Prop. 2013/14:113

Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder

1

Prop. 2013/14:113

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 mars 2014

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft. Lagen innehåller bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFM-direktivet). I lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både AIF-förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och AIF-förvaltare som är etablerade utanför EES kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

I propositionen föreslås att det införs bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det blir möjligt även för icke EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. I enlighet med AIFM-direktivet kommer de bestämmelserna att kunna börja tillämpas tidigast 2015. I propositionen föreslås även att nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla samt att vissa följdändringar

Prop. 2013/14:113

2

ska göras. De nuvarande bestämmelserna kommer i enlighet med AIFMdirektivet att kunna fortsätta att tillämpas åtminstone till 2018.

Vidare föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ändras. Hänvisningen har medfört att Finansinspektionens möjligheter att ingripa har blivit snävare avgränsade än det som är avsett. Genom att hänvisningen ändras kan Finansinspektionen ingripa mot en sådan AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, oavsett enligt vilken bestämmelse i lagen som förvaltaren har tillstånd att driva verksamheten.

I propositionen föreslås slutligen ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som innebär att förvaltning av alternativa investeringsfonder ska omfattas av samma bestämmelser i den lagen som fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Lagändringarna som avser bestämmelserna om Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot icke EES-baserade AIF-förvaltare och om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2013/14:113

3

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut .............................................................. 6 2 Lagtext ......................................................................................... 7 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ......................................................................... 7 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 10 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 12 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................... 47 3 Ärendet och dess beredning......................................................... 53 4 Bakgrund .................................................................................... 55 4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investerings- fonder ........................................................................... 55 4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder .............................................. 56 4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES .................................................. 57 4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EES-baserade alternativa investe- ringsfonder ................................................... 58

4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investerings- fonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare............................................... 58 4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EES-baserad AIF-förvaltare ................... 59

4.4 Svenska AIF-förvaltare ................................................. 60

5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland .................................................................................... 61 5.1 Inledning ...................................................................... 61 5.2 Marknadsföring inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare .......................................... 63 5.3 Referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare ....... 67 5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................................ 71 5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare ........................................ 75 5.6 Marknadsföring över gränserna av EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ................................. 76

Prop. 2013/14:113

4

5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alterna- tiva investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ......................................... 79 5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna ................ 82 5.9 Myndighetssamarbete ................................................... 85 5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning ........................ 85 5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål ..... 92

6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ........................ 94 7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ....................................................................... 96 7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som mark- nadsför icke EES-baserade alternativa investerings- fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare .................................................................... 96 7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ....... 97 8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism .............. 98 9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .............................. 102 10 Förslagets konsekvenser ............................................................ 106 10.1 Allmänt ...................................................................... 106 10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ................ 107 10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investerings- fonder ........................................................ 107

10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ...................... 108 10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol ....... 109

10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder ....................................................... 109 10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ................................. 110 10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ....................................... 111

11 Författningskommentar ............................................................. 112 11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ..................................................................... 112 11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 114 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 115 11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 140

Prop. 2013/14:113

5

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe- ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 .....................................................143

Bilaga 2 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr

448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referens-medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU .........216

Bilaga 3 Utredningens sammanfattning av förslagen i betänk-

andet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) ..................................................................219

Bilaga 4 Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67) .................................................................228

Bilaga 5 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig

eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67) ..............264

Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian Kompletterande

bestämmelser för AIF-förvaltare (dnr Fi2013/4323) ..........265

Bilaga 7 Promemorians lagförslag ..................................................266 Bilaga 8 Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig

eller yttrat sig över promemorians förslag .........................278

Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag .............................................279 Bilaga 10 Lagrådets yttrande ............................................................325 Bilaga 11 Parallelluppställning över genomförandet av direktiv

2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt......................330

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014 .......340 Rättsdatablad .....................................................................................341

Prop. 2013/14:113

6

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,

2. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Prop. 2013/14:113

7

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap.4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17, 19 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

2 kap.

4 §

Med utomstående i 3 § tredje stycket avses

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra

Prop. 2013/14:113

8

att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism1 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

5 §

Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för

1. svenska myndigheter,

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20, och som har hemvist

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720, och som har hemvist

a) inom EES,

b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs,

3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG2,

4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3,

5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro,

6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap.416 §§inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas,

7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten,

8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar

a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller

b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller

9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist

a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller

1 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 2 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

Prop. 2013/14:113

9

b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.

12 §

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §3

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

Lydelse enligt prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter

Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

3 Senaste lydelse 2010:764.

Prop. 2013/14:113

10

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Marknadsföring av vissa andra alternativa investeringsfonder

7 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana ickeprofessionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

Prop. 2013/14:113

11

14 kap.

22 §

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

Prop. 2013/14:113

12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2–6 och 8–11 §§, 5 kap. 3, 6, 7 och 11–13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och 13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 25 nya paragrafer, 1 kap. 6 a och 11 a §§, 4 kap. 8 a §, 5 kap. 10 a–10 j och 14–18 §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§ och 8 kap. 32–36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 g, 10 i och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas.

I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar.

Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är

Lagen är indelad i sjutton kapitel. Dessa är

– lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.),

– registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

– tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), – svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), – utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.),

– utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands (5 kap.),

– referensland för icke EESbaserade AIF-förvaltare (5 a kap.),

– svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), – startkapital och kapitalbas (7 kap.), – skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.), – förvaringsinstitut (9 kap.),

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Prop. 2013/14:113

13

– informationskrav (10 kap.), – särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), – särskilt om specialfonder (12 kap.), – tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), – ingripanden (14 kap.), – bemyndiganden (15 kap.), och – överklagande (16 kap.) – överklagande (16 kap.).

6 a §

För icke EES-baserade AIFförvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.

8 §

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

11 a §

I denna lag betyder

1. etablerad

a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns,

b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist,

2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter,

Prop. 2013/14:113

14

kunder, andra enheter och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt denna lag och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

12 §

Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28, 30– 36 §§ och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

4 kap.

2 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till ickeprofessionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

2. fonden tillämpar principen om riskspridning,

3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar,

4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, – lösa in andelar eller aktier, och – lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och

5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.

Prop. 2013/14:113

15

3 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. kraven i 2 § är uppfyllda,

3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.

4 §2

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige i

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige i

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2013/14:113

16

andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och

2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1. kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda,

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och

3. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

5 §

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För en AIF-förvaltare

Prop. 2013/14:113

17

med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket.

med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7–8 a §§.

8 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda.

Tillstånd får ges, om

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka

Prop. 2013/14:113

18

penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.

8 a §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Sådan marknadsföring får ske bara om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan

Prop. 2013/14:113

19

Sverige och det landet.

Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.

9 §

En underrättelse om marknadsföring enligt 6 § ska innehålla

En underrättelse om marknadsföring enligt 6 eller 8 a § ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

10 §

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIFförvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 och 8 a §§ togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.

Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta.

Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Prop. 2013/14:113

20

11 §

En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts.

Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

Om Finansinspektionen godtar en ändring som innebär att andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att andelar eller aktier i ytterligare en sådan fond ska marknadsföras här i landet, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige

5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige och utomlands

Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder

Marknadsföring till professionella investerare

3 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. EES-baserad alternativ investeringsfond,

2. icke EES-baserad alternativ

Prop. 2013/14:113

21

investeringsfond, eller

3. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

6 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i

Sverige är uppfyllda.

Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse

7 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får

1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-

Prop. 2013/14:113

22

som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare

10 a §

Tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter underrättelse till behörig myndighet, ska få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella

Prop. 2013/14:113

23

investerare i Sverige eller ett annat land inom EES.

Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland. Bestämmelser om referensland finns i 5 a kap. Om Finansinspektionen finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd.

Tillstånd enligt andra stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond.

För icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar.

Förutsättningar för tillstånd

10 b §

Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om

1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland,

2. det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet,

3. det mellan Finansinspektionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

4. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism,

5. det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet,

6. Finansinspektionens och

Prop. 2013/14:113

24

övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som förvaltaren omfattas av i det land där förvaltaren är etablerad eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad är begränsad,

7. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,

8. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning,

9. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

10. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

AIF-förvaltaren är dock inte skyldig att följa en bestämmelse i denna lag eller annan författning, om förvaltaren kan visa

1. att det är omöjligt att samtidigt följa både bestämmelsen och den tvingande lagstiftning som gäller för

a) förvaltaren, eller

b) den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras, och

2. att den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller fonden i det land där de är etablerade innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som innebär samma skyddsnivå för fondens investerare.

Prop. 2013/14:113

25

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

10 c §

En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla

1. en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden,

2. en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIFförvaltaren eller den alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade,

3. ett skriftligt intyg som

a) innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och

b) visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet,

4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och

5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket.

Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara lämnas för de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6–10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra stycket, ska AIF-förvaltaren även

Prop. 2013/14:113

26

ha lämnat in det som anges i första stycket 1–4.

Underrättelse inför tillståndsbeslut

10 d §

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, om inspektionen finner att villkoren i 10 b § andra stycket är uppfyllda.

Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.

Om Finansinspektionen avser att inte följa det råd som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lämnat i fråga om tillämpningen av undantaget i 10 b § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten om detta. Inspektionen ska även underrätta behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIFförvaltaren avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

10 e §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

Prop. 2013/14:113

27

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

10 f §

Verksamhet i Sverige enligt 10 e § får drivas genom att en AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIFförvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige

10 g §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

För underrättelsens innehåll,

Prop. 2013/14:113

28

underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

10 h §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

Prop. 2013/14:113

29

Marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige

10 i §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan Sverige och det land där fonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och med-

Prop. 2013/14:113

30

för antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras.

10 j §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende förvaltningsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

11 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIFförvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och

Prop. 2013/14:113

31

och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och

3. förvaltaren

a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i

Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

13 §

Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 § tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.

Prop. 2013/14:113

32

Förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES

14 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land AIFförvaltaren avser att förvalta fonden, och

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation,

2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

15 §

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 2 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det

Prop. 2013/14:113

33

som anges i 6 kap. 2 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja förvalta den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar.

För underrättelseförfarandet avseende filialverksamhet gäller även 16 kap. 2 § andra–fjärde styckena.

16 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

17 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och

Prop. 2013/14:113

34

3. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

18 §

En underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till ickeprofessionella investerare.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja marknadsföra den alternativa investeringsfonden

Prop. 2013/14:113

35

i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

5 a kap. Referensland för icke EES-baserade AIFförvaltare

Sverige som obligatoriskt referensland

1 §

Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, när förvaltaren ska

1. förvalta men inte marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som samtliga är etablerade här i landet,

2. marknadsföra endast en EESbaserad alternativ investeringsfond, som varken har tillstånd eller är registrerad men som är avsedd att marknadsföras enbart här i landet,

3. marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond och enbart här i landet,

4. marknadsföra flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller

5. marknadsföra flera icke EESbaserade eller flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet.

Prop. 2013/14:113

36

Sverige som referensland efter särskilt beslut

2 §

Sverige får även vara referensland för en icke EES-baserad AIFförvaltare i de fall som anges i 3– 7 §§.

3 §

Sverige får vara referensland vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, om

1. de flesta av fonderna är etablerade här i landet, eller

2. den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet.

4 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett enda land inom EES, om

1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller

2. fonden är avsedd att marknadsföras här i landet.

5 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om

1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller

2. Sverige är ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras.

6 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där

Prop. 2013/14:113

37

fonden är avsedd att marknadsföras.

7 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om

1. fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller

2. Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras.

Beslut om referensland

8 §

I sådana fall som avses i 3–7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland.

9 §

Om ett gemensamt beslut enligt 8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3–7 §§.

Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland

10 §

Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens val av referensland enligt 1 eller 9 § i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.

Om Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av refe-

Prop. 2013/14:113

38

rensland uppfyller kriterierna i 1 eller 9 §, ska inspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och marknadsföringsstrategi.

Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.

11 §

Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIFförvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.

Ändring av referensland

12 §

En AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

13 §

I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren

1. ange och motivera valet av

Prop. 2013/14:113

39

nytt referensland utifrån kriterierna i någon av 1 och 3–7 §§,

2. redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt

3. lämna uppgifter om namn på den rättsliga representanten och plats i det nya referenslandet där denne är etablerad.

14 §

Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering enligt 13 § och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om förvaltarens motivering till val av nytt referensland och den nya marknadsföringsstrategin.

Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen finner att AIFförvaltarens val av nytt referensland uppfyller kriterierna i någon av 1 och 3–7 §§, ska inspektionen underrätta myndigheten samt förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta behörig myndighet i det nya referenslandet om ändringen samt utan dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren.

15 §

Om Finansinspektionens beslut enligt 14 § står i strid med beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen underrätta myndigheten om beslutet och ange sina skäl för det. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.

Prop. 2013/14:113

40

16 §

Finansinspektionen ska begära att en AIF-förvaltare lämnar in en anmälan om ändring av referensland enligt 12 §, om det inom två år från det att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES att förvaltaren

1. inte har följt den ursprungliga marknadsföringsstrategin,

2. har lämnat felaktiga uppgifter om den, eller

3. har genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som inte har följt en begäran enligt första stycket.

17 §

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i 12 §, får förvaltaren lämna in en begäran till Finansinspektionen om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall tillämpas 13–15 §§.

6 kap.

4 a §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i ett annat land inom EES marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. förvaltaren och dess verksamhet kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i

Prop. 2013/14:113

41

det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

3. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

4 b §

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§.

Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

8 kap.

28 §

En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda

En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §, eller 10 a § andra stycket ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare

Prop. 2013/14:113

42

genom att överträda

1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller

3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet.

Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Lagval, behörig domstol och delgivning

32 §

På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond.

På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att lagen i ett annat bestämt land inom EES ska tillämpas. Ett avtalsvillkor om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt.

33 §

En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om, tvisten är mellan en investerare som har

Prop. 2013/14:113

43

hemvist inom EES och

1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller

2. en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.

34 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp en tvist som avses i 33 § när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, är Stockholms tingsrätt behörig.

35 §

Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt.

36 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant.

13 kap.

4 §

En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10–12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. att i Sverige marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder.

13 §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,

Prop. 2013/14:113

44

42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

14 kap.

4 §

Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller

5. är icke EES-baserad och inte längre har Sverige som referensland.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse

22 §

Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Prop. 2013/14:113

45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Prop. 2013/14:113

46

16 kap.

2 §

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 5 kap. 10 a § andra stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2013/14:113

47

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå,

dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

Prop. 2013/14:113

48

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7–8 a §§.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 a §§.

5 kap.

7 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får

1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

Prop. 2013/14:113

49

För en AIF-förvaltare som avses i andra stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, och

2. det landet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

11 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren

Prop. 2013/14:113

50

förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och

3. förvaltaren

a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag.

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j §.

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt denna lag.

13 §2

Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan

2 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

Prop. 2013/14:113

51

genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.

13 kap.

13 §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i

1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §,

2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §,

3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,

4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2–5 och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–12 §§,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2– 5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§,

6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt

7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap.

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4,

Prop. 2013/14:113

52

5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2013/14:113

53

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 antogs i juni 2011 (i det följande benämnt AIFM-direktivet), se bilaga 1. Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) har i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet. Denna rättsakt är kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn. Kommissionen har även antagit genomförandebestämmelser till direktivet. En sådan rättsakt är kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, se bilaga 2.

Regeringen beslutade den 8 september 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur AIFM-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet AIF-förvaltarutredningen.

Utredningen avgav betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67). Sammanfattningen i betänkandet finns i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3710).

AIFM-direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013.

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt även för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att med stöd av tillstånd i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande driva verksamhet i andra länder inom EES. Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIFförvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018. Förslag till sådana bestämmelser finns i ett beredningsunderlag till AIF-förvaltarutredningens betänkande (se bilaga 3 till betänkandet). Utredningens lagförslag finns i bilaga 4. I promemorian Kompletterande bestämmelser för AIF-förvaltare finns förslag till ytterligare bestämmelser för att genomföra dessa regler i AIFM-direktivet. Sammanfattningen i promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remissbehandlats (dnr Fi2013/4323). En förteckning över remissinstanserna

Prop. 2013/14:113

54

finns i bilaga 8. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/4323).

I bilaga 11 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför AIFM-direktivet i svensk rätt.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten.

Prop. 2013/14:113

55

4 Bakgrund

4.1 Direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet reglerar juridiska personer vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. I den svenska översättningen av direktivet benämns förvaltarna AIF-förvaltare och fonderna AIF-fonder. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som genomför AIFM-direktivet, benämns fonderna alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 186 f.). Bakgrunden till AIFM-direktivet och till lagen behandlas i lagens förarbeten (a. prop. s. 168–183).

Genom AIFM-direktivet har det införts en harmoniserad EU-rättslig reglering av AIF-förvaltare. Alternativa investeringsfonder definieras i direktivet (artikel 4.1 a) som företag för kollektiva investeringar, inbegripet dess delfonder, som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte omfattas av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITSdirektivet).

AIFM-direktivet är tillämpligt på alla AIF-förvaltare oavsett de förvaltade alternativa investeringsfondernas struktur och rättsliga form. Direktivet reglerar förvaltarna men endast i begränsad utsträckning fonderna, vilka kan vara bildade på kontraktsrättslig eller associationsrättslig grund, genom trust-lagstiftning, eller på annat sätt. Av de företag för kollektiva investeringar som förekommer på den svenska marknaden träffas vissa nationellt reglerade fonder (specialfonder) av definitionen av alternativ investeringsfond. Andra fonder som förekommer i Sverige och som inbegrips i definitionen i direktivet har dock inte före ikraftträdandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattats av svensk fondreglering. Det rör sig främst om olika typer av slutna fonder, såsom riskkapitalfonder, fastighetsfonder och infrastrukturfonder (begreppet sluten fond används här för att beteckna en fond med en begränsad mängd kapital och som generellt sett inte är öppen för inlösen under fondens livstid). Kommissionen antog den 17 december 2013 en delegerad rättsakt som innehåller regler om vad som ska anses som en öppen alternativ investeringsfond och en sluten alternativ investeringsfond (kommissionens delegerade förordning (EU) nr …/… av den 17.12.2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att avgöra typ av förvaltare av alternativa investeringsfonder, C[2013] 9098 final). Den period på tre månader under vilken Europaparlamentet och rådet får invända mot den delegerade rättsakten har löpt ut (artikel 58 i AIFMdirektivet). Rättsakten har dock ännu inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).

Prop. 2013/14:113

56

4.2 Genomförandet av direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder

AIFM-direktivet har, som framgår av avsnitt 4.1, genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen trädde i kraft den 22 juli 2013. Av lagen följer att en alternativ investeringsfond är ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och som inte kräver auktorisation enligt UCITS-direktivet (1 kap. 2 § första stycket). Begreppet företag har här en vidare innebörd än i andra sammanhang (a. prop. s. 427). Eftersom en alternativ investeringsfond kan vara bildad på kontraktsrättslig grund krävs inte att det rör sig om en juridisk person.

En första förutsättning för att det ska röra sig om en alternativ investeringsfond är således att syftet med konstruktionen i fråga är att göra kollektiva investeringar i avsikt att skapa avkastning till förmån för investerarkollektivet (a. prop. s. 193). Det krävs dock inte att investerarna får avkastning på sin investering på lika villkor. Det sätt på vilket avkastningen skapas är inte heller relevant: om det är genom att köpa och sälja tillgångarna eller genom att förvalta dem. Däremot ska investerarna inte ha någon löpande kontroll avseende investeringarna. Med det menas att de generellt inte bör ha någon daglig kontroll över verksamheten, även om det inte hindrar att investerare godkänner eventuella ändringar av eller påverkar den allmänna inriktningen av verksamheten.

För att betraktas som en alternativ investeringsfond ska konstruktionen också ta emot kapital från ett antal investerare (a. prop. a. s.). Det ska vara minst två investerare. Bedömningen av antalet investerare avser inte antalet faktiska investerare. Den ska i stället grunda sig på om huruvida konstruktionen enligt lag, bolagsordning, fondbestämmelser eller motsvarande regelverk är förhindrad att ta emot kapital från fler än en investerare. Föreligger inget sådant hinder bör konstruktionen anses ta emot kapital från ett antal investerare.

Avsikten med konstruktionen ska vara att kapitalet ska investeras i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för investerarna (a. prop. s. 194 f.). Syftet med investeringen måste vara att ge avkastning till dem som investerar. En insamlingsstiftelse som samlar in pengar för andra syften än att gynna dem som skjutit till kapitalet omfattas därför inte. Även andra typer av stiftelser faller utanför definitionen av alternativ investeringsfond av detta skäl, t.ex. en pensionsstiftelse som bildats genom kapitaltillskott och avsättningar från ett eller flera företag som en form av säkerhet för företagets pensionsåtagande. Verksamhetsdrivande aktiebolag betraktas normalt sett inte som alternativa investeringsfonder när verksamheten utgörs av något annat än att investera bolagets kapital. Begreppet ”verksamhetsdrivande aktiebolag” bör i detta sammanhang förstås som ett aktiebolag som driver någon annan verksamhet än att investera investerares kapital enligt en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare. Sådana bolag har inte som huvudsakligt verksamhetsföremål att investera kapitalet i tillgångar i enlighet med någon investeringspolicy, utan verksamhetsföremålet är normalt att an-

Prop. 2013/14:113

57

vända kapitalet för att driva en viss verksamhet och därigenom ge aktieägarna avkastning. Kapitalet används även i sådana fall ofta för att införskaffa tillgångar men då i syfte att använda dessa för att exempelvis producera varor eller tjänster eller för att sälja vidare så snart som möjligt i en rörelse som består i att sälja sådana tillgångar. Dessutom innebär inte vinst i ett verksamhetsdrivande aktiebolag per automatik avkastning för aktieägarna.

Med en EES-baserad alternativ investeringsfond avses i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämplig nationell lagstiftning, har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES (1 kap. 2 § andra stycket). En alternativ investeringsfond som inte uppfyller något av dessa villkor är en icke EESbaserad alternativ investeringsfond (1 kap. 2 § tredje stycket).

Med förvaltning av en alternativ investeringsfond avses att, i förhållande till fonden, utföra åtminstone portföljförvaltning eller riskhantering (1 kap. 4 § nämnda lag). Portföljförvaltning innebär att fatta och genomföra investeringsbeslut för fondens räkning och riskhantering att hantera de risker som uppstår i förvaltningen (a. prop. s. 197). Det anges i AIFMdirektivet vad en AIF-förvaltare ska göra inom ramen för sin riskhantering och hur funktionen för riskhantering ska organiseras (artikel 15).

En AIF-förvaltare är en juridisk person, vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder (1 kap. 3 § första stycket nämnda lag). En alternativ investeringsfond ska ha en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att kraven i lagen och andra författningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § första och fjärde styckena samma lag). Det kan vara antingen en intern eller en extern AIF-förvaltare. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investeringsfond (1 kap. 3 § andra stycket). En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa investeringsfonden fristående juridisk person (1 kap. 3 § tredje stycket).

Med en EES-baserad AIF-förvaltare avses en förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES (1 kap. 3 § fjärde stycket nämnda lag). Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare. Innebörden av att en AIF-förvaltare är etablerad inom EES är densamma som att förvaltaren är en EES-baserad AIF-förvaltare (1 kap. 11 § 5 b samma lag).

4.3 AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder etablerade utanför EES

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som är etablerade utanför EES. Dessa bestämmelser genomför de regler i AIFMdirektivet som länderna inom EES får välja att genomföra (artiklarna 36 och 42, se a. prop. s. 362 ff.). De reglerna innehåller inte några s.k. EUpass för sådana förvaltare och fonder, dvs. någon rätt för en AIF-

Prop. 2013/14:113

58

förvaltare att med stöd av ett tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett land inom EES genom ett underrättelseförfarande förvalta eller marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES.

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns det emellertid inte några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att det tidigast 2015 kan bli möjligt med EU-pass även för AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES (artiklarna 35 och 37–41, se även artikel 67). Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som genomför de regler i AIFM-direktivet som innebär att nuvarande bestämmelser om AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som inte är etablerade inom EES ska kunna upphöra att gälla tidigast 2018 (artiklarna 36 och 42, se även artikel 68).

4.3.1 Svenska AIF-förvaltares förvaltning av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder

En svensk AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som inte marknadsförs inom EES (6 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 34.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd för sådan förvaltning får ges om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag av kraven avseende förvaringsinstitut, kraven att tillhandahålla årsberättelse samt behörighetsvillkoren för den alternativa investeringsfondens revisorer. En förutsättning är också att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad.

4.3.2 Marknadsföring i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

En svensk AIF-förvaltare eller en AIF-förvaltare som är etablerad i ett annat land inom EES får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 36.1 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller samtliga krav i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad avseende övervakningen av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

För marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder krävs tillstånd (4 kap. 3 eller 4 § respektive 5 kap. 6 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-

Prop. 2013/14:113

59

direktivet). För tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs dessutom

1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller

2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden.

I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) finns särskilda krav (4 kap. 5 § och 5 kap. 7 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet). Tillstånd för marknadsföring av sådana fonder till professionella och vissa icke-professionella investerare, s.k. semi-professionella investerare, får ges även om villkoren som anges ovan inte är uppfyllda (i fråga om begreppet semi-professionella investerare, se a. prop. s. 446). Dessa semi-professionella investerare ska utfästa sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro och skriftligen uppge att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

4.3.3 Marknadsföring i Sverige av alternativa investeringsfonder som förvaltas av en icke EESbaserad AIF-förvaltare

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, jfr artikel 42 i AIFM-direktivet). Tillstånd får ges bara om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avseende årsberättelse, information till investerare och behöriga myndigheter samt information m.m. om en förvaltad alternativ investeringsfond har kontroll över onoterade företag eller emittenter. Dessutom ska det finnas lämpliga arrangemang för samarbete avseende övervakning av systemrisker mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan tillsynsmyndigheten för AIFförvaltaren och den behöriga myndigheten för den EES-baserade alternativa investeringsfonden eller tillsynsmyndigheten för den icke EESbaserade alternativa investeringsfonden. Slutligen krävs även att det land där AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd för sådan marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige förutsätter dessutom

1. att den alternativa investeringsfonden omfattas av en reglering som motsvarar den som gäller för specialfonder i Sverige eller, om sådan reglering saknas, ändå motsvarar en specialfond, och att AIF-förvaltaren

Prop. 2013/14:113

60

har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna och lösa in andelar eller aktier, eller

2. att andelarna eller aktierna i den alternativa investeringsfonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och att det finns ett faktablad för fonden (5 kap. 11 § nämnda lag, jfr artikel 43 i AIFM-direktivet).

I fråga om alternativa investeringsfonder där andels- eller aktieägaren saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen och som enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll över dem (riskkapitalfonder) gäller samma särskilda krav som framgår av avsnitt 4.3.2 (5 kap. 12 § nämnda lag, jfr artiklarna 42 och 43 i AIFM-direktivet).

4.4 Svenska AIF-förvaltare

Enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder gäller som huvudregel att svenska AIF-förvaltare ska ha tillstånd av Finansinspektionen (3 kap. 1 §). AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder vars tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden behöver dock enbart vara registrerade hos inspektionen (2 kap.). Hittills har Finansinspektionen beviljat tillstånd för endast två AIF-förvaltare. Övergångsbestämmelserna till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär nämligen att AIF-förvaltare inte behöver ansöka om tillstånd före den 22 juli 2014. Det datumet är också den dag som en AIF-förvaltare som inte behöver tillstånd senast måste anmäla sig för registrering. Inför genomförandet av AIFM-direktivet gjorde Finansinspektionen uppskattningen att omkring 190 svenska företag skulle komma att stå under inspektionens tillsyn enligt nämnda lag (a. prop. s. 413).

Prop. 2013/14:113

61

5 Harmoniserade regler för fonder och AIF-förvaltare från tredjeland

5.1 Inledning

Reglerna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra EU-direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i det följande benämnt UCITS-direktivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, i det följande benämnt MiFID). Den som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet och som vill driva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet vilken, i sin tur, ska överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land inom EES där verksamheten ska drivas. Möjligheten för någon att med stöd av sitt verksamhetstillstånd i hemlandet få driva verksamhet även i andra länder inom EES genom ett sådant underrättelseförfarande brukar benämnas EU-pass.

I likhet med UCITS-direktivet kompliceras reglerna i AIFM-direktivet av att förvaltaren och fonden kan ha olika hemland. Till skillnad från UCITS-direktivet gäller EU-passet enligt AIFM-direktivet bara för marknadsföring till professionella investerare. Länderna inom EES får dock enligt AIFM-direktivet tillåta marknadsföring av alternativa investeringsfonder även till icke-professionella investerare på det egna territoriet (artikel 43). För sådan marknadsföring får länderna behålla eller införa striktare krav än de som gäller för marknadsföring till professionella investerare (bl.a. finansiella företag och stora ickefinansiella företag samt fysiska personer som har erfarenhet från finansmarknaderna eller stora portföljer med finansiella instrument och som själva har valt att bli betraktade som professionella investerare). Reglerna beträffande alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare (artiklarna 35–42). Någon motsvarighet till de reglerna finns inte i UCITS-direktivet utan det direktivet omfattar bara förvaltare och fonder som hör hemma inom EES.

Artiklarna 32 och 33 i AIFM-direktivet, som möjliggör marknadsföring och förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna när både AIF-förvaltaren och fonden är EES-baserade, har genomförts i svensk rätt i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (5 och 6 kap., se prop. 2012/13:155 s. 356 ff. och 1034 f.). Artiklarna 36 och 42 i direktivet rör situationer när antingen AIFförvaltaren eller fonden, eller båda, hör hemma utanför EES. De artiklarna innehåller minimikrav som ska vara uppfyllda om ett land inom EES väljer att i sin nationella lagstiftning tillåta viss marknads-

Prop. 2013/14:113

62

föring enligt reglerna i dessa artiklar (s.k. private placement). Även de två artiklarna har genomförts i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 och 5 kap., se a. prop. s. 362 ff. och 1035).

AIFM-direktivet syftar bl.a. till att skapa en inre marknad för AIFförvaltare samt ett harmoniserat och konsekvent ramverk för reglering och tillsyn avseende både EES-baserade och icke EES-baserade AIFförvaltares verksamhet inom EES. Direktivet innehåller därför även harmoniserade regler avseende förvaltare och fonder från tredjeland. Artiklarna 35 och 37–41 innehåller regler om förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i de fall fonden, AIF-förvaltaren eller båda hör hemma utanför EES. Regleringen är omfattande, relativt komplicerad och ställer en rad krav på samarbete mellan olika behöriga myndigheter, tillsynsmyndigheter i länder utanför EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa regler bygger på samma principer för gränsöverskridande verksamhet som gäller då både fond och AIF-förvaltare är etablerade inom EES, dvs. principen om hemlandstillsyn och underrättelseförfarande.

Med hänsyn till de praktiska svårigheter som harmoniserade regler för alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare som inte är EESbaserade kan medföra är tillämpningen av reglerna i artiklarna 35 och 37–41 både villkorad och senarelagd. Enligt artikel 67.1 ska Esma senast den 22 juli 2015 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen avge ett yttrande både om hur marknadsföringspasset (EU-passet) för EESbaserade AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder (enligt artiklarna 32 och 33) fungerar och hur de nationella reglerna för icke EES-baserade fonder och förvaltare (enligt artiklarna 36 och 42) fungerar. Esma ska samtidigt ge råd om huruvida marknadsföringspasset bör utökas till att även omfatta EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder, dvs. om artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Esma ska grunda sitt råd på ett antal olika parametrar, bl.a. hur marknadsföringspasset har använts, eventuella problem avseende samarbetet mellan behöriga myndigheter, hur väl minimikraven i de nationella regleringarna av tredjelandssituationer har uppfyllts, potentiella marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (se artikel 67.2). Kommissionen ska enligt artikel 67.6 inom tre månader från det att Esma har lämnat ett positivt råd och yttrande anta en delegerad akt som närmare anger när reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen ska börja tillämpas för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder. Det innebär enligt artikel 66.3 att svenska bestämmelser på detta område ska börja gälla först om och när kommissionen under 2015 har bestämt ett datum för när reglerna i artiklarna 35 och 37–41 ska börja tillämpas. Detta innebär även att de nya EU-passen för icke EES-baserade AIF-förvaltare kommer att gälla parallellt med nu tillämpliga regler om tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder.

I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i

Prop. 2013/14:113

63

kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang.

5.2 Marknadsföring inom EES av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare

Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om att en svensk AIF-förvaltare med tillstånd som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, och som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en sådan fond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES, ska underrätta

Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Sådan marknadsföring förutsätter att

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det land där fonden är etablerad har undertecknat ett avtal med Sverige och med varje land inom EES där andelarna eller aktierna i fonden är avsedda att marknadsföras, som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och väsentliga ändringar av något som angetts i en underrättelse tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som AIF-förvaltare får till professionella investerare i Sverige, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Utredningens förslag avviker från regeringens genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag anges även de förutsättningar som en utländsk EES-baserad AIFförvaltare måste uppfylla i sitt hemland för att den ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 35 i AIFM-direktivet får en EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd i sitt hemland marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad alternativ

Prop. 2013/14:113

64

investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES, om de förutsättningar som anges i artikeln är uppfyllda. Detsamma gäller i fråga om marknadsföring av en alternativ investeringsfond som är en matarfond vars mottagarfond, eller vars AIFförvaltare, inte är etablerad inom EES (jfr artikel 31.1 andra stycket).

AIF-förvaltaren ska i så fall uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet. Därutöver krävs

 att det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter (artikel 35.2 första stycket a),

 att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force (FATF) (artikel 35.2 första stycket b), och

 att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens hemland och varje land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 35.2 första stycket c).

Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. När det gäller kravet på samarbetsarrangemang i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet, anser regeringen att direktivet innebär att sådana arrangemang inte kan begränsas till att endast omfatta övervakning av systemrisker såsom utredningen föreslår. Samarbetsarrangemangen i artikel 35.2 första stycket a i AIFM-direktivet ska åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheterna, men de ska inte vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b.

Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens hemland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida den alternativa investeringsfondens hemland är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma. Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis-

Prop. 2013/14:113

65

sionens beslut 2009/77/EG, i det följande benämnd Esma-förordningen. Se även avsnitt 5.9.

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens hemland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra (artikel 35.3). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut, fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIFförvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till ickeprofessionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 a).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas (artikel 35.4). Underrättelseförfarandet överensstämmer även i övrigt med det som gäller för marknadsföring av EESbaserade alternativa investeringsfonder i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden (artikel 35.4 andra stycket).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens hemland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 35.5). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet. De uppgifter och handlingar som ska ges in till den behöriga myndigheten motsvarar det som enligt bilaga III ska ges in då marknadsföringen ska ske i AIFförvaltarens hemland men med den skillnaden att förvaltaren ska ange i vilka länder inom EES som marknadsföringen avses ske.

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 35.6). Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 35.16 b, c och d). Underrättelseförfarandet överensstämmer med det som gäller för marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder över gränserna (se artikel 32). AIF-förvaltarens behöriga myndighet ska dock även underrätta Esma (artikel 35.7).

Prop. 2013/14:113

66

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats. Förvaltaren får då börja marknadsföra fonden i värdlandet (artikel 35.7).

AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 35.9). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIFförvaltaren har lämnat i underrättelse om marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i hemlandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 35.10). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFMdirektivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland vidta de åtgärder som krävs, inbegripet förbjuda marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden om det bedöms nödvändigt. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens hemland informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 35.16 e).

I artikel 35 i AIFM-direktivet regleras, ur ett svenskt perspektiv, tre olika situationer:

 När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i Sverige.

 När en svensk AIF-förvaltare avser att marknadsföra en sådan fond i ett annat land inom EES.

 När en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.

Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 35 i AIFM-direktivet är, som beskrivits ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är etablerade inom EES (artiklarna 31 och 32). Detta talar enligt regeringens uppfattning för att reglerna bör genomföras i svensk rätt på ett enhetligt sätt. I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det därför tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.

De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av andelar eller aktier i nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer

Prop. 2013/14:113

67

således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 4 kap. 3 och 4 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 363 ff.).

När det gäller utländska EES-baserade AIF-förvaltare är det hos den behöriga myndigheten i hemlandet som förvaltaren ska lämna in en underrättelse om den avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. Det är sedan den behöriga myndigheten som ska göra en bedömning av om förvaltaren uppfyller de krav som ställs upp i AIFM-direktivet för sådan marknadsföring. Regeringen anser mot den bakgrunden och till skillnad från utredningen att det inte bör tas in några bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som reglerar den underrättelse som en sådan AIF-förvaltare ska ge in till den behöriga myndigheten i sitt hemland och de krav som förvaltaren ska uppfylla för att den myndigheten ska meddela att förvaltaren får marknadsföra en alternativ investeringsfond i Sverige.

5.3 Referensland för icke EES-baserade AIFförvaltare

Regeringens förslag: I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser om definition av referensland för icke

EES-baserade AIF-förvaltare och tillvägagångssätt för att bestämma och byta referensland.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 37 i AIFM-direktivet krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i direktivet för att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder, marknadsföra dessa eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES. Artikeln innehåller en omfattande reglering av tillståndsförfarandet.

Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas hos den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland. Begreppet referensmedlemsstat används i AIFM-direktivet och har sin grund i att EU och medlemsstaterna är utgångspunkten i direktivtexten. Enligt EES-avtalet är AIFM-direktivet tillämpligt även i de länder inom EES som inte är medlemmar i EU. Rätten att driva verksamhet över gränserna m.m. gäller således även AIFförvaltare i länder som inte är medlemsstater. För att vara konsekvent i förhållande till den terminologi som används i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder används därför begreppen EES och referensland genomgående i denna proposition och förslag till lagtext. Enligt definitionen i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet ska med referensland förstås den medlemsstat som fastställs i enlighet med artikel 37.4. Begreppets innebörd framgår alltså av artikel 37.4 i AIFM-direktivet och förfarandet för att fastställa referenslandet preciseras ytterligare genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 av den 15 maj 2013 om införande av ett förfarande för att fastställa referens-

Prop. 2013/14:113

68

medlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU. Enligt artikel 37.4 i AIFM-direktivet ska referenslandet fastställas enligt följande förfarande:

 Om AIF-förvaltaren avser att endast förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder och inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet det land där fonderna är etablerade (artikel 37.4 första stycket a).

 Om AIF-förvaltaren avser att förvalta flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som är etablerade i olika länder, men inte marknadsföra fonderna inom EES, är referenslandet antingen det land där flest fonder är etablerade eller det land där den största andelen av tillgångarna förvaltas (artikel 37.4 första stycket b).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet där fonden har tillstånd eller är registrerad. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land är referenslandet det land där marknadsföringen ska ske (artikel 37.4 första stycket c).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i endast ett land inom EES, är referenslandet det landet (artikel 37.4 första stycket d).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera länder inom EES, är referenslandet det land där fonden har tillstånd eller är registrerad eller ett av de länder där förvaltaren avser att marknadsföra fonden. Om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land inom EES, är referenslandet ett av de länder där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra fonden (artikel 37.4 första stycket e).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra endast en icke EESbaserad alternativ investeringsfond i olika länder inom EES, är referenslandet ett av dessa länder (artikel 37.4 första stycket f).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, är referenslandet det land där samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade, eller det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket g).

 Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder är referenslandet det land där förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av fonderna (artikel 37.4 första stycket h).

I flera av de ovanstående situationerna kan mer än ett land inom EES vara möjligt som referensland. I dessa fall ska AIF-förvaltaren hos de behöriga myndigheterna i alla dessa länder begära beslut om vilket land som ska vara referensland (artikel 37.4 andra stycket). AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv marknadsföring i ett visst land med en redogörelse för sin marknadsföringsstrategi (artikel 37.4 tredje stycket). De behöriga myndigheterna ska inom en månad från att de tog emot begäran, gemensamt besluta vilket land som ska vara förvaltarens referensland. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska

Prop. 2013/14:113

69

därefter utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren. Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett beslut kan de hänskjuta frågan till Esma, som då får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.6 i AIFM-direktivet). I de fall där de behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket land som ska vara referensland innebär detta en sådan internationell överenskommelse som enligt 10 kap. 2 § regeringsformen kräver ett uttryckligt bemyndigande från regeringen. Om AIF-förvaltaren inte har fått besked inom sju dagar från beslutet, eller om det inte har fattats något beslut inom fristen på en månad, får förvaltaren själv välja ett av dessa länder som referensland.

I artikel 37.4 i AIFM-direktivet används begreppet aktivt marknadsföra en alternativ investeringsfond. Det framstår som rimligt att tolka det som att den alternativa investeringsfonden inte bara ska vara formellt anmäld för marknadsföring i ett land inom EES, utan att AIF-förvaltaren ska ha för avsikt att sälja andelar eller aktier i fonden till investerare i det landet och att den avsikten ska framgå av faktiska marknadsföringsåtgärder.

När ett referensland är fastställt eller, i tillämpliga fall, har valts av AIF-förvaltaren, ska förvaltaren lämna in en ansökan om tillstånd som avses i AIFM-direktivet till den behöriga myndigheten i referenslandet. Tillståndsförfarandet behandlas i avsnitt 5.4.

Den behöriga myndigheten ska vid sin tillståndsprövning först ta ställning till om AIF-förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna i artikel 37.4 i AIFM-direktivet (artikel 37.5). Denna fråga bör således inte bli aktuell för de fall de behöriga myndigheterna i de möjliga referensländerna gemensamt beslutat om vilket land som ska fastställas som referensland. Om den behöriga myndigheten anser att AIFförvaltaren inte har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten inte bevilja något tillstånd. I sitt avslagsbeslut ska myndigheten ange skälen för beslutet. Om den behöriga myndigheten anser att förvaltaren har utsett ett referensland i enlighet med kriterierna, ska myndigheten begära att Esma avger ett råd i fråga om myndighetens bedömning. Meddelandet från myndigheten till Esma ska innehålla AIFförvaltarens motivering av sitt val av referensland och information om förvaltarens marknadsföringsstrategi. Esma ska inom en månad från mottagandet av meddelandet lämna sitt råd om huruvida de behöriga myndigheternas bedömning är korrekt. Om en behörig myndighet avser att ge tillstånd till en AIF-förvaltare i strid med Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl för detta. Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, ska den behöriga myndigheten även informera de behöriga myndigheterna i dessa länder samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att myndigheten inte avser att följa Esmas råd.

Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den inletts ska som huvudregel inte påverka valet av referensland (artikel 37.11 första stycket). Däremot ska ett nytt referensland fastställas om AIF-förvaltaren, inom två år från det ursprungliga tillståndet, ändrar sin

Prop. 2013/14:113

70

marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning att det hade påverkat valet av referensland i den ursprungliga bedömningen. En AIF-förvaltare som avser att ändra sin marknadsföringsstrategi i sådan utsträckning, ska underrätta den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet innan ändringen genomförs. AIF-förvaltaren ska i underrättelsen ange vilket land som bör anses vara det nya referenslandet i enlighet med kriterierna i punkterna ovan samt lämna information om sin nya marknadsföringsstrategi och rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska vara etablerad i det nya referenslandet.

Den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet ska undersöka om AIF-förvaltarens val av nytt referensland är korrekt och ska sedan meddela Esma om sin bedömning (artikel 37.11 andra stycket). Esma ska inom en månad efter mottagandet av meddelandet lämna ett råd avseende den behöriga myndighetens bedömning (artikel 37.11 tredje stycket). Den behöriga myndigheten ska, efter att ha mottagit Esmas råd, informera AIF-förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut (artikel 37.11 fjärde stycket). Om beslutet innebär att den behöriga myndigheten instämmer i AIF-förvaltarens bedömning om nytt referensland, ska myndigheten informera den behöriga myndigheten i det nya referenslandet samt utan onödigt dröjsmål översända kopior på tillstånds- och tillsynsdokumentation (artikel 37.11 femte stycket). Från och med det att dokumentationen översänts, ska den behöriga myndigheten i det nya referenslandet vara behörig när det gäller tillstånd för och tillsyn över AIF-förvaltaren.

För det fall den behöriga myndighetens bedömning inte följer Esmas råd, ska myndigheten informera Esma och ange sina skäl (artikel 37.11 sjätte stycket). Esma ska då, efter att ha informerat myndigheten, offentliggöra att den behöriga myndigheten inte har följt Esmas råd. Esma får också offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten har anfört för att inte följa Esmas råd. Om AIF-förvaltaren marknadsför alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES än det ursprungliga referenslandet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera de behöriga myndigheterna i dessa länder, samt, i förekommande fall, den alternativa investeringsfondens behöriga myndighet om att Esmas råd inte har följts och ange skälen för detta.

Om det inom två år från det att AIF-förvaltaren beviljats tillstånd visar sig genom den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet att den marknadsföringsstrategi som förvaltaren presenterade i sin ursprungliga ansökan inte har följts, att förvaltaren har gjort felaktiga påståenden om strategin eller om den har ändrats utan att förvaltaren har anmält detta, ska den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet uppmana AIF-förvaltaren att välja ett nytt referensland på grundval av den faktiska marknadsföringsstrategin (artikel 37.12 första stycket). Om AIFförvaltaren inte rättar sig efter den behöriga myndighetens uppmaning, ska myndigheten återkalla förvaltarens tillstånd.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter två år från det att tillstånd beviljats, och avser att ändra sitt referensland, ska förvaltaren lämna in en begäran om att ändra referensland till den behöriga myndigheten i det ursprungliga referenslandet (artikel 37.12 andra stycket). I sådana fall den process som beskrivs ovan följas i tillämpliga delar.

Prop. 2013/14:113

71

För det fall ett byte av referensland är aktuellt och en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning av referensland som en behörig myndighet har gjort, får de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Esma får då agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen, dvs. medla mellan myndigheterna och även fatta beslut i frågan (artikel 37.12 tredje stycket i AIFMdirektivet).

Definitionen av referensland samt reglerna om processen för fastställande och ändring i AIFM-direktivet bör tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna om processen för fastställande och ändring av referensland bör tas in i ett nytt kapitel i lagen.

5.4 Krav på tillstånd och tillståndsförfarandet för icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare får av

Finansinspektionen ges tillstånd som AIF-förvaltare, om Sverige är förvaltarens referensland. Kraven för tillstånd, bestämmelser om tillståndsprocessen och Finansinspektionens samarbete med Esma i tillståndsprocessen tas in i nya bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang endast avseende övervakning av systemrisker mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad. I utredningens förslag får tillstånd ges även för förvaltning av en specialfond.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: När väl frågan om referensland är avgjord ska den behöriga myndigheten i referenslandet pröva AIFförvaltarens ansökan om tillstånd. För att tillstånd ska beviljas måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.

Referenslandet för AIF-förvaltaren ska ha fastställts enligt det förfarande som beskrivs i avsnitt 5.3. För det fall behöriga myndigheter i flera möjliga referensländer gemensamt har fastställt ett referensland i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i AIFM-direktivet, blir denna fråga inte aktuell.

En AIF-förvaltare ska enligt huvudregeln följa samtliga regler i AIFMdirektivet (artikel 37.2). Förvaltaren behöver emellertid inte följa en regel i direktivet om efterlevnaden av den inte är förenlig med efterlevnaden av den lagstiftning som gäller för den icke EES-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som marknadsförs inom EES, om förvaltaren kan visa att

 det är omöjligt att kombinera efterlevnad av regeln i AIFMdirektivet med efterlevnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden, och

Prop. 2013/14:113

72

 den lagstiftning som gäller för förvaltaren och/eller fonden innehåller en likvärdig regel med samma regleringssyfte som ger samma skyddsnivå för investerarna i fonden och förvaltaren och/eller fonden följer denna regel.

AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 första stycket b och c). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för de behöriga myndigheterna när det gäller den verksamhet för vilken förvaltaren har tillstånd. Den rättsliga representanten ska tillsammans med AIF-förvaltaren sköta funktionen för regelefterlevnad i enlighet med AIFM-direktivet.

Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland, den behöriga myndigheten i hemlandet för de berörda EES-baserade alternativa investeringsfonderna och tillsynsmyndigheten i det land där AIF-förvaltaren är etablerad (artikel 37.7 första stycket d). Syftet med detta krav är att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet. Regeringen anser därför inte, såsom utredningen föreslår, att samarbetsarrangemangen kan vara begränsade till endast övervakning av systemrisker, vilket t.ex. är fallet med de samarbetsarrangemang som avses i artikel 36.1 b. Noteras bör att det i den svenska språkversionen av AIFM-direktivet i artikel 37.7 d felaktigt anges ”tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIFfonden är etablerad”. I den engelska språkversionen anges nämligen ”the supervisory authorities of the third country where the non-EU AIFM is established”. Det som avses är således tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad.

Vidare krävs att det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier, vilken upprättas av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Financial Action Task Force, (FATF) (artikel 37.7 första stycket e). Det land där den icke EESbaserade AIF-förvaltaren är etablerad ska dessutom ha undertecknat ett avtal med referenslandet, som uppfyller kriterierna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 37.7 första stycket f).

För att tillstånd ska få ges får den behöriga myndighetens effektiva utövande av sin tillsyn enligt AIFM-direktivet över AIF-förvaltaren inte hindras av den lagstiftning i tredjeland som är tillämplig för förvaltaren eller av begränsningar i de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten i det tredjelandet har (artikel 37.7 första stycket g).

Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om huruvida de kriterier för tillstånd som beskrivs ovan, med undantag för kravet på ett skatteavtal, är uppfyllda får ärendet hänskjutas till Esma, som får agera i enlighet artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 andra stycket i AIFM-direktivet). Om en behörig myndighet för en EES-baserad alternativ investeringsfond inte inom en rimlig tidsperiod

Prop. 2013/14:113

73

medverkar i de samarbetsarrangemang som krävs, får de behöriga myndigheterna i referenslandet hänskjuta ärendet till Esma, som även i det fallet får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.7 tredje stycket i AIFM-direktivet).

För tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare gäller i huvudsak samma förfarande och krav på information som för en ansökan av en EES-baserad AIF-förvaltare. Utöver den information som ska lämnas enligt artikel 7.2 i AIFM-direktivet, ska en ansökan enligt artikel 37.8 första stycket a innehålla följande:

 AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensland inklusive information om marknadsföringsstrategin.

 En förteckning över de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt för förvaltaren att följa på grund av tvingande bestämmelser i den lagstiftning i tredjeland som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden.

 Ett skriftligt intyg (baserat på Esmas tekniska standarder för tillsyn) som styrker att den relevanta lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är likvärdig med de regler i AIFM-direktivet som det är omöjligt att följa, med samma regleringssyfte och skyddsnivå för investerarna i den alternativa investeringsfonden i fråga, inklusive ett rättsligt utlåtande, och att förvaltaren följer denna likvärdiga regel.

 Namn på AIF-förvaltarens rättsliga representant och plats där denne är etablerad.

Därutöver anges i artikel 37.8 första stycket b–e i AIFM-direktivet hur informationskraven i artiklarna 7 och 8 ska tillämpas i fråga om en icke EES-baserad AIF-förvaltare. Kravet på information om investeringsstrategier m.m. enligt artikel 7.3 behöver bara avse de EES-baserade alternativa investeringsfonder som ska förvaltas och de alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras inom EES med stöd av marknadsföringspass. Kravet i artikel 8.1 a om att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i direktivet ska inte förhindra tillämpningen av den regel som innebär att förvaltaren under vissa förutsättningar inte behöver följa regler i AIFM-direktivet om dessa står i konflikt med tillämpliga regler i tredjeland. Kravet i artikel 8.1 e om att huvudkontoret och det stadgeenliga sätet ska vara lokaliserade i samma land inom EES gäller inte icke EES-baserade AIF-förvaltare. Dessutom ska artikel 8.5 andra stycket, som preciserar vilken information som ska ingå i en ansökan om tillstånd för att den ska anses vara fullständig, förstås som att den inbegriper en hänvisning till den information som avses i punkterna ovan.

Om en behörig myndighet i ett tillståndsärende anser att AIFförvaltaren bör få undantag från kravet att följa alla regler i enlighet med artikel 37.2 i AIFM-direktivet, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Esma om detta (artikel 37.9 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga den förteckning över de regler som AIF-förvaltaren anser sig inte kunna efterleva samt det skriftliga intyget, inklusive det rättsliga utlåtandet, som förvaltaren har gett in till myndigheten. Esma ska lämna råd om tillämpningen inom en månad efter mottagandet av underrättelsen (artikel 37.9 andra stycket). Esma ska sträva efter att bygga upp en

Prop. 2013/14:113

74

gemensam tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid bedömningen om undantag från vissa bestämmelser kan ges.

Om den behöriga myndigheten avser att bevilja eller beviljar AIFförvaltaren tillstånd i strid med Esmas råd, ska myndigheten underrätta Esma och ange sina skäl för detta (artikel 37.9 fjärde stycket). Esma ska offentliggöra att den behöriga myndigheten inte avser att följa eller inte följer Esmas råd. Esma får också besluta om att offentliggöra de skäl som myndigheten har angett. Den behöriga myndigheten ska i så fall få ett förhandsbesked från Esma om ett sådant offentliggörande. För det fall AIF-förvaltaren avser att marknadsföra alternativa investeringsfonder i andra länder inom EES ska den behöriga myndigheten i referenslandet även informera de behöriga myndigheterna i de berörda länderna och ange sina skäl (artikel 37.9 femte stycket). Om en av dessa behöriga myndigheter har en avvikande åsikt om den bedömning som den behöriga myndigheten i referenslandet gjort, får de båda myndigheterna hänskjuta frågan till Esma, som får agera i enlighet med artikel 19 i Esma-förordningen (artikel 37.9 sjätte stycket i AIFM-direktivet).

Den behöriga myndigheten i referenslandet ska informera Esma om de tillstånd för AIF-förvaltare som beviljas, eventuella ändringar och återkallelser av tillstånd (artikel 37.10). De behöriga myndigheterna ska även informera Esma om de tillståndsansökningar som avslagits samt lämna uppgifter om förvaltaren och skälen för avslaget. Esma ska föra ett register över avslag på tillståndsansökningar. Registret ska vara tillgängligt för behöriga myndigheter. Myndigheterna ska behandla informationen i registret som konfidentiell (jfr 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).

Reglerna i AIFM-direktivet om tillstånd och tillståndsförfarande när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om Sverige har fastställts som en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland och förvaltaren har fått tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, ska det tillståndet återkallas om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland (jfr artikel 37.11 femte stycket).

En icke EES-baserad AIF-förvaltare bör inte kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Specialfonder utgör en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.

Prop. 2013/14:113

75

5.5 Utvärdering av tillstånd och tillsyn avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 38 i AIFM-direktivet, som avser Esmas utvärdering av tillstånd för och tillsyn över icke

EES-baserade AIF-förvaltare, föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Esma ska årligen utvärdera de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare, i syfte att uppnå större enhetlighet när det gäller resultatet av tillsynen (artikel 38.1 i AIFM-direktivet).

Esma ska utarbeta metoder för att bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas (artikel 38.2). Utvärderingen ska inbegripa

 graden av konvergens i tillsynspraxis avseende tillstånd för och tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare,

 i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i AIFMdirektivet uppfylls, samt

 effektiviteten och graden av konvergens som uppnåtts när det gäller efterlevnaden av AIFM-direktivet, genomförandeåtgärderna och de tekniska standarderna samt eventuella administrativa sanktioner mot icke EES-baserade AIF-förvaltare vid överträdelser av direktivet.

Mot bakgrund av resultatet av utvärderingen får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer för att etablera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare (artikel 38.4). De behöriga myndigheterna ska följa Esmas riktlinjer och rekommendationer med alla tillgängliga medel (artikel 38.5). Inom två månader från det att Esma har utfärdat riktlinjer eller rekommendationer ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna (artikel 38.6). Om myndigheten inte följer eller avser att följa riktlinjerna eller rekommendationerna, ska den informera Esma och ange skälen för detta. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndighet inte följer eller avser att följa riktlinjer eller rekommendationer (artikel 38.7). Esma får även besluta om att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten angett. Den behöriga myndigheten ska få ett förhandsbesked av Esma om ett sådant offentliggörande.

Esma ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats (artikel 38.8). Esma ska även informera dessa institutioner om vilka behöriga myndigheter som inte följer riktlinjerna och rekommendationerna samt redogöra för vilka åtgärder som Esma avser att vidta för att dessa behöriga myndigheter ska följa riktlinjerna och rekommendationerna. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter vid sin översyn av AIFM-direktivet (artikel 38.9).

Prop. 2013/14:113

76

Esma ska offentliggöra den bästa praxis som identifierats i samband med utvärderingen av de behöriga myndigheterna (artikel 38.10). Esma ska även, efter att berörda behöriga myndigheter samtyckt, offentliggöra samtliga resultat av utvärderingen av de behöriga myndigheterna.

Artikel 38 i AIFM-direktivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd. Artikeln riktar sig huvudsakligen till Esma och reglerar främst den utvärdering som Esma ska göra och de åtgärder som Esma ska vidta. När det gäller Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Esma följer det redan av nuvarande allmänna bestämmelser om samarbete. Finansinspektionen ska enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och Esma i den utsträckning som följer av AIFM-direktivet (13 kap. 10 §). Vidare följer det av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen att inspektionen ska delta aktivt i det samarbete inom EU som sker inom ramen för Esma och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas (se 5 § 1 och 5 a §).

5.6 Marknadsföring över gränserna av EESbaserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har

Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren börjar marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare i Sverige eller ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av denne förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet i ett land inom EES får efter ett underrättelseförfarande marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder som den förvaltar i referenslandet och i andra länder inom EES (artikel 39 i AIFM-direktivet).

Om fonderna ska marknadsföras i referenslandet, ska AIF-förvaltaren anmäla detta till den behöriga myndigheten där (artikel 39.2). Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares

Prop. 2013/14:113

77

marknadsföring här i landet (jfr artikel 31.2 och se prop. 2012/13:155 s. 235 ff.). En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad, vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondbestämmelserna eller bolagsordningen. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonder, t.ex. värdepappersinstitut.

Den behöriga myndigheten i referenslandet ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse, meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får inledas (artikel 39.3 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.3 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för sådana underrättelser som AIF-förvaltaren ska lämna (artikel 39.10 första stycket a).

Den behöriga myndigheten i referenslandet får hindra marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden endast om AIF-förvaltarens förvaltning av fonden inte är förenlig med AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte efterlever direktivet (artikel 39.3 första stycket). Det är emellertid inte fråga om någon ny tillståndsprövning. Det får snarare anses föreligga en presumtion för att marknadsföringen får påbörjas så snart AIF-förvaltaren har underrättat den behöriga myndigheten och myndigheten har meddelat att marknadsföringen får inledas (jfr a. prop. s. 358).

En AIF-förvaltare som avser att marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES än referenslandet ska, för varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra, underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet. Underrättelseförfarandet är detsamma som för en svensk AIF-förvaltares marknadsföring över gränserna (jfr artikel 32.2 och se a. prop. s. 356 ff.) En underrättelse ska innehålla den information som anges i bilaga IV till AIFM-direktivet, dvs. samma information som anges ovan men med det tillägget att även de länder inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden ska anges (artikel 39.4). Som huvudregel ska AIF-förvaltaren följa den nationella lagstiftning i referenslandet som genomför AIFM-direktivet. Däremot ska lagstiftningen i AIF-förvaltarens värdland tillämpas avseende marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden och de åtgärder som fastställts för att förhindra att fonden marknadsförs till ickeprofessionella investerare, inbegripet i de fall då förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende fonden, t.ex. värdepappersinstitut (artikel 39.7).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den till den behöriga myndigheten i det land inom EES där fonden ska marknadsföras (artikel 39.5 första stycket). Underrättelsen ska vidarebefordras om AIF-förvaltarens förvaltning är och kommer att

Prop. 2013/14:113

78

vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Den behöriga myndigheten i referenslandet ska bifoga ett intyg om att AIF-förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi (artikel 39.5 andra stycket). Underrättelsen och intyget ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 39.8 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt (artikel 39.8 andra stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera form och innehåll för en mall för underrättelsen och en mall för intyget samt formen för överlämnandet till den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.10 första stycket a, b och c).

När den behöriga myndigheten i referenslandet har vidarebefordrat underrättelsen, ska myndigheten utan dröjsmål informera AIF-förvaltaren om detta (artikel 39.6 första stycket). Myndigheten ska även informera Esma om att marknadsföring får inledas i ett annat land än referenslandet och, i tillämpliga fall, också den behöriga myndigheten i det andra land inom EES där den alternativa investeringsfonden är etablerad (artikel 39.6 andra stycket).

Om AIF-förvaltaren planerar eller har genomfört en väsentlig ändring av någon av de uppgifter som har lämnats i en underrättelse, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 39.9 första stycket). Denna anmälningsskyldighet motsvarar det som gäller för svenska AIF-förvaltare vid marknadsföring över gränserna enligt 6 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se a. prop. s. 358). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i referenslandet, utan dröjsmål, underrätta AIF-förvaltaren om att ändringen inte får genomföras (artikel 39.9 andra stycket). Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att reglerna i AIFM-direktivet inte efterlevs, ska den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknadsföring av den alternativa investeringsfonden (artikel 39.9 tredje stycket). Om ändringen är godtagbar och innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder marknadsförs eller att vissa fonder inte längre marknadsförs, ska den behöriga myndigheten i referenslandet utan dröjsmål informera Esma och, i tillämpliga fall, även den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 39.9 fjärde stycket). Kommissionen får, efter förslag från Esma, i tekniska standarder för genomförande specificera formkraven för AIFförvaltarens anmälan om ändringar (artikel 39.10 första stycket d).

En icke EES-baserad förvaltare med Sverige som referensland och tillstånd som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får således genom artikel 39 rätt att efter ett underrättelseförfarande marknadsföra en förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES. Motsvarande rätt till marknadsföring i Sverige får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland och tillstånd som avses i AIFM-direktivet i det landet.

Prop. 2013/14:113

79

Artikel 39 i AIFM-direktivet innebär alltså att en icke EES-baserad AIF-förvaltare – i likhet med en EES-baserad AIF-förvaltare – ska få möjlighet att inom EES marknadsföra alternativa investeringsfonder med ett marknadsföringspass. Reglerna i artikeln bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av bestämmelserna i den lagen avseende svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige och utomlands (4 och 6 kap.).

Genomförandet av reglerna om marknadsföringspass för icke EESbaserade AIF-förvaltare bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende sådana förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt a. prop. s. 366 ff.).

5.7 Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har

Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelser om förutsättningarna för sådan marknadsföring, underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt AIFM-direktivet får marknadsföra en icke EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare inom

EES om de förutsättningar som anges i artikel 40 i direktivet är uppfyllda.

Kraven i artikel 40 innebär att AIF-förvaltaren ska uppfylla samtliga krav i AIFM-direktivet.

Därutöver krävs

 att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan behörig myndighet i AIF-förvaltarens referensland och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, för att åtminstone säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt direktivet (artikel 40.2 första stycket a),

Prop. 2013/14:113

80

 att det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad inte är uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier som sammanställs av den internationella arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (Financial Action Task Force, FATF) (artikel 40.2 första stycket b), och

 att det mellan det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad, AIF-förvaltarens referensland och varje annat land inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en skriftlig överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal (artikel 40.2 första stycket c).

Det är den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland som ska kontrollera att dessa förutsättningar är uppfyllda. Om en behörig myndighet i ett annat land inom EES har en avvikande åsikt om den bedömning som myndigheten i förvaltarens referensland har gjort beträffande samarbetsarrangemangen mellan myndigheter och huruvida det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad är uppfört på FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder, får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta frågan till Esma (artikel 40.2 andra stycket). Esma får då agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten har tilldelats genom artikel 19 i Esma-förordningen.

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i AIF-förvaltarens referensland inleds, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som förvaltaren avser att marknadsföra där (artikel 40.3 första stycket). En sådan underrättelse ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga III till AIFM-direktivet, dvs. information om bl.a. fondens namn, i vilket land den är etablerad och vilket som är dess förvaringsinstitut samt fondens fondbestämmelser eller bolagsordning. Underrättelsen ska också innehålla information om vilka åtgärder AIF-förvaltaren har vidtagit för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare, när detta inte är tillåtet, och hur sådan marknadsföring förhindras i fall då AIF-förvaltaren förlitar sig på fristående företag som tillhandahåller investeringstjänster avseende alternativa investeringsfonder, t.ex. värdepappersinstitut. Formkraven för sådana underrättelser får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse meddela förvaltaren om huruvida marknadsföringen av den alternativa investeringsfonden får inledas i referenslandet (artikel 40.4 första stycket). Den behöriga myndigheten får hindra marknadsföringen enbart om AIFförvaltarens förvaltning av fonden strider mot eller kommer att strida mot AIFM-direktivet eller om förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer att följa direktivet. Om myndigheten meddelar ett positivt beslut får AIFförvaltaren börja marknadsföra fonden i referenslandet från och med den

Prop. 2013/14:113

81

dag som beslutet meddelas. Underrättelseförfarandet stämmer således även i övrigt överens med det som gäller för en EES-baserad AIFförvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond i förvaltarens hemland (se artikel 31). Den behöriga myndigheten ska dock även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra fonden i referenslandet (artikel 40.4 andra stycket).

Innan marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond inleds i ett annat land inom EES än AIF-förvaltarens referensland, ska förvaltaren underrätta sin behöriga myndighet om varje fond som avses marknadsföras (artikel 40.5 första stycket). Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som anges i bilaga IV till AIFMdirektivet (artikel 40.5 andra stycket).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en komplett underrättelse vidarebefordra den i dess helhet till den behöriga myndigheten i det land inom EES där förvaltaren avser att marknadsföra fonden (artikel 40.6 första stycket). Den behöriga myndigheten ska även bifoga ett intyg om att förvaltaren har tillstånd att förvalta alternativa investeringsfonder med en viss investeringsstrategi. En förutsättning för att myndigheten ska vidarebefordra underrättelsen är att AIF-förvaltarens förvaltning av fonden följer och kommer att följa AIFM-direktivet och förvaltaren i övrigt följer direktivet. Formkraven för underrättelsen, intyget och formen för vidarebefordran till den behöriga myndigheten i värdlandet får specificeras i tekniska standarder för genomförande, som antas av kommissionen efter förslag från Esma (artikel 40.16 första stycket a, b och c). Underrättelseförfarandet stämmer överens med det som gäller för en EES-baserad AIF-förvaltares marknadsföring av en EES-baserad alternativ investeringsfond över gränserna (se artikel 32). Den behöriga myndigheten i referenslandet ska dock även underrätta Esma (artikel 40.7 andra stycket).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska utan dröjsmål meddela förvaltaren om att underrättelsen har vidarebefordrats (artikel 40.7 första stycket). Förvaltaren får börja marknadsföra fonden i värdlandet från och med dagen för det meddelandet.

AIF-förvaltarens underrättelse och den behöriga myndighetens intyg om tillståndet ska vara tillgängliga på ”ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar”, t.ex. engelska (artikel 40.9 första stycket). Underrättelser mellan de behöriga myndigheterna ska kunna överföras elektroniskt.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som AIF-förvaltaren har lämnat i en underrättelse om marknadsföring av en icke EESbaserad alternativ investeringsfond, ska förvaltaren skriftligen anmäla detta till den behöriga myndigheten i referenslandet senast en månad innan en planerad ändring genomförs eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring har gjorts (artikel 40.10 första stycket). Om ändringen skulle innebära att verksamheten inte längre är förenlig med AIFMdirektivet, ska den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål underrätta förvaltaren om att ändringen inte får genomföras. Om en ändring (planerad eller oplanerad) leder till att AIF-förvaltaren inte uppfyller kraven i AIFM-direktivet, ska den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland vidta de åtgärder som krävs, inklusive förbjuda marknads-

Prop. 2013/14:113

82

föringen av den alternativa investeringsfonden. Om ändringen är godtagbar och innebär att en alternativ investeringsfond inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras, ska den behöriga myndigheten i referenslandet informera Esma och den berörda behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland. Formkraven för AIF-förvaltares anmälan om ändring får specificeras i tekniska standarder för genomförande (artikel 40.16 första stycket d).

Reglerna i artikel 40 i AIFM-direktivet omfattar således dels icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige och andra länder inom EES, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige.

Reglerna om EU-pass för de tredjelandssituationer som avses i artikel 40 i AIFM-direktivet är, som beskrivs ovan, utformade enligt samma principer som reglerna om EU-pass då både AIF-förvaltaren och den alternativa investeringsfonden är EES-baserade (artiklarna 31 och 32). Reglerna i artikel 40 bör därför genomföras på så sätt att det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in bestämmelser utformade efter förebild av 4 kap. 6, 7 och 9–11 §§ samt 5 kap. 3, 4, 8 och 9 §§ samma lag.

De nya bestämmelserna bör inte föranleda någon ändring i sak av gällande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om tillståndskrav avseende marknadsföring av nu aktuella fonder till icke-professionella investerare i Sverige. Både kravet på tillstånd och förutsättningarna för tillstånd kommer således att gälla i sak oförändrade för sådan marknadsföring (se t.ex. 5 kap. 11 och 12 §§ samt prop. 2012/13:155 s. 366 ff.).

5.8 Icke EES-baserade AIF-förvaltares förvaltning av alternativa investeringsfonder över gränserna

Regeringens förslag: En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har

Sverige som referensland och tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och som avser att förvalta en EESbaserad alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltningen påbörjas. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och förfarandet vid väsentliga ändringar tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, utan tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och som inte är en specialfond. Vid förvaltning från filial här i landet ska bestämmelserna med uppföranderegler och om intressekonflikter i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tillämpas. För

Prop. 2013/14:113

83

förvaringsinstitut för sådana alternativa investeringsfonder gäller bestämmelserna i samma lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att det i utredningens förslag anges att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige, efter tillstånd från Finansinspektionen, ska få förvalta en specialfond.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 41 i AIFM-direktivet följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland, efter ett underrättelseförfarande, får förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än referenslandet. En ytterligare förutsättning är att förvaltarens tillstånd i referenslandet omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som den eller de som ska förvaltas i värdlandet.

Reglerna motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIF-förvaltare enligt artikel 33 i AIFM-direktivet. Verksamheten kan enligt artikel 41.1 i direktivet drivas antingen genom en filial i värdlandet (filialverksamhet) eller genom att fonden förvaltas från förvaltarens referensland (gränsöverskridande verksamhet).

Principen för sådan förvaltning är densamma som för gränsöverskridande marknadsföring, dvs. en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt referensland får förvalta alternativa investeringsfonder i ett annat land än referenslandet efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande. Det är den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland som ska underrättas om verksamheten och överlämna underrättelser till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland. Det är alltså inte fråga om något nytt tillståndsförfarande.

Innan förvaltningen av en alternativ investeringsfond över gränserna får påbörjas ska AIF-förvaltaren underrätta den behöriga myndigheten i referenslandet om i vilket land fonden ska förvaltas och om förvaltningen ska ske genom filial eller gränsöverskridande verksamhet. Förvaltaren ska också lämna en verksamhetsplan där det framgår vilken verksamhet som ska drivas i värdlandet och vilka fonder som ska förvaltas där (artikel 41.2 i AIFM-direktivet). Om AIF-förvaltaren avser att etablera en filial, ska förvaltaren därutöver informera om filialens organisatoriska struktur och adress samt namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar för ledningen av filialen. Vilken information som ska lämnas i en underrättelse och utformningen av formulär för underrättelser får specificeras i tekniska standarder för tillsyn respektive genomförande (artikel 41.7 och 41.8 i AIFM-direktivet).

Den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens referensland ska därefter – inom en eller två månader, beroende på om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet eller filialverksamhet, från det att myndigheten har fått en komplett underrättelse – överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i förvaltarens värdland tillsammans med ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för att överlämna underrättelsen är att den behöriga

Prop. 2013/14:113

84

myndigheten i förvaltarens referensland anser att förvaltningen är och kommer att vara förenlig med reglerna i AIFM-direktivet. Därutöver krävs att förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar förvaltning av alternativa investeringsfonder av motsvarande slag som ska förvaltas i värdlandet. När den behöriga myndigheten har överlämnat underrättelsen ska myndigheten informera AIF-förvaltaren om detta. AIF-förvaltaren får då inleda verksamheten i värdlandet (artikel 41.4).

På motsvarande sätt som gäller enligt andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet får AIF-förvaltarens värdland inte ställa upp några ytterligare krav på verksamheten inom de områden som täcks av AIFMdirektivet (artikel 41.5).

Även vid förvaltning över gränserna ska AIF-förvaltaren anmäla till den behöriga myndigheten i referenslandet om någon av de uppgifter som ingår i den information som har lämnats i en underrättelse har ändrats (artikel 41.6 i AIFM-direktivet). Reglerna om skyldighet att anmäla ändringar vid förvaltning över gränserna motsvarar i huvudsak dem vid marknadsföring över gränserna (artiklarna 39.9 och 40.10).

Reglerna om gränsöverskridande förvaltning i artikel 41 i AIFMdirektivet omfattar dels icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland och som avser att förvalta EES-baserade alternativa investeringsfonder etablerade i ett annat land inom EES, dels icke EESbaserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige och som avser att förvalta alternativa investeringsfonder etablerade i Sverige.

Regeringen delar inte utredningens uppfattning att en icke EESbaserad AIF-förvaltare bör kunna få tillstånd för förvaltning av en specialfond. Som konstateras i avsnitt 5.4 utgör specialfonder en särskild kategori alternativa investeringsfonder som i hög utsträckning marknadsförs till icke-professionella investerare. Det är därför särskilt viktigt att Finansinspektionen kan utöva effektiv tillsyn över sådana fonder och deras förvaltare. I dagsläget framstår det som oklart hur EU-passen och Finansinspektionens tillsyn över icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd i Sverige kommer att fungera i praktiken. Regeringen anser därför att med hänsyn till investerarskyddet bör sådana förvaltare inte få möjlighet att få tillstånd att förvalta en specialfond.

Reglerna i artikel 41 i AIFM-direktivet bör tas in i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av 5 kap. 1, 8 och 9 §§ samt 6 kap. 1, 2 och 6 §§ samma lag.

När förvaltningen av en alternativ investeringsfond sker genom en filial är det enligt AIFM-direktivet de behöriga myndigheterna i AIFförvaltarens värdland som ska övervaka efterlevnaden av kraven i artiklarna 12 och 14 (enligt artikel 45.2). Det bör av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgå att för en AIF-förvaltare med ett annat land inom EES som referensland och som driver filialverksamhet här i landet ska de bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som genomför de artiklarna i direktivet gälla (8 kap. 1, 19–21 och 23 §§, se prop. 2012/13:155 s. 1031 f.). Regeln i artikel 21.5 a i AIFM-direktivet om att förvaringsinstitutet ska vara etablerat i samma land som fonden innebär att också de svenska bestämmelserna om förvaringsinstitut blir tillämpliga. Ett förvaringsinstitut för en svensk alternativ investeringsfond ska således tillämpa lagen om förvaltare av

Prop. 2013/14:113

85

alternativa investeringsfonder, oavsett i vilket land AIF-förvaltaren är etablerad.

5.9 Myndighetssamarbete

Regeringens förslag: Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till

Esma för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15 i AIFM-direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: I flera artiklar i AIFM-direktivet finns regler om att en behörig myndighet får hänskjuta en fråga till Esma, t.ex. när en behörig myndighet i ett land inom EES ifrågasätter en behörig myndighets i ett annat land inom EES beslut, agerande eller brist på agerande (se prop. 2012/13:155 s. 386 ff.). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning (13 kap. 13 §).

I och med införandet av EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder införs möjlighet för behöriga myndigheter att hänskjuta ytterligare frågor till Esma (artiklarna 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2 och 40.15). I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör det tas in hänvisningar till berörda artiklar i direktivet så att Finansinspektionen kan hänskjuta en fråga till Esma för tvistlösning i de fall som framgår av de artiklarna.

5.10 Lagval, behörig domstol och delgivning

Regeringens förslag: På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

En tvist om rättigheter eller skyldigheter för en ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol, om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland. Detsamma ska gälla en sådan tvist mellan investeraren och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken

Prop. 2013/14:113

86

är behörig när svensk domsrätt föreligger, är Stockholms tingsrätt behörig (reservforum).

Det ska vara tillåtet att avtala om att ett rättsförhållande ska vara underkastat lagen i ett visst land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet ska dock vara ogiltigt. Detsamma ska gälla ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES är behöriga att pröva en tvist om ett sådant rättsförhållande.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant.

Utredningen berör inte frågorna om lagval, behörig domstol och delgivning i tvistemål.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag anges att svensk domsrätt föreligger även om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond förvaltas i Sverige. Promemorians förslag avseende lagval omfattar också sådana fonder som förvaltas i Sverige.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att uttrycken referensland respektive rättslig representant inte har definierats i promemorians förslag. Vidare anser Advokatsamfundet att det är tveksamt om förslaget till ny 8 kap. 32 § i promemorian verkligen genomför artikel 37.13 i AIFM-direktivet, eftersom direktivet förefaller begränsa sig till det obligationsrättsliga förhållandet mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och investeraren. Emellertid omfattar förslaget enligt sin ordalydelse också sakrättsliga frågor. Om detta är avsikten bör enligt Advokatsamfundets mening förhållandet mellan förslaget och 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument klargöras. På motsvarande sätt bör det klargöras hur förslaget förhåller sig till de allmänna internationellt privaträttsliga principerna om dels att lex rei sitae styr sakrätten avseende aktier eller fondandelar, dels att gäldenärens hemvistlag styr sakrätten avseende fordringar. Om avsikten däremot är att det föreslagna lagrummet inte ska omfatta också sakrättsliga frågor bör detta klargöras. Fondbolagens förening anser att det bör förtydligas vad som avses med förslaget i fråga om domsrätt, mot bakgrund av att artikel 37 i AIFM-direktivet förefaller gälla enbart icke

EES-baserade AIF-förvaltare och inte icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Föreningen påtalar vidare att en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige alltid torde vara EES-baserad. Föreningen efterfrågar därutöver vissa andra förtydliganden som behandlas i författningskommentaren. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag

Reglerna i AIFM-direktivet

Enligt AIFM-direktivet ska eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden avgöras i enlighet med lagstiftningen i ett land inom EES och

Prop. 2013/14:113

87

under dess jurisdiktion (artikel 37.13 andra stycket). Med tvist avses här civilprocesser som t.ex. talan om skadestånd enligt bestämmelserna i 8 kap. 28, 30 och 31 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Sådana tvister handläggs i Sverige enligt bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken. Den aktuella regeln i AIFM-direktivet gäller hur sådana tvister ska hanteras avseende såväl lagval som domsrätt i förhållande till olika stater.

