Prop. 2018/19:125

Tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 maj 2019

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition föreslås hur Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG fullt ut ska genomföras i svensk rätt i fråga om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag.

Det föreslås i huvudsak att advokatbolag – men inte biträdande jurister på advokatbyråer – ska utgöra verksamhetsutövare enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) till den del verksamheten avser vissa tjänster.

Det ska uttryckligen anges i lag att advokatbolag står under tillsyn av Sveriges advokatsamfund vid tillämpning av penningtvättslagen. Vid överträdelser av penningtvättslagen ska Advokatsamfundet få ingripa mot advokatbolag genom uttalande, erinran och varning.

Vid överträdelser av penningtvättslagen ska Länsstyrelsen i Stockholms län – efter överlämnande av samfundet och i förening med varning mot advokat eller advokatbolag – få ingripa mot advokater, advokatbolag och personer i advokatbolags ledning genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Hänvisningar till S1

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 5.2

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs1 att 8 kap. 7 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §2

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§ den lagen.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2008:420.

styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som har inträffat före ikraftträdandet.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (1998:620) om belastningsregister ska införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen.

2.3. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att 30 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

16 §

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt 7 a kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

dels att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 25 §§, 4 kap. 8 och 9 §§ och 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2018:1230.

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

3 kap.

1 §

En verksamhetsutövare får inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna

1. hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen, och

2. övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 och 2 §§.

Första stycket gäller inte advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare, om affärsförbindelsen syftar till att försvara eller företräda en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande, eller till att bedöma klientens rättsliga situation.

Första stycket gäller inte advokater och advokatbolag, andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare, om affärsförbindelsen syftar till att försvara eller företräda en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande, eller till att bedöma klientens rättsliga situation.

25 §3

En verksamhetsutövare som tillhandahåller konto som kunden innehar i syfte att förvalta medel som tillhör andra än kunden behöver inte identifiera och kontrollera identiteten på den för vars räkning kunden förvaltar medlen, om kunden

1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist inom EES,

1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist inom EES,

2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist utanför EES, och

2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist utanför EES, och

a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och

b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs, eller

3. till följd av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att hålla medel som förvaltas för någon annans räkning avskilda från egna tillgångar och medel.

Första stycket får tillämpas endast om den risk som kan förknippas med kunden enligt 2 kap. 3 § bedöms som låg och om verksamhetsutövaren utan dröjsmål på begäran kan få del av uppgift om identiteten hos den för vars räkning kunden förvaltar medlen och den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna.

4 kap.

8 §

Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 3 eller 6 § om vad som anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information

Advokater och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 3 eller 6 § om vad som anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som de har

3 Senaste lydelse 2018:1148.

som avser en klient och som de har fått del av i samband med att de bedömer klientens rättsliga situation.

fått del av i samband med att de bedömer klientens rättsliga situation.

9 §4

Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte för kunden eller för någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.

Som obehörigt röjande avses inte att

1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,

2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,

3. uppgifter lämnas mellan advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

3. uppgifter lämnas mellan advokater, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och 17–21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och

5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1–3 §§.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

4 Senaste lydelse 2018:1148.

7 kap.

1 §5

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

7 a kap. Särskilda bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag

Advokater

1 §

Vid tillämpningen av denna lag gäller för advokater de grundläggande bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken och 4–11 §§ i detta kapitel.

Advokatbolag

2 §

Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokatbolag följer denna lag.

Advokatbolag ska lämna samfundets styrelse och disciplinnämnd de uppgifter som behövs för tillsynen.

Om ett advokatbolag överträder en bestämmelse i 2–6 kap. får samfundets styrelse och disciplinnämnd ingripa mot advokatbolaget genom beslut om uttalande, erinran eller varning.

5 Senaste lydelse 2018:1148.

3 §

Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.

Med kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse.

Platsundersökning

4 §

Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får, när det är nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer denna lag, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.

Omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande

5 §

Vid valet av ingripande vid en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. advokaten, advokatbolaget eller personen i advokatbolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utredningen, och

2. advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdel-

sen eller personen i advokatbolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Sveriges advokatsamfund.

Sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning

6 §

En varning enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken som avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. och en varning enligt 2 § tredje stycket får förenas med ett ingripande enligt 7 §.

Om Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan.

Samfundets styrelse eller disciplinnämnd ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.

7 §

Om en advokat har meddelats en varning får ingripande ske mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift.

Om ett advokatbolag har meddelats en varning får ingripande ske mot

1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och

2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom

a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller

b) beslut om sanktionsavgift.

Ett ingripande enligt andra stycket 2 får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

8 §

En sanktionsavgift enligt 7 § ska som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.

En sanktionsavgift enligt 7 § första stycket och andra stycket 1 får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

9 §

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 5 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.

10 §

Beslut om ingripande enligt 7 § andra stycket 2 tas upp av Länsstyrelsen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 17–20 §§.

I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 21–23 §§.

Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.

