.3 c i kommissionens genomförandeförordning till MiFID. 11 Artikel 35.4 a i kommissionens genomförandeförordning till MiFID. 12 Artiklarna 17, 27 och 29 i kommissionens genomförandeförordning till MiFID.

Sådana fonder lämpar sig knappast för att tas upp till handel på en reglerad marknad. Enligt förslaget till EU-förordning om riskkapitalfonder13 ställs särskilda krav på förfarandet när en förvaltare av riskkapitalfonder riktar sig till icke-professionella investerare, se artikel 6 i förordningsförslaget, och det förfarandet utgör ett mer ändamålsenligt kundskydd i förhållande till just dessa fonder. För att inte utestänga investerare och ytterligare försvåra en i dag fungerande verksamhet bör det finnas ett undantag från kravet på upptagande till handel på en reglerad marknad och från kravet på upprättande av faktablad för denna typ av fonder. Undantaget bör gälla sådana slutna fonder för vilka andra förvaringsinstitut än banker m.fl. ska vara tillåtna, se avsnitt 10.1.

7.4.3. Löpande information om kostnader m.m.

För investeringsfonder finns vissa regler om löpande information som saknar motsvarighet i AIFM-direktivet. Det gäller bl.a. krav på löpande information om kostnader. Reglerna är utformade så att fondbolaget minst årligen ska informera varje andelsägare om hur stort belopp av de totala kostnaderna för bl.a. förvaltningen som hänför sig till andelsägarens innehav, se 4 kap. 22 § LIF. Några motsvarande regler finns inte i AIFM-direktivet. Här bör dock beaktas att regeln i LIF utgår från den särskilda juridiska konstruktionen fond–fondbolag och att fonden betalar en särskild avgift till fondbolaget. Det låter sig knappast göras att utforma en motsvarande regel som fungerar för all typer av AIF-fonder, varför någon regel av detta slag inte bör tas in för AIF-fonder som inte är specialfonder, se vidare i avsnitt 11.2.3. Dock ska andelsägarna alltid få information om kostnader och avgifter i en AIF-fond innan de investerar, se avsnitt 7.4.5.

7.4.4. Riskspridning

Enligt 6 kap. 2 § andra stycket LIF gäller för placeringar av medel i en specialfond bestämmelserna i 5 kap. samma lag om inte Finansinspektionen har tillåtit undantag. För specialfonder gäller således som huvudregel samma bestämmelser om riskspridning och place-

13 Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on European Venture Capital Funds, 2011/0417 (COD).

ringsrestriktioner som för värdepappersfonder. Några motsvarande bestämmelser finns inte i AIFM-direktivet. Det finns vissa bestämmelser i direktivet som gränsar till frågan om riskspridning, t.ex. att en förvaltare ska sätta upp rimliga gränser för sina hävstångspositioner (artikel 25.3) och att förvaltaren ska ange hur stor andel av tillgångarna som är illikvida och för vilka därför särskilda åtgärder vidtagits (artikel 23.4.a). Dessa bestämmelser utgör dock inga ramar eller begränsningar för placeringarna i sig utan handlar om vad förvaltaren ska göra i vissa situationer.

Att införa ett helt nytt krav på riskspridning för sådana AIFfonder som ska marknadsföras till icke-professionella kunder låter sig dock knappast göras. För att fungera för de olika typer av fonder som kan komma i fråga – fastighetsfonder, investmentbolag, råvarufonder m.fl. – skulle ett sådant krav bli mycket allmänt hållet och därmed också i praktiken innehållslöst.

Det faktum att något krav på riskspridning inte finns utgör dock enligt utredningens uppfattning inte ett tillräckligt skäl för att förbjuda marknadsföring till icke-professionella investerare av AIFfonder som redan i dag är tillgängliga. Icke-professionella investerare bör dock informeras om att AIF-fonden inte omfattas av de krav på riskspridning som gäller för specialfonder, se avsnitt 7.4.5.