Regeln i AIFM-direktivet bör läsas i ljuset av att artikel 37 i övrigt gäller icke EES-baserade AIF-förvaltares verksamhet inom EES. Syftet med regeln torde vara att skydda investerarna genom att tvister av aktuellt slag inte ska avgöras enligt lagen i ett land utanför EES eller av en domstol i ett sådant land. Det land inom EES vars lag ska tillämpas på tvisten bör i allmänhet också vara samma land som har domsrätt i tvisten.

Fondbolagens förening anför att artikel 37 i AIFM-direktivet endast omfattar icke EES-baserade AIF-förvaltare, varför de tvister med alternativa investeringsfonder som omfattas av lagrummet endast torde kunna gälla sådana fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare och således inte av EES-baserade AIF-förvaltare. Enligt regeringens bedömning torde emellertid såväl icke EES-baserade AIF-förvaltare som icke EES-baserade alternativa investeringsfonder omfattas av regeln.

Detta med anledning av att någon begränsning i fråga om vilka icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som avses inte framgår av artikeln och att behovet av investerarskydd torde vara detsamma vid en talan mellan investeraren och fonden som vid en talan mellan investeraren och AIF-förvaltaren.

Kommissionen har på sin webbplats kommenterat hur medlemsstaterna enligt kommissionens uppfattning bör genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. Kommissionen anför att medlemsstaterna får bestämma lämplig jurisdiktion med beaktande av de relevanta internationella privaträttsliga instrumenten. I princip kräver regeln i direktivet att en medlemsstat har domsrätt över tvisten, men inte nödvändigtvis att det rör sig om referensmedlemsstaten. Referensmedlemsstaten är det land inom EES där en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska ansöka om tillstånd (artiklarna 4.1 z och 37.5 i AIFM-direktivet). I det följande används begreppet referensland i stället för begreppet referensmedlemsstat (se avsnitt 5.3 och definitionen i nya 1 kap. 11 a § 2 lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Motsatsvis får inte medlemsstaterna, enligt kommissionens uppfattning, tillåta att den tillämpliga lagen eller de behöriga domstolarna finns i ett land utanför EU. I fråga om behöriga domstolar torde kommissionen avse att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i en medlemsstat. Med medlemsstater i EU jämställs i nu aktuellt avseende länder inom EES.

Lagval

När ett avtal har anknytning till flera olika länder måste det avgöras vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet. Lagvalet bestäms av regler inom den internationella privat- och processrätten. Frågor om lagval i privaträttsliga sammanhang regleras i den s.k. Rom I-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17

Prop. 2013/14:113

88

juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)) när det gäller avtalsförpliktelser och i den s.k. Rom II-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)) när det gäller förhållanden utanför avtalsförpliktelser (utomobligatoriska förhållanden). Dessa EU-förordningar är direkt tillämpliga.

Sådana tvister som avses i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet kan vara t.ex. en skadeståndstalan som väcks av en investerare i en alternativ investeringsfond gentemot antingen en AIF-förvaltare eller fonden. I det senare fallet förutsätts att det rör sig om en sådan fond som har bildats på associationsrättslig grund och således har rättskapacitet. Om den alternativa investeringsfonden i stället är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen [2004:46] om värdepappersfonder och prop. 2012/13:155 s. 291). Om det rör sig om en talan mot AIF-förvaltaren, och denne är en extern AIF-förvaltare som har ett avtalsförhållande med fonden, kan det förhålla sig så att det inte finns något direkt avtalsförhållande mellan AIF-förvaltaren och investeraren. I ett sådant fall är investerarens eventuella anspråk mot AIF-förvaltaren närmast av utomobligatorisk karaktär (a. prop. s. 292).

Vid genomförandet av artikel 37.13 andra stycket är således såväl Rom I-förordningen som Rom II-förordningen av intresse. Båda förordningarna har en universell tillämpning, dvs. den lag som anvisas i förordningarna ska tillämpas även om det är lagen i en icke medlemsstat (artikel 2 i Rom I-förordningen och artikel 3 i Rom II-förordningen). Det innebär att det land vars lag ska tillämpas i det enskilda fallet kan vara såväl ett land inom EES som ett land utanför EES. Förordningarna innebär att avtal om lagval som huvudregel är giltiga (artikel 3 respektive artikel 14). Ingen av förordningarna ska dock inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser på särskilda delar av respektive rättsområde (artikel 23 respektive artikel 27). Således har regeln om lagval i AIFM-direktivet företräde framför förordningarna. Det innebär alltså att det är möjligt att vid genomförandet av regeln i AIFM-direktivet föreskriva särskilda bestämmelser om lagval som har företräde framför förordningarna.

Med hänsyn till det anförda bör det tas in bestämmelser om lagval i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har företräde framför Rom I-förordningen och Rom II-förordningen. Sådana bestämmelser bör avse de delar av parternas rättsförhållande som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIFförvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. På ett rättsförhållande mellan en sådan investerare och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som har rättskapacitet och som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. I linje med synpunkterna från Fondbolagens förening saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.

Prop. 2013/14:113

89

Med rättsförhållande avses här avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser som rör en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Bestämmelserna om lagval bör således ha ett vidare tillämpningsområde än vad som följer av ordalydelsen av artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet. En sådan lydelse av bestämmelserna bedöms dock vara förenlig med AIFM-direktivet. Avsikten med artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet torde inte vara att vilken lag som är tillämplig ska ändras under ett rättsförhållande beroende på om det pågår en tvist i domstol eller inte. Begreppet ”tvist” får därför anses omfatta hela rättsförhållandet. Med anledning av Sveriges advokatsamfunds påpekanden finns det skäl att förtydliga att sakrättsliga frågor inte omfattas av bestämmelserna. Det följer av att sakrättsliga frågor, t.ex. vad avser äganderätt, avser rättsförhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan en investerare och en AIF-förvaltare eller en alternativ investeringsfond, vilket förutsätts i artikel 37.13 andra stycket AIFM-direktivet.

Det bör inte vara tillåtet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige att ingå avtal om lagval som innebär att lagen i land utanför EES ska tillämpas på ett rättsförhållande av nu aktuellt slag. Anledningen till detta är att ett sådant avtal skulle innebära att regeln i AIFM-direktivet kringgås. Ett sådant avtalsvillkor bör därför vara ogiltigt. Det finns dock ingen anledning att begränsa avtalsfriheten avseende lagval i förhållande till olika länder inom EES. Även i dessa avseenden bör bestämmelser tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Med investerare avses här en investerare i en alternativ investeringsfond.

Att begreppet referensland vad gäller AIF-förvaltare inte definieras i promemorians förslag, vilket Advokatsamfundet påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 23). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 2).

Domsrätt

Som framgår ovan reglerar artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet även under vilken stats jurisdiktion som en tvist mellan AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden och EES-baserade investerare i fonden ska avgöras. Med jurisdiktion avses vilken stat som enligt den internationella privat- och processrätten har domsrätt över tvisten, dvs. vilken stats domstolar som är behöriga i förhållande till domstolarna i andra stater. Avsikten med regeln i AIFM-direktivet är således att medlemsstaterna ska säkerställa att tvister av ifrågavarande slag kan avgöras av domstolar i ett land inom EES.

Frågor om domsrätt m.m. avseende privaträttsliga frågor i allmänhet regleras i den s.k. Bryssel I-förordningen (Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) när det gäller svarande som har hemvist i en medlemsstat i EU och i

Prop. 2013/14:113

90

Luganokonventionen (Konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [Nya Luganokonventionen, EUT L 339, 21.12.2007, s. 3, Celex 22007A1221(03)]) beträffande svarande som har hemvist i Norge, Schweiz eller i Island. Inom EU har det antagits en reviderad Bryssel Iförordning som börjar tillämpas den 10 januari 2015 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område). Förordningen i dess nuvarande lydelse och konventionen är likalydande i sak och reglerar frågor om domsrätt mellan medlemsstaterna respektive konventionsstaterna. Vid tillämpningen av förordningen bör således inte domstolarna i ett land utanför EES kunna bli behöriga att pröva en sådan tvist som avses i AIFM-direktivet. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte för att genomföra artikel 37.13 andra stycket i det avseendet.

Vid tillämpningen av Luganokonventionen kan det dock tänkas att domstolarna i Schweiz får domsrätt över en tvist av aktuellt slag, t.ex. beträffande en alternativ investeringsfond som har sitt säte där och är svarande. Schweiz är inte ett land inom EES. Det torde inte vara förenligt med AIFM-direktivet att en tvist mellan en investerare som har hemvist inom EES och t.ex. en alternativ investeringsfond enbart kan prövas av schweizisk domstol. Av Luganokonventionen följer emellertid att regler som med avseende på särskilda frågor reglerar domstols behörighet och som finns i rättsakter som utfärdats av EU:s institutioner ska behandlas på samma sätt som konventioner enligt artikel 67.1 (punkten 1 i protokoll 3 till konventionen). Om en avtalsslutande part, eller flera avtalsslutande parter gemensamt, införlivar regler i EU:s rättsakter med nationell rätt, ska dessa bestämmelser i nationell lag också behandlas på samma sätt som de konventioner som avses i artikel 67.1 (punkten 3 i protokoll 3 till konventionen). Artikel 67.1 innebär i sin tur att konventionen inte ska inverka på andra konventioner som de avtalsslutande staterna och/eller konventionsstaterna har tillträtt och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet. Enligt artikeln ska inte heller Luganokonventionen hindra sådana stater från att tillträda dessa konventioner. Innebörden av dessa regler i konventionen bedöms vara att det är möjligt att i svensk rätt, i syfte att genomföra artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet i fråga om domsrätt, införa en bestämmelse om domsrätt som gäller i stället för Luganokonventionens regler. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Till följd av artikel 67 och protokoll 3 till konventionen strider inte en sådan bestämmelse mot Sveriges åtaganden gentemot Schweiz i dess egenskap av konventionsstat.

Utanför förordningens och konventionens tillämpningsområde, tillämpas vissa av bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken analogt. Det avser frågan om svensk domstol är behörig att pröva en tvist. Det saknas förutsättningar för att i lag reglera att ett tredjelands domstolar inte ska vara behöriga att pröva en viss tvist. Den ovannämnda bestämmelsen om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör emellertid vara generellt tillämplig i förhållande till tredjeland. På så sätt uppnås det investerarskydd som eftersträvas i AIFM-direktivet även i förhållande till andra länder utanför EES än Schweiz.

Prop. 2013/14:113

91

Artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direktivet reglerar även frågan om jurisdiktion beträffande en tvist mellan en investerare och en alternativ investeringsfond. Om fonden är bildad på kontraktsrättslig grund saknar den rättskapacitet enligt svensk rätt (jfr 4 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersfonder och a. prop. s. 291). En sådan fond kan därför inte vara part i ett tvistemål, vilket innebär att det saknas anledning att reglera frågan om domsrätt i det avseendet. För alternativa investeringsfonder som har rättskapacitet bör det emellertid tas in en bestämmelse om domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Den bör avse sådana fonder som inte är EES-baserade och som marknadsförs i Sverige. Detta förklaras av att regeln i AIFM-direktivet syftar till att undvika att vissa tvister enbart kan prövas av domstolar utanför EES. För alternativa investeringsfonder som är etablerade inom EES är redan domstolar i ett eller flera länder inom EES behöriga att pröva tvister i vilka fonden är svarande. Beträffande icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som inte marknadsförs i Sverige saknas det skäl att föreskriva svensk domsrätt. Om däremot en icke EES-baserad alternativ investeringsfond marknadsförs i Sverige, bör det av investerarskyddsskäl finnas svensk domsrätt. Svensk domsrätt i ett sådant fall bedöms även vara förenligt med AIFM-direktivet.

Sammantaget bör det tas in en bestämmelse om svensk domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder beträffande dels icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, dels alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. Som

Fondbolagens förening påtalar saknas det anledning att i bestämmelsen beröra förvaltning som sker i Sverige, eftersom en alternativ investeringsfond som förvaltas i Sverige inte kan vara icke EES-baserad.

Om svensk domsrätt föreligger och någon behörig domstol inte finns enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken, bör Stockholms tingsrätt vara reservforum.

Vidare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas in en bestämmelse om prorogationsavtal. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en alternativ investeringsfond i Sverige ingår ett avtal om att en tvist av nu aktuellt slag ska avgöras av en domstol i ett land utanför EES, bör avtalet vara ogiltigt.

Delgivning

En icke EES-baserad AIF-förvaltare ska utse en rättslig representant som är etablerad i referenslandet (artikel 37.7 b och c i AIFM-direktivet). Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, vara förvaltarens kontaktperson för investerare, för Esma och för behörig myndighet vad gäller den verksamhet för vilken AIF-förvaltaren har tillstånd.

I syfte att underlätta för investerare att väcka talan mot en icke EESbaserad AIF-förvaltare bör det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder anges att delgivning med förvaltaren får ske genom dennes rättsliga representant. I annat fall kan det för en investerare vara förenat med praktiska problem att väcka en sådan talan. Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen (2010:1932).

Prop. 2013/14:113

92

Att begreppet rättslig representant inte definieras i promemorians förslag, vilket Sveriges advokatsamfund påpekar, beror på att en sådan definition finns i utredningens betänkande (bilaga 3, 1 kap. 11 § 25). I förevarande proposition föreslås i avsnitt 5.3 att en motsvarande definition ska införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (1 kap. 11 a § 3).

5.11 Behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål

Regeringens bedömning: Reglerna i artikel 37.13 första stycket i

AIFM-direktivet, som gäller tillämplig lag och behörig domstol beträffande tvister mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet, kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.

Utredningen berör inte frågorna om behörig domstol och tillämplig lag i förvaltningsmål.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att det bör övervägas att justera förslaget så att detta bättre motsvarar direktivets lydelse och bättre stämmer överens med svenskt juridiskt språkbruk. Enligt

Advokatsamfundet syftar möjligen artikel 37.13 första stycket i AIFMdirektivet på situationer där en AIF-förvaltare har överklagat ett beslut av tillsynsmyndigheten. Övriga remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inte något att erinra mot det.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt AIFM-direktivet ska eventuella ”tvister” mellan AIF-förvaltaren och behörig myndighet i referenslandet avgöras i enlighet med lagstiftningen i referenslandet och under dess jurisdiktion (artikel 37.13 första stycket). I detta sammanhang torde inte med tvister avses civilrättsliga tvister (tvistemål), till skillnad från de tvister som behandlas i avsnitt 5.10. Det som torde avses är, vilket även Sveriges advokatsamfund anför, förvaltningsärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet och förvaltningsmål som handläggs vid allmän förvaltningsdomstol. Med anledning av Advokatsamfundets synpunkter finns det anledning att understryka att första och andra styckena i artikel 37.13 i AIFM-direktivet avser olika saker och att förslaget till nya 8 kap. 32 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder inte syftar till att genomföra det första stycket i artikeln.

Av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att Finansinspektionens beslut enligt lagen i allmänhet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I praktiken är det Förvaltningsrätten i Stockholm som prövar sådana överklaganden. Även beslut som avser en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland enligt de bestämmelser som nu föreslås kommer att kunna överklagas på samma sätt. Det saknas därför anledning att överväga några lagstiftningsåtgärder beträffande behörig domstol i dessa frågor. Om svensk förvaltningsdomstol är behörig att pröva ett mål om sådana frågor ska svensk rätt, huvudsakligen lagen om förvaltare av alternativa investe-

Prop. 2013/14:113

93

ringsfonder, tillämpas. Det krävs således inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra artikel 37.13 första stycket i AIFM-direktivet.

Prop. 2013/14:113

94

6 Upphävandet av vissa bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om icke EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla. Hänvisningarna till bestämmelserna som upphävs tas bort.

Tillstånd för marknadsföring till icke-professionella investerare får, som ett minimikrav, ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorias förslag krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i tredjeland och Finansinspektionen vid marknadsföring till icke-professionella investerare av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Esma ska inom tre år efter ikraftträdandet av en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit, enligt vilken reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet om EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder ska börja tillämpas, göra en utvärdering och ta ställning till om medlemsstaternas nationella bestämmelser för sådana förvaltare och fonder bör upphöra att gälla, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68, se även prop. 2012/13:155 s. 362 ff. och 1035). Om Esma kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att de bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFMdirektivet blir den enda möjligheten för sådan verksamhet inom EU, ska

Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter, genom att anta en delegerad rättsakt, besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFMdirektivet ska upphöra att gälla (artiklarna 66.4 och 68.6).

För att genomföra dessa regler i svensk rätt bör nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer (se avsnitt 9). I 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§ samt 15 kap. 1 och 2 §§ samma lag finns hänvisningar till de bestämmelser som upphävs. I 13 kap. 13 § samma lag finns även en hänvisning till artikel 42 i AIFMdirektivet, som ska upphöra att tillämpas. Dessa hänvisningar bör således tas bort.

Prop. 2013/14:113

95

Från den tidpunkt då 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphör att gälla kommer den enda möjligheten för marknadsföring till professionella investerare inom EES av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder vara att uppfylla kraven i de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, se avsnitt 5. Vid marknadsföring till icke-professionella investerare måste åtminstone kraven för marknadsföring till professionella investerare vara uppfyllda. Därutöver gäller oförändrat för marknadsföring till ickeprofessionella investerare i Sverige att fonden ska uppfylla kraven i 4 kap. 2 § första stycket samma lag eller att andelarna eller aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden.

Länderna inom EES får enligt AIFM-direktivet ställa upp högre krav i fråga om marknadsföring till icke-professionella investerare än dem som gäller för marknadsföring till professionella investerare (artikel 43). För marknadsföring till icke-professionella investerare krävs således för det första att kraven för marknadsföring till professionella investerare är uppfyllda. Till följd av att det för marknadsföring till icke-professionella investerare krävs att den alternativa investeringsfonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige måste AIF-förvaltaren ha ett sådant tillstånd som avses i AIFM-direktivet. En förutsättning för det är att de krav som gäller för tillstånd enligt direktivet ska vara uppfyllda (artikel 37.7). De krav som anges i direktivet föreslås införas i bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, se avsnitt 5. Det innebär att hänvisningarna till 5 kap. 5 § andra stycket och 10 § inte behöver ersättas med nya bestämmelser som anger dessa krav. Till skillnad från promemorians förslag anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att ställa upp ett särskilt krav på att det ska finnas samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad och Finansinspektionen vid marknadsföring av sådana fonder till icke-professionella investerare. För att en sådan fond ska få marknadsföras till professionella investerare inom EES krävs att det finns samarbetsarrangemang mellan tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad och behörig myndighet i AIF-förvaltarens hemland eller referensland (artiklarna 35.3 och 40.2 i AIFM-direktivet). Sådana samarbetsarrangemang bör vara tillräckliga för att tillgodose behoven av samarbete mellan berörda myndigheter även vid marknadsföring till icke-professionella investerare.

I propositionen behandlas inte frågan om huruvida de ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås bör föranleda några ändringar i andra lagar. Skälet för det är den osäkerhet som råder kring om och när de föreslagna nya bestämmelserna ska träda i kraft. Frågan om behovet av lagändringar med anledning av ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att övervägas i ett annat sammanhang.

Prop. 2013/14:113

96

7 Övriga ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

7.1 Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare

Regeringens förslag: En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet, får efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till vissa icke-professionella investerare i

Sverige.

Tillstånd ska ges om förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet med undantag för vissa krav avseende förvaringsinstitut, om det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter avseende övervakning av systemrisker och under förutsättning att det land där fonden är etablerad inte är upptaget i FATF:s förteckning över icke samarbetsvilliga länder.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som i sitt hemland är registrerade eller har tillstånd som avses i

AIFM-direktivet får, efter tillstånd från Finansinspektionen, marknadsföra riskkapitalfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare enligt 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se prop. 2012/13:155 s. 249 ff.).

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får efter underrättelse enligt 5 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan tillstånd enligt 5 kap. 7 § samma lag, marknadsföra andelar eller aktier i EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Sådant tillstånd krävs emellertid för utländska EES-baserade AIF-förvaltare som endast är registrerade i hemlandet även för marknadsföring till professionella investerare här i landet. Vidare krävs tillstånd för samtliga utländska EES-baserade AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till s.k. semi-professionella investerare (se a. prop. s. 249 ff.). I 5 kap. 7 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är det således fråga om dels två kategorier av AIF-förvaltare, dels två kategorier av investerare. Lydelsen av första stycket i paragrafen bör därför justeras så att det på ett tydligare sätt framgår när det endast krävs underrättelse och när det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra en riskkapitalfond till investerare i Sverige.

Också i 5 kap. 7 § andra stycket finns det skäl att justera lydelsen och förtydliga de krav som ska vara uppfyllda om den alternativa investe-

Prop. 2013/14:113

97

ringsfonden inte är EES-baserad. Samma krav ska således gälla för en utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare (se 4 kap. 5 § tredje stycket och a. prop. s. 249 ff.).

7.2 Ingripanden mot icke EES-baserade AIFförvaltare

Regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, får Finansinspektionen vidta samma åtgärder som mot en svensk AIF-förvaltare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, har Finansinspektionen enligt 14 kap. 22 § den lagen samma möjligheter att ingripa som mot en svensk AIFförvaltare.

Av förarbetena till sistnämnda paragraf framgår att avsikten är att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare ska kunna vidtas mot en förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt den lagen (se prop. 2012/13:155 s. 378 och 513).

En AIF-förvaltare från ett land utanför EES kan emellertid driva verksamhet med stöd av tillstånd även enligt andra paragrafer i 5 kap. än 10 §. Genom den felaktiga hänvisningen till 5 kap. 10 § i 14 kap. 22 § har tillämpningsområdet för sistnämnda paragraf således blivit snävare än det som är avsett. Härvid kan även jämföras med motsvarande bestämmelser om ingripande i fråga om utländska EES-baserade AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige och de hänvisningar till 5 kap. som finns där (se 14 kap. 19–21 §§). Hänvisningen i 14 kap. 22 § bör därför ändras så att den avser 5 kap. och inte bara 10 § i det kapitlet. Finansinspektionen får därmed möjlighet att ingripa oavsett enligt vilken paragraf i 5 kap. lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd att driva verksamhet i Sverige.

Prop. 2013/14:113

98

8 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska gälla även för filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

AIF-förvaltare ska anses som utomstående i bestämmelserna om grundläggande åtgärder för kundkännedom i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser ska inte gälla för AIFförvaltare som har hemvist

– inom EES, – i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta.

AIF-förvaltare får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

AIF-förvaltare ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet) har i svensk rätt genomförts i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se prop. 2008/09:70, bet. 2008/09:JuU13, rskr. 2008/09:163).

I samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes det i 1 kap. 2 § 19 nämnda lag en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (se SFS 2013:580 samt prop. 2012/13:155 s. 146 f. och 538). Därigenom omfattas AIF-förvaltare, i likhet med andra finansiella företag, av regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I tredje penningtvättsdirektivet definieras begreppet finansiellt institut i artikel 3.2. I led d i den uppräkning som finns i punkten 2 anges företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till

Prop. 2013/14:113

99

försäljning. Motsvarande bestämmelse i svensk rätt är 1 kap. 2 § 7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som avser fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (jfr prop. 2008/09:70 s. 59, 66 och 180).

I definitionen av finansiellt institut i tredje penningtvättsdirektivet finns det inte någon hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (UCITS-direktivet). Det framstår därför som att även andra företag för kollektiva investeringar än sådana som omfattas av UCITS-direktivet inbegrips i definitionen av finansiellt institut. I AIFM-direktivet definieras en alternativ investeringsfond som ett företag för kollektiva investeringar (artikel 4.1 a). Som nämnts ovan infördes därför i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt i 1 kap. 2 § 19 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism en hänvisning till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I flera av bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns hänvisningar till fondverksamhet som avses i 1 kap. 2 § 7 lagen om värdepappersfonder (se 1 kap. 4 §, 2 kap. 4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 §). Det bör därför övervägas om det i de bestämmelserna bör införas hänvisningar även till förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 2 § 19.

I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter, som överlämnades till riksdagen den 26 februari 2014, föreslås även ändringar i flera av de nu aktuella bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De ändringarna berörs dock inte i förevarande proposition.

Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller enligt 1 kap. 4 § i fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7 och 17 även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. Den paragrafen genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, vilken innebär att som finansiella institut ska även avses inom EES belägna filialer till finansiella institut som avses i leden a–e med huvudkontor inom eller utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 182). Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör i enlighet med detta omfatta även en filial i Sverige till en utländsk AIFförvaltare som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I förstnämnda lag bör det därför i 1 kap. 4 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

I 2 kap. 3 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom. Enligt tredje stycket får en verksamhetsutövare även förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkännedom som har utförts av vissa utomstående, om verksamhetsutövaren på begäran och utan dröjsmål kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat. I 2 kap. 4 § anges vad som avses med utomstående i 3 §. Bestämmelserna i 2 kap. 4 §, som omfattar bl.a. verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5– 7 och 17, genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, i vilken det anges att de som avses är de institut och företag som anges i artikel 2 och

Prop. 2013/14:113

100

motsvarande institut och personer i tredjeland (se prop. 2008/09:70 s. 188). I artikel 2 anges att direktivet ska vara tillämpligt bl.a. på kreditinstitut och finansiella institut. I enlighet med den bedömning som görs ovan när det gäller hur begreppet finansiella institut bör förstås i tredje penningtvättsdirektivet, bör en sådan utomstående som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism även kunna vara någon som driver förvaltning av alternativa investeringsfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför i 2 kap. 4 § införas hänvisningar till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Från kraven på åtgärder för grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser görs det flera undantag i 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Genom en hänvisning i 2 kap. 5 § 2 till 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 undantas bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Det undantaget gäller både verksamhetsutövare som hör hemma inom EES och verksamhetsutövare som hör hemma i ett land utanför EES, om landet har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem i tredje penningtvättsdirektivet och det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs. Genom 2 kap. 5 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism har artikel 11 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.). Enligt artikel 11.1 ska de institut och personer som omfattas av direktivet inte vara underkastade de krav som anges i angivna artiklar, om kunden är ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som omfattas av det direktivet eller ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut i ett tredjeland som fastställer krav som motsvarar dem som fastställs i direktivet och vars överensstämmelse med dessa krav är föremål för tillsyn. Det innebär att det även i 2 kap. 5 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Enligt 2 kap. 12 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar i 2 kap. samma lag även beträffande sina filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte det landets lag hindrar detta. I 2 kap. 12 § har artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.). Enligt artikel 31.1 ska de kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av det direktivet vid sina filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer i förekommande fall tillämpa åtgärder som är minst likvärdiga med dem som anges i direktivet i fråga om kundkontroll och bevarande av uppgifter. Om tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämpning av sådana likvärdiga åtgärder, ska de berörda kreditinstituten och finansiella instituten underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om detta. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det därför även i 2 kap. 12 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får enligt 2 kap.

Prop. 2013/14:113

101

14 § samma lag inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Sistnämnda paragraf genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt och gäller bl.a. den som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder (se prop. 2008/09:70 s. 196). Enligt artikel 6 ska kreditinstitut och finansiella institut förbjudas att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. I likhet med ett fondbolag får en AIF-förvaltare, efter tillstånd av Finansinspektionen, ta emot medel med redovisningsskyldighet (se 7 kap. 1 § första stycket 2 respektive 3 kap. 2 § andra stycket 2). Förbudet mot att föra anonyma konton bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför i 2 kap. 14 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism införas en hänvisning även till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Enligt 3 kap. 7 § lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska en verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 samma lag ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Paragrafen, som omfattar bl.a. verksamhetsutövare som driver fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder, genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet i svensk rätt (se prop. 2008/09:70 s. 199). Enligt artikel 32 ska kreditinstitut och finansiella institut inrätta system som gör det möjligt för dem att på förfrågningar från myndigheter snabbt och fullständigt lämna upplysningar om huruvida de har eller under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med specificerade fysiska eller juridiska personer och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Skyldigheten att ha ett sådant system bör därför gälla även i verksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör det även i 3 kap. 7 § införas en hänvisning till 1 kap. 2 § 19 samma lag.

Prop. 2013/14:113

102

9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna för icke EES-baserade

AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, såvitt gäller marknadsföring till professionella investerare, ska upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs när dessa bestämmelser upphävs ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa ickeprofessionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare, ska träda i kraft den 1 augusti 2014.

Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser krävs inte.

Utredningen lämnar inte något förslag om ikraftträdande av lagändringarna. Utredningen lämnar dock ett beredningsunderlag för hur artiklarna 35 och 37–41 ska genomföras (bilaga 3 till betänkandet) i ett nytt lagstiftningsärende vid en senare tidpunkt (se avsnitt 5). Utredningen föreslår att ett tillstånd till marknadsföring motsvarande det som numera följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska gälla fram till dagen för upphörande av artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet. Om AIF-förvaltaren före dess har lämnat in en underrättelse eller en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt de föreslagna bestämmelserna om marknadsföringspass, ska ett tillstånd enligt de äldre bestämmelserna enligt utredningens förslag gälla även för tiden fram till dess att Finansinspektionen har prövat underrättelsen respektive ansökan enligt de nya bestämmelserna.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorians förslag anges att ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism samt ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som innebär förtydligande i bestämmelserna om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och vissa icke-professionella investerare och rättelse i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare ska träda i kraft den 1 juli 2014.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Prop. 2013/14:113

103

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Reglerna i AIFM-direktivet

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen innehåller dock inte några bestämmelser som genomför de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskridande verksamhet avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37–41). Förslag till hur de reglerna ska genomföras i svensk rätt finns i avsnitt 5.

Enligt AIFM-direktivet skulle medlemsstaterna senast den 22 juli 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra det direktivet (artikel 66.1). Dessa lagar och andra författningar ska tillämpas fr.o.m. den 22 juli 2013 (artikel 66.2). Det finns emellertid ett undantag från detta. De lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra artiklarna 35 och 37–41 behöver nämligen inte träda i kraft före det datum som anges i den delegerade rättsakt som ska antas av kommissionen med stöd av artikel 67.6. För dessa artiklar gäller således en villkorad och senarelagd tillämpning.

I AIFM-direktivet finns särskilda regler av intresse för tillämpningen av artiklarna 35 och 37–41 (artikel 67). Reglerna innebär bl.a. att kommissionen ska anta den delegerade rättsakten under vissa förutsättningar och i rättsakten ”närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och 37– 41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater”. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot den delegerade rättsakten inom tre månader, om inte denna period förlängs (artikel 58). Såvida inte någon sådan invändning görs inom föreskriven tid, kommer således den delegerade rättsakten innebära att medlemsstaterna ska ha genomfört artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet senast vid ett visst datum.

Före det att den ovannämnda delegerade rättsakten antas, ska Esma senast den 22 juli 2015 ha gjort en utvärdering av hur de gällande nationella bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet har fungerat (artikel 67.1–67.4). De bestämmelser som avses här är dels de som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet, dels de som genomför reglerna om förvaltningspass och marknadsföringspass i artiklarna 32 och 33 i direktivet. Utvärderingen ska bl.a. avse frågor om investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens och övervakning av systemrisker. Den gäller såväl EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder som icke EES-baserade AIF-förvaltare och fonder. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder är det fråga om en utvärdering av medlemsstaternas nationella regler, i motsats till de harmoniserade tredjelandsregler som omfattas av den senarelagda tidpunkten för tillämpning.

Inom tre år efter ikraftträdandet av nämnda delegerade rättsakt ska Esma göra en ny utvärdering och då ta ställning till medlemsstaternas nationella bestämmelser för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dvs. de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 (artikel 68). Om Esma då kommer fram till att det utifrån vissa angivna aspekter inte finns några väsentliga hinder mot att bestämmelserna upphör att gälla och att reglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet blir den enda möjligheten för så-

Prop. 2013/14:113

104

dan verksamhet inom EU, ska Esma avge ett positivt yttrande (artikel 68.4). Kommissionen ska i sådant fall därefter besluta om och när de nationella bestämmelserna som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla, genom att anta en delegerad rättsakt (artiklarna 66.4 och 68.6).

De nya bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

Till följd av den i AIFM-direktivet angivna ordningen och det förhållandet att någon delegerad rättsakt enligt artiklarna 66.3 och 67.6 inte har antagits, är det inte möjligt att ange ett visst datum för ikraftträdandet av de lagändringar som föreslås i avsnitt 5. Lagändringarna bör i stället träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr 8 kap. 5 § 1 regeringsformen). Därigenom har regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträdandet av lagändringarna till det datum som anges i den kommande delegerade rättsakten. När den delegerade rättsakten väl har antagits kommer det sannolikt inte att finnas tid vare sig för att ta fram en lagrådsremiss och en proposition i frågan eller för riksdagsbehandlingen av propositionen. För frågan om ikraftträdandet av lagändringarna har det givetvis också betydelse om Europaparlamentet eller rådet kommer att göra någon invändning mot den delegerade rättsakten.

Upphävandet av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIFförvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

Under en övergångsperiod som pågår från det att den första delegerade rättsakten har antagits till dess att kommissionen, enligt artiklarna 66.4 och 68.6, har antagit en andra delegerad rättsakt genom vilken de nationella bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 ska upphävas, kommer två parallella regelverk att gälla. Således kommer de nu gällande bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§) att tillämpas parallellt med de nya bestämmelserna om EU-pass som föreslås i avsnitt 5. Det gäller bestämmelserna om tillståndskrav för dels icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring, dels marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och vissa alternativa investeringsfonder som är matarfonder vars mottagarfonder eller vars förvaltare inte är EES-baserade.

De lagändringar om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i beredningsunderlaget till AIF-förvaltarutredningens betänkande (SOU 2012:67, se bilaga 3 till betänkandet) syftar till att genomföra de harmoniserade tredjelandsreglerna i artiklarna 35 och 37–41 i AIFMdirektivet och därigenom ge icke EES-baserade AIF-förvaltare tillträde till hela EES. Direktivet uppställer i dessa avseenden andra krav än vad som följer av 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör därför inte vara förenligt med AIFM-direktivet att tillåta att marknadsföring eller förvaltning får ske inom hela EES enbart på den grunden att ett tillstånd enligt dessa nationella bestämmelser i lagen finns sedan tidigare, inte ens under tiden till dess att ett ärende har avgjorts slutligt.

En AIF-förvaltare som önskar utnyttja de bestämmelser om förvaltnings- och marknadsföringspass som föreslås i avsnitt 5 bör i stället

Prop. 2013/14:113

105

tillämpa dem. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har rätt att driva verksamhet enligt de nya bestämmelserna, måste verksamheten upphöra. Detsamma gäller svenska och utländska EES-baserade AIFförvaltare som har marknadsfört icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av 4 kap. 8 § eller 5 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. De nya bestämmelserna kommer att träda i kraft i god tid före det att de äldre bestämmelserna upphävs. Således behövs det inte några övergångsbestämmelser.

Den andra delegerade rättsakten enligt artiklarna 66.4 och 68.6 kan tidigast antas 2018. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har vidtagit de lagstiftningsåtgärder som krävs för att genomföra AIFMdirektivet i dess helhet, bör regeringen bemyndigas att föreskriva när de nu gällande bestämmelserna om tredjelandssituationer i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla, se avsnitt 6. Således bör 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer. De följdändringar som krävs i denna lag när dessa bestämmelser upphör att gälla bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bestämmelserna om utländska AIF-förvaltares marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder till professionella och icke-professionella investerare samt om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare

Förslaget att 5 kap. 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ändras innebär ett förtydligande av första stycket samt en komplettering i andra stycket, se avsnitt 7.1.

Förslaget att hänvisningen i 14 kap. 22 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till 5 kap. 10 § samma lag ska ändras utgör en rättelse, se avsnitt 7.2. Genom rättelsen blir tillämpningsområdet för 14 kap. 22 § det avsedda.

Den nya lydelsen av paragraferna bör därför kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen bör således träda i kraft den 1 augusti 2014.

Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Förslagen om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts

i

samband med att

AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. I prop. 2013/14:107 Viss kreditgivning till konsumenter föreslås också ändringar i samma paragrafer som i förevarande proposition. De lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Ändringarna i förevarande proposition bör dock inte träda i kraft samma dag. De lagändringarna bör därför i stället träda i kraft den 1 augusti 2014.

Prop. 2013/14:113

106

10 Förslagets konsekvenser

10.1 Allmänt

När det gäller konsekvenser av genomförandet av AIFM-direktivet och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder hänvisas till förarbetena till den lagen (prop. 2012/13:155 s. 409 ff.). Förslagen i propositionen bedöms inte innebära några ytterligare konsekvenser, utöver vad som anges nedan.

Enligt Finansinspektionen finns det i dag endast två svenska bolag som har tillstånd att driva verksamhet som AIF-förvaltare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt övergångsbestämmelserna till den lagen behöver ansökan om tillstånd nämligen ske senast den 22 juli 2014.

Förslagen i propositionen innebär att bestämmelser införs i lag i syfte att fullt ut genomföra AIFM-direktivet i svensk rätt. Någon alternativ lösning finns därför inte. Om Sverige inte gör nödvändiga ändringar är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Detta gäller oavsett om det är tidigast 2015 respektive 2018 som kommissionen kommer att ta ställning till om man ska anta sådana delegerade akter som innebär att de nu aktuella reglerna i AIFMdirektivet ska börja att tillämpas respektive upphöra att gälla och lagändringarna därmed ska träda i kraft och, i så fall, när de ska träda i kraft (se avsnitt 9).

Vad gäller konsekvenser för domstolarna påtalar Kammarrätten i

Stockholm i sitt remissyttrande över promemorian Kompletterade bestämmelser för AIF-förvaltare att införandet av omfattande och komplex näringsrättslig reglering på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter och nya verksamheter att ingripa mot, medfört ett ökat antal överklaganden av Finansinspektionens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Kammarrätten anser därför att det är viktigt att domstolarna ges tillräckliga resurser för att handlägga den ökade måltillströmningen och för utbildning avseende finansmarknadsområdets olika lagstiftningar. Även Förvaltningsrätten i Stockholm tar i sitt remissvar upp frågan om resurser till domstolarna. Regeringen avser att följa frågan. Domstolsverket har i anledning av förslaget om nya bestämmelser om lagval och domsrätt framfört att förslaget kan innebära ökade kostnader för Sveriges domstolar om tvister väcks vid allmän domstol.

Som påtalats i promemorian Kompletterande bestämmelser för AIFförvaltare får dock antas att antalet tvistemål om frågor anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att vara mycket begränsat under de närmast kommande åren.

Prop. 2013/14:113

107

10.2 Möjligheten till EU-pass för icke EES-baserade AIF-förvaltare och EES-baserade eller icke EES-baserade alternativa investeringsfonder

10.2.1 EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder

Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass även för marknadsföring av andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare berör både svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.

Med stöd av EU-passet kommer en EES-baserad AIF-förvaltare att få möjlighet att marknadsföra sådana fonder utan något krav på tillstånd i varje land inom EES där fonderna marknadsförs. Marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder med stöd av EU-pass (artikel 35 i AIFM-direktivet) innebär att ytterligare krav blir tillämpliga på AIF-förvaltaren i förhållande till de krav som gäller vid marknadsföring utan stöd av EU-pass (artikel 34). Däremot kommer ordningen med EU-pass och möjligheten till gränsöverskridande marknadsföring utan EU-pass enligt nuvarande nationella regler att existera parallellt, i vart fall fram till 2018, och en AIF-förvaltare kan således välja på vilket sätt den gränsöverskridande verksamheten ska utföras.

Engångskostnaden för att upprätta en ansökan om tillstånd för marknadsföring av en alternativ investeringsfond har enligt tidigare beräkningar uppskattats till 13 000–26 000 kronor (se a. prop. s. 421). Avgiften för Finansinspektionens prövning av ansökan om tillstånd att marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige är i dag 16 000 kronor (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Avgiften för en underrättelse från en svensk AIF-förvaltare om marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES är i dag 7 000 kronor enligt samma förordning. Med utgångspunkt i dessa kostnader och avgifter torde förslaget medföra en minskad engångskostnad för varje sådan alternativ investeringsfond som marknadsförs. Den totala kostnadsminskningen blir naturligtvis beroende av i hur många olika länder inom EES som en AIF-förvaltare marknadsför en icke EES-baserad fond och storleken på de avgifter som i dag tas ut i de berörda länderna.

Det kommer att bli enklare för svenska AIF-förvaltare och utländska EES-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i olika länder inom EES när det får ske med stöd av EU-pass och inte längre kräver tillstånd i varje land där marknadsföringen ska ske. Det torde innebära att professionella investerare kan få tillgång till ett ökat utbud av sådana investeringsfonder att investera i. Investerarskyddet upprätthålls genom de harmoniserade krav som ställs upp för att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond med stöd av EU-pass. Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller

Prop. 2013/14:113

108

de ytterligare krav som en AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.

Finansinspektionens verksamhet finansieras via anslag på statsbudgeten och genom de avgifter som tas ut av berörda företag för prövning av ansökningar och anmälningar. Finansinspektionen tar ut årliga avgifter av de företag som står under inspektionens tillsyn (se förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet). De avgifterna redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som inspektionen tar ut för prövning av ansökningar och anmälningar disponeras av inspektionen och ska täcka inspektionens kostnader för den verksamheten. EU-passet innebär att det inte längre kommer att krävas tillstånd av Finansinspektionen för att en AIFförvaltare som har tillstånd enligt AIFM-direktivet i ett annat land inom EES ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i Sverige. AIF-förvaltaren måste dock till den behöriga myndigheten i sitt hemland ge in en underrättelse om sådan marknadsföring. Det är den myndigheten som ska pröva om AIF-förvaltaren uppfyller kraven i AIFM-direktivet för att få marknadsföra fonden. Om så är fallet ska myndigheten överlämna underrättelsen och ett intyg om detta till Finansinspektionen. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att ta ut avgifter för underrättelser som överlämnas av behöriga myndigheter i andra länder inom EES. Finansinspektionens arbetsbelastning bedöms inte öka i någon påtaglig utsträckning med anledning av sådana underrättelser. Om kostnader för detta eller andra merkostnader skulle uppstå till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.2.2 Icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

Förslaget i propositionen enligt vilket det införs EU-pass för icke EESbaserade AIF-förvaltare berör dels sådana förvaltares marknadsföring av andelar eller aktier i EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare, dels sådana förvaltares förvaltning av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES än förvaltarens referensland, se avsnitt 5. Bestämmelserna om sådan marknadsföring och förvaltning kommer emellertid att träda i kraft tidigast 2015, se avsnitt 9.

När AIFM-direktivet genomfördes använde sig Sverige av den möjlighet som direktivet ger länderna inom EES att tillåta att icke EES-baserade AIF-förvaltare marknadsför andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som de förvaltar till investerare på landets eget territorium (se prop. 2012/13:155 s. 368). Detta innebär att nuvarande bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ger icke EES-baserade AIF-förvaltare möjlighet att få tillstånd att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige om de uppfyller krav som i många avseenden överensstämmer helt eller delvis med dem i förslaget.

Prop. 2013/14:113

109

Konsekvenserna av förslaget bedöms bli i det närmaste desamma som beträffande förslaget om EU-pass för EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, se avsnitt 10.2.1.

Förslaget innebär inte någon ändring i sak när det gäller de ytterligare krav som en icke EES-baserad AIF-förvaltare måste uppfylla för att få marknadsföra andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige, se avsnitt 5.

10.2.3 Särskilt om lagval och behörig domstol

Till följd av förslaget att ta in bestämmelser om lagval och domsrätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (8 kap. 32–36 §§) kommer svensk lag att tillämpas på vissa tvister mellan investerare som har hemvist inom EES och dels icke EES-baserade AIF-förvaltare, dels icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige. För att så ska ske förutsätts i det första fallet att AIF-förvaltaren har Sverige som referensland och det i andra fallet att den förvaltare som förvaltar den alternativa investeringsfonden har Sverige som hemland eller referensland. Att svensk lag tillämpas på tvister som har anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd.

Genom förslaget kommer det inte vara möjligt att avtala om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på en tvist av aktuellt slag. Det bör också kunna medföra ett starkare investerarskydd. De konsekvenser som bestämmelserna om lagval medför är emellertid ytterst en effekt av reglerna i AIFM-direktivet.

Även det förhållandet att svenska domstolar ska vara behöriga att ta upp vissa tvister med anknytning till Sverige bör medföra ett starkare investerarskydd, särskilt för icke-professionella investerare. Detsamma gäller begränsningen av möjligheterna till avtal om att en viss domstol ska vara behörig att pröva en tvist (prorogationsavtal). Det förhållandet att svensk domsrätt ska gälla för mål som annars inte skulle kunna prövas av svensk domstol kan givetvis innebära ökade kostnader för Sveriges Domstolar om tvister av aktuellt slag väcks vid allmän domstol. Det gäller särskilt för Stockholms tingsrätt, som är reservforum enligt 8 kap. 34 §. Antalet tvistemål om frågor med anknytning till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder får dock antas vara mycket begränsat under de närmast kommande åren. Om merkostnader ändå skulle uppstå till följd av förslagen, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.3 Upphävande av nuvarande bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder

Förslaget om att upphäva vissa av de nuvarande bestämmelserna som avser dels EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder, dels icke EES-baserade AIF-förvaltare och

Prop. 2013/14:113

110

alternativa investeringsfonder oavsett om det är EES-baserade eller inte (4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder) innebär att sådana AIF-förvaltare inte längre kommer att få driva verksamhet i Sverige med stöd av de bestämmelserna. Dessa AIF-förvaltare kommer i stället att behöva uppfylla kraven i de bestämmelser som föreslås träda i kraft tidigast 2015, se avsnitten 5, 9 och 10.2.1. De bestämmelserna innebär dock en samtidigt en möjlighet även för icke EES-baserade AIF-förvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra alternativa investeringsfonder och för EES-baserade AIFförvaltare att med stöd av EU-pass marknadsföra icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Förslaget kan således medföra negativa konsekvenser för dessa AIFförvaltare genom att de behöver ansöka om nytt tillstånd eller lämna in en underrättelse beträffande marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Avgiften för prövning av ansökan om tillstånd enligt 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är i dag 16 000 kronor (se förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Därtill kommer kostnaden för att upprätta en ansökan om marknadsföring, se avsnitt 10.2.1.

Enligt den bedömning som redovisas i avsnitt 10.2.1 torde professionella investerare kunna komma att få tillgång till ett ökat utbud av investeringsfonder att investera i när det tidigast 2015 kommer att finnas EU-pass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EESbaserade alternativa investeringsfonder. Det finns emellertid risk för att de ytterligare högre krav som ställs upp i de bestämmelserna jämfört med de nuvarande kan få motsatt effekt. I nuläget är det dock svårt att göra någon bedömning av vilken den samlade effekten kommer att bli i detta avseende.

De avgifter som Finansinspektionen kommer att ta ut av AIF-förvaltare för prövning av ärenden som avser nya tillstånd eller underrättelser om marknadsföring ska täcka inspektionens kostnader, se avsnitt 10.2.1. Om merkostnader trots det skulle uppstå för Finansinspektionen till följd av förslaget, ska de hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

10.4 Övriga förslag till ändringar i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

I övrigt innebär förslagen i propositionen endast att en felaktighet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder rättas och några förtydliganden görs, se avsnitt 7.

I bestämmelsen om utländska EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446) görs dels ett förtydligande, dels en komplettering. Kompletteringen innebär att det anges att samma krav ska gälla för en utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. Förtydligandena innebär att några nya hänvisningar införs.

Prop. 2013/14:113

111

Rättelsen i bestämmelserna om ingripande innebär att Finansinspektionen får samma möjligheter att ingripa mot en icke EES-baserad AIFförvaltare oavsett vilket slags tillstånd förvaltaren har för att driva sin verksamhet i Sverige.

10.5 Ändringarna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Förslagen om ändringar i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism avser ändringar som borde ha gjorts redan i samband med att AIFM-direktivet genomfördes i svensk rätt, se avsnitt 8. Genom förslagen omfattas även förvaltning av alternativa investeringsfonder vid filial i Sverige till utländska AIF-förvaltare av lagen. En svensk AIFförvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES. Förslagen innebär även att AIF-förvaltare får möjlighet att förlita sig på åtgärder som har utförts av vissa utomstående för att uppnå kundkännedom samt att de inte behöver uppfylla vissa krav när det gäller kundkännedom och fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser. AIF-förvaltare förbjuds att ha anonyma konton. Vidare måste en AIF-förvaltare ha ett system för att kunna besvara förfrågningar. Förslaget om förbud mot anonyma konton bedöms inte få några praktiska konsekvenser. Övriga förslag bedöms sammantaget inte medföra några påtagliga konsekvenser eller innebära någon ökad administrativ börda för AIF-förvaltare, Finansinspektionen och övriga berörda.

Prop. 2013/14:113

112

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 4 §

I paragrafen, som genomför artikel 3.2 f i tredje penningtvättsdirektivet, klargörs att lagen, i fråga om angivna verksamheter, ska tillämpas även på filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet (se prop. 2008/09:70 s. 182).

Av den hänvisning till 2 § 19 som införs följer att lagen är tillämplig också på filialer i Sverige till utländska AIF-förvaltare.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 4 §

Av paragrafen, som genomför artikel 16 i tredje penningtvättsdirektivet, framgår vilka utomstående som en verksamhetsutövare får förlita sig på för att utföra åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 188).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs följer att bestämmelserna är tillämpliga också på AIF-förvaltare.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 5 §

Paragrafen, som genomför artikel 11.1, 11.2 a–c och 11.5 a–d i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller undantag från skyldigheten att vidta åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom (se prop. 2008/09:70 s. 189 ff.).

I praktiken är det fråga om ett förenklat förfarande i situationer som karakteriseras av att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg. Åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom enligt 3 § behöver därför inte utföras.

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i punkten 2 följer att undantaget är tillämpligt också på AIF-förvaltare.

Enligt led a får undantaget tillämpas på verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 som har hemvist inom EES. I led b krävs att sådana verksamhetsutövare som hör hemma utanför EES ska omfattas av tillsyn för fullgörande av krav motsvarande dem som anges i tredje penningtvättsdirektivet för att omfattas av undantaget.

Om verksamhetsutövaren bedömer att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism av något skäl är hög i ett fall som omfattas av undantaget i paragrafen, ska skärpta åtgärder enligt 6 § under alla förhållanden vidtas.

Trots undantaget i paragrafen ska verksamhetsutövaren alltid vidta de åtgärder för kundkännedom som krävs för att kunna uppfylla övriga förpliktelser i lagen, t.ex. enligt 11 § och 3 kap. 1 §. Givetvis ska tillräck-

Prop. 2013/14:113

113

ligt med information alltid inhämtas för att kunna pröva om något av undantagen är tillämpligt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom (se 8 kap. 1 § 3). Finansinspektionen får enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism meddela sådana föreskrifter (18 § första stycket 3).

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 12 §

Paragrafen, som genomför artikel 31.1 och 31.3 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att verksamhetsutövare ska tillämpa bestämmelserna i förevarande kapitel även beträffande filialer och dotterföretag i länder utanför EES (se prop. 2008/09:70 s. 195 f.).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i första stycket följer att AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar även beträffande filialer och majoritetsägda dotterföretag i länder utanför EES, om inte lagen i det landet förbjuder detta. Förevarande lag är inte direkt tillämplig på dessa filialer utan skyldigheten ligger på den AIF-förvaltare som har en filial i tredjeland att se till att filialen tillämpar regler som motsvarar de svenska.

Uttrycket dotterföretag är inte definierat i tredje penningtvättsdirektivet, men ansluter sig för svenskt vidkommande till definitionen av dotterföretag i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Det faktum att dotterföretaget ska vara majoritetsägt innebär att verksamhetsutövaren ska inneha mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, som utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20, skriftligen underrättas om åtgärder enligt första stycket förhindras. Underrättelse bör göras utan dröjsmål vid den tidpunkt då verksamhetsutövaren fått kännedom om att åtgärder som avses i första stycket inte kan tillämpas.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

2 kap. 14 §

Paragrafen, som genomför artikel 6 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller ett förbud för kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker (se prop. 2008/09:70 s. 196). Förbudet omfattar alla slags konton och förbudet mot anonymitet gäller i förhållande till behöriga myndigheter.

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att förbudet gäller också för AIF-förvaltare. En AIF-förvaltare har enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder möjlighet att få tillstånd att ta emot medel med redovisningsskyldighet.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

Prop. 2013/14:113

114

3 kap. 7 §

Paragrafen, som genomför artikel 32 i tredje penningtvättsdirektivet, innehåller krav på att en verksamhetsutövare ska ha ett system för att besvara förfrågningar (se prop. 2008/09:70 s. 199).

Av den hänvisning till 1 kap. 2 § 19 som införs i paragrafen följer att skyldigheten att ha ett sådant system gäller också för AIF-förvaltare.

Av paragrafen följer att fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–20 ska inrätta system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Detta innebär inte något krav på att inrätta elektroniska system. I stället får verksamhetsutövare med hänsyn till den egna verksamhetens art och omfattning anpassa system och rutiner utifrån kraven, dvs. att snabbt och fullständigt lämna upplysningar om viss affärsförbindelse. Paragrafen omfattar inte enstaka transaktioner som inte är att karaktärisera som en affärsförbindelse enligt definitionen i förevarande lag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

5 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

I första stycket införs ett tillägg beträffande underrättelse enligt 3 §.

Fondbolagens förening påtalar att paragrafen enligt gällande lydelse omfattar AIF-förvaltare med tillstånd som avses i AIFM-direktivet som marknadsför riskkapitalfonder till professionella investerare, vilket redan regleras i 3 §. Tillägget innebär således endast ett förtydligande. Tillstånd krävs emellertid för AIF-förvaltare som endast är registrerade (jfr 2 kap. beträffande svenska AIF-förvaltare). Vidare krävs tillstånd för samtliga

AIF-förvaltare beträffande marknadsföring till sådana icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket (s.k. semi-professionella investerare, se a. prop. a. s.). Därför görs ett tillägg också om att ett tillstånd från Finansinspektionen krävs i sådana fall.

I andra stycket anges de krav som ställs upp för marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond. Genom andra meningen, som är ny, görs en anpassning till det som gäller enligt 4 kap. 5 § tredje stycket andra meningen om en svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska få tillstånd för att marknadsföra en sådan alternativ investeringsfond. Samma krav gäller således för en utländsk EESbaserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet som för en svensk AIF-förvaltare. För en utländsk EESbaserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet gäller 3 § även för marknadsföring av en sådan

Prop. 2013/14:113

115

alternativ investeringsfond som avses i paragrafen, om marknadsföringen ska ske endast till professionella investerare i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

14 kap. 22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot utländska AIFförvaltare som inte är etablerade inom EES.

I första stycket ersätts hänvisningen till 5 kap. 10 § med en hänvisning till hela 5 kap.

Paragrafen innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en AIF-förvaltare från ett land utanför EES som driver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt 5 kap. (se även prop. 2012/13:155 s. 513 f.). En icke EES-baserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10, 11 eller 12 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. 1 §

Av paragrafen framgår lagens innehåll och disposition.

Andra stycket ändras med anledning av att rubriken till 5 kap. får en ny lydelse och det i lagen införs ett nytt kapitel, 5 a kap., med bestämmelser om referensland för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Ändringen i den sista strecksatsen är av enbart redaktionell art.

1 kap. 6 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 q i AIFM-direktivet såvitt avser icke EES-baserade AIF-förvaltare.

Av 6 § följer att med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. Enligt paragrafen ska för en icke EES-baserad AIF-förvaltare hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2. Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

1 kap. 8 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 r iv–vi i AIFM-direktivet.

Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även en icke EESbaserad AIF-förvaltare kan driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av paragrafen följer att med en sådan AIF-förvaltares värdland avses ett land inom EES, annat än

Prop. 2013/14:113

116

referenslandet, i vilket förvaltaren driver verksamhet med stöd av passet. En definition av begreppet referensland finns i 11 a § 2.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

1 kap. 11 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 4.1 j iv och v, 4.1 u samt 4.1 z i AIFM-direktivet.

I punkten 1 definieras begreppet etablerad när det gäller rättsliga representanter. Rättslig representant definieras i punkten 3.

I punkten 2 definieras en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland.

Bestämmelser om hur referensland ska fastställas finns i 5 a kap. En icke EES-baserad AIF-förvaltare som avser att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten i referenslandet. Två av villkoren som måste vara uppfyllda för att tillstånd ska få ges är att det har fastställts ett referensland för förvaltaren och att det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren i referenslandet (se 5 kap. 10 b § första stycket 1 och 2). Den rättslige representanten kan vara antingen en juridisk eller en fysisk person och den ska vara etablerad i referenslandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

1 kap. 12 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

I andra stycket införs hänvisningar till 5 a kap. samt 8 kap. 28 och 30– 36 §§. Det innebär att beträffande icke EES-baserade AIF-förvaltare är även bestämmelserna om referensland i 5 a kap. samt om lagval och domsrätt i 8 kap. 32–36 §§ tillämpliga, om förvaltaren väljer att driva verksamhet inom EES med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspass. Av 8 kap. 28, 30 och 31 §§ följer att för utländska EESbaserade AIF-förvaltare är bestämmelserna om skadeståndsansvar tillämpliga när de förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige.

4 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av utländska EES-baserade motsvarigheter till specialfonder till icke-professionella investerare i Sverige.

I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för tillstånd enligt paragrafen om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Ändringen är en följd av dels att de krav som nu finns i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena, dels att det införs en ny 8 a §.

En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som

Prop. 2013/14:113

117

väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.

Ändringen är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. Det innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 8 § eller underrättelse enligt nya 8 a §. I 8 § genomförs artikel 36 i AIFMdirektivet och i 8 a § genomförs artikel 35.2 första stycket i direktivet (se även författningskommentarerna till de paragraferna).

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare i Sverige.

Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 § och innebär att kraven i första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket flyttas till 8 § andra och tredje styckena. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till 2 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§.

Ändringarna motsvarar dem som görs i 2 §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till en särskild kategori av icke-professionella investerare i Sverige som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder. De fonder som avses är riskkapitalfonder (se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringarna i tredje stycket första meningen är en följd av att de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som nu finns i 3 § första stycket 3 och 4 flyttas till 8 § andra stycket 2 och 3. Det innebär inte någon ändring i sak beträffande de minimikrav som måste vara uppfyllda för att en AIFförvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § ska få tillstånd för marknadsföring av sådana fonder enligt paragrafen.

Ändringen i tredje stycket andra meningen är en följd dels av de särskilda krav för tillstånd till marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som finns i 3 § första stycket 1 och andra stycket flyttas till 8 § andra stycket 1 och tredje stycket, dels av att det införs en ny 8 a §. En AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd för marknadsföring som avses i tredje stycket kan välja att uppfylla kraven i

Prop. 2013/14:113

118

antingen 8 eller 8 a §. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 8 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 8 a § även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 8 a § första stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige.

Ändringen i tredje stycket är en följd av att det införs en ny 8 a §, där det finns ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 8 §

Paragrafen, som genomför artikel 36.1 i AIFM-direktivet, innehåller bestämmelser om svenska AIF-förvaltares marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige.

I andra stycket och nya tredje stycket införs de krav för tillstånd som nu följer av hänvisningen till 3 §. Detta innebär inte någon ändring i sak.

Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 8 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket samt 35.3 första stycket i AIFM-direktivet.

En svensk AIF-förvaltare som förvaltar en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får enligt första stycket marknadsföra fonden till professionella investerare i Sverige efter underrättelse till Finansinspektionen. Detsamma gäller även en EES-baserad matarfond vars mottagarfond eller dess förvaltare inte är EES-baserad. Något särskilt tillstånd krävs således inte för sådan marknadsföring. Paragrafen innebär att det införs marknadsföringspass även beträffande sådana icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder. I 9 § anges vad en underrättelse om marknadsföring ska innehålla. Bestämmelser om Finansinspektionens handläggning finns i 10 §. Av 10 § andra stycket följer att marknadsföringen får påbörjas tidigast när inspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta. En AIF-förvaltare är enligt 11 § skyldig att skriftligen anmäla väsentliga ändringar av uppgifter som har lämnats i en underrättelse.

I andra stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske. Kraven motsvarar delvis dem som gäller för tillstånd enligt 8 §. I paragrafen finns det dock inte något undantag för kraven beträffande förvaringsinstitut i 9 kap. som motsvarar det i 8 § tredje stycket. Det innebär att AIF-förvaltaren måste uppfylla samtliga

Prop. 2013/14:113

119

krav enligt lagen och andra författningar som reglerar verksamheten för att marknadsföring ska få ske enligt paragrafen.

Enligt punkten 1 ska det finnas lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land utanför EES där den alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad. Till skillnad från de samarbetsarrangemang som krävs enligt 8 § andra stycket 2 får arrangemangen inte vara begränsade till att avse endast övervakning av systemrisker.

Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). Om den alternativa investeringsfonden är en matarfond, gäller kravet även det land där mottagarfonden är etablerad och det land där mottagarfondens förvaltare är etablerad. FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.

Av punkten 3 följer att det vid marknadsföring med marknadsföringspass också krävs att det mellan Sverige och det berörda landet utanför EES ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.

Av hänvisningen i tredje stycket följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar marknadsföring till ickeprofessionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 9 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.2 andra stycket och 35.3 andra stycket samt bilaga III till AIFM-direktivet.

I paragrafen anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIFförvaltare enligt 6 eller 8 a § ska lämna till Finansinspektionen innan marknadsföring av en alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får påbörjas.

Ändringen innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 10 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.3 och 35.4 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet när en underrättelse enligt 9 § har lämnats in till Finansinspektionen.

Ändringen i första stycket innebär endast att det införs en hänvisning även till underrättelse om marknadsföring enligt nya 8 a §. För en kommentar hänvisas till författningskommentaren till den paragrafen.

Prop. 2013/14:113

120

Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om att marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond får påbörjas i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 kap. 11 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.4 och 35.10 fjärde stycket i AIFMdirektivet.

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att skriftligen anmäla väsentliga ändringar i förhållande till de uppgifter som har lämnats i en underrättelse om marknadsföring eller en ansökan om tillstånd eller innehållet i de handlingar som ska bifogas en sådan underrättelse eller ansökan. Anmälningsskyldigheten omfattar även underrättelser enligt nya 8 a §.

Enligt tredje stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen informera Esma om inspektionen finner att en ändring ska godtas om den innebär att en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att ytterligare sådana fonder ska marknadsföras med stöd av marknadsföringspass.

Fjärde stycket motsvarar tidigare tredje stycket och är oförändrat.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 3 §

Paragrafen genomför artiklarna 32.1 första stycket, 32.4 första stycket samt 35.1 och 35.4 andra stycket i AIFM-direktivet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige. Ändringarna i första stycket innebär att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder och matarfonder vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad. Som en följd av detta upphävs 4 §.

Överväganden finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare i Sverige.

Ändringen i andra stycket är föranledd av att det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. En EES-baserad AIF-förvaltare får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige efter antingen tillstånd enligt 5 § eller enligt underrättelse enligt 3 § första stycket 2 (se även författningskommentarerna till de paragraferna).

Detta innebär att en AIF-förvaltare som ansöker om tillstånd enligt paragrafen för marknadsföring som avses i andra stycket kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 § eller 3 § första stycket 2. För tillstånd enligt paragrafen krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att

Prop. 2013/14:113

121

uppfylla kraven i den paragrafen. Däremot måste den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i 3 § första stycket 2 även ha lämnat in en sådan underrättelse om marknadsföring som avses i 3 § andra stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringen i andra stycket är föranledd av att EES-baserade AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som de förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES än hemlandet. Den nuvarande möjligheten att ansöka om tillstånd i varje land där marknadsföring ska ske kvarstår dock. Det innebär att AIF-förvaltaren får möjlighet att marknadsföra en sådan fond till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd eller efter underrättelse enligt 3 § (se även författningskommentaren till 3 §). En AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland som ansöker om tillstånd enligt paragrafen kan välja att uppfylla kraven i antingen 5 eller 3 §. För tillstånd krävs att kraven för marknadsföring till professionella investerare i någon av de båda paragraferna är uppfyllda. Det krävs dock inte något tillstånd även enligt 5 § för den AIF-förvaltare som väljer att uppfylla kraven i den paragrafen. För en sådan AIF-förvaltare gäller emellertid enligt tredje stycket även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En AIF-förvaltare som är registrerad har inte något marknadsföringspass. För att en sådan AIF-förvaltare ska få marknadsföra en alternativ investeringsfond krävs det enligt fjärde stycket tillstånd, oavsett om marknadsföringen ska ske till professionella investerare eller ickeprofessionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

5 kap. 10 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.1, artikel 37.2 delvis, artikel 37.5 första stycket samt artiklarna 39.1, 40.1 och 41.1 i AIFM-direktivet och innehåller bestämmelser om tillstånd för icke EES-baserade AIFförvaltare.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får i dag marknadsföra EESbaserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder i Sverige endast efter tillstånd av Finansinspektionen. När också icke EESbaserade AIF-förvaltare får vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIF-förvaltare innebär det inte bara rättigheter utan även skyldigheter.

Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har tillstånd som avses i AIFM-direktivet får, efter underrättelse till behörig myndighet, förvalta och marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder, och därmed också sådana fonder som hör hemma i Sverige.

Prop. 2013/14:113

122

Ett sådant tillstånd innebär också att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare inom EES.

Enligt andra stycket ska tillstånd sökas i AIF-förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2. Om Sverige är förvaltarens referensland, ska förvaltaren ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Det är enbart behörig myndighet i en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland som får bevilja tillstånd som avses i paragrafen. Bestämmelser om förutsättningar för tillstånd och om ansökan om tillstånd finns i 10 b och 10 c §§.

Av tredje stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte kan få tillstånd för förvaltning av en specialfond.

Av fjärde stycket framgår att för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt andra stycket gäller lagen i tillämpliga delar. Således gäller t.ex. inte 2 kap. om registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden och 12 kap. särskilt om specialfonder. Stycket motsvarar 10 e § i lagråderemissens förslag och har i enlighet med vad Lagrådet har anfört flyttats till förevarande paragraf. Enligt Lagrådet borde bestämmelsen kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Regeringen anser att bestämmelsen bör behållas för att det tydligt ska framgå att lagen ska tillämpas även i delar som inte uttryckligen tar sikte på icke EES-baserade AIF-förvaltare. Bestämmelsen kompletterar således 1 kap. 12 § andra stycket avseende lagens tillämpningsområde när det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare (se även författningskommentaren till den paragrafen).

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 b §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.2 delvis, artikel 37.3, 37.5 andra stycket och artikel 37.7 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen anges förutsättningarna för tillstånd för icke EES-baserade AIFförvaltare enligt 10 a § andra stycket. Förutsättningarna överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för att en EES-baserad AIF-förvaltare ska få motsvarande tillstånd.

I första stycket anges vad som krävs för att en icke EES-baserad AIFförvaltare ska få tillstånd enligt 10 a § andra stycket.

Enligt punkten 1 ska Sverige ha fastställts som AIF-förvaltarens referensland enligt 5 a kap. En definition av begreppet referensland finns i 1 kap. 11 a § 2.

Kravet i punkten 2 innebär att AIF-förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant som är etablerad i Sverige. En definition av begreppet rättslig representant finns i 1 kap. 11 a § 3. Den rättsliga representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt inom EES och all formell skriftväxling mellan Finansinspektionen och AIF-förvaltaren samt mellan investerare och AIF-förvaltaren ska ske genom den rättsliga representanten. Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-förvaltaren, fullgöra

Prop. 2013/14:113

123

funktionen för regelefterlevnad avseende förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder som utförs enligt denna lag.

I punkten 3 finns krav på att det mellan Finansinspektionen, behöriga myndigheter för berörda EES-baserade alternativa investeringsfonder och tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren är etablerad ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Punkten har ändrats i förhållande till lagrådsremissen. Ändringen har gjorts med anledning av att det efter det att lagrådsremissen beslutades har uppmärksammats att artikel 37.7 första stycket d i AIFM-direktivet innehåller en felaktighet i den svenska språkversionen. Där hänvisas nämligen till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade alternativa investeringsfonden är etablerad trots att det i de engelska, franska och tyska språkversionerna hänvisas till tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad. Med hänsyn till att artikel 37 rör tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare är det rimligt att det är tillsynsmyndigheten i det land där den icke EES-baserade AIF-förvaltaren, inte den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden, är etablerad, ska vara den myndighet med vilken det ska finnas lämpliga samarbetsarrangemang. Som Lagrådet har påpekat bör samarbetsarrangemangen med en tillsynsmyndighet i ett land utanför EES möjliggöra för Finansinspektionen att göra en välgrundad bedömning av om huruvida kraven för tillstånd är uppfyllda i samband med tillståndsgivning avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare.

Enligt punkten 10 ska tillstånd ges bara om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet. Bestämmelser om i vilken omfattning denna lag gäller för en icke EESbaserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket finns i fjärde stycket samma paragraf. Se även författningskommentaren till den paragrafen.

Andra stycket innebär att AIF-förvaltaren kan få undantag från kravet att följa någon bestämmelse som avses i första stycket 10. Undantag får dock medges bara om efterlevnad av en bestämmelse skulle vara oförenlig med efterlevnad av en tvingande bestämmelse som gäller för förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden i det land där de är etablerade.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 c §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.8 första stycket i AIFMdirektivet. I paragrafen anges vad en ansökan om tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska innehålla.

Av första stycket 1 följer att AIF-förvaltaren i ansökan ska lämna en motivering av valet av referensland. Bestämmelser om hur referensland ska bestämmas finns i 5 a kap.

Enligt punkten 2 ska en ansökan, i tillämpliga fall, innehålla en förteckning över de bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIF-förvaltaren eller den icke EES-baserade alternativa investeringsfond som ska marknadsföras (se 10 b § andra stycket). Enligt punkten 3 ska ansökan innehålla ett skriftligt intyg som

Prop. 2013/14:113

124

innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdig med de bestämmelser i denna lag som AIFförvaltaren angett i förteckningen enligt punkten 2. Till ansökan ska bifogas ett rättsutlåtande som styrker detta. Av rättsutlåtandet ska det även framgå regleringssyftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas av de likvärdiga reglerna i den tvingande lagstiftningen som gäller för AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden. Av det skriftliga intyget ska det också framgå hur AIF-förvaltaren följer reglerna i den tvingande lagstiftningen.

Enligt punkten 4 ska en ansökan innehålla namn på och plats där förvaltarens rättsliga representant är etablerad. I 1 kap. 11 a § 1 och 3 finns definitioner av vad som avses med etablerad när det gäller en rättslig representant och av begreppet rättslig representant.

I övrigt ska en ansökan om tillstånd, enligt punkten 5, innehålla samma uppgifter och handlingar som en ansökan om tillstånd för svenska AIFförvaltare. Dock får dessa uppgifter och handlingar, enligt andra stycket, begränsas till att enbart gälla de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att marknadsföra inom EES.

Av tredje stycket följer att för underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. För att en ansökan ska anses vara fullständig ska den dock, utöver det som anges i 3 kap. 8 § andra stycket, även innehålla de uppgifter som anges i första stycket 1–4. Detta innebär att den tidsfrist för Finansinspektionens tillståndsprövning som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte börjar löpa förrän även de uppgifterna har getts in.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 d §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.9 första, tredje, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. I paragrafen anges det förfarande som ska följas om Finansinspektionen avser att medge undantag med stöd av 10 b § andra stycket när tillstånd ges till en AIF-förvaltare.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera Esma om inspektionen har för avsikt att ge tillstånd med stöd av undantaget i 10 b § andra stycket. Esma ska ge råd till Finansinspektionen om huruvida villkoren för ett sådant undantag bör anses vara uppfyllda.

Av andra stycket följer att tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket inte ska löpa under den tid som Esma gör sin granskning. Enligt det lagrummet ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in skriftligen underrätta AIF-förvaltaren om sitt beslut i tillståndsfrågan. Om det finns särskilda skäl, får tiden för tillståndsprövningen förlängas med högst tre månader.

För det fall Finansinspektionen inte avser att följa Esmas råd, ska inspektionen, enligt tredje stycket, informera Esma om detta. Finansinspektionen ska även informera behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIF-förvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond.

Prop. 2013/14:113

125

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

5 kap. 10 e §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 i AIFM-direktivet delvis. Enligt paragrafen får en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 §.

Enligt andra stycket får AIF-förvaltaren inleda verksamheten i Sverige när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att underrättelse om verksamheten och intyg har lämnats till Finansinspektionen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 10 f §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1 delvis och artikel 41.5 i AIFM-direktivet. Verksamheten får, enligt första stycket, drivas genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial här i landet eller genom att förvaltaren utför sina tjänster från det land där den är etablerad. Av hänvisningen till 4 kap. 6 § följer att AIF-förvaltaren är skyldig att fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till icke-professionella investerare. Skyldigheten gäller dock inte om marknadsföring till icke-professionella investerare är tillåten enligt det som anges i punkterna 1 och 2.

I andra stycket anges de bestämmelser i lagen som ska tillämpas på verksamhet som AIF-förvaltaren driver i Sverige genom en filial. Det är de bestämmelser som genomför artiklarna 12 och 14 i AIFM-direktivet i svensk rätt (se bilaga 11). Enligt artikel 45.2 i AIFM-direktivet ska nämligen den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdland övervaka förvaltarens efterlevnad av artiklarna 12 och 14 i direktivet när förvaltaren förvaltar eller marknadsför alternativa investeringsfonder genom en filial i värdlandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 10 g §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.2, 39.3 och 39.9 i AIFMdirektivet.

Enligt första stycket ska en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra en EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska

Prop. 2013/14:113

126

Finansinspektionen informera både Esma och, i tillämpliga fall, berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 10 h §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.1 och 39.4 i AIFM-direktivet.

Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen.

Underrättelseförfarandet sker i sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIF-förvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 10 i §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 delvis samt artikel 40.2 första stycket, 40.3, 40.4 och 40.10 i AIFM-direktivet. Paragrafen innebär att en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter underrättelse till Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

I första stycket anges de krav som måste vara uppfyllda för att sådan marknadsföring ska få ske. Dessa krav motsvarar i huvudsak dem som ska vara uppfyllda för att en svensk AIF-förvaltare ska få marknadsföra en icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige (se 4 kap. 8 a § andra stycket).

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare. Finansinspektionen ska emellertid även lämna information om förvaltarens marknadsföring till Esma. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera Esma.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 10 j §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1 i AIFM-direktivet delvis.

Paragrafen innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES än Sverige som referensland och som med stöd av marknadsföringspass avser att marknadsföra en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet får inleda verksamheten när behörig myndighet i referenslandet

Prop. 2013/14:113

127

har meddelat AIF-förvaltaren att en underrättelse och ett intyg har lämnats till Finansinspektionen.

Underrättelseförfarandet sker i ett sådant fall i AIF-förvaltarens referensland. Detta motsvarar det som gäller då en EES-baserad AIFförvaltare ska marknadsföra EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare här i landet (se 3 §).

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige.

Ändringen är föranledd av det införs marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare. Det innebär att en sådan AIFförvaltare får möjlighet att marknadsföra alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige antingen efter tillstånd enligt 10 § eller efter underrättelse enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentaren till de paragraferna). För marknadsföring till ickeprofessionella investerare gäller dock krav på tillstånd.

Det nuvarande slutledet i inledningen av paragrafen och slutledet i punkten 1 flyttas till punkten 3 a, som är ny. Det innebär inte någon ändring i sak i förhållande till gällande rätt. En AIF-förvaltare som uppfyller de krav som anges i 10 § och som driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad kan således få tillstånd enligt förevarande paragraf, under förutsättning att övriga krav är uppfyllda. För att tillstånd ska få ges måste kraven för tillstånd enligt 10 § vara uppfyllda. Förvaltaren behöver däremot inte ha tillstånd också enligt 10 §. Även en AIF-förvaltare som med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § kan få tillstånd enligt förevarande paragraf genom kravet i punkten 3 b. Det är också i det fallet en förutsättning för tillstånd att även övriga krav i paragrafen är uppfyllda.

Övervägandena finns i avsnitt 5.7

5 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till ickeprofessionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringen har samma syfte som den som görs i 11 §. Tillstånd enligt paragrafen får ges bara om en AIF-förvaltare antingen uppfyller de krav som anges i 10 § för att tillstånd ska få ges enligt den paragrafen eller med stöd av marknadsföringspass får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige enligt 10 g, 10 h, 10 i eller 10 j § (se även författningskommentarerna till de paragraferna).

Prop. 2013/14:113

128

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Tillägget i tredje stycket innebär inte någon ändring i sak. Det som anges i 9 § om väsentliga ändringar gäller även fortsättningsvis de icke EES-baserade AIF-förvaltare som utan marknadsföringspass marknadsför alternativa investeringsfonder med stöd av tillstånd enligt 10, 11 eller 12 §. För sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som använder sig av marknadsföringspass följer skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar av 10 g och 10 i §§ när Sverige är förvaltarens referensland. Om AIFförvaltaren har ett annat land inom EES som referensland, regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landets regler (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).

Överväganden finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 14 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.1–41.3 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om förvaltningspass för icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland.

