Prop. 2015/16:31

Godkännande och marknadskontroll av fordon

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 oktober 2015

Stefan Löfven

Sven-Erik Bucht

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag på de författningsändringar som behövs för att verkställa Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. De föreslagna ändringarna innebär bland annat att en ny snabbgående traktor med en hastighet av högst 50 kilometer per timme kan typgodkännas och tillåtas i trafik, att ett nytt mindre eldrivet fordon med större motoreffekt kan typgodkännas och tillåtas i trafik och att viktbegränsningar införs för vissa mopeder och motorcyklar.

De gällande direktiven Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG har omarbetats och ersatts av ramförordningen (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon respektive ramförordningen (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Genom förordningarna upphävs ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

2. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

3. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

4. lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner,

5. lag om ändring i fordonslagen (2002:574).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om ett fordon eller ett fordonståg framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen och fordonet är

1. en lastbil, som inte är en EGmobilkran,

1. en lastbil som inte är en EGmobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

3. en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass I

4. en släpvagn som dras av en bil, av en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, av ett motorredskap klass I eller av en traktor b.

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats. Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det senaste registreringsbeviset om den garanterade axelbelastningen.

1 Senaste lydelse 2009:1349.

Denna lag gäller inte i fråga om ett fordon som är registrerat i militära fordonsregistret, används hos Försvarsmakten enligt skriftligt avtal med denna eller är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.2. Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 2 kap.1, 2 och 5 §§körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

Personbil, lastbil, buss, motorcykel och moped klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

2 §

Traktor med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Traktor a med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Terrängvagn, motorredskap

klass I och traktor b får köras endast av den som har ett gällande körkort med behörigheten B.

Nuvarande lydelse

5 §2

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet

AM moped klass I

A1 lätt två- eller trehjulig motorcykel

1 Senaste lydelse 2009:189. 2 Senaste lydelse 2012:876.

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2. terrängvagn

3. motorredskap klass I

4. trehjulig motorcykel

5. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1 tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton.

C tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1 buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

D1E buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

D buss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Föreslagen lydelse

5 §

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet

AM moped klass I

A1 lätt två- eller trehjulig motorcykel

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till en sådan bil.

2. trehjulig motorcykel

3. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till en sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1 tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton.

C tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1 buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

D1E buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

D buss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §1

Följande fordon skall med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

Följande fordon ska med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2. Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3. Släpfordon som dras av bilar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer skatteklass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en bil som byggts om till motorredskap.

13 §2

Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på

1 Senaste lydelse 2006:239. 2 Senaste lydelse 2010:95.

motsvarande sätt som en traktor klass II,

motsvarande sätt som en traktor skatteklass II,

3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för registreringsbesiktning eller, i fråga om fordon som har förts in i Sverige för testkörning enligt 23 § första stycket 4, för kontrollbesiktning, eller fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande,

4. fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman eller sådan besiktningstekniker, bilinspektör eller tekniker som avses i fordonslagen i den utsträckning som behövs för att förrättningen ska kunna genomföras,

5. fordon som provkörs vid provning inför ett enskilt godkännande i den utsträckning som behövs för att provningen ska kunna genomföras,

6. fordon som provkörs av den som Trafikverket särskilt förordnat att utföra haveriundersökning eller av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) eller att handlägga ett ärende,

7. ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en registreringsbesiktning av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utföra sådan provkörning, eller

8. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §. I fall som avses i första stycket 3 ska handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet eller provningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

Om en polisman finner anledning att anta att ett fordon som han eller hon anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a §§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §1

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon.

2. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen. 3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

1 Senaste lydelse 2012:875.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift,

2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift, eller

3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift.

Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.

Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktor klass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor klass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon. 2. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en kontinuerlig märkeffekt som inte överstiger 250 watt.

3. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, och är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

4. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som uppfyller villkoren i 3 a–c och som antingen a. har en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt, eller b. är självbalanserande.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen som, om det drivs av en förbränningsmotor med gnisttändning, har en slagvolym av högst 50 kubikcenti-

meter, eller, om det drivs av en förbränningsmotor med kompressionständning, har en slagvolym av högst 500 kubikcentimeter, eller är försett med annan motor för framdrivande och som har

1. två hjul samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt,

2. tre hjul och en vikt i körklart skick av högst 270 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

4. fyra hjul, ett karosseri med högst tre dörrar och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 6 kilowatt.

Vid beräkningen av en mopeds vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och

1. är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen, eller

2. är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen.

Motorcykel Ett motorfordon vars nettoeffekt,

konstruktiva hastighet eller motorstorlek överstiger villkoren för moped och som har

1. två hjul, eller

2. tre symmetriskt placerade hjul och en vikt i körklart skick av högst 1 000 kilogram, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 450 kilogram eller högst 600 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, samt en nettoeffekt som inte överstiger 15 kilowatt.

Vid beräkningen av en motorcykels vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 450 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 450 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktorer delas in i traktor a och traktor b.

Traktor a En traktor som är konstruerad för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen.

Traktor b En traktor som är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Traktor skatteklass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor skatteklass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Tung terrängvagn En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton.

Vikt i körklart skick för en motorcykel eller en moped

Vikten i körklart skick för en motorcykel eller en moped fastställs enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

Trots 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EU-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II gäller fortfarande.

2 Senaste lydelse 2009:226.

2.5. Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap.2 och 4 a §§ och 5 kap. 8 §fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

2 kap.

2 §1

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området, i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-

1 Senaste lydelse 2011:324.

Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande).

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i avgasreningslagen (2011:318).

4 a §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av fordon ska förse en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för att denne ska kunna få

1. ett EG-typgodkännande för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

1. ett typgodkännande i enlighet med EU-rättsakter på området för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

2. tillstånd att sälja fordonsdelar eller fordonsutrustning som annars är förbjudna att sälja.

Information som inte är allmänt tillgänglig behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.

5 kap.

8 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare föreskrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5. utbildnings- och kompetenskrav för besiktningstekniker, samt

6. avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

1. registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon,

2. att ett typgodkännande av fordon ska upphöra att gälla när nya krav som är tillämpliga på den godkända fordonstypen, varianten eller versionen blir obligatoriska,

2 Senaste lydelse 2009:224. 3 Senaste lydelse 2010:39.

3. tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och över efterlevnaden av

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, i den ursprungliga lydelsen, samt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen,

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §, samt om

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §,

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt om

7. avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, i den ursprungliga lydelsen, samt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

3. Ärendet och dess beredning

Den 5 februari 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon. Den 15 januari 2013 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Den svenska versionen av förordningen nr 167 finns i bilaga 1 och den svenska versionen av förordningen nr 168 finns i bilaga 4.

Den 14 mars 2015 publicerades en rättelse till vardera ramförordningen. I rättelserna anges att i hela respektive rättsakt ska termen marknadstillsyn ersättas med marknadskontroll i alla dess grammatiska former och i alla ordsammansättningar innehållande den termen. Rättelsen till ramförordningen nr 168 innehåller fler punkter, jfr avsnitt 4. Rättelserna innebär således att namnet på båda förordningarna numera innehåller ordet marknadskontroll.

Under hösten 2014 och vintern 2015 utarbetades inom Näringsdepartementet två promemorior: Två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar – godkännande och marknadskontroll samt Jordbruks- och skogsbruksfordon – godkännande och marknadskontroll, nedan benämnda Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon respektive Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Eftersom de två promemoriorna i stora delar hanterar ändringar och kompletteringar i samma lagar – och förordningar – behandlas de gemensamt i denna proposition.

Lagförslagen i promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon finns i bilaga 2 och i promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar finns i bilaga 5. Promemoriorna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna för promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon finns i bilaga 3 och en förteckning över remissinstanserna för promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar finns i bilaga 6. Remissvaren och en remissammanställning för respektive promemoria finns tillgängliga i Näringsdepartementets ärende N2015/01432/MRT.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 september 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8.2, 8.4, 8.8 och 9 samt i författningskommentaren. I propositionen har också vissa redaktionella ändringar gjorts.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 4

4. Bakgrund

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, utfärdades den 5 februari 2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, utfärdades den 15 januari 2013. Båda förordningarna trädde i kraft den 22 mars 2013. Ett flertal svenska bestämmelser måste därför ändras och/eller kompletteras.

Förordningarna kräver inget införlivande i nationell lagstiftning utan gäller direkt enligt sin lydelse och ska tillämpas av domstolar och myndigheter i sin respektive EU-rättsliga form. Om författningarna strider mot EU:s regler och i den utsträckning nationell lag och en EUförordning står mot varandra ska principen om EU-rättens företräde gälla. Förordningarna kan dock i praktiken inte börja tillämpas förrän de kompletterats med genomförandeförordningar innehållande tekniska krav och krav på utformning av intyg om överensstämmelse. Förordningarna kommer att kompletteras under perioden fram till den 1 januari 2016.

Genom förordningen nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167, tillkommer en traktor som till sin konstruktiva hastighet i nationell lagstiftning i dag skulle betraktas som lastbil eller motorcykel beroende på fordonsutformning och vikt.

Genom förordningen nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, ramförordningen nr 168, tillkommer möjligheten att typgodkänna ett fordon kallat en motordriven, eller motoriserad, cykel med en motoreffekt av högst 1 kilowatt. Framdrivningen får antingen vara en elmotor eller en förbränningsmotor. Motorns effekt ska stängas av när fordonet når en hastighet av 25 kilometer i timmen. Denna kategori av fordon stämmer inte överens med den cykeldefinition som finns i svensk lagstiftning i dag utan liknar mer den nationella definitionen av en moped klass II. Kategorierna för typgodkännande av två-, tre- och fyrhjuliga fordon i ramförordningen nr 168 avviker också i vissa fall från nationell lagstiftning. Det har bland annat tillkommit krav på mått och vikter för vissa kategorier av fordon. Dessa krav överensstämmer inte med vad som följer av lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Som nämnts i avsnitt 3 har det gjorts rättelser till båda ramförordningarna. Rättelsen till ramförordningen nr 168 lyder i sin helhet:

1. I hela rättsakten ska termen ”marknadstillsyn” ersättas med ”marknadskontroll” i alla dess grammatiska former och i alla ordsammansättningar innehållande den termen.

2. I hela rättsakten ska termen ”mopedbil” ersättas med ”fyrhjuling med karosseri” i alla dess grammatiska former.

3. I hela rättsakten ska termen ”passagerarbefordran” ersättas med ”personbefordran” i alla dess grammatiska former.

4. På sidan 56, artikel 2.2 h, ska det i stället för: ”h) Pedalassisterade cyklar som är …” vara: ”h) Cyklar konstruerade för att trampas som är …”.

5. På sidan 62, artikel 3.94 b, ska det

i stället för: ”b) en elektrisk hjälpmotor som monterats på ett pedalassisterad fordon.”

vara: ”b) en elektrisk hjälpmotor som monterats på ett fordon konstruerat för att trampas.”

Hänvisningar till S4

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 3

5. Gällande rätt

5.1. Fordonsbeteckningar

I 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner finns olika beteckningar med angivna betydelser. Beteckningarna är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.

Trafikförordningen (1998:1276), körkortslagen (1998:488), fordonslagen (2002:574), lagen (2001:558) om vägtrafikregister – liksom andra författningar på vägtrafikområdet – hänvisar till lagen om vägtrafikdefinitioner. I dessa författningar anges att de beteckningar som används i respektive författning har samma betydelse som i lagen om vägtrafikdefinitioner.

Av 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår följande beteckningar.

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon.

2. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift,

2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift, eller

3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift. Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped. Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in.

Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.

Motorfordon Ett motordrivet fordon som är avsett att användas huvudsakligen på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som är inrättat

1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som avses under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap. Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktor klass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor klass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon.

Motorredskap Ett motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som ett arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass II.

Motorredskap klass I Ett motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen.

Motorredskap klass II Ett motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

I regeringens prop. 2001/02:130 Fordonslag, m.m. anförde regeringen att en utgångspunkt för regleringen av definitionerna på fordonsområdet var att de svenska definitionerna så långt möjligt skulle stämma överens med de definitioner som fanns i EG:s lagstiftning på området. I samband med att en ny fordonslag trädde i kraft ändrades även ett antal beteckningar i lagen om vägtrafikdefinitioner.

Liksom i förarbetet till fordonslagen konstaterades i regeringens prop. 2008/09:53 Godkännande av motorfordon m.m., att de EG-rättsliga fordonsdefinitionerna i praktiken hade en vidare betydelse än annars i svensk lagstiftning på området. I prop. 2008/09:53 s. 30, yttrades följande med anledning av detta:

”Även trafikförordningen (1998:1276), körkortslagen (1998:488) och vägtrafikskattelagen (2006:227) med flera författningar hänvisar till lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner. Vid tillämpningen av dessa författningar görs emellertid sällan eller aldrig någon självständig prövning av vilket fordonsslag ett visst fordon ska anses tillhöra, utan avgörande är i praktiken hur fordonet är registrerat. Detta är en logisk ordning av två skäl. För det första är det mycket enklare att kontrollera uppgifterna i vägtrafikregistret än att göra en kontroll och bedömning av själva fordonet. För det andra utgår nämnda författningar från samma definitioner som lagen och förordningen om vägtrafikregister, och det är då rimligt att i vart fall presumera att uppgifterna i vägtrafikregistret är riktiga.”

Mot denna bakgrund infördes bestämmelsen 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner enligt vilken följer att ett fordon, oavsett vad som anges i 2 §, som registrerats med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt ska höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

Ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EGrättsakt, hör således till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

5.2. Godkännande av fordon

Inom fordonsområdet har en omfattande harmonisering av regleringen skett med tyngdpunkt i förfarandet för typgodkännande av olika slag av fordon avsedda för färd på väg. Harmoniseringen har skett genom att tre så kallade ramdirektiv1 beslutats. Inom loppet av drygt 35 år har den inre marknaden blivit en realitet, inte bara när det gäller personbilar utan även för lastbilar, bussar, släpvagnar, traktorer, motorcyklar och mopeder.

Typgodkännande kan enligt 2 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECEtypgodkännande) eller som nationellt typgodkännande. Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande). Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns dels i lagen (1998:1707) om åtgärder mot buller och avgaser från mobila maskiner, dels i avgasreningslagen (2011:318). I 2 kap.1–5 a §§fordonslagen finns vissa bestämmelser om vad ett typgodkännande innebär och vilka grundläggande skyldigheter tillverkaren som ansöker om typgodkännande har. Dessa bestämmelser i fordonslagen gäller oberoende av vilket fordonsslag som ska typgodkännas.

Fordonsförordningen (2009:211) innehåller ytterligare föreskrifter om fordons beskaffenhet, utrustning och kontrollformer. Även fordonsförordningen är, liksom fordonslagen, tillämplig på flera slag av fordon, exempelvis jordbruks- och skogsbruksfordon samt två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Ett EG-typgodkännande för fordon innebär att en medlemsstat, genom ett harmoniserat förfarande, bekräftar att en fordonstyp uppfyller kraven i ramdirektiven och i de tillämpliga särdirektiven/särförordningarna. Av direktiven framgår att fordonstillverkaren ska bekräfta att ett fordon med angivet identifieringsnummer överensstämmer med den godkända fordonstypen. Bekräftelsen görs med ett ”intyg om överensstämmelse” (Certificate of Conformity, CoC). De tekniska och administrativa kraven för EG-typgodkännande är harmoniserade och fordonen har fri rörlighet

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana.

inom unionen. Detta innebär att medlemsstaterna inte får ställa ytterligare krav för att fordonen ska få saluföras, registreras och brukas.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.1, 8.3

5.2.1. Typgodkännande av traktorer

De nuvarande bestämmelserna om typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom fordonslagen (2002:574), fordonsförordningen (2009:211), förordningen (2001:650) om vägtrafikregister och förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner samt genom Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:72, TSFS 2010:112 och TSFS 2012:97).

5.2.2. Typgodkännande av mopeder och godkännande av cyklar

De nuvarande bestämmelserna om typgodkännande av mopeder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom fordonslagen (2002:574), fordonsförordningen (2009:211), avgasreningslagen (2011:318), avgasreningsförordningen (2011:345) och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:59, TSFS 2010:72, TSFS 2010:87 och TSFS 2010:112).

Cyklar behöver inte vara typgodkända men måste vara säkra i enlighet med bestämmelserna i produktsäkerhetslagen (2004:451).

5.2.3. Anmälan av tekniska tjänster

Ett EG-typgodkännande sker alltså genom att provning och bedömning av om fordon, komponenter och separata tekniska enheter som är representativa för den typ som ska godkännas, överensstämmer med de tekniska bestämmelser som anges i respektive direktiv: 2002/24/EG, 2003/37/EG och 2007/46/EG.

Av de tre ramdirektiven framgår att en ”teknisk tjänst” är en organisation eller ett organ som har utsetts av en medlemsstats godkännandemyndighet för att som kontrollaboratorium utföra provning eller för att som organ för bedömning av överensstämmelse utföra inledande bedömningar och andra provningar eller inspektioner för godkännandemyndighetens räkning. Bestämmelserna i ramdirektiven har inarbetats i 1 kap. 4 § fordonsförordningen varav framgår att en teknisk tjänst är ett organ som utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning.

Av 3 kap.5 och 8 §§fordonsförordningen framgår att frågor om typgodkännande prövas av godkännandemyndigheten efter ansökan av tillverkaren och EG-godkännande meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion. Transportstyrelsen är den myndighet som utser den tekniska tjänsten och ska anmäla den tekniska tjänsten på det sätt som anges i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, ska på begäran av den som vill utses till organ, som ska anmälas som teknisk tjänst, göra en bedömning av om den tekniska tjänsten har den kompetens som behövs för den uppgift som anmälan avser och i övrigt är lämplig för uppgiften. Även om Transportstyrelsen är den myndighet som utser den tekniska tjänsten har Swedac därmed en viktig roll. Uppdelningen mellan de två myndigheterna skapades med grund i artikel 42 ramdirektivet 2007/46/EG, som öppnade för att den som skulle upprätta en bedömningsrapport antingen var den godkännande myndigheten eller en utsedd myndighet eller ett ackrediteringsorgan som agerar på godkännandemyndighetens vägnar. Detta förfarande skiljer sig från hur det är reglerat i ramförordningarna nr 167 och nr 168.

Bestämmelser om tekniska tjänster finns även i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:72) om utseende och anmälan av organisation för Transportstyrelsens räkning som teknisk tjänst. Samma regler gäller även tekniska tjänster som i dag ingår i ramdirektiven för traktor, mc/moped samt avgaser för mobila maskiner och därtill hörande rättsakter samt för ECE-reglementen.

Hänvisningar till S5-2-3

5.2.4. Registrering av fordon

För att ett fordon ska få brukas måste det vara registrerat i vägtrafikregistret. Registrering av fordon regleras i lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Normalt ska fordonet också vara påställt, jfr 17 § lagen om vägtrafikregister. En påställning av ett fordon görs genom en anmälan till Transportstyrelsen.

Lagen om vägtrafikregister gäller inte fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon eller mopeder klass II, se 1 §.

Enligt 12 § lagen om vägtrafikregister ska följande fordon som huvudregel vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas:

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2. Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts, eller

b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3. Släpfordon som dras av bilar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil. Vid registrering av fordon används de beteckningar och dess betydelse (klassificering av fordon) som anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Beteckningarna stämmer dock inte helt överens med begreppen i EU-lagstiftningen. I 13–16 och 18 §§ lagen om vägtrafikregister anges vissa undantag från kravet på registrering. Exempelvis behöver inte fordon som uteslutande används inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnande tävlingsområden eller andra liknande områden vara registrerade. I 6 kap. 7 a § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister anges att fordon som inte yrkesmässigt tillverkats i eller importerats till Sverige, dvs. fordon som omfattas av direktivet 2003/37/EG, endast får registreras om det finns ett giltigt typgodkännande, ett intyg om överensstämmelse, CoC, ska alltså lämnas. Bestämmelsen i 6 kap. 7 a § gäller inte för begagnade fordon eller för nya fordon som godkänts vid enskilt godkännande. I 8 kap. 15 § anges vidare att ett sådant fordon, dvs. ett fordon som omfattas av ett typgodkännande och som har registrerats med stöd av ett CoC, får ställas på första gången endast om det intyget fortfarande är giltigt. Vanligtvis behöver inte släpvagnar som dras av traktorer vara registrerade för att brukas, men om släpvagnen ska dras av en traktor klass I måste släpvagnen vara registrerad för att fordonsskatt ska kunna påföras, jfr ovan. Av ovanstående framgår dock att cykel och moped klass II, som huvudregel, inte behöver vara registrerade för att få brukas. I sammanhanget bör dock nämnas att mopeder klass II får tas i bruk endast om de omfattas av ett i Sverige giltigt typgodkännande, om de är försedda med ett typgodkännandemärke och om det finns ett intyg om överensstämmelse eller de har godkänts vid en mopedbesiktning.

Hänvisningar till S5-2-4

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.5

5.3. Marknadskontroll

Marknadskontroll är sedan 2008 reglerat på unionsnivå genom förordningen (EG) nr 765/2008 om ackreditering och marknadskontroll2 vilken är en del av det så kallade varupaketet. Förordningen innehåller ett övergripande ramverk med huvudsakligen regler om ackreditering och marknadskontroll.

Syftet med de gemensamma reglerna om marknadskontroll kan sägas vara att se till att kontroll bedrivs på ett likvärdigt sätt i medlemsstaterna

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

och därigenom se till att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom unionen uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå för allmänna intressen som bland annat hälsa och säkerhet i allmänhet. Samtidigt ska säkerställas att den fria rörligheten för varor inte begränsas mer än vad som tillåts enligt harmoniserad unionslagstiftning eller annan relevant unionslagstiftning. Förordningen (EG) nr 765/2008 är direkt tillämplig i Sverige, men eftersom förordningen riktar sig mot medlemsstaterna medför detta att det finns ett behov av nationella bestämmelser som gör att förordningen kan tillämpas och få genomslag. Vad gäller ackreditering och CE-märkning har förordningen (EG) nr 765/2008 kompletterats i nationell rätt genom lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll samt förordningen (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll. Med stöd av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn har regeringen även meddelat förordningen (2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn som kompletterar förordningen (EG) nr 765/2008 vad avser marknadskontroll.

Begreppet marknadskontroll är inte entydigt, men används unionsrättsligt för kontroll av att produkter uppfyller harmoniserad unionslagstiftning. Enligt 2 § förordningen om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn betyder marknadskontroll ”den verksamhet som en statlig myndighet eller en kommun bedriver och de åtgärder som den vidtar för att se till att en vara som tillhandahålls på marknaden uppfyller gällande krav”.

Ett flertal bestämmelser i förordningen (EG) nr 765/2008 riktar sig direkt till marknadskontrollmyndigheter. I förordningen om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn anges inte vilka myndigheter som ska vara behöriga myndigheter enligt EU-förordningen. I stället utgår förordningen från en definition av statliga marknadskontrollmyndigheter, som enligt 3 § bland annat årligen ska utarbeta och genomföra program för marknadskontroll och följa upp tidigare års program. På vissa varuområden finns utpekade marknadskontrollmyndigheter enligt (EG) nr 765/2008, men det finns inte någon sådan utpekad myndighet på motorfordonsområdet.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.11

5.4. Annan närliggande tillsyn av fordonsområdet

Förutom den ram som förordningen (EG) nr 765/2008 anger finns andra särskilda bestämmelser på en rad områden som kan sägas ha samma syfte och delvis vara av samma natur eller med samma verkan. Motorfordonsområdet är föremål för omfattande tillsyn i olika hänseenden.

5.4.1. Tillsyn enligt fordonslagen

Med stöd av 5 kap. fordonslagen (2002:574) utövar Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, och Transportstyrelsen tillsyn över besiktningsverksamheten enligt fordonslagen. Tillsynen är uppdelad så att Swedac utövar tillsyn över de ackrediterade besiktningsföretagen

medan Transportstyrelsen ska kontrollera att besiktningsverksamheten fungerar väl med avseende på trafiksäkerhet, miljö, prisutveckling, teknikutveckling och tillgänglighet. Transportstyrelsen ska även enligt 8 kap. 22 § fordonsförordningen (2009:211) utöva tillsyn över efterlevnaden av fordonslagen, fordonsförordningen och de föreskrifter som meddelats med stöd av fordonsförordningen, jfr 5 kap. 3 b § fordonslagen. Därigenom kan tillsyn utövas över bland annat den som saluför fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller annan utrustning till fordon.

Transportstyrelsen har även ett bemyndigande enligt 3 kap. 31 § fordonsförordningen och åtagande att, som typgodkännandemyndighet, fortlöpande kontrollera att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den typ som myndigheten har godkänt. Det finns således redan ett mandat att utöva tillsyn och tillsynsverksamhet rörande typgodkännande, men som är begränsat till sådana fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som Transportstyrelsen typgodkänt.

5.4.2. Tillsyn över produktsäkerhet

I produktsäkerhetslagen (2004:451) finns bestämmelser tillämpliga i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En förutsättning för tillämpligheten av lagen är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter.

Den centrala tillsynsmyndigheten på produktsäkerhetsområdet är Konsumentverket, som enligt 3 § produktsäkerhetsförordningen (2004:469) ska se till att bestämmelserna i produktsäkerhetslagen samt föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen efterlevs.

Av 3 § produktsäkerhetsförordningen följer dock att en statlig myndighet, som enligt någon annan författning har tillsyn över efterlevnaden av särskilda bestämmelser om produktsäkerhet i fråga om vissa varor, tjänster eller risker, är tillsynsmyndighet även enligt produktsäkerhetslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Därigenom är Transportstyrelsen den myndighet som utövar tillsyn enligt produktsäkerhetslagen inom fordonsområdet.

5.4.3. Sanktioner

Enligt 5 kap. 1 § fordonslagen döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en inspektion eller kontroll enligt 2 kap.10–14 §§fordonslagen till böter. I övrigt kan dömas till böter enligt föreskrifter som beslutats med stöd av de bemyndiganden som anges i 5 kap. 8 § fordonslagen. I 8 kap.5–12 §§fordonsförordningen finns bestämmelser om sådana sanktioner.

Av 8 kap. 5 § fordonsförordningen framgår bland annat att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnat oriktig uppgift i samband med ansökan om typgodkännande, i ett intyg om överensstämmelse eller i typgodkännande kan dömas till böter.

I regeringens prop. 2008/09:53 Godkännande av motorfordon m.m. uttalas på s. 54 följande angående behovet av tillsynsmyndighet:

”I övrigt kan det konstateras att tillverkarnas skyldigheter enligt direktivet och enligt den svenska lagstiftningen i de allra flesta fall är mer eller mindre självreglerande och att det i allmänhet ligger i tillverkarens eget intresse att följa de bestämmelser som finns och att samarbeta med myndigheterna. Det finns emellertid fall där situationen är en annan. Exempelvis när det gäller skyldigheten för fordonstillverkare att lämna specifik information till tillverkare av komponenter och separata tekniska enheter kan tillverkaren ha ett starkt intresse av att inte göra detta. Någon form av påtryckningsmedel är därför motiverat. En straffrättslig sanktion framstår emellertid inte som ändamålsenligt. En tillverkare är praktiskt taget alltid en juridisk person, där det kan vara svårt att utreda om det är någon enskild individ, och i sådant fall vem, som bör få bära ansvaret. Dessutom skulle det, vid en jämförelse med andra liknande brott, knappast vara aktuellt med någonting annat än ett bötesstraff, vilket inte skulle vara en särskilt kännbar påföljd i sammanhanget. I stället bör tillsynsmyndigheten även i dessa fall kunna meddela förelägganden för att förmå tillverkarna att fullgöra sina skyldigheter.”

5.5. Behörighet att köra traktor

Gemensamma bestämmelser för körkort och behörighet att föra motorfordon inom EU och EES finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG, körkortsdirektivet.

I artikel 4 körkortsdirektivet anges körkortskategorier och åldersgränser för motorfordon. I artikeln anges också att jordbruks- och skogsbrukstraktorer inte omfattas av direktivets definition av motorfordon. Därmed reglerar körkortsdirektivet inga bestämmelser om körkort för att få köra traktor. Behörigheten får således regleras helt genom nationella regler.

Kraven för att få framföra en traktor regleras i körkortslagen (1998:488) och i körkortsförordningen (1998:980). Av 2 kap. 1 § framgår att det krävs behörighet för att köra vissa angivna fordon. För att få köra personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I krävs att man har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet. I 2 kap. 5 § körkortslagen finns de körkortsbehörigheter och beteckningar som kan anges i körkort.

AM moped klass I

A1 lätt två- eller trehjulig motorcykel

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

A två- och trehjulig motorcykel oavsett

slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2. terrängvagn

3. motorredskap klass I

4. trehjulig motorcykel

5. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1 tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton.

C tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1 buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

D1E buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

D buss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Enligt 2 kap. 2 § körkortslagen får en traktor med gummihjul (och motorredskap klass II) köras på väg endast av den som har gällande körkort (AM, A1, A2, A, B, BE, C1, C1E, D1, D1E, C, CE, D och DE) eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Ett traktorkort får enligt 3 kap. 16 § körkortslagen utfärdas för den som

1. har fyllt 16 år eller, om det finns särskilda skäl, 15 år,

2. har körkortstillstånd och som

3. genom godkänt kunskapsprov visat sig uppfylla de krav som bör ställas från trafiksäkerhetssynpunkt.

Med ett godkänt traktorkort får förutom traktor även motorredskap klass II (motorredskap konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen) och moped klass II (mopeder konstruerade för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen) framföras. Den som vill erhålla behörighet att köra traktor kan som alternativ till traktorkort genomföra godkänt prov för moped klass I, AM. Vid godkänt prov för AM erhåller den sökande ett körkort och uppfyller därmed kravet i 2 kap. 2 § körkortslagen – att ha ett gällande körkort – för att få köra traktor. Ålderskravet för AM är 15 år.

En del traktorförare arbetar i yrkesmässig trafik, vilket betyder att de ställer fordon och förare till allmänhetens förfogande, transporterar gods eller passagerare och tar betalt för transporten. Om traktorföraren då ska köra s.k. traktortåg (traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon) i yrkesmässig godstrafik krävs behörigheten C eller CE enligt 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen (2012:210). Regeringen har tidigare klargjort som sin uppfattning, i propositionen 2011/12:80, Nya lagar för yrkestrafik och taxi, s. 65, att persontransporter med terrängmotorfordon och traktortåg inte omfattas av den s.k. trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde och därmed inte heller av tillståndskrav för yrkesmässig trafik i enlighet med den förordningen, jfr nedan avsnitt 5.8.1. Vid transporter av passagerare i yrkesmässig trafik finns därför inga särskilda EU-rättsliga behörighetskrav – här gäller bestämmelserna i körkortslagen.

Av 1 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens framgår att bestämmelserna i lagen endast avser grundläggande kompetens och fortbildning för förare som utför transporter med vissa motorfordon. Eftersom traktorn inte är ett motorfordon omfattas förare av traktortåg inte av kravet på yrkeskompetensbevis, något som annars gäller för fordon som enligt 2 kap. 5 § körkortslagen kräver körkortsbehörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE i de fall föraren utför kommersiella transporter, jfr 2 kap. 1 § och 4 § 7 lagen om yrkesförarkompetens.

Hänvisningar till S5-5

5.6. Behörighet att framföra moped och cykel

Kraven för att få framföra en moped regleras också i körkortslagen och körkortsförordningen. Av 2 kap. 1 § framgår att det krävs behörighet för att köra vissa angivna fordon. För att få köra personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I krävs att man har ett gällande körkort för fordonet. Körkortsbehörigheten för moped klass I har beteckningen AM, vilket framgår av 2 kap. 5 § körkortslagen.

Moped klass II får köras endast av den som har körkort, traktorkort eller har fyllt 15 år och har förarbevis för moped klass II. Den som fyllt 15 år före den 1 oktober 2009 behöver inte ha förarbevis.

Det finns inget behörighetskrav för framförande av cykel.

5.7. Trafikregler m.m.

5.7.1. Bakgrund

Sverige har, liksom de flesta länder i Europa, ratificerat FN:s konvention om vägtrafik, given i Wien den 8 november 1968. Genom ratifikationen har Sverige åtagit sig folkrättsligt att följa konventionen. Konventionen gäller emellertid inte direkt som svensk lag, utan myndigheter och domstolar utövar myndighet enligt bestämmelserna i den nationella lagstiftningen. Det är riksdagen och regeringen som ansvarar för att Sverige uppfyller sina folkrättsliga förpliktelser. Sverige har valt att anpassa lagstiftningen främst genom att föra över bestämmelser i konventionen till i huvudsak trafikförordningen (1998:1276). Sverige har även ratificerat FN:s konvention om vägmärken och signaler, given i Wien den 8 november 1968 och genomfört denna i bestämmelser i vägmärkesförordningen (2007:90) och föreskrifter med stöd av denna. Till skillnad från fordonslagstiftningen har således trafiklagstiftningen inte sitt ursprung i gemenskaps- eller unionsrättsliga bestämmelser.

Konventionerna beskriver ett internationellt system för trafikregler, vägmärken och anvisningar för trafik. Syftet med båda konventionerna är att underlätta för trafikanter som rör sig över landsgränser genom att regler, utmärkning och anvisningar för trafik i princip är desamma oavsett vilket land du som trafikant befinner dig i. Genom konventionerna har således Sverige anslutit sig till det internationella system som finns för trafikregler och som tillämpas i de flesta länder.

Inom områden som saknar reglering i konventionerna finns vissa möjligheter att besluta om avvikande regler. Vid framtagande av nya trafikregler måste konventionernas bestämmelser, och de eventuella begränsningar konventionen sätter för nationell lagstiftning, beaktas. I samband med sådana beslut krävs också en bedömning av om den tänkta ändringen är förenlig med Sveriges internationella åtaganden.

5.7.2. Generella bestämmelser

Bestämmelser om trafik med fordon på väg och i terräng finns således främst i trafikförordningen (1998:1276) och i föreskrifter meddelade med stöd av den. Vidare innehåller vägmärkesförordningen (2007:90) bestämmelser om anvisningar för trafik och utmärkning på vägar och i terräng.

Trafikförordningen innehåller dels bestämmelser med specifika krav på föraren hur fordon får eller inte får framföras vid vissa situationer, dels bestämmelser som kan beskrivas som generella aktsamhetskrav. Exempel på generella aktsamhetskrav är allmänt hållna krav på föraren om hastighetsanpassning och anpassning av körsätt. Exempel på specifika krav är krav på vilket körfält som ska användas, krav på att fordon inte får framföras under vissa förutsättningar och att föraren ska ge tecken vid byte av körfält.

I trafikförordningen finns gemensamma bestämmelser för alla trafikanter, men även bestämmelser som gäller endast trafik med fordon liksom bestämmelser som gäller endast trafik med motordrivna fordon. Trafikförordningen hänvisar till de beteckningar som finns i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och det finns således en avgränsad grupp av fordon som är att betrakta som motordrivna fordon.

I förordningen finns även bemyndiganden till kommuner och förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter med särskilda trafikregler.

5.7.3. Trafikregler för traktorer på väg och i terräng

Traktorer är motordrivna fordon som är inrättade för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och är konstruerade för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen, jfr ovan. Traktorer framförs därför i lägre hastigheter än de flesta andra motordrivna fordon och ligger närmare de hastigheter som cyklar, mopeder och motorredskap klass II framförs i. Av den anledningen finns det särskilt reglerat vad som gäller för dessa fordon när de framförs i olika trafiksituationer, framför allt av trafik- och framkomlighetsskäl. Dessa fordon som framförs långsamt ska därför föras så nära som möjligt den högra vägkanten av vägrenen eller av den bana som används. De får inte framföras på motorväg eller motortrafikled. Det kan även finnas skäl att meddela särskilda trafikregler genom lokala trafikföreskrifter som förbjuder trafik med traktor på andra vägar. I övrigt gäller samma trafikregler för traktorer på väg som för övriga motordrivna fordon.

Vid förande av motorfordon i terräng finns särskilda trafikregler i trafikförordningen. Bland annat råder det väjningsplikt mot gående och

väjningsplikt mot andra fordon när man kör ut på en väg från terräng. Motordrivna fordon får endast undantagsvis framföras i terräng enligt de särskilda bestämmelser som gäller enligt terrängkörningslagen (1975:1313) och terrängkörningsförordningen (1978:594).

Hänvisningar till S5-7-3

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 5.7.4

5.7.4. Trafikregler för mopeder och cyklar

Ett motorfordon är ett motordrivet fordon som är avsett att användas huvudsakligen på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till gods- eller personbefordran. Motorfordon delas i sin tur in i bilar, motorcyklar och mopeder.

Mopeder delas in i två klasser, klass I och II. En moped klass II är en moped som är konstruerad för en högsta hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt. En moped klass I är en moped som inte tillhör klass II. Definitionen av cykel inbegriper fordon som helt eller delvis drivs av motorer.

Trafikreglerna för de olika klasserna av mopeder och cyklar skiljer sig åt. Trafikreglerna vid förandet av moped klass I följer i princip dem som gäller vid förande av motorcykel medan trafikreglerna vid förandet av moped klass II i huvudsak följer de trafikregler som gäller vid förande av cykel. Bland annat ska moped klass II och cykel framföras på cykelbana om sådan finns. Moped klass II och cykel ska också föras så nära den högra kanten av vägrenen som möjligt eller den bana som används. Fordonen får framföras på körbanan, även om det finns en cykelbana, när det är lämpligare med tanke på färdmålets läge. Vidare får cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd. Om särskild försiktighet iakttas får trehjuliga mopeder klass II även föras på en cykelbana med ringa trafik och tillräcklig bredd. För de fordon som får föras på cykelbana finns även generella bestämmelser, till exempel väjningsplikt vid utfart från cykelbana mot en väg. En cyklist och en förare av moped klass II som ska färdas ut på en cykelpassage ska ta hänsyn till fordon som närmar sig passagen och får korsa vägen endast om det kan ske utan fara. Cyklande ska färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd. Cyklande och mopedförare ska hålla minst en hand på styret. Mopedförare ska dessutom hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden.

Vad avser passagerare på cykel och moped klass II så får det inte samtidigt färdas fler på en cykel eller en moped än vad fordonet är byggt för. Om föraren fyllt 15 respektive 18 år får emellertid fler barn upp till 10 års ålder färdas på en cykel eller en moped klass II om den har lämpliga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna.

Vid färd med moped, både klass I och klass II, finns krav på att skyddshjälm ska användas medan det för färd med tvåhjulig cykel finns krav på att använda cykelhjälm eller annat huvudskydd för den som inte fyllt 15 år. Vägverkets föreskrifter (VVFS 2004:174) om användning av cykelhjälm gäller fortfarande och där anges i de allmänna råden bland annat att annat huvudskydd än cykelhjälm bör anses som lämpligt om det

har skyddsegenskaper som minst motsvarar cykelhjälmens, såsom skyddshjälm för motorcykel eller moped, småbarnshjälm, ridhjälm, skidhjälm och inlineshjälm. Den som skjutsar ska se till att passagerare under 15 år använder sådant skydd.

Varken moped klass I, moped klass II eller cykel får framföras på motorväg eller motortrafikled. Som nämnts under avsnitt 5.7.3 finns särskilda trafikregler i trafikförordningen för färd i terräng med motordrivna fordon.

I motsats till motordrivna fordon omfattas inte cykel av bestämmelserna i terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen och får därför generellt framföras i terräng. En cyklist kan inte heller enligt lagen (1951:649) om trafikbrott dömas för rattfylleri som en förare av ett motordrivet fordon kan.

Hänvisningar till S5-7-4

5.7.5. Bemyndiganden

Med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har regeringen genom trafikförordningen meddelat föreskrifter för trafik på väg eller i terräng, p. 8. Vidare har regeringen med stöd av 2 § samma lag i trafikförordningen bland annat överlåtit åt kommun och länsstyrelse att meddela särskilda trafikregler på väg och i terräng. I trafikförordningen finns även bemyndiganden till kommuner och förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter med särskilda trafikregler. Regeringen har även genom vägmärkesförordningen meddelat bestämmelser om trafik på väg och i terräng samt bestämmelser om anvisningar för trafik och utmärkning på väg och i terräng.

5.8. Yrkesmässig trafik

5.8.1. Tillstånd till yrkesmässig trafik

Bestämmelser om rätten att bedriva yrkesmässig trafik samt utövande av yrket återfinns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG. Yrkestrafiklagen (2012:210) och yrkestrafikförordningen (2012:237) innehåller kompletterande bestämmelser till förordningen (EG) nr 1071/2009 samt bestämmelser om vissa internationella vägtransporter.

Ett företag som uppfyller villkoren i förordningen (EG) nr 1071/2009 får tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Enligt artikel 2 avses med yrkesmässig trafik dels sådan verksamhet som bedrivs av ett företag, som med motorfordon eller fordonskombinationer, transporterar gods för annans räkning (yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg), dels sådan verksamhet som bedrivs av ett företag som, med motorfordon byggda och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer – inklusive föraren – och avsedda för detta ändamål, bedriver persontrafik för allmänheten eller särskilda användarkategorier

mot ersättning som betalas av de transporterade personerna eller av organisatören (yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg).

Fordonsbegreppen i yrkestrafiklagen har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Däremot sägs i förarbetena, propositionen 2011/12:80, Nya lagar för yrkestrafik och taxi, s. 65, att

”[E]en definition av begreppet motorfordon finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon. Av artikel 3 i ramdirektivet framgår att med motorfordon avses alla färdigbyggda, etappvis färdigbyggda eller icke färdigbyggda motordrivna fordon som framdrivs av egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim. Denna definition är dock inte uttryckligen tillämplig på trafiktillståndsförordningen. [ – – – ] Eftersom begreppet motorfordon inte definieras i trafiktillståndsförordningen och det inte heller finns någon generellt inom EU tillämplig definition av begreppet måste grunden för bedömningen av trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde sökas på annat sätt. Av förordningen framgår att ett syfte med att reglera villkoren för tillträde till marknaden för yrkesmässig trafik i en förordning, och inte som tidigare i ett direktiv, har varit att få reglerna att tillämpas mer enhetligt inom unionen. Grunden för förordningens tillämpningsområde vilar i stor utsträckning på begreppet motorfordon. Att varje medlemsstats nationella definition av begreppet skulle utgöra grunden för förordningens tillämpningsområde skulle inte bidra till en enhetlig tillämpning och kan enligt regeringens mening knappast ha varit avsikten. I avsaknad av en generell definition av begreppet ligger det därför närmast till hands att tillämpa definitionen i ramdirektivet. Vidare bör enligt samma resonemang hänvisningar i förordningen till begreppet fordon tolkas som hänvisningar till de motorfordon eller fordonskombinationer som omfattas av förordningens tillämpningsområde.”

En traktor ska således betraktas som ett motorfordon vid tillämpning av förordningen (EG) nr 1071/2009.

I propositionen konstateras vidare:

”Yrkesmässig trafik med terrängmotorfordon bedrivs i dag bland annat som beställningstrafik med buss, dvs. som persontransporter. Även transporter med traktortåg kan bedrivas som persontransporter. [ – – – ] Definitionen av yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg i artikel 2.2 i trafiktillståndsförordningen omfattar endast persontransporter med motorfordon som är lämpliga att transportera fler än 9 personer och avsedda för det, dvs. bussar. Vidare avses transporter på väg. Persontransporter med terrängmotorfordon och traktortåg omfattas således enligt regeringens uppfattning inte av trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde och därmed inte heller av tillståndskrav.

Företag som bedriver yrkesmässiga godstransporter på väg med terrängmotorfordon eller traktorer som har minst fyra hjul, en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim och en vikt överstigande 3,5 ton omfattas dock enligt regeringens uppfattning som huvudregel av förordningens tillämpningsområde. Uttryckliga undantag kan dock vara tillämpliga.”

Trafiktillstånd krävs således endast för godstransporter med traktor – inte för persontransporter med traktor.

Enligt artikel 1 punkten 4 ska förordningen, förutsatt att inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning, inte tillämpas på följande:

  • Företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton. Medlemsstaterna får dock sänka denna tröskel för alla eller vissa typer av vägtransportverksamhet. Av 1 kap. 3 § yrkestrafiklagen framgår att förordningen (EG) nr 1071/2009 ska tillämpas även på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med lätta lastbilar eller personbilar med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton.
  • Företag som bedriver persontransporter på väg uteslutande i ickekommersiellt syfte eller som yrkesmässigt huvudsakligen bedriver annan verksamhet än persontransporter på väg.
  • Företag som bedriver yrkesmässig trafik uteslutande med motorfordon med en högsta tillåten hastighet som inte överstiger 40 kilometer i timmen. Enligt artikel 1 punkten 5 förordningen (EG) nr 1071/2009 får medlemsstaterna undanta från tillämpningen av alla eller vissa bestämmelser i den förordningen endast sådana vägtransportföretag som uteslutande bedriver nationella transporter med endast föga inverkan på transportmarknaden på grund av
  • det transporterade godsets karaktär, eller
  • det korta transportavståndet.

Av 1 kap. 2 § yrkestrafikförordningen framgår att bestämmelserna i förordningen (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen inte ska tillämpas på företag som uteslutande bedriver

  • transporter med utryckningsfordon,
  • transporter av döda,
  • transporter av snö och is samt av sand, vägsalt, flis eller annat material i samband med snöröjning eller halkbekämpning,
  • transporter som endast avser sådan renhållning som en kommun är skyldig att tillhandahålla,
  • transporter som endast gäller bärgning av fordon med bilar som är särskilt inrättade för detta ändamål,
  • transporter av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär till förädlingsindustrier och transport därifrån av biprodukter som uppkommit vid bearbetning av dessa produkter, eller
  • transporter med traktortåg i jordbruket eller skogsbruket av produkter från eller förnödenheter för dessa näringar.

Även gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg och för persontransporter med buss regleras i förordningen (EG) nr 1071/2009.

Hänvisningar till S5-8-1

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 5.5, 8.12

5.8.2. Kör- och vilotider

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 beskriver kör- och vilotidsregler för fordon över 3,5 ton.

Enligt artikel 2 förordningen nr 561/2006 ska förordningen tillämpas på fordon som används för vägtransporter av gods, om fordonens högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger 3,5 ton, eller passagerare med fordon som är konstruerade eller permanent inrättade för transport av mer än nio personer, inbegripet föraren, och avsedda för detta ändamål.

Artikel 3 förordningen nr 561/2006 innehåller bestämmelser om fordon och vägtransporter som inte omfattas av förordningen och därmed kravet på användning av färdskrivare. Undantagna enligt artikel 3 är bland andra transporter med fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 40 kilometer i timmen.

Om totalvikten överstiger 3,5 ton för fordonet eller fordonskombinationen och fordonet får framföras med en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen omfattas även traktorer av förordningen nr 561/2006 och därmed kravet på färdskrivare.

Enligt artikel 13 förordningen 561/2006 får medlemsstaterna medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 5–9. Undantagen finns i 2 kap. 2 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. Traktorer kan omfattas av följande undantag:

1. Fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget är beläget.

2. Jordbruks- och skogsbrukstraktorer som används i jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget.

Hänvisningar till S5-8-2

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.13

5.8.3. Överlastavgift

Av 1 § lagen (1972:435) om överlastavgifter framgår bland annat att överlastavgift tas ut om

  • en lastbil, som inte är EG-mobilkran,
  • en buss,
  • en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller
  • en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass 1 framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

En överlastavgift enligt lagen om överlastavgifter ska således tas ut av en fordonsägare vars lastbil, buss eller visst annat fordon förs på väg med högre vikt eller större dimensioner än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen. Vad som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen i fråga om allmän väg, gata eller annan allmän plats bestäms inte i lagen om överlastavgifter, utan framgår av bestämmelser för trafik på väg och i terräng som i huvudsak finns i trafikförordningen (1998:1276) och föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen.

Bestämmelserna om indelning av vägar i bärighetsklasser omfattar inte enskilda vägar. På enskilda vägar avgör den enskilda vägens ägare i vilken utsträckning trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådan får ske. Med uttrycket väg i lagen om överlastavgifter avses också endast allmän väg, gata eller annan allmän plats. På enskilda vägar är således inte lagen om överlastavgifter tillämplig.

Trafikförordningen är i stort uppbyggd kring ett system med allmänna trafikregler, dit bestämmelserna om bärighetsklasser hör, och förutsättningar för olika myndigheter att meddela särskilda trafikregler genom lokala trafikföreskrifter. Systemet med bärighetsklasser utgör trafikregler med bestämmelser om indelningen av vägar i bärighetsklasser samt bestämmelser om tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt vid färd på vägar som inte är enskilda. Bestämmelserna om bärighetsklasser och vad som är tillåtet för respektive bärighetsklass finns främst i 4 kap.11–14 §§trafikförordningen och bilaga 1–3 till förordningen.

Så som framgår av 1 § lagen om överlastavgifter är lagen inte tillämplig på alla motordrivna fordon. Traktorer, liksom motorredskap oberoende av klass och samtliga tunga terrängvagnar, omfattades tidigare av lagen om överlastavgifter, men sedan en ändring omfattas i stället –

vad gäller motorredskap och tunga terrängvagnar – endast tunga

terrängvagnar som är konstruerade för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, släpvagnar som dras av sådana samt släpvagnar som dras av motorredskap klass I. I dag omfattar lagen om överlastavgift bland annat inte traktorer, motorredskap klass II och tunga terrängvagnar med en konstruktiv hastighet upp till 30 kilometer i timmen.

Hänvisningar till S5-8-3

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.7

5.9. Beskattning av traktorer

Enligt 2 kap. 15 § vägtrafikskattelagen (2006:227) delas traktorer i skattehänseende in i skatteklass I och skatteklass II. Av 1 kap. 6 § vägtrafikskattelagen framgår att skattevikten för traktorer (och motorredskap) är densamma som tjänstevikten. Med tjänstevikt för traktorer avses den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med

  • det tyngsta karosseri som hör till fordonet,
  • verktyg och reservhjul som hör till fordonet
  • bränsle
  • smörjolja
  • vatten
  • föraren.

Till skatteklass I hör enligt 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen traktorer som har en tjänstevikt över 2 ton och som används för transport på allmänna vägar, om inte annat följer av 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen. Till skatteklass I hör också bilar som har byggts om till traktorer och traktorer som är särskilt konstruerade för att användas för på- och avlastning av påhängsvagnar inom hamn- och terminalområden eller andra liknande områden.

Fr.o.m. den 1 januari 2011 är skatten för traktorer och motorredskap som hör till skatteklass I

Skattevikt,

kilogram

Skatt,

kronor

grundbelopp

Tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

0– 1 300 1 301– 3 000 3 001– 7 000 7 001–

370 425 1 360 5 160

0 55 95 168

Som ett exempel blir alltså skatten för en traktor i skatteklass I, som väger 3,5 ton, 1 740 kronor per helt år. Skatten kan också tas ut för del av år och blir då följaktligen lägre.

Till skatteklass II hör enligt 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen sådana traktorer som avses i 2 kap. 16 § 1, om de uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter från eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske. Vid användning i skogsbruk får lasten emellertid inte sammanlagt överstiga 15 ton. Till skatteklass II hör vidare traktorer som endast används för transporter som är begränsade till

  • transport av endast traktor med förare
  • godstransport vid passage över en väg
  • transport av gods som är lastat på traktorn
  • transport vid färd till eller från en arbetsplats, ett försäljningsställe eller dylikt av redskap som ska drivas med traktorn eller av sådant gods som behövs för driften av traktorn eller redskapet eller som behövs för dess förare. Till skatteklass II hör också traktorer som inte hör till skatteklass I. Traktorer skatteklass II är normalt inte skattepliktiga. Emellertid är en sådan traktor enligt 2 kap. 18 § första stycket vägtrafikskattelagen skattepliktig om den används tillfälligt på ett sådant sätt som avses i 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen. Fordonsskatt tas alltså ut för en traktor skatteklass II om den används tillfälligt som en traktor skatteklass I, dvs. för transporter på allmänna vägar. Skatteverket meddelar allmänna råd om beskattning av traktorer som kan användas som vägledning.

Hänvisningar till S5-9

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.14

5.10. Beskattning av motorcykel, moped och cykel

Av 2 kap. 1 § vägtrafikskattelagen (2006:227) framgår att motorcyklar är skattepliktiga. Enligt 2 kap. 6 § samma lag är fordonsskatten 180 kronor för ett skatteår. Mopeder och cyklar är inte skattepliktiga.

5.11. Trafikförsäkring

Av 2 § trafikskadelagen (1975:1410) framgår att det ska finnas en trafikförsäkring för motordrivna fordon som är registrerade i vägtrafikregistret och inte är avställda samt för andra motordrivna fordon som brukas i trafik här i landet. Moped klass II är inte registrerade i vägtrafikregistret men är försäkringspliktiga enligt trafikskadelagen om de brukas i trafik. I normalfallet ska försäkringen tecknas av ägaren.

Beträffande registrerade fordon är övervaknings- och sanktionssystemet i hög grad automatiserat och effektivt. Systemet är baserat på övervakning genom vägtrafikregistret. Om det saknas trafikförsäkring debiteras den försäkringspliktige en s.k. trafikförsäkringsavgift i enlighet med 34 § trafikskadelagen. Detta system kan dock inte tillämpas på ett oregistrerat fordon, t.ex. en moped klass II. För dessa fordon måste övervakningen i stället utföras av polisman ute i trafiken. Av 37 § trafikskadelagen framgår att förare av moped, som inte är registrerad i vägtrafikregistret men som omfattas av kravet på trafikförsäkring, ska ha med sig bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på begäran kunna visa upp det för polisman.

Hänvisningar till S5-11

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.3

5.12. Något om behöriga myndigheter

Transportstyrelsen har behörigheter inom de flesta områden som påverkas av de nya ramförordningarna nr 167 och nr 168.

Transportstyrelsen har flera bemyndiganden att meddela föreskrifter på fordonsområdet och är utsedd att vara typgodkännandemyndighet samt att utse och anmäla tekniska tjänster. Vidare har Transportstyrelsen bemyndigande att meddela föreskrifter och föreskriva undantag när det gäller reglering på trafikområdet.

Enligt 8 kap.5–6 §§körkortsförordningen samt 7 och 12 §§ förordningen om trafikskolor (1998:978) får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om förarprov och kursplan för traktorkort. I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2012:50) om kunskapsprov för traktorkort samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2011:26) om kursplan, traktorkort regleras vad som gäller vid avläggande av kunskapsprov för traktorkort samt vilka kunskapskrav som ställs för att klara kunskapsprovet.

Enligt 8 kap. 5 § körkortsförordningen, 7 och 12 §§ förordningen om trafikskolor, 13 § förordningen (2009:186) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar samt 7 kap. 2 § militärförordningen (2009:212) får Transportstyrelsen vidare meddela föreskrifter om

bland annat förarprov för körkort A1, A2, A och B samt kursplaner för dessa behörigheter och förarbevis för moped klass II.

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:51) om kunskapsprov, behörighet AM, Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:14) om förarbevis för moped klass II, snöskoter och terränghjuling samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:12) om utbildning av förare för behörighet AM regleras vad som gäller vid avläggande av kunskapsprov för behörighet AM och förarbevis för moped klass II samt vilka kunskapskrav som ställs för att klara det kunskapsprovet.

Transportstyrelsen är även behörig myndighet att utfärda tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik, att tillfälligt dra in eller återkalla dessa tillstånd samt utöva tillsyn över tillståndshavare.

Transportstyrelsen ansvarar också för frågor om överlastavgift och får meddela föreskrifter om inbetalning av överlastavgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift. Transportstyrelsen har emellertid inte något bemyndigande att utföra marknadskontrollsåtgärder enligt förordningen (EU) nr 765/2008.

6. De nya ramförordningarna

Hänvisningar till S6

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.3

6.1. Allmänt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon. Ytterligare ett antal direktiv som finns angivna i ramförordningen upphör att gälla. Ramförordningen nr 167 trädde i kraft den 22 mars 2013 och ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG och ytterligare ett antal direktiv som finns angivna i ramförordningen upphör att gälla. Ramförordningen nr 168 trädde i kraft den 22 mars 2013 och ska också tillämpas från och med den 1 januari 2016.

6.2. Nya regleringar som är gemensamma

Omfattningen av ramförordningarna nr 167 och nr 168 har utökats jämfört med ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG bland annat genom att bestämmelser om marknadskontroll har införts.

Ramförordningen nr 167 ska tillämpas för godkännande av hjultraktorer, bandtraktorer och släpvagnar som är avsedda att dras av

traktorer samt dragen utrustning som är avsedd för användning inom jordbruk eller skogsbruk och som dras av traktorer. Ramförordningen nr 168 ska tillämpas vid godkännande av motoriserad cykel, två-, tre- och fyrhjuliga mopeder samt två-, tre- och fyrhjuliga motorcyklar. Båda förordningarna ska även tillämpas vid godkännande av system, komponenter och separata tekniska enheter till fordon som respektive förordning avser.

Vidare innehåller ramförordningen nr 167 administrativa och tekniska krav för typgodkännande, definitioner om tillverkare, kategorier för klassificering av traktorer och släpvagnar, bestämmelser om skyldigheter för medlemstaterna, godkännandemyndigheterna, tillverkare, marknadskontrollmyndigheter samt bestämmelser om teknisk tjänst, fordons funktionssäkerhet och arbetarskydd. På motsvarande sätt innehåller ramförordningen nr 168 administrativa och tekniska krav för typgodkännande, definitioner om tillverkare, kategorier för klassificering av två-, tre- och fyrhjuliga fordon, bestämmelser om skyldigheter för medlemstaterna, godkännandemyndigheterna, tillverkare, marknadskontrollmyndigheter samt bestämmelser om teknisk tjänst, fordons funktionssäkerhet och arbetarskydd. Ramförordningen nr 168 innehåller även bestämmelser om nationellt typgodkännande av små serier.

Ramförordningarna nr 167 och nr 168 innehåller även ett antal skyldigheter för medlemsstaterna. Svensk lagstiftning måste bland annat kompletteras med bemyndiganden till olika myndigheter för att fullgöra de skyldigheter som följer av den nya ramförordningen. Enligt ramförordningarna ska bland annat typgodkännandemyndighet och marknadskontrollmyndighet utses.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.8

6.2.1. Godkännandemyndighet

Enligt artikel 5 ramförordningen nr 167 och artikel 6 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna inrätta eller utnämna de godkännandemyndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden.

Godkännandemyndigheterna ska se till att tillverkare som ansöker om typgodkännande uppfyller sina skyldigheter enligt ramförordningarna. Av artikel 6 respektive artikel 7 framgår vidare att godkännandemyndigheterna endast ska godkänna sådana fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i den aktuella ramförordningen. Vidare framgår att godkännandemyndigheten ska upprätta en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som önskar utnämnas har bedömts med avseende på dess efterlevnad av kraven i ramförordningen.

Som nämnts under avsnitt 5.2.3 skiljer sig denna reglering från de tidigare ramdirektiven 2003/37/EG och 2002/24/EG.

Hänvisningar till S6-2-1

6.2.2. Marknadskontrollmyndighet

Enligt artikel 5 ramförordningen nr 167 och artikel 6 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna också inrätta eller utnämna de marknadskontrollmyndigheter som är behöriga i fråga om marknadskontroll enligt förordningarna.

Ramförordningarna innehåller regler om marknadskontrollåtgärder samt hantering av produkter som utgör en allvarlig risk. Enligt ramförordningarna ska marknadskontrollmyndigheterna i tillräcklig omfattning utföra lämplig dokumentkontroll för typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter. För övriga delar och annan utrustning är artikel 19.1 förordningen (EU) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 tillämplig.

Ramförordningarna är direkt tillämpliga i Sverige men det åligger Sverige som medlemsstat att utse de myndigheter som ska utföra uppgifter enligt förordningen. Att en myndighet får ett bemyndigande att utföra tillsyns- och marknadskontrolluppgifter enligt förordningen är en förutsättning för att Sverige ska fullgöra sina förpliktelser.

6.2.3. Tekniska tjänster

I och med att ramförordningarna nr 167 och nr 168 träder i kraft ändras förutsättningarna för tekniska tjänster avseende EU-typgodkännanden. Det kan även antas att samma förfarande kommer att finnas med i den kommande EU-ramförordningen för motorfordon, vilken förväntas ersätta ramdirektivet 2007/46/EG.

Såväl enligt ramförordningarna nr 167 och nr 168 som gällande nationell lagstiftning ska en teknisk tjänst vara kompetent och lämplig för verksamheten – detta ska fastställas i en bedömningsrapport. Därefter ska den tekniska tjänsten anmälas till Europeiska kommissionen.

Ramförordningarna ställer inget krav på ackreditering, såvida det inte rör sig om en tillverkare som vill agera som teknisk tjänst.

Enligt artikel 62 ramförordningen nr 167 och artikel 66 ramförordningen nr 168 ska den utnämnande godkännandemyndigheten upprätta en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som vill bli utnämnd har bedömts med avseende på dess efterlevnad av kraven i förordningen och de delegerade akter som antagits enligt förordningen. En skillnad mellan ramdirektivet 2007/46/EG och ramförordningarna nr 167 och nr 168 är att begreppet ”behörig myndighet” i fråga om upprättande av bedömningsrapporter inte finns i de nya ramförordningarna. I stället anges bland annat att det är godkännandemyndigheten som ska upprätta bedömningsrapporten.

Detta förfarande skiljer sig således, som redovisats under avsnitt 5.2.3., från förfarandet i 7 kap. 6 § fordonsförordningen (2009:211), som reglerar en del av den roll som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, har i fråga om anmälan av tekniska tjänster.

Hänvisningar till S6-2-3

6.2.4. Sanktioner

Enligt artikel 72 ramförordningen nr 167 och artikel 76 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna fastställa sanktioner för ekonomiska aktörer vid överträdelser av respektive förordning och de delegerade akter eller genomförandeakter som antas enligt förordningarna. Medlemsstaterna ska vidare vidta nödvändiga åtgärder för att se till att sanktionerna

tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Av artikel 72 och artikel 76 följer således en skyldighet för Sverige att fastställa sanktioner för vissa aktörer. I artikel 72 punkten 2 ramförordningen nr 167 respektive i artikel 76 punkten 2 ramförordningen nr 168 anges vilka överträdelser som bland annat ska medföra sanktioner. Det utesluts således inte att även andra överträdelser ska kunna leda till sanktioner. Det finns dock endast övergripande krav vad gäller typen av sanktioner.

6.3. Särskilda regleringar – ramförordningen nr 167

6.3.1. Ny fordonskategori

Enligt ramförordningen nr 167 blir det möjligt att godkänna hjultraktorer konstruerade för hastigheter över 40 kilometer i timmen, så kallade traktor b. På motsvarande sätt kan släpvagnar avsedda att dras av traktor godkännas för en hastighet över 40 kilometer i timmen. I och med den högre hastigheten förväntas dessa snabbare traktorer ge ett bredare användningsområde för jordbruksnäringen. Användningen ger ökad tillgänglighet för bland annat jord- och skogsbrukare med utspridda ägor och skogsskiften. Transporter som i dag kräver att jord- och skogsbrukare har både en traditionell traktor och en lastbil för att klara av vissa typer av godstransporter (till exempel för att hämta utsäde) kommer att kunna genomföras med bara ett fordon – en snabbare traktor.

Med gällande svenska trafikregler skulle en traktor b komma att få framföras i den högsta hastighet som gäller för vägen eller i terrängen. Det gäller även för traktorer med en eller flera släpvagnar tillkopplade. Traktor b kommer dock inte att få framföras på motorväg eller motortrafikled i Sverige, eftersom endast fordon som betecknas som motorfordon i enlighet med lagen om vägtrafikdefinitioner får föras in på dessa vägar.

6.4. Särskilda regleringar – ramförordningen nr 168

Hänvisningar till S6-4

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.3

6.4.1. Nya fordonskategorier

Ramförordningen nr 168 ska tillämpas på de fordonskategorier som framgår av artikel 4. Kategorin L1e avser lätta tvåhjuliga motordrivna fordon (light two-wheel powered vehicle). Till denna kategori finns två underkategorier: L1eA-fordon, Motordriven cykel, eller även motoriserad cykel, (powered cycle), och L1eB-fordon, Tvåhjulig moped (twowheel moped). Den ”motoriserade cykeln” är en ny företeelse för Sverige.

En väsentlig skillnad mellan ramförordningen nr 168 och det tidigare direktivet 2002/24/EG är dock att ramförordningen omfattar möjlighet att typgodkänna en motoriserad cykel med en motoreffekt av högst 1 kilowatt. Framdrivningen får vara såväl en elmotor som en förbrän-

ningsmotor. Motorns effekt ska stängas av när fordonet når en hastighet av 25 kilometer i timmen.

Många länder i EU/EES området har redan motoriserade cyklar med starkare motorer, dvs. över 250 watt, än vad Sverige har. För den kategori som i ramförordningen nr 168 betecknas L1e-A, Motoriserad cykel finns det i dag olika reglering avseende användarvillkor. I avsnitt 7 finns en kort översikt över vad som gäller i några andra europeiska länder.

Inom kategorin L6e Lätt fyrhjuling finns vidare en ny underkategori kallad L6e-A, Lätt fyrhjuling med karosseri, med samma viktbegränsningar, men inom vilken nettoeffekten eller effekten av kontinuerlig drift får uppgå till 6 kilowatt i stället för 4 kilowatt för övriga fordon i kategorin. En förutsättning för kategorin L6e-A, och därmed den högre effekten, är att fordonet har ett inneslutet förar- och passagerarutrymme, dvs. ett karosseri, tillgängligt genom högst tre dörrar. Fordon som godkänns inom kategorin har således samma begränsningar vad gäller vikt och konstruktiv hastighet som övriga mopeder och lätta fyrhjulingar men får ha en motor med något högre effekt.

Hänvisningar till S6-4-1

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 8.4.1

6.4.2. Vikt och effekt på vissa två-, tre- och fyrhjuliga motorfordon

Kategorierna för typgodkännande av två-, tre- och fyrhjuliga fordon i ramförordningen nr 168 avviker i vissa fall från nationell lagstiftning. Bland annat har det tillkommit krav på mått och vikt vid klassificeringen för vissa kategorier av fordon, vilket inte överensstämmer med vad som följer av lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Ändrade viktbegrepp

Det tidigare ramdirektivet 2002/24/EG reglerade typgodkännande i kategorin L, som omfattar samtliga två- och trehjuliga motorfordon som är avsedda för vägtrafik samt komponenter och separata tekniska enheter till sådana fordon. Ramdirektivet var också tillämpligt på vissa fyrhjuliga fordon, artikel 1.3. Dessa fyrhjulingar skulle uppfylla de tekniska kraven för trehjuliga mopeder respektive trehjuliga motorcyklar. Direktivet var bland annat tillämpligt på fyrhjulingar vars massa (vikt) utan last, exklusive batteri för ett eldrivet fordon, är högst 400 kilogram (550 kilogram för transportfordon – ”vehicles intended for carrying goods”). Definitionen av fyrhjuliga motorfordon som är motorcyklar enligt lagen om vägtrafikdefinitioner stämmer överens med viktgränserna för typgodkännande av fyrhjuliga fordon enligt ramdirektivet. Även viktgränserna för tre- och fyrhjuliga mopeder enligt definitionerna i lagen om vägtrafikdefinitioner överensstämmer vad gäller vikter med kategorierna för typgodkännande enligt ramdirektivet.

I ramdirektivet används viktbegreppet massa utan last för klassificering. Begreppet finns definierat i direktiv 93/93/EEG3, som också upphävs genom ramförordningen nr 168. I ramförordningen används för klassificering i stället begreppet vikt i körklart skick. Av artikel 5 framgår hur man fastställer vikten i körklart skick. Den avgörande skillnaden mellan massa utan last och vikt i körklart skick är att vikten i körklart skick, förutom massan utan last, även omfattar 90 % bränsle och den standardutrustning som fordonet normalt sett levereras med. Vikt i körklart skick är således närmare det vi nationellt kallat tjänstevikt.

Ändrade vikt- och effektgränser

I likhet med ramdirektivet 2002/24/EG möjliggör ramförordningen nr 168 typgodkännande i kategori L av vissa fyrhjuliga fordon, som i förordningen kallas lätta och tunga fyrhjulingar, tunga fyrhjulingar på väg, tunga terränggående fyrhjulingar samt tunga fyrhjulingar med karosseri avsedda för gods- respektive personbefordran. Liksom i ramdirektivet 2002/24/EG anger ramförordning nr 168 en gräns, angiven i vikt i körklart skick, för att vissa fyrhjuliga motorfordon ska kunna klassificeras inom kategori L.

Kategorin L2e Trehjulig moped enligt ramdirektivet stämmer överens med vår nationella definition av trehjulig moped. Ramförordningen nr 168 inför dock en begränsning av vikten i körklart skick för kategorin L2e Trehjulig moped till 270 kilogram, vilken inte finns i vår nuvarande nationella lagstiftning. För kategorin L2e Trehjulig moped finns samma begränsning till högst 500 kubikcentimeter slagvolym för motorer med kompressionständning (i huvudsak dieseldrivna motorer).

För kategorin L5e Motoriserad trehjuling, vars vikt- och effektbegränsningar nationellt motsvaras av trehjulig motorcykel, införs också en viktbegränsning som inte finns i ramdirektivet. För att kategoriseras som motoriserad trehjulig får vikten i körklart skick uppgå till högst 1 000 kilogram.

Även inom kategorin L6e Lätt fyrhjuling är de ändrade viktgränserna av betydelse. Viktgränserna enligt det tidigare ramdirektivet, angivna som massa utan last, stämmer överens med vad vi nationellt definierat som fyrhjulig moped. Genom ramförordningen nr 168 ändras viktgränsen från 350 kilogram massa utan last till 425 kilogram vikt i körklart skick. Till skillnad från ramdirektivet finns vidare i kategorin L6e Lätt fyrhjuling en begränsning av slagvolymen på motorer med kompressionständning till 500 kubikcentimeter.

I kategorin L7e Tung fyrhjuling anges att vikten i körklart skick ska understiga 450 kilogram för passagerarbefordran och 600 kilogram för godsbefordran, jfr ovan. Viktgränserna är således högre än i ramdirektivet, inte enbart på grund av det ändrade viktbegreppet.

3 Rådets direktiv 93/93/EEG av den 29 oktober 1993 om två- och trehjuliga motorfordons vikt och dimensioner.

7. Internationell jämförelse

Hänvisningar till S7

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 6.4.1

7.1. Behörighet att köra traktor i några andra länder

I de flesta länder i EU/EES-området finns det redan traktorer som får köras i högre hastighet än 40 kilometer i timmen. Flertalet länder har en åldersgräns på 18 år för de snabbare traktorerna. Vissa har speciella trafiktraktorkort medan andra tillåter den som har lägst B-körkort att köra dessa fordon. Några få länder har samma krav oavsett traktorernas hastighet. Nedan följer några exempel.

Danmark

Det är tillåtet att ta körkort för traktor vid 16 års ålder. Körkort klass B berättigar också körkortshavaren att köra traktor. En traktor får inte köras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen på väg. Danmark förefaller inte ha några planer på förändringar av nuvarande regler med anledning av ramförordningen.

Finland

I Finland finns en s.k. trafiktraktor som kan köras i en högre hastighet än 40 kilometer i timmen dock högst 50 kilometer i timmen. För att få framföra ett sådant fordon ska man ha LT-körkort som är ett särskilt körkort för just trafiktraktorer. Ett LT-körkort kräver att man fyllt 18 år, har avlagt ett teoriprov för fordonskategorin och utfört ett manöverprov. Det finns inga krav på någon obligatorisk förarutbildning.

Trafiktraktor definieras som en lastbärande traktor med hydraulisk ledramsstyrning som är avsedd för godstransporter. Den högsta konstruktiva hastigheten för en trafiktraktor är 50 kilometer i timmen och tekniska krav begränsar fordonskombinationens massa. Yrkeskompetens för lastbilsförare (utbildning 140 timmar och fortbildning 35 timmar) tillämpas på förare av trafiktraktorer vid andra transporter än lantbrukstransporter. Kategorierna C1 och C innerhåller kategori LT.

Norge

I Norge har behovet av effektiva transporter mellan jordbruksegendomar ökat och således även behovet av traktorer som kan köras upp till en hastighet av 50 kilometer i timmen. Det finns flera tusen traktorer inom lantbruket som är konstruerade för högre hastigheter än 40 kilometer i timmen. Stora traktorer som går snabbare än 40 kilometer i timmen klassificeras som T5 traktorer och för att få köra en sådan krävdes tidigare behörighet för C eller CE vilket upplevdes som både dyrt och tidskrävande. Den 1 september 2014 infördes därför nya regler, vilket innebär att alla som har tagit körkort efter den 1 januari 2005 ska ha CE behörighet för att få köra traktor över 50 kilometer i timmen med släpvagn alternativt gå en kompletterande kurs (50-lappen). Detta är nationella föreskrifter i Norge.

Belgien

Förare födda före den 1 oktober 1982 behöver inte ha körkort för att köra traktor, oavsett hastighet. Förare som är födda efter den 1 oktober 1982 ska ha ett nationellt körkort klass G (eller lägst B). Om traktorn inte ska köras för jordbruksprodukter krävs minst B-behörighet (beroende av vikt på traktor eller släp). Utländska medborgare är undantagna från krav på körkort klass G.

Bulgarien

Föraren måste ha uppnått en ålder av 18 år för att få köra traktor.

Kroatien

Samma krav gäller oavsett traktor. Lägsta ålder för att ta ett traktorkörkort, klass F, är 16 år.

Storbritannien

I Storbritannien är T5 traktorer tillåtna och får köras upp till 64 kilometer i timmen under förutsättning att de är utrustade med ABS-broms, däck som inte sliter på vägen och oberoende fjädring (independent suspension). Har traktorn släpvagn ska den ha däck som är lämpliga för hastigheten.

Jordbrukstraktorer används främst för att köra utanför allmänna vägar på jordbruksegendomar. Eftersom åkrar/fält många gånger korsar allmänna vägar har man beslutat om ett särskilt körkort för dessa fordon. Kategori F är den nationella körkortsklassen för en jordbruks- eller skogstraktor. En jordbruks- eller skogstraktor definieras som ett fordon som främst används utanför allmänna vägar för jordbruk eller skogsbruk. B-körkort ger också rätt att köra traktorer, oavsett hastighet.

”Full Category f” ger behörighet att bogsera ett fordon eller en trailer av fri storlek, men det får endast fraktas sådant som härrör från jordbruks- och/eller skogsbruksproduktion. En förare som fraktar annan typ av gods kan bara göra detta med ett lämpligt körkort baserat på fordonets vikt.

För att erhålla ett ”full category f” körkort krävs ett körprov för bil eller traktor. Minimiåldern för att få köra en jordbrukstraktor på väg är 16 år för fordon som har en begränsad bredd (2,45 meter för traktorn och släpfordon högst 2,45 meter breda med två hjul eller fyra hjul tätt ihop) och 17 år övriga fall.

Storbritannien diskuterar just nu att höja högsta tillåtna vikt på traktortransporter från 18,29 och 24,39 ton till 21 och 31 ton. Det skulle ge lantbrukaren möjlighet att transportera mer produkter samtidigt och på så sätt bättre motsvara ett modernt jordbruk. Samtidigt undersöks också möjligheterna att tillåta vanliga traktorer att köra i en hastighet av 40 kilometer i timmen (25 mph) att jämföra med nuvarande 32 kilometer i timmen (20 mph) i linje med EU-regler. Inga beslut har tagits ännu.