Överklagande

11 §

Beslut enligt 7 § av länsstyrelsen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har inträffat före ikraftträdandet.

3. Ärendet och dess beredning

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater vid tillämpning av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) finns i 8 kap. rättegångsbalken. De bestämmelserna genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (det fjärde penningtvättsdirektivet) i fråga om advokater och advokatbolag. Direktivet bifogas som bilaga 1.

Det fjärde penningtvättsdirektivet genomfördes i svensk rätt genom författningsändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2017. I propositionen uttalade regeringen att direktivets krav på tillsyn över advokatbolag samt ingripanden mot advokater, advokatbolag och personer i advokatbolags ledning genom sanktionsavgifter eller tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning bör bli föremål för ytterligare överväganden innan förslag på ett fullständigt genomförande av direktivet kan lämnas (prop. 2016/17:173 s. 352 och 429). Av det skälet har promemorian Tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet vid tillämpning av penningtvättsregelverket upprättats inom Finansdepartementet. I den föreslås hur det fjärde penningtvättsdirektivet fullt ut ska genomföras i svensk rätt i fråga om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats ( www.regeringen.se ) och i Finansdepartementet (Fi2018/02158/B).

I propositionen behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 mars 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag, som behandlas i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4. Regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Bestämmelser som syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av

terrorism finns framför allt i penningtvättslagen. Den trädde i kraft i augusti 2017 och genomför det fjärde penningtvättsdirektivet.

Penningtvättslagen gäller fysiska och juridiska personer som driver sådan verksamhet i Sverige i vilken det finns risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism (verksamhetsutövare), t.ex. kreditinstitut och andra finansiella företag samt advokater, biträdande jurister på advokatbyråer och andra oberoende jurister till den del verksamheten avser vissa tjänster (1 kap. 2–5 §§).

Verksamhetsutövare ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det ska ske genom riskbedömning och rutiner (2 kap.), kundkännedom (3 kap.), övervakning och rapportering (4 kap.) samt intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser (6 kap.). Vissa bestämmelser gäller för verksamhetsutövare som är fysiska personer och vissa för de juridiska personer i vilka de fysiska personerna är anställda (2 kap. 16 §).

För verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag – t.ex. oberoende jurister – finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i 7 kap. penningtvättslagen. Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län (16 § förordningen [2009:92] om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism).

För verksamhetsutövare som omfattas av en särskild rörelselag finns bestämmelser om tillsyn och ingripanden i stället i den lagen (7 kap. 1 § tredje stycket penningtvättslagen). Dessa verksamhetsutövare står under tillsyn av Finansinspektionen, Spelinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen respektive Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet). Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag finns i 8 kap. rättegångsbalken.

5. Verksamhetsutövare

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 6.1

5.1. Advokatbolag

Regeringens förslag: Advokatbolag ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2.1.3 b i det fjärde penningtvättsdirektivet ska direktivet tillämpas på fysiska och juridiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet, t.ex. notarier och andra oberoende jurister, där de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med i) köp och försäljning av fast egendom eller företag, ii) förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra till-

gångar, iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton, iv) säkerställande av nödvändigt kapital för att bilda, driva eller leda bolag, v) bildande, drift eller ledning av truster, bolag, stiftelser eller liknande strukturer.

Artikel 2.1.3 b i direktivet har genomförts i 1 kap. 2 § första stycket 20 och 21 samt 4 § första stycket penningtvättslagen såvitt avser advokater och oberoende jurister. I 1 kap. 2 § första stycket 20 och 21 penningtvättslagen föreskrivs att lagen gäller för fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan oberoende jurist till den del verksamheten avser vissa tjänster. Dessa tjänster omfattar 1) handlande i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter, och 2) hjälp vid planering eller genomförande av transaktioner för en klients räkning vid a) köp och försäljning av fastigheter eller företag,

b) förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andra tillgångar,

c) öppnande eller förvaltning av bank, spar- eller värdepapperskonton,

d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drift eller ledning av företag och e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar, stiftelser eller truster och liknande juridiska konstruktioner (1 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen).

En advokat är en fysisk person som är ledamot av Advokatsamfundet (8 kap.1 och 2 §§rättegångsbalken). Advokatverksamhet kan drivas i en enskild firma eller i ett advokatbolag, dvs. i bolagsform (8 kap. 4 § rättegångsbalken och avsnitt 7.4 i vägledande regler om god advokatsed).

Ett advokatbolag är inte en verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. Det innebär att advokatbolagets ansvar för att förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism är begränsat till de skyldigheter som gäller för juridiska personer i vilka verksamhetsutövare är anställda i (2 kap. 16 § penningtvättslagen).

Det finns inte någon definition av uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” i artikel 2.1.3 b i direktivet. Enligt skäl 9 i direktivet gäller emellertid att direktivet bör omfatta ”jurister enligt medlemsstaternas definitioner”.