Av första stycket följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket, avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. AIF-förvaltaren får enbart förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES, om förvaltarens tillstånd omfattar förvaltning av fonder av det aktuella slaget.

I andra och tredje styckena anges de uppgifter som en underrättelse ska innehålla om verksamheten ska drivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige respektive genom en filial i värdlandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 15 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 41.4 och 41.6 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om underrättelseförfarandet för en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas samma bestämmelser som för svenska AIF-förvaltare som avser att förvalta en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om den icke EESbaserade AIF-förvaltarens gränsöverskridande verksamhet.

I andra stycket finns en hänvisning till 16 kap. 2 § andra–fjärde styckena. Hänvisningen innebär att möjligheten att begära en förklaring

Prop. 2013/14:113

129

gäller även i ärende om underrättelse för filialverksamhet avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

5 kap. 16 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 39.4 första stycket i AIFMdirektivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

5 kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket och 40.5 första stycket i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland för marknadsföring av icke EES-baserade alternativa investeringsfonder.

Av paragrafen följer att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket, efter att ha underrättat Finansinspektionen, får marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES. Bestämmelser om underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning finns i 18 §.

För sådan marknadsföring krävs enligt punkten 1 att det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga arrangemang för samarbete som säkerställer ett effektivt informationsutbyte och gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med AIFM-direktivet.

Kravet i punkten 2 innebär i praktiken att det land där den alternativa investeringsfonden är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF). FATF bildades 1989 och är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org.

Av punkten 3 följer att det därutöver krävs att det mellan Sverige, det land utanför EES där fonden är etablerad och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras ska finnas en överenskommelse om informationsutbyte i skatteärenden som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal. Avtalet ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

Prop. 2013/14:113

130

Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

5 kap. 18 §

Paragrafen, som är ny, genomför artiklarna 39.4 andra stycket, 39.5, 39.6, 39.9, 40.5 andra stycket, 40.6, 40.7 och 40.10 i AIFM-direktivet. I paragrafen finns bestämmelser om vad en underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning.

I första stycket anges vad som ska ingå i den underrättelse som en AIFförvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 16 eller 17 § innan förvaltaren får inleda marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Det innebär att innehållet motsvarar det i en underrättelse som en svensk AIF-förvaltare ska lämna innan den får inleda marknadsföring av en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (6 kap. 3 §).

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas, enligt andra stycket, samma bestämmelser som för svenska AIFförvaltare som avser att marknadsföra en alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES. Finansinspektionen ska emellertid även informera Esma om att den icke EES-baserade AIF-förvaltarens marknadsföring av fonden får påbörjas. Om en ändring innebär att ytterligare alternativa investeringsfonder ska marknadsföras eller om vissa fonder inte längre ska marknadsföras, ska Finansinspektionen informera både Esma och berörda behöriga myndigheter i AIF-förvaltarens värdland.

Övervägandena finns i avsnitten 5.6 och 5.7.

5 a kap. 1 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket a, c ii, d, g ii och h i AIFM-direktivet.

I paragrafen anges de kriterier utifrån vilka Sverige ska fastställas som referensland. I angivna situationer saknar AIF-förvaltaren helt valmöjlighet avseende vilket land inom EES som ska vara förvaltarens referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 2 §

Paragrafen, som är ny, innebär att Sverige även i andra fall än de som anges i 1 § får utses till referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 3 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket b i AIFMdirektivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2013/14:113

131

5 a kap. 4 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket c i i AIFMdirektivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 5 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket e i AIFMdirektivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda. Enligt punkten 2 får Sverige utses till referensland om fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oavsett i vilket land som fonden har tillstånd eller är registrerad.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 6 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket f i AIFMdirektivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om Sverige är ett av de länder inom EES där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond ska marknadsföras till professionella investerare.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 7 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 första stycket g i i AIFMdirektivet.

Paragrafen innebär att Sverige får utses till referensland om kraven i antingen punkten 1 eller 2 är uppfyllda om samtliga fonder har tillstånd eller är registrerade i ett och samma land inom EES. För att Sverige ska få utses till referensland enligt punkten 2 behöver Sverige således inte vara det land inom EES i vilket någon fond har tillstånd eller är registrerad.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 8 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.

Enligt paragrafen ska en AIF-förvaltare begära ett beslut om referensland hos behöriga myndigheter i samtliga länder som är möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2013/14:113

132

5 a kap. 9 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.4 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.

I paragrafen anges det fall när en AIF-förvaltare själv får välja referensland. Förvaltaren måste då välja ett av de länder som avses i 8 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 10 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 andra, tredje och fjärde styckena i AIFM-direktivet.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen pröva AIF-förvaltarens val av referensland i samband med tillståndsprövningen enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.

Finansinspektionen ska enligt andra stycket underrätta Esma om inspektionen instämmer i AIF-förvaltarens val av referensland. I så fall ska Finansinspektionen lämna uppgifter om förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt information om marknadsföringsstrategin till Esma.

Av 5 kap. 10 a § fjärde stycket följer att den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket gäller även vid en tillståndsprövning enligt 5 kap. 10 a § andra stycket. Enligt tredje stycket ska dock den tidsfrist som anges i 3 kap. 8 § första stycket inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Esma till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen. Esma ska lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten mottagit en sådan underrättelse som avses i andra stycket (artikel 37.5 tredje stycket i AIFM-direktivet).

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 11 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.5 femte stycket delvis och sjätte stycket i AIFM-direktivet.

Paragrafen innebär att om Finansinspektionen föreslår att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket ska ges i strid med ett besked från Esma, ska inspektionen först underrätta Esma om det och ange sina skäl för detta. Esma ska enligt artikel 37.5 femte stycket i AIFM-direktivet offentliggöra det faktum att Finansinspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Esma får också, efter att först ha informerat Finansinspektionen, offentliggöra de skäl som inspektionen har anfört för att inte följa Esmas besked.

Finansinspektionen ska också, i tillämpliga fall, informera de behöriga myndigheterna i de länder inom EES där de alternativa investeringsfonderna ska marknadsföras och där dessa har tillstånd eller är registrerade. Finansinspektionen ska även ange sina skäl för att bevilja tillstånd i strid med Esmas besked.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Prop. 2013/14:113

133

5 a kap. 12 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFMdirektivet delvis.

Hur en AIF-förvaltares verksamhet inom EES utvecklas sedan den har inletts ska som huvudregel inte påverka fastställandet av referensland.

AIF-förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om denne avser att genomföra en ändring av marknadsföringsstrategi inom två år från det att tillstånd meddelats, om ändringen skulle ha påverkat valet av referensland om den nya marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 13 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första stycket i AIFMdirektivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.

I paragrafen anges vad en anmälan om ändring av referensland ska innehålla.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 14 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 andra, fjärde och femte styckena i AIFM-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med vad

Lagrådet har anfört.

I första stycket anges att Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering till byte av referensland enligt 13 § och underrätta Esma. Enligt artikel 37.11 tredje stycket i AIFM-direktivet ska Esma lämna sitt besked till Finansinspektionen inom en månad från det att myndigheten tagit emot underrättelsen.

Andra stycket innebär att om både Finansinspektionen och Esma godtar

AIF-förvaltarens byte av referensland, ska inspektionen meddela förvaltaren, dess ursprungliga rättsliga representant och Esma om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta det nya referenslandet och överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIFförvaltaren.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 15 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 sjätte stycket i AIFMdirektivet.

I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska agera om inspektionen avser att fatta beslut i strid med Esmas besked. Det motsvarar hur inspektionen ska agera i den situation som avses i 11 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 16 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 första stycket i AIFMdirektivet.

Prop. 2013/14:113

134

Paragrafen innebär att Finansinspektionen får rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland ska lämna en underrättelse enligt 12 § och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 14 och 15 §§ gäller i så fall i tillämpliga delar.

Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd kan återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

5 a kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.12 andra stycket i AIFMdirektivet.

Efter det att tvåårsperioden, räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet, har löpt ut har AIF-förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

6 kap. 4 a §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.1 och 35.2 första stycket i AIFM-direktivet.

Paragrafen innebär att en svensk AIF-förvaltare får möjlighet att med stöd av marknadsföringspass marknadsföra även icke EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren förvaltar till professionella investerare i andra länder inom EES.

De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att marknadsföring ska få ske framgår av punkterna 1–4. I 3 och 4 b §§ finns bestämmelser om vad som ska ingå i en underrättelse, skyldighet för förvaltaren att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse samt om Finansinspektionens handläggning.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

6 kap. 4 b §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 35.5–35.7 i AIFM-direktivet.

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar i en underrättelse enligt 4 a § och om Finansinspektionens handläggning.

Enligt första stycket gäller ett underrättelseförfarande som motsvarar det som gäller när en svensk AIF-förvaltare ska marknadsföra en EESbaserad alternativ investeringsfond i ett annat land inom EES (3, 5 och 6 §§).

Av andra stycket följer att Finansinspektionen ska informera Esma om att AIF-förvaltarens marknadsföring av en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i ett annat land än Sverige samt om vissa ändringar som AIF-förvaltaren avser att göra eller har gjort efter det att verksamheten har inletts.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Prop. 2013/14:113

135

8 kap. 28 §

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om skadeståndsansvar för AIF-förvaltare.

Ändringen i första stycket är en följd av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare får förvalta en alternativ investeringsfond inom EES enligt 5 kap. 10 a §. Hänvisningen till 5 kap. 10 a § andra stycket innebär att enbart sådana icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland och därför har tillstånd från Finansinspektionen avses.

Det som anges om hemland i första stycket 1 ska för icke EES-baserade AIF-förvaltare i stället avse referensland (1 kap. 6 a §).

8 kap. 32 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis. Paragrafen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört.

I paragrafen regleras frågor om lagval i rättsförhållanden som rör investerare som har hemvist inom EES. Om investeraren är en juridisk person är dess säte avgörande för frågan om hemvist. Det saknar betydelse om talan har väckts vid domstol eller inte och om investeraren i sådant fall är kärande eller svarande i målet. I praktiken torde det i ett tvistemål uteslutande röra sig om att investeraren är kärande. De rättsförhållanden som avses är sådana som rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Det kan t.ex. gälla en investerare som yrkar att en AIFförvaltare ska förpliktas att utge skadestånd med anledning av överträdelser av de regelverk som avses i 28 § första stycket. Även anspråk som inte grundas på ett avtalsförhållande, dvs. utomobligatoriska anspråk, omfattas i vissa fall (se avsnitt 5.10). Sakrättsliga frågor omfattas däremot inte av paragrafen, eftersom sakrätten gäller förhållandet till tredjeman i allmänhet och inte endast förhållandet mellan två parter. Vissa frågor om lagval i sakrättsliga frågor vad gäller finansiella instrument regleras i stället i 5 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) finns regler om lagval. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som har företräde framför dessa förordningar. Reglerna i förordningarna ska således inte tillämpas på sådana rättsförhållanden som avses i paragrafen (se vidare avsnitt 5.10). Vid en tillämpning av reglerna i förordningarna skulle annars lagen i ett land utanför EES kunna tillämpas om t.ex. en alternativ investeringsfond har sin ”vanliga vistelseort” i det landet (artikel 4 i Rom I-förordningen).

Första stycket gäller sådana AIF-förvaltare som inte är EES-baserade.

Vid rättsförhållanden mellan en sådan förvaltare och en investerare som har hemvist inom EES, ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas. Eftersom referenslandet alltid är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas. I 1 kap. 11 a § 2 finns en definition av referensland. Begreppet referensland är detsamma som begreppet

Prop. 2013/14:113

136

referensmedlemsstat som definieras i artikel 4.1 z i AIFM-direktivet men inbegriper även de länder inom EES som inte är medlemsstater. Fondbolagens förening efterfrågar ett klargörande om vad som ska gälla vid tvister mellan investerare med hemvist inom EES och en EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltas av en icke EES-baserad AIFförvaltare. Med anledning därav finns det skäl att erinra om att förevarande stycke är tillämpligt om det rör sig om en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett om den alternativa investeringsfonden är EESbaserad eller inte.

Andra stycket gäller sådana alternativa investeringsfonder som marknadsförs i Sverige och som inte är baserade inom EES. Eftersom alternativa investeringsfonder som har bildats på kontraktsrättslig grund ofta saknar rättskapacitet (prop. 2012/13:155 s. 291), gäller bestämmelsen i praktiken sådana fonder som är juridiska personer. En icke EES-baserad alternativ investeringsfond får marknadsföras i Sverige med stöd av marknadsföringspass. Om fonden marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas. Om det rör sig om en EES-baserad AIF-förvaltare har denne ett hemland inom EES (1 kap. 6 §). Rör det sig om en icke EESbaserad AIF-förvaltare, har denne i stället ett referensland (se den ovan berörda definitionen och artikel 37.4 i AIFM-direktivet). Eftersom referenslandet är ett land inom EES, kommer inte lagen i något land utanför EES att tillämpas på ett rättsförhållande av aktuellt slag. Det kan inte heller bli frågan om att tillämpa lagen i två olika länder på samma rättsförhållande.

Fondbolagens förening anser att det är oklart vad som avses med lagen i hemlandet. Eftersom bestämmelsen rör icke EES-baserade AIFförvaltare har enligt föreningens mening en förvaltare som omfattas av bestämmelsen sitt hemland utanför EES. Andra stycket gäller alternativa investeringsfonder som är icke EES-baserade. Dessa kan förvaltas av såväl EES-baserade som icke EES-baserade AIF-förvaltare. Som framgår av definitionen i 1 kap. 6 § syftar uttrycket ”hemlandet” på det land inom

EES där en EES-baserad AIF-förvaltare har sitt säte. En AIF-förvaltares hemland kan således inte vara ett land utanför EES. Av 1 kap. 6 a § följer att för icke EES-baserade AIF-förvaltare ska hänvisningar i lagen till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.

Tredje stycket gäller frågan om en AIF-förvaltare får ingå ett avtal om att lagen i ett visst land ska tillämpas på ett rättsförhållande av det slag som avses i paragrafen. Av bestämmelsen följer att ett sådant avtal är giltigt endast om det föreskriver att lagen i ett visst land inom EES ska tillämpas. Bestämmelsen har således en avtalsrättslig betydelse. Det åligger emellertid i allmänhet AIF-förvaltare som driver verksamhet i

Sverige att följa bestämmelserna i bl.a. 8 kap. I fråga om t.ex. svenska AIF-förvaltare kan Finansinspektionen ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förevarande lag (14 kap. 1 §). Bestämmelsen har därför även en näringsrättslig innebörd.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Prop. 2013/14:113

137

8 kap. 33 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.

Paragrafen reglerar i vilka situationer som vissa tvister om frågor som omfattas av AIFM-direktivet får tas upp av svensk domstol. För att det ska vara möjligt att väcka talan vid svensk domstol förutsätts att tvisten gäller en investerares rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond. Tvisten ska således röra sådana rättsförhållanden som avses i 32 §. Det kan t.ex. vara frågan om att investeraren väcker talan om skadestånd enligt 28 § mot en AIFförvaltare som förvaltar en alternativ investeringsfond i Sverige. Investeraren kan dock vara såväl kärande som svarande i målet. För att paragrafen ska vara tillämplig förutsätts att investerarens motpart är antingen en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.

I konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område av den 30 oktober 2007 (Luganokonventionen) finns allmänna regler om domstols behörighet m.m. Konventionen reglerar bl.a. frågor om domsrätt i förhållande till Norge, Island och Schweiz. Den aktuella paragrafen tillämpas i stället för Luganokonventionen (se avsnitt 5.10). I praktiken kan det medföra att svensk domstol är behörig att pröva en viss tvist trots att en tillämpning av Luganokonventionen skulle medföra att schweizisk domstol är behörig, t.ex. eftersom svaranden har hemvist där.

Om svensk domstol har domsrätt, bestäms vilken domstol i Sverige som ska vara behörig av allmänna bestämmelser för domstols behörighet (jfr 10 kap. rättegångsbalken).

Det som anges om alternativa investeringsfonder i paragrafen förutsätter att fonden är en juridisk person (se avsnitt 5.10).

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

8 kap. 34 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.

Enligt paragrafen är Stockholms tingsrätt reservforum i fråga om sådana tvister som avses i 33 §. Eftersom svensk domsrätt kan föreligga enligt 33 § även i de fall där svaranden har hemvist i t.ex. Schweiz, kan det förhålla sig så att någon behörig domstol enligt bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken inte finns.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

8 kap. 35 §

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.13 andra stycket i AIFMdirektivet delvis.

Paragrafen gäller avtal om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 §. Ett sådant avtalsvillkor är utan verkan. Till följd av paragrafen är det inte möjligt att kringgå regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket i AIFM-direk-

Prop. 2013/14:113

138

tivet genom att avtala om att en tvist som avses i 33 § ska prövas av domstolarna i ett land utanför EES. Se även 32 § tredje stycket och författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

8 kap. 36 §

Paragrafen, som är ny, saknar motsvarighet i AIFM-direktivet.

Av paragrafen följer att en AIF-förvaltare får delges handlingar genom förvaltarens rättsliga representant (se 1 kap. 11 a § 3 och definitionen i artikel 4.1 u i AIFM-direktivet). Det avser såväl en ansökan om stämning som andra handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932). Frågor om delgivning regleras främst i delgivningslagen. Paragrafen är avsedd att underlätta för en investerare att väcka talan mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare (se avsnitt 5.10). Även om paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet, syftar den till att regeln om domsrätt i artikel 37.13 andra stycket ska få avsedd effekt för svensk del.

Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

13 kap. 4 §

Paragrafen innebär att AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång regelbundet ska ge in information till Finansinspektionen. Paragrafen omfattar även icke EES-baserade AIF-förvaltare i den mån de marknadsför alternativa investeringsfonder i Sverige.

Ändringen innebär att skyldigheten även omfattar icke EES-baserade förvaltare som marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige.

13 kap. 13 §

Paragrafen innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Esma för tvistlösning i de fall som följer av angivna artiklar i AIFM-direktivet.

Ändringen i paragrafen är föranledd av införandet av förvaltnings- och marknadsföringspass även för icke EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder. I de angivna artiklarna anges de olika situationer när en behörig myndighet får hänskjuta en fråga som rör ett sådant EU-pass till Esma. Detta gäller t.ex. vid oenighet mellan behörig myndighet i ett land inom EES och behörig myndighet i en AIF-förvaltares referensland i fråga om huruvida förvaltaren uppfyller kraven för att få tillstånd enligt AIFM-direktivet (artikel 37.7 andra stycket). Om en sådan fråga hänskjuts till Esma, ska den hanteras enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (Esma-förordningen). Förfarandet enligt artikel 19 i Esmaförordningen innebär i korthet att Esma i första hand agerar som medlare och försöker få myndigheterna att enas om ett beslut inom en av Esma beslutad tidsfrist (artikel 19.2). Om myndigheterna inte kommer överens inom tidsfristen, kan Esma fatta ett för de berörda myndigheterna

Prop. 2013/14:113

139

bindande beslut i frågan (artikel 19.3). Om en behörig myndighet inte följer Esmas beslut, kan Esma fatta beslut som är bindande även för berört företag (artikel 19.4). Ett sådant beslut gäller före en nationell behörig myndighets beslut i samma fråga (artikel 19.5).

Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

14 kap. 4 §

I paragrafen anges när Finansinspektionen ska återkalla en AIFförvaltares tillstånd.

Första stycket 5, som är nytt, genomför artikel 37.11 femte stycket i

AIFM-direktivet delvis. Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om Sverige inte längre ska vara förvaltarens referensland. I 5 a kap. 14 § finns bestämmelser om ändring av referensland, se även författningskommentaren till den paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

14 kap. 22 §

Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i AIFM-direktivet, innebär att samma åtgärder som kan vidtas mot en svensk AIF-förvaltare kan vidtas mot en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet enligt lagen.

Andra stycket, som är nytt, genomför artikel 45.9 i AIFM-direktivet (artikel 45.7 och 45.8 i direktivet genomförs i 21 §). Stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet har anfört. Om en icke EES-baserad

AIF-förvaltare driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap., ska Finansinspektionen på motsvarande sätt som i 21 § underrätta behörig myndighet i förvaltarens referensland, om inspektionen har klara och verifierbara skäl för att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd i referenslandet enligt AIFM-direktivet. I så fall kan Finansinspektionen även vida de åtgärder som anges i 21 § andra stycket.

Tredje stycket motsvarar tidigare andra stycket och är oförändrat.

15 kap. 2 §

I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämer att meddela föreskrifter.

Ändringen i punkten 2 innebär endast en följdändring med anledning av att den bestämmelse som finns i nuvarande 4 kap. 3 § andra stycket i stället införs i 4 kap. 8 § tredje stycket, se även författningskommentaren till sistnämnda paragraf.

16 kap. 2 §

Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland. Beträffande en sådan AIF-förvaltare gäller därmed samma tidsfrister och förfaranden för prövning av en motsvarande ansökan eller underrättelse från en svensk AIF-förvaltare (jfr prop. 2012/13:155 s. 518).

Prop. 2013/14:113

140

Ikraftträdandebestämmelser

Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 35 och 37–41 i AIFM-direktivet ska börja tillämpas först efter det att kommissionen har antagit en delegerad rättsakt, vilket kan ske tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67).

Övervägandena finns i avsnitt 9.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 8 § samt 15 kap. 1 och 2 §§

I paragraferna tas hänvisningar till de bestämmelser i lagen som ska upphöra att gälla, dvs. 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§, bort. Ändringarna är således endast en följd av att dessa bestämmelser upphävs och i vissa fall ersätts av andra.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska EES-baserade AIFförvaltares marknadsföring av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

I andra stycket tas den nuvarande punkten 1 bort. Ändringen är en följd av att 5 § upphävs med anledning av att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart efter underrättelse enligt 3 §. Av samma anledning tas tredje stycket bort.

Tredje stycket motsvarar i sak nuvarande fjärde stycket. Förutsättningarna för tillstånd, som följer av hänvisningen till 5 § andra stycket 2 och 3, tas i stället in i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare i Sverige.

Ändringen i punkten 3 är en följd av att 10 § upphävs. Det innebär att marknadsföring till professionella investerare får ske enbart med stöd av marknadsföringspass. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges för marknadsföring till icke-professionella investerare är att AIFförvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Prop. 2013/14:113

141

5 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av alternativa investeringsfonder till icke-professionella investerare som avses i 4 kap. 5 § andra stycket i Sverige av sådana alternativa investeringsfonder som avses i 4 kap. 5 § första stycket (s.k. semi-professionella investerare respektive riskkapitalfonder, se prop. 2012/13:155 s. 446).

Ändringen, som är en följd av att 10 § upphävs, motsvarar ändringen i 11 §. En förutsättning för att tillstånd enligt paragrafen får ges är att AIFförvaltaren får marknadsföra den alternativa investeringsfonden till professionella investerare i Sverige. Bestämmelser om marknadsföring till professionella investerare i Sverige finns i 10 g–10 j §§ (se författningskommentarerna till de paragraferna).

Övervägandena finns i avsnitt 6.

5 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om icke EES-baserade AIF-förvaltares filialverksamhet respektive gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Ändringen i tredje stycket är en följd dels av att 10 § upphävs, dels av ändringarna i 11 och 12 §§. Skyldigheten för en AIF-förvaltare att anmäla väsentliga ändringar följer av 10 g eller 10 i § om Sverige är förvaltarens referensland, se författningskommentarerna till de paragraferna. För en AIF-förvaltare som har ett annat land inom EES som referensland regleras underrättelseförfarandet och skyldigheten att anmäla väsentliga ändringar i det landet (se författningskommentarerna till 10 h och 10 j §§).

Överväganden finns i avsnitt 6.

13 kap. 13 §

Paragrafen anger de fall när Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning.

Ändringen i paragrafen innebär att hänvisningen till artikel 42.1 i AIFM-direktivet tas bort. Eftersom artikel 42.1 inte längre ska tillämpas kommer det inte att förekomma några frågor som rör den artikeln som kan hänskjutas till Esma.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Ikraftträdandebestämmelser

Av ikraftträdandebestämmelsen följer att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Det innebär att 4 kap. 8 § samt 5 kap.5 och 10 §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska upphöra att gälla vid ikraftträdandet. Det innebär också att följdändringarna i 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska träda i kraft vid den tidpunkten.

Ikraftträdandebestämmelsen är en följd av att de bestämmelser som genomför artiklarna 36 och 42 i AIFM-direktivet ska upphöra att gälla

Prop. 2013/14:113

142

vid den tidpunkt som anges i en delegerad rättsakt som kommissionen har antagit. Rättsakten kan antas tidigast 2018 (artiklarna 66.4 och 68 i AIFM-direktivet).

Övervägandena finns i avsnitt 9.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

143

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/61/EU

av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och

2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande (

2

),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1)

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval­

tare) ansvarar för förvaltningen av en väsentlig del av

de investerade tillgångarna i unionen och står för en

betydande del av handeln på marknaderna för finansiella

instrument, och kan utöva ett betydande inflytande på de

marknader och företag som är föremål för deras investe­

ringar.

(2)

AIF-förvaltarna har i stort sett en positiv inverkan på de

marknader där de är verksamma, men de finansiella svå­

righeterna nyligen har visat att de genom sin verksamhet

också kan sprida eller förstärka risker i hela det finansi­

ella systemet. Det är svårt att hantera dessa risker effek­

tivt utan samordnade nationella svarsåtgärder. Detta di­

rektiv syftar därför till att fastställa gemensamma krav för

auktorisation av och tillsyn över AIF-förvaltare för att på

ett enhetligt sätt kunna bemöta riskerna i sammanhanget

och deras effekter på investerare och marknader inom

unionen.

(3)

Den senaste tidens svårigheter på de finansiella mark­

naderna har visat att många av de strategier som används

av AIF-förvaltare är sårbara för vissa eller flera betydande

risker med avseende på investerare, andra marknadsaktö­

rer och marknader. För att skapa en övergripande gemen­

sam ordning för tillsynen är det nödvändigt att upprätta

ett ramverk som gör det möjligt att hantera dessa risker

och samtidigt beakta hela skalan av investeringsstrategier

och tekniker som AIF-förvaltarna använder. Detta direk­

tiv bör därför vara tillämpligt på AIF-förvaltare som för­

valtar alla slag av fonder som inte omfattas av Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den

13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författ­

ningar som avser företag för kollektiva investeringar i

överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 4 ), oberoende av

hur AIF-förvaltarna rättsligt eller avtalsmässigt har anför­

trotts detta ansvar. En auktorisation enligt detta direktiv

bör inte ge AIF-förvaltare rätt att förvalta sådana fondfö­

retag som avses i direktiv 2009/65/EG.

(4)

Detta direktiv syftar till att skapa en inre marknad för

AIF-förvaltare och ett harmoniserat konsekvent ramverk

för reglering och tillsyn avseende alla AIF-förvaltares

verksamheter inom unionen, inklusive de som har sitt

säte i en medlemsstat (EU-baserade AIF-förvaltare) och

de som har sitt säte i ett tredjeland (icke EU-baserade

AIF-förvaltare). Eftersom de praktiska konsekvenser och

de möjliga svårigheter som ett harmoniserat regelverk

och en inre marknad kan ge upphov till för icke EU-

baserade AIF-förvaltare som utför förvaltnings- och/eller

marknadsföringsverksamhet inom unionen och för EU-

baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke EU-baserade

alternativa investeringsfonder (AIF-fonder), är osäkra

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/1

( 1 ) EUT C 272, 13.11.2009, s. 1.

( 2 ) EUT C 18, 19.1.2011, s. 90.

( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 november 2010 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 maj 2011. ( 4 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

144

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

och svåra att förutse på grund av att det saknas tidigare

erfarenheter på detta område, bör en översynsmekanism

inrättas. Avsikten är att ett harmoniserat system med

marknadsföringspass, efter en övergångsperiod på två

år, blir tillämpligt på icke EU-baserade AIF-förvaltare

som bedriver förvaltnings- och/eller marknadsförings­

verksamhet inom unionen och på EU-baserade AIF-för­

valtare som förvaltar icke EU-baserade AIF-fonder, sedan

en delegerad akt från kommissionen i detta avseende trätt

i kraft. Avsikten är att det harmoniserade systemet under

ytterligare en övergångsperiod på tre år existerar parallellt

med medlemsstaternas nationella system, som dock un­

derkastas vissa harmoniserade minimivillkor. Efter denna

treårsperiod med parallella system är avsikten att de na­

tionella systemen avvecklas efter det att en delegerad akt

från kommissionen om detta trätt i kraft.

(5)

Fyra år efter tidsfristen för införlivande av detta direktiv

bör kommissionen se över tillämpningen av, och tillämp­

ningsområdet för, direktivet med beaktande av direktivets

mål, och den bör bedöma huruvida unionens harmoni­

serade tillvägagångssätt har förorsakat någon större be­

stående marknadsstörning och huruvida detta direktiv

fungerar effektivt mot bakgrund av den inre marknadens

principer och principen om likvärdiga förutsättningar.

(6)

Tillämpningsområdet för detta direktiv bör begränsas till

enheter som förvaltar AIF-fonder såsom normal verksam­

het, oavsett om AIF-fonderna är av öppen eller sluten

typ, vilken rättslig form de har och om de är noterade

eller inte, och som tar emot kapital från ett antal inves­

terare för att investera det kapitalet till förmån för dessa

investerare i enlighet med en fastställd investeringsstra­

tegi.

(7)

Investeringsföretag, såsom family office vehicles, som inves­

terar investerares privata förmögenhet utan att ta emot

externt kapital, bör inte anses vara AIF-fonder enligt detta

direktiv.

(8)

De enheter som inte anses vara AIF-förvaltare enligt detta

direktiv faller utanför dess tillämpningsområde. Således

bör inte detta direktiv tillämpas på holdingbolag såsom

de definieras i detta direktiv. Emellertid bör förvaltare av

riskkapitalfonder, eller AIF-förvaltare som förvaltar AIF-

fonder vars aktier är upptagna till handel på en reglerad

marknad, inte uteslutas från dess tillämpningsområde.

Detta direktiv bör heller inte tillämpas på förvaltning

av pensionsfonder, program för anställdas andelsägande

eller anställdas sparprogram, överstatliga institutioner, na­

tionella centralbanker, sådana nationella, regionala och

lokala myndigheter och organ eller institut som förvaltar

fonder som är kopplade till socialförsäkrings- och pen­

sionssystem, specialföretag (SPV) för värdepapperisering,

eller försäkringskontrakt eller samriskbolag.

(9)

Värdepappersföretag som auktoriserats enligt Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instru­

ment ( 1 ) och kreditinstitut som auktoriserats enligt Euro­

paparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i

kreditinstitut ( 2 ), bör inte behöva auktoriseras enligt detta

direktiv för att erbjuda investeringstjänster såsom indi­

viduell portföljförvaltning avseende AIF-fonder. Vär­

depappersföretag bör emellertid endast, direkt eller indi­

rekt, kunna erbjuda andelar eller aktier i en AIF-fond till

eller placera dessa andelar eller aktier hos investerare i

unionen i den mån andelarna eller aktierna får marknads­

föras enligt detta direktiv. När detta direktiv införlivas

med nationell lagstiftning bör medlemsstaterna ta hänsyn

till det kravets tillsynssyfte och se till att värdepappers­

företag som är etablerade i ett tredjeland och som i

enlighet med relevant nationell lagstiftning kan erbjuda

investeringstjänster avseende AIF-fonder också omfattas

av det kravet. Dessa enheters tillhandahållande av inve­

steringstjänster avseende AIF-fonder bör aldrig innebära

ett faktiskt kringgående av bestämmelserna i detta direk­

tiv genom att AIF-förvaltaren omvandlas till ett brevlåde­

företag, oavsett om AIF-förvaltaren är etablerad i unionen

eller i ett tredjeland.

(10)

Detta direktiv reglerar inte AIF-fonder. AIF-fonder bör

därför fortsättningsvis kunna omfattas av reglering och

tillsyn på nationell nivå. Det skulle inte vara förenligt

med proportionalitetsprincipen att på unionsnivå reglera

strukturen för eller sammansättningen av de AIF-fonds­

portföljer som förvaltas av AIF-förvaltare, och det vore

svårt att skapa en sådan omfattande harmonisering efter­

som det finns ett stort antal inbördes mycket olika slag

av AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltare. Detta di­

rektiv hindrar därför inte medlemsstaterna från att anta

eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIF-fonder

som är etablerade inom deras territorier. Det förhållandet

att en medlemsstat får införa krav utöver de som gäller i

andra medlemsstater för AIF-fonder som är etablerade

inom dess territorium bör inte hindra AIF-förvaltare

som är auktoriserade i enlighet med detta direktiv i andra

medlemsstater från att till professionella investerare i

unionen marknadsföra vissa AIF-fonder som är etable­

rade utanför den medlemsstat som infört ytterligare krav,

varvid de följaktligen inte omfattas av eller behöver följa

dessa ytterligare krav.

(11)

AIF-förvaltare är enligt flera bestämmelser i detta direktiv

skyldiga att säkerställa uppfyllande av krav för vilka AIF-

förvaltare i vissa fondstrukturer inte är ansvariga. Ett

exempel är fondstrukturer där ansvaret för att utse för­

varingsinstitut ligger hos AIF-fonden eller en annan enhet

som agerar för AIF-fondens räkning. I sådana fall kan

AIF-förvaltaren inte slutligt kontrollera om ett förvarings­

institut faktiskt har utsetts, såvida inte AIF-fonden förval­

tas internt. Eftersom AIF-fonder inte regleras i detta

SV

L 174/2

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

145

direktiv kan direktivet inte innehålla någon skyldighet för

AIF-fonder att utse ett förvaringsinstitut. Om en AIF-för­

valtare inte kan säkerställa efterlevnad av de krav som

gäller för en AIF-fond eller någon annan enhet för dess

räkning, bör de behöriga myndigheterna kräva att AIF-

förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att råda bot på

detta. Om kraven trots sådana åtgärder fortfarande inte

uppfylls, och i den mån det gäller en EU-baserad AIF-

förvaltare eller en auktoriserad icke EU-baserad AIF-för­

valtare som förvaltar en EU-baserad AIF-fond, bör AIF-

förvaltaren avsäga sig uppdraget som förvaltare av denna

AIF-fond. Om AIF-förvaltaren inte gör detta ska de be­

höriga myndigheterna i dess hemmedlemsstat kräva att

den faktiskt avsäger sig uppdraget, och den berörda AIF-

fonden bör i sådana fall inte längre få marknadsföras i

unionen. Samma förbud bör gälla en auktoriserad icke

EU-baserad AIF-förvaltare som marknadsför en icke EU-

baserad AIF-fond.

(12)

Om inget annat särskilt föreskrivs är avsikten, när detta

direktiv hänvisar till AIF-fondens investerares intressen,

att hänvisa till investerarnas intressen specifikt i deras

egenskap av investerare i AIF-fonden och inte till inve­

sterarnas enskilda intressen.

(13)

Med förbehåll för de undantag och begränsningar som

anges i direktivet bör det tillämpas på alla EU-baserade

AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade eller icke EU-

baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i unio­

nen eller inte, icke EU-baserade förvaltare som förvaltar

EU-baserade AIF-fonder, oavsett om de marknadsförs i

unionen eller inte, samt icke EU-baserade AIF-förvaltare

som marknadsför EU-baserade eller icke EU-baserade

AIF-fonder inom unionen.

(14)

Genom detta direktiv fastställs krav på hur AIF-förval­

tarna bör förvalta AIF-fonder som de har ansvar för.

För icke EU-baserade AIF-förvaltare begränsas detta till

förvaltning av EU-baserade AIF-fonder och andra AIF-

fonder vars andelar eller aktier också marknadsförs till

professionella investerare i unionen.

(15)

Auktoriseringen av EU-baserade AIF-förvaltare enligt

detta direktiv omfattar förvaltningen av EU-baserade

AIF-fonder som är etablerade i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat. Med förbehåll för ytterligare anmälningskrav

gäller detta också marknadsföring till professionella inve­

sterare inom unionen av EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare och förvaltning

av EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan

medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. I detta

direktiv fastställs också de villkor enligt vilka auktorise­

rade EU-baserade AIF-förvaltare får marknadsföra icke

EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare i

unionen, och de villkor enligt vilka en icke EU-baserad

AIF-förvaltare kan få auktorisation att förvalta EU-base­

rade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder till

professionella investerare i unionen med ett marknads­

föringspass. Under en period som är avsedd att vara av

övergångskaraktär bör medlemsstaterna också kunna till­

låta EU-baserade AIF-förvaltare att marknadsföra icke

EU-baserade AIF-fonder uteslutande på det egna territo­

riet och/eller tillåta icke EU-baserade AIF-förvaltare att

förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller att marknads­

föra AIF-fonder till professionella investerare uteslutande

på det egna territoriet, enligt nationell lagstiftning, under

förutsättning att vissa minimivillkor enligt detta direktiv

är uppfyllda.

(16)

Detta direktiv bör inte tillämpas på AIF-förvaltare i den

mån de förvaltar AIF-fonder vilkas enda investerare är

AIF-förvaltarna själva eller deras moderföretag, dotterfö­

retag eller andra dotterföretag till moderföretaget, om

dessa investerare inte själva är AIF-fonder.

(17)

Detta direktiv skapar också ett förenklat system för AIF-

förvaltare där de förvaltade AIF-fonderna sammantaget

faller under ett tröskelvärde på 100 miljoner EUR och

för AIF-förvaltare som endast förvaltar AIF-fonder utan

finansiell hävstång och utan någon rätt för investerarna

till inlösen under en period på fem år och där de för­

valtade AIF-fonderna sammantaget faller under ett trös­

kelvärde på 500 miljoner EUR. Även om det är osanno­

likt att de berörda AIF-förvaltarnas verksamhet enskilt

skulle kunna få betydande konsekvenser för den finansi­

ella stabiliteten, är det möjligt att verksamheterna sam­

mantaget kan ge upphov till systemrisker. Följaktligen

bör dessa AIF-förvaltare inte omfattas av krav på full

auktorisation utan på en registrering i sina hemmedlems­

stater och de bör bland annat förse sina behöriga myn­

digheter med relevant information om de viktigaste in­

strument som de handlar med och om de förvaltade AIF-

fondernas viktigaste exponeringar och koncentrationer.

För att kunna åtnjuta de rättigheter som tillerkänns i

detta direktiv bör dessa mindre AIF-förvaltare emellertid

ha möjlighet att behandlas som AIF-förvaltare enligt för­

farandet för frivilligt deltagande enligt detta direktiv.

Detta undantag bör inte begränsa medlemsstaternas möj­

ligheter att införa striktare krav på dessa AIF-förvaltare

som inte har valt att låta sig omfattas av direktivet.

(18)

Ingen EU-baserad AIF-förvaltare bör kunna få förvalta

och/eller marknadsföra EU-baserade AIF-fonder till pro­

fessionella investerare i unionen såvida den inte är auk­

toriserad enligt detta direktiv. En AIF-förvaltare som är

auktoriserad enligt detta direktiv bör vid varje tidpunkt

uppfylla de villkor för auktorisering som fastställs i detta

direktiv.

(19)

När detta är tillåtet enligt detta direktiv bör en icke EU-

baserad AIF-förvaltare som avser att förvalta EU-baserade

AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fonder i unionen

med ett marknadsföringspass, eller en EU-baserad AIF-

förvaltare som avser att marknadsföra icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen med ett sådant marknadsförings­

pass, också auktoriseras i enlighet med detta direktiv.

Åtminstone under en övergångsperiod bör en medlems­

stat även kunna tillåta en icke EU-baserad AIF-förvaltare

att marknadsföra AIF-fonder i den medlemsstaten och att

auktorisera en EU-baserad AIF-förvaltare att marknads­

föra icke EU-baserade AIF-fonder i den medlemsstaten i

den mån minimivillkoren i detta direktiv är uppfyllda.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/3

146

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

(20)

AIF-fonder bör beroende på sin rättsliga form kunna

förvaltas externt eller internt. AIF-fonder bör anses vara

internt förvaltade när förvaltningsfunktionerna utförs av

deras ledningsorgan eller någon annan intern resurs hos

AIF-fonden. När den rättsliga formen hos AIF-fonden till­

låter en intern förvaltning och när AIF-fondens lednings­

organ väljer att inte utse en extern AIF-förvaltare, är AIF-

fonden också AIF-förvaltare och bör därför uppfylla alla

krav för AIF-förvaltare enligt detta direktiv och auktori­

seras som sådan. En AIF-förvaltare som är en internt

förvaltad AIF-fond bör emellertid inte auktoriseras som

extern förvaltare av andra AIF-fonder. En AIF-fond bör

anses vara externt förvaltad om en extern juridisk person

har utsetts till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fon­

dens räkning, som genom att utses på detta sätt blir

ansvarig för förvaltningen av denna AIF-fond. Om en

extern AIF-förvaltare har utsetts att förvalta en viss AIF-

fond, bör den AIF-förvaltaren inte anses tillhandahålla

investeringstjänsten portföljförvaltning enligt definitionen

i artikel 4.1.9 i direktiv 2004/39/EG utan snarare anses

tillhandahålla kollektiv portföljförvaltning enligt detta di­

rektiv.

(21)

Förvaltning av AIF-fonder bör innebära att åtminstone

investeringsförvaltningstjänster tillhandahålls. Den enda

AIF-förvaltare som ska utses enligt detta direktiv bör

aldrig auktoriseras för att erbjuda portföljförvaltning

utan att även tillhandahålla riskhantering och vice versa.

En auktoriserad AIF-förvaltare bör dock inte, så länge

villkoren i detta direktiv är uppfyllda, hindras från att

också bedriva verksamhet som innebär administration

och marknadsföring av AIF-fonder eller från verksamhet

som har samband med AIF-fondens tillgångar. En extern

AIF-förvaltare bör inte hindras att även tillhandahålla

tjänsten att förvalta investeringsportföljer med fullmakt

från enskilda investerare på diskretionär grund, inbegripet

portföljer som ägs av pensionsfonder och tjänstepen­

sionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verk­

samhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ( 1 ), eller

att tillhandahålla sidotjänsterna investeringsrådgivning,

förvaring och administration avseende andelar i företag

för kollektiva investeringar samt mottagande och vidare­

befordran av order. Efter en auktorisation med stöd av

direktiv 2009/65/EG bör en extern AIF-förvaltare även

tillåtas att förvalta fondföretag.

(22)

Det är nödvändigt att se till att AIF-förvaltarnas verk­

samhet är underkastad grundliga bolagsstyrningskontrol­

ler. De bör förvaltas och organiseras så att risken för

intressekonflikter minimeras. De organisatoriska krav

som fastställts enligt detta direktiv bör inte påverka de

system och kontroller som fastställts genom nationell

lagstiftning för registrering av enskilda personer som ar­

betar inom eller för en AIF-förvaltare.

(23)

Det är nödvändigt att föreskriva minsta kapitalkrav för

att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i den för­

valtning av AIF-fonder som AIF-förvaltare tillhandahåller

och täcka det yrkesansvar som kan komma att åberopas

mot AIF-förvaltare i fråga om samtliga deras verksamhe­

ter, även förvaltning av AIF-fonder med ett delegerat

mandat. AIF-förvaltare bör fritt få välja huruvida poten­

tiella risker avseende yrkesansvar täcks med extra kapi­

talbasmedel eller med en lämplig ansvarsförsäkring.

(24)

För att hantera de potentiellt negativa effekterna av dåligt

utformade ersättningsstrukturer på sund riskhantering

och kontrollen av enskilda personers risktagande, bör

det finnas en uttrycklig skyldighet för AIF-förvaltare att

upprätta och vidmakthålla en ersättningspolicy och er­

sättningspraxis som är förenlig med en sund och effektiv

riskhantering för sådana personalkategorier som i tjäns­

ten utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilen för de

AIF-fonder som de förvaltar. Dessa personalkategorier

bör omfatta åtminstone den verkställande ledningen, risk­

tagare och kontrollfunktioner, och anställda vars totala

ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättnings­

klass som den verkställande ledningen och risktagare.

(25)

De principer som styr ersättningspolicyn bör ta hänsyn

till att AIF-förvaltare kan tillämpa dessa policies på olika

sätt beroende på sin storlek och storleken på de AIF-

fonder som de förvaltar, sin interna organisation samt

sin verksamhets art, omfattning och komplexitet.

(26)

De principer om en sund ersättningspolicy som anges i

kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjäns­

tesektorn (

2

) är förenliga med och kompletterar princi­

perna i detta direktiv.

(27)

För att främja tillsynskonvergens i bedömningen av er­

sättningspolicy och -praxis, bör den Europeiska tillsyns­

myndigheten (Europeiska värdepappers- och marknads­

myndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 3 ) (Esma), se till

att det finns riktlinjer för en sund ersättningspolicy

inom AIF-förvaltarsektorn. Den Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1093/2010 ( 4 ) bör bistå när dessa riktlinjer utformas.

SV

L 174/4

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

( 2 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

( 3 ) EUT L 331. 15.12.2010, s. 84.

( 4 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

147

(28)

Bestämmelserna om ersättning bör inte påverka det fulla

utövandet av grundläggande rättigheter som är garante­

rade i fördragen, särskilt artikel 153.5 i EUF-fördraget,

allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,

tillämplig lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och

deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda

institutets administrativa organ och kontrollorgan, samt

i tillämpliga fall den rättighet som tillerkänts parter på

arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivavtal i

enlighet med nationella lagar och traditioner.

(29)

En tillförlitlig och objektiv värdering av tillgångarna är av

avgörande betydelse för skyddet av investerarnas intres­

sen. Olika AIF-förvaltare använder olika metoder och

system för värderingen av tillgångarna beroende på vilka

tillgångar och marknader deras investeringar huvudsakli­

gen gäller. Det är lämpligt att medge att sådana skillnader

föreligger men att ändå kräva att AIF-förvaltare under alla

omständigheter tillämpar värderingsförfaranden som le­

der till en korrekt värdering av tillgångarna i AIF-fonder.

Processen för att värdera tillgångar och beräkna nettotill­

gångsvärdet (NAV) bör vara funktionellt oberoende av

AIF-förvaltarens portföljförvaltning och ersättningspolicy,

och andra åtgärder bör säkerställa att intressekonflikter

och otillbörlig påverkan av de anställda undviks. På vissa

villkor bör AIF-förvaltare kunna utse en extern värderare

för att fullgöra värderingsfunktionerna.

(30)

AIF-förvaltaren bör inom mycket begränsade ramar och

om strikta krav är uppfyllda, bland annat att det finns

objektiva skäl, kunna delegera utförandet på dess vägnar

av vissa av dess funktioner enligt detta direktiv för att

öka effektiviteten i dess verksamhet. På samma villkor

bör också vidaredelegering vara tillåten. AIF-förvaltaren

bör dock även i fortsättningen vid varje tidpunkt bära

ansvaret för att dess delegerade funktioner utförs korrekt

och i enlighet med detta direktiv.

(31)

De strikta begränsningarna och kraven för AIF-förvaltares

delegering av uppgifter bör gälla delegering av de förvalt­

ningsfunktioner som anges i bilaga I. Delegering av sup­

portuppgifter, såsom administrativa och tekniska funktio­

ner som AIF-förvaltaren utför som en del av sina förvalt­

ningsuppgifter, bör inte underkastas de specifika begräns­

ningar och krav som anges i detta direktiv.

(32)

Utvecklingen under senare tid har visat att det är av

avgörande betydelse att särskilja förvarings- och förvalt­

ningsfunktionerna och hålla investerarnas tillgångar åt­

skilda från förvaltarens. Även om AIF-förvaltare förvaltar

AIF-fonder med olika affärsmodeller och arrangemang

för bland annat förvaring av tillgångar, är det viktigt

att ett förvaringsinstitut som är skilt från AIF-förvaltaren

utses för att fullgöra förvaringsinstitutsfunktioner avse­

ende AIF-fonder.

(33)

Bestämmelserna i detta direktiv om hur ett förvarings­

institut utses och vilka uppgifter det har bör gälla för

alla AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare som

omfattas av detta direktiv och därmed för AIF-fonders

alla affärsmodeller. Bestämmelserna bör dock anpassas

till olika affärsmodellers specifika egenskaper. För vissa

affärsmodeller är vissa förvaringsinstitutsuppgifter mer

relevanta än för andra, beroende på typen av tillgångar

som AIF-fonden investerar i och de uppgifter som är

förknippade med dessa tillgångar.

(34)

För AIF-fonder som inte har rätt till inlösen som kan

utövas under en period på fem år från dagen för den

första investeringen och som enligt sin egen investerings­

policy generellt sett inte investerar i tillgångar som måste

depåförvaras enligt detta direktiv eller generellt investerar

i emittenter eller onoterade företag i syfte att potentiellt

förvärva kontroll över sådana företag i enlighet med detta

direktiv, såsom riskkapitalfonder och fastighetsfonder,

bör medlemsstaterna kunna tillåta att en notarie, en ju­

rist, en registerförvaltare eller en annan enhet fullgör

förvaringsinstitutsfunktioner. I sådana fall bör förvarings­

institutsfunktionerna vara en del av yrkesmässiga eller

affärsverksamheter för vilka den utsedda enheten är

registreringsskyldig enligt lag eller andra författningar el­

ler av yrkesetiska regler och kan lämna tillräckliga finan­

siella och yrkesmässiga garantier för att den effektivt ska

kunna fullgöra förvaringsinstitutsfunktionerna i fråga och

uppfylla de åtaganden som dessa funktioner är förenade

med. Detta tar hänsyn till den nuvarande praxisen för

vissa typer av slutna fonder. För alla andra AIF-fonder

bör förvaringsinstitutet emellertid vara ett kreditinstitut,

ett värdepappersföretag eller någon annan enhet med

tillstånd enligt direktiv 2009/65/EG, med tanke på vikten

av depåförvaringsfunktionen. Enbart för icke EU-baserade

AIF-fonder bör förvaringsinstitutet också kunna vara ett

kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag

som de enheter som avses i detta skäl under förutsättning

att den är föremål för verkningsfull reglering och tillsyn

som har samma verkan som unionsrätten och som ge­

nomdrivs effektivt.

(35)

Förvaringsinstitutet bör ha sitt stadgeenliga säte eller en

filial i samma land som AIF-fonden. För en icke EU-

baserad AIF-fond bör förvaringsinstitutet endast få vara

etablerat i detta tredjeland om vissa ytterligare villkor är

uppfyllda. På grundval av de kriterier som anges i dele­

gerade akter bör kommissionen ges befogenhet att anta

genomförandeåtgärder som fastställer att reglering och

tillsyn i ett tredjeland har samma verkan som unions­

rätten och genomdrivs effektivt. Det medlingsförfarande

som avses i artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010

bör tillämpas om de behöriga myndigheterna har olika

åsikter om hur de andra ytterligare villkoren ska tillämpas

på rätt sätt. Alternativt bör förvaringsinstitutet för icke

EU-baserade AIF-fonder även kunna vara etablerat i hem­

medlemsstaten eller i referensmedlemsstaten för den AIF-

förvaltare som förvaltar AIF-fonden.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/5

148

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

(36)

Kommissionen uppmanas undersöka möjligheterna att

lägga fram ett lämpligt övergripande lagförslag som klar­

gör förvaringsinstitutens ansvarsområden och rättsliga

ansvar och som fastställer den rätt som ett förvarings­

institut i en medlemsstat har att erbjuda sina tjänster i en

annan medlemsstat.

(37)

Förvaringsinstitutet bör ansvara för en korrekt övervak­

ning av AIF-fonders penningflöden, särskilt för att säker­

ställa att investerarnas pengar och kontanter som tillhör

AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-

fondens räkning, bokförs korrekt på konton som öpp­

nats i AIF-fondens namn eller i den AIF-förvaltares namn

som agerar för AIF-fondens räkning eller i det förvarings­

instituts namn som agerar för AIF-fondens räkning. För­

varingsinstitutet bör också ansvara för förvaring av AIF-

fondens tillgångar, inbegripet depåförvaring av finansiella

instrument som kan registreras på ett konto för finansi­

ella instrument som är öppnat hos förvaringsinstitutet

och alla finansiella instrument som fysiskt kan levereras

till förvaringsinstitutet och för kontroll av att AIF-fonden

eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning verkligen

äger alla övriga tillgångar. Förvaringsinstitutet bör vid

säkerställandet av att investerarnas pengar bokförs på

likvidkonton beakta principerna i artikel 16 i kommis­

sionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direk­

tiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och vill­

kor för verksamheten i värdepappersföretag, och defini­

tioner för tillämpning av det direktivet (

1

).

(38)

Ett förvaringsinstitut bör handla hederligt, rättvist, pro­

fessionellt, oberoende och i AIF-fondens eller i AIF-fon­

dens investerares intresse.

(39)

Ett förvaringsinstitut bör kunna delegera förvaring av till­

gångar till tredje part, som i sin tur bör kunna delegera

denna funktion. Delegering och vidaredelegering bör

dock grundas på objektiva skäl och vara underkastad

strikta krav på att den tredje part som anförtros den

delegerade funktionen är lämplig och att förvaringsinsti­

tutet visar vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg

när denna tredje part väljs, utses och ses över.

(40)

En tredje part till vilken förvaringen av tillgångar delege­

ras bör kunna hålla ett gemensamt konto med separat

redovisning för flera AIF-fonder, ett så kallat omnibus­

konto.

(41)

Att anförtro depåförvaring av tillgångar till en operatör

av värdepappersavvecklingssystem som utsetts med avse­

ende på tillämpningen av Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig

avveckling i system för överföring av betalningar och

värdepapper ( 2 ) eller att anförtro tillhandahållande av lik­

nande tjänster till värdepappersavvecklingssystem i tredje­

land bör inte anses vara en delegering av depåförvarings­

funktioner.

(42)

De strikta begränsningar och krav som delegering av

förvaringsinstitutets uppgifter är förenade med bör gälla

för delegering av dess specifika funktioner som för­

varingsinstitut, nämligen övervakning av penningflöden,

förvaring av tillgångar och kontrollfunktioner. Delegering

av supportuppgifter som är kopplade till dess förvarings­

institutsuppgifter, såsom administrativa och tekniska

funktioner som förvaringsinstitutet utför som en del av

sina förvaringsinstitutsuppgifter, omfattas inte av de spe­

cifika begränsningar och krav som anges i direktivet.

(43)

Direktivet tar också hänsyn till det faktum att många

AIF-fonder och i synnerhet hedgefonder i dag använder

sig av en prime broker. Direktivet säkerställer att AIF-fon­

der får fortsätta att använda prime brokers tjänster. Ingen

prime broker bör dock kunna utses till förvaringsinstitut

såvida den inte funktionellt och hierarkiskt har separerat

sina förvaringsinstitutsfunktioner från sina uppgifter som

prime broker och de möjliga intressekonflikterna är or­

dentligt identifierade, kontrollerade och redovisade för

AIF-fondens investerare, eftersom prime brokers agerar

som motparter till AIF-fonder och därför inte samtidigt

kan agera i AIF-fondens bästa intresse såsom det krävs av

ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitut bör kunna dele­

gera depåförvaringsuppgifter till en eller flera prime bro­

kers eller annan tredje part. Utöver de delegerade depåför­

varingsuppgifterna bör prime brokers tillåtas att erbjuda

prime brokerage-tjänster till AIF-fonden. Dessa prime broker-

age-tjänster bör inte utgöra del av arrangemangen för

delegering.

(44)

Förvaringsinstitutet bör ansvara för de förluster som upp­

står för AIF-förvaltare, AIF-fonder och investerare. I di­

rektivet görs det en åtskillnad mellan förlust av depåför­

varade finansiella instrument och alla andra förluster. När

det gäller andra förluster än förlust av depåförvarade

finansiella instrument bör förvaringsinstitutet endast hål­

las ansvarigt i händelse av uppsåt eller försumlighet. Om

förvaringsinstitutet depåförvarar tillgångar och dessa till­

gångar går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas ansva­

rigt såvida det inte kan bevisa att förlusten är följden av

en extern händelse utanför dess rimliga kontroll och vars

konsekvenser hade varit oundvikliga trots alla rimliga

ansträngningar. I detta sammanhang bör ett förvarings­

institut exempelvis inte kunna åberopa interna situationer

såsom bedrägeri från en anställds sida för att befrias från

ansvar.

(45)

Om förvaringsinstitutet delegerar depåförvaringsuppgifter

och de finansiella instrument som depåförvaras av en

tredjepart går förlorade bör förvaringsinstitutet hållas an­

svarigt. Under förutsättning att förvaringsinstitutet har

uttrycklig tillåtelse att avsäga sig ansvaret genom en av­

talsenlig överföring av sådant ansvar till denna tredje

SV

L 174/6

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 241, 2.9.2006, s. 26. ( 2 ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

149

part, enligt ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet

och AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för

AIF-fondens räkning där en sådan ansvarsbefrielse är sak­

ligt motiverad, och den tredje parten kan hållas ansvarig

för förlusten på grundval av ett avtal mellan förvarings­

institutet och den tredje parten, bör emellertid förvarings­

institutet i ett sådant fall kunna avsäga sig ansvaret om

det kan visa att det agerat med vederbörlig skicklighet,

aktsamhet och omsorg och att de specifika kraven för

delegeringen är uppfyllda. Genom att införa kravet på en

avtalsmässig överföring av ansvaret till den tredje parten

är avsikten med direktivet att koppla externa effekter till

ett sådant avtal och göra den tredje parten direkt ansvarig

inför AIF-fonden eller AIF-fondens investerare för förlus­

ten av depåförvarade finansiella instrument.

(46)

Om lagen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella in­

strument depåförvaras av en lokal enhet och det inte

finns några lokala enheter som uppfyller samtliga krav

beträffande delegering av förvaring, bör förvaringsinstitu­

tet kunna befrias från sitt ansvar under förutsättning att

AIF-fondens bestämmelser eller bolagsordning uttryckli­

gen tillåter en sådan ansvarsbefrielse, att investerarna in­

nan de investerat i vederbörlig ordning informerats om

denna befrielse och de omständigheter som utgör skäl för

befrielsen, att AIF-fonden eller AIF-förvaltaren för AIF-

fondens räkning gett instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instru­

ment till en lokal enhet, att det finns ett skriftigt avtal

mellan förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller den AIF-

förvaltare som agerar för AIF-fondens räkning som ut­

tryckligen tillåter en sådan befrielse, och att det finns ett

skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och den tredje

parten som uttryckligen överför förvaringsinstitutets an­

svar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-

fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning att framställa krav mot den tredje parten för

förlusten av de finansiella instrumenten eller för för­

varingsinstitutet att framföra ett sådant krav för deras

räkning.

(47)

Detta direktiv bör inte påverka framtida lagstiftnings­

åtgärder avseende förvaringsinstitutet i direktiv

2009/65/EG, eftersom fondföretag och AIF-fonder skiljer

sig åt, både vad avser investeringsstrategier och den typ

av investerare som de är avsedda för.

(48)

En AIF-förvaltare bör för var och en av de EU-baserade

AIF-fonder som den förvaltar och för var och en av de

AIF-fonder som den marknadsför i unionen tillhandahålla

en årsrapport för varje räkenskapsår senast sex månader

efter räkenskapsårets utgång i enlighet med detta direktiv.

Denna sexmånadsperiod bör inte påverka medlemsstater­

nas rätt att föreskriva en kortare period.

(49)

Eftersom en AIF-förvaltare har möjlighet att använda fi­

nansiell hävstång och under vissa förhållanden kan bidra

till att det byggs upp systemrisker eller oro på mark­

naderna, bör det fastställas särskilda krav för AIF-förval­

tare som använder finansiell hävstång. Den information

som är nödvändig för att påvisa, övervaka och bemöta

sådana risker har inte samlats in på ett samordnat sätt

inom hela unionen och inte vidarebefordrats till övriga

medlemsstater så att man kunnat påvisa möjliga källor

till risker för stabiliteten på de finansiella marknaderna

inom unionen. För att råda bot på detta bör särskilda

krav gälla för AIF-förvaltare som i betydande grad använ­

der finansiell hävstång på AIF-fondnivå. Sådana AIF-för­

valtare bör vara skyldiga att redovisa information om den

totala finansiella hävstång som används, den finansiella

hävstången från lån av kontanter eller värdepapper och

den finansiella hävstång som uppstår från derivatpositio­

ner, förfoganderätt över tillgångar och huvudkällorna till

finansiell hävstång i sina AIF-fonder. Information som

insamlas av behöriga myndigheter bör vidarebefordras

till övriga myndigheter inom unionen och till Esma

och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) inrättad ge­

nom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill­

syn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrät­

tande av en europeisk systemrisknämnd (

1

) för att under­

lätta en gemensam analys av följderna för det finansiella

systemet i unionen av den finansiella hävstången i AIF-

fonder som förvaltas av AIF-förvaltare och även gemen­

samma svarsåtgärder. Om en eller flera AIF-fonder som

förvaltas av en AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en

betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kredit­

institut eller något annat systemrelevant institut i andra

medlemsstater, bör sådan information även vidarebeford­

ras till de relevanta myndigheterna.

(50)

För att kunna göra en riktig bedömning av de risker som

följer av att en AIF-förvaltare använder finansiell häv­

stång, i fråga om de AIF-fonder som den förvaltar, bör

AIF-förvaltaren visa att gränserna för finansiell hävstång

för varje AIF-fond som den förvaltar är rimliga och att

den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. När det

finansiella systemets stabilitet och integritet kan vara ho­

tade bör de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat kunna införa begränsningar av den

nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare kan an­

vända i AIF-fonder som de förvaltar. Esma och ESRB

bör informeras om alla åtgärder som vidtas i detta av­

seende.

(51)

Det anses också nödvändigt att låta Esma, efter att ha

tagit hänsyn till ESRB:s råd, avgöra huruvida den finan­

siella hävstång som en AIF-förvaltare eller en grupp av

AIF-förvaltare använder utgör en väsentlig risk för det

finansiella systemets stabilitet och integritet och avge

ett yttrande till de behöriga myndigheterna där det spe­

cificeras vilka korrigerande åtgärder som behöver vidtas.

(52)

Det är nödvändigt att se till att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, de företag över

vilka AIF-fonder som förvaltas av en AIF-förvaltare ut­

övar kontroll och de anställda i sådana företag får den

information som krävs för att dessa företag ska kunna

bedöma hur den kontrollen kommer att påverka deras

situation.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/7

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

150

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

(53)

När AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som utövar kon­

troll över en emittent vars aktier är upptagna till handel

på en reglerad marknad, bör information generellt sett

lämnas i enlighet med Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköp­

serbjudanden (

1

) och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om har­

monisering av insynskraven angående upplysningar om

emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en

reglerad marknad ( 2 ). Specifika krav bör gälla för AIF-för­

valtare som förvaltar AIF-fonder som utövar kontroll

över ett företag som inte är noterat. För att säkerställa

transparens i fråga om det kontrollerade företaget bör

skärpta transparens-, informations- och rapporteringskrav

gälla. Vidare bör årsredovisningen för AIF-fonden i fråga

kompletteras med avseende på det kontrollerade företaget

eller så bör sådan ytterligare information inkluderas i det

kontrollerade företagets årsredovisning. Denna infor­

mation bör sedan göras tillgänglig för arbetstagarrepre­

sentanterna eller, när sådana saknas, de anställda själva

samt för investerarna i AIF-fonden i fråga.

(54)

Specifika informationskrav gentemot anställda i vissa fö­

retag gäller om AIF-fonder förvärvar kontrollen över så­

dana företag i enlighet med detta direktiv. I de flesta fall

har emellertid inte AIF-förvaltaren någon kontroll över

AIF-fonden, såvida det inte är en internt förvaltad AIF-

fond. Vidare finns det, enligt bolagsrättens allmänna prin­

ciper, inte något direkt förhållande mellan aktieägarna

och arbetstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas

de anställda själva. Därför bör inte en aktieägare eller dess

förvaltare, dvs. AIF-fonden och AIF-förvaltaren, enligt

detta direktiv åläggas krav på direkt information till ar­

betstagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an­

ställda själva. När det gäller informationskraven gentemot

sådana arbetstagarrepresentanter, eller de anställda själva

om sådana representanter saknas, bör detta direktiv fö­

reskriva en skyldighet för den berörda AIF-förvaltaren att

göra sitt yttersta för att se till att styrelsen i det berörda

företaget lämnar den relevanta informationen till arbets­

tagarrepresentanterna eller, när sådana saknas, de an­

ställda själva.

(55)

Kommissionen uppmanas att undersöka behovet av och

möjligheterna att ändra de informations- och redovis­

ningskrav som anges i detta direktiv och som ska till­

lämpas vid kontroll av onoterade företag eller emittenter

på generell nivå, oavsett typ av investerare.

(56)

När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder

som förvärvar kontroll över ett onoterat företag bör

AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hem­

medlemsstat lämna information om finansieringen av

förvärvet. Denna skyldighet att lämna information om

finansieringen bör gälla även när en AIF-förvaltare för­

valtar AIF-fonder som når en punkt där kontroll kan

utövas över en emittent av aktier som är upptagna till

handel på en reglerad marknad.

(57)

När en AIF-förvaltare förvaltar en eller flera AIF-fonder

som förvärvar kontroll över ett onoterat företag eller en

emittent bör denna AIF-förvaltare under en period av 24

månader efter AIF-fondens förvärv av kontroll över före­

taget, för det första, inte tillåtas att underlätta, stödja eller

ge instruktioner om utdelningar, kapitalminskningar, ak­

tieinlösen och/eller förvärv av egna aktier från företagets

sida i enlighet med detta direktiv och, för det andra, i den

mån AIF-förvaltare har rätt att rösta för AIF-fondens räk­

ning vid möten i företagets ledningsorgan, inte rösta för

en utdelning, kapitalnedsättning, aktieinlösen och/eller

förvärv av egna aktier från företagets sida i enlighet

med detta direktiv och, för det tredje, under alla omstän­

digheter göra sitt yttersta för att förhindra utdelningar,

kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller förvärv av egna

aktier från företagets sida i enlighet med detta direktiv.

När medlemsstaterna införlivar detta direktiv med natio­

nell lagstiftning bör de beakta regleringssyftet med be­

stämmelserna i kapitel V avsnitt 2 i detta direktiv och i

detta sammanhang ta vederbörlig hänsyn till behovet av

likvärdiga förutsättningar för EU-baserade AIF-fonder och

icke EU-baserade AIF-fonder när de tar kontroll över

företag med säte i unionen.

(58)

Ett allmänt undantag från underrättelse- och redovis­

ningskraven och de specifika skyddsåtgärderna mot töm­

ning av företag på tillgångar i händelse av kontroll över

ett onoterat företag, eller över en emittent, bör gälla för

kontroll över små och medelstora företag och över spe­

cialföretag (SPV) som syftar till att förvärva, inneha eller

administrera fastigheter. Dessa krav syftar heller inte till

att offentliggöra företagshemligheter som skulle miss­

gynna AIF-förvaltaren i förhållande till eventuella konkur­

renter såsom statsägda förmögenhetsfonder eller konkur­

renter som möjligen vill konkurrera ut målföretaget ge­

nom att utnyttja informationen till sin fördel. Därför bör

alla skyldigheter att underrätta och redovisa information

gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar av­

seende konfidentiell information som anges i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den

11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för infor­

mation till och samråd med arbetstagare i Europeiska

gemenskapen ( 3 ) och utan att det påverkar tillämpningen

av direktiven 2004/25/EG och 2004/109/EG. Detta in­

nebär att medlemsstaterna, inom ramen för de begräns­

ningar och villkor som anges i den nationella lagstift­

ningen, bör föreskriva att arbetstagarrepresentanterna,

och varje person som bistår dessa, inte har tillstånd att

för anställda och tredje part avslöja någon information

som påverkar företagets berättigade intressen och som

SV

L 174/8

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

( 2 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. ( 3 ) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

151

uttryckligen har delgivits dem i förtroende. Medlemssta­

terna bör dock kunna ge tillstånd åt arbetstagarrepresen­

tanterna och varje person som bistår dessa att överlämna

konfidentiella uppgifter till anställda eller tredje part som

är bundna av en skyldighet att iaktta konfidentialitet.

Medlemsstaterna bör föreskriva att AIF-förvaltarna i fråga

inte begär att styrelsen lämnar information till arbets­

tagarrepresentanterna eller när sådana saknas, de an­

ställda själva, när denna information är av den arten att

den enligt objektiva kriterier allvarligt skulle hämma fö­

retagets verksamhet eller skulle skada företaget. Kraven

på underrättelse och redovisning och de specifika skydds­

åtgärderna mot tömning av företag på tillgångar bör även

gälla utan att det påverkar tillämpningen av strängare

regler i medlemsstaterna.

(59)

I detta direktiv fastställs vidare de villkor enligt vilka en

EU-baserad AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller

aktier i en EU-baserad AIF-fond till professionella inve­

sterare i unionen. Sådan marknadsföring från EU-base­

rade AIF-förvaltares sida bör endast tillåtas om AIF-för­

valtaren följer detta direktiv och marknadsföringen sker

med ett marknadsföringspass, utan att detta påverkar

AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder som faller

under de tröskelvärden som anges i detta direktiv. Med­

lemsstaterna bör kunna tillåta AIF-förvaltares marknads­

föring av AIF-fonder som faller under dessa tröskelvär­

den, med förbehåll för nationella bestämmelser.

(60)

Andelar eller aktier i en AIF-fond bör endast kunna no­

teras på en reglerad marknad i unionen, eller erbjudas

eller placeras av tredje parter som agerar för AIF-förval­

tarens räkning i en viss medlemsstat, om den AIF-för­

valtare som förvaltar AIF-fonden själv har tillstånd att

marknadsföra andelarna eller aktierna i AIF-fonden i

denna medlemsstat. Dessutom kan annan nationell lag­

stiftning och unionsrätt, såsom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om

de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper

erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (

1

) och

direktiv 2004/39/EG, också innehålla bestämmelser om

distribution av AIF-fonder till investerare i unionen.

(61)

Många EU-baserade AIF-förvaltare förvaltar i dag icke EU-

baserade AIF-fonder. Det är lämpligt att tillåta auktorise­

rade EU-baserade AIF-förvaltare att förvalta icke EU-base­

rade AIF-fonder som inte marknadsförs i unionen utan

att de underkastas de strikta förvaringsinstitutskrav och

de krav avseende årsredovisning som fastställs i detta

direktiv, eftersom dessa krav har införts för att skydda

investerare i unionen.

(62)

Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt

om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av

Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista

dagen för införlivande av direktivet, bör auktoriserade

EU-baserade AIF-förvaltare som avser att marknadsföra

icke EU-baserade AIF-fonder till professionella investerare

i sina hemmedlemsstater och/eller andra medlemsstater

tillåtas att göra så med ett marknadsföringspass under

förutsättning att de följer detta direktiv. Denna rätt bör

vara föremål för ett anmälningsförfarande och villkor

med avseende på det tredje landet för den icke EU-base­

rade AIF-fonden.

(63)

Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande

av de råd som Esma ger i detta avseende, kommer att

avslutas genom en delegerad akt tre år efter införandet av

marknadsföringspasset för icke EU-baserade AIF-förval­

tare, bör EU-baserade AIF-förvaltare som avser att mark­

nadsföra icke EU-baserade AIF-fonder i vissa medlems­

stater, men utan ett marknadsföringspass, kunna tillåtas

att göra så av de berörda medlemsstaterna men endast

om de följer detta direktiv med undantag för förvarings­

institutskraven. Sådana EU-baserade AIF-förvaltare bör

dock säkerställa att en eller flera enheter utses för att

utföra förvaringsinstitutsuppgifterna. Vidare bör lämpliga

samarbetsarrangemang som syftar till övervakning av sy­

stemrisker, och som är i linje med internationella stan­

darder, etableras mellan de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndighe­

terna i det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fon­

den är etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt infor­

mationsutbyte som gör det möjligt för de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat att fullgöra

sina uppgifter enligt detta direktiv. Samarbetsarrange­

mangen bör inte användas som ett hinder mot mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i en medlems­

stat. Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden

är etablerad bör dessutom inte få vara upptaget i förteck­

ningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av

arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt

och finansiering av terrorism (FATF).

(64)

Efter det att en av kommissionen antagen delegerad akt

om detta trätt i kraft, vilket i princip, med beaktande av

Esmas råd, kommer att inträffa två år efter den sista

dagen för införlivande av direktivet, bör en grundläg­

gande princip i detta direktiv vara att en icke EU-baserad

AIF-förvaltare får åtnjuta de rättigheter som detta direktiv

ger, t.ex. att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fon­

der i hela unionen med ett marknadsföringspass, under

förutsättning att den efterlever detta direktiv. Detta bör

säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för EU-ba­

serade och icke EU-baserade AIF-förvaltare. Detta direktiv

föreskriver därför att icke EU-baserade AIF-förvaltare kan

auktoriseras enligt detta direktiv, vilket kommer att börja

gälla efter det att den delegerade akt som antagits av

kommissionen i detta avseende har trätt i kraft. För att

säkerställa att denna efterlevnad upprätthålls bör med­

lemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn över

efterlevnaden av detta direktiv. För sådana icke EU-base­

rade AIF-förvaltare bör de behöriga tillsynsmyndigheterna

vara de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten,

såsom denna definieras i detta direktiv.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/9

( 1 ) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

152

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

(65)

När en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att förvalta

EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra AIF-fon­

der i unionen med ett marknadsföringspass bör den så­

ledes vara skyldig att följa detta direktiv så att den är

underkastad samma krav som EU-baserade AIF-förvaltare.

Under högst exceptionella omständigheter, i den utsträck­

ning efterlevnad av en bestämmelse i detta direktiv är

oförenlig med den lagstiftning som den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden

som marknadsförs i unionen omfattas av, bör den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren kunna undantas från skyldig­

heten att följa den berörda bestämmelsen i direktivet, om

den kan visa att det är omöjligt att kombinera efterlevnad

av en bestämmelse i detta direktiv med efterlevnad av en

obligatorisk bestämmelse i den lagstiftning som den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade

AIF-fonden som marknadsförs i unionen omfattas av,

samt att den lagstiftning som den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fonden

omfattas av innehåller en likvärdig regel som har samma

regleringssyfte och som ger samma skyddsnivå för inve­

sterarna i AIF-fonden i fråga och att den icke EU-base­

rade AIF-förvaltaren eller den icke EU-baserade AIF-fon­

den följer denna likvärdiga regel.

(66)

En icke EU-baserad AIF-förvaltare som har för avsikt att

förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller marknadsföra

AIF-fonder i unionen med ett marknadsföringspass bör

dessutom omfattas av ett specifikt auktoriseringsför­

farande, och vissa specifika krav vad avser den icke EU-

baserade AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande

fall den icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland bör vara

uppfyllda.

(67)

Esma bör ge råd om hur referensmedlemsstaten ska be­

stämmas och i förekommande fall om undantaget när det

gäller oförenlighet med en likvärdig regel. Särskilda krav

på utbyte av information mellan de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten och de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat bör gälla. Det

medlingsförfarande som föreskrivs i artikel 19 i förord­

ning (EU) nr 1095/2010 bör dessutom gälla i händelse

av oenighet mellan medlemsstaternas behöriga myndig­

heter om hur referensmedlemsstaten ska bestämmas, be­

viljandet av undantag i händelse av oförenlighet mellan

efterlevnaden av detta direktiv och efterlevnaden av lik­

värdiga regler i ett tredjeland och bedömningen av huru­

vida de särskilda kraven avseende den icke EU-baserade

AIF-förvaltarens tredjeland och i förekommande fall den

icke EU-baserade AIF-fondens tredjeland är uppfyllda.

(68)

Esma bör på årlig basis genomföra en inbördes utvär­

dering av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet

när det gäller auktorisering av och tillsyn över icke EU-

baserade AIF-förvaltare i syfte att göra tillsynen och dess

resultat mer konsekventa, i enlighet med artikel 30 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

(69)

Under en övergångsperiod som i princip, med beaktande

av Esmas råd, kommer att avslutas genom en delegerad

akt tre år efter införandet av marknadsföringspasset för

icke EU-baserade AIF-förvaltare, bör en icke EU-baserad

AIF-förvaltare som avser att marknadsföra AIF-fonder

uteslutande i vissa medlemsstater, och utan ett sådant

marknadsföringspass, också kunna tillåtas att göra så av

medlemsstaten i fråga men endast i den mån vissa mini­

mivillkor är uppfyllda. Dessa icke EU-baserade AIF-för­

valtare bör åtminstone omfattas av regler som liknar dem

som gäller för EU-baserade AIF-förvaltare vad avser infor­

mationen till investerare. För att underlätta övervak­

ningen av systemrisker bör dessa icke EU-baserade AIF-

förvaltare också omfattas av rapporteringskrav gentemot

de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-

fonder marknadsförs. Sådana AIF-förvaltare bör därför

följa transparenskraven i detta direktiv och uppfylla skyl­

digheterna för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder

som förvärvar kontroll över onoterade företag och över

emittenter. Dessutom bör lämpliga samarbetsarrange­

mang som syftar till övervakning av systemrisker, och

som är i linje med internationella standarder, etableras

mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater

där AIF-fonderna marknadsförs och i förkommande fall

de behöriga myndigheterna i den EU-baserade AIF-fon­

dens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det

tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad och, i tillämpliga fall, tillsynsmyndigheterna i

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är

etablerad i syfte att säkerställa ett effektivt informations­

utbyte som gör det möjligt för de behöriga myndighe­

terna i medlemsstaterna i fråga att fullgöra sina uppgifter

i enlighet med detta direktiv. Samarbetsarrangemangen

bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring

av fonder från tredjeland i en medlemsstat. Slutligen bör

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren

eller den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad inte få

vara upptagen i förteckningen över icke samarbetsvilliga

länder och territorier av FATF.

(70)

Detta direktiv bör inte påverka den nuvarande situatio­

nen där en professionell investerare som är etablerad i

unionen får investera i AIF-fonder på eget initiativ, oav­

sett var AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden är etablerad.