7.4.5. Information om produkten i sig

Den som erbjuder överlåtbara värdepapper till allmänheten ska normalt upprätta ett prospekt som ska innehålla den information en investerare behöver för att bilda sig en uppfattning om emittenten och värdepapperet.14 Syftet med dessa regler är detsamma som syftet med informationsreglerna i LIF och informationsreglerna i AIFM-direktivet, se kapitel 11. Både prospektet och fondernas informationsbroschyr15 syftar till att investeraren ska kunna bilda sig en uppfattning om vad det är han eller hon investerar i. Kraven på prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument omfattar redan i dag många av de aktier och andelar som efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer att vara andelar/aktier i en AIF-fond.

14 2 kap. 1 och 11 §§ lagen om handel med finansiella instrument. Undantaget från prospektskyldigheten för fondföretag i 2 kap. 2 § 1 lagen om handel med finansiella instrument gäller endast specialfonder och värdepappersfonder. 15 4 kap. 15och 16 §§ LIF och artikel 23 I AIFM-direktivet.

Prospektreglerna och informationsreglerna i AIFM-direktivet innebär dock att prospektet/informationsbroschyren för AIF-fonder kommer att vara relativt omfattande. För investeringsfonder har bestämmelserna om att det ska finnas en utförlig informationsbroschyr för varje fond16kompletterats med krav på faktablad som på ett lättbegripligt sätt ska sammanfatta den grundläggande information som behövs för att en investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.17Bestämmelser om faktabladets utformning och innehåll finns i kommissionens genomförandeförordning 583/2010.18 Enligt förordningen ska faktabladet bl.a. innehålla information om de huvudkategorier av finansiella instrument som fondmedlen får placeras i och investerarnas möjlighet att begära inlösen av fondandelar samt uppgift om frekvensen för handeln med andelar. Vidare ska fondens risk/avkastningsprofil beskrivas i en sjugradig skala och det ska finnas en redogörelse för fondens avgifter m.m. Förordningens bestämmelser är anpassade till just värdepappersfonder och skulle inte kunna tillämpas direkt på alla typer av AIF-fonder. Ett mer allmänt hållet krav på faktablad som på ett lättbegripligt sätt sammanfattar den grundläggande information som en icke-professionell investerare behöver skulle dock kunna fungera. Ett sådant krav skulle i någon mån kunna överbrygga gapet mellan de informationskrav som gäller specialfonder jämfört med informationskraven för andra AIF-fonder. Utredningen förslår därför att ett krav på faktablad införs för sådana AIF-fonder som ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Närmare förslag avseende faktabladets innehåll för AIFfonder lämnas i avsnitt 11.3.3.

Som framgår av avsnitt 7.4.2 förekommer att vissa riskkapitalfonder vänder sig till investerare som av olika skäl inte kategoriseras som professionella. Sådana fonder bör inte omfattas av kravet på faktablad.

164 kap. 15 § LIF. 174 kap. 16 a § LIF. 18 Kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats.

7.4.6. Passandebedömning

Andelar i en AIF-fond kommer att vara finansiella instrument enligt 1 kap. 4 § 4 lagen om värdepappersmarknaden. Den som förmedlar eller utför kunders order i sådana instrument ska normalt ha tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden och det ställs i den lagen en rad krav på hanteringen. Ett värdepappersinstitut ska t.ex. som huvudregel enligt 8 kap. 24 § genomföra en s.k. passandebedömning innan en kunds order genomförs eller vidarebefordras. Passandebedömningen innebär att institutet ska inhämta information om kundens kunskaper och erfarenheter och baserat på den informationen bedöma om tjänsten eller produkten i fråga passar kunden, eller med andra ord bedöma om kunden förstår vad denne ger sig in på.19Om institutet kommer fram till att produkten inte passar ska kunden informeras om detta.