Tyskland

I Tyskland får man köra traktor som går i högst 40 kilometer i timmen när man fyllt 16 år och en traktor som går i 60 kilometer i timmen när man fyllt 18 år. För att få köra i högst 40 kilometer i timmen ska man genomgå en teoretisk och praktisk utbildning som avslutas med ett teoretiskt prov. Samma gäller för den som ska köra traktorer över 40 kilometer i timmen men då ingår också ett praktiskt prov. Inga förändringar i lagstiftningen planeras med anledning av ramförordningen.

Österrike

I Österrike kan man ta körkort (nationellt körkort kategori F) för traktor när man fyllt 16 år med vissa begränsningar. Från att man fyllt 18 år får man köra en traktor som högst går i 50 kilometer i timmen. Inga förändringar i lagstiftningen planeras.

Luxemburg

Minimiålder för att köra en traktor i högst 40 kilometer i timmen är 16 år och tills man fyller 18 år får man bara köra på en omkrets av 15 kilometer från jordbruket. Det krävs antingen körkort B eller nationellt körkort klass F. När man fyllt 18 år får man, under förutsättning att man har körkort enligt ovan, köra en traktor med en hastighet över 40 kilometer i timmen.

Malta

Malta gör skillnad mellan olika traktorer men inte baserat på hastighet utan på vikt. För att få köra en traktorkombination måste föraren vara minst 18 år samt ha genomgått ett teoretiskt och praktiskt prov.

Lettland

Det finns ett speciellt körkort för förare av jordbrukstraktorer. Körkortet ska vara anpassat för den typ av traktor man kör.

7.2. Synen på och reglerna för motoriserad cykel och tvåhjulig moped – sammandrag

Många länder i EU/EES området har redan motoriserade fordon, klassificerade som cyklar, med starkare motorer än vad Sverige har, dvs. med en motoreffekt över 250 watt. För kategori L1e-A, motoriserad cykel, varierar regleringen mellan olika europeiska länder. I en del länder ställs krav på registrering och cykelhjälm, andra länder har liknande krav som för moped medan några få länder inte har några särskilda krav.

För kategori L1e-B, tvåhjulig moped, är tendenserna i europeiska länder att ställa krav på körkort eller förarbevis, trafikförsäkring samt en

minimiålder på 16 år. Vanligtvis ställs inga krav på skyddshjälm/mopedhjälm eftersom en sådan uppfattas som för tung och för varm för dessa lätta fordon.

Det pågår ett liknande arbete i andra EU/EES länder som det som nu sker i Sverige, dvs. man diskuterar och överväger vilka krav som eventuellt ska ställas på de nya fordonen. Nedan återges några exempel på regleringen i olika länder.

Finland har liknande regler för ”moped med låg effekt” som Sverige har för moped klass II. En ”moped med låg effekt” i Finland får ha en motoreffekt om högst 1 kilowatt och framföras i högst 25 kilometer i timmen. I likhet med i Sverige diskuteras i Finland om den motoriserade cykeln, kategori L1e-A, kan klassificeras som en ”moped med låg effekt” eller om den ska klassificeras som cykel. I Finland finns krav på skyddshjälm för cyklister och cykelpassagerare. I Norge är L1e-A fordon i dag klassificerade som moped. Till skillnad från många andra europeiska länder har inte Norge lättnader i användarvillkoren för de långsammare mopederna, ”trege mopeder”. Enligt nuvarande regler i Danmark kan en cykel vara utrustad med en elektrisk motor men inte med andra typer av motorer. Högsta motoreffekt är 250 watt och motorn ska bara ge kraft upp till en hastighet av 25 kilometer i timmen.

I Nederländerna ställs inga särskilda krav på förare av pedalassisterande cyklar i dag. Detsamma gäller i Belgien om motorn slutar assistera vid en hastighet av 25 kilometer i timmen.

Om man är 14 år eller äldre i Storbritannien behöver man inte körkort för att cykla med en elcykel under vissa förutsättningar. Den behöver inte vara registrerad, försäkrad eller skattad. Elcykeln ska ha pedaler som går att använda, motorn ska inte ha en motoreffekt över 200 watt och den elektriska motorn ska inte driva cykeln i hastigheter över 25 kilometer i timmen. Andra elektriska cyklar med högre effekt och med assistans upp till en högre hastighet måste vara registrerade och skattade. För dessa cyklar krävs att föraren har körkort, bär hjälm, ”crash helmet”, samt att fordonet är typgodkänt. För en cykel med en elektrisk motor vars motoreffekt inte överstiger 600 watt i Österrike och med en högsta hastighet av 25 kilometer i timmen ställs inga särskilda krav. Fordon med en högre motoreffekt kräver körkort klass AM. I Luxemburg finns två varianter av elcyklar/mopeder i dag. För cyklar som assisterar i hastigheter upp till 25 kilometer i timmen ställs inga särskilda krav utöver att cykeln måste vara registrerad. För cyklar som assisterar i hastigheter upp till 45 kilometer i timmen krävs att föraren innehar ett körkort för kategori AM.

I Tyskland registreras tvåhjulig moped, L1e-B, i dag som ”Leichtmofa”, vilket motsvarar Sveriges moped klass II. Den tyska tolkningen innebär att kravet ”konstruktiv hastighet på högst 25 kilometer i timmen” är uppfyllt med ett gashandtag som är aktivt endast upp till 20 kilometer i timmen, fastän man får hjälp av motorn upp till 45 kilometer i timmen. I Tyskland ställs krav om åldergräns (15 år), förarbevis samt trafikförsäkring. Fordonet får framföras på cykelbana om det är uttryckligen tillåtet.

I Schweiz finns två kategorier som påminner om L1e-fordonen. Det lättaste fordonet benämns ”pedelec” och har en högsta hastighet av 25 kilometer i timmen samt en motoreffekt på högst 500 watt. Det

fordonet får användas från 14 års ålder med körkort och från 16 års ålder utan körkort. Den andra kategorin kallas för ”s-pedelec” där högsta motoreffekt är 1 000 watt och högsta assisterande hastighet är 45 kilometer i timmen. För kategorin ”s-pedelec” krävs cykelhjälm, minimiålder är 14 år och trafikförsäkring samt körkort klass M krävs (oavsett ålder). Cykelväg får användas för båda fordonen.

8. Överväganden och förslag

8.1. Allmänt om verkställande av ramförordningarna

Regeringens förslag: Kompletterande bestämmelser till ramförordningarna nr 167 och nr 168 och följdändringar i fråga om typgodkännande, marknadskontroll, fordonsbeteckningar, behörighetskrav och överlast ska föras in i fordonslagen, körkortslagen, lagen om vägtrafikregister, lagen om vägtrafikdefinitioner och lagen om överlastavgift.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Kommerskollegium bedömer att promemorians förslag inte i sin helhet kan undantas från anmälningsplikt enligt anmälningsdirektivet 98/34/EG. Kollegiets bedömning är att förslaget vad gäller hastighetsbegränsningar och användningskrav för traktor b i bland annat trafikförordningen kan behöva anmälas till kommissionen.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Göta hovrätt menar att det är förvirrande med två begrepp med samma innebörd i författningstext; man borde kanske utmönstra begreppen EG- och EU-typgodkännande ur lagstiftningen och enbart använda formuleringen ”typgodkännande i enlighet med EU-rättsakter” alternativt ersätta ”EG-typgodkännande” med ”EU-typgodkännande”. Kommerskollegium bedömer att promemorians förslag inte i sin helhet kan undantas från anmälningsplikt enligt anmälningsdirektivet 98/34/EG. Kollegiets bedömning är att förslaget om ändringar i trafikförordningen rörande hjälmkrav för cyklar, mopeder och motorcyklar kan behöva anmälas till kommissionen.

Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

EU-förordningen ska tillämpas av domstolar och myndigheter i medlemsstaterna som direkt gällande rätt och kan åberopas av enskilda.

En EU-förordning får inte införlivas eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i förordningen. Det förekommer dock att EU-förord-

ningarna innehåller bestämmelser av direktivliknande karaktär som innebär en uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. Ändringar i nationell rätt blir också nödvändiga om de nationella bestämmelserna strider mot förordningen.

En EU-förordning hindrar inte att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär, bland annat för att bestämmelserna ska kunna fungera i verkligheten. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska ansvara för tillämpningen av förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. I detta syfte kan det t.ex. behöva införas administrativa och processuella regler.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, ramförordningen nr 168, är således bindande och direkt tillämpliga i Sverige. Enligt ramförordningarna ska dock medlemsstaterna bland annat inrätta eller utnämna myndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden och marknadskontroll. I detta kapitel lämnas förslag på de ändringar och kompletteringar som behövs i svensk lagstiftning.

I Sverige är det vanligt att de kompletterande bestämmelserna införs i en ny förordning eller, i vissa fall, en ny lag. Fordonslagen (2002:574) och fordonsförordningen (2009:211) innehåller bestämmelser om typgodkännande som bland annat bygger på tre EG-direktiv, se avsnitt 5.2. Ramförordningarna nr 167 och nr 168 ersätter två av direktiven. Det tredje direktivet, ramdirektivet 2007/46/EG, gäller dock fortfarande och ska tillämpas parallellt med de nya ramförordningarna. Det innebär att ändringar måste göras i såväl fordonslagen som fordonsförordningen.

Regeringen delar uppfattningarna i respektive promemoria och anser det lämpligt att de kompletterande bestämmelserna förs in i fordonslagen, och i förekommande fall i fordonsförordningen, i stället för i ny författning. Regeringen föreslår att det införs ett nytt stycke i 1 kap. 1 § fordonslagen där det anges att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar de båda ramförordningarna.

I flera författningar på fordonsområdet finns vidare hänvisningar till EG-rätt och tidigare EG-direktiv. Enligt artikel 1 i det ändrade EUfördraget har Europeiska unionen numera ersatt Europeiska gemenskapen. Regeringen delar bedömningen i respektive promemoria att begreppet ”EG-rätt” generellt bör ersättas med ”EU-rätt”. I en del av paragraferna behöver således hänvisningen till EG-rätt bytas mot en hänvisning till EU-rätt. Så är fallet i 2 a § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Likaså bör ordet ”EG-typgodkännande” bytas ut mot det numera mer rättvisande ”typgodkännande i enlighet med EUrättsakter på området” i 2 kap. 4 a § fordonslagen.

I gällande rätt finns fordonsdefinitioner som hänvisar till äldre EGdirektiv och bestämmelser om typgodkännanden som skett enligt tidigare EG-direktiv. Eftersom såväl fordonsdefinitionerna som typgodkännandena fortfarande är giltiga måste de behållas. Regeringen föreslår dock, i motsats till vad som sägs i promemoriorna att de aktuella para-

graferna bör ändras till bestämmelser om fordonsdefinitioner och typgodkännanden i enlighet med EU-rättsakter på området. I 2 kap. 2 § fordonslagen bör därför anges i stället att ett typgodkännande numera kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området. Regeringen instämmer i

Göta hovrätts synpunkt att användningen av två liknande begrepp kan verka förvirrande.

Utöver följdändringarna i fordonslagen behöver även ändringar i fråga om fordonsbeteckningar, behörighetskrav och överlast göras i lagen (1972:435) om överlastavgift, körkortslagen (1998:488), lagen (2001:558) om vägtrafikregister och lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Regeringen är införstådd med kraven att vissa bestämmelser ska anmälas till EU-kommissionen. De delar av respektive promemorias förslag som eventuellt kan behöva anmälas är, enligt regeringens bedömning, inte föremål för denna lagstiftningsprocess. Denna fråga får hanteras i det fortsatta författningsarbetet.

Hänvisningar till S8-1

8.2. Nya fordonsbeteckningar

Regeringens förslag: Lagen om vägtrafikdefinitioner ska kompletteras med två nya fordonskategorier, traktor a och traktor b. De nuvarande beteckningarna traktor klass I och klass II ska byta namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) tillstyrker förslaget. Trafikverket föreslår att det ska införas en minimivikt på traktor b.

Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, ramförordningen nr 167, skapar en möjlighet att EU-typgodkänna traktorer som är konstruerade för en högre hastighet än 40 kilometer i timmen. Med nuvarande lydelse av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner omfattas inte den typen av motordrivna fordon av beteckningen/definitionen av traktorer.

Under förutsättning att ett sådant fordon registreras med stöd av ett godkännande enligt en EU-rättsakt hör dock fordonet, med tillämpning av 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner, till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet. EUtypgodkända och registrerade traktorer bör därför höra till fordonslaget traktorer – oberoende av vår nuvarande definition av traktorer. Detta kan sägas innebära problem i den lagstiftning som hänvisar till de beteckningar som definieras i lagen om vägtrafikdefinitioner. Det finns därför skäl att ändra nuvarande definition av traktorer för att, i den mån det bedöms lämpligt, kunna särreglera traktorer som är konstruerade för maximalt 40 kilometer i timmen från traktorer som är konstruerade för en högre hastighet. Regleringen av de svenska definitionerna på fordonsområdet bör så långt möjligt stämma överens med de definitioner som

finns i EU:s lagstiftning på området. Även detta utgör anledning att ändra definitionen av ”traktor” utifrån ramförordningen.

Av artikel 4 ramförordningen nr 167 framgår att fordonskategorin T avser traktorer med hjul. Till traktor kategori T finns det ett flertal underkategorier: kategori T 1, T 2 osv. Traktorer som är konstruerade för en hastighet på högst 40 kilometer i timmen markeras därutöver med ett ”a” och traktorer som är konstruerade för en hastighet på mer än 40 kilometer i timmen med ett ”b”.

Regeringen instämmer i promemorians förslag att samma markering ska användas i lagen om vägtrafikdefinitioner och att traktorer ska kunna delas in i beteckningarna traktor a respektive traktor b. Lagrådet har konstaterat att definitionerna av traktor a och traktor b inte förefaller att vara heltäckande; traktorer som utan svårighet kan ändras till en hastighet överstigande 40 kilometer i timmen omfattas inte.

Definitionen av fordonet traktor är i princip densamma som den varit sedan 1951 års vägtrafikförordning (nr 648), med den skillnaden att det då var 30 kilometer i timmen som var högsta tillåtna hastighet. Om ett fordon var konstruerat för eller utan svårighet kunde ändras till en hastighet överstigande 30 kilometer i timmen var det ett motorfordon och inte en traktor. I fordonskungörelsen (1972:595) angavs inte längre någon hastighet i definitionen för motorfordon, medan traktordefinitionen fortfarande innehöll kriteriet ”en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet”.

Vid tillkomsten av den nu gällande lagen om vägtrafikdefinitioner sammanfördes bestämmelser från flera författningar, bland annat från fordonskungörelsen. Någon närmare motivering till de olika fordonsslagens betydelser finns inte.

Gällande betydelse av en traktor innebär att ett fordon som utan svårighet kan ändras till högre hastigheter inte är en traktor utan något annat fordon även om det i övrigt motsvarar beteckningen traktor. Emellertid är ett liknande fordon, som trots svårigheter kan ändras, inte heller en traktor. Svårighetsgraden när det gäller att ändra ett fordon får anses mindre betydelsefull som kriterium numera och behövs inte. Det räcker med kriteriet att traktorn är konstruerad för en viss angiven hastighet, på samma sätt som också för mopeder och motorredskap. Kravet på att en traktor a endast med svårighet ska kunna ändras till högre hastighet bör därför strykas helt. Beteckningarna för en traktor a respektive en traktor b stämmer då också bättre överens med ramförordningens nr 168 definitioner.

Trafikverket har föreslagit en minimivikt för traktor b. En nedre viktgräns är dock inte möjlig eftersom ramförordningen nr 167 inte medger en sådan nationell begränsning av vikten.

De nuvarande beteckningarna traktor klass I och traktor klass II föreslås vidare ändras till traktor skatteklass I respektive skatteklass II för att få en närmare koppling till att klassificeringen avser skatt. Regeringen delar synpunkterna i promemorian. Ändringar föreslås i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Följdändringar föreslås också göras i 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

Hänvisningar till S8-2

8.3. Ändrad betydelse av vissa fordonsbeteckningar

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorin cykel i lagen om vägtrafikdefinitioner ska ändras så, att en begränsning avseende motoreffekten på mindre eldrivna fordon införs i vissa fall. Samtidigt ska betydelsen av fordonskategorin moped klass II i lagen om vägtrafikdefinitioner kompletteras så, att en moped som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och är konstruerat för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen också ska klassificeras som en moped klass II.

Vidare ska betydelsen av cykel följdändras så att fordon som är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning och fordon som är självbalanserande inte omfattas av denna effektbegränsning. Någon ändring av den maximala hastigheten föreslås inte.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Polismyndigheten ställer sig positiv till flera av förslagen i promemorian men påpekar att det nu blir ytterligare en fordonstyp som det är svårt att bedöma fordonsklass för. Myndigheten pekar också på svårigheterna vid bevisföring i fråga om brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott om någon åker på en elcykel som typats som moped klass II men där batteriet tagit slut och fordonet drivs fram med tramporna. Statens Väg- och transportforskningsinstitut (VTI) konstaterar att en enskild polisman kan komma att ha svårt att snabbt avgöra vilket fordon det handlar om vid en kontroll. Trafikanalys menar att man bör överväga att införa en reglering även av fordonens mått med hänsyn till omkörningsmöjligheterna.

Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring avstyrker förslaget att klassificera det nya cykelliknande fordonet (L1eA-fordon, motoriserad cykel) som moped klass II. De båda remissinstanserna påpekar att det uppstår gränsdragningsproblem beträffande den nya motoriserade cykeln (L1e-A) och de motorförsedda cyklar som även fortsättningsvis ska klassificeras som cykel. Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring anser att registrerings- och försäkringsplikten så långt det är möjligt bör samordnas. De båda remissinstanserna pekar också på svårigheterna att identifiera stulna mopeder klass II.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 6.4 ska ramförordningen nr 168 tillämpas på bland annat fordonskategorin L1e som avser lätta tvåhjuliga motordrivna fordon. Kategorin har två underkategorier: L1eA-fordon, Motordriven, eller Motoriserad, cykel, och

L1eB-fordon, Tvåhjulig moped. Den motoriserade cykeln får ha en starkare motor än vad som är tillåtet enligt svensk lag i dag, upp till 1 kilowatt mot tidigare 250 watt. Fordon i kategorin L1e-A är således en ny företeelse för Sverige.

Ett mindre fordon med motor klassificeras enligt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner som en cykel endast under vissa förutsättningar. Fordonet ska antingen vara eldrivet, utan tramp- eller vevanordning, vara

a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen, eller vara eldrivet med en tramp- eller vevanordning om elmotorn

a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och

c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt. En ändring av definitionen cykel i lagen om vägtrafikdefinitioner gjordes för att fordon utan tramp- eller vevanordning, huvudsakligen inrättade för befordran av en person, inrättade för att föras av den åkande och konstruerade för en högsta hastighet om 20 kilometer i timmen skulle kunna användas i trafik, prop. 2009/10:198 Några körkorts- och fordonfrågor. Som cykel klassificeras därmed exempelvis eldrivna rullstolar, tvåhjuliga balansfordon och elskotrar. Den särskilda punkten som reglerade rullstolar behövdes då inte och togs därför bort.

Den förändring av definitionen cykel som tillkom genom prop. 2009/10:198 öppnade upp för elektrifierade fordon även utan trampor med en maxhastighet på 20 kilometer i timmen men med en högre motoreffekt än 250 watt. På den svenska marknaden finns det därför fordon som ser ut som elmopeder men som inte uppfyller de krav som finns för mopeder utan motsvarar den nuvarande cykeldefinitionen. Dessa fordon får därför köras av personer under 15 år som saknar tillräckliga färdigheter i att hantera ett fordon med så stark motor och inte heller har tillräcklig kunskap om de regler som gäller i trafiken.

I prop. 2009/10:198 s. 24 anförde regeringen:

”Det finns ett uppenbart behov av s.k. förflyttningsfordon: de används som alternativ till cykel, moped, bil eller allmänna kommunikationsmedel och kan vara till hjälp för personer som har svårt att gå längre sträckor. Särskilt för äldre personer kan dessa fordon ha stor betydelse genom att de kan användas för förflyttningar i närområdet och därmed minska behovet av hjälp vid utomhusvistelser, inköp m.m. På sikt skulle fordonen eventuellt kunna minska behovet av färdtjänst. Fordonen kan därmed få en liknande användning som rullstolar men inte bli klassificerade som medicintekniska produkter. Det finns också ett önskemål om att s.k. balansfordon ska kunna användas i trafik. Nu gällande bestämmelser är inte utformade med tanke på dessa nya typer av fordon och det finns därför ett behov av att revidera bestämmelserna.”

Inriktningen i propositionen är fortfarande aktuell. Regeringen har en tydlig ambition att öka cyklandet. Ett ökat cyklande ger även positiva effekter på folkhälsan och är en viktig del av lösningen för att hantera trängseln i storstäderna. Under många decennier har infrastrukturen i stor utsträckning utformats utifrån bilismens behov och krav. Cyklister och fotgängare har fått gemensamma ytor att dela på, som om de har samma behov och krav. Cykling tar nu i större utsträckning sin plats i transportsystemet och ses ofta som ett eget transportsätt med specifika behov i infrastrukturen. Det finns också en tydlig trend i Kina och Europa som visar en ökad försäljning och användning av motoriserade cyklar. Den är så pass tydlig att användningen av sådana fordon med stor säkerhet också

kommer att öka i Sverige och därmed också öka cyklandet. Om man förutsätter att fordonet bidrar till ett ökat cyklande kommer fordonet också att bidra till en ökad hälsa genom att det underlättar cyklandet men ändå ger motion, vilket ger hälsovinster enligt flera studier. Dessutom kommer elcykeln att underlätta för personer att pendla längre sträckor. Den motoriserade cykeln kräver mindre muskelkraft och ger en högre hastighet vilket visar sig i att man transporterar sig längre sträckor jämfört med en vanlig cykel. Dessa fordon attraherar också den äldre generationen, vilket gör det möjligt att transportera sig på ett miljövänligt sätt och samtidigt få motion.

Samtidigt utgör den motoriserade cykeln ett potentiellt trafiksäkerhetsproblem. Den kan framföras i högre hastigheter och väger mer än en vanlig cykel, vilket kommer att medföra problem, såväl för ”cyklisten” som för medtrafikanterna. Den motoriserade cykeln kommer att bidra med en ökad rörelseenergi i transportsystemet vilket medför högre risker, både för olyckor och för skador. Speciellt problematiskt blir detta eftersom det nya fordonet förväntas attrahera den äldre generationen som redan är en utsatt grupp som oskyddade trafikanter. Den olyckstyp som förs fram som det stora problemet, både för den som cyklar på en vanlig och den som cyklar på en motoriserad cykel, är singelolyckan.

Trivector Traffic genomförde under tiden den 1 september 2013 – den 15 september 2014 på uppdrag av Trafikverket, en studie av trafiksäkerhetsaspekter av en ökad användning av elcyklar i Sverige, Rapport 2014:50. I rapporten sägs sammanfattningsvis bland annat följande:

”Enligt bedömningen i denna rapport, kommer troligtvis antalet olyckor och även antalet olyckor med allvarliga konsekvenser, öka på grund av ökad elcykelanvändning i Sverige. Detta är dels på grund av ökad exponering, högre hastigheter, flera äldre cyklister, felaktiga förväntningar bland övriga trafikantgrupper (elcyklister ser ut som vanliga cyklister men hastigheten kan vara högre), överflyttning från bil till elcykel samt flera olyckor under en invänjningsfas. Risken att råka ut för en olycka med allvarlig skada är troligtvis generellt högre än vid vanlig cykling. För de äldre elcyklisterna (50 år och framförallt 75 år eller äldre) är olycksrisken högre än för den genomsnittliga cyklisten och konsekvenserna av olyckorna allvarligare.

Om man ser till olika olyckstyper, är det troligt att kollisioner mellan elcyklister och cyklister respektive fotgängare blir vanligare och ger allvarligare skador än vid vanlig cykling, eftersom elcykling bidrar till större hastighetsskillnader på gång- och cykelvägnätet. Samtidigt kommer den vanligaste orsaken till allvarlig skada för elcyklister troligtvis vara singelolycka liksom vid vanlig cykling, eftersom dessa olyckor i dag är så dominerande.”

Regeringen har tidigare yttrat i prop. 2009/10:198 s. 25:

”Eftersom de nya balansfordonen, och som tidigare elrullstolar etc., ska betraktas som cyklar föreslås inte några krav på förarbevis, nedre åldersgräns eller allmänt krav på hjälm för framförande av denna typ av fordon. Av samma skäl avser regeringen inte utreda frågan om eventuell trafikförsäkring.”

För att man fortsatt ska kunna stimulera ett ökat cyklande, oavsett om det sker utan eller med hjälp av en assisterande motor, måste man samtidigt försöka förebygga befarade allvarliga olyckor. Det har nu gått ett antal år sedan prop. 2009/10:198 kom och utvecklingen har gått betydligt snabbare än vad som kunnat förutses. Regeringen anser därför att det finns anledning att nu reglera villkoren för dessa mindre motordrivna, motoriserade, fordon som hittills klassificerats som cyklar men som har en högre motoreffekt än vad som förväntades och vad som i dag kan anses lämpligt för en cykel. I ramförordningen nr 168 finns inget undantag för den här typen av fordon. Dessa fordon – som inte vare sig är pedalassisterade eller självbalanserande – bör därför kunna typgodkännas som tvåhjuliga mopeder. Ett fordon av kategorin L1e-A påminner i hastighet och effekt också mer om en moped klass II än om en cykel. En moped klass II är ett motorfordon på två, tre eller fyra hjul, som är konstruerat för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen, har en motor av högst 50 kubikcentimeter och vars effekt inte överskrider 1 kilowatt.

Med utgångspunkt från vad som redovisats är det logiskt att klassificera den nya motoriserade cykeln som moped klass II, i synnerhet som den också kan ha en förbränningsmotor. Fordonet blir definitionsmässigt ett motordrivet fordon och räknas även som motorfordon. När det gäller nationella användningskrav och trafikregler är dock bedömningen att elfordon med motorer svagare än 250 watt kan ha samma användningskrav och trafikregler som den vanliga cykeln och därför bör få finnas kvar i cykeldefinitionen. Betydelsen av beteckningen cykel ändras därmed så att en cykel med tramp- eller vevanordning begränsas till att ha en kontinuerlig märkeffekt på högst 250 watt. Trafikanalys har föreslagit att man också ska införa en reglering av fordonens mått. Längd, bredd och höjd utgör gemensamma klassificeringsgrunder för fordon i kategori L. Måtten finns i bilaga 1 till ramförordningen nr 168. Någon ytterligare nationell reglering är inte möjlig.

För att få föra det nya fordonet kommer det således att krävas att man ska ha fyllt 15 år och ha förarbevis för moped. Alternativ till förarbevis är traktorkort eller körkort. Den som har körkort eller traktorkort behöver inte ta ett förarbevis och undersökningar visar på att de som använder elassisterade cyklar i dag oftast är äldre. Man torde därför kunna utgå ifrån att en stor grupp av dessa har körkort med behörighet B.

Regeringen har förståelse för vad Polismyndigheten, Statens Väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Trafikförsäkringsföreningen och

Svensk Försäkring framfört beträffande svårigheterna att bedöma vilken fordonsklass respektive fordon hör till. Remissinstanserna menar att nuvarande moped klass II vållar praktiska problem för att de utseendemässigt är praktiskt taget omöjliga att skilja från de registreringspliktiga mopederna klass I. Regeringen instämmer i att det redan i dag kan vara svårt att skilja vissa fordon åt. Det finns en tendens att försöka få mindre fordon att ge intryck av att vara kraftfullare än de är. Genom den yttre designen på mindre motoriserade fordon försöker man ofta efterlikna större och tyngre fordon. Detta förhållande gäller såväl dagens motoriserade cyklar som mopeder: fordonen ska helst se så anslående ut som möjligt för att attrahera presumtiva köpare. Sannolikt kommer denna typ av fordon att likna varandra mer och mer. Svårigheten att bedöma fordonen kommer således att finnas oavsett hur fordonen klassificeras.

Regeringen gör bedömningen att detta dilemma knappast går att komma tillrätta med genom en annan fordonsklassificering och ansluter sig därmed till promemorians förslag.

En moped klass II omfattas inte av registreringsplikt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, men den ska vara typgodkänd eller vara godkänd vid en mopedbesiktning.

Om fordonet omfattas av ett typgodkännande ska detta framgå av en skylt på fordonet och ett intyg om överensstämmelse, jfr avsnitt 5.2. Tidigare var det möjligt att nationellt typgodkänna mopeder, men i dag kan fordonen endast godkännas genom EU-typgodkännande eller, vad gäller enstaka fordon, vid mopedbesiktning. En moped klass II som godkänts vid en mopedbesiktning ska av besiktningsorganet tilldelas en beteckning som är specifik för det fordonet. Fordonsskatt betalas inte för moped klass II.

Mopedklassificeringen innebär vidare ett uttryckligt krav på trafikförsäkring, jfr avsnitt 5.11. Därmed finns möjligheten till trafikskadeersättning, ett försäkringsskydd som i dag saknas för cyklister. Det är här fråga om ett fordon som vid en olycka kan medföra allvarliga och kostsamma personskador. Om fordonet vid en olycka är oförsäkrat är den skadelidande berättigad till trafikskadeersättning, trots att ägaren inte betalat någon försäkringspremie. Denna ersättning utges då av Trafikförsäkringsföreningen. Som redogjorts för är regeringen införstådd med det gränsdragningsproblem som Trafikförsäkringsföreningen och Svensk

Försäkring pekar på. Regeringen kan instämma i Trafikförsäkringsföreningens och Svensk Försäkrings synpunkt att registrerings- och försäkringsplikten så långt det är möjligt bör samordnas. Regeringen yttrade emellertid i propositionen 2000/01:95 Lag om vägtrafikregister, m.m. s. 59:

”De grundläggande principerna för fordonsregistreringen har gällt under lång tid och har tillsammans med de undantag som efterhand tillkommit visat sig fungera väl. Regeringen anser inte att det för närvarande finns anledning att ändra principerna för fordonsregistreringen. Inte heller är aktuellt att justera de huvudsakliga undantag från registreringsplikten som redan gäller.”

Vidare gjorde regeringen, i propositionen 2008/9:60 Säkra förare på mopeder, snöskotrar och terränghjulingar, den bedömningen att mopeder klass II även i fortsättningen skulle få användas utan att vara registrerade i vägtrafikregistret, och yttrade s. 62 f.:

”Det är i och för sig rimligt att anta att övervakningen av mopedförare i vissa avseenden skulle underlättas genom ett krav på registrering av moped klass II. Det finns dock flera vägande skäl emot en sådan reform.

För det första kan man inte bortse från den börda för den enskilde som en administrativ pålaga i form av registreringsplikt skulle innebära. Ett krav på att inställa alla befintliga mopeder för registrering skulle, förutom kostnaden för den enskilde, upplevas som ingripande och besvärligt inte minst i glesbygd. Avstånden till närmaste besiktnings-

ställe kan där vara stort. På landsbygden och mindre orter används mopeden ofta som transportmedel av etablerade och erfarna mopedister. De skäl som Vägverket och Rikspolisstyrelsen anfört som motiv till sitt förslag om registrering väger därmed inte lika tungt i dessa områden. Både i städer och i glesbygd skulle kravet att ställa in sin moped för registrering också vara en retroaktiv pålaga för många personer som valt moped klass II av det skälet att det är ett enklare fordon som är omgärdat av färre regler och mindre administration.

För det andra talar mycket för att de problem som har ansetts motivera registrering kan antas minska med nu framlagda förslag. De nya behörighetskraven – kravet på körkortstillstånd för moped klass I och körkort respektive förarbevis, möjligheterna till återkallelse och varning – syftar alla till att höja trafiksäkerheten och regelefterlevnaden. Med dessa åtgärder skapas förutsättningar för ett mer ansvarsfullt beteende hos mopedister. Inte minst vetskapen att ett AM-körkort för moped klass I kan återkallas bör verka avhållande för den som t.ex. överväger att olovligen ta bort sin registreringsskylt för att i strid mot gällande regler köra sin moped klass I på cykelbana. Möjligheterna till återkallelse och varning bör kunna leda till att även problemen med trimning av mopeder, både för klass I och klass II, minskar. Det framstår som osäkert vilka ytterligare fördelar som skulle stå att vinna med en så omfattande administrativ åtgärd som registrering av alla mopeder klass II. [ – – – ]

Det är även värt att notera att problemen med olovlig avskyltning av mopeder är hänförliga till ägare av mopeder klass I. Det bör krävas starka skäl innan man åtgärdar regelbrott som begås av en grupp trafikanter genom en ingripande pålaga av retroaktiv karaktär mot en annan grupp, dvs. ägare av mopeder klass II.

Sammantaget kan ett krav på registrering inte, med beaktande av övriga nu framlagda förslag, antas ha sådan trafiksäkerhetshöjande effekt att fördelarna skulle överväga de nyss redovisade nackdelarna. Något sådant krav bör därför inte införas.”

Regeringen har ingen annan uppfattning i dag. I propositionen redovisades också att Vägverkets beräkning av antalet mopeder klass II då var ca 140 000 st. Kostnaden för att registrera samtliga moped klass II beräknades av Vägverket uppgå till ca 99 miljoner kronor. Vägverket antog att antalet mopedolyckor skulle minska och att man skulle göra en besparing på ca 130 miljoner kronor under efterföljande femårsperiod till följd därav. Dagens kostnad för att registrera samtliga redan befintliga mopeder klass II och de nu introducerade fordonen uppgår troligen till minst samma belopp. Några beräkningar hur mycket som skulle sparas avseende mopedolyckor finns emellertid inte. Enligt regeringens mening bör en registreringsplikt för moped klass II inte heller nu införas. Regeringen menar att det ändå är viktigt att även de nya fordon som klassificeras som moped klass II omfattas av försäkringsplikten. Vid identifieringen av fordon, såväl vid ibruktagandet som vid en eventuell stöld, borde, enligt regeringens mening, respektive fordons ramnummer kunna

användas i större utsträckning. Regeringen kommer att följa introduktionen av de nya fordonen och hur användningen utvecklas.

Som redogjorts för i avsnitt 6 ska ramförordningen nr 168 inte tillämpas på vissa fordon. Förordningen nämner specifikt fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktionshinder och självbalanserande fordon4. Dessa fordon är i dag alltså klassificerade som cyklar i svensk lagstiftning och ska även fortsättningsvis vara det. Betydelsen av beteckningen cykel ska därför ändras så att detta uttryckligen framgår.

Det bör här uppmärksammas, att tillgången till väl fungerande hjälpmedel för många personer med en funktionsnedsättning är en förutsättning för att kunna leva ett självständigt liv och vara delaktig i samhället. Regeringen har velat stärka individens självbestämmande i frågor som rör den egna vardagen, och sett det som en självklar utgångspunkt att personer med behov av hjälpmedel utifrån den egna kunskapen om sin funktionsnedsättning, sin livssituation och sitt önskemål själva ska ha möjlighet till delaktighet och inflytande i valet av hjälpmedel, se prop. 2013/14:67 Mer inflytande för den enskilde i valet av hjälpmedel, s. 11 f. Samma tankegångar ligger till grund för den nya patientlagen (2014:821), prop. 2013/14:106 Ny patientlag. Syftet med lagen är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Av 7 kap. 2 § patientlagen framgår att vid valet av hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.

Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 2015 och innebär att en patient numera ska ha möjlighet att välja ett hjälpmedel som är en konsumentprodukt och inte en sådan produkt som avses i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.

Det torde således finnas möjlighet att, som hjälpmedel för förflyttning, välja vilken typ av fordon som helst, dock med beaktande bland annat av bestämmelserna i 7 kap. 2 § patientlagen, socialförsäkringsbalken (2010:110), förordningen (2010:1745) om bilstöd till personer med funktionshinder och lagen (2014:132) om mobilitetsstöd som komplement till färdtjänst. Den som väljer den nya mopeden klass II, jfr nedan avsnitt 8.4, som hjälpmedel, kommer som alla trafikanter att omfattas av de allmänna villkor och krav som ställs vid förande av ett sådant fordon.

4 Bestämmelser om krav på och godkännande av fordon särskilt avsedda för personer med funktionsnedsättning finns i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter samt föreskifter som har meddelats med stöd av lagen och direktivet.

Hänvisningar till S8-3

8.4. Anpassad betydelse av vissa fordonsbeteckningar

Hänvisningar till S8-4

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 3, 8.3

8.4.1. Moped och motorcykel

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorierna moped och motorcykel i lagen om vägtrafikdefinitioner ska anpassas till de vikt- och effektbegränsningar som anges i ramförordningen nr 168 för kategorierna två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. De nya gränsvikterna och gränseffekterna ska anges i enlighet med ramförordningen som vikt i körklart skick.

Betydelsen av moped ska samtidigt anpassas till hur fordonskategorin beskrivs i ramförordningen nr 168.

En ny beteckning, vikt i körklart skick, ska införas i lagen om vägtrafikdefinitioner.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Swedac föreslår att en hänvisning till ramförordningen nr 168 införs i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner när det gäller begreppet ”vikt i körklart skick”. Övriga remissinstanser yttrade sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Av ramförordningen nr 168 framgår att mopeder och motorcyklar tillhör fordonskategorin L. Som redogjorts för i avsnitt 6.4.1 öppnar nu ramförordningen nr 168 för att i kategori L typgodkänna vissa fyrhjuliga fordon som har en vikt som är tyngre än vad som tidigare varit tillåtet enligt ramdirektivet 2002/24/EG. Detta avser både fordon för väg och terränggående fordon. Vidare har viktbegränsningar införts för vissa trehjuliga mopeder och motorcyklar.

Regeringen har redan tidigare anfört att en utgångspunkt för regleringen av definitionerna på fordonsområdet ska vara, att de svenska definitionerna så långt som möjligt ska stämma överens med de definitioner som finns i EU-lagstiftning på området. I samband med att en ny fordonslag trädde i kraft ändrades också ett antal beteckningar i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Det bedömdes dock inte möjligt att fullt ut harmonisera de svenska fordonsdefinitionerna med dem som fanns i det tidigare direktivet. Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner har mopeder och motorcyklar beteckningen motorfordon. Mopeder delas in i klass I och klass II och motorcyklar delas in i lätta respektive tunga. Dessa beteckningar och indelningar avses inte ändras. Regeringen anser i likhet med förslaget i promemorian att beteckningarna bör kompletteras med de vikt- och effektangivelser som nu tillkommer genom ramförordningen nr 168.

Enligt ramförordningen nr 168 får ett L2e-fordon, en trehjulig moped, nu väga högst 270 kilogram i körklart skick. Det finns ingen begränsning av vikten på en trehjulig moped i svensk lagstiftning, men antalet fordon som i dag klassificerats som trehjuliga mopeder och som har en vikt i körklart skick som överstiger 270 kilogram är sannolikt mycket få. På motsvarande sätt får ett L5e-fordon, en trehjulig motorcykel, nu väga högst 1 000 kilogram i körklart skick. Inte heller här finns någon begränsning i gällande svensk lagstiftning, men samma förhållande torde

gälla här: antalet trehjuliga motorcyklar som har en vikt i körklart skick som överstiger 1 000 kilogram är troligtvis få.

Ett L6e-fordon, en lätt fyrhjuling, får numera väga upp till 425 kilogram i körklart skick. Tidigare fick ett sådant fordon ha en massa utan last om högst 325 kilogram Med hänsyn tagen även till övriga fordonsegenskaper, motsvaras ett L6e-fordon i svensk lagstiftning av en moped. Genom ramförordningen nr 168 införs också en underkategori till L6e-fordon, L6e-B – en lätt fyrhjuling med karosseri – där motorn får ha en högre effekt, 6 kilowatt, än andra fordon klassade som mopeder. För att klassificeras som en lätt fyrhjuling med karosseri ska därmed fordonet ha ”ett inneslutet förar- och passagerarutrymme tillgängligt genom högst tre dörrar”.

Vidare får numera ett L7e-fordon, en tung fyrhjuling, väga upp till 450 kilogram i körklart skick. Ett sådant fordon fick tidigare ha en högsta vikt av 400 kilogram, angivet som massa utan last. Detta fordon motsvarar i svensk lagstiftning en motorcykel.

Betydelsen av beteckningarna moped respektive motorcykel bör alltså, som föreslås i promemorian, anpassas till ramförordningen nr 168. Beteckningarna föreslås justeras dels så att en högre vikt på fyrhjuliga mopeder och motorcyklar tillåts, dels så att en viktbegränsning införs för trehjuliga mopeder och motorcyklar. Beteckningen moped kompletteras också med en fjärde punkt som särskilt reglerar den högre effektbegränsningen för fyrhjuliga mopeder, dvs. fyrhjulingar med karosseri.

Genom att höja viktgränserna vid klassificering av mopeder och motorcyklar kommer potentiellt något tyngre fordon att hänföras till respektive fordonslag. Detta bedöms dock enligt promemorian inte få några betydande negativa konsekvenser för trafiksäkerheten. Regeringen ansluter sig till den synpunkten. Genom ramförordningens nr 168 bestämmelser och det som enligt 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner följer av registrering med stöd av en EU-rättsakt, kommer det ändå att bli tillåtet med tyngre fordon – oavsett eventuella förändringar i den svenska lagstiftningen.

De nya viktkraven förs in i betydelserna av fordonskategorierna moped respektive motorcykel i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Betydelserna av beteckningarna moped och motorcykel är i dag relativt svårtillgängliga. Båda betydelserna utformas nu på ett nytt och tydligare sätt som korresponderar med formuleringarna i ramförordningen nr 168. Det innebär bland annat att beskrivningen av motortyp ändras så att ”inre förbränning” och ”förbränningsmotor med tändsystem” byts ut mot ”förbränningsmotor med gnisttändning” respektive ”förbränningsmotor med kompressionständning”. Mycket kortfattat är förklaringen att bränslet i bensin- och etanolmotorer vanligtvis antänds genom gnistbildning medan bränslet i dieselmotorer, och vissa fall etanolmotorer, självantänds genom hög kompression. De nya formuleringarna innebär ingen ändring i sak.

Vikt i körklart skick

Viktgränserna har betydelse för indelning i fordonsslag och därigenom bland annat för de trafikregler, behörighetskrav och den registreringsplikt

som följer av kategoriseringen. Fordonsslaget är också avgörande för om det ska tas ut en vägtrafikskatt för fordonet.

I det tidigare ramdirektivet 2002/24/EG angavs vikten till ”massa utan last”. Ramdirektivet hänvisade i sin tur beträffande mått och vikter till direktivet 93/93/EEG5 där det finns en definition av ”massa utan last” (unladen mass). Direktivet 93/93/EEG upphävs genom ramförordningen nr 168.

Ramförordningen nr 168 anger genomgående ett fordons vikt som ”vikt i körklart skick”. Vikt i körklart skick för ett L-fordon fastställs enligt artikel 5 och utgörs av det olastade fordonets vikt, inklusive vikten för vätskor, standardutrustning och bränsle i bränsletanken eller bränsletankar som ska fyllas till minst 90 procent av sin kapacitet. Det föreslås att viktgränserna i lagen om vägtrafikdefinitioner anges på samma sätt som i ramförordningen nr 168. Vikt i körklart skick fastställs på något olika sätt beroende på vilket fordon som avses. Exempelvis finns bestämmelser för andra fordonstyper i ramdirektivet 2007/46/EG.

Lagrådet menar att det är befogat med en hänvisning till definitionen av ”vikt i körklart skick” i artikel 5 ramförordningen nr 168. Regeringen kan instämma i Lagrådets yttrande. Lagen om vägtrafikdefinitioner innehåller inga andra hänvisningar till nämnda ramförordning. Eftersom begreppet ”vikt i körklart skick” är nytt bör lagen om vägtrafikdefinitioner kompletteras med en upplysande hänvisning till artikel 5 ramförordningen nr 168.

Vikten är en av de faktorer som avgör om ett fordon ska kategoriseras som moped eller motorcykel. Däremot har vikten ingen betydelse för hur stor skatt som tas ut. För motorcyklar tas enligt 2 kap. 6 § vägtrafikskattelagen (2006:227) ut en fordonsskatt om för närvarande 180 kronor för ett skatteår. Mopeder är inte skattepliktiga. Några ändringar i vägtrafikskattelagen behövs därför inte.

För att inte redan ibruktagna fordon ska påverkas av de justerade bestämmelserna behövs det övergångsbestämmelser, som säger att en klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon fortfarande ska gälla. Se närmare avsnitt 9.

Hänvisningar till S8-4-1

8.4.2. Terrängskoter och terrängvagn

Regeringens förslag: Betydelsen av fordonskategorierna terrängskoter och terrängvagn i lagen om vägtrafikdefinitioner ska anpassas till de viktbegränsningar som anges i ramförordningen nr 168 för kategorierna två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för ovan får numera ett L7e-fordon, en tung fyrhjuling, väga upp till 450 kilogram i körklart

5 Rådets direktiv 93/93/EEG om två- och trehjuliga motorfordons vikt och dimensioner.

skick. Ett sådant fordon fick tidigare ha en högsta vikt av 400 kilogram, angivet som massa utan last. Detta fordon motsvarar i svensk lagstiftning en motorcykel.

Av 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår att ett terrängmotorfordon är ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar. Vidare framgår att en terrängvagn är ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram och att en terrängskoter är ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Fordonskategorierna terrängvagn respektive terrängskoter är nationella företeelser och har ingen direkt motsvarighet i ramförordningen nr 168. Typgodkännanden av terrängvagnar och terrängskotrar kan alltså inte ske enligt ramförordningen nr 168 – ett sådant fordon blir typgodkänt i en annan fordonskategori, beroende på sina respektive egenskaper.

Av 2 a § lagen om vägtrafikdefinitioner framgår vidare, att oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt6 höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet. Detta innebär att ett fordon som registreras i Sverige med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt, kommer att registreras som den fordonskategori som anges i intyget om överensstämmelse. Den som har ett fordon som omfattas av ett sådant typgodkännande, behöver dock inte välja att använda intyget som underlag för registreringen. Två likadana fordon kan således registreras i olika kategorier beroende på om fordonet registreras med stöd av detta intyg om överensstämmelse eller inte. Det är således möjligt att registrera ett fordon som en terrängskoter, förutsatt att fordonet huvudsakligen är inrättat för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng, trots att det typgodkänts som exempelvis motorcykel. Genom att fordonet registreras som terrängskoter krävs exempelvis lägre behörighet för att få föra fordonet. Användandet av fordonet inskränks emellertid samtidigt i huvudsak till terräng vilket följer av bestämmelserna i trafikförordningen (1998:1276).

Regeringen instämmer i promemorians förslag att man även fortsättningsvis ska kunna registrera likadana fordon antingen som motorcykel eller terrängskoter. I och med att definitionen av motorcykel föreslås ändras bör också viktgränsen för terrängskoter höjas på motsvarande sätt till 450 kilogram. Följaktligen bör också definitionen av terrängvagn ändras. Eftersom dessa fordon inte har någon motsvarighet i ramförordningen nr 168 bör inte viktangivelsen ändras utan det inarbetade begreppet ”tjänstevikt” bör behållas.

Justeringen av fordonsbeteckningarna ska inte påverka rådande fordonsklassificering. En sådan justering bedöms dock inte få några negativa konsekvenser för trafiksäkerheten. För att inte redan typgodkända fordon ska påverkas av de justerade bestämmelserna behövs det

6 En ändring av paragrafen föreslås, jfr ovan avsnitt 8.1.

även här övergångsbestämmelser, som säger att en klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon fortfarande ska gälla, se avsnitt 9.

Hänvisningar till S8-4-2

8.5. Registrering av släp dragna av traktorer

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i lagen om vägtrafikregister när det gäller registrering av släp.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.2.4 omfattas, i enlighet med 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister, släpvagnar som dras av traktorer klass I (föreslagen skatteklass I) av registreringsplikt. Ett av de främsta skälen med registreringskravet är att skatt ska kunna påföras de traktorer och de traktortåg som i huvudsak används för verksamhet utanför ordinarie jord- och skogsbruksverksamhet. Bedömningen i promemorian är att dagens registreringsbestämmelser är tillämpliga även för släp som dras av traktor b. Regeringen delar denna bedömning och någon förändring av bestämmelserna föreslås därför inte i dagsläget. Genom det nya besiktningsdirektivet7, som ska införlivas 2018, kan dock registreringskraven för släp komma att

utökas.

Hänvisningar till S8-5

8.6. Behörighetskrav för att köra traktor b

Regeringens förslag: För att få köra en traktor b ska det krävas att man har körkortsbehörighet B eller högre. En ny bestämmelse med denna innebörd ska införas i körkortslagen.

Samtidigt ska ändringar göras i körkortslagen så att bestämmelserna om körkortsbehörighet överensstämmer med de fordonskategorier som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin

AB (ALF) tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas Riksförbund anser det bör krävas körkortsbehörighet B eller högre för att framföra traktor b på längre sträckor på väg.

Skälen för regeringens förslag: Befintliga traktorer ska i dag ha en högsta konstruktiv hastighet på 40 kilometer i timmen. Vilken förar-

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG.

behörighet som krävs beror på hur de används. De får normalt köras på väg endast av den som har gällande körkort eller traktorkort, men om körningen på vägen avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats, mellan en gårds ägor eller liknande ändamål ställs inga krav på minimiålder eller förarbehörighet. Om traktorer däremot används i yrkesmässig trafik, d.v.s. där traktorföraren med sin traktor och mot ekonomisk ersättning utför godstransporter och drar ett eller flera släpfordon, ett s.k. traktortåg, krävs enligt 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen (2012:210) behörighet C eller CE.

Det kan konstateras att behörighetskraven för att framföra dagens traktorer inom den egna verksamheten är relativt sett låga såväl när det gäller ålder som krav på mer specifik kompetens. Då även med hänsyn tagen till att fordonets maxhastighet är 40 kilometer i timmen. Krav på praktisk utbildning att köra traktor, med eller utan släpfordon saknas, och nuvarande krav på körkort och traktorkort innebär att traktorer får framföras av en person som fyllt 15 år och som innehar körkort med behörighet AM (moped klass I) samt av den som är 16 år och endast har genomgått ett godkänt teoretiskt kunskapsprov för traktorkort. I det perspektivet får det anses mer eller mindre självklart att införa krav på högre behörighet för dessa tyngre och snabbare traktorer – traktor b. Det kan i sammanhanget inte heller anses rimligt att en person under 18 år får framföra ett tungt och effektivt fordon på väg i en trafikmiljö med andra fordon och trafikanter utan att samtidigt ha uppnått samma ålder som krävs för att få framföra en personbil. Vid bedömningen av vilken behörighet som är lämplig för traktor b bör ett naturligt vägval vara att utgå från de behörighetskrav som i dag gäller för motorredskap klass I eftersom fordonens funktion och utformning är jämförbara. Promemorians förslag är något otydligt. Förslaget till lagtext i promemorian ger intryck av att det endast ska krävas körkortsbehörighet B om terrängvagn, motorredskap och traktor b körs på väg, medan skälen till förslaget synes utgå från att körkortsbehörighet B alltid ska krävas. Regeringen anser emellertid att – i motsats till Lantbrukarnas Riksförbund – det inte räcker med en lägre behörighet än körkortsbehörighet B för att få framföra traktor b, även om traktorn endast körs kortare sträckor på väg. Därför föreslås att krav på körkortsbehörighet B – eller högre – införs. Körkortsbehörighet B ska därmed alltid krävas för att föra traktor b, oavsett om den förs på väg eller inte, så som gällande bestämmelser är för terrängvagn och motorredskap klass I. Lagtexten ska därför justeras i förhållande till promemorians förslag.

Det föreslagna behörighetskravet är tydligt kopplat till förslaget om att högsta tillåtna hastighet för traktor b ska vara 50 kilometer i timmen. Denna regel gäller även för motorredskap klass I. Den begränsade hastigheten bör i sig bidra till bibehållen konkurrensneutralitet mellan olika fordonsslag/utövare.

När det gäller användningen av traktor b i yrkesmässig trafik delar regeringen bedömningen i promemorian att det inte föreligger något behov av att ytterligare skärpa kraven på föraren. Ingen förändring föreslås varför såväl traktor a som traktor b även fortsättningsvis kommer att omfattas av de krav som ställs i 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen på behörighet C och CE om traktortåg används i yrkesmässig trafik.

För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransporter ska en förare enligt 3 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens och fortbildning. Föraren ska också uppfylla vissa ålderskrav som anges i lagen. Av 2 kap. 1 § samma lag framgår dock att lagen ska tillämpas på förare som utför gods- eller persontransporter på väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488). De fordon som avses är bland annat tung lastbil, buss och vissa bilar med släp, dock inte traktorer. Lagen om yrkesförarkompetens omfattar således inte förare av traktorer. Regeringen delar bedömningen i promemorian att det inte synes nödvändigt att införa något slags yrkeskompetensbevis för en traktorförare som arbetar inom yrkesmässig trafik.

Den sammantagna bedömningen i promemorian är att det föreslagna behörighetskravet kommer att bidra till såväl ökad trafiksäkerhet som till ett begripligt och logiskt regelverk för jämförbara fordon. Regeringen ansluter sig till bedömningen och föreslår att de nya bestämmelserna om behörighet införs i 2 kap. 2 § körkortslagen (1998:488).

Artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort, det s.k. tredje körkortsdirektivet, innehåller bestämmelser om kategorier, definitioner och åldersgränser för körkort enligt den gemenskapsmodell som fastställs i direktivet. I artikeln räknas de fordon upp som de angivna körkorten ger behörighet att föra. I 2 kap. 5 § körkortslagen finns en förteckning över motsvarande körkortsbeteckningar och vilken körkortsbehörighet beteckningen ger. I förteckningen i körkortslagen finns emellertid även de två fordontyperna terrängvagn och motorredskap klass I upptagna. Dessa fordon är nationella företeelser och omfattas inte av det tredje körkortsdirektivet. Enligt regeringens mening bör därför bestämmelsen om körkortsbehörighet för terrängvagn och motorredskap klass I flyttas. Omflyttningen innebär ingen ändring av de materiella behörighetskraven. Eftersom fordonet traktor b inte heller omfattas av tredje körkortsdirektivet kan dessa tre fordonkategorier lämpligen regleras i samma paragraf. Regeringen föreslår att de nämnda bestämmelserna flyttas från 2 kap. 1 § respektive 5 § till 2 § samma kapitel.

Hänvisningar till S8-6

8.7. Överlastavgift

Regeringens förslag: Lagen om överlastavgifter ska ändras så att överlastavgift kan tas ut om en släpvagn som dras av en traktor b framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, avstyrker förslaget. LRF anser att transporter som görs med traktorer i lantbruket vanligen är korta och mestadels sker på åkervägar och enskilda vägar.

Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) tillstyrker förslaget eftersom överlast på traktordragna släp kan vara en bidragande orsak till olycksfall. Sveriges lantbruksuniversitet anser att även enskild väg/vägförening bör betraktas som väg.

Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för under avsnitt 5.8.3 är inte lagen (1972:435) om överlastavgifter tillämplig på alla motordrivna fordon – bland annat omfattas inte traktorer eller släpvagnar som dras av traktorer av bestämmelserna.

Traktorer har i många fall ett liknande användningsområde som motorredskap och terrängmotorfordon. Sedan tidigare finns en indelning av motorredskap i olika klasser beroende på konstruktiv hastighet. Det föreslås nu att lagen om vägtrafikdefinitioner ändras så att traktorer får olika beteckningar beroende på konstruktiv hastighet. I propositionen 1992/93:28 s. 15 om ändrade bestämmelser för traktorer och motorredskap, m.m. uttryckte departementschefen bland annat följande med anledning av den föreslagna ändringen av lagen om överlastavgifter:

”De ändringar som gjorts i lagen (1972:435) om överlastavgift och som innebär att lagens tillämpningsområde vidgas till att gälla även tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av motorredskap eller traktorer eller tunga terrängvagnar grundas i huvudsak på att användningsområdet för de nämnda fordonen blir större när den nuvarande konstruktiva hastighetsbegränsningen till 30 km/tim slopas. Om de nuvarande bestämmelserna om en högsta konstruktiv hastighetsgräns för traktorer på 30 km/tim behålls bör enligt min mening lagen om överlastavgift tills vidare inte omfatta dessa fordon. Även andra typer av fordon som har en begränsning av den konstruktiva hastigheten till 30 km/tim bör av samma skäl undantas från lagen om överlastavgift. Om den konstruktiva hastighetsgränsen senare höjs för de ifrågavarande fordonen bör regeringen återkomma till riksdagen även i denna fråga.”

Sedan denna ändring av lagen om överlastavgifter gjordes har definitionen av traktorer ändrats så att den konstruktiva hastighetsgränsen för traktorer höjts till 40 kilometer i timmen. Detta har skett utan att lagen om överlastavgifter har ändrats. Det har inte framkommit att detta utgjort ett problem. Genom att det, som det nu föreslås, i lagen om vägtrafikdefinitioner öppnas för fordon som ska kategoriseras som traktorer, trots att de har en högre konstruktiv hastighet än 40 kilometer timmen (traktor b), finns det dock, enligt förslaget i promemorian, anledning att på nytt överväga om i vart fall släpvagnar som dras av vissa traktorer ska omfattas av bestämmelserna i lagen om överlastavgifter. Regeringen instämmer i denna synpunkt.

I dag finns en indelning av exempelvis motorredskap i olika klasser beroende på konstruktiv hastighet. Motorredskap klass I kan ha en konstruktiv hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen. I trafikförordningen (1998:1276) finns bestämmelser om att sådana fordon inte får föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Motorredskap klass I kan, i och med att dessa kan och får föras med en högre hastighet, antas i större utsträckning dra släpvagnar än motorredskap klass II. För traktorer, som är inrättade huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller

arbetsredskap, torde användningsområdet som dragfordon av last på annat än på enskilda vägar bli större när den konstruktiva hastigheten nu höjs.

Med en högre hastighet uppstår sannolikt också ett ökat slitage på vägarna. Lantbrukarnas Riksförbund avstyrker emellertid förslaget med hänvisning till att belastningen på vägen snarare är liten, eftersom transporterna är korta. Lantbrukarnas Riksförbund menar vidare att när tyngre transporter på väg görs, exempelvis av gödseltunnor, har släpet vanligen breda däck och lågt lufttryck vilket ger en liten belastning på vägen. Regeringen kan notera att belastningen på en väg inte enbart påverkas av fordonets, eller de sammankopplade fordonens, däckdimensioner och däcktryck. Belastningen på vägen påverkas även av såväl bredden på fordonet som ekipagets totala vikt och axeltryck. Förslaget att införa överlastavgifter för traktor b med släp är emellertid inte bara betingat av hänsyn till vägarnas beskaffenhet utan ska även ses från ett konkurrensperspektiv. Det finns således en bristande konsekvens som även kan sägas vara konkurrenssnedvridande, om lastbilar och motorredskap klass I, vilka båda inom exempelvis tättbebyggt område i allmänhet inte får föras i högre hastighet än 50 kilometer i timmen, ska omfattas av lagen om överlastavgifter medan släpvagnar som dras av traktorer som kan och får föras i samma hastighet inte omfattas av lagen. Regeringen anser i likhet med förslaget i promemorian att sådana släpvagnar som dras av traktorer som har en konstruktiv hastighet som överskrider 40 kilometer i timmen också ska omfattas av lagen om överlastavgifter. Sveriges lantbruksuniversitet anser att begreppet väg även bör avse enskild väg och väg förvaltad av vägförening. Enligt Sveriges lantbruksuniversitet är tyngre trafik av lastbil som används för timmertransport eller annan transport av skogsråvara vanlig även på enskild väg eller väg som underhålls av vägförening. Under förfallstider kan överlastad timmerbil orsaka stora vägskador. Av 1 § lagen om överlastavgifter framgår att med ”väg” avses ”allmän väg, gata eller annan allmän plats”. Regeringen konstaterar att promemorian inte omfattar frågan om en eventuell utvidgning av begreppet väg. Något beredningsunderlag för en sådan ändring finns därmed inte.

Hänvisningar till S8-7

  • Prop. 2015/16:31: Avsnitt 11.1

8.8. Tillsyn

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av de nya ramförordningarna.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens. Vissa redaktionella justeringar har dock gjorts.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Båda ramförordningarna innehåller bestämmelser om marknadskontroll, jfr avsnitt 6.2. Av artiklarna 53.9 och 62.1 ramförordningen nr 167 samt artiklarna 57.9 och 66.1 ramförordningen nr 168 framgår också att godkännandemyndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att efterlevnaden av bestämmelserna i respektive ramförordning efterlevs.

I dag finns bestämmelser om tillsyn i 5 kap 8 § andra stycket 4 fordonslagen (2002:574). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av fordonslagen och av föreskrifter meddelade stöd av den lagen. Gällande bestämmelser bör enligt regeringens mening behållas men kompletteras med en bestämmelse som ger möjlighet att meddela föreskifter med stöd av de båda ramförordningarna. Det bör klart framgå att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer (i dag Transportstyrelsen), får besluta föreskrifter om tillsynen över efterlevnaden av förordningarna nr 167 och nr 168. Lagrådet har påpekat att den föreslagna regleringen är otydlig. Regeringen instämmer i denna synpunkt. Utformningen av bemyndigandet har ändrats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen och följer i huvudsak Lagrådets förslag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även fortsättningsvis få meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt fordonslagen och enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, 5 kap 8 § andra stycket 6. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter ska även gälla de båda ramförordningarna. Bestämmelserna förs in i en ny sjunde punkt.

Hänvisningar till S8-8

8.9. Sanktioner

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i bestämmelserna om straff i fordonslagen.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 72 ramförordningen nr 167 och artikel 76 ramförordningen nr 168 ska medlemsstaterna fastställa sanktioner för ekonomiska aktörer vid överträdelser av respektive förordning och de delegerade akter eller genomförandeakter som antas enligt den förordningen. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I artiklarna 72 och 76 anges att vissa särskilda överträdelser ska medföra sanktioner.

Av 5 kap. 1 § andra stycket fordonslagen (2002:574) framgår att böter kan dömas ut enligt föreskrifter som beslutats med stöd av sådant bemyndigande som anges i 5 kap. 8 § fordonslagen. Stycket är avsett som en upplysning om att straffbestämmelser även finns i de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandena i 5 kap. 8 §.

Av 5 kap. 8 § fordonslagen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bland annat registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon. Vidare får föreskrifter beslutas om tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter samt tillsynen över efterlevnaden av fordonslagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

I 8 kap. 5 § fordonsförordningen (2009:211) anges bland annat att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande, i ett intyg om överensstämmelse eller i ett typintyg kan dömas till böter.

De överträdelser som anges i artiklarna 72 och 76 motsvarar i princip dem som anges i fordonsförordningen. Regeringen delar de slutsatser som framförs i de båda promemoriorna och instämmer i att gällande svenska regler är tillräckliga för att uppfylla kraven på sanktioner i ramförordningarna.

8.10. Godkännandemyndighet

Regeringens bedömning: Regeringen bör bestämma vilken myndighet som ska vara behörig godkännandemyndighet enligt ramförordningarna och fullgöra de uppgifter om rapportering som ankommer på

Sverige som medlemsstat enligt respektive förordning.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna yttrade sig inte i denna del. Skälen för regeringens bedömning: I respektive promemoria föreslås att frågan om vilken myndighet som ska vara behörig myndighet enligt ramförordningen nr 167 respektive ramförordningen nr 168 lämpligen ska regleras i förordning. Enligt ramförordningarna ska den behöriga myndigheten handlägga samtliga led i förfarandet för godkännande av en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet, dels handha tillståndsförfarandet. Godkännandemyndigheten ska ha behörighet att utfärda och, i förekommande fall, återkalla eller vägra att utfärda intyg om godkännande. Vidare ska godkännandemyndigheten fungera som kontaktpunkt med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater. Godkännandemyndigheten ska också utnämna de tekniska tjänsterna och se till att tillverkaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller produktionsöverensstämmelse. Den behöriga myndigheten ska även fullgöra de uppgifter om rapportering som ankommer på Sverige som medlemsstat enligt artikel 74 i ramförordningen nr 167 respektive enligt artikel 78 i ramförordningen nr 168.

Regeringen instämmer i att utseende av godkännandemyndighet bör göras på förordningsnivå. Som föreslagits i respektive promemoria förs

en reglering enligt de nya ramförordningarna lämpligen in i fordonsförordningen (2009:211).

8.11. Marknadskontrollmyndighet

Regeringens bedömning: Regeringen bör bestämma vilken myndighet som ska vara behörig marknadskontrollmyndighet enligt ramförordningen nr 167 och enligt ramförordningen nr 168. Regeringen bör också utse marknadskontrollmyndighet i enlighet med förordningen (EG) nr 765/2008.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons förslag:

Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Swedac menar att vissa i promemorian föreslagna bestämmelser kan innebära gränsdragningsproblem och saknar en redovisning av vilka överväganden och ställningstaganden som gjorts avseende förslaget som rör marknadskontrollbestämmelserna i ramförordningen nr 167 och i förordningen (EG) nr 765/2008.

Promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingars förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Swedac menar att vissa i promemorian föreslagna bestämmelser kan innebära gränsdragningsproblem och saknar en redovisning av vilka överväganden och ställningstaganden som gjorts avseende förslaget som rör marknadskontrollbestämmelserna i ramförordningen nr 168 och i förordningen (EG) nr 765/2008.

Skälen för regeringens bedömning: Även frågan om vilken myndighet som ska vara behörig marknadskontrollmyndighet enligt ramförordningen nr 167 respektive enligt ramförordningen nr 168 föreslås i promemoriorna regleras i förordning. Regeringen instämmer i förslaget.

Samtidigt föreslås i respektive promemoria att regeringen också utser en marknadskontrollmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 när det gäller fordon. I departementspromemorian Marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn, Ds 2013:12, s. 66 sägs:

”Framöver bör det därför i svensk rätt uttryckligen anges vilken myndighet som är ansvarig marknadskontrollmyndighet för ett visst produktområde. Lämpligen görs detta i samband med genomförandet av nya eller reviderade direktiv som är anpassade till bestämmelserna om marknadskontroll i förordningen (EG) 765/2008 eller när bestämmelser som kompletterar EU-förordningar beslutas. Anpassning till marknadskontrollbestämmelserna i förordningen (EG) 765/2008 har redan skett på vissa områden. Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och förordningen (2010:1075) om brandfarliga varor är en del av genomförandet av flera direktiv på området. Lagen (2011:579) om leksakers säkerhet samt förordningen (2011:703) om leksakers säkerhet som genomför det reviderade leksaksdirektivet är ett annat exempel. Nya och reviderade rättsakter som reglerar produkter

kommer på motsvarande sätt anpassas till förordningen (EG) nr 765/2008.”

Som konstaterats i avsnitt 5.3 finns inte någon utpekad marknadskontrollmyndighet på motorfordonsområdet. Av 5 § förordningen (2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn framgår att det ska finnas ett marknadskontrollråd vid Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac. Vidare framgår av 6 § samma förordning att marknadskontrollrådet består av statliga marknadskontrollmyndigheter, Kommerskollegium och Tullverket. Enligt bilagan till förordningen ingår Transportstyrelsen i rådet. Även här instämmer regeringen i att en bestämmelse om vilken marknadskontrollmyndighet som är behörig enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 kan föras in på förordningsnivå. Regeringen instämmer delvis i Swedacs farhågor att det skulle kunna råda en osäkerhet kring vilken myndighet som ska ha marknadskontrollansvar inom ett visst område. Denna frågeställning omfattas inte av denna lagstiftningsprocess utan får behandlas i samband med det fortsatta författningsarbetet på förordningsnivå.

Hänvisningar till S8-11

8.12. Yrkesmässig trafik

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i yrkestrafiklagen.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.8.1 omfattas, med de undantag som anges i artikel 1 punkt 4 förordningen (EG) nr 1071/2009, endast godstrafik på väg av tillståndskrav. Om ett företag framdeles avser att bedriva yrkesmässig trafik med traktorer som är konstruerade för en hastighet över 40 kilometer i timmen, traktor b, kommer företaget att omfattas av kravet på yrkestrafiktillstånd i enlighet med 2 kap. 1 § yrkestrafiklagen (2012:210). Regeringen delar promemorians bedömning att detta är rimligt. Någon ändring av bestämmelserna föreslås därför inte.

Hänvisningar till S8-12

8.13. Kör- och vilotider

Regeringens bedömning: Några ändringar bör inte göras i förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Maskinleverantörerna och Lantmännen maskin AB (ALF) instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. innehåller kompletterande bestämmelser till bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85. Av artikel 3 förordningen nr 561 framgår att förordningen inte ska tillämpas på vägtransporter med fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 40 kilometer i timmen. Dagens traktorer omfattas således inte av förordningen nr 561. Däremot kommer den nya traktor b att omfattas eftersom den kommer att få framföras i högst 50 kilometer i timmen.

Av 2 kap. 2 § förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. framgår dock att traktorer som används i vissa sammanhang är undantagna från bestämmelserna i förordningen, jfr avsnitt 5.8.2. I promemorian sägs att det är rimligt att undantagen gäller även fortsättningsvis och att några ändringar i förordningen inte krävs. Regeringen instämmer i denna bedömning.

Hänvisningar till S8-13

8.14. Beskattning av traktorer

Regeringens bedömning: Några ändringar i vägtrafikskattelagen behöver inte göras.

Promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordons bedömning:

Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund instämmer i bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Som redogjorts för i avsnitt 5.9 beskattas traktorer efter användningsområde. En ny traktor klass b kommer att tillhöra skatteklass I om den används för de ändamål som anges i 2 kap. 16 § vägtrafikskattelagen (2006:227). Om traktorn används i enlighet med 2 kap. 17 § samma lag kommer den att tillhöra skatteklass II. I promemorian finner man inte några skäl att utforma bestämmelserna i vägtrafikskattelagen på något annat sätt. Regeringen delar bedömningen och någon ändring föreslås därför inte.

Hänvisningar till S8-14

9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2016.

En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II ska fortfarande gälla.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 78 ramförordningen nr 167/2013 och artikel 82 ramförordningen nr 168/2013 ska ramförordningarna tillämpas från och med den 1 januari 2016. Vidare sägs att nationella myndigheter, från och med den 22 mars 2013, efter en begäran från en tillverkare, inte får vägra att bevilja ett EU-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för en ny fordonstyp, eller förbjuda registrering, utsläppande på marknaden eller ibruktagande av ett nytt fordon om det berörda fordonet uppfyller kraven i ramförordningarna och de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt respektive ramförordning.

De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II ska dock gälla fortfarande. En övergångsbestämmelse med denna lydelse tas därför in i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Lagrådet anser att skälen till övergångsbestämmelserna för personbilar bör förtydligas. Som exempel kan nämnas att ett fordon som i dag klassificeras som personbil, om den väger mellan 400 och 450 kilogram och har en maxeffekt om 15 kilowatt, kan komma att klassificeras som en motorcykel enligt den föreslagna definitionen i lagen om vägtrafikdefinitioner. Det är inte känt hur många sådana fordon som finns registrerade men det är sannolikt mycket få sådana mycket lätta bilar.

Det finns emellertid inga skäl för att dessa fordon ska omklassificeras.

Hänvisningar till S9

10. Konsekvenser

10.1. Allmänt – den nya traktorn

En ny traktortyp, traktor b, kommer att introduceras i Sverige i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon. I takt med att jord- och skogsbruksföretagen blir större och arealerna växer, ökar transportbehovet såväl för den enskilde lantbrukaren som för näringen i stort. Utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta, något som innebär ett ökande antal transporter med traktorer på väg. En traktor som får köras snabbare än dagens traktorer kommer rent konkret att kunna bidra med effektivare transporter för jord- och skogsbruksnäringen som helhet. Från en marknadsaspekt kan vidare antas att traktorn kommer att få ett utökat användningsområde än i dag, inte minst inom den yrkesmässiga trafiken. Antalet sålda traktorer per år i Sverige uppgår i dagsläget till ca 3 000. Enligt återförsäljarledet kommer uppskattningsvis ca 200 av dessa inom en nära framtid att utgöras av traktor b. De föreslagna ändringarna ger en tillräckligt hög säkerhetsnivå för framförandet av traktor b samtidigt som de generellt inte beräknas innebära några större anpassningsproblem för förare och företagare. De

nationella regler som införs begränsar därför inte möjligheten för traktor b att introduceras på den svenska marknaden.

10.2. Allmänt – det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Om ingen nationell reglering görs kommer de svenska definitionerna av moped och motorcykel inte att överensstämma med dem som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar. Högsta tillåtna vikt för vissa fordon stämmer inte heller med de regler som finns i nationell lagstiftning. Därför behöver justeringar göras för att skapa en tydlighet gentemot myndigheter, tillverkare, återförsäljare, branschorganisationer, konsumenter och trafikanter om vad som gäller.

De förslag som läggs avseende definitionen av cykel får ses som en mer indirekt följd av ramförordningen nr 168. Cykeldefinitionen ändras för att få en bättre gränsdragning mellan cykel och moped.

10.3. Ekonomiska konsekvenser för statliga myndigheter

10.3.1. Transportstyrelsen

Rent allmänt behövs informationsinsatser för att informera externa intressenter inom området, exempelvis myndigheter, tillverkare, återförsäljare, branschorganisationer, konsumenter och trafikanter. Det är dock kostnader som myndigheten normalt har att hantera inom sin ordinarie budget.

Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende bland annat typgodkännande. Initialt kommer Transportstyrelsen därmed att behöva genomföra särskilda informationsinsatser om det nya regelverket för traktor b. Insatsen bedöms dock kunna hanteras inom ordinarie budget.

10.3.2. Polismyndigheten

Förslagen innebär att Polismyndighetens kontrollfunktion kompliceras något såväl avseende traktorer som cyklar och mopeder. Det kommer att finnas två typer av traktorer där regler för hastighet, behörighet och överlast skiljer sig åt. För att undvika oklarheter är det lämpligt att Transportstyrelsen använder sin möjlighet att föreskriva om exempelvis upplysningsskyltar för att skilja traktor b från traktor a. En sådan åtgärd kan underlätta vid Polismyndighetens kontrollverksamhet.

Kontrollfunktionen avseende cyklar och mopeder kan kompliceras i den meningen att det kommer att finnas flera varianter av elfordon som är väldigt lika. Vissa av dessa är klassificerade som cyklar och andra som mopeder. En enskild polisman kan komma att ha svårt att snabbt avgöra vilket fordon det handlar om vid en kontroll. Det finns dock redan i dag

olika varianter med olika krav för framförandet, varför det är svårt att åstadkomma en mer långsiktig lösning utan att göra stora förändringar i den svenska lagstiftningen. Polismyndigheten kommer att behöva vidta interna utbildningsinsatser för detta ändamål.

Förslagen bedöms leda till marginella kostnadsökningar för Polismyndigheten, men det är i nuläget svårt att närmare ange omfattningen av dessa ökningar. De eventuella ökningarna bedöms kunna hanteras inom ordinarie budget.

10.3.3. Åklagarmyndigheten

Förslagen medför vissa konsekvenser för Åklagarmyndigheten. Om de nya bestämmelserna medför att lagföringarna för hastighetsöverträdelser ökar, kan det innebära en viss ökad måltillströmning vid de s.k. trafikkamrarna, medan måltillströmningen vid de kammare som hanterar olovliga körningar kommer att minska. Den s.k. ordningsbotskatalogen måste omarbetas. Samtliga konsekvenser bedöms kunna hanteras inom befintliga budgetramar.

10.3.4. Domstolarna

Förslagen bedöms inte få några omedelbara konsekvenser för domstolarna. Förslagen bedöms kunna leda till en ytterst begränsad måltillströmning till domstolarna som kan hanteras inom befintliga anlagsramar.

10.4. Ekonomiska konsekvenser för kommuner och länsstyrelser

Förslagen som helhet bör inte belasta kommunerna eller länsstyrelserna i någon större omfattning.