(71)

Medlemsstaterna bör kunna tillåta marknadsföring av alla

eller vissa typer av AIF-fonder förvaltade av AIF-förvaltare

till icke-professionella investerare inom sina territorier.

Om en medlemsstat tillåter marknadsföring av vissa typer

av AIF-fonder bör medlemsstaten från fall till fall bedöma

om en viss AIF-fond ska anses tillhöra en typ av AIF-

fonder som får marknadsföras till icke-professionella in­

vesterare inom dess territorium. Utan att det påverkar

tillämpningen av andra instrument i unionsrätten, bör

medlemsstaterna i sådana fall kunna införa striktare

krav på AIF-fonder och AIF-förvaltare som ett villkor

för marknadsföring till icke-professionella investerare än

vad som gäller för AIF-fonder som marknadsförs till pro­

fessionella investerare på deras territorium, oavsett om

AIF-fonden marknadsförs inom medlemsstaten eller

över nationsgränserna. Om en medlemsstat tillåter att

AIF-fonder marknadsförs till icke-professionella investe­

rare inom sitt territorium, bör denna möjlighet kunna

utnyttjas oavsett i vilken medlemsstat AIF-förvaltaren

som förvaltar AIF-fonderna är etablerad, och medlems­

staterna bör inte införa striktare eller ytterligare krav på

SV

L 174/10

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

153

EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan

medlemsstat och marknadsförs över nationsgränserna

än på AIF-fonder som marknadsförs inom medlemssta­

ten. Dessutom bör AIF-förvaltare, värdepappersföretag

som är auktoriserade enligt direktiv 2004/39/EG och

kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv

2006/48/EG, vilka tillhandahåller investeringstjänster till

icke-professionella kunder, beakta eventuella ytterligare

krav när de bedömer huruvida en viss AIF-fond är lämp­

lig för en enskild icke-professionell kund eller huruvida

den är ett komplicerat eller ett okomplicerat finansiellt

instrument.

(72)

Det är nödvändigt att klargöra vilka befogenheter och

skyldigheter som gäller för de behöriga myndigheter

som ansvarar för genomförandet av detta direktiv och

att stärka de mekanismer som krävs för att säkerställa

ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan tillsyns­

myndigheterna. Under vissa omständigheter bör de behö­

riga myndigheterna i en AIF-förvaltares värdmedlemsstat

kunna vidta direkta åtgärder för att övervaka efterlev­

naden av de bestämmelser som de är ansvariga för. För

andra bestämmelser bör värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter under vissa omständigheter tillåtas att be­

gära åtgärder från hemmedlemsstatens behöriga myndig­

heter och ingripa om sådana åtgärder inte vidtas.

(73)

I detta direktiv föreskrivs en allmän samordnande roll för

Esma och möjligheten till ett bindande medlingsför­

farande under Esmas ledning för att lösa tvister mellan

behöriga myndigheter.

(74)

Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn beträffande innehållet i de samarbetsarrangemang

som måste ingås av hemmedlemsstaten eller AIF-förval­

tarens referensmedlemsstat och de relevanta tillsynsmyn­

digheterna i tredjeland samt beträffande förfarandena för

informationsutbytet. Dessa förslag till tekniska standarder

för tillsyn bör tillse att enligt dessa samarbetsarrange­

mang all nödvändig information tillhandahålls de behö­

riga myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaten

så att de kan utöva sina tillsyns- och utredningsbefogen­

heter enligt detta direktiv. Esmas roll bör också vara att

underlätta förhandlingarna om och ingåendet av sam­

arbetsarrangemang. Denna underlättande roll bör till ex­

empel kunna innebära att Esma inför ett standardformat

för sådana samarbetsarrangemang.

(75)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för sanktioner för

överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se

till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, pro­

portionella och avskräckande.

(76)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläg­

gande rättigheter och principer som erkänns särskilt i

EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till

skydd av personuppgifter som erkänns i artikel 16 i EUF-

fördraget och artikel 8 i stadgan. Varje utbyte eller över­

föring av information från de behöriga myndigheternas

sida bör ske i enlighet med bestämmelserna för över­

föring av personuppgifter i Europaparlamentets och rå­

dets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om

skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter (

1

). Varje utbyte eller överföring av information

från Esmas sida bör ske i enlighet med bestämmelserna

om överföring av personuppgifter i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den

18 december 2000 om skydd för enskilda då gemen­

skapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar

personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana

uppgifter ( 2 ), vilken ska gälla fullt ut för behandlingen av

personuppgifter med avseende på tillämpningen av detta

direktiv.

(77)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 3 ).

(78)

Kommissionen bör ges befogenheten att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det

uttryckligen föreskrivs i detta direktiv. Kommissionen bör

särskilt ges befogenhet att anta delegerade akter för att

specificera metoderna för finansiell hävstång såsom

denna definieras i detta direktiv, inbegripet alla andra

finansiella och/eller rättsliga strukturer med tredje parter

som kontrolleras av AIF-fonden i fråga, där dessa struk­

turer specifikt inrättats för att direkt eller indirekt skapa

finansiella hävstångseffekter på AIF-fondsnivå. Särskilt för

riskkapitalfonder innebär detta att finansiell hävstång

som existerar på portföljbolagsnivå inte är avsedd att

inkluderas när det hänvisas till sådana finansiella eller

rättsliga strukturer.

(79)

Delegerade akter bör också antas för att specificera hur

tröskelvärdena för det förenklade systemet ska beräknas

och hur de AIF-förvaltare ska behandlas vars förvaltade

tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats med an­

vändning av finansiell hävstång, under ett och samma

kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det re­

levanta tröskelvärdet, skyldigheterna till registrering för

AIF-förvaltare som faller under tröskelvärdena och till

tillhandahållande av information för effektiv övervakning

av systemrisker, samt skyldigheterna att underrätta de

relevanta behöriga myndigheterna när de inte längre upp­

fyller villkoren för tillämpning av det förenklade syste­

met.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/11

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( 3 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

154

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

(80)

Delegerade akter bör också antas för att beskriva meto­

derna för finansiell hävstång, inbegripet finansiella och/

eller rättsliga strukturer med tredje part som kontrolleras

av AIF-fonden i fråga, och hur den finansiella hävstången

ska beräknas, för att specificera de risker som de extra

kapitalbasmedlen och ansvarsförsäkringen måste täcka,

villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens

lämplighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, till­

vägagångssättet för att bestämma en fortlöpande anpass­

ning av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av

ansvarsförsäkringen. Delegerade akter bör även antas för

att specificera de kriterier som de behöriga myndighe­

terna ska tillämpa vid sin bedömning av om AIF-förval­

tare har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om genom­

förandet av sin verksamhet, deras skyldighet att agera i

den av dem förvaltade AIF-fondens eller AIF-fondens in­

vesterares bästa intresse och för marknadens integritet,

förfoga över och faktiskt utnyttja de resurser och för­

faranden som är nödvändiga för att den egna verksam­

heten ska fungera väl, vidta alla rimliga åtgärder för att

undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan und­

vikas, att identifiera, hantera och vid behov redovisa

dessa intressekonflikter så att de inte påverkar AIF-fon­

dens och dess investerares intressen negativt och så att

den AIF-fond som den förvaltar behandlas rättvist, iaktta

alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det bäst

gagnar AIF-fonderna eller dem som investerar i dessa och

marknadens integritet, och behandla alla investerare i

AIF-fonderna rättvist.

(81)

Vidare bör delegerade akter antas för att specificera vilka

slag av intressekonflikter AIF-förvaltarna måste identifiera

och de rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas

vidta beträffande sina strukturer och organisatoriska

och administrativa förfaranden för att identifiera, för­

hindra, hantera, övervaka och redovisa intressekonflikter.

Delegerade akter bör också antas för att specificera de

riskhanteringsfunktioner som ska utnyttjas, hur ofta risk­

hanteringssystemet bör ses över, hur riskhanteringsfunk­

tionen bör hållas funktionellt och hierarkiskt åtskild från

de operativa enheterna, inbegripet portföljförvaltnings­

funktionen, särskilda skyddsåtgärder mot intressekonflik­

ter, och de riskhanteringskrav som AIF-förvaltare ska an­

vända sig av. Delegerade akter bör också antas för att

specificera de system och förfaranden för likviditetshan­

tering som AIF-förvaltare bör använda och samstämmig­

heten i investeringsstrategi, likviditetsprofil och inlösen­

policy. Delegerade akter bör även antas för att specificera

de krav som originatorer, medverkande kreditinstitut och

ursprungliga långivare av värdepapperiseringsinstrument

måste uppfylla för att AIF-förvaltare ska tillåtas investera

i sådana instrument som emitterats efter den 1 januari

2011.

(82)

Delegerade akter bör även antas för att specificera de

krav som AIF-förvaltare måste uppfylla när de investerar

i sådana värdepapperiseringsinstrument, för att specificera

administrations- och redovisningsförfaranden, kontroll-

och skyddsarrangemang för elektronisk databehandling

och lämpliga interna kontrollmekanismer, för att specifi­

cera förfaranden för korrekt värdering av tillgångar och

beräkning av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller

aktie i AIF-fonden, de yrkesmässiga garantier som den

externa värderaren måste lämna, och den värderingsfre­

kvens som är lämplig för öppna AIF-fonder.

(83)

Delegerade akter bör också antas för att specificera vill­

koren för att delegering av AIF-förvaltarnas funktioner

bör kunna godkännas och de villkor på vilka AIF-förval­

taren har delegerat sina funktioner i en sådan omfattning

att företaget blir ett brevlådeföretag och därför inte längre

ska betraktas som förvaltare av en AIF-fond, för att när

det gäller förvaringsinstitut specificera kriterierna för att

avgöra om reglering och tillsyn i tredjeland där för­

varingsinstituten är etablerade har samma verkan som

unionsrätten och genomdrivs effektivt, de uppgifter

som ska ingå i standardavtalet, villkoren för att utföra

förvaringsinstitutsfunktioner, inbegripet den typ av finan­

siella instrument som bör omfattas av förvaringsinstitu­

tets depåförvaringsuppgifter, villkoren för att förvarings­

institutet ska få utföra sina depåförvaringsuppgifter för

finansiella instrument som är registrerade hos ett centralt

förvaringsinstitut och villkoren enligt vilka förvarings­

institutet bör förvara finansiella instrument som emitte­

rats i nominativ form och registrerats hos en emittent

eller registerförvaltare, förvaringsinstitutens förpliktelse

att visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg,

skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda, under vilka vill­

kor och förhållanden finansiella instrument som depåför­

varas bör anses ha gått förlorade, vad som ska avses med

externa händelser utanför rimlig kontroll, vilkas kon­

sekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla rimliga

ansträngningar att göra så, samt under vilka villkor och

förhållanden det finns ett objektivt skäl till ansvarsbefri­

else. Delegerade akter bör även antas för att specificera

innehåll och format för den årsredovisning som AIF-för­

valtarna måste tillhandahålla för varje AIF-fond som de

förvaltar och av AIF-förvaltarnas skyldigheter i fråga om

redovisning av information till investerare och kraven på

rapportering till de behöriga myndigheterna och dess

frekvens.

(84)

Delegerade akter bör också antas för att specificera när

finansiell hävstång anses vara använd i betydande grad

och de principer som de behöriga myndigheterna bör

följa när de överväger att införa gränser för den finansi­

ella hävstång som en AIF-förvaltare kan använda. Dele­

gerade akter bör också antas för att specificera samarbets­

arrangemang för icke EU-baserade AIF-förvaltare och/eller

icke EU-baserade AIF-fonder för utformning av en ge­

mensam ram för att underlätta upprättandet av sam­

arbetsarrangemang med tredjeländer. Delegerade akter

SV

L 174/12

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

155

bör också antas för att specificera innehållet i infor­

mationsutbytet avseende AIF-förvaltare mellan behöriga

myndigheter och tillhandahållandet av viss information

till Esma.

(85)

Beroende på Esmas råd i detta avseende och de kriterier

som fastställs i detta direktiv, bör en delegerad akt också

antas för att utsträcka marknadsföringspasset till EU-ba­

serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen och till icke EU-baserade AIF-för­

valtare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i

unionen, och en annan delegerad akt bör antas för att

avsluta tillämpningen av nationella ordningar för privata

placeringar (private placement).

(86)

Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot en

delegerad akt inom tre månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna

period kunna förlängas med tre månader i fråga om

väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rå­

det bör också kunna underrätta de övriga institutionerna

om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt god­

kännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en

tidsfrist måste respekteras, till exempel så att medlems­

staterna i tillämpliga fall kan genomföra delegerade akter

inom den genomförandeperiod som fastställs i detta di­

rektiv.

(87)

I enlighet med förklaringen om artikel 290 i EUF-fördra­

get, som fogats till slutakten från den regeringskonferens

som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kom­

missionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis

även i fortsättningen samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av kommissionens ut­

kast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(88)

Två år efter utgången av tidsfristen för införlivande av

detta direktiv bör Esma avge ett yttrande om hur det då

gällande marknadsföringspasset fungerar och hur natio­

nella ordningar för privata placeringar (private placement)

fungerar. Esma bör också ge råd om utvidgning av mark­

nadsföringspasset till EU-baserade AIF-förvaltare som

marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder i unionen

och icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar och/

eller marknadsför AIF-fonder i unionen. Kommissionen

bör anta delegerade akter inom tre månader efter att ha

mottagit Esmas yttrande och råd och beaktat kriterierna i

och målen med detta direktiv, bland annat beträffande

den inre marknaden, investerarskydd och effektiv över­

vakning av systemrisk, med en specificering av när reg­

lerna beträffande en utvidgning av marknadsföringspasset

som föreskrivs i detta direktiv bör bli tillämpliga i alla

medlemsstater.

(89)

Vid toppmötet i London i april 2009 kom G20-ledarna

överens om att hedgefonder eller deras förvaltare bör

registreras och bör åläggas att regelbundet redovisa rele­

vant information för tillsynsmyndigheter eller reglerings­

myndigheter. De bör bli föremål för tillsyn för att säker­

ställa att de har en lämplig riskhantering. I juni 2010

bekräftade G20-ledarna i Toronto sitt åtagande och lo­

vade också att snabba på genomförandet av kraftfulla

åtgärder för att förbättra transparens och regeltillsyn av

hedgefonder på ett internationellt konsekvent och icke-

diskriminerade sätt. För att stödja G20-målen utfärdade

Internationella organisationen för värdepapperstillsyn

högnivåprinciper för hedgefondstillsyn i juni 2009 för

att vägleda utarbetandet av internationellt konsekventa

regler inom detta område. Den 16 september 2010

kom Europeiska rådet överens om att EU måste hävda

sina intressen och värderingar mera bestämt och i en

anda av ömsesidighet och ömsesidig nytta inom ramen

för unionens yttre förbindelser och vidta åtgärder för att,

bland annat, säkra vidare marknadstillträde för europe­

iska företag och fördjupat regleringssamarbete med vik­

tigare handelspartner. Kommissionen ska arbeta för att se

till att dessa åtaganden genomförs på ett liknande sätt av

unionens internationella partner.

(90)

Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt enligt

vilken marknadsföringspasset blivit tillämpligt för alla

AIF-förvaltare bör Esma avge ett yttrande om hur det

då gällande marknadsföringspasset och de nationella ord­

ningarna för privata placeringar (private placement) fun­

gerar. Esma bör också ge råd om avslutandet av sådana

nationella ordningar. Kommissionen bör anta en delege­

rad akt inom tre månader efter att ha mottagit Esmas

yttrande och råd med beaktande av kriterierna i och

målen med detta direktiv, bland annat beträffande den

inre marknaden, investerarskydd och effektiv övervakning

av systemrisk, med en specificering av den dag då de

nationella ordningar som avses i detta direktiv bör av­

slutas i alla medlemsstater.

(91)

Fyra år efter utgången av tidsfristen för införlivande av

detta direktiv bör kommissionen på grundval av offent­

liga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behö­

riga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen

av och tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen

bör innehålla en analys av de erfarenheter som gjorts vid

tillämpningen av direktivet, effekterna för investerare,

AIF-fonder och AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän­

der, och i vilken mån direktivets mål har uppnåtts, och

vid behov förslag till lämpliga ändringar. Översynen bör

innehålla en allmän genomgång av hur detta direktivs

regler fungerar och vilka erfarenheter som gjorts vid till­

lämpningen av dem. I sin översyn bör kommissionen

undersöka Esmas och de behöriga unionsmyndigheternas

funktioner när det gäller att säkerställa en effektiv över­

vakning av samtliga AIF-förvaltare som verkar på unions­

marknaderna inom ramen för detta direktiv, inklusive,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/13

156

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

bland annat – i enlighet med förordning (EU)

nr 1095/2010 - genom att ge Esma ytterligare tillsyns­

ansvar på området auktorisering av och tillsyn över icke

EU-baserade AIF-förvaltare. I detta sammanhang bör

kommissionen bedöma kostnaderna och fördelarna med

att ge Esma sådana arbetsuppgifter.

(92)

Detta direktiv syftar till att skapa en ram som kan han­

tera de potentiella risker som kan uppstå som ett resultat

av AIF-förvaltares verksamhet och säkerställa att de be­

höriga myndigheterna i unionen övervakar dessa risker

på ett effektivt sätt. Det är nödvändigt att skapa ett strikt

ramverk för reglering och tillsyn utan luckor i finans­

regleringen. I detta sammanhang hänvisas till befintliga

krav på professionella investerare att visa vederbörlig

skicklighet, aktsamhet och omsorg enligt den relevanta

reglering som gäller för sådana investerare. Kommissio­

nen uppmanas att se över den relevanta lagstiftningen

vad avser professionella investerare i syfte att bedöma

behovet av strängare krav vad avser det förfarande för

vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg som

måste tillämpas av professionella investerare i unionen,

som på eget initiativ investerar i icke EU-baserade finan­

siella produkter, bland annat icke EU-baserade AIF-fon­

der.

(93)

Kommissionen bör när denna översyn är avslutad lägga

fram en rapport till Europaparlamentet och rådet som vid

behov innehåller ändringsförslag med beaktande av direk­

tivets mål och de potentiella effekterna för investerare,

AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tredjelän­

der.

(94)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa

en hög nivå på skyddet av investerare genom att fastställa

ett gemensamt ramverk för auktorisation av och tillsyn

över AIF-förvaltare, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna, vilket framgår av bristerna

i den befintliga lagstiftningen i medlemsstaterna samt i

tillsynen över dessa aktörer, och det därför bättre kan

uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i en­

lighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördra­

get. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­

digt för att uppnå detta mål.

(95)

Direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG, Europaparla­

mentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av

den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut ( 1 )

och förordning (EU) nr 1095/2010 bör följaktligen änd­

ras i enlighet därmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för auktorisation, löpande

verksamhet och transparens när det gäller förvaltare av

alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar och/

eller marknadsför alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) i

unionen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Med förbehåll för punkt 3 i denna artikel och artikel 3 ska

detta direktiv tillämpas på

a) EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-

fonder, oberoende av om dessa AIF-fonder är EU-baserade

AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-fonder,

b) icke EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera

EU-baserade AIF-fonder, och

c) icke EU-baserade AIF-förvaltare som marknadsför en eller

flera AIF-fonder i unionen, oberoende av om dessa AIF-fon­

der är EU-baserade AIF-fonder eller icke EU-baserade AIF-

fonder,

2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 saknar det

betydelse

a) om AIF-fonden är öppen eller sluten,

b) om AIF-fonden har bildats på kontraktsrättslig grund eller

enligt trustlagstiftning eller på associationsrättslig grund eller

har någon annan rättslig form,

c) vilken rättslig struktur AIF-fonden har.

3. Direktivet ska inte tillämpas på följande enheter:

a) Holdingbolag.

b)

Tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv

2003/41/EG, i förekommande fall inklusive de auktoriserade

enheter som ansvarar för förvaltningen av dessa institut och

agerar för deras räkning som avses i artikel 2.1 i det direk­

tivet eller kapitalförvaltare som utsetts enligt artikel 19.1 i

det direktivet, i den mån de inte förvaltar AIF-fonder.

c) Överstatliga institutioner som Europeiska centralbanken, Eu­

ropeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden,

europeiska finansiella institut för utveckling och bilaterala

utvecklingsbanker, Världsbanken, Internationella valutafon­

den, och andra överstatliga institutioner och liknande inter­

nationella organisationer, i de fall då dessa institutioner eller

organisationer förvaltar AIF-fonder och i den mån dessa

fonder agerar i allmänhetens intresse.

d) Nationella centralbanker.

SV

L 174/14

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

157

e) Nationella, regionala eller lokala myndigheter och organ eller

andra institut som förvaltar fonder som är kopplade till

system för social trygghet och pensionssystem.

f) Program för anställdas andelsägande och program för an­

ställdas sparande.

g) Specialföretag för värdepapperisering.

4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se

till att de AIF-förvaltare som avses i punkt 1 fortlöpande följer

detta direktiv.

Artikel 3

Undantag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på AIF-förvaltare i den

mån de förvaltar en eller flera AIF-fonder vars enda investerare

är AIF-förvaltaren eller AIF-förvaltarens moderföretag eller dot­

terföretag eller andra dotterföretag till dessa moderföretag, un­

der förutsättning att ingen av dessa investerare själv är en AIF-

fond.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 46 ska

endast punkterna 3 och 4 i den här artikeln tillämpas på föl­

jande AIF-förvaltare:

a) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett

företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen­

sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt

direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon­

der vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som för­

värvats med användning av finansiell hävstång, sammanlagt

inte överstiger tröskelvärdet 100 miljoner EUR, eller

b) AIF-förvaltare som, antingen direkt eller indirekt, genom ett

företag till vilket AIF-förvaltaren är kopplad genom gemen­

sam ledning eller ägarkontroll, eller genom ett väsentligt

direkt eller indirekt innehav, förvaltar portföljer av AIF-fon­

der vars förvaltade tillgångar sammanlagt inte överstiger trös­

kelvärdet 500 miljoner EUR om AIF-fondportföljerna består

av AIF-fonder utan finansiell hävstång och utan rätt till in­

lösen under en period på fem år från dagen för den första

placeringen i respektive AIF-fond.

3. Medlemsstaterna ska se till att de AIF-förvaltare som avses

i punkt 2 minst

a) är föremål för registrering hos de behöriga myndigheterna i

sina hemmedlemsstater,

b) vid registreringstillfället identifierar sig själva och de AIF-fon­

der som de förvaltar inför de behöriga myndigheterna i sina

hemmedlemsstater,

c) vid registreringstillfället lämnar information om investerings­

strategierna för de AIF-fonder som de förvaltar till de behö­

riga myndigheterna i sina hemmedlemsstater,

d) regelbundet ger de behöriga myndigheterna i hemmedlems­

staten information om de huvudsakliga instrument som de

bedriver handel med och om viktiga exponeringar och de

största koncentrationerna i fråga om de AIF-fonder som de

förvaltar, så att de behöriga myndigheterna effektivt kan

övervaka systemrisker, och

e) underrättar de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten

om de inte längre uppfyller de villkor som anges i punkt 2.

Denna punkt och punkt 2 ska gälla utan att det påverkar till­

lämpningen av striktare bestämmelser som medlemsstaterna har

antagit för AIF-förvaltare som avses i punkt 2.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till

att den berörda AIF-förvaltaren, om villkoren i punkt 2 inte

längre är uppfyllda, ansöker om auktorisation inom 30 kalen­

derdagar i enlighet med tillämpliga förfaranden i detta direktiv.

4. De AIF-förvaltare som avses i punkt 2 ska inte åtnjuta

några av de rättigheter som ges genom detta direktiv, såvida

de inte väljer att låta sig omfattas av detta direktiv. Om AIF-

förvaltare låter sig omfattas ska direktivet vara tillämpligt i sin

helhet.

5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi­

cerar förfarandena för de AIF-förvaltare som väljer att låta sig

omfattas av detta direktiv i enlighet med punkt 4. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 59.2.

6.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) hur de tröskelvärden som avses i punkt 2 ska beräknas och

hur de AIF-förvaltare ska behandlas som förvaltar AIF-fonder

vars förvaltade tillgångar, inklusive tillgångar som förvärvats

med användning av finansiell hävstång, under ett och samma

kalenderår ibland överstiger och/eller faller under det rele­

vanta tröskelvärdet,

b) registreringsskyldigheten och skyldigheten att tillhandahålla

information för att ge möjlighet till effektiv övervakning av

systemrisken i enlighet med punkt 3, och

c) skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter som anges

i punkt 3.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/15

158

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

Artikel 4

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) AIF-fond: företag för kollektiva investeringar, inbegripet

dess delfonder, som

i) tar emot kapital från ett antal investerare för att inve­

stera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy

till förmån för dessa investerare, och

ii) inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i direktiv

2009/65/EG.

b) AIF-förvaltare: juridiska personer vars normala verksamhet

består i förvaltning av en eller flera AIF-fonder.

c) filial: ett driftställe som i AIF-förvaltares fall är en del av

AIF-förvaltaren, som saknar rättskapacitet och som tillhan­

dahåller de tjänster som AIF-förvaltaren har auktorisation

att tillhandahålla; alla driftställen som har etablerats i

samma medlemsstat av en AIF-förvaltare med stadgeenligt

säte i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland ska anses

utgöra en enda filial.

d) carried interest: en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller

AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen av AIF-

fonden, exklusive eventuell andel av AIF-fondens vinst

som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering

som AIF-förvaltaren har gjort i AIF-fonden.

e) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller

juridiska personer är förenade genom

i) ägarintresse, dvs. ett innehav, direkt eller genom kon­

troll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett

företag,

ii) kontroll, dvs. en förbindelse mellan ett moderföretag

och ett dotterföretag som avses i artikel 1 i rådets

sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om

sammanställd redovisning ( 1 ), eller en likartad förbin­

delse mellan en fysisk eller juridisk person och ett fö­

retag; i denna punkt ska ett dotterföretag till ett dotter­

företag också anses vara ett dotterföretag till dessa dot­

terföretags moderföretag.

Som nära förbindelse ska även anses en situation där två

eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en

varaktig förbindelse till en och samma person genom ett

kontrollförhållande.

f) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i medlems­

staterna som enligt lag eller annan författning har behö­

righet att utöva tillsyn över AIF-förvaltare.

g) behöriga myndigheter i förhållande till ett förvaringsinstitut:

i) om förvaringsinstitutet är ett kreditinstitut som är auk­

toriserat enligt direktiv 2006/48/EG, de behöriga myn­

digheter som avses i artikel 4.4 i det direktivet,

ii) om förvaringsinstitutet är ett värdepappersföretag som

är auktoriserat enligt direktiv 2004/39/EG, de behöriga

myndigheter som avses i artikel 4.1.22 i det direktivet,

iii) om förvaringsinstitutet ingår i en kategori av institut

som avses i artikel 21.3 c första stycket i detta direktiv,

de nationella myndigheter i dess hemmedlemsstat som

enligt lag eller annan författning har behörighet att

utöva tillsyn över sådana kategorier av institut,

iv) om förvaringsinstitutet är en sådan enhet som avses i

artikel 21.3 tredje stycket i detta direktiv, de nationella

myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet har

sitt stadgeenliga säte och vilka enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över en

sådan enhet, eller det officiella organ som har behörig­

het att registrera eller utöva tillsyn över en sådan enhet

i enlighet med tillämplig uppförandekod,

v) om förvaringsinstitutet är utsett till förvaringsinstitut

för en icke EU-baserad AIF-fond enligt artikel 21.5 b

i detta direktiv och inte omfattas av tillämpningsområ­

det för leden i-iv i denna punkt, de berörda nationella

myndigheterna i det tredjeland där förvaringsinstitutet

har sitt stadgeenliga säte.

h) en EU-baserad AIF-fonds behöriga myndigheter: de nationella

myndigheter i en medlemsstat som enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon­

der.

i) kontroll: ägarkontroll enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

SV

L 174/16

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

159

j) etablerad:

i) för AIF-förvaltare, ha sitt stadgeenliga säte i,

ii) för AIF-fonder, vara auktoriserad eller registrerad i eller,

när fonden varken är auktoriserad eller registrerad, ha

sitt stadgeenliga säte i,

iii) för förvaringsinstitut, ha sitt stadgeenliga säte eller en

filial i,

iv) för rättsliga representanter som är juridiska personer,

ha sitt stadgeenliga säte eller en filial i,

v) för rättsliga representanter som är fysiska personer ha

sin hemvist i.

k) EU-baserad AIF-fond:

i) en AIF-fond som är auktoriserad eller registrerad i en

medlemsstat enligt tillämplig nationell lagstiftning, eller

ii) en AIF-fond som inte är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat men har sitt stadgeenliga säte och/eller

huvudkontor i en medlemsstat.

l) EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som har sitt

stadgeenliga säte i en medlemsstat.

m) feeder-AIF-fond: en AIF-fond som

i) investerar minst 85 % av sina tillgångar i andelar eller

aktier i en annan AIF-fond (master-AIF-fonden), eller

ii) investerar minst 85 % av sina tillgångar i mer än en

master-AIF-fond och dessa master-AIF-fonder har iden­

tiska investeringsstrategier, eller

iii) på något annat sätt har en exponering på minst 85 %

av sina tillgångar mot en sådan master-AIF-fond.

n) finansiellt instrument: instrument enligt definitionen i avsnitt

C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

o) holdingbolag: företag med aktieinnehav i ett eller flera andra

företag, vars affärsidé är att fullfölja en affärsstrategi eller

affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående före­

tag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång

sikt, och som antingen är ett företag som

i) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna

till handel på en reglerad marknad i unionen, eller

ii) inte huvudsakligen har etablerats för att generera av­

kastning åt sina investerare genom avyttring av sina

dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår

av företagets årsredovisning eller andra offentliga hand­

lingar.

p) en AIF-fonds hemmedlemsstat:

i) den medlemsstat i vilken AIF-fonden är auktoriserad

eller registrerad i enlighet med nationell lagstiftning

eller, när det gäller flera auktorisationer eller registre­

ringar, den medlemsstat i vilken AIF-fonden först auk­

toriserades eller registrerades, eller

ii) om AIF-fonden varken är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat, den medlemsstat där AIF-fonden har

sitt stadgeenliga säte och/eller huvudkontor.

q) en AIF-förvaltares hemmedlemsstat: den medlemsstat där AIF-

förvaltaren har sitt stadgeenliga säte. För icke EU-baserade

AIF-förvaltare ska alla hänvisningar till AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat i detta direktiv läsas som referensmedlems­

staten, såsom föreskrivs i kapitel VII.

r) en AIF-förvaltares värdmedlemsstat:

i) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade AIF-

fonder,

ii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak­

tier i en EU-baserad AIF-fond,

iii) en medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där en

EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför andelar eller ak­

tier i en icke EU-baserad AIF-fond,

iv) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare förvaltar EU-baserade

AIF-fonder, eller

v) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier

eller andelar i en EU-baserad AIF-fond, eller

vi) en medlemsstat, annan än referensmedlemsstaten, där

en icke EU-baserad AIF-förvaltare marknadsför aktier

eller andelar i en icke EU-baserad AIF-fond.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/17

160

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

s) startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket

a och b i direktiv 2006/48/EG,

t) emittent: en emittent i den mening som avses i artikel 2.1 d

i direktiv 2004/109/EG när denna emittent har sitt stad­

geenliga säte i unionen och när dess aktier är upptagna till

handel på en reglerad marknad i den mening som avses i

artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.

u) rättslig representant: fysisk person som har sin hemvist i

unionen eller juridisk person som har sitt stadgeenliga

säte i unionen, och som uttryckligen utsedd av en icke

EU-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan icke EU-

baserad AIF-förvaltares räkning gentemot myndigheter,

kunder, organ och motparter till den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren i unionen när det gäller den icke EU-base­

rade AIF-förvaltarens skyldigheter enligt detta direktiv.

v) finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förval­

tare ökar exponeringen för en AIF-fond som den förvaltar

genom lån av kontanter eller värdepapper, eller genom

finansiell hävstång som härrör från derivatinstrument eller

på något annat sätt.

w) förvaltning av AIF-fonder: att utföra åtminstone investerings­

förvaltningsfunktioner enligt punkt 1 a eller b i bilaga I till

en eller flera AIF-fonder.

x) marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller place­

ring, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens

räkning, av andelar eller aktier i en AIF-fond som denne

förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist

eller stadgeenligt säte i unionen.

y) master-AIF-fond: en AIF-fond i vilken en annan AIF-fond

investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i

enlighet med led m.

z) referensmedlemsstat: den medlemsstat som fastställs i enlig­

het med artikel 37.4.

aa) icke EU-baserad AIF-fond: en AIF-fond som inte är en EU-

baserad AIF-fond.

ab) icke EU-baserad AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare som inte är

en EU-baserad AIF-förvaltare.

ac) onoterat företag: företag som har sitt stadgeenliga säte i

unionen och vars aktier inte är upptagna till handel på

en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i

direktiv 2004/39/EG.

ad) kapitalbas: de medel som avses i artiklarna 56–67 i direktiv

2006/48/EG.

ae) moderföretag: ett moderföretag i den mening som avses i

artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

af) prime broker: kreditinstitut, reglerat värdepappersföretag el­

ler annan enhet som är föremål för reglering och fortlö­

pande tillsyn, som erbjuder professionella investerare tjäns­

ter för att primärt finansiera eller utföra transaktioner med

finansiella instrument som motpart, och som även kan

tillhandahålla andra tjänster, t.ex. clearing och avveckling,

depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lös­

ningar och stödtjänster.

ag) professionell investerare: investerare som anses vara en pro­

fessionell kund eller som, på begäran, kan behandlas som

en professionell kund i den mening som avses i bilaga II

till direktiv 2004/39/EG.

ah) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägarandel i en AIF-

fond som motsvarar 10 % eller mer av kapitalet eller av

rösträtten i enlighet med artiklarna 9 och 10 i direktiv

2004/109/EG, med beaktande av villkoren för samman­

slagning av innehavet enligt artikel 12.4 och 12.5 i det

direktivet, eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt

inflytande över förvaltningen av den AIF-fond där inneha­

vet finns.

ai) arbetstagarrepresentanter: arbetstagarrepresentanter enligt de­

finitionen i artikel 2 e i direktiv 2002/14/EG

aj) icke-professionell investerare: en investerare som inte är en

professionell investerare.

ak) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna

1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

al) en icke EU-baserad AIF-fonds tillsynsmyndigheter: de nationella

myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-fon­

der.

am) en icke EU-baserad AIF-förvaltares tillsynsmyndigheter: de na­

tionella myndigheter i ett tredjeland som enligt lag eller

annan författning har behörighet att utöva tillsyn över AIF-

förvaltare.

SV

L 174/18

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

161

an) specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda

syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiserings­

transaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Eu­

ropeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av

den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och

skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperi­

seringstransaktioner ( 1 ) och annan lämplig verksamhet för

att uppnå detta mål.

ao) fondföretag: ett företag för kollektiva investeringar i över­

låtbara värdepapper som är auktoriserat enligt artikel 5 i

direktiv 2009/65/EG.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ad i den här artikeln ska

artiklarna 13–16 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepap­

persföretag och kreditinstitut ( 2 ) gälla i tillämpliga delar.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förebehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) metoderna för att använda finansiell hävstång, enligt defini­

tionen av finansiell hävstång i punkt 1 v, inklusive sådana

finansiella eller rättsliga strukturer som rör tredje part som

kontrolleras av den berörda AIF-fonden, och

b) hur den finansiella hävstången ska beräknas.

4. När så krävs vid tillämpningen av detta direktiv och för att

säkerställa lika villkor för tillämpningen av direktivet ska den

Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och

marknadsmyndigheten) (Esma) utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn för att fastställa typerna av AIF-förvaltare.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 5

Fastställande av AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att varje AIF-fond som förval­

tas inom ramen för tillämpningsområdet för detta direktiv har

en enda AIF-förvaltare som ansvarar för att detta direktiv efter­

levs. AIF-förvaltaren ska antingen vara

a) en extern förvaltare, som är den juridiska person som utsetts

till förvaltare av AIF-fonden eller för AIF-fondens räkning

och som därigenom är ansvarig för AIF-fondens förvaltning

(externa AIF-förvaltare), eller

b) om AIF-fondens rättsliga form tillåter intern förvaltning och

dess ledningsorgan väljer att inte utse en extern AIF-förval­

tare, AIF-fonden själv, som då ska auktoriseras som AIF-för­

valtare.

2. När en extern AIF-förvaltare inte kan säkerställa efterlev­

naden av detta direktiv för vilka en AIF-fond eller annan enhet

för dess räkning är ansvarig, ska denne omedelbart underrätta

de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat och, i till­

lämpliga fall, de behöriga myndigheterna för den berörda EU-

baserade AIF-fonden. De behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat ska kräva att denna vidtar de åtgärder

som krävs för att råda bot på situationen.

3.

Om den bristande efterlevnaden fortsätter trots de åtgärder

som avses i punkt 2, och om det rör sig om en EU-baserad AIF-

förvaltare eller en EU-baserad AIF-fond, ska de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat kräva att denna

frånträder uppdraget som AIF-förvaltare av denna AIF-fond.

AIF-fonden får i sådana fall inte längre marknadsföras i unio­

nen. Om det gäller en icke EU-baserad AIF-förvaltare som för­

valtar en icke EU-baserad AIF-fond får AIF-fonden inte längre

marknadsföras i unionen. De behöriga myndigheterna i AIF-

förvaltarens hemmedlemsstat ska omedelbart underrätta de be­

höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

KAPITEL II

AUKTORISATION AV AIF-FÖRVALTARE

Artikel 6

Villkor för att verka som AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen AIF-förvaltare

förvaltar AIF-fonder utan att ha auktoriserats i enlighet med

detta direktiv.

En AIF-förvaltare som auktoriserats i enlighet med detta direktiv

ska vid varje tidpunkt uppfylla villkoren för auktorisation i detta

direktiv.

2. Medlemsstaterna ska kräva att ingen extern AIF-förvaltare

ägnar sig åt annan verksamhet än den som avses i bilaga I till

detta direktiv samt förvaltning av fondföretag, under förutsätt­

ning att auktorisation för detta har erhållits enligt direktiv

2009/65/EG.

3. Medlemsstaterna ska kräva att internt förvaltade AIF-fon­

der inte ägnar sig åt annan verksamhet än intern förvaltning av

denna AIF-fond i enlighet med bilaga I.

4. Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna auk­

torisera en extern AIF-förvaltare att tillhandahålla följande tjäns­

ter:

a) Förvaltning av investeringsportföljer, inklusive portföljer som

ägs av pensionsfonder och tjänstepensionsinstitut i enlighet

med artikel 19.1 i direktiv 2003/41/EG enligt uppdrag som

investerare ger på diskretionär, kundspecifik basis.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/19

( 1 ) EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.

( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

162

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

b) Sidotjänster som innefattar:

i) investeringsrådgivning,

ii) förvaring och administration av aktier eller andelar i

företag för kollektiva investeringar,

iii) mottagande och vidarebefordran av order beträffande fi­

nansiella instrument.

5.

AIF-förvaltare ska inte auktoriseras enligt detta direktiv för

att

a) endast tillhandahålla de tjänster som anges i punkt 4,

b) tillhandahålla de sidotjänster som avses i punkt 4 b utan att

även ha auktorisation för att tillhandahålla de tjänster som

avses i punkt 4 a,

c) endast ägna sig åt sådan verksamhet som avses i punkt 2 i

bilaga I, eller

d) tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 a i bilaga I

utan att tillhandahålla de tjänster som avses i punkt 1 b i

bilaga I och eller tvärtom.

6. Artiklarna 2.2, 12, 13, och 19 i direktiv 2004/39/EG ska

tillämpas på AIF-förvaltares tillhandahållande av de tjänster som

avses i punkt 4 i den här artikeln.

7. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare förser de be­

höriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater med de uppgif­

ter som krävs för att myndigheterna fortlöpande ska kunna

övervaka att villkoren i detta direktiv är uppfyllda.

8. Värdepappersföretag som auktoriserats enligt direktiv

2004/39/EG och kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv

2006/48/EG ska inte behöva auktoriseras enligt detta direktiv

för att erbjuda investeringstjänster såsom individuell portföljför­

valtning avseende AIF-fonder. Värdepappersföretag får emeller­

tid endast erbjuda eller placera, direkt eller indirekt, andelar eller

aktier i AIF-fonder till eller hos investerare i unionen i den mån

andelarna eller aktierna får marknadsföras i enlighet med detta

direktiv.

Artikel 7

Ansökan om auktorisation

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare ansöker om

auktorisation hos de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat.

2. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an­

söker om auktorisation tillhandahåller följande uppgifter om

AIF-förvaltaren till de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat:

a) Information om de personer som faktiskt leder AIF-förvalta­

rens verksamhet.

b) Identitetsuppgifter för fysiska eller juridiska personer som

direkt eller indirekt är aktieägare eller medlemmar i AIF-för­

valtaren och har kvalificerade innehav samt beloppen för

dessa innehav.

c) En verksamhetsplan med AIF-förvaltarens organisationsstruk­

tur som bland annat innehåller uppgifter om hur den avser

att uppfylla sina skyldigheter enligt kapitlen II, III och IV

samt i tillämpliga fall kapitlen V, VI, VII och VIII.

d) Information om ersättningspolicy och ersättningspraxis en­

ligt artikel 13.

e) Information om arrangemangen för att till tredje part dele­

gera och vidaredelegera funktioner som avses i artikel 20.

3. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som an­

söker om auktorisation även överlämnar följande uppgifter om

de AIF-fonder som denne avser att förvalta till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat:

a) Information om investeringsstrategier, bland annat om typen

av underliggande fonder om AIF-fonden är en fond-i-fond,

AIF-förvaltarens policy vad avser användning av finansiell

hävstång, och riskprofiler och andra uppgifter om de AIF-

fonder som denne förvaltar eller avser att förvalta, inklusive

uppgifter om de medlemsstater eller tredjeländer där sådana

AIF-fonder är etablerade eller förväntas bli etablerade.

b) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-

fonden är en feeder-AIF-fond.

c) Fondbestämmelser eller bolagsordningar för varje AIF-fond

som AIF-förvaltaren avser att förvalta.

d) Information om arrangemangen för att utse förvaringsinsti­

tut enligt artikel 21, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren

avser att förvalta.

e) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje

AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att förvalta.

4. När ett förvaltningsbolag är auktoriserat i enlighet med

direktiv 2009/65/EG (förvaltningsbolag för fondföretag) och an­

söker om auktorisation som AIF-förvaltare enligt detta direktiv,

ska de behöriga myndigheterna inte kräva att förvaltningsbola­

get för fondföretag lämnar information eller handlingar som

förvaltningsbolaget för fondföretag redan har lämnat in när

det ansökte om auktorisation enligt direktiv 2009/65/EG, för­

utsatt att denna information eller dessa handlingar fortfarande

är aktuella.

SV

L 174/20

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

163

5. De behöriga myndigheterna ska en gång per kvartal infor­

mera Esma om beviljade eller återkallade auktorisationer i en­

lighet med detta kapitel.

Esma ska föra ett centralt offentligt register med uppgift om

varje AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt detta direktiv, en

förteckning över alla AIF-fonder som förvaltas och/eller mark­

nadsförs i unionen av sådana AIF-förvaltare samt den behöriga

myndigheten för varje sådan AIF-förvaltare. Registret ska vara

tillgängligt i elektronisk form.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera den information som ska lämnas till de

behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktori­

sation av en AIF-förvaltare, inklusive verksamhetsplan.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för att överlämna uppgifter i enlighet med

punkt 6 första stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Villkor för beviljande av auktorisation

1. De behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares hemmed­

lemsstat får bevilja auktorisation endast om

a) de har förvissat sig om att AIF-förvaltaren kommer att kunna

uppfylla villkoren i detta direktiv,

b) AIF-förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig ka­

pitalbas, i enlighet med artikel 9,

c) de personer som i praktiken leder en AIF-förvaltares verk­

samhet har erforderligt gott anseende och tillräcklig erfaren­

het, även i fråga om de investeringsstrategier som tillämpas

av de AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren; namnen

på dessa personer samt namnen på var och en som efter­

träder dem ska utan dröjsmål meddelas de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, och ledningen av

AIF-förvaltarens verksamhet ska beslutas av minst två perso­

ner som uppfyller dessa villkor,

d) de aktieägare eller medlemmar i AIF-förvaltaren som har

kvalificerade innehav är lämpliga med tanke på behovet av

att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av AIF-för­

valtaren, och

e) AIF-förvaltaren har både sitt huvudkontor och sitt stadgeen­

liga säte i samma medlemsstat.

Auktorisationen ska gälla i alla medlemsstater.

2. De behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna

som berörs ska tillfrågas innan auktorisation beviljas följande

AIF-förvaltare:

a) Ett dotterföretag till en AIF-förvaltare, till ett förvaltnings­

bolag för fondföretag, till ett värdepappersföretag, till ett

kreditinstitut eller till ett försäkringsföretag med auktorisa­

tion i en annan medlemsstat,

b) ett dotterföretag till moderföretaget, till en annan AIF-för­

valtare, till ett förvaltningsbolag för fondföretag, till ett vär­

depappersföretag, till ett kreditinstitut eller till ett försäk­

ringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och

c) ett företag som kontrolleras av samma fysiska eller juridiska

personer som de som har kontroll över en annan AIF-för­

valtare, ett förvaltningsbolag för fondföretag, ett värdepap­

persföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med

auktorisation i en annan medlemsstat.

3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska vägra auktorisation om de är förhindrade att på

ett effektivt sätt utöva sina tillsynsfunktioner på grund av något

av följande:

a) Nära förbindelser mellan AIF-förvaltaren och andra fysiska

eller juridiska personer,

b) lagar eller andra författningar i ett tredjeland som gäller för

fysiska eller juridiska personer med vilka AIF-förvaltaren har

nära förbindelser,

c) svårigheter vid tillämpningen av dessa lagar och andra för­

fattningar.

4. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat får begränsa räckvidden för auktorisationen, särskilt i

fråga om investeringsstrategierna i de AIF-fonder som AIF-för­

valtaren har rätt att förvalta.

5. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska skriftligen underrätta de sökande inom tre månader

från det att en fullständig ansökan har lämnats in om huruvida

auktorisation har beviljats eller inte. De behöriga myndigheterna

får förlänga denna period med upp till tre månader när de anser

det lämpligt med hänsyn till de särskilda omständigheterna i

ärendet och efter att ha underrättat AIF-förvaltaren om detta.

Vid tillämpningen av denna punkt ska en ansökan anses vara

fullständig om AIF-förvaltaren har överlämnat minst de uppgif­

ter som avses i artikel 7.2 a–d och 7.3 a och b.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/21

164

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

AIF-förvaltare får börja förvalta AIF-fonder med de investerings­

strategier som beskrivs i ansökan i enlighet med artikel 7.3 a i

sin hemmedlemsstat så snart som auktorisationen har beviljats,

dock tidigast en månad efter det att de överlämnat de eventuella

uppgifter som saknas och som avses i artikel 7.2 e och 7.3 c, d

och e.

6. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn i syfte att specificera de

a) krav som ska gälla AIF-förvaltare enligt punkt 3,

b) krav som ska gälla aktieägare och medlemmar med kvalifi­

cerade innehav som avses i punkt 1 d

c) faktorer som kan hindra de behöriga myndigheterna från att

utöva en effektiv tillsyn.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 9

Startkapital och kapitalbas

1. Medlemsstaterna ska kräva att en AIF-förvaltare som är en

internt förvaltad AIF-fond har ett startkapital på minst 300 000

EUR.

2. När en AIF-förvaltare är utsedd till extern förvaltare för

AIF-fonder ska den ha ett startkapital på minst 125 000 EUR.

3. Om värdet på portföljerna av AIF-fonder under AIF-för­

valtarens förvaltning överstiger 250 miljoner EUR ska AIF-för­

valtaren kunna skjuta till ett kompletterande belopp i kapital­

basen. Detta kompletterande belopp i kapitalbasen ska motsvara

0,02 % av det belopp med vilket värdet av AIF-förvaltarens

portföljer överstiger 250 miljoner EUR, men summan av det

startkapital och de extra medel som krävs ska dock inte över­

stiga 10 miljoner EUR.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska AIF-fonder som förval­

tas av AIF-förvaltaren, inbegripet AIF-fonder för vilka AIF-för­

valtaren har delegerat funktioner i enlighet med artikel 20, men

med undantag för AIF-portföljer vars förvaltning delegerats till

AIF-förvaltaren, betraktas som AIF-förvaltarens portföljer.

5. Oberoende av punkt 3 får en AIF-förvaltares kapitalbas

aldrig vara lägre än det belopp som krävs enligt artikel 21 i

direktiv 2006/49/EG.

6. Medlemsstaterna får tillåta AIF-förvaltare att inte tillhan­

dahålla upp till 50 % av det kompletterande belopp i kapitalba­

sen som avses i punkt 3, om de beviljats en garanti på samma

belopp av ett kreditinstitut eller försäkringsföretag som har sitt

stadgeenliga säte i en medlemsstat eller i ett tredjeland där det

omfattas av tillsynsregler som av de behöriga myndigheterna

anses likvärdiga med dem som fastställs i unionsrätten.

7. För att täcka potentiella risker i fråga om yrkesansvar som

uppstår på grund av sådan verksamhet som AIF-förvaltare får

bedriva enligt detta direktiv ska både internt förvaltade AIF-

fonder och externa AIF-förvaltare antingen

a) ha extra kapitalbasmedel som är tillräckliga för att täcka

eventuella risker för skadeståndsansvar som har sin grund i

fel eller försumlighet i verksamheten, eller

b) ha en ansvarsförsäkring mot skadeståndsansvar som har sin

grund i fel eller försumlighet i verksamheten och som är

lämplig i förhållande till de risker som ska täckas.

8. Kapitalbasen, inklusive alla extra kapitalbasmedel enligt

punkt 7 a, ska investeras i likvida tillgångar eller tillgångar

som enkelt kan omvandlas till likvida medel på kort sikt, och

får inte innehålla spekulativa positioner.

9.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på punkt 7 i den här artikeln

för att närmare ange

a) de risker som de extra kapitalbasmedlen eller ansvarsförsäk­

ringen måste täcka,

b) villkoren för att bestämma de extra kapitalbasmedlens lämp­

lighet eller omfattningen av ansvarsförsäkringen, och

c) tillvägagångssättet för att bestämma den fortlöpande anpass­

ningen av de extra kapitalbasmedlen eller omfattningen av

ansvarsförsäkringen.

10. Med undantag för punkterna 7 och 8 och de delegerade

akter som antagits enligt punkt 9, ska denna artikel inte gälla

AIF-förvaltare som också är förvaltningsbolag för fondföretag.

Artikel 10

Ändringar av auktorisationens räckvidd

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare, innan de

genomför någon ändring, underrättar de behöriga myndighe­

terna i sina hemmedlemsstater om alla väsentliga förändringar

av villkoren för beviljandet av den ursprungliga auktorisationen,

särskilt väsentliga ändringar av den information som de lämnat

i enlighet med artikel 7.

SV

L 174/22

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

165

2. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten be­

slutar att införa begränsningar eller att inte godta dessa änd­

ringar ska de inom en månad från mottagandet av anmälan

informera AIF-förvaltaren. De behöriga myndigheterna får för­

länga denna period med upp till en månad när de anser att

detta är nödvändigt med hänsyn till de särskilda omständighe­

terna i ärendet och efter att ha informerat AIF-förvaltaren om

detta. Ändringarna ska genomföras om de behöriga myndighe­

terna inom den relevanta bedömningsperioden inte motsätter

sig ändringarna.

Artikel 11

Återkallande av auktorisation

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

får återkalla en auktorisation som beviljats en AIF-förvaltare,

som

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli­

gen avstår från auktorisationen eller under de närmast före­

gående sex månaderna har upphört med den verksamhet

som omfattas av detta direktiv, om inte den berörda med­

lemsstaten har bestämmelser om att auktorisationen förfaller

i sådana fall,

b) har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter

eller på något annat otillbörligt sätt,

c) inte längre uppfyller villkoren för beviljandet av auktorisa­

tionen, eller

d) inte längre följer direktiv 2006/49/EG, om dess auktorisation

också omfattar sådan diskretionär portföljförvaltning som

avses i artikel 6.4 a i detta direktiv,

e) allvarligt eller systematiskt har överträtt de bestämmelser

som har antagits enligt detta direktiv, eller

f) omfattas av något i nationell lagstiftning angivet fall utanför

detta direktivs tillämpningsområde som leder till återkallelse.

KAPITEL III

VERKSAMHETSVILLKOR FÖR AIF-FÖRVALTARE

AVSNITT 1

Allmänna krav

Artikel 12

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att AIF-förvaltare alltid:

a) handlar hederligt, med vederbörlig skicklighet, aktsamhet och

omsorg samt rättvist under utförandet av sin verksamhet,

b) handlar så att det bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar

eller dem som investerar i dessa samt marknadens integritet,

c) har och effektivt utnyttjar de resurser och förfaranden som

är nödvändiga för att den egna verksamheten ska fungera

väl,

d) vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter

och, om sådana inte kan undvikas, för att identifiera, hantera

och, vid behov, redovisa dessa intressekonflikter i syfte att

hindra dem från att påverka AIF-fondens och dess investe­

rares intressen negativt och se till att de AIF-fonder som de

förvaltar behandlas rättvist,

e) iakttar alla regler för verksamhetens bedrivande, så att det

bäst gagnar de AIF-fonder som de förvaltar eller dem som

investerar i dessa och marknadens integritet,

f) behandla alla investerare i AIF-fonderna rättvist.

Ingen investerare i en AIF-fond får ges förmånsbehandling, om

inte uppgift om sådan förmånsbehandling lämnas i relevanta

fondbestämmelser eller bolagsordningen för AIF-fonden.

2. De AIF-förvaltare vars auktorisation även omfattar sådan

diskretionär portföljförvaltning som avses i artikel 6.4 a ska

a) inte tillåtas investera hela eller delar av kundens portfölj i

aktier eller andelar i de AIF-fonder de förvaltar, om inte

kunden godkänt detta på förhand,

b) med avseende på de tjänster som avses i artikel 6.4 omfattas

av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den

3 mars 1997 om system för ersättning till investerare ( 1 ).

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange de kriterier som de

berörda behöriga myndigheterna ska tillämpa vid bedömningen

av huruvida AIF-förvaltare fullgör sina skyldigheter enligt

punkt 1.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/23

( 1 ) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.

166

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

Artikel 13

Ersättning

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare har en ersätt­

ningspolicy och -praxis som är förenlig med och främjar en

sund och effektiv riskhantering och som inte uppmuntrar till

risktagande som strider mot riskprofilen, fondbestämmelser eller

bolagsordningar för de AIF-fonder som de förvaltar när det

gäller sådana personalkategorier, inbegripet den verkställande

ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla anställda vars

totala ersättning gör att de hamnar i samma ersättningsklass

som den verkställande ledningen och risktagare, som i tjänsten

utövar ett väsentligt inflytande på riskprofilerna för de AIF-för­

valtare eller de AIF-fonder som de förvaltar.

AIF-förvaltare ska fastställa ersättningspolicy och -praxis i enlig­

het med bilaga II.

2. Esma ska se till att det finns riktlinjer om en sund ersätt­

ningspolicy som är förenliga med bilaga II. Riktlinjerna ska

beakta de principer om en sund ersättningspolicy som beskrivs

i rekommendation 2009/384/EG, storleken på AIF-förvaltarna

och på de AIF-fonder som de förvaltar, deras interna organisa­

tion samt deras verksamhets art, omfattning och komplexitet.

Esma ska samarbeta nära med den Europeiska tillsynsmyndig­

heten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA).

Artikel 14

Intressekonflikter

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare vidtar alla

rimliga åtgärder för att identifiera intressekonflikter som uppstår

under förvaltningen av AIF-fonder mellan

a) AIF-förvaltaren, inbegripet dess ledning, anställda eller varje

annan person med direkt eller indirekt anknytning till denna

AIF-förvaltare genom kontroll, och den AIF-fond som för­

valtas av AIF-förvaltaren eller investerare i denna AIF-fond,

b) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan

AIF-fond eller investerare i denna andra AIF-fond,

c) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och en annan

av AIF-förvaltarens kunder,

d) AIF-fonden eller investerare i den AIF-fonden och ett fond­

företag som förvaltas av AIF-förvaltaren eller investerare i det

fondföretaget, eller

e) två av AIF-förvaltarens kunder.

AIF-förvaltare ska upprätthålla och tillämpa effektiva organisato­

riska och administrativa system så att alla rimliga mått och steg

vidtas för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intres­

sekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka AIF-fonder­

nas och dess investerares intressen negativt.

AIF-förvaltare ska i sin egen driftsmiljö upprätta skiljelinjer mel­

lan ansvarsområden och uppgifter som kan uppfattas som in­

bördes oförenliga eller som eventuellt kan ge upphov till syste­

matiska intressekonflikter. AIF-förvaltare ska bedöma om deras

verksamhetsvillkor kan ge näring åt några andra väsentliga in­

tressekonflikter och informera AIF-fondens investerare om

dessa.

2. Om de organisatoriska system som AIF-förvaltare infört

för att identifiera, förhindra, hantera och övervaka intressekon­

flikter inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet se till att

förhindra att investerarnas intressen skadas, ska AIF-förvaltaren

klart och tydligt informera investerarna om den allmänna arten

av eller källorna till intressekonflikterna innan den åtar sig nå­

gon verksamhet för deras räkning och utarbeta lämpliga pro­

gram och rutiner för att förebygga sådana problem.

3. När en AIF-förvaltare för AIF-fondens räkning använder

sig av en prime brokers tjänster ska villkoren anges i ett skriftligt

avtal. Eventuella möjligheter till överföring av och förfogande­

rätt över AIF-fondens tillgångar ska särskilt specificeras i detta

avtal och överensstämma med AIF-fondens fondbestämmelser

eller bolagsordning. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om

att förvaringsinstitutet ska informeras om avtalet.

AIF-förvaltaren ska visa vederbörlig skicklighet, aktsamhet och

omsorg när den väljer och utser en prime broker med vilken avtal

ska ingås.

4.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) olika kategorier av sådana intressekonflikter som avses i

punkt 1,

b) rimliga åtgärder som AIF-förvaltare förväntas vidta i fråga

om strukturer och organisatoriska och administrativa rutiner

i syfte att identifiera, förhindra, hantera, övervaka och infor­

mera om intressekonflikter.

Artikel 15

Riskhantering

1. AIF-förvaltare ska hålla riskhanteringsfunktionen funktio­

nellt och hierarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbe­

gripet från portföljförvaltningsfunktionerna.

Den funktionella och hierarkiska separationen av riskhanterings­

funktionerna i enlighet med första stycket ska ses över av de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i

enlighet med proportionalitetsprincipen och under förutsättning

att AIF-förvaltaren under alla omständigheter ska kunna visa att

särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter möjliggör en

oberoende riskhanteringsverksamhet, och att riskhanteringsruti­

nerna uppfyller kraven i denna artikel och är genomgående

effektiva.

SV

L 174/24

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

167

2. AIF-förvaltare ska införa lämpliga riskhanteringssystem för

att på ett tillfredsställande sätt identifiera, mäta, hantera och

övervaka alla risker som är relevanta för varje AIF-fonds inve­

steringsstrategi och för vilka fonden är exponerad eller kan

komma att exponeras.

AIF-förvaltare ska se över riskhanteringssystemen med lämpliga

intervaller, minst en gång per år, och vid behov anpassa dem.

3. AIF-förvaltare ska minst

a) tillämpa ett lämpligt, dokumenterat och regelbundet upp­

daterat förfarande för vederbörlig skicklighet, aktsamhet

och omsorg vid investeringar för AIF-fondens räkning i linje

med dennas investeringsstrategi, mål och riskprofil,

b) säkerställa att riskerna i samband med varje enskild placering

som ingår i AIF-fonden och deras samlade effekt på AIF-

fondsportföljen fortlöpande kan identifieras, mätas, hanteras

och övervakas korrekt, inbegripet genom användning av

lämpliga stresstester, och

c) säkerställa att AIF-fondens riskprofil motsvarar den storlek

och portföljstruktur samt de strategier och mål för investe­

ringarna som fastställts för AIF-fonden i fondbestämmelser

eller bolagsordning, prospekt och emissionsdokument.

4. AIF-förvaltare ska fastställa den högsta nivå av finansiell

hävstång som de får använda för var och en av de AIF-fonder

som de förvaltar samt i vilken utsträckning det finns förfogan­

derätt över säkerheter eller garantier kan lämnas enligt arrange­

manget för finansiell hävstång, med hänsyn till bl.a.

a) kategori av AIF-fond,

b) AIF-fondens investeringsstrategi,

c) AIF-fondens källor för den finansiella hävstången,

d) varje annan koppling eller relevant förhållande till andra

institut inom finanstjänstesektorn som skulle kunna utgöra

en systemrisk,

e) behovet av att begränsa exponeringen mot en enskild mot­

part,

f) den säkerhet som finns för den finansiella hävstången,

g) förhållandet mellan tillgångar och skulder,

h) storlek, art och omfattning av AIF-förvaltarens verksamhet

på de berörda marknaderna.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) krav på AIF-förvaltarnas riskhanteringssystem i förhållande

till de risker som de löper vid förvaltningen av varje enskild

AIF-fond,

b) hur ofta riskhanteringssystemet ska ses över,

c) hur riskhanteringsfunktionen ska hållas funktionellt och hie­

rarkiskt åtskild från de operativa enheterna, inbegripet port­

följförvaltningsfunktionen,

d) särskilda skyddsmekanismer mot intressekonflikter enligt

punkt 1 andra stycket,

e) de krav som avses i punkt 3.

Artikel 16

Likviditetshantering

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar och som

inte är en sluten AIF-fond utan finansiell hävstång använda sig

av ett lämpligt system för likviditetshantering och inrätta för­

faranden som gör det möjligt för dem att övervaka AIF-fondens

likviditetsrisker och säkerställa att likviditetsprofilen hos AIF-

fondens investeringar överensstämmer med dess underliggande

skyldigheter.

AIF-förvaltare ska regelbundet genomföra stresstester, under

normala och exceptionella likviditetsförhållanden, som gör det

möjligt för dem att bedöma AIF-fondens likviditetsrisker och

övervaka AIF-fondens likviditetsrisker i enlighet med resultaten

av dessa.

2. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

investeringsstrategin, likviditetsprofilen och inlösenpolicyn är

konsekventa.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) system och förfaranden för likviditetshantering,

b) samstämmigheten mellan investeringsstrategi, likviditetsprofil

och inlösenspolicy enligt punkt 2.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/25

168

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

Artikel 17

Investeringar i värdepapperiseringspositioner

För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer

och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag

som omformar lån till överlåtbara värdepapper och originatorer

i den mening som avses i artikel 4.41 i direktiv 2006/48/EG,

och hos AIF-förvaltare som investerar i sådana värdepapper eller

andra finansiella instrument för AIF-fonders räkning, ska kom­

missionen, genom delegerade akter i enlighet med artikel 56

och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58, anta

åtgärder för att närmare ange

a) de krav som originatorn, det medverkande kreditinstitutet

eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla för att AIF-

förvaltare ska få investera i värdepapper eller andra finansi­

ella instrument av detta slag som de emitterar efter den

1 januari 2011 för AIF-fonders räkning, däribland kravet

att originatorn, det medverkande kreditinstitutet eller den

ursprungliga långivaren ska behålla ett ekonomiskt netto­

intresse på minst 5 %,

b) kvalitativa krav, som måste uppfyllas av AIF-förvaltare som

investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella instru­

ment för en eller flera AIF-fonders räkning.

AVSNITT 2

Organisatoriska krav

Artikel 18

Allmänna principer

1. Medlemsstaterna ska kräva att AIF-förvaltare alltid ska an­

vända tillfredsställande och lämpliga mänskliga och tekniska

resurser som krävs för att de ska kunna förvalta AIF-fonderna

på ett korrekt sätt.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, även med beaktande av arten av de AIF-fonder som AIF-

förvaltaren förvaltar, särskilt kräva att AIF-förvaltaren har sunda

administrativa förfaranden och redovisningsrutiner, kontroll-

och säkerhetsarrangemang för elektronisk databehandling och

tillfredsställande interna kontrollmekanismer, särskilt regler för

de anställdas personliga transaktioner eller för innehav eller

förvaltning av investeringar i syfte att investera för egen räkning,

och att det åtminstone säkerställs att varje transaktion i vilken

AIF-förvaltaren medverkar avseende AIF-fonderna är möjlig att

rekonstruera med avseende på dess ursprung, de deltagande

parterna, dess art samt tiden och platsen då den ägde rum,

och att tillgångarna i de AIF-fonder som förvaltas av AIF-för­

valtaren investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller bo­

lagsordningen samt gällande lagstiftning.

2.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange de förfaranden och

arrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 19

Värdering

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

lämpliga och konsekventa förfaranden fastställs så att en korrekt

och oberoende värdering av AIF-fondens tillgångar kan genom­

föras i enlighet med denna artikel, tillämplig nationell lagstift­

ning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

2. Reglerna för värderingen av tillgångarna och beräkningen

av nettotillgångsvärdet (NAV) per andel eller aktie ska fastställas

i lagstiftningen i det land där AIF-fonden har sitt stadgeenliga

säte och/eller i AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord­

ning.

3. AIF-förvaltaren ska även se till att AIF-fondens nettotill­

gångsvärde (NAV) per andel eller aktie beräknas och offentlig­

görs för investerarna i enlighet med denna artikel, tillämplig

nationell lagstiftning och fondbestämmelser eller bolagsordning.

De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att till­

gångarna värderas och att nettotillgångsvärdet (NAV) per andel

eller aktie beräknas minst en gång om året.

Om AIF-fonden är öppen, ska sådana värderingar och beräk­

ningar även genomföras med intervaller som är lämpliga vad

avser både de tillgångar som innehas av fonden och AIF-fon­

dens emissions- och inlösensintervaller.

Om AIF-fonden är sluten, ska sådana värderingar och beräk­

ningar även genomföras i fall av en ökning eller minskning

av kapitalet i den berörda AIF-fonden.

Investerarna ska informeras om värderingarna och beräkning­

arna på det sätt som föreskrivs i relevanta fondbestämmelser

eller bolagsordningar.

4. AIF-förvaltare ska se till att värderingsfunktionen utförs av

antingen

a) en extern värderare, som är en juridisk eller fysisk person

som är oberoende av AIF-fonden, AIF-förvaltaren och andra

personer med nära koppling till AIF-fonden eller AIF-förval­

taren, eller

b) AIF-förvaltaren själv, under förutsättning att värderingsfunk­

tionen är funktionellt oberoende av portföljförvaltningen och

att ersättningspolicy och andra åtgärder säkerställer att in­

tressekonflikter motverkas och att otillbörlig påverkan av de

anställda undviks.

Det förvaringsinstitut som utsetts för en AIF-fond ska inte utses

till extern värderare för denna AIF-fond, såvida det inte håller

utförandet av sina förvaringsinstitutsfunktioner funktionellt och

hierarkiskt åtskilt från sina uppgifter som extern värderare och

eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och

redovisas korrekt för AIF-fondens investerare.

SV

L 174/26

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

169

5. När en extern värderare utför värderingsfunktionen ska

AIF-förvaltaren visa att

a) den externa värderaren omfattas av registreringsskyldighet

enligt lag, eller av lagar och andra författningar eller av

yrkesetiska regler,

b) den externa värderaren kan lämna tillräckliga yrkesmässiga

garantier för att effektivt kunna utföra den relevanta vär­

deringsfunktionen i enlighet med punkterna 1, 2 och 3, och

c) den externa värderaren har utsetts i överensstämmelse med

kraven i artikel 20.1 och 20.2 och de delegerade akter som

antagits enligt artikel 20.7.

6. Den utsedda externa värderaren ska inte delegera vär­

deringsfunktionen till tredje part.

7. AIF-förvaltaren ska underrätta de behöriga myndigheterna

i sin hemmedlemsstat om att en extern värderaren har utsetts

och dessa myndigheter får kräva att en annan extern värderare

utses i stället, om villkoren i punkt 5 inte är uppfyllda.

8. Värderingen ska utföras opartiskt och med vederbörlig

skicklighet, aktsamhet och omsorg.

9. Om värderingsfunktionen inte utförs av en oberoende

extern värderare, får den behöriga myndigheten i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat kräva att AIF-förvaltaren låter sina vär­

deringsförfaranden och/eller värderingar kontrolleras av en ex­

tern värderare eller, när så är lämpligt, av en revisor.

10. AIF-förvaltaren är ansvarig för en korrekt värdering av

AIF-fondens tillgångar, beräkningen av fondens nettotillgångs­

värde (NAV) och redovisningen av detta värde. AIF-förvaltarens

ansvar gentemot AIF-fonden och dess investerare ska därför

under inga omständigheter påverkas av att AIF-förvaltaren utsett

en extern värderare.

Utan hinder av första stycket, och oberoende av eventuella över­

enskommelser i avtal som föreskriver annorlunda, ska den ex­

terna värderaren vara ansvarigt gentemot AIF-förvaltaren för

förluster som denna åsamkas till följd av att den externa vär­

deraren genom försumlighet eller uppsåt brustit i utförandet av

sina uppgifter.

11. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a) kriterierna för förfarandena för korrekt värdering av till­

gångar och beräkning av nettotillgångsvärde (NAV) per andel

eller aktie,

b) de yrkesmässiga garantier som den externa värderaren måste

kunna lämna för att effektivt kunna utföra värderingsfunk­

tionen,

c) hur ofta det är lämpligt för öppna AIF-fonder att utföra

värderingar, med tanke på både de tillgångar som innehas

av AIF-fonden och dess emissions- och inlösenspolicy.

AVSNITT 3

Delegering av AIF-förvaltares funktioner

Artikel 20

Delegering

1. AIF-förvaltare som avser att till tredje parter delegera upp­

giften att för deras räkning utföra funktioner ska innan delege­

ringen träder i kraft underrätta de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat. Följande villkor ska vara uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren måste på objektiva grunder kunna motivera

hela sin delegeringsstruktur.

b) Den som delegerats uppgifter måste förfoga över tillräckliga

resurser för att utföra respektive uppgifter, och de personer

som i praktiken bedriver verksamheten ska ha erforderligt

gott anseende och tillräcklig erfarenhet.

c) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering,

får delegeringen ske endast till företag som är auktoriserade

eller registrerade som förvaltare av tillgångar och är föremål

för tillsyn, eller om det villkoret inte kan uppfyllas, endast på

villkor att de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat i förväg har godkänt delegeringen.

d) Om delegeringen avser portföljförvaltning eller riskhantering

och sker till ett företag i tredje land, ska utöver kraven i led c

samarbete mellan de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat och företagets tillsynsmyndigheter sä­

kerställas.

e) Delegeringen får inte hindra en effektiv tillsyn över AIF-för­

valtaren och i synnerhet inte hindra AIF-förvaltaren från att

handla, eller AIF-fonden från att förvaltas, i investerarnas

bästa intresse.

f) AIF-förvaltaren ska kunna visa att den som delegerats upp­

gifter är kvalificerad och i stånd att utföra uppgifterna i fråga,

att den valts med all tillbörlig omsorg och att AIF-förvaltaren

själv alltid effektivt kan övervaka de delegerade funktionerna

i fråga, när som helst ge ytterligare instruktioner till den som

delegerats uppgifter och med omedelbar verkan återkalla

delegeringen, om investerarnas intressen så kräver.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/27

170

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

AIF-förvaltaren ska fortlöpande se över de tjänster som tillhan­

dahålls av varje part till vilken uppgifter delegerats.

2. Ingen delegering av portföljförvaltningen eller riskhante­

ringen får göras till

a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege­

rat uppgifter, eller

b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-

förvaltarens eller dess investerares intressen, såvida inte en

sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvaltnings-

eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åt­

skilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt

som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hante­

ras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investerare.

3. AIF-förvaltares ansvar gentemot AIF-fonden och dess in­

vesterare ska inte påverkas av att de delegerat funktioner till

tredje part, eller av en vidaredelegering, och de ska inte heller

delegera funktioner i en sådan omfattning att de i praktiken inte

längre kan anses fungera som förvaltare av AIF-fonder och i så

stor utsträckning att de blir brevlådeföretag.

4. Den tredje parten får vidaredelegera någon av de funktio­

ner som delegerats till den till en annan part under förutsättning

att följande villkor är uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren har på förhand godkänt vidaredelegeringen,

b) AIF-förvaltaren har underrättat de behöriga myndigheterna i

sin hemmedlemsstat innan vidaredelegeringen träder i kraft,

c) villkoren i punkt 1, under antagande att alla hänvisningar till

den som delegerats uppgifter ska anses som hänvisningar till den

som vidaredelegerats uppgifter.

5. Ingen vidaredelegering av portföljförvaltningen eller risk­

hanteringen får göras till

a) förvaringsinstitutet eller den som förvaringsinstitutet delege­

rat uppgifter, eller

b) någon annan enhet vars intressen kan stå i konflikt med AIF-

förvaltarens eller AIF-fondens investerares intressen, såvida

inte en sådan enhet håller utförandet av sina portföljförvalt­

nings- eller riskhanteringsuppgifter funktionellt och hierar­

kiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter sam­

tidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras,

hanteras, övervakas och redovisas för AIF-fondens investe­

rare.

Den berörda part som delegerats uppgifter ska fortlöpande se

över de tjänster som tillhandahålls av varje part som vidarede­

legerats uppgifter.

6. Om den som vidaredelegerats funktioner i sin tur delege­

rar någon av sina funktioner ska villkoren i punkt 4 gälla i till­

lämpliga delar.

7.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) villkoren för uppfyllande av de krav som anges i punkterna

1, 2, 4 och 5,

b) de omständigheter under vilka en AIF-förvaltare ska anses ha

delegerat sina funktioner i en sådan omfattning att företaget

blir ett brevlådeföretag och därför inte längre kan betraktas

som förvaltare av en AIF-fond i enlighet med punkt 3.

AVSNITT 4

Förvaringsinstitut

Artikel 21

Förvaringsinstitut

1. AIF-förvaltare ska för varje AIF-fond de förvaltar se till att

ett enda förvaringsinstitut utses i enlighet med denna artikel:

2. När ett förvaringsinstitut utses ska detta dokumenteras i

ett skriftligt avtal. Avtalet ska bland annat reglera det infor­

mationsutbyte som anses vara nödvändigt för att förvarings­

institutet ska kunna utföra sina uppgifter för den AIF-fonds

räkning för vilken det utsetts som förvaringsinstitut, i enlighet

med detta direktiv och andra lagar och författningar.

3. Förvaringsinstitutet ska vara

a) ett kreditinstitut med stadgeenligt säte inom unionen som

auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG

b) ett värdepappersföretag med stadgeenligt säte inom unionen,

vilket omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i

2006/49/EG, inklusive kapitalkrav för operativa risker, och

som har auktoriserats enligt direktiv 2004/39/EG och som

även tillhandahåller sidotjänster för förvaring och handha­

vande av finansiella instrument för kunders räkning i enlig­

het med avsnitt B.1 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG; så­

dana värdepappersföretag ska under alla förhållanden ha

egna medel motsvarande minst det startkapital som anges i

artikel 9 i direktiv 2006/49/EG; eller

c) andra kategorier av institut som omfattas av tillsynsregler

och står under fortlöpande tillsyn, och som den 21 juli

2011 hör till de kategorier av institut som av medlemssta­

terna bestämts kunna utses till förvaringsinstitut enligt

artikel 23.3 i direktiv 2009/65/EG.

SV

L 174/28

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

171

Endast för icke EU-baserade AIF-fonder, och utan att det påver­

kar tillämpningen av punkt 5 b, får förvaringsinstitutet också

vara ett kreditinstitut eller någon annan enhet av samma slag

som de enheter som beskrivs i leden a och b i denna punkts

första stycke förutsatt att villkoren i punkt 6 b är uppfyllda.

För AIF-fonder som inte har någon rätt till inlösen som kan

utövas under en period på fem år från dagen för den första

investeringen, och som i enlighet med sin egen investerings­

policy generellt inte investerar i tillgångar som måste depåför­

varas enligt punkt 8 a eller generellt investerar i emittenter eller

onoterade företag i syfte att potentiellt förvärva kontroll över

sådana företag i enlighet med artikel 26, får medlemsstaterna,

utöver bestämmelserna i första och andra stycket, tillåta att

förvaringsinstitutet är en enhet som utför förvaringsinstitutsupp­

gifter som en del av sin yrkes- eller affärsverksamhet för vilken

denna enhet är registreringsskyldig enligt bestämmelser i lag

eller annan författning eller yrkesetiska regler och som kan till­

handahålla erforderliga finansiella och yrkesmässiga garantier för

att göra det möjligt för det att effektivt utföra relevanta för­

varingsinstitutsuppgifter och uppfylla därmed förenade åtagan­

den.

4. För att undvika intressekonflikter mellan förvaringsinstitu­

tet, AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och/eller dess investe­

rare ska följande gälla:

a) En AIF-förvaltare får inte fungera som förvaringsinstitut.

b) En prime broker som verkar som motpart till en AIF-fond får

inte fungera som förvaringsinstitut för denna AIF-fond, så­

vida den inte håller utförandet av sina förvaringsinstituts­

funktioner funktionellt och hierarkiskt åtskilda från sina upp­

gifter som prime broker, och eventuella intressekonflikter kor­

rekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för AIF-

fondens investerare. Förvaringsinstitutet får delegera sina de­

påförvaringsfunktioner till en sådan prime broker i enlighet

med punkt 11 förutsatt att relevanta villkor är uppfyllda.