Någon passandebedömning behöver inte genomföras om kunden själv tar initiativet till en transaktion och det är fråga om ett okomplicerat finansiellt instrument. Vilka instrument som är okomplicerade framgår av 8 kap. 25 § lagen om värdepappersmarknaden. Det är bl.a. fråga om aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, penningmarknadsinstrument, obligationer och andelar i värdepappersfonder. Andelar i AIF-fonder är inte okomplicerade instrument direkt enligt 8 kap. 25 §.20Dock följer det av paragrafen att det finns ytterligare en kategori av okomplicerade instrument. För att hamna i den kategorin ställs en rad krav i 15 kap. 11 § FFFS 2007:16. Enligt den bestämmelsen måste det t.ex. finnas ofta återkommande möjligheter att avyttra, lösa in eller på annat sätt realisera instrumentet och det måste finnas tillräckligt omfattande och offentligt tillgänglig information om instrumentet som sannolikt kan förstås utan svårighet av en genomsnittlig icke-professionell kund. Detta innebär att endast sådana AIF-fonder som lever

19 Kravet på att göra en passandebedömning gäller formellt oberoende av kundkategori. I 15 kap. 7 § andra stycket FFFS 2007:16 finns dock en lättnadsregel som innebär att institutet alltid kan utgå från att en professionell kund har erforderliga kunskaper och erfarenheter. Kravet på passandebedömningar omfattar därför i praktiken endast icke-professionella kunder. 20 Andelar i en AIF-fond skulle samtidigt kunna vara t.ex. aktier upptagna till handel på en reglerad marknad och därmed vara okomplicerade finansiella instrument enligt 8 kap. 25 § 1 a. I så fall gäller de högt ställda krav på likviditet och informationslämnande som följer av att andelen är upptagen till handel, se avsnitt 7.4.2. Att någon passandebedömning inte genomförs avseende sådana AIF-fonder torde inte vara något problem. Dessutom kommer detta troligen att ändras i den pågående uppdateringen av MiFID, där kommissionen har föreslagit att det ska klargöras att andelar i AIF-fonder aldrig ska vara okomplicerade instrument, se KOM (2011) 656 slutlig.

upp till högt ställda krav på likviditet och information – t.ex. specialfonder där inlösenförfaranden och informationslämnandet motsvarar vad som gäller för värdepappersfonder – kan hanteras utan passandebedömning.

Kraven på passandebedömningar innebär ett förstärkt kundskydd beträffande de AIF-fonder som inte är okomplicerade finansiella instrument och gäller inte för värdepappersfonder. Det är således en avvikelse till konsumentskyddets fördel som i någon mån kan uppväga den nackdel som avsaknaden av krav på löpande informationsgivning och riskspridning utgör.

Enligt lagen om värdepappersmarknaden är det värdepappersinstituten som ska göra passandebedömningar. När AIF-förvaltaren själv hanterar kunders order gäller i stället det mer allmänt hållna kravet i artikel 12.1 i AIFM-direktivet på att agera i investerarnas intresse. Kravet på passandebedömningar i lagen om värdepappersmarknaden får dock anses vara normgivande för hur en professionell aktör ska hantera kunder som vill investera i finansiella instrument och får anses konkretisera vad AIF-förvaltarens skyldighet att tillvarata kundens intressen innebär i dessa fall. Skyldigheten att genomföra passandebedömningar bör således analogivis anses gälla även AIF-förvaltaren själv i förhållande till icke-professionella kunder.

7.5. AIF-fonder som inte överstiger vissa tröskelvärden

Förslag: Undantagsregeln i artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska

inte tillämpas på förvaltare av AIF-fonder som marknadsförs till icke-professionella investerare

Enligt artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska endast begränsade delar av direktivet tillämpas på förvaltare av fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, se avsnitt 4.4. En sådan förvaltare kan dock alltid välja att avstå från att tillämpa undantaget och istället omfattas av direktivets samtliga regler, se artikel 3.4.

För förvaltare av fonder – både specialfonder och andra AIFfonder – som marknadsförs till icke-professionella investerare bör dock, oavsett fondernas storlek, samtliga direktivets regler gälla. En sådan lösning är förenlig med AIFM-direktivet eftersom arti-

kel 43.1 andra stycket ger medlemsstaterna rätt att ställa högre krav när fonder marknadsförs till icke-professionella investerare.