Den ökade mängden och mångfalden av fordon inom cykel- och mopedklassificeringen kan innebära ökad trängsel på gång- och cykelbanorna. Moped klass II får normalt köras på gång- och cykelbanor och det blir även fallet med den motoriserade cykeln, eftersom den kommer att bli klassificerad som moped klass II. En del kommuner upplever redan i dag kapacitetsbrist i trafikmiljön inom tätorter för cyklister och mopedister. Kommunernas arbete med att möta den utvecklingen kan dock inte ses som en konsekvens av införandet av den motoriserade cykeln.

10.5. Ekonomiska konsekvenser för företag

10.5.1. Den nya traktorn

Förslagen har ingen direkt ekonomisk påverkan på de företag som tillverkar traktorer eftersom typgodkännandeverksamheten i sig inte förändras. Svenska företag som däremot berörs är de ca 240 000 företag

som i dag är verksamma inom jord- och skogsbruk och som kan antas ha behov av en snabbare traktor. För den enskilde företagaren innebär det i praktiken möjlighet att bedriva ett effektivare jordbruk, dels genom snabbare transporter över de egna ägorna, dels genom effektivare transporter mellan olika målpunkter för leverans respektive hämtning av gods eller redskap. Vad effektivare transporter innebär i monetära termer har inte utretts men generellt sett kan det antas att alla former av tidsvinster bör ha en positiv effekt på såväl enskilda företag som på näringen i stort. Den högre hastigheten kan vidare bidra till att traktor b kan användas i yrkesmässig trafik, exempelvis för snöröjning och kortare transporter i närområdet.

Inledningsvis kommer troligen större företag med längre transporter vara de som först investerar i en traktor b. På längre sikt är det dock rimligt att anta att traktor b, trots sitt ca 15 % högre inköpspris, kommer att bli mer vanlig även hos mindre lantbruksföretag. Redan i dag finns ett antal traktorer i Sverige som har lagstadgade 40 kilometer i timmen som maxhastighet men som är förberedda för en högre hastighet. Tillverkaren kan i dessa fall genom en omprogrammering av maskinvaran öka maxhastigheten till knappt 50 kilometer i timmen. Branschorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, gör bedömningen att intresset är mycket stort för att till en rimlig kostnad på detta sätt ”uppdatera” sin befintliga traktor till en snabbgående traktor.

Det torde heller inte innebära några större problem för företagaren själv eller för eventuella anställda med krav på körkort med behörighet B för att få framföra traktor b. De flesta företag inom jord- och skogsbruk finns på landet vilket oftast innebär att de transporter som utförs, både för privat bruk och inom verksamheten, kräver tillgång till en personbil.

I de fall ett företag avser att använda traktor b i yrkesmässig trafik kommer företaget i likhet med exempelvis renodlade åkeriföretag att omfattas av krav på yrkestrafiktillstånd. Förslaget bör därför inte innebära någon konkurrensnackdel eller annan försämring för åkerinäringen. Kravet på trafiktillstånd samt att även låta traktor b omfattas av kravet på överlastavgifter syftar således till en bibehållen konkurrensneutralitet mellan olika fordonsslag vad gäller olika utövare inom den yrkesmässiga trafiken.

10.5.2. Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

De ekonomiska konsekvenserna för företag är svåra att säkert förutsäga. För tillverkare och återförsäljare är det beroende av vilken efterfrågan, och därmed försäljning, det kommer att vara på det nya fordonet. Det saknas i nuläget sådana beräkningar. Det kan dock noteras att elcyklar blivit ett alltmer populärt alternativ till konventionell cykel. För övriga privata företag, exempelvis budverksamhet, kan det konstatateras att varianter av motoriserade cyklar kan användas för lätta transporter i städer och tätbebyggda områden.

10.6. Ekonomiska konsekvenser för privatpersoner

10.6.1. Den nya traktorn

Majoriteten av de personer som är sysselsatta inom jord- eller skogsbruk och är över 18 år, bedöms inneha körkort med minst behörighet B varför de inte kommer att påverkas ekonomiskt.

Förslagen skulle emellertid kunna få en direkt negativ effekt för personer under 18 år som har sin sysselsättning inom ett företag där man väljer att ersätta traktor a med traktor b. Dessa yngre personer, som dock beräknas vara ett fåtal, riskerar då bli utan anställning eftersom de är för unga för att kunna skaffa sig behörighet för att få framföra fordonet.

10.6.2. Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Klassificeringen av L1e-A-fordon som moped klass II gör att privatpersoner som vill köpa och använda den motoriserade cykeln får ökade kostnader i jämförelse med den nuvarande elcykeln (högst 250 watt). Trafikförsäkring föreslås krävas för samtliga förare – oavsett ålder – för den motoriserade cykeln klassificerad som moped klass II.

För att få köra moped klass II krävs också att föraren har körkort, traktorkort eller förarbevis för moped klass II. Den som har ett körkort eller traktorkort behöver således inte ta förarbevis.

Vissa fordon är undantagna från ramförordningen nr 168. I förordningen anges särskilt bland annat fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktionshinder och fordon som är självbalanserande. I gällande svensk lagstiftning klassificeras sådana fordon som cyklar. Avsikten är att de även fortsättningsvis ska klassificeras så.

Tillgängligt referensmaterial, som betänkandet Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet, SOU 2011:77, har visat att det finns ett intresse bland personer med funktionsnedsättning att, för att få en ökad rörlighet, köpa och äga sådana fordon som inte är att klassificera som medicintekniska hjälpmedel. Den som framdeles, i enlighet med bland annat bestämmelserna i patientlagen (2014:821), vill välja en motoriserad cykel med en motoreffekt över 250 watt, dvs. en moped klass II, som hjälpmedel kommer att omfattas av samma bestämmelser och villkor som övriga trafikanter.

Det finns inga tillgängliga studier eller någon statistik som visar hur många av dessa fordon som innehas och/eller används av personer med funktionsnedsättning i dag. Det beror främst på att fordonen inte är registrerade.

Eldrivna fordon, som i dag ägs och brukas, och som enligt nuvarande regler anses vara cyklar, kommer även fortsättningsvis att vara klassificerade som cyklar. Det är först vid nya inköp av fordon enligt den kommande lagstiftningen som de nya reglerna blir tillämpliga.

Tillgängliga studier och undersökningar tyder dock på att de som i dag använder elcykel ofta är äldre personer. En stor del av den äldre befolkningen har ett körkort varför ingen ökad kostnad tillkommer för förar-

bevis. Samtidigt finns det i dag många unga vuxna, boende i städer som inte har körkort.

Antalet innehavare av förarbevis för moped klass II har dock ökat med ca 4 000 bevis per år från 2011 till 2014. Förra året, 2014, fanns det 24 085 förarbevis. För att ta förarbevis för moped klass II krävs att förararen har fyllt 15 år, gått en utbildning hos en behörig utbildare och blivit godkänd vid ett kunskapsprov. Utbildningen är teoretisk, men den kan också innehålla praktiska delar. Undervisningstiden är minst 10 timmar. Själva provet är bara teoretiskt (skriftligt) och består av 25–35 frågor om främst regler och risker, men också om mopeden, människan och miljön. Kostnaden för utbildningen varierar i landet samt mellan olika utbildare men ligger vanligtvis i spannet mellan 1 400 kronor–3 000 kronor. Provavgiften kan ingå i detta belopp, men ibland tillkommer en särskild provavgift på cirka 200 kronor. Utöver detta tillkommer Tranportstyrelsens avgift för tillverkning av förarbeviset, 150 kronor, och en kostnad för foto till beviset.

En trafikförsäkring för moped klass II kostar cirka 1 200–2 500 kronor per år. Det är inte känt vad en trafikförsäkring kommer att kosta för den motoriserade cykeln.

10.7. Konsekvenser för trafiksäkerheten

10.7.1. Den nya traktorn

Utförande och användning av en traktor kan jämföras med terrängvagn och motorredskap. Dessa fordon används såväl i terräng som på väg, både som bärare av redskap och som utrustade eller inrättade för gods- eller personbefordran. Tung terrängvagn och motorredskap klass I får inte föras i högre hastighet än 50 kilometer i timmen och föraren ska ha körkort med behörighet B. Det har varit lämpligt av trafiksäkerhetsskäl att begränsa i vilken hastighet dessa fordon får framföras. I likhet med framförandet av terrängvagn och motorredskap I kan det vara motiverat att traktor b inte får framföras i en högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Det skulle sannolikt kräva större kunskap, än den en B-behörighet ger, att framföra en traktor b i hastigheter över 50 kilometer i timmen på ett trafiksäkert sätt.

Införandet av körkortsbehörighet B som lägsta nivå för att få framföra en traktor b kommer generellt sett att bidra till ökad trafiksäkerhet i jämförelse med nuvarande regler för traktorer. Behörighetskravet är en viktig markering för behovet av ökad och dokumenterad förarkompetens och är en förutsättning för att förslaget om höjd maxhastighet för dessa traktorer ska kunna genomföras. B-behörighet i kombination med en högsta tillåten hastighet på 50 kilometer i timmen avser säkerställa att olyckor där traktorer är inblandade inte ökar utan i stället, förhoppningsvis, minskar.

I och med introduktionen av traktor b på marknaden har behörighetsfrågan för dessa typer av fordon aktualiserats, något som på sikt även skulle kunna ge positiva trafiksäkerhetseffekter även för framförande av traktor a. I praktiken kan det betyda att den som i sin vardag kör en

traktor a även kommer att behöva kunna köra en traktor b och då får ett incitament att skaffa ett körkort med B-behörighet.

Traktor b är en ny modell av traktor utan begränsning vad gäller den konstruktiva hastigheten. De mindre modellerna av denna traktor utan karosseri kommer sannolikt att användas på liknande sätt som andra fyrhjulingar används i dag. Det finns fyrhjulingar som är registrerade som traktor, moped, motorcykel, terränghjuling eller som motorredskap. Antalet fyrhjulingar som är registrerade som traktorer är få men det ökar. På senare år har det skett flera allvarliga olyckor med fyrhjulingar och 30–40 personer omkommer eller skadas svårt varje år i olyckor. För att mildra skadorna på förare och passagerare vid en olycka med denna typ av traktor utan karosseri bör framdeles också trafikreglerna anpassas.

10.7.2. Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Förslaget är att den motoriserade cykeln klassificeras som en moped. Det innebär krav på förarbevis, försäkring och hjälm. Kravet på förarbevis innebär att man sätter en miniminivå för kunskap om regler och risker vilket är positivt för trafiksäkerheten.

Förslaget om en effektgräns i cykeldefinitionen för vissa mindre eldrivna fordon bedöms få en positiv påverkan på trafiksäkerheten.

10.7.3. Övriga anpassningar av fordonsbeteckningar

De anpassningar till ramförordningens nr 168 vikt- och effektbegränsningar, som görs av fordonskategorierna moped och motorcykel, bedöms inte ha någon inverkan på trafiksäkerheten. Anpassningen av fordonskategorierna terrängskoter och terrängvagn bedöms inte få några negativa konsekvenser för trafiksäkerheten.

10.8. Konsekvenser för miljön

10.8.1. Den nya traktorn

Marknadsintroduktionen av traktor b och de regler som föreslås bedöms inte innebära några ytterligare belastningar för miljö eller hälsa. Om den snabbgående traktorn bidrar till att vissa transporter kan ske på ett mer effektivt sätt än i dag bör införandet av traktor b snarare kunna ge positiva miljöeffekter. Ett exempel på detta är att traktor b kan köras i en högre hastighet men med ett reducerat motorvarvtal vilket förbättrar både bränsle- och miljöekonomin. I förlängningen kan en marknadsintroduktion av traktor b även bidra till en snabbare utfasning av äldre traktorer som har en högre grad av negativ miljöpåverkan.

10.8.2. Det nya motoriserade tvåhjuliga fordonet

Fler eldrivna fordon jämfört med andra motordrivna fordon är positivt för miljön, framför allt i storstäder där luftmiljön kan vara försämrad med anledning av många motorfordon i trafiken. Antagandet bygger dock på att den motoriserade cykeln används som ett alternativ till bilen vid exempelvis arbetspendling.

11. Författningskommentar

11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

1 §

Första stycket 4 ändras så att det blir möjligt att ta ut överlastavgift om en släpvagn som dras av en traktor b framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen. Samtidigt ändras paragrafen språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.7 och har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Hänvisningar till S11-1

11.2. Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

2 kap.

1 §

Behörighetskrav för terrängvagn och motorredskap klass I omfattas inte av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort, det s.k. tredje körkortsdirektivet. Vad som tidigare behandlades i 1 § om behörighetskrav för terrängvagn och motorredskap klass I har flyttats till 2 § andra stycket. De materiella reglerna ändras dock inte.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

2 §

Paragrafen innehåller behörighetskrav för vissa fordon som inte omfattas av det tredje körkortdirektivet.

För att få köra en traktor b ska krävas att man har körkortsbehörighet B eller högre. Inte heller denna behörighet omfattas av tredje körkortsdirektivet. Bestämmelsen förs in i ett nytt andra stycke.

Till stycket flyttas även de behörighetskrav som gäller för terrängvagn och motorredskap klass I. Bestämmelsen fanns tidigare i 1 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om körkortsbeteckning och körkortsbehörighet. Paragrafen ändras så att förteckningen motsvarar de körkortsbehörigheter som anges i tredje körkortsdirektivet, men innebär ingen ändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.

11.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

12 §

Ändringen i punkt 4 är en följd av att de nuvarande traktorbeteckningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II. Samtidigt ändras paragrafen något språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.

13 §

Ändringen i första stycket 2 är en följd av att de nuvarande traktorbeteckningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II. Samtidigt ändras paragrafen något språkligt.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.

11.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

2 §

Av ramförordningen nr 168, artikel 2.2, framgår att förordningen inte ska tillämpas på fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer med fysiska funktionshinder och på fordon som är självbalanserande. Bestämmelserna om typgodkännande och marknadskontroll avser inte dessa fordon och medlemsstaterna kan själva välja klassificering. Betydelsen av beteckningen cykel ändras så att det uttryckligen framgår att dessa fordon även fortsättningsvis ska klassificeras som cyklar. Betydelsen ändras genom att punkterna 2 och 3 omformuleras samt att en ny punkt 4 läggs till. Bestämmelserna för fordon som är avsedda för personer med funktionsnedsättning, tidigare benämnda rullstol, och självbalanserande fordon ändras således inte. Däremot införs en begränsning för mindre eldrivna fordon. Om sådana fordon har en tramp- eller vevanordning får motorn inte ge något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen och den får inte ha en nettoeffekt som överstiger 250 watt. Om motorns nettoeffekt överstiger 250 watt, men inte 1 kilowatt, är fordonet att betrakta som en moped klass II.

Betydelsen av beteckningen moped anpassas till ramförordningen nr 168 dels i fråga om beskrivning av motortyp, dels i fråga om de nya viktbegränsningarna avseende olika kategorier av fordonet. Punkterna 1, 2 och 3 ändras så att beskrivningen av en moped med förbränningsmotor blir enhetlig för hela beteckningen. Den tidigare beskrivningen ersätts med det som sägs i ramförordningen och innebär ingen ändring i sak. Orden ”motor med inre förbränning” byts därmed ut mot ”förbränningsmotor” och termen ”tändsystem” delas upp i två typer beroende på bränsle: ”gnisttändning” och ”kompressionständning”. Betydelsen av moped ändras vidare så att viktbegränsningen tas upp i punkterna 2 och 3

och att en ny punkt 4 läggs till där den lätta fyrhjulingen med karosseri, dvs. en moped med karosseri, införs.

Ett nytt cykelliknande fordon med kraftigare motor kommer i enlighet med ramförordningen nr 168 kunna typgodkännas och marknadsföras. Fordonet ska klassificeras som en moped klass II. Betydelsen av det nya fordonet är ett motorfordon som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och är konstruerat för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen. Betydelsen av beteckningen moped klass II ändras så att betydelsen delas in i två punkter där det nya fordonet läggs till punkten 2.

Betydelsen av beteckningen motorcykel anpassas till ramförordningens nr 168 nya viktbegränsningar. Betydelsen av beteckningen motorcykel utformas så att en ny punkt 3 läggs till. Punkterna 1 och 2 formuleras om och viktbegränsningarna läggs till i samtliga punkter.

Samtidigt ändras beteckningarna moped och motorcykel redaktionellt för att bättre överensstämma med varandra. Exempelvis har orden (en effekt) ”av högst” bytts ut mot en (netto)effekt ”som inte överstiger”. Detta innebär ingen ändring i sak.

Fordonsbeteckningen traktor får ändrad betydelse och två nya fordonsbeteckningar införs: traktor a och traktor b. Beteckningarna traktor klass I och klass II byter namn till traktor skatteklass I respektive traktor skatteklass II.

Även betydelsen av fordonsbeteckningarna terrängskoter och terrängvagn anpassas till ramförordningens nr 168 viktbegränsningar.

I enlighet med Lagrådets förslag införs en ny beteckning – vikt i körklart skick. Betydelsen av den nya beteckningen utgörs av en hänvisning till artikel 5 ramförordningen nr 168.

Paragrafen behandlas i avsnitten 8.2, 8.3 och 8.4. Lagrådets synpunkter behandlas särskilt i avsnitt 8.4.1.

2 a §

I flera författningar på fordonsområdet finns hänvisningar till EG-rätt och tidigare EG-direktiv. I denna paragraf nämns endast godkännande enligt en EG-rättsakt. Ramförordningarna nr 167 och nr 168 utgör EU-rättsakter. Begreppet ”EG-rättsakt” ersätts därför med ”EU-rättsakt”.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

I punkt 1 anges att de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2016.

I punkt 2 anges att en klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II fortfarande ska gälla.

Ikraftträdandebestämmelsen och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 9.

11.5. Förslaget till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

1 kap.

1 §

I paragrafen har införts ett nytt andra stycke. Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan besluta kompletterande föreskrifter så att bestämmelserna i ramförordningarna nr 167 och nr 168 kan tillämpas i praktiken.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

2 kap.

2 §

De fordon som omfattas av de två nya ramförordningarna kommer framdeles att typgodkännas genom ett EU-typgodkännande. Andra meningen i första stycket ändras så att det framgår att ett typgodkännande numera kan ske genom EU-rättsakter på området. Exemplifieringen med EGtypgodkännande och EU-typgodkännande är överflödig och kan verka förvillande.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

4 a §

Typgodkännande av fordon kan ske på olika sätt. I första stycket 1 anges att föreskrifter får meddelas för att en tillverkare ska kunna få ett EGtypgodkännande för komponenter eller separata tekniska enheter. Första stycket 1 ändras så att det framgår att typgodkännandet numera i stället sker i enlighet med EU-rättsakter på området.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1.

5 kap.

8 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller för den myndighet regeringen bestämmer.

Andra stycket 4 kompletteras med bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av ramförordningarna nr 167 och nr 168. Bemyndigandet har förtydligats efter påpekande av Lagrådet.

I stycket införs också en ny punkt 7. Bestämmelsen möjliggör att avgifter kan tas ut för tillsyn och ärendehandläggning i enlighet med ramförordningarna nr 167 och nr 168. Bestämmelsen har ändrats något efter påpekande från Lagrådet.

Överväganden finns i avsnitt 8.8 där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

99

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 167/2013

av den 5 februari 2013

om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)

För att främja den inre marknaden upprättades ett hel­

täckande system för unionens typgodkännande av trak­

torer och släpfordon och utbytbar dragen utrustning till

traktorer genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande

av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och

utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av

system, komponenter och separata tekniska enheter till

dessa fordon (

3

).

(2)

För den inre marknadens utveckling och funktion är det

lämpligt att ersätta medlemsstaternas system för godkän­

nande med ett förfarande för typgodkännande på unions­

nivå som bygger på principen om fullständig harmonise­

ring, samtidigt som kostnadseffektiviteten vederbörligen

beaktas och de små och medelstora företagen uppmärk­

sammas särskilt.

(3)

På Europaparlamentets begäran och i syfte att förenkla

och påskynda antagandet av lagstiftning om typgodkän­

nande har en ny regleringsmodell införts i unionens lag­

stiftning om typgodkännande av fordon, i enlighet med

vilken lagstiftaren genom det ordinarie lagstiftningsför­

farandet endast fastställer grundläggande regler och prin­

ciper, och kommissionen ges befogenhet att anta delege­

rade akter om närmare tekniska krav. Beträffande mate­

riella krav bör det därför i denna förordning endast fö­

reskrivas grundläggande bestämmelser om funktions­

säkerhet, arbetarskydd och miljöprestanda, medan kom­

missionen ges befogenhet att fastställa tekniska bestäm­

melser i delegerade akter.

(4)

Kraven i denna förordning överensstämmer med princi­

perna i kommissionens meddelande av den 5 juni 2002

med titeln ”Handlingsplan för en bättre och enklare lag­

stiftning”.

(5)

Det är särskilt viktigt att framtida åtgärder som föreslås

på grundval av denna förordning eller förfaranden som

genomförs för dess tillämpning överensstämmer med de

principer som upprepades i den rapport som offentlig­

gjordes av kommissionen 2006 ”CARS 21: Ett konkur­

renskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet”

(nedan kallad CARS 21). För att förbättra och förenkla

lagstiftningen och förhindra att undvika ständiga upp­

dateringar av befintlig unionslagstiftning med avseende

på tekniska anvisningar bör det i denna förordning hän­

visas till gällande internationella standarder och föreskrif­

ter som är tillgängliga för allmänheten utan att dessa

behöver återges i unionens rättsliga ram.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/1

( 1 ) EUT C 54, 19.2.2011, s. 42.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2012 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 januari 2013.

( 3 ) EUT L 171, 9.7.2003, s. 1.

100

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

(6)

Eftersom varken Europaparlamentets och rådets direktiv

97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp

av gas- och partikelformiga föroreningar från förbrän­

ningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner

som inte är avsedda att användas för transporter på

väg ( 1 ) eller Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner (

2

) eller

denna förordning förskriver krav på utformning och kon­

struktion som garanterar självgående mobila maskiner

som inte är avsedda för transporter på väg men som i

synnerhet är avsedda för användning inom jord- och

skogsbruk, bör kommissionen utvärdera behovet av en

harmonisering av medlemsstaternas lagstiftningar på det

området för att kunna överväga att lägga fram förslag till

en lagstiftningsåtgärd i syfte att garantera en hög säker­

hetsnivå, med beaktande av befintlig unionslagstiftning.

(7)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av åt­

gärder som vidtas på nationell nivå eller unionsnivå och

som rör användning av jordbruks- och skogsbruksfordon

på väg, såsom särskilda körkortskrav, begränsningar av

högsta tillåtna hastighet eller åtgärder som reglerar till­

träde till vissa vägar.

(8)

I direktiv 2003/37/EG begränsades inledningsvis den ob­

ligatoriska tillämpningen av EG:s system för typgodkän­

nande av komplett fordon till fordonskategorierna T1, T2

och T3 och det innehöll inte heller alla erforderliga krav

för ansökan om EG-typgodkännande av komplett fordon

på frivillig basis i andra kategorier. För att den inre mark­

naden ska färdigställas och fungera korrekt bör tillverkare

enligt denna förordning ha möjlighet att på frivillig basis

ansöka om EU-typgodkännande av komplett fordon för

alla kategorier som omfattas av denna förordning, vilket

gör det möjligt för dem att utnyttja fördelarna med den

inre marknaden med hjälp av EU-typgodkännandet.

(9)

Direktiv 2003/37/EG föreskrev att alla terränghjulingar

och terrängvagnar skulle kunna ses som traktorer i sam­

band med EG-typgodkännande av komplett fordon.

Dessa typer av fordon bör därför också omfattas av

denna förordning, under förutsättning att respektive for­

donstyp faller inom en fordonskategori som avses i

denna förordning och uppfyller samtliga krav i denna

förordning.

(10)

De nationella myndigheternas skyldigheter, som fastställs

i bestämmelserna om marknadstillsyn i denna förord­

ning, är mer specifika än motsvarande bestämmelser i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering

och marknadskontroll i samband med saluföring av pro­

dukter (

3

).

(11)

För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerhet, ar­

betarskydd och miljöskydd bör de tekniska krav och

miljöstandarder som är tillämpliga på fordon, system,

komponenter och separata tekniska enheter med avse­

ende på typgodkännande harmoniseras.

(12)

Det är lämpligt att fastställa principen att fordon måste

utformas, konstrueras och monteras så att skaderisken

för fordonets förare och passagerare och övriga trafikan­

ter minimeras. I det syftet krävs att tillverkarna ser till att

fordonen uppfyller de relevanta krav som fastställs i

denna förordning. Dessa bestämmelser bör omfatta,

men inte begränsas till, krav för fordonets strukturella

integritet, system som underlättar förarens kontroll av

fordonet, system som förser föraren med insyn i och

information om fordonets läge och omgivning, fordonets

belysningssystem, system för skydd av förare och pas­

sagerare, fordonets yttre och tillbehör, fordonets vikt

och mått samt fordonets däck.

(13)

För att se till att förfarandet för kontroll av produktions­

överensstämmelse, som är en av hörnstenarna i EU:s

system för typgodkännande, har genomförts och fungerar

korrekt, bör tillverkare kontrolleras regelbundet av en

behörig myndighet eller av en teknisk tjänst med lämp­

liga kvalifikationer som utnämns för detta ändamål.

(14)

I vissa begränsade fall är det lämpligt att tillåta ett natio­

nellt typgodkännandeförfarande för fordon i små serier.

Detta bör dock begränsas till ett mycket litet antal for­

don. Därför är det nödvändigt att exakt definiera begrep­

pet små serier i fråga om antalet fordon som ska till­

verkas.

(15)

Det främsta målet med unionslagstiftningen om godkän­

nande av fordon är att se till att nya fordon, komponen­

ter och separata tekniska enheter som släpps ut på mark­

naden uppfyller höga krav i fråga om säkerhet och mil­

jöskydd. Det målet bör inte äventyras av att vissa delar

eller viss utrustning monteras efter det att fordonen har

släppts ut på marknaden eller tagits i bruk. Lämpliga

åtgärder bör därför vidtas för att se till att delar eller

SV

L 60/2

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

( 2 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 24. ( 3 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

101

utrustning som kan monteras på fordon och som avse­

värt kan försämra funktionen hos system som är nöd­

vändiga när det gäller säkerhet eller miljöskydd, kontrol­

leras av en godkännandemyndighet innan de släpps ut på

marknaden. De åtgärderna bör bestå av tekniska före­

skrifter om de krav som dessa delar eller utrustningar

måste uppfylla.

(16)

Sådana åtgärder bör enbart gälla ett begränsat antal delar

och utrustning, som kommissionen bör ange i en för­

teckning i en genomförandeakt efter samråd med de

berörda parterna. Åtgärderna bör garantera att delarna

eller utrustningen i fråga inte försämrar fordonets säker­

het eller miljöprestanda samtidigt som konkurrensen på

eftermarknaden i möjligaste mån upprätthålls.

(17)

Unionen är avtalsslutande part i FN:s ekonomiska kom­

mission för Europa och dess överenskommelse om anta­

gande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda

fordon och för utrustning och delar som kan monteras

och/eller användas på hjulförsett fordon samt om vill­

koren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande ut­

färdade på grundval av dessa föreskrifter (nedan kallad

1958 års reviderade överenskommelse) (

1

). För att förenkla

typgodkännandelagstiftningen i överensstämmelse med

rekommendationerna i CARS 21 är det lämpligt att upp­

häva alla särdirektiv, utan att sänka skyddsnivån. De krav

som fastställs i dessa direktiv bör överföras till denna

förordning eller de delegerade akter som antas enligt

denna förordning och bör när det är lämpligt ersättas

med hänvisningar till motsvarande Förenta nationernas

ekonomiska kommission för Europas föreskrifter (nedan

kallade FN/ECE-föreskrifter) som unionen har röstat för

eller som unionen har anslutit sig till och som bifogats

den reviderade överenskommelsen av 1958. För att

minska den administrativa börda som typgodkännande­

förfarandet innebär bör fordonstillverkare, när det är

lämpligt, tillåtas att ansöka om typgodkännande enligt

denna förordning direkt genom att inhämta godkän­

nande enligt de tillämpliga FN/ECE-föreskrifter som avses

i bilaga I eller de delegerade akter som antas enligt denna

förordning.

(18)

Därför bör FN/ECE-föreskrifter och ändringar av dem

som unionen röstar för enligt beslut 97/836/EG inför­

livas med EU:s lagstiftning om typgodkännande. Kom­

missionen bör därför ges befogenhet att anta nödvändiga

ändringar av bilaga I till denna förordning eller de dele­

gerade akter som antas enligt denna förordning.

(19)

Alternativt skulle hänvisningar till koder utfärdade av

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD) eller till standarder från CEN/Cenelec eller ISO

som är direkt tillgängliga för allmänheten och som det

hänvisas till, införas i de delegerade akterna.

(20)

Det är viktigt att tillverkarna ger fordonsägarna relevant

information så att felanvändning av säkerhetsanordningar

undviks.

(21)

För att tillverkare av komponenter eller separata tekniska

enheter ska kunna ansöka om EU-typgodkännande av

komponenter eller separata tekniska enheter eller om till­

stånd för delar eller utrustning, är det också viktigt att de

tillverkarna har tillgång till vissa uppgifter som endast

fordonstillverkaren kan lämna, såsom teknisk infor­

mation, inklusive ritningar, som krävs för att utveckla

delar för eftermarknaden.

(22)

För att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt

när det gäller fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och

frihet att tillhandahålla tjänster, krävs icke-diskrimine­

rande tillgång till reparationsinformation om fordonen

genom ett standardiserat format för att få fram teknisk

information, samt en effektiv konkurrens på marknaden

för tjänster som avser information om reparation och

underhåll av fordon. En stor del av denna information

gäller system för omborddiagnos och deras samverkan

med andra system i fordonet. Det är lämpligt att fastställa

tekniska specifikationer som tillverkarnas webbplatser

bör följa liksom riktade åtgärder som säkerställer rimlig

tillgänglighet för små och medelstora företag.

(23)

Fordonstillverkare bör också tillåtas fullgöra sina skyldig­

heter att ge tillgång till reparations- och underhållsinfor­

mation rörande de protokoll för kommunikationen mel­

lan traktorer och dragen eller monterad utrustning som

fastställs i ISO 11783, genom att på tillverkarens

webbplats tillhandahålla en länk till en webbplats som

upprättas av flera tillverkare eller tillverkarkonsortier ge­

mensamt.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( 2 ).

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/3

( 1 ) Rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 (EGT L 346,

17.12.1997, s. 78). ( 2 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

102

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

(25)

I syfte att komplettera denna förordning med närmare

tekniska krav bör befogenheten att anta akter i enlighet

med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende

på funktionssäkerhet, konstruktionskrav, miljö- och fram­

drivningsprestanda, tillgång till information om repara­

tion och underhåll samt utnämning av och särskilda upp­

gifter för de tekniska tjänsterna, som komplement eller

ändring av vissa icke-väsentliga delar av denna förord­

ning. Det är av särskild betydelse att kommissionen ge­

nomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete,

inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder

och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta

handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet

och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och

på lämpligt sätt.

(26)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för

överträdelser av denna förordning och de delegerade ak­

ter eller genomförandeakter som antas enligt denna för­

ordning och säkerställa att dessa tillämpas. Sanktionerna

bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att

fortsätta att tillämpa sina respektive individuella system

för godkännande, men kommissionen bör rapportera till

Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av dessa

nationella system, utifrån den information som tillhanda­

hålls av medlemsstaterna, i syfte att överväga om man

bör lägga fram ett lagstiftningsförslag om en harmonise­

ring på unionsnivå av systemet för enskilt godkännande.

(28)

Till följd av tillämpningen av det nya system som införs

genom denna förordning bör följande direktiv upphävas:

— Direktiv 2003/37/EG

— Rådets direktiv 74/347/EEG av den 25 juni 1974 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

siktfält och vindrutetorkare för jordbruks- eller skogs­

brukstraktorer med hjul ( 1 ).

— Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstrak­

torer med hjul ( 2 ).

— Rådets direktiv 76/763/EEG av den 27 juli 1976 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

passagerarsäten på jordbruks- eller skogsbrukstrakto­

rer med hjul ( 3 )

— Rådets direktiv 77/537/EEG av den 28 juni 1977 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åt­

gärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som

används i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med

hjul ( 4 ).

— Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om för­

arsätet på jordbruks- eller skogbrukstraktorer med

hjul ( 5 ).

— Rådets direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om fö­

rarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och

fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med

hjul ( 6 ).

— Rådets direktiv 86/297/EEG av den 26 maj 1986 om

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

kraftuttagen på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer

med hjul samt skydd av dessa uttag (

7

).

— Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om

baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jord­

bruks- och skogsbrukstraktorer med hjul ( 8 ).

— Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om

montering, placering, manövrering och märkning av

manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer

med hjul (

9

).

— Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om

skyddsbågar monterade framför förarsätet på smal­

spåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med

hjul (

10

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG

av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas-

och partikelformiga föroreningar från motorer av­

sedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer ( 11 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/57/EG

av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd för jord­

bruks- och skogbrukstraktorer med hjul ( 12 ).

SV

L 60/4

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) EGT L 191, 15.7.1974, s. 5.

( 2 ) EGT L 122, 8.5.1976, s. 1.

( 3 ) EGT L 262, 27.9.1976, s. 135.

( 4 ) EGT L 220, 29.8.1977, s. 38.

( 5 ) EGT L 255, 18.9.1978, s. 1.

( 6 ) EGT L 194, 28.7.1980, s. 1.

( 7 ) EGT L 186, 8.7.1986, s. 19.

( 8 ) EGT L 186, 8.7.1986, s. 26.

( 9 ) EGT L 240, 26.8.1986, s. 1.

( 10 ) EGT L 220, 8.8.1987, s. 1.

( 11 ) EGT L 173, 12.7.2000, s. 1.

( 12 ) EUT L 261, 3.10.2009, s. 1.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

103

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/58/EG

av den 13 juli 2009 om kopplingsanordningen och

backväxeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer

med hjul (

1

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/59/EG

av den 13 juli 2009 om backspeglar på jordbruks-

eller skogsbrukstraktorer med hjul ( 2 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/60/EG

av den 13 juli 2009 om högsta konstruktiva hastig­

het och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbruk­

straktorer med hjul ( 3 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/61/EG

av den 13 juli 2009 om installationen av belysnings-

och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogs­

brukstraktorer med hjul ( 4 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/63/EG

av den 13 juli 2009 om vissa delar och egenskaper

hos jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (

5

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/64/EG

av den 13 juli 2009 om dämpning av radiostörningar

(elektromagnetisk kompatibilitet) som orsakas av

jordbruks- eller skogsbrukstraktorer ( 6 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/66/EG

av den 13 juli 2009 om styrinrättningen på jord­

bruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul ( 7 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/68/EG

av den 13 juli 2009 om typgodkännande av delar för

belysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks-

eller skogsbrukstraktorer med hjul ( 8 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/75/EG

av den 13 juli 2009 om överrullningsskydd på jord­

bruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (statisk

provning) ( 9 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/76/EG

av den 13 juli 2009 om bullernivån på förarplatsen i

jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul ( 10 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/144/EG

av den 30 november 2009 om vissa delar och egen­

skaper på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med

hjul (

11

).

(29)

Det är viktigt för alla berörda parter att skapa en tydlig

förståelse för sambandet mellan denna förordning och

direktiv 2006/42/EG för att undvika överlappning och

tydligt klargöra vilka krav en viss produkt behöver upp­

fylla.

(30)

Eftersom målen med denna förordning, nämligen att fast­

ställa harmoniserade bestämmelser om administrativa

och tekniska krav för typgodkännande av och för mark­

nadstillsyn för jordbruks- och skogsbruksfordon, inte i

tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och de därför, på grund av deras omfattning och verk­

ningar, bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen

vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i ar­

tikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med

proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna för­

ordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

1. I denna förordning fastställs administrativa och tekniska

krav för typgodkännande av alla nya fordon, system, kom­

ponenter och separata tekniska enheter som avses i artikel 2.1.

Denna förordning är inte tillämplig på godkännande av enskilda

fordon. De medlemsstater som beviljar sådana enskilda godkän­

nanden ska emellertid godta varje typgodkännande av fordon,

system, komponenter och separata tekniska enheter som bevil­

jats enligt denna förordning i stället för enligt de tillämpliga

nationella bestämmelserna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/5

( 1 ) EUT L 198, 30.7.2009, s. 4.

( 2 ) EUT L 198, 30.7.2009, s. 9.

( 3 ) EUT L 198, 30.7.2009, s. 15.

( 4 ) EUT L 203, 5.8.2009, s. 19.

( 5 ) EUT L 214, 19.8.2009, s. 23.

( 6 ) EUT L 216, 20.8.2009, s. 1.

( 7 ) EUT L 201, 1.8.2009, s. 11.

( 8 ) EUT L 203, 5.8.2009, s. 52.

( 9 ) EUT L 261, 3.10.2009, s. 40.

( 10 ) EUT L 201, 1.8.2009, s. 18.

( 11 ) EUT L 27, 30.1.2010, s. 33.

104

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2. I denna förordning fastställs krav för marknadstillsyn över

fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter

som omfattas av godkännande i enlighet med denna förordning.

I denna förordning fastställs även kraven för marknadstillsyn

över delar och utrustning för sådana fordon.

3. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av lagstift­

ning om trafiksäkerhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på de jordbruks- och

skogsbruksfordon som avses i artikel 4 och som är konstrue­

rade och tillverkade i en eller flera etapper, samt på system,

komponenter och separata tekniska enheter liksom delar och

utrustning som konstruerats och tillverkats för sådana fordon.

Denna förordning ska särskilt tillämpas på följande fordon:

a) Traktorer (kategorierna T och C).

b) Släpfordon (kategori R).

c) Utbytbar dragen utrustning (kategori S).

2. Denna förordning ska inte tillämpas på utbytbara maski­

ner som helt och hållet lyfts från marken eller som inte kan

röra sig runt en vertikal axel när fordonet som de är kopplade

till kör på väg.

3. För följande fordon får tillverkaren välja att ansöka om

godkännande enligt denna förordning eller att uppfylla de till­

lämpliga nationella kraven:

a) Släpfordon (kategori R) och utbytbar dragen utrustning (ka­

tegori S).

b) Bandtraktorer (kategori C).

c) Hjultraktorer för särskilda ändamål (kategorierna T4.1 och

T4.2).

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga I

gäller följande definitioner, om inte annat föreskrivs i dessa:

1. typgodkännande: förfarande genom vilket en godkännande­

myndighet intygar att en typ av fordon, system, kom­

ponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga

administrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

2. typgodkännande av komplett fordon: typgodkännande genom

vilket en godkännandemyndighet intygar att ett icke fär­

digbyggt fordon, ett komplett fordon eller ett etappvis

färdigbyggt fordon uppfyller de tillämpliga administrativa

bestämmelserna och tekniska kraven.

3. typgodkännande av system: typgodkännande genom vilket en

godkännandemyndighet intygar att ett system monterat i

ett fordon av en viss typ uppfyller de tillämpliga administ­

rativa bestämmelserna och tekniska kraven.

4. typgodkännande av komponent: typgodkännande genom vil­

ket en godkännandemyndighet intygar att en från ett for­

don fristående komponent uppfyller de tillämpliga ad­

ministrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

5. typgodkännande av separat teknisk enhet: typgodkännande ge­

nom vilket en godkännandemyndighet intygar att en sepa­

rat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa

bestämmelserna och tekniska kraven med avseende på en

eller flera angivna fordonstyper.

6. nationellt typgodkännande: förfarande för typgodkännande

som fastställs i en medlemsstats nationella rätt, varvid

godkännandet endast gäller på den medlemsstatens terri­

torium.

7. EU-typgodkännande: förfarande genom vilket en godkän­

nandemyndighet intygar att en typ av fordon, system,

komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de till­

lämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kra­

ven i denna förordning.

8. traktor: jordbruks- eller skogsbruksfordon med hjul eller

band, och med motor, som har minst två axlar, som är

konstruerat för en högsta hastighet om lägst 6 km/tim,

vars främsta funktion är som dragfordon och som kon­

struerats särskilt för att dra, skjuta, frakta eller driva viss

utbytbar utrustning avsedd att användas inom jord- eller

skogsbruk, eller för att dra släpvagnar eller utrustning för

användning inom jord- och skogsbruk. Traktorn kan ut­

rustas för transport av last i jordbruks- eller skogsbruks­

sammanhang och/eller med ett eller flera passagerarsäten.

9. släpfordon: varje jordbruks- eller skogsbruksfordon som

främst är avsett att dras av en traktor och som är avsett

att i huvudsak bära last eller behandla material och vars

förhållande mellan fordonets högsta tekniskt tillåtna vikt

inklusive last och dess vikt i olastat skick är lika med eller

större än 3,0.

SV

L 60/6

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

105

10. utbytbar dragen utrustning: fordon som används i jordbruk

eller skogsbruk och som är konstruerat för att dras av en

traktor, förändrar eller kompletterar dennas funktioner,

permanent inkorporerar ett redskap eller är konstruerat

för att behandla material, och som kan inbegripa en

lastplattform konstruerad och tillverkad för att ta emot

alla verktyg och anordningar som behövs för de ändamå­

len och tillfälligt lagra material som framställs eller krävs

under arbetet, och vars förhållande mellan fordonets

högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last och dess vikt i

olastat skick är mindre än 3,0.

11. fordon: traktorer, släpfordon eller utbytbar dragen utrust­

ning enligt definitionerna i punkterna 8, 9 och 10.

12. grundfordon: fordon som används under den inledande

etappen av ett etappvist typgodkännande.

13. icke färdigbyggt fordon: fordon som måste genomgå åtmin­

stone ytterligare en etapp i tillverkningsprocessen för att

uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna förordning.

14. etappvis färdigbyggt fordon: fordon som, efter att ha typgod­

känts etappvis, uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i

denna förordning.

15. färdigbyggt fordon: fordon som inte behöver kompletteras

för att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna

förordning.

16. fordon i slutserier: fordon i lager som inte kan tillhandahål­

las på marknaden eller som inte längre kan tillhandahållas

på marknaden, registreras eller tas i bruk eftersom nya

tekniska krav har trätt i kraft enligt vilka fordonet inte

har godkänts.

17. system: sammansättning av anordningar som är kombine­

rade för att utföra en eller flera specifika funktioner i ett

fordon och som omfattas av kraven i denna förordning

eller någon av de delegerade akter eller genomförandeakter

som antagits enligt denna förordning.

18. komponent: anordning som omfattas av kraven i denna

förordning eller någon av de delegerade akter eller genom­

förandeakter som antagits enligt denna förordning, som är

avsedd att vara en del av ett fordon som kan typgodkän­

nas oberoende av ett fordon i enlighet med denna förord­

ning och de delegerade akter eller genomförandeakter som

antagits enligt denna förordning, förutsatt att dessa akter

uttryckligen tillåter detta.

19. separat teknisk enhet: anordning som omfattas av kraven i

denna förordning eller någon av de delegerade akter eller

genomförandeakter som antagits enligt denna förordning

och som är avsedd att vara en del av ett fordon som kan

typgodkännas separat, dock endast i förbindelse med en

eller flera specificerade fordonstyper, förutsatt att dessa

akter uttryckligen tillåter detta.

20. delar: varor som används för montering av ett fordon samt

reservdelar.

21. utrustning: alla andra varor än delar som kan läggas till eller

installeras på ett fordon.

22. originaldelar eller originalutrustning: delar eller utrustning

som tillverkats enligt fordonstillverkarens specifikationer

och produktionsstandarder för framställning av delar för

montering av fordonet i fråga; detta innefattar delar eller

utrustning som tillverkas på samma produktionslinje som

dessa delar eller denna utrustning; om inte motsatsen be­

visas förutsätts det att delar eller utrustning utgör original­

delar om tillverkaren intygar att delarna eller utrustningen

är av samma kvalitet som de komponenter som används

för montering av fordonet och att de har tillverkats i

enlighet med fordonstillverkarens specifikationer och pro­

duktionsstandarder.

23. reservdelar: varor som ska installeras i eller på ett fordon för

att ersätta originaldelar av det fordonet, inbegripet varor

som smörjmedel som är nödvändiga för användningen av

fordonet, dock inte bränsle.

24. funktionssäkerhet: frånvaro av oacceptabla risker för kropps­

skada eller försämring av människors hälsa eller skada på

egendom till följd av faror som orsakas av felfungerande

mekaniska, hydrauliska, pneumatiska, elektriska eller elek­

troniska system, komponenter eller separata tekniska en­

heter.

25. tillverkare: en fysisk eller juridisk person som är ansvarig

inför godkännandemyndigheten för alla aspekter av typ­

godkännande- eller tillståndsförfarandet, för att säkerställa

produktionsöverensstämmelsen och som också är ansvarig

för marknadstillsynsfrågor för de producerade fordonen,

systemen, komponenterna och separata tekniska enheter­

na, oavsett om den fysiska eller juridiska personen är di­

rekt involverad i alla led av utformningen och konstruk­

tionen av det fordon, det system, den komponent eller den

separata tekniska enhet som godkännandeförfarandet av­

ser.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/7

106

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

26. tillverkarens ombud: en fysisk eller juridisk person som är

etablerad i unionen och som är vederbörligen utnämnd av

tillverkaren att företräda tillverkaren inför godkännande­

myndigheten eller marknadstillsynsmyndigheten och

handla för tillverkarens räkning i frågor som omfattas av

denna förordning.

27. godkännandemyndighet: myndighet i en medlemsstat som

inrättats eller utnämnts av medlemsstaten, och anmälts

av medlemsstaten till kommissionen, och som har behö­

righet att handlägga dels samtliga led i förfarandet för

godkännande av en typ av fordon, system, komponent

eller separat teknisk enhet, dels tillståndsförfarandet, och

som även har behörighet att utfärda och, i förekommande

fall, återkalla eller vägra att utfärda intyg om godkännande,

att fungera som kontaktpunkt med godkännandemyndig­

heterna i övriga medlemsstater, att utnämna de tekniska

tjänsterna och att se till att tillverkaren uppfyller sina skyl­

digheter när det gäller produktionsöverensstämmelse.

28. teknisk tjänst: organisation eller organ som har utnämnts av

en medlemsstats godkännandemyndighet för att som kon­

trollaboratorium utföra provning eller för att som organ

för bedömning av överensstämmelse utföra inledande be­

dömningar och andra provningar eller inspektioner för

godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndig­

heten kan även själv utöva dessa funktioner.

29. självprovning: provning i egna anläggningar, registrering av

provningsresultat och inlämnande av en rapport, inklusive

slutsatser, till godkännandemyndigheten av en tillverkare

som utnämnts till teknisk tjänst för att kontrollera att vissa

krav har följts.

30. virtuell provningsmetod: datorsimulationer, inklusive beräk­

ningar, som visar om ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet uppfyller de tekniska

kraven i en delegerad akt som har antagits enligt arti­

kel 27.6, utan att det krävs att ett fysiskt fordon, ett fysiskt

system, en fysisk komponent eller en fysisk separat teknisk

enhet används.

31. typgodkännandeintyg: handling genom vilken godkännande­

myndigheten officiellt intygar att en typ av fordon, system,

komponent eller separat teknisk enhet är godkänd.

32. EU-typgodkännandeintyg: intyg enligt mallen i den genom­

förandeakt som antas enligt denna förordning eller med­

delandeformuläret i tillämpliga FN/ECE-föreskrifter som av­

ses i denna förordning eller i delegerade akter som antas

enligt denna förordning.

33. intyg om överensstämmelse: handling utfärdad av tillverkaren,

som intygar att det tillverkade fordonet överensstämmer

med den godkända fordonstypen.

34. system för omborddiagnos eller OBD-system: system med för­

måga att identifiera det sannolika felstället med hjälp av

felkoder som lagrats i ett datorminne.

35. information om reparation och underhåll av fordon: all infor­

mation som krävs för diagnos, underhåll, kontroll, perio­

disk övervakning, reparation, omprogrammering eller åter­

ställning av originaldata när det gäller fordonet, och som

tillverkarna tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare

eller verkstäder, inklusive alla senare ändringar och tillägg

till denna information; den informationen inbegriper all

information som krävs för att montera delar och utrust­

ning på fordon.

36. oberoende aktör: andra företag än auktoriserade återförsäljare

och verkstäder som direkt eller indirekt är delaktiga i re­

paration och underhåll av motorfordon, särskilt verkstäder,

tillverkare eller återförsäljare av utrustning för reparation,

verktyg eller reservdelar, utgivare av teknisk information,

bilklubbar, vägassistansaktörer, aktörer som erbjuder kon­

troll och provningstjänster och aktörer som erbjuder ut­

bildning för installatörer, tillverkare och verkstäder av ut­

rustning för fordon som drivs med alternativa bränslen.

37. nytt fordon: fordon som aldrig tidigare har varit registrerat

eller tagits i bruk.

38. registrering: administrativt tillstånd för ett fordon att tas i

bruk, även för vägtrafik, innefattande identifiering av for­

donet och tilldelning av ett serienummer, som kallas regi­

streringsnummer, oavsett om tillståndet är permanent, till­

fälligt eller giltigt för en kort tid.

39. utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet i

unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­

parat teknisk enhet, en del eller en utrustning.

40. ibruktagande: den första användningen för avsett ändamål i

unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­

parat teknisk enhet, en del eller en utrustning.

41. importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i

unionen och som släpper ut ett fordon, ett system, en

komponent, en separat teknisk enhet, en del eller en ut­

rustning från ett tredjeland.

42. distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan,

utom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller ett

fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk en­

het, en del eller en utrustning på marknaden.

SV

L 60/8

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

107

43. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens ombud, importö­

ren eller distributören.

44. marknadstillsyn: den verksamhet som bedrivs och de åtgär­

der som vidtas av nationella myndigheter för att se till att

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enhe­

ter som tillhandahålls på marknaden uppfyller de krav som

fastställs i relevant unionslagstiftning om harmonisering

och inte äventyrar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av

skyddet av allmänintresset.

45. marknadstillsynsmyndighet: en myndighet i en medlemsstat

som ansvarar för att genomföra marknadstillsyn på sitt

territorium.

46. nationell myndighet: godkännandemyndighet eller annan

myndighet som arbetar med och ansvarar för marknads­

tillsyn, gränskontroll eller registrering i en medlemsstat

med avseende på fordon, system, komponenter, separata

tekniska enheter, delar eller utrustning.

47. tillhandahållande på marknaden: varje form av tillhandahål­

lande av ett fordon, ett system, en komponent, en separat

teknisk enhet, en del eller en utrustning på marknaden för

distribution eller användning inom ramen för en verksam­

het av kommersiell natur, antingen mot betalning eller

kostnadsfritt.

48. fordonstyp: grupp av fordon, inklusive varianter och versio­

ner av samma kategori som åtminstone inte skiljer sig åt i

sådana väsentliga avseenden som

— kategori,

— tillverkare,

— tillverkarens typbeteckning,

— väsentliga konstruktions- och formgivningsegenskaper,

— bjälkchassi/chassi med sidobalkar/midjechassi (uppen­

bara och grundläggande skillnader),

— för kategori T: axlar (antal) eller för kategori C: axlar/

band (antal),

— för fordon som byggs i etapper: tillverkaren av och

typen på fordonet i det föregående skedet.

49. variant: fordon av samma typ som åtminstone inte skiljer

sig åt i följande avseenden:

a) För traktorer:

— typ av kaross eller typ av karosseri,

— färdigställandegrad,

— motor (förbränningsmotor/hybridmotor/elmotor/el­

hybridmotor),

— funktionssätt,

— cylindrarnas antal och arrangemang,

— effektskillnad på högst 30 % (högsta effekten 1,3

gånger högre än lägsta effekten),

— slagvolymsskillnad på högst 20 % (högsta värdet 1,2

gånger högre än det lägsta värdet),

— drivaxlar (antal, placering, koppling till varandra),

— styraxlar (antal och placering),

— högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som inte

varierar med mer än 10 %,

— kraftöverföring (typ),

— överrullningsskydd,

— bromsade axlar (antal).

b) För släpfordon eller utbytbar dragen utrustning:

— styraxlar (antal, placering, koppling till varandra),

— högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som inte

varierar med mer än 10 %,

— bromsade axlar (antal).

50. hybridfordon: motorfordon som för sin framdrivning är för­

sedd med minst två olika energiomvandlare och två olika

energilagringssystem (på fordonet).

51. hybridelfordon: fordon som för sin mekaniska framdrivning

hämtar energi från de båda följande i fordonet placerade

källorna för lagrad energi/effekt:

a) ett förbränningsbart bränsle,

b) ett batteri, kondensator eller svänghjul/generator eller

annan lagringsanordning för elektrisk energi eller effekt.

Denna definition inbegriper fordon som hämtar energi

från förbränningsbart bränsle enbart för att ladda upp an­

ordningen för lagring av elektrisk energi/effekt.

52. fordon med endast eldrift: fordon som drivs med ett system

som består av en eller flera anordningar för lagring av

elenergi, en eller flera anordningar för konditionering av

eleffekt och en eller flera elapparater som omvandlar lag­

rad elenergi till den mekaniska energi som för fordonets

drift avges vid hjulen.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/9

108

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

53. version av en variant: fordon som består av en kombination

av objekt som visas i det informationsmaterial som avses i

artikel 24.10.

Hänvisningar i denna förordning till krav, förfaranden eller ar­

rangemang som föreskrivs i denna förordning ska tolkas som

hänvisningar till krav, förfaranden eller arrangemang som före­

skrivs i denna förordning och i delegerade akter och genom­

förandeakter som antas enligt denna förordning.

Artikel 4

Fordonskategorier

I denna förordning ska följande fordonskategorier gälla:

1. kategori T: alla traktorer med hjul. Varje hjultraktorskate­

gori enligt punkterna 2–8 är markerad på slutet med bok­

stäverna ”a” eller ”b”, som anger vilken hastighet traktorn

konstruerats för:

a) ”a” för hjultraktorer konstruerade för en hastighet på

högst 40 km/tim,

b) ”b” för hjultraktorer konstruerade för en hastighet på

mer än 40 km/tim.

2. kategori T1: hjultraktorer, vars minsta spårvidd på den av

axlarna som är närmast föraren inte understiger

1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart skick överstiger

600 kg och vars markfrigång inte överstiger 1 000 mm.

3. kategori T2: hjultraktorer vars minsta spårvidd understiger

1 150 mm, vars vikt i olastat och körklart skick överstiger

600 kg och vars markfrigång inte överstiger 600 mm, om

höjden för traktorns tyngdpunkt (mätt från marken) delat

med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd är större än

0,90 ska den konstruktionsmässiga högsta hastigheten be­

gränsas till 30 km/tim.

4. kategori T3: hjultraktorer, vars vikt i olastat och körklart

skick är högst 600 kg.

5. kategori T4: hjultraktorer för särskilda ändamål.

6. kategori T4.1 (traktorer med hög markfrigång): traktorer som

konstruerats för arbete i högväxande odlingar, såsom vin­

odlingar. De kännetecknas av att deras chassi eller en del

av det är upphöjt, vilket gör att de kan köra parallellt med

odlingens rader med höger- och vänsterhjulen på var sin

sida om en eller flera linjer. De är konstruerade för att bära

eller driva redskap som kan monteras framme på traktorn,

mellan dess axlar, bak eller på en plattform. När traktorn

är i arbetsläge är dess markfrigång högre än 1 000 mm,

mätt vinkelrätt i förhållande till odlingsraderna. När höjden

för traktorns tyngdpunkt mätt från marken, vid använd­

ning av däck av normal storlek, delat med medelvärdet för

axlarnas minsta spårvidd är större än 0,90 begränsas emel­

lertid den konstruktionsmässiga högsta hastigheten till

30 km/tim.

7. kategori T4.2 (extra breda traktorer): traktorer som känne­

tecknas av sina stora mått och som är särskilt avsedda

för arbete på stora jordbruksarealer.

8. kategori T4.3 (traktorer med låg markfrigång): fyrhjulsdrivna

traktorer vars utbytbara utrustning är avsedd för jord- eller

skogsbruk och som kännetecknas av en stödram, med ett

eller flera kraftuttag, med en högsta tekniskt tillåtna vikt på

inte mer än 10 ton, och där förhållandet mellan denna

vikt och högsta vikt i olastat, körklart skick är mindre än

2,5 och tyngdpunktens höjd uppmätt i förhållande till

marken vid användning av däck med normal storlek är

mindre än 850 mm.

9. kategori C: bandtraktorer som drivs med ändlösa band eller

en kombination av hjul och ändlösa band, vars underka­

tegorier definieras analogt med kategori T.

10. kategori R: släpfordon. Varje släpvagnskategori enligt punk­

terna 11–14 är markerad på slutet med bokstäverna ”a”

eller ”b”, som anger vilken hastighet släpvagnen konstrue­

rats för:

a) ”a” för släpvagnar som konstruerats för en hastighet på

högst 40 km/tim,

b) ”b” för släpvagnar som konstruerats för en hastighet på

mer än 40 km/tim.

11. kategori R1: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­

vikt per axel inte överstiger 1 500 kg.

12. kategori R2: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­

vikt per axel överstiger 1 500 kg men inte 3 500 kg.

13. kategori R3: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­

vikt per axel överstiger 3 500 kg men inte 21 000 kg.

14. kategori R4: släpfordon vilkas högsta tekniskt tillåtna total­

vikt per axel överstiger 21 000 kg.

15. kategori S: utbytbar dragen utrustning.

Varje kategori av utbytbar dragen utrustning är markerad

på slutet med bokstäverna ”a” eller ”b”, som anger vilken

hastighet den konstruerats för:

SV

L 60/10

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

109

a) ”a” för utbytbar dragen utrustning som konstruerats för

en hastighet på högst 40 km/tim,

b) ”b” för utbytbar dragen utrustning som konstruerats för

en hastighet på mer än 40 km/tim.

16. kategori S1: utbytbar dragen utrustning vars högsta tekniskt

tillåtna totalvikt per axel inte överstiger 3 500 kg.

17. kategori S2: utbytbar dragen utrustning vars högsta tekniskt

tillåtna totalvikt per axel överstiger 3 500 kg.

KAPITEL II

ALLMÄNNA SKYLDIGHETER

Artikel 5

Medlemsstaternas skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska inrätta eller utnämna de godkännan­

demyndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden och

de marknadstillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om

marknadstillsyn i enlighet med denna förordning. Medlemssta­

terna ska anmäla inrättandet och tillsättandet av dessa myndig­

heter till kommissionen.

Anmälan av godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna

ska innehålla myndighetens namn, adress, inklusive elektronisk

adress, samt ansvarsområde. Kommissionen ska offentliggöra en

förteckning och uppgifter om godkännandemyndigheterna på

sin webbplats.

2. Medlemsstaterna ska tillåta utsläppande på marknaden,

registrering eller ibruktagande endast av sådana fordon, kom­

ponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i

denna förordning.

3. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra

utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande av

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

av skäl som hänför sig till sådana aspekter av deras konstruk­

tion eller funktion som omfattas av denna förordning om de

uppfyller dess krav.

4. Medlemsstaterna ska organisera och utöva marknadstillsyn

över och kontroller av fordon, system, komponenter och sepa­

rata tekniska enheter som förs in på marknaden i enlighet med

kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 6

Godkännandemyndigheternas skyldigheter

1. Godkännandemyndigheterna ska se till att tillverkare som

ansöker om typgodkännande uppfyller sina skyldigheter enligt

denna förordning.

2. Godkännandemyndigheterna ska godkänna endast sådana

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 7

Marknadstillsynsåtgärder

1. För typgodkända fordon, system, komponenter och sepa­

rata tekniska enheter ska marknadstillsynsmyndigheterna i till­

räcklig omfattning utföra lämplig dokumentkontroll och därvid

beakta etablerade riskbedömningsprinciper samt klagomål och

annan information.

Marknadstillsynsmyndigheterna får kräva att de ekonomiska ak­

törerna tillhandahåller sådan dokumentation och information

som dessa myndigheter anser sig behöva för att utföra sin verk­

samhet.

Om ekonomiska aktörer uppvisar intyg om överensstämmelse

ska marknadstillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till

dessa intyg.

2. För delar och annan utrustning som inte omfattas av

punkt 1 i denna artikel är artikel 19.1 i förordning (EG) nr

765/2008 tillämplig i sin helhet.

Artikel 8

Tillverkarnas skyldigheter

1. När tillverkarnas fordon, system, komponenter eller sepa­

rata tekniska enheter släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska

de se till att de är tillverkade och godkända i enlighet med

kraven i denna förordning och i de delegerade akter och ge­

nomförandeakter som antagits enligt denna förordning.

2. Vid etappvis typgodkännande ska varje tillverkare ansvara

för godkännandet och produktionsöverensstämmelsen för de

system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillförs

under den tillverkningsetapp tillverkaren ansvarar för. En till­

verkare som ändrar komponenter eller system som redan har

godkänts vid tidigare etapper ska ansvara för godkännandet och

produktionsöverensstämmelsen för dessa ändrade komponenter

och system.

3. Tillverkare som ändrar ett icke färdigbyggt fordon så att

det klassificeras i en annan fordonskategori med följden att

lagfästa krav som redan bedömts i en tidigare etapp ändras,

ska också ansvara för överensstämmelse med tillämpliga krav

för den fordonskategori som det ändrade fordonet klassificeras i.

4. För godkännande av fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som omfattas av denna förordning

ska tillverkare som är etablerade utanför unionen utnämna ett

enda ombud som är etablerat i unionen för att företräda dem

inför godkännandemyndigheten.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/11

110

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

5. Tillverkare som är etablerade utanför unionen ska dess­

utom utnämna ett enda ombud – etablerat i unionen – för

frågor som gäller marknadstillsyn, som kan vara samma ombud

som avses i punkt 4 eller ytterligare ett ombud.

6. Tillverkarna ska inför godkännandemyndigheten ansvara

för samtliga delar av godkännandeförfarandet och för produk­

tionsöverensstämmelsen, oberoende av om de är direkt engage­

rade i samtliga etapper av tillverkningen av ett fordon, ett sy­

stem, en komponent eller en separat teknisk enhet.

7. I enlighet med denna förordning och de delegerade akter

och genomförandeakter som antas enligt denna förordning ska

tillverkarna se till att det finns rutiner som säkerställer att serie­

tillverkningen fortsätter att överensstämma med den godkända

typen. Ändringar av ett fordons, ett systems, en komponents

eller en separat teknisk enhets konstruktion eller egenskaper och

ändringar i de krav som ett fordon, ett system, en komponent

eller en separat teknisk enhet intygas överensstämma med ska

beaktas i enlighet med kapitel VI.

8.

Förutom den obligatoriska märkningen och de typgodkän­

nandemärken som anbringas på fordon, komponenter eller se­

parata tekniska enheter i enlighet med artikel 34 ska tillverkarna

även ange sitt namn, registrerade handelsnamn eller registrerade

varumärke, den adress i unionen på vilken de kan kontaktas

rörande deras fordon, komponenter eller separata tekniska en­

heter som tillhandahålls på marknaden, eller, om detta inte är

möjligt, på förpackningen eller i en handling som åtföljer kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten.

9. Tillverkarna ska, så länge de har ansvar för ett fordon, ett

system, en komponent eller en separat teknisk enhet, se till att

lagrings- och transportförhållandena inte äventyrar produktens

överensstämmelse med kraven i denna förordning.

Artikel 9

Tillverkarnas skyldigheter om deras produkter inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att deras for­

don, system, komponent eller separata tekniska enhet som har

släppts ut på marknaden eller tagits i bruk inte överensstämmer

med denna förordning eller delegerade akter och genomföran­

deakter som antagits enligt denna förordning ska omedelbart

vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få fordonet,

systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att

överensstämma med kraven eller dra tillbaka eller återkalla for­

donet, systemet, komponenten eller den separata tekniska en­

heten, beroende på vad som är lämpligt.

Tillverkaren ska omgående informera den godkännandemyndig­

het som beviljade godkännandet och lämna uppgifter om i

synnerhet den bristande överensstämmelsen och eventuella kor­

rigerande åtgärder som vidtagits.

2. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tek­

niska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska

tillverkaren omedelbart underrätta godkännande- och marknads­

tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, syste­

met, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller

utrustningen hade tillhandahållits på marknaden eller tagits i

bruk om detta, och lämna uppgifter om i synnerhet den bris­

tande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som

vidtagits.

3.

Tillverkarna ska hålla det informationsmaterial som avses i

artikel 24.10, och dessutom hålla en kopia av de intyg om

överensstämmelse som avses i artikel 33 tillgängliga för god­

kännandemyndigheten under en period av tio år efter utsläp­

pandet på marknaden av ett fordon, och under en period av

fem år efter utsläppandet på marknaden av ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet.

4. Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet tillhandahålla denna myndighet, via godkännande­

myndigheten, en kopia av EU-typgodkännandeintyget eller det

intyg som avses i artikel 46.1 och 46.2 som visar att fordonet,

systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten

överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås

av den myndigheten. Tillverkare ska samarbeta med den natio­

nella myndigheten i alla åtgärder som vidtas i enlighet med

artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja

riskerna med deras fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter som har släppts ut på marknaden, registrerats

eller tagits i bruk.

Artikel 10

Tillverkarombudens skyldigheter i fråga om

marknadstillsyn

Tillverkarens ombud för marknadstillsyn ska utföra de uppgifter

som anges i fullmakten från tillverkaren. Den fullmakten ska

minst ge ombudet befogenhet att

a) ha tillgång till det underlag som avses i artikel 22 och de

intyg om överensstämmelse som avses i artikel 33 så att de

kan göras tillgängliga för godkännandemyndigheterna under

en period av tio år efter utsläppandet på marknaden av ett

fordon, och under en period av fem år efter utsläppandet på

marknaden av ett system, en komponent eller en separat

teknisk enhet,

b) på motiverad begäran av en godkännandemyndighet ge den

myndigheten all information och dokumentation som krävs

för att visa att tillverkningen av ett fordon, ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer

med kraven,

c) på begäran av godkännande- eller marknadstillsynsmyndig­

heterna samarbeta med dem om de åtgärder som vidtas för

att undanröja den allvarliga risken med de fordon, system,

komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrust­

ning som omfattas av fullmakten.

SV

L 60/12

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

111

Artikel 11

Importörernas skyldigheter

1. På marknaden får importörer endast släppa ut överens­

stämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som antingen har fått EU-typgodkännande eller som

uppfyller kraven för nationellt godkännande, eller delar eller

utrustning som till fullo omfattas kraven i förordning (EG) nr

765/2008.

2. Innan ett fordon, ett system, en komponent eller en se­

parat teknisk enhet som typgodkänts släpps ut på marknaden

ska importörerna säkerställa att det finns ett informationsmate­

rial som överensstämmer med artikel 24.10 och att systemet,

komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts

med erforderligt typgodkännandemärke och uppfyller kraven i

artikel 8.8. För fordon ska importören se till att fordonet åtföljs

av det erforderliga intyget om överensstämmelse.

3. Om importörerna anser eller har skäl att tro att fordonet,

systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen

eller utrustningen inte överensstämmer med kraven i denna

förordning, och särskilt att de inte överensstämmer med typ­

godkännandet, får de inte släppa ut fordonet, systemet, kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden

eller tillåta ibruktagande eller registrering förrän de sett till att

det råder överensstämmelse med kraven. Om importörerna an­

ser eller har skäl att tro att fordonet, systemet, komponenten,

den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen innebär

en allvarlig risk, ska de dessutom underrätta tillverkaren och

marknadstillsynsmyndigheterna. För typgodkända fordon, sy­

stem, komponenter och separata tekniska enheter ska de dess­

utom informera den godkännandemyndighet som har beviljat

godkännandet om detta.

4. Importörerna ska ange sitt namn, sitt registrerade handels­

namn eller varumärke och en kontaktadress på fordonet, syste­

met, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller

utrustningen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen

eller i en handling som åtföljer systemet, komponenten, den

separata tekniska enheten, delen eller utrustningen.

5.

Importörerna ska se till att fordonet, systemet, komponen­

ten eller den separata tekniska enheten åtföljs av anvisningar

och information, i enlighet med artikel 51, på de berörda med­

lemsstaternas officiella språk.

6. Importörerna ska så länge de har ansvar för ett fordon, ett

system, en komponent eller en separat teknisk enhet se till att

lagrings- och transportförhållandena inte äventyrar dess över­

ensstämmelse med kraven i denna förordning.

7. När det anses lämpligt med tanke på de allvarliga risker

som ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk

enhet, del eller utrustning utgör ska importörerna för att skydda

konsumenternas hälsa och säkerhet granska och vid behov re­

gisterföra klagomål om och återkallanden av fordon, system,

komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning

samt informera distributörerna om denna övervakning.

Artikel 12

Importörernas skyldigheter om deras produkter inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Importörer som anser eller har skäl att tro att ett fordon,

ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som de

har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna

förordning ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som

krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den se­

parata tekniska enheten att överensstämma med kraven, dra

tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende

på vad som är lämpligt.

2. Om ett fordon, ett system, en komponent, en separat

teknisk enhet, en del eller en utrustning utgör en allvarlig risk

ska importörerna omedelbart informera tillverkaren och god­

kännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlems­

stater där de har släppt ut fordonet, systemet, komponenten,

den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen på mark­

naden. Importören ska också informera dem om eventuella

åtgärder som vidtagits och lämna uppgifter om i synnerhet

den allvarliga risken och de korrigerande åtgärder som vidtagits

av tillverkaren.

3. Under en period av tio år efter utsläppandet på mark­

naden av ett fordon och under en period av fem år efter ut­

släppandet på marknaden av ett system, en komponent eller en

separat teknisk enhet ska importörerna hålla ett exemplar av

intyget om överensstämmelse tillgängligt för godkännande-

och marknadstillsynsmyndigheterna och se till att dessa myn­

digheter på begäran kan få tillgång till det informationsmaterial

som avses i artikel 24.10.

4. Importörerna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet ge den all information och dokumentation som be­

hövs för att visa att fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten överensstämmer med kraven, på ett

språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Importörerna

ska på myndighetens begäran samarbeta med denna rörande

alla åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med ett

fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet,

en del eller en utrustning som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 13

Distributörernas skyldigheter

1. Vid tillhandahållande på marknaden av ett fordon, ett

system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller

en utrustning ska distributörerna iaktta vederbörlig omsorg med

avseende på kraven i denna förordning.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/13

112

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2.

Innan distributörerna tillhandahåller ett fordon, ett system,

en komponent eller en separat teknisk enhet på marknaden,

eller registrerar produkten eller tar den i bruk, ska de kontrol­

lera att fordonet, systemet, komponenten eller den separata

tekniska enheten har försetts med obligatorisk märkning eller

typgodkännandemärke, att det åtföljs av erforderliga handlingar,

bruksanvisningar och säkerhetsinformation på de officiella språ­

ken i den medlemsstat där fordonet, systemet, komponenten

eller den separata tekniska enheten är avsedd att tillhandahållas

på marknaden samt att importören och tillverkaren har uppfyllt

kraven i artiklarna 11.2, 11.4, 34.1 och 34.2.

3. Distributörerna ska, så länge de har ansvar för ett fordon,

ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, se till

att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produk­

tens överensstämmelse med kraven i denna förordning.

Artikel 14

Distributörernas skyldigheter om deras produkter inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

inte överensstämmer med kraven i denna förordning, får de inte

tillhandahålla fordonet, systemet, komponenten eller den sepa­

rata tekniska enheten på marknaden, eller registrera produkten

eller ta den i bruk, till dess att produkten överensstämmer med

kraven.

2. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

som de har tillhandahållit på marknaden eller registrerat eller

för vars ibruktagande de ansvarar, inte överensstämmer med

kraven i denna förordning ska de informera tillverkaren eller

tillverkarens ombud för att se till att de korrigerande åtgärder

som krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten att överensstämma med kraven, eller

vid behov för att återkalla produkten, vidtas i enlighet med

artikel 9.1 eller 12.1.

3. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tek­

niska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska

distributörerna omedelbart underrätta tillverkaren, importören

och godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de

medlemsstater där de har tillhandahållit produkten på mark­

naden. Distributören ska också underrätta dem om eventuella

åtgärder som vidtagits samt lämna uppgifter om i synnerhet den

allvarliga risken och de korrigerande åtgärder som tillverkaren

vidtagit.

4. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet se till att tillverkaren ger myndigheten den infor­

mation som anges i artikel 9.4 eller att importören ger den

nationella myndigheten den information som anges i arti­

kel 12.3. Distributörerna ska på begäran av den myndigheten

samarbeta med den om alla åtgärder som vidtas i enlighet med

artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja

riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska

enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på

marknaden.

Artikel 15

Fall där tillverkarnas skyldigheter tillämpas på importörer

och distributörer

En importör eller distributör ska anses vara tillverkare enligt

denna förordning och ska ha samma skyldigheter som tillver­

karen har enligt artiklarna 8–10 när importören eller distribu­

tören tillhandahåller ett fordon, ett system, en komponent eller

en separat teknisk enhet på marknaden, registrerar produkten

eller ansvarar för dess ibruktagande i eget namn eller under eget

varumärke eller ändrar ett fordon, ett system, en komponent

eller en separat teknisk enhet på ett sådant sätt att överensstäm­

melsen med tillämpliga krav kan påverkas.

Artikel 16

Identifikation av ekonomiska aktörer

Ekonomiska aktörer ska på begäran och under en period av fem

år ange följande för godkännande- och marknadstillsynsmyndig­

heterna:

a) Alla ekonomiska aktörer som har levererat ett fordon, ett

system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller

en utrustning till dem.

b) Alla ekonomiska aktörer till vilka de har levererat ett fordon,

ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del

eller en utrustning.

KAPITEL III

MATERIELLA KRAV

Artikel 17

Krav på fordons funktionssäkerhet

1. Tillverkarna ska se till att fordonen utformas, konstrueras

och monteras så att risken för skador på fordonets förare och

passagerare och övriga personer i fordonets närhet blir så liten

som möjligt.

2. Tillverkarna ska se till att fordon, system, komponenter

och separata tekniska enheter uppfyller de relevanta krav som

fastställs i denna förordning, inbegripet de krav som rör

a) fordonets strukturella hållfasthet,

b) system som underlättar förarens kontroll över fordonet, sär­

skilt styrsystem och bromssystem, inbegripet avancerade

bromssystem och elektroniska stabilitetskontrollsystem,

SV

L 60/14

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

113

c) system som förser föraren med insyn i och uppgifter om

fordonets läge och omgivning, inbegripet glasrutor, speglar

och informationssystem för föraren,

d) fordonets belysningssystem,

e) skydd av förare och passagerare, inbegripet inredning, hu­

vudstöd, säkerhetsbälten och dörrar,

f) fordonets yttre och tillbehör,

g) elektromagnetisk kompatibilitet,

h) ljudsignalanordningar,

i) uppvärmningssystem,

j) anordningar som förhindrar obehörigt nyttjande,

k) fordonsidentifieringssystem,

l) vikter och mått,

m) elsäkerhet, inbegripet statisk elektricitet,

n) skydd baktill,

o) sidoskydd,

p) lastplattformar,

q) bogseranordningar,

r) däck,

s) stänkskyddsanordningar,

t) backväxel,

u) band,

v) mekaniska kopplingsanordningar, inbegripet skydd mot

monteringsfel.

3. Fordonskomponenter vars elrisker omfattas av de delege­

rade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna

förordning ska inte omfattas av Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006 om harmoni­

sering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning

avsedd för användning inom vissa spänningsgränser ( 1 ).

4. De krav som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas på

fordon, och på system, komponenter och separata tekniska

enheter som är avsedda för sådana fordon, om de är tillämpliga

i enlighet med bilaga I.