5. Förvaringsinstitutet ska vara etablerat på en av följande

platser:

a) För EU-baserade AIF-fonder, i AIF-fondens hemmedlemsstat.

b) För icke EU-baserade AIF-fonder, i det tredjeland där AIF-

fonden är etablerad, eller i hemmedlemsstaten eller referens­

medlemsstaten för den AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fon­

den.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av de krav som anges

i punkt 3 ska följande villkor vid varje tidpunkt uppfyllas när ett

förvaringsinstitut som är etablerat i ett tredjeland utses:

a) De behöriga myndigheterna i de medlemsstater där andelar

eller aktier i den icke EU-baserade AIF-fonden är avsedda att

marknadsföras, och de behöriga myndigheterna (om dessa

inte finns bland de förstnämnda) i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat, har undertecknat arrangemang för samarbete och

informationsutbyte med förvaringsinstitutets behöriga myn­

digheter.

b) Förvaringsinstitutet omfattas av effektiv reglering, inklusive

minimikapitalkrav, och tillsyn av verksamheten som har

samma verkan som unionsrätten och som tillämpas effektivt.

c) Det tredjeland där förvaringsinstitutet är etablerat har inte

förts upp på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder

och territorier av FATF.

d) De medlemsstater där andelar eller aktier i den icke EU-

baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, och

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat (om denna inte finns bland

de förstnämnda), har undertecknat en överenskommelse med

det tredje land där förvaringsinstitutet är etablerat vilken till

fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal

för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett

effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive even­

tuella multilaterala skatteavtal.

e) Förvaringsinstitutet är enligt avtal ansvarigt gentemot AIF-

fonden, eller AIF-fondens investerare, i enlighet med punk­

terna 12 och 13 och ska uttryckligen utfästa sig att följa

punkt 11.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till­

lämpningen av leden a, c eller e i första stycket, får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Med stöd av de kriterier som avses punkt 17 b ska kommis­

sionen anta genomförandeakter i vilka det fastställs att sta­

bilitetsreglering och tillsyn i ett tredjeland har samma verkan

som unionsrätten och genomdrivs effektivt. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 59.2.

7. Förvaringsinstitutet ska i allmänhet se till att AIF-fondens

penningflöden övervakas korrekt, och särskilt se till att alla

betalningar från investerare eller för investerares räkning i sam­

band med teckning av andelar eller aktier i en AIF-fond har

mottagits, och att alla likvida medel i AIF-fonden har bokförts

på likvidkonton som öppnats i AIF-fondens namn, eller i AIF-

förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, eller i förvarings­

institutets namn för AIF-fondens räkning, hos en av de enheter

som avses i artikel 18.1 a, b och c i direktiv 2006/73/EG eller

hos någon annan enhet av samma slag, på relevanta marknader

där likvidkonton krävs, förutsatt att enheten är föremål för

effektiv reglering av och tillsyn över verksamheten som har

samma verkan som unionsrätten och som genomdrivs effektivt

och i enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv

2006/73/EG.

Om likvidkonton öppnas i förvaringsinstitutets namn för AIF-

fondens räkning, ska inga likvida medel från den enhet som

avses i första stycket och inga av förvaringsinstitutet egna lik­

vida medel bokföras på sådana konton.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/29

172

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

8. AIF-fondens tillgångar, eller tillgångarna hos den AIF-för­

valtare som agerar för AIF-fondens räkning, ska anförtros för­

varingsinstitutet för förvaring enligt följande:

a) Finansiella instrument som kan depåförvaras

i) Förvaringsinstitutet ska depåförvara alla finansiella instru­

ment som kan registreras på ett konto för finansiella

instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och

alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till

förvaringsinstitutet.

ii) Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att alla de

finansiella instrument som kan registreras på konton för

finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitu­

tet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i

enlighet med principerna i artikel 16 i direktiv

2006/73/EG, öppnas i AIF-fondens namn eller i AIF-för­

valtarens namn för AIF-fondens räkning, så att de vid

varje tidpunkt tydligt kan identifieras som tillhörande

AIF-fonden i enlighet med tillämplig lagstiftning.

b) Övriga tillgångar

i) Förvaringsinstitutet ska kontrollera att AIF-fonden eller

den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fonden räkning

äger dessa tillgångar och ska föra ett register över de

tillgångar i fråga om vilka det förvissat sig om att AIF-

fonden, eller AIF-förvaltaren som agerar för AIF-fondens

räkning, innehar äganderätten till sådana tillgångar.

ii) Bedömningen av huruvida AIF-fonden, eller den AIF-för­

valtare som agerar för AIF-fondens räkning, innehar

äganderätten ska bygga på uppgifter eller handlingar

från AIF-fonden eller AIF-förvaltaren och externa bevis,

om sådana finns.

iii) Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

9. Utöver de uppgifter som avses i punkterna 7 och 8 ska

förvaringsinstitutet

a) se till att försäljning, emission, återköp, inlösen och maku­

lering av andelar eller aktier i AIF-fonder genomförs i enlig­

het med tillämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens

fondbestämmelser eller bolagsordning,

b) se till att värdet av andelarna eller aktierna i AIF-fonden

beräknas i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning och

AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning och de

förfaranden som fastställs i artikel 19,

c) genomföra AIF-förvaltarens instruktioner, såvida inte dessa

strider mot tillämplig nationell lagstiftning eller AIF-fondens

fondbestämmelser eller bolagsordning,

d) se till att ersättningar för transaktioner som berör en AIF-

fonds tillgångar inbetalas till AIF-fonden inom sedvanliga

tidsfrister,

e) se till att en AIF-fonds intäkter används i enlighet med till­

lämplig nationell lagstiftning och AIF-fondens fondbestäm­

melser eller bolagsordning.

10. AIF-förvaltaren och förvaringsinstitutet ska utföra sina

respektive uppgifter hederligt, rättvist, professionellt, oberoende

och i AIF-fondens och AIF-fondens investerares intresse.

Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende AIF-

fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning, som kan skapa intressekonflikter mellan AIF-fonden,

AIF-fondens investerare, AIF-förvaltaren och sig själv, såvida

inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinsti­

tutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga

eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intres­

sekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redo­

visas för AIF-fondens investerare.

Förvaringsinstitutet får inte utan förhandsgodkännande av AIF-

fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens räk­

ning förfoga över de tillgångar som avses i punkt 8.

11. Förvaringsinstitutet ska inte delegera sina funktioner en­

ligt denna artikel till tredje part, med undantag för de som avses

i punkt 8.

Förvaringsinstitutet får delegera de funktioner som avses i punkt

8 till tredje part, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Uppgifterna delegeras inte i avsikt att kringgå kraven i detta

direktiv.

b) Förvaringsinstitutet kan visa att det finns ett objektivt skäl till

delegeringen.

c) Förvaringsinstitutet har handlat med vederbörlig skicklighet,

aktsamhet och omsorg när det väljer och utser en tredje part

till vilken det önskar delegera en del av sina uppgifter, och

ska fortsatt handla med all vederbörlig skicklighet, aktsamhet

och omsorg vid den regelbundna översynen och fortlöpande

kontrollen av varje tredje part till vilken en del av uppgif­

terna delegerats samt denna parts arrangemang avseende de

uppgifter som den fått delegerade till sig.

d) Förvaringsinstitutet ser till att den tredje parten vid varje

tidpunkt uppfyller följande villkor vid utövandet av de upp­

gifter som den fått delegerade till sig:

i) Den tredje parten har de strukturer och den sakkunskap

som är tillfredsställande och står i proportion till arten av

och komplexiteten hos de tillgångar som innehas av AIF-

fonden eller av AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning

och som anförtrotts den tredje parten.

SV

L 174/30

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

173

ii) När det gäller depåförvaringsuppgifter som avses i punkt

8 a, omfattas den tredje parten av effektiv reglering,

inklusive minimikapitalkrav, och tillsyn över verksamhe­

ten i den berörda jurisdiktionen och den tredje parten

omfattas av regelbunden extern granskning för att säker­

ställa att denna har de finansiella instrumenten i sin

besittning.

iii) Den tredje parten håller tillgångar som innehas av för­

varingsinstitutets kunder åtskilda från sina egna tillgångar

och från förvaringsinstitutets tillgångar så att de vid varje

tidpunkt tydligt kan identifieras som tillgångar som till­

hör ett visst förvaringsinstituts kunder.

iv) Den tredje parten får endast använda tillgångarna om

AIF-fonden, eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-

fondens räkning, gett sitt förhandsgodkännande och efter

anmälan till förvaringsinstitutet.

v) Den tredje parten uppfyller de allmänna skyldigheter och

respekterar de förbud som fastställs i punkterna 8

och 10.

Utan hinder av andra stycket led d ii får förvaringsinstitutet, om

lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finansiella instru­

ment depåförvaras av en lokal enhet och det inte finns några

lokala enheter som uppfyller delegeringskraven enligt den punk­

ten, delegera sina funktioner till en sådan lokal enhet endast i

den omfattning som krävs i tredjelandets lagstiftning, och en­

dast så länge det inte finns några lokala enheter som uppfyller

delegeringskraven, under förutsättning att följande krav är upp­

fyllda:

a) Den relevanta AIF-fondens investerare ska vederbörligen ha

informerats om att denna delegation krävs enligt tredjelan­

dets lagstiftning och om omständigheterna som motiverar

delegationen, före investeringen, och

b) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning ska ha gett instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument

till en lokal enhet.

En tredje part får i sin tur vidaredelegera dessa funktioner, för­

utsatt att samma krav är uppfyllda. Punkt 13 ska i så fall gälla i

tillämpliga delar för de berörda parterna.

Vid tillämpning av denna punkt ska tillhandahållande av tjänster

i den mening som avses i direktiv 98/26/EG genom värdepap­

persavvecklingssystem enligt det direktivet, eller tillhandahål­

lande av liknande tjänster från värdepappersavvecklingssystem

i tredjeland, inte anses vara en delegering av depåförvarings­

funktioner.

12. Förvaringsinstitutet är ansvarigt gentemot AIF-fonden el­

ler AIF-fondens investerare, om förvaringsinstitutet eller, en

tredje part till vilken depåförvaringen delegerats, förlorat finan­

siella instrument som depåförvaras i enlighet med punkt 8 a.

Vid sådan förlust av ett finansiellt instrument som depåförvaras

ska förvaringsinstitutet utan onödigt dröjsmål återlämna ett fi­

nansiellt instrument av identisk typ eller motsvarande belopp till

AIF-fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning. Förvaringsinstitutet ska inte hållas ansvarigt om det kan

bevisa att förlusten är följden av en yttre händelse utanför dess

rimliga kontroll och vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att

avvärja trots alla rimliga ansträngningar att göra så.

Förvaringsinstitutet ska gentemot AIF-fonden eller dess investe­

rare vara ansvarigt för övriga förluster som dessa åsamkas till

följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller till följd av

oaktsamhet brustit i fullgörandet av sina skyldigheter enligt

detta direktiv.

13. En delegering enligt punkt 11 ska inte påverka för­

varingsinstitutets ansvar.

Utan hinder av första stycket i denna punkt kan förvaringsinsti­

tutet, när det gäller förlust av finansiella instrument som depå­

förvaras av en tredje part enligt punkt 11, befrias från ansvar,

om det kan visa

a) att alla krav på delegering av dess depåförvaringsuppgifter

enligt punkt 11 andra stycket är uppfyllda,

b) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

den tredje parten som uttryckligen överför förvaringsinstitu­

tets ansvar till denna tredje part och gör det möjligt för AIF-

fonden eller, den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fondens

räkning, att framställa krav mot den tredje parten för förlust

av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet att

framföra ett sådant krav för deras räkning, och

c) att det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, som uttryckligen tillåter ansvarsbefrielse för

förvaringsinstitutet och som fastställer ett objektivt skäl för

en sådan ansvarsbefrielse.

14. Om lagstiftningen i ett tredjeland kräver att vissa finan­

siella instrument depåförvaras av en lokal enhet och det inte

finns några lokala enheter som uppfyller delegeringskraven en­

ligt punkt 11 d ii, kan förvaringsinstitutet befrias från ansvar

förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Den berörda AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsord­

ning tillåter uttryckligen en sådan ansvarsbefrielse enligt de

villkor som anges i denna punkt.

b) Den berörda AIF-fondens investerare har innan de investerat

i vederbörlig ordning informerats om denna befrielse och de

omständigheter som utgör skäl för befrielsen.

c) AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning har givit instruktioner till förvaringsinstitutet

att delegera depåförvaringen av sådana finansiella instrument

till en lokal enhet.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/31

174

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

d) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, vilket uttryckligen tillåter en sådan befrielse.

e) Det finns ett skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet och

den tredje parten, vilket uttryckligen överför förvaringsinsti­

tutets ansvar till denna lokala enhet och gör det möjligt för

AIF-fonden eller den AIF-förvaltare som agerar för AIF-fon­

dens räkning, att framställa krav mot denna lokala enhet för

förlust av finansiella instrument eller för förvaringsinstitutet

att framföra ett sådant krav för deras räkning.

15. Ansvaret gentemot AIF-fondens investerare kan åberopas

antingen direkt eller indirekt via AIF-förvaltaren, beroende på

hur rättsförhållandet mellan förvaringsinstitutet, AIF-förvaltaren

och investerarna är utformat.

16. Förvaringsinstitutet ska på begäran ge sina behöriga

myndigheter all information som det fått vid utförandet av

sina uppgifter och som AIF-fondens och AIF-förvaltarens behö­

riga myndigheter kan behöva. Om AIF-fondens eller AIF-förval­

tarens behöriga myndigheter inte är förvaringsinstitutets myn­

digheter ska förvaringsinstitutets behöriga myndigheter utan

dröjsmål dela den mottagna informationen med AIF-fondens

och AIF-förvaltarens behöriga myndigheter.

17. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder för att närmare ange

a) de uppgifter som ska ingå i det skriftliga avtal som avses i

punkt 2,

b) allmänna kriterier för att utvärdera huruvida tredjeländers

reglering och tillsyn över verksamheten, som avses i punkt

6 b har samma verkan som unionsrätten och genomdrivs

effektivt,

c) villkoren för att utöva förvaringsinstitutsfunktioner i enlighet

med punkterna 7, 8 och 9, inbegripet

i) vilken kategori av finansiella instrument som ska omfat­

tas av förvaringsinstitutets depåförvaringsuppgifter enligt

punkt 8 a,

ii) villkoren enligt vilka förvaringsinstitutet kan utöva sina

depåförvaringsuppgifter för finansiella instrument som

registrerats hos ett centralt förvaringsinstitut, och

iii) de villkor enligt vilka förvaringsinstitutet ska förvara fi­

nansiella instrument som emitterats i nominativ form

och registrerats hos en emittent eller registerförvaltare, i

enlighet med punkt 8 b.

d) förvaringsinstitutens skyldighet att visa vederbörlig skicklig­

het, aktsamhet och omsorg enligt punkt 11 c,

e) skyldigheten att hålla tillgångar åtskilda enligt punkt 11 d iii,

f) under vilka villkor och omständigheter finansiella instrument

som depåförvaras ska anses ha gått förlorade,

g) vad som ska avses med yttre händelser utanför rimlig kont­

roll, vilkas konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots

alla rimliga ansträngningar att göra så, enligt punkt 12,

h) under vilka villkor och omständigheter det finns ett objektivt

skäl till ansvarsbefrielse enligt punkt 13.

KAPITEL IV

TRANSPARENSKRAV

Artikel 22

Årsredovisning

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för­

valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen tillhan­

dahålla en årsredovisning för varje räkenskapsår senast sex må­

nader efter räkenskapsårets utgång. Årsredovisningen ska på

begäran överlämnas till investerarna. Årsredovisningen ska göras

tillgänglig för de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens och

i förekommande fall AIF-fondens hemmedlemsstat.

Om en AIF-fond är skyldig att offentliggöra en årsredovisning i

enlighet med direktiv 2004/109/EG behöver endast sådan kom­

pletterande information som avses i punkt 2 på begäran lämnas

till investerarna, antingen separat eller som en kompletterande

del av årsredovisningen. I det senare fallet ska årsredovisningen

offentliggöras senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

2. Årsredovisningen ska minst innehålla följande:

a) En balansräkning eller en redovisning av tillgångar och skul­

der.

b) En detaljerad resultaträkning för räkenskapsåret.

c) En verksamhetsberättelse för räkenskapsåret.

d) Eventuella väsentliga ändringar i den information som anges

i artikel 23 under det räkenskapsår som redovisningen om­

fattar.

e) Det sammanlagda ersättningsbeloppet för året, fördelat på

fasta och rörliga ersättningar som AIF-förvaltaren betalar ut

till sin personal, och antalet betalningsmottagare samt i före­

kommande fall den carried interest som AIF-fonden betalar ut.

SV

L 174/32

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

175

f) Det aggregerade ersättningsbeloppet, fördelat på verkstäl­

lande ledning och den personal hos AIF-förvaltaren vars

verksamhet väsentligt påverkar AIF-fondens riskprofil.

3. Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska

sammanställas i enlighet med redovisningsstandarderna i AIF-

fondens hemmedlemsstat eller i enlighet med redovisningsstan­

darderna i det tredje land där AIF-fonden är etablerad och i

enlighet med de redovisningsstandarder som fastställs i AIF-fon­

dens fondbestämmelser eller bolagsordning.

Uppgifterna om räkenskaperna i årsredovisningen ska granskas

av en eller flera personer med lagstadgad behörighet att utföra

revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av

årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ). Revisionsberättel­

sen, med eventuella förbehåll, ska i sin helhet återges i årsredo­

visningen.

Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna tillåta

AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade AIF-fonder att

kräva att årsredovisningar för dessa AIF-fonder blir föremål för

en revision som uppfyller kraven i internationella redovisnings­

standarder som är i kraft i det land där AIF-fonden har sitt

stadgeenliga säte.

4. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange årsredovisningens inne­

håll och format. Dessa åtgärder ska anpassas till den typ av AIF-

fonder som de avser.

Artikel 23

Information till investerare

1. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond som de

förvaltar och för varje AIF-fond som de marknadsför i unionen,

innan investerare investerar i en AIF-fond och i enlighet med

AIF-fondens fondbestämmelser eller bolagsordning, göra föl­

jande information, inklusive eventuella väsentliga förändringar,

tillgänglig för dessa investerare:

a) En beskrivning av AIF-fondens investeringsstrategi och mål,

information om var eventuella master-AIF-fonder är etable­

rade och var de underliggande fonderna är etablerade om

AIF-fonden är en fond-i-fond, en beskrivning av de typer av

tillgångar som den får investera i, de tekniker den får an­

vända samt en beskrivning av alla risker som är förenade

med investeringen, av eventuella tillämpliga restriktioner för

investeringarna, de förutsättningar under vilka AIF-fonden

får använda finansiell hävstång, tillåtna typer av och källor

till finansiell hävstång och därmed förenade risker, eventu­

ella restriktioner som gäller för användning av finansiell

hävstång och eventuella arrangemang avseende rätt att för­

foga över säkerheter eller tillgångar samt den högsta nivå av

finansiell hävstång som AIF-förvaltare har rätt att använda

för en AIF-fonds räkning.

b) En beskrivning av de förfaranden enligt vilka AIF-fonden

kan ändra sin strategi och/eller policy för investeringarna.

c) En beskrivning av de viktigaste rättsliga följderna av det

avtalsförhållande som inletts i investeringssyfte, inbegripet

information om jurisdiktion, tillämplig lagstiftning och före­

komsten av eventuella rättsliga instrument som reglerar er­

kännande och verkställande av domar inom det territorium

där AIF-fonden är etablerad.

d) Uppgifter om vilka som är AIF-förvaltare, AIF-fondens för­

varingsinstitut, revisor och eventuella andra tjänsteleveran­

törer med beskrivning av deras uppgifter och av investerar­

nas rättigheter.

e) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren uppfyller kraven i

artikel 9.7.

f) En beskrivning av eventuella förvaltningsfunktioner, som

avses i bilaga I, som delegerats av AIF-förvaltaren och even­

tuella förvaringsfunktioner som delegerats av förvaringsinsti­

tutet, identitetsuppgifter för den till vilken uppgifterna i

fråga har delegerats samt intressekonflikter som kan uppstå

till följd av dessa delegeringar.

g) En beskrivning av AIF-fondens värderingsrutiner och av dess

prissättningsmetod för värdering av tillgångarna, inbegripet

de metoder som används för värdering av svårvärderade

tillgångar i enlighet med artikel 19.

h) En beskrivning av AIF-fondens hantering av likviditetsrisker,

däribland rätten till inlösen, under såväl normala som ex­

ceptionella omständigheter, samt gällande ordning för inve­

sterarnas inlösen.

i) En beskrivning av alla avgifter och andra kostnader och av

det maximala belopp av dessa som investerarna står för

direkt eller indirekt.

j) En beskrivning av hur AIF-förvaltaren säkerställer en rättvis

behandling av investerare och, i samtliga fall då någon in­

vesterare ges förmånsbehandling eller rätt att få förmåns­

behandling: en beskrivning av förmånsbehandlingen i fråga,

vilken typ av investerare som ges sådan förmånsbehandling

samt, i tillämpliga fall, deras juridiska eller ekonomiska

koppling till AIF-fonden eller AIF-förvaltaren.

k) Den senaste årsredovisningen enligt artikel 22.

l) Förfarande och villkor för emission och försäljning av an­

delar eller aktier.

m) AIF-fondens senaste nettotillgångsvärde (NAV) eller det se­

naste marknadspriset för AIF-fondens andelar eller aktier i

enlighet med artikel 19.

n) I mån av tillgänglighet, AIF-fondens historiska avkastning.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/33

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

176

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

o) Uppgifter om vem som är prime broker och en beskrivning

av eventuella relevanta arrangemang mellan AIF-fonden och

dess prime brokers samt på vilket sätt intressekonflikter med

anledning av detta hanteras och bestämmelser i avtalet med

förvaringsinstitutet om möjligheter till överföring av och

förfoganderätt över AIF-fondens tillgångar och information

om alla former av överföring av ansvar till prime brokern

som kan förekomma.

p) En beskrivning av hur och när den information som krävs

enligt punkterna 4 och 5 ska lämnas.

2.

AIF-förvaltaren ska informera investerare innan de investe­

rar i AIF-fonden om arrangemang som förvaringsinstitutet gjort

för att avtalsrättsligt friskriva sig från ansvar i enlighet med

artikel 21.13. AIF-förvaltaren ska även utan dröjsmål informera

investerarna om ändringar som rör förvaringsinstitutets ansvar.

3. Om AIF-fonden är skyldig att offentliggöra prospekt i

enlighet med direktiv 2003/71/EG, eller i enlighet med nationell

lagstiftning, ska endast den information som avses i punkterna

1 och 2 och som inte ingår i prospektet lämnas separat eller

som kompletterande information i prospektet.

4. AIF-förvaltare ska för varje EU-baserad AIF-fond de för­

valtar och för varje AIF-fond de marknadsför i unionen regel­

bundet lämna följande information till investerarna:

a) Procentuell andel för de av AIF-fondens tillgångar för vilka

särskilda ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante­

ring.

c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem

som AIF-förvaltaren tillämpar på dessa risker.

5. AIF-förvaltare som förvaltar EU-baserade AIF-fonder som

använder finansiell hävstång, eller som i unionen marknadsför

AIF-fonder som använder finansiell hävstång, ska för varje sådan

AIF-fond regelbundet lämna följande information:

a) Eventuella ändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång

som AIF-förvaltaren får använda för en AIF-fonds räkning

samt eventuell rätt att förfoga över säkerheter eller andra

garantier som lämnats enligt ordningen för finansiell häv­

stång.

b) Det totala beloppet för den finansiella hävstång som den

AIF-fonden använt.

6. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange informationskraven för

AIF-förvaltare enligt punkterna 4 och 5, inbegripet hur ofta den

information som avses i punkt 5 ska lämnas. Dessa åtgärder ska

vara anpassade till den kategori av AIF-förvaltare som de ska

tillämpas på.

Artikel 24

Skyldigheter till rapportering till behöriga myndigheter

1. AIF-förvaltare ska regelbundet rapportera till de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater på vilka marknader

och i vilka instrument de huvudsakligen bedriver handel för

de AIF-fonder de förvaltar.

De ska tillhandahålla information om de huvudsakliga instru­

ment som de handlar med, de marknader där de är medlemmar

eller bedriver aktiv handel och om de huvudsakliga exponering­

arna och de största koncentrationerna för var och en av de AIF-

fonder som de förvaltar.

2. AIF-förvaltare ska för var och en av de EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar, och för var och en av de AIF-fonder

som de marknadsför i unionen, lämna följande till de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a) Procentuell andel av AIF-fondens tillgångar för vilka särskilda

ordningar gäller på grund av deras illikvida natur.

b) Eventuella nya ordningar för AIF-fondens likviditetshante­

ring.

c) AIF-fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem

som AIF-förvaltaren tillämpar för att hantera marknadsrisk,

likviditetsrisk, motpartsrisk och andra risker, inklusive opera­

tiva risker.

d) Information om de huvudsakliga kategorier av tillgångar som

AIF-fonden har investeringar i.

e) Resultatet av de stresstester som genomförs i enlighet med

artiklarna 15.3 b och 16.1 andra stycket.

3. AIF-förvaltare ska på begäran överlämna följande hand­

lingar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater:

a) Årsredovisningar för varje räkenskapsår för varje EU-baserad

AIF-fond de förvaltar och för varje AIF-fond de marknadsför

i unionen, i enlighet med artikel 22.1.

b) Vid utgången av varje kvartal en detaljerad förteckning över

alla AIF-fonder de förvaltar.

SV

L 174/34

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

177

4. AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som i betydande

grad använder finansiell hävstång ska göra information om den

samlade nivån på den finansiella hävstången i varje AIF-fond

som de förvaltar, en uppdelning på finansiell hävstång genom

lån av kontanter eller värdepapper och finansiell hävstång som

härrör från finansiella derivat samt den omfattning i vilken

förfogande över AIF-fondernas tillgångar har skett med stöd

av ordningar för finansiell hävstång tillgänglig för de behöriga

myndigheterna i sina hemmedlemsstater.

AIF-förvaltarna ska även lämna uppgifter om vilka som är de

fem mest betydande utlånarna av kontanter eller värdepapper

för varje AIF-fond som de förvaltar och uppgift om beloppen

för den finansiella hävstång de tagit emot från var och en av

dessa utlånare för var och en av dessa AIF-fonder.

För icke EU-baserade AIF-förvaltare är rapporteringsskyldighe­

terna enligt denna punkt begränsade till de EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar och de icke EU-baserade AIF-fonder

som de marknadsför i unionen.

5. Om det är nödvändigt för att effektivt övervaka system­

risken får hemmedlemsstatens behöriga myndigheter regelbun­

det och även på ad hoc-basis begära in information som går

utöver vad som beskrivs i denna artikel. De behöriga myndig­

heterna ska informera Esma om ytterligare krav på information.

Esma får under exceptionella omständigheter, och när detta

krävs för att säkerställa det finansiella systemets stabilitet och

integritet eller för att främja långsiktig hållbar tillväxt, begära att

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inför ytterligare rap­

porteringskrav.

6.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange

a) när finansiell hävstång ska anses användas i betydande grad,

i den mening som avses i punkt 4, och

b) de krav på rapportering och tillhandahållande av information

som föreskrivs i denna artikel.

Dessa delegerade akter ska ta hänsyn till behovet att undvika en

orimlig administrativ börda för de behöriga myndigheterna.

KAPITEL V

AIF-FÖRVALTARE SOM FÖRVALTAR SÄRSKILDA SLAG AV

AIF-FONDER

AVSNITT 1

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder med finansiell

hävstång

Artikel 25

Behöriga myndigheters användning av information,

samarbete mellan tillsynsmyndigheter och gränser för

finansiell hävstång

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat använder den information

som ska samlas in enligt artikel 24 för att fastställa i vilken

omfattning användningen av finansiell hävstång bidrar till att

bygga upp risker för det finansiella systemets funktion eller för

störningar på marknaderna eller för ekonomins långsiktiga till­

växt.

2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarnas hemmed­

lemsstater ska se till att all information som samlas in enligt

artikel 24 om alla AIF-förvaltare som står under deras tillsyn

samt den information som samlas in enligt artikel 7 görs till­

gänglig för de behöriga myndigheterna i andra berörda med­

lemsstater, Esma och ESRB genom förfarandena i artikel 50 om

samarbete mellan tillsynsmyndigheterna. De ska utan dröjsmål

också lämna information genom dessa förfaranden och bilateralt

till de behöriga myndigheterna i andra direkt berörda medlems­

stater, om en AIF-förvaltare under deras ansvar eller AIF-fonder

som förvaltas av denna AIF-förvaltare skulle kunna utgöra en

betydande potentiell källa till motpartsrisk för ett kreditinstitut

eller andra systemviktiga institut i andra medlemsstater.

3. AIF-förvaltaren ska visa att de gränser för finansiell häv­

stång som den fastställt för varje AIF-fond de förvaltar är rim­

liga och att den vid varje tidpunkt respekterar dessa gränser. De

behöriga myndigheterna ska bedöma den risk som en AIF-för­

valtares användning av finansiell hävstång i fråga om de AIF-

fonder som den förvaltar kan medföra och de behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska, om det anses

vara nödvändigt för att sörja för stabilitet och integritet i det

finansiella systemet, efter att ha underrättat Esma, ESRB och den

berörda AIF-fondens behöriga myndigheter, införa begräns­

ningar av den nivå av finansiell hävstång som AIF-förvaltare

har rätt att använda eller andra begränsningar för AIF-fondernas

förvaltning med avseende på de AIF-fonder som de förvaltar, för

att begränsa bidraget från användningen av finansiell hävstång

till uppbyggnad av systemrisker i det finansiella systemet eller

risker för störningar på marknaderna. De behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska vederbörligen in­

formera Esma, ESRB och AIF-fondens behöriga myndigheter om

de åtgärder som vidtagits i detta avseende, genom de förfaran­

den som föreskrivs i artikel 50.

4. Den underrättelse som avses i punkt 3 ska ske senast tio

arbetsdagar innan den föreslagna åtgärden planeras träda i kraft

eller förlängas. Underrättelsen ska inbegripa uppgifter om den

föreslagna åtgärden, skälen för denna och när den planeras

träda i kraft. Under exceptionella omständigheter får de behö­

riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat besluta

att den föreslagna åtgärden ska träda i kraft under den period

som avses i första meningen.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/35

178

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

5. Esma ska ha en stödjande och samordnande roll och sär­

skilt verka för att de behöriga myndigheterna intar ett kon­

sekvent förhållningssätt när det gäller de åtgärder som föreslås

av de behöriga myndigheterna enligt punkt 3.

6. Efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt

3 ska Esma ge råd till de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat angående den åtgärd som föreslås eller

har vidtagits. Rådet kan särskilt gälla huruvida villkoren för att

vidta åtgärder förefaller vara uppfyllda, huruvida åtgärderna är

lämpliga och tidsperioden för åtgärdernas tillämpning.

7. Mot bakgrund av den information som mottagits enligt

punkt 2, och efter att ha beaktat eventuella råd från ESRB, får

Esma fastställa att den finansiella hävstång som används av en

AIF-förvaltare eller en grupp av AIF-förvaltare innebär en vä­

sentlig risk för det finansiella systemets stabilitet och integritet,

och får ge råd till behöriga myndigheter för att specificera vilka

korrigerande åtgärder som ska vidtas, inklusive begränsningar av

den finansiella hävstång som denna AIF-förvaltare eller denna

grupp av AIF-förvaltare har rätt att använda. Esma ska omedel­

bart informera de berörda behöriga myndigheterna, ESRB och

kommissionen om ett sådant fastställande.

8. Om en behörig myndighet avser att vidta åtgärder i strid

med Esmas råd enligt punkterna 6 och 7 ska den informera

Esma och ange sina skäl. Esma får offentliggöra att den behöriga

myndigheten inte följer eller avser att följa dess råd. Esma får

också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den

behöriga myndigheten anför för att inte följa dess råd. De be­

höriga myndigheterna ska få en förhandsanmälan om ett sådant

offentliggörande.

9.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att fastställa principer som närmare anger

de omständigheter under vilka behöriga myndigheter tillämpar

bestämmelserna i punkt 3, med beaktande av olika strategier för

AIF-fonder, de olika marknadsvillkor som råder för AIF-fon­

derna samt eventuella procykliska effekter av tillämpningen av

de bestämmelserna.

AVSNITT 2

Skyldigheter för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som

förvärvar kontroll över onoterade företag och över emittenter

Artikel 26

Tillämpningsområde

1. Detta avsnitt ska tillämpas på följande:

a) AIF-förvaltare som förvaltar en eller flera AIF-fonder som,

enskilt eller tillsammans på grundval av ett avtal som syftar

till att förvärva kontroll, förvärvar kontroll över ett onoterat

företag i enlighet med punkt 5.

b) AIF-förvaltare som samarbetar med en eller flera andra AIF-

förvaltare på grundval av ett avtal enligt vilket AIF-fonder

som förvaltas av dessa AIF-förvaltare tillsammans förvärvar

kontroll över ett onoterat företag i enlighet med punkt 5.

2. Detta avsnitt 2 ska inte tillämpas då de onoterade företa­

gen i fråga är

a) små och medelstora företag i den mening som avses i

artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation

2003/361/EG av den 6 maj 2003 avseende definitionen av

mikroföretag samt små och medelstora företag ( 1 ), eller

b) specialföretag vars syfte är att förvärva, inneha eller admini­

strera fastigheter.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2

i denna artikel ska artikel 27.1 även tillämpas på AIF-förvaltare

som förvaltar AIF-fonder som förvärvar en icke kontrollerande

position i ett onoterat företag.

4. Artiklarna 28.1, 28.2, 28.3 och 30 ska även tillämpas på

AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som förvärvar kontroll

över emittenter. Med avseende på tillämpningen av dessa artik­

lar ska punkterna 1 och 2 i den här artikeln gälla i tillämpliga

delar.

5. För onoterade företag betyder kontroll, med avseende på

tillämpningen av detta avsnitt, mer än 50 % av rösträtterna i

företagen.

Vid beräkning av den procentandel rösträtter som innehas av

den berörda AIF-fonden ska, utöver de rösträtter som innehas

direkt av den berörda AIF-fonden, rösträtter som innehas av

följande tas med i beräkningen, under förutsättning att kontroll

i den mening som avses i första stycket har fastställts:

a) Företag som kontrolleras av AIF-fonden, och

b) fysiska eller juridiska personer som agerar i eget namn men

för AIF-fondens räkning eller för ett företags räkning som

kontrolleras av AIF-fonden.

Procentandelen rösträtter ska beräknas på grundval av alla aktier

som medför rösträtt även om utövandet av denna rättighet har

avbrutits.

Utan hinder av artikel 4.1 i ska, med avseende på artiklarna

28.1, 28.2, 28.3 och 30, kontroll i förhållande till emittenter

fastställas i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2004/25/EG.

6. Detta avsnitt ska gälla med förbehåll för de villkor och

begränsningar som anges i artikel 6 i direktiv 2002/14/EG.

SV

L 174/36

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

179

7. Detta avsnitt ska gälla utan att det påverkar tillämpningen

av strängare regler som antagits av medlemsstaterna avseende

förvärv av ägarandelar i emittenter och onoterade företag på

deras territorier.

Artikel 27

Anmälan om förvärv av större ägarandelar i och kontroll

över onoterade företag

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond förvärvar, avyttrar

eller innehar aktier i ett onoterat företag, kräva att den AIF-

förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar de be­

höriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om andelen röstr­

ätter i det onoterade företaget som innehas av AIF-fonden så

snart som denna andel når, överskrider eller underskrider

tröskelvärdena 10 %, 20 %, 30 %, 50 % och 75 %.

2. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar en sådan AIF-fond underrättar

följande om AIF-fondens förvärv av kontroll:

a) Det onoterade företaget.

b) De aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-förvaltaren

har tillgång till eller kan få tillgång till från det onoterade

företaget eller genom ett register som AIF-förvaltaren har

eller kan få tillgång till.

c) De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat.

3. Den underrättelse som krävs enligt punkt 2 ska innehålla

följande kompletterande upplysningar:

a) Rösträtternas fördelning efter transaktionen.

b) De förhållanden under vilka kontroll förvärvades, inbegripet

uppgifter om vilka som är de olika berörda aktieägarna, varje

fysisk eller juridisk person som har rätt att utöva rösträtten

för deras räkning och i tillämpliga fall den kedja av företag

genom vilken rösträtten i praktiken innehas.

c) Datum då kontroll förvärvades.

4. I sin underrättelse till det onoterade företaget ska AIF-för­

valtaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål

informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre­

sentanter inte finns, de anställda själva, om förvärvet av kontroll

av den AIF-fond som förvaltas av AIF-förvaltaren och den infor­

mation som avses i punkt 3. AIF-förvaltaren ska göra sitt yt­

tersta för att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om

sådana representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig

ordning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

5. De underrättelser som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska

ske snarast möjligt, dock senast tio arbetsdagar från och med

den dag då AIF-fonden nådde, överskred eller underskred de

relevanta tröskelvärdena eller förvärvade kontroll över det ono­

terade företaget.

Artikel 28

Information vid förvärv av kontroll

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

eller en emittent, enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den

artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-

fond gör den information som avses i punkt 2 i denna artikel

tillgänglig för

a) det berörda företaget,

b) företagets aktieägare vilkas identiteter och adresser AIF-för­

valtaren har tillgång till eller kan få tillgång till från företaget

eller genom ett register som AIF-förvaltaren har eller kan få

tillgång till, och

c) de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat.

Medlemsstaterna får kräva att den information som avses i

punkt 2 även görs tillgänglig för de behöriga myndigheter för

det onoterade företaget som medlemsstaterna får utse för detta

ändamål.

2. AIF-förvaltare ska tillhandahålla följande information

a) Uppgifter om vilka den AIF-förvaltare som enskilt eller ge­

nom avtal med andra AIF-förvaltare förvaltar AIF-fonder som

har förvärvat kontroll.

b) Den policy som tillämpas för att förebygga och hantera

intressekonflikter, särskilt mellan AIF-förvaltaren, AIF-fonden

och företaget, inbegripet uppgifter om de särskilda skydds­

mekanismer som inrättats för att se till att alla avtal mellan

AIF-förvaltaren och/eller AIF-fonden och företaget ingås en­

ligt normala marknadsmässiga villkor (armlängdsprincipen).

c) Den policy som tillämpas för företagets externa och interna

kommunikation, särskilt till de anställda.

3. I sin underrättelse till företaget enligt punkt 1 a ska AIF-

förvaltaren begära att företagets styrelse utan onödigt dröjsmål

informerar arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana repre­

sentanter inte finns, de anställda själva, om den information

som avses i punkt 1. AIF-förvaltaren ska göra sitt yttersta för

att sörja för att arbetstagarrepresentanterna eller, om sådana

representanter inte finns, de anställda själva, i vederbörlig ord­

ning informeras av styrelsen i enlighet med denna artikel.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/37

180

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

4. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond ser till att AIF-

fonden, eller AIF-förvaltaren för AIF-fondens räkning, infor­

merar om sina avsikter i fråga om det onoterade företagets

framtida verksamhet och förväntade effekter på sysselsättningen,

inbegripet väsentliga ändringar i anställningsvillkoren, varvid

denna information ska lämnas till

a) det onoterade företaget, och

b) det onoterade företagets aktieägare vilkas identiteter och

adresser AIF-förvaltaren har tillgång till eller kan få tillgång

till från det onoterade företaget eller genom ett register som

AIF-förvaltaren har eller kan få tillgång till.

Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden ska

dessutom begära och göra sitt yttersta för att se till att det

onoterade företagets styrelse tillhandahåller den information

som anges i första stycket till det onoterade företagets arbets­

tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter finns,

till de anställda själva.

5. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond enligt artikel 26.1

jämförd med punkt 5 i den artikeln förvärvar kontroll över ett

onoterat företag, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar en

sådan AIF-fond tillhandahåller de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat och AIF-fondens investerare information om

hur förvärvet finansierats.

Artikel 29

Särskilda bestämmelser för årsredovisningen för AIF-

fonder som utövar kontroll över onoterade företag

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den artikeln, kräva att

den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-fond

a) begär och gör sitt yttersta för att se till att det onoterade

företagets årsredovisning som sammanställs i enlighet med

punkt 2 av företagets styrelse görs tillgänglig för alla arbets­

tagarrepresentanter eller, om inga sådana representanter

finns, för de anställda själva, inom den period som denna

årsredovisning ska utarbetas i enlighet med tillämplig natio­

nell lagstiftning, eller

b) i den årsredovisning som föreskrivs i artikel 22 för varje

sådan AIF-fond inför de upplysningar som avses i punkt 2

beträffande det berörda onoterade företaget.

2. De ytterligare upplysningar som ska införas i företagets

eller i AIF-fondens årsredovisning i enlighet med punkt 1 ska

minst inbegripa en rättvisande översikt över utvecklingen av

företagets verksamhet som återspeglar situationen i slutet av den

period som omfattas av årsredovisningen. Årsredovisningen ska

även innehålla uppgifter om

a) viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

b) bolagets förväntade framtida utveckling, och

c) den information om förvärv av egna aktier som föreskrivs i

artikel 22.2 i rådets direktiv 77/91/EEG ( 1 ).

3. Den AIF-förvaltare som förvaltar den berörda AIF-fonden

ska

a) begära och göra sitt yttersta för att se till att det onoterade

företagets styrelse tillhandahåller upplysningar som avses i

punkt 1 b avseende det berörda företaget till arbetstagar­

representanterna i det berörda företaget eller om inga sådana

representanter finns, de anställda själva inom den tidsperiod

som avses i artikel 22.1, eller

b) inom den period som anges i artikel 22.1, och under alla

omständigheter senast vid den tidpunkt då det onoterade

företagets årsredovisning sammanställs i enlighet med till­

lämplig nationell lagstiftning, tillhandahålla AIF-fondens in­

vesterare den information som avses i punkt 1 a, i den

utsträckning informationen finns tillgänglig.

Artikel 30

Tömning av företag på tillgångar

1. Medlemsstaterna ska, när en AIF-fond, enskilt eller tillsam­

mans med andra, förvärvar kontroll över ett onoterat företag

eller en emittent enligt artikel 26.1 jämförd med punkt 5 i den

artikeln, kräva att den AIF-förvaltare som förvaltar denna AIF-

fond under en period på 24 månader efter AIF-fondens förvärv

av kontroll över företaget

a) inte tillåts att underlätta, stödja eller ge instruktioner om

utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för­

värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad

som föreskrivs i punkt 2,

b) i den mån AIF-förvaltaren har rätt att rösta för AIF-fondens

räkning vid möten i företagets ledningsorgan, inte röstar för

en utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen och/eller förvärv

av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad som

föreskrivs i punkt 2, och

c) under alla omständigheter gör sitt yttersta för att förhindra

utdelningar, kapitalminskningar, aktieinlösen och/eller för­

värv av egna aktier från företagets sida i enlighet med vad

som föreskrivs i punkt 2.

SV

L 174/38

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 26, 31.1.1977, s. 1.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

181

2. De skyldigheter som AIF-förvaltaren åläggs enligt punkt 1

ska omfatta följande:

a) Varje utdelning till aktieägarna som görs när nettotillgång­

arna enligt företagets årsredovisning på bokslutsdagen för

det senaste räkenskapsåret understiger eller till följd av en

sådan utdelning skulle understiga det tecknade kapitalet plus

de reserver som inte får utdelas enligt lag eller bolagsord­

ning, varvid ska gälla att när den icke inbetalade delen av det

tecknade kapitalet inte ingår i tillgångarna enligt balansräk­

ning ska detta belopp dras av från det tecknade kapitalet.

b) Utdelningar till aktieägarna som skulle överstiga vinsten för

det senast avslutade räkenskapsåret plus balanserad vinst och

belopp från reserver som får användas för detta och minus

balanserad förlust och belopp som enligt lag eller bolags­

ordning har avsatts till reserver.

c) I den mån förvärv av egna aktier är tillåtna, de förvärv som

företaget gör, inbegripet aktier som tidigare förvärvats av

företaget och innehas av det och aktier som förvärvats av

personer som agerar i eget namn men för företagets räkning,

och som skulle leda till att nettotillgångarna understiger det

belopp som anges i led a.

3. Med avseende på tillämpningen av punkt 2

a) ska uttrycket utdelning i punkt 2 a och b i synnerhet omfatta

betalning av utdelning och ränta avseende aktier,

b) ska bestämmelserna om kapitalminskning inte gälla en

minskning av det tecknade kapitalet där syftet är att uppväga

gjorda förluster eller att inkludera penningsummor i en icke

utdelningsbar reserv, under förutsättning att beloppet i en

sådan reserv efter denna åtgärd inte överstiger 10 % av det

minskade tecknade kapitalet, och

c) ska begränsningen enligt punkt 2 c omfattas av artikel 20.1

b–h i direktiv 77/91/EEG.

KAPITEL VI

EU-BASERADE AIF-FÖRVALTARES RÄTT ATT MARKNADS­

FÖRA OCH FÖRVALTA EU-BASERADE AIF-FONDER I

UNIONEN

Artikel 31

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-

fonder i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba­

serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så snart som villkoren i denna

artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den

rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad

villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-

fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-

fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som avses i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de tagit emot fullstän­

diga handlingar enligt punkt 2 ska de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat underrätta AIF-förvaltaren om

huruvida den får inleda marknadsföringen av den AIF-fond som

angetts i den anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myn­

digheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat får hindra mark­

nadsföringen av AIF-fonden endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden inte är förenlig eller inte kommer att vara

förenlig med detta direktiv eller, om AIF-förvaltaren inte efter­

lever eller kommer att efterleva detta direktiv. Om beslutet är

positivt får AIF-förvaltaren börja marknadsföra AIF-fonden i sin

hemmedlemsstat från och med den dag som de behöriga myn­

digheterna meddelar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,

även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-

förvaltaren får börja marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonden.

4. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen

meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om

denna ändring, senast en månad innan ändringen genomförs,

beträffande ändringar som är planerade av AIF-förvaltaren, eller

omedelbart efter det att en oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva i

detta direktiv ska de berörda behöriga myndigheterna utan onö­

digt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får

genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-

förvaltaren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid

behov även ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-

fonden.

5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/39

182

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 2,

b) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 4.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 32

Marknadsföring av andelar eller aktier i EU-baserade AIF-

fonder i andra medlemsstater än i AIF-förvaltarens

hemmedlemsstat

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i en EU-ba­

serad AIF-fond som den förvaltar till professionella investerare i

en annan medlemsstat än AIF-förvaltarens hemmedlemsstat så

snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Om den EU-baserade AIF-fonden är en feeder-AIF-fond, är den

rätt att marknadsföra som avses i första stycket underkastad

villkoret att master-AIF-fonden också är en EU-baserad AIF-

fond som förvaltas av en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare.

2. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin hemmedlemsstat för varje EU-baserad AIF-

fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat mottagit de fullstän­

diga handlingar som avses i punkt 2 ska de överlämna dessa

fullständiga handlingar till de behöriga myndigheterna i de med­

lemsstater där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta

överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden är och kommer att vara förenlig med detta

direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk­

toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings­

strategi.

4. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

utan dröjsmål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett.

AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat från och med dagen för denna under­

rättelse.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska, såvida de inte även är AIF-fondens behöriga myndigheter,

även informera AIF-fondens behöriga myndigheter om att AIF-

förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fondens andelar eller

aktier i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

5. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat ska tillämpas på de åtgärder som avses i led h i bilaga

IV.

6. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

som avses i punkt 2 och den förklaring som avses i punkt 3

är avfattade på ett språk som är brukligt i internationella finans­

kretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 3 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

7. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 2 ska AIF-förvaltaren skriftligen

meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat om

denna ändring, senast en månad innan en planerad ändring

genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring

ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt

dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att denna inte får ge­

nomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads­

föring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om dessa

ändringar.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 2,

SV

L 174/40

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

183

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 3,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 3, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 7.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 33

Villkor för förvaltning av EU-baserade AIF-fonder

etablerade i andra medlemsstater

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade EU-base­

rade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som är

etablerade i en annan medlemsstat, antingen direkt eller genom

upprättande av en filial, förutsatt att AIF-förvaltarnas auktorisa­

tion avser den kategorin av AIF-fonder.

2. En AIF-förvaltare som avser att för första gången förvalta

EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlems­

stat ska lämna följande information till de behöriga myndighe­

terna i sin hemmedlemsstat:

a) Den medlemsstat där den avser att direkt förvalta AIF-fonder

eller upprätta en filial.

b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om

de tjänster den avser att utföra och om vilka AIF-fonder den

avser att förvalta.

3. Om en AIF-förvaltare avser att upprätta en filial ska den,

utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift om följande:

a) Filialens organisatoriska struktur.

b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan

erhållas.

c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar

för ledningen av filialen.

4. Senast en månad efter det att de tagit emot fullständiga

handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att de

tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de behö­

riga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat över­

lämna dessa fullständiga handlingar till de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande

ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden är och kommer att vara förenlig med detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt efterlever detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har auk­

toriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska omedelbart underrätta AIF-förvaltaren om överlämnandet.

Efter att ha tagit emot denna underrättelse får AIF-förvaltaren

börja tillhandahålla tjänster i sin värdmedlemsstat.

5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be­

rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål­

landen som omfattas av detta direktiv.

6. Vid varje ändring av någon av de uppgifter som meddelats

i enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall, punkt 3, ska

AIF-förvaltaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i

sin hemmedlemsstat om denna ändring, senast en månad innan

en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en

oplanerad ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren

om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har ägt

rum och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de be­

höriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater om

dessa ändringar.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/41

184

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL VII

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER AVSEENDE TREDJELÄNDER

Artikel 34

Villkor för EU-baserade AIF-förvaltare som förvaltar icke

EU-baserade AIF-fonder som inte marknadsförs i

medlemsstaterna

1. Medlemsstaterna ska se till att auktoriserade EU-baserade

AIF-förvaltare får förvalta icke EU-baserade AIF-fonder som inte

marknadsförs i unionen, förutsatt att

a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di­

rektiv med undantag för artiklarna 21 och 22 i fråga om

dessa AIF-fonder, och

b) att det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den icke EU-

baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone säker­

ställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

2.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som avses i

punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för att underlätta

inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med tredjeländer.

3. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 35

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder

som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att en auktoriserad EU-baserad

AIF-förvaltare får marknadsföra andelar eller aktier i icke EU-

baserade AIF-fonder som den förvaltar och i EU-baserade feeder-

AIF-fonder som inte uppfyller villkoren i artikel 31.1 andra

stycket till professionella investerare i unionen så snart som

villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. AIF-förvaltaren ska uppfylla alla krav som fastställs i detta

direktiv, med undantag för kapitel VI. Dessutom ska följande

villkor vara uppfyllda:

a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlems­

stat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke

EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone sä­

kerställa ett effektivt informationsutbyte, med beaktande av

artikel 50.4, som gör det möjligt för de behöriga myndighe­

terna att utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har undertecknat en överenskommelse med den auk­

toriserade AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och med varje

annan medlemsstat där andelarna eller aktierna i den icke

EU-baserade AIF-fonden är avsedda att marknadsföras, vilken

till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modell­

avtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerstäl­

ler ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive

eventuella multilaterala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat gjort beträffande till­

lämpningen av led a och b i första stycket får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i sin hemmedlemsstat ska

AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig­

heterna i sin hemmedlemsstat avseende varje icke EU-baserad

AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän­

dig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvaltaren

om huruvida denne inom medlemsstatens territorium får inleda

marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den anmälan

som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat ska endast hindra marknadsföringen av

AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonder stri­

der mot eller kommer att strida mot detta direktiv eller om AIF-

förvaltaren i övrigt inte kommer att följa eller inte följer detta

direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvaltaren börja mark­

nadsföra AIF-fonden i sin hemmedlemsstat från och med den

dag som de behöriga myndigheterna meddelar detta.

SV

L 174/42

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

185

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark­

nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin hemmedlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i icke EU-baserade AIF-fonder i andra medlemsstater än i

sin hemmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan

till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat avseende

varje icke EU-baserad AIF-fond som den avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat tagit emot en fullstän­

dig anmälan enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga

information till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat

där AIF-fonden är avsedd att marknadsföras. Detta överläm­

nande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är auk­

toriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investerings­

strategi.

7. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat utan dröjs­

mål underrätta AIF-förvaltaren om att så har skett. AIF-förval­

taren får börja marknadsföra AIF-fonden i de berörda värdmed­

lemsstaterna från och med den dag då de behöriga myndighe­

terna översänder denna underrättelse.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat

ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja mark­

nadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmedlems­

stater.

8. Lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstater ska tillämpas på de åtgärder som avses i punkt h i

bilaga IV.

9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

10.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmed­

lemsstat om denna ändring senast en månad innan en planerad

ändring genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad

ändring ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren

om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra styckena eller om en oplanerad ändring har

skett och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-

fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv, eller

att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hem­

medlemsstat vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med

artikel 46, vid behov även ett uttryckligt förbud mot marknads­

föring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens hemmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när änd­

ringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs

eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämpliga

fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran­

gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam

ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange­

mang med tredjeländer.

12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.

13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i både hem- och värdmedlemsstaterna får till­

räcklig information för att kunna utöva sina tillsyns- och utred­

ningsbefogenheter enligt detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/43

186

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

14.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i hem­

medlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska

standard för tillsyn som avses i punkt 14, får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får handla

i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 3,

b) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkt 5,

c) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 6,

d) formen för det överlämnande som avses i punkt 6,

e) formen för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 36

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 får med­

lemsstaterna tillåta en auktoriserad EU-baserad AIF-förvaltare att

till professionella investerare, endast på deras territorium, mark­

nadsföra andelar eller aktier i icke EU-baserade AIF-fonder som

denna förvaltar och i EU-baserade feeder-AIF-fonder vilka inte

uppfyller kraven i artikel 31.1 andra stycket, förutsatt att föl­

jande villkor är uppfyllda:

a) AIF-förvaltaren uppfyller alla krav som fastställs i detta di­

rektiv, med undantag för artikel 21. Denna AIF-förvaltare ska

dock se till att en eller flera enheter utses att utföra de

uppgifter som avses i artikel 21.7, 21.8 och 21.9. AIF-för­

valtaren ska inte utföra dessa uppgifter. AIF-förvaltaren ska

ge sina tillsynsmyndigheter uppgift om vilka enheter som

ansvarar för utförandet av de uppgifter som avses i

artikel 21.7, 21.8 och 21.9.

b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete avseende

övervakningen av systemrisker, och som är i linje med in­

ternationella standarder, mellan de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheten i

det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som

gör det möjligt för de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens hemmedlemsstat att utföra sina uppgifter i enlighet

med detta direktiv.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för AIF-

förvaltare när det gäller marknadsföring av andelar eller aktier i

icke EU-baserade AIF-fonder till investerare på deras territorier i

enlighet med denna artikel.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang

som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för

att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med

tredjeländer.

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

Artikel 37

Auktorisation av icke EU-baserade AIF-förvaltare som

avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller

marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i

enlighet med artikel 39 eller 40

1. Medlemsstaterna ska kräva att icke EU-baserade AIF-för­

valtare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder och/eller

marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar i unionen i enlighet

med artikel 39 eller 40 först ser till att bli auktoriserade av de

behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat, i enlighet

med den här artikeln.

SV

L 174/44

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

187

2. En icke EU-baserad AIF-förvaltare som avser att förvärva

en sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska följa detta

direktiv, med undantag för kapitel VI. Om och i den mån efter­

levnad av en bestämmelse i detta direktiv är oförenlig med

efterlevnad av den lagstiftning som gäller för den icke EU-base­

rade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden

som marknadsförs i unionen, är AIF-förvaltaren inte skyldig att

följa detta direktiv om den kan visa att

a) det är omöjligt att kombinera sådan efterlevnad med efter­

levnad av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning som

gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den

icke EU-baserade AIF-fonden som marknadsförs i unionen,

b) den lagstiftning som gäller för den icke EU-baserade AIF-

förvaltaren och/eller den icke EU-baserade AIF-fonden inne­

håller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och som

ger samma skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga,

och

c) den icke EU-baserade AIF-förvaltaren och/eller den icke EU-

baserade AIF-fonden följer den likvärdiga regel som avses i

led b.

3. Icke EU-baserade AIF-förvaltare som avser att skaffa en

sådan auktorisation som avses i punkt 1 ska ha en rättslig

representant etablerad i sin referensmedlemsstat. Den rättsliga

representanten ska vara AIF-förvaltarens kontaktpunkt i unio­

nen, och all officiell korrespondens mellan de behöriga myndig­

heterna och AIF-förvaltaren och mellan EU-baserade investerare

som investerat i den relevanta AIF-fonden och AIF-förvaltaren

enligt vad som avses i detta direktiv, ska ske genom denna

rättsliga representant. Den rättsliga representanten ska tillsam­

mans med AIF-förvaltaren fullgöra funktionen för regelefterlev­

nad i samband med AIF-förvaltarens förvaltning och marknads­

föring enligt detta direktiv.

4. Referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förval­

tare ska fastställas enligt följande:

a) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta

endast en EU-baserad AIF-fond eller flera EU-baserade AIF-

fonder som är etablerade i samma medlemsstat, och inte

avser att marknadsföra någon AIF-fond i enlighet med

artikel 39 eller 40 i unionen, ska denna AIF-fonds eller dessa

AIF-fonders hemmedlemsstat anses vara referensmedlemssta­

ten, och de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat ska

ansvara för auktorisationsförfarandet och för tillsynen över

AIF-förvaltaren.

b) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att förvalta

flera EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i olika

medlemsstater och inte avser att marknadsföra någon AIF-

fond i enlighet med artikel 39 eller 40 i unionen, ska refe­

rensmedlemsstaten vara antingen

i) den medlemsstat där de flesta av AIF-fonderna är etable­

rade, eller

ii) den medlemsstat där de största tillgångarna förvaltas.

c) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond i endast en med­

lemsstat ska referensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller den medlemsstat där

AIF-förvaltaren avser att marknadsföra AIF-fonden, om

AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i en medlems­

stat,

ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är auktoriserad eller

registrerad i en medlemsstat.

d) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond i endast en

medlemsstat ska referensmedlemsstaten vara denna med­

lemsstat.

e) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en EU-baserad AIF-fond, men i olika med­

lemsstater, ska referensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondens hemmedlemsstat eller en av de medlemssta­

ter där AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra AIF-

fonden, om AIF-fonden är auktoriserad eller registrerad i

en medlemsstat, eller

ii) en av de medlemsstater där AIF-förvaltaren avser att ak­

tivt marknadsföra AIF-fonden, om AIF-fonden inte är

auktoriserad eller registrerad i en medlemsstat.

f) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra endast en icke EU-baserad AIF-fond men i olika

medlemsstater, är referensmedlemsstaten en av dessa med­

lemsstater.

g) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra flera EU-baserade AIF-fonder i unionen ska refe­

rensmedlemsstaten vara

i) AIF-fondernas hemmedlemsstat eller den medlemsstat där

AIF-förvaltaren avser att aktivt marknadsföra de flesta av

dessa AIF-fonder, när samtliga dessa fonder är registrerade

eller auktoriserade i samma medlemsstat,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/45

188

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

ii) den medlemsstat där AIF-förvaltaren avser att aktivt

marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder, när dessa

fonder inte är registrerade eller auktoriserade i samma

medlemsstat.

h) Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att mark­

nadsföra flera EU-baserade och icke EU-baserade AIF-fonder,

eller flera icke EU-baserade AIF-fonder, i unionen, är refe­

rensmedlemsstaten den medlemsstat där AIF-förvaltaren av­

ser att aktivt marknadsföra de flesta av dessa AIF-fonder.

I enlighet med de kriterier som anges i första stycket leden b, c

i, e, f och g i, är flera referensmedlemsstater möjliga. I sådana

fall ska medlemsstaterna kräva att icke EU-baserade AIF-förval­

tare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan att

marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som de

förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar in

en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga medlems­

stater som är möjliga referensmedlemsstater enligt kriterierna i

de ledenom att dessa sinsemellan avgör vilken som ska vara

dess referensmedlemsstat. Dessa behöriga myndigheter ska

inom en månad gemensamt besluta vilken som ska vara refe­

rensmedlemsstat för en sådan icke EU-baserad AIF-förvaltare. De

behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utses som re­

ferensmedlemsstat ska utan onödigt dröjsmål informera den

icke EU-baserade AIF-förvaltaren om detta. Om den icke EU-

baserade AIF-förvaltaren inte vederbörligen informeras om de

behöriga myndigheternas beslut inom sju dagar efter beslutet

eller om de berörda behöriga myndigheterna inte har fattat

beslut inom en period på en månad, får AIF-förvaltaren själv

välja sin referensmedlemsstat på grundval av de kriterier som

anges i denna punkt.

AIF-förvaltaren ska kunna styrka sina avsikter att bedriva aktiv

marknadsföring i en viss medlemsstat genom att redogöra för

sin marknadsföringsstrategi för de behöriga myndigheterna i

den medlemsstat som den har angivit.

5. Medlemsstaterna ska kräva att en icke EU-baserad AIF-

förvaltare som avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder utan

att marknadsföra dem och/eller marknadsföra AIF-fonder som

den förvaltar i unionen i enlighet med artikel 39 eller 40 lämnar

in en begäran om auktorisation till sin referensmedlemsstat.

När de behöriga myndigheterna mottagit en ansökan om auk­

torisation ska de undersöka huruvida AIF-förvaltarens val av

referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Om de be­

höriga myndigheterna anser att så inte är fallet ska de avslå den

icke EU-baserade AIF-förvaltares ansökan om auktorisation och

förklara skälen till sitt avslag. Om de behöriga myndigheterna

anser att kriterierna i punkt 4 är uppfyllda, ska de meddela

Esma detta och begära att Esma avger ett råd avseende deras

utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska de behöriga myn­

digheterna inkludera AIF-förvaltarens motivering av sitt val av

referensmedlemsstat samt information om AIF-förvaltarens

marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att mottagit det meddelande som avses i

andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande deras utvärdering av huruvida valet av

referensmedlemsstat uppfyller kriterierna i punkt 4. Esma ska ge

ett negativt besked endast om den anser att kriterierna i punkt 4

inte är uppfyllda.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid

som Esma genomför sin granskning enligt denna punkt.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid mot Esmas råd enligt tredje stycket, ska de infor­

mera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak­

tum att de behöriga myndigheterna inte följer eller inte avser att

följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att

offentliggöra de skäl som de behöriga myndigheterna anför

för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få

ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid med Esmas råd enligt tredje stycket, och AIF-

förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonder som denne förvaltar i andra medlemsstater än referens­

medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa

medlemsstater om detta och ange sina skäl. I tillämpliga fall ska

de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten också infor­

mera de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de

AIF-fonder som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange

sina skäl.

6. Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en av­

vikande åsikt om AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat får

den berörda behöriga myndigheten hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. Utan hinder av punkt 8 ska auktorisation beviljas endast

om följande villkor är uppfyllda:

a) Referensmedlemsstaten har valts av AIF-förvaltaren enligt

kriterierna i punkt 4 och stöds av en redogörelse för mark­

nadsföringsstrategin, och de berörda behöriga myndigheterna

har följt förfarandet i punkt 5.

b) AIF-förvaltaren har utsett en rättslig representant som är

etablerad i dess referensmedlemsstat.

SV

L 174/46

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

189

c) Den rättsliga representanten ska, tillsammans med AIF-för­

valtaren, vara den icke EU-baserade AIF-förvaltarens kon­

taktperson för investerare i den berörda AIF-fonden, för

Esma och för de behöriga myndigheterna vad gäller den

verksamhet för vilken AIF-förvaltaren är auktoriserad i unio­

nen, och ska åtminstone vara tillräckligt rustad för att sköta

efterlevnadsfunktionen i enlighet med detta direktiv.

d) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete mellan de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat, de behöriga myndigheterna i berörda EU-baserade AIF-

fondernas hemmedlemsstater och tillsynsmyndigheten i det

tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad

för att säkerställa åtminstone ett effektivt informationsutbyte

som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att ut­

föra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv.

e) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

f) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är

etablerad har undertecknat en överenskommelse med refe­

rensmedlemsstaten, som till fullo uppfyller normerna i

artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och

förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte

i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

g) De behöriga myndigheternas effektiva utövande av sin till­

synsfunktion i enlighet med detta direktiv hindras inte av

lagar och andra författningar som omfattar AIF-förvaltaren

i ett tredjeland, eller av begränsningar av undersöknings-

eller tillsynsbehörigheten för de behöriga myndigheterna i

tredjelandet.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp­

ningen av punkterna a–e och g i denna punkt får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med­

verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt led d i

första stycket inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myn­

digheterna i referensmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Esma

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. Auktorisationen ska ske i enlighet med kapitel II som i

tillämpliga delar ska tillämpas med följande villkor:

a) Den information som avses i artikel 7.2 ska kompletteras

med

i) AIF-förvaltarens motivering av sitt val av referensmed­

lemsstat enligt kriterierna i punkt 4, med information

om marknadsföringsstrategin,

ii) en förteckning över de bestämmelser i direktivet som det

är omöjligt för AIF-förvaltaren att följa, eftersom AIF-

förvaltarens efterlevnad av dessa bestämmelser inte, i en­

lighet med punkt 2, skulle gå att förena med efterlev­

naden av en tvingande bestämmelse i den lagstiftning

som gäller för den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller

den icke EU-baserade AIF-fond som marknadsförs i,

iii) skriftliga belägg, baserade på de tekniska standarder för

tillsyn som Esma har utvecklat, för att den relevanta

lagstiftningen i tredjelandet innehåller en regel som är

likvärdig med de bestämmelser som det är omöjligt att

följa, med samma regleringssyfte och som ger samma

skyddsnivå för investerarna i AIF-fonden i fråga, och

att AIF-förvaltaren följer denna likvärdiga regel, där dessa

skriftliga belägg styrks av ett rättsligt utlåtande om att det

föreligger en oförenlig tvingande bestämmelse i tredjelan­

dets lagstiftning, inklusive en beskrivning av reglerings­

syftet och den typ av investerarskydd som eftersträvas,

och

iv) namn på och plats där AIF-förvaltarens rättsliga repre­

sentant är etablerad.

b) Den information som avses i artikel 7.3 får begränsas till att

gälla de EU baserade AIF-fonder som AIF-förvaltaren avser

att förvalta, och de AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar

och avser att marknadsföra i unionen med ett marknads­

föringspass.

c) Artikel 8.1 a ska inte påverka tillämpningen av punkt 2 i

den här artikeln.

d) Artikel 8.1 e ska inte gälla.

e) Artikel 8.5 andra stycket ska läsas som om den inbegriper en

hänvisning till ”den information som avses i artikel 37.8 a”.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den auktorisation som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat har beviljat får de

berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/47

190

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

9. Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten

anser att AIF-förvaltaren kan åberopa punkt 2 för att undantas

från kravet på efterlevnad av vissa bestämmelser i detta direktiv,

ska de utan onödigt dröjsmål informera Esma om detta. De ska

styrka denna utvärdering med den information som AIF-förval­

taren har lämnat i enlighet med punkt 8 a ii och iii.

Inom en månad efter att Esma mottagit det meddelande som

avses i första stycket ska Esma ge råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande tillämpningen av undantaget från kravet

på efterlevnad av detta direktiv, som har sin grund i oförenlig­

het i enlighet med punkt 2. Rådet kan särskilt handla om huru­

vida villkoren för ett sådant undantag verkar vara uppfyllda,

baserat på den information som AIF-förvaltaren lämnat i enlig­

het med punkt 8 a ii och iii och på tekniska standarder för

tillsyn om likvärdighet. Esma ska sträva efter att bygga upp en

gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis

och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt

arbetssätt vid tillämpningen av denna punkt.

Den tidsfrist som avses i artikel 8.5 ska inte löpa under den tid

som Esma genomför sin granskning i enlighet med denna

punkt.

Om de behöriga myndigheterna i referensmedlemsstaten före­

slår att auktorisation ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt

andra stycket, ska de informera Esma och ange sina skäl. Esma

ska offentliggöra det faktum att de behöriga myndigheterna inte

följer eller inte avser att följa detta råd. Esma får också, från fall

till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga myn­

digheterna anför för att inte följa detta råd. De behöriga myn­

digheterna ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö­

rande.

Om de behöriga myndigheterna föreslår att auktorisation ska

beviljas, i strid med Esmas råd som avses i andra stycket, och

AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-

fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än referens­

medlemsstaten, ska de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten också informera de behöriga myndigheterna i dessa

medlemsstater om detta och ange sina skäl.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort av tillämp­

ningen av denna punkt får de berörda behöriga myndigheterna

hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de

befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i förordning

(EU) nr 1095/2010.

10. Referensmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan

onödigt dröjsmål informera Esma om resultatet av det första

auktorisationsförfarandet, om varje ändring av AIF-förvaltarens

auktorisation och om eventuella återkallanden av auktorisation.

De behöriga myndigheterna ska informera Esma om de ansök­

ningar om auktorisation som de har avslagit, med uppgifter om

de AIF-förvaltare som har begärt auktorisation och skälen för

avslag. Esma ska föra ett centralt register över dessa uppgifter,

vilket på begäran ska göras tillgängligt för behöriga myndighe­

ter. De behöriga myndigheterna ska behandla denna infor­

mation konfidentiellt.

11. Fastställandet av referensmedlemsstaten ska inte påverkas

av AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten i unionen.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi inom två

år efter sin ursprungliga auktorisation och denna ändring skulle

ha påverkat valet av referensmedlemsstat om den förändrade

marknadsföringsstrategin hade varit den ursprungliga marknads­

föringsstrategin, ska AIF-förvaltaren emellertid informera de be­

höriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten

om denna ändring innan den genomförs och ange sin referens­

medlemsstat i enlighet med kriterierna i punkt 4 och baserat på

den nya strategin. AIF-förvaltaren ska motivera sitt val genom

att meddela sin ursprungliga referensmedlemsstat sin nya mark­

nadsföringsstrategi. Samtidigt ska AIF-förvaltaren tillhandahålla

uppgifter om sin rättsliga representant, inklusive dess namn och

den plats där den är etablerad. Den rättsliga representanten ska

vara etablerad i den nya referensmedlemsstaten.

Den ursprungliga referensmedlemsstaten ska undersöka huru­

vida AIF-förvaltarens val av referensmedlemsstat i enlighet

med första stycket är korrekt och ska meddela Esma resultatet

av sin undersökning. Esma ska avge ett råd avseende de behö­

riga myndigheternas utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska

de behöriga myndigheterna inkludera AIF-förvaltarens motive­

ring av sitt val av referensmedlemsstat samt information om

AIF-förvaltarens nya marknadsföringsstrategi.

Inom en månad efter att ha mottagit det meddelande som avses

i andra stycket ska Esma avge ett råd till de berörda behöriga

myndigheterna rörande deras utvärdering. Esma ska ge ett ne­

gativt besked endast om kriterierna i punkt 4 inte är uppfyllda.

Efter att ha mottagit Esmas råd i enlighet med tredje stycket ska

de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmedlems­

staten informera den icke EU-baserade AIF-förvaltaren, dess ur­

sprungliga rättsliga representant samt Esma om sitt beslut.

Om de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed­

lemsstaten instämmer i AIF-förvaltarens val ska de även infor­

mera de behöriga myndigheterna i den nya referensmedlems­

staten om förändringen. Den ursprungliga referensmedlemssta­

ten ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av auktori­

sations- och tillsynsdokumentationen beträffande AIF-förvalta­

ren till den nya referensmedlemsstaten. Från och med översän­

dandet av auktorisations- och tillsynsdokumentationen ska de

behöriga myndigheterna i den nya referensmedlemsstaten vara

behöriga när det gäller auktorisation av och tillsyn över AIF-

förvaltaren.

SV

L 174/48

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

191

Om de behöriga myndigheternas slutliga utvärdering inte följer

Esmas råd enligt tredje stycket ska följande gälla.

a) De behöriga myndigheterna ska informera Esma om detta,

med angivande av sina skäl. Esma ska offentliggöra det fak­

tum att den behöriga myndigheten inte följer eller inte avser

att följa dess råd. Esma får också, från fall till fall, besluta att

offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför

för att inte följa detta råd. De behöriga myndigheterna ska få

ett förhandsbesked om ett sådant offentliggörande.

b) Om AIF-förvaltaren marknadsför andelar eller aktier i AIF-

fonder som denna förvaltar i andra medlemsstater än den

ursprungliga referensmedlemsstaten, ska de behöriga myn­

digheterna i den ursprungliga referensmedlemsstaten infor­

mera de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater om

detta och ange skäl. I tillämpliga fall ska de behöriga myn­

digheterna i referensmedlemsstaten också informera de be­

höriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för de AIF-fon­

der som förvaltas av AIF-förvaltaren om detta och ange skäl.

12. Om det inom två år från AIF-förvaltarens auktorisation

genom den faktiska utvecklingen av AIF-förvaltarens verksamhet

i unionen visar sig att den marknadsföringsstrategi som AIF-

förvaltaren presenterade vid tidpunkten för auktorisationen

inte följdes, att AIF-förvaltaren gjorde felaktiga påståenden om

marknadsföringsstrategin eller om AIF-förvaltaren ändrar sin

marknadsföringsstrategi utan att följa villkoren i punkt 11,

ska de behöriga myndigheterna i den ursprungliga referensmed­

lemsstaten anmoda AIF-förvaltaren att välja en referensmed­

lemsstat på grundval av sin aktuella marknadsföringsstrategi.

Det förfarande som anges i punkt 11 ska gälla i tillämpliga

delar. Om AIF-förvaltaren inte rättar sig efter de behöriga myn­

digheternas begäran ska dessa återkalla auktorisationen.

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den

period som avses i punkt 11 och avser att ändra referensmed­

lemsstat mot bakgrund av den nya marknadsföringsstrategin, får

AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga myndighe­

terna i den ursprungliga referensmedlemsstaten om att få ändra

referensmedlemsstat. Det förfarande som anges i punkt 11 ska

gälla i tillämpliga delar.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat har en avvikande

åsikt om utvärderingen beträffande valet av referensmedlemsstat

får de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till

Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter som den

tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

13. Eventuella tvister mellan AIF-förvaltarens behöriga myn­

digheter i referensmedlemsstaten och AIF-förvaltaren ska avgö­

ras i enlighet med lagstiftningen i referensmedlemsstaten och

under dess jurisdiktion.

Eventuella tvister mellan AIF-förvaltaren eller AIF-fonden och

EU-baserade investerare i den berörda AIF-fonden ska avgöras

enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och under dess

jurisdiktion.

14. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specifi­

cerar de förfaranden som möjliga referensmedlemsstater ska

följa när de sinsemellan avgör vilken som ska vara referensmed­

lemsstat, i enlighet med punkt 4 andra stycket. Dessa genom­

förandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 59.2.

15. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder om de samarbetsarrangemang som

avses i punkt 7 d i syfte att utforma en gemensam ram för att

underlätta upprättandet av samarbetsarrangemang med tredje­

länder.

16. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 d.

17. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 7 d i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för

att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt

detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

18. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe­

rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

19. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med den tekniska

standard för tillsyn som avses i punkt 17, får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/49

192

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

20. I enlighet med artikel 29 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma främja ett effektivt bilateralt och multi­

lateralt utbyte av information mellan de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten för icke EU-baserade AIF-förval­

tare och de behöriga myndigheterna i de berörda AIF-förvaltar­

nas värdmedlemsstater med fullständig respekt för tillämpliga

bestämmelser om konfidentialitet och uppgiftsskydd i relevant

unionslagstiftning.

21. I enlighet med artikel 31 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma sköta den generella samordningen mel­

lan den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten för icke

EU-baserade AIF-förvaltare och de behöriga myndigheterna i de

berörda AIF-förvaltarnas värdmedlemsstater. Esma får särskilt

a) underlätta informationsutbytet mellan de berörda behöriga

myndigheterna,

b) fastställa omfattningen av den information som den behöriga

myndigheten i referensmedlemsstaten ska tillhandahålla de

behöriga myndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna,

c) vidta alla lämpliga åtgärder som krävs i situationer som kan

äventyra finansmarknadernas funktionssätt i syfte att under­

lätta samordningen av åtgärder som vidtas av den behöriga

myndigheten i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna i förhållande till icke-EU-

baserade AIF-förvaltare.

22. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa form för och innehåll i den

begäran som avses i punkt 12 andra stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

23. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

avseende följande:

a) Det sätt på vilket AIF-förvaltaren måste följa kraven i detta

direktiv, med beaktande av att AIF-förvaltaren är etablerad i

ett tredjeland, och särskilt presentationen av den information

som krävs i artiklarna 22–24.

b) Under vilka förhållanden den lagstiftning som icke EU-base­

rade AIF-förvaltare eller icke EU-baserade AIF-fonder omfat­

tas av anses innehålla en likvärdig regel med samma regle­

ringssyfte och som ger de berörda investerarna samma

skyddsnivå.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38

Inbördes utvärdering av auktorisation av och tillsyn över

icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Esma ska på årlig basis genomföra inbördes utvärderingar

av de behöriga myndigheternas tillsynsverksamhet när det gäller

auktorisation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare

enligt artiklarna 37, 39, 40 och 41, för att förstärka enhetlig­

heten när det gäller resultatet av tillsynen, i enlighet med

artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010.

2. Esma ska senast den 22 juli 2013 utarbeta metoder för att

objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas.

3. Analysen av den inbördes utvärderingen ska särskilt om­

fatta en utvärdering av

a) graden av konvergens i tillsynspraxis när det gäller auktori­

sation av och tillsyn över icke EU-baserade AIF-förvaltare,

b) i vilken utsträckning tillsynspraxisen leder till att målen i

detta direktiv uppfylls,

c) den effektivitet och grad av konvergens som uppnåtts när

det gäller genomförandet av detta direktiv och dess genom­

förandeåtgärder samt de tekniska standarder för tillsyn och

genomförande som Esma har utvecklat i enlighet med detta

direktiv, inklusive administrativa åtgärder och sanktioner

mot icke EU-baserade AIF-förvaltare när detta direktiv inte

har följts.