7.6. Marknadsföring av specialfonder enbart till professionella investerare

Förslag: Specialfonder som enligt fondbestämmelserna enbart

riktar sig till professionella investerare undantas från kraven på

faktablad (4 kap. 6 a § LIF),

tillhandahållande av årsberättelse inom fyra månader efter räkenskapsårets utgång (4 kap. 18 § första stycket 1 LIF),

halvårsredogörelse (4 kap. 18 § första stycket 2 LIF),

information om riskhantering (4 kap. 17 § LIF),

löpande information om avgifter och kostnader (4 kap. 22 § LIF), och

att fonden ska vara öppen för inlösen minst en gång om året (6 kap. 1 § andra meningen LIF).

För sådana fonder bör kraven på riskspridning ställas lägre och mer omfattande undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. LIF tillåtas.

Undantagsregeln i artikel 3.2 i AIFM-direktivet ska inte tillämpas på förvaltare av specialfonder oavsett vilken investerarkategori fonderna marknadsförs till.

Att behålla den befintliga regleringen av specialfonder är som framgått ovan motiverat främst av konsumentskyddsskäl. I utredningen har diskuterats om man inte borde införa särskilda regler för specialfonder som endast riktar sig till professionella investerare. Förslag i den riktningen har tidigare lagts fram men inte genomförts, se prop. 2010/11:135 s. 134 och 135 och där gjorda hänvisningar. De tidigare förslagen har handlat om undantag från delar av kraven i LIF, t.ex. placeringsreglerna (SOU 2002:56 s. 473 ff.) och kraven på tillstånd för gränsöverskridande marknadsföring (prop. 2010/11:135 s. 134). Som konstaterats tidigare finns det skäl både för och emot en särskild reglering i förhållande till professionella

investerare inom ramen för den befintliga fondlagstiftningen, men frågan är komplex.

Genomförandet av AIFM-direktivet kommer dock att innebära att kraven för att utländska AIF-fonder ska få marknadsföras i Sverige sänks, åtminstone vad gäller fonder som enligt gällande rätt faller under LIF:s tillämpningsområde. För en utländsk motsvarighet till en specialfond gäller i dag ett tillståndskrav för marknadsföring i Sverige, och för att få tillstånd ska det bl.a. finnas skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med LIF (1 kap. 9 § LIF). Förutsättningarna för en utländsk motsvarighet till en specialfond är således likvärdiga med förutsättningarna för en svensk specialfond. Efter genomförandet av AIFM-direktivet kommer det dock att vara tillräckligt att AIF-förvaltaren har tillstånd i Sverige eller i sitt hemland och att förvaltaren har underrättat sin behöriga myndighet om att fonden ska marknadsföras i Sverige. För marknadsföring till professionella investerare kommer inga ytterligare krav att kunna ställas upp. Detta kan komma att innebära en konkurrensnackdel för svenska specialfonder som är underkastade en rad krav på information m.m. som till stor del tillkommit av konsumentskyddsskäl. För att fullt ut åtgärda detta skulle krävas en djupare analys än vad denna utrednings tidsram ger utrymme för. Detta gäller särskilt frågan om reglerna om vilka typer av tillgångar en specialfond får placera medlen i. Förändringar på det området kan komma att påverka t.ex. skatteregler och civilrättsliga regler. Dock kan utredningen konstatera att vissa av informationsreglerna i LIF bör kunna förändras utan att det får konsekvenser för annan lagstiftning. Kraven på faktablad i 4 kap. 16 a § LIF och löpande information om avgifter i 4 kap. 22 § LIF är sådana regler som i första hand är till för icke-professionella kunder. Och detsamma kan sägas om kraven på kompletterande information om riskhantering i 4 kap. 17 § LIF samt tidsgränsen för att tillhandahålla årsberättelse och kravet på halvårsredogörelse i 4 kap. 18 § första stycket LIF. En specialfond som enligt sina fondbestämmelser endast riktar sig till professionella investerare bör undantas från dessa krav. Att en sådan begränsning av vilka som kan investera i fonden kan göras i fondbestämmelserna, förutsatt att Finansinspektionen godkänner det, följer av 6 kap. 1 § LIF (se prop. 2002/03:150 s. 251–255). Likaså kan specialfonder som endast är öppna för professionella investerare kunna undantas från kravet på att vara öppna för inlösen minst en gång per år, se 6 kap. 1 § LIF. Regeln får betraktas som ett likviditetskrav för att skydda icke-professio-