5. För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerheten ska

kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 71 anta

delegerade akter om närmare tekniska krav för de frågor som

förtecknas i punkt 2 i denna artikel, inbegripet provningsför­

faranden och gränsvärden i förekommande fall. De första av

sådana delegerade akter ska antas senast den 31 december

2014.

Dessa närmare krav ska vara sådana att de ökar eller åtminstone

bibehåller den funktionssäkerhetsnivå som föreskrivs i de direk­

tiv som avses i artiklarna 76.1 och 77, och ska säkerställa att

a) fordon som konstruerats för en högsta hastighet på över

40 km/tim har en funktionssäkerhetsnivå avseende broms­

verkan och, vid behov, antilåsningssystem som motsvarar

motorfordon och deras släpvagnar,

b) det maximala kontakttrycket på hård vägbeläggning från

däck eller band inte överstiger 0,8 MPa.

Artikel 18

Krav avseende arbetarskydd

1. Tillverkarna ska se till att fordonen utformas, konstrueras

och monteras så att risken för skador på personer som arbetar i

eller med fordonet blir så liten som möjligt.

2. Tillverkarna ska se till att fordon, system, komponenter

och separata tekniska enheter uppfyller de relevanta krav som

fastställs i denna förordning, inbegripet de krav som rör

a) överrullningsskydd,

b) skydd mot fallande föremål,

c) passagerarsäten,

d) ljudnivå för föraren,

e) förarsäte,

f) förarutrymme och tillträde till förarplatsen, inbegripet halk-,

snubbel- och fallskydd,

g) kraftuttag,

h) skydd av transmissionskomponenter,

i) förankring av säkerhetsbälten,

j) säkerhetsbälten,

k) skydd av föraren mot inträngande föremål,

l) skydd av föraren mot farliga ämnen,

m) skydd mot exponering för delar eller material med extrema

temperaturer,

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/15

( 1 ) EUT L 374, 27.12.2006, s. 10.

114

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

n) förarhandbok,

o) reglage, inbegripet manöversystemens säkerhet och tillförlit­

lighet samt anordningar för nödstopp och automatiskt

stopp,

p) skydd mot andra mekaniska risker än dem som nämns i

leden a, b, g och k, inbegripet skydd mot skrovliga ytor,

skarpa kanter och hörn, brott på rör som leder vätskor samt

okontrollerade rörelser av fordonet,

q) drift och underhåll, inbegripet säker rengöring av fordonet,

r) skydd och skyddsanordningar,

s) information, varningar och märkningar,

t) material och produkter,

u) batterier.

3. De krav som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas på

fordon, och på system, komponenter och separata tekniska

enheter som är avsedda för sådana fordon, om de är tillämpliga

i enlighet med bilaga I.

4. För att säkerställa en hög nivå av arbetarskydd ska kom­

missionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 71 anta

delegerade akter om närmare tekniska krav för de frågor som

förtecknas i punkt 2 i den här artikeln, inbegripet provnings­

förfaranden och gränsvärden i förekommande fall. De första av

sådana delegerade akter ska antas senast den 31 december

2014.

Dessa närmare tekniska krav ska vara sådana att de ökar eller

åtminstone bibehåller den nivå av arbetarskydd som föreskrivs i

de direktiv som avses i artiklarna 76.1 och 77, med hänsyn

tagen till ergonomiska aspekter (bland annat skydd mot för­

utsebar felaktig användning, manöversystemens användbarhet,

manöversystemens åtkomlighet för att undvika oavsiktlig akti­

vering, anpassning av gränssnittet mellan förare och fordon

efter förutsebara egenskaper hos föraren, vibrationer och in­

grepp från operatörens sida) samt stabilitet och brandsäkerhet.

Artikel 19

Krav på miljöprestanda

1. Tillverkarna ska se till att fordon utformas, konstrueras

och monteras så att miljöpåverkan hålls så låg som möjligt.

2. Tillverkarna ska se till att fordon, system, komponenter

och separata tekniska enheter uppfyller de relevanta krav som

fastställs i denna förordning, inbegripet de krav som rör

a) utsläpp av föroreningar,

b) yttre ljudnivå.

3. De särskilda gränsvärden, provningsförfaranden och krav i

fråga om utsläpp av föroreningar som anges för mobila maski­

ner i direktiv 97/68/EG ska tillämpas.

4. Gränsvärdena för de specifika yttre ljudnivåerna får inte

överstiga följande nivåer:

a) 89 dB(A) för traktorer, vars vikt i olastat och körklart skick

överstiger 1 500 kg,

b) 85 dB(A) för traktorer, vars vikt i olastat och körklart skick

inte överstiger 1 500 kg.

Nivåerna ska mätas genom de provningsförfaranden som fast­

ställs i de delegerade akter som avses i punkt 6.

5. De krav som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas på

fordon, och på system, komponenter och separata tekniska

enheter som är avsedda för sådana fordon, om de är tillämpliga

i enlighet med bilaga I.

6. För att säkerställa en hög miljöprestanda ska kommissio­

nen ges befogenhet att i enlighet med artikel 71 anta delegerade

akter om närmare tekniska krav för yttre ljudnivå, inbegripet

provningsförfaranden, och installation i ett fordon av motorer

som har godkänts vad avser förorenande utsläpp och därtill

hörande bestämmelser om flexibilitet. De första av sådana dele­

gerade akter ska antas senast den 31 december 2014.

Dessa närmare tekniska krav ska vara sådana att de ökar eller

åtminstone bibehåller den nivå på miljöprestanda som före­

skrivs i de direktiv som avses i artikel 76.1 och i tillämpliga

fall artikel 77.

KAPITEL IV

FÖRFARANDEN FÖR EU-TYPGODKÄNNANDE

Artikel 20

Förfaranden för EU-typgodkännande

1. Vid ansökan om typgodkännande för ett komplett fordon

kan tillverkaren välja ett av följande förfaranden:

SV

L 60/16

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

115

a) Typgodkännande i flera steg.

b) Typgodkännande i ett steg.

c) Kombinerat typgodkännande.

Dessutom kan tillverkaren välja ett etappvist typgodkännande.

Vid typgodkännande av system, komponenter eller separata tek­

niska enheter är endast förfarandet för typgodkännande i ett

steg tillämpligt.

2. Typgodkännande i flera steg ska bestå av stegvis insamling

av samtliga EU-typgodkännandeintyg för de system, komponen­

ter och separata tekniska enheter som ingår i fordonet och som

i slutskedet leder till typgodkännande av det kompletta fordo­

net.

3. Typgodkännande i ett steg ska bestå av godkännande av

det kompletta fordonet i ett enda steg.

4. Kombinerat typgodkännande är ett förfarande för typgod­

kännande i flera steg genom vilket ett eller flera systemgodkän­

nanden erhålls under slutskedet av godkännandet av det kom­

pletta fordonet, utan att EU-typgodkännandeintyget behöver ut­

färdas för dessa system.

5. Vid ett etappvist typgodkännande intygar en eller flera

godkännandemyndigheter att en typ av etappvis färdigbyggt

eller icke färdigbyggt fordon, beroende på vilket tillverknings­

stadium det befinner sig i, uppfyller de tillämpliga administrativa

bestämmelserna och tekniska kraven i denna förordning.

Etappvist typgodkännande ska beviljas för icke färdigbyggda

eller etappvis färdigbyggda fordonstyper som överensstämmer

med uppgifterna i det underlag som anges i artikel 22 och

som uppfyller de tekniska krav som föreskrivs i de tillämpliga

akter som förtecknas i bilaga I, med hänsyn till det konstruk­

tionsstadium fordonet befinner sig i.

6. Typgodkännande av det sista konstruktionsskedet får be­

viljas först efter det att godkännandemyndigheten har kontrol­

lerat att det fordon som typgodkänns i det sista konstruktions­

skedet vid den tidpunkten uppfyller alla tillämpliga tekniska

krav. Det ska inbegripa dokumentkontroll av alla krav som

ingår i typgodkännandet för ett icke färdigbyggt fordon som

beviljats under loppet av ett flerstegsförfarande, även om det

beviljats för en annan kategori eller underkategori av fordon.

7. Val av godkännandeförfarande ska inte påverka tillämpliga

materiella krav som den godkända fordonstypen ska uppfylla

vid tidpunkten för utfärdande av typgodkännande av komplett

fordon.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med ar­

tikel 71 anta delegerade akter om närmare bestämmelser om

typgodkännandeförfaranden. De första av sådana delegerade ak­

ter ska antas senast den 31 december 2014.

Artikel 21

Ansökan om typgodkännande

1. Tillverkaren ska lämna ansökan om typgodkännande till

godkännandemyndigheten.

2. Endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av fordon,

system, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en

medlemsstat.

3. För varje typ som ska godkännas ska en separat ansökan

inlämnas.

Artikel 22

Underlag

1. Sökanden ska lämna ett underlag till godkännandemyn­

digheten.

2. Underlaget ska omfatta följande:

a) Ett informationsdokument.

b) Alla uppgifter, ritningar, fotografier och andra uppgifter.

c) För fordon: uppgift om det eller de förfaranden som valts i

enlighet med artikel 20.1.

d) Alla övriga uppgifter som godkännandemyndigheten begär i

samband med ansökningsförfarandet.

3. Underlaget får lämnas på papper eller i en elektronisk

form som godtas av den tekniska tjänsten och godkännande­

myndigheten.

4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa

mallar för informationsdokumentet och underlaget. Dessa ge­

nomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsför­

farande som avses i artikel 69.2. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

Artikel 23

Särskilda krav på uppgifter som ska lämnas i ansökan om

typgodkännande i olika förfaranden

1. En ansökan om typgodkännande i flera steg ska åtföljas av

ett underlag i enlighet med artikel 22 och en fullständig upp­

sättning av de typgodkännandeintyg som krävs enligt var och

en av de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga I.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/17

116

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Vid typgodkännande av ett system, en komponent eller en

separat teknisk enhet, enligt de tillämpliga akter som förtecknas

i bilaga I, ska godkännandemyndigheten ha tillgång till det till­

hörande underlaget tills godkännandet har utfärdats eller väg­

rats.

2. En ansökan om typgodkännande i ett steg ska åtföljas av

ett underlag som anges i artikel 22 innehållande relevant infor­

mation i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt

denna förordning med avseende på de tillämpliga akterna.

3.

Vid kombinerat typgodkännande ska underlaget åtföljas av

ett eller flera typgodkännandeintyg som krävs enligt var och en

av de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga I och ska, om

inget typgodkännandeintyg uppvisas, innefatta de relevanta upp­

gifter i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt

denna förordning avseende de tillämpliga akterna.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och

3 ska följande uppgifter lämnas vid etappvist typgodkännande:

a) I första etappen: de delar av underlaget och de EU-typgod­

kännandeintyg som är tillämpliga för grundfordonet i dess

aktuella konstruktionsfas.

b) I samtliga därpå följande etapper: de delar av underlaget och

de EU-typgodkännandeintyg som hänför sig till den aktuella

tillverkningsetappen samt en kopia av det EU-typgodkän­

nande för fordonet som utfärdades för den föregående etap­

pen och fullständiga uppgifter om alla ändringar och kom­

pletteringar som tillverkaren har gjort på fordonet.

De uppgifter som anges i första stycket i denna punkt leden a

och b får lämnas i enlighet med punkt 3.

5. Genom en motiverad begäran får godkännandemyndighe­

ten kräva att tillverkaren tillhandahåller ytterligare information

som behövs för att ett beslut ska kunna fattas om vilka prov­

ningar som krävs eller för att underlätta genomförandet av

dessa provningar.

KAPITEL V

GENOMFÖRANDE AV FÖRFARANDEN FÖR EU-

TYPGODKÄNNANDE

Artikel 24

Allmänna bestämmelser

1. Godkännandemyndigheterna får bevilja EU-typgodkän­

nande först efter att ha kontrollerat att de förfaranden för pro­

duktionsöverensstämmelse som avses i artikel 28 är korrekta

och att typen av fordon, system, komponent eller separat tek­

nisk enhet uppfyller de tillämpliga kraven.

2. EU-typgodkännande ska beviljas i enlighet med detta ka­

pitel.

3. Om en godkännandemyndighet finner att en typ av for­

don, system, komponent eller separat teknisk enhet, trots att

den överensstämmer med tillämpliga bestämmelser, utgör en

allvarlig säkerhetsrisk eller kan skada miljön eller folkhälsan

allvarligt eller utgör en allvarlig risk för arbetarskyddet, får

den vägra att bevilja EU-typgodkännande. Den ska då omedel­

bart underrätta övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter

och kommissionen om detta med en utförlig sammanställning

av vilka skäl som ligger till grund för beslutet tillsammans med

styrkande uppgifter.

4. EU-typgodkännandeintyg ska numreras i enlighet med ett

harmoniserat system som fastställts av kommissionen genom

genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas enligt

det granskningsförfarande som avses i artikel 69.2. De första av

sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 december

2014.

5. Godkännandemyndigheten ska inom en månad från utfär­

dandet av EU-typgodkännandeintyget till godkännandemyndig­

heterna i övriga medlemsstater sända en kopia av intyget om

EU-typgodkännande, inklusive bilagor, för varje fordonstyp som

den har godkänt via ett gemensamt och säkert system för elek­

tronisk kommunikation. Kopian kan även sändas i form av en

säker elektronisk fil.

6. Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål meddela

godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater när den

har avslagit eller återkallat ett typgodkännande för fordon

samt ange skälen för beslutet.

7. Godkännandemyndigheten ska var tredje månad till god­

kännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en för­

teckning över de EU-typgodkännanden av system, komponenter

eller separata tekniska enheter som den har beviljat, ändrat,

vägrat att bevilja eller återkallat under den föregående perioden.

8. På begäran av en annan medlemsstats godkännandemyn­

dighet ska den godkännandemyndighet som har beviljat ett EU-

typgodkännande inom en månad från mottagandet av begäran

översända en kopia av det begärda EU-typgodkännandeintyget

inklusive bilagor via ett gemensamt och säkert system för elek­

tronisk kommunikation. Kopian får även föreligga i form av en

säker elektronisk fil.

SV

L 60/18

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

117

9. Om kommissionen begär det ska godkännandemyndighe­

ten lämna de uppgifter som avses i punkterna 5–8 även till

kommissionen.

10. Godkännandemyndigheten ska sammanställa infor­

mationsmaterial bestående av underlaget åtföljt av provnings­

rapporter och alla andra handlingar som den tekniska tjänsten

eller godkännandemyndigheten fogat till underlaget under sin

tjänsteutövning. Informationsmaterialet ska innehålla ett index

där dess innehåll redovisas, uppställt enligt ett lämpligt numre­

rings- eller märkningssystem som gör det möjligt att lätt hitta

varje sida och se de olika dokumentens format, så att det blir till

en förteckning över de olika stadierna i förfarandet för EU-

typgodkännande, i synnerhet datum för revideringar och upp­

datering. Godkännandemyndigheten ska hålla den information

som finns i informationsmaterialet tillgänglig under en period

av tio år efter det att giltighetstiden för det berörda godkännan­

det löpt ut.

Artikel 25

Särskilda bestämmelser om EU-typgodkännandeintyg

1. EU-typgodkännandeintyget ska innehålla följande bilagor:

a) Det informationsmaterial som avses i artikel 24.10.

b) Provningsresultaten.

c) Namn och exempel på namnteckning(ar) för den eller de

personer på företaget som är behöriga att underteckna intyg

om överensstämmelse samt intyg om deras befattning i fö­

retaget.

d) För EU-typgodkännanden av komplett fordon, ett ifyllt ex­

emplar av intyget om överensstämmelse.

2. EU-typgodkännandeintyget ska utfärdas på grundval av

den mall som kommissionen fastställt genom genomförandeak­

ter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 69.2. De första av

sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 december

2014.

3. För varje fordonstyp ska godkännandemyndigheten

a) fylla i alla tillämpliga delar av EU-typgodkännandeintyget,

inklusive bilagan för provningsresultat,

b) sammanställa indexet till informationsmaterialet,

c) utan dröjsmål utfärda det ifyllda intyget med bilagor till den

sökande.

Kommissionen ska fastställa den mall för bilagan för provnings­

resultat som avses i led a genom genomförandeakter. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 69.2. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

4. Om ett EU-typgodkännande har begränsad giltighet i en­

lighet med artikel 35, eller om det har gjorts undantag från

vissa bestämmelser i denna förordning eller i de delegerade

akter och genomförandeakter som antagits enligt denna förord­

ning, ska dessa begränsningar eller undantag anges i EU-typgod­

kännandet.

5. Om tillverkaren väljer det kombinerade typgodkännande­

förfarandet, ska godkännandemyndigheten i informationsmate­

rialet fylla i uppgifterna om de provningsrapporter som fast­

ställts genom de genomförandeakter som avses i artikel 27.1

och för vilka det inte finns något EU-typgodkännandeintyg.

6. Om tillverkaren väljer typgodkännandeförfarandet i ett

steg ska godkännandemyndigheten fastställa en förteckning

över tillämpliga krav eller akter och foga den förteckningen

till EU-typgodkännandeintyget. Kommissionen ska fastställa

mallen för denna förteckning genom genomförandeakter. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 69.2. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

Artikel 26

Särskilda bestämmelser om system, komponenter eller

separata tekniska enheter

1. EU-typgodkännande ska beviljas för system som överens­

stämmer med uppgifterna i underlaget och som uppfyller de

tekniska kraven i de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga I.

2. EU-typgodkännande för en komponent eller separat tek­

nisk enhet ska beviljas för komponenter eller separata tekniska

enheter som överensstämmer med uppgifterna i underlaget och

som uppfyller de tekniska kraven i de tillämpliga akter som

förtecknas i bilaga I.

3. Om komponenter eller separata tekniska enheter, oavsett

om de är avsedda för reparation, service eller underhåll, också

ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon, ska

det inte krävas något ytterligare godkännande för komponenten

eller den separata tekniska enheten om detta inte krävs enligt de

tillämpliga akter som förtecknas i bilaga I.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/19

118

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

4. Om det endast är i kombination med andra delar av

fordonet som en komponent eller en separat teknisk enhet

har avsedd funktion eller uppvisar ett särdrag, och dess över­

ensstämmelse med kraven därför endast kan kontrolleras när

denna komponent eller separata tekniska enhet fungerar i kom­

bination med dessa andra delar av fordonet, ska EU-typgodkän­

nandets räckvidd begränsas i motsvarande utsträckning.

I EU-typgodkännandeintyget ska då eventuella begränsningar för

komponentens eller den separata tekniska enhetens användning

anges samt vilka särskilda krav som ställs vid monteringen.

Om en sådan komponent eller separat teknisk enhet monteras

av fordonstillverkaren, ska det i samband med godkännandet av

fordonet kontrolleras att eventuella begränsningar för använd­

ning eller krav vid monteringen har iakttagits.

Artikel 27

Provningar som krävs för EU-typgodkännande

1. Överensstämmelse med de tekniska bestämmelserna i

denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga I ska

visas genom lämpliga provningar utförda av utnämnda tekniska

tjänster.

De provningsförfaranden som avses i första stycket och den

särskilda utrustning och de särskilda verktyg som är föreskrivna

för att utföra dessa provningar ska vara de som fastställs i de

relevanta akter som förtecknas i bilaga I.

Provningsrapportens utformning ska överensstämma med de

allmänna krav som kommissionen fastställt genom genom­

förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 69.2. De

första av sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 de­

cember 2014.

2. Tillverkaren ska ge godkännandemyndigheten tillgång till

så många fordon, komponenter eller separata tekniska enheter

som i enlighet med de relevanta akter som förtecknas i bilaga I

krävs för genomförandet av de föreskrivna provningarna.

3.

Nödvändiga provningar ska utföras på fordon, komponen­

ter och separata tekniska enheter som är representativa för den

typ som ska godkännas.

Tillverkaren får dock efter överenskommelse med godkännan­

demyndigheten välja ett fordon, ett system, en komponent eller

en separat teknisk enhet som inte är representativ för den typ

som ska godkännas, men som kombinerar några av de mest

negativa egenskaperna vad avser den nödvändiga prestanda­

nivån. Virtuella provningsmetoder kan användas till stöd för

beslutsfattandet under urvalsprocessen.

4.

På tillverkarens begäran får virtuella provningsmetoder an­

vändas som alternativ till de provningsförfaranden som avses i

punkt 1 om godkännandemyndigheten medger det, med avse­

ende på de krav som fastställs i de delegerade akter som antas

enligt punkt 6.

5. Virtuella provningsmetoder ska uppfylla de villkor som

anges i de delegerade akter som antas enligt punkt 6.

6. För att säkerställa att de resultat som erhålls genom vir­

tuell provning är lika meningsfulla som de som erhålls genom

fysisk provning ska kommissionen ges befogenhet att i enlighet

med artikel 71 anta delegerade akter om vilka krav som får bli

föremål för virtuell provning och villkor enligt vilka den virtu­

ella provningen ska utföras. När kommissionen antar dessa de­

legerade akter ska den, när det är lämpligt, utgå från de krav

och förfaranden som fastställs i bilaga XVI i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om

fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och

släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och

separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon

(ramdirektiv) ( 1 ).

Artikel 28

Kontroll av produktionsöverensstämmelse

1. En godkännandemyndighet som beviljar ett EU-typgod­

kännande ska vidta nödvändiga åtgärder för att, om det är

nödvändigt i samarbete med godkännandemyndigheterna i öv­

riga medlemsstater, kontrollera att tillräckliga förfaranden har

införts för att se till att serietillverkade fordon, system, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter kommer att överens­

stämma med den godkända typen.

2. En godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande

för kompletta fordon ska vidta nödvändiga åtgärder för att

kontrollera att intyg om överensstämmelse som utfärdas av till­

verkaren överensstämmer med artikel 33. I detta syfte ska god­

kännandemyndigheten kontrollera att ett tillräckligt antal pro­

vexemplar av intyg om överensstämmelse överensstämmer med

artikel 33 och att tillverkaren har vidtagit tillräckliga åtgärder

för att säkerställa att uppgifterna i dessa intyg om överensstäm­

melse är korrekta.

3. En godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typgod­

kännande ska vidta nödvändiga åtgärder i samband med detta

godkännande för att kontrollera, om det är nödvändigt i sam­

arbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater,

att de förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 även fortsätt­

ningsvis är tillräckliga så att fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter i serieproduktion även fortsättningsvis

kommer att överensstämma med den godkända typen och att

intyg om överensstämmelse även fortsättningsvis överensstäm­

mer med artikel 33.

SV

L 60/20

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

119

4. För att kontrollera att ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med

den godkända typen får den godkännandemyndighet som har

beviljat EU-typgodkännandet utföra de kontroller eller prov­

ningar som krävs för EU-typgodkännandet på stickprov som

tagits i tillverkarens lokaler, inklusive produktionsanläggningar.

5. När en godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typ­

godkännande konstaterar att de förfaranden som anges i punk­

terna 1 och 2 inte tillämpas, att de avviker i väsentlig grad från

överenskomna förfaranden och kontrollplaner eller har upphört

att tillämpas eller inte längre anses tillräckliga, trots att tillverk­

ningen fortsätter, ska den vidta nödvändiga åtgärder för att se

till att förfarandet för produktionsöverensstämmelse följs kor­

rekt eller återkalla typgodkännandet.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 71 om närmare bestämmelser om

produktionsöverensstämmelse. De första av sådana delegerade

akter ska antas senast den 31 december 2014.

KAPITEL VI

ÄNDRINGAR AV EU-TYPGODKÄNNANDEN

Artikel 29

Allmänna bestämmelser

1. Tillverkaren ska utan dröjsmål underrätta den godkännan­

demyndighet som har beviljat EU-typgodkännandet om varje

ändring av uppgifterna i informationsmaterialet.

Den godkännandemyndigheten ska besluta vilket av de förfaran­

den som fastställs i artikel 30 som ska tillämpas.

Vid behov får godkännandemyndigheten efter samråd med till­

verkaren besluta att ett nytt EU-typgodkännande ska beviljas.

2. Ansökningar om ändring av ett EU-typgodkännande får

endast lämnas in till den godkännandemyndighet som beviljade

det ursprungliga EU-typgodkännandet.

3. Om godkännandemyndigheten finner att en ändring krä­

ver att kontroller eller provningar görs om, ska den underrätta

tillverkaren om detta.

De förfaranden som avses i artikel 30 ska tillämpas endast om

godkännandemyndigheten, med utgångspunkt från de kontrol­

lerna eller provningarna, konstaterar att kraven för EU-typgod­

kännande fortfarande är uppfyllda.

Artikel 30

Revideringar och utökningar av EU-typgodkännanden

1. Om uppgifterna i informationsmaterialet har ändrats, utan

att kontroller eller provningar behöver göras om, ska ändringen

betecknas som en revidering.

Godkännandemyndigheten ska då i nödvändig utsträckning ut­

färda reviderade blad till informationsmaterialet och på varje

reviderat blad tydligt markera vilket slag av ändring det gäller

och vilken dag det nya bladet utfärdats. En konsoliderad, upp­

daterad version av det tekniska underlaget tillsammans med en

detaljerad beskrivning av ändringen ska anses uppfylla det kra­

vet.

2. Ändringen ska betecknas som en utökning när uppgif­

terna i informationsmaterialet har ändrats och något av följande

gäller:

a) Ytterligare kontroller eller provningar krävs.

b) Uppgifter i EU-typgodkännandeintyget, med undantag för

bilagorna, har ändrats.

c) Om nya krav blir tillämpliga enligt någon av de akter som

förtecknas i bilaga I och som är tillämpliga på den godkända

fordonstypen eller det godkända systemet, den godkända

komponenten eller den separata tekniska enheten.

Vid en utökning ska godkännandemyndigheten utfärda ett upp­

daterat EU-typgodkännandeintyg med utökningsnummer i en­

lighet med det antal utökningar som redan beviljats. Skälet till

utökningen och datum för det nya utfärdandet ska tydligt

framgå av det godkännandeintyget.

3. Varje gång reviderade blad eller en konsoliderad, uppdate­

rad version utfärdas ska även index till informationsmaterialet,

som bifogas godkännandeintyget, ändras så att datum för den

senaste utökningen eller revideringen eller datum för den se­

naste konsolideringen av den uppdaterade versionen framgår.

4. Det krävs ingen ändring av typgodkännandet för ett for­

don om de nya krav som avses i punkt 2 c rent tekniskt saknar

betydelse för denna fordonstyp eller gäller andra fordonskate­

gorier än den som fordonstypen tillhör.

Artikel 31

Utfärdande och anmälan av ändringar

1. Vid utökning ska alla berörda avsnitt av EU-typgodkän­

nandeintyget, dess bilagor och indexet till informationspaketet

uppdateras. Det uppdaterade intyget med bilagor ska utfärdas

till sökanden utan dröjsmål.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/21

120

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

2. Vid revidering ska godkännandemyndigheten utan dröjs­

mål utfärda de reviderade handlingarna eller den konsoliderade,

uppdaterade versionen, beroende på vad som är tillämpligt,

inklusive ett reviderat index till informationsmaterialet till sö­

kanden.

3. Godkännandemyndigheten ska anmäla alla ändringar av

EU-typgodkännanden till de övriga medlemsstaternas godkän­

nandemyndigheter i enlighet med förfarandena i artikel 24.

KAPITEL VII

EU-TYPGODKÄNNANDETS GILTIGHET

Artikel 32

Giltighetens upphörande

1. EU-typgodkännanden ska utfärdas för en obegränsad gil­

tighetstid.

2. Ett EU-typgodkännande av ett fordon ska upphöra att

gälla i följande fall:

a) När nya krav som är tillämpliga på den godkända fordons­

typen blir obligatoriska för tillhandahållande på marknaden,

registrering eller ibruktagande av fordon och det inte går att

uppdatera typgodkännandet i enlighet med dem.

b) När tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt

och frivilligt har upphört.

c) När godkännandets giltighet löper ut på grund av en be­

gränsning i enlighet med artikel 35.6.

d) När godkännandet har återkallats i enlighet med artikel 28.5,

44.1 eller 47.4.

3. Om endast en variant av en typ eller en version av en

variant upphör att gälla, blir EU-typgodkännandet av fordonet i

fråga ogiltigt bara för denna variant eller version.

4. När tillverkningen av en fordonstyp slutgiltigt upphör ska

tillverkaren underrätta den godkännandemyndighet som har be­

viljat EU-typgodkännandet för det fordonet.

Inom en månad från det att den godkännandemyndighet som

beviljade fordonet EU-typgodkännande tar emot den underrät­

telse som avses i första stycket ska den underrätta godkännan­

demyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.

5. Om ett EU-typgodkännande för fordon snart kommer att

upphöra att gälla, ska tillverkaren, utan att det påverkar till­

lämpningen av punkt 4, underrätta den godkännandemyndighet

som beviljade EU-typgodkännandet.

Den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännan­

det ska utan dröjsmål meddela alla relevanta uppgifter till god­

kännandemyndigheterna i övriga medlemsstater så att artikel 39

vid behov kan tillämpas.

I det meddelande som avses i andra stycket ska särskilt anges

det sist tillverkade fordonets tillverkningsdatum och fordonsi­

dentifieringsnummer.

KAPITEL VIII

INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE OCH MÄRKNINGAR

Artikel 33

Intyg om överensstämmelse

1. Tillverkaren ska i sin egenskap av innehavare av ett typ­

godkännande av fordon utfärda ett intyg om överensstämmelse

på papper som ska åtfölja varje fordon, vare sig det är färdig­

byggt, icke färdigbyggt eller etappvis färdigbyggt, som tillverkas

i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.

Det intyget ska tillhandahållas kostnadsfritt till köparen tillsam­

mans med fordonet. Tillhandahållandet får inte förenas med

villkor om en uttrycklig begäran eller lämnande av ytterligare

upplysningar till tillverkaren.

Under en period av tio år från fordonets tillverkningsdatum ska

fordonstillverkaren på fordonsägarens begäran utfärda en dub­

blett av intyget om överensstämmelse, mot en ersättning som

inte får överskrida kostnaden för att utfärda intyget. Ordet ”dub­

blett” ska synas tydligt på framsidan av dubbletten.

2. Tillverkaren ska använda den mall för intyget om över­

ensstämmelse som antagits av kommissionen genom genom­

förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas enligt det

granskningsförfarande som avses i artikel 69.2. Intyg om över­

ensstämmelse ska utformas på ett sådant sätt att det inte går att

förfalska. I detta syfte ska det i genomförandeakterna fastställas

att det papper som används för intyget skyddas genom ett antal

säkerhetsåtgärder vid tryckning. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

3. Intyget om överensstämmelse ska upprättas på minst ett

av unionens officiella språk. Varje medlemsstat får begära att

intyget om överensstämmelse översätts till dess eget eller egna

officiella språk.

4. Den eller de personer som är behöriga att underteckna

intyg om överensstämmelse ska ingå i tillverkarens organisation

och ska vara vederbörligen befullmäktigade av ledningen att

binda tillverkaren rättsligt när det gäller ansvar för fordonets

utformning och konstruktion eller produktionens överensstäm­

melse.

SV

L 60/22

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

121

5. Hela intyget om överensstämmelse ska fyllas i och det får

inte innehålla andra begränsningar för användningen av fordo­

net än de som föreskrivs i denna förordning eller någon av de

delegerade akter som antas enligt denna förordning.

6. I fråga om icke färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda

fordon ska tillverkaren endast fylla i de uppgifter på intyget om

överensstämmelse som har tillkommit eller ändrats på det ak­

tuella stadiet av godkännandeförfarandet samt, i tillämpliga fall,

till detta intyg bifoga samtliga intyg om överensstämmelse som

utfärdats under föregående etapper.

7. För fordon som godkänts i enlighet med artikel 35.2 ska

rubriken till intyget om överensstämmelse innehålla följande

mening: ”För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon, typ­

godkännande enligt artikel 26 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknads­

tillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon 5 februari 2013

(preliminärt godkännande).”

8. Rubriken till intyget om överensstämmelse, såsom det

fastställs i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska för

fordon som är typgodkända enligt artikel 37 innehålla följande

mening: ”För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon som är

typgodkända i små serier”, och i nära anslutning till detta till­

verkningsåret följt av ett löpnummer mellan 1 och det högsta

nummer som anges i bilaga II, vilket för varje tillverkningsår

anger fordonets löpnummer i produktionen för det året.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får till­

verkaren på elektronisk väg översända intyget om överensstäm­

melse till registreringsmyndigheten i valfri medlemsstat.

Artikel 34

Obligatorisk skylt med lämplig märkning av fordon och

typgodkännandemärkning av komponenter och separata

tekniska enheter

1. Fordonstillverkaren ska på varje fordon som tillverkats i

överensstämmelse med den godkända typen anbringa en obli­

gatorisk skylt med lämplig märkning i enlighet med tillämplig

genomförandeakt som antagits enligt punkt 3.

2. Tillverkaren av en komponent eller en separat teknisk

enhet, oavsett om denna ingår i ett system eller inte, ska på

varje komponent eller enhet som tillverkas i överensstämmelse

med den godkända typen anbringa ett typgodkännandemärke i

enlighet med den tillämpliga genomförandeakt som antagits

enligt denna förordning eller den tillämpliga FN/ECE-föreskriften

eller den tillämpliga OECD-koden.

Om inget sådant typgodkännandemärke krävs, ska tillverkaren

åtminstone anbringa sitt handelsnamn eller varumärke, typbe­

teckning eller ett identifikationsnummer.

3. Den obligatoriska skylten och EU-typgodkännandemärket

ska överensstämma med den förlaga som fastställs av kommis­

sionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

i artikel 69.2. De första av sådana genomförandeakter ska antas

senast den 31 december 2014.

KAPITEL IX

UNDANTAG FÖR NY TEKNIK ELLER NYA PRINCIPER

Artikel 35

Undantag för ny teknik eller nya principer

1. Tillverkaren får ansöka om EU-typgodkännande med av­

seende på en typ av fordon, system, komponent eller separat

teknisk enhet som inbegriper ny teknik eller nya principer som

är oförenliga med en eller flera av de akter som förtecknas i

bilaga I.

2. Godkännandemyndigheten ska bevilja det EU-typgodkän­

nande som avses i punkt 1 om alla följande förutsättningar

föreligger:

a) I ansökan anges varför tekniken eller principerna i fråga gör

att systemet, komponenten eller den separata tekniska enhe­

ten inte överensstämmer med en eller flera av de akter som

förtecknas i bilaga I.

b) I ansökan beskrivs den nya teknikens säkerhets- och miljö­

effekter och de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att

en minst likvärdig nivå på säkerhet och miljöskydd uppnås i

förhållande till de krav från vilka undantag söks.

c) Beskrivningar och resultat av provningar uppvisas som styr­

ker att villkoret i led b är uppfyllt.

3. Beviljandet av ett sådant EU-typgodkännande som innebär

undantag för en ny teknik eller nya principer ska godkännas

genom tillstånd av kommissionen. Detta tillstånd ska lämnas i

form av en genomförandeakt. Den genomförandeakten ska an­

tas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 69.2.

4. I väntan på att kommissionen beslutar om tillstånd får

godkännandemyndigheten utfärda EU-typgodkännandet, vilket

dock ska vara tillfälligt, och giltigt enbart på den medlemssta­

tens territorium, av en typ av fordon som omfattas av det sökta

undantaget. Godkännandemyndigheten ska underrätta kommis­

sionen och de andra medlemsstaterna om detta utan dröjsmål

genom en akt som innehåller de uppgifter som avses i punkt 2.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/23

122

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Att det rör sig om ett tidsbegränsat EU-typgodkännande med

geografiskt begränsad giltighet ska framgå av rubriken till typ­

godkännandeintyget och rubriken till intyget om överensstäm­

melse. Kommissionen får anta genomförandeakter för att till­

handahålla harmoniserade mallar för typgodkännandeintyg och

intyg om överensstämmelse med avseende på tillämpningen av

detta stycke. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 69.2.

5. Andra godkännandemyndigheter får besluta att skriftligen

godta ett sådant tillfälligt godkännande som avses i punkt 4 på

sitt territorium.

6. I förekommande fall ska det i det tillstånd av kommis­

sionen som avses i punkt 3 också anges om det är förenat med

några begränsningar. I samtliga fall ska typgodkännandet vara

giltigt i minst 36 månader.

7. Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd, ska

godkännandemyndigheten omedelbart underrätta innehavaren

av det tillfälliga typgodkännande som avses i punkt 3 om att

det tillfälliga typgodkännandet kommer att upphävas sex må­

nader efter kommissionens beslut.

Fordon som tillverkats i överensstämmelse med det tillfälliga

godkännandet innan det slutade gälla får dock släppas ut på

marknaden, registreras eller tas i bruk i de medlemsstater som

godtagit det tillfälliga godkännandet.

Artikel 36

Efterföljande anpassning av delegerade akter och

genomförandeakter

1. Om kommissionen beviljar ett undantag enligt artikel 35

ska den omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa de

berörda delegerade akterna eller genomförandeakterna till den

tekniska utvecklingen.

Om ett undantag enligt artikel 35 avser en FN/ECE-föreskrift ska

kommissionen föreslå en ändring av den berörda FN/ECE-före­

skriften i enlighet med det förfarande som är tillämpligt enligt

1958 års reviderade överenskommelse.

2. Så snart de berörda akterna har ändrats ska eventuella

begränsningar enligt kommissionens beslut om godkännande

av undantag omedelbart upphävas.

Om de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa de delege­

rade akterna eller genomförandeakterna inte har vidtagits får

kommissionen, på begäran av den medlemsstat som beviljade

godkännandet, genom ett beslut i form av en genomförandeakt

som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 69.2, ge medlemsstaten tillstånd att förlänga typgodkän­

nandets giltighet.

KAPITEL X

FORDON SOM TILLVERKAS I SMÅ SERIER

Artikel 37

Nationellt typgodkännande av små serier

1. Tillverkaren får ansöka om nationellt typgodkännande av

små serier av en fordonstyp inom de årliga kvantitativa gränser

som anges i bilaga II. Dessa gränser ska gälla för tillhandahål­

lande på marknaden, registrering eller ibruktagande av fordon

av den godkända typen på varje medlemsstats marknad under

ett visst år.

För ett nationellt typgodkännande av små serier får godkännan­

demyndigheten, om den har skälig anledning att göra det, be­

vilja undantag från en eller flera av bestämmelserna i denna

förordning och en eller flera av bestämmelserna i de akter

som förtecknas i bilaga I, förutsatt att den anger alternativa

krav.

2. De alternativa krav som avses i punkt 1 ska säkerställa en

nivå på funktionssäkerhet och miljöskydd samt arbetarskydd

som så långt det är praktiskt möjligt är likvärdig med den

nivå som föreskrivs genom de relevanta akter som förtecknas

i bilaga I.

3. För det nationella typgodkännandet av fordon enligt

denna artikel ska system, komponenter eller separata tekniska

enheter som är typgodkända enligt de akter som förtecknas i

bilaga I godkännas.

4. Typgodkännandeintyget för fordon som typgodkänts en­

ligt denna artikel ska upprättas i enlighet med den mall som

avses i artikel 25.2, men får inte förses med rubriken ”Intyg om

EU-typgodkännande av fordon”, och ska ange innehållet i de

undantag som beviljats enligt punkt 1. Typgodkännandeintyg

ska numreras i enlighet med det harmoniserade system som

avses i artikel 24.4.

5. Giltigheten för ett nationellt typgodkännande av små se­

rier ska vara begränsad till territoriet i den medlemsstat vars

godkännandemyndighet beviljade godkännandet.

6. På tillverkarens begäran ska dock en kopia av typgodkän­

nandeintyget, inklusive bilagor, sändas som rekommenderad

försändelse eller e-post till godkännandemyndigheterna i de

medlemsstater som tillverkaren angett.

7. Inom tre månader från mottagandet av den begäran som

avses i punkt 6 ska godkännandemyndigheterna i de medlems­

stater som tillverkaren anger besluta om de godtar typgodkän­

nandet eller inte. De ska formellt meddela sitt beslut till den

godkännandemyndighet som beviljade det nationella typgod­

kännandet av små serier.

SV

L 60/24

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

123

8. Medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska godta det

nationella typgodkännandet, såvida de inte har godtagbara skäl

att anse att de nationella tekniska krav i enlighet med vilka

fordonet godkändes inte är likvärdiga med deras egna.

9. På begäran av en sökande som önskar släppa ut på mark­

naden eller registrera ett fordon med ett nationellt typgodkän­

nande av små serier i en annan medlemsstat, ska den godkän­

nandemyndighet som beviljade det nationella typgodkännandet

av små serier tillhandahålla den andra medlemsstatens nationella

myndighet en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive infor­

mationsmaterialet. Punkterna 7 och 8 ska tillämpas.

KAPITEL XI

TILLHANDAHÅLLANDE PÅ MARKNADEN, REGISTRERING

ELLER IBRUKTAGANDE

Artikel 38

Tillhandahållande på marknaden, registrering eller

ibruktagande av fordon

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 41 och

44 får fordon för vilka EU-typgodkännande av komplett fordon

är obligatoriskt eller för vilka tillverkaren erhållit sådant typgod­

kännande enligt denna förordning endast tillhandahållas på

marknaden, registreras, eller tas i bruk om de åtföljs av ett

giltigt intyg om överensstämmelse som utfärdats i överensstäm­

melse med artikel 33.

Icke färdigbyggda fordon får tillhandahållas på marknaden eller

tas i bruk, men de myndigheter som ansvarar för fordonsregi­

streringar i medlemsstaterna får vägra att tillåta registrering eller

användning i trafik av sådana fordon.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på fordon som är avsedda för

användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandkåren eller

ordningsmakten och inte heller på fordon som typgodkänts i

enlighet med artikel 37.

Artikel 39

Tillhandahållande på marknaden, registrering eller

ibruktagande av fordon i slutserier

1. Med förbehåll för de gränser för slutserier och de tids­

frister som anges i punkterna 2 och 4 får fordon som över­

ensstämmer med en fordonstyp vars EU-typgodkännande har

upphört att gälla enligt artikel 32 fortsätta att tillhandahållas

på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Första stycket ska tillämpas endast på fordon inom unionens

territorium som omfattades av ett giltigt EU-typgodkännande

när de tillverkades, men som vare sig hade tillhandahållits på

marknaden, registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden

för detta EU-typgodkännande gick ut.

2. För färdigbyggda fordon ska möjligheten enligt punkt 1

tillämpas i 24 månader från och med den dag då EU-typgod­

kännandet upphörde att gälla, och för etappvis färdigbyggda

fordon i 30 månader från den dagen.

3. En tillverkare som vill utnyttja punkt 1 ska lämna en

begäran om detta till den nationella myndigheten i varje med­

lemsstat där de berörda fordonen ska tillhandahållas på mark­

naden, registreras eller tas i bruk. I begäran ska det anges av

vilka tekniska eller ekonomiska skäl dessa fordon inte uppfyller

de nya typgodkännandekraven.

Den berörda nationella myndigheten ska inom tre månader från

mottagandet av begäran besluta om och för hur många av dessa

fordon registrering ska tillåtas inom deras territorium.

4. Antalet fordon i slutserier får inte överskrida det högsta

värdet av 10 % av antalet fordon som registrerades under de två

föregående åren eller 20 fordon per medlemsstat.

5. För fordon som tas i bruk enligt detta förfarande ska en

särskild notering göras på intyget om överensstämmelse där

fordonet betecknas som ett ”slutseriefordon”.

6. Medlemsstaterna ska se till att antalet fordon som ska

tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk enligt

förfarandet i denna artikel övervakas effektivt.

7. Denna artikel ska tillämpas endast på upphörande på

grund av att typgodkännandets giltighet gått ut i sådana fall

som avses i artikel 32.2 a.

Artikel 40

Tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av

komponenter och separata tekniska enheter

1. Komponenter eller separata tekniska enheter får endast

tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk om de överens­

stämmer med kraven i de tillämpliga akter som förtecknas i

bilaga I och är korrekt märkta i enlighet med artikel 34.

2. Punkt 1 ska inte gälla komponenter eller separata tekniska

enheter som är särskilt konstruerade eller avsedda för nya for­

don som inte omfattas av denna förordning.

3. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta

tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av kom­

ponenter eller separata tekniska enheter som har undantagits

från en eller flera bestämmelser i denna förordning enligt arti­

kel 35 eller som är avsedda att monteras på fordon som om­

fattas av godkännanden som beviljats enligt artikel 37 och som

avser ifrågavarande komponent eller separata tekniska enhet.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/25

124

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

4. Med avvikelse från punkt 1 och om inget annat föreskrivs

i denna förordning eller i en av de delegerade akter som antas

enligt denna förordning får medlemsstaterna tillåta tillhandahål­

lande på marknaden eller ibruktagande av komponenter eller

separata tekniska enheter som är avsedda att monteras i fordon

som vid tidpunkten för tillhandahållandet på marknaden eller

ibruktagandet inte behövde typgodkännas enligt denna förord­

ning eller enligt direktiv 2003/37/EG.

KAPITEL XII

SKYDDSKLAUSULER

Artikel 41

Förfarande för att hantera fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk

på nationell nivå

1. Om en medlemsstats marknadstillsynsmyndigheter har

vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 20 i förordning (EG)

nr 765/2008 eller om de har tillräckliga skäl att anta att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

som omfattas av denna förordning utgör en allvarlig risk för

människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet

av allmänintressen som omfattas av denna förordning, ska den

godkännandemyndighet som beviljade godkännandet utvärdera

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten med avseende på alla de krav som fastställs i denna

förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta

fullt ut med godkännande- och/eller marknadstillsynsmyndighe­

terna.

Om den godkännandemyndighet som beviljade godkännandet

vid utvärderingen konstaterar att fordonet, systemet, kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten inte uppfyller kra­

ven i denna förordning ska den utan dröjsmål ålägga den be­

rörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande

åtgärder för att fordonet, systemet, komponenten eller den se­

parata tekniska enheten ska uppfylla dessa krav eller dra tillbaka

produkten från marknaden eller återkalla den inom en rimlig

period, som står i förhållande till typen av risk.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de

åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.

2. Om godkännandemyndigheterna anser att den bristande

överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet,

ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna

om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt

den ekonomiska aktören.

3. Den ekonomiska aktören ska se till att alla lämpliga kor­

rigerande åtgärder vidtas i fråga om alla icke överensstämmande

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den har släppt ut på marknaden eller registrerat eller för

vars ibruktagande i unionen den ansvarar.

4. Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga

korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1

andra stycket, ska de nationella myndigheterna vidta lämpliga

åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på

marknaden, registrering eller ibruktagande av fordon, system,

komponenter eller separata tekniska enheter på deras nationella

marknad, dra tillbaka dem från den marknaden eller återkalla

dem.

5. De nationella myndigheterna ska utan dröjsmål underrätta

kommissionen och de andra medlemsstaterna om de åtgärder

som avses i punkt 4.

I den information som lämnas ska alla tillgängliga uppgifter

ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera

det fordon, det system, den komponent eller den separata tek­

niska enhet som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ

av bristande överensstämmelse som görs gällande och vilken

risk som är aktuell, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits

och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens

synpunkter. Godkännandemyndigheterna ska i synnerhet ange

om den bristande överensstämmelsen beror på något av följan­

de:

a) Fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten uppfyller inte krav som rör personers hälsa eller

säkerhet, miljöskydd eller andra aspekter av skyddet av all­

mänintressen som omfattas av denna förordning.

b) Brister i de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga I.

6. Medlemsstaterna ska inom en månad informera kommis­

sionen och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och

om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till

med avseende på fordonets, systemets, komponentens eller den

separata tekniska enhetens bristande överensstämmelse med

kraven samt eventuella invändningar mot den anmälda natio­

nella åtgärden.

7. Om varken någon medlemsstat eller kommissionen har

invänt mot en åtgärd som en medlemsstat har vidtagit inom

en månad från mottagandet av den information som avses i

punkt 6 i denna artikel, ska åtgärden utvärderas av kommis­

sionen i enlighet med artikel 42.

8. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga begränsande åt­

gärder vidtas avseende berörda fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter utan dröjsmål, till exempel att

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten dras tillbaka från marknaden.

SV

L 60/26

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

125

Artikel 42

Unionsförfarande för skyddsåtgärder

1. Om det under det förfarande som beskrivs i artikel 41.3

och 41.4 gjorts invändningar mot en åtgärd som en medlems­

stat har vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell

åtgärd strider mot unionslagstiftningen ska kommissionen utan

dröjsmål utvärdera den nationella åtgärden efter samråd med

medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörer­

na. På grundval av resultaten av denna utvärdering ska kom­

missionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 69.2, fastställa om den nationella åtgärden ska anses vara

berättigad eller inte.

Kommissionen ska underrätta alla medlemsstater och den eller

de berörda ekonomiska aktörerna om beslutet.

2. Om kommissionen anser att den nationella åtgärden är

berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs

för att säkerställa att det fordon, det system, den komponent

eller den separata tekniska enhet som inte uppfyller kraven dras

tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om

detta. Om den nationella åtgärden inte anses vara berättigad ska

den berörda medlemsstaten dra tillbaka eller anpassa åtgärden i

enlighet med det beslut som avses i punkt 1.

3. Om den nationella åtgärden anses berättigad och tillskrivs

brister i denna förordning eller i de delegerade akter eller ge­

nomförandeakter som antagits enligt denna förordning, ska

kommissionen föreslå lämpliga åtgärder enligt följande:

a) Om delegerade akter eller genomförandeakter som antagits

enligt denna förordning berörs, ska kommissionen föreslå

nödvändiga ändringar av den berörda akten.

b) Om FN/ECE-föreskrifter berörs ska kommissionen utarbeta

utkast till nödvändiga ändringar av berörda FN/ECE-föreskrif­

ter i enlighet med det förfarande som är tillämpligt enligt

1958 års reviderade överenskommelse.

Artikel 43

Överensstämmande fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk

1.

Om en medlemsstat efter en utvärdering enligt artikel 41.1

konstaterar att fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter trots att de uppfyller de tillämpliga kraven eller är

korrekt märkta, utgör en allvarlig säkerhetsrisk eller kan skada

miljön eller folkhälsan allvarligt, ska den ålägga den berörda

ekonomiska aktören att vidta lämpliga åtgärder för att se till

att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten vid utsläppande på marknaden, registrering eller efter

ibruktagande inte längre utgör en sådan risk, för att dra tillbaka

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten från marknaden eller återkalla produkten inom en pe­

riod som är rimlig i förhållande till typen av risk. Medlemsstaten

får vägra att registrera sådana fordon till dess att fordonstill­

verkaren har vidtagit alla lämpliga åtgärder.

2. För fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som avses i punkt 1 ska den ekonomiska aktören se till

att korrigerande åtgärder vidtas med avseende på alla sådana

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk i unio­

nen.

3. De medlemsstater som avses i punkt 1 ska inom en må­

nad underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna

om alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs

för att identifiera fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten, dess ursprung och leveranskedja, vil­

ken typ av risk som är aktuell, vilken typ av nationella åtgärder

som vidtagits och deras varaktighet.

4. Kommissionen ska utan dröjsmål samråda med medlems­

staterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna, och

särskilt med den godkännandemyndighet som beviljade typgod­

kännandet, samt utvärdera de nationella åtgärder som vidtagits.

På grundval av den utvärderingen ska kommissionen fastställa

om de nationella åtgärder som avses i punkt 1 ska anses vara

berättigad eller inte och om det är nödvändigt att föreslå lämp­

liga åtgärder.

5. Kommissionen ska rikta sitt beslut till alla medlemsstater

och omedelbart underrätta dem och den eller de berörda ekono­

miska aktörerna om beslutet.

Artikel 44

Fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som inte överensstämmer med den godkända

typen

1. Om nya fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som åtföljs av intyg om överensstämmelse eller

försetts med godkännandemärke inte överensstämmer med den

godkända typen, ska den godkännandemyndighet som beviljade

EU-typgodkännandet vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet åter­

kallelse av typgodkännandet, för att se till att serietillverkade

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

överensstämmer med den godkända typen.

2. Med avseende på punkt 1 ska avvikelser från uppgifterna i

EU-typgodkännandeintyget eller informationsmaterialet anses

utgöra bristande överensstämmelse med den godkända typen.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/27

126

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

3.

Om en godkännandemyndighet visar att nya fordon, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter som åtföljs av intyg om

överensstämmelse eller försetts med godkännandemärke som

utfärdats i en annan medlemsstat inte överensstämmer med

den godkända typen, kan den begära att den godkännandemyn­

dighet som beviljade EU-typgodkännandet kontrollerar att de

serietillverkade fordonen, systemen, komponenterna eller sepa­

rata tekniska enheterna fortsättningsvis överensstämmer med

den godkända typen. Efter att ha tagit emot en sådan begäran

ska den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkän­

nandet vidta de begärda åtgärderna så snart som möjligt och

senast inom tre månader från dagen för begäran.

4. Godkännandemyndigheten ska begära att den godkännan­

demyndighet som beviljade EU-typgodkännandet av ett system,

en komponent, en separat teknisk enhet eller ett icke färdig­

byggt fordon vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att serie­

tillverkade fordon åter bringas att överensstämma med den

godkända typen i följande fall:

a) Om det i samband med EU-typgodkännande av fordon visat

sig att ett fordons bristande överensstämmelse uteslutande

beror på bristande överensstämmelse hos ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet.

b) Om det i samband med etappvist typgodkännande visat sig

att den bristande överensstämmelsen hos ett etappvis färdig­

byggt fordon uteslutande beror på bristande överensstäm­

melse hos ett system, en komponent eller en separat teknisk

enhet som ingår i det icke färdigbyggda fordonet eller på

bristande överensstämmelse hos det icke färdigbyggda fordo­

net i sig.

5. Efter att ha tagit emot en sådan begäran ska den berörda

godkännandemyndigheten, vid behov i samarbete med den god­

kännandemyndighet som lämnade in begäran, vidta nödvändiga

åtgärder snarast möjligt och senast inom tre månader från da­

gen för begäran.

6. Om bristande överensstämmelse konstateras, ska godkän­

nandemyndigheten i den medlemsstat som beviljade EU-typgod­

kännandet av systemet, komponenten eller den separata tek­

niska enheten eller det icke färdigbyggda fordonet vidta de åt­

gärder som anges i punkt 1.

Godkännandemyndigheterna ska inom en månad underrätta

varandra om varje återkallelse av EU-typgodkännanden och or­

sakerna till detta.

7. Om den godkännandemyndighet som beviljade EU-typ­

godkännandet bestrider den bristande överensstämmelse som

anmälts till den, ska de berörda medlemsstaterna söka lösa

denna tvist. Kommissionen ska hållas underrättad och, om det

är nödvändigt, inleda samråd i syfte att nå fram till en upp­

görelse.

Artikel 45

Utsläppande på marknaden och ibruktagande av delar eller

utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för nödvändiga

systems korrekta funktion

1. Delar eller utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för

den korrekta funktionen hos system som är nödvändiga för

fordonets säkerhet eller för dess miljöprestanda får inte släppas

ut på marknaden, registreras eller tas i bruk och ska vara för­

bjudna, om de inte har fått tillstånd av en godkännandemyn­

dighet i enlighet med artikel 46.1, 46.2 och 46.4.

2. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 1 kan

kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa en för­

teckning över sådana delar eller sådan utrustning utifrån till­

gänglig information, i synnerhet information som medlemssta­

terna tillhandahåller om

a) graden av allvar i risken avseende säkerhet eller miljöpre­

standa hos fordon som utrustats med de aktuella delarna

eller den aktuella utrustningen,

b) de eventuella konsekvenserna av ett eventuellt krav på god­

kännande av delar eller utrustning enligt denna artikel för

konsumenter och tillverkare på eftermarknaden.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 69.2.

3. Punkt 1 ska inte tillämpas på originaldelar eller original­

utrustning eller på delar eller utrustning som har typgodkänts i

enlighet med någon av de akter som förtecknas i bilaga I, såvida

godkännandet inte hänför sig till andra aspekter än de som

omfattas av punkt 1.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 71 avseende de krav som de delar och

den utrustning som avses i punkt 1 i den här artikeln ska

uppfylla.

5.

Dessa krav kan baseras på de akter som förtecknas i bilaga

I eller kan bestå av en jämförelse mellan delarna eller utrust­

ningen och miljö- eller säkerhetsprestanda hos originalfordonet

eller någon av dess delar beroende på vad som är lämpligt.

Oavsett vilket ska kraven säkerställa att delarna eller utrust­

ningen inte påverkar funktionen hos de system som är nödvän­

diga för fordonets säkerhet eller dess miljöprestanda.

Artikel 46

Delar eller utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för

nödvändiga systems korrekta funktion – kompletterande

krav

1. Med avseende på tillämpningen av artikel 45.1 ska till­

verkaren av delar eller utrustning till godkännandemyndigheten

inlämna en ansökan tillsammans med en provningsrapport från

en utnämnd teknisk tjänst som intygar att de delar eller den

utrustning för vilka tillstånd söks uppfyller de krav som avses i

artikel 45.4. Endast en ansökan får lämnas in av tillverkaren per

typ av del och endast till en godkännandemyndighet.

SV

L 60/28

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

127

På begäran av en annan medlemsstats behöriga myndighet ska

den godkännandemyndighet som har beviljat tillståndet, inom

en månad från mottagandet av begäran, till den förstnämna

myndigheten översända en kopia av det begärda intyget om

tillstånd inklusive bilagor via ett gemensamt och säkert system

för elektronisk kommunikation. Kopian får även föreligga i

form av en säker elektronisk fil.

2. Ansökan ska innehålla uppgifter om tillverkaren av de­

larna eller utrustningen, om typ, identifikation och delnummer

för delarna eller utrustningen, fordonstillverkarens namn, for­

donstypen och, om det är lämpligt, tillverkningsår eller annan

information som medger identifikation av det fordon som dessa

delar eller denna utrustning ska monteras i.

När godkännandemyndigheten, med beaktande av provnings­

rapporten och övriga styrkande uppgifter, är övertygad om att

delarna eller utrustningen i fråga uppfyller kraven i artikel 45.4,

ska den ge tillstånd till att delarna eller utrustningen släpps ut

på marknaden och tas i bruk, om inte annat följer av punkt 4

andra stycket i den här artikeln.

Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål utfärda ett intyg

till tillverkaren.

3. Kommissionen får anta en genomförandeakt för att fast­

ställa en mall och ett numreringssystem för det intyg som avses

i punkt 2 tredje stycket i denna artikel. Dessa genomförandeak­

ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 69.2.

4. Tillverkaren ska utan dröjsmål informera den godkännan­

demyndighet som gav sitt tillstånd om eventuella ändringar

avseende de villkor enligt vilka det utfärdades. Denna godkän­

nandemyndighet ska besluta om det är nödvändigt att revidera

tillståndet eller utfärda ett nytt och om ytterligare provningar är

nödvändiga.

Tillverkaren ska se till att delarna och utrustningen tillverkas

och fortsätter att tillverkas i enlighet med de villkor enligt vilka

tillståndet utfärdades.

5. Innan ett tillstånd beviljas ska godkännandemyndigheten

kontrollera att det finns tillfredsställande rutiner och förfaranden

för att säkerställa en effektiv kontroll av produktionsöverens­

stämmelsen.

Om godkännandemyndigheten finner att villkoren för att ut­

färda tillståndet inte längre är uppfyllda, ska den begära att

tillverkaren vidtar de åtgärder som krävs för att se till att delarna

eller utrustningen åter bringas i överensstämmelse. Om det är

nödvändigt ska godkännandemyndigheten återkalla tillståndet.

6. De olika medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska

uppmärksamma kommissionen på all oenighet beträffande det

tillstånd som avses i punkt 2 andra stycket. Kommissionen ska

vidta lämpliga åtgärder för att lösa oenigheten, och även vid

behov begära att tillståndet återkallas, efter att ha samrått med

godkännandemyndigheterna.

7. Till dess att den förteckning som avses i artikel 45.2 har

upprättats, får medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser

om vilka delar eller vilken utrustning som kan påverka den

korrekta funktionen hos system som är nödvändiga för fordo­

nets säkerhet eller dess miljöprestanda.

Artikel 47

Återkallelse av fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter

1. En tillverkare som beviljats EU-typgodkännande av kom­

plett fordon ska omedelbart underrätta den godkännandemyn­

dighet som godkänt fordonet om tillverkaren åläggs att, i enlig­

het med förordning (EG) nr 765/2008, återkalla fordon som

släppts ut på marknaden, registrerats eller för vars ibruktagande

tillverkaren var ansvarig, på grund av att ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet som monterats på fordo­

net utgör en allvarlig risk för säkerheten, folkhälsan eller miljö­

skyddet, oberoende av om godkännande beviljats i vederbörlig

ordning i enlighet med denna förordning, eller på grund av att

en del som inte är föremål för några särskilda krav enligt typ­

godkännandelagstiftningen utgör en allvarlig risk för säkerheten,

folkhälsan eller miljöskyddet.

2. En tillverkare av system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som beviljats ett EU-typgodkännande ska omedel­

bart underrätta den godkännandemyndighet som godkänt pro­

dukten om tillverkaren åläggs att i enlighet med förordning (EG)

nr 765/2008 återkalla system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som släppts ut på marknaden eller registrerats

eller för vars ibruktagande tillverkaren var ansvarig, på grund

av att de utgör en allvarlig risk för säkerheten, arbetarskyddet,

folkhälsan eller miljöskyddet, oberoende av om godkännande

beviljats i vederbörlig ordning enligt den här förordningen.

3. Tillverkaren ska föreslå godkännandemyndigheten lämp­

liga korrigerande åtgärder för att undanröja den allvarliga risk

som avses i punkterna 1 och 2. Godkännandemyndigheten ska

utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i de övriga

medlemsstaterna de föreslagna korrigerande åtgärderna.

Godkännandemyndigheterna ska se till att de korrigerande åt­

gärderna genomförs på ett verksamt sätt i deras respektive med­

lemsstater.

4. Om den berörda godkännandemyndigheten anser att åt­

gärderna är otillräckliga eller inte har genomförts tillräckligt

snabbt, ska den utan dröjsmål informera den godkännandemyn­

dighet som beviljat EU-typgodkännandet.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/29

128

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännan­

det ska därefter informera tillverkaren. Om tillverkaren inte

föreslår och genomför effektiva korrigerande åtgärder, ska den

godkännandemyndighet som beviljat EU-typgodkännandet vidta

alla skyddsåtgärder som krävs, inbegripet återkallelse av EU-typ­

godkännandet. Vid återkallelse av EU-typgodkännande ska god­

kännandemyndigheten inom en månad från en sådan återkal­

lelse underrätta tillverkaren, övriga medlemsstaters godkännan­

demyndigheter och kommissionen med rekommenderad post

eller likvärdigt elektroniskt medel.

Artikel 48

Delgivning av beslut och tillgängliga rättsmedel

1. I varje beslut som fattas enligt denna förordning och varje

beslut som innebär att EU-typgodkännande vägras eller återkal­

las, att registrering vägras, att utsläppande på marknaden, regi­

strering eller ibruktagande av ett fordon förbjuds eller förenas

med begränsningar eller att tillbakadragande av ett fordon från

marknaden ska ske, ska de skäl på vilka beslutet grundas redo­

visas utförligt.

2. Den berörda parten ska underrättas om varje sådant beslut

och samtidigt upplysas om vilka rättsmedel som finns tillgäng­

liga inom ramen för gällande rätt i den berörda medlemsstaten

och tidsfristerna för att utöva dessa rättsmedel.

KAPITEL XIII

INTERNATIONELLA FÖRESKRIFTER

Artikel 49

FN/ECE-föreskrifter som krävs för EU-typgodkännande

1. FN/ECE-föreskrifter eller ändringar av dem som unionen

har röstat för eller som unionen har anslutit sig till och som

förtecknas i bilaga I till denna förordning eller i de delegerade

akter som antagits enligt denna förordning ska vara en del av de

krav som ställs för ett EU-typgodkännande av fordon.

2. Medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska godta

godkännanden som beviljats enligt de FN/ECE-föreskrifter som

avses i punkt 1 samt, i tillämpliga fall, tillhörande godkännan­

demärken i stället för motsvarande godkännanden och godkän­

nandemärken som beviljats i enlighet med denna förordning

och de delegerade akter som antagits enligt denna förordning.

3. Om unionen har röstat för en FN/ECE-föreskrift eller änd­

ringar av denna med avseende på ett EU-typgodkännande av

fordon, ska kommissionen i enlighet med artikel 71 anta en

delegerad akt för att göra FN/ECE-föreskriften eller ändringar av

denna obligatoriska och för att ändra bilaga I till denna för­

ordning eller de delegerade akter som antagits enligt denna

förordning, beroende på vad som är lämpligt.

Den delegerade akten ska ange dag för obligatorisk tillämpning

av FN/ECE-föreskriften eller ändringarna av denna och ska när

det är lämpligt innehålla övergångsbestämmelser.

Kommissionen ska anta separata delegerade akter som anger

den obligatoriska tillämpningen av FN/ECE-föreskrifter.

Artikel 50

Erkännande av OECD:s provningsrapporter för EU-

typgodkännande

1. Utan att det påverkar de övriga krav som fastställs i denna

förordning får EU-typgodkännandet, då det i denna förordning

hänvisas till OECD-koder, grunda sig på en fullständig prov­

ningsrapport som utfärdas på grundval av standardiserade

OECD-koder som ett alternativ till de provningsrapporter som

upprättats enligt denna förordning eller de delegerade akter som

antagits enligt denna förordning.

2. För att den OECD-provningsrapport som avses i punkt 1

ska kunna ligga till grund för ett EU-typgodkännande måste den

ha godkänts i enlighet med bilaga 1 till OECD-rådets beslut från

februari 2012 om översyn av de standardiserade OECD-koderna

för officiell provning av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, i

dess ändrade lydelse.

KAPITEL XIV

TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISK INFORMATION

Artikel 51

Information riktad till användarna

1. Tillverkaren får inte, avseende de uppgifter som föreskrivs

i denna förordning, eller i de delegerade akter eller genomföran­

deakter som antagits enligt denna förordning, tillhandahålla tek­

nisk information som avviker från de uppgifter som godkänts

av godkännandemyndigheten.

2. Om så föreskrivs i en delegerad akt eller genomförandeakt

som antagits enligt denna förordning, ska tillverkaren ge använ­

darna tillgång till all relevant information och nödvändiga in­

struktioner som beskriver eventuella särskilda villkor eller be­

gränsningar för användningen av ett fordon, ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet.

3. Den information som avses i punkt 2 ska tillhandahållas

på det eller de officiella språken i den medlemsstat där fordonet

är avsett att släppas ut på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Den ska efter godkännandemyndighetens godtagande tillhanda­

hållas i användarhandboken.

SV

L 60/30

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

129

Artikel 52

Information riktad till tillverkare av komponenter eller

separata tekniska enheter

1.

Fordonstillverkaren ska ge tillverkare av komponenter eller

separata tekniska enheter tillgång till alla uppgifter som krävs

för EU-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska

enheter eller för erhållande av tillstånd enligt artikel 45 inbegri­

pet i förekommande fall ritningar enligt de delegerade akter och

genomförandeakter som antagits enligt denna förordning.

Fordonstillverkaren får kräva att tillverkarna av komponenter

eller separata tekniska enheter ingår bindande avtal om att in­

formation som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig

till immateriella rättigheter ska hållas konfidentiell.

2. En tillverkare av komponenter eller separata tekniska en­

heter som är innehavare av ett EU-typgodkännandeintyg som i

enlighet med i artikel 26.4 omfattar begränsningar för använd­

ningen eller särskilda monteringskrav eller båda delarna, ska

tillhandahålla fordonstillverkaren fullständig, utförlig infor­

mation om detta.

Om så föreskrivs i en delegerad akt som antagits enligt denna

förordning, ska tillverkaren av komponenter eller separata tek­

niska enheter tillsammans med dessa komponenter eller sepa­

rata tekniska enheter tillhandahålla instruktioner rörande be­

gränsningar för användningen eller särskilda monteringskrav

eller båda delarna.

KAPITEL XV

TILLGÅNG TILL INFORMATION OM REPARATION OCH

UNDERHÅLL

Artikel 53

Tillverkares skyldigheter

1. Tillverkarna ska tillhandahålla icke-diskriminerande till­

gång till information om reparation och underhåll av fordonet

till auktoriserade återförsäljare, verkstäder och oberoende aktö­

rer genom webbplatser i ett standardiserat format på ett lätt­

tillgängligt och direkt sätt. Denna skyldighet ska inte gälla om

fordonet har godkänts som ett fordon som tillverkas i små

serier.

Programvara som är nödvändig för att säkerhets- och miljö­

anläggningar ska fungera korrekt får skyddas mot otillåten ma­

nipulation. Manipulation av dessa anläggningar som är nödvän­

dig för att kunna reparera eller underhålla dem eller som är

tillgänglig för auktoriserade återförsäljare och verkstäder ska

också göras tillgänglig för oberoende aktörer på ett icke-diskri­

minerande sätt.

2. Till dess att kommissionen har antagit ett standardiserat

format för tillhandahållande av den information som avses i

punkt 1 ska informationen göras tillgänglig på ett enhetligt

sätt så att den kan behandlas av oberoende aktörer med en

rimlig arbetsinsats.

Tillverkarna ska ge auktoriserade återförsäljare, verkstäder och

oberoende aktörer icke-diskriminerande tillgång till utbildnings­

material och relevanta arbetsverktyg. Sådan tillgång ska i till­

lämpliga fall även ges till lämplig utbildning i fråga om nedladd­

ning av programvara, hantering av diagnostiska felkoder och

användning av arbetsverktyg.

3. Utan att det påverkar punkt 1 ska den information som

avses i den punkten omfatta följande:

a) Traktorns typ och modell.

b) Fordonets entydiga identifieringsnummer.

c) Servicehandböcker inklusive reparations- och underhålls­

register samt servicescheman.

d) Tekniska manualer och rapporter om teknisk service.

e) Komponent- och diagnosinformation (t.ex. högsta respektive

lägsta teoretiska mätvärden).

f) Kopplingsscheman.

g) Diagnostiska felkoder, inklusive tillverkarspecifika koder.

h) All information som behövs för att installera ny eller upp­

daterad programvara på ett nytt fordon eller en ny fordons­

typ (till exempel programkomponentnummer).

i) Information om, och förmedlad med hjälp av, märkesskyd­

dade verktyg och utrustning.

j) Information om dataregistrering, provningsdata och annan

teknisk information (såsom dubbelriktade övervakningsdata

om det är relevant i fråga om den teknik som används).

k) Standardiserade arbetsenheter eller tidsperioder för repara­

tions- och underhållsarbete om sådana – direkt eller via en

tredje part – görs tillgängliga för tillverkarnas auktoriserade

återförsäljare och verkstäder.

4.

Auktoriserade återförsäljare eller verkstäder som ingår i en

viss fordonstillverkares distributionsnät ska betraktas som obe­

roende aktörer i den mening som avses i denna förordning, om

de tillhandahåller reparations- och underhållstjänster för fordon

som omfattas av en annan tillverkares distributionsnät i vilket

de inte ingår.

5. Information om reparation och underhåll av fordonen ska

alltid vara tillgänglig, utom när underhållsarbete måste utföras

på informationssystemen.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/31

130

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

6. För tillverkning och underhåll av ersättnings- eller service­

komponenter samt diagnosverktyg och provningsutrustning

som är OBD-kompatibla ska tillverkarna, på ett sätt som inte

diskriminerar, tillhandahålla relevant OBD-information samt in­

formation om reparation och underhåll av fordonen till alla

berörda företag som tillverkar eller reparerar komponenter, dia­

gnosverktyg eller provningsutrustning.

7. För utformning och tillverkning av fordonssystem för al­

ternativbränslefordon ska tillverkarna, på ett icke-diskrimine­

rande sätt, tillhandahålla relevant OBD-information samt infor­

mation om reparation och underhåll av fordonen till alla be­

rörda företag som tillverkar, installerar eller reparerar utrustning

för alternativbränslefordon.

8. I samband med ansökan om EU-typgodkännande eller

nationellt typgodkännande ska tillverkaren för godkännande­

myndigheten styrka att denna förordning efterlevs i fråga om

den information som krävs enligt denna artikel.

Om sådan information inte finns tillgänglig eller inte överens­

stämmer med denna förordning och de delegerade akter och

genomförandeakter som antagits enligt denna förordning och

som är tillämpliga vid tidpunkten för ansökan om EU-typgod­

kännande eller nationellt typgodkännande, ska tillverkaren till­

handahålla den inom sex månader från dagen för godkännan­

det.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att fastställa en

mall för ett intyg om tillgång till OBD-information och infor­

mation om reparation och underhåll av fordonet, vilket ger

godkännandemyndigheten uppgifter som styrker överensstäm­

melsen med denna förordning. Denna genomförandeakt ska

antas enligt det granskningsförfarande som avses i artikel 69.2.

9. Om uppgifter som styrker överensstämmelsen med denna

förordning inte tillhandhålls inom den tid som avses i punkt 8

andra stycket, ska godkännandemyndigheten vidta lämpliga åt­

gärder för att se till att bestämmelserna efterlevs.

10. Tillverkaren ska på sina webbplatser tillhandahålla änd­

ringar och tillägg till informationen om reparation och under­

håll av fordon samtidigt som dessa ställs till förfogande för

auktoriserade verkstäder.

11.

Om ett fordons reparations- och underhållsregister lagras

i en central databas hos tillverkaren eller för dennes räkning, ska

oberoende verkstäder ha kostnadsfri tillgång till detta register

och ska kunna föra in uppgifter om reparation och underhåll

som de utfört.

12. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 71 där närmare bestämmelser fast­

ställs om kraven på tillgång till information om reparation och

underhåll, särskilt tekniska specifikationer om hur information

om reparation och underhåll av fordonet ska tillhandahållas.

13. Kommissionen ska genom de delegerade akter som avses

i punkt 12 anpassa de informationskrav som fastställs i denna

artikel, även i fråga om de tekniska specifikationerna om hur

information ska tillhandahållas, så att de står i förhållande till

sitt avsedda syfte, särskilt med hänsyn till det särskilda fallet att

tillverkaren har en relativt liten produktionsvolym för den be­

rörda fordonstypen, med hänsyn tagen till de gränsvärden för

fordon som tillverkas i små serier som anges i bilaga II. I

vederbörligen motiverade fall kan en sådan anpassning resultera

i ett undantag från kravet att tillhandahålla informationen i ett

standardiserat format. En eventuell anpassning eller ett undantag

ska under alla omständigheter säkerställa att målen med denna

artikel kan uppnås.

Artikel 54

Skyldigheter för flera innehavare av typgodkännande

Vid typgodkännande i flera steg, kombinerat typgodkännande

och etappvist typgodkännande ska den tillverkare som ansvarar

för respektive typgodkännande också vara ansvarig för att med­

dela reparationsinformation om särskilda system, komponenter

eller separata tekniska enheter eller den särskilda etappen till

både den slutliga tillverkaren och oberoende aktörer.

Den slutliga tillverkaren ska ansvara för att tillhandahålla infor­

mation till oberoende aktörer om det kompletta fordonet.

Artikel 55

Avgift för tillgång till information om reparation och

underhåll av fordon

1. Tillverkaren får ta ut en rimlig och proportionell avgift för

tillgången till den information om reparation och underhåll av

fordon, de arbetsverktyg och den utbildning som omfattas av

denna förordning. En avgift ska inte anses rimlig eller propor­

tionell om den avhåller oberoende aktörer från att söka tillgång

därför att den inte står i proportion till den utsträckning den

oberoende aktören använder sig av denna tillgång.

2. Tillverkarna ska tillhandahålla information om reparation

och underhåll av fordon dagligen, månadsvis och årsvis, med

olika avgifter för tillgång till informationen beroende på den

tidsperiod för vilken tillgång ges.