4. Mot bakgrund av resultaten av den inbördes utvärderingen

får Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr1095/2010, för att etablera

enhetlig, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis avseende icke

EU-baserade AIF-förvaltare.

5. De behöriga myndigheterna ska med alla tillgängliga me­

del söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

6. Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller

rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den

följer eller avser att följa denna riktlinje eller rekommendation.

Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa

riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera Esma och

ange skälen för detta.

7. Esma ska offentliggöra det faktum att en behörig myndig­

het inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekom­

mendationen. Esma får också, från fall till fall, besluta att of­

fentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att

inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myn­

digheten ska få ett förhandsbesked om ett sådant offentliggö­

rande.

SV

L 174/50

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

193

8. I den rapport som avses i artikel 43.5 i förordning (EU)

nr 1095/2010 ska Esma informera Europaparlamentet, rådet

och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer

som har utfärdats i enlighet med denna artikel och ange vilka

behöriga myndigheter som inte har följt dem samt redogöra för

vilka åtgärder Esma avser vidta för att se till att dessa behöriga

myndigheter följer dess rekommendationer och riktlinjer i fram­

tiden.

9. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till dessa rappor­

ter vid sin översyn av detta direktiv i enlighet med artikel 69

och vid varje senare översyn som kan komma att genomföras.

10. Esma ska offentliggöra den bästa praxis som kan fast­

ställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla

andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt

att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes

utvärdering ger sitt samtycke.

Artikel 39

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av EU-baserade AIF-fonder som

förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade

icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får

marknadsföra andelar eller aktier i de EU-baserade AIF-fonder

som de förvaltar till professionella investerare i unionen så snart

som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i EU-baserade AIF-fonder i sin referensmedlemsstat ska

AIF-förvaltaren lämna in en anmälan till de behöriga myndig­

heterna i sin referensmedlemsstat avseende varje EU-baserad

AIF-fond som denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

3. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full­

ständig anmälan enligt punkt 2 ska de underrätta AIF-förvalta­

ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får

inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den

anmälan som avses i punkt 2. De behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får hindra marknads­

föringen av AIF-fonder endast om AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonder strider mot eller kommer att strida mot detta

direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer

att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta­

ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat

från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde­

lar detta.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn­

digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra andelar

eller aktier i AIF-fonden i sin referensmedlemsstat.

4. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra andelar eller

aktier i EU-baserade AIF-fonder i en annan medlemsstat än sin

referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna in en anmälan

till de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat avse­

ende varje EU-baserad AIF-fond som denna avser att marknads­

föra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

5. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan

enligt punkt 4 ska de överlämna denna fullständiga information

till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fon­

dens andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta

överlämnande ska äga rum endast om AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är

auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe­

ringsstrategi.

6. Efter att ha överlämnat handlingarna ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat utan

dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-förvalta­

ren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens be­

rörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta medde­

lande.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma och AIF-fondens behöriga myn­

digheter om att AIF-förvaltaren får börja marknadsföra AIF-fon­

dens andelar eller aktier i sina värdmedlemsstater.

7. De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas

av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems­

stater.

8. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 4 och förklaringen enligt punkt 5 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

9. Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkterna 2 och/eller 4 ska AIF-för­

valtaren skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i refe­

rensmedlemsstaten senast en månad innan en planerad ändring

genomförs, eller omedelbart efter det att en oplanerad ändring

ägt rum.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/51

194

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med i detta di­

rektiv, eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efter­

leva detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera

AIF-förvaltaren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

nödvändiga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även

ett uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när

ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads­

förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp­

liga fall informera de behöriga myndigheterna i värdmedlems­

staterna om dessa ändringar

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkterna 2 och 4,

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 5,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 5, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 9,

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

11. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 40

Villkor för marknadsföring i unionen med

marknadsföringspass av icke EU-baserade AIF-

fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

1. Medlemsstaterna ska se till att vederbörligen auktoriserade

icke EU-baserade AIF-förvaltare med ett marknadsföringspass får

marknadsföra andelar eller aktier i de icke EU-baserade AIF-

fonder som de förvaltar till professionella investerare i unionen

så snart som villkoren i denna artikel är uppfyllda.

2. Utöver kraven i detta direktiv beträffande EU-baserade

AIF-förvaltare ska icke EU-baserade AIF-förvaltare uppfylla föl­

jande villkor:

a) Det ska finnas lämpliga arrangemang för samarbete mellan

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmed­

lemsstat och tillsynsmyndigheten i det tredjeland där den

icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad för att åtminstone

säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj­

ligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina uppgifter i

enlighet med detta direktiv.

b) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har inte tagits med i förteckningen över icke sam­

arbetsvilliga länder och territorier av FATF.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-fonden är eta­

blerad har undertecknat en överenskommelse med referens­

medlemsstaten och med varje annan medlemsstat där ande­

larna eller aktierna i den icke EU-baserade AIF-fonden är

avsedda att marknadsföras, vilket till fullo uppfyller nor­

merna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på in­

komst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt infor­

mationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilate­

rala skatteavtal.

Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat har en

avvikande åsikt om den bedömning som de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat gjort beträffande

tillämpningen av leden a och b i första stycket, får de berörda

behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får

agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3. AIF-förvaltaren ska överlämna en anmälan till de behöriga

myndigheterna i sin referensmedlemsstat för varje icke EU-ba­

serad AIF-fond som den avser att marknadsföra i sin referens­

medlemsstat.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga III.

4. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot en full­

ständig anmälan enligt punkt 3 ska de underrätta AIF-förvalta­

ren om huruvida denna inom medlemsstatens territorium får

inleda marknadsföringen av den AIF-fond som angetts i den

anmälan som avses i punkt 3. De behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får endast hindra mark­

nadsföringen av AIF-fonden om AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden strider mot eller kommer att strida mot detta

direktiv eller om AIF-förvaltaren i övrigt inte följer eller kommer

att följa detta direktiv. När beslutet är positivt får AIF-förvalta­

ren börja marknadsföra AIF-fonden i sin referensmedlemsstat

från och med den dag som de behöriga myndigheterna medde­

lar detta.

SV

L 174/52

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

195

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sin referens­

medlemsstat.

5. Om AIF-förvaltaren avser att marknadsföra aktier eller

andelar i icke EU-baserade AIF-fonder även i en annan med­

lemsstat än sin referensmedlemsstat ska AIF-förvaltaren lämna

in en anmälan till de behöriga myndigheterna i sin referens­

medlemsstat avseende varje icke EU-baserad AIF-fond som

denna avser att marknadsföra.

Anmälan ska innehålla den dokumentation och information

som anges i bilaga IV.

6. Senast 20 arbetsdagar efter det att de behöriga myndighe­

terna i referensmedlemsstaten tagit emot en fullständig anmälan

enligt punkt 5 ska de överlämna denna fullständiga anmälan till

de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där AIF-fondens

andelar eller aktier är avsedda att marknadsföras. Detta över­

lämnande kommer att äga rum endast om AIF-förvaltarens för­

valtning av AIF-fonden följer och kommer att följa detta direktiv

och AIF-förvaltaren i övrigt följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga är

auktoriserad att förvalta AIF-fonder med en särskild investe­

ringsstrategi.

7. Efter att ha överlämnat anmälningshandlingarna ska de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat

utan dröjsmål meddela AIF-förvaltaren att så har skett. AIF-för­

valtaren får börja marknadsföra AIF-fonden i AIF-förvaltarens

berörda värdmedlemsstater från och med dagen för detta med­

delande.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden i sina värdmed­

lemsstater.

8.

De arrangemang som avses i led h i bilaga IV ska omfattas

av lagstiftningen och tillsynen i AIF-förvaltarens värdmedlems­

stater, i de fall då dessa medlemsstater är andra än referens­

medlemsstatens.

9. Medlemsstaterna ska se till att AIF-förvaltarens anmälan

enligt punkt 5 och förklaringen enligt punkt 6 är avfattade på

ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter

godkänner att de handlingar som avses i punkt 6 överförs och

arkiveras på elektronisk väg.

10.

Vid varje väsentlig ändring av någon av de uppgifter som

meddelats i enlighet med punkt 3 eller 5 ska AIF-förvaltaren

skriftligen meddela de behöriga myndigheterna i referensmed­

lemsstaten senast en månad innan en planerad ändring genom­

förs, eller omedelbart efter en oplanerad ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens refe­

rensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvalta­

ren om att denna inte får genomföra ändringen.

Om den planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett

uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan dröjsmål informera Esma när

ändringarna innebär att vissa AIF-fonder inte längre marknads­

förs eller att ytterligare AIF-fonder marknadsförs samt i tillämp­

liga fall informera de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstater om dessa ändringar.

11. Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna

57 och 58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarran­

gemang som avses i punkt 2 a i syfte att utforma en gemensam

ram för att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrange­

mang med tredjeländer.

12. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna ar­

tikel får Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för

tillämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när

det gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 2 a.

13. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrange­

mang som avses i punkt 2 a i syfte att tillse att de behöriga

myndigheterna i referensmedlemsstaten och de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaterna får tillräcklig information för

att kunna utöva sina tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt

detta direktiv.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/53

196

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

14. För att säkerställa en enhetlig harmonisering av denna

artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

tillsyn i syfte att specificera förfarandena för samordning och

utbyte av information mellan den behöriga myndigheten i refe­

rensmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

15. I den händelse en behörig myndighet tillbakavisar en

begäran om informationsutbyte i enlighet med vad som anges

i de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 14, får de

berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma,

som får agera i enlighet med de befogenheter som den tilldelats

genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande för att fastställa

a) form och innehåll för en mall för den anmälan som avses i

punkterna 3 och 5,

b) form och innehåll för en mall för den förklaring som avses i

punkt 6,

c) form för det överlämnande som avses i punkt 6, och

d) form för det skriftliga meddelande som avses i punkt 10.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

17. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43.1 ska

medlemsstaterna kräva att AIF-fonder som förvaltas och mark­

nadsförs av AIF-förvaltare endast marknadsförs till professio­

nella investerare.

Artikel 41

Villkor för icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning av

AIF-fonder som är etablerade i andra medlemsstater än

referensmedlemsstaten

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att auktoriserade icke EU-

baserade AIF-förvaltare får förvalta EU-baserade AIF-fonder som

är etablerade i en annan medlemsstat än deras referensmedlems­

stat, antingen direkt eller genom inrättande av en filial, förutsatt

att AIF-förvaltarnas auktorisation avser den aktuella kategorin av

AIF-fonder.

2. Alla icke EU-baserade AIF-förvaltare som för första gången

avser att förvalta EU-baserade AIF-fonder som är etablerade i en

annan medlemsstat än deras referensmedlemsstat ska informera

de behöriga myndigheterna i sin referensmedlemsstat om föl­

jande:

a) Den medlemsstat där de avser att direkt förvalta AIF-fonden

eller inrätta en filial.

b) En verksamhetsplan som bland annat innehåller uppgift om

de tjänster de avser att utföra och vilka AIF-fonder de avser

att förvalta.

3. Om en icke EU-baserad AIF-förvaltare avser att inrätta en

filial ska den, utöver vad som anges i punkt 2, lämna uppgift

om följande:

a) Filialens organisatoriska struktur.

b) En adress i AIF-fondens hemmedlemsstat där handlingar kan

erhållas.

c) Namn och kontaktuppgifter för de personer som ansvarar

för ledningen av filialen.

4.

Senast en månad efter det att de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens referensmedlemsstat tagit emot fullständiga

handlingar enligt punkt 2, eller senast två månader efter att

de tagit emot fullständiga handlingar enligt punkt 3, ska de

överlämna denna information till de behöriga myndigheterna i

AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Detta överlämnande ska äga

rum endast om AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden följer

och kommer att följa detta direktiv och AIF-förvaltaren i övrigt

följer detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska bifoga en förklaring om att AIF-förvaltaren i fråga har

auktoriserats av dem.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska omedelbart informera AIF-förvaltaren om överlämnan­

det. Efter att ha tagit emot detta meddelande får AIF-förvaltaren

börja tillhandahålla tjänster i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlems­

stat ska även informera Esma om att AIF-förvaltaren får börja

förvalta AIF-fonden i sina värdmedlemsstater.

5. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat får inte ålägga den be­

rörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhål­

landen som omfattas av detta direktiv.

SV

L 174/54

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

197

6. Vid varje ändring av den information som meddelats i

enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall punkt 3, ska

AIF-förvaltaren skriftligen informera de behöriga myndigheterna

i sin referensmedlemsstat om denna ändring senast en månad

innan en planerad ändring genomförs, eller omedelbart efter det

att en oplanerad ändring har ägt rum.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltarens förvaltning

av AIF-fonden inte längre skulle vara förenlig med detta direktiv,

eller att AIF-förvaltaren i övrigt inte längre skulle efterleva detta

direktiv, ska de behöriga myndigheterna i referensmedlemssta­

ten utan onödigt dröjsmål informera AIF-förvaltaren om att

denne inte får genomföra ändringen.

Om en planerade ändringen genomförs trots vad som anges i

första och andra stycket eller om en oplanerad ändring har skett

och detta innebär att AIF-förvaltarens förvaltning av AIF-fonden

inte längre är förenlig med detta direktiv, eller att AIF-förvalta­

ren i övrigt inte längre efterlever i detta direktiv, ska de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens referensmedlemsstat vidta alla

lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 46, vid behov även ett

uttryckligt förbud mot marknadsföring av AIF-fonden.

Om ändringarna är godtagbara, eftersom de inte påverkar för­

enligheten med detta direktiv vad avser AIF-förvaltarens förvalt­

ning av AIF-fonden eller AIF-förvaltarens efterlevnad av detta

direktiv i övrigt, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvalta­

rens referensmedlemsstat utan onödigt dröjsmål informera de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstater

om dessa ändringar.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering av denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de förslag till

tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i en­

lighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna

artikel får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar

och förfaranden för överlämnandet av uppgifter i enlighet

med punkterna 2 och 3.

Kommissionen ges befogenhet att anta de förslag till tekniska

genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 42

Villkor för marknadsföring i medlemsstaterna utan

marknadsföringspass av AIF-fonder som förvaltas av icke

EU-baserade AIF-förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 37, 39

och 40 får medlemsstaterna tillåta icke EU-baserade AIF-förval­

tare att till professionella investerare, endast på deras territo­

rium, marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonder som de

förvaltar, förutsatt att minst följande villkor är uppfyllda:

a) Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren efterlever artiklarna 22,

23 och 24 för varje AIF-fond som den marknadsför i enlig­

het med denna artikel och artiklarna 26–30 när en AIF-fond

som marknadsförs enligt denna artikel omfattas av tillämp­

ningsområdet för artikel 26.1. De behöriga myndigheter och

investerare i AIF-fonder som avses i dessa artiklar ska anses

vara myndigheter och investerare i de medlemsstater där

AIF-fonden marknadsförs.

b) Det finns lämpliga arrangemang för samarbete, som syftar

till övervakning av systemrisker och som är i linje med

internationella standarder, mellan de behöriga myndighe­

terna i de medlemsstater där AIF-fonderna marknadsförs

och i förkommande fall den EU-baserade AIF-fondens behö­

riga myndigheter och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland

där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i

förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där

den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad, i syfte att

säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möj­

ligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i fråga

att fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv.

c) Det tredjeland där den icke EU-baserade AIF-förvaltaren eller

den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad har inte tagits

med i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och

territorier av FATF.

Då en behörig myndighet för en EU-baserad AIF-fond inte med­

verkar i de samarbetsarrangemang som krävs enligt första styc­

ket punkt b inom en rimlig tidsperiod, får de behöriga myndig­

heterna i den medlemsstaten där AIF-fonden är avsedd att mark­

nadsföras hänskjuta ärendet till Esma som får agera i enlighet

med de befogenheter som den tilldelats genom artikel 19 i

förordning (EU) nr 1095/2010.

2. Medlemsstaterna får införa striktare bestämmelser för den

icke EU-baserade AIF-förvaltaren när det gäller marknadsföring

av andelar eller aktier i AIF-fonder till investerare på deras

territorier i enlighet med denna artikel.

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder med avseende på de samarbetsarrangemang

som avses i punkt 1 i syfte att utforma en gemensam ram för

att underlätta inrättandet av sådana samarbetsarrangemang med

tredjeländer.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/55

198

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

ska Esma utarbeta riktlinjer för att fastställa villkoren för till­

lämpning av de åtgärder som antagits av kommissionen när det

gäller de samarbetsarrangemang som avses i punkt 1.

KAPITEL VIII

MARKNADSFÖRING TILL ICKE-PROFESSIONELLA INVESTE­

RARE

Artikel 43

AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fonder till icke-

professionella investerare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra instrument i

unionsrätten, får medlemsstaterna tillåta AIF-förvaltare att till

icke-professionella investerare på sitt territorium marknadsföra

andelar eller aktier i de AIF-fonder som de förvaltar i enlighet

med detta direktiv, oavsett om AIF-fonderna marknadsförs inom

medlemsstaten eller över nationsgränserna och om de är EU-

baserade eller icke EU-baserade.

I sådana fall får medlemsstaterna införa striktare krav på AIF-

förvaltarna eller AIF-fonden än de krav som gäller för AIF-fon­

der som marknadsförs till professionella investerare på deras

territorium i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna får

dock inte införa strängare eller ytterligare krav på EU-baserade

AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat och

marknadsförs över nationsgränserna än på AIF-fonder som

marknadsförs inom medlemsstaten.

2. Medlemsstater som tillåter marknadsföring av AIF-fonder

till icke-professionella investerare inom sina territorier ska senast

den 22 juli 2014 informera kommissionen och Esma om

a) vilka slag av AIF-fonder som AIF-förvaltare får marknadsföra

till icke-professionella investerare inom deras territorium,

b) eventuella ytterligare krav som medlemsstaten i fråga ställer

för marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella in­

vesterare.

Medlemsstaterna ska också underrätta kommissionen och Esma

om alla senare ändringar med avseende på första stycket.

KAPITEL IX

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

AVSNITT 1

Utseende, befogenheter och prövningsförfaranden

Artikel 44

Utseende av behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska

utföra de uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.

De ska underrätta Esma och kommissionen om detta och i

förekommande fall om hur ansvaret fördelats.

De behöriga myndigheterna ska vara offentliga myndigheter.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna, i

förekommande fall på grundval av riktlinjer som fastställts av

Esma, inrättar lämpliga metoder för att övervaka att AIF-förval­

tare uppfyller sina förpliktelser enligt detta direktiv.

Artikel 45

De behöriga myndigheternas ansvarsområden i

medlemsstaterna

1. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmed­

lemsstat ska ansvara för tillsynen över AIF-förvaltaren oavsett

om AIF-förvaltaren förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i

en annan medlemsstat eller ej, vilket inte ska påverka tillämp­

ningen av de bestämmelser i detta direktiv som överlåter an­

svaret för tillsynen på de behöriga myndigheterna i AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat.

2. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat ska ansvara för att övervaka en AIF-förvaltares efter­

levnad av artiklarna 12 och 14 när AIF-förvaltaren förvaltar

och/eller marknadsför AIF-fonder genom en filial i den med­

lemsstaten.

3. De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat får kräva att en AIF-förvaltare som förvaltar eller mark­

nadsför AIF-fonder i denna värdmedlemsstat, oavsett om detta

sker genom en filial eller ej, ska lämna den information som

behövs för tillsynen av att AIF-förvaltaren följer tillämpliga be­

stämmelser.

Dessa krav får dock inte vara strängare än de som AIF-förval­

tarens värdmedlemsstat ställer på AIF-förvaltare för vilka den är

hemmedlemsstat för övervakningen av deras efterlevnad av

samma regler.

4. Om de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd­

medlemsstat konstaterar att en AIF-förvaltare som förvaltar och/

eller marknadsför AIF-fonder på dess territorium, oavsett om

detta sker genom en filial eller inte, överträder en av de regler

i fråga om vilka de är skyldiga att övervaka efterlevnaden, ska

dessa myndigheter kräva att den berörda AIF-förvaltaren upphör

med överträdelsen och underrätta de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten om detta.

5. Om den berörda AIF-förvaltaren vägrar att förse de behö­

riga myndigheterna i värdmedlemsstaten med information som

omfattas av deras ansvarsområde, eller underlåter att vidta nöd­

vändiga åtgärder för att den överträdelse som avses i punkt 4

ska upphöra, ska de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstat informera de behöriga myndigheterna i AIF-

förvaltarens hemmedlemsstat om detta. De behöriga myndighe­

terna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat ska snarast

SV

L 174/56

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

199

a) vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att den berörda AIF-

förvaltaren tillhandahåller den information som begärts av

värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt 3,

alternativt upphör med den överträdelse som avses i

punkt 4.

b) begära att få den information som krävs från de relevanta

tillsynsmyndigheterna i tredjeländer.

De behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat

ska underrättas om vilken typ av åtgärder som avses i led a som

vidtas.

6. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som de behöriga

myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat vidtagit en­

ligt punkt 5 eller på grund av att dessa åtgärder visar sig vara

otillräckliga eller inte är tillgängliga i medlemsstaten i fråga,

fortsätter att vägra att tillhandahålla den information som be­

gärts av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter enligt punkt

3, eller fortsätter att överträda de lagar eller andra författningar

som avses i punkt 4 och som är i kraft i värdmedlemsstaten, får

de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat,

efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i AIF-för­

valtarens hemmedlemsstat, vidta lämpliga åtgärder, inbegripet

de som avses i artiklarna 46 och 48, för att förhindra eller

beivra ytterligare överträdelser och i den mån det är nödvändigt

hindra AIF-förvaltaren från att inleda fler transaktioner i sin

värdmedlemsstat. Om den uppgift som utförts i AIF-förvaltarens

värdmedlemsstat är förvaltning av AIF-fonder, kan värdmed­

lemsstaten kräva att AIF-förvaltaren upphör med att förvalta

dessa AIF-fonder.

7. Om de behöriga myndigheterna i en AIF-förvaltares värd­

medlemsstat har klara och verifierbara skäl att anta att AIF-

förvaltaren inte fullgör de skyldigheter som följer av de regler

i fråga om vilka de inte är skyldiga att övervaka efterlevnaden,

ska de anmäla dessa iakttagelser till de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat som ska vidta lämpliga åt­

gärder, inklusive, om så krävs, begära ytterligare information

från relevanta tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

8. Om AIF-förvaltaren, trots de åtgärder som vidtagits av de

behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, el­

ler på grund av att åtgärderna visar sig vara otillräckliga, eller på

grund av att AIF-förvaltarens hemmedlemsstat inte agerar inom

en rimlig tid, fortsätter att handla på ett sätt som tydligt skadar

den berörda AIF-fondens investerares intressen eller marknadens

finansiella stabilitet eller integritet i AIF-förvaltarens värdmed­

lemsstat, får de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värd­

medlemsstat, efter att ha informerat de behöriga myndigheterna

i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, vidta alla lämpliga åtgärder

för att skydda den berörda AIF-fondens investerare och mark­

nadens finansiella stabilitet och integritet i värdmedlemsstaten,

samt även beakta möjligheten att hindra den berörda AIF-för­

valtaren från att fortsätta marknadsföringen av andelar eller

aktier i den berörda AIF-fonden i värdmedlemsstaten.

9. Det förfarande som föreskrivs i punkterna 7 och 8 ska

även tillämpas i det fall då värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter har klara och verifierbara skäl att inte samtycka till

referensmedlemsstatens auktorisering av en icke EU-baserad

AIF-förvaltare.

10. Om de berörda behöriga myndigheterna har en avvi­

kande åsikt om någon av de åtgärder som vidtagits av en be­

hörig myndighet i enlighet med punkterna 4–9, får de hänskjuta

ärendet till Esma, som får agera i enlighet med de befogenheter

som den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU)

nr 1095/2010.

11. Esma ska vid behov främja förhandlingarna om och in­

rättandet av de samarbetsarrangemang mellan medlemsstaternas

behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter i tredjeland som

krävs enligt detta direktiv.

Artikel 46

De behöriga myndigheternas befogenheter

1. De berörda myndigheterna ska ges alla de tillsyns- och

utredningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina upp­

gifter. Dessa befogenheter ska utövas på något av följande sätt:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till enheter till vilka upp­

gifter har delegerats.

d) Genom ansökan hos de behöriga rättsliga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att

a) få tillgång till alla dokument i vilken form som helst och få

en kopia av dem,

b) begära upplysningar från vilken person som helst med an­

knytning till AIF-förvaltarens verksamhet eller AIF-fonden

och vid behov kalla in och fråga ut en person för att

inhämta upplysningar,

c) utföra kontroller på plats med eller utan föranmälan,

d) begära befintliga uppgifter om tele- och datatrafik,

e) kräva att varje form av agerande som strider mot bestäm­

melser som fastställts vid genomförandet av detta direktiv

upphör,

f) begära att tillgångar fryses eller beslagtas,

g) begära ett tillfälligt förbud mot yrkesverksamhet,

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/57

200

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

h) begära uppgifter från auktoriserade AIF-förvaltare, för­

varingsinstitut eller revisorer,

i) vidta varje slag av åtgärd för att se till att AIF-förvaltare eller

förvaringsinstitut fortsätter att uppfylla de krav i detta di­

rektiv som är tillämpliga på dem,

j) i andelsägarnas eller allmänhetens intresse begära att emis­

sion, återköp eller inlösen av andelar tillfälligt avbryts,

k) återkalla en AIF-förvaltares eller ett förvaringsinstituts auk­

torisation,

l) överlämna ärenden till åtal, eller

m) begära att revisorer eller sakkunniga utför kontroller eller

utredningar.

3. Om referensmedlemsstatens behöriga myndigheter anser

att en auktoriserad icke EU-baserad AIF-förvaltare underlåter

att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv ska de snarast

möjligt och på ett tydligt sätt underrätta Esma om detta.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndig­

heterna ges nödvändiga befogenheter att vidta alla åtgärder som

krävs för att se till att marknaderna fungerar korrekt i händelse

av att en eller flera AIF-fonders verksamheter på en marknad för

finansiella instrument skulle kunna äventyra den marknadens

korrekta funktion.

Artikel 47

Esmas befogenheter och behörighet

1. Esma får fastställa och regelbundet se över riktlinjerna för

medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller utövan­

det av deras auktorisationsbefogenheter och när det gäller de

behöriga myndigheternas rapporteringsskyldigheter enligt detta

direktiv.

Esma ska dessutom ha de befogenheter som krävs, inbegripet de

som beskrivs i artikel 48.3, för att utföra sina uppgifter enligt

detta direktiv.

2. Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har

arbetat för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för per­

soner till vilken Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma

anlitade revisorer och sakkunniga. Information som omfattas av

tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan person eller myndig­

het, utom när så krävs i samband med rättsliga förfaranden.

3. All information som utbyts enligt detta direktiv mellan

Esma, behöriga myndigheter och EBA, Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighe­

ten), upprättad genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1094/2010 ( 1 ) och ESRB ska anses omfattas av

tystnadsplikt, utom då Esma eller den berörda behöriga myn­

digheten eller annan berörd myndighet eller annat berört organ

när informationen lämnas anger att informationen får lämnas ut

eller om detta krävs i samband med rättsliga förfaranden.

4. I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 1095/2010

får Esma, när samtliga villkor i punkt 5 är uppfyllda, begära att

den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna

vidtar någon av följande åtgärder när så är lämpligt:

a) Förbud mot marknadsföring i unionen av andelar eller aktier

i AIF-fonder som förvaltas av icke EU-baserade AIF-förvaltare

eller av icke EU-baserade AIF-fonder som förvaltas av EU-

baserade AIF-förvaltare utan den auktorisation som krävs

enligt artikel 37 eller den anmälan som krävs enligt artik­

larna 35, 39 och 40 eller utan tillstånd från de behöriga

medlemsstaterna att göra detta i enlighet med artikel 42.

b) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse­

ende förvaltningen av AIF-fonder när det föreligger alltför

hög gränsöverskridande riskkoncentration på en särskild

marknad.

c) Införa restriktioner för icke EU-baserade AIF-förvaltare avse­

ende förvaltningen av AIF-fonder när deras verksamhet

skulle kunna utgöra en viktig källa till motpartsrisk för ett

kreditinstitut eller andra systemviktiga institut.

5. Esma får fatta ett beslut enligt punkt 4 och med förbehåll

för kraven i punkt 6 om båda följande villkor är uppfyllda:

a) Det föreligger ett väsentligt hot, som har uppstått genom

eller förvärrats av AIF-förvaltares verksamheter, mot finans­

marknadens korrekta funktion och integritet eller mot sta­

biliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unio­

nen, och det rör sig om en situation med gränsöverskridande

effekter.

b) Den relevanta behöriga myndigheten eller de relevanta be­

höriga myndigheterna har inte vidtagit åtgärder för att ta itu

med hotet, eller de åtgärder som vidtagits har varit otillräck­

liga för att hantera hotet.

6. De åtgärder som vidtas av den behöriga myndigheten eller

de behöriga myndigheterna enligt punkt 4 ska

SV

L 174/58

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

201

a) effektivt ta itu med hotet mot finansmarknadens korrekta

funktion och integritet eller mot stabiliteten i hela eller delar

av det finansiella systemet i unionen eller avsevärt förbättra

de behöriga myndigheternas förmåga att övervaka hotet,

b) inte framkalla risk för regelarbitrage,

c) inte inverka negativt på finansmarknadernas effektivitet, in­

klusive minskning av likviditeten på dessa marknader eller

uppkomsten av osäkerhet för marknadsaktörerna, på ett sätt

som inte är proportionellt mot åtgärdernas positiva effekter.

7. Innan Esma begär att den behöriga myndigheten ska vidta

eller förnya en åtgärd som avses i punkt 4, ska den, vid behov,

höra ESRB och andra relevanta myndigheter.

8. Esma ska underrätta de behöriga myndigheterna i de icke

EU-baserade AIF-förvaltarnas referensmedlemsstater och de be­

höriga myndigheterna i de berörda icke EU-baserade AIF-förval­

tarnas värdmedlemsstater om beslutet att anmoda den behöriga

myndigheten eller de behöriga myndigheterna att vidta eller

förnya sådana åtgärder som avses i punkt 4. Meddelandet ska

minst innehålla följande uppgifter:

a) AIF-förvaltaren och de verksamheter för vilka åtgärderna

gäller samt deras varaktighet.

b) Skälen till varför Esma anser att det är nödvändigt att vidta

åtgärderna enligt de villkor och krav som anges i denna

artikel, inbegripet de bevis som utgör underlag för skälen.

9. Esma ska med lämpliga mellanrum och minst var tredje

månad se över de åtgärder som den har vidtagit enligt punkt 4.

Om en åtgärd inte förnyas efter tremånadsperioden ska den

automatiskt upphöra att gälla. Punkterna 5–8 ska tillämpas

vid förnyelse av åtgärder.

10. De behöriga myndigheterna i den berörda icke EU-base­

rade AIF-förvaltarens referensmedlemsstat får uppmana Esma att

ompröva sitt beslut. Förfarandet i artikel 44.1 andra stycket i

förordning (EU) nr 1095/2010 ska tillämpas.

Artikel 48

Administrativa sanktioner

1. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om tillämp­

liga åtgärder och sanktioner för överträdelser av de nationella

bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla

åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna efterlevs.

Utan att det påverkar förfarandena för återkallande av auktori­

sation eller medlemsstaternas rätt att besluta om straffrättsliga

sanktioner, ska medlemsstaterna i enlighet med sin nationella

lagstiftning sörja för att lämpliga administrativa åtgärder kan

vidtas mot, eller administrativa sanktioner beslutas för, ansva­

riga personer när bestämmelser som antagits vid genomförandet

av detta direktiv inte har följts. Medlemsstaterna ska se till att

åtgärderna är effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de behöriga myndighe­

terna får för allmänheten redovisa varje åtgärd eller sanktion till

följd av överträdelser av de bestämmelser som antas vid genom­

förandet av detta direktiv, om inte denna redovisning allvarligt

skulle äventyra finansmarknaderna, skada investerarnas intressen

eller åsamka de berörda parterna oproportionerlig skada.

3. Esma ska utarbeta en årsrapport om tillämpningen av

administrativa åtgärder och beslut om sanktioner i samband

med överträdelser av de bestämmelser som antagits i de olika

medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv. De behö­

riga myndigheterna ska tillhandahålla Esma de uppgifter som

behövs för detta ändamål.

Artikel 49

Rätt att överklaga

1. De behöriga myndigheterna ska skriftligen motivera beslut

att inte bevilja eller att återkalla AIF-förvaltares auktorisation att

förvalta och/eller marknadsföra AIF-fonder, eller andra beslut

med negativ innebörd som fattas vid genomförandet av de

åtgärder som antas för tillämpningen av detta direktiv, samt

underrätta sökandena om skälen.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla beslut som fattats

med stöd av lagar och andra författningar som har antagits i

enlighet med detta direktiv är väl motiverade och kan prövas i

domstol.

Rätt till domstolsprövning ska även finnas i det fall att beslut

om auktorisation inte har fattats inom sex månader efter det att

en ansökan som innehåller alla begärda uppgifter har lämnats

in.

AVSNITT 2

Samarbete mellan olika behöriga myndigheter

Artikel 50

Skyldighet att samarbeta

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska alltid då så är

nödvändigt samarbeta med varandra och med Esma och ESRB

under utförandet av sina uppgifter enligt detta direktiv och

utövandet av sina befogenheter enligt detta direktiv eller natio­

nell lagstiftning.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/59

202

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

2. Medlemsstaterna ska underlätta det samarbete som före­

skrivs i detta avsnitt.

3. De behöriga myndigheterna ska använda sina samarbets­

befogenheter även i fall då det uppförande som utreds inte

utgör en överträdelse av gällande bestämmelser i deras egen

medlemsstat.

4. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska omedelbart

förse Esma och varandra med de upplysningar som krävs för

att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska vidarebe­

fordra en kopia av de relevanta samarbetsarrangemang som de

ingått i enlighet med artiklarna 35, 37, och/eller 40 till den

berörda AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. Hemmedlemstatens

behöriga myndigheter ska, i enlighet med de förfaranden som

avser de tillämpliga tekniska standarderna för tillsyn som avses i

artikel 35.14, 37.17 eller 40.14, vidarebefordra den information

som de har fått från tillsynsmyndigheter i tredjeland i enlighet

med arrangemang för samarbete med sådana tillsynsmyndighe­

ter när det gäller AIF-förvaltare, eller i tillämpliga fall i enlighet

med artikel 45.6 eller 45.7, till de behöriga myndigheterna i den

berörda AIF-förvaltarens värdmedlemsstat.

När en behörig myndighet i en värdmedlemsstat anser att in­

nehållet i ett samarbetsarrangemang som ingåtts av den berörda

AIF-förvaltarens hemmedlemsstat i enlighet med artikel 35, 37

och/eller 40 inte överensstämmer med vad som krävs enligt

tillämpliga tekniska standarder för tillsyn får de berörda behö­

riga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

5. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har

klara och verifierbara skäl att misstänka att AIF-förvaltare som

inte står under dessa behöriga myndigheters tillsyn utför eller

har utfört handlingar som strider mot detta direktiv ska de på

ett så detaljerat sätt som möjligt underrätta Esma och de behö­

riga myndigheterna i den berörda AIF-förvaltarens hem- och

värdmedlemsstater om detta. De myndigheter som mottagit un­

derrättelsen ska vidta lämpliga åtgärder och informera Esma och

de behöriga myndigheter som lämnat underrättelsen om resul­

tatet av åtgärderna och, i den utsträckning det är möjligt, om

viktiga händelser under ärendets gång. Denna punkt ska inte

påverka befogenheterna för den behöriga myndighet som har

lämnat underrättelsen.

6. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk­

tivs bestämmelser om informationsutbyte får Esma utarbeta för­

slag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fast­

ställa tillämpningsvillkor för förfarandena för utbyte av infor­

mation mellan de behöriga myndigheterna samt mellan de be­

höriga myndigheterna och Esma.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 51

Överföring och bevarande av personuppgifter

1. När det gäller överföring av personuppgifter mellan behö­

riga myndigheter ska de behöriga myndigheterna tillämpa direk­

tiv 95/46/EG. När det gäller överföring av personuppgifter från

Esma till behöriga myndigheter i en medlemsstat eller ett tredje­

land ska Esma tillämpa förordning (EG) nr 45/2001.

2. Uppgifter ska bevaras i högst fem år.

Artikel 52

Utlämnande av information till tredjeländer

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får från fall

till fall överföra uppgifter och analyser av uppgifter till ett tred­

jeland om villkoren enligt artikel 25 eller 26 i direktiv 95/46/EG

är uppfyllda och om medlemsstatens behöriga myndighet är

förvissad om att överföringen är nödvändig för tillämpningen

av detta direktiv. Tredjelandet får inte föra uppgifterna vidare till

ett annat tredjeland utan ett uttryckligt skriftligt tillstånd från

medlemsstatens behöriga myndighet.

2. Information som den behöriga myndigheten i en med­

lemsstat mottagit från en behörig myndighet i en annan med­

lemsstat får endast utlämnas till en tillsynsmyndighet i tredje­

land om den behöriga myndigheten i den berörda medlems­

staten har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den

behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i till­

lämpliga fall, om informationen utlämnas uteslutande för de

syften för vilka den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 53

Utbyte av information avseende möjliga konsekvenser för

det finansiella systemet av en AIF-förvaltares verksamhet

1. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som an­

svarar för auktorisation av och/eller tillsyn över AIF-förvaltare

enligt detta direktiv ska överlämna information till de behöriga

myndigheterna i övriga medlemsstater när detta är av betydelse

för att övervaka och bemöta möjliga konsekvenser av AIF-för­

valtares verksamheter, enskilt eller kollektivt, för stabiliteten hos

finansinstitut av betydelse för det finansiella systemet och för att

de marknader där AIF-förvaltarna är verksamma ska fungera

korrekt. Esma och ESRB ska också underrättas och vidarebe­

fordra informationen till de behöriga myndigheterna i övriga

medlemsstater.

2. Om inte annat följer av de villkor som fastställs i

artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska AIF-förvaltarens

behöriga myndigheter överlämna uppgifter i aggregerad form

beträffande den verksamhet som bedrivs av de AIF-förvaltare

som de ansvarar för till Esma och ESRB.

SV

L 174/60

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

203

3.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den infor­

mation som ska lämnas enligt punkt 1.

4. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att när­

mare ange former och frekvens för informationsutbytet enligt

punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 59.2.

Artikel 54

Samarbete i tillsynsverksamheten

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära

att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat sam­

arbetar beträffande tillsynsverksamhet, en kontroll på plats eller

en utredning på den senare medlemsstatens territorium, inom

ramen för deras befogenheter enligt detta direktiv.

Om de behöriga myndigheterna tar emot en begäran om en

kontroll på plats eller en utredning ska de utföra något av

följande:

a) Själva utföra kontrollen eller utredningen.

b) Ge de myndigheter som har begärt kontrollerna eller utred­

ningarna tillstånd att utföra dem.

c) Låta revisorer eller sakkunniga utföra kontrollen eller utred­

ningen.

2. I det fall som avses i punkt 1 a får den behöriga myndig­

heten i den medlemsstat som har begärt medverkan begära att

egna medarbetare ska få bistå de personer som utför kontrollen

eller utredningen. Det övergripande ansvaret för kontrollen eller

utredningen ska dock ligga hos den medlemsstat på vars terri­

torium den genomförs.

I det fall som avses i punkt 1 b får den behöriga myndigheten i

den medlemsstat på vars territorium kontrollen eller utred­

ningen genomförs begära att egna medarbetare ska få bistå de

personer som utför kontrollen eller utredningen.

3. De behöriga myndigheterna får endast i följande fall vägra

att utbyta information eller efterkomma en begäran om med­

verkan i en utredning eller kontroll på plats:

a) Om utredningen, kontrollen på plats eller informationsutby­

tet skulle kunna påverka den tillfrågade medlemsstatens su­

veränitet, säkerhet eller allmänna ordning negativt.

b) Om rättsliga förfaranden i fråga om samma gärningar och

personer redan har inletts inför myndigheterna i den tillfrå­

gade medlemsstaten.

c) Om ett slutligt avgörande redan har meddelats beträffande

samma gärningar och personer i den tillfrågade medlems­

staten.

De behöriga myndigheterna ska underrätta de behöriga myndig­

heter som lämnat begäran om varje beslut som fattas enligt

första stycket och ange skälen till det.

4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­

förande i syfte att fastställa gemensamma förfaranden för sam­

arbete mellan behöriga myndigheter vid utförandet av kontroller

på plats och utredningar.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 55

Tvistlösning

Vid oenighet mellan medlemsstaters behöriga myndigheter om

en bedömning, handling eller underlåtenhet att agera av någon

av de behöriga myndigheterna på ett område där det enligt detta

direktiv krävs samarbete och samordning mellan behöriga myn­

digheter från fler än en medlemsstat, får de berörda behöriga

myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma, som får agera i

enlighet med de befogenheter som den tilldelats genom

artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL X

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 56

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i

artiklarna 3, 4, 9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68

ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med

den 21 juli 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de

delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden

på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt

förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas

av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 57.

2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kom­

missionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/61

204

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

Artikel 57

Återkallande av delegering

1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3, 4,

9, 12, 14–25, 34–37, 40, 42, 53, 67 och 68 får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att

besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska

sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommis­

sionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och

ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkal­

las och de eventuella skälen för detta.

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de

befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får

verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum.

Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt

i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

Artikel 58

Invändning mot delegerade akter

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delege­

rad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period

förlängas med tre månader.

2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av

den period som anges i punkt 1 har invänt mot den delegerade

akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning

och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens

officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut,

förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat

kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några

invändningar.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot den de­

legerade akten inom den tidsperiod som anges i punkt 1 ska

den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget

ska den institution som invänt mot en delegerad akt ange skä­

len för detta.

Artikel 59

Genomförandebestämmelser

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­

kommittén, som inrättats genom kommissionens beslut

2001/528/EG ( 1 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i

den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 60

Information om undantag

Om en medlemsstat använder sig av ett undantag eller en möj­

lighet enligt artiklarna 6, 9, 21, 22, 28, 43 och 61.5 ska med­

lemsstaten underrätta kommissionen om detta och om alla ef­

terföljande ändringar. Kommissionen ska offentliggöra infor­

mationen på en webbplats eller på annat sätt som gör att den

lätt kan nås.

Artikel 61

Övergångsbestämmelse

1. AIF-förvaltare som bedriver verksamhet enligt detta direk­

tiv före den 22 juli 2013 ska vidta alla åtgärder som krävs för

att följa den nationella lagstiftning som följer av detta direktiv,

och ska ansöka om auktorisation inom ett år från detta datum.

2. Artiklarna 31, 32 och 33 ska inte tillämpas på marknads­

föring av andelar eller aktier i AIF-fonder som omfattas av ett

aktuellt erbjudande till allmänheten i enlighet med ett prospekt

som har utarbetats och offentliggjorts i enlighet med direktiv

2003/71/EG före den 22 juli 2013 under den tid som detta

prospekt är giltigt.

3. AIF-förvaltare får emellertid, i den mån de före den 22 juli

2013 förvaltar slutna AIF-fonder som inte gör några ytterligare

investeringar efter den 22 juli 2013 fortsätta att förvalta sådana

AIF-fonder utan auktorisation enligt detta direktiv.

4. AIF-förvaltare får emellertid, i den mån de förvaltar slutna

AIF-fonder där teckningstiden för investerarna har löpt ut innan

direktivet träder i kraft och som upprättas för en tidsperiod som

löper ut senast tre år efter den 22 juli 2013 fortsätta att förvalta

sådana AIF-fonder utan att följa detta direktiv, med undantag

för artikel 22 och, i tillämpliga fall, artiklarna 26–30, eller

ansöka om auktorisation enligt detta direktiv.

5. De behöriga myndigheterna i en AIF-fonds hemmedlems­

stat eller, om AIF-fonden inte är reglerad, de behöriga myndig­

heterna i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat, får tillåta att de

institut som avses i artikel 21.3 a och som är etablerade i en

annan medlemsstat utses till förvaringsinstitut fram till den

22 juli 2017. Denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen

av artikel 21, med undantag för punkt 5 a i den artikeln om

den plats där förvaringsinstitutet ska etableras.

SV

L 174/62

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

( 1 ) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

205

Artikel 62

Ändring av direktiv 2003/41/EG

Direktiv 2003/41/EG ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.2 b ska ersättas med följande:

”b)

institut som omfattas av direktiven 73/239/EEG (*),

85/611/EEG (**), 93/22/EEG (***), 2000/12/EG (****),

2002/83/EG (*****) och direktiv 2011/61/EU (******),

___________

(*) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli

1973 om samordning av lagar och andra författ­

ningar angående rätten att etablera och driva verk­

samhet med annan direkt försäkring än livförsäkring

(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).

(**) Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december

1985 om samordning av lagar och andra författ­

ningar som avser företag för kollektiva investeringar

i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375,

31.12.1985, s. 3).

(***) Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om

investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT

L 141, 11.6.1993, s. 27).

(****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG

av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva

verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000,

s. 1).

(*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG

av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT

L 345, 19.12.2002, s. 1).

(******) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

2. Artikel 19.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna får inte begränsa institutens rätt att,

för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförval­

tare som är etablerade i andra medlemsstater och som där är

vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet

med direktiven 85/611/EEG, 93/22/EEG, 2000/12/EG,

2002/83/EG och 2011/61/EU samt de som avses i

artikel 2.1 i detta direktiv.”

Artikel 63

Ändring av direktiv 2009/65/EG

Direktiv 2009/65/EG ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska införas:

”Artikel 50a

För att säkerställa en enhetlig behandling inom olika sektorer

och avlägsna oförenligheter mellan intressena hos de företag

som omformar lån till överlåtbara värdepapper och andra

finansiella instrument (originatorer) och hos fondföretag

som investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella

instrument ska kommissionen, genom delegerade akter i en­

lighet med artikel 112a, och med förbehåll för villkoren i

artiklarna 112b och 112c, anta åtgärder för att fastställa

a) de krav som originatorer ska uppfylla för att fondföretag

ska få investera i värdepapper eller andra finansiella in­

strument av detta slag som de emitterar efter den

1 januari 2011, däribland kravet att en originator ska

behålla ett ekonomiskt nettointresse på minst 5 %,

b) kvalitativa krav som ska uppfyllas av fondföretag som

investerar i sådana värdepapper eller andra finansiella in­

strument.”

2. Artikel 112.2 ska ersättas med följande:

”2. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i

artiklarna 12, 14, 23, 33, 43, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78,

81, 95 och 111 ska ges till kommissionen för en period på

fyra år från och med den 4 januari 2011. Befogenheten att

anta de delegerade akter som avses i artikel 50a ska ges till

kommissionen för en period på fyra år från och med den

21 juli 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de

delegerade befogenheterna senast sex månader innan perio­

den på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska auto­

matiskt förlängas med perioder av samma längd, om den

inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet

med artikel 112a.”

3. Artikel 112a.1 ska ersättas med följande:

”1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna

12, 14, 23, 33, 43, 50a, 51, 60, 61, 62, 64, 75, 78, 81, 95

och 111 får när som helst återkallas av Europaparlamentet

eller rådet.”

Artikel 64

Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009

I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 4.1 första stycket

ersättas med följande:

”1. Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG,

värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv

2004/39/EG, försäkringsföretag som omfattas av rådets första

direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av

lagar och andra författningar angående rätten att etablera och

driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäk­

ring (*), livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den

5 november 2002 om livförsäkring (**), återförsäkringsföre­

tag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direk­

tiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk­

ring (***), fondföretag enligt definitionen i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om

samordning av lagar och andra författningar som avser

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/63

206

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

(fondföretag) (****), tjänstepensionsinstitut enligt definitionen

i direktiv 2003/41/EG och alternativa investeringsfonder en­

ligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder (*****) får i rättsligt reglerade sammanhang

endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderings­

institut som är etablerade inom unionen och registrerade i

enlighet med denna förordning.

___________

(*) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(**) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(***) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(****) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

(*****) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1”

Artikel 65

Ändring av förordning (EU) nr 1095/2010

I artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska orden ”all

framtida lagstiftning på området för förvaltning av alternativa

investeringsfonder” ersättas med orden ”Europaparlamentets och

rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare

av alternativa investeringsfonder (*).

___________

(*) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1”

Artikel 66

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 22 juli 2013 anta och

offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvän­

diga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast

överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en

jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska tillämpa de lagar och andra författ­

ningar som avses i punkt 1 från och med den 22 juli 2013.

3. Utan hinder av punkt 2 ska medlemsstaterna tillämpa de

lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 35 och 37–41 i enlighet med den delegerade akt som

antas av kommissionen enligt artikel 67.6 och från och med det

datum som anges i denna.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de lagar och andra

författningar som medlemsstaterna har antagit för att följa ar­

tiklarna 36 och 42 upphör att gälla i enlighet med den delege­

rade akt som antas av kommissionen enligt artikel 68.6 och

från och med det datum som anges i denna.

5. När en medlemsstat antar de åtgärder som avses i punkt 1

ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av

en sådan hänvisning när de offentliggörs.

6. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 67

Delegerade akter om tillämpningen av artiklarna 35 och

37–41

1. Senast den 22 juli 2015 ska Esma till Europaparlamentet,

rådet och kommissionen

a) avge ett yttrande om hur marknadsföringspasset för EU-ba­

serade AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför

EU-baserade AIF-fonder enligt artiklarna 32 och 33 fungerar

och om hur EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av

icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna och icke EU-

baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknadsföring

av AIF-fonder i medlemsstaterna enligt de nationella ord­

ningar som avses i artiklarna 36 och 42 fungerar, och

b) ge råd om tillämpningen av marknadsföringspasset på EU-

baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EU-baserade

AIF-fonder i medlemsstaterna och/eller icke EU-baserade AIF-

förvaltares marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i

enlighet med de regler som anges i artiklarna 35 och 37–41.

2. Esma ska grunda sitt yttrande och sina råd om tillämp­

ningen av marknadsföringspasset på EU-baserade AIF-förvaltares

marknadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemssta­

terna och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna bland annat på

följande:

a) När det gäller hur marknadsföringspasset för EU-baserade

AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför EU-base­

rade AIF-fonder fungerar:

i) Hur marknadsföringspasset har använts.

ii) De problem som uppstått vad avser

— effektivt samarbete mellan behöriga myndigheter,

— anmälningssystemets effektiva funktion,

SV

L 174/64

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

207

— investerarskydd,

— medling genom Esma, inbegripet antalet fall och

medlingens effektivitet.

iii) Hur effektiv insamlingen och utbytet av information vad

avser övervakningen av systemrisker mellan nationella

behöriga myndigheter, Esma och ESRB varit.

b) När det gäller hur EU-baserade AIF-förvaltares marknads­

föring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet

med tillämpliga nationella ordningar fungerar:

i) Huruvida EU-baserade AIF-förvaltare uppfyllt alla krav

som fastställs i detta direktiv, med undantag för

artikel 21.

ii) Huruvida icke EU-baserade AIF-förvaltare följt artiklarna

22, 23 och 24 för varje AIF-fond som marknadsförts av

AIF-förvaltaren och i tillämpliga fall artiklarna 26–30.

iii) Huruvida det finns effektiva samarbetsarrangemang som

syftar till övervakning av systemrisker och som är i linje

med internationella standarder mellan de behöriga myn­

digheterna i den medlemsstat där AIF-fonderna mark­

nadsförs och i förekommande fall de behöriga myndig­

heterna i den EU-baserade AIF-fondens hemmedlemsstat

och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den icke

EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i förekom­

mande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den

icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad.

iv) Eventuella frågor avseende investerarskydd som kan ha

uppstått.

v) Eventuella inslag i ett tredjelands ramverk för reglering

och tillsyn som kan ha förhindrat de behöriga myndig­

heterna från att effektivt utöva sina tillsynsfunktioner

enligt detta direktiv.

c) När det gäller båda systemens funktionssätt: potentiella

marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (likvär­

diga förutsättningar), eller allmänna eller specifika svårigheter

som EU-baserade AIF-förvaltare stöter på när de ska etablera

verksamhet, eller marknadsföra AIF-fonder som de förvaltar,

i ett tredjeland.

3. Från och med att de nationella lagar och andra författ­

ningar som krävs för att uppfylla detta direktiv trätt i kraft och

fram till dess att Esma avgett det yttrande som avses i punkt 1

a, ska därför medlemsstaternas behöriga myndigheter varje kvar­

tal förse Esma med information om de AIF-förvaltare som

förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder som står under deras

tillsyn, antingen med tillämpning av marknadsföringspasset en­

ligt detta direktiv eller enligt deras nationella ordningar, och

med information som behövs för att bedöma de delar som

avses i punkt 2.

4. Om Esma anser att det inte finns några väsentliga hinder

vad avser investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens och

övervakning av systemrisker som hindrar tillämpningen av

marknadsföringspasset på EU-baserade AIF-förvaltares mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller mark­

nadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet med reg­

lerna i artiklarna 35 och 37–41, ska Esma avge ett positivt

yttrande i detta avseende.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och

58, anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den infor­

mation som ska lämnas enligt punkt 2.

6. Kommissionen ska anta en delegerad akt inom tre måna­

der efter att ha mottagit ett positivt råd och yttrande från Esma

och med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker, i enlighet

med artikel 56, och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57

och 58, för att närmare ange när reglerna i artiklarna 35 och

37–41 ska bli tillämpliga i alla medlemsstater.

Om invändningar i enlighet med artikel 58 görs mot den dele­

gerade akt som avses i det första stycket ska kommissionen på

nytt anta den delegerade akten enligt vilken artiklarna 35 och

37–41 ska tillämpas i alla medlemsstater, i enlighet med

artikel 56 och med förbehåll för de villkoren i artiklarna 57

och 58, vid en senare tidpunkt som kommissionen anser lämp­

lig, med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker.

7. Om Esma inte har avgett sina råd inom den tidsfrist som

avses i punkt 1 ska kommissionen begära att råden avges inom

en ny tidsfrist.

Artikel 68

Delegerad akt om avslutandet av tillämpningen av

artiklarna 36 och 42

1. Tre år efter ikraftträdandet av den delegerade akt som

avses i artikel 67.6 enligt vilken artiklarna 35 och 37–41 har

blivit tillämpliga i alla medlemsstater, ska Esma till Europapar­

lamentet, rådet och kommissionen

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/65

208

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

a) avge ett yttrande om hur marknadsföringspasset för EU-ba­

serade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen enligt artikel 35 fungerar och om

hur icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i unionen enligt artiklarna

37–41 och EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av

icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna och icke

EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknads­

föring av AIF-fonder i medlemsstaterna enligt de nationella

ordningar som avses i artiklarna 36 och 42 fungerar, och

b) ge råd om avslutandet av de nationella ordningar som anges

i artiklarna 36 och 42 och som existerar parallellt med

marknadsföringspasset i enlighet med reglerna i artiklarna

35 och 37–41.

2. Esma ska grunda sitt yttrande och sina råd om avslutandet

av de nationella ordningar som anges i artiklarna 36 och 42

bland annat på följande:

a) När det gäller hur marknadsföringspasset fungerar för EU-

baserade AIF-förvaltare som marknadsför icke EU-baserade

AIF-fonder i unionen och för icke EU-baserade AIF-förvaltare

som förvaltar och/eller marknadsför AIF-fonder i unionen:

i) Hur marknadsföringspasset har använts.

ii) De problem som uppstått vad avser:

— effektivt samarbete mellan behöriga myndigheter,

— anmälningssystemets effektiva funktion,

— angivandet av referensmedlemsstaten,

— huruvida de behöriga myndigheternas effektiva ut­

övande av sin tillsynsfunktion i enlighet med detta

direktiv hindras av de lagar och andra författningar i

ett tredjeland som AIF-förvaltaren omfattas av eller av

begränsningar av tillsyns- och utredningsbefogenhe­

terna för tredjelandets tillsynsmyndigheter,

— investerarskydd,

— tillgängligheten för investerarna i unionen,

— inverkan på utvecklingsländerna,

— medling genom Esma, inbegripet antalet fall och hur

effektiv medlingen varit,

iii) Förhandlingar om, ingående och förekomsten av samt

effektiviteten i de samarbetsarrangemang som krävs.

iv) Hur effektiv insamlingen och utbytet av information vad

avser övervakningen av systemrisker mellan nationella

behöriga myndigheter, Esma och ESRB varit.

v) Resultatet av den inbördes utvärdering som avses i

artikel 38.

b) När det gäller hur EU-baserade AIF-förvaltares marknads­

föring av icke EU-baserade AIF-fonder i medlemsstaterna

och icke EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller

marknadsföring av AIF-fonder i medlemsstaterna i enlighet

med tillämpliga nationella ordningar fungerat:

i) Huruvida EU-baserade AIF-förvaltare uppfyllt alla krav

som fastställs i detta direktiv, med undantag för

artikel 21.

ii) Huruvida icke EU-baserade AIF-förvaltare följt artiklarna

22, 23 och 24 för varje AIF-fond som marknadsförts av

AIF-förvaltaren och i tillämpliga fall artiklarna 26–30.

iii) Huruvida det finns effektiva samarbetsarrangemang som

syftar till övervakning av systemrisker och som är i linje

med internationella standarder mellan de behöriga myn­

digheterna i den medlemsstat där AIF-fonderna mark­

nadsförs och i förekommande fall de behöriga myndig­

heterna i den berörda EU-baserade AIF-fondens hemmed­

lemsstat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där

den icke EU-baserade AIF-förvaltaren är etablerad och i

förekommande fall tillsynsmyndigheterna i det tredjeland

där den icke EU-baserade AIF-fonden är etablerad.

iv) Eventuella frågor avseende investerarskydd som kan ha

uppstått.

v) Eventuella inslag i ett tredjelands reglerings- och tillsyns­

ramar som kan ha förhindrat de behöriga myndigheterna

i unionen från att effektivt utöva sina tillsynsfunktioner

enligt detta direktiv.

c) När det gäller båda systemens funktionssätt: potentiella

marknadsstörningar och konkurrenssnedvridningar (likvär­

diga förutsättningar) och eventuella negativa effekter när

det gäller tillträdet för investerare eller investeringar i eller

till förmån för utvecklingsländer.

SV

L 174/66

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

209

d) En kvantitativ utvärdering som kartlägger antalet tredjelands­

jurisdiktioner där det finns AIF-förvaltare etablerade som

marknadsför AIF-fonder i en medlemsstat antingen med till­

lämpning av marknadsföringspasset som avses i artikel 40

eller enligt nationella ordningar som avses i artikel 42.

3. Från och med det att den delegerade akt som avses i

artikel 67.6 trätt i kraft och fram till dess att Esma avgett det

yttrande som avses i punkt 1 a i den här artikeln, ska därför de

behöriga myndigheterna varje kvartal förse Esma med infor­

mation om de AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknads­

för AIF-fonder som står under deras tillsyn, antingen med till­

lämpning av marknadsföringspasset enligt detta direktiv eller

enligt deras nationella ordningar.

4. Om Esma anser att det inte finns några väsentliga hinder

vad avser investerarskydd, marknadsstörningar, konkurrens eller

övervakning av systemrisker som hindrar avslutandet av de na­

tionella ordningarna enligt artiklarna 36 och 42, och att det

marknadsföringspasset för EU-baserade AIF-förvaltares mark­

nadsföring av icke EU-baserade AIF-fonder i unionen och icke

EU-baserade AIF-förvaltares förvaltning och/eller marknads­

föring av AIF-fonder i unionen i enlighet med reglerna i artik­

larna 35 och 37–41 bör behållas som den enda möjliga ord­

ningen för den verksamhet som de berörda AIF-förvaltarna be­

driver i unionen, ska Esma avge ett positivt yttrande i detta

avseende.

5.

Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med

artikel 56, med förbehåll för villkoren i artiklarna 57 och 58,

anta åtgärder för att närmare ange innehållet i den information

som ska lämnas enligt punkt 2.

6. Kommissionen ska anta en delegerad akt inom tre måna­

der efter att ha mottagit ett positivt råd och yttrande från Esma

och med beaktande av kriterierna i punkt 2 och målen för detta

direktiv, bland annat de som avser den inre marknaden, inve­

sterarskydd och effektiv övervakning av systemrisker, i enlighet

med artikel 56 och med förbehåll för villkoren i artiklarna 57

och 58, för att närmare ange när de nationella ordningarna

enligt artiklarna 36 och 42 ska vara avslutade och det europe­

iska marknadsföringspasset enligt artiklarna 35 och 37–41 ska

bli den enda och obligatoriska ordning som är tillämplig i alla

medlemsstater.

Om invändningar i enlighet med artikel 58 görs mot den dele­

gerade akt som avses i det första stycket ska kommissionen på

nytt anta den delegerade akt enligt vilken de nationella ord­

ningar som anges i artiklarna 36 och 42 ska avslutas och mark­

nadsföringspasset enligt artiklarna 35 och 37–41 ska bli den

enda och obligatoriska ordning som är tillämplig i alla med­

lemsstater, i enlighet med artikel 56 och med förbehåll för

villkoren i artiklarna 57 och 58, vid en senare tidpunkt som

kommissionen anser lämplig, med beaktande av kriterierna i

punkt 2 och målen för detta direktiv, bland annat de som avser

den inre marknaden, investerarskydd och en effektiv övervak­

ning av systemrisker.

7. Om Esma inte har avgett sina råd inom den tidsfrist som

avses i punkt 1 ska kommissionen begära att råden avges inom

en ny tidsfrist.

Artikel 69

Översyn

1. Senast den 22 juli 2017 ska kommissionen, på grundval

av ett offentligt samråd och i ljuset av diskussioner med behö­

riga myndigheter, inleda en översyn av tillämpningen av och

tillämpningsområdet för detta direktiv. Översynen ska innehålla

en analys av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av

direktivet, dess effekter för investerare, AIF-fonder eller AIF-för­

valtare, i unionen och i tredjeländer, och i vilken mån direkti­

vets mål har uppnåtts. Kommissionen ska vid behov lämna

förslag till lämpliga ändringar. Denna granskning ska innehålla

en allmän genomgång av hur detta direktivs regler fungerat och

vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem, bland

annat följande:

a) EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av icke EU-base­

rade AIF-fonder i medlemsstaterna som sker enligt nationella

ordningar.

b) Icke EU-baserade AIF-förvaltares marknadsföring av AIF-fon­

der i medlemsstaterna som sker enligt nationella ordningar.

c) I enlighet med detta direktiv auktoriserade AIF-förvaltares

förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i unionen

som sker med stöd av marknadsföringspasset enligt detta

direktiv.

d) Marknadsföring av AIF-fonder i unionen som bedrivs av

andra personer eller enheter än AIF-förvaltare eller för så­

dana personers eller enheters räkning.

e) Investeringar i AIF-fonder som görs av europeiska professio­

nella investerare eller för sådana investerares räkning.

f) Effekterna av reglerna för förvaringsinstitut i artikel 21 på

marknaden för förvaringsinstitut i unionen.

g) Effekterna av transparens- och rapporteringskraven i artik­

larna 22–24, 28 och 29 på bedömningen av systemrisk.

h) De möjliga negativa effekterna för icke-professionella inve­

sterare.

i) Effekterna av direktivet på riskkapitalfonders verksamhet och

livskraft.

j) Effekterna av direktivet på tillgängligheten för investerarna i

unionen.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/67

210

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

k) Effekterna av direktivet på investeringar i eller till förmån för

utvecklingsländer.

l) Effekterna av direktivet på skyddet av onoterade företag eller

emittenter enligt artiklarna 26–30 i detta direktiv samt på de

likvärdiga förutsättningarna för AIF-fonder och andra inve­

sterare efter att de förvärvat stora innehav i eller kontroll

över sådana onoterade företag eller emittenter.

Vid översynen av marknadsföring och/eller förvaltning av AIF-

fonder enligt leden a, b och c i första stycket ska kommissionen

analysera huruvida det är lämpligt att ge Esma ytterligare till­

synsansvar på detta område.

2. Med avseende på den översyn som avses i punkt 1, ska

medlemsstaterna varje år förse kommissionen med information

om de AIF-förvaltare som förvaltar och/eller marknadsför AIF-

fonder som står under deras tillsyn, antingen med tillämpning

av marknadsföringspasset enligt detta direktiv eller enligt deras

nationella ordningar, med angivelse av den dag då ordningen

med marknadsföringspass införlivats och i förekommande fall

tillämpats i deras jurisdiktion.

Esma ska förse kommissionen med information om alla icke

EU-baserade AIF-förvaltare som har auktoriserats eller ansökt

om auktorisering i enlighet med artikel 37.

Den information som avses i det första och andra stycket ska

omfatta följande:

a) Information om var de berörda AIF-förvaltarna är etablerade.

b) I tillämpliga fall, identifiering av de EU-baserade AIF-fonder

som förvaltas och/eller marknadsförs av dem.

c) I tillämpliga fall, identifiering av de icke EU-baserade AIF-

fonder som förvaltas av EU-baserade AIF-förvaltare men som

inte marknadsförs i unionen.

d) I tillämpliga fallidentifiering av de icke EU-baserade AIF-fon­

der som marknadsförs i unionen.

e) Information om den tillämpliga ordning, oavsett om den är

nationell eller på unionsnivå, enligt vilken de berörda AIF-

förvaltarna bedriver sin verksamhet.

f) All annan information som är relevant för att förstå hur AIF-

förvaltares förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i

unionen fungerar i praktiken.

3. Den översyn som avses i punkt 1 ska på vederbörligt sätt

beakta den internationella utvecklingen och diskussioner som

förts med tredjeländer och internationella organisationer.

4. När översynen slutförts ska kommissionen utan onödigt

dröjsmål överlämna en rapport till Europaparlamentet och rå­

det. Kommissionen ska vid behov lämna förslag, inklusive änd­

ringar av detta direktiv, med beaktande av direktivets mål och

dess effekter på investerarskydd, marknadsstörningar och kon­

kurrens, övervakningen av systemrisker och möjliga effekter på

investerare, AIF-fonder eller AIF-förvaltare, i unionen och i tred­

jeländer.

Artikel 70

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 71

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 8 juni 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

GYŐRI E.

Ordförande

SV

L 174/68

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

211

BILAGA I

1. Investeringsförvaltningsfunktioner som en AIF-förvaltare minst ska utföra när den förvaltar en AIF-fond:

a) Portföljförvaltning.

b) Riskhantering.

2. Andra funktioner som en AIF-förvaltare därutöver kan utföra i samband med den kollektiva förvaltningen av en AIF-

fond:

a) Administration:

i) Juridiska tjänster och redovisningstjänster avseende fondförvaltningen.

ii) Förfrågningar från kunder.

iii) Värdering och prissättning, inklusive kontrolluppgifter avseende skatter.

iv) Övervakning av att tillämpliga bestämmelser följs.

v) Upprätthållande av andels-/aktieägarregister.

vi) Fördelning av intäkter.

vii) Emission och inlösen av andelar/aktier.

viii) Affärsavveckling, inklusive utskick av certifikat.

ix) Registerföring.

b) Marknadsföring.

c) Verksamhet med koppling till en AIF-fonds tillgångar, det vill säga tjänster som är nödvändiga för att AIF-för­

valtaren ska uppfylla sina skyldigheter som förvaltare, resursförvaltning, fastighetsförvaltning, rådgivning till företag

om kapitalstruktur, industriell strategi och därtill hörande frågor, rådgivning och tjänster som rör fusioner och

företagsförvärv samt andra tjänster med anknytning till förvaltningen av AIF-fonden och de företag eller andra

tillgångar som den har investerat i.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/69

212

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

BILAGA II

ERSÄTTNINGSPOLICY

1. Vid fastställandet och genomförandet av sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsför­

måner, ska AIF-förvaltare, för medarbetarkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunk­

tioner och alla anställda vars totala ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställande

ledningen och risktagare, som i tjänsten utför verksamhet som väsentligt påverkar riskprofilen eller riskprofilerna för

de AIF-fonder som de förvaltar, iaktta följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn

till deras storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad:

a) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering och inte ge incitament till

risktagande som är oförenligt med riskprofilen, fondbestämmelserna eller bolagsordningarna för de AIF-fonder

som de förvaltar.

b) Ersättningspolicyn ska överensstämma med affärsstrategi, mål, värderingar och intressen för AIF-förvaltaren och de

AIF-fonder den förvaltar eller investerarna i AIF-fonderna och innehålla åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c) AIF-förvaltarens ledningsorgan ska i sin tillsynsfunktion anta och regelbundet se över allmänna principer för

ersättningspolicyn och ansvara för dess tillämpning.

d) Genomförandet av ersättningspolicyn ska minst en gång per år bli föremål för en oberoende intern granskning på

central nivå av dess överensstämmelse med de riktlinjer och metoder för ersättningen som antagits av lednings­

organet i dess tillsynsfunktion.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner ska erhålla ersättning i enlighet med uppnåendet av de mål som samman­

hänger med deras funktion, oberoende av resultatet för de affärsområden de kontrollerar.

f) Ersättningen till ledande personer som utför risk- och regelefterlevnadsfunktioner ska direkt övervakas av ersätt­

ningskommittén.

g) Om ersättningen är resultatbaserad, ska dess totalbelopp baseras på en kombination av en resultatbedömning av

individen och den berörda affärsenheten eller AIF-fonden och AIF-förvaltarens totala resultat, och när individuella

resultat bedöms, ska både finansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

h) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv som är lämpligt i förhållande till livscykeln för den AIF-

fond som förvaltas av AIF-förvaltaren för att säkerställa att bedömningen baseras på långsiktiga resultat och att den

faktiska utbetalningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en tidsperiod som beaktar

inlösenpolicyn för de AIF-fonder den förvaltar och dessas investeringsrisker.

i) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag och endast ske i samband med nyanställning och vara begränsad

till det första året.

j) Kombinationen av fasta och rörliga komponenter i den totala ersättningen ska vara lämpligt avvägd: den fasta

delen ska stå för en tillräckligt stor del av den totala ersättningen så att en fullt flexibel policy för rörliga

ersättningskomponenter kan genomföras, vilken också kan innebära att inga rörliga ersättningskomponenter

betalas ut.

k) Betalningar vid förtida avslutande av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och beräknas

så att de inte premierar misslyckanden.

l) I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna rörliga ersättningskomponenter eller pooler av

rörliga ersättningskomponenter ska det ingå en övergripande korrigeringsmekanism som ska innefatta alla rele­

vanta typer av löpande och framtida risker,

m) Med förbehåll för den rättsliga strukturen på AIF-fonden och dess fondbestämmelser och bolagsordning ska en

betydande andel som utgör åtminstone 50 % av den rörliga ersättningen bestå av andelar eller aktier i den berörda

AIF-fonden, eller motsvarande ägarintressen, eller aktierelaterade instrument eller motsvarande icke-kontanta in­

strument, såvida inte förvaltningen av AIF-fonder enbart står för mindre än 50 % av den totala portfölj som AIF-

förvaltaren förvaltar varvid minimikravet på 50 % inte ska gälla.

De instrument som avses i detta led ska bli föremål för en lämplig kvarhållandepolicy som syftar till att få

incitamenten att sammanfalla med intressena för AIF-förvaltaren och den AIF-fond som den förvaltar och AIF-

fondens investerare. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får sätta begränsningar för typen och

utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Detta led ska till­

lämpas på både den del av den rörliga ersättningskomponenten som skjutits upp i enlighet med led n och den del

av den rörliga ersättningskomponenten som inte skjutits upp.

SV

L 174/70

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

213

n) En betydande del som utgör minst 40 % av den rörliga ersättningskomponenten ska skjutas upp under en

tidsperiod som är lämplig med tanke på den berörda AIF-fondens livscykel och inlösenpolicy och är korrekt

anpassad till arten av den berörda AIF-fondens risker.

Den period som avses i detta led ska vara minst tre till fem år såvida den berörda AIF-fondens livscykel inte är

kortare. Ersättning som betalas ut enligt ett förfarande för uppskjuten ersättning får inte erhållas snabbare än pro-

rata. För en rörlig ersättningskomponent på ett särskilt högt belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp.

o) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar i

enlighet med AIF-förvaltarens finansiella situation som helhet, och motiverad enligt affärsenhetens, AIF-fondens

och den berörda individens resultat.

Den totala rörliga ersättningen ska i allmänhet minskas avsevärt när AIF-förvaltarens eller AIF-fondens finansiella

resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalningarna av

belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden.

p) Pensionspolicyn ska överensstämma med AIF-förvaltarens och den av denne förvaltade AIF-fondens affärsstrategi,

mål, värderingar och långsiktiga intressen.

Om den anställde lämnar AIF-förvaltaren före pensionering ska de diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar

hos AIF-förvaltaren under en period på fem år i form av instrument enligt definitionen i led m. I det fall då en

anställd går i pension ska diskretionära pensionsförmåner betalas ut till den anställde i form av instrument enligt

definitionen i led m men först efter en period på fem år.

q) Personalen ska vara skyldig att förbinda sig att inte använda personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar som

är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings­

system.

r) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller metoder som gör det enklare att kringgå kraven i detta

direktiv.

2. Principerna i punkt 1 ska gälla för all slags ersättning som utbetalas av AIF-förvaltaren, för alla belopp som betalas

direkt av AIF-fonden själv, inbegripet carried interest, och för alla överföringar av andelar eller aktier i AIF-fonden till

förmån för de medarbetarkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, kontrollfunktioner och alla

anställda vars totala ersättning är så hög att de hamnar i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och

risktagare, som i tjänsten utför verksamhet som väsentligt berör deras riskprofil eller riskprofilen för de AIF-fonder de

förvaltar.

3. AIF-förvaltare som är betydande i fråga om sin storlek eller storleken på den AIF-fond de förvaltar, sin interna

organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad ska inrätta en ersättningskommitté. Ersätt­

ningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att utöva en kompetent och oberoende bedöm­

ning av ersättningspolicy och ersättningspraxis samt de incitament som skapats för att hantera risker.

Ersättningskommittén ska ansvara för föreberedelserna inför beslut om ersättning som ska fattas av ledningsorganet i

dess tillsynsfunktion, inbegripet beslut som får konsekvenser för den berörda AIF-förvaltarens eller AIF-fondens risker

och riskhantering. Ordföranden i ersättningskommittén ska vara en ledamot i ledningsorganet som inte innehar någon

verkställande uppgift i den berörda AIF-förvaltaren. Ledamöterna i ersättningskommittén ska vara personer från

ledningsorganet som inte innehar någon verkställande funktion i den berörda AIF-förvaltaren.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/71

214

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

BILAGA III

DOKUMENTATION OCH INFORMATION SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS OM MARKNADSFÖRING I

AIF-FÖRVALTARENS HEMMEDLEMSSTAT PLANERAS

a) En skriftlig anmälan med en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra och uppgift om var de är etablerade.

b) AIF-fondernas fondbestämmelser eller bolagsordningar.

c) Uppgift om vilket som är AIF-fondens förvaringsinstitut.

d) Beskrivning av eller information om AIF-fonden som är tillgänglig för investerarna.

e) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en feeder-AIF-fond.

f) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1, för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att

förvalta.

g) I tillämpliga fall, information om de åtgärder som fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i AIF-fonden

marknadsförs till icke-professionella investerare, inklusive de fall då AIF-förvaltaren använder oberoende enheter för

att tillhandahålla investeringstjänster avseende AIF-fonden.

SV

L 174/72

Europeiska unionens officiella tidning

1.7.2011

Prop. 2013/14:113

Bilaga 1

215

BILAGA IV

DOKUMENTATION OCH INFORMATION SOM SKA TILLHANDAHÅLLAS OM MARKNADSFÖRING I

ANDRA MEDLEMSSTATER ÄN AIF-FÖRVALTARENS HEMMEDLEMSSTAT AVSES

a) En skriftlig anmälan med en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder AIF-förvaltaren avser att marknads­

föra och uppgift om var de är etablerade.

b) AIF-fondernas fondbestämmelser eller bolagsordningar.

c) Uppgift om vilket som är AIF-fondens förvaringsinstitut.

d) Beskrivning av eller information om AIF-fonden som är tillgänglig för investerarna.

e) Information om var master-AIF-fonden är etablerad om AIF-fonden är en feeder-AIF-fond.

f) Eventuell ytterligare information enligt artikel 23.1 för varje AIF-fond som AIF-förvaltaren förvaltar eller avser att

förvalta.

g) Uppgift om i vilka medlemsstater den avser att marknadsföra andelar eller aktier i AIF-fonden till professionella

investerare.

h) Information om de arrangemang som fastställts för att marknadsföra AIF-fonden och i tillämpliga fall om de åtgärder

som fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i AIF-fonden marknadsförs till icke-professionella investerare,

inklusive de fall då AIF-förvaltaren utnyttjar oberoende enheter för att tillhandahålla investeringstjänster avseende AIF-

fonden.

SV

1.7.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/73

216

Prop. 2013/14:113

Bilaga 2

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 448/2013

av den 15 maj 2013

om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad

AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA

FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa

investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG

och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och

(EU) nr 1095/2010 (

1

), särskilt artikel 37.14, och

av följande skäl:

(1)

I de situationer som avses i artikel 37.4 b, c i, e, f och g i

i direktiv 2011/61/EU, kan fler än en medlemsstat anses

vara en möjlig referensmedlemsstat för en icke EU-base­

rad förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan

kallad AIF-förvaltare) som avser att förvalta EU-baserade

alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder)

och/eller marknadsföra AIF-fonder som den förvaltaren

förvaltar i unionen. I dessa fall ska den icke EU-baserade

AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga

myndigheterna i dessa medlemsstater för att fastställa

sin referensmedlemsstat. Begäran ska åtföljas av all rele­

vant information och dokumentation som krävs för att

fastställa den AIF-förvaltarens referensmedlemsstat. De

berörda behöriga myndigheterna bör anta ett gemensamt

beslut om fastställande av referensmedlemsstaten. Ett för­

farande bör införas som de berörda behöriga myndighe­

terna ska följa, när de fastställer referensmedlemsstaten.