nella investerare. När det sedan gäller placeringsbestämmelserna kan Finansinspektionen redan i dag enligt 6 kap. 2 § andra stycket LIF, tillåta undantag från huvudregeln om att bestämmelserna i 5 kap. ska tillämpas för förvaltningen av medlen i en specialfond. I de fall då fonden enligt sina fondbestämmelser enbart riktar sig till professionella investerare bör detta inverka på bedömningen av vilka undantag som kan tillåtas. Detsamma gäller bedömningen av vad som enligt 6 kap. 2 § första stycket LIF, är en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning. För en specialfond för enbart professionella investerare bör kraven på riskspridning kunna ställas lägre och mer omfattande undantag från placeringsbestämmelserna i 5 kap. bör kunna tillåtas än för andra specialfonder.

När det gäller specialreglerna för AIF-fonder under vissa tröskelvärdena bör samma regel gälla för samtliga specialfonder, dvs. att en AIF-förvaltare inte får förvalta en specialfond om förvaltaren enbart är registrerad och saknar tillstånd. Vissa av de regler som en AIF-förvaltare som förvaltar fonder under vissa tröskelvärden undantas från har att göra med den juridiska konstruktionen av en specialfond, t.ex. att fondens tillgångar ska hållas åtskilda från förvaltarens och förvaras av ett förvaringsinstitut. Vidare förutsätter förfarandet med att Finansinspektionen ska medge undantag från placeringsregler m.m. ett tillståndsförfarande. Om en AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond skulle undantas från dessa regler måste helt nya regler om fondens konstruktion och ytterligare en variant av tillståndsförfarandet utarbetas. Det har inte funnits utrymme att inom utredningens tidsram ta fram något sådant förslag.

8. Verksamhetsregler

8.1. Allmänna principer

Artikel 12 i AIFM-direktivet innehåller rörelseregler och principer för hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. Enligt artikel 12.1 ska förvaltaren handla hederligt, rättvist samt med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg. Förvaltaren ska vidare följa de regler som finns för verksamheten och i övrigt handla på ett sådant sätt att det bäst gagnar förvaltade fonder, investerare samt marknadens integritet. En förvaltare ska också ha och hushålla med de resurser som krävs för en välfungerande verksamhet. Artikel 12.1 innehåller även en bestämmelse om att verksamheten ska bedrivas så att intressekonflikter undviks. Mer detaljerade bestämmelser om intressekonflikter finns i artikel 14. Förvaltaren ska slutligen, enligt artikel 12.1, behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist. Ingen investerare får behandlas mer förmånligt än någon annan, såvida detta inte följer av fondbestämmelserna eller bolagsordningen.

De kriterier som behöriga myndigheter ska tillämpa vid bedömningen av huruvida en förvaltare bedriver sin verksamhet i enlighet med principerna i artikel 12.1 preciseras närmare i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Där finns bl.a. riktlinjer för hur en AIF-förvaltare ska agera för att verka i investerarnas bästa intresse, bestämmelser om de rutiner och policies som en AIFförvaltares förvaltningsfunktion ska använda sig av, riktlinjer för hur en AIF-förvaltare ska agera vid val av motpart, kompetenskrav avseende ledande befattningshavare samt riktlinjer för ersättningar och andra förmåner. Där finns också detaljerade bestämmelser om effektivt resursutnyttjande och orderhantering. Bestämmelserna överensstämmer i stora delar med motsvarande bestämmelser för förvaltningsbolag och värdepappersföretag, men har anpassats till det specifika tillämpningsområdet och den mångfald av organisationsformer och investeringsstrategier som det rymmer.

Genomförande i svensk rätt

Förslag: En AIF-förvaltare ska driva sin verksamhet på ett

hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för marknaden upprätthålls.

En AIF-förvaltare ska ha och använda de resurser och rutiner som krävs för att verksamheten ska fungera väl.