SV

L 60/32

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

131

Artikel 56

Forum för tillgång till fordonsinformation

Tillämpningsområdet för den verksamhet som utförs av det

forum för tillgång till fordonsinformation som inrättades i en­

lighet med artikel 13.9 i kommissionens förordning (EG) nr

692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring

av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007

om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp

från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6)

och om tillgång till information om reparation och underhåll av

fordon ( 1 ) ska utvidgas till de fordon som omfattas av denna

förordning.

På grundval av indikationer på avsiktlig eller oavsiktlig felaktig

användning av OBD-information och information om repara­

tion och underhåll av fordonet, ska det forum som avses i första

stycket ge kommissionen råd om åtgärder för att förhindra

sådant missbruk av information.

KAPITEL XVI

UTNÄMNING OCH ANMÄLAN AV TEKNISKA TJÄNSTER

Artikel 57

Krav avseende tekniska tjänster

1. Utnämnande godkännandemyndigheter ska, innan de ut­

nämner en teknisk tjänst enligt artikel 59, säkerställa att den

tekniska tjänsten uppfyller kraven i punkterna 2–9 i denna

artikel.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60.1 ska en

teknisk tjänst vara etablerad enligt en medlemsstats nationella

rätt och vara en juridisk person.

3. En teknisk tjänst ska vara ett tredjepartsorgan som inte är

involverat i konstruktion, tillverkning, leverans eller underhåll av

de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den bedömer.

Ett organ som hör till en näringslivsorganisation eller bransch­

organisation som företräder företag som är involverade i kon­

struktion, tillverkning, leverans, installation, användning eller

underhåll av de fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter som det bedömer, provar eller inspekterar får

anses uppfylla kraven i första stycket, förutsatt att det kan

styrkas att organet är oberoende och att intressekonflikter inte

föreligger.

4. En teknisk tjänst, dess högsta ledning och den personal

som ansvarar för att utföra de kategorier av verksamheter för

vilka tjänsten utnämnts i enlighet med artikel 59.1 får inte vara

konstruktör, tillverkare, leverantör eller ansvara för underhåll av

de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den bedömer, och inte heller företräda parter som är in­

volverade i dessa verksamhet. Detta ska inte hindra användning

av bedömda fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som avses i punkt 3 i denna artikel och som är

nödvändiga för den tekniska tjänstens verksamhet eller använd­

ning av sådana fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter för personligt bruk.

En teknisk tjänst ska se till att dess dotterbolags eller underen­

treprenörers verksamhet inte påverkar sekretessen, objektiviteten

eller opartiskheten inom de verksamhetskategorier som tjänsten

har utnämnts att utföra.

5. En teknisk tjänst och dess personal ska utföra de verk­

samhetskategorier som tjänsten har utnämnts att utföra, med

största möjliga yrkesintegritet och erforderlig teknisk kompetens

på det specifika området och vara fria från varje påtryckning

och incitament, i synnerhet ekonomiska incitament, som kan

påverka deras omdöme eller resultaten av deras bedömningar,

särskilt när det gäller påtryckningar och incitament från perso­

ner eller grupper av personer som berörs av verksamhetens

resultat.

6. En teknisk tjänst ska vara i stånd att utföra alla de verk­

samhetskategorier som den har utnämnts att utföra i enlighet

med artikel 59.1 genom att på ett tillfredsställande sätt visa den

godkännandemyndighet som utnämnt tjänsten att den har

a) tillräckligt kompetent personal med teknisk specialkunskap

och yrkesutbildning samt lämplig erfarenhet för att utföra

uppdraget,

b) beskrivningar av de förfaranden som är relevanta för de

verksamhetskategorier för vilka tjänsten önskar utnämnas,

varvid det garanteras att förfarandena är öppna och kan

upprepas,

c) förfaranden för att utöva de verksamhetskategorier för vilka

den önskar utnämnas med vederbörlig hänsyn tagen till den

tekniska komplexiteten hos fordonet, systemet, komponen­

ten eller den separata tekniska enheten i fråga och produk­

tionsprocessens omfattning eller seriemässiga karaktär, och

d) nödvändiga medel för att på lämpligt sätt kunna utföra upp­

gifterna relaterade till de verksamhetskategorier för vilka den

önskar utnämnas och tillgång till den utrustning och de

hjälpmedel som är nödvändiga.

Den tekniska tjänsten ska dessutom visa den godkännandemyn­

dighet som utnämner tjänsten att den respekterar de standarder

som fastställs i de delegerade akter som antas enligt artikel 61

och som är relevanta för de verksamhetskategorier för vilka

tjänsten utnämns.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/33

( 1 ) EUT L 199, 28.7.2008, s. 1.

132

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

7. De tekniska tjänsternas, deras högsta lednings och bedöm­

ningspersonalens opartiskhet ska säkerställas. De får inte delta i

någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet och in­

tegritet i samband med de verksamhetskategorier som de har

utnämnts att utföra.

8. Tekniska tjänster ska teckna ansvarsförsäkring för sina

verksamheter såvida inte medlemsstaten i enlighet med nationell

rätt tar på sig ansvaret eller medlemsstaten själv är direkt an­

svarig för bedömningen av överensstämmelse.

9. Personalen vid en teknisk tjänst ska iaktta tystnadsplikt

beträffande all information som den erhåller vid utförandet av

sina uppgifter enligt denna förordning eller de nationella be­

stämmelser som genomför den, utom gentemot den godkän­

nandemyndighet som utnämner tjänsten eller när det krävs

enligt unionsrätten eller nationell rätt. Äganderätten ska vara

skyddad.

Artikel 58

Dotterbolag och underentreprenörer till tekniska tjänster

1. De tekniska tjänsterna får lägga ut delar av den verksam­

het för vilken de utnämnts i enlighet med artikel 59.1 på under­

entreprenad eller låta verksamheten utföras av ett dotterbolag

endast efter medgivande från den godkännandemyndighet som

utnämnt tjänsten.

2. Om en teknisk tjänst lägger ut specifika uppgifter med

anknytning till de verksamhetskategorier som den utnämnts

att utföra eller om den anlitar ett dotterbolag ska den se till

att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i

artikel 57 och informera den godkännandemyndighet som ut­

nämnt tjänsten om detta.

3. De tekniska tjänsterna ska ta det fulla ansvaret för alla

uppgifter som utförs av dess underentreprenörer och dotterbo­

lag, oavsett var de är etablerade.

4. De tekniska tjänsterna ska se till att den utnämnande

godkännandemyndigheten har tillgång till de relevanta handling­

arna rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotter­

bolagets kvalifikationer och de uppgifter som de har utfört.

Artikel 59

Utnämning av tekniska tjänster

1. Beroende på kompetensområde ska de tekniska tjänsterna

utnämnas för en eller flera av följande verksamhetskategorier:

a) kategori A: Tekniska tjänster som i sina egna anläggningar

genomför de provningar som avses i denna förordning och i

de akter som förtecknas i bilaga I.

b) kategori B: Tekniska tjänster som övervakar de provningar

som avses i denna förordning och i de akter som förtecknas

i bilaga I och som utförs i tillverkarens anläggningar eller i

en tredje parts anläggningar.

c) kategori C: Tekniska tjänster som regelbundet bedömer och

övervakar tillverkarens rutiner för kontroll av produktions­

överensstämmelsen.

d) kategori D: Tekniska tjänster som övervakar eller genomför

provningar eller inspektioner för övervakningen av produk­

tionsöverensstämmelse.

2. En godkännandemyndighet kan utnämnas till teknisk

tjänst för en eller flera av de verksamheter som avses i punkt 1.

3. Andra tekniska tjänster än de som har utnämnts av ett

tredjeland i enlighet med artikel 60 får anmälas som teknisk

tjänst i den mening som avses i artikel 63, men endast om ett

sådant godtagande av tekniska tjänster föreskrivs i ett bilateralt

avtal mellan unionen och det berörda tredjelandet. Detta ska

inte hindra en teknisk tjänst som är etablerad enligt en med­

lemsstats nationella rätt i enlighet med artikel 57.2 från att

etablera dotterbolag i tredjeländer, förutsatt att dotterbolagen

står under den utnämnda tekniska tjänstens direkta ledning

och kontroll.

Artikel 60

Tillverkarens ackrediterade interna tekniska tjänster

1. En tillverkares ackrediterade interna tekniska tjänst får ut­

nämnas endast för verksamhet i kategori A med avseende på

tekniska krav för vilka självprovning är tillåten i enlighet med

en delegerad akt som antagits enligt denna förordning. Den

tekniska tjänsten ska utgöra en separat och urskiljbar del av

företaget och får inte medverka i konstruktion, tillverkning,

leverans eller underhåll av de fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som den ska bedöma.

2. En ackrediterad intern teknisk tjänst ska uppfylla följande

krav:

a) Utöver att vara utnämnd av en medlemsstats godkännande­

myndighet ska den vara ackrediterad av ett nationellt ackre­

diteringsorgan enligt definitionen i artikel 2 led 11 i förord­

ning (EG) nr 765/2008 och i enlighet med de standarder och

det förfarande som avses i artikel 61 i den här förordningen.

SV

L 60/34

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

133

b) Den ackrediterade interna tekniska tjänsten och dess perso­

nal ska vara organisatoriskt åtskilda från det företag som de

är en del av och ha rapporteringsmetoder som säkerställer

att de är opartiska, och de ska styrka detta för det berörda

nationella ackrediteringsorganet.

c) Varken den ackrediterade interna tekniska tjänsten eller dess

personal får delta i någon verksamhet som kan påverka deras

objektivitet och integritet i samband med de verksamhets­

kategorier för vilka den utnämnts.

d) Den ackrediterade interna tekniska tjänsten ska tillhandahålla

sina tjänster enbart till det företag som den är en del av.

3. En ackrediterad intern teknisk tjänst behöver inte anmälas

till kommissionen enligt artikel 63, men information om dess

ackreditering ska lämnas av det företag som den är en del av,

eller av det nationella ackrediteringsorganet, till den utnäm­

nande godkännandemyndigheten på den myndighetens begäran.

Artikel 61

Förfaranden för fastställande av prestandakrav och

bedömning av tekniska tjänster

För att se till att tekniska tjänster uppfyller samma högt ställda

prestandakrav i alla medlemsstater ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 71 med

avseende på de krav som de tekniska tjänsterna måste uppfylla

och förfarandet för bedömning av dem i enlighet med artikel 62

och ackreditering av dem i enlighet med artikel 60.

Artikel 62

Bedömning av de tekniska tjänsternas kompetens

1. Den utnämnande godkännandemyndigheten ska upprätta

en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som

önskar utnämnas har bedömts med avseende på dess efterlev­

nad av kraven i denna förordning och de delegerade akter som

antagits enligt denna förordning. Den rapporten kan inbegripa

ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett ackrediteringsorgan.

2. Bedömningen som den rapport som avses i punkt 1 byg­

ger på ska utföras i enlighet med bestämmelserna i en delegerad

akt som antas enligt artikel 61. Bedömningsrapporten ska ses

över minst vart tredje år.

3.

Bedömningsrapporten ska på begäran översändas till kom­

missionen. I detta fall, och om bedömningen inte bygger på ett

intyg om ackreditering utfärdat av ett nationellt ackrediterings­

organ som intygar att den tekniska tjänsten uppfyller kraven i

denna förordning, ska den utnämnande godkännandemyndighe­

ten förse kommissionen med dokumentation som styrker den

tekniska tjänstens kompetens och de åtgärder som vidtagits för

att se till att den tekniska tjänsten övervakas regelbundet av den

utnämnande godkännandemyndigheten och uppfyller kraven i

denna förordning och de delegerade akter som antas enligt

denna förordning.

4. Den godkännandemyndighet som avser att utnämnas till

teknisk tjänst i enlighet med artikel 59.2 ska visa att den upp­

fyller tillämpliga krav genom dokumentation i form av en be­

dömning utförd av bedömare som är oberoende i förhållande

till den verksamhet som bedöms. Sådana bedömare kan komma

från samma organisation under förutsättning att de är obero­

ende i förhållande till den personal som utför den verksamhet

som är föremål för bedömning.

5. En ackrediterad intern teknisk tjänst ska uppfylla de rele­

vanta bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 63

Anmälningsförfaranden

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namn,

adress, inbegripet elektronisk adress, ansvariga personer samt

verksamhetskategori för varje teknisk tjänst som de har ut­

nämnt, samt alla senare ändringar av dessa utnämnda tjänster.

Av denna anmälan ska det framgå vilka områden i förteck­

ningen i bilaga I som de tekniska tjänsterna har utnämnts för.

2. En teknisk tjänst får utföra den verksamhet som avses i

artikel 59.1 för den utnämnande godkännandemyndigheten

som ansvarar för typgodkännandet enbart om detta på förhand

har anmälts till kommissionen i enlighet med punkt 1 i den här

artikeln.

3. Samma tekniska tjänst får utnämnas av flera utnämnande

godkännandemyndigheter och anmälas av dessa godkännande­

myndigheters medlemsstater oberoende av vilken kategori eller

vilka kategorier av verksamheter som den kommer att bedriva i

enlighet med artikel 59.1.

4. Kommissionen ska informeras om alla senare relevanta

ändringar av den utnämnda tjänsten.

5. Om en viss organisation eller ett visst behörigt organ, vars

verksamhet inte omfattas av artikel 59.1, behöver utnämnas för

tillämpning av en akt som förtecknas i bilaga I, ska anmälan

göras enligt den här artikeln.

6. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en för­

teckning och närmare uppgifter om de tekniska tjänster som

anmälts i enlighet med denna artikel.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/35

134

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Artikel 64

Ändringar av utnämningar

1. Om en utnämnande godkännandemyndighet har konsta­

terat eller har informerats om att en teknisk tjänst som den

utnämnt inte längre uppfyller de krav som anges i denna för­

ordning eller att den underlåter att fullgöra sina skyldigheter,

ska myndigheten begränsa eller återkalla utnämningen tillfälligt

eller slutgiltigt, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att

uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är. Den medlems­

stat som har anmält denna tekniska tjänst ska omedelbart un­

derrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska på mot­

svarande sätt ändra de offentliggjorda uppgifter som avses i

artikel 63.6.

2. I händelse av begränsning eller tillfällig eller slutgiltig åter­

kallelse av en utnämning, eller om den tekniska tjänsten har

upphört med verksamheten, ska den utnämnande godkännan­

demyndigheten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den

tekniska tjänstens akter antingen behandlas av en annan teknisk

tjänst eller hålls tillgängliga för den utnämnande godkännande­

myndigheten eller för marknadstillsynsmyndigheterna på deras

begäran.

Artikel 65

Ifrågasättande av de tekniska tjänsternas kompetens

1. Kommissionen ska undersöka alla fall där den tvivlar på

att en teknisk tjänst har erforderlig kompetens eller att en tek­

nisk tjänst fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter

som den omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärk­

sam på att det föreligger sådana tvivel.

2. Den utnämnande godkännandemyndighetens medlemsstat

ska på begäran ge kommissionen all information om grunderna

för att utnämna eller bibehålla utnämningen av den berörda

tjänsten.

3. Kommissionen ska se till att all känslig information som

erhålls under dess undersökningar behandlas konfidentiellt.

4. Om kommissionen konstaterar att en teknisk tjänst inte

uppfyller eller inte längre uppfyller utnämningskraven, ska den

meddela detta till den utnämnande godkännandemyndighetens

medlemsstat, i syfte att, i samarbete med den medlemsstaten,

fastställa vilka korrigerande åtgärder som krävs, och anmoda

den medlemsstaten att vidta de korrigerande åtgärderna, inbegri­

pet, vid behov, återkallande av utnämningen.

Artikel 66

Krav avseende de tekniska tjänsternas verksamhet

1. Tekniska tjänster ska utföra de verksamhetskategorier för

vilka de utnämnts av den utnämnande godkännandemyndighe­

ten och i enlighet med de bedömnings- och provningsförfaran­

den som fastställs i denna förordning och i de akter som för­

tecknas i bilaga I.

Tekniska tjänster ska övervaka eller ska själva genomföra de

provningar som krävs för godkännande eller inspektioner enligt

denna förordning eller i någon av de akter som förtecknas i

bilaga I, utom i de fall där alternativa förfaranden medges. De

tekniska tjänsterna ska inte genomföra provningar, bedöm­

ningar eller inspektioner för vilka de inte vederbörligen har

utnämnts av sin godkännandemyndighet.

2. Tekniska tjänsterna ska alltid

a) låta sin utnämnande godkännandemyndighet, om det är

lämpligt, närvara vid förfarandet för bedömning av överens­

stämmelse, och

b) utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 57.9 och

67, förse sin utnämnande godkännandemyndighet med så­

dan information som kan komma att begäras om de verk­

samhetskategorier som omfattas av denna förordnings till­

lämpningsområde.

3. Om en teknisk tjänst konstaterar att en tillverkare inte

uppfyller kraven i denna förordning, ska den rapportera detta

till den utnämnande godkännandemyndigheten så att den ut­

nämnande godkännandemyndigheten ålägger tillverkaren att

vidta lämpliga korrigerande åtgärder, och följaktligen inte utfär­

dar typgodkännandeintyg, om inte lämpliga korrigerande åtgär­

der vidtagits på ett sätt som godkännandemyndigheten godkän­

ner.

4. Om en teknisk tjänst, som agerar för den utnämnande

godkännandemyndighetens räkning, under sin övervakning av

produktionsöverensstämmelsen efter det att ett typgodkännan­

deintyg utfärdats konstaterar att ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet inte längre överensstäm­

mer med denna förordning, ska den rapportera detta till den

utnämnande godkännandemyndigheten. Godkännandemyndig­

heten ska vidta de lämpliga åtgärder som föreskrivs i artikel 28.

Artikel 67

Informationskrav för de tekniska tjänsterna

1. De tekniska tjänsterna ska underrätta sin utnämnande

godkännandemyndighet om följande:

a) Varje upptäckt bristande överensstämmelse som kan för­

anleda att ett intyg om typgodkännande måste avslås, be­

gränsas eller återkallas tillfälligt eller slutgiltigt.

b) Alla omständigheter som inverkar på utnämningens räckvidd

och villkor.

c) Varje begäran från marknadstillsynsmyndigheterna om infor­

mation om deras verksamheter.

2. På sin utnämnande godkännandemyndighets begäran ska

de tekniska tjänsterna tillhandahålla information om verksam­

heterna inom ramen för utnämningen, och om all annan verk­

samhet som de utför, inklusive gränsöverskridande verksamhet

och underentreprenad.

SV

L 60/36

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

135

KAPITEL XVII

GENOMFÖRANDEAKTER OCH DELEGERADE AKTER

Artikel 68

Genomförandeakter

I syfte att uppnå målen i denna förordning och för att fastställa

enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning ska

kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 69.2, anta genomförandeakter om fastställande av

följande genomförandeåtgärder:

a) Mallar för den informationshandling och det underlag som

avses i artikel 22.

b) Det numreringssystem för EU-typgodkännandeintyg som

avses i artikel 24.4.

c) Mallen för det EU-typgodkännandeintyg som avses i arti­

kel 25.2.

d) Den mall för provningsresultat som bifogas det EU-typgod­

kännandeintyg som avses i artikel 25.3.

e) Den mall för förteckningen över tillämpliga krav eller akter

som avses i artikel 25.6.

f) De allmänna krav avseende provningsrapportens format

som avses i artikel 27.1.

g) Mallen för det intyg om överensstämmelse som avses i

artikel 33.2.

h) Mallen för det EU-typgodkännandemärke som avses i arti­

kel 34.

i) De tillstånd för att bevilja EU-typgodkännande som innebär

undantag för ny teknik eller nya principer som avses i

artikel 35.3.

j) De mallar för det typgodkännandeintyg och det intyg om

överensstämmelse med avseende på ny teknik eller nya

principer som avses i artikel 35.4.

k) De tillstånd för medlemsstater att förlänga typgodkännan­

dets giltighetstid som avses i artikel 36.2.

l) Den förteckning över delar eller utrustning som avses i

artikel 45.2.

m) Den mall och det numreringssystem för intyg som avses i

artikel 46.3 samt aspekter som rör det godkännandeför­

farande som avses i den artikeln.

n) Mallen för det intyg som tillhandahåller godkännandemyn­

digheten uppgifter som styrker efterlevnad som avses i ar­

tikel 53.8.

Artikel 69

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av tekniska kommittén för

jordbruksfordon. Denna kommitté ska vara en kommitté i

den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen

inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje

stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 70

Ändring av bilagorna

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i

denna förordning avseende ändring av bilagorna ska kommis­

sionen även ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 71 med avseende på ändringar av bilaga I för att

införa hänvisningar till rättsakter och ta hänsyn till rättelser.

Artikel 71

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 17.5, 18.4, 19.6, 20.8, 27.6, 28.6, 45.4, 49.3, 53.12,

61 och 70 ska ges till kommissionen för en period av fem år

från och med den 22 mars 2013.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17.5,

18.4, 19.6, 20.8, 27.6, 28.6, 45.4, 49.3, 53.12, 61 och 70 får

när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett

beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­

het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver­

kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så snart som kommissionen antar en delegerad akt ska

den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/37

136

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17.5, 18.4,

19.6, 20.8, 27.6, 28.6, 45.4, 49.3, 53.12, 61 och 70 ska träda i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av två

månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och

rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut­

gången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL XVIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 72

Sanktioner

1. Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för ekonomiska

aktörer vid överträdelser av denna förordning och de delegerade

akter eller genomförandeakter som antas enligt denna förord­

ning. De ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att

sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, propor­

tionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa

bestämmelser till kommissionen senast den 23 mars 2015

och ska utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som på­

verkar bestämmelserna.

2.

Bland annat följande överträdelser ska medföra sanktioner:

a) Lämnande av falsk uppgift under godkännandeförfarandet

eller förfaranden som leder till återkallande.

b) Förfalskning av provningsresultat för typgodkännande eller

för överensstämmelse för fordon i drift.

c) Undanhållande av uppgifter eller tekniska specifikationer

som kan leda till att typgodkännandet återkallas, avslås eller

dras in.

d) Användning av manipulationsanordningar.

e) Vägran att lämna ut uppgifter.

f) Ekonomiska aktörer som tillhandahåller fordon, system,

komponenter eller separata tekniska enheter på marknaden

som omfattas av kraven på godkännande, utan att ett sådant

godkännande beviljats, eller som med denna avsikt förfalskar

handlingar eller märkningar.

Artikel 73

Övergångsbestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­

ser i denna förordning ska denna förordning inte innebära att

EU-typgodkännanden som beviljats fordon eller system, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter före den 1 januari 2016

blir ogiltiga.

2. Godkännandemyndigheterna ska fortsätta att bevilja ut­

ökningar av godkännanden av de fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter som avses i punkt 1 i enlighet

med direktiv 2003/37/EG och de direktiv som förtecknas i

artikel 76.1. Sådana godkännanden ska emellertid inte användas

i syfte att erhålla ett typgodkännande av komplett fordon i

enlighet med denna förordning.

3. Genom undantag från denna förordning får nya system,

komponenter, separata tekniska enheter eller fordon av typer

som erhållit typgodkännande av komplett fordon i enlighet

med direktiv 2003/37/EG fortsätta att registreras, släppas ut

på marknaden eller tas i bruk fram till den 31 december 2017.

Nya fordon av typer som inte omfattades av något typgodkän­

nande enligt direktiv 2003/37/EG får också fortsätta att regi­

streras eller tas i bruk fram till det datumet i enlighet med

lagstiftningen i den medlemsstat där de ska tas i bruk eller

registreras.

I ett sådant fall får de nationella myndigheterna inte förbjuda,

begränsa eller hindra registrering, utsläppande på marknaden

eller ibruktagande av fordon som överensstämmer med den

godkända typen.

Artikel 74

Rapport

1. Senast den 31 december 2019 ska medlemsstaterna un­

derrätta kommissionen om tillämpningen av de typgodkännan­

deförfaranden som föreskrivs i denna förordning.

2. På grundval av den information som lämnas i enlighet

med punkt 1 ska kommissionen lägga fram en rapport för

Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna för­

ordning senast den 31 december 2020.

Artikel 75

Översyn

1. Senast den 31 december 2022 ska kommissionen lägga

fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om de frågor

som avses i punkt 3.

2. Rapporten ska grundas på samråd med berörda parter och

ska beakta befintliga närbesläktade europeiska och internatio­

nella standarder.

3. Senast den 31 december 2021 ska medlemsstaterna rap­

portera till kommissionen i fråga om

a) antalet enskilda godkännanden som den aktuella medlems­

statens nationella myndigheter beviljat per år för fordon som

omfattas av denna förordning före deras första registrering

sedan den 1 januari 2016,

SV

L 60/38

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

137

b) de nationella kriterier som låg till grund för dessa godkän­

nanden om dessa kriterier avviker från de krav som är ob­

ligatoriska för ett EU-typgodkännande.

4. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag

och ska behandla införlivandet av enskilda godkännanden i

denna förordning på grundval av harmoniserade krav.

Artikel 76

Upphävande

1. Utan att det påverkar artikel 73.2 i denna förordning, ska

direktiv 2003/37/EG samt direktiven 74/347/EEG, 76/432/EEG,

76/763/EEG, 77/537/EEG, 78/764/EEG, 80/720/EEG,

86/297/EEG, 86/298/EEG, 86/415/EEG, 87/402/EEG,

2000/25/EG, 2009/57/EG, 2009/58/EG, 2009/59/EG,

2009/60/EG, 2009/61/EG, 2009/63/EG, 2009/64/EG,

2009/66/EG, 2009/68/EG, 2009/75/EG, 2009/76/EG och

2009/144/EG upphöra att gälla med verkan från och med

den 1 januari 2016.

2. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som

hänvisningar till denna förordning och vad gäller direktiv

2003/37/EG läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 77

Ändring av direktiv 2006/42/EG

Artikel 1.2 e första strecksatsen i direktiv 2006/42/EG ska er­

sättas med följande text:

”— jordbruks- och skogsbrukstraktorer, utom maskiner

monterade på sådana fordon,”.

Artikel 78

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter

det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

2. Den ska tillämpas från och med 1 januari 2016.

Från och med den 22 mars 2013 får nationella myndigheter,

efter en begäran från en tillverkare, inte vägra att bevilja ett EU-

typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för en ny

fordonstyp, eller förbjuda registrering, utsläppande på mark­

naden eller ibruktagande av ett nytt fordon om det berörda

fordonet uppfyller kraven i denna förordning och de delegerade

akter och genomförandeakter som antas enligt denna förord­

ning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 5 februari 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/39

138

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

BILAGA I

FÖRTECKNING

ÖVER

KRAV

FÖR EU-TYPGODKÄNNANDE

AV

FORDON

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

1

17.2 a

Fordonets meka

­

niska hållfasthet

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I X

X X

X

2

17.2 b

Högsta

hastighet för

fordonet, varvtalsregulator och fartbegräns

­

ningsanordningar

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

3

17.2 b

Bromsar och bromskoppling för släpfordon

RVBR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

4

17.2 b

Styrning

för snabba

traktorer

RVFSR (grundad på ECE 79

REV [nytt

nummer])

Y ET

X

ET

X

ET

X

ET

X ET

X

ET

X

ET

I

ET

ET ET

ET

5

17.2 b

Styrning

RVFSR

Y

X

ET

X

ET

X

ET

X

ET

X

ET

X ET

I

ET

ET ET ET

ET

6

17.2 b

Hastighetsmätare

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

7

17.2 c

Siktfält och vindrutetorkare

RVFSR (grundad på ECE 71

REV. 1)

Y X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

SV

L 60/40

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

139

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

8

17.2 c

Glasytor

RVFSR

(grundad

på ECE

43 Rev2

Am3 Sup11)

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

9

17.2 c

Backspeglar

RVFSR

Y

X

X

X X

ET

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

10

17.2 c

Informationssystem

för föraren

RVFSR

Y

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

11

17.2 d

Belysning,

ljussigna

­

leringsanordningar och

deras ljuskällor

RVFSR (grundad på ECE 3 Rev3

Am1 Sup11;

ECE 4 Rev4

Sup14;

ECE 5 tillägg

7 till

ändringsserie 02;

ECE

6

Rev4

Sup17;

ECE

7

Rev4

Sup15; ECE

19

Rev5 Sup1; ECE

23

Rev2 Sup15;

ECE 31

tillägg

7 till

ändringsserie 02; ECE

37 tillägg

36 till

ändringsserie 03; ECE 38

Rev2

Sup14; ECE

98

Rev1 Sup11;

ECE 99

tillägg

6 till

föreskrifternas ursprungliga lydelse; ECE 112 ändringsserie 01; ECE 113

tillägg

9 till

föreskrifternas ursprungliga lydelse)

Y X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/41

140

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

12

17.2 d

Installation av belysning

RVFSR (grundad på ECE 86 Am [nytt

nummer])

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I X

X X

X

13

17.2 e

Skydd för

förare

och

passagerare, in

­

begripet inredning, huvudstöd, säker

­

hetsbälten och dör

­

rar

RVFSR

X

X

X X

X

X

X

X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

14

17.2 f

Fordonets yttre

och

tillbehör

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

15

17.2 g

Elektromagnetisk

kompatibilitet

RVFSR

Y

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

16

17.2 h

Hörbara varnings

­

anordningar

RVFSR

Y

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

17

17.2 i

Värmesystem

RVFSR

Y

X

X

X X

X

ET

X

X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

18

7.2

j

Anordningar mot obehörig

använd

­

ning

RVFSR

Y

(en

­

dast för ka

­

tegori T och

C)

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I Z

Z X

X

SV

L 60/42

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

141

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

19

17.2 k

Registreringsskylt

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I X

X X

X

20

17.2 k

Obligatorisk

skylt

och märkning

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I X

X X

X

21

17.2 l

Mått

och släpfor

­

donsmassa

RVFSR

X

X

X X

X

X

X

X

X

X X

X

I

I X

X X

X

22

17.2 l

Största tillåtna massa, lastat

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

23

17.2 l

Ballastmassor

RVFSR

X

X

X X

ET

ET

X

X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

24

17.2 m

Säkerhet i

elektriska

system

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

25

17.2 a, 17.2 m, 18.2 l

Bränsletank

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

26

17.2 n

Bakre skydd

RVFSR

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET ET

ET

ET

ET

ET

ET

X

X

ET

ET

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/43

142

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

27

17.2 o

Sidoskydd

RVFSR

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET

X

ET

ET

28

17.2 p

Lastplattformar

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

29

17.2 q

Bogseringsanord

­

ningar

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

30

17.2 r

Däck

RVFSR

(grundad

på ECE

106 Am5 Sup6)

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

ET

ET

X

X X

X

31

17.2 s

Stänkskyddsanord

­

ningar

RVFSR

Y

ET

X

ET

X

ET

X

ET

X ET

X

ET

X

ET

ET

ET

X

ET

ET

32

17.2 t

Backväxel

RVFSR

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

33

17.2 u

Band

RVFSR

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET ET

ET

ET

ET

X

X

ET

ET ET

ET

34

17.2 v

Mekaniska kopp

­

lingsanordningar

RVFSR

X

X

X X

X

X

X

X

X X

X

I

I X

X X

X

SV

L 60/44

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

143

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

35

18.2 a

Överrullningsskydd

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som avser

OECD-kod 3,

i

dess

ändrade lydelse)

X X

ET

ET

ET

ET

ET

ET

X

X X

X

ET

ET

ET ET ET

ET

36

18.2 a

Överrullningsskydd

(lagt

band)

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som avser

OECD-kod 8,

i

dess

ändrade lydelse)

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET

ET ET

ET

ET

ET

X

X

ET

ET ET

ET

37

18.2 a

Överrullningsskydd

(statisk

provning)

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som avser

OECD-kod 4,

i

dess

ändrade lydelse)

X X

ET

ET

ET

ET

ET

ET

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

38

18.2 a

Överrullningsskydd,

främre (smalspå

riga

traktorer)

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som avser

OECD-kod 6,

i

dess

ändrade lydelse)

ET

ET

X

X

X

X

ET

ET ET

ET

X X

ET

ET

ET ET ET

ET

39

18.2 a

Överrullningsskydd,

bakre (smalspåriga traktorer)

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som avser

OECD-kod 7,

i

dess

ändrade lydelse)

ET

ET

X

X

X

X

ET

ET ET

ET

X X

ET

ET

ET ET ET

ET

40

18.2 b

Skydd mot

fallande

föremål

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som

avser OECD-kod

10,

i dess ändrade

lydelse)

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/45

144

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

41

18.2 c

Passagerarsäten

RVCR

X X

ET

ET

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

42

18.2 d

Bullernivå för föraren

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

43

18.2 e

Förarsäte och position

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

44

18.2 f

Förarutrymme, till

­

träde till förarsäte

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

45

18.2 g

Kraftuttag

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

46

18.2 h

Skydd av transmission

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

47

18.2 i

Fastsättningspunkter

för säkerhetsbälten

RVCR (provning

srapport

som alt.

till den rapport

som

avser OECD-koderna

3,

4, 6, 7,

8; i dess

ändrade lydelse)

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

48

18.2 j

Säkerhetsbälten

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

SV

L 60/46

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

145

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

49

18.2 k

Skydd mot

inträng

­

ande föremål

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

50

18.2 l

Avgassystem

RVCR

X X

X X

X

X

X

X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

51

18.2 l, 18.2 n, 18.2 q, 18.4

Förarhandbok

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

X X X X X

X

52

18.2 o

Reglage, framför

allt

anordningar för nödstopp och auto

­

matiskt stopp

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

53

18.2 p

Skydd mot

andra

mekaniska faror än dem som nämns i artikel

18.2

a,

b,

g,

k,

inbegripet skydd

mot brott på

rör

som

leder vätskor

samt

okontrollerade

rörelser

av

fordonet

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I Z

Z X

X

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/47

146

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

54

18.2 r, 18.2 p

Skydd och skydds

­

anordningar

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I Z

Z X

X

55

18.2 l, 18.2 s, 18.2 q, 18.4

Information, varningar och märkningar

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I Z

Z X

X

56

18.2 t

Material och produkter

RVCR

Y

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

57

18.2 u

Batterier

RVCR

Y

X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

58

18.4

Nödutgång

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

59

18.2 l, 18.4

Ventilations- och filtersystem i förarhytt

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

60

18.4

Förbränningshastig

­

het på material

i

förarhytt

RVCR

X X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

SV

L 60/48

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

147

Nr

Artikel

Område

Rättsakt

MF

Fordonskategori

T1a

T1b

T2a

T2b

T3a

T3b

T4.1a

T4.1b

(+)

T4.2a

T4.2b

(+)

T4.3a

T4.3b

Cirka

Cb (++)

Ra

Rb

Sa

Sb

61

19.2 a

Utsläpp av

förore

­

ningar

REPPR (utsläppsetapper från 2000/25/EG och 97/68/EG)

X X

X X

X

Om di

­

rektivet är till

­

lämp

­

ligt

X

Om di

­

rektivet är till

­

lämp

­

ligt

X X

X

X X

X

X X

ET

ET ET

ET

62

19.2 b

Bullernivå (externt)

REPPR

(gränsvärden enl.

2009/63/EG)

Y X

X

X X

X

X

X X

X

X X

X

I

I ET

ET ET

ET

Teckenförklaring:

(+) = Om en sådan underkategori

skapats

under

den aktuella

kategorin.

(++)

=

Endast för

de underkategorier

som motsvarar

dem i kategori

T som markerats

med bokstaven b.

X =

Tillämpligt.

I =

Samma

som

för T beroende

på kategori.

Y

=

Tillämplig akt för motorfordon

godtas

om

likvärdig

i enlighet med

vad som

anges i den

delegerade akten.

Z =

Tillämplig

endast

för utbytbar dragen utrustning i kategori R

på

grund

av

att

förhållandet

mellan

den

högsta

tekniskt

tillå

tna

vikten inklusive

last och

vikten i

olastat

skick

är

lika

med

eller

större

än

3,0 (artikel

3,

definition 9).

NA = Ej

tillämpligt.

RVFSR =

Föreskrift

om

krav på funktionssäke

rhet för fordon

(Regulation on Vehicle Functional Safety Requirements

)

(delegerad akt).

RVCR =

Föreskrift

om krav

på

konstruktion

av

fordon

(Regulation on

Vehicle

Construction Requirements

)

(delegerad akt).

REPPR =

Föreskrift

om

miljökrav

och krav

på framdrivningen (

Regulation on

Environmental and Propulsion

Performance Requirements

)

(delegerad akt).

RVBR =

Föreskrift

om

krav på fordonsbromsar

(Regulation

on

Vehicle

Braking

Requirements

)

(delegerad akt).

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/49

148

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

BILAGA II

GRÄNSER FÖR SMÅ SERIER

Antalet enheter inom en typ som får tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk per år i varje medlemsstat

får inte överskrida nedanstående antal för varje fordonskategori.

Kategori

Enheter (för varje typ)

T 150

C 50

SV

L 60/50

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 1

149

BILAGA III

Jämförelsetabell

(enligt artikel 76)

Direktiv 2003/37/EG

Den här förordningen

Artikel 1

Artiklarna 1 och 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artiklarna 20–23

Artikel 4

Artiklarna 22, 24 och 26

Artikel 5

Artiklarna 29–31

Artikel 6

Artiklarna 33 och 34

Artikel 7

Artiklarna 5, 38 och 40

Artikel 8.1

Artikel 8.2

Artikel 38.2

Artiklarna 35–37 och 39

Artikel 9

Artikel 37

Artikel 10

Artikel 39

Artikel 11

Artiklarna 35 och 36

Artikel 12

Artiklarna 49 och 50

Artikel 13

Artiklarna 8 och 28

Artikel 14

Artikel 24

Artikel 15

Artiklarna 41–48

Artikel 16

Artiklarna 41 och 44

Artikel 17

Artikel 44

Artikel 18

Artikel 48

Artikel 19

Artiklarna 68, 70 och 71

Artikel 20

Artikel 69

Artikel 21

Artikel 5, artiklarna 57–67

Artikel 22 —

Artikel 23 —

Artikel 24 —

Artikel 25 —

Artikel 26 —

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/51

Lagförslagen i promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om

1. en lastbil, som inte är en EG-mobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass I

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, av ett motorredskap klass I eller av en traktor b

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats. Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det senaste registreringsbeviset om den garanterade axelbelastningen.

Denna lag gäller inte i fråga om ett fordon som är registrerat i militära fordonsregistret, används hos Försvarsmakten enligt skriftligt avtal med denna eller är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1 Senaste lydelse 2009:1349.

Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 2 kap.1, 2 och 5 §§körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

Personbil, lastbil, buss, motorcykel och moped klass I, får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

2 §

Traktor med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Traktor a med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Terrängvagn, motorredskap klass I och traktor b får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort med behörigheten B.

Nuvarande lydelse

5 §2

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt

1 Senaste lydelse 2009:189. 2 Senaste lydelse 2012:876.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2. terrängvagn

3. motorredskap klass I

4. trehjulig motorcykel

5. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

5 §

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2. trehjulig motorcykel

3. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §1

Följande fordon skall med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

Följande fordon ska med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2. Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3. Släpfordon som dras av bilar. 4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer skatteklass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

13 §2

Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,

2 .släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en traktor klass II,

2 .släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en traktor skatteklass II,

1 Senaste lydelse 2006:239. 2 Senaste lydelse 2010:95.

3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för registreringsbesiktning eller, i fråga om fordon som har förts in i Sverige för testkörning enligt 23 § första stycket 4, för kontrollbesiktning, eller fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande,

4. fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman eller sådan besiktningstekniker, bilinspektör eller tekniker som avses i fordonslagen i den utsträckning som behövs för att förrättningen ska kunna genomföras,

5. fordon som provkörs vid provning inför ett enskilt godkännande i den utsträckning som behövs för att provningen ska kunna genomföras,

6. fordon som provkörs av den som Trafikverket särskilt förordnat att utföra haveriundersökning eller av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) eller att handlägga ett ärende,

7. ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en registreringsbesiktning av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utföra sådan provkörning, eller

8. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §. I fall som avses i första stycket 3 ska handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet eller provningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a §§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §1

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktor klass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I

Traktor klass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

1 Senaste lydelse 2012:875.

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktorer delas in i traktor a och traktor b.

Traktor a En traktor som är konstruerad för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet.

Traktor b En traktor som är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Traktor skatteklass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor skatteklass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en

EG-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en

EU-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som traktor klass I eller klass II gäller fortfarande.

2 Senaste lydelse 2009:226.

Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap.2 och 4 a §§ samt 5 kap. 8 §fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns därutöver bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon.

2 kap.

2 §1

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande och EU-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det till-

1 Senaste lydelse 2011:324.

verkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande).

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i avgasreningslagen (2011:318).

4 a §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av fordon ska förse en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för att denne ska kunna få

1. ett EG-typgodkännande för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

1. ett typgodkännande i enlighet med EU-rättsakter på området för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

2. tillstånd att sälja fordonsdelar eller fordonsutrustning som annars är förbjudna att sälja.

Information som inte är allmänt tillgänglig behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.

5 kap.

8 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare föreskrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5. utbildnings- och kompetenskrav för besiktningstekniker, samt

6. avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

1. registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon,

2. att ett typgodkännande av fordon ska upphöra att gälla när nya krav som är tillämpliga på den godkända fordonstypen, varianten eller versionen blir obligatoriska,

3. tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag, av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och av Europaparlamentets och

2 Senaste lydelse 2009:224. 3 Senaste lydelse 2010:39.

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §, samt om

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon,

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §,

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt om

7. avgifter för tillsyn och för ärendehandläggning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förteckning över remissinstanser vid remissbehandling av promemorian om jordbruks- och skogsbruksfordon

Följande remissinstanser inkom med yttranden: Arbetsmiljöverket, Domstolsverket, Försvarsmakten, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Polismyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tillväxtverket, Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen, Tullverket, Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Inspecta Sweden AB, Lastfordonsgruppen, MaskinLeverantörerna, Lantmännen Maskin AB, Sveriges Åkeriföretag och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Trafikförsäkringsföreningen, Svensk Försäkring.

Följande remissinstanser avstod från att yttra sig: Riksdagens ombudsmän, Naturvårdsverket, Skolverket, Regelrådet, Statens väg- och forskningsinstitut (VTI), Sveriges kommuner och landsting (SKL).

Följande remissinstanser svarade inte: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin, Kommunal, Svenska Transportarbetarförbundet, Släpvagnsbranschens Riksförbund (SBR), Svensk Maskinprovning, Transportgruppen, ATV Leverantörernas Förening, Skogsindustrierna, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA), SMF Skogsentreprenörerna, Dina Försäkringar AB, Länsförsäkringar AB och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF).

Därutöver inkom SACE Branschförening för tillverkare av bygg- anläggningsmaskiner och SWETIC Sektion Fordonsbesiktning (där AB Svensk Bilprovning är medlem) med yttranden.

162

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 168/2013

av den 15 januari 2013

om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)

Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser

där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital

måste säkerställas. Därför har ett heltäckande system för

EG-typgodkännande av två- och trehjuliga fordon inrät­

tats genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/24/EG ( 3 ) om typgodkännande av två- och trehju­

liga motorfordon. De principerna bör fortsätta att gälla i

den här förordningen och i de delegerade akter och ge­

nomförandeakter som antas enligt denna förordning.

(2)

Den inre marknaden bör grundas på öppna, enkla och

konsekventa regler som skapar klarhet om gällande rätt

och som är till nytta för såväl företag som konsumenter.

(3)

För att antagandet av typgodkännandelagstiftningen ska

förenklas och påskyndas har en ny lagstiftningsmetod

införts i EU:s typgodkännandelagstiftning, enligt vilken

lagstiftaren med det ordinarie lagstiftningsförfarandet en­

dast anger de grundläggande reglerna och principerna

men delegerar fastställandet av ytterligare tekniska detal­

jer till kommissionen. Med avseende på materiella krav

bör därför endast grundläggande krav på funktionssäker­

het och miljöskydd fastslås i den här förordningen, me­

dan kommissionen ges befogenhet att fastställa tekniska

specifikationer.

(4)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av åt­

gärder på nationell nivå eller unionsnivå som rör använd­

ning av fordon i kategori L på väg, såsom särskilda kör­

kortskrav, begränsningar av högsta tillåtna hastighet eller

åtgärder som reglerar tillträde till vissa vägar.

(5)

Marknadstillsynen inom fordonsbranschen, särskilt över

fordon av kategori L, bör förbättras genom att de rätts­

liga bestämmelserna om produktionsöverensstämmelse

och ansvarsfördelning mellan leveranskedjans ekono­

miska aktörer byggs ut. Särskilt bör ansvarsfördelningen

för medlemsstaternas myndigheter med ansvar för typ­

godkännande och marknadstillsyn förtydligas, och kraven

på kompetens, skyldigheter och prestanda för de tekniska

tjänster som utför typgodkännandeprovningar bör byggas

ut. Efterlevnad av motorfordonslagstiftningens typgod­

kännandekrav och krav på produktionsöverensstämmelse

bör även i fortsättningen förbli godkännandemyndighe­

ternas centrala uppgift, medan marknadstillsynen kan de­

las upp på olika nationella myndigheter. Effektiv samord­

ning och övervakning på unionsnivå och nationell nivå

bör utvecklas för att garantera att godkännande- och

marknadstillsynsmyndigheterna tillämpar de nya åtgär­

derna på ett ändamålsenligt sätt.

(6)

De skyldigheter för de nationella myndigheterna som

fastställs i bestämmelserna om marknadstillsyn i denna

förordning är mer specifika än motsvarande bestämmel­

ser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering

och marknadskontroll i samband med saluföring av pro­

dukter ( 4 ).

(7)

Den här förordningen bör innehålla materiella krav för

miljöskydd och fordons funktionssäkerhet. De relevanta

kraven i denna förordning bygger i huvudsak på resulta­

ten av konsekvensanalysen av den 4 oktober 2010, som

utförts av kommissionen, i vilken olika alternativ bedöm­

des med avseende på ekonomiska, miljömässiga, säker­

hetsrelaterade och samhälleliga fördelar och nackdelar.

Både kvalitativa och kvantitativa aspekter har beaktats.

Efter en jämförelse av de olika alternativen utpekades

de bästa alternativen, som togs till utgångspunkt för

den här förordningen.

SV

L 60/52

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) EUT C 84, 17.3.2011, s. 30.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2012 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 december 2012.

( 3 ) EGT L 124, 9.5.2002, s. 1. ( 4 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

163

(8)

Syftet med den här förordningen är att fastställa harmo­

niserade regler för typgodkännande av fordon i kategori

L för att säkerställa den inre marknadens funktion. For­

don i kategori L omfattar två-, tre- och fyrhjuliga fordon

såsom motordrivna tvåhjulingar, trehjulingar och fyrhju­

lingar. Vidare syftar denna förordning till att förenkla den

nuvarande lagstiftningen, minska utsläppen från fordon i

kategori L och på detta sätt bidra till en mer proportio­

nell andel av utsläppen från fordon i kategori L av de

totala utsläppen från vägtransporter, öka säkerheten över­

lag, ta hänsyn till teknikens framsteg och stärka bestäm­

melserna om marknadstillsyn.

(9)

För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerhet hos

fordonen, på arbetarskydd och miljöskydd bör de tek­

niska krav och miljöstandarder som är tillämpliga på

fordon, system, komponenter och separata tekniska en­

heter med avseende på typgodkännande harmoniseras.

(10)

Förordningens mål bör inte påverkas av att vissa system,

komponenter eller separata tekniska enheter monteras

efter det att fordonen har släppts ut på marknaden, re­

gistrerats eller tagits i bruk. Lämpliga åtgärder bör därför

vidtas för att garantera att system, komponenter eller

separata tekniska enheter som kan monteras på fordon

och som avsevärt kan försämra funktionen hos system

som är väsentliga för miljöskydd eller säkerhet kontrol­

leras på förhand av en godkännandemyndighet innan de

släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk.

(11)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/1/EG av

den 2 februari 1995 om teknisk maxhastighet, högsta

vridmoment och högsta nettomotoreffekt hos två- och

trehjuliga motorfordon ( 1 ) har en medlemsstat möjlighet

att vägra nyregistrering och eventuell omregistrering

inom sitt territorium av fordon med en högsta netto­

effekt över 74 kW. Det förväntade sambandet mellan

säkerhet och absolut begränsning av effekten kunde

inte bekräftas av flera vetenskapliga studier. Av det skälet

och för att undanröja handelshinder på unionsmark­

naden bör den möjligheten inte längre kvarstå. Andra,

mer verkningsfulla säkerhetsåtgärder bör införas för att

bidra till att minska det stora antalet dödsfall och skador

bland motordrivna tvåhjuliga fordons förare och passage­

rare i vägtrafikolyckor i unionen.

(12)

I denna förordning fastställs miljökrav för två etapper så

att den andra etappen (Euro 5) är obligatorisk för nya

fordonstyper från och med den 1 januari 2020, och

därmed tryggas en långsiktig förutsebarhet i planerings­

avseende för fordonstillverkare och leverantörsindustrin.

På grundval av framtida uppgifter som finns att tillgå bör

en miljökonsekvensundersökning som krävs enligt denna

förordning bidra med ytterligare underlag genom modell­

skapande, teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivi­

tetsanalyser som grundar sig på senast tillgängliga upp­

gifter. Undersökningen bör dessutom bl.a. bedöma om

det är möjligt och kostnadseffektivt att införa provnings­

krav för överensstämmelse i drift, utsläppskrav utanför

cykeln och ett särskilt utsläppsgränsvärde för partikelan­

tal för vissa (under-)kategorier. På grundval av resultaten

av undersökningen bör kommissionen överväga att lägga

fram ett förslag om att införa dessa nya aspekter i den

framtida typgodkännandelagstiftning som blir tillämplig

efter de etapper som föreskrivs i denna förordning.

(13)

Systemet för EU-typgodkännande är avsett att göra det

möjligt för medlemsstaterna att bekräfta att varje for­

donstyp har genomgått de kontroller som föreskrivs i

den här förordningen och i de delegerade akter och ge­

nomförandeakter som antas enligt denna förordning,

samt att fordonstillverkaren erhållit ett typgodkännande­

intyg. Dessutom åläggs tillverkare att utfärda ett intyg om

överensstämmelse för varje fordon som tillverkas i enlig­

het med typgodkännandet. När ett sådant intyg åtföljer

ett fordon bör det vara tillåtet att tillhandahålla fordonet

på marknaden och registrera det i hela unionen.

(14)

För att se till att förfarandet för kontroll av produktions­

överensstämmelse, som är en av hörnstenarna i unionens

system för EU-typgodkännande, har genomförts korrekt

och fungerar som det ska, bör tillverkare kontrolleras

regelbundet av en behörig myndighet eller av en teknisk

tjänst med lämpliga kvalifikationer som utnämns för

detta ändamål.

(15)

I den här förordningen anges en uppsättning särskilda

säkerhets- och miljökrav. Det är därför viktigt att fast­

ställa bestämmelser för att säkerställa att tillverkaren eller

någon annan ekonomisk aktör i leveranskedjan, i det fall

då ett fordon utgör en allvarlig risk för användare eller

miljö, vidtar verkningsfulla skyddsåtgärder, inbegripet

återkallelse av fordon i den mening som avses i artikel 20

i förordning (EG) nr 765/2008. Godkännandemyndighe­

terna bör därför kunna bedöma om de åtgärderna är

tillräckliga.

(16)

I vissa begränsade fall är det lämpligt att tillåta nationellt

typgodkännande av små serier. För att förebygga miss­

bruk bör ett förenklat förfarande för fordon i små serier

inskränkas till en mycket liten produktion. Därför är det

nödvändigt att exakt definiera begreppet små serier i

fråga om antalet producerade fordon.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/53

( 1 ) EGT L 52, 8.3.1995, s. 1.

164

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

(17)

Unionen är avtalspart i Förenta nationernas ekonomiska

kommission för Europas överenskommelse om anta­

gande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda

fordon och för utrustning och delar som kan monteras

och/eller användas på hjulförsett fordon samt om vill­

koren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande ut­

färdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad

överenskommelse av år 1958”) (

1

). För att förenkla typ­

godkännandelagstiftningen i överensstämmelse med re­

kommendationerna i den rapport som offentliggjordes

av kommissionen 2006 med titeln ”CARS 21: Ett kon­

kurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundrata­

let” bör alla särdirektiv upphävas utan att skyddsnivån

sänks. De krav som fastställs i de direktiven bör överföras

till den här förordningen eller de delegerade akter som

antas enligt den här förordningen, och bör där så är

lämpligt ersättas med hänvisningar till motsvarande Fö­

renta nationernas ekonomiska kommission för Europas

föreskrifter (FN/ECE-föreskrifter) som unionen har röstat

för eller som unionen har anslutit sig till och som bifo­

gats den reviderade överenskommelsen av år 1958. För

att minska den administrativa börda som typgodkännan­

deförfarandet innebär bör fordonstillverkare när det är

lämpligt tillåtas att ansöka om typgodkännande enligt

denna förordning direkt genom att erhålla godkännande

enligt tillämpliga FN/ECE-föreskrifter som avses i bila­

gorna till denna förordning eller i de delegerade akter

som antas enligt denna förordning.

(18)

Därför bör FN/ECE-föreskrifter och ändringar av dem

som unionen röstat för, i enlighet med beslut 97/836/EG,

införlivas med lagstiftningen om EU-typgodkännande.

Kommissionen bör följaktligen ges befogenhet att anta

nödvändiga ändringar av bilagorna till denna förordning

eller till de delegerade akter som antas enligt denna för­

ordning.

(19)

För att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt

när det gäller fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och

frihet att tillhandahålla tjänster, krävs obegränsad tillgång

till reparationsinformation om fordonen genom ett stan­

dardiserat format för att få fram teknisk information,

samt en effektiv konkurrens på marknaden för tjänster

som avser information om reparation och underhåll av

fordon. En stor del av denna information gäller system

för omborddiagnos och deras samverkan med andra sy­

stem i fordonet. Det är lämpligt att fastställa tekniska

specifikationer som tillverkarnas webbplatser bör följa

liksom riktade åtgärder som säkerställer rimlig tillgång

för små och medelstora företag.

(20)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( 2 ).

(21)

I syfte att komplettera denna förordning med ytterligare

tekniska uppgifter bör befogenheten att anta akter i en­

lighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unio­

nens funktionssätt delegeras till kommissionen med av­

seende på krav på miljö- och framdrivningsprestanda,

funktionssäkerhet och fordonskonstruktion. Det är av

särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga

samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på ex­

pertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar de­

legerade akter bör den se till att relevanta handlingar

översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet

och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt

sätt.

(22)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner som

är tillämpliga vid överträdelse av denna förordning och

delegerade akter eller genomförandeakter som antas en­

ligt denna förordning och säkerställa att de genomförs.

Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och

avskräckande.

(23)

För att kunna bedöma och besluta huruvida obligatorisk

montering av avancerade bromssystem bör utvidgas till

att omfatta ytterligare motorcykelkategorier bör kommis­

sionen rapportera till Europaparlamentet och till rådet, på

grundval av bland annat den trafikolycksstatik som med­

lemsstaterna tillhandahåller.

(24)

Även om ingenting i denna förordning hindrar medlems­

staterna från att i fortsättningen tillämpa sina respektive

nationella godkännandesystem bör kommissionen på

grundval av medlemsstaternas uppgifter rapportera till

Europaparlamentet och rådet om hur dessa nationella

system fungerar, i syfte att återuppta frågan huruvida

man bör lägga fram ett lagstiftningsförslag om harmoni­

sering av enskilda godkännandesystem på unionsnivå.

(25)

I samband med översynen av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007

om fastställande av en ram för godkännande av motor­

fordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system,

komponenter och separata tekniska enheter som är av­

sedda för sådana fordon ( 3 ), bör avgränsningen mellan

den här förordningen och direktiv 2007/46/EG beaktas

mot bakgrund av medlemsstaternas erfarenheter av till­

lämpningen av den här förordningen, i synnerhet för att

trygga rättvis konkurrens mellan fordonskategorier.

SV

L 60/54

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) Rådets beslut 97/836/EG (EGT L 346, 17.12.1997, s. 78).

( 2 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( 3 ) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

165

(26)

För tydlighetens, förutsägbarhetens, överskådlighetens

och förenklingens skull, och för att minska bördan för

fordonstillverkarna, bör denna förordning endast inne­

hålla ett begränsat antal genomförandestadier för införan­

det av nya utsläppsnivåer och säkerhetskrav. Industrin

bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya bestäm­

melser som införs genom denna förordning och till de

tekniska specifikationer och administrativa bestämmelser

som fastställs i de delegerade akter och genomförandeak­

ter som antas enligt denna förordning. Kraven måste

fastställas i god tid för att tillverkarna ska hinna utveckla,

prova och genomföra tekniska lösningar för fordon som

serietillverkas och för att tillverkare och godkännande­

myndigheter i medlemsstaterna ska hinna införa de ad­

ministrativa system som krävs.

(27)

Direktiv 2002/24/EG och de särdirektiv som avses i det

direktivet har ändrats väsentligt flera gånger. För tydlig­

hetens, överskådlighetens och förenklingens skull bör di­

rektiv 2002/24/EG och de särdirektiv som avses i det

direktivet upphävas och ersättas med en förordning och

ett litet antal delegerade akter och genomförandeakter.

Antagandet av en förordning säkerställer att de berörda

bestämmelserna blir direkt tillämpliga och kan uppdate­

ras mycket snabbare och effektivare för att bättre ta

hänsyn till tekniska framsteg.

(28)

Följande direktiv bör upphöra att gälla:

— Direktiv 2002/24/EG.

— Rådets direktiv 93/14/EEG av den 5 april 1993 om

bromsar på två- och trehjuliga motorfordon ( 1 ).

— Rådets direktiv 93/30/EEG av den 14 juni 1993 om

ljudsignalanordningar på två- och trehjuliga motor­

fordon ( 2 ).

— Rådets direktiv 93/33/EEG av den 14 juni 1993 om

skyddsanordningar för att förhindra obehörigt nytt­

jande av två- och trehjuliga motorfordon ( 3 ).

— Rådets direktiv 93/93/EEG av den 29 oktober 1993

om två- och trehjuliga motorfordons vikt och dimen­

sioner ( 4 ).

— Direktiv 95/1/EG.

— Europaparlamentets och rådets direktiv 97/24/EG av

den 17 juni 1997 om vissa komponenter och karak­

teristiska egenskaper hos två- eller trehjuliga motor­

fordon ( 5 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/7/EG av

den 20 mars 2000 om hastighetsmätare för två- och

trehjuliga motorfordon (

6

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/51/EG

av den 19 juli 2002 om minskning av de förore­

nande utsläppen från två- och trehjuliga motorfor­

don ( 7 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/62/EG

av den 13 juli 2009 om monteringsplatsen för den

bakre registreringsskylten på två- och trehjuliga mo­

torfordon ( 8 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/67/EG

av den 13 juli 2009 om montering av belysnings-

och ljussignalanordningar på två- eller trehjuliga mo­

torfordon (

9

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/78/EG

av den 13 juli 2009 om stöd för tvåhjuliga motor­

fordon ( 10 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/79/EG

av den 13 juli 2009 om passagerarhandtag på tvåhju­

liga motorfordon (

11

).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/80/EG

av den 13 juli 2009 om identifiering av manöver­

organ, kontrollampor och visare för två- och trehju­

liga motorfordon ( 12 ).

— Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/139/EG

av den 25 november 2009 om föreskrivna märk­

ningar på två- och trehjuliga motorfordon ( 13 ).

(29)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att har­

monisera bestämmelserna om administrativa och tek­

niska krav för typgodkännande av fordon i kategori L

och marknadstillsyn av sådana fordon, inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de

därför på grund av deras omfattning och verkningar

bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åt­

gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­

portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord­

ning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

dessa mål.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/55

( 1 ) EGT L 121, 15.5.1993, s. 1.

( 2 ) EGT L 188, 29.7.1993, s. 11.

( 3 ) EGT L 188, 29.7.1993, s. 32.

( 4 ) EGT L 311, 14.12.1993, s. 76.

( 5 ) EGT L 226, 18.8.1997, s. 1.

( 6 ) EGT L 106, 3.5.2000, s. 1.

( 7 ) EGT L 252, 20.9.2002, s. 20.

( 8 ) EUT L 198, 30.7.2009, s. 20.

( 9 ) EUT L 222, 25.8.2009, s. 1.

( 10 ) EUT L 231, 3.9.2009, s. 8.

( 11 ) EUT L 201, 1.8.2009, s. 29.

( 12 ) EUT L 202, 4.8.2009, s. 16.

( 13 ) EUT L 322, 9.12.2009, s. 3.

166

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

1. I denna förordning fastställs administrativa och tekniska

krav för typgodkännande av alla nya fordon, system, kom­

ponenter och separata tekniska enheter som avses i artikel 2.1.

Denna förordning är inte tillämplig på godkännande av enskilda

fordon. De medlemsstater som beviljar sådana enskilda godkän­

nanden ska emellertid godta varje typgodkännande av fordon,

system, komponenter och separata tekniska enheter som bevil­

jats enligt denna förordning i stället för enligt de tillämpliga

nationella bestämmelserna.

2. I denna förordning fastställs krav för marknadstillsyn över

fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter

som omfattas av godkännande i enlighet med denna förordning.

I denna förordning fastställs även kraven för marknadstillsyn

över delar och utrustning för sådana fordon.

3. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av lagstift­

ning om trafiksäkerhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på alla tvåhjuliga och

trehjuliga fordon och fyrhjulingar enligt de kategorier som

anges i artikel 4 och bilaga I (nedan kallade fordon i kategori

L) som är avsedda att framföras på allmän väg, inbegripet så­

dana som konstruerats och tillverkats i mer än en etapp, och på

system, komponenter och separata tekniska enheter, samt på

delar och utrustning, som konstruerats och tillverkats för sådana

fordon.

Denna förordning tillämpas även på enduromotorcyklar (L3e-

AxE (x = 1, 2 eller 3)), trialmotorcyklar (L3e-AxT (x = 1, 2 eller

3)) och tunga terränggående fyrhjulingar (L7e-B) enligt de kate­

gorier som anges i artikel 4 och bilaga I.

2. Denna förordning ska inte tillämpas på följande fordon:

a) Fordon som är konstruerade för en högsta hastighet som

inte överstiger 6 km/h.

b) Fordon som uteslutande är avsedda att användas av personer

med fysiska funktionshinder.

c) Fordon som uteslutande är avsedda att styras av fotgängare.

d) Fordon som uteslutande är avsedda för tävlingsbruk.

e) Fordon som är konstruerade och tillverkade för användning

av försvarsmakten, civilförsvaret, räddningstjänsten, ord­

ningsmakten och akutvården.

f) Jordbruks- eller skogsbruksfordon som omfattas av Europa­

parlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av

den 5 februari 2013 om godkännande av jordbruks- och

skogsbruksfordon ( 1 ), maskiner som omfattas av Europapar­

lamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december

1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om

åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga förore­

ningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mo­

bila maskiner som inte är avsedda att användas för trans­

porter på väg ( 2 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner (

3

) samt

motorfordon som omfattas av direktiv 2007/46/EG.

g) Fordon som främst är avsedda för bruk i terräng och kon­

struerade för färd på obelagda ytor.

h) Pedalassisterade cyklar som är utrustade med en elektrisk

hjälpmotor med en högsta kontinuerlig märkeffekt på högst

250 W, varvid motorns effekt upphör helt om cyklisten

slutar att trampa eller minskar gradvis och slutligen upphör

helt innan fordonet uppnår en hastighet av 25 km/h.

i) Självbalanserande fordon.

j) Fordon som inte är utrustade med minst en sittplats.

k) Fordon utrustade med passagerar- eller förarplatser med en

R-punktshöjd ≤ 540 mm inom kategorierna L1e, L3e och

L4e eller ≤ 400 mm inom kategorierna L2e, L5e, L6e och

L7e.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga II

gäller följande definitioner, om inte annat föreskrivs i dessa:

1. typgodkännande: förfarande genom vilket en godkännande­

myndighet intygar att en typ av fordon, system, kom­

ponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga

administrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

SV

L 60/56

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

( 2 ) EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

( 3 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 24.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

167

2. typgodkännandeintyg: handling genom vilken godkännande­

myndigheten officiellt intygar att en typ av fordon, system,

komponent eller separat teknisk enhet är godkänd.

3. typgodkännande av komplett fordon: typgodkännande genom

vilket en godkännandemyndighet intygar att ett icke fär­

digbyggt fordon, ett komplett fordon eller ett etappvis

färdigbyggt fordon uppfyller de tillämpliga administrativa

bestämmelserna och tekniska kraven.

4. EU-typgodkännande: förfarande genom vilket en godkän­

nandemyndighet intygar att en typ av fordon, system,

komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de till­

lämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kra­

ven i denna förordning.

5. EU-typgodkännandeintyg: intyg enligt mallen i den genom­

förandeförordning som antas enligt denna förordning eller

meddelandeformuläret i tillämpliga FN/ECE-föreskrifter

som avses i denna förordning eller i delegerade akter

som antas enligt denna förordning.

6. typgodkännande av system: typgodkännande genom vilket en

godkännandemyndighet intygar att ett system monterat i

ett fordon av en viss typ uppfyller de tillämpliga administ­

rativa bestämmelserna och tekniska kraven.

7. typgodkännande av separat teknisk enhet: typgodkännande ge­

nom vilket en godkännandemyndighet intygar att en sepa­

rat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa

bestämmelserna och tekniska kraven med avseende på en

eller flera angivna fordonstyper.

8. typgodkännande av komponent: typgodkännande genom vil­

ket en godkännandemyndighet intygar att en från ett for­

don fristående komponent uppfyller de tillämpliga ad­

ministrativa bestämmelserna och tekniska kraven.

9. nationellt typgodkännande: förfarande för typgodkännande

som fastställs i en medlemsstats nationella rätt, varvid

godkännandet endast gäller på den medlemsstatens terri­

torium.

10. intyg om överensstämmelse: handling utfärdad av tillverkaren,

som intygar att det tillverkade fordonet överensstämmer

med den godkända fordonstypen.

11. grundfordon: fordon som används under den inledande

etappen av ett etappvist typgodkännande.

12. icke färdigbyggt fordon: fordon som måste genomgå åtmin­

stone ytterligare en etapp i tillverkningsprocessen för att

uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna förordning.

13. etappvis färdigbyggt fordon: fordon som, efter att ha typgod­

känts etappvist, uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i

denna förordning.

14. färdigbyggt fordon: fordon som inte behöver kompletteras

för att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i denna

förordning.

15. system: sammansättning av anordningar som är kombine­

rade för att utföra en eller flera specifika funktioner i ett

fordon och som omfattas av kraven i denna förordning

eller någon av de delegerade akter eller genomförandeakter

som antagits enligt denna förordning.

16. komponent: anordning som omfattas av kraven i denna

förordning eller någon av de delegerade akter eller genom­

förandeakter som antagits enligt denna förordning, som är

avsedd att vara en del av ett fordon och som kan typgod­

kännas oberoende av ett fordon i enlighet med denna

förordning och de delegerade akter eller genomförandeak­

ter som antagits enligt denna förordning, förutsatt att

dessa akter uttryckligen tillåter detta.

17. separat teknisk enhet: anordning som omfattas av kraven i

denna förordning eller någon av de delegerade akter eller

genomförandeakter som antagits enligt denna förordning

och som är avsedd att vara en del av ett fordon som kan

typgodkännas separat, dock endast i förbindelse med en

eller flera specificerade fordonstyper, förutsatt att dessa

akter uttryckligen tillåter detta.

18. delar: varor som används för montering av ett fordon samt

reservdelar.

19. utrustning: alla andra varor än delar som kan läggas till eller

installeras på ett fordon.

20. originaldelar eller originalutrustning: delar eller utrustning

som tillverkats enligt fordonstillverkarens specifikationer

och produktionsstandarder för framställning av delar för

montering av fordonet i fråga. Detta innefattar delar eller

utrustning som tillverkas på samma produktionslinje som

dessa delar eller denna utrustning. Om inte motsatsen be­

visas förutsätts det att delar eller utrustning utgör original­

delar om tillverkaren intygar att delarna eller utrustningen

är av samma kvalitet som de komponenter som används

för montering av fordonet och att de har tillverkats enligt

fordonstillverkarens specifikationer och produktionsstan­

darder.

21. reservdelar: varor som ska installeras i eller på ett fordon för

att ersätta originaldelar av det fordonet, inbegripet varor

som smörjmedel som är nödvändiga för användningen av

fordonet, dock inte bränsle.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/57

168

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

22. funktionssäkerhet: frånvaro av oacceptabla risker för kropps­

skada eller försämring av människors hälsa eller skada på

egendom till följd av faror som orsakas av felfungerande

mekaniska, hydrauliska, pneumatiska, elektriska eller elek­

troniska system, komponenter eller separata tekniska en­

heter.

23. avancerat bromssystem: ett låsningsfritt bromssystem, ett

kombinerat bromssystem eller båda delarna.

24. låsningsfritt bromssystem: ett system som känner av hjulglid­

ning och automatiskt anpassar det tryck som förmedlar

bromskrafterna till hjulet eller hjulen för att begränsa hjul­

glidningens omfattning.

25. kombinerat bromssystem:

a) för fordon i kategorierna L1e och L3e: ett bromssystem

där minst två bromsar på olika hjul manövreras med

aktivering av ett enda manöverorgan,

b) för fordon i kategori L4e: ett bromssystem där brom­

sarna på åtminstone fram- och bakhjulen manövreras

genom aktivering av ett enda manöverorgan (om

bakhjulet och sidvagnshjulet bromsas av samma broms­

system betraktas detta som bakhjulsbroms),

c) för fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e: ett

bromssystem där bromsarna på alla hjul manövreras

med aktivering av ett enda manöverorgan.

26. automatisk inkoppling av belysning: ett belysningssystem som

slås på när tändningsnyckeln eller fordonets huvudström­

brytare förs till påslaget läge.

27. utsläppsbegränsande anordning: komponenter i ett fordon

som styr eller begränsar utsläpp från avgasröret eller ut­

släpp genom avdunstning.

28. ersättande utsläppsbegränsande anordning: en utsläppsbegrän­

sande anordning eller en kombination av sådana anord­

ningar avsedd att ersätta en ursprunglig utsläppsbegrän­

sande anordning och som kan godkännas som separat

teknisk enhet.

29. sittplats:

a) en sadel avsedd för föraren eller en passagerare som

använder denna genom att sitta gränsle, eller

b) säte som kan användas av minst en person vars storlek,

i förarens fall, motsvarar en vuxen man i den 50:e

percentilen.

30. motor med kompressionständning eller KT: förbränningsmotor

som arbetar enligt dieselmotorns principer.

31. motor med gnisttändning eller GT: förbränningsmotor som

arbetar enligt ottocykeln.

32. hybridfordon: motorfordon som för sin framdrivning är för­

sett med minst två olika energiomvandlare och två olika

energilagringssystem (på fordonet).

33. hybridelfordon: ett fordon som för sin mekaniska framdriv­

ning hämtar energi från de båda följande i fordonet pla­

cerade källorna för lagrad energi/effekt:

a) ett förbränningsbart bränsle,

b) ett batteri, kondensator eller svänghjul/generator eller

annan lagringsanordning för elektrisk energi eller effekt.

Denna definition inbegriper även fordon som hämtar

energi från förbrukningsbart bränsle enbart för att ladda

upp anordningen för lagring av elektrisk energi/effekt.

34. framdrivning: förbränningsmotor, elektrisk motor, alla for­

mer av hybridtillämpningar eller kombinationer av dessa

motortyper eller varje annan motortyp.

35. högsta kontinuerlig märkeffekt: högsta motoreffekt under 30

minuter vid elmotorn utgående axel enligt FN/ECE:s före­

skrifter nr 85.

36. högsta nettoeffekt: högsta förbränningsmotoreffekt som er­

hållits i provbänk i slutet av vevaxeln eller motsvarande

komponent.

37. manipulationsanordning: del av konstruktion som mäter

temperatur, hastighet, varvtal, last, växel, insugningsunder­

tryck eller andra parametrar i syfte att aktivera, modulera,

fördröja eller inaktivera funktionen hos någon del i syste­

met för utsläppsbegränsning och avgasefterbehandling, och

som försämrar effekten hos det utsläppsbegränsande syste­

met under förhållanden som rimligen kan förväntas vid

normal användning av fordonet.

38. hållbarhet: komponenternas och systemens förmåga att

hålla så länge att den miljöprestanda som anges i artikel 23

och bilaga V fortfarande uppfylls efter en körsträcka enligt

bilaga VII och så att fordonets funktionssäkerhet garante­

ras, förutsatt att fordonet används under normala eller

avsedda villkor och underhålls i enlighet med tillverkarens

rekommendationer.

SV

L 60/58

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

169

39. motorns slagvolym:

a) för kolvmotorer: motorns nominella slagvolym,

b) för rotationskolvmotorer (Wankelmotorer): motorns

dubbla nominella slagvolym.

40. avdunstningsutsläpp: kolväteångor som går förlorade från ett

motorfordons bränslelagrings- och bränsleförsörjnings­

system, men inte från avgasrör.

41. SHED-provning: fordonsprovning i en förseglad kammare

för bestämning av avdunstning, där en särskilt provning av

avdunstningsutsläpp genomförs.

42. system för gasbränsle: system bestående av lagring av gas­

formigt bränsle, bränsletillförsel och kontrollanordningar

monterade på en motor så att motorn kan köras på mo­

torgas, komprimerad naturgas eller vätgas som enbränsle,

tvåbränsle eller multibränsle.

43. gasformig förorening: : avgasutsläpp som består av kolmo­

noxid (CO), kväveoxider (NO

x

) uttryckt som ett kvävediox­

idekvivalenter (NO

2

), och kolväten (HC).

44. utsläpp vid avgasrör: utsläpp av gasformiga föroreningar och

partiklar genom fordonets avgasrör.

45. partiklar: beståndsdelar av avgas som avlägsnas från den

utspädda avgasen vid en högsta temperatur av 325 K

(52 °C) genom filter enligt provningsförfarandet för kon­

troll av genomsnittliga utsläpp vid avgasröret.

46. Worldwide harmonised Motorcycle Testing Cycle eller WMTC:

den internationellt harmoniserade provningscykeln för ut­

släpp under laboratorieförhållanden enligt definitionen i

FN/ECE:s globala tekniska föreskrifter nr 2.

47. tillverkare: en fysisk eller juridisk person som är ansvarig

inför godkännandemyndigheten för alla aspekter av typ­

godkännande- eller tillståndsförfarandet, för att säkerställa

produktionsöverensstämmelsen och som också är ansvarig

för marknadstillsynsfrågor för de producerade fordonen,

systemen, komponenterna och separata tekniska enheter­

na, oavsett om den fysiska eller juridiska personen är di­

rekt involverad i alla led av utformningen och tillverk­

ningen av det fordon, det system, den komponent eller

den separata tekniska enhet som godkännandeförfarandet

avser.

48. tillverkarens ombud: en fysisk eller juridisk person som är

etablerad i unionen och som är vederbörligen utnämnd av

tillverkaren att företräda tillverkaren inför godkännande­

myndigheten eller marknadstillsynsmyndigheten och

handla för tillverkarens räkning i frågor som omfattas av

denna förordning.

49. importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i

unionen och som släpper ut ett fordon, ett system, en

komponent, en separat teknisk enhet, en del eller en ut­

rustning från ett tredjeland på marknaden.

50. distributör: en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan,

utom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller ett

fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk en­

het, en del eller en utrustning på marknaden.

51. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens ombud, importö­

ren eller distributören.

52. registrering: administrativt tillstånd för ibruktagande i trafik

på väg av ett fordon, innefattande identifiering av fordonet

och tilldelning av ett serienummer, som kallas registre­

ringsnummer, oavsett om tillståndet är permanent, tillfäl­

ligt eller giltigt för en kort tid.