Medan fastställande av referensmedlemsstaten är ett ge­

mensamt ansvar för de behöriga myndigheterna i de

berörda medlemsstaterna, bör det vara Europeiska vär­

depappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad

genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1095/2010 (

2

), som ser till att alla de möjliga referens­

medlemsstaterna involveras i sådana beslut och bidrar till

en överenskommelse.

(2)

Förfarandet för fastställande av referensmedlemsstat skil­

jer sig från förfarandet för ansökan om pass enligt direk­

tiv 2011/61/EU. När referensmedlemsstaten har fast­

ställts, måste den berörda icke EU-baserade AIF-förvalta­

ren ansöka om auktorisation hos den behöriga myndig­

heten i den medlemsstaten, enligt samma förfarande och

på samma villkor som gäller för AIF-förvaltare enligt

artiklarna 7 och 8 i direktiv 2011/61/EU.

(3)

Enligt direktiv 2011/61/EU ska medlemsstaterna från och

med den 22 juli 2013 tillämpa de lagar och andra för­

fattningar som införlivar det direktivet. Utan att det på­

verkar tillämpningen av den delegerade akt som avses i

artikel 67.6 i direktiv 2011/61/EU, bör tillämpningen av

denna förordning därför också skjutas upp till samma

datum.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är för­

enliga med yttrandet från europeiska värdepapperskom­

mittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förfarande för val av referensmedlemsstat i fall av flera

möjliga referensmedlemsstater

1. Om en icke EU-baserad förvaltare av alternativa investe­

ringsfonder (nedan kallad AIF-förvaltare) avser att förvalta EU-

baserade alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fon­

der) men inte marknadsföra dem eller också avser att marknads­

föra AIF-fonder som den förvaltar i unionen, och denna AIF-

förvaltare lämnar in en begäran om att dess referensmedlemsstat

ska fastställas i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i direktiv

2011/61/EU, ska begäran vara skriftlig och lämnas till de be­

höriga myndigheterna i alla de medlemsstater som är möjliga

referensmedlemsstater. I begäran ska alla de möjliga referens­

medlemsstaterna förtecknas.

2. Den icke EU-baserade AIF-förvaltarens begäran ska inne­

hålla den information och dokumentation som behövs för att

fastställa referensmedlemsstaten.

3. I den situation som avses i artikel 37.4 b i direktiv

2011/61/EU ska sådan information och dokumentation inne­

hålla uppgift om följande:

a) I vilka medlemsstater de AIF-fonder är etablerade som för­

valtas av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren.

b) I vilka medlemsstater den icke EU-baserade AIF-förvaltaren

förvaltar tillgångar.

c) Tillgångsvärdena som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren

förvaltar i de olika medlemsstaterna.

4. I den situation som avses i artikel 37.4 c i i direktiv

2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation inne­

hålla uppgift om följande:

a) I vilken medlemsstat den AIF-fond är etablerad som förvaltas

av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren.

b) I vilka medlemsstater den icke EU-baserade AIF-förvaltaren

avser att marknadsföra AIF-fonden.

SV

16.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/3

( 1 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Prop. 2013/14:113

Bilaga 2

217

5. I de situationer som avses i artikel 37.4 e och 37.4 g i i

direktiv 2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation

innehålla uppgift om följande:

a) I vilka medlemsstater de AIF-fonder är etablerade som för­

valtas av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren.

b) En beskrivning av marknadsföringsstrategin som kan styrka

den icke EU-baserade AIF-förvaltarens avsikt att marknads­

föra en eller flera AIF-fonder i en eller flera medlemsstater

och bedriva aktiv marknadsföring i vissa medlemsstater, var­

vid minst följande uppgifter ska ingå:

i) I vilka medlemsstater distributörerna (och AIF-förvaltaren

vid egen distribution) kommer att marknadsföra andelar

eller aktier i AIF-förvaltarens förvaltade AIF-fonder, inklu­

sive deras förväntade andel av förvaltade tillgångar inom

ramen för den allmänna marknadsföringen i unionen.

ii) En uppskattning av det förväntade antal investerare som

AIF-förvaltaren riktar sig till och som har säte i de med­

lemsstater där AIF-förvaltaren avser att marknadsföra sina

AIF-fonder.

iii) De officiella språk i medlemsstaterna till vilka erbjudan­

det och marknadsföringsmaterialet har översatts eller ska

översättas till.

iv) Saluföringens fördelning på de medlemsstater där AIF-

förvaltaren avser att marknadsföra sina AIF-fonder, sär­

skilt med avseende på annonseringens och turnerande

informationskampanjers betydelse och frekvens.

6. I den situation som avses i artikel 37.4 f i direktiv

2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation inne­

hålla de uppgifter som föreskrivs i punkt 5 b.

7. De behöriga myndigheter som en icke EU-baserade AIF-

förvaltare kontaktat som behöriga myndigheter i möjliga refe­

rensmedlemsstater ska omedelbart och senast tre arbetsdagar

efter mottagandet av begäran enligt punkt 1, kontakta varandra

och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ne­

dan kallad Esma), för att kunna avgöra om andra behöriga

myndigheter i unionen eventuellt berörs enligt artikel 37.4 i

direktiv 2011/61/EU.

På Esmas begäran ska de behöriga myndigheterna genast förse

Esma med den icke EU-baserade AIF-förvaltarens fullständiga

begäran.

8.

Om det beslutas att andra behöriga myndigheter i unionen

eventuellt berörs, ska Esma omedelbart underrätta dessa och se

till att de får den icke EU-baserade AIF-förvaltarens fullständiga

begäran.

9. Alla behöriga myndigheter som deltar i förfarandet och

Esma får från den icke EU-baserade AIF-förvaltaren begära an­

nan relevant information och dokumentation som behövs för

att fastställa referensmedlemsstaten.

En sådan begäran om ytterligare information eller dokumenta­

tion ska ske skriftligen, ska innehålla motiv och ska samtidigt

meddelas alla andra berörda behöriga myndigheter samt Esma.

När den ansökande behöriga myndigheten eller Esma mottar

sådan ytterligare information eller dokumentation, ska den be­

gärande myndigheten omedelbart överlämna denna information

eller dokumentation till alla andra berörda myndigheter och

Esma.

10. När de behöriga myndigheterna – eller i tillämpliga fall

andra behöriga myndigheter i unionen i enlighet med punkt 8 –

mottagit AIF-förvaltarens begäran enligt punkt 1, ska alla be­

rörda behöriga myndigheter inom en vecka efter mottagandet

avge ett yttrande till varandra och Esma om fastställandet av

lämplig referensmedlemsstat.

11. Därefter ska alla behöriga myndigheter gemensamt fast­

ställa referensmedlemsstaten. Fastställandet ska ske senast en

månad efter det att begäran har mottagits av de behöriga myn­

digheter som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren identifierat –

eller i förekommande fall av de andra behöriga myndigheterna i

unionen i enlighet med punkt 8.

Om ytterligare information begärs in, ska tidsfristen enligt första

stycket förlängas med perioden mellan begäran om ytterligare

information och dokumentation enligt punkt 9 och mottagan­

det av sådan information eller dokumentation.

12. Esma ska bistå de berörda behöriga myndigheterna och

vid behov underlätta fastställandet av referensmedlemsstaten, i

enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010.

13. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som fast­

ställts som referensmedlemsstat ska skriftligen och utan onödigt

dröjsmål underrätta den icke EU-baserade AIF-förvaltaren om

fastställandet.

14. Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren inte skriftligen

underrättas om detta inom sju dagar, eller om de relevanta

behöriga myndigheterna inte har fastställt referensmedlemssta­

ten inom tidsfristen enligt punkt 11 första stycket, får den

begärande AIF-förvaltaren själv välja sin referensmedlemsstat i

enlighet med kriterierna i artikel 37.4 andra stycket i direktiv

2011/61/EU.

Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren ska omedelbart skriftligen

underrätta alla de behöriga myndigheter som ursprungligen

kontaktats samt Esma om sitt val av referensmedlemsstat.

15. Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren har valt en

annan referensmedlemsstat än den som de behöriga myndighe­

terna har fastställt, ska de berörda behöriga myndigheterna sna­

rast möjligt underrätta AIF-förvaltaren om fastställandet, men

inte senare än två arbetsdagar efter att ha underrättats om

AIF-förvaltarens val enligt punkt 14. I detta fall ska fastställan­

det gälla.

SV

L 132/4

Europeiska unionens officiella tidning

16.5.2013

218

Prop. 2013/14:113

Bilaga 2

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den 22 juli 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 maj 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

SV

16.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/5

219

Utredningens sammanfattning av förslagen i betänkandet (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67)

Europaparlamentet och rådet antog i juni 2011 ett direktiv om förvaltare av alternativa investeringsfonder1 (AIFM-direktivet). I direktivet åläggs medlemsstaterna att införa gemensamma regler avseende förvaltare (AIF-förvaltare) av alternativa investeringsfonder (AIF-fonder). Direktivets regler gäller alltså förvaltarna av sådana fonder, för vilka det tidigare inte har funnits någon gemensam europeisk reglering. AIFMdirektivet kommer sannolikt att kompletteras av genomförandeförordningar från kommissionen som blir direkt tillämpliga i Sverige. Ytterligare kompletteringar av direktivets bestämmelser kan förväntas i form av tekniska standarder, som ska utarbetas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och antas av kommissionen.

Utredningens huvuduppgift har varit att analysera och ta fram förslag till de ändringar som behövs i svensk rätt för att genomföra AIFMdirektivet. Det har i uppdraget ingått att inte gå utöver de minimikrav som anges i direktivet om det inte bedöms vara motiverat av systemrisk- eller investerarskyddsskäl. Vidare har i uppdraget ingått att se över regleringen av de kontraktuella fonder som inte är värdepappersfonder (specialfonder), även i de avseenden som inte omfattas av AIFMdirektivet.

Efter ett inledande avsnitt, där förutsättningarna för utredningsarbetet och arbetets bedrivande beskrivs, redogör utredningen för AIFMdirektivet i korthet och den nuvarande svenska regleringen av fondmarknaden (kapitel 2). I samma avsnitt beskrivs den svenska fondmarknaden och de olika fonder – i vid bemärkelse – som förekommer där. Därefter följer förslagsdelen i betänkandet, kapitlen 3–16. I det följande redovisas utredningens huvudsakliga förslag och bedömningar.

Allmänna utgångspunkter (kapitel 3)

Utredningen tar i detta kapitel upp vissa grundläggande och principiella frågor.

Utredningen konstaterar att AIFM-direktivet i många delar innebär en s.k. fullharmonisering, dvs. medlemsstaterna får inte införa vare sig strängare eller mindre långtgående regler än de som följer av direktivet och kommissionens kommande genomförandeförordningar. På några områden lämnar direktivet utrymme för nationella avvikelser, t.ex. avseende förvaltare av sådana fonder som ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare. Utredningens utgångspunkt har varit att de bestämmelser som införs i svensk rätt inte utan starka skäl bör gå längre

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 01.07.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

220

än AIFM-direktivets regler. Det finns dock starka investerarskyddsskäl att införa strängare regler avseende sådana alternativa investeringsfonder som ska marknadsföras till konsumenter och andra icke-professionella investerare.

Utredningen föreslår att AIFM-direktivet genomförs genom en ny lag. Terminologin i den nya lagen bör följa terminologin i AIFM-direktivet för att underlätta tillämpningen av den eller de genomförandeförordningar och de tekniska standarder som kommissionen kan förväntas att anta. En terminologisk enhetlighet underlättar också ambitionen att uppnå en likartad reglering inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Utredningen föreslår också att specialfonderna regleras i den nya lagen och att lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska reglera enbart fonder som omfattas av det s.k. UCITS-direktivet2. Dessa fonder benämns i dag värdepappersfonder. Utredningen föreslår att de i stället ska benämnas investeringsfonder och att detta begrepp således inte längre ska vara ett samlingsbegrepp för olika typer av fonder.

I kapitlet föreslås slutligen att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt AIFM-direktivet, dvs. den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd för förvaltare av alternativa investeringsfonder och som har ansvar för tillsynen över att de bestämmelser som antas med stöd av direktivet efterlevs.

Tillämpningsområdet (kapitel 4)

AIFM-direktivet innehåller en del nya definitioner och begrepp. Av störst betydelse är begreppen alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och förvaltare av sådana fonder (AIF-förvaltare). Utredningen föreslår att definitioner och förkortningar av dessa begrepp införs i den nya lagen. I kapitlet behandlas också undantagen från lagens tillämpningsområde; dels företag och institutioner som undantas helt och hållet, dels AIFförvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde understiger vissa tröskelvärden och för vilka enbart vissa bestämmelser med minimikrav avseende registrering och information ska tillämpas.

Tillstånd och kapitalkrav (kapitel 5)

Utredningen föreslår att det i den nya lagen ställs upp krav på tillstånd för förvaltning av AIF-fonder. En AIF-förvaltare får som huvudregel inte ägna sig åt någon annan verksamhet än förvaltning av AIF-fonder, och exempelvis ett värdepappersinstitut kan därför inte få tillstånd att förvalta AIF-fonder. Ett fondbolag kan däremot få sådant tillstånd på grund av en uttrycklig regel i AIFM-direktivet, som genomförs i den nya lagen.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

221

En AIF-förvaltare kan få tillstånd att som sidoverksamhet erbjuda och utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och vissa därmed sammanhängande sidotjänster.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, förutsättningarna för att tillstånd ska beviljas och skyldighet att anmäla vissa ändringar av verksamheten till Finansinspektionen.

Till skillnad från andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. MiFID3 och UCITS-direktivet) innehåller AIFM-direktivet inga utförliga regler om ägarprövning. Det anges visserligen som en förutsättning för tillstånd att den som har ett kvalificerat innehav i en AIFförvaltare ska vara lämplig, men det finns inga regler om prövning vid ett ägarskifte när väl AIF-förvaltaren har fått sitt tillstånd. Reglerna om ägarprövning i dessa situationer i annan lagstiftning har bl.a. till syfte att skydda investerarna från olämpliga ägares inflytande över verksamheten. Utredningen föreslår därför att bestämmelser om ägarprövning, motsvarande dem som gäller i dag för t.ex. fondbolag, införs för AIFförvaltare som förvaltar fonder som ska marknadsföras till ickeprofessionella investerare.

I kapitlet föreslås slutligen att det i lagen införs bestämmelser, motsvarande AIFM-direktivets minimiregler, om minsta startkapital och kapitalbas under pågående verksamhet.

Marknadsföring (kapitel 6)

För att en AIF-förvaltare ska få marknadsföra andelar i en AIF-fond till professionella investerare räcker det inte att förvaltaren har tillstånd som AIF-förvaltare. Förvaltaren måste också underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om vilka fonder som ska marknadsföras. Utredningen föreslår dels att begreppet marknadsföring definieras i den nya lagen, dels att det i lagen införs bestämmelser om nödvändiga underrättelser till Finansinspektionen.

Olika regler för olika kategorier av investerare (kapitel 7)

AIFM-direktivets regler om bl.a. tillstånd och verksamhet över gränserna rör AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder som ska marknadsföras till professionella investerare. Det är exempelvis under förutsättning att AIFfonderna marknadsförs bara till professionella investerare som AIF-

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L145, 30.4.2004, s. 1 Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/31/EG 8(EUT L 114, 27.4.2006, s. 60, Celex 32006L0031) och Kommissionens direktiv 2006/73EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26, Celex 32006L0073).

222

förvaltaren, efter ett relativt enkelt underrättelseförfarande, har rätt att marknadsföra fonderna också i andra länder inom EES än förvaltarens hemland. AIFM-direktivet tillåter dock nationella bestämmelser med striktare krav om fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Sådana striktare krav måste emellertid vara desamma för inhemska AIF-förvaltare och AIF-fonder som för AIF-förvaltare och AIF-fonder från andra länder inom EES.

Mot denna bakgrund föreslås att de nuvarande reglerna för specialfonder behålls i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår också, som huvudregel, att det uppställs särskilda krav för att AIF-fonder som inte är specialfonder ska få marknadsföras till icke-professionella investerare. Andelarna i sådana AIF-fonder ska enligt utredningens förslag vara upptagna till handel på en reglerad marknad, antingen som fondandelar eller som aktier. Syftet är att ställa krav på likviditet, dvs. investerarens möjlighet att omvandla sin fondandel till pengar, som är likvärdiga med det likviditetskrav som gäller för specialfonder genom att sådana fonder ska vara öppna för inlösen. Vidare ska det enligt utredningens förslag finnas ett faktablad som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Faktabladet ska till form och innehåll motsvara de faktablad som ska finnas för specialfonder och ska, i likhet med vad som gäller för specialfonder, tillhandahållas investeraren i god tid innan avtal om köp av fondandelar ingås.

Utredningen föreslår också att de bestämmelser om registreringskrav och viss informationsskyldighet som gäller för AIF-förvaltare som förvaltar AIF-fonder vars samlade tillgångsvärde inte överstiger vissa tröskelvärden, inte ska vara tillämpliga på förvaltare som förvaltar specialfonder, oavsett vilken investerarkategori dessa marknadsförs till. Dessa bestämmelser ska inte heller vara tillämpliga på AIF-förvaltare som förvaltar andra AIF-fonder än specialfonder, om de ska marknadsföras till icke-professionella investerare.

I kapitlet föreslås även vissa lättnader avseende informationskrav för förvaltare av specialfonder, om marknadsföringen enbart riktas till professionella investerare. Detta bedöms vara motiverat av konkurrensneutralitetsskäl.

Verksamhetsregler (kapitel 8)

AIFM-direktivet innehåller en rad regler om hur en AIF-förvaltare ska bedriva sin verksamhet. I kapitlet behandlas bl.a. bestämmelser om intressekonflikter, relationen till primärmäklare (prime broker), ersättningssystem, riskhantering, finansiell hävstång, likviditetshantering och värdepapperiseringstransaktioner. I kapitlet behandlas också några specialregler för AIF-förvaltare som bedriver diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

När det gäller intressekonflikter föreslår utredningen att bestämmelser, motsvarande dem som finns för fondbolag och värdepappersinstitut, om identifiering och hantering av intressekonflikter införs i den nya lagen.

223

Om en AIF-förvaltare använder en primärmäklare för att t.ex. finansiera eller vara motpart i AIF-fondernas transaktioner med finansiella instrument ska enligt AIFM-direktivet ett skriftligt avtal upprättas som reglerar relationen och möjligheterna till överföring av och förfogande över fondens tillgångar. Utredningen föreslår att bestämmelser om detta förs in i den nya lagen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en struktur för ersättningar till anställda som främjar en sund och effektiv riskhantering. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att meddela föreskrifter om utformningen av ersättningssystemen. Liknande regler finns för andra företag i finanssektorn, t.ex. kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, i Finansinspektionens föreskrifter.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig riskhantering och en funktion för riskhanteringen som är åtskild från förvaltarens övriga operativa affärsverksamhet. Personal som ansvarar för förvaltningen och fondernas värdeutveckling får t.ex. inte ha inflytande över riskfunktionens verksamhet. När det gäller likviditetsrisker föreslås särskilda krav på bl.a. övervakning och stresstester av likviditetsriskerna i varje AIF-fond som förvaltas.

Vidare ska enligt utredningens förslag en AIF-förvaltare som använder sig av finansiell hävstång, dvs. ökar en AIF-fonds exponering mot vissa tillgångar genom t.ex. belåning eller derivatinstrument, sätta gränser för i vilken omfattning sådana tekniker får användas. Förvaltaren ansvarar för att gränserna är rimliga och att de efterlevs. Finansinspektionen ska också kunna överpröva dessa gränser, om inspektionen bedömer att det behövs av systemriskskäl.

Värdepapperiseringstransaktioner innebär att t.ex. ett kreditinstitut särskiljer vissa tillgångar och ger ut värdepapper som motsvarar denna tillgångsmassa. Kreditinstitut får investera i sådana värdepapper om originatorn, den ursprungliga långivaren eller det kreditinstitut som medverkat i emissionen har behållit ett ekonomiskt intresse som motsvarar minst fem procent. I AIFM-direktivet finns en liknande regel för AIF-förvaltare. Förutsättningarna för att en AIF-fond ska få investera i värdepapperiseringstransaktioner ska enligt AIFM-direktivet anges i delegerade akter. Utredningen föreslår därför bara ett bemyndigande om föreskriftsrätt för det fall kommande delegerade akter inte till fullo reglerar investeringar i värdepapperiseringstransaktioner.

Utredningen föreslår också att en AIF-förvaltare som, med stöd av tillstånd, förvaltar investerares portföljer på individuell basis inte ska få placera sådana investerares medel i AIF-fonder som förvaltaren förvaltar, om inte investerarna har godkänt detta på förhand. Vidare föreslås att verksamheten ska omfattas av investeraskydd enligt lagen (1999:158) om investerarskydd.

Organisation, värdering och delegering (kapitel 9)

I detta kapitel föreslår utredningen, förutom allmänna bestämmelser om att en AIF-förvaltare ska ha en ändamålsenlig organisation, sunda

224

administrativa förfaranden, tillfredsställande intern kontroll m.m., bestämmelser om AIF-förvaltarens värdering av tillgångarna i de AIFfonder som förvaltas. En AIF-förvaltare ska för det första ha lämpliga och konsekventa metoder så att en korrekt och oberoende värdering av varje AIF-fonds tillgångar kan ske med en frekvens som stämmer överens med fondens inlösenintervall. För det andra ska AIF-förvaltaren se till att värderingen sköts av en oberoende funktion: antingen av en extern värderare eller av en funktion inom AIF-förvaltaren under förutsättning att en sådan funktion är oberoende av portföljförvaltningen.

Utredningen föreslår också bestämmelser om delegering. Regler om delegering, eller uppdragsavtal/outsourcing, finns för de flesta finansiella företag. Reglerna i AIFM-direktivet, liksom de bestämmelser som föreslås gälla för AIF-förvaltare, går i huvudsak ut på att delegeringen ska kunna motiveras på objektiva grunder, att uppdragstagaren ska väljas med omsorg så att uppdragsgivaren kan förvissa sig om att uppdragstagaren klarar av uppgiften, att delegering av tillståndspliktig verksamhet bara sker till uppdragstagare med erforderliga tillstånd, att eventuella intressekonflikter hanteras och att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn inte försämras. Delegering av uppgifter ska också anmälas till Finansinspektionen. För AIF-förvaltare föreslås därutöver bestämmelser om att delegering av portföljförvaltning eller riskhantering inte får göras till den förvaltade AIF-fondens förvaringsinstitut.

Förvaringsinstitut (kapitel 10)

Liksom för investeringsfonder ska det för varje AIF-fond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar AIF-fondens tillgångar eller, när det är fråga om tillgångar som inte kan förvaras i depå, kontrollerar att AIFfonden äger tillgångarna. Utredningen föreslår bestämmelser dels om vem som får vara förvaringsinstitut, dels om vad förvaringsinstitutet ska göra. Genom kommande genomförandeförordningar kommer bestämmelserna om förvaringsinstitutets förvaring av tillgångar, eller kontroll av äganderätten, att kompletteras. Förutom dessa uppgifter har förvaringsinstitutet en kontrollerande funktion och ska se till att bl.a. försäljning och inlösen av andelar sker enligt lag och fondbestämmelser och att värderingen sker korrekt. Även i detta avseende kommer kompletterande regler att finnas i kommande genomförandeförordningar.

I kapitlet föreslås även bestämmelser om förvaringsinstitutets ansvar. I fråga om förvaringsinstitut för specialfonder föreslås inga ändringar av gällande reglering, men beträffande förvaringsinstitut för andra AIFfonder föreslår utredningen ett kontrollansvar när det gäller förvaringen av finansiella instrument och i övrigt ett ansvar vid oaktsamhet.

225

Informationskrav och rapportering till behörig myndighet (kapitel 11)

Reglerna i AIFM-direktivet om årsredovisning för varje AIF-fond och om information till investerare påminner i stora delar om bestämmelserna som reglerar årsberättelse och informationsbroschyr för investeringsfonder. Utredningen föreslår i detta kapitel bestämmelser om vad en årsberättelse respektive en informationsbroschyr för en AIF-fond ska innehålla. Dessa bestämmelser ska gälla för alla AIF-fonder, även specialfonder och andra AIF-fonder som marknadsförs till ickeprofessionella investerare. För fonder som marknadsförs till ickeprofessionella investerare kompletteras dock informationskraven med ett krav på att det för sådana fonder ska finnas ett faktablad (se även kapitel 7).

Utredningen föreslår också bestämmelser om AIF-förvaltares skyldighet att regelbundet informera Finansinspektionen om exempelvis på vilka marknader och med vilka tillgångar AIF-fonderna handlar och vilka illikvida tillgångar som finns i fonderna. Detaljerade krav på vilken information som ska lämnas och hur ofta kommer att finnas i kommande genomförandeförordningar.

Kontroll över onoterade företag och emittenter (kapitel 12)

I detta kapitel föreslår utredningen bestämmelser som innebär att en AIFförvaltare som får kontroll över ett onoterat företag måste lämna viss information till Finansinspektionen, företaget och investerarna. Kontroll över ett onoterat företag innebär enligt AIFM-direktivet att en AIF-fond, ensam eller tillsammans med andra fonder, har mer än 50 procent av rösterna i företaget. Om detta inträffar ska AIF-förvaltaren dels underrätta Finansinspektionen och företaget, dels avstå från vissa åtgärder som kan medföra att företaget töms på tillgångar. Detsamma gäller om AIF-fonderna förvärvar kontroll över en emittent, dvs. ett företag som hör hemma inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I kapitlet föreslås även bestämmelser som innebär att om en AIF-fond förvärvar eller överlåter aktier i ett onoterat företag så att innehavet passerar vissa tröskelvärden ska AIF-förvaltaren underrätta Finansinspektionen.

Verksamhet över gränserna (kapitel 13)

Bestämmelserna i AIFM-direktivet om verksamhet över gränserna är i stora drag utformade som motsvarande regler i andra direktiv på värdepappersmarknadsområdet (t.ex. UCITS-direktivet och MiFID). Den som vill bedriva verksamhet över gränserna ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland som i sin tur ska vidarebefordra underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska

226

bedrivas (värdland). Regeringen i AIFM-direktivet kompliceras dock av att särskilda regler är tillåtna om AIF-fonderna ska marknadsföras till icke-professionella investerare. Reglerna om verksamhet över gränserna avseende fonder och förvaltare med hemvist utanför EES (tredjeland) komplicerar saken ytterligare.

Utredningen föreslår att de s.k. förvaltnings- och marknadsföringspassen genomförs genom bestämmelser om underrättelser om gränsöverskridande marknadsföring och förvaltning i de situationer när både AIF-förvaltaren och AIF-fonden är EES-baserade.

I kapitlet föreslås också bestämmelser för de situationer då AIF-fonden eller AIF-förvaltaren, eller båda, har hemvist utanför EES. I dessa fall förutsätter verksamheten tillstånd från Finansinspektionen. Detta är dock en nationell reglering och innebär inte att AIF-förvaltaren därefter, med stöd av tillståndet i Sverige, kan bedriva verksamhet i övriga länder inom EES på motsvarande sätt som gäller enligt bestämmelserna om förvaltnings- och marknadsföringspassen. Dessa nationella bestämmelser om tillstånd kommer att behöva upphävas någon gång efter 2015, om kommissionen beslutar att reglerna i AIFM-direktivet om ett harmoniserat system med marknadsföringspass för tredjelandssituationer ska bli tillämpliga.

I kapitlet behandlas även de regler i AIFM-direktivet som kan komma att bli tillämpliga i framtiden för tredjelandssituationer. I korthet innebär dessa regler att en AIF-förvaltare hemmahörande utanför EES kan få tillstånd i ett land inom EES (referensland). Därefter har förvaltaren i princip samma möjligheter att bedriva verksamhet inom EES som en EES-baserad AIF-förvaltare. Detsamma gäller en AIF-förvaltare som är etablerad inom EES och som förvaltar AIF-fonder hemmahörande utanför EES. Om och när dessa regler ska börja tillämpas beror dock på beslut av kommissionen som kan förväntas någon gång efter 2015. Vid den tidpunkten ska Esma ha utvärderat hur reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen har fungerat och kommissionen får därefter besluta huruvida reglerna i AIFM-direktivet avseende harmonisering av tredjelandsituationer ska bli tillämpliga. Utredningen föreslår därför att dessa regler inte införs i den svenska lagen nu. De förslag som lämnas kan i stället utgöra underlag för ett lagstiftningsärende om och när kommissionen har fattat sitt beslut.

Tillsyn och sanktioner m.m. (kapitel 14)

Reglerna i AIFM-direktivet om tillsyn, den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner motsvarar i stor utsträckning tillsyns- och sanktionsreglerna i UCITS-direktivet och MiFID. Utredningen föreslår i dessa delar tillsynsbestämmelser och bestämmelser om ingripanden som motsvarar 10 kap. och 12 kap. LIF.

I kapitlet föreslås också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut.

AIFM-direktivet innehåller i några fall regler om att en behörig myndighet, t.ex. vid oenighet mellan behöriga myndigheter i olika

227

länder, får hänskjuta frågor till Esma. Utredningen föreslår en bestämmelse med sådan innebörd.

Förslagens inverkan på skattekontrollen (kapitel 15)

I detta kapitel konstateras att utredningens förslag inte påverkar tillämpningen av skattereglerna för fonder, eftersom genomförandet av AIFMdirektivet inte påverkar fondernas juridiska struktur – en AIF-fond som är ett aktiebolag är ett aktiebolag och en AIF-fond som är en specialfond är en kontraktuell fond – även efter genomförandet av AIFM-direktivet. Vissa tekniska justeringar föreslås dock för att tillämpningsområdet för kupongskattelagen och skyldigheten att lämna kontrolluppgifter m.m. ska vara oförändrat.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser (kapitel 16)

Utredningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 22 juli 2013. Vissa övergångsbestämmelser föreslås som dels ger de berörda företagen tid att anpassa sig till den nya regleringen, dels innebär en förenkling för företag med tillstånd enligt LIF eller lagen om värdepappersmarknaden som behöver byta till tillstånd enligt den nya lagen.

Förslagens konsekvenser (kapitel 17)

Genomförande av AIFM-direktivet kommer att innebära en rad förändringar i det befintliga regelverket. Ändringarna kommer att innebära ökade kostnader för AIF-förvaltare, förvaringsinstitut och Finansinspektionen. För några av företagen, de som i dag inte står under tillsyn, kommer förändringarna att vara mer genomgripande än för de företag, t.ex. värdepappersinstitut och fondbolag, som redan står under tillsyn.

228

Utredningens lagförslag i bilaga 3 till betänkandet Förvaltare av alternativa investeringsfonder (SOU 2012:67)

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:0000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 1 kap. 6, 8 och 11 §§, 4 kap. 1, 2 och 7 §§, 5 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 15 kap. 4 §, 16 kap. 1 § och 17 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 4 kap. 1 § och 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 15 nya paragrafer i 5 kap. 10–24 §§, samt närmast före 5 kap. 10, 11, 14–21 och 23 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget till lag ( 2013:0000 ) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

Med en AIF-förvaltares hemland avses det land inom EES där förvaltaren har sitt stadgeenliga säte.

För icke EES-baserade AIFförvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.

I det nya andra stycket införs en upplysning som är föranledd av genomförandet av reglerna om förvaltnings- och marknadsföringspassen för icke EES-baserade AIF-förvaltare samt att det i 11 § införs en definition av begreppet referensland.

Genom ändringen genomförs artikel 4.1.q.

8 §

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en AIF-fond som har sitt hemland där, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en AIF-fond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

229

Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att även icke EES-baserade AIF-förvaltare omfattas av det harmoniserade regelverket för AIFförvaltare. Tillstånd som AIF-förvaltare ska sökas i det land inom EES som utgör den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland. Definitionen av referensland finns i 11 § 23. Ändringen i förevarande paragraf tydliggör att förvaltaren bedriver verksamhet med stöd av förvaltnings- eller marknadsföringspassen även i ett eller flera länder inom EES än det i vilket förvaltaren har beviljats tillstånd.

Genom ändringen i paragrafen genomförs artikel 4.1.r iv–vi.

11 §

[---]

[---]

5. etablerad:

a) för en AIF-fond: där fonden har tillstånd eller är registrerad, eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte finns,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte finns,

d) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där dess stadgeenliga säte finns,

e) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där personen har sin hemvist,

[---]

[---] 23. referensland: det land inom

EES som fastställs i enlighet med 5 kap. 11 §,

23. reglerad marknad: detsamma som avses i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

24. reglerad marknad: detsamma som avses i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

25. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare handlar för en sådan förvaltares räkning gentemot myndigheter, kunder, organ och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltning av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU)

230

nr 1095/20101,

24. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

25. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och

26. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

26. specialfond: en AIF-fond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

27. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål, och

28. startkapital: det kapital som avses i artikel 57 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Ändringen i paragrafen består i att det införs två nya definitioner, nämligen referensland och rättslig representant i punkterna 23 och 25, vilket i sin tur föranleder ny numrering för definitionerna som ursprungligen fanns i punkterna 23-26, samt att det görs ett tillägg i punkten 7, där innebörden av termen etablerad kompletteras.

Fastställande av en icke EES-baserad AIF-förvaltares referensland ska alltså göras i enlighet med kriterierna i 5 kap. 11 §, och förfarandet redovisas i avsnitt 13.4.2. Att det ska finnas en utsedd rättslig representant för den icke EES-baserade förvaltaren i dess referensland utgör ett av villkoren för tillstånd (5 kap. 15 §). Den rättslige representanten kan vara såväl en juridisk som fysisk person som ska vara etablerad i referenslandet. All officiell korrespondens mellan behöriga myndigheter och förvaltaren och mellan EES-baserade investerare som har investerat i fonden och förvaltaren, ska ske genom den rättsliga representanten som alltså utgör förvaltarens kontaktperson. Den rättsliga representanten ska tillsammans med förvaltaren fullgöra funktionen regelefterlevnad i samband med förvaltarens förvaltning och marknadsföring.

Ändringarna i paragrafen genomför artikel 4.1.u och 4.1.z.

1 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 2011L0061).

231

4 kap.

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

Marknadsföring av AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

1 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, eller

2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES.

1. AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond,

2. AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES, eller

3. AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES eller EESbaserad AIF-fond som inte uppfyller villkoret i 2 § första stycket.

AIF-förvaltaren ska se till att andelar eller aktier i AIF-fonden inte marknadsförs till icke-professionella investerare i Sverige samt fastställa och vidta åtgärder som förhindrar sådan marknadsföring.

En svensk AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, förvalta AIF-fonder som är etablerade i ett land utanför EES (ett tredjeland) och EES-baserade matar-AIF-fonder vars mottagar-AIF-fond, eller dess förvaltare, inte hör hemma inom EES (se 6 kap. 6 §). Sådana fonder har sedan tidigare fått marknadsföras i Sverige till både professionella och icke-professionella investerare efter tillstånd från Finansinspektionen. Genom ändringen av paragrafen införs marknadsföringspass avseende icke EES-baserade AIF-fonder och AIFfonder som inte uppfyller kraven i 2 § första stycket. För att sådana fonder ska få marknadsföras till professionella investerare i Sverige ska, i likhet med vad som gäller för EES-baserade AIF-fonder, underrättelseförfarandet enligt 5 och 6 §§ ha fullföljts. Därutöver ska villkoret i 2 § andra stycket vara uppfyllt.

Till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 68.6 i AIFM-direktivet och de nationella bestämmelser som genomfört artikel 36 ska upphöra att gälla, får en svensk AIF-förvaltare som avser att marknadsföra sådana fonder till professionella investerare här i landet även fortsättningsvis ansöka om tillstånd enligt 3 §, i stället för att driva verksamheten med stöd av marknadsföringspasset.

Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.1.

2 §

Om marknadsföringen enligt 1 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIF-förvaltare.

Om marknadsföringen enligt 1 § 1 och 2 avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EES-baserad AIFförvaltare.

232

För marknadsföring av sådana AIF-fonder som avses i 1 § 3 krävs att

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det, mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land, där den icke EESbaserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

3. det land där den icke EESbaserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det, mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mottagar-AIFfonden hör hemma, finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

Ändringarna i paragrafen är föranledda av att även icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder nu får marknadsföras till professionella investerare i Sverige med stöd av marknadsföringspass. För sådan marknadsföring uppställs dock vissa krav som framgår av det nya andra stycket. Dessa krav motsvarar, såvitt avser punkterna 1–3 vad som gäller för tillstånd enligt 3 §. Av punkten 4, följer att det vid marknadsföring med marknadsföringspass därutöver krävs att det mellan berörda länder ska finnas överenskommelser om informationsutbyte i skatteärenden. Till skillnad från vad som gäller vid marknadsföring efter tillstånd enligt 3 §, måste förvaltaren uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, inklusive bestämmelserna om förvaringsinstitut i 9 kap. Något undantag motsvarande det i 3 § tredje stycket finns inte i förevarande paragraf.

Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.2.

7 §

En AIF-förvaltare som avser att göra väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för

233

marknadsföring efter det att verksamheten har inletts, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring ska dock en anmälan göras omedelbart efter en sådan ändring.

Om en planerad ändring innebär att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en AIF-fond inte längre uppfyller kraven enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan onödigt dröjsmål meddela förvaltaren om att ändringen inte får genomföras.

Om en ändring rör en AIF-fond som avses i 1 § 3 och Finansinspektionen finner att ändringen bör godtas, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen, om

1. vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs, eller

2. ytterligare AIF-fonder ska marknadsföras.

Finansinspektionen ska även informera de behöriga myndigheterna i förvaltarens värdländer om ändringen.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en AIFförvaltare som genomfört väsentliga förändringar i strid mot denna bestämmelse.

Enligt paragrafen har en AIF-förvaltaren en skyldighet att anmäla väsentliga ändringar. Det ska vara fråga om ändringar av sådant som ska framgå av en underrättelse enligt 5 § eller i en tillståndsansökan enligt detta kapitel.

Av det nya tredje stycket framgår att Finansinspektionen är skyldig att informera Esma och berörda myndigheter i AIF-förvaltarens värdländer såvitt avser godtagbara ändringar som innebär att vissa AIF-fonder inte längre ska marknadsföras eller att ytterligare fonder kommer att börja marknadsföras med stöd av marknadsföringspass. Av hänvisningen till 1 § 3 följer att det är fråga om icke EES-baserade AIF-fonder och matar-AIF-fonder som inte uppfyller kraven i 2 §.

Hänvisningen till bestämmelser om ingripanden i 15 kap. som tidigare fanns i tredje stycket finns nu i stället i paragrafens nya fjärde stycke.

Ändringarna i paragrafen genomför artikel 35.10 fjärde stycket.

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige

5 kap. Utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige samt viss

verksamhet över gränserna

Marknadsföring av EESbaserade AIF- fonder till

Marknadsföring av AIF- fonder till professionella investerare i

234

professionella investerare i Sverige

Sverige

3 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad AIF-fond.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. EES-baserad AIF-fond,

2. icke EES-baserad AIF-fond, eller

3. matar-AIF-fond som inte uppfyller villkoren i 4 § första stycket.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra AIF-fonder än specialfonder får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU har lämnats till Finansinspektionen.

Paragrafen ändras för att genomföra AIFM-direktivets regler om marknadsföringspass för icke EES-baserade AIF-fonder och matar-AIFfonder vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte hör hemma inom EES. Sådana fonder har även tidigare fått marknadsföras i Sverige men det har förutsatt tillstånd av Finansinspektionen, oavsett om marknadsföringen har riktats till professionella eller icke-professionella investerare. Genom tillägget i första stycket kan en utländsk, EESbaserad AIF-förvaltare nu välja att i stället marknadsföra sådana fonder med stöd av marknadsföringspass. Detta förutsätter dock, i likhet med vad som gäller vid marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder, att underrättelseförfarandet enligt AIFM-direktivet har fullföljts, vilket följer av andra stycket. Därutöver ska villkoren i 4 § andra stycket vara uppfyllda.

Till dess att kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 68.6 i AIFM-direktivet och de nationella bestämmelser som genomfört artikel 36 upphör att gälla, får en utländsk, EES-baserad AIFförvaltare som avser att marknadsföra icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder till professionella investerare här i landet även fortsättningsvis ansöka om tillstånd enligt 5 §, i stället för att driva verksamheten med stöd av marknadsföringspasset.

Motsvarande bestämmelse finns för svenska AIF-förvaltare i 4 kap. 1 § (i dess nya lydelse).

Ändringarna av paragrafen genomför artiklarna 35.1.

235

4 §

Om marknadsföringen enligt 3 § avser en matar-AIF-fond ska också mottagar-AIF-fonden höra hemma inom EES och förvaltas av en EESbaserad AIF-förvaltare.

För marknadsföring av sådana AIF-fonder som avses i 3 § 2 eller 3 krävs att

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det, mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land, där den icke EESbaserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

3. det land där den icke EESbaserade AIF-fonden eller mottagar-AIF-fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det, mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade AIF-fonden eller mottagar-AIFfonden hör hemma, finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

Ändringarna i paragrafen är föranledda av att även icke EES-baserade AIF-fonder och vissa matar-AIF-fonder nu får marknadsföras till professionella investerare i Sverige av utländska, EES-baserade AIFförvaltare med stöd förvaltarens verksamhetstillstånd i hemlandet. I likhet med marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder med stöd av pass, ska underrättelseförfarandet som avses i AIFM-direktivet vara fullföljt. Därutöver krävs att villkoren enligt det nya andra stycket är uppfyllda, vilket förvaltarens hemlandsmyndighet ska bedöma (jfr 4 kap. 2 § andra stycket). Om Finansinspektionen har en avvikande åsikt i förhållande till den bedömning som förvaltarens hemlandsmyndighet har gjort såvitt avser punkterna 2 och 3, får inspektionen hänskjuta ärendet till Esma, se 14 kap. 14 §.

Ändringarna av paragrafen genomför artikel 35.2.

236

Tillståndsplikt för icke EESbaserade AIF-förvaltare

10 §

För att förvalta eller marknadsföra en AIF-fond inom EES krävs att en icke EES-baserad AIF-förvaltare har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland.

En icke EES-baserad AIF-förvaltare har tidigare endast fått marknadsföra förvaltade, EES-baserade och icke EES-baserade AIF-fonder i Sverige efter tillstånd av Finansinspektionen. Dessa förvaltare har alltså inte kunnat få tillstånd att förvalta specialfonder eller övriga AIF-fonder som hör hemma i Sverige. Något hinder mot detta finns i och för sig inte i AIFM-direktivet, och enligt nationell lagstiftning i andra länder inom EES kan sådan förvaltning ha tillåtits på dessa länders territorium även sedan tidigare. Att nu också icke EES-baserade AIF-förvaltare ska vara verksamma inom EES på samma villkor som EES-baserade AIFförvaltare, medför såväl skyldigheter som rättigheter för först nämnda förvaltare.

Genom den nya paragrafens första stycke följer, utöver själva tillståndsplikten, att en icke EES-baserad förvaltare får förvalta EESbaserade AIF-fonder, och därmed också AIF-fonder som hör hemma i Sverige. Liksom för EES-baserade AIF-förvaltare gäller det förenklade systemet med registrering även för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, om förutsättningar finns för att tillämpa bestämmelserna i 2 kap.

Tillstånd ska enligt andra stycket sökas i förvaltarens referensland. Referenslandet ska fastställas enligt kriterierna i 11 § första och andra styckena, och om Sverige utgör den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland är det alltså hos Finansinspektionen som förvaltaren ska söka sitt verksamhetstillstånd.

Med stöd av sitt tillstånd får en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter ett underrättelseförfarande, även marknadsföra andelar eller aktier i förvaltade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige och i andra länder inom EES samt förvalta EES-baserade AIF-fonder som hör hemma i andra länder än förvaltarens referensland. Detta följer av 18, 19, 21och 22 §§. En sådan förvaltare får också ges tillstånd att förvalta en specialfond (16 §) och marknadsföra egenförvaltade AIF-fonder till ickeprofessionella investerare i Sverige (20 §).

Paragrafen genomför artiklarna 37.1 och 37.5 första stycket.

Referensland

11 §

Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare,

237

om förvaltaren ska

1. förvalta, utan att marknadsföra, EES-baserade AIF-fonder vilka samtliga hör hemma här i landet,

2. marknadsföra bara en EESbaserad AIF-fond, som varken har tillstånd eller är registrerad men avsedd att marknadsföras här i landet,

3. marknadsföra bara en icke EES-baserad AIF-fond och enbart här i landet,

4. marknadsföra flera EESbaserade AIF-fonder inom EES, om de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har getts tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller

5. marknadsföra flera icke EESbaserade eller flera EES- och icke EES-baserade AIF-fonder inom EES, om de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet.

Sverige får vara referensland för en icke EES-baserad AIFförvaltare också i följande fall:

1. Vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade AIF-fonder i flera länder inom EES, om

a) de flesta av förvaltarens fonder är hör hemma här i landet, eller

b) den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet.

2. Vid marknadsföring av bara en EES-baserad AIF-fond i enbart ett land inom EES, om

a) Sverige är fondens hemland eller,

b) fonden är avsedd att marknadsföras här i landet, oberoende av i vilket land som fonden har getts tillstånd eller registrerats.

3. Vid marknadsföring av bara en EES-baserad AIF-fond i flera olika länder inom EES, om Sverige

238

a) är fondens hemland, eller b ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras, oberoende av om eller i vilket land som fonden har getts tillstånd eller registrerats.

4. Vid marknadsföring av bara en icke EES-baserad AIF-fond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där fonden är avsedd att marknadsföras.

5. Vid marknadsföring av flera EES-baserade AIF-fonder inom EES, om Sverige är

a) fondens hemland, eller

b) det land i vilket de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras.

I fall som avses i andra stycket ska förvaltaren hos Finansinspektionen och övriga, behöriga myndigheter i samtliga länder som är möjliga som referensland, begära ett beslut om att ett referensland ska fastställas.

Om ett gemensamt beslut enligt tredje stycket inte har fattats inom en månad från förvaltarens begäran eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i andra stycket. Detsamma gäller om första stycket är tillämpligt. Förvaltarens val av referensland ska i sådana fall utvärderas av den behöriga myndigheten i det valda referenslandet i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd, varvid Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska underrättas och lämna besked om myndighetens utvärdering.

Om Finansinspektionen avser att, i strid mot ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i fjärde stycket, ge förvaltaren

239

tillstånd enligt 10 §, ska inspektionen först informera den myndigheten samt de behöriga myndigheterna i det land där en av förvaltaren förvaltad AIF-fond ska marknadsföras och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna i fondens hemland.

I paragrafen, som är ny, anges de kriterier utifrån vilka ett referensland ska fastställas. Av första stycket framgår i vilka fall endast Sverige kan utgöra den icke EES-baserade AIF-förvaltarens referensland.

I enlighet med de kriterier som anges i andra stycket är flera referensländer möjliga. I sådana fall ska, enligt tredje stycket, en AIFförvaltare, som avser att enbart förvalta EES-baserade AIF-fonder, enbart marknadsföra eller både förvalta och marknadsföra förvaltade AIFfonder inom EES, lämna in en begäran till de behöriga myndigheterna i samtliga länder inom EES som kan vara möjliga som referensland. Myndigheterna ska därefter gemensamt avgöra vilket land som ska utgöra förvaltarens referensland. Förfarandet att fastställa referensland och hur eventuell oenighet mellan berörda myndigheter ska hanteras behandlas i avsnitt 13.4.2, se även avsnitt 14.4.

Av fjärde stycket framgår att en förvaltare under vissa omständigheter själv får välja referensland, och att Finansinspektionen, om förvaltaren valt Sverige som referensland, ska pröva valet utifrån kriterierna i första och andra styckena. Om Finansinspektionen anser att kriterierna är uppfyllda ska inspektionen inhämta Esmas besked över sin utvärdering. I sitt meddelande till Esma ska inspektionen inkludera förvaltarens motivering avseende valet av referensland samt informationen som förvaltaren har lämnat om sin marknadsföringsstrategi. Under den tid, om högst en månad, (se artikel 37.5 tredje stycket) som Esma genomför sin granskning ska inte tidsfristen enligt 3 kap. 8 löpa.

I femte stycket finns en informationsskyldighet för Finansinspektionen om inspektionen, i strid mot Esmas besked i fråga om granskningen av förvaltarens val av referensland, avser att bevilja tillstånd enligt 10 §.

Paragrafen genomför artikel 37.4. första–tredje styckena samt artikel 37.5 andra, femte och sjätte styckena.

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 10 § gavs, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan komma att utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

I anmälan ska förvaltaren

1. ange och motivera valet av

240

nytt referensland utifrån kriterierna i 11 § första och andra styckena och redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt

2. lämna uppgifter om namn på och plats i det nya referenslandet där den rättsliga representanten är etablerad.

Finansinspektionen ska utvärdera förvaltarens motivering och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Om Finansinspektionen, efter ett positivt besked från den myndigheten, godtar förvaltarens val av nytt referensland, ska inspektionen informera förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta de behöriga myndigheterna i det nya referenslandet om ändringen samt utan onödigt dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren till det nya referenslandet.

Om Finansinspektionens beslut står i strid mot beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och dess skäl till den myndigheten samt de behöriga myndigheterna i det land där en förvaltad AIF-fond ska marknadsföras och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna i det land där fonden hör hemma.

Om förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i första stycket, får förvaltaren hos Finansinspektionen lämna en begäran om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall gäller det som anges i andra–fjärde styckena i tillämpliga delar.

241

Förfarandet och beslutet att fastställa referensland ska inte påverkas av en AIF-förvaltares vidareutveckling av verksamheten inom EES. Förvaltaren är dock skyldig att informera Finansinspektionen om en ändring av marknadsföringsstrategi som avses i första stycket. Det ska alltså vara fråga om en ändring som skulle ha påverkat valet av referensland, om den förändrade marknadsföringsstrategin i stället hade varit den ursprungliga. Av andra och tredje styckena framgår hur förfarandet går till om såväl förvaltare som Finansinspektionen och Esma är av samma uppfattning avseende förändringen. Om ytterligare uppgifter om innehållet i en anmälan, utöver vad som anges i andra stycket och eventuella genomförandebestämmelser, behövs, får Finansinspektionen med stöd av bemyndigandet i 16 kap. 1 § meddela föreskrifter Enligt tredje stycket är Finansinspektionen skyldig att underrätta Esma och berörda behöriga myndigheter i det fall Finansinspektionens beslut i frågan står i strid mot inhämtat besked från Esma.

När tvåårsperioden räknat från tidpunkten för beslutet om det ursprungliga verksamhetstillståndet har passerat, har förvaltaren möjlighet att hos Finansinspektionen begära att referenslandet ska ändras med anledning av en förändrad marknadsföringsstrategi.

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 37.11 första, andra, och fjärde–sjätte styckena samt artikel 37.12 andra stycket.

13 §

Efter begäran från Finansinspektionen är en icke EESbaserad AIF-förvaltare skyldig att lämna en anmälan om ändring av referensland enligt 12 § andra stycket, om det inom två år efter att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES, att förvaltaren

1. inte följt den ursprungligt angivna marknadsföringsstrategin,

2.lämnat felaktiga uppgifter om den, eller

3. genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen.

I 15 kap. finns bestämmelser om åtgärder som ska vidtas mot en förvaltare som inte följer en begäran enligt första stycket.

Paragrafen är ny och innebär att Finansinspektionen har rätt att begära att en icke EES-baserad AIF-förvaltare med Sverige som referensland, ska lämna en underrättelse enligt 12 § andra stycket och att ett annat land därigenom kan fastställas som referensland. I första stycket anges under

242

vilka förutsättningar inspektionen kan framställa en sådan begäran. Det förfarande som anges i 12 § ska i dessa fall gälla i tillämpliga delar.

Av hänvisningen i andra stycket följer att förvaltarens tillstånd återkallas om Finansinspektionens begäran inte följs.

Paragrafen genomför artikel 37.12 första stycket.

Ansökan om tillstånd och tillståndsförfarande

14 §

En ansökan om tillstånd enligt 10 § ska innehålla

1. en motivering till valet av referensland med information om marknadsföringsstrategin,

2. en förteckning över bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som AIF-förvaltaren är skyldig att följa i sitt hemland,

3. skriftliga intyg, styrkta av ett rättsligt utlåtande, som beskriver reglerna i den tvingande lagstiftningen i förvaltarens hemland och att dessa regler är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2, regleringssyftet och eftersträvat investerarskydd, samt stöd för att förvaltaren följer dessa regler,

4. namn på och plats där förvaltarens rättsliga representant är etablerad,

5. uppgifter om vilka personer som ingår i ledningen för förvaltaren,

6. en ägarförteckning, där kvalificerade innehav och storleken av dessa framgår,

7. en verksamhetsplan med uppgifter om förvaltarens organisationsstruktur,

8. information om förvaltarens

a) ersättningssystem enligt 8 kap. 23 §, och

b) rutiner för att delegera eller vidaredelegera funktioner enligt 8 kap. 15–18 §§,

9. information om vilken eller vilka investeringsstrategier som ska användas,

243

10. uppgift om var mottagar-AIF-fonden hör hemma, om det är fråga om en matar-AIF-fond,

11. fondbestämmelser, bolagsordningar eller motsvarande handlingar för varje AIF-fond,

12. rutiner för hur förvaringsinstitut ska utses, och

13. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §.

Om verksamheten avser förvaltning av en specialfond ska ansökan också innehålla ett faktablad enligt 10 kap. 2 §.

Uppgifter och handlingar enligt första stycket 9–13, får begränsas till de EES-baserade AIF-fonder som förvaltaren avser att förvalta eller de AIF-fonder som förvaltaren förvaltar och avser att marknadsföra i länder inom EES med stöd av 21 och 22 §§.

Paragrafen är ny och anger i första stycket vad en tillståndsansökan ska innehålla. Med motiveringen som avses i punkten 1 ska förvaltaren kunna styrka sina avsikter att t.ex. bedriva aktiv marknadsföring i Sverige genom att redogöra för sin marknadsföringsstrategi. Den information och dokumentation som anges i punkterna 2 och 3 krävs för inspektionens ställningstagande i frågan om det finns förutsättningar att tillämpa undantagsbestämmelsen i 15 § andra stycket. Sådana skriftliga intyg och rättsliga utlåtanden som ska lämnas till Finansinspektionen ska baseras på tekniska standarder för tillsyn som Esma fått i uppdrag att utveckla. Punkterna 4–13 motsvarar innehållskraven enligt 3 kap. 5 §, se kommentaren till den paragrafen för beskrivning av innebörd och syfte.

Om förvaltaren, i samband med tillståndsprövningen ansöker om tillstånd att förvalta en specialfond ska, enligt andra stycket, även ett faktablad enligt 10 kap. 2 § bifogas ansökan.

Av tredje stycket följer att kraven på information avseende punkterna 9–13 gäller för sådana AIF-fonder som är relevanta för EES-baserade investerare. Beträffande innebörden av marknadsföring se definitionen i 1 kap. 11 § 15 och avsnitt 6.1.

Paragrafen genomför artikel 37.8.a och b.

Villkor för tillstånd

15 §

Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd att förvalta en AIF-fond, om

244

1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland och det finns en utsedd, rättslig representant för förvaltaren här i landet,

2. det, mellan Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade AIF-fonders hemland samt tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

3. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det, mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad, finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet,

5. Finansinspektionens och övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar och författningar som förvaltaren omfattas av i sitt hemland eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i förvaltarens hemland är begränsad,

6. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,

7. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning,

8. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

245

9. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Vid tillämpning av första stycket 9, är förvaltaren inte skyldig att följa bestämmelser i denna lag, om det kan visas

1. att det är omöjligt att kombinera bestämmelserna i denna lag och den tvingande lagstiftning som gäller för förvaltaren eller den icke EES-baserade fonden, som ska marknadsföras, och

2. att den lagstiftning som gäller för och följs av förvaltaren eller fonden i deras hemland, innehåller en likvärdig regel med samma regleringssyfte och samma skyddsnivå för fondens investerare.

Finansinspektionen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om inspektionen bedömer att villkoren i andra stycket är uppfyllda. Om inspektionen avser att, i strid mot ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och med tillämpning av undantaget i andra stycket, bevilja förvaltaren tillstånd, ska inspektionen först underrätta den myndigheten om detta liksom de behöriga myndigheterna i de länder i vilka förvaltaren ska marknadsföra sina förvaltade AIFfonder.

Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket villkoren för att ge en icke EES-baserad förvaltare tillstånd som AIF-förvaltare.

Av punkten 1 följer att när Finansinspektionen har tagit emot en ansökan om tillstånd ska frågan om referensland först klargöras. Som framgår av 11 § tredje stycket kan referenslandet fastställas genom att de behöriga myndigheterna i samtliga länder inom EES som är möjliga som förvaltarens referensland fattar ett gemensamt beslut. Om ett sådant beslut inte har fattats på grund av vad som anges i 11 § fjärde stycket, ska förvaltaren i sin ansökan om tillstånd motivera sitt val av Sverige som referensland samt styrka sin ståndpunkt med information om sin

246

marknadsföringsstrategi (se 14 § första stycket 1). I sådana fall ska Finansinspektionen undersöka huruvida förvaltarens val uppfyller kriterierna i 11 § första och andra styckena. Om inspektionen anser att så inte är fallet ska ansökan avslås med angivande av skälen för beslutet. Om Finansinspektionen i stället instämmer i förvaltarens bedömning ska inspektionen enligt 11§ fjärde stycket underrätta Esma om sin utvärdering, avvakta myndighetens besked och därefter ta slutlig ställning i frågan. Av punkten 1 framgår vidare att förvaltaren ska ha utsett en rättslig representant här i landet, se 1 kap. 11 § 25 för definition och innebörd av termen.

Villkoren i punkterna 2–4 motsvarar i princip dem som uppställs i exempelvis 4 § andra stycket 2–4. Syftet med villkoret i punkten 2 är att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör det möjligt för Finansinspektionen att utföra sina uppgifter i enlighet med denna lag. Samarbetsarrangemangen ska därför vara i linje med internationella standarder, men bör inte användas som ett hinder mot marknadsföring av dessa fonder (se skäl 63 i AIFM-direktivet.) Kravet i punkten 3 innebär i praktiken att det land där förvaltaren är etablerad inte får vara upptaget i förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier, vilken sammanställs av Financial Action Task Force (FATF), som är ett mellanstatligt organ som arbetar för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Förteckningen finns publicerad bl.a. på organisationens webbplats: www.fatf-gafi.org. Syftet med villkoret enligt punkten 4 är, liksom det i punkten 2, att säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheten i förvaltarens hemland.

Villkoren i punkterna 6–9 är i huvudsak desamma som dem som uppställs för tillstånd för svenska och övriga EES-baserade AIFförvaltare (se 3 kap. 3 § och kommentaren till den paragrafen). Kravet på att förvaltaren ska ha både sitt huvudkontor och sitt stadgeenliga säte i samma land inom EES gäller dock inte för en icke EES-baserad AIFförvaltare (se artikel 8.1.e och artikel 37.8.d i AIFM-direktivet). Den grundläggande principen i AIFM-direktivet är att icke EES-baserade AIF-förvaltare som ges tillstånd som avses i direktivet ska få åtnjuta rättigheten att t.ex. marknadsföra aktier eller andelar i AIF-fonder inom EES med ett marknadsföringspass, förutsatt att förvaltaren uppfyller AIFM-direktivets krav till fullo. Detta bör enligt skäl 64 i direktivet säkerställa att likvärdiga förutsättningar gäller för alla AIF-förvaltare som är verksamma inom EES, oavsett var de är etablerade. Vidare anges att de behöriga myndigheterna i EES-länderna ska utöva tillsyn över efterlevnaden av direktivets krav också avseende icke EES-baserade AIF-förvaltare som har beviljats tillstånd som avses i direktivet. Ansvarig för tillsynen är de behöriga myndigheterna i förvaltarens referensland. Om en eller flera behöriga myndigheter i övriga berörda EES-länder har en avvikande åsikt om de bedömningar som Finansinspektionen har gjort av tillämpningen av punkterna 1–3 och 5, får den eller de myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma. Vidare får Finansinspektionen, om en behörig myndighet för en EES-baserad AIFfond inte medverkar i de samarbetsarrangemang som avses i punkten 2, hänskjuta ärendet till Esma (jfr 14 kap. 14 §).

247

Enligt andra stycket får förvaltaren under vissa förutsättningar medges undantag från skyldigheten att följa samtliga krav som uppställs på en AIF-förvaltare. Detta följer av artiklarna 37.2 och 37.8.c i AIFMdirektivet. I skäl 65 i direktivet fastslås att detta undantag gäller under högst exceptionella omständigheter. Att det föreligger sådana förutsättningar som anges punkterna 1 och 2 ska styrkas av den som åberopar tillämpning av undantaget.

Av tredje stycket följer att frågan om tillämpning av undantaget ska prövas innan Finansinspektionen tar slutlig ställning till tillståndsansökan. I Finansinspektionens underrättelse till Esma ska inspektionens bedömning styrkas med den information som förvaltaren har lämnat i detta avseende, se 14 § första stycket 2 och 3. Under detta underrättelseförfarande ska tidsfristen enligt 3 kap. 8 § inte löpa.

Paragrafen genomför artikel 37.2, 37.3 och 37.7 första stycket samt 37.9 första och tredje–femte styckena.

Särskilda villkor för tillstånd att förvalta en specialfond

16 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § får förvalta en specialfond efter tillstånd av Finansinspektionen.

En icke EES-baserad AIFförvaltare, som har ett annat referensland än Sverige och tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får också förvalta en specialfond, om

1. Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland har mottagit en underrättelse om den planerade verksamheten samt ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktiv 2011/61/EU, och

2. förvaltarens tillstånd omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den specialfond som ska förvaltas här i landet.

Tillstånd enligt första och andra styckena ges i form av godkännande av fondbestämmelserna. Vid prövningen tillämpas 4 kap. 9 § lagen ( 2004:46 ) om investeringsfonder. Det som där anges

248

om fondbolag ska i stället avse AIF-förvaltare.

Verksamheten får inledas när Finansinspektionen har meddelat beslut om tillstånd.

En AIF-förvaltare som bedriver verksamhet som avses i första och andra stycket ska tillämpa de bestämmelser som framgår av 7 § andra stycket.

Paragrafen är ny och innebär att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, oavsett vilket land som är dess referensland, nu kan ges tillstånd att förvalta en specialfond.

Av skäl 10 i AIFM-direktivet framgår att medlemsstaterna inte är förhindrade att anta eller fortsätta att tillämpa nationella krav för AIFfonder som är etablerade inom deras territorium. En specialfond är en sådan nationellt reglerad fondkategori för vilken det uppställs särskilda villkor för tillstånd och för fonden som sådan. Oavsett om det är fråga om en förvaltare som är etablerad i Sverige eller något annat land inom eller utanför EES är villkoren för att förvalta en specialfond desamma. En grundförutsättning för tillstånd är att förvaltaren har ett tillstånd enligt denna lag alternativt ett tillstånd som avses i AIFM-direktivet. När det gäller icke EES-baserade AIF-förvaltare som har Sverige som referensland är förutsättningarna i övrigt desamma som för förvaltare som är etablerade här i landet (svenska AIF-förvaltare). Detta följer av första stycket.

I andra stycket regleras förutsättningarna för tillstånd avseende en icke EES-baserad AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige. För det första krävs att förvaltaren först ska underrätta den behöriga myndigheten i sitt referensland om avsikten att förvalta en specialfond. Av punkten 1 följer att denna myndighet ska överlämna underrättelsen till Finansinspektionen tillsammans med ett intyg om förvaltarens verksamhetstillstånd. Enligt punkten 2 krävs därutöver att förvaltarens tillstånd i referenslandet avser den kategori av fond som ska förvaltas här i landet. Dessa båda villkor är en förutsättning för att förvalta AIF-fonder med stöd av förvaltningspasset.

Tillståndsprövningen regleras i 4 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder och i tredje stycket finns en hänvisning till den paragrafen. I fjärde stycket anges när verksamheten får inledas, och i femte stycket anges vilka bestämmelser i denna lag som är tillämpliga för en icke EESbaserad AIF-förvaltare med verksamhetstillstånd i ett annat referensland än Sverige och som förvaltar en specialfond, samt för förvaringsinstitut till sådana fonder.

Vad en ansökan om tillstånd ska innehålla regleras i föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §. Tillstånd för förvaltning av specialfonder behandlas i avsnitten 5.2, 7.3, 13.2.2 och 13.4.7.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet men är förenlig med innehållet i artiklarna 37.1 och 41.1.

249

Tillståndets innebörd och tillståndsprövning, m.m.

17 §

I fråga om ett tillstånds innebörd och omfattning, sidoverksamhet, AIF-förvaltarens ledning, tillståndsprövning i övrigt, väsentliga ändringar och kapitalkrav, ska 3 kap. 1, 2, 4 och 6-10 §§ samt 7 kap., i tillämpliga delar, gälla också för icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 §.

För att uppnå likvärdiga förutsättningar för samtliga förvaltare som förvaltar eller marknadsför AIF-fonder inom EES, krävs nu att även icke EES-baserade förvaltare ska ansöka om och uppfylla villkoren för tillstånd som AIF-förvaltare (om inte förutsättningar för tillämpning av 2 kap. föreligger), samt driva verksamheten i enlighet med de krav som gäller enligt direktivet. Även om icke EES-baserade förvaltare omfattas av ett specifikt tillståndsförfarande, genom vilket bl.a. förvaltarens referensland ska fastställas och vissa specifika krav avseende det land där förvaltaren och i förekommande fall den icke EES-baserade AIF-fondens är etablerad (se 15 § första stycket 2–5), gäller nu i princip samma krav för alla AIF-förvaltare som är verksamma inom EES (jfr 15 § andra stycket).

Förvaltare med Sverige som referensland ska inte bara få sin tillståndsansökan prövad av Finansinspektionen utan ställs också under inspektionens tillsyn, och är därmed likställd med en förvaltare som är etablerad här i landet. Detta innebär att angivna bestämmelser i 3 kap. om bl.a. handläggningen av en tillståndsansökan samt bestämmelserna om kapitalkrav i 7 kap., som gäller för svenska AIF-förvaltare, ska tillämpas på motsvarande sätt även för icke EES-baserade AIF-förvaltare.

Genom paragrafen, som är ny, genomförs artikel 38.8 första stycket.

Marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

18 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 § ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring till professionella investerare i Sverige av andelar eller aktier i en EES-baserad AIF-fond som antingen förvaltas i Sverige,

250

men inte är en specialfond, eller i ett annat land inom EES.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 4 kap. 5–7 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 4 kap. 6 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 4 kap. 7 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIFfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras.

Sådan marknadsföring som avses i första stycket får också utföras av en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och ett annat referensland än Sverige. Marknadsföringen, som får bedrivas från filial i Sverige eller som gränsöverskridande verksamhet, får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen. För verksamheten ska bestämmelsen som anges i 7 § 2 stycket tillämpas.

En AIF-förvaltare som har getts tillstånd att förvalta en AIF-fond får också marknadsföra andelar eller aktier i den förvaltade fonden. Detta följer av 3 kap. 1 § andra stycket, som är tillämplig även för icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland (se hänvisning i 17 §).

Enligt första stycket i förevarande paragraf måste dock förvaltaren underrätta Finansinspektionen om avsedd marknadsföring innan den påbörjas. Kravet på en underrättelse gäller däremot inte för AIF-

251

förvaltare som ska marknadsföra andelar i en förvaltad specialfond. Tillstånd att förvalta en sådan fond förutsätter att dess fondbestämmelser godkänns och godkännandet innebär i sin tur att fonden får marknadsföras (se 4 kap. 9 § LIF). Underrättelsen om marknadsföring av en specialfond får anses inbegripen i tillståndsprövningen, och någon ytterligare underrättelse krävs därför inte.

Av andra styckets hänvisning till tillämpliga bestämmelser avseende underrättelsens innehåll och förfarandet, inklusive väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse, följer att marknadsföringen får påbörjas från och med den dag Finansinspektionen har meddelat förvaltaren sitt beslut om att tillstånd ges, vilket ska ske senast 20 dagar efter det att inspektionen mottog förvaltarens underrättelse. Utöver vad som anges i 4 kap. 6 § ska Finansinspektionen underrätta Esma om marknadsföringen.

Även en icke EES-baserad AIF-förvaltare, som har sitt referensland i ett annat land inom EES och där har tillstånd som avses i AIFMdirektivet, får med stöd av detta marknadsföra EES-baserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige. Det följer av tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för EES-baserade AIFförvaltare, se 3 §.

Paragrafen genomför artikel 39.1–3 och 39.9 samt bilaga III till AIFMdirektivet.

Marknadsföring av icke EESbaserade AIF-fonder till professionella investerare i Sverige

19 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 § får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en icke EES-baserad AIF-fond till professionella investerare i Sverige om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

2. det land där fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan fondens hemland samt Sverige och övriga länder inom EES, där fonden ska mark-

252

nadsföras, finns en överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 4 kap. 5– 7 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 4 kap. 6 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 4 kap. 7 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIFfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras.

Sådan marknadsföring som avses i första stycket får också utföras av en icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och ett annat referensland än Sverige. Marknadsföringen, som får bedrivas från filial i Sverige eller som gränsöverskridande verksamhet, får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen. För verksamheten ska bestämmelserna som anges i 7 § andra stycket tillämpas.

Paragrafen är ny och en följd av att marknadsföringspasset även omfattar icke EES-baserade AIF-fonder. I första stycket anges de specifika krav som gäller för såväl AIF-fonder som AIF-förvaltare som hör hemma utanför EES, se exempelvis 14 § första stycket 2–4 och 4 kap. 3 §. I likhet med 17 § finns i andra stycket en hänvisning till tillämpliga

253

bestämmelser i 4 kap. om vad som gäller avseende underrättelseförfarandet. I tredje stycket regleras marknadsföring som utförs av icke EES-baserade AIF-förvaltare med ett annat referensland än Sverige, se kommentaren till 18 §.

Paragrafen genomför artikel 40.1, 40.2 första stycket, 40.3, 40.4, 40.10 samt bilaga III till AIFM-direktivet.

Marknadsföring av AIF-fonder till icke-professionella investerare i Sverige

20 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 § eller med ett tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU, får marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad specialfond till icke-professionella investerare i Sverige.

Efter tillstånd av Finansinspektionen får en förvaltare som avses i första stycket marknadsföra andelar eller aktier också i andra av förvaltaren förvaltade AIF-fonder än specialfonder.

Tillstånd ska ges om det finns skäl att anta att förvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, och förvaltaren har vidtagit nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna lösa in andelar eller aktier i fonden samt göra utbetalningar till investerarna, samt

1. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i Sverige: om fonden är upptagen till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 §, eller

2. i fråga om en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES: om

a) fonden i sitt hemland omfattas av en reglering som motsvarar vad som gäller för specialfonder eller, om sådan reglering

254

saknas, fonden ändå motsvarar en specialfond, eller

b) fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och det för fonden finns ett upprättat faktablad som motsvarar kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en AIF-fond som hör hemma i ett land utanför EES ska dessutom 19 § första stycket 1 och 2 tillämpas.

Tillstånd till marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige får ges även om villkoren i andra–tredje styckena inte är uppfyllda, om det är fråga om andelar eller aktier i en AIF-fond

1. som saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. som enligt sin investeringsstrategi generellt inte investerar i finansiella instrument som kräver depåförvaring eller generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Enligt 9 § kan, sedan tidigare, en icke EES-baserad AIF-förvaltare ges tillstånd av Finansinspektionen att marknadsföra förvaltade AIF-fonder till icke-professionella investerare förutsatt att vissa villkor var uppfyllda. Till dess att kommissionen har antagit delegerade akter i enlighet med artikel 68.6 och de nationella bestämmelser som genomfört artiklarna 36 och 42 ska upphöra att gälla, får 9 § tillämpas parallellt med förevarande paragraf. Därefter ska all marknadsföring av AIF-fonder som förvaltas av icke EES-baserade AIF-förvaltare ske med stöd av tillstånd som avses i AIFM-direktivet och marknadsföringspass. Härigenom ska villkoren vara desamma för alla AIF-förvaltares verksamhet inom EES.

En annan skillnad i förhållande till tidigare är att förvaltaren nu tillåts att förvalta också AIF-fonder som hör hemma i Sverige, inbegripet specialfonder (16 §). Andelar i specialfonder får marknadsföras till både professionella och icke-professionella investerare utan särskilt tillstånd och utan föregående underrättelse. Detta framgår av första stycket (se även kommentaren till t.ex. 4 kap. 1 §). Av första stycket följer också att bestämmelsen är tillämplig för icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd, oavsett var inom EES de har sitt referensland.

För andra AIF-fonder som hör hemma här i landet krävs att fondens andelar eller aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och att det finns ett upprättat faktablad enligt 10 kap. 2 § för fonden. Dessa villkor framtår av tredje stycket punkten 1. I avsnitten 7.3 och 7.4 fastslås

255

att marknadsföring till icke-professionella investerare i Sverige är tillåten bara om det är fråga om specialfonder eller AIF-fonder som uppfyller ovan nämnda villkor. Detta gäller oavsett om fonden hör hemma i Sverige, i övriga EES-länder (punkten 2) eller i ett land utanför EES, och oberoende av var förvaltaren är etablerad. I fråga om icke EES-baserade förvaltare och fonder gäller därutöver vissa särskilda krav om bl.a. samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen, tillsynsmyndigheter och behöriga myndigheter, vilket följer av villkoren för tillstånd enligt 15 § och, genom hänvisningen i fjärde stycket till 19 §.

I femte stycket finns undantagsbestämmelsen som gäller för vissa slutna AIF-fonder, se 4 kap. 4 § och kommentaren till den bestämmelsen.

Form och innehåll för en tillståndsansökan regleras i föreskrifter. Bemyndigande att meddela sådana föreskrifter finns i 16 kap. 1 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i AIFM-direktivet men är förenlig med artikel 43.

Förvaltning och marknadsföring av AIF-fonder i övriga EES-länder

21 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 § som avser att förvalta en AIF-fond som hör hemma i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som avses och i vilket land eller vilka länder de ska tillhandahållas.

Om förvaltaren ska erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen dessutom innehålla uppgifter om filialens organisation, adress och ansvariga ledning.

Av verksamhetsplanen ska, utöver vad som anges i andra stycket, framgå vilka fonder som förvaltaren avser att förvalta och på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas.

För underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga

256

ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 6 kap. 4 och 5 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 6 kap. 4 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens verksamhet, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 6 kap. 5 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras.

Paragrafen är ny och innebär att AIFM-direktivets regler om förvaltnings- och marknadsföringspassen för icke EES-baserade AIFförvaltare genomförs. I första stycket fastslås att icke EES-baserade förvaltare med Sverige som referensland och som, med stöd av sitt tillstånd enligt 10 §, ska driva verksamhet i andra länder inom EES (se definition av värdland, 1 kap. 8 §) ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Av andra och tredje styckena framgår att verksamheten kan bedrivas genom att förvaltaren erbjuder och utför sina tjänster från Sverige eller genom att en filial inrättas i värdlandet. I dessa stycken samt i tredje stycket anges också vad som ska ingå i förvaltarens underrättelse till Finansinspektionen.

I 6 kap. 1 § finns motsvarande bestämmelse för svenska AIF-förvaltare som avser att erbjuda och utföra tjänster i andra EES-länder.

Av femte stycket följer bl.a. att även icke EES-baserade förvaltare är skyldiga att anmäla väsentliga ändringar till Finansinspektionen, planerade såväl som genomförda, av sådant som har angetts i en underrättelse om marknadsföring eller verksamhet över gränserna.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 13.4.7, genomför artikel 41.1–41.4 och 41.6.

22 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 § som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en AIF-fond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

En underrättelse om marknadsföring av förvaltade AIFfonder ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka AIF-fonder som ska marknadsföras, var de hör hemma

257

och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. AIF-fondernas fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om varje AIF-fonds förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagar-AIFfonden hör hemma, om den marknadsförda fonden är en matar-AIF-fond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att andelar eller aktier i en AIF-fond marknadsförs till icke professionella investerare.

Om verksamheten ska bedrivas genom en filial i värdlandet ska underrättelsen också innehålla de uppgifter som anges i 20 § tredje stycket.

För underrättelseförfarandet och handläggningen vid väsentliga ändringar av uppgifter i en underrättelse tillämpas 6 kap. 4 och 5 §§. Finansinspektionen ska, utöver vad som anges i 6 kap. 4 § tredje stycket, informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens verksamhet, samt till myndigheten och berörda, behöriga myndigheter informera om att en ändring som avses i 6 kap. 5 § bedöms vara godtagbar och medför antingen att vissa AIF-fonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare AIF-fonder kommer att marknadsföras.

I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföring som icke EESbaserade AIF-förvaltare, med Sverige som referensland och med ett tillstånd enligt 10 §, utför i andra länder inom EES med stöd av marknadsföringspass. I likhet med sådana förvaltares förvaltning över gränserna krävs tillstånd som AIF-förvaltare och att föreskrivet underrättelseförfarande har fullföljts. I 23 § anges vissa övriga villkor

258

som ska vara uppfyllda i fråga om marknadsföring av icke EES-baserade AIF-fonder.

Innehållet i en underrättelse framgår av andra och tredje styckena. Verksamhet med stöd av pass är begränsad till professionella investerare. AIFM-direktivet hindrar dock inte att ett land inom EES tillåter marknadsföring av AIF-fonder även till icke-professionella investerare på sitt eget territorium (artikel 43). Det är alltså den nationella lagstiftningen i värdlandet som avgör till vilken kundkrets som marknadsföringen får riktas. Av underrättelsen till Finansinspektionen ska kundkretsen för den avsedda marknadsföringen framgå (jfr andra stycket punkten 6). I 6 kap. 2 § finns motsvarande bestämmelse för svenska AIF-förvaltare.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 13.4.7, genomför artikel 39.1, 39.4–39.6 och 39.9, artikel 40.1, 40.5–40.7 och 40.10 samt bilaga IV till AIFM-direktivet.