Enskildas förhållanden till en AIF-fond, en AIF-förvaltare eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I gällande rätt finns en allmän uppföranderegel i 2 kap. 17 b § LIF som kortfattat innebär att fondverksamhet ska bedrivas hederligt, rättvist och professionellt och på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls. För värdepappersinstitut finns liknande rörelseregler i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden. På motsvarande sätt bör det i den nya lagen införas en generell rörelseregel om en AIF-förvaltares verksamhet som motsvarar de allmänna principerna för verksamheten i artikel 12.1 i AIFMdirektivet.

Som konstaterades i samband med genomförandet av motsvarande rörelseregel för fondbolag i svensk rätt, är det en fördel om verksamhetsbestämmelserna utformas i nära anslutning till direktivets regler, då detta underlättar den framtida tillämpningen samt kommunikation med gränsöverskridande AIF-förvaltare och tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater.1 Samtidigt bör bestämmelsen vara konsekvent med det gällande svenska regelverket för fondbolag och värdepappersinstitut. Bestämmelsen bör därför utformas på ett sådant sätt att den dels överensstämmer med direktivet, dels efterliknar befintliga svenska rörelseregler för fondbolag respektive värdepappersinstitut i så stor utsträckning som möjligt. Rörelseregeln bör därför utformas som ett generellt krav på att en AIFförvaltare ska driva verksamheten hederligt, rättvist och professionellt och på ett sätt som upprätthåller allmänhetens förtroende för marknaden, motsvarande bestämmelserna i artikel 12.1.a, b, e och f i AIFM-direktivet. Bestämmelsen bör även innehålla ett krav på att en AIF-förvaltare har och utnyttjar de resurser och rutiner som krävs för att bedriva sin verksamhet, motsvarande artikel 12.1.c. Bestämmelsen om intressekonflikter i artikel 12.1.d samt kravet på att ingen investerare får ges förmånligare villkor än andra investerare

1Prop. 2010/11: 135 s. 123.

såvida detta inte framgår av de bestämmelser som styr verksamheten bör dock genomföras genom en särskild paragraf om intressekonflikter i den nya lagen. Direktivets bestämmelser om intressekonflikter behandlas i det följande avsnittet.

Verksamhetsregler och bestämmelser om tillämpningen av artikel 12.1 i AIFM-direktivet finns i kommissionens förslag till genomförandeförordning. Något bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om en AIF-förvaltares verksamhet föreslås därför inte.

I den svenska fondlagstiftningen har det sedan länge funnits bestämmelser om sekretess som är utformade med reglerna om banksekretess som förebild.2Sekretessbestämmelsen för fonder, fondbolag och förvaringsinstitut finns i 2 kap. 19 § LIF. Utredningen har i avsnitt 7.3 föreslagit att nuvarande bestämmelser avseende specialfonder bör behållas i sak. I konsekvens med detta bör således motsvarande sekretessbestämmelser tas in i den nya lagen och gälla åtminstone beträffande specialfonder. Den verksamhet som en AIFförvaltare bedriver, både kärnverksamheten och den verksamhet som kan bedrivas som sidoverksamheter, t.ex. portföljförvaltning, är dock generellt sådan verksamhet som brukar omfattas av tystnadsplikt om kundernas förhållanden. Så är fallet, för förutom fondverksamhet, för värdepappersrörelse enligt 1 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden och för bankverksamhet enligt 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Tystnadsplikten kan ses som ett moment i kraven på att iaktta investerarnas intressen och bedriva verksamheten hederligt och professionellt och bör därför gälla generellt och inte enbart beträffande specialfonder. En bestämmelse motsvarande 2 kap. 19 § LIF bör därför tas in i den nya lagen.

8.2. Intressekonflikter

8.2.1. Identifiering och hantering av intressekonflikter

Artikel 12.1.d och artikel 14.1 i AIFM-direktivet innehåller bestämmelser om identifiering och hantering av intressekonflikter. En AIF-förvaltares verksamhet kan bl.a. ge upphov till intressekonflikter mellan förvaltaren själv (eller någon till förvaltaren närstående person) och en fond som denne förvaltar (eller andelsägare i den fonden) och mellan två fonder som AIF-förvaltaren förvaltar

2 Se prop. 1989/90:153 s. 52.