53. ibruktagande: den första användningen för avsett ändamål i

unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­

parat teknisk enhet, en del eller en utrusning.

54. utsläppande på marknaden: det första tillhandahållandet i

unionen av ett fordon, ett system, en komponent, en se­

parat teknisk enhet, en del eller en utrustning.

55. tillhandahållande på marknaden: varje form av tillhandahål­

lande av ett fordon, ett system, en komponent, en separat

teknisk enhet, en del eller en utrustning på marknaden för

distribution eller användning inom ramen för en verksam­

het av kommersiell natur, antingen mot betalning eller

kostnadsfritt.

56. godkännandemyndighet: myndighet i en medlemsstat som

inrättats eller utnämnts av medlemsstaten, och anmälts

av medlemsstaten till kommissionen, och som har behö­

righet att handlägga dels samtliga led i förfarandet för

godkännande av en typ av fordon, system, komponent

eller separat teknisk enhet, dels tillståndsförfarandet, och

som även har behörighet att utfärda och, i förekommande

fall, återkalla eller vägra att utfärda intyg om godkännande,

att fungera som kontaktpunkt med godkännandemyndig­

heterna i övriga medlemsstater, att utnämna de tekniska

tjänsterna och att se till att tillverkaren uppfyller sina skyl­

digheter när det gäller produktionsöverensstämmelse.

57. marknadstillsynsmyndighet: en myndighet i en medlemsstat

som ansvarar för att genomföra marknadstillsyn på sitt

territorium.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/59

170

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

58. marknadstillsyn: den verksamhet som bedrivs och de åtgär­

der som vidtas av nationella myndigheter för att se till att

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enhe­

ter som tillhandahålls på marknaden uppfyller de krav som

fastställs i relevant unionslagstiftning om harmonisering

och inte äventyrar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av

skyddet av allmänintresset.

59. nationell myndighet: godkännandemyndighet eller varje an­

nan myndighet i en medlemsstat som arbetar med och

ansvarar för marknadstillsyn, gränskontroll eller registre­

ring med avseende på fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter, delar eller utrustning.

60. teknisk tjänst: organisation eller organ som har utnämnts av

en medlemsstats godkännandemyndighet för att som kon­

trollaboratorium utföra provning eller för att som organ

för bedömning av överensstämmelse utföra inledande be­

dömningar och andra provningar eller inspektioner för

godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndig­

heten kan även själv utöva dessa funktioner.

61. självprovning: provning i egna anläggningar, registrering av

provningsresultat och inlämnande av en rapport med slut­

satser till godkännandemyndigheten av en tillverkare som

utnämnts till teknisk tjänst för att kontrollera att vissa krav

har följts.

62. virtuell provningsmetod: datorsimulationer inklusive beräk­

ningar som visar om ett fordon, ett system, en komponent

eller en separat teknisk enhet uppfyller de tekniska kraven

i en delegerad akt som antagits enligt artikel 32.6, utan att

det krävs att ett fysiskt fordon, ett fysiskt system, en fysisk

komponent eller en fysisk separat teknisk enhet används.

63. system för omborddiagnos eller OBD-system: system med för­

måga att identifiera det sannolika felstället med hjälp av

felkoder som lagrats i ett datorminne.

64. information om reparation och underhåll av fordonet: all infor­

mation som krävs för diagnos, underhåll, kontroll, perio­

disk övervakning, reparation, omprogrammering eller åter­

ställning av originaldata när det gäller fordonet, och som

tillverkarna tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare

eller verkstäder, inklusive alla senare ändringar och tillägg

till denna information; den informationen omfattar all in­

formation som krävs för att installera delar eller utrustning

på fordon.

65. oberoende aktör: andra företag än auktoriserade återförsäljare

och verkstäder som direkt eller indirekt är delaktiga i re­

paration och underhåll av fordon, särskilt verkstäder, till­

verkare eller återförsäljare av utrustning för reparation,

verktyg eller reservdelar, utgivare av teknisk information,

bilklubbar, vägassistansaktörer, aktörer som erbjuder kon­

troll och provningstjänster och aktörer som erbjuder

utbildning för installatörer och tillverkare av samt verk­

städer för utrustning för fordon som drivs med alternativa

bränslen.

66. auktoriserad verkstad: tillhandahållare av reparations- och

underhållstjänster för fordon som är verksam inom det

distributionssystem som en leverantör av motorfordon

har inrättat.

67. fordon i slutserier: fordon i lager som inte kan tillhandahål­

las på marknaden eller som inte längre kan tillhandahållas

på marknaden, registreras eller tas i bruk eftersom nya

tekniska krav har trätt i kraft enligt vilka fordonet inte

har godkänts.

68. motoriserad tvåhjuling: tvåhjuligt fordon med motor, inklu­

sive motoriserade tvåhjuliga cyklar, tvåhjuliga mopeder och

tvåhjuliga motorcyklar.

69. motoriserad trehjuling: trehjuligt fordon med motor som

uppfyller klassificeringskraven för fordon i kategori L5e.

70. fyrhjuling: fyrhjuligt fordon som uppfyller klassificeringskra­

ven för fordon i kategorierna L6e eller L7e.

71. självbalanserande fordon: fordon som bygger på principen

om en intrinsiskt instabil jämvikt och som behöver ett

hjälpkontrollsystem för att hålla balansen, inklusive moto­

riserade enhjuliga fordon eller motoriserade fordon med

två hjul, som löper i två spår.

72. dubbelhjul: två hjul som är monterade på samma axel som

betraktas som ett enda hjul, förutsatt att avståndet mellan

deras markkontaktscentrum understiger 460 mm.

73. fordonstyp: grupp av fordon, inklusive varianter och versio­

ner av en viss kategori, som åtminstone inte skiljer sig åt i

sådana väsentliga avseenden som

a) kategori och underkategori,

b) tillverkare,

c) chassi, ram, biram, golv eller struktur vid vilken vikti­

gare komponenter är fästade,

d) tillverkarens typbeteckning.

SV

L 60/60

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

171

74. variant: fordon av samma typ där

a) karosseriformens grundläggande egenskaper är desam­

ma,

b) framdrivningen och konfigurationen av framdrivningen

är desamma,

c) om en förbränningsmotor ingår i framdrivningen, mo­

tordriftscykeln är densamma,

d) cylindrarnas antal och placering är desamma,

e) växellådan är av samma typ,

f) skillnaden avseende vikt i körklart skick mellan det

lägsta och det högsta värdet inte överstiger 20 % av

det lägsta värdet,

g) skillnaden avseende högsta tillåtna vikt mellan det

lägsta och det högsta värdet inte överstiger 20 % av

det lägsta värdet,

h) skillnaden avseende motorns slagvolym (om det rör sig

om en förbränningsmotor) mellan det lägsta och det

högsta värdet inte överstiger 30 % av det lägsta värdet,

och

i) skillnaden avseende motoreffekt mellan det lägsta och

det högsta värdet som inte överstiger 30 % av det lägsta

värdet.

75. version av en variant: fordon som består av en kombination

av objekt som framgår av det informationsmaterial som

avses i artikel 29.10.

76. extern förbränningsmotor: en värmemotor där förbränning

och expansionskamrar är fysiskt åtskilda, och där ett in­

ternt arbetsflöde värms genom förbränning i en extern

källa. Värme från den externa förbränningen utvidgar det

interna arbetsflödet som, genom att expandera och agera

på motorns mekanism, alstrar rörelse och mekaniskt arbe­

te.

77. framdrivning: ett fordons komponenter och system som

alstrar effekt och överför denna till vägytan, inbegripet

motorerna, motorstyrsystemen eller andra kontrollmodu­

ler, utsläppsbegränsande miljöskyddsanordningar, inbegri­

pet system för minskning av utsläpp och buller, transmis­

sionen och dess manövrering, antingen en drivaxel eller ett

drivband eller en drivkedja, differentialerna, den slutliga

utväxlingen samt de drivna hjulens däck (radie).

78. enbränslefordon: ett fordon som är konstruerat för att hu­

vudsakligen drivas med en typ av bränsle.

79. enbränslefordon för gas: enbränslefordon som främst är kon­

struerade för permanent drift med motorgas (LPG), natur­

gas eller biometan, men som också kan ha ett system för

drift med bensin för nödlägen eller endast vid start och där

bensintanken inte rymmer mer än 5 liter bensin.

80. E5: en bränsleblandning bestående av 5 % vattenfri etanol

och 95 % bensin.

81. LPG: flytande petroleumgas som består av propan och

butan som förtätats genom lagring under tryck.

82. NG: naturgas med mycket hög metanhalt.

83. biometan: en förnybar naturgas som framställs från orga­

niska källor och som först uppträder som biogas men

därefter renas och omvandlas till biometan i en process

genom vilken föroreningar i biogasen, såsom koldioxid,

siloxaner och vätesulfid (H

2

S), avlägsnas.

84. tvåbränslefordon: fordon med två separata bränslelagrings­

system som kan drivas en del av tiden med två olika

bränslen och som är konstruerat för att drivas med endast

ett bränsle i taget.

85. tvåbränslefordon för gas: tvåbränslefordon som kan drivas

med bensin och även med antingen motorgas, naturgas/

biometan eller vätgas.

86. flexbränslefordon: ett fordon med ett bränslelagringssystem

som kan drivas med olika blandningar av två eller flera

bränslen.

87. E85: en bränsleblandning bestående av 85 % vattenfri eta­

nol och 15 % bensin.

88. flexbränslefordon för etanol: ett flexbränslefordon som kan

drivas med bensin eller en blandning av bensin och etanol

med upp till 85 % etanolhalt.

89. H

2

NG: en bränsleblandning av vätgas och naturgas.

90. H

2

NG-flexbränslefordon: fordon som kan drivas med olika

blandningar av vätgas och naturgas/biometan.

91. flexbränslefordon för biodiesel: ett flexbränslefordon som kan

drivas med mineraldiesel eller en blandning av mineraldie­

sel och biodiesel.

92. B5: en bränsleblandning bestående av upp till 5 % biodie­

sel och 95 % diesel.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/61

172

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

93. biodiesel: ett dieselbränsle baserat på vegetabilisk olja eller

djurfett bestående av långkedjade alkylestrar som fram­

ställts på ett hållbart sätt.

94. fordon med endast eldrift: ett fordon som drivs med

a) ett system som består av en eller flera anordningar för

lagring av elektrisk energi, en eller flera anordningar för

reglering av eleffekt och en eller flera elapparater som

omvandlar lagrad elenergi till den mekaniska energi

som för fordonets drift avges vid hjulen,

b) en elektrisk hjälpmotor som monterats på ett pedal­

assisterad fordon.

95. vätgasbränslecellsfordon: fordon som drivs av en bränslecell

som för framdrivning av fordonet omvandlar den kemiska

energin från vätgas till elenergi.

96. R-punkt eller sätets referenspunkt: den konstruktionspunkt

som anges av tillverkaren för varje sittplats och fastställs

med avseende på det tredimensionella referenssystemet.

Hänvisningar i denna förordning till krav, förfaranden eller ar­

rangemang som föreskrivs i denna förordning ska tolkas som

hänvisningar till krav, förfaranden eller arrangemang som före­

skrivs i denna förordning och i delegerade akter och genom­

förandeakter som antagits enligt denna förordning.

Artikel 4

Fordonskategorier

1. Fordon i kategori L omfattar motordrivna två-, tre- och

fyrhjuliga fordon enligt uppdelningen i denna artikel och i bi­

laga I, inklusive motordrivna cyklar, två- och trehjuliga mope­

der, två- och trehjuliga motorcyklar, motorcyklar med sidovagn,

lätta och tunga fyrhjulingar avsedda att framföras på väg samt

lätta och tunga mopedbilar.

2. I denna förordning ska följande kategorier och underkate­

gorier av fordon tillämpas, enligt beskrivningen i bilaga I.

a) Fordon i kategori L1e (lätta tvåhjuliga motordrivna fordon), i

underkategorierna

i) L1eA-fordon (motordriven cykel).

ii) L1eB-fordon (tvåhjulig moped).

b) Fordon i kategori L2e (trehjulig moped) i underkategorierna

i) fordon i kategori L2e-P (trehjulig moped konstruerad för

passagerarbefordran),

ii) fordon i kategori L2e-U (trehjulig moped konstruerad för

godsbefordran).

c) Fordon i kategori L3e (tvåhjulig motorcykel), i underkatego­

rier efter

i) motorcykelns prestanda ( 1 ), vidare uppdelad enligt

— L3e-A1-fordon (motorcykel med låg prestanda).

— L3e-A2-fordon (motorcykel med medelhög prestan­

da).

— L3e-A3-fordon (motorcykel med hög prestanda).

ii) fordon avsedda för särskilt bruk, uppdelade på

— enduromotorcykel i kategorierna L3e-A1E, L3e-A2E

eller L3e-A3E,

— trialmotorcykel i kategorierna L3e-A1T, L3e-A2T eller

L3e-A3T.

d) Fordon i kategori L4e (tvåhjulig motorcykel med sidovagn).

e) Fordon i kategori L5e (motordriven trehjuling) uppdelad en­

ligt följande:

i) Fordon i underkategori L5e-A (trehjuling): fordon främst

konstruerat för passagerarbefordran.

ii) Fordon i kategori L5e-B (trehjuling för nyttotrafik): trehju­

ligt nyttofordon uteslutande konstruerat för godsbeford­

ran.

f) Fordon i kategori L6e (lätt fyrhjuling) uppdelat enligt följan­

de:

i) L6e-A-fordon (lätt fyrhjuling avsedd för väg).

ii) L6e-B-fordon (lätt mopedbil), vidare uppdelat enligt

— L6e-BU-fordon (lätt mopedbil för godsbefordran): nyt­

tofordon uteslutande konstruerat för godsbefordran,

— L6e-BP-fordon (lätt mopedbil för passagerarbeford­

ran): fordon främst konstruerat för passagerarbeford­

ran.

g) Fordon i kategori L7e (tung fyrhjuling) uppdelat enligt

SV

L 60/62

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 de­

cember 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18): se pre­

standadefinitioner för kategorierna A1 och A2 i artikel 4.3 a och b.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

173

i) Fordon i underkategori L7e-A (tung fyrhjuling på väg)

uppdelat enligt

— L7e-A1: A1 – fyrhjuling avsedd för väg,

— L7e-A2: A2 – fyrhjuling avsedd för väg.

ii) Fordon i underkategori L7e-B (tung terränggående fyrhju­

ling) uppdelat enligt

— L7e-B1: terränggående fyrhjuling,

— L7e-B2: side-by-side buggy.

iii) Fordon i underkategori L7e-C (tung mopedbil) uppdelat

enligt

— L7e-CU-fordon: (tung mopedbil för godsbefordran)

nyttofordon uteslutande konstruerat för godsbeford­

ran,

— L7e-CP-fordon: (tung mopedbil för passagerarbeford­

ran) fordon främst konstruerat för passagerarbeford­

ran.

3. De fordon i kategori L som förtecknas i punkt 2 klas­

sificeras även efter fordonets framdrivning enligt följande:

a) Fordon som drivs med förbränningsmotor med

— kompressionständning,

— gnisttändning.

b) Fordon som drivs med en extern förbränningsmotor, en tur­

bin eller en motor med roterande kolv, där fordonet med

avseende på uppfyllande av krav på miljöskydd och funk­

tionssäkerhet betraktas som likvärdigt med ett fordon som

drivs med en förbränningsmotor med gnisttändning.

c) Fordon som drivs av en motor som drivs med förkompri­

merad luft och inte avger högre nivåer av föroreningar och/

eller inerta gaser än vad som förekommer i omgivningsluf­

ten, där fordonet med avseende på uppfyllande av krav på

funktionssäkerhet, bränslelagring och bränsletillförsel betrak­

tas som ett fordon som drivs med gasformigt bränsle.

d) Fordon som drivs med elektrisk motor.

e) Hybridfordon med en kombination av något av framdriv­

ningssätten i leden a, b, c eller d i denna punkt eller multipla

sammansättningar av dessa framdrivningssätt, inbegripet

flera förbränningsmotorer eller elmotorer.

4. Indelningen av fordon i kategori L enligt punkt 2 går

enligt en logisk ordningsföljd: ett fordon som inte kan inordnas

i en kategori eftersom det överskrider minst ett av kriterierna

för den kategorin inordnas i nästa kategori vars kriterier det

uppfyller. Detta är tillämpligt på följande grupper av kategorier

och underkategorier:

a) Kategori L1e med underkategorierna L1e-A och L1e-B samt

kategori L3e med underkategorierna L3e-A1, L3e-A2 och

L3e-A3.

b) Kategori L2e och kategori L5e med underkategorierna L5e-A

och L5e-B.

c) Kategori L6e med underkategorierna L6e-A och L6e-B samt

kategori L7e med underkategorierna L7e-A, L7e-B och L7e-

C.

d) Varje annan logisk följd av kategorier eller underkategorier

som tillverkaren föreslår och godkännandemyndigheten god­

känner.

5. Utan att indelningen i (under)kategorier enligt punkterna

1–4 i denna artikel och bilaga I påverkas ska ytterligare under­

kategorier tillämpas enligt vad som fastställs i bilaga V, i syfte

att harmonisera miljöprovningsförfarandena på internationell

nivå genom att hänvisa till FN/ECE:s föreskrifter och FN/ECE:s

globala tekniska föreskrifter.

Artikel 5

Fastställande av vikt i körklart skick

1. Ett L-fordons vikt i körklart skick ska fastställas genom att

man mäter det olastade fordonets vikt då det är klart för normal

användning och inkluderar vikten för

a) vätskor,

b) standardutrustning i enlighet med tillverkarens specifikatio­

ner,

c) bränsle i bränsletanken eller bränsletankar som ska fyllas till

minst 90 procent av sin kapacitet.

Med avseende på tillämpningen av denna punkt:

i) om ett fordon drivs med flytande bränsle ska detta be­

traktas som bränsle,

ii) om ett fordon drivs med en flytande bränsle-/oljebland­

ning:

— om bränslet för att driva fordonet och smörjoljan är

förblandade ska denna förblandning betraktas som

bränsle,

— om bränslet för att driva fordonet och smörjoljan

lagras separat ska endast det bränsle som driver for­

donet betraktas som bränsle, eller

iii) om ett fordon drivs med ett gasformigt bränsle, ett fly­

tande gasformigt bränsle eller med komprimerad luft, får

bränslemassan i gasbränsletanken eller gasbränsle­

tankarna fastställas till 0 kg,

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/63

174

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

d) karosseriet, förarkabinen och dörrarna, och

e) glasrutor, kopplingsanordningar, reservdäck samt verktyg.

2. Ett L-fordons vikt i körklart skick ska exkludera vikten för

a) föraren och passagerare (75 respektive 65 kg),

b) maskiner eller utrustning på lastplattformen,

c) i fråga om hybridfordon eller rena elfordon, framdrivnings­

batteriet, och

d) exkludera vikten för, för i fråga om en-, två- eller flerbräns­

lefordon, ett gasbränslesystem, inklusive tankar för gasbräns­

lelagring, och

e) i fråga om framdrivning med förkomprimerad luft, tankar

för lagring av komprimerad luft.

KAPITEL II

ALLMÄNNA SKYLDIGHETER

Artikel 6

Medlemsstaternas skyldigheter

1. Medlemsstaterna ska inrätta eller utnämna de godkännan­

demyndigheter som är behöriga i fråga om godkännanden och

de marknadstillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om

marknadstillsyn i enlighet med denna förordning. Medlemssta­

terna ska anmäla inrättande och utnämning av dessa myndig­

heter till kommissionen.

Anmälan av godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna

ska innehålla myndighetens namn, adress, inklusive elektronisk

adress, samt ansvarsområde. Kommissionen ska offentliggöra en

förteckning och uppgifter om godkännandemyndigheterna på

sin webbplats.

2. Medlemsstaterna ska tillåta utsläppande på marknaden,

registrering eller ibruktagande endast av sådana fordon, kom­

ponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i

denna förordning.

3. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra

utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande av

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

av skäl som hänför sig till sådana aspekter av deras konstruk­

tion eller funktion som omfattas av denna förordning om de

uppfyller dess krav.

4. Medlemsstaterna ska organisera och utöva marknadstillsyn

över och kontroller av fordon, system, komponenter och sepa­

rata tekniska enheter som förs in på marknaden i enlighet med

kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 7

Godkännandemyndigheternas skyldigheter

1. Godkännandemyndigheterna ska se till att tillverkare som

ansöker om typgodkännande uppfyller sina skyldigheter enligt

denna förordning.

2. Godkännandemyndigheterna ska godkänna endast sådana

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 8

Marknadstillsynsåtgärder

1. För typgodkända fordon, system, komponenter och sepa­

rata tekniska enheter ska marknadstillsynsmyndigheten i till­

räcklig omfattning utföra lämplig dokumentkontroll och därvid

beakta etablerade riskbedömningsprinciper samt klagomål och

annan information.

Marknadstillsynsmyndigheterna får kräva att de ekonomiska ak­

törerna tillhandahåller sådan dokumentation och information

som dessa myndigheter anser sig behöva för att utföra sin verk­

samhet.

Om ekonomiska aktörer uppvisar intyg om överensstämmelse

ska marknadstillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till

dessa intyg.

2. För delar och utrustning som inte omfattas av punkt 1 i

denna artikel är artikel 19.1 i förordning (EG) nr 765/2008

tillämplig i sin helhet.

Artikel 9

Tillverkarnas skyldigheter

1. När tillverkarnas fordon, system, komponenter eller sepa­

rata tekniska enheter släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska

de se till att de är tillverkade och godkända i enlighet med

kraven i denna förordning och i de delegerade akter och ge­

nomförandeakter som antagits enligt denna förordning.

2. Vid etappvis typgodkännande ska varje tillverkare ansvara

för godkännandet och produktionsöverensstämmelsen för de

system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillförs

under den tillverkningsetapp tillverkaren ansvarar för. En till­

verkare som ändrar komponenter eller system som redan har

godkänts vid tidigare etapper ska ansvara för godkännandet och

produktionsöverensstämmelsen för dessa ändrade komponenter

och system.

3. Tillverkare som ändrar ett icke färdigbyggt fordon så att

det klassificeras i en annan fordonskategori med följden att

lagfästa krav som redan bedömts i en tidigare etapp ändras,

ska också ansvara för överensstämmelse med tillämpliga krav

för den fordonskategori som det ändrade fordonet klassificeras i.

SV

L 60/64

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

175

4. För godkännande av fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som omfattas av denna förordning

ska tillverkare som är etablerade utanför unionen utnämna ett

enda ombud som är etablerat i unionen för att företräda dem

inför godkännandemyndigheten.

5. Tillverkare som är etablerade utanför unionen ska dess­

utom utnämna ett enda ombud – etablerat i unionen – för

frågor som gäller marknadstillsyn, som kan vara samma ombud

som avses i punkt 4 eller ytterligare ett ombud.

6. Tillverkaren ska inför godkännandemyndigheten ansvara

för samtliga delar av godkännandeförfarandet och för produk­

tionsöverensstämmelsen, oberoende av om de är direkt engage­

rade i samtliga etapper av tillverkningen av ett fordon, ett sy­

stem, en komponent eller en separat teknisk enhet.

7. I enlighet med denna förordning och i de delegerade akter

och genomförandeakter som antas enligt denna förordning ska

tillverkarna se till att det finns rutiner som säkerställer att serie­

tillverkningen fortsätter att överensstämma med den godkända

typen. Ändringar av ett fordons, ett systems, en komponents

eller en separat teknisk enhets konstruktion eller egenskaper och

ändringar i de krav som ett fordon, ett system, en komponent

eller en separat teknisk enhet intygas överensstämma med ska

beaktas i enlighet med kapitel VI.

8.

Förutom den obligatoriska märkningen och de typgodkän­

nandemärken som anbringas på fordon, komponenter eller se­

parata tekniska enheter i enlighet med artikel 39 ska tillverkarna

även ange sitt namn, registrerade handelsnamn eller registrerade

varumärke och den adress i unionen på vilken de kan kontaktas

rörande deras fordon, komponenter eller separata tekniska en­

heter som tillhandahålls på marknaden, eller om detta inte är

möjligt, på förpackningen eller i en handling som åtföljer kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten.

9. Tillverkare ska, så länge de har ansvar för ett fordon, ett

system, en komponent eller en separat teknisk enhet, se till att

lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens

överensstämmelse med kraven i denna förordning.

Artikel 10

Tillverkarnas skyldigheter om deras produkter inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att deras for­

don, system, komponent eller separata tekniska enhet som har

släppts ut på marknaden eller tagits i bruk inte överensstämmer

med denna förordning eller de delegerade akter och genom­

förandeakter som antagits enligt denna förordning ska omedel­

bart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få fordo­

net, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten

att överensstämma med kraven eller dra tillbaka eller återkalla

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten, beroende på vad som är lämpligt.

Tillverkaren ska omgående informera den godkännandemyndig­

het som beviljade godkännandet och lämna uppgifter om i

synnerhet den bristande överensstämmelsen och eventuella kor­

rigerande åtgärder som vidtagits.

2. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tek­

niska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska

tillverkarna omedelbart underrätta godkännande- och marknads­

tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, syste­

met, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller

utrustningen hade tillhandahållits på marknaden eller tagits i

bruk om detta, och lämna uppgifter om i synnerhet den bris­

tande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som

vidtagits.

3. Tillverkare ska hålla det informationsmaterial som avses i

artikel 29.10, och dessutom hålla en kopia av de intyg om

överensstämmelse som avses i artikel 38, tillgängliga för god­

kännandemyndigheten under en period av tio år efter utsläp­

pandet på marknaden av ett fordon, och under en period av

fem år efter utsläppande på marknaden av ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet.

4. Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet tillhandahålla denna myndighet, via godkännande­

myndigheten, en kopia av EU-typgodkännandeintyget eller det

intyg som avses i artikel 51.1 som visar att fordonet, systemet,

komponenten eller den separata tekniska enheten överensstäm­

mer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den

myndigheten. Tillverkare ska samarbeta med den nationella

myndigheten i alla åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 20

i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja riskerna med

deras fordon, system, komponenter eller separata tekniska en­

heter som har släppts ut på marknaden, registrerats eller tagits i

bruk.

Artikel 11

Tillverkarombudens skyldigheter i fråga om

marknadstillsyn

Tillverkarens ombud för marknadstillsyn ska utföra de uppgifter

som anges i fullmakten från tillverkaren. Den fullmakten ska

åtminstone ge ombudet befogenhet att

a) ha tillgång till det underlag som avses i artikel 27 och de

intyg om överensstämmelse som avses i artikel 38 så att de

kan göras tillgängliga för godkännandemyndigheterna under

en period av tio år efter utsläppandet på marknaden av ett

fordon och under en period av fem år efter utsläppandet på

marknaden av ett system, en komponent eller en separat

teknisk enhet,

b) på motiverad begäran av en godkännandemyndighet ge den

myndigheten all information och dokumentation som krävs

för att visa att tillverkningen av ett fordon, ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer

med kraven,

c) på begäran av godkännande- eller marknadstillsynsmyndig­

heterna samarbeta med dem om de åtgärder som vidtas för

att undanröja den allvarliga risken med de fordon, system,

komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrust­

ning som omfattas av fullmakten.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/65

176

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Artikel 12

Importörernas skyldigheter

1. På marknaden får importörer endast släppa ut överens­

stämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som antingen har fått EU-typgodkännande eller som

uppfyller kraven för nationellt godkännande, eller delar eller

utrustning som till fullo omfattas av kraven i förordning (EG)

nr 765/2008.

2. Innan ett fordon, ett system, en komponent eller en se­

parat teknisk enhet som typgodkänts släpps ut på marknaden

ska importörerna kontrollera att det finns ett informationsmate­

rial som överensstämmer med artikel 29.10 och att systemet,

komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts

med erforderligt typgodkännandemärke och uppfyller kraven i

artikel 9.8. För fordon ska importören se till att fordonet åtföljs

av det erforderliga intyget om överensstämmelse.

3. Om importörerna anser eller har skäl att tro att fordonet,

systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen

eller utrustningen inte överensstämmer med kraven i denna

förordning, och särskilt att de inte överensstämmer med typ­

godkännandet, får de inte släppa ut fordonet, systemet, kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden

eller tillåta ibruktagande eller registrering förrän de sett till att

det råder överensstämmelse med de tillämpliga kraven. Om

importörerna anser eller har skäl att tro att fordonet, systemet,

komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrust­

ningen innebär en allvarlig risk, ska han dessutom underrätta

tillverkaren och marknadstillsynsmyndigheterna. För typgod­

kända fordon, system, komponenter och separata tekniska en­

heter ska de dessutom informera den godkännandemyndighet

som har beviljat godkännandet om detta.

4. Importörerna ska ange sitt namn, sitt registrerade handels­

namn eller varumärke och en kontaktadress på fordonet, syste­

met, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller

utrustningen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen

eller i en handling som åtföljer systemet, komponenten, den

separata tekniska enheten, delen eller utrustningen.

5.

Importörerna ska se till att fordonet, systemet, komponen­

ten eller den separata tekniska enheten åtföljs av anvisningar

och information, i enlighet med artikel 55, på de berörda med­

lemsstaternas officiella språk.

6. Importörerna ska så länge de har ansvar för ett fordon, ett

system, en komponent eller separat teknisk enhet, se till att

lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar dess över­

ensstämmelse med kraven i denna förordning.

7. När det anses lämpligt med tanke på de allvarliga risker

som ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk

enhet, del eller utrustning utgör ska importörerna för att skydda

konsumenternas hälsa och säkerhet granska och vid behov

registerföra klagomål om och återkallanden av fordon, system,

komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning

samt informera distributörerna om denna övervakning.

Artikel 13

Importörernas skyldigheter i fråga om produkter som inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Importörer som anser eller har skäl att tro att ett fordon,

ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som de

har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna

förordning ska omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som

krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den se­

parata tekniska enheten att överensstämma med kraven, dra

tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende

på vad som är lämpligt.

2. Om ett fordon, ett system, en komponent, en separat

teknisk enhet, en del eller en utrustning utgör en allvarlig risk

ska importörerna omedelbart informera tillverkaren och god­

kännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlems­

stater där de har släppt ut fordonet, systemet, komponenten,

den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen på mark­

naden. Importören ska också informera dem om eventuella

åtgärder som vidtagits och lämna uppgifter om i synnerhet

den allvarliga risken och de korrigerande åtgärder som vidtagits

av tillverkaren.

3. Under en period av tio år efter utsläppandet på mark­

naden av ett fordon, och under en period av fem år efter

utsläppandet på marknaden av ett system, en komponent eller

en separat teknisk enhet, ska importörerna hålla ett exemplar av

intyget om överensstämmelse tillgängligt för godkännande- och

marknadstillsynsmyndigheterna och se till att dessa myndigheter

på begäran kan få tillgång till det informationsmaterial som

avses i artikel 29.10.

4. Importörerna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet ge den all information och dokumentation som be­

hövs för att visa att fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten överensstämmer med kraven på ett

språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Importörerna

ska på myndighetens begäran samarbeta med denna om de

åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med fordon,

system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller

en utrustning som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 14

Distributörernas skyldigheter

1. Vid tillhandahållande på marknaden av ett fordon, ett

system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller

en utrustning ska distributörerna iaktta vederbörlig omsorg med

avseende på kraven i denna förordning.

SV

L 60/66

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

177

2.

Innan distributörerna tillhandahåller ett fordon, ett system,

en komponent eller en separat teknisk enhet på marknaden,

eller registrerar dem eller tar dem i bruk, ska de kontrollera

att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten har försetts med obligatorisk märkning eller typgodkän­

nandemärke, att det åtföljs av erforderliga handlingar, bruksan­

visningar och säkerhetsinformation på de officiella språken i den

medlemsstat där fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten är avsedd att tillhandahållas på mark­

naden samt att importören och tillverkaren har uppfyllt kraven i

artiklarna 12.2 och 12.4 samt 39.1 och 39.2.

3. Distributörerna ska, så länge de har ansvar för ett fordon,

ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, se till

att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produk­

tens överensstämmelse med kraven i denna förordning.

Artikel 15

Distributörernas skyldigheter om deras produkter inte

överensstämmer med kraven eller utgör en allvarlig risk

1. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

inte överensstämmer med kraven i denna förordning, får de inte

tillhandahålla fordonet, systemet, komponenten eller den sepa­

rata tekniska enheten på marknaden, eller registrera dem eller ta

dem i bruk, till dess att produkten överensstämmer med de till­

lämpliga kraven.

2. Om distributörerna anser eller har skäl att tro att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

som de har tillhandahållit på marknaden eller registrerat eller

för vars ibruktagande de ansvarar, inte överensstämmer med

kraven i denna förordning ska de informera tillverkaren eller

tillverkarens ombud för att se till att de korrigerande åtgärder

som krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den

separata tekniska enheten att överensstämma med kraven eller

vid behov återkalla produkten, vidtas i enlighet med artikel 10.1

eller 13.1.

3. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tek­

niska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska

distributörerna omedelbart underrätta tillverkaren, importören

samt godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de

medlemsstater där de har tillhandahållit produkten på mark­

naden. Distributören ska också underrätta dem om eventuella

åtgärder som vidtagits samt lämna uppgifter om i synnerhet den

allvarliga risken och de korrigerande åtgärder som tillverkaren

vidtagit.

4. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell

myndighet se till att tillverkaren ger myndigheten den infor­

mation som anges i artikel 10.4 eller att importören ger den

nationella myndigheten den information som anges i arti­

kel 13.3. Distributörerna ska på begäran av den myndigheten

samarbeta med den om alla åtgärder som vidtas i enlighet med

artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja

riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska

enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på

marknaden.

Artikel 16

Fall där tillverkarnas skyldigheter tillämpas på importörer

och distributörer

En importör eller en distributör ska anses vara tillverkare enligt

denna förordning och ska ha samma skyldigheter som tillver­

karen enligt artiklarna 9–11 när importören eller distributören

tillhandahåller ett fordon, ett system, en komponent eller en

separat teknisk enhet på marknaden, registrerar produkten eller

ansvar för dess ibruktagande i eget namn eller under eget va­

rumärke eller ändrar ett fordon, ett system, en komponent eller

en separat teknisk enhet på ett sådant sätt att överensstämmel­

sen med de tillämpliga kraven kan påverkas.

Artikel 17

Identifikation av ekonomiska aktörer

Ekonomiska aktörer ska på begäran och under en period på tio

år för ett fordon, och under en period av fem år för ett system,

en komponent, en separat teknisk enhet, del eller utrustning,

identifiera följande aktörer för godkännande- och marknadstill­

synsmyndigheterna:

a) Alla ekonomiska aktörer som har levererat ett fordon, ett

system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller

en utrustning till dem.

b) Alla ekonomiska aktörer till vilka de har levererat ett fordon,

ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del

eller en utrustning.

KAPITEL III

MATERIELLA KRAV

Artikel 18

Allmänna materiella krav

1. Fordon i kategori L och system, komponenter och sepa­

rata tekniska enheter avsedda för sådana fordon ska uppfylla de

krav som förtecknas i bilagorna II–VIII och som är tillämpliga

på de relevanta fordons(under)kategorierna.

2. Fordon i kategori L eller deras system, komponenter eller

separata tekniska enheter, vars eletromagnetiska överensstäm­

melse omfattas av de delegerade akter som avses i punkt 3 i

denna artikel om fordonskonstruktion och de genomförandeak­

ter som antas enligt denna förordning, ska inte omfattas av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den

15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lag­

stiftning om elektromagnetisk kompatibilitet ( 1 ).

3. I syfte att komplettera de typgodkännandekrav för fordon

i kategori L som fastställs i denna förordning ska kommissionen

anta delegerade akter i enlighet med artikel 75 avseende de

detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som sam­

manfattas i delarna A–C i bilaga II. De första av sådana delege­

rade akter ska antas senast den 31 december 2014.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/67

( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 24.

178

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Artikel 19

Förbud mot manipulationsanordningar

Det ska vara förbjudet att använda manipulationsanordningar

som minskar verkan hos system för säkerhet, elektromagnetisk

kompatibilitet, omborddiagnos, ljuddämpning eller utsläpps­

minskning. Ett konstruktionselement ska inte betraktas som

en manipulationsanordning om något av följande villkor är

uppfyllt:

a) Anordningen är nödvändig för att skydda motorn mot ska­

dor eller olyckor samt för att garantera säker körning.

b) Anordningen fungerar endast i den utsträckning det är nöd­

vändigt för att starta motorn.

c) Driftsförhållandena beaktas i väsentlig omfattning i prov­

ningsförfarandena för kontroll av om fordonet uppfyller

denna förordning och de delegerade akter och genomföran­

deakter som har antagits enligt denna förordning.

Artikel 20

Åtgärder för tillverkare rörande ändringar av fordons

framdrivning

1. Fordonstillverkare ska utrusta fordon i kategori L, med

undantag för underkategorierna L3e-A3 och L4e-A3, på före­

skrivet sätt för att förebygga otillåtna förändringar av fordonets

framdrivning genom en rad tekniska krav och specifikationer

med syftet att

a) förebygga förändringar som kan nedsätta säkerheten, i syn­

nerhet genom att öka fordonets prestanda genom otillåtna

förändringar av framdrivningen för att öka största vridmo­

ment, effekt eller konstruktionshastighet, som i vederbörlig

ordning fastställts under det typgodkännandeförfarande som

fordonstillverkaren genomgått, eller

b) förebygga skador på miljön.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med

artikel 75 med avseende på särskilda krav på åtgärder enligt

punkt 1 och i syfte att underlätta efterlevnaden av punkt 4 i

den här artikeln. De första av sådana delegerade akter ska antas

senast den 31 december 2014.

3. Efter en ändring av framdrivningen ska fordonet uppfylla

de tekniska kraven för den ursprungliga fordonskategorin och

underkategorin, eller i förekommande fall den nya fordonskate­

gorin och underkategorin, som gällde när det ursprungliga for­

donet släpptes ut på marknaden, registrerades eller togs i bruk,

inbegripet de senaste ändringarna av kraven.

Om fordonstillverkaren utformar framdrivningen för en for­

donstyp på ett sådant sätt att den kan ändras så att fordonet

inte längre överensstämmer med den godkända typen, men

skulle motsvara en annan variant eller version, ska tillverkaren

i ansökan inbegripa relevanta uppgifter för varje variant eller

version som utformats på detta sätt, och varje variant eller

version ska uttryckligen typgodkännas. Om ett ändrat fordon

inordnas i en ny kategori eller underkategori ska ansökan göras

för ett nytt typgodkännande.

4. Utan att bestämmelserna i punkt 1 påverkas ska tillverka­

ren, i syfte att undvika ändringar eller anpassningar med nega­

tiva effekter på fordonets funktionssäkerhet och miljöprestanda,

sträva efter att genom användning av god branschpraxis för­

hindra att det blir tekniskt möjligt att göra sådana ändringar

eller anpassningar, såvida inte sådana ändringar eller anpass­

ningar uttryckligen anges och ingår i det tekniska underlaget

och därmed omfattas av typgodkännande.

Artikel 21

Allmänna krav på system för omborddiagnos

1. Fordon i kategori L ska utrustas med ett OBD-system som

uppfyller de funktionskrav och provningsförfaranden som fast­

ställs i de delegerade akter som antagits enligt punkt 5, och från

och med tillämpningsdatumen i bilaga IV.

2. Från och med de datum som anges i punkt 1.8.1 i bilaga

IV ska fordon i (under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A, L6e-A och

L7e-A utrustas med ett OBD-steg I-system som övervakar even­

tuella avbrott i elkretsen eller elektroniken i det utsläppsbegrän­

sande systemet och rapporterar de avbrott som kan leda till att

utsläppströsklarna i del B1 i bilaga VI överskrids.

3. Från och med de datum som anges i punkt 1.8.2 i bilaga

IV ska fordon i (under)kategorierna L3e–L7e utrustas med ett

OBD-steg I-system som övervakar eventuella avbrott i elkretsen

eller elektroniken i det utsläppsbegränsande systemet och som

sätts igång om utsläppströsklarna i del B2 i bilaga VI överskrids.

OBD-steg I-system för dessa fordonskategorier ska även rappor­

tera om igångsättning av eventuella driftslägen som i hög grad

minskar motorns drivmoment.

4. Från och med de datum som anges i punkt 1.8.3 i bilaga

IV, och med förbehåll för artikel 23.5, ska fordon i (under)ka­

tegorierna L3e, L5e-A L6e-A och L7e-A dessutom utrustas med

ett OBD-steg II-system som övervakar och rapporter brister i det

utsläppsbegränsande systemet och försämringar som leder till

att OBD-utsläppsgränserna i del B2 i bilaga VI överskrids.

5.

I syfte att harmonisera OBD-systemet som rapporterar om

funktionssäkerhetsbrister och brister i det utsläppsbegränsande

systemet, och för att underlätta en effektiv och ändamålsenlig

reparation av ett fordon, ska kommissionen ges befogenhet att i

enlighet med artikel 75 anta delegerade akter med avseende på

närmare tekniska krav rörande omborddiagnos, inbegripet funk­

tionella OBD-krav och provningsförfaranden, för de områden

som förtecknas i punkterna 1–4 och i enlighet med del C punkt

11 i bilaga II och den provning av typ VIII som avses i bilaga V.

SV

L 60/68

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

179

Artikel 22

Krav på fordons funktionssäkerhet

1. Tillverkarna ska se till att fordonen utformas, konstrueras

och sammansätts så att risken för skador på passagerare och

övriga trafikanter blir så liten som möjligt.

2. Tillverkaren ska se till att fordonets funktionssäkerhet fort­

satt upprätthålls under fordonets normala livslängd, förutsatt att

fordonet används under normala villkor och underhålls i enlig­

het med tillverkarens rekommendationer. Tillverkaren ska till

det tekniska underlaget bifoga en förklaring som fastställer att

uthålligheten för system, delar och utrustning som är kritiska

för funktionssäkerheten garanteras genom lämplig provning och

tillämpning av god branschpraxis.

3. Tillverkarna ska se till att fordon, system, komponenter

och separata tekniska enheter uppfyller de tillämpliga kraven i

bilagorna II och VIII och uppfyller de provningsförfaranden och

prestandakrav som fastställs i en delegerad akt som antagits

enligt punkt 5.

4. Fordonskomponenter vars risker av elektrisk natur omfat­

tas av de delegerade akter eller genomförandeakter som antas

enligt denna förordning ska inte omfattas av Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2006/95/EG av den 12 december 2006

om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk

utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgrän­

ser ( 1 ).

5. För att ombesörja att en hög funktionssäkerhetsnivå upp­

nås ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med

artikel 75 med avseende på de särskilda krav på fordons funk­

tionssäkerhet som förtecknas i del B i bilaga II, och i förekom­

mande fall grunda sig på de utökade krav på funktionssäkerhet

som fastställs i bilaga VIII. De första av sådana delegerade akter

ska antas senast den 31 december 2014.

6. Kommissionen ska inom ramen för en andra uppsättning

senast den 31 december 2020 anta en delegerad akt i enlighet

med artikel 75 i syfte att harmonisera de krav på normal livs­

längd och de provningar för att garantera fordonens strukturella

integritet som anges i del B punkt 17 i bilaga II.

7. Kommissionen kan ges befogenhet att anta genomföran­

deakter i syfte att fastställa en mall för tillverkarens förklaring.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 73.2.

Artikel 23

Krav på miljöprestanda

1. Tillverkarna ska se till att fordon utformas, konstrueras

och sammansätts så att miljöpåverkan hålls så låg som möjligt.

Tillverkarna ska se till att typgodkända fordon uppfyller kraven

på miljöprestanda i enlighet med bilagorna II, V och VI, inom

ramen för de körsträckor för hållbarhet som anges i bilaga VII.

2. Tillverkarna ska se till att fordon, system, komponenter

och särskilda tekniska enheter uppfyller de provningsförfaran­

den och provningskrav som anges i bilaga V inom de tillämp­

ningsdatum som anges i bilaga IV och som ska anges i en

delegerad akt som antagits enligt i punkt 12 i denna artikel.

3. Tillverkarna ska se till att typgodkännandekraven för kon­

troll av hållbarhetskraven är uppfyllda. Efter tillverkarens val ska

något av nedanstående provningsförfaranden för hållbarhet an­

vändas för att inför godkännandemyndigheten styrka att ett

typgodkänt fordons miljöprestanda är varaktig:

a) Provning av fordonets faktiska hållbarhet under hela kör­

ningen:

De fordon som provas ska fysiskt tillryggalägga hela den

sträcka som anges i del A i bilaga VII och ska provas i

enlighet med det förfarande som fastställs i provning av

typ V enligt beskrivningen i den delegerade akt som antagits

enligt punkt 12 i denna artikel. Utsläppstestresultaten för

hela den sträcka som anges i del A i bilaga VII ska vara

lägre än de miljögränsvärden som anges i del A i bilaga VI.

b) Provning av fordonets faktiska hållbarhet under en del av

körningen:

De fordon som provas ska fysiskt tillryggalägga minst 50 %

av hela den sträcka som anges i del A i bilaga VII och ska

provas i enlighet med det förfarande som fastställs i prov­

ning av typ V enligt beskrivningen i den delegerade akt som

antagits enligt punkt 12 i denna artikel. Enligt specifikatio­

nerna i denna akt ska provningsresultaten extrapoleras för

hela den sträcka som anges i del A i bilaga VII. Både pro­

vresultaten och de extrapolerade resultaten ska vara lägre än

de miljögränsvärden som anges i del A i bilaga VI.

c) Förfarande för matematisk hållbarhet:

För varje utsläppskomponent ska produkten av multiplika­

tionen av den försämringsfaktor som anges i del B i bilaga

VII och miljöprovningsresultat från ett fordon som körts mer

än 100 km sedan det startades för första gången vid slutet av

tillverkningsprocessen vara lägre än de miljögränsvärden som

fastställs i del A i bilaga VI.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/69

( 1 ) EUT L 374, 27.12.2006, s. 10.

180

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

4. Senast den 1 januari 2016 ska kommissionen genomföra

en heltäckande undersökning av miljökonsekvenserna. Under­

sökningen ska omfatta luftkvalitet och andel föroreningar från

fordon i kategori L och ska omfatta kraven på provningstyperna

I, IV, V, VII och VIII i bilaga V.

I undersökningen ska de senaste vetenskapliga uppgifterna,

forskningsrönen, modellerna och övervägandena om kostnads­

effektivitet sammanställas och bedömas i syfte att fastställa slut­

giltiga åtgärder i form av bekräftelse och slutligt fastställande av

ikraftträdande av Euro 5 i bilaga IV och Euro 5-kraven på miljö

i bilaga V, delarna A2, B2 och C2 i bilaga VI och i bilaga VII

beträffande körsträcka för hållbarhetsprovning och försämrings­

faktorer för Euro 5.

5. På grundval av de resultat som avses i punkt 4 ska kom­

missionen senast den 31 december 2016 förelägga Europapar­

lamentet och rådet en rapport om följande:

a) Vilka datum Euro 5-steget bör träda i kraft enligt bilaga IV.

b) Utsläppsgränserna för Euro 5 enligt del A2 i bilaga VI och

OBD-gränsvärdena i del B2 i bilaga VI.

c) Huruvida alla nya fordonstyper i kategorierna L3e, L5e, L6e-

A och L7e-A förutom OBD steg I även ska förses med OBD

steg II på Euro 5-nivå.

d) Körsträcka för hållbarhetsprovning för Euro 5 enligt del A i

bilaga VII och försämringsfaktorerna för Euro 5 enligt del B i

bilaga VII.

Kommissionen ska lägga fram eventuella lämpliga lagstiftnings­

förslag i ljuset av denna rapport.

6. På grundval av resultaten av miljökonsekvensundersök­

ningen ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet

med artikel 75 som fastställer vilka av (under)kategorierna

L1e-A, L1e-B, L2e, L5e-B, L6e-B, L7e-B och L7e-C som för

steget Euro 5 ska genomgå SHED-provning eller provning av

bränsletankens och bränsleledningarnas genomsläpplighet med

de provningsgränser som anges i del C2 i bilaga VI.

7. Tillverkarna ska se till att fordon i kategori L uppfyller

tillämpliga provningskrav för miljöprestanda för godkännande

och utökningar som anges i del A i bilaga V.

8. När det gäller provning av typ I ska den relevanta ut­

släppsgränsen för motorcyklar i kategori L3e-AxE (Enduro,

x = 1, 2 or 3) och L3e-AxT (Trial, x = 1, 2 eller 3) vara summan

av L

2

(THC) och L

3

(NO

x

) i del A i bilaga VI.

Utsläppstestresultaten (NO

x

+ THC) ska vara högst lika höga

som denna gräns (L

2

+ L

3

).

9. Fordon i kategori L4e ska uppfylla miljökraven i bilaga V

när det gäller fordon i kategori L3e, där provningstyperna I, IV,

VII och VIII i bilaga V utförs antingen på det färdigmonterade

grundfordonet med motor, med monterad sidovagn, eller endast

grundfordonet med motor, men utan monterad sidovagn.

10. Tillverkaren ska se till att alla ersättningar för utsläpps­

begränsande anordning som släpps ut på marknaden eller tas i

bruk i unionen är typgodkända enligt denna förordning.

11. De krav som avses i punkterna 1–10 ska tillämpas på

fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter i

enlighet med bilaga II.

12. För att ombesörja ett starkt miljöskydd ska kommissio­

nen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 75 med avseende på närmare tekniska bestämmelser

om miljökrav för de ämnen som anges i punkterna 1, 2, 3, 6

och 7 i den här artikeln, inbegripet provningsförfaranden.

Artikel 24

Kompletterande miljökrav rörande utsläpp av

växthusgaser, bränsleförbrukning, elenergiförbrukning och

elektrisk räckvidd

1. Koldioxidutsläpp ska bestämmas av tillverkaren enligt till­

lämplig laboratorieutsläppsprovningscykel och redovisas av till­

verkaren för godkännandemyndigheten. Bränsleförbrukningen

och/eller elenergiförbrukningen och den elektriska räckvidden

ska antingen beräknas på grundval av laboratorieprovresultaten

för utsläpp i samband med typgodkännandet, eller mätas, under

den tekniska tjänstens närvaro, och redovisas för godkännande­

myndigheten.

2. Resultaten av koldioxidmätningen, den beräknade eller

uppmätta bränsleförbrukningen, elenergiförbrukningen och

den elektriska räckvidden ska tas med i det tekniska underlaget,

enligt specifikationerna i den genomförandeakt som avses i

artikel 27.4, och den relevanta informationen ska också anges

på intyget om överensstämmelse.

Förutom uppgiften på intyget om överensstämmelse ska tillver­

karna även se till att uppgifter om koldioxidutsläpp, bränsleför­

brukning, elenergiförbrukning och elektrisk räckvidd lämnas till

fordonets köpare vid köp av nytt fordon, i ett format som de

anser lämpligt.

SV

L 60/70

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

181

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 75 med avseende på förfarandekrav

vid provning av typ VII när det gäller mätning av koldioxidut­

släpp och metoder för beräkning och mätning av bränsleför­

brukning, elenergiförbrukning och elektrisk räckvidd.

KAPITEL IV

FÖRFARANDEN FÖR EU-TYPGODKÄNNANDE

Artikel 25

Förfaranden för EU-typgodkännande

1. Vid ansökan om typgodkännande för ett komplett fordon

kan tillverkaren välja ett av följande förfaranden:

a) Typgodkännande i flera steg.

b) Typgodkännande i ett steg.

c) Kombinerat typgodkännande.

Dessutom kan tillverkare av fordon i de kategorier som avses i

punkt 5 välja ett etappvist typgodkännande.

Vid typgodkännande av system, komponenter eller separata tek­

niska enheter är endast förfarandet med typgodkännande i ett

steg tillämpligt.

2. Typgodkännande i flera steg ska bestå av stegvis insamling

av samtliga EU-typgodkännandeintyg för system, komponenter

och separata tekniska enheter som ingår i fordonet och som i

slutskedet leder till typgodkännande av det kompletta fordonet.

3. Typgodkännande i ett steg ska bestå av godkännande av

det kompletta fordonet i ett enda steg.

4. Kombinerat typgodkännande är ett förfarande för typgod­

kännande i flera steg genom vilket ett eller flera systemgodkän­

nanden erhålls under slutskedet av godkännandet av det kom­

pletta fordonet, utan att EU-typgodkännandeintyget behöver ut­

färdas för dessa system.

5. Vid ett etappvist typgodkännande intygar en eller flera

godkännandemyndigheter att en typ av etappvis färdigbyggt

eller icke färdigbyggt fordon, i det tillverkningsstadium det be­

finner sig i, uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmel­

serna och tekniska kraven i denna förordning.

Etappvis typgodkännande ska beviljas för icke färdigbyggda eller

etappvis färdigbyggda fordonstyper som överensstämmer med

uppgifterna i det underlag som anges i artikel 27 och som

uppfyller de tekniska krav som föreskrivs i de tillämpliga akter

som förtecknas i bilaga II, med hänsyn till det konstruktions­

stadium fordonet befinner sig i.

6. Typgodkännande av det sista konstruktionsskedet får be­

viljas först efter det att godkännandemyndigheten har

kontrollerat att det fordon som typgodkänts i det sista kon­

struktionsskedet vid den tidpunkten uppfyller alla tillämpliga

tekniska krav. Detta ska inbegripa dokumentkontroll av alla

krav som ingår i typgodkännandet för ett icke färdigbyggt for­

don som beviljats under loppet av ett flerstegsförfarande, även

om det beviljats för en annan kategori eller underkategori av

fordon.

Etappvis godkännande enligt punkt 1 andra stycket ska endast

tillämpas på fordon i underkategorierna L2e-U, L4e, L5e-B, L6e-

BU och L7e-CU.

7. Val av godkännandeförfarande ska inte påverka tillämpliga

materiella krav som den godkända fordonstypen ska uppfylla

vid tidpunkten för utfärdande av typgodkännande av komplett

fordon.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 75 för att fastställa närmare bestäm­

melser om typgodkännandeförfaranden. De första av sådana

delegerade akter ska antas senast den 31 december 2014.

Artikel 26

Ansökningar om typgodkännande

1. Tillverkaren ska lämna ansökan om typgodkännande till

godkännandemyndigheten.

2. Endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av fordon,

system, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en

medlemsstat.

3. För varje typ som ska godkännas ska en separat ansökan

inlämnas.

Artikel 27

Underlag

1. Sökanden ska lämna ett underlag till godkännandemyn­

digheten.

2. Underlaget ska omfatta följande:

a) Ett informationsdokument.

b) Alla uppgifter, ritningar, fotografier och andra upplysningar.

c) För fordon: uppgift om det eller de förfaranden som valts i

enlighet med artikel 25.1.

d) Alla övriga uppgifter som godkännandemyndigheten begär i

samband med ansökningsförfarandet.

3. Underlaget får lämnas på papper eller i ett elektronisk

format som godtas av den tekniska tjänsten och godkännande­

myndigheten.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/71

182

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

4. Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa mallar

för informationsdokumentet och underlaget. Dessa genomföran­

deakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 73.2. De första av sådana genomförandeakter ska

antas senast den 31 december 2014.

Artikel 28

Särskilda krav på information som ska lämnas i ansökan

om typgodkännande i olika förfaranden

1. En ansökan om typgodkännande i flera steg ska åtföljas av

ett underlag i enlighet med artikel 27 och en fullständig upp­

sättning av de typgodkännandeintyg som krävs enligt var och

en av de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga II.

Vid typgodkännande av ett system, en komponent eller en

separat teknisk enhet, enligt de tillämpliga akter som förtecknas

i bilaga II, ska godkännandemyndigheten ha tillgång till det

tillhörande underlaget tills godkännandet har utfärdats eller väg­

rats.

2. En ansökan om typgodkännande i ett steg ska åtföljas av

ett underlag som anges i artikel 27 med relevanta uppgifter i

enlighet med de genomförandeakter som antas enligt denna

förordning, med avseende på de tillämpliga akterna.

3.

Vid kombinerat typgodkännande ska underlaget åtföljas av

ett eller flera typgodkännandeintyg som krävs enligt var och en

av de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga II och ska, om

inget typgodkännandeintyg uppvisas, innefatta de relevanta upp­

gifter som krävs i enlighet med de genomförandeakter som

antas enligt denna förordning med avseende på de tillämpliga

akterna.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och

3 ska följande uppgifter lämnas vid etappvist typgodkännande:

a) I första etappen: de delar av underlaget och de EU-typgod­

kännandeintyg som är tillämpliga för grundfordonet i dess

aktuella konstruktionsfas.

b) I samtliga därpå följande etapper: de delar av underlaget och

de EU-typgodkännandeintyg som hänför sig till den aktuella

tillverkningsetappen samt en kopia av det EU-typgodkän­

nande för fordonet som utfärdades för den föregående etap­

pen och fullständiga uppgifter om alla ändringar och kom­

pletteringar som tillverkaren gjort på fordonet.

De uppgifter som anges i första stycket i denna punkt leden a

och b får lämnas i enlighet med punkt 3.

5. Genom en motiverad begäran får godkännandemyndighe­

ten kräva att tillverkaren tillhandahåller ytterligare information

som behövs för att ett beslut ska kunna fattas om vilka

provningar som krävs eller för att underlätta genomförandet

av dessa provningar.

KAPITEL V

GENOMFÖRANDE AV FÖRFARANDEN FÖR EU-TYPGODKÄN­

NANDE

Artikel 29

Allmänna bestämmelser

1. Godkännandemyndigheterna får bevilja EU-typgodkän­

nande först efter att ha kontrollerat att de förfaranden för pro­

duktionsöverensstämmelse som avses i artikel 33 är korrekta

och att typen av fordon, system, komponent eller separat tek­

nisk enhet uppfyller de tillämpliga kraven.

2. EU-typgodkännande ska beviljas i enlighet med detta ka­

pitel.

3. Om en godkännandemyndighet finner att en typ av for­

don, system, komponent eller separat teknisk enhet, trots att

den överensstämmer med tillämpliga bestämmelser, utgör en

allvarlig säkerhetsrisk eller kan skada miljön eller folkhälsan

allvarligt, får den vägra att bevilja EU-typgodkännande. Den

ska då omedelbart underrätta övriga medlemsstaters godkännan­

demyndigheter och kommissionen om detta med en utförlig

sammanställning av vilka skäl som ligger till grund för beslutet

tillsammans med styrkande uppgifter.

4. EU-typgodkännandeintyg ska numreras i enlighet med ett

harmoniserat system som fastställts av kommissionen genom

genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlig­

het med det granskningsförfarande som avses i artikel 73.2. De

första av sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 de­

cember 2014.

5. Godkännandemyndigheten ska inom en månad från utfär­

dandet av EU-typgodkännandeintyget till godkännandemyndig­

heterna i övriga medlemsstater sända en kopia av intyget om

EU-fordonstypgodkännande, inklusive bilagor, för varje fordons­

typ som den har godkänt via ett gemensamt och säkert system

för elektronisk kommunikation. Kopian får även föreligga i

form av en säker elektronisk fil.

6. Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål meddela

godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater när den

har avslagit eller återkallat ett typgodkännande för fordon

samt ange skälen för beslutet.

7. Godkännandemyndigheten ska var tredje månad till god­

kännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en för­

teckning över de EU-typgodkännanden av system, komponenter

eller separata tekniska enheter som den har beviljat, ändrat,

vägrat att bevilja eller återkallat under den föregående perioden.

SV

L 60/72

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

183

8. På begäran av en annan medlemsstats godkännandemyn­

dighet ska den godkännandemyndighet som har beviljat ett EU-

typgodkännande inom en månad från mottagandet av begäran

översända en kopia av det begärda EU-typgodkännandeintyget

inklusive bilagor via ett gemensamt och säkert system för elek­

tronisk kommunikation. Kopian får även föreligga i form av en

säker elektronisk fil.

9. Om kommissionen begär det ska godkännandemyndighe­

ten lämna de uppgifter som avses i punkterna 5–8 även till

kommissionen.

10. Godkännandemyndigheten ska sammanställa ett infor­

mationsmaterial bestående av underlaget åtföljt av provnings­

rapporter och alla andra handlingar som den tekniska tjänsten

eller godkännandemyndigheten fogat till underlaget under sin

tjänsteutövning. Informationsmaterialet ska innehålla ett index

där dess innehåll redovisas, uppställt enligt ett lämpligt numre­

rings- eller märkningssystem som gör det möjligt att lätt hitta

varje sida och se de olika dokumentens format, så att det blir en

förteckning över de olika stadierna i förfarandet för EU-typgod­

kännande, i synnerhet datum för revideringar och uppdatering.

Godkännandemyndigheten ska hålla den information som finns

i informationsmaterialet tillgängligt under en period av tio år

efter det att giltighetstiden för det berörda godkännandet

löpt ut.

Artikel 30

Särskilda bestämmelser om EU-typgodkännandeintyg

1. EU-typgodkännandeintyget ska innehålla som bilagor föl­

jande:

a) Det informationsmaterial som avses i artikel 29.10.

b) Provningsresultaten.

c) Namn och exempel på namnteckning(ar) för den eller de

personer på företaget som är behöriga att underteckna intyg

om överensstämmelse samt intyg om deras befattning i fö­

retaget.

d) För EU-typgodkännande av komplett fordon, ett ifylld ex­

emplar av intyget om överensstämmelse.

2. EU-typgodkännandeintyget ska utfärdas på grundval av

den mall som kommissionen fastställt genom genomförandeak­

ter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 73.2. De första av

sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 december

2014.

3. För varje fordonstyp ska godkännandemyndigheten

a) fylla i alla tillämpliga delar av EU-typgodkännandeintyget,

inklusive bilagan för provningsresultat,

b) sammanställa innehållsförteckningen till det informations­

materialet,

c) utan dröjsmål utfärda det ifyllda intyget med bilagor till den

sökande.

Kommissionen ska fastställa den mall för bilagan för provnings­

resultat som avses i led a genom genomförandeakter. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 73.2. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

4. Om ett EU-typgodkännande har begränsad giltighet i en­

lighet med artikel 40, eller om det har gjorts undantag från

vissa bestämmelser i denna förordning eller de delegerade ak­

terna eller genomförandeakterna som antagits enligt denna för­

ordning, ska dessa begränsningar eller undantag anges i EU-

typgodkännandeintyget.

5. Om tillverkaren väljer det kombinerade typgodkännande­

förfarandet, ska godkännandemyndigheten i informationsmate­

rialet fylla i uppgifterna om de provningsrapporter som fast­

ställts genom de genomförandeakter som avses i artikel 32.1

och för vilka det inte finns något EU-typgodkännandeintyg.

6. Om tillverkaren väljer typgodkännandeförfarandet i ett

steg ska godkännandemyndigheten fastställa en förteckning

över tillämpliga krav eller akter och foga den förteckningen

till EU-typgodkännandeintyget. Kommissionen ska fastställa

mallen för denna förteckning genom genomförandeakter. Dessa

genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 73.2. De första av sådana genom­

förandeakter ska antas senast den 31 december 2014.

Artikel 31

Särskilda bestämmelser för system, komponenter eller

separata tekniska enheter

1. EU-typgodkännande ska beviljas för system som överens­

stämmer med uppgifterna i underlaget och som uppfyller de

tekniska kraven i de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga II.

2. EU-typgodkännande för en komponent eller separat tek­

nisk enhet ska beviljas för komponenter eller separata tekniska

enheter som överensstämmer med uppgifterna i underlaget och

som uppfyller de tekniska kraven i de tillämpliga akter som

förtecknas i bilaga II.

3. Om komponenter eller separata tekniska enheter, oavsett

om de är avsedda för reparation, service eller underhåll, också

ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon,

krävs inte något ytterligare godkännande för komponenten eller

den separata tekniska enheten om detta inte krävs enligt de till­

lämpliga akter som förtecknas i bilaga II.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/73

184

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

4. Om det endast är i kombination med andra delar av

fordonet som en komponent eller en separat teknisk enhet

har avsedd funktion eller uppvisar ett särdrag, och dess över­

ensstämmelse med kraven därför endast kan kontrolleras när

denna komponent eller separata tekniska enhet fungerar i kom­

bination med dessa andra delar av fordonet, ska EU-typgodkän­

nandets räckvidd begränsas i motsvarande utsträckning.

I EU-typgodkännandeintyget ska då eventuella begränsningar för

komponentens eller den separata tekniska enhetens användning

anges samt vilka särskilda krav som ställs vid monteringen.

Om en sådan komponent eller separat teknisk enhet monteras

av fordonstillverkaren, ska det i samband med godkännandet av

fordonet kontrolleras att eventuella begränsningar för använd­

ning eller krav vid monteringen har iakttagits.

Artikel 32

Provningar som krävs för EU-typgodkännande

1. Överensstämmelse med de tekniska bestämmelserna i

denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga II

ska visas genom lämpliga provningar utförda av utnämnda tek­

niska tjänster.

De provningsförfaranden som avses i första stycket och den

särskilda utrustning och de särskilda verktyg som är föreskrivna

för att utföra dessa provningar ska vara de som fastställs i de

relevanta akter som förtecknas i bilaga II.

Provningsrapporternas format ska stämma överens med de all­

männa krav som kommissionen fastställt genom genomföran­

deakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det

granskningsförfarande som avses i artikel 73.2. De första av

sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 december

2014.

2. Tillverkaren ska ge godkännandemyndigheten tillgång till

så många fordon, komponenter eller separata tekniska enheter

som i enlighet med de relevanta akter som förtecknas i bilaga II

krävs för genomförandet av de föreskrivna provningarna.

3.

Nödvändiga provningar ska utföras på fordon, komponen­

ter och separata tekniska enheter som är representativa för den

typ som ska godkännas.

Tillverkaren får dock efter överenskommelse med godkännan­

demyndigheten välja ett fordon, ett system, en komponent eller

en separat teknisk enhet som inte är representativ för den typ

som ska godkännas, men som kombinerar några av de mest

negativa egenskaperna vad avser den nödvändiga prestanda­

nivån. Virtuella provningsmetoder kan användas till stöd för

beslutsfattandet under urvalsprocessen.

4. På tillverkarens begäran får virtuella provningsmetoder an­

vändas som alternativ till de provningsförfaranden som avses i

punkt 1 om godkännandemyndigheten medger det, med avse­

ende på de krav som fastställs i de delegerade akter som antas

enligt punkt 6.

5. Virtuella provningsmetoder ska uppfylla de villkor som

anges i de delegerade akter som antas enligt punkt 6.

6. För att säkerställa att de resultat som erhålls genom vir­

tuell provning är lika meningsfulla som de som erhålls genom

fysisk provning ska kommissionen ges befogenhet att i enlighet

med artikel 75 anta delegerade akter om vilka krav som får bli

föremål för virtuell provning och villkor enligt vilka den virtu­

ella provningen ska utföras. När kommissionen antar dessa de­

legerade akter ska den, när det är lämpligt, utgå från de krav

och förfaranden som föreskrivs i bilaga XVI till direktiv

2007/46/EG.

Artikel 33

Kontroll av produktionsöverensstämmelse

1. En godkännandemyndighet som beviljar ett EU-typgod­

kännande ska vidta nödvändiga åtgärder för att, om det är

nödvändigt i samarbete med godkännandemyndigheterna i öv­

riga medlemsstater, kontrollera att tillräckliga förfaranden har

införts för att se till att serietillverkade fordon, system, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter kommer att överens­

stämma med den godkända typen.

2. En godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande

för kompletta fordon ska vidta nödvändiga åtgärder för att

kontrollera att intyg om överensstämmelse som utfärdas av till­

verkaren överensstämmer med artikel 38. I detta syfte ska god­

kännandemyndigheten kontrollera att ett tillräckligt antal prov­

exemplar av överensstämmelseintyg överensstämmer med arti­

kel 38 och att tillverkaren har vidtagit tillräckliga åtgärder för

att säkerställa att uppgifterna i dessa intyg om överensstäm­

melse är korrekta.

3. En godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typgod­

kännande ska vidta nödvändiga åtgärder i samband med detta

godkännande för att kontrollera, om det är nödvändigt i sam­

arbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater,

att de förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 även fortsätt­

ningsvis är tillräckliga så att serietillverkade fordon, system,

komponenter eller separata tekniska enheter även fortsättnings­

vis kommer att överensstämma med den godkända typen och

att överensstämmelseintyg även fortsättningsvis överensstämmer

med artikel 38.

4. För att kontrollera att ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med

den godkända typen får den godkännandemyndighet som har

beviljat EU-typgodkännandet utföra de kontroller eller prov­

ningar som krävs för EU-typgodkännandet på stickprov som

tagits i tillverkarens lokaler, inklusive produktionsanläggningar.

SV

L 60/74

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

185

5. När en godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typ­

godkännande konstaterar att de förfaranden som anges i punk­

terna 1 och 2 inte tillämpas, att de avviker i väsentlig grad från

överenskomna förfaranden och kontrollplaner eller har upphört

att tillämpas eller inte längre anses tillräckliga, trots att tillverk­

ningen fortsätter, ska den vidta nödvändiga åtgärder för att se

till att förfarandet för produktionsöverensstämmelse följs kor­

rekt eller återkalla typgodkännandet.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 75 om närmare bestämmelser om

produktionsöverensstämmelse. De första av sådana delegerade

akter ska antas senast den 31 december 2014.

KAPITEL VI

ÄNDRINGAR AV EU-TYPGODKÄNNANDEN

Artikel 34

Allmänna bestämmelser

1. Tillverkaren ska utan dröjsmål underrätta den godkännan­

demyndighet som har beviljat EU-typgodkännandet om varje

ändring av uppgifterna i informationsmaterialet.

Den godkännandemyndigheten ska besluta vilket av de förfaran­

den som fastställs i artikel 35 som ska tillämpas.

Vid behov får godkännandemyndigheten efter samråd med till­

verkaren besluta att ett nytt EU-typgodkännande ska beviljas.

2. Ansökningar om ändring av ett EU-typgodkännande får

endast lämnas in till den godkännandemyndighet som beviljade

det ursprungliga EU-typgodkännandet.

3. Om godkännandemyndigheten finner att en ändring krä­

ver att kontroller eller provningar görs om, ska den underrätta

tillverkaren om detta.

De förfaranden som avses i artikel 35 ska tillämpas endast om

godkännandemyndigheten, med utgångspunkt från de kontrol­

lerna eller provningarna, konstaterar att kraven för EU-typgod­

kännande fortfarande är uppfyllda.

Artikel 35

Revideringar och utökningar av EU-typgodkännanden

1. Om uppgifterna i informationsmaterialet har ändrats, utan

att kontroller eller provningar behöver göras om, ska ändringen

betecknas som en revidering.

Godkännandemyndigheten ska då i nödvändig utsträckning ut­

färda reviderade blad till informationsmaterialet och på varje

reviderat blad tydligt markera vilket slag av ändring det gäller

och vilken dag det nya bladet utfärdats. En konsoliderad, upp­

daterad version av informationsmaterialet tillsammans med en

detaljerad beskrivning av ändringarna ska anses uppfylla det

kravet.

2. Ändringen ska betecknas som en utökning när uppgif­

terna i informationsmaterialet har ändrats och något av följande

gäller:

a) Ytterligare kontroller eller provningar krävs.

b) Uppgifter i EU-typgodkännandeintyget, med undantag för

bilagorna, har ändrats.

c) Nya krav enligt någon av de akter som förtecknas i bilaga II

blir tillämpliga på den godkända fordonstypen eller det god­

kända systemet, den godkända komponenten eller den sepa­

rata tekniska enheten.

Vid utökning ska godkännandemyndigheten utfärda ett upp­

daterat EU-typgodkännandeintyg med utökningsnummer i en­

lighet med det antal utökningar som redan beviljats. Skälet till

utvidgningen och datum för det nya utfärdandet ska tydligt

framgå av det godkännandeintyget.

3. Varje gång reviderade blad eller en konsoliderad, uppdate­

rad version utfärdas ska även index till informationsmaterialet,

som bifogas godkännandeintyget, ändras så att datum för den

senaste utökningen eller revisionen eller datum för den senaste

konsolideringen av den uppdaterade versionen framgår.

4. Det krävs ingen ändring av typgodkännandet för ett for­

don om de nya krav som avses i punkt 2 c rent tekniskt saknar

betydelse för denna fordonstyp eller gäller andra fordonskate­

gorier än den som fordonstypen tillhör.

Artikel 36

Utfärdande av och anmälan av ändringar

1. Vid utökning ska alla berörda avsnitt av EU-typgodkän­

nandeintyget, dess bilagor och indexet till informationsmateria­

let uppdateras. Det uppdaterade intyget med bilagor ska utfärdas

till sökanden utan dröjsmål.

2. Vid revidering ska godkännandemyndigheten utan dröjs­

mål utfärda de reviderade handlingarna eller den konsoliderade,

uppdaterade versionen, beroende på vad som är tillämpligt,

inklusive det reviderade indexet till informationsmaterialet till

sökanden.

3. Godkännandemyndigheten ska anmäla alla ändringar av

EU-typgodkännanden till de övriga medlemsstaternas godkän­

nandemyndigheter i enlighet med förfarandena i artikel 29.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/75

186

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

KAPITEL VII

EU-TYPGODKÄNNANDETS GILTIGHET

Artikel 37

Giltighetens upphörande

1. EU-typgodkännanden ska utfärdas för en obegränsad gil­

tighetstid.

2. Ett EU-typgodkännande av ett fordon ska upphöra att

gälla i följande fall:

a) När nya krav i en akt som är tillämplig på den godkända

fordonstypen blir obligatoriska för tillhandahållande på

marknaden, registrering eller ibruktagande av fordon och

det inte går att uppdatera typgodkännandet i enlighet med

dem.

b) När tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt

och frivilligt har upphört.

c) När godkännandets giltighet löper ut på grund av en be­

gränsning i enlighet med artikel 40.6.

d) Godkännandet har återkallats i enlighet med artikel 33.5,

49.1 eller 52.4.

3. Om bara en variant av en typ eller en version av en

variant upphör att gälla, blir EU-typgodkännandet av fordonet

i fråga ogiltigt bara för denna variant eller version.

4. När tillverkningen av en fordonstyp slutgiltigt upphör ska

tillverkaren underrätta den godkännandemyndighet som har be­

viljat EU-typgodkännandet för det fordonet.

Inom en månad från det att den godkännandemyndighet som

beviljade fordonet EU-typgodkännande tar emot den underrät­

telse som avses i första stycket ska den underrätta godkännan­

demyndigheterna i övriga medlemsstater.

5. Om ett EU-typgodkännande för fordon snart kommer att

upphöra att gälla ska tillverkaren, utan att det påverkar tillämp­

ningen av punkt 4, underrätta den godkännandemyndighet som

beviljade EU-typgodkännandet.

Den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännan­

det ska utan dröjsmål meddela alla relevanta uppgifter till god­

kännandemyndigheterna i övriga medlemsstater så att artikel 44

vid behov kan tillämpas.

I det meddelande som avses i andra stycket ska särskilt anges

det sist tillverkade fordonets tillverkningsdatum och fordons­

identifieringsnummer.

KAPITEL VIII

INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE OCH MÄRKNING

Artikel 38

Intyg om överensstämmelse

1. Tillverkaren ska i sin egenskap av innehavare av ett typ­

godkännande av fordon utfärda ett intyg om överensstämmelse

på papper som ska åtfölja varje fordon, vare sig det är färdig­

byggt, icke färdigbyggt eller etappvis färdigbyggt, som tillverkas

i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.

Det intyget ska tillhandahållas kostnadsfritt till köparen tillsam­

mans med fordonet. Tillhandahållandet får inte förenas med

villkor om en uttrycklig begäran eller lämnande av ytterligare

upplysningar till tillverkaren.