Särskilda villkor vid förvaltning och marknadsföring av icke EESbaserade AIF-fonder

23 §

Vid förvaltning som avses i 21 § krävs att AIF-förvaltaren, enligt sitt tillstånd. har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Marknadsföring som avses i 22 § av en icke EES-baserad AIFfond får ske, om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

2. det land där fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan det land där fonden hör hemma samt Sverige och de länder inom EES, där fonden ska marknadsföras, finns en överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

259

Paragrafen innehåller vissa särskilda villkor som ska vara uppfyllda vid verksamhet som sker med stöd av förvaltnings- och marknadsföringspassen. Syftet bakom villkoren i andra stycket är främst att säkerställa ett effektivt informationsbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina tillsynsuppgifter.

Paragrafen genomför artikel 40.2 andra stycket och artikel 41.1.

24 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare, som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en AIF-fond som hör hemma i Sverige och inte är en specialfond, om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU och omfattar förvaltning av en AIF-fond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

Verksamheten, som får bedrivas från en filial i Sverige eller som gränsöverskridande verksamhet, får inledas den dag då den behöriga myndigheten i förvalterns referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har ett tillstånd som avses i direktivet har lämnats till Finansinspektionen.

Genom bestämmelsen ges också icke EES-baserade AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige rätt att, med stöd av ett förvaltningspass, förvalta AIF-fonder som hör hemma i Sverige på motsvarande sätt som gäller för utländska EES-baserade AIF-förvaltare. Förvaltningen enligt denna paragraf avser AIF-fonder som inte är specialfonder. Vid förvaltning av specialfonder krävs särskilt tillstånd av Finansinspektionen. I 16 § andra stycket ges icke EES-baserade AIF-förvaltare med annat referensland än Sverige rätt att, efter sådant tillstånd, förvalta också en specialfond.

Paragrafen genomför artikel 41.1 och 41.4 tredje stycket.

6 kap.

3 §

Vid förvaltning av en AIF-fond som har sitt hemland i ett annat land inom EES än Sverige krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt

260

3 kap. 1 § har rätt att förvalta AIF-fonder av motsvarande slag som dem som ska förvaltas i värdlandet.

Vid marknadsföring av en av förvaltaren förvaltad EES-baserad matar-AIF-fond som har sitt hemland inom EES krävs att mottagar-AIF-fonden och dess förvaltare är EES-baserad.

Marknadsföring av en icke EESbaserad AIF-fond får ske om

1. det finns skäl att anta att förvaltaren och dess verksamhet uppfyller kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden hör hemma, finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker,

3. det land där fonden hör hemma har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det mellan det land där fonden hör hemma samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras, finns en överenskommelse som uppfyller bestämmelserna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

Bestämmelsen i det nya andra stycket är föranledd av att även icke EESbaserade AIF-fonder nu omfattas av systemet med marknadsföringspass. För marknadsföring som avses i 2 § krävs dock att villkoren i punkterna 1–4 är uppfyllda. Villkorens syfte är främst att säkerställa ett effektivt informationsbyte som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att utföra sina tillsynsuppgifter.

Genom ändringen genomförs artikel 35.1 och 35.2 första stycket.

15 kap.

4 §

Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva

Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva

261

sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller

5. i fråga om tillstånd enligt 5 kap. 10 §, om Sverige inte längre är den icke EES-baserade AIFförvaltarens hemland.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Genom ändringen i första stycket införs ytterligare en grund för återkallelse av tillstånd. Finansinspektionen ska enligt punkten 5 återkalla ett meddelat tillstånd för en icke EES-baserad AIF-förvaltares om det efter förfaranden enligt 5 kap. 11 eller 12 § fastställs att ett annat land än Sverige är förvaltarens referensland, se avsnitt 13.4.2.

Ändringarna i paragrafen genomför artikel 46.2.k och 37.11.

16 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som, utöver vad som framgår av denna lag och kommissionens förordning (EU) nr XXX/201X av den X X XXX om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU samt av kommissionens antagna tekniska standarder, ska ingå i

- en anmälan för registrering samt underrättelse som avses i 2 kap., - en ansökan om tillstånd som avses i 3–6 kap., - en underrättelse som avses i 4 och 6 kap.,

- en underrättelse som avses i 46 kap.,

- en anmälan om väsentlig ändring som avses i 3–6 kap., - ett intyg enligt 6 kap. 4 §, - en verksamhetsplan som avses i 3, 4 och 6 kap., - en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, samt - vilka handlingar och övrig information som ska lämnas till Finansinspektionen tillsammans med en sådan anmälan för registrering, ansökan om tillstånd, underrättelse eller anmälan om väsentlig ändring och hur dessa handlingar, i tillämpliga fall, ska överlämnas till behöriga myndigheter inom EES och arkiveras samt på vilket språk de ska upprättas. Ändringen av paragrafen, som är föranledd av att även förvaltnings- och marknadsföringspass inför också för icke EES-baserade AIF-förvaltare, innebär att bemyndigandet att meddela föreskrifter omfattar sådana underrättelser enligt 5 kap. som är en förutsättning för marknadsföring i såväl Sverige som över gränserna.

262

17 kap.

2 §

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. eller 5 kap. 10 § inte meddelar beslut inom senast sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, ska det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 4 § till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, ska det anses som att Finansinspektionen har bedömt att det finns skäl att ifrågasätta sökanden och dess verksamhet och har fattat ett beslut om att inte överlämna sökandens underrättelse till en behörig myndighet i det avsedda värdlandet.

Genom ändringen i första stycket gäller bestämmelsen om möjligheten att begära en förklaring även vid tillståndsärenden avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare med Sverige som referensland.

Ändringen av paragrafen är förenlig med artiklarna 8.5 och 49.

Denna lag träder i kraft den .

1. Ett tillstånd för marknadsföring till professionella investerare i Sverige enligt 4 kap. 3 §, ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIF-förvaltaren till Finansinspektionen dessförinnan har lämnat in en underrättelse enligt 5 § om sådan verksamhet som avses i 4 kap. 1 § 3, till dagen för inspektionens beslut med anledning av underrättelsen.

2. Ett tillstånd för marknadsföring till professionella investerare enligt 5 kap. 5 § ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIFförvaltaren till den behöriga myndigheten i sitt hemland dessförinnan har lämnat in en underrättelse som avses i direktivet, till dagen för myndig-

263

hetens besked till förvaltaren om att underrättelsen och intyg om förvaltarens tillstånd har lämnats till Finansinspektionen.

3. Ett tillstånd för marknadsföring enligt 5 kap. 9 § ska gälla fram till dagen för upphörande av artikel 42 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU eller, om AIF-förvaltaren till Finansinspektionen dessförinnan har lämnat in en ansökan om tillstånd enligt 10 §, till dagen för inspektionens beslut om tillstånd. Motsvarande ska gälla också för förvaltare som har ett annat referensland än Sverige, och av sin behöriga myndighet har getts tillstånd och fullföljt underrättelseförfarandet som avses i direktivet.

Genom övergångsbestämmelserna följer att möjligheten att marknadsföra AIF-fonder enbart i Sverige med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 4 och 9 §§ kommer att gälla parallellt med möjligheten att driva motsvarande verksamhet med stöd av marknadsföringspass. Tidpunkten för när dessa bestämmelser ska upphöra att gälla, och därmed också förvaltarens tillstånd, bestäms sedan kommissionen har antagit sådana delegerade akter som avses i artikel 68 i AIFM-direktivet. Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare inte har ett tillstånd eller fullföljt det underrättelseförfarande som avses i AIFM-direktivet vid denna tidpunkt måste verksamheten upphöra. Desamma gäller för svenska och utländska EES-baserade AIF-förvaltare som till dess har marknadsfört icke EESbaserade AIF-fonder med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 3 § respektive 5 kap. 4 §.

264

Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över utredningens förslag (Förvaltare av alternativa investeringsfonder, SOU 2012:67)

Sveriges riksbank, Göta hovrätt, Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Marknadsdomstolen, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden (ARN), Datainspektionen, Stockholms handelskammare, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Första APfonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Bokföringsnämnden, Kammarkollegiet, Konkurrensverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, FAR SRS, Fastighetsägarna Sverige, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Fristående Sparbankers Riksförbund, Företagarna, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen i Sverige LO, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers förening, Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens centralorganisation TCO, Aktietorget AB, Burgundy AB, Euroclear Sweden AB, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB och Swedfund International AB.

265

Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser för AIFförvaltare (dnr Fi2013/4323)

Den 22 juli 2013 trädde lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i kraft. I lagen regleras verksamhet som får drivas av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare). Både EESbaserade och icke EES-baserade AIF-förvaltare kan få tillstånd att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen. Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare och ska ingripa om en sådan förvaltare åsidosätter sina skyldigheter enligt nämnda lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innehåller inte några bestämmelser som genomför de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer, dvs. de regler som gäller förvaltnings- och marknadsföringspass vid gränsöverskridande verksamhet avseende icke EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder (artiklarna 35 och 37–41). Av AIFM-direktivet följer att de bestämmelser som genomför dessa regler ska börja tillämpas tidigast 2015 (artiklarna 66.3 och 67).

I promemorian föreslås bestämmelser som genomför reglerna om lagval och domsrätt i AIFM-direktivet. Dessa regler är en del av de harmoniserade reglerna för tredjelandssituationer. I promemorian föreslås även bestämmelser som upphäver vissa av de nuvarande bestämmelserna om icke EES-baserade AIF-förvaltare och alternativa investeringsfonder i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, vilka dock kommer att kunna tillämpas åtminstone till 2018 (se artiklarna 66.4 och 68 i AIFM-direktivet).

Vidare föreslås att en hänvisning i bestämmelserna om ingripande mot icke EES-baserade AIF-förvaltare i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder utgår. Den hänvisningen har medfört att Finansinspektionens möjligheter att ingripa har blivit snävare avgränsade än det som är avsett. Genom att hänvisningen utgår kan Finansinspektionen ingripa mot en sådan AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige och som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige oavsett enligt vilken bestämmelse i lagen som förvaltaren har tillstånd att driva verksamheten.

I promemorian föreslås slutligen ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som innebär att förvaltning av alternativa investeringsfonder ska omfattas av samma bestämmelser i den lagen som fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Lagändringarna som avser bestämmelserna om Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot icke EES-baserade AIF-förvaltare respektive om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

266

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap.4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §1

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7 och 17 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17 och 19 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

2 kap.

4 §2

Med utomstående i 3 § tredje stycket avses

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7 och 17, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 19, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7 och 17, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 19, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra

1 Senaste lydelse 2010:764. 2 Senaste lydelse 2010:764.

267

att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism3 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism4 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

5 §5

Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för

1. svenska myndigheter,

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18, och som har hemvist

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19, och som har hemvist

a) inom EES,

b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs,

3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG6, eller

3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG6,

4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3,

5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro,

6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap.416 §§inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas,

7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten,

8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar

3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 4 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 5 Senaste lydelse 2011:773. 6 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 6 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

268

a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller

b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller

9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist

a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller

b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.

12 §7

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

14 §8

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

3 kap.

7 §9

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärs-

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärs-

7 Senaste lydelse 2010:764. 8 Senaste lydelse 2010:764. 9 Senaste lydelse 2010:764.

269

förbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

förbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

270

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 22 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

22 §

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

271

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 32– 36 §§, samt närmast före 8 kap. 32 § en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Lagval och domsrätt

32 §

På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagstiftningen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond.

På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs eller förvaltas i Sverige, ska lagstiftningen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

I de fall som avses i första och andra styckena får dock avtalas att rättsförhållandet ska vara underkastat lagstiftningen i ett annat bestämt land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

272

33 §

En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får tas upp av svensk domstol om tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och

1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller

2. en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs eller förvaltas i Sverige.

34 §

Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, ska tvisten tas upp av Stockholms tingsrätt.

35 §

Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt.

36 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges handlingar enligt delgivningslagen (2010:1932) genom förvaltarens rättsliga representant.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

273

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 6 §, 5 kap. 6–8, 11 och 12 §§, 13 kap. 4 § samt 15 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 §.

5 kap.

6 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om fonden

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

274

får marknadsföras till professionella investerare i Sverige och

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 11 § andra stycket.

7 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får efter underrättelse enligt 3 § respektive efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen om förvaltaren är registrerad eller marknadsföring ska ske till icke-professionella investerare, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket. För marknadsföring till sådana icke-professionella investerare får tillstånd ges bara om kraven i 11 § andra stycket är uppfyllda.

275

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

11 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIFförvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige om fonden får marknadsföras till professionella investerare i

Sverige och

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIFförvaltaren driver motsvarande verksamhet, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

För en icke EES-baserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond eller förvaltare inte är EESbaserad får tillstånd ges bara om det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten för fonden, mottagarfonden eller förvaltaren.

276

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i

Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i

Sverige och kraven i 11 § andra stycket är uppfyllda.

13 kap.

4 §2

En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIF-förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10–12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder.

15 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i

1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §,

2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §,

3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,

4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2–5 och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–12 §§,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2– 5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§,

6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt

7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§.

2 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

277

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

278

Remissinstanser som har haft möjlighet att yttra sig eller yttrat sig över promemorians förslag

Sveriges riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Stockholms handelskammare, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde APfonden, Regelrådet, FAR SRS, Fastighetsägarna Sverige, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Fristående Sparbankers Riksförbund, Företagarna, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Riskkapitalföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers förening, Aktietorget AB, Euroclear Sweden AB, Nasdaq OMX Stockholm AB och Nordic Growth Market NGM AB.

279

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap.4, 5, 12 och 14 §§ samt 3 kap. 7 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse

Lydelse enligt lagrådsremiss Viss kreditgivning till konsumenter

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, 17, 19 och 20 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

2 kap.

4 §

Med utomstående i 3 § tredje stycket avses

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finan-

2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3, 5–7, 17, 19 och 20, godkända eller auktoriserade revisorer och advokater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finan-

280

siering av terrorism1 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

siering av terrorism2 och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

5 §

Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gäller inte för

1. svenska myndigheter,

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20, och som har hemvist

2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720, och som har hemvist

a) inom EES,

b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs,

3. företag inom EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3,

4. företag utanför EES vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationsskyldighet som företag under 3,

5. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro,

6. pensionsförsäkringar enligt 58 kap.416 §§inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas,

7. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäkrades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten,

8. elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar

a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 250 euro, eller

b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penningvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, eller

9. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist

a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller

1 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 2 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

281

b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.

12 §

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta.

En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §4

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17 och 18 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 17–19 får inte föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker.

Lydelse enligt lagrådsremiss Viss kreditgivning till konsumenter

Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7, 17, 18 och 20 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 och 1720 ska ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

Denna lag träder i kraft den 15 juli 2014.

4 Senaste lydelse 2010:764.

282

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 7 § och 14 kap. 22 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap. 7 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Marknadsföring av vissa alternativa investeringsfonder

7 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt sådana ickeprofessionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

283

14 kap.

22 §

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. 10 § åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

284

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 5 kap. 4 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 8 och 12 §§, 4 kap. 2–6 och 8–11 §§, 5 kap. 3, 6, 7 och 11–13 §§, 8 kap. 28 §, 13 kap. 4 och 13 §§, 14 kap. 4 och 22 §§, 15 kap. 2 §, 16 kap. 2 § samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 26 nya paragrafer, 1 kap. 6 a och 11 a §§, 4 kap. 8 a §, 5 kap. 10 a–10 k och 14–18 §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§ och 8 kap. 32–36 §§, samt närmast före 5 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d, 10 e, 10 f, 10 h, 10 j och 14 §§ och 8 kap. 32 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om tillstånd för, registrering av och tillsyn över förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) samt hur deras verksamhet ska drivas.

I lagen finns även bestämmelser om förvaringsinstitut och externa värderares skadeståndsansvar.

Lagen är indelad i sexton kapitel. Dessa är

Lagen är indelad i sjutton kapitel. Dessa är

– lagens innehåll, definitioner, tillämpningsområde och allmänna bestämmelser om förvaltning av alternativa investeringsfonder (1 kap.),

– registrering vid förvaltning av alternativa investeringsfonder som inte överstiger vissa tröskelvärden (2 kap.),

– tillstånd för svenska AIF-förvaltare (3 kap.), – svenska AIF-förvaltares marknadsföring i Sverige (4 kap.), – utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige (5 kap.),

– utländska AIF-förvaltares verksamhet i Sverige och utomlands (5 kap.),

– referensland för icke EESbaserade AIF-förvaltare (5 a kap.),

– svenska AIF-förvaltares verksamhet utomlands (6 kap.), – startkapital och kapitalbas (7 kap.), – skydd för investerare och andra rörelseregler (8 kap.),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

285

– förvaringsinstitut (9 kap.), – informationskrav (10 kap.), – särskilt om förvärv av onoterade företag och emittenter (11 kap.), – särskilt om specialfonder (12 kap.), – tillsyn och myndighetssamarbete (13 kap.), – ingripanden (14 kap.), – bemyndiganden (15 kap.), och – överklagande (16 kap.) – överklagande (16 kap.).

6 a §

För icke EES-baserade AIFförvaltare ska hänvisningar i denna lag till förvaltarens hemland i stället avse förvaltarens referensland.

8 §

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land i vilket förvaltaren

Med en icke EES-baserad AIFförvaltares värdland avses det land, annat än referenslandet, i vilket förvaltaren

1. förvaltar en alternativ investeringsfond som har det landet som sitt hemland, eller

2. marknadsför andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond, oberoende av vilket land som utgör fondens hemland.

11 a §

I denna lag betyder

1. etablerad

a) för rättsliga representanter som är juridiska personer: där deras stadgeenliga säte finns,

b) för rättsliga representanter som är fysiska personer: där de har sin hemvist

2. referensland: det land inom EES som fastställs i enlighet med 5 a kap. eller i enlighet med lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför reglerna om referensland i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

3. rättslig representant: en fysisk person som har sin hemvist i ett land inom EES eller en juridisk person som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES, och som uttryckligen är utsedd av en icke EES-baserad AIF-förvaltare att handla för en sådan förvaltares

286

räkning gentemot myndigheter, kunder, andra enheter och motparter till förvaltaren inom EES när det gäller förvaltarens skyldigheter enligt denna lag och direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

12 §

Denna lag gäller för AIF-förvaltare som är etablerade i Sverige och som förvaltar en eller flera alternativa investeringsfonder, oberoende av om dessa fonder är EES-baserade eller icke EES-baserade.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap. och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIFförvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

För utländska AIF-förvaltare gäller bestämmelserna i denna lag i den utsträckning som framgår av 5 kap., 5 a kap., 8 kap. 28–36 §§ och 14 kap. 19–22 §§. För filialer till utländska AIF-förvaltare gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

I 2 kap. finns särskilda bestämmelser för AIF-förvaltare som förvaltar portföljer av fonder vars sammanlagda tillgångar inte överstiger vissa tröskelvärden.

4 kap.

2 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad utländsk EES-baserad alternativ investeringsfond till ickeprofessionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fondens enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som avses i 12 kap. 13 § med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

2. fonden tillämpar principen om riskspridning,

3. fondens andelar eller aktier på begäran av andels- eller aktieägarna återköps eller inlöses med medel ur fondens tillgångar,

4. AIF-förvaltaren vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna – göra utbetalningar till andels- eller aktieägarna, – lösa in andelar eller aktier, och – lämna den information som förvaltaren är skyldig att tillhandahålla, och

5. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §. Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.

287

3 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. kraven i 2 § är uppfyllda,

3. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

4. det land där fonden eller mottagarfonden, eller dess förvaltare, är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om kraven i 2 § första stycket och kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda.

4 §2

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-profes-

2 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

288

sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och

2. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller i en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, gäller dessutom 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket.

sionella investerare i Sverige i andra fall än som avses i 1–3 §§, om

1. kraven för marknadsföring till professionella investerare i Sverige är uppfyllda,

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES, och

3. det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

5 §

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 3 § första stycket 3 och 4 är

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är

289

uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § gäller även 3 § första stycket 1 och andra stycket.

uppfyllda. För en AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 §§.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7, 8 och 8 a §§.

8 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 3 eller 4 §, efter tillstånd av Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Tillstånd får ges om kraven i 3 § första stycket 1, 3 och 4 samt andra stycket är uppfyllda.

Tillstånd får ges, om

1. det finns skäl att anta att AIFförvaltaren kommer att uppfylla samtliga krav enligt denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang avseende övervakningen av systemrisker, och

3. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nöd-

290

vändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Tillstånd får ges även om kraven i 9 kap. inte är uppfyllda, om AIFförvaltaren har sett till att en eller flera enheter har utsetts för att utföra uppgifterna enligt 9 kap. 9, 10 och 12 §§. Förvaltaren ska informera Finansinspektionen om vem som ansvarar för dessa uppgifter.

Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.

8 a §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. icke EES-baserad alternativ investeringsfond, eller

2. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Sådan marknadsföring får ske bara om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden eller mottagarfonden eller dess förvaltare är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan Sverige och det land där den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden eller mottagarfonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informa-

291

tionsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.

Vid marknadsföring enligt första stycket gäller även 6 § andra stycket.

9 §

En underrättelse om marknadsföring enligt 6 § ska innehålla

En underrättelse om marknadsföring enligt 6 eller 8 a § ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken alternativ investeringsfond som ska marknadsföras och var den är etablerad,

2. fondens fondbestämmelser eller bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. uppgifter om vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till icke-professionella investerare.

10 §

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 § togs emot meddela AIFförvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar efter det att en fullständig underrättelse som avses i 6 och 8 a §§ togs emot meddela AIF-förvaltaren om marknadsföringen får påbörjas eller inte. Bara om förvaltaren eller dess förvaltning av den alternativa investeringsfonden inte uppfyller eller kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten får inspektionen besluta att marknadsföringen inte får påbörjas.

Marknadsföringen får påbörjas tidigast när Finansinspektionen meddelat AIF-förvaltaren om detta.

Om den alternativa investeringsfondens hemland är ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen lämna information till behörig myndighet i det landet om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

Om underrättelsen rör en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, ska Finansinspektionen lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att marknadsföring av andelarna eller aktierna i fonden får påbörjas här i landet.

292

11 §

En AIF-förvaltare som avser att göra en väsentlig ändring av något som har angetts i en underrättelse eller i en ansökan om tillstånd för marknadsföring efter det att marknadsföringen har påbörjats, ska skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen senast en månad innan ändringen genomförs. Om det är fråga om en redan genomförd, oplanerad ändring, ska dock en anmälan göras omedelbart efter det att ändringen har genomförts.

Om en planerad ändring skulle innebära att AIF-förvaltaren eller dess förvaltning av en alternativ investeringsfond inte längre uppfyller kraven i denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten, ska Finansinspektionen utan dröjsmål meddela förvaltaren att ändringen inte får genomföras.

Om Finansinspektionen godtar en ändring som innebär att andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som avses i 8 a § inte längre ska marknadsföras eller att andelar eller aktier i ytterligare en sådan fond ska marknadsföras här i landet, ska inspektionen utan dröjsmål informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om ändringen.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som har genomfört en väsentlig ändring i strid med denna paragraf.

5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige

5 kap. Utländska AIFförvaltares verksamhet i Sverige och utomlands

Marknadsföring till professionella investerare av EES-baserade alternativa investeringsfonder

Marknadsföring till professionella investerare

3 §

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond.

En utländsk EES-baserad AIFförvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, utan tillstånd enligt denna lag, till professionella investerare i Sverige marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad

1. EES-baserad alternativ investeringsfond,

2. icke EES-baserad alternativ

293

investeringsfond, eller

3. matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad.

Marknadsföring av andelar eller aktier i andra alternativa investeringsfonder än specialfonder får inledas när behörig myndighet i förvaltarens hemland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

6 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. Tillstånd får ges bara om

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare inte är EES-baserad, gäller dessutom 5 § andra och tredje styckena.

Om marknadsföringen avser andelar eller aktier i en icke EESbaserad alternativ investeringsfond eller en matarfond till en alternativ investeringsfond vars mottagarfond, eller dess förvaltare, inte är EES-baserad, krävs dessutom att kraven för marknadsföring till professionella investerare i

Sverige är uppfyllda.

Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse

7 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får

1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-

294

som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

För en AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

För en AIF-förvaltare som avses i första stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd för icke EES-baserade AIF-förvaltare

10 a §

Tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder krävs för att en icke EES-baserad AIF-förvaltare, efter underrättelse till behörig myndighet, ska få förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella

295

investerare i Sverige eller ett annat land inom EES.

Tillstånd ska sökas hos Finansinspektionen, om Sverige är förvaltarens referensland. Bestämmelser om referensland finns i 5 a kap. Om Finansinspektionen finner att valet av referensland inte uppfyller kriterierna i 5 a kap. 1 eller 9 §, ska inspektionen avslå förvaltarens ansökan om tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket får inte ges för förvaltning av en specialfond.

Förutsättningar för tillstånd

10 b §

Finansinspektionen ska ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd enligt 10 a § andra stycket, om

1. Sverige har fastställts som förvaltarens referensland,

2. det finns en utsedd rättslig representant för förvaltaren här i landet,

3. det mellan Finansinspektionen, de behöriga myndigheterna för berörda EES-baserade fonder och tillsynsmyndigheten i det land där en icke EES-baserad alternativ investeringsfond är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

4. det land där förvaltaren är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism,

5. det mellan Sverige och det land där förvaltaren är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet,

6. Finansinspektionens och övriga behöriga myndigheters effektiva utövande av sina tillsynsuppgifter inte hindras av de lagar

296

och författningar som förvaltaren omfattas av i det land där förvaltaren är etablerad eller av att undersöknings- eller tillsynsbehörigheten hos tillsynsmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad är begränsad,

7. förvaltaren har tillräckligt startkapital och tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap.,

8. förvaltarens aktieägare eller medlemmar, som har eller kan förväntas få kvalificerade innehav, bedöms lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över förvaltarens ledning,

9. de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIFförvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift, och

10. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet.

AIF-förvaltaren är dock inte skyldig att följa en bestämmelse i denna lag eller annan författning, om förvaltaren kan visa

1. att det är omöjligt att samtidigt följa både bestämmelsen och den tvingande lagstiftning som gäller för

a) förvaltaren, eller

b) den icke EES-baserade alternativa investeringsfonden som ska marknadsföras, och

2. att den lagstiftning som gäller för förvaltaren eller fonden i det land där de är etablerade innehåller en likvärdig regel som har samma regleringssyfte och som innebär samma skyddsnivå för fondens investerare.

297

Ansökan om tillstånd och tillståndsprövning

10 c §

En ansökan om tillstånd som avses i 10 a § andra stycket ska innehålla

1. en motivering till valet av referensland och information om marknadsföringsstrategin för den alternativa investeringsfonden,

2. en förteckning över de eventuella bestämmelser i denna lag som är oförenliga med tvingande lagstiftning som gäller för AIFförvaltaren eller den icke EESbaserade alternativa investeringsfonden där dessa är etablerade,

3. ett skriftligt intyg som

a) innehåller en beskrivning av de regler i den tvingande lagstiftningen i det land där AIF-förvaltaren eller den alternativa investeringsfonden är etablerad som är likvärdiga med de bestämmelser som avses i 2 och ett rättsutlåtande som styrker detta, och

b) visar att förvaltaren följer dessa regler i det landet,

4. namn på förvaltarens rättsliga representant och uppgift om var denne är etablerad, och

5. de uppgifter och handlingar som anges i 3 kap. 5 § första stycket.

Uppgifter och handlingar enligt första stycket 5 behöver bara lämnas för de EES-baserade alternativa investeringsfonder som förvaltaren avser att förvalta och de alternativa investeringsfonder som förvaltaren ska marknadsföra inom EES med stöd av denna lag.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 3 kap. 6–10 §§. För att en ansökan om tillstånd ska anses fullständig enligt 3 kap. 8 § andra stycket, ska AIF-förvaltaren även

298

ha lämnat in det som anges i första stycket 1–4.

Underrättelse inför tillståndsbeslut

10 d §

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, om inspektionen finner att villkoren i 10 b § andra stycket är uppfyllda.

Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.

Om Finansinspektionen avser att inte följa det råd som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lämnat i fråga om tillämpningen av undantaget i 10 b § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten om detta. Inspektionen ska även underrätta behörig myndighet i varje annat land inom EES i vilket AIFförvaltaren ska marknadsföra en alternativ investeringsfond.

Tillämpliga bestämmelser

10 e §

För icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket gäller denna lag i tillämpliga delar.

Förvaltning av en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige

10 f §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i Sverige och inte är en specialfond,

299

om förvaltaren i sitt referensland har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som omfattar förvaltning av en alternativ investeringsfond av motsvarande slag som den som ska förvaltas här i landet.

Verksamheten får inledas den dag då behörig myndighet i förvaltarens referensland har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder har lämnats till Finansinspektionen.

10 g §

Verksamhet i Sverige enligt 10 f § får drivas genom att en AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Marknadsföring av EES-baserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige

10 h §

En icke EES-baserad AIF-förval-

300

tare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket ska underrätta Finansinspektionen innan förvaltaren påbörjar marknadsföring av andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

10 i §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende investeringsstrategier

301

framgår har lämnats till Finansinspektionen.

Marknadsföring av icke EESbaserade alternativa investeringsfonder till professionella investerare i Sverige

10 j §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket får, efter att ha underrättat Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

3. det mellan Sverige och det land där fonden är etablerad finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan Sverige och det landet.

För underrättelsens innehåll, underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 4 kap. 9–11 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 4 kap. 10 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om förvaltarens marknadsföring i Sverige samt infor-

302

mera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 4 kap. 11 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare fonder kommer att marknadsföras.

10 k §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare med tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder som har ett annat referensland än Sverige får, utan tillstånd enligt denna lag, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare här i landet. Marknadsföringen får inledas när behörig myndighet i referenslandet har meddelat förvaltaren att en underrättelse om verksamheten och ett intyg om att förvaltaren har tillstånd som avses i direktivet om förvaltare av alternativa och där tillståndets omfattning och eventuella begränsningar avseende förvaltningsstrategier framgår har lämnats till Finansinspektionen.

11 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs, utöver det som anges i 10 §, att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket och AIFförvaltaren driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

303

2. andelarna eller aktier i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §.

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och

3. förvaltaren

a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §.

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i

Sverige och sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda.

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §.

13 §

Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd ska 9 §

Vid en planerad eller en redan genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10,

304

tillämpas. 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.

Förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder i ett annat land inom EES

14 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att förvalta en alternativ investeringsfond som är etablerad i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan sådan verksamhet inleds första gången. Vid förvaltning av en sådan fond krävs att AIF-förvaltaren enligt sitt tillstånd enligt 10 a § andra stycket har rätt att förvalta fonder av motsvarande slag som den som ska förvaltas i värdlandet.

Om förvaltaren avser att förvalta fonden från Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska underrättelsen innehålla

1. uppgift om i vilket land AIFförvaltaren avser att förvalta fonden, och

2. en verksamhetsplan med uppgifter om vilka tjänster som förvaltaren avser att utföra och vilken fond som förvaltaren avser att förvalta.

Om förvaltaren avser att erbjuda och utföra sina tjänster genom en filial i värdlandet (filialverksamhet), ska underrättelsen, utöver det som anges i andra stycket, innehålla uppgifter om

1. filialens organisation,

2. på vilken adress i fondens hemland handlingar kan erhållas, samt

3. namn och kontaktuppgifter för filialens ansvariga ledning.

15 §

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning

305

tillämpas 6 kap. 2 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 2 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja förvalta den alternativa investeringsfonden i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar.

För underrättelseförfarandet avseende filialverksamhet gäller även 16 kap. 2 § andra–fjärde styckena.

16 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds.

17 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 10 a § andra stycket som avser att marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i ett annat land inom EES, ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten inleds. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

2. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, och

306

3. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden mellan berörda länder.

18 §

En underrättelse om marknadsföring enligt 16 eller 17 § ska innehålla

1. en verksamhetsplan med uppgifter om vilken fond som ska marknadsföras, var den är etablerad och i vilka länder marknadsföringen ska ske,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande handlingar,

3. uppgift om fondens förvaringsinstitut,

4. uppgift om var mottagarfonden är etablerad, om marknadsföringen avser en matarfond till en alternativ investeringsfond,

5. en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 §, och

6. information om de arrangemang som har fastställts för marknadsföringen och, i tillämpliga fall, vilka åtgärder som har fastställts för att förhindra att marknadsföring sker till ickeprofessionella investerare.

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§. Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 6 kap. 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om att förvaltaren får börja marknadsföra den alternativa investeringsfonden

307

i värdlandet samt informera myndigheten och berörda behöriga myndigheter om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 kap. 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

5 a kap. Referensland för icke EES-baserade AIFförvaltare

Sverige som obligatoriskt referensland

1 §

Sverige är referensland för en icke EES-baserad AIF-förvaltare, när förvaltaren ska

1. förvalta men inte marknadsföra flera EES-baserade alternativa investeringsfonder som samtliga är etablerade här i landet,

2. marknadsföra endast en EESbaserad alternativ investeringsfond, som varken har tillstånd eller är registrerad men som är avsedd att marknadsföras enbart här i landet,

3. marknadsföra endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond och enbart här i landet,

4. marknadsföra flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet, förutsatt att inte samtliga har tillstånd eller är registrerade i något annat land, eller

5. marknadsföra flera icke EESbaserade eller flera EES-baserade och icke EES-baserade alternativa investeringsfonder inom EES, och de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras här i landet.

308

Sverige som referensland efter särskilt beslut

2 §

Sverige får även vara referensland för en icke EES-baserad AIFförvaltare i de fall som anges i 3– 7 §§.

3 §

Sverige får vara referensland vid förvaltning, utan marknadsföring, av flera EES-baserade alternativa investeringsfonder i flera länder inom EES, om

1. de flesta av fonderna är etablerade här i landet, eller

2. den största andelen av fondtillgångarna förvaltas här i landet.

4 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i ett enda land inom EES, om

1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller

2. fonden är avsedd att marknadsföras här i landet.

5 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om

1. fonden har tillstånd eller är registrerad här i landet, eller

2. Sverige är ett av de länder där fonden är avsedd att aktivt marknadsföras.

6 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av endast en icke EES-baserad alternativ investeringsfond i flera olika länder inom EES, om Sverige är ett av de länder inom EES där

309

fonden är avsedd att marknadsföras.

7 §

Sverige får vara referensland vid marknadsföring av flera EESbaserade alternativa investeringsfonder inom EES som alla har tillstånd eller är registrerade i samma land inom EES, om

1. fonderna har tillstånd eller är registrerade här i landet, eller

2. Sverige är det land där de flesta av dessa fonder är avsedda att aktivt marknadsföras.

Beslut om referensland

8 §

I sådana fall som avses i 3–7 §§ ska AIF-förvaltaren begära att Finansinspektionen och behörig myndighet i samtliga övriga länder som är möjliga som referensland beslutar om att fastställa ett referensland.

9 §

Om ett gemensamt beslut enligt 8 § inte har fattats inom en månad från det att AIF-förvaltarens begäran lämnades in eller om förvaltaren inte har informerats om beslutet inom sju dagar från det att det fattades, får förvaltaren själv välja sitt referensland på grundval av kriterierna i någon av 3–7 §§.

Prövning av AIF-förvaltarens val av referensland

10 §

Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens val av referensland enligt 1 eller 9 § i samband med prövningen av förvaltarens ansökan om tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket.

Om Finansinspektionen finner att AIF-förvaltarens val av refe-

310

rensland uppfyller kriterierna i 1 eller 9 §, ska inspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt lämna uppgifter om förvaltarens motivering och marknadsföringsstrategi.

Tidsfristen i 3 kap. 8 § första stycket ska inte löpa under tiden från det att Finansinspektionen har underrättat Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten till dess att myndigheten har lämnat sitt besked till inspektionen.

11 §

Om Finansinspektionen avser att, i strid med ett besked från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten som avses i 10 § tredje stycket, ge AIFförvaltaren tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, ska inspektionen underrätta myndigheten och ange sina skäl för detta. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.

Ändring av referensland

12 §

En AIF-förvaltare som, inom två år från det att tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket beviljades, avser att ändra sin marknadsföringsstrategi på ett sådant sätt att ett nytt referensland kan behöva utses, ska anmäla detta till Finansinspektionen innan ändringen genomförs.

13 §

I en anmälan enligt 12 § ska AIF-förvaltaren

1. ange och motivera valet av

311

nytt referensland utifrån kriterierna i 1 och 3–7 §§,

2. redovisa den nya marknadsföringsstrategin, samt

3. lämna uppgifter om namn på den rättsliga representanten och plats i det nya referenslandet där denne är etablerad.

14 §

Finansinspektionen ska pröva AIF-förvaltarens motivering enligt 13 § och underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om sin bedömning. Underrättelsen ska innehålla uppgifter om förvaltarens motivering till val av nytt referensland och den nya marknadsföringsstrategin.

Om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen finner att AIFförvaltarens val av nytt referensland uppfyller kriterierna i 1 och 3–7 §§, ska inspektionen underrätta myndigheten samt förvaltaren och dess ursprungliga rättsliga representant om sitt beslut. Finansinspektionen ska även underrätta behörig myndighet i det nya referenslandet om ändringen samt utan dröjsmål överlämna en kopia av tillstånds- och tillsynsdokumentationen för AIF-förvaltaren.

15 §

Om Finansinspektionens beslut enligt 14 § står i strid med beskedet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska inspektionen underrätta myndigheten om beslutet och ange sina skäl för det. I tillämpliga fall ska inspektionen även underrätta behörig myndighet i det land där en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond ska marknadsföras och behörig myndighet i det land där fonden är etablerad.

312

16 §

Finansinspektionen ska begära att en AIF-förvaltare lämnar in en anmälan om ändring av referensland enligt 12 §, om det inom två år från det att tillstånd beviljades framgår av den faktiska utvecklingen av förvaltarens verksamhet inom EES att förvaltaren

1. inte har följt den ursprungliga marknadsföringsstrategin,

2. har lämnat felaktiga uppgifter om den, eller

3. har genomfört ändringar av den utan att först ha underrättat inspektionen.

I 14 kap. finns bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare som inte har följt en begäran enligt första stycket.

17 §

Om AIF-förvaltaren ändrar sin marknadsföringsstrategi efter den tidpunkt som anges i 12 §, får förvaltaren lämna in en begäran till Finansinspektionen om ändring av referensland med anledning av den nya strategin. I sådant fall tillämpas 13–15 §§.

6 kap.

4 a §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter underrättelse till Finansinspektionen, till professionella investerare i ett annat land inom EES marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond. Vid sådan marknadsföring krävs att

1. förvaltaren och dess verksamhet kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

2. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i

313

det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang,

3. det land där fonden är etablerad har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, och

4. det mellan det land där fonden är etablerad samt Sverige och de länder inom EES där fonden ska marknadsföras finns en skriftlig överenskommelse som uppfyller kraven i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skattärenden mellan berörda länder.

4 b §

För underrättelseförfarandet, väsentliga ändringar av något som har angetts i en underrättelse och Finansinspektionens handläggning tillämpas 5 och 6 §§.

Finansinspektionen ska, utöver det som anges i 5 § tredje stycket, lämna information till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om AIF-förvaltarens marknadsföring i ett annat land inom EES samt informera myndigheten om inspektionen finner att en ändring som avses i 6 § är godtagbar och medför antingen att vissa alternativa investeringsfonder inte längre marknadsförs eller att ytterligare alternativa investeringsfonder kommer att marknadsföras.

8 kap.

28 §

En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 eller 2 § ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare genom att överträda

En sådan AIF-förvaltare som avses i 3 kap. eller 5 kap. 1 §, 2 §, eller 10 a § andra stycket ska ersätta en skada som förvaltaren eller en uppdragstagare har tillfogat den alternativa investeringsfonden eller dess investerare

314

genom att överträda

1. denna lag, andra författningar som reglerar AIF-förvaltarens verksamhet eller nationella bestämmelser i förvaltarens hemland som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk, eller

3. bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar förvaltarens verksamhet.

Avtal som inskränker en icke-professionell investerares rätt enligt första stycket är utan verkan. Det gäller dock inte sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Lagval, behörig domstol och delgivning

32 §

På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagstiftningen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond.

På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagstiftningen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att rättsförhållandet ska vara underkastat lagstiftningen i ett annat bestämt land inom EES. Ett avtalsvillkor om att lagstiftningen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt.

33 §

En tvist om ett rättsförhållande som rör en investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond får

315

tas upp av svensk domstol om, tvisten är mellan en investerare som har hemvist inom EES och

1. en icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland, eller

2. en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige.

34 §

Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, ska tvisten tas upp av Stockholms tingsrätt.

35 §

Ett avtalsvillkor om att domstolarna i ett land utanför EES ska vara behöriga att pröva en sådan tvist som avses i 33 § är ogiltigt.

36 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare som har Sverige som referensland får delges genom förvaltarens rättsliga representant.

13 kap.

4 §

En AIF-förvaltare som förvaltar alternativa investeringsfonder som i betydande grad använder finansiell hävstång ska för varje sådan fond regelbundet informera Finansinspektionen om den samlade nivån på finansiell hävstång och den finansiella hävstångens sammansättning. Informationen ska innehålla uppgift om fondens fem mest betydande långivare och om de belopp som lånats från dessa.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10–12 §§ att i Sverige marknadsföra alternativa investeringsfonder.

Första stycket ska även tillämpas av icke EES-baserade AIFförvaltare med tillstånd enligt 5 kap. att i Sverige marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder.

13 §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6,

316

42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

14 kap.

4 §

Finansinspektionen ska återkalla en AIF-förvaltares tillstånd om förvaltaren

1. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, eller

5. är icke EES-baserad och inte längre har Sverige som referensland.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 och 4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Lydelse enligt förslaget i 2.2 Föreslagen lydelse

22 §

Om en icke EES-baserad AIF-förvaltare som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 5 kap. åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet i Sverige, gäller 1 och 2 §§.

Om en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. tillämpas 21 § om Finansinspektionen har skäl att anse att förvaltaren inte borde ha fått tillstånd enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder i sitt referensland.

Finansinspektionen ska underrätta behörig tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad om de åtgärder som enligt 1 § har vidtagits med stöd av denna paragraf.

317

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

318

16 kap.

2 §

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket eller 5 kap. 10 a § andra stycket inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 till behörig myndighet i utlandet inom den tid som anges i paragrafen från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket 2 samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 6 kap. 2 § fjärde stycket 2 anses ha meddelats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

319

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 4 kap. 8 § samt 5 kap. 5 och 10 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5 kap. 5 och 10 §§ ska utgå,

dels att 4 kap. 5 och 6 §§, 5 kap. 7, 8 och 11–13 §§, 13 kap. 13 § samt 15 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

En AIF-förvaltare som är registrerad enligt 2 kap. 3 § eller har tillstånd enligt 3 kap. 1 § får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond till sådana icke-professionella investerare som anges i andra stycket, om fonden

1. saknar rätt till inlösen under minst fem år från den första investeringen, och

2. enligt sin investeringspolicy generellt investerar i emittenter eller onoterade företag för att förvärva kontroll enligt 11 kap.

Andelar eller aktier i en sådan alternativ investeringsfond som anges i första stycket får, under de förutsättningar som anges där, marknadsföras till sådana icke-professionella investerare i Sverige som

1. utfäster sig att investera ett belopp som motsvarar minst 100 000 euro, och

2. skriftligen, i en annan handling än avtalet som ingås för investeringsåtagandet, uppger att de är medvetna om riskerna med det avsedda åtagandet eller investeringen.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 § andra stycket 1 och tredje stycket eller kraven i 8 a § vara uppfyllda.

En sådan AIF-förvaltare får även, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket 1 och 2 till investerare som avses i andra stycket, om kraven i 8 a § andra stycket 1 och 2 är uppfyllda. För AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § ska även kraven i 8 a § andra stycket 3 vara uppfyllda.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1, Celex 32011L0061).

320

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 1 § får utöver sådana andelar eller aktier i alternativa investeringsfonder som får marknadsföras enligt 1, 2, 4 eller 5 §, efter underrättelse till Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EESbaserad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige.

En AIF-förvaltare ska fastställa och vidta åtgärder som förhindrar att andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond marknadsförs till ickeprofessionella investerare i Sverige. Det gäller dock inte sådana fonder som förvaltaren får marknadsföra till icke-professionella investerare enligt 1, 2 eller 4 §. Det gäller inte heller för marknadsföring av sådana fonder som anges i 5 § första stycket i förhållande till sådana investerare som anges i 5 § andra stycket.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7, 8 och 8 a §§.

Ytterligare bestämmelser om marknadsföring av matarfonder till alternativa investeringsfonder finns i 7 och 8 a §§.

5 kap.

7 §

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerad i enlighet med nationell lagstiftning som genomför direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder får, efter underrättelse enligt 3 § eller efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren förvaltad EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till professionella investerare i Sverige samt, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får

1. efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EESbaserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda, eller

2. efter underrättelse enligt 3 § marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och, efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

En sådan AIF-förvaltare med tillstånd i sitt hemland får, efter underrättelse enligt 3 §, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket till professionella investerare och efter tillstånd av Finansinspektionen, till sådana icke-professionella investerare som avses i första stycket.

321

För en AIF-förvaltare som avses i första stycket 1 gäller även 5 § andra stycket 1 och tredje stycket.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om kraven i 5 § andra stycket 2 och 3 är uppfyllda.

En sådan AIF-förvaltare som är registrerad i sitt hemland får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra en av förvaltaren förvaltad icke EES-baserad alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i första stycket för marknadsföring till professionella investerare och sådana ickeprofessionella investerare som avses i första stycket, om

1. det mellan Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där fonden är etablerad finns lämpliga samarbetsarrangemang, och

2. det landet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Verksamhet enligt 1–3 och 5–7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

Verksamhet enligt 1–3, 6 och 7 §§ får drivas genom att AIFförvaltaren inrättar en filial i Sverige eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från sitt hemland.

För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. specialfonder,

2. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 6 §, och

3. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 7 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

Vid förvaltning av en specialfond tillämpas 12 kap. I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas. Vid förvaltning enligt 1 och 2 §§ tillämpas även 8 kap. 28 §. För förvaringsinstitut till alternativa investeringsfonder som förvaltas enligt 5 kap. 1 eller 2 § tillämpas 9 kap.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

11 §

En icke EES-baserad AIF-förvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en av förvaltaren

322

förvaltad alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare i Sverige. För tillstånd krävs att

1. fonden uppfyller kraven i 4 kap. 2 § första stycket, eller

2. andelarna eller aktierna i fonden är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES och det finns ett faktablad för fonden som uppfyller kraven i 10 kap. 2 §, och

3. förvaltaren

a) uppfyller kraven som anges i 10 § och driver motsvarande verksamhet och står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i det land där förvaltaren är etablerad, eller

b) får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §.

3. förvaltaren får marknadsföra andelar eller aktier i fonden till professionella investerare enligt denna lag.

12 §

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om kraven i 10 § är uppfyllda eller fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt 10 h, 10 i, 10 j eller 10 k §.

En icke EES-baserad AIFförvaltare får, efter tillstånd av Finansinspektionen, marknadsföra andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som uppfyller kraven i 4 kap. 5 § första stycket till sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket. Tillstånd får ges bara om fonden får marknadsföras till professionella investerare i Sverige enligt denna lag.

13 §2

Verksamheten i Sverige får drivas genom att en icke EES-baserad AIFförvaltare inrättar en filial här i landet eller erbjuder och utför tjänster i Sverige från det land där förvaltaren är etablerad. För AIF-förvaltarens verksamhet i Sverige tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket vid marknadsföring av andra alternativa investeringsfonder än

1. sådana fonder som får marknadsföras till icke-professionella investerare efter tillstånd enligt 11 §, och

2. sådana fonder som får marknadsföras efter tillstånd enligt 12 §, såvitt gäller sådana icke-professionella investerare som anges i 4 kap. 5 § andra stycket.

I fråga om verksamhet som drivs genom filial här i landet ska även 8 kap. 1, 19–21 och 23 §§ tillämpas.

Vid en planerad eller en redan

2 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

323

genomförd, oplanerad väsentlig ändring av något som har angetts i en ansökan om tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § ska 9 § tillämpas.

13 kap.

13 §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 42.1, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 21.6, 35.2, 35.15, 37.6, 37.7, 37.8, 37.9, 37.12, 37.19, 40.2, 40.15, 45.10, 50.4 och 55 i direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som ska ingå i

1. en anmälan för registrering enligt 2 kap. 3 §,

2. en underrättelse enligt 2 kap. 4 §,

3. en ansökan om tillstånd enligt 3 kap. 2 §,

4. en ansökan om tillstånd att förvalta en alternativ investeringsfond enligt 3 kap. 1 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 7 §,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2–5 och 8 §§ samt 5 kap. 5–7 och 10–12 §§,

5. en ansökan om tillstånd till marknadsföring enligt 4 kap. 2– 5 §§ samt 5 kap. 6, 7, 11 och 12 §§,

6. en anmälan om väsentlig ändring enligt 3 kap. 10 §, 4 kap. 11 §, 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 och 7 §§, samt

7. en verksamhetsplan enligt 3 kap. 5 §, 4 kap. 9 § samt 6 kap. 1 och 3 §§.

Lydelse enligt förslaget i 2.3 Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket,

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 8 § tredje stycket och 5 kap.

2. vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 4 kap. 2 § första stycket 4,

324

5 § tredje stycket,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4. vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

5. en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

6. vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7. vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8. tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9. vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

10. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i 12 kap. 3 §,

11. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §, 12. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

13. på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för överföring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

14. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

15. vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

16. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

17. vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspektionen enligt 13 kap. 6 §,

18. avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt 19. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2013/14:113 Bilaga 10

325

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-03-12

Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Marianne Eliason samt justitierådet Agneta Bäcklund.

Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder

Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 2014 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och

finansiering av terrorism,

2. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder,

3. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder,

4. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Anna Larris, biträdd av ämnesrådet Henrik Lennefeldt.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen till lag om ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder trädde i kraft den 22 juli 2013. Lagen genomför huvuddelen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (AIFMdirektivet). Remissen anknyter till det förhållandet att både förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som är etablerade inom EES och sådana som är etablerade utanför EES kan få tillstånd av Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige med stöd av lagen.

I remissen föreslås nu att direktivbestämmelser (artiklarna 35 och 37–41) som innebär att även sådana förvaltare och investeringsfonder som inte är baserade i EES ska kunna driva verksamhet i länder inom EES genom ett underrättelseförfarande med stöd av tillstånd i ett annat land i EES (EU-

Prop. 2013/14:113 Bilaga 10

326

pass) införs i lagen. Till följd härav föreslås att nuvarande bestämmelser i lagen om icke EES-baserade förvaltare och fonder ska upphöra.

AIFM-direktivet är, som Lagrådet anförde i sitt yttrande den 26 april 2013 över förslag till lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155 s. 1024 ff.), mycket omfattande och detaljerat, och det gäller även den då föreslagna lagen. De nu aktuella bestämmelserna, som också är komplexa och detaljrika, förutsätter att kommissionen antar delegerade rättsakter som kan träda i kraft delvis tidigast år 2015, delvis tidigast år 2018. Vidare föreslås att i sådana fall nu gällande bestämmelser om tillstånd för förvaltare som inte är etablerade inom EES ska upphävas.

Det är alltså ännu osäkert i vilken utsträckning de nu föreslagna bestämmelserna ska sättas i kraft. Därför föreslås ikraftträdande den dag regeringen bestämmer. Likaså gäller, som tidigare, att ytterligare bestämmelser för genomförande och tillämpning ska utfärdas bl.a. av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Samtidigt har det ansetts angeläget att nu besluta om den lagstiftning som ska träda i kraft längre fram. Frågan om följdändringar i annan lagstiftning har lämnats öppen. Hur regleringen i sin helhet kommer att se ut vid olika tidpunkter är alltså svårt att överblicka.

Brådskan i lagstiftningsärendet synes inte lika framträdande som när 2013 års lag infördes. Det är ändå svårt att inom de tidsramar som gäller för Lagrådets granskning göra några mera ingående analyser i ett tekniskt så komplext ärende som det nu aktuella. Lagrådet vill emellertid framhålla att förslagen synes ha utarbetats på ett omsorgsfullt och noggrant sätt. Under föredragningen har olika påpekanden gjorts och diskuterats med Finansdepartementets företrädare. I det följande redovisar Lagrådet några enstaka synpunkter på lagförslag nr 3.

5 kap. 10 b §

I samband med föredragningen har uppmärksammats att den tillsynsmyndighet som avses i första stycket 3 inte är den i det land där fonden är etablerad, som anges i direktivets svenska språkversion, utan myndigheten i det land där förvaltaren är etablerad, något som framgår av den engelska, franska och tyska versionen av direktivet och som också framstår som logiskt.

Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Finansinspektionen under vissa angivna förutsättningar ge en icke EES-baserad AIF-förvaltare tillstånd att, efter underrättelse till behörig myndighet, få förvalta en alternativ

Prop. 2013/14:113 Bilaga 10

327

investeringsfond som är etablerad i Sverige eller ett annat land inom EES och marknadsföra andelarna eller aktierna i en av förvaltaren förvaltad alternativ investeringsfond till professionella investerare i Sverige eller i ett annat land inom EES. Som förutsättning för att Finansinspektionen ska få meddela ett sådant tillstånd anges i bestämmelsen bl.a. att de personer som ingår i ledningen för förvaltarens verksamhet har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av en AIF-förvaltare samt även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (10 b § första stycket 9) och att det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i lagen och andra författningar som reglerar förvaltarens verksamhet (10 b § första stycket 10).

För att Finansinspektionen ska kunna göra de bedömningar som anvisas i bestämmelserna måste krävas att myndigheten har tillgång till tillförlitlig information angående de angivna personerna och den planerade verksamheten. Det får förutsättas att Finansinspektionen ges information bl.a. genom det ”lämpliga samarbetsarrangemang” med tillsynmyndigheten i det land där förvaltaren är etablerad varom talas i paragrafens första stycke punkten 3. Enligt vad som upplysts vid föredragningen saknas det eljest förutsättningar för ett strukturerat samarbete i frågan med behöriga myndigheter i många länder utanför EES och det finns inte heller möjlighet till utbyte av registerinformation för att få underlag för bedömningarna.

5 kap. 10 e §

Den föreslagna bestämmelsen anger att lagen i tillämpliga delar gäller för en icke EES-baserad förvaltare med tillstånd enligt 5 kap. 10 a § andra stycket, dvs. en förvaltare som har Sverige som referensland och har tillstånd till sin verksamhet av Finansinspektionen. Förhållandet torde tillräckligt tydligt framgå av lagens bestämmelser och bestämmelsen borde kunna utgå. Om den behålls, är det lämpligare att den placeras som ett sista stycke i 10 a §. Paragraferna fr.o.m. förslagets 10 f § får numreras om.

5 a kap. 13 och 14 §§

Valet av referensland kan endast följa av kriterierna i någon av 1 och 3– 7 §§, inte av flera eller alla. Orden ”någon av” bör därför i båda paragraferna infogas före ”1”.

Prop. 2013/14:113 Bilaga 10

328

8 kap. 32 §

I den föreslagna paragrafen finns lagvalsregler i fråga om rättsförhållanden mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EESbaserad AIF-förvaltare eller en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige. I de föreslagna bestämmelserna används genomgående formuleringen att lagstiftningen i ett visst land ska tillämpas.

Paragrafen genomför artikel 37.13 i direktivet, och i direktivets svenska språkversion används formuleringen ”i enlighet med lagstiftningen” (jfr den engelska språkversionen: ”in accordance with the law”; den franska: ”conformement à la législation”; den tyska: ”nach dem Recht”).

Lagvalsregler i svensk rätt brukar utformas som bestämmelser om tillämplig lag och denna metod används även i lagstiftning som sakligt ansluter till den nu aktuella lagen (se t.ex. 5 kap 3 § lagen [1991:980] om handel med finansiella instrument; jfr även t.ex. lagen [1998:167] om tillämplig lag för avtalsförpliktelser och 48 § konsumentköplagen [1990:932]). Det saknas skäl att i detta lagstiftnings-ärende frångå den utgångspunkten, och ett korrekt genomförande av direktivet hindrar inte att bestämmelsen utformas på ett sådant sätt. Paragrafen bör därför lämpligen utformas enligt följande.

På ett rättsförhållande mellan en investerare som har hemvist inom EES och en icke EES-baserad AIF-förvaltare ska lagen i förvaltarens referensland tillämpas, om rättsförhållandet rör investerarens rättigheter eller skyldigheter i egenskap av ägare av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond.

På ett sådant rättsförhållande som avses i första stycket mellan en investerare som avses där och en icke EES-baserad alternativ investeringsfond som marknadsförs i Sverige, ska lagen i hemlandet eller referenslandet för den AIF-förvaltare som förvaltar fonden tillämpas.

I de fall som avses i första och andra styckena får det dock avtalas att lagen i ett annat bestämt land inom EES ska tillämpas. Ett avtalsvillkor om att lagen i ett land utanför EES ska tillämpas på rättsförhållandet är ogiltigt.

Prop. 2013/14:113 Bilaga 10

329

14 kap. 22 §

Bestämmelsen i det nya andra stycket blir tydligare om den, i enlighet med vad som framkommit vid föredragningen, formuleras om enligt följande:

Om Finansinspektionen har skäl att anse att en icke EES-baserad AIFförvaltare som driver verksamhet i Sverige efter underrättelse enligt 5 kap. inte borde ha fått tillstånd i sitt referensland enligt direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder, tillämpas 21 §.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

330

Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2011/61/EU (AIFM-direktivet) i svensk rätt

Artikel i AIFM-direktivet Svenska bestämmelser

1

2.1 och 2.2 1 kap. 12 § första och andra styckena lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF) 2.3 1 kap. 13 § andra stycket LAIF 3.1 1 kap. 13 § första stycket LAIF 3.2 2 kap. 1 och 2 §§ LAIF 3.3 2 kap. 3–5 §§ LAIF 3.4 2 kap. 1 § första stycket LAIF 3.5 – 3.6 – 4.1 a 1 kap. 2 § första stycket LAIF 4.1 b 1 kap. 3 § första stycket LAIF 4.1 c 1 kap. 11 § 6 LAIF 4.1 d 1 kap. 11 § 26 LAIF 4.1 e 1 kap. 11 § 18 LAIF 4.1 f 1 kap. 9 § första stycket LAIF 4.1 g 1 kap. 10 § LAIF 4.1 h 1 kap. 9 § första stycket LAIF 4.1 i Definitionen har inte tagits in i lag 4.1 j 1 kap. 11 § 5 och 11 a § 1 LAIF 4.1 k 1 kap. 2 § andra stycket LAIF 4.1 l 1 kap. 3 § fjärde stycket LAIF 4.1 m 1 kap. 11 § 15 LAIF 4.1 n 1 kap. 11 § 8 LAIF 4.1 o 1 kap. 11 § 10 LAIF 4.1 p 1 kap. 5 § 1 och 2 LAIF 4.1 q 1 kap. 6 och 6 a §§ LAIF 4.1 r i–iii 1 kap. 7 § LAIF 4.1 r iv–vi 1 kap. 8 § LAIF 4.1 s 1 kap. 11 § 25 LAIF 4.1 t 1 kap. 11 § 4 LAIF 4.1 u 1 kap. 11 a § 3 LAIF 4.1 v 1 kap. 11 § 7 LAIF 4.1 w 1 kap. 4 § LAIF 4.1 x 1 kap. 11 § 14 LAIF 4.1 y 1 kap. 11 § 17 LAIF 4.1 z 1 kap. 11 a § 2 LAIF 4.1 aa 1 kap. 2 § tredje stycket LAIF 4.1 ab 1 kap. 3 § fjärde stycket LAIF 4.1 ac 1 kap. 11 § 19 LAIF 4.1 ad 1 kap. 11 § 11 LAIF 4.1 ae 1 kap. 11 § 16 LAIF

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

331

4.1 af 1 kap. 11 § 20 LAIF 4.1 ag 1 kap. 11 § 21 LAIF 4.1 ah 1 kap. 11 § 13 LAIF 4.1 ai 1 kap. 11 § 1 LAIF 4.1 aj Definitionen har inte tagits in i lag 4.1 ak 1 kap. 11 § 16 LAIF 4.1 al 1 kap. 9 § andra stycket LAIF 4.1 am 1 kap. 9 § andra stycket LAIF 4.1 an 1 kap. 11 § 24 LAIF 4.1 ao 1 kap. 11 § 9 och 27 LAIF 5.1 1 kap. 3 § andra och tredje styckena samt 14 § LAIF 5.2 14 kap. 1 § LAIF 5.3 14 kap. 1 § LAIF 6.1 första stycket 3 kap. 1 § första stycket LAIF 6.2 och 6.3 3 kap. 1 § tredje stycket LAIF 6.4 3 kap. 2 § LAIF 6.5 3 kap. 1 och 2 §§ LAIF 6.6 3 kap. 2 § tredje stycket och 7 kap. 6 § LAIF 6.7 13 kap. 6 § LAIF 6.8 8 kap. 21 § a lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 7.1 3 kap. 1 § LAIF 7.2–7.4 3 kap. 5 § LAIF 7.5 13 kap. 10 § LAIF och 2 § förordningen (2013:587) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 7.6 och 7.7 – 8.1 3 kap. 3 och 4 §§ LAIF 8.2 3 kap. 6 § LAIF 8.3 3 kap. 7 § LAIF 8.4 3 kap. 9 § LAIF 8.5 3 kap. 8 § LAIF 8.6 – 9.1 7 kap. 1 § första stycket LAIF 9.2 7 kap. 1 § andra stycket LAIF 9.3 7 kap. 3 § LAIF 9.4 7 kap. 3 § LAIF 9.5 7 kap. 4 § LAIF 9.6 7 kap. 3 § LAIF 9.7 7 kap. 5 § LAIF 9.8 7 kap. 4 § tredje stycket LAIF 9.9 – 9.10 7 kap. 7 § LAIF 10 3 kap. 10 § LAIF 11 a och b 14 kap. 4 § första stycket 1, 2 och 4 LAIF 11 c–f 14 kap. 1 § LAIF 12.1 första stycket a–c, e och f 8 kap. 1 § LAIF 12.1 första stycket d 8 kap. 19 § första och andra styckena

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

332

LAIF

12.1 andra stycket 8 kap. 19 § tredje stycket LAIF 12.2 a 8 kap. 23 § LAIF 12.2 b 3 § lagen (1999:158) om investerarskydd 12.3 13.1

– 8 kap. 22 § LAIF

13.2

14.1 8 kap. 19 § LAIF 14.2 8 kap. 20 § LAIF 14.3 8 kap. 21 § LAIF 14.4 – 15.1 8 kap. 4 § första stycket samt 13 kap. 1 § första och andra styckena LAIF 15.2 8 kap. 4 § andra stycket LAIF 15.3 8 kap. 4 § tredje stycket LAIF 15.4 8 kap. 5 § LAIF 15.5 – 16.1 8 kap. 3 § LAIF 16.2 8 kap. 3 § LAIF 16.3 – 17 – 18.1 8 kap. 1 och 2 §§ LAIF 18.2 – 19.1 8 kap. 7 § första stycket LAIF 19.2 8 kap. 7 § andra stycket LAIF 19.3 8 kap. 8 § LAIF 19.4 8 kap. 10 § första stycket, 11 § samt 12 § första och tredje styckena LAIF 19.5 8 kap. 12 § andra stycket LAIF 19.6 8 kap. 12 § fjärde stycket LAIF 19.7 13 kap. 8 § första stycket LAIF 19.8 8 kap. 10 § andra stycket LAIF 19.9 13 kap. 8 § andra stycket LAIF 19.10 8 kap. 31 § LAIF 19.11 – 20.1 första stycket a, b, e och f 8 kap. 14 § första och tredje styckena LAIF 20.1 första stycket c och d 8 kap. 16 § LAIF 20.1 andra stycket 8 kap. 15 § LAIF 20.2 8 kap. 17 § LAIF 20.3 8 kap. 14 § andra stycket och 30 § första stycket LAIF 20.4 8 kap. 18 § första och andra styckena LAIF 20.5 8 kap. 18 § andra stycket LAIF 20.6 8 kap. 18 § tredje stycket LAIF 20.7 – 21.1 9 kap. 1 § LAIF 21.2 9 kap. 3 § LAIF 21.3 första stycket 9 kap. 4 § första stycket LAIF

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

333

21.3 andra stycket 9 kap. 5 § första stycket LAIF 21.3 tredje stycket 9 kap. 7 § LAIF 21.4 9 kap. 8 § LAIF 21.5 a 9 kap. 4 § andra stycket LAIF 21.5 b 9 kap. 5 § andra stycket LAIF 21.6 första stycket 9 kap. 6 § LAIF 21.6 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 21.6 tredje stycket – 21.7 9 kap. 9 § LAIF 21.8 a i, 21.8 b i och 21.8 b iii 9 kap. 10 § LAIF 21.8 a ii och 21 b ii 9 kap. 11 § LAIF 21.9 9 kap. 12 § LAIF 21.10 första stycket 9 kap. 2 § första stycket och 8 kap. 1 § 1 LAIF 21.10 andra stycket 9 kap. 2 § andra och tredje styckena LAIF 21.10 tredje stycket 9 kap. 10 § andra stycket LAIF 21.11 första stycket och andra stycket a–c

9 kap. 13 § LAIF

21.11 andra stycket d 9 kap. 14 § LAIF 21.11 tredje stycket 9 kap. 15 § LAIF 21.11 fjärde stycket 9 kap. 16 § LAIF 21 11 femte stycket 9 kap. 13 § LAIF 21.12 första och andra styckena

9 kap. 17 § LAIF

21.12 tredje stycket 9 kap. 18 § LAIF 21.13 första stycket 9 kap. 19 § LAIF 21.13 andra stycket 9 kap. 20 § LAIF 21.14 9 kap. 21 § LAIF 21.15 9 kap. 23 § LAIF 21.16 9 kap. 24 § LAIF 21.17 – 22.1 10 kap. 4 § LAIF 22.2 a–d 10 kap. 5 § första stycket LAIF 22.2 e och f 10 kap. 6 § LAIF 22.3 första stycket 10 kap. 5 § andra stycket LAIF 22.3 andra och tredje styckena 10 kap. 7 § LAIF 22.4 – 23.1 10 kap. 1 § första stycket LAIF 23.2 10 kap. 8 § LAIF 23.3 10 kap. 1 § andra stycket LAIF 23.4 10 kap. 9 § LAIF 23.5 10 kap. 10 § LAIF 23.6 – 24.1 13 kap. 2 § första stycket LAIF 24.2 13 kap. 2 § andra stycket LAIF 24.3 13 kap. 3 § LAIF 24.4 13 kap. 4 § LAIF 24.5 första stycket 13 kap. 5 § LAIF 24.5 andra stycket – 24.6 –

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

334

25.1 2 § första och andra styckena förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen 25.2 13 kap. 10 § LAIF 25.3 och 25.4 8 kap. 5 och 6 §§ LAIF 25.5 – 25.6 – 25.7 – 25.8 8 kap. 6 § och 13 kap. 10 § LAIF 25.9 – 26.1 11 kap. 1 § LAIF 26.2 11 kap. 3 § LAIF 26.3 11 kap. 4 § LAIF 26.4 11 kap. 7 och 11 §§ LAIF 26.5 första–tredje styckena 11 kap. 1 § LAIF 26.5 fjärde stycket 11 kap. 2 § LAIF 26.6 Se avsnitten 14.2 och 14.3 26.7 – 27.1 11 kap. 4 § LAIF 27.2–27.4 11 kap. 5 § LAIF 27.5 11 kap. 6 § LAIF 28.1–28.3 11 kap. 7 § LAIF 28.4 och 28.5 11 kap. 8 § LAIF 29.1 a 11 kap. 10 § LAIF 29.1 b 11 kap. 9 § LAIF 29.2 11 kap. 9 § LAIF 29.3 a 11 kap. 9 § LAIF 29.3 b 11 kap. 10 § LAIF 30 11 kap. 11 § LAIF 31.1 första stycket och 31.2 första stycket

4 kap. 6 § LAIF

31.1 andra stycket 4 kap. 7 § LAIF 31.2 andra stycket 4 kap. 9 § LAIF 31.3 4 kap. 10 § LAIF 31.4 31.5 31.6

4 kap. 11 § LAIF – 4 kap. 6 § andra stycket LAIF

32.1 första stycket 5 kap. 3 § och 6 kap. 3 § LAIF 32.1 andra stycket 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § LAIF 32.2 6 kap. 3 § LAIF 32.3 och 32.4 5 kap. 3 § och 6 kap. 5 § LAIF 32.5 5 kap. 8 § andra stycket LAIF 32.6 15 kap. 2 § 19 LAIF 32.7 32.8 32.9

6 kap. 6 § LAIF – 4 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 8 § andra stycket LAIF

33.1 5 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 1 § första stycket LAIF 33.2 och 33.3 6 kap. 1 § andra–fjärde styckena LAIF 33.4 5 kap. 1 § andra stycket och 6 kap. 2 §

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

335

33.5

LAIF –

33.6 33.7 33.8

6 kap. 6 § LAIF – –

34.1 6 kap. 7 § LAIF 34.2 och 34.3 – 35.1 4 kap. 8 a §, 5 kap. 3 § och 6 kap. 4 a § LAIF 35.2 första stycket 4 kap. 8 a § och 6 kap. 4 a § LAIF 35.2 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 35.3 första stycket 4 kap. 8 a § LAIF 35.3 andra stycket 4 kap. 9 § LAIF 35.4 första stycket 4 kap. 10 § LAIF 35.4 andra stycket 4 kap. 10 § och 5 kap. 3 § LAIF 35.5 6 kap. 4 b § LAIF 35.6 6 kap. 4 b § LAIF 35.7 6 kap. 4 b § LAIF 35.8 5 kap. 8 § LAIF 35.9 15 kap. 2 § 19 LAIF 35.10 4 kap. 11 § och 6 kap. 6 § LAIF 35.11 – 35.12 – 35.13 – 35.14 – 35.15 13 kap. 13 § LAIF 35.16 – 35.17 – 36.1 36.2–36.4

4 kap. 8 § och 5 kap. 5 § LAIF –

37.1 5 kap. 10 a § LAIF 37.2 5 kap. 10 a och 10 b §§ LAIF 37.3 5 kap. 10 b § LAIF 37.4 första stycket 5 a kap. 1–7 §§ LAIF 37.4 andra stycket 5 a kap. 8 och 9 §§ LAIF 37.4 tredje stycket 5 kap. 10 c § LAIF 37.5 första stycket 5 kap. 10 a § och 5 a kap. 10 § LAIF 37.5 andra stycket 5 kap. 10 b § och 5 a kap. 10 § LAIF samt 20 § förvaltningslagen

(1986:223) (FL)

37.5 tredje stycket

37.5 fjärde stycket 5 a kap. 10 § LAIF 37.5 femte stycket 5 a kap. 11 § LAIF 37.5 sjätte stycket 5 a kap. 11 § LAIF 37.6 13 kap. 13 § LAIF 37.7 första stycket 5 kap. 10 b § LAIF 37.7 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.7 tredje stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.8 första stycket 5 kap. 10 c § LAIF 37.8 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.9 första stycket 5 kap. 10 d § LAIF

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

336

37.9 andra stycket

37.9 tredje stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 fjärde stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 femte stycket 5 kap. 10 d § LAIF 37.9 sjätte stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.10 13 kap. 10 § LAIF samt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen

37.11 första stycket 5 a kap. 12 och 13 §§ LAIF 37.11 andra stycket 5 a kap. 14 § LAIF 37.11 tredje stycket – 37.11 fjärde stycket 5 a kap. 14 § LAIF 37.11 femte stycket 5 a kap. 14 § och 14 kap. 4 § första stycket 5 LAIF 37.11 sjätte stycket 5 a kap. 15 § LAIF 37.12 första stycket 5 a kap. 16 § LAIF 37.12 andra stycket 5 a kap. 17 § LAIF 37.12 tredje stycket 13 kap. 13 § LAIF 37.13 första stycket 16 kap. LAIF 37.13 andra stycket 8 kap. 32–35 §§ LAIF 37.14 – 37.15 – 37.16 – 37.17 – 37.18 – 37.19 13 kap. 13 § LAIF 37.20 – 37.21 – 37.22 – 37.23 – 38.1 – 38.2 – 38.3 – 38.4 – 38.5 13 kap. 10 § LAIF och 5 § 1 förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen 38.6 13 kap. 10 § LAIF 38.7 – 38.8 – 38.9 – 38.10 – 39.1 5 kap. 10 a och 10 h §§ LAIF 39.2 5 kap. 10 g § LAIF 39.3 5 kap. 10 g § LAIF 39.4 första stycket 5 kap. 16 § LAIF 39 4 andra stycket 5 kap. 18 § LAIF 39.5 5 kap. 18 § LAIF 39.6 5 kap. 18 § LAIF 39.7 5 kap. 13 § LAIF 39.8 15 kap. 2 § 19 LAIF

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

337

39.9 5 kap. 10 g och 18 §§ LAIF 39.10 – 39.11 5 kap. 13 § LAIF 40.1 5 kap. 10 i, 10 j och 17 §§ LAIF 40.2 första stycket 5 kap. 10 j och 17 §§ LAIF 40.2 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 40.3 5 kap. 10 i § LAIF 40.4 5 kap. 10 i § LAIF 40.5 första stycket 5 kap. 17 § LAIF 40.5 andra stycket 5 kap. 18 § LAIF 40.6 5 kap. 18 § LAIF 40.7 5 kap. 18 § LAIF 40.8 5 kap. 13 § LAIF 40.9 15 kap. 2 § 19 LAIF 40.10 5 kap. 10 i och 18 §§ LAIF 40.11 – 40.12 – 40.13 – 40.14 – 40.15 13 kap. 13 § LAIF 40.16 – 40.17 – 41.1 5 kap. 10 e, 10 f och 14 §§ LAIF 41.2 5 kap. 14 § LAIF 41.3 5 kap. 14 § LAIF 41.4 5 kap. 15 § LAIF 41.5 5 kap. 10 f § LAIF 41.6 5 kap. 15 § LAIF 41.7 – 41.8 – 42.1 första stycket 5 kap. 10 § LAIF 42.1 andra stycket 13 kap. 13 § LAIF 42.2 – 42.3 – 43 4 kap. 1–5 §§ samt 5 kap. 2 § fjärde stycket, 6 §, 7 §, 11 och 12 §§ LAIF 44 första och tredje styckena 1 kap. 9 § första stycket LAIF 44 andra stycket – 44 fjärde stycket 13 kap. 1 andra stycket LAIF samt 2 § och 5 § 1 förordningen med instruktion för Finansinspektionen 45.1 13 kap. 1 § första och andra styckena LAIF 45.2 13 kap. 1 § tredje stycket LAIF 45.3 13 kap. 6 § LAIF 45.4 14 kap. 19 § första och andra styckena LAIF 45.5 och 45.6 14 kap. 19 § tredje stycket LAIF 45.7 14 kap. 21 § första stycket LAIF 45.8 14 kap. 21 § andra och tredje styckena LAIF

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

338

45.9 14 kap. 22 § LAIF 45.10 13 kap. 13 § LAIF 45.11 – 46.1 14 kap. 1, 9, 19–23§§ LAIF 46.2 a, b, d och h 13 kap. 7 § LAIF 46.2 c 13 kap. 9 § LAIF 46.2 e, g, och j 14 kap. 1 och 9 §§ LAIF 46.2 i och k 14 kap. 1, 3 och 9 §§ LAIF 46.3 13 kap. 10 § LAIF 46.4 14 kap. LAIF 47 – 48 14 kap. 11–14 §§ LAIF 49.1 och 49.2 första stycket 20 och 21 §§ FL samt 16 kap. 1 § LAIF 49.2 andra stycket 16 kap. 1 och 2 §§ LAIF 50.1–50.5 13 kap. 10, 11 och 13 §§ LAIF 50.6 – 51 8 kap.13 §§ och 30 kap. 4 §offentlighets- och sekretesslagen 52 13 kap. 12 § LAIF 53.1 13 kap. 10 och 11 §§ LAIF 53.2 13 kap. 10 § LAIF 53.3 och 53.4 – 54.1 och 54.2 13 kap. 11 § LAIF 54.3 13 kap. 10 och 11 §§ LAIF 54.4 – 55 13 kap. 13 § LAIF 56 – 57 – 58 – 59 – 60 – 61.1 Punkten 2 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.2 Punkterna 4 och 5 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.3 Punkten 6 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.4 Punkten 7 i övergångsbestämmelserna till LAIF 61.5 Punkten 8 i övergångsbestämmelserna till LAIF 62 – 63 13 kap. 1 § 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder 64 – 65 – 66.1 och 66.2 Punkten 1 i ikraftträdandebestämmelserna till LAIF 66.3 Ikraftträdandebestämmelserna till

lagen om ändring i lagen (2013:561)

Prop. 2013/14:113 Bilaga 11

339

om förvaltare av alternativa investeringsfonder

66.4 Ikraftträdandebestämmelserna till

lagen om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

67

68

69

70

71

Bilaga I 1 kap. 4 § och 3 kap. 1 § andra stycket LAIF Bilaga II 8 kap. 22 § och 15 kap. 2 § 5 LAIF Bilaga III 4 kap. 9 § LAIF Bilaga IV 6 kap. 3 § LAIF

340

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 2014

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Svantesson

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition 2013/14:113 Gränsöverskridande förvaltning och marknadsföring av alternativa investeringsfonder

341

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

15 kap. 1 § 32011L0061

Lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

15 kap. 1 och 2 §§ 32011L0061