Under en period av tio år från fordonets tillverkningsdatum ska

fordonstillverkaren på fordonsägarens begäran utfärda en dub­

blett av intyget om överensstämmelse, mot en ersättning som

inte får överskrida kostnaden för att utfärda intyget. Ordet ”dub­

blett” ska synas tydligt på framsidan av dubbletten.

2. Tillverkaren ska använda den mall för intyget om över­

ensstämmelse som antagits av kommissionen genom genom­

förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 73.2. Intyget

om överensstämmelse ska utformas på ett sådant sätt att för­

falskningar förhindras. I detta syfte ska det i genomförandeak­

terna fastställas att det papper som används för intyget ska

skyddas genom ett antal säkerhetsåtgärder vid tryckning. De

första av sådana genomförandeakter ska antas senast den 31 de­

cember 2014.

3. Intyget om överensstämmelse ska upprättas på åtminstone

ett av unionens officiella språk. Varje medlemsstat får begära att

intyget om överensstämmelse översätts till dess eget eller egna

officiella språk.

4. Den eller de personer som är behöriga att underteckna

intyg om överensstämmelse ska ingå i tillverkarens organisation

och ska vara vederbörligen befullmäktigade av ledningen att

binda tillverkaren rättsligt när det gäller ansvar för fordonets

utformning och konstruktion eller produktionens överensstäm­

melse.

5. Hela intyget om överensstämmelse ska fyllas i och det får

inte innehålla andra begränsningar för användningen av fordo­

net än de som föreskrivs i denna förordning eller i någon av de

delegerade akter som antas enligt denna förordning.

6. I fråga om icke färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda

fordon ska tillverkaren endast fylla i de uppgifter på intyget om

överensstämmelse som har tillkommit eller ändrats på det ak­

tuella stadiet av godkännandeförfarandet samt, i tillämpliga fall,

till detta intyg bifoga samtliga intyg om överensstämmelse som

utfärdats under de föregående etapperna.

SV

L 60/76

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

187

7. För fordon som godkänts i enlighet med artikel 40.2 ska

rubriken till intyget om överensstämmelse innehålla följande

mening: ”För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon, typ­

godkännande enligt artikel 40.4 i Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om

godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga

fordon och fyrhjulingar (preliminärt godkännande).”

8. Rubriken till intyget om överensstämmelse, såsom det

fastställs i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska för

fordon som är typgodkända enligt artikel 42 innehålla följande

mening: ”För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon som är

typgodkända i små serier”, och i nära anslutning till detta till­

verkningsåret följt av ett löpnummer mellan 1 och det högsta

tal som anges i tabellen i bilaga III, vilket för varje tillverk­

ningsår anger fordonets löpnummer i produktionen för det året.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får till­

verkaren på elektronisk väg översända intyget om överensstäm­

melse till registreringsmyndigheten i valfri medlemsstat.

Artikel 39

Obligatorisk skylt med lämplig märkning av fordon och

typgodkännandemärkning av komponenter och separata

tekniska enheter

1. Fordonstillverkaren ska på varje fordon som tillverkats i

överensstämmelse med den godkända typen anbringa en obli­

gatorisk skylt med lämplig märkning i enlighet med tillämplig

genomförandeakt som antagits i enlighet med punkt 3.

2. Tillverkaren av en komponent eller en separat teknisk

enhet, oavsett om denna ingår i ett system eller inte, ska på

varje komponent eller separat teknisk enhet som tillverkas i

överensstämmelse med den godkända typen anbringa ett typ­

godkännandemärke i enlighet med den tillämpliga genomföran­

deakt som antagits enligt denna förordning eller den tillämpliga

FN/ECE-föreskriften.

Om inget sådant typgodkännandemärke krävs, ska tillverkaren

åtminstone anbringa sitt handelsnamn eller varumärke, typbe­

teckning eller ett identifikationsnummer.

3. Den obligatoriska skylten och EU-typgodkännandemärket

ska överensstämma med den förlaga som fastställs av kommis­

sionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

i artikel 73.2. De första av sådana genomförandeakter ska antas

senast den 31 december 2014.

KAPITEL IX

UNDANTAG FÖR NY TEKNIK OCH NYA PRINCIPER

Artikel 40

Undantag för ny teknik och nya principer

1. Tillverkaren får ansöka om EU-typgodkännande med av­

seende på en typ av fordon, system, komponent eller separat

teknisk enhet som inbegriper ny teknik eller nya principer som

är oförenliga med en eller flera av de akter som förtecknas i

bilaga II.

2. Godkännandemyndigheten ska bevilja det EU-typgodkän­

nande som avses i punkt 1 om alla följande förutsättningar

föreligger:

a) I ansökan anges varför tekniken eller principerna i fråga gör

att systemet, komponenten eller den separata tekniska enhe­

ten inte överensstämmer med en eller flera av de akter som

förtecknas i bilaga II.

b) I ansökan beskrivs den nya teknikens säkerhets- och miljö­

effekter och de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att

en minst likvärdig nivå på säkerhet och miljöskydd uppnås i

förhållande till de krav från vilka undantag söks.

c) Beskrivningar och resultat av provningar uppvisas som styr­

ker att villkoret i led b är uppfyllt.

3. Beviljandet av ett sådant EU-typgodkännande som innebär

undantag för ny teknik eller nya principer ska godkännas av

kommissionen. Detta tillstånd ska lämnas i form av en genom­

förandeakt. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 73.2.

4. I väntan på att kommissionen beslutar om tillstånd får

godkännandemyndigheten utfärda EU-typgodkännandet, vilket

dock ska vara tillfälligt, och giltigt enbart på den medlemssta­

tens territorium, av en typ av fordon som omfattas av det sökta

undantaget. Godkännandemyndigheten ska underrätta kommis­

sionen och de andra medlemsstaterna om detta utan dröjsmål

genom en akt som innehåller de uppgifter som avses i punkt 2.

Att det rör sig om ett tidsbegränsat EU-typgodkännande med

geografiskt begränsad giltighet ska framgå av rubriken till typ­

godkännandeintyget och rubriken till intyget om överensstäm­

melse. Kommissionen får anta genomförandeakter för att till­

handahålla harmoniserade mallar för typgodkännandeintyg och

intyg om överensstämmelse med avseende på tillämpningen av

detta stycke. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 73.2.

5. Andra godkännandemyndigheter får besluta att skriftligen

godta ett sådant tillfälligt godkännande som avses i punkt 4 på

sitt territorium.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/77

188

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

6. I förekommande fall ska det i det tillstånd av kommis­

sionen som avses i punkt 3 också anges om det är förenat med

några begränsningar. I samtliga fall ska typgodkännandet vara

giltigt i minst 36 månader.

7. Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd, ska

godkännandemyndigheten omedelbart underrätta innehavaren

av det tillfälliga typgodkännande som avses i punkt 4 om att

det tillfälliga typgodkännandet kommer att upphävas sex må­

nader efter dagen för kommissionens beslut.

Fordon som tillverkats i överensstämmelse med det tillfälliga

godkännandet innan det slutade gälla får dock släppas ut på

marknaden, registreras eller tas i bruk i de medlemsstater som

godtagit det tillfälliga typgodkännandet.

Artikel 41

Efterföljande anpassning av delegerade akter och

genomförandeakter

1. Om kommissionen beviljar ett undantag enligt artikel 40

ska den omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa de

berörda delegerade akterna eller genomförandeakterna till den

tekniska utvecklingen.

Om ett undantag enligt artikel 40 avser en FN/ECE-föreskrift ska

kommissionen föreslå en ändring i den berörda FN/ECE-före­

skriften i enlighet med det förfarande som är tillämpligt enligt

1958 års reviderade överenskommelse.

2. Så snart de berörda akterna har ändrats ska eventuella

begränsningar enligt kommissionens beslut om godkännande

av undantag upphävas.

Om de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa de delege­

rade akterna eller genomförandeakterna inte har vidtagits får

kommissionen, på begäran av den medlemsstat som beviljade

godkännandet genom ett beslut i form av en genomförandeakt

som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 73.2 ge medlemsstaten tillstånd att förlänga typgodkän­

nandets giltighetstid.

KAPITEL X

FORDON SOM TILLVERKAS I SMÅ SERIER

Artikel 42

Nationellt typgodkännande av små serier

1. Tillverkaren får ansöka om nationellt typgodkännande av

små serier av en fordonstyp inom de årliga kvantitativa gränser

som anges i bilaga III. Dessa gränser ska tillämpas på tillhanda­

hållande på marknaden, registrering eller ibruktagande av for­

don av den godkända typen på varje medlemsstats marknad

under ett visst år.

2. För den fordonstyp som avses i punkt 1 får medlems­

staterna bevilja undantag från en eller flera av de materiella

krav som fastställs i en eller flera av de delegerade akter som

förtecknas i bilaga II, förutsatt att de fastställer relevanta alter­

nativa krav.

”Alternativa krav” innebär administrativa bestämmelser och tek­

niska krav som syftar till att garantera en nivå på funktions­

säkerhet och miljöskydd samt arbetarskydd som i största möj­

liga utsträckning motsvarar den nivå som anges i en eller flera

av de delegerade akter som förtecknas i bilaga II.

För den fordonstyp som avses i punkt 1 får medlemsstaterna

bevilja undantag från en eller flera av de administrativa bestäm­

melserna i denna förordning eller i de genomförandeakter som

antas enligt denna förordning.

En medlemsstat får endast göra undantag från bestämmelserna i

denna punkt om den har godtagbara skäl att göra detta.

3. För det nationella typgodkännandet av fordon enligt

denna artikel ska system, komponenter eller separata tekniska

enheter som är typgodkända enligt de akter som förtecknas i

bilaga II godtas.

4. Typgodkännandeintyget för fordon som typgodkänts en­

ligt denna artikel ska upprättas i enlighet med den mall som

avses i artikel 30.2, men får inte förses med rubriken ”Intyg om

EU-typgodkännande av fordon”, och ska ange innehållet i de

undantag som beviljats enligt punkt 2. Typgodkännandeintyg

ska numreras i enlighet med det harmoniserade system som

avses i artikel 29.4.

5. På typgodkännandeintyget ska det anges vilken typ av

undantag som beviljats enligt punkt 2 första och tredje stycket.

6. Giltigheten för ett nationellt typgodkännande av små se­

rier ska vara begränsad till territoriet i den medlemsstat vars

godkännandemyndighet beviljade godkännandet.

7. På tillverkarens begäran ska dock en kopia av typgodkän­

nandeintyget, inklusive bilagor, sändas som rekommenderad

försändelse eller e-post till godkännandemyndigheterna i de

medlemsstater som tillverkaren angett.

8. Inom tre månader från mottagandet av den begäran som

avses i punkt 7 ska godkännandemyndigheterna i de medlems­

stater som tillverkaren anger besluta om de godtar typgodkän­

nandet eller inte. De ska formellt meddela sitt beslut till den

godkännandemyndighet som beviljade det nationella typgod­

kännandet av små serier.

9. Medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska godta det

nationella typgodkännandet, såvida de inte har godtagbara skäl

att anse att de nationella tekniska kraven i enlighet med vilka

fordonet godkändes inte är likvärdiga med deras egna.

SV

L 60/78

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

189

10. På begäran av en sökande som önskar släppa ut på

marknaden eller registrera ett fordon med ett nationellt typgod­

kännande av små serier i en annan medlemsstat, ska den god­

kännandemyndighet som beviljade det nationella typgodkän­

nandet av små serier tillhandahålla den andra medlemsstatens

nationella myndighet en kopia av typgodkännandeintyget, in­

klusive informationsmaterialet. Punkterna 8 och 9 ska tillämpas.

KAPITEL XI

TILLHANDAHÅLLANDE PÅ MARKNADEN, REGISTRERING

ELLER IBRUKTAGANDE

Artikel 43

Tillhandahållande på marknaden, registrering eller

ibruktagande av fordon

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 46 och 47 får

fordon för vilka EU-typgodkännande av komplett fordon är

obligatoriskt eller för vilka tillverkaren erhållit sådant typgod­

kännande enligt denna förordning endast tillhandahållas på

marknaden, registreras eller tas i bruk om de åtföljs av ett giltigt

intyg om överensstämmelse som utfärdats i överensstämmelse

med artikel 38.

Icke färdigbyggda fordon får tillhandahållas på marknaden eller

tas i bruk, men de myndigheter som svarar för fordonsregistre­

ringar i medlemsstaterna får vägra att tillåta registrering och

användning i trafik av sådana fordon.

Artikel 44

Tillhandahållande på marknaden, registrering eller

ibruktagande av fordon i slutserier

1. Med förbehåll för de gränser för slutserier och de tids­

frister som anges i punkterna 2 och 4 får fordon som över­

ensstämmer med en fordonstyp vars EU-typgodkännande har

upphört att gälla enligt artikel 37 inte längre tillhandahållas

på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Första stycket ska tillämpas endast på fordon inom unionens

territorium som omfattades av ett giltigt EU-typgodkännande

när de tillverkades, men som vare sig hade tillhandahållits på

marknaden, registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden

för detta EU-typgodkännande gick ut.

2. För färdigbyggda fordon ska möjligheten enligt punkt 1

tillämpas i 24 månader från och med den dag då EU-typgod­

kännandet upphörde att gälla, och för etappvis färdigbyggda

fordon i 30 månader från den dagen.

3. En tillverkare som vill utnyttja punkt 1 ska lämna en

begäran om detta till den nationella myndigheten i varje med­

lemsstat där de berörda fordonen antingen ska tillhandahållas

på marknaden, registreras eller tas i bruk. I begäran ska det

anges av vilka tekniska eller ekonomiska skäl dessa fordon

inte uppfyller de nya typgodkännandekraven.

Den berörda nationella myndigheten ska inom tre månader från

mottagandet av begäran besluta om och för hur många av dessa

fordon registrering ska tillåtas inom dess territorium.

4. Antalet fordon i slutserier får inte överskrida det högsta

värdet av 10 % av antalet fordon som registrerades under de två

föregående åren eller 100 fordon per medlemsstat.

5. För fordon som tas i bruk enligt detta förfarande ska en

särskild notering göras på intyget om överensstämmelse där

fordonet betecknas som ett ”slutseriefordon”.

6. Medlemsstaterna ska se till att det antal fordon som ska

tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk enligt

förfarandet i denna artikel övervakas verkningsfullt.

7. Denna artikel ska tillämpas endast på upphörande på

grund av att typgodkännandets giltighet gått ut i sådana fall

som avses i artikel 37.2 a.

Artikel 45

Tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av

komponenter och separata tekniska enheter

1. Komponenter eller separata tekniska enheter får endast

tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk om de överens­

stämmer med kraven i de tillämpliga akter som förtecknas i

bilaga II och är korrekt märkta i enlighet med artikel 39.

2. Punkt 1 ska inte gälla komponenter eller separata tekniska

enheter som är särskilt konstruerade eller avsedda för nya for­

don som inte omfattas av denna förordning.

3. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta

tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande av kom­

ponenter eller separata tekniska enheter som har undantagits

från en eller flera bestämmelser i denna förordning enligt arti­

kel 40 eller som är avsedda att monteras på fordon som om­

fattas av godkännanden som beviljats enligt artikel 42 och som

avser ifrågavarande komponent eller separata tekniska enhet.

4. Med avvikelse från punkt 1 och om inte annat föreskrivs i

denna förordning eller i någon av de delegerade akter som antas

enligt denna förordning får medlemsstaterna tillåta tillhandahål­

lande på marknaden eller ibruktagande av komponenter eller

separata tekniska enheter som är avsedda att monteras i fordon

som vid tidpunkten för tillhandahållandet på marknaden eller

ibruktagandet inte behövde typgodkännas enligt denna förord­

ning eller enligt direktiv 2002/24/EG.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/79

190

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

KAPITEL XII

SKYDDSKLAUSULER

Artikel 46

Förfarande för att hantera fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk

på nationell nivå

1. Om en medlemsstats marknadstillsynsmyndigheter har

vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 20 i förordning (EG)

nr 765/2008 eller om de har tillräckliga skäl att anta att ett

fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet

som omfattas av denna förordning utgör en allvarlig risk för

människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet

av allmänintressen som omfattas av denna förordning, ska den

godkännandemyndighet som beviljade godkännandet utvärdera

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten med avseende på alla de krav som fastställs i denna

förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta

fullt ut med godkännande- och/eller marknadstillsynsmyndighe­

terna.

Om den godkännandemyndighet som beviljade godkännandet

vid utvärderingen konstaterar att fordonet, systemet, kom­

ponenten eller den separata tekniska enheten inte uppfyller kra­

ven i denna förordning ska den utan dröjsmål ålägga den be­

rörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande

åtgärder för att fordonet, systemet, komponenten eller den se­

parata tekniska enheten ska uppfylla dessa krav eller dra tillbaka

produkten från marknaden eller återkalla den inom en rimlig

period, som står i förhållande till typen av risk.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de

åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.

2. Om godkännandemyndigheterna anser att den bristande

överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet,

ska de informera kommissionen och de andra medlemsstaterna

om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt

den ekonomiska aktören.

3. Den ekonomiska aktören ska se till att alla lämpliga kor­

rigerande åtgärder vidtas i fråga om alla icke överensstämmande

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den har släppt ut på marknaden eller registrerat eller för

vars ibruktagande i unionen de ansvarar.

4. Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga

korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1

andra stycket, ska de nationella myndigheterna vidta lämpliga

åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på

marknaden, registrering eller ibruktagande av fordon, system,

komponenter eller separata tekniska enheter på deras nationella

marknad, dra tillbaka dem från den marknaden eller återkalla

dem.

5. De nationella myndigheterna ska utan dröjsmål underrätta

kommissionen och de andra medlemsstaterna om de åtgärder

som avses i punkt 4.

I den information som lämnas ska alla tillgängliga uppgifter

ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera

det fordon, det system, den komponent eller den separata tek­

niska enhet som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ

av bristande överensstämmelse som görs gällande och vilken

risk som är aktuell, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits

och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens

synpunkter. Godkännandemyndigheterna ska i synnerhet ange

om den bristande överensstämmelsen beror på något av

följande:

a) Fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten uppfyller inte krav som rör personers hälsa eller

säkerhet, miljöskydd eller andra aspekter av skyddet av all­

mänintressen som omfattas av denna förordning.

b) Brister i de tillämpliga akter som förtecknas i bilaga II.

6. Medlemsstaterna ska inom en månad informera kommis­

sionen och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och

om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till

med avseende på fordonets, systemets, komponentens eller den

separata tekniska enhetens bristande överensstämmelse med

kraven samt eventuella invändningar mot den anmälda natio­

nella åtgärden.

7.

Om varken en medlemsstat eller kommissionen har invänt

mot en åtgärd som en medlemsstat har vidtagit inom en månad

från mottagandet av den information som avses i punkt 6 i

denna artikel, ska åtgärden utvärderas av kommissionen i enlig­

het med artikel 47.

8. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga begränsande åt­

gärder vidtas avseende berörda fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter utan dröjsmål, till exempel att

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten dras tillbaka från marknaden.

Artikel 47

Unionsförfarande för skyddsåtgärder

1. Om det under det förfarande som beskrivs i artikel 46.3

och 46.4 gjorts invändningar mot en åtgärd som en medlems­

stat har vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell

åtgärd strider mot unionslagstiftningen ska kommissionen utan

dröjsmål utvärdera den nationella åtgärden efter samråd med

medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörer­

na. På grundval av resultaten av denna utvärdering ska kom­

missionen, i enlighet med granskningsförfarande som avses i

artikel 73.2, fastställa om den nationella åtgärden anses vara

berättigad eller inte.

Kommissionen ska underrätta alla medlemsstater och den eller

de berörda ekonomiska aktörerna om beslutet.

2. Om kommissionen anser att den nationella åtgärden är

berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs

för att säkerställa att det fordon, det system, den komponent

eller den separata tekniska enhet som inte uppfyller kraven dras

tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om

detta. Om den nationella åtgärden inte anses vara berättigad ska

den berörda medlemsstaten dra tillbaka eller anpassa åtgärden, i

enlighet med det beslut som avses i punkt 1.

SV

L 60/80

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

191

3. Om den nationella åtgärden anses berättigad och tillskrivs

brister i denna förordning eller i de delegerade akter eller ge­

nomförandeakter som antagits enligt denna förordning, ska

kommissionen föreslå lämpliga åtgärder enligt följande:

a) Om delegerade akter eller genomförandeakter som antagits

enligt denna förordning berörs, ska kommissionen föreslå

nödvändiga ändringar av den berörda akten.

b) Om FN/ECE-föreskrifter berörs ska kommissionen utarbeta

utkast till nödvändiga ändringar av berörda FN/ECE-föreskrif­

ter i enlighet med det förfarande som är tillämpligt enligt

1958 års reviderade överenskommelse.

Artikel 48

Överensstämmande fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk

1.

Om en medlemsstat efter en utvärdering enligt artikel 46.1

konstaterar att fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter trots att de uppfyller de tillämpliga kraven eller är

korrekt märkta, utgör en allvarlig säkerhetsrisk eller kan skada

miljön eller folkhälsan allvarligt, ska den ålägga den berörda

ekonomiska aktören att vidta lämpliga åtgärder för att se till

att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten vid utsläppande på marknaden, registrering eller efter

ibruktagande inte längre utgör en sådan risk, för att dra tillbaka

fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska

enheten från marknaden eller återkalla produkten inom en pe­

riod som är rimlig i förhållande till typen av risk. Medlemsstaten

får vägra att registrera sådana fordon till dess att fordonstill­

verkaren har vidtagit alla lämpliga åtgärder.

2. För fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som avses i punkt 1 ska den ekonomiska aktören se till

att korrigerande åtgärder vidtas med avseende på alla sådana

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk i unio­

nen.

3. Den medlemsstat som avses i punkt 1 ska inom en månad

underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om

alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för

att identifiera fordonet, systemet, komponenten eller den sepa­

rata tekniska enheten, dess ursprung och leveranskedja, vilken

typ av risk som är aktuell, vilken typ av nationella åtgärder som

vidtagits och deras varaktighet.

4. Kommissionen ska utan dröjsmål samråda med medlems­

staterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna, och

särskilt med den godkännandemyndighet som beviljade typgod­

kännandet, och utvärdera de nationella åtgärder som vidtagits.

På grundval av den utvärderingen ska kommissionen fastställa

om den nationella åtgärd som avses i punkt 1 anses vara be­

rättigad eller inte och om det är nödvändigt föreslå lämpliga

åtgärder.

5. Kommissionen ska rikta sitt beslut till alla medlemsstater

och omedelbart underrätta dem och den eller de berörda ekono­

miska aktörerna om beslutet.

Artikel 49

Fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter som inte överensstämmer med den godkända

typen

1. Om nya fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som åtföljs av intyg om överensstämmelse eller

försetts med godkännandemärke inte överensstämmer med den

godkända typen, ska den godkännandemyndighet som beviljade

EU-typgodkännandet vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet åter­

kallelse av typgodkännandet, för att se till att serietillverkade

fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

överensstämmer med den godkända typen.

2. Med avseende på punkt 1 ska avvikelser från uppgifterna i

EU-typgodkännandeintyget eller informationsmaterialet anses

utgöra bristande överensstämmelse med den godkända typen.

3.

Om en godkännandemyndighet visar att nya fordon, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter som åtföljs av intyg om

överensstämmelse eller som försetts med godkännandemärke

som utfärdats i en annan medlemsstat inte överensstämmer

med den godkända typen, kan den begära att den godkännan­

demyndighet som beviljade EU-typgodkännandet kontrollerar

att de serietillverkade fordonen, systemen, komponenterna eller

separata tekniska enheterna fortsättningsvis överensstämmer

med den godkända typen. Efter att ha tagit emot en

sådan begäran ska den godkännandemyndighet som beviljade

EU-typgodkännandet vidta de begärda åtgärderna så snart som

möjligt och senast inom tre månader från dagen för begäran.

4. Godkännandemyndigheten ska begära att den godkännan­

demyndighet som beviljade EU-typgodkännandet av ett system,

en komponent, en separat teknisk enhet eller ett icke färdig­

byggt fordon vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att serie­

tillverkade fordon åter bringas att överensstämma med den

godkända typen i följande fall:

a) Om det i samband med EU-typgodkännande av fordon visat

sig att ett fordons bristande överensstämmelse uteslutande

beror på bristande överensstämmelse hos ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet.

b) Om det i samband med etappvis typgodkännande visat sig

att den bristande överensstämmelsen hos ett etappvis färdig­

byggt fordon uteslutande beror på bristande överensstäm­

melse hos ett system, en komponent eller en separat teknisk

enhet som ingår i det icke färdigbyggda fordonet eller på

bristande överensstämmelse hos det icke färdigbyggda fordo­

net i sig.

5. Efter att ha tagit emot en sådan begäran ska den berörda

godkännandemyndigheten, vid behov i samarbete med den god­

kännandemyndighet som lämnade in begäran, vidta nödvändiga

åtgärder snarast möjligt och senast tre månader från dagen för

begäran.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/81

192

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

6. Om bristande överensstämmelse konstateras, ska godkän­

nandemyndigheten i den medlemsstat som beviljade EU-typgod­

kännandet av systemet, komponenten eller den separata tek­

niska enheten eller det icke färdigbyggda fordonet vidta de åt­

gärder som anges i punkt 1.

Godkännandemyndigheterna ska inom en månad underrätta

varandra om varje återkallelse av EU-typgodkännanden och or­

sakerna till detta.

7. Om den godkännandemyndighet som beviljade EU-typ­

godkännandet bestrider den bristande överensstämmelse som

anmälts till den, ska de berörda medlemsstaterna söka lösa

denna tvist. Kommissionen ska hållas underrättad och, om det

är nödvändigt, inleda samråd i syfte att nå fram till en upp­

görelse.

Artikel 50

Utsläppande på marknaden och ibruktagande av delar eller

utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för nödvändiga

systems korrekta funktion

1. Delar eller utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för

den korrekta funktionen hos system som är nödvändiga för ett

fordons säkerhet eller dess miljöprestanda får inte släppas ut på

marknaden, registreras eller tas i bruk och ska vara förbjudna,

om de inte har beviljats tillstånd av en godkännandemyndighet i

enlighet med artikel 51.1 och 51.4.

2. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 1 kan

kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa en för­

teckning över sådana delar eller sådan utrustning utifrån till­

gänglig information, i synnerhet information som medlemssta­

terna tillhandahåller om

a) graden av allvar i risken avseende säkerhet eller miljöpre­

standa hos fordon som utrustats med de aktuella delarna

eller den aktuella utrustningen,

b) de eventuella konsekvenserna av ett eventuellt krav på god­

kännande av delar eller utrustning enligt denna artikel för

konsumenter och tillverkare på eftermarknaden.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 73.2.

3. Punkt 1 ska inte tillämpas på originaldelar eller original­

utrustning eller på delar eller utrustning som har typgodkänts i

enlighet med någon av de akter som förtecknas i bilaga II,

såvida godkännandet inte hänför sig till andra aspekter än de

som omfattas av punkt 1.

Punkt 1 ska inte tillämpas på delar eller utrustning som ute­

slutande framtagits för tävlingsfordon som inte är avsedda för

användning på allmänna vägar. Om delar eller utrustning som

upptas på en förteckning som upprättats genom en genom­

förandeakt som avses i punkt 2 kan användas både i tävlings­

fordon och i fordon som är avsedda för användning på all­

männa vägar, får dessa delar eller denna utrustning inte tillhan­

dahållas allmänheten för användning i fordon avsedda för väg,

såvida de inte uppfyller kraven i denna artikel. Kommissionen

ska vid behov anta bestämmelser för att identifiera de delar eller

den utrustning som avses i denna punkt.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

tier i enlighet med artikel 75 avseende de krav som de delar och

den utrustning som avses i punkt 1 i den här artikeln ska

uppfylla.

Dessa krav kan baseras på de akter som förtecknas i bilaga II

eller kan bestå av en jämförelse mellan delen eller utrustningen

och miljö- eller säkerhetsprestanda hos originalfordonet eller

någon av dess delar beroende på vad som är lämpligt. Oavsett

vilket ska kraven säkerställa att delarna eller utrustningen inte

påverkar funktionen hos de system som är nödvändiga för

fordonets säkerhet eller dess miljöprestanda.

Artikel 51

Delar eller utrustning som kan utgöra en allvarlig risk för

nödvändiga systems korrekta funktion – kompletterande

krav

1. Med avseende på tillämpningen av artikel 50.1 ska till­

verkaren av delar eller utrustning till godkännandemyndigheten

inlämna en ansökan tillsammans med en provningsrapport från

en utnämnd teknisk tjänst som intygar att de delar och den

utrustning för vilka tillstånd söks uppfyller de krav som avses

i artikel 50.4. Endast en ansökan får lämnas in av tillverkaren

per typ av del och endast till en godkännandemyndighet.

På begäran av en annan medlemsstats behöriga myndighet ska

den godkännandemyndighet som har beviljat tillståndet inom

en månad från mottagandet av begäran till den förstnämnda

myndigheten översända en kopia av det begärda intyget om

tillstånd inklusive bilagor via ett gemensamt och säkert system

för elektronisk kommunikation. Kopian får även föreligga i

form av en säker elektronisk fil.

2. Ansökan ska innehålla uppgifter om tillverkaren av delar

eller utrustning, om typ, identifikation och delnummer samt

fordonstillverkarens namn, fordonstypen och, om det är lämp­

ligt, tillverkningsår eller annan information som medger identi­

fikation av det fordon som dessa delar eller denna utrustning

ska monteras i.

När godkännandemyndigheten, med beaktande av provnings­

rapporten och övriga styrkande uppgifter, är övertygad om att

delarna eller utrustningen i fråga uppfyller kraven i artikel 50.4,

ska den ge tillstånd till att delarna eller utrustningen släpps ut

på marknaden och tas i bruk, om inte annat följer av punkt 4

andra stycket i den här artikeln.

Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål utfärda ett intyg

till tillverkaren.

3. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fast­

ställa en mall och ett numreringssystem för det intyg som avses

i punkt 2 tredje stycket i denna artikel. Dessa genomförandeak­

ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 73.2.

SV

L 60/82

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

193

4. Tillverkaren ska utan dröjsmål informera den godkännan­

demyndighet som gav sitt tillstånd om eventuella ändringar

avseende de villkor enligt vilka det utfärdades. Denna godkän­

nandemyndighet ska besluta om det är nödvändigt att revidera

tillståndet eller utfärda ett nytt och om ytterligare provningar är

nödvändiga.

Tillverkaren ska se till att delarna och utrustningen tillverkas

och fortsätter att tillverkas i enlighet med de villkor enligt vilka

tillståndet utfärdades.

5. Innan ett tillstånd beviljas ska godkännandemyndigheten

kontrollera att det finns tillfredsställande rutiner och förfaranden

för att säkerställa effektiv kontroll av produktionsöverensstäm­

melsen.

Om godkännandemyndigheten finner att villkoren för att ut­

färda tillståndet inte längre är uppfyllda, ska den begära att

tillverkaren vidtar de åtgärder som krävs för att se till att delarna

eller utrustningen återigen bringas i överensstämmelse. Om det

är nödvändigt ska godkännandemyndigheten återkalla tillstån­

det.

6. De olika medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska

uppmärksamma kommissionen på all oenighet beträffande det

tillstånd som avses i punkt 2 andra stycket. Kommissionen ska

vidta lämpliga åtgärder för att lösa oenigheten, och även vid

behov begära att tillståndet återkallas, efter att ha samrått med

godkännandemyndigheterna.

7. Till dess att den förteckning som avses i artikel 50.2 har

upprättats, får medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser

om vilka delar eller vilken utrustning som kan påverka den

korrekta funktionen hos system som är nödvändiga för fordo­

nets säkerhet eller dess miljöprestanda.

Artikel 52

Återkallelse av fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter

1. En tillverkare som beviljats ett EU-typgodkännande av

komplett fordon ska omedelbart underrätta den godkännande­

myndighet som godkänt fordonet om tillverkaren åläggs att, i

enlighet med förordning (EG) nr 765/2008, återkalla fordon

som släppts ut på marknaden, registrerats eller för vars ibruk­

tagande tillverkaren var ansvarig, på grund av att ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet som monterats på

fordonet utgör en allvarlig risk för säkerheten, folkhälsan eller

miljöskyddet, oberoende av om godkännande beviljats i veder­

börlig ordning i enlighet med den här förordningen, eller på

grund av att en del som inte är föremål för några särskilda krav

enligt typgodkännandelagstiftningen utgör en allvarligt risk för

säkerheten, folkhälsan eller miljöskyddet.

2. En tillverkare av system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som beviljats ett EU-typgodkännande ska omedel­

bart underrätta den godkännandemyndighet som godkänt pro­

dukten om tillverkaren åläggs att i enlighet med förordning (EG)

nr 765/2008 återkalla system, komponenter eller separata tek­

niska enheter som släppts ut på marknaden eller registrerats

eller för vars ibruktagande tillverkaren var ansvarig på grund

av att de utgör en allvarlig risk för säkerheten, arbetarskydd,

folkhälsan eller miljöskyddet, oberoende av om godkännande

beviljats i vederbörlig ordning enligt den här förordningen.

3. Tillverkaren ska föreslå godkännandemyndigheten lämp­

liga korrigerande åtgärder för att undanröja den allvarliga risk

som avses i punkterna 1 och 2. Godkännandemyndigheten ska

utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i de övriga

medlemsstaterna de föreslagna korrigerande åtgärderna.

Godkännandemyndigheterna ska se till att de korrigerande åt­

gärderna genomförs på ett verksamt sätt i deras respektive med­

lemsstater.

4. Om den berörda godkännandemyndigheten anser att åt­

gärderna är otillräckliga eller inte har genomförts tillräckligt

snabbt, ska den utan dröjsmål informera den godkännandemyn­

dighet som beviljat EU-typgodkännandet.

Den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännan­

det ska därefter informera tillverkaren. Om tillverkaren inte

föreslår och genomför effektiva korrigerande åtgärder, ska den

godkännandemyndighet som beviljat EU-typgodkännandet

vidta alla skyddsåtgärder som krävs, inbegripet återkallelse av

EU-typgodkännandet. Vid återkallelse av EU-typgodkännande

ska godkännandemyndigheten inom en månad från en sådan

återkallelse underrätta tillverkaren, övriga medlemsstaters god­

kännandemyndigheter och kommissionen om detta med rekom­

menderad post eller likvärdigt elektroniskt medel.

Artikel 53

Delgivning av beslut och tillgängliga rättsmedel

1. I varje beslut som fattas enligt denna förordning och varje

beslut som innebär att EU-typgodkännande vägras eller återkal­

las, att registrering vägras, att utsläppande på marknaden, regi­

strering eller ibruktagande av ett fordon förbjuds eller förenas

med begränsningar eller att tillbakadragande av ett fordon från

marknaden ska ske, ska de skäl på vilka beslutet grundas redo­

visas utförligt.

2. Den berörda parten ska underrättas om varje sådant beslut

och samtidigt upplysas om vilka rättsmedel som är tillgängliga

inom ramen för gällande rätt i den berörda medlemsstaten och

tidsfristerna för att utöva dessa rättsmedel.

KAPITEL XIII

INTERNATIONELLA FÖRESKRIFTER

Artikel 54

FN/ECE-föreskrifter som krävs för EU-typgodkännande

1. FN/ECE-föreskrifter eller ändringar av dessa som unionen

har röstat för eller som unionen har anslutit sig till och som

förtecknas i denna förordning eller i de delegerade akter som

antagits enligt denna förordning ska vara en del av de krav som

ställs för ett EU-typgodkännandet av ett fordon.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/83

194

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

2. Medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska godta

godkännanden som beviljats enligt de FN/ECE-föreskrifter som

avses i punkt 1 samt, i tillämpliga fall, tillhörande godkännan­

demärken i stället för motsvarande godkännanden och godkän­

nandemärken som beviljats i enlighet med denna förordning

och de delegerade akter som antagits enligt denna förordning.

3. Om unionen har röstat för en FN/ECE-föreskrift eller änd­

ringar av denna med avseende på ett EU-typgodkännande av

fordon, ska kommissionen i enlighet med artikel 75 anta en

delegerad akt som gör FN/ECE-föreskriften eller ändringar av

denna obligatoriska och för att ändra denna förordning och

de delegerade akter som antagits enligt denna förordning, bero­

ende på vad som är lämpligt.

Den delegerade akten ska ange dag för obligatorisk tillämpning

av FN/ECE-föreskriften eller ändringarna av denna och ska när

det är lämpligt innehålla övergångsbestämmelser.

Kommissionen ska anta separata delegerade akter som anger

den obligatoriska tillämpningen av FN/ECE-föreskrifter.

KAPITEL XIV

TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISK INFORMATION

Artikel 55

Information riktad till användarna

1. Tillverkaren får inte, avseende de uppgifter som föreskrivs

i denna förordning, eller i de delegerade akter eller genomföran­

deakter som antagits enligt denna förordning, tillhandahålla tek­

nisk information som avviker från de uppgifter som godkänts

av godkännandemyndigheten.

2. Om så föreskrivs i en delegerad akt eller en genomföran­

deakt som antagits enligt denna förordning, ska tillverkaren ge

användarna tillgång till all relevant information och nödvändiga

instruktioner som beskriver eventuella särskilda villkor eller be­

gränsningar för användningen av ett fordon, ett system, en

komponent eller en separat teknisk enhet.

3. Den information som avses i punkt 2 ska tillhandahållas

på det eller de officiella språken i den medlemsstat där fordonet

är avsett att släppas ut på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Den ska tillhandahållas i användarhandboken efter godkännan­

demyndighetens godtagande.

Artikel 56

Information riktad till tillverkare av komponenter eller

separata tekniska enheter

1.

Fordonstillverkaren ska ge tillverkare av komponenter eller

separata tekniska enheter tillgång till alla uppgifter som krävs

för EU-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska

enheter eller för erhållande av tillstånd enligt artikel 50, inbegri­

pet i förekommande fall ritningar som avses i de delegerade

akter och genomförandeakter som antagits enligt denna förord­

ning.

Fordonstillverkaren får kräva att tillverkarna av komponenter

eller separata tekniska enheter ingår bindande avtal om att in­

formation som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig

till immateriella rättigheter ska hållas konfidentiell.

2. En tillverkare av komponenter eller separata tekniska en­

heter som är innehavare av ett EG-typgodkännandeintyg som i

enlighet med i artikel 31.4 omfattar begränsningar för använd­

ningen eller särskilda monteringskrav eller båda delarna, ska

tillhandahålla fordonstillverkaren fullständig, utförlig infor­

mation om detta.

Om så föreskrivs i en delegerad akt som antas enligt denna

förordning, ska tillverkaren av komponenter eller separata tek­

niska enheter tillsammans med dessa komponenter eller sepa­

rata tekniska enheter tillhandahålla instruktioner rörande be­

gränsningar för användningen eller särskilda monteringskrav

eller båda delarna.

KAPITEL XV

TILLGÅNG TILL INFORMATION OM REPARATION OCH

UNDERHÅLL

Artikel 57

Tillverkares skyldigheter

1. Tillverkare ska tillhandahålla obegränsad tillgång till infor­

mation om reparation och underhåll av fordonet till oberoende

aktörer genom webbplatser i ett standardiserat format på ett

lättillgängligt och direkt sätt. Denna tillgång ska särskilt ges

på ett sätt som är icke-diskriminerande jämfört med de former

eller den tillgång som gäller för auktoriserade återförsäljare och

verkstäder. Denna skyldighet ska inte gälla om ett fordon har

godkänts som ett fordon som tillverkas i små serier.

2. Till dess att kommissionen har antagit en gemensam stan­

dard ska den information som avses i punkt 1 lämnas på ett

enhetligt sätt som kan behandlas av oberoende aktörer med

rimlig arbetsinsats.

Tillverkarna ska även ge oberoende aktörer och auktoriserade

återförsäljare och verkstäder tillgång till utbildningsmaterial.

3. Den information som avses i punkt 1 ska minst omfatta

följande:

a) Fordonets entydiga identifieringsnummer.

b) Servicehandböcker inklusive reparations- och underhålls­

register samt servicescheman.

c) Tekniska manualer och rapporter om teknisk service.

d) Komponent- och diagnosinformation (t.ex. högsta respektive

lägsta teoretiska mätvärden).

e) Kopplingsscheman.

SV

L 60/84

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

195

f) Diagnostiska felkoder, inklusive tillverkarspecifika koder.

g) Identifieringsnummer för mjukvara och kalibreringskontroll­

nummer för en viss fordonstyp.

h) Information om, och förmedlad med hjälp av, märkesskyd­

dade verktyg och utrustning.

i) Information om dataregistrering samt bidirektionella över­

vaknings- och provningsdata.

j) Arbetsenheter.

4.

Auktoriserade återförsäljare eller verkstäder som ingår i en

viss fordonstillverkares distributionsnät ska betraktas som obe­

roende aktörer i den mening som avses i denna förordning, om

de tillhandahåller reparations- och underhållstjänster för fordon

som omfattas av en annan tillverkares distributionsnät i vilket

de inte ingår.

5. Information om reparation och underhåll av fordonen ska

alltid vara tillgänglig, utom när underhållsarbete måste utföras

på informationssystemen.

6. För tillverkning och underhåll av ersättnings- eller service­

komponenter samt diagnosverktyg och provningsutrustning

som är OBD-kompatibla ska tillverkarna, på ett sätt som inte

diskriminerar, tillhandahålla relevant OBD-information samt in­

formation om reparation och underhåll av fordonen till alla

berörda företag som tillverkar eller reparerar komponenter, dia­

gnosverktyg eller provningsutrustning.

7. För utformning och tillverkning av fordonssystem för al­

ternativbränslefordon ska tillverkarna, på ett icke-diskrimine­

rande sätt, tillhandahålla relevant OBD-information samt infor­

mation om reparation och underhåll av fordonen till alla be­

rörda företag som tillverkar, installerar eller reparerar utrustning

för alternativbränslefordon.

8. I samband med ansökan om EU-typgodkännande ska till­

verkaren för godkännandemyndigheten styrka att denna förord­

ning efterlevs i fråga om den information som krävs enligt

denna artikel.

Om sådan information inte finns tillgänglig eller inte överens­

stämmer med denna förordning och de delegerade akter och

genomförandeakter som antagits enligt denna förordning vid

tidpunkten för ansökan om EU-typgodkännande, ska tillverka­

ren tillhandahålla den inom sex månader från dagen för typ­

godkännandet.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa en

mall för ett intyg om tillgång till fordonets OBD-information

och information om reparation och underhåll av fordonet, vil­

ket ger godkännandemyndigheten uppgifter som styrker över­

ensstämmelsen med denna förordning. Dessa genomförandeak­

ter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 73.2.

9. Om uppgifter som styrker överensstämmelsen med denna

förordning inte tillhandahålls inom den tid som avses i punkt 8

andra stycket, ska godkännandemyndigheten vidta lämpliga åt­

gärder för att se till att bestämmelserna efterlevs.

10. Tillverkaren ska på sina webbplatser tillhandahålla änd­

ringar och tillägg till informationen om reparation och under­

håll av fordon samtidigt som dessa ställs till förfogande för

auktoriserade verkstäder.

11.

Om ett fordons reparations- och underhållsregister lagras

i en central databas hos tillverkaren eller för dennes räkning, ska

oberoende verkstäder ha kostnadsfri tillgång till detta register

och ska kunna föra in uppgifter om reparation och underhåll

som de utfört.

12. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 75 där närmare bestämmelser fast­

ställs om kraven på tillgång till information om reparation och

underhåll, särskilt tekniska specifikationer om hur information

om reparation och underhåll av fordonet ska tillhandahållas.

Artikel 58

Ansvar när det gäller flera innehavare av typgodkännande

1. Vid typgodkännande i flera steg eller etappvis typgodkän­

nande ska den tillverkare som ansvarar för respektive typgod­

kännande också vara ansvarig för att meddela reparationsinfor­

mation om särskilda system, komponenter eller separata tek­

niska enheter eller den särskilda etappen till både den slutliga

tillverkaren och oberoende aktörer.

2. Den slutliga tillverkaren ska ansvara för att tillhandahålla

information till oberoende aktörer om det kompletta fordonet.

Artikel 59

Avgift för tillgång till information om reparation och

underhåll av fordon

1. Tillverkaren får ta ut en rimlig och proportionell avgift för

tillgången till den information om reparation och underhåll av

fordon som omfattas av denna förordning. En avgift är inte

rimlig eller proportionell om den avhåller oberoende aktörer

från att söka tillgång därför att den inte står i proportion till

den utsträckning den oberoende aktören använder sig av denna

tillgång.

2. Tillverkaren ska tillhandahålla information om reparation

och underhåll av fordon dagligen, månadsvis och årsvis, med

olika avgifter för tillgång till informationen beroende på den

tidsperiod för vilken tillgång ges.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/85

196

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Artikel 60

Forum för tillgång till fordonsinformation

Tillämpningsområdet för den verksamhet som utförs av det

forum för tillgång till fordonsinformation som inrättades i en­

lighet med artikel 13.9 i kommissionens förordning (EG) nr

692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring

av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007

om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp

från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6)

och om tillgång till information om reparation och underhåll av

fordon ( 1 ) ska utvidgas till de fordon som omfattas av denna

förordning.

På grundval av indikationer på avsiktlig eller oavsiktlig felaktig

användning av OBD-information om fordonet och information

om reparation och underhåll av fordonet, ska det forum som

avses i första stycket ge kommissionen råd om åtgärder för att

förhindra sådant missbruk av information.

KAPITEL XVI

UTNÄMNING OCH ANMÄLAN AV TEKNISKA TJÄNSTER

Artikel 61

Krav avseende tekniska tjänster

1. De utnämnande godkännandemyndigheterna ska innan de

utnämner en teknisk tjänst enligt artikel 63 säkerställa att den

tekniska tjänsten uppfyller kraven i punkterna 2–9 i denna

artikel.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64.1 ska en

teknisk tjänst vara etablerad enligt en medlemsstats nationella

rätt och vara en juridisk person.

3. En teknisk tjänst ska vara ett tredjepartsorgan som inte är

involverat i konstruktion, tillverkning, leverans eller underhåll av

de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den bedömer.

Ett organ som hör till en näringslivsorganisation eller bransch­

organisation som företräder företag som är involverade i kon­

struktion, tillverkning, leverans, installation, användning eller

underhåll av de fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter som det bedömer, provar eller inspekterar får

anses uppfylla kraven i första stycket, förutsatt att det kan

styrkas att organet är oberoende och att intressekonflikter inte

föreligger.

4. En teknisk tjänst, dess högsta ledning och den personal

som ansvarar för att utföra de olika verksamhetskategorier för

vilka tjänsten utnämnts i enlighet med artikel 63.1 får inte vara

konstruktör, tillverkare, leverantör eller ansvara för underhåll av

de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter

som den bedömer och inte heller företräda parter som är

involverade i dessa verksamheter. Detta ska inte hindra använd­

ning av bedömda fordon, system, komponenter eller separata

tekniska enheter som avses i punkt 3 i den här artikeln som är

nödvändiga för den tekniska tjänstens verksamhet eller använd­

ning av sådana fordon, system, komponenter eller separata tek­

niska enheter för personligt bruk.

En teknisk tjänst ska se till att dess dotterbolags eller underle­

verantörers verksamhet inte påverkar sekretessen, objektiviteten

eller opartiskheten inom de verksamhetskategorier som tjänsten

har utnämnts för att utföra.

5. En teknisk tjänst och dess personal ska utföra de verk­

samhetskategorier för vilka tjänsten har utnämnts med största

möjliga yrkesintegritet och erforderlig teknisk kompetens på det

specifika området och vara fria från varje påtryckning och in­

citament, i synnerhet ekonomiska incitament, som kan påverka

deras omdöme eller resultaten av deras bedömningar, särskilt

när det gäller påtryckningar och incitament från personer eller

grupper av personer som berörs av verksamhetens resultat.

6. En teknisk tjänst ska vara i stånd att utföra alla de verk­

samhetskategorier för vilka den utnämnts i enlighet med arti­

kel 63.1 genom att på ett tillfredsställande sätt visa för den

utnämnande godkännandemyndigheten att den har

a) personal med lämplig kompetens, teknisk specialkunskap

och yrkesutbildning samt lämplig erfarenhet för att utföra

uppdraget,

b) beskrivningar av de förfaranden som är relevanta för de

verksamhetskategorier för vilka den önskar utnämnas, varvid

det garanteras att förfarandena är öppna och kan upprepas,

c) förfaranden för att utöva de verksamhetskategorier för vilka

den önskar utnämnas med vederbörlig hänsyn tagen till den

tekniska komplexiteten hos fordonet, systemet, komponen­

ten eller den separata tekniska enheten i fråga och produk­

tionsprocessens omfattning eller seriemässiga karaktär, och

d) nödvändiga medel för att på lämpligt sätt kunna utföra upp­

gifterna relaterade till de verksamhetskategorier för vilka den

önskar utnämnas och tillgång till den utrustning eller de

hjälpmedel som är nödvändiga.

Den tekniska tjänsten ska dessutom visa den utnämnande god­

kännandemyndigheten att den respekterar de standarder som

fastställs i de delegerade akter som antas enligt artikel 65 och

som är relevanta för de verksamhetskategorier för vilka tjänsten

har utnämnts.

7. De tekniska tjänsternas, deras högsta lednings och bedöm­

ningspersonalens opartiskhet ska säkerställas. De får inte delta i

någon verksamhet som kan påverka dess objektivitet och integ­

ritet med hänsyn till de verksamhetskategorier för vilka tjänsten

har utnämnts.

SV

L 60/86

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

( 1 ) EUT L 199, 28.7.2008, s. 1.

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

197

8. Tekniska tjänster ska teckna ansvarsförsäkring för sina

verksamheter såvida inte medlemsstaten i enlighet med nationell

rätt tar på sig ansvaret eller medlemsstaten själv är direkt an­

svarig för bedömningen av överensstämmelse.

9. Personalen vid en teknisk tjänst ska iaktta tystnadsplikt

beträffande all information som de erhåller vid utförandet av

sina uppgifter enligt denna förordning eller de nationella be­

stämmelser som genomför den, utom gentemot den godkän­

nandemyndighet som utnämner tjänsten eller när det krävs

enligt unionsrätten eller nationell rätt. Immaterialrätten ska

vara skyddad.

Artikel 62

Dotterbolag och underentreprenörer till tekniska tjänster

1. En teknisk tjänst får lägga ut delar av den verksamhet för

vilken den utnämns i enlighet med artikel 63.1 på underentre­

prenad eller låta verksamheten utföras av ett dotterbolag endast

efter medgivande från den utnämnande godkännandemyndighe­

ten.

2. Om en teknisk tjänst lägger ut specifika uppgifter med

anknytning till de verksamhetskategorier som de utnämnts att

utföra eller anlitar ett dotterbolag ska den se till att underen­

treprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 61 och

informera den utnämnande godkännandemyndigheten om det­

ta.

3. De tekniska tjänsterna ska ta det fulla ansvaret för alla

uppgifter som utförs av dess underentreprenörer eller dotterbo­

lag, oavsett var de är etablerade.

4. De tekniska tjänsterna ska se till att den utnämnande

godkännandemyndigheten har tillgång till de relevanta handling­

arna rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotter­

bolagets kvalifikationer och de uppgifter som de har utfört.

Artikel 63

Utnämning av tekniska tjänster

1. Beroende på kompetensområde ska de tekniska tjänsterna

utnämnas för en eller flera av följande verksamhetskategorier:

a) kategori A: tekniska tjänster som i sina egna anläggningar

genomför de provningar som avses i denna förordning och i

de akter som förtecknas i bilaga II,

b) kategori B: tekniska tjänster som övervakar de provningar

som avses i denna förordning och i de akter som förtecknas

i bilaga II och som utförs i tillverkarens anläggningar eller i

en tredje parts anläggningar,

c) kategori C: tekniska tjänster som regelbundet bedömer och

övervakar tillverkarens rutiner för kontroll av produktions­

överensstämmelsen,

d) kategori D: tekniska tjänster som övervakar eller genomför

provningar eller inspektioner för övervakningen av produk­

tionsöverensstämmelse.

2. En godkännandemyndighet kan utnämnas till teknisk

tjänst för en eller flera av de verksamheter som avses i punkt 1.

3. Andra tekniska tjänster än de som har utnämnts av ett

tredjeland i enlighet med artikel 64 får anmälas som teknisk

tjänst i den mening som avses i artikel 67, men endast om ett

sådant godtagande av tekniska tjänster föreskrivs i ett bilateralt

avtal mellan unionen och det berörda tredjelandet. Detta ska

inte förhindra en teknisk tjänst etablerad enligt en medlemsstats

nationella rätt i enlighet med artikel 61.2 från att etablera dot­

terbolag i tredjeländer, förutsatt att dotterbolagen står under den

utnämnda tekniska tjänstens direkta ledning och kontroll.

Artikel 64

Tillverkarens ackrediterade interna tekniska tjänster

1. En tillverkares ackrediterade interna tekniska tjänst får ut­

nämnas endast för verksamhet inom kategori A med avseende

på tekniska krav för vilka självprovning är tillåten i enlighet

med en delegerad akt som antagits enligt denna förordning.

Den tekniska tjänsten ska utgöra en separat och urskiljbar del

av företaget och får inte medverka i konstruktion, tillverkning,

leverans eller underhåll av de fordon, system, komponenter eller

separata tekniska enheter som det ska bedöma.

2. En ackrediterad intern teknisk tjänst ska uppfylla följande

krav:

a) Utöver att vara utnämnd av en medlemsstats godkännande­

myndighet ska den vara ackrediterad av ett nationellt ackre­

diteringsorgan enligt definitionen i artikel 2 led 11 i förord­

ning (EG) nr 765/2008 och i enlighet med de standarder och

förfaranden som avses i artikel 65 i den här förordningen.

b) Den ackrediterade interna tekniska tjänsten och dess perso­

nal ska vara organisatoriskt åtskilda från det företag som de

är en del av och ha rapporteringsmetoder som säkerställer

att de är opartiska, och de ska styrka detta för det berörda

nationella ackrediteringsorganet.

c) Varken den ackrediterade interna tekniska tjänsten och dess

personal får delta i någon verksamhet som kan påverka dess

objektivitet och integritet i samband med de verksamhets­

kategorier för vilka den utnämnts.

d) Den ackrediterade interna tekniska tjänsten ska tillhandahålla

sina tjänster enbart till det företag som den är en del av.

3. En ackrediterad intern teknisk tjänst behöver inte anmälas

till kommissionen enligt artikel 67, men information om dess

ackreditering ska lämnas av det företag som den är en del av,

eller av det nationella ackrediteringsorganet, till den utnäm­

nande godkännandemyndigheten på denna myndighets begäran.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/87

198

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Artikel 65

Förfaranden för fastställande av prestandakrav och

bedömning av tekniska tjänster

För att se till att tekniska tjänster uppfyller samma högt ställda

prestandakrav i alla medlemsstater ska kommissionen ges befo­

genhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 75 med

avseende på de krav som de tekniska tjänsterna måste uppfylla

och förfarandet för bedömning av dem i enlighet med artikel 66

och ackreditering av dem i enlighet med artikel 64.

Artikel 66

Bedömning av de tekniska tjänsternas kompetens

1. Den utnämnande godkännandemyndigheten ska upprätta

en bedömningsrapport som visar att den tekniska tjänst som

önskar utnämnas har bedömts med avseende på dess efterlev­

nad av kraven i denna förordning och de delegerade akter som

antagits enligt denna förordning. Den rapporten kan inbegripa

ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett ackrediteringsorgan.

2. Bedömningen som den rapport som avses i punkt 1 byg­

ger på ska utföras i enlighet med bestämmelserna i en delegerad

akt som antas enligt artikel 65. Bedömningsrapporten ska ses

över minst vart tredje år.

3.

Bedömningsrapporten ska på begäran översändas till kom­

missionen. I detta fall, och om bedömningen inte bygger på ett

intyg om ackreditering utfärdat av ett nationellt ackrediterings­

organ som intygar att den tekniska tjänsten uppfyller kraven i

denna förordning, ska den utnämnande godkännandemyndighe­

ten förse kommissionen med dokumentation som styrker den

tekniska tjänstens kompetens och åtgärder som vidtagits för att

se till att den tekniska tjänsten övervakas regelbundet av den

utnämnande godkännandemyndigheten och uppfyller kraven i

denna förordning och de delegerade akter som antas enligt

denna förordning.

Den godkännandemyndighet som avser att utnämnas till teknisk

tjänst i enlighet med artikel 63.2 ska visa att den uppfyller till­

lämpliga krav genom dokumentation i form av en bedömning

utförd av bedömare som är oberoende i förhållande till den

verksamhet som bedöms. Sådana bedömare kan komma från

samma organisation under förutsättning att de är oberoende i

förhållande till den personal som utför den verksamhet som är

föremål för bedömning.

4. En ackrediterad intern teknisk tjänst ska uppfylla de rele­

vanta bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 67

Anmälningsförfaranden

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namn,

adress, inbegripet elektronisk adress, ansvariga personer och

verksamhetskategorier för varje teknisk tjänst som de har ut­

nämnt, samt alla senare ändringar av dessa utnämnda tjänster.

Av anmälan ska det framgå vilka områden i förteckningen i

bilaga II som de tekniska tjänsterna har utnämnts för.

2. En teknisk tjänst får bedriva sådana verksamheter som

avses i artikel 63.1 för den utnämnande godkännandemyndig­

hets räkning som ansvarar för typgodkännandet endast om

detta på förhand har anmälts till kommissionen i enlighet

med punkt 1 i den här artikeln.

3. Samma tekniska tjänst får utnämnas av flera utnämnande

godkännandemyndigheter och anmälas av dessa utnämnande

godkännandemyndigheters medlemsstater oberoende av vilken

eller vilka verksamhetskategorier som den kommer att bedriva i

enlighet med artikel 63.1.

4. Kommissionen ska informeras om alla senare relevanta

ändringar av den utnämnda tjänsten.

5. Om en viss organisation eller ett visst behörigt organ, vars

verksamhet inte omfattas av artikel 63.1, behöver utnämnas för

tillämpning av en akt som förtecknas i bilaga II, ska anmälan

göras enligt den här artikeln.

6. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en för­

teckning och närmare uppgifter om de tekniska tjänster som

anmälts i enlighet med denna artikel.

Artikel 68

Ändringar av utnämningar

1. Om en utnämnande godkännandemyndighet har konsta­

terat eller har informerats om att en teknisk tjänst som den

utnämnt inte längre uppfyller de krav som anges i denna för­

ordning eller att den underlåter att fullgöra sina skyldigheter,

ska myndigheten begränsa eller återkalla utnämningen tillfälligt

eller slutgiltigt, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att

uppfylla kraven eller fullgöra skyldigheterna är. Den medlems­

stat som har anmält denna tekniska tjänst ska omedelbart un­

derrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska på mot­

svarande sätt ändra de offentliggjorda uppgifter som avses i

artikel 67.6.

2. I händelse av begränsning eller tillfällig eller slutgiltig åter­

kallelse av utnämningen eller om den tekniska tjänsten har

upphört med verksamheten ska den utnämnande godkännande­

myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den

tekniska tjänstens akter antingen behandlas av en annan teknisk

tjänst eller hålls tillgängliga för den utnämnande godkännande­

myndigheten eller marknadstillsynsmyndigheterna på deras be­

gäran.

Artikel 69

Ifrågasättande av de tekniska tjänsternas kompetens

1. Kommissionen ska undersöka alla fall där den tvivlar på

att en teknisk tjänst har erforderlig kompetens eller att en tek­

nisk tjänst fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldigheter

som den omfattas av, och även alla fall där den gjorts uppmärk­

sam på att det föreligger sådana tvivel.

2. Den utnämnande godkännandemyndighetens medlemsstat

ska på begäran ge kommissionen all information om grunderna

för att utnämna eller bibehålla utnämningen av den tekniska

tjänsten.

SV

L 60/88

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

199

3. Kommissionen ska se till att all känslig information som

erhålls under dess undersökningar behandlas konfidentiellt.

4. Om kommissionen konstaterar att en teknisk tjänst inte

uppfyller eller inte längre uppfyller utnämningskraven, ska den

meddela detta till den utnämnande godkännandemyndighetens

medlemsstat, i syfte att, i samarbete med den medlemsstaten,

fastställa vilka korrigerande åtgärder som krävs, och anmoda

den medlemsstaten att vidta de korrigerande åtgärderna, inbegri­

pet vid behov återkallande av utnämningen.

Artikel 70

Krav avseende de tekniska tjänsternas verksamhet

1. Tekniska tjänster ska utföra de verksamhetskategorier för

vilka de utnämnts av den utnämnande godkännandemyndighe­

ten och i enlighet med de bedömnings- och provningsförfaran­

den som fastställs i denna förordning och i de akter som för­

tecknas i bilaga II.

Tekniska tjänster ska övervaka eller ska själva genomföra de

provningar som krävs för godkännande eller inspektioner enligt

denna förordning eller i någon av de akter som förtecknas i

bilaga II, utom i de fall där alternativa förfaranden medges. De

tekniska tjänsterna ska inte genomföra provningar, bedöm­

ningar eller inspektioner för vilka de inte vederbörligen har

utnämnts av sin godkännandemyndighet.

2. Tekniska tjänster ska alltid

a) låta sin utnämnande godkännandemyndighet, om det är

lämpligt, närvara vid förfarandet för bedömning av överens­

stämmelse, och

b) utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 61.9 och

71, förse sin utnämnande godkännandemyndighet med så­

dan information som kan komma att begäras om de olika

verksamhetskategorier som omfattas av denna förordnings

tillämpningsområde.

3. Om en teknisk tjänst konstaterar att en tillverkare inte

uppfyller kraven i denna förordning, ska den rapportera detta

till den utnämnande godkännandemyndigheten så att den ut­

nämnande godkännandemyndigheten ålägger tillverkaren att

vidta lämpliga korrigerande åtgärder, och följaktligen inte utfär­

dar typgodkännandeintyg, om inte lämpliga korrigerande åtgär­

der vidtagits på ett sätt som godkännandemyndigheten godkän­

ner.

4. Om en teknisk tjänst, som agerar för den utnämnande

godkännandemyndighetens räkning, under sin övervakning av

produktionsöverensstämmelsen efter det att ett typgodkännan­

deintyg utfärdats, konstaterar att ett fordon, ett system, en kom­

ponent eller en separat teknisk enhet inte längre överensstäm­

mer med denna förordning, ska den rapportera detta till den

utnämnande godkännandemyndigheten. Godkännandemyndig­

heten ska vidta de lämpliga åtgärder som föreskrivs i artikel 33.

Artikel 71

Informationskrav för de tekniska tjänsterna

1. De tekniska tjänsterna ska underrätta sin utnämnande

godkännandemyndighet om följande:

a) Varje upptäckt bristande överensstämmelse som kan för­

anleda att ett intyg om typgodkännande måste avslås, be­

gränsas eller återkallas tillfälligt eller slutgiltigt.

b) Alla omständigheter som inverkar på utnämningens räckvidd

och villkor.

c) Varje begäran från marknadstillsynsmyndigheterna om infor­

mation om deras verksamheter.

2. På sin utnämnande godkännandemyndighets begäran ska

de tekniska tjänsterna tillhandahålla information om verksam­

heterna inom ramen för utnämningen, och om all annan verk­

samhet som de utför, inklusive gränsöverskridande verksamhet

och underentreprenad.

KAPITEL XVII

GENOMFÖRANDEAKTER OCH DELEGERADE AKTER

Artikel 72

Genomförandeakter

I syfte att uppnå målen i denna förordning och för att fastställa

enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning ska

kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 73.2, anta genomförandeakter om fastställande av

följande genomförandeåtgärder:

a) Mallen för tillverkarens förklaring avseende uthålligheten för

system, delar och utrustning som är kritiska för funktions­

säkerheten som avses i artikel 22.7.

b) Mallar för den informationshandling och det underlag som

avses i artikel 27.4.

c) Det numreringssystem för EU-typgodkännandeintyg som

avses i artikel 29.4.

d) Mallen för det EU-typgodkännandeintyg som avses i arti­

kel 30.2.

e) Den mall för provningsresultat som bifogas det EU-typgod­

kännandeintyg som avses i artikel 30.3.

f) Den mall för förteckningen över tillämpliga krav eller akter

som avses i artikel 30.6.

g) De allmänna kraven avseende provningsrapportens format

som avses i artikel 32.1.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/89

200

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

h) Mallen för det intyg om överensstämmelse som avses i

artikel 38.2.

i) Mallen för det EU-typgodkännandemärke som avses i arti­

kel 39.3.

j) De tillstånd för att bevilja EU-typgodkännande som innebär

undantag för ny teknik eller nya koncept som avses i ar­

tikel 40.3.

k) De mallar för det typgodkännande och det intyg om över­

ensstämmelse med avseende på ny teknik eller nya principer

som avses i artikel 40.4.

l) De tillstånd för medlemsstater att förlänga typgodkännan­

dets giltighetstid som avses i artikel 41.2.

m) Den förteckning över delar och utrustning som avses i ar­

tikel 50.2.

n) Den mall och det numreringssystem för det intyg som avses

i artikel 51.3 samt aspekter som rör det godkännandeför­

farande som avses i den artikeln.

o) Mallen för det intyg som tillhandahåller typgodkännande­

myndigheten uppgifter som styrker efterlevnad som avses i

artikel 57.8.

Artikel 73

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av tekniska kommittén för

motorfordon, som inrättats genom artikel 40 i direktiv

2007/46/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den

mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen

inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje

stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 74

Ändring av bilagorna

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i

denna förordning avseende ändring av bilagorna ska kommis­

sionen även ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 75 med avseende på ändringar av följande:

i) Del B och C i bilaga II när det gäller införande av ytterligare

funktionssäkerhetskrav och krav på fordonskonstruktion för

tunga fyrhjulingar avsedda att framföras på väg i underka­

tegori L7e-A.

ii) Bilagorna II och V i syfte att införa rättsaktshänvisningar

och korrigeringar.

iii) Del B i bilaga V för att ändra tillämpliga referensbränslen.

iv) Delarna C och D i bilaga VI i syfte att ta hänsyn till resul­

taten av den undersökning som avses i artikel 23.4 och

antagande av FN/ECE-föreskrifter.

Artikel 75

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kom­

missionen med förbehåll för de villkor som anges i denna ar­

tikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 18.3, 20.2, 21.5, 22.5, 22.6, 23.6, 23.12, 24.3, 25.8,

32.6, 33.6, 50.4, 54.3, 57.12, 65 och 74 ska ges till kommis­

sionen för en period av fem år från och med den 22 mars

2013.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 18.3,

20.2, 21.5, 22.5, 22.6, 23.6, 23.12, 24.3, 25.8, 32.6, 33.6,

50.4, 54.3, 57.12, 65 och 74 får när som helst återkallas av

Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande inne­

bär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet

upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det

offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett

senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av

delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 18.3, 20.2,

21.5, 22.5, 22.6, 23.6, 23.12, 24.3, 25.8, 32.6, 33.6, 50.4,

54.3, 57.12, 65 och 74 ska träda i kraft endast om varken

Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar inom en

period av två månader från den dag då akten delgavs Europa­

parlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och

rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommis­

sionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska

förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets

initiativ.

SV

L 60/90

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

201

KAPITEL XVIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 76

Sanktioner

1. Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för ekonomiska

aktörer vid överträdelser av denna förordning och de delegerade

akter eller genomförandeakter som antas enligt denna förord­

ning. De ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att

sanktionerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, propor­

tionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa

bestämmelser till kommissionen senast den 23 mars 2015

och ska utan dröjsmål meddela eventuella senare ändringar

som påverkar bestämmelserna.

2.

Bland annat följande överträdelser ska medföra sanktioner:

a) Lämnande av falsk uppgift under godkännandeförfarandet

eller förfaranden som leder till återkallande.

b) Förfalskning av provningsresultat för typgodkännande.

c) Undanhållande av uppgifter eller tekniska specifikationer

som kan leda till att typgodkännandet återkallas, avslås eller

dras in.

d) Användning av manipulationsanordningar.

e) Vägran att lämna ut uppgifter.

f) Ekonomiska aktörer som tillhandahåller fordon, system,

komponenter eller separata tekniska enheter på marknaden

som omfattas av kraven på godkännande, utan att ett sådant

godkännande beviljats, eller som med denna avsikt förfalskar

handlingar eller märkningar.

Artikel 77

Övergångsbestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­

ser i denna förordning ska denna förordning inte innebära att

EU-typgodkännanden som beviljats fordon eller system, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter före den 1 januari 2016

blir ogiltiga.

2. Om inte annat föreskrivs ska EU-typgodkännanden som

beviljats fordon, system, komponenter eller separata tekniska

enheter i enlighet med de akter som avses i artikel 81.1 förbli

giltiga fram till de datum som anges i bilaga IV för de olika

fordonskategorierna.

3. Genom undantag från denna förordning ska nya fordons­

typer i kategorierna L1e, L2e och L6e eller nya system, kom­

ponenter eller separata tekniska enheter avsedda för sådana

fordonstyper fortsättningsvis vara typgodkända enligt direktiv

2002/24/EG fram till den 31 december 2016.

4. Godkännandemyndigheterna ska fortsätta att bevilja ut­

ökningar av godkännanden av de fordon, system, komponenter

eller separata tekniska enheter som avses i punkt 1 i enlighet

med direktiv 2002/24/EG och de direktiv som förtecknas i

artikel 81.1. Sådana godkännanden ska emellertid inte användas

i syfte att erhålla ett typgodkännande av komplett fordon enligt

denna förordning.

5. Genom undantag från direktiv 2002/24/EG ska typgod­

kännande även beviljas för fordon som senast den 31 december

2015 uppfyller kraven i denna förordning och de delegerade

akter som antas enligt denna förordning om miljökrav och krav

på framdrivningen enligt del A i bilaga II.

I ett sådant fall ska nationella myndigheterna ska inte förbjuda,

begränsa eller hindra registrering, utsläppande på marknaden

eller ibruktagande av fordon som uppfyller typgodkännandekra­

ven.

Artikel 78

Rapport

1.

Senast den 31 december 2020 ska medlemsstaterna lämna

information till kommissionen om tillämpningen av typgodkän­

nandeförfarandena enligt denna förordning.

2. På grundval av den information som lämnas enligt punkt

1 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparla­

mentet och rådet om tillämpningen av denna förordning senast

den 31 december 2021. I rapporten ska kommissionen särskilt

överväga huruvida det, på grundval av erfarenheterna av till­

lämpningen av denna förordning, skulle vara lämpligt att i ka­

pitel X även föreskriva om EU-typgodkännande av små serier.

Om kommissionen anser det vara nödvändigt ska den lägga

fram ett förslag om denna fråga.

Artikel 79

Översyn rörande avancerade bromssystem

1. Senast den 31 december 2019 ska kommissionen lägga

fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.

2. Den rapporten ska utreda frågan om obligatorisk monte­

ring på motorcyklar i underkategori L3e-A1 av ett låsningsfritt

bromssystem som kompletteras med ett kombinerat broms­

system, efter fordonstillverkarens val. Rapporten ska baseras

på en bedömning av den tekniska genomförbarheten av ett

sådant krav, en kostnadseffektivitetsanalys, en analys av trafik­

olyckor och ett samråd med berörda aktörer. Den ska dessutom

beakta befintliga relaterade europeiska och internationella stan­

darder.

3. I enlighet med den rapport som avses i punkt 2 ska

medlemsstaterna senast den 31 december 2017 förse kommis­

sionen med en trafikolycksstatistik för de berörda motorcyk­

larna som omfattar de fyra föregående åren och som baserar

sig på den fordonsindelning som fastställs i bilaga I och den typ

av avancerat bromssystem som monterats.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/91

202

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

4. På grundval av resultaten i rapporten ska kommissionen

överväga möjligheten att lägga fram ett lagstiftningsförslag om

obligatorisk montering av avancerade bromssystem på den be­

rörda fordonskategorin.

Artikel 80

Översyn rörande enskilda fordonsgodkännanden

1. Senast den 31 december 2022 ska kommissionen lägga

fram en rapport för Europaparlamentet och rådet avseende de

frågor som avses i punkt 3.

2. Rapporten ska grundas på samråd med berörda parter och

ska beakta befintliga relaterade europeiska och internationella

standarder.

3. Senast den 31 december 2021 ska medlemsstaterna un­

derrätta kommissionen om

a) antalet enskilda godkännanden per år som medlemsstatens

nationella myndigheter beviljat fordon i kategori L före deras

första registrering sedan den 1 januari 2016,

b) de nationella kriterierna som sådana godkännanden grundat

sig på om dessa kriterier avvek från de obligatoriska kraven

för EU-typgodkännande.

4. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag

och ska undersöka införandet av enskilda godkännanden i

denna förordning på grundval av harmoniserade krav.

Artikel 81

Upphävande

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 77 i denna

förordning, ska direktiv 2002/24/EG samt direktiven

93/14/EEG, 93/30/EEG, 93/33/EEG, 93/93/EEG, 95/1/EG,

97/24/EG, 2000/7/EG, 2002/51/EG, 2009/62/EG, 2009/67/EG,

2009/78/EG, 2009/79/EG, 2009/80/EG och 2009/139/EG upp­

höra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2016.

2. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som

hänvisningar till denna förordning och ska vad gäller direktiv

2002/24/EG läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga IX.

Artikel 82

Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter

det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tid­

ning.

2. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

Från och med den 22 mars 2013 får nationella myndigheter,

efter en begäran från en tillverkare, inte vägra att bevilja ett EU-

typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande för en ny

fordonstyp, eller förbjuda registrering, utsläppande på mark­

naden eller ibruktagande av ett nytt fordon om det berörda

fordonet uppfyller kraven i denna förordning och de delegerade

akter och genomförandeakter som antas enligt denna förord­

ning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 15 januari 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

SV

L 60/92

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

203

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

BILAGA I

— Fordonsklassificering

BILAGA II

— Uttömmande förteckning över krav för EU-typgodkännande av fordon

BILAGA III

— Gränser för små serier

BILAGA IV

— Tidplan för tillämpning av denna förordning vid typgodkännande

BILAGA V.A — Miljöprovningar och miljökrav

BILAGA V.B — Tillämpning av provningskrav för miljöprestanda för godkännande och utökningar

BILAGA VI

— Gränsvärden för utsläpp av föroreningar, OBD-gränsvärden och ljudgränser för typgodkännande och

produktionsöverensstämmelse

(A) Utsläppsgränsvärden för avgasrör efter kallstart

(B) Utsläppsgränser för omborddiagnostik

(C) Gränser för avdunstningsutsläpp

(D) Ljudgränser – Euro 4 och Euro 5

BILAGA VII — Utsläppsbegränsande anordningars hållbarhet

BILAGA VIII — Utökade krav på funktionssäkerhet

BILAGA IX

— Jämförelsetabell

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/93

204

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

BILAGA I

Fordonsklassificer

ing

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L1e-L7e

Alla

fordon

i

kategori L

(1) Längd

≤

4 000

mm

eller

≤ 3

000

mm för ett L6e-B-fordon eller

≤ 3

700

mm för ett L7e-C-fordon,

och

(2) bredd

≤ 2

000

mm, eller

≤ 1

000

mm för L1e-fordon,

eller

≤ 1

500

mm för L6e-B- eller

L7e-C-fordon

och

(3) höj

d

≤ 2

500

mm och

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L1e

Lätt

tvåhjuligt motorfordon

(4)

två

hjul

och

framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5) sla

gvolym

≤

50 cm

3

om en

intern

förbränningsmotor

med gnisttändning ingår

i

fordonets

framdrivningskonfiguration

och

(6)

högsta konstruktionsh

astighet

≤ 45

km/h och

(7)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 4

000

W och

(8)

högsta

vikt =

största tekniskt

tillåtna

massa

enligt

tillverkarens

uppgifter

och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L1e-A

Motoriserad cykel

(9)

Pedal

assisterade

cyklar

försedda

med

hjälpmotor,

främst avsedd att

hjälpa

trampning,

och

(10)

hjälpmotorns

effekt

stängs

av

helt

när

fordonet når

en hastighet

≤

25 km/h,

och

(11)

högsta kontinuer

liga

märk- eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 1

000

W och

(12)

en

motoris

erad tre-

eller

fyrhjulig

cykel

som

uppfyller

de

kompletterande

klassificeringsgrunderna

9–11

anses

vara

teknisk

t

likvärdiga med

ett

tvåhjuligt L1e-A-fordon.

L1e-B

Tvåhjulig moped

(9)

Alla

andra

fordon i

kategori

L1e som inte kan klassificeras

enligt

klassificeringsgrunderna

9–12 i

L1e-A.

SV

L 60/94

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

205

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L2e

Trehjulig moped

(4)

Tre

hjul

och framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5) sla

gvolym

≤

50

cm

3 om en förbränningsmotor med gnisttä

ndning

eller

slagvolym

≤

500 cm

3

om en

KT-förb

ränningsmotor ingår

i fordonets

framdr

ivningskonfiguration, och

(6)

högsta konstruktionsh

astighet

≤ 45

km/h och

(7)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 4

000

W och

(8)

vikt i

körklart skick

≤ 270

kg och

(9)

utrustad

med

högst

två sittplatser,

inbegripet förarplatsen

och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L2e-P

Trehjulig moped

för

passagerarbeford

­

ran

(10)

andra

L2e-fordon

än de

som

uppfyller

de

särskilda

klassificeringsgrunderna

för

et

t

L2e-U-fordon.

L2e-U

Trehjulig moped

för

godsbefordran

(10)

Uteslutande konstruerad

för godsbefordran

med ett öppet

eller

inbyggt, väsentligen

jämnt och

horis

ontellt

flak

som uppfyl

ler nedanstående

krav: a)

flaklängd ×

flakbädd

≥ 0,3

× fordonslängd

× största

fordon

sbredd,

eller

b)

likvärdig

flakyta

enligt ovanstående

definition för installation

av maskiner och/eller

utrustning och

c)

konstruerad

med en flakyta

som är

tydligt

avskild

genom en fa

st skiljevägg

från

det området

som reserverat

s för fordonets pa

ssagerare och

d)

flakytan

ska

kunna bära

en volym

som motsvarar

en kub som mäter

minst 600

mm på

kanten.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/95

206

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L3e (

2

)

Tvåhjulig motorcy

kel

(4)

Två

hjul

och

framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5)

högsta

vikt =

största tekniskt

tillåtna

massa

enligt

tillverkarens

uppgifter

och

(6)

tvåhjuligt

fordon

som

inte

kan

klassifice

ras

som

kategori

L1e.

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L3e-A1

Motorcykel med

låg

prestanda

(7) Slagvolym

≤

125 cm

3

och

(8)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 11

kW och

(9)

förh

ållande mellan

effekt

(

1 )

och vikt

≤

0,1 kW/kg.

L3e-A2

Motorcykel med

medelhög

prestanda

(7)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 35

kW och

(8)

förh

ållande mellan

effekt

(

1 )

och vikt

≤ 0,2

kW/kg och

(9)

inte

härlett

från

ett fordon försett

med en motor med mer

än dubbla effekten

(

1 ) och

(10)

fordon i kategori

L3e som inte kan

klassifice

ras

enligt de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

7, 8

och

9 för ett L3e-

A1-fordon.

L3e-A3

Motorcykel med

hög

prestanda

(7)

Alla

andra

L3e-fordon

som

inte

kan

klassificeras

efter klassificeringsgrund

erna

för ett

L3e-A1

eller

L3e-A2-fordon.

SV

L 60/96

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

207

Underkategor

ier

Benämning

Kriterier

för ytterligare

klassificering

utöver

klassificeringsgr

underna för underkategorierna

L3e-A1,

L3e-A2

eller L3e-A3

för

fordon

L3e-AxE (x =

1, 2 eller 3)

Enduromotorcykel

a)

sadelhöjd

≥ 900

mm och

b) markfrigång

≥ 310

mm och

c)

allmän

utväxling i

högsta växelläget

(primär utväxling.

sekundär utväxling i

högsta hastighet.

slutlig utväxling)

≥ 6,0 och

d)

vikt i körklart

skick plus

framdrivningsbatteriets

vikt vid elektrisk

framdrivning

eller hybriddrift

≤ 140

kg och

e)

ingen

sittplats för

en

passagerare.

L3e-AxT (x =

1, 2 eller 3)

Trialmotorcykel

a)

sadelhöjd

≤ 700

mm och

b) markfrigång

≥ 280

mm och

c) bränsletankkapacitet

≤ 4 liter

och

d)

allmän

utväxling i

högsta växelläget

(primär utväxling.

sekundär utväxling i

högsta hastighet.

slutlig utväxling)

≥ 7,5 och

e)

vikt i kg i körklart

skick

≤ 100

kg och

f)

ingen

sittplats för

en

passagerare.

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L4e

Tvåhjulig

motorcy

kel med sidvagn

(4)

Motoriserat

grundfordon som

överensstämmer

med

de

gemensamma

och

kompletterande

klassifice

ringsgrunderna

för ett

L3e-fordo

n och

(5)

motoriserat grundfordon

försett

med

en

sidovagn

och

(6)

med

högst

fyra

sittplatser

,

inbegripet

förarplatsen

på motorcykeln med sidovagn

och

(7)

högst

två

sittplatser

för

passagerare i

sidovagnen

(8)

högsta

vikt =

största tekniskt

tillåtna

massa

enligt

tillverkaren

s

uppgifter.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/97

208

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L5e

Motoriserad trehjuling

(4)

Tre

hjul

och framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5)

vikt i

kg

i

kör

klart

skick

≤ 1

000

kg och

(6)

trehjuligt

fordon som inte kan klassificeras

som trehjulig

moped

i kategori

L2e och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L5e-A

Trehjulig

(7)

Andra

L5e-fordon än sådana

enligt de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

för

ett L5e-B-fordon.

(8)

med

högst fem

sittplatser

,

inbegripet

förar

platsen.

L5e-B

Nyttotrehjuling

(7)

Konstrue

rad som ett nyttofordon som

känneteckn

as av

ett inneslutet

förar- och pass

agerarutrymme

tillgängligt

genom högst t

re dörrar och

(8)

utrustad

med

högst

två sittplatser,

inbegripet förarplatsen

och

(9)

uteslutande

konstruerad

för

godsbefordran med

ett öppet

eller

inbyggt,

väsentligen

jämnt och

horisontellt

flak

som

uppfylle

r nedanstående

krav:

a)

flaklängd ×

flakbädd

≥ 0,3

× fordonslängd

× fordon

sbredd,

eller

b)

likvärdig

flakyta

enligt ovanstående

definition som

konstruerats

för installation

av maskiner och/eller

utrustning och

c)

konstruerad

med en flakyta

som är

tydligt

avskild

genom en fa

st skiljevägg

från

det området

som reserverat

s för fordonets pa

ssagerare och

d)

flakytan

ska

kunna bära

en volym

som motsvarar

en kub som mäter

minst 600

mm på

kanten.

SV

L 60/98

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

209

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L6e

Lätt fyrhjuling

(4)

Fyra hjul

och

framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5)

högsta konstruktionsh

astighet

≤ 45

km/h och

(6)

vikt i

kg

i

kör

klart

skick

≤

425 kg,

och

(7) sla

gvolym

≤

50 cm

3

om en motor

med gnisttändning eller

slagvolym

≤

500 cm

3

om en

KT-förbränningsmot

or

ingår

i fordon

ets framdr

iv

­

ningskonfiguration och

(8)

utrustad

med

högst

två sittplatser,

inbegripet förarplatsen

och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L6e-A

Lätt

fyrhjuling, väg

(9)

L6e-fordon som

inte uppfyller

de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

för

L6e-B-fordon

och

(10)

högsta kontinuer

liga

märk- eller

nettoeffekt

(

1 )

≤

4 000

W.

L6e-B

Lätt mopedbil

(9)

Inneslu

tet

förar-

och

passageraru

trymme

tillgängligt

genom

högst

tre

dörrar

och

(10)

högsta kontinuer

liga

märk- eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 6

000

W och

Underkategor

ier

Benämning

Kriterier

för ytterligare

klassificering

utöver

klassificerings

grunderna för underkategorin för ett

L6e-B-fordon

L6e-BP

Lätt

mopedbil

för

passagerarbeford

ran

(11)

L6e-B-fordon

främst

konstruerat

för

pass

agerarbefordran och

(12)

andra L6e-B-fordon

än de som uppfyller

de särskilda

klassifice

ringsgrunden för

ett L6e-BU-fordon.

L6e-BU

Lätt mopedbil

för godsbefordran

(11)

uteslutande

konstruer

ad

för

godsbefordran

med

ett

öppet

eller

inbyggt,

väsentligen jämnt

och

horisontellt

flak

som

uppfyl

ler följande

krav:

a)

flaklängd ×

flakbädd

≥ 0,3

× fordonslängd

× fordon

sbredd,

eller

b)

likvärdig

flakyta

enligt ovanstående

definition för installation

av maskiner och/eller

utrustning och

c)

konstruerad

med en flakyta

som är

tydligt

avskild

genom en fa

st skiljevägg

från

det området

som reserverat

s för fordonets pa

ssagerare och

d)

flakytan

ska

kunna bära

en volym

som motsvarar

en kub som mäter

minst 600

mm på

kanten.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/99

210

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Kategori

Benämning

Gemensamma

klassificeringsgr

under

L7e

Tung fyrhjuling

(4)

Fyra hjul

och

framdrivning

enligt

artikel

4.3,

och

(5)

vikt i

körklart skick:

a)

≤ 450

kg för passagerarb

efordran,

b)

≤ 600

kg för godsbefordr

an.

och (6)

L7e-fordon

som

inte

kan klassificeras

som

ett L6e-fordon

och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L7e-A

Tung

fyrhjuling för

väg

(7)

L7e-fordon som

inte uppfyller

de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

för

ett L7e-B-fordon

eller

L7e-C-fordon

och

(8)

fordon

konstruer

at

uteslutande för

passagerarb

efordran

och

(9)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 15

kW och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L7e-A1

A1

tung

fyrhjuling för

väg

(10)

högst

två sadelsitsar,

inbegripet förarplatsen

och

(11)

styrhandtag för

styrkontroll.

L7e-A2

A2

tung

fyrhjuling för

väg

(10)

L7e-A-fordon

som inte

uppfyller

de

särskild

a

klassificeringsgrunderna

för et

t

L7e-A1-fordon

och

(11)

högst

två sittplatser

(ej

sadel),

inbegripet förar

platsen.

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L7e-B

Tung terränggåe

nde

fyrhjuling

(7)

L7e-fordon som

inte uppfyller

de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

för

ett L7e-C-fordon

och

(8) mark

frigång

≥ 180

mm och

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L7e-B1

Terränggående fyrhjuling

(9)

högst två sadelsitsar,

inbegripet

förarplatsen

och

(10)

utrustad med

styrhandtag för

styrkontroll

och

(11)

högsta konstruktions

hastighet

≤

90 km/h

och

(12)

hjulbas till

markfrigång

≤ 6.

L7e-B2

Side-by-side-fordon (SbS)

(9)

Andra

fordon i kategori

L7e-B

än terränggående

fyrhjuling

i underkatego

ri L7e-B1

och

(10)

högst tre sittplatser

(ej sadel) av vilka

två bredvid varandr

a, inbegripet

förarplatsen

och

(11)

högsta kontinuer

liga

märk- eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 15

kW och

(12)

hjulbas till

markfrigång

≤ 8.

SV

L 60/100

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

211

Underkategor

ier

Benämning

Kompletterande klassificeringsgr

under

L7e-C

Tung mopedbil

(7)

Fo

rdon i kategori

L7e som inte uppfyller

de kompletterande

klassifice

ringsgrunderna

för

ett L7e-B-fordon och

(8)

högsta

kontinuerliga

märk-

eller

nettoeffekt

(

1 )

≤ 15

kW och

(9)

högsta konstruktionsh

astighet

≤ 90

km/h och

(10)

inneslutet

förar-

och

passageraru

trymme

tillgängligt

genom

högst

tre

dörrar och

Underkategor

ier

Benämning

Kriterier

för

ytterligare

klassificering

utöver

klassificerings

grunderna

för

ett

L7e-C-fordon

L7e-CP

Tung mopedbil

för passagerarbeford

­

ran

(11)

L7e-C-fordon

som inte uppfyller

de kompletteran

de klassificeringsgrunderna

för

ett L7e-CU-fordon

och

(12)

högst

fyra

sittplatser

(ej

sadel),

inbegripet

förarplatsen.

L7e-CU

Tung

mopedbil för

godsbe

fordran

(11)

uteslutande

konstruer

ad

för

godsbefordran

med

ett

öppet

eller

inbyggt,

väsentligen jämnt

och

horisontellt

flak

som

uppfyl

ler följande

krav:

a)

flaklängd ×

flakbädd

≥ 0,3

× fordonslängd

× fordon

sbredd,

eller

b)

likvärdig

flakyta

enligt ovanstående

definition som

konstruerats

för installation

av maskiner eller

utrustning och

c)

konstruerad

med en flakyta

som är

tydligt

avskild

genom en fa

st skiljevägg

från

det området

som reserverat

s för fordonets pa

ssagerare och

d)

flakytan

ska

kunna bära

en volym

som motsvarar

en kub som mäter

minst 600

mm på

kanten och

(12)

högst

två sittplatser

(ej

sadel),

inbegripet förar

platsen.

Anmärkning

: Se sista

sidan av

bilaga VIII

för noter till bilagorna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/101

212

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

BILAGA

II

Uttömm

ande

förteckning

över

krav för EU-typgodkännande

av

fordon

(

3 )

Nr

Artikel

Ämne

Rättsakt

Fordonskategori

L1e-A

L1e-B

L2e

L3e

L4e

L5e-A

L5e-B

L6e-A

L6e-B

L7e-A

L7e-B

L7e-C

A

KRAV PÅ

MILJÖ-

OCH

FR

AMDRIVNINGSPRESTANDA

1

23

&

24

Miljöprovningsförfaranden för

avg

asutsläpp,

avdunstning

sutsläpp,

utsläpp

av

växthusgaser, bränsleför

brukning

och

referensbränsle

X X

X X X X X

X

X X X

X

2

Högsta konstruktionsh

astighet,

största

vridmoment,

högsta

kontinuer

liga to

­

tala

framdrivningsmotoreffekt

X X

X X X X X

X

X X X

X

3

Provningsförfaranden för

ljud

X

X

X X X X X

X

X X X

X

SV

L 60/102

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

213

Nr

Artikel

Ämne

Rättsakt

Fordonskategori

L1e-A

L1e-B

L2e

L3e

L4e

L5e-A

L5e-B

L6e-A

L6e-B

L7e-A1

L7e-A2

L7e-B1

L7e-B2

L7e-C

B

KRAV PÅ

FUNKTIONSSÄKERHET

HOS

FORDON

1 22

Ljudsignaleringsano

rdningar

X

X X X

X

X X

X

X

X X

X X

2

Bromsar, inkl.

låsningsfria och

kombinerade

bromsar

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

3 Elsäkerhet

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

4

Krav

på

tillverkarens förkla

ring

rörande

uthållighets

­

provning av system, delar och

utrustn

ing

för

funktions

­

säkerhet

X X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

5

Främre

och

bakre

skydd

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

6

Glasytor,

vindrutetorkare, vindrutespolare

samt

avfrost

­

nings-

och avimningsanordningar

IF

IF

IF

IF

IF

X IF

X

IF

IF

IF

IF

X

7

Förarmanövrerade kontroller,

inbegripet

märkning

av

manöverorgan,

kontrollampor

och

visare

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

8

Montering

av

belysnings- och

ljussignalerin

gsanord

­

ningar, inbegripet

automatisk ljusinkoppling

X X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

9

Siktfält bak

åt

X

X X X

X

X X

X

X

X X

X

X

10

Överrullningsskydd (ROPS)

X

11

Förankringspunkter för

säkerhetsbälten

samt

säkerhets

­

bälten

IF

X

IF

IF

IF

X

X

X

12

Sittplatser (sadlar

och

säten)

X X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

13

Styrbarhet,

kurvtagningsförmåga och

vändbarhet

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

14

Montering

av däck

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

15

Skylt

med fordonets högsta

tillåtna

hastighet

och

pla

­

cering på fordonet

IF

IF

IF

IF

IF

IF

X

X IF

16

Skydd

av

förare

och pass

agerare,

inklusive

inrednin

g,

nackstöd och fordon

sdörrar

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/103

214

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Nr

Artikel

Ämne

Rättsakt

Fordonskategori

L1e-A

L1e-B

L2e

L3e

L4e

L5e-A

L5e-B

L6e-A

L6e-B

L7e-A1

L7e-A2

L7e-B1

L7e-B2

L7e-C

17

Konstruktionsbestämd hastighetsbeg

ränsning

X

X X IF

IF

X

X

X

X X

X X

18

Fordonets

strukturella hållfasthet

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

SV

L 60/104

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

215

Nr

Artikel

Ämne

Rättsakt

Fordonskategori

L1e-A

L1e-B

L2e

L3e

L4e

L5e-A

L5e-B

L6e-A

L6e-B

L7e-A1

L7e-A2

L7e-B1

L7e-B2

L7e-C

C

KRAV PÅ

FORDONSKONSTRUKTION

OCH

ALLMÄNNA

TYPGODKÄNNANDEKRAV

1 20

Åtgärder mot

otillåtna

förändringar

X X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

2 25

Rutiner för

typgodkännan

deförfaranden

X X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

3 33

Produktionsöverens

stämmelse

X

X X X X

X

X X

X

X

X

X

X X

4 18

Kopplingsanordningar

och

fästen

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

5 18

Anordningar

mot

obehörig

användning

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

6 18

Elektromagnetisk kompatibilitet

(EMC)

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

7 18

Utskjutande delar

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

8 18

Bränslebehållare

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

IF

9 18

Lastplattformar

IF

X

IF

IF

IF

IF

10

18

Mått

och vikter

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

11

21

Omborddiagnos

X X

X

X X

X

X

X X

X X

12

18

Handtag

och fotstöd

för

passagerare

X

IF

IF

IF

IF

IF

X IF

IF

IF

IF

13

18

Utrymme för

registreringsskylt

X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

14

18

Information

om

reparationer och

underhål

l X

X X X X

X

X X

X

X

X X

X X

15

18

Stöd

X

X

X

C2

KRAV PÅ

TEKNISKA

TJÄNSTER

16

65

Prestandakrav

och

bedömning

av

tekniska tjänster

Anmärkning

: Se sista

sidan av

bilaga VIII

för noter till bilagorna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/105

216

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

BILAGA III

Gränser för små serier

Fordons(under)kategori Fordons(under)benämning

Små serier

(antal per typ som tillhandahålls på marknaden, registreras och tas

i drift per år)

L1e-A

Motoriserad cykel

50

L1e-B

Tvåhjulig moped

L2e

Trehjulig moped

L3e

Tvåhjulig motorcykel 75

L4e

Tvåhjulig motorcykel med sid­

vagn

150

L5e-A Trehjulig 75

L5e-B Nyttotrehjuling 150

L6e-A

Lätt fyrhjuling, väg 30

L6e-B

Lätt mopedbil 150

L7e-A

Tung fyrhjuling, väg 30

L7e-B

Tung terränggående fyrhjuling 50

L7e-C

Tung mopedbil 150

SV

L 60/106

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

217

BILAGA IV

Tidplan för tillämpning av denna förordning vid typgodkännande

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

1.

Tillämpning av delegerad akt om miljö­

krav och krav på framdrivningen, enligt

förteckningen i bilaga II.A

1.1

Provning av typ I, utsläppstest av avgas­

rör efter kallstart

— — — —

1.1.1 Provningscykel — — — —

1.1.1.1 Provning av typ I, ECE R47-provnings­

cykel

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018 31.12.2020

1.1.1.2

Provning av typ I, ECE R 40 (med extra

stadskörningscykel om tillämpligt)

L5e-B, L7e-B,

L7e-C

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.1.1.3 Provning av typ I, WMTC, etapp 2

L3e, L4e,

L5e-A, L7e-A

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.1.1.4

Provning av typ I, reviderad WMTC-ba­

serad provningscykel

L1e–L7e 1.1.2020 1.1.2021

1.1.2

Provning av typ I, utsläppsgränsvärden

för avgasrör

— — —

1.1.2.1 Euro 4: Bilaga VI.A1

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018 31.12.2020

1.1.2.2 Euro 4: Bilaga VI.A1

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.1.2.3 Euro 5: Bilaga VI.A2 L1e–L7e 1.1.2020 1.1.2021

1.2

Provning av typ II, utsläppsprovning

vid (ökad) tomgång/fri acceleration

1.2.1

Provning av typ II, utsläppsprovning

vid (ökad) tomgång/fri acceleration

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

1.2.2

Provning av typ II, utsläppsprovning

vid (ökad) tomgång/fri acceleration

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

1.3

Provning av typ III, nollutsläpp av vev­

husgaser

1.3.1

Provning av typ III, nollutsläpp av vev­

husgaser

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

1.3.2

Provning av typ III, nollutsläpp av vev­

husgaser

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

1.4

Provning av typ IV, utsläpp genom av­

dunstning

— — —

1.4.1

Provning av bränsletankens genom­

släpplighet

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2017

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/107

218

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

1.4.2

Provning av bränsletankens genom­

släpplighet

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2016

1.4.3

SHED-provning i en förseglad kammare

L3e, L4e,

L5e-A, L7e-A

1.1.2016 1.1.2017

1.4.4

SHED-provning i en förseglad kammare L6e-A 1.1.2017 1.1.2018

1.4.5

SHED-provningsgränser, bilaga VI.C1

L3e, L4e,

L5e-A, L7e-A

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.4.6

SHED-provningsgränser, bilaga VI.C1 L6e-A 1.1.2017 1.1.2018 31.12.2020

1.4.7

SHED-provning eller genomsläpplig­

hetsprovning, beroende på de under­

sökningsresultat som avses i artikel 23.4

och 23.5

L1e-A, L1e-B,

L2e, L5e-B,

L6e-B, L7e-B,

L7e-C

1.1.2020 1.1.2021

1.4.8

SHED-provningsgränser, bilaga VI.C2,

beroende på de undersökningsresultat

som avses i artikel 23.4 och 23.5

L1e-L7e 1.1.2020 1.1.2021

1.5

Provning av typ V, hållbarhetsprov­

ning ( 3 )

1.5.1

Euro 4 körsträcka för hållbarhetsprov­

ning, bilaga VII.A och VII.B

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018 31.12.2020

1.5.2

Euro 4 körsträcka för hållbarhetsprov­

ning, bilaga VII.A och VII.B

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.5.3

Euro 5 körsträcka för hållbarhetsprov­

ning, bilaga VII.A och VII.B

L1e–L7e 1.1.2020 1.1.2021

1.6

Provning av typ VI har inte fastställts — — — —

1.7

Provning av typ VII, bestämning och

rapportering av växthusgasutsläpp/

bränsle- eller energiförbrukning

—

1.7.1

Provning av typ VII, bestämning och

rapportering av växthusgasutsläpp/

bränsle- eller energiförbrukning

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

1.7.2

Provning av typ VII, bestämning och

rapportering av växthusgasutsläpp/

bränsle- eller energiförbrukning

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

1.8

Provning av typ VIII, OBD-miljöprov­

ning

— —

1.8.1

OBD I-funktionskrav

L3e, L4e,

L5e-A, L6e-A,

L7e-A

1.1.2016; för

L6Ae: 1.1.2017

1.1.2017; för

L6Ae: 1.1.2018

31.12.2020

OBD I-miljöprovningsförfarande (prov­

ning av typ VIII)

OBD I-miljöprovningsgränsvärden, bi­

laga VI.BI

SV

L 60/108

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

219

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

1.8.2

OBD I-funktionskrav L3e–L7e 1.1.2020 1.1.2021

OBD I-miljöprovningsförfarande (prov­

ning av typ VIII)

OBD I-miljöprovningsgränsvärden, bi­

laga VI.B2

1.8.3

OBD II-funktionskrav, beroende på ar­

tikel 23.4 och 23.5

L3e, L5e-A,

L6e-A and

L7e-A

1.1.2020 1.1.2021

OBD II-miljöprovningsförfaranden

(provning av typ VIII), beroende av ar­

tikel 23.4 och 23.5

OBD II-miljöprovningsförfaranden, bi­

laga VI.B2, beroende av artikel 23.4

och 23.5

1.9

Provning av typ IX, ljudnivå ( 3

)

1.9.1

Förfarande för provning av ljudnivå och

gränsvärden bilaga VI.D

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018 31.12.2020

1.9.2

Förfarande för provning av ljudnivå och

gränsvärden ( 3 ) bilaga VI.D

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017 31.12.2020

1.9.3

FN/ECE-föreskrifterna 9, 41, 63, 92 och

gränsvärden i bilaga VI.D

L1e–L7e

1.9.4

FN/ECE-föreskrifterna 9, 41, 63, 92 och

relaterade nya gränsvärden som föreslås

av kommissionen

L1e–L7e 1.1.2020 1.1.2021

1.10

Provning av och krav på framdriv­

ningen avseende högsta konstruktions­

hastighet, största vridmoment, högsta

kontinuerliga märk- eller nettoeffekt

och högsta toppeffekt

1.10.1

Provning av och krav på framdrivning­

en

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

1.10.2

Provning av och krav på framdrivning­

en

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/109

220

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

2.

Tillämpning av delegerade akt om funk­

tionssäkerhetskrav, enligt förteckningen

i bilaga II.B ( 3 )

2.1

Tillämpning av delegerad akt om funk­

tionssäkerhetskrav, enligt förteckningen

i bilaga II.B ( 3 )

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

2.2

Tillämpning av delegerade akt om funk­

tionssäkerhetskrav, enligt förteckningen

i bilaga II.B ( 3 )

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

2.3

Bilaga VIII, utökade krav på funktions­

säkerhet ( 3 )

— —

2.3.1

Automatisk ljusinkoppling L1e–L7e 1.1.2016 1.1.2016

2.3.2

Anordning för säker kurvtagning (diffe­

rential eller motsvarande)

L1e–L7e 1.1.2016 1.1.2017

2.3.3

Obligatorisk montering av avancerade

bromssystem

L3e 1.1.2016 1.1.2017 —

SV

L 60/110

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

221

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

3.

Tillämpning av delegerad akt om kon­

struktionskrav, enligt förteckningen i

bilaga II.C ( 3 )

3.1

Tillämpning av delegerad akt om kon­

struktionskrav, enligt förteckningen i

bilaga II.C ( 3 )

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

3.2

Tillämpning av delegerad akt om kon­

struktionskrav, enligt förteckningen i

bilaga II.C ( 3 )

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/111

222

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Punkt Beskrivning (Under)kategori

Nya fordonstyper

obligatoriskt

Befintliga

fordonstyper

obligatoriskt

Sista datum

för

registrering av

godkända

fordon

4.

Tillämpning av genomförandeakt om

administrativa krav

4.1

Tillämpning av genomförandeakt om

administrativa krav

L1e, L2e, L6e 1.1.2017 1.1.2018

4.2

Tillämpning av genomförandeakt om

administrativa krav

L3e, L4e, L5e,

L7e

1.1.2016 1.1.2017

Anmärkning: Se sista sidan av bilaga VIII för noter till bilagorna.

SV

L 60/112

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

223

BILAGA

V

(A) Miljöprovningar

och

miljökrav

Fordon i kategori

L får typ

godkännas endast om

de uppfyller

följande

miljökrav:

Provning

Beskrivning

Krav: gränsvärden

Kriterier

för klassificering

i

underkategorier

utöver

artikel

2

och

bilaga

I

Krav: provningsförfaranden

I

Utsläpp

från

avg

asrör

efter kallstart

Bilaga VI.A

FN/ECE:s

globala

tekniska

föreskrifter nr

2,

kapitel

6.3.

Fordon i kategori

L

utrustade

med

en förbränningsmotor med

en

slagvolym

<

50

cm

3

och med en

hastighet

på v

max

<

50 km/h

ska

föras

in

bland

klas

s

I-fordon.

II

—

Gnisttän

dning

eller

hybrid

(

5 ) med

gnisttä

ndning:

utsläpp vid

tomgång

och ökat

tomgångs

varvtal

—

Die

sel

eller

hybrid-diesel: fri

accele

­

ration

Direktiv

2009/40/EG

(

6 )

III

Utsläpp av

vevhusgaser

Nollutsläpp, förseglat

vevhus. Vevhusutsläp

p

får

inte

ventileras direkt

i

atmosfären

från

något

fordon

under

hela dess livslängd i drift.

IV

Avdunstningsutsläpp

Bilaga VI.C

V

Utsläppsbegränsande anordningars hållbarhet

Bilagorna VI och

VII

VI

Provning

av

typ VI

har inte

fastställts

ej tillämplig

ej tillämplig

VII

CO

2

-utsläpp/bräns

leförbrukning och/

eller

elenergiförbrukning och

elektrisk

räckvidd

Mätning och

redovisning,

inget gränsvärde

för typgod

­

kännande

FN/ECE:s globala

tekniska föreskrifter

nr

2,

kapitel 6.3.

Fordon i kategori

L

utrustade

med

en förbränningsmotor med

en deplacemen

t < 50

cm

3 och med

en hastighet

på v

max

<

50 km/h

ska

föras

in

bland

klas

s

I-fordon.

VIII

OBD-miljöprovning

Bilaga VI.B

FN/ECE:s

globala

tekniska

föreskrifter nr

2,

kapitel

6.3.

Fordon i kategori

L

utrustade

med

en förbränningsmotor med

en deplacemen

t < 50

cm

3 och med

en hastighet

på v

max

<

50 km/h

ska

föras

in

bland

klas

s

I-fordon.

IX

Ljudnivåer

Bilaga VI.D

När

FN/ECE-föresk

rifterna 9,

41,

63

eller

92

ersätter de

EU-krav

på

immater

ialrättens

område

som fa

stställs

i

den delege

rade

akten om krav

på

miljö-

och

framdrivningsprestanda,

ska de

klassificeringsgrund

er som

faststä

lls i dessa

FN/ECE-föresk

rifter

(bilaga 6)

väljas

ut med

hänsyn

till ljudnivåprovning

av typ IX.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/113

224

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

(B)

Tillämpning

av

provningskra

v

för

miljöprestanda

för

godkännande

och

utökningar

Fordon med gnisttändningsmo

torer

inbegripet hybriddrift

Fordon med

kompressionständ

ningsmotorer

inbegripet hybriddrift

Fordon med endast eldrift eller fordon framdrivna

med

komprimerad

luft (CA)

Vä

tg

as

br

än

sle

-

cellsfordon

Enbränsle (

20

) Tvåbränsle

Flexbränsle

Flexbränsle

Enbränsle

Bensin (E5) (

21 )

LPG

NG/Biometan

H

2

Bensin (E5)

Bensin (E5)

Bensin (E5)

Bensin (E5)

NG/Biometan

Diesel (B5)

Diesel (B5)

LPG

NG/Biometan

H

2

Etanol (E85)

H

2

NG

Biodiesel

Provning av typ

I (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

(endast B5)

Ja

Nej

Nej

Provning av typ

I (

19 )

Partiklar,

massa

(endast Euro 5)

(

6 )

Ja

Nej

Nej Nej

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast ben

­

sin)

Nej

Ja

(endast B5)

Ja

Nej/Ja för

CA

Nej

Provning av typ II (

19 ), inbegripet

röktäthet endast

för C1

Ja

Ja

Ja Ja

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(endast bensin)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

(NG/endast biometan)

Ja

(endast B5)

Ja

Nej

Nej

Provning av typ

III (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja Ja

Ja Ja

Ja

Ja

Ja

Ja

Nej

Nej

Provning av typ

IV (

19 )

Ja

Nej

Nej Nej

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast ben

­

sin)

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Provning av typ

V (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast ben

­

sin)

Ja

(NG/endast biometan)

Ja

(endast B5)

Ja

Nej

Nej

Provning av typ

VII (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda

bränslena)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

(båda bräns

­

lena)

Ja

Ja

(endast energiför- brukning)

Ja

(endast

bränsleför

­

brukning)

SV

L 60/114

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

225

Fordon med gnisttändningsmo

torer

inbegripet hybriddrift

Fordon med

kompressionständ

ningsmotorer

inbegripet hybriddrift

Fordon med endast eldrift eller fordon framdrivna

med

komprimerad

luft (CA)

Vä

tg

as

br

än

sle

-

cellsfordon

Enbränsle (

20

) Tvåbränsle

Flexbränsle

Flexbränsle

Enbränsle

Bensin (E5) (

21 )

LPG

NG/Biometan

H

2

Bensin (E5)

Bensin (E5)

Bensin (E5)

Bensin (E5)

NG/Biometan

Diesel (B5)

Diesel (B5)

LPG

NG/Biometan

H

2

Etanol (E85)

H

2

NG

Biodiesel

Provning av typ

VIII (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast bensin)

Ja

(endast ben

­

sin)

Ja

(NG/endast biometan)

Ja

(endast B5)

Ja

Nej

Nej

Provning av typ

IX (

19 )

Ja

Ja

Ja Ja Ja

Ja Ja

Ja

Ja

Ja

Ja

Nej

Ja för CA

Nej

Anmärkning

: Se

sista sidan av bilaga VIII för noter

till bilagorna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/115

226

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

BILAGA

VI

Gränsvärden för utsläpp

av föroreningar,

OBD-gränsvärden

och ljudgränser

för typgodkännande

och produktionsöverensstäm

melse

(A)

Utsläppsgränsvä

rden

för avgasrör

efter kallstart

(A1)

Euro 4

Fordonskategori

Fordonsbenämning

Framdrivningsklass

Euro-steg

Kolmonoxid,

massa (CO)

Totala kolväten,

massa (THC)

Kväveoxider,

massa (NO

x

)

Partiklar, massa

(PM)

Provningscykel

L 1 (mg/km)

L

2

(mg/km)

L

3

(mg/km)

L

4

(mg/km)

L1e-A

Motoriserad cykel

GT/KT/Hybrid

Euro 4

560

100

70

ECE R47

L1e-B

Tvåhjulig moped

GT/KT/Hybrid

Euro 4

1 000

630

170

—

ECE R47

L2e

Trehjulig moped

GT/KT/Hybrid

Euro 4

1 900

730

170

—

ECE R47

L3e L4e (

7 )

L5e-A L7e-A

—

Tvåhjuliga

motorcyklar

med

och

utan sidvagn

—

Trehjuling

—

Tung

fyrhjuling, väg

GT/GT Hybrid, v

max

<

130 km/h

Euro 4

1 140

380

70

—

WMTC, fa

s

2

GT/GT Hybrid, v

max

≥

130 km/h

Euro 4

1 140

170

90

—

WMTC, fa

s

2

KT/KT Hybrid

Euro 4

1 000

100

300

80

(

8 )

WMTC, fa

s

2

L5e-B

Nyttotrehjuling

GT/GT

Hybr

id

Euro 4

2 000

550

250

—

ECE R40

KT/KT Hybrid

Euro 4

1 000

100

550

80

(

8 )

ECE R40

L6e-A, L6e-B

Lätt

fyrhjuling, väg

Lätt mopedbil

GT/GT

Hybr

id

Euro 4

1 900

730

170

ECE R47

KT/KT Hybrid

Euro 4

1 000

100

550

80

(

8 )

ECE R47

L7e-B L7e-C

Tung terränggåe

nde fyrhjuling

Tung mopedbil

GT/GT

Hybr

id

Euro 4

2 000

550

250

—

ECE R40

KT/KT Hybrid

Euro 4

1 000

100

550

80

(

8 )

ECE R40

SV

L 60/116

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

227

(A2)

Euro 5

Fordonskate

gori

Fordonsbenämning

Framdrivningsklas

s Euro-steg

Kolmonoxid, massa

(CO)

Totala kolväten,

massa (THC)

Andra

kolväten än

metan, massa

(NMHC)

Kväveoxider, massa

(NO

x

)

Partiklar, massa

(PM)

Provningscykel

L 1 (mg/km)

L

2A

(mg/km)

L

2B

(mg/km)

L

3

(mg/km)

L

4

(mg/km)

L1e-A

Motoriserad cykel

GT/KT/Hybrid

Euro 5

500

100

68

60

4.5 (

9 ) Rev.

WMTC (

10

)

L1e-B–L7e

Alla

andra fordon

i

kategori

L

GT/GT Hybrid

Euro 5

1 000

100

68

60

4.5 (

9 )

Rev. WMTC

KT/KT Hybrid

500

100

68

90

4,5

Rev. WMTC

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/117

228

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

(B)

Utsläppsgränser för

omborddiagnostik

(B1)

Euro

4, OBD steg

I

Fordonskategori

Fordonsbenä

mning

Framdrivningsklass

Euro-steg

Kolmonoxid,

massa (CO)

Totala kolväten,

massa (THC)

Kväveoxider,

massa (NO

x

)

Provningscykel

OT 1 (mg/km)

OT

2

(mg/km)

OT

3

(mg/km)

L6e-A

—

Lätt

fyrhjuling, väg

GT, KT

eller

hybrid

Euro 4

3 610

2 690

850

ECE R47

L3e (

5 )

L4e (

7 )

L5e-A L7e-A

—

Tvåhjulig

motorcykel med

eller utan

sid

­

vagn

—

Trehjuling

—

Tung

fyrhjuling, väg

GT/GT Hybrid

v

max

<

130 km/h

Euro 4

2 170

1 400

350

WMTC, fa

s

2

GT/GT Hybrid

v

max

≥

130 km/h

2 170

630

450

WMTC, fa

s

2

KT/KT hybrid

2 170

630

900

WMTC, fa

s

2

(B2)

Euro

5,

OBD-steg

I

och

OBD-steg II

(

4 )

Fordonskategori

Fordonsbenämning

Framdrivningsklass

Euro-steg

Kolmonoxid,

massa (CO)

Andra kolväten än metan, massa

(NMHC)

Kväveoxider,

massa (NO

x

)

Partiklar, massa

(PM)

Provningscykel

OT 1 (mg/km)

OT

2

(mg/km)

OT

3

(mg/km)

OT

4

(mg/km)

L3e–

L7e (

6 )

Alla

fordon

i

kategori

L

utom

kategori

­

erna

L1e

och

L2e

GT/GT

Hybr

id

Euro 5

1 900

250

300

50

Rev. WMTC

KT/KT hybrid

Euro 5

1 900

320

540

50

Rev. WMTC

SV

L 60/118

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

229

(C)

Gränser för

avdunstningsutsläpp

(C1)

Euro 4

Fordonskategori

Fordonsbenä

mning

Framdrivningsklass

Euro-steg

Massa

totala

kolväten

(THC)

(mg/provning)

Provningscykel

L3e L4e (

7 )

Tvåhjulig

motorcykel (

13

) med eller

utan

sidvagn

GT (

11 )

Euro 4

2 000

SHED

L5e-A

Trehjulig

GT (

11 )

Euro 4

L6e-A

Lätt

fyrhjuling, väg

GT (

11 )

Euro 4

L7e-A

Tung

fyrhjuling, väg

GT (

11 )

Euro 4

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/119

230

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

(C2)

Euro 5

Fordonskategori (

12

) Fordonsbenämning

Framdrivningsklass

Euro-steg

Genomsläpplighetsprovning

(mg/m

2

/dag)

Massa totala kolväten

vid

SHED-provning

(mg/prov)

Bränsletank

Bränslerör

Fordon

L1e-A

Motoriserad cykel

GT (

11 )

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L1e-B

Tvåhjulig moped

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L2e

Trehjulig moped

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L3e L4e (

7 )

Tvåhjulig

motorcykel

med och

utan sidva

gn

Euro 5

1 500

L5e-A

Trehjulig

Euro 5

1 500

L5e-B

Nyttotrehjuling

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L6e-A

Lätt

fyrhjuling, väg

Euro 5

1 500

L6e-B

Lätt mopedbil

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L7e-A

Tung

fyrhjuling, väg

Euro 5

1 500

L7e.B

Terränggående fyrhjuling

Euro 5

1 500

15 000

1 500

L7e-C

Tung mopedbil

Euro 5

1 500

15 000

1 500

SV

L 60/120

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

231

(D)

Ljudgränser —

Euro

4

och

Euro

5

Fordonskategori

Fordonsbenä

mning

Euro

4

Ljudnivå (

14

)

(dB(A))

Euro

4

Provningsförfarande (

16

)

Euro 5

Ljudnivå

(15)

(dB(A))

Euro 5

Provningsförfarande

L1e-A

Motorise

rad cykel

63 (

14 )

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

63

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 63

L1e-B

Tvåhjulig moped

v

max

≤

25 km/h

66

Tvåhjulig moped

v

max

≤

45 km/h

71

L2e

Trehjulig moped

76

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

9

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 9

L3e

Tvåhjulig motorcykel Slagvolym

≤

80 cm

3

75

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

41

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 41

Tvåhjulig motorcykel 80 cm

3

< Slagvolym

≤

175 cm

3

77

Tvåhjulig motorcykel Slagvolym

>

175 cm

3

80

L4e

Tvåhjulig motorcykel

med

sidvagn

80

L5e-A

Trehjulig

80

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

9

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 9

L5e-B

Nyttotrehjuling

80

L6e-A

Lätt

fyrhjuling, väg

80

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

63

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 63

L6e-B

Lätt mopedbil

80

DA/FN/ECE:s föreskrifter nr

9

FN/ECE:

s föreskrifter

nr 9

L7e-A

Tung

fyrhjuling, väg

80

L7e-B

Tung

terränggående fyrhjuling

80

L7e-C

Tung mopedbil

80

Anmärkning: Se

sista

sidan av bilaga VIII

för

noter till bilagorna.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/121

232

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

BILAGA VII

Utsläppsbegränsande anordningars

hållbarhet

(A)

Körsträcka

för

hållbarhetsprovning för

fordon

i

kategori

L

Fordonskategori

Fordonsbenämnin

g

Euro

4,

körsträcka för

hållbarhet (km)

och

Euro

5,

körsträcka för

hållbarhet (

4

) (km)

L1e-A

—

Motoriserad cykel

5 500

L3e-AxT

(x

= 1, 2 eller

3)

—

Tvåhjulig trialmotorcykel

L1e-B

—

Tvåhjulig moped

11 000

L2e

—

Trehjulig moped

L3e-AxE

(x

= 1, 2 eller

3)

—

Tvåhjulig enduromotorcykel

L6e-A

—

Lätt

fyrhjuling, väg

L7e-B

—

Tung

terränggående fyrhjuling

L3e

—

Tvåhjulig motorcykel,

även

med

sidva

gn

20 000

L4e (

7 ) (v

max

<

130 km/h)

L5e

— Trehjuling

L6e-B

—

Lätt mopedbil

L7e-C

—

Tung mopedbil

L3e

Tvåhjulig motorcykel,

även

med

sidvagn

35 000

L4e (

7 ) (v

max

≥

130 km/h)

L7e-A

Tung

fyrhjuling, väg

(B)

Försämringsfaktorer (FF)

Fordonskate

gori

Fordonsbenämnin

g

Euro 4 DF (-) DF (-)

Euro 5 DF

+

(

4 ) (-)

CO

HC

NO

x

PM

CO

Tot.

kolväten

Kolväten, ej

metan

NO

x

PM(

17 ) (

4 )

GT

KT (

18 ) GT

KT

GT

KT

KT

L1e–

L7e

Alla

1,3

1,2

1,2 1,1 1,3

1,3

1,1 1,3 1,1

1,3

1,1

1,0

Anmärkning

: Se

sista sidan av bilaga VIII för noter

till bilagorna.

SV

L 60/122

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

233

BILAGA VIII

Utökade krav på funktionssäkerhet

Åtgärd Krav

Obligatorisk montering av avancerade bromssystem a) Nya motorcyklar (22)

i underkategori L3e-A1 som tillhanda­

hålls på marknaden, registreras eller tas i bruk ska vara utrus­

tade med antingen ett låsningsfritt eller ett kombinerat broms­

system eller bägge dessa slag av avancerade bromssystem, efter

fordonstillverkarens val.

b) Nya motorcyklar i underkategorierna L3e-A2 och L3e-A3 som

tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk ska

vara utrustade med ett låsningsfritt bromssystem.

Undantag:

Tvåhjuliga enduromotorcyklar (L3e-AxE (x = 1, 2 eller 3)) och

tvåhjuliga trialmotorcyklar (L3e-AxT (x = 1, 2 eller 3) undantas

från kravet på obligatorisk montering av avancerade broms­

system.

Säker kurvtagning på belagd väg

Fordon i kategori L ska vara konstruerade så att vart och ett av

hjulen när som helst kan rotera i olika hastigheter för att möj­

liggöra säker kurvtagning på väg med hård beläggning. Om ett

fordon är utrustat med en låsbar differential måste denna vara

konstruerad så att den normalt är olåst.

Förbättrad synlighet för fordon och förare genom

automatisk inkoppling av belysning

För förbättrad synlighet ska fordon i kategori L utrustas med

följande:

a) För fordon i kategori L1e: belysnings- och ljussignalerings­

anordningar enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 74 rev. 2, där

det krävs att belysningssystemet tänds automatiskt.

b) För fordon i kategori L3e: enligt fordonstillverkarens val an­

tingen belysning och ljussignaleringsanordningar enligt FN/

ECE:s föreskrifter nr 53 rev. 2 med ändringsserierna 1 och

2, eller särskilda varselljus enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 87

rev. 2 med ändringsserierna 1 och 2.

c) För alla andra fordon i kategori L: ett belysningssystem som

automatiskt kopplas in, eller efter tillverkarens val särskilda

varselljus som kopplas in automatiskt (23) .

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/123

234

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Åtgärd Krav

(Bilaga II.B.3) Elsäkerhet

Fordon i kategori L, med avseende på elektrisk framdrivnings­

anordning, försedda med en eller flera elektriskt drivna framdriv­

ningsmotorer som inte är permanent anslutna till elnätet, samt

högspänningskomponenter och -system i sådana fordon som är

elektriskt anslutna till den elektriska framdrivningens högspän­

ningskrets, ska konstrueras så att alla eventuella elsäkerhetsrisker

undviks, genom tillämpning av relevanta krav i FN/ECE-föreskrif­

terna nr 100 och ISO 13063.

(Bilaga II.B.4) Krav på tillverkarens förklaring rörande

uthållighetsprovning av funktionssäkerhetskritiska sy­

stem, delar och utrustning

Fordonstillverkaren ska förklara att fordon som tillverkats i över­

ensstämmelse med artikel 22.2 ska tåla normal användning som

åtminstone omfattar den körsträcka som anges nedan, under fem

år efter den första registreringen.

Körsträckan ska vara 1,5 gånger den sträcka som avses i bilaga

VII direkt relaterad till den berörda fordonskategorin och det

utsläppssteg (dvs. euronivå) enligt vilket fordonen ska typgodkän­

nas; den fastställda sträckan ska dock inte överstiga 60 000 km

för någon fordonskategori.

(Bilaga II.B.5) Krav på främre och bakre skydd

Fordon i kategori L ska med avseende på främre och bakre

skyddsstrukturer konstrueras så att man undviker utåtriktade

spetsar, eller skarpa kanter eller utskjutande delar som utsatta

vägtrafikanter kan fastna i eller som avsevärt ökar allvarlighets­

graden och risken för kroppsskador på sådana trafikanter vid en

kollision.

Detta gäller för både den främre och bakre fordonsstrukturen.

(Bilaga II.B.10) Säkerhetsbälten och förankring av sä­

kerhetsbälten

Obligatoriska krav avseende säkerhetsbälten och förankring av

säkerhetsbälten på fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e

som är utrustade med karosseri.

(Bilaga II.B.15) Krav rörande skydd av förare och

passagerare, inklusive inredning, nackstöd och for­

donsdörrar

Fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e som är utrustade

med karosseri ska konstrueras så att man undviker utåtriktade

spetsar eller skarpa kanter eller utskjutande delar som sannolikt

skulle öka allvarlighetsgraden hos skador på föraren och passage­

rarna.

Fordon utrustade med dörrar ska konstrueras så att dessa dörrar

med säkerhet utrustas med relevanta lås och gångjärn.

(Bilaga II.B.17) Krav rörande fordonets strukturella

integritet

Fordonstillverkaren ska förklara att denne i fall av återkallande till

följd av allvarlig säkerhetsrisk, omedelbart kommer att tillhanda­

hålla godkännandemyndigheten och kommissionen, på begäran,

särskilda analyser av fordonets struktur, komponenter och/eller

delar med hjälp av tekniska kalkyler, virtuella provningsmetoder

och/eller strukturprovning. Typgodkännande av fordonet ska inte

beviljas om det finns skäl att tvivla på att tillverkaren skulle

kunna tillhandahålla en sådan analys.

Anmärkning: Se sista sidan av bilaga VIII för noter till bilagorna.

SV

L 60/124

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

235

Noter till bilagorna I–VIII

(1) Effektgränserna i bilaga I utgår från högsta kontinuerliga märkeffekt för fordon med eldrift och högsta nettomotor­

effekt för fordon som drivs med en förbränningsmotor. Fordonets vikt anses vara lika med dess vikt i körklart skick.

(2) Underindelningen av fordon i kategori L3e efter huruvida det har en konstruktiv hastighet på mindre än eller lika

med 130 km/h eller mer än 130 km/h saknar samband med underindelningen av fordonet efter effektklass L3e-A1

(även om det är osannolikt att fordonet uppnår 130 km/h), L3e-A2 eller L3e-A3.

(3) ”X” betyder att denna förordning fastställer obligatoriska krav med avseende på berört ämne och berörd kategori. De

detaljerade kraven fastställs i de artiklar och handlingar som det hänvisas till i denna tabell.

”IF” betyder ”om monterat”. Om det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som avses i tabellen

monteras på fordonet för att detta är obligatoriskt endast för vissa av de fordon som ingår i denna kategori, ska

systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten uppfylla de krav som fastställs i de delegerade akterna

och genomförandeakterna. På samma sätt ska systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten uppfylla

de krav som fastställs i de delegerade akterna och genomförandeakterna om fordonstillverkaren frivilligt väljer att

utrusta fordonet med detta system, denna komponent eller denna separata tekniska enhet.

Om ett fält i tabellen är tomt betyder det att förordningen inte fastställer krav avseende det berörda ämnet och den

berörda kategorin.

(4) Se artikel 23.4 och 23.5.

(5) Om hybridmotorn/erna är försedd(a) med stopp-start-funktion, ska tillverkaren se till att förbränningsmotorn körs

på tomgång och vid ett förhöjt tomgångsvarvtal. Fordonet måste kunna köras i friaccelerationsprovning om fram­

drivningen inbegriper en motor med kompressionständning.

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/40/EG av den 6 maj 2009 om provning av motorfordons och till­

hörande släpfordons trafiksäkerhet (EUT L 141, 6.6.2009, s. 12).

(7) Bara den tvåhjuliga grundmotorcykel som sidvagnen är monterad på behöver uppfylla tillämpliga utsläppskrav.

(8) Endast motorer med kompressionständning, även vid hybriddrift om konstruktionen exempelvis inbegriper en

motor med kompressionständning.

(9) Endast tillämpligt på bensinmotorer med direktinsprutning.

(10) I miljökonsekvensundersökningen enligt artikel 23.4 och 23.5 ska man också rapportera om huruvida det är

genomförbart även för andra fordon i kategori L än L3e, L5e-A och L7e-A att utsläppsprovning görs enligt den

reviderade WMTC.

(11) Gnisttändningsmotorer som drivs med bensin, bensinblandningar eller etanol.

(12) Kostnadseffektiviteten i begränsningar av avdunstningsutsläpp kommer att bedömas i den miljökonsekvensunder­

sökning som kommissionen som avses i artikel 23.4 och 23.5 ska låta utföra. En eventuell kostnadseffektiv

provning av bränsletankars och bränsleledningars genomsläpplighet kommer att bedömas i undersökningen som

alternativ till SHED-provningen för de underkategorier av fordon som ännu inte omfattas av provning med avseende

på avdunstningsutsläpp (se artikel 23.4 och 23.5).

(13) v max ≥ 130 km/h.

(14) Till dess att unionen ansluter sig till FN/ECE:s föreskrifter nr 9, 41, 63 och 92 och antar dessa föreskrifter i FN/ECE

WP29 och i unionen, inbegripet därtill hörande likvärdiga ljudgränser för Euro 4 (t.ex. enligt bilaga 6 till FN/ECE-

föreskrifterna nr 41 för motorcyklar i kategori L3e och L4e), ska fordon i kategori L uppfylla gränserna i bilaga VI.D.

När unionen antagit FN/ECE-föreskrifterna 9, 41, 63 och 92 blir dessa obligatoriska, inbegripet ljudgränser som är

likvärdiga med dem i bilaga VI.D, och ersätter provningsförfarandena i den delegerade akten om krav på miljö- och

framdrivningsprestanda.

(15) De ännu inte fastställda Euro 5-ljudgränserna är avsedda att ändras i en separat akt som antas i enlighet med det

ordinarie lagstiftningsförfarande som föreskrivs i artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(16) En delegerad akt som antas i enlighet med denna förordning innehåller förfaranden för ljudprovning, och kommer

att ersättas av FN/ECE:s föreskrifter 9, 41, 63 och 92.

(17) Endast för gnisttändningsmotorer med direktinsprutning samt kompressionständningsmotorer.

(18) Gäller även hybridfordon.

(19) Se bilaga V för beskrivning av provningstyp, hänvisningar till gränsvärden och provningsförfaranden för provning av

typ I–IX.

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/125

236

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

(20) För fordon med eldrift eller hybriddrift, endast ljudkrav för tysta fordon.

(21) För tillämpningsdatum för de utökade säkerhetskraven, se bilaga IV.

(22) Fordon i kategori L4e (motorcyklar med sidvagn) är undantagna från kraven a och b vad avser obligatorisk

montering av avancerade bromssystem.

(23) För att en förbränningsmotor ska kunna startas får belysningssystemet stängas av när motorn dras igång under en

sammanhängande period av högst 10 s.

SV

L 60/126

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

237

BILAGA IX

Jämförelsetabell

(som avses i artikel 81)

Direktiv 2002/24/EG

Denna förordning

Artikel 1.1 första stycket

Artikel 2.1

Artikel 1.1 andra stycket

Artikel 2.2

Artikel 1.1 tredje stycket e

Artikel 1.1 andra stycket

Artikel 1.2 och 1.3

Artiklarna 2.1 och 4, bilaga I

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artiklarna 26 och 27

Artikel 4.1

Artiklarna 29.1, 29.2 och 18

Artikel 4.2

Artiklarna 29.1 och 33

Artikel 4.3

Artikel 33.3

Artikel 4.4 —

Artikel 4.5

Artikel 33.1 och 33.3

Artikel 4.6

Artikel 29.3

Artikel 5.1

Artiklarna 29.10 och 30.3

Artikel 5.2

Artikel 29.10

Artikel 5.3

Artikel 29.4

Artikel 6.1

Artikel 29.5

Artikel 6.2 första stycket

Artikel 29.7

Artikel 6.2 andra stycket

Artikel 29.8

Artikel 7.1 första stycket

Artikel 38.1

Artikel 7.1 andra stycket

Artikel 38.2

Artikel 7.2 —

Artikel 7.3

Artikel 56.2

Artikel 7.4

Artikel 39.2

Artikel 7.5

Artikel 56.2 första stycket

Artikel 7.6

Artikel 56.2 andra stycket

Artikel 8.1

Artikel 39.1

Artikel 8.2

Artikel 39.2

Artikel 9.1

Artiklarna 9 och 37.4

Artikel 9.2

Artikel 34.1

Artikel 9.3

Artikel 34.1 och 34.3

Artikel 9.4

Artiklarna 35 och 36

SV

2.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/127

238

Prop. 2015/16:31

Bilaga 4

Direktiv 2002/24/EG

Denna förordning

Artikel 9.5

Artikel 37.4

Artikel 10.1

Artikel 49.1

Artikel 10.2

Artikel 49.3

Artikel 10.3

Artikel 49.6

Artikel 10.4

Artikel 49.7

Artikel 11 —

Artikel 12

Artikel 48

Artikel 13 —

Artikel 14.1 a

Artikel 6.1

Artikel 14.1 b i

Artiklarna 67.1 och 64

Artikel 14.1 b ii —

Artikel 14.2 första stycket —

Artikel 14.2 andra stycket

Artikel 63.3

Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 6.2 och 6.3

Artikel 15.3 första stycket led a i

Artikel 42

Artikel 15.3 första stycket led a ii

Artikel 2.2 e

Artikel 15.3 andra stycket —

Artikel 15.3 b —

Artikel 15.4 —

Artikel 16.1 och 16.2

Artikel 44

Artikel 16.3

Artikel 40

Artikel 17

Artiklarna 72, 74 och 75

Artikel 18.1

Artikel 73.1

Artikel 18.2

Artikel 73.2

Artikel 19 —

Artikel 20 —

Artikel 21

Artikel 77.1

Artikel 22 —

Artikel 23 —

Artikel 24 —

SV

L 60/128

Europeiska unionens officiella tidning

2.3.2013

Lagförslagen i promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §1

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel 1 Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon.

2. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen. 3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

1 Senaste lydelse 2012:875.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift,

2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift, eller

3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift.

Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.

Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller gods-

befordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon. 2. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en kontinuerlig märkeffekt som inte överstiger 250 watt.

3. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, och är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

4. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som uppfyller villkoren i 3 a–c och som antingen a. har en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt, eller b. är självbalanserande.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen som, om det drivs av en förbränningsmotor med gnisttändning, har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter eller om det drivs av en förbränningsmotor med kompressionständning, har en slagvolym av högst 500 kubikcentimeter, eller är försett med annan motor för framdrivande och som har

1. två hjul samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt,

2. tre hjul och en vikt i körklart skick av högst 270 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

4. fyra hjul, ett karosseri med högst tre dörrar och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 6 kilowatt.

Vid beräkningen av en mopeds vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och

1. är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen, eller

2. är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen.

Motorcykel Ett motorfordon vars nettoeffekt,

konstruktiva hastighet eller motorstorlek överstiger villkoren för moped och som har

1. två hjul, eller

2. tre symmetriskt placerade hjul och en vikt i körklart skick av högst 1 000 kilogram, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 450 kilogram eller högst 600 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, samt en nettoeffekt som inte överstiger 15 kilowatt.

Vid beräkningen av en motorcykels vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 450 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 450 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en

EU-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den

2 Senaste lydelse 2009:226.

fordonskategori som anges i godkännandet.

fordonskategori som anges i godkännandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter eller terrängvagn gäller fortfarande.

Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap.2 och 4 a §§, 5 kap. 8 §fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns därutöver bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

2 kap.

2 §1

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande och

EU-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.

Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det till-

1 Senaste lydelse 2011:324.

verkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande).

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i avgasreningslagen (2011:318).

4 a §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av fordon ska förse en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för att denne ska kunna få

1. ett EG-typgodkännande för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

1. ett typgodkännande i enlighet med EU-rättsakter på området för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

2. tillstånd att sälja fordonsdelar eller fordonsutrustning som annars är förbjudna att sälja.

Information som inte är allmänt tillgänglig behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.

5 kap.

8 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare föreskrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5. utbildnings- och kompetenskrav för besiktningstekniker, samt

6. avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

1. registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon,

2. att ett typgodkännande av fordon ska upphöra att gälla när nya krav som är tillämpliga på den godkända fordonstypen, varianten eller versionen blir obligatoriska,

3. tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter,

2 Senaste lydelse 2009:224. 3 Senaste lydelse 2010:39.

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag, av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar,

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §, samt om

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §,

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt om

7. avgifter för tillsyn och för ärendehandläggning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förteckning över remissinstanser vid remissbehandling av promemorian om två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

Följande remissinstanser inkom med yttranden: Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Uppsala, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, Polismyndigheten, Kommerskollegium, Transportstyrelsen, Trafikverket, Läkemedelsverket, Skatteverket, Boverket, Tullverket, Statens väg- och forskningsinstitut (VTI), Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Myndigheten för delaktighet, ATV Leverantörernas förening, Cykel Motor och Sportfackhandlarna, Moped och Motorcykelbranschens Riksförbund, Sveriges MotorCyklister, Cycleurope Sverige AB (Monark), Trafikförsäkringsföreningen, Svensk Försäkring och Sveriges Trafikskolors Riksförbund.

Följande remissinstanser avstod från att yttra sig: Riksdagens ombudsmän, Regelrådet, Stockholms Läns Landsting samt Sveriges kommuner och landsting (SKL).

Följande remissinstanser svarade inte: Swetic sektion fordonsbesiktning, Cykelfrämjandet, Svenska Cykelfabrikant och Grossistföreningen, Electric Drive System Höganäs AB, Motormännens Riksförbund (MRF), KGK Motor AB, Folksam, Länsförsäkringar AB, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), DHR, Handikappförbunden, Lika Unika – Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Läkarförbundet och Naturskyddsföreningen.

Därutöver inkom Trafikanalys med yttrande.

Lagrådsremissens lagförslag

Lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om något av följande framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen:

1. en lastbil, som inte är en EGmobilkran,

1. en lastbil som inte är en EGmobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

3. en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn, som dras av en bil, en tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av ett motorredskap klass I

4. en släpvagn som dras av en bil, av en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, av ett motorredskap klass I eller av en traktor b.

framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.

Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats. Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det senaste registreringsbeviset om den garanterade axelbelastningen.

1 Senaste lydelse 2009:1349.

Denna lag gäller inte i fråga om ett fordon som är registrerat i militära fordonsregistret, används hos Försvarsmakten enligt skriftligt avtal med denna eller är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 2 kap.1, 2 och 5 §§körkortslagen (1998:488) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

Personbil, lastbil, buss, motorcykel, moped klass I, terrängvagn och motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

Personbil, lastbil, buss, motorcykel och moped klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil ska föraren ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

2 §

Traktor med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Traktor a med gummihjul och motorredskap klass II får köras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, om inte körningen på väg avser en kortare sträcka för färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Terrängvagn, motorredskap

klass I och traktor b får köras endast av den som har ett gällande körkort med behörigheten B.

Nuvarande lydelse

5 §2

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet

AM moped klass I

A1 lätt två- eller trehjulig motorcykel

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst

1 Senaste lydelse 2009:189. 2 Senaste lydelse 2012:876.

35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

2. terrängvagn

3. motorredskap klass I

4. trehjulig motorcykel

5. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1 tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton.

C tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1 buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

D1E buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

D buss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Föreslagen lydelse

5 §

Körkortsbehörighet enligt 1 § anges i körkort med följande beteckningar.

Beteckning Körkortsbehörighet

AM moped klass I

A1 lätt två- eller trehjulig motorcykel

A2

1. tvåhjulig motorcykel som har en nettoeffekt av högst 35 kilowatt och ett förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt som inte överstiger 0,2 kilowatt/kilogram och som, om fordonets originalutförande har ändrats, har sitt ursprung i ett fordon med högst den dubbla effekten.

2. lätt trehjulig motorcykel

A två- och trehjulig motorcykel oavsett slagvolym, effekt och förhållande mellan nettoeffekt och tjänstevikt.

B

1. personbil med totalvikt av högst 3,5 ton och lätt lastbil samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till en sådan bil.

2. trehjulig motorcykel

3. fyrhjulig motorcykel

BE bil som omfattas av behörighet B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till en sådan bil, om släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton.

C1 tung lastbil med totalvikt av högst 7,5 ton och personbil med totalvikt över 3,5 men inte 7,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

C1E bil som omfattas av behörighet C1 eller B och ett eller flera släpfordon som är kopplade till sådan bil om bilens och släpfordonens sammanlagda totalvikt inte överstiger 12 ton.

C tung lastbil och personbil med totalvikt över 3,5 ton samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan bil.

CE bil som omfattas av behörighet C samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan bil.

D1 buss som är försedd med högst 16 sittplatser utöver förarplatsen och vars längd inte överskrider åtta meter samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

D1E buss som omfattas av behörighet D1 samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

D buss oavsett antal sittplatser och längd samt enbart ett lätt släpfordon som är kopplat till sådan buss.

DE buss som omfattas av behörighet D samt ett eller flera släpfordon, oavsett vikt, som är kopplade till sådan buss.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §1

Följande fordon skall med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

Följande fordon ska med de undantag som anges i 13–16 och 18 §§ vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas.

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.

2. Motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 § vägtrafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.

3. Släpfordon som dras av bilar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

4. Släpvagnar som dras av traktorer skatteklass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en bil som byggts om till motorredskap.

13 §2

Bestämmelserna i 12 § gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden,

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller sådana tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, om fordonen i det enskilda fallet används endast på

1 Senaste lydelse 2006:239. 2 Senaste lydelse 2010:95.

motsvarande sätt som en traktor klass II,

motsvarande sätt som en traktor skatteklass II,

3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett besiktningsorgan enligt 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) för registreringsbesiktning eller, i fråga om fordon som har förts in i Sverige för testkörning enligt 23 § första stycket 4, för kontrollbesiktning, eller fordon som brukas kortaste lämpliga väg till eller från ett provningsorgan för provning inför ett enskilt godkännande,

4. fordon som provkörs vid besiktning eller inspektion av polisman eller sådan besiktningstekniker, bilinspektör eller tekniker som avses i fordonslagen i den utsträckning som behövs för att förrättningen ska kunna genomföras,

5. fordon som provkörs vid provning inför ett enskilt godkännande i den utsträckning som behövs för att provningen ska kunna genomföras,

6. fordon som provkörs av den som Trafikverket särskilt förordnat att utföra haveriundersökning eller av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) eller att handlägga ett ärende,

7. ombyggda eller amatörbyggda fordon som provkörs inför en registreringsbesiktning av den som Transportstyrelsen särskilt förordnat att utföra sådan provkörning, eller

8. fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 18 §. I fall som avses i första stycket 3 ska handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet eller provningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Finner polisman anledning att anta att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

Om en polisman finner anledning att anta att ett fordon som han eller hon anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick tillämpas första stycket 4 på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 a §§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §1

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon.

2. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen. 3. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en nettoeffekt som inte överstiger 250 watt.

1 Senaste lydelse 2012:875.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift,

2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift, eller

3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en effekt av högst 4 kilowatt för kontinuerlig drift.

Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt.

Motorcykel

1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped.

Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller

godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktor klass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor klass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

2 §

Beteckning Betydelse – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Bärighetsklass Indelning av vägar efter tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1

(BK1), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklass 3 (BK3).

Cykel

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon. 2. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a. endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b. inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c. har en kontinuerlig märkeffekt som inte överstiger 250 watt.

3. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, och är a. inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b. inrättat för att föras av den åkande, och c. konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

4. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som uppfyller villkoren i 3 a–c och som antingen a. har en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt, eller b. är självbalanserande.

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass II eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses inte som ett särskilt fordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.

Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen som, om det drivs av en förbränningsmotor med gnisttändning, har en slagvolym av högst 50 kubikcen-

timeter, eller, om det drivs av en förbränningsmotor med kompressionständning, har en slagvolym av högst 500 kubikcentimeter, eller är försett med annan motor för framdrivande och som har

1. två hjul samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt,

2. tre hjul och en vikt i körklart skick av högst 270 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 4 kilowatt, eller

4. fyra hjul, ett karosseri med högst tre dörrar och en vikt i körklart skick av högst 425 kilogram samt en nettoeffekt som inte överstiger 6 kilowatt.

Vid beräkningen av en mopeds vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II.

Moped klass I En moped som inte hör till klass II.

Moped klass II En moped som har en motor vars nettoeffekt inte överstiger 1 kilowatt och

1. är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen, eller

2. är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen.

Motorcykel Ett motorfordon vars nettoeffekt,

konstruktiva hastighet eller motorstorlek överstiger villkoren för moped och som har

1. två hjul, eller

2. tre symmetriskt placerade hjul och en vikt i körklart skick av högst 1 000 kilogram, eller

3. fyra hjul och en vikt i körklart skick av högst 450 kilogram eller högst 600 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, samt en nettoeffekt som inte överstiger 15 kilowatt.

Vid beräkningen av en motorcykels vikt ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Terrängmotorfordon Ett motordrivet fordon som inte är ett motorfordon och som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar och terrängskotrar.

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 450 kilogram. Terrängskotrar delas in i snöskotrar och terränghjulingar.

Terrängsläp Ett släpfordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon.

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 450 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar.

Tjänstevikt för en bil, en traktor eller ett motorredskap

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt föraren.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Totalvikt för en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terrängvagn, ett släpfordon eller en sidvagn

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

Traktor Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare.

Traktorer delas in i traktor a och traktor b.

Traktor a En traktor som är konstruerad för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet.

Traktor b En traktor som är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Traktor skatteklass I En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass I.

Traktor skatteklass II En traktor som enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) hör till skatteklass II.

Traktortåg En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §2

Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EG-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

Trots 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EU-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. En klassificering enligt äldre bestämmelser av ett fordon som moped, motorcykel, personbil, terrängskoter, terrängvagn, traktor klass I eller klass II gäller fortfarande.

2 Senaste lydelse 2009:226.

Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap.2 och 4 a §§ och 5 kap. 8 §fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om

1. kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2. kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

2 kap.

2 §1

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande)

Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EU-rättsakter på området, i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECEtypgodkännande) eller som natio-

1 Senaste lydelse 2011:324.

eller som nationellt typgodkännande.

nellt typgodkännande.

Typgodkännande kan även meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium där den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvist typgodkännande).

Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i avgasreningslagen (2011:318).

4 a §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av fordon ska förse en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för att denne ska kunna få

1. ett EG-typgodkännande för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

1. ett typgodkännande i enlighet med EU-rättsakter på området för sina komponenter eller separata tekniska enheter, eller

2. tillstånd att sälja fordonsdelar eller fordonsutrustning som annars är förbjudna att sälja.

Information som inte är allmänt tillgänglig behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.

5 kap.

8 §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare föreskrifter om

1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,

2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,

3. förelägganden och körförbud,

4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,

5. utbildnings- och kompetenskrav för besiktningstekniker, samt

6. avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

1. registrering, ibruktagande, försäljning, saluföring och användning av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, fordonsdelar och annan utrustning till fordon,

2. att ett typgodkännande av fordon ska upphöra att gälla när nya krav som är tillämpliga på den godkända fordonstypen, varianten eller versionen blir obligatoriska,

2 Senaste lydelse 2009:224. 3 Senaste lydelse 2010:39.

3. tillverkares tillhandahållande av information och dokumentation om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter,

4. tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

4. tillsynen över att denna lag följs, liksom av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, i den ursprungliga lydelsen, samt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen,

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §, samt om

5. skyldighet för besiktningsorganen att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a §,

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

6. avgifter för Transportstyrelsens tillsyn enligt 5 kap. 3 a–3 c §§ och för ärendehandläggning enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, samt om

7. avgifter för tillsyn och för ärendehandläggning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon, i den ursprungliga lydelsen, samt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-09-24

Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Olle Stenman samt justitierådet Ella Nyström.

Godkännande och marknadskontroll av fordon

Enligt en lagrådsremiss den 3 september 2015 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

2. lag om ändring i körkortslagen (1998:488),

3. lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister,

4. lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner,

5. lag om ändring i fordonslagen (2002:574).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Susanna Broms.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till Lag om ändring i lagen om överlastavgift

1 §

Enligt förslaget görs en redaktionell ändring i första stycket. Uttrycket ”något av följande” – med syftning på sådana fordon som anges i punkterna 1–4 – bör enligt Lagrådets mening undvikas.

Lagrådet anser att första stycket i stället bör formuleras enligt följande:

Överlastavgift tas ut enligt denna lag om ett fordon eller ett fordonståg framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen och fordonet är

1. en lastbil som inte är en EG-mobilkran,

2. en buss,

3. en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller

4. en släpvagn som dras av en bil, av en tung terrängvagn som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, av ett motorredskap klass I eller av en traktor b.

Förslaget till Lag om ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner

2 §

I paragrafen finns beteckningar som med den betydelse som där anges är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa (se 1 §). Utgångspunkten för regleringen av definitioner på fordonsområdet är att de svenska definitionerna så långt möjligt ska stämma överens med de definitioner som finns i EU:s rättsakter på området.

I konsekvens med detta föreslås att beteckningarna ”Moped” och ”Motorcykel” ges en delvis ny betydelse, bl.a. genom att begreppet ”vikt i körklart skick” införs i punkterna 2–4 resp. 2 och 3. Någon precisering i lagen av den närmare innebörden av begreppet föreslås inte. Tanken är dock att begreppet ska ha samma innebörd som i artikel 5 i ramförordningen (EU) nr 168/2013 och avse det olastade fordonets vikt, inklusive vikten för vätskor, standardutrustning och bränsle i bränsletanken eller bränsletankar som ska fyllas till minst 90 procent av sin kapacitet.

I remissen anförs att vikt i körklart skick fastställs på något olika sätt beroende på vilket fordon som avses och att det exempelvis finns bestämmelser för andra fordonstyper i ramdirektivet 2007/46/EG. Regeringen anser därför inte att den aktuella lagen bör kompletteras med en hänvisning till förordningen.

Eftersom begreppet vikt i körklart skick avses ha en precis innebörd i fråga om beteckningen av moped och motorcykel anser Lagrådet att en hänvisning till definitionen i artikel 5 i ramförordningen är befogad.

Vad gäller beteckningen ”Traktor” konstaterar Lagrådet att definitionerna av traktor a och traktor b inte förefaller att vara heltäckande; traktorer som utan svårighet kan ändras till en hastighet överstigande 40 kilometer i timmen omfattas inte.

Övergångsbestämmelserna

Personbilar berörs inte omedelbart av lagförslaget. Emellertid ska enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna en äldre klassificering av ett fordon som personbil fortfarande gälla. Av tydlighetsskäl anser Lagrådet att skälen för regleringen i denna del bör kommenteras i propositionen.

Förslaget till Lag om ändring i fordonslagen5 kap.

8 §

Enligt andra stycket 4 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om ”tillsynen över att denna lag följs, liksom av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 ….samt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 …”.

Regleringen är otydlig, delvis till följd av att orden ”tillsynen över efterlevnaden av …” ersatts med ”tillsynen över att denna lag följs, …” med efterföljande oklar syftning.

I avsnittet om tillsyn i lagrådsremissen, som inte heller är helt klargörande, sägs bl.a. att bestämmelserna bör kompletteras med en bestämmelse som ger möjlighet att meddela föreskrifter med stöd av de båda ramförordningarna. Vid föredragningen har uppgetts att bestämmelsen inte ska tolkas på detta sätt och att syftet med regleringen varit att möjliggöra tillsyn över inte bara efterlevnaden av lagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utan också över efterlevnaden av ramförordningarna. Med den tolkningen kan till den nu

gällande lydelsen läggas ”(lagen,) samt av Europaparlamentets och rådets förordning ...”.

I punkt 7 bör ett ”för” utgå och punkten inledas med ”avgifter för tillsyn och ärendehandläggning …”.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 2015

Närvarande: Statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, Y Johansson, S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, Å Regnér, P Bolund, M Kaplan, A Bah Kuhnke, G Fridolin, G Wikström, A Hadzialic

Föredragande: statsrådet Bucht

Regeringen beslutar proposition 2015/16:31 Godkännande och marknadskontroll av fordon

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

32013R0167

32013R0168

Lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner

32013R0167

32013R0168

Lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

5 kap. 8 § andra stycket

32013R0167 32013R0168