Den äldre motsvarigheten till artikel 2.1.3 b i direktivet finns i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. När den artikeln genomfördes i den numera upphävda 2 a § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt uttalades i förarbetena att med uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” torde, överfört på svenska förhållanden, avses advokater, biträdande jurister på advokatbyråer samt även andra självständiga, rådgivande jurister som inte bedriver sin verksamhet i advokatform samt att dessa jurister omfattas av direktivets skyldigheter när de deltar i genomförandet av vissa transaktioner för en klients räkning, dvs. då det råder ett uppdragsförhållande (prop. 2003/04:156 s. 4749).

Uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” i artikel 2.1.3 b i direktivet får anses ta sikte på de som självständigt driver en ekonomisk verksamhet med inriktning på juridisk rådgivning, oavsett om verksamheten drivs av fysiska eller juridiska personer. Om advokater driver advokatverksamhet i ett advokatbolag, kan advokatbolaget inom ramen för den

advokatverksamhet som advokaterna driver åta sig uppdrag som inte är av personlig art. Det innebär att advokatbolaget ansvarar för att uppdraget fullgörs (se t.ex. rättsfallen NJA 1973 s. 42 och NJA 2000 s. 639). Av dessa skäl får advokatbolag anses omfattas av uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” i artikel 2.1.3 b i direktivet till den del den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbolaget driver avser tjänster som anges i 1 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen. För att genomföra direktivets krav bör därför även advokatbolag vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen till den del den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbolaget driver avser de tjänster som anges i 1 kap. 4 § första stycket den lagen.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Biträdande jurister på advokatbyråer

Regeringens förslag: Biträdande jurister på advokatbyråer ska inte längre vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: En advokat kan anställa en biträdande jurist att biträda i advokatverksamheten, oavsett om verksamheten drivs i en enskild firma eller i ett advokatbolag. Den biträdande juristen – som inte är ledamot av Advokatsamfundet – står under instruktion och tillsyn av advokaten. Den biträdande juristen får självständigt biträda klienter, dvs. allmänheten, men får inte driva juridisk verksamhet för egen räkning (avsnitt 7.6 i vägledande regler för god advokatsed). Inom ramen för den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbyrån driver kan en biträdande jurist förordnas som t.ex. rättshjälpsbiträde. I egenskap av rättshjälpsbiträde får den biträdande juristen sätta en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution) och har rätt till ersättning av staten (26 och 27 §§rättshjälpslagen [1996:1619]).

Advokater ska i sin verksamhet iaktta god advokatsed (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Advokater står under tillsyn av Advokatsamfundet. Vid överträdelser av god advokatsed kan advokater vara föremål för disciplinära ingripanden (8 kap.6 och 7 §§rättegångsbalken). Vad som är god advokatsed utvecklas genom de vägledande regler om god advokatsed som Advokatsamfundet utfärdar och genom praxis i disciplinära ärenden (se t.ex. rättsfallet NJA 2003 s. 403). I kravet på att iaktta god advokatsed ligger att advokater ska fullgöra sina skyldigheter enligt gällande rätt, inbegripet penningtvättslagen (1 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund och avsnitt 1 i vägledande regler om god advokatsed). Inom ramen för den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbyrån driver ska också den biträdande juristen fullgöra sina skyldigheter enligt god advokatsed. Vid en biträdande jurists överträdelse av god advokatsed kan disciplinärt ansvar utkrävas av den advokat som utövar tillsyn över den biträdande juristen, dvs. ansvarar för att den biträdande juristen fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed (se t.ex. rättsfallet NJA 1985 s. 856).

Såväl advokaterna som de biträdande juristerna vid en advokatbyrå är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen till den del den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbyrån driver avser tjänster som anges i 1 kap. 4 § första stycket den lagen. De innebär att såväl advokaterna som de biträdande juristerna ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism i advokatverksamheten i den utsträckning som anges i 2–4 och 6 kap. penningtvättslagen.

Uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” i artikel 2.1.3 b i direktivet får anses ta sikte på de som självständigt driver en ekonomisk verksamhet med inriktning på juridisk rådgivning. En biträdande jurist på en advokatbyrå står under instruktion och tillsyn av en advokat. Det innebär att den biträdande juristen har en osjälvständig ställning i förhållande till den advokat som har ansvar för att den biträdande juristen fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed när han eller hon biträder advokatbyråns klienter. Av dessa skäl kan biträdande jurister på advokatbyråer inte anses omfattas av uttrycket ”notarier och andra oberoende jurister” i artikel 2.1.3 b i direktivet.

Eftersom direktivet inte kräver att biträdande jurister på advokatbyråer är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen och då ett disciplinärt ansvar kan utkrävas av den advokat som har ansvar för en biträdande jurist som inte fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed, inbegripet penningtvättslagen, anser regeringen att det är tillräckligt att advokater är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. Biträdande jurister på advokatbyrå bör därför inte vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.

Hänvisningar till S5-2

6. Tillsyn

Hänvisningar till S6

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 7.1

6.1. Advokatbolag

Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges i lag att advokatbolag står under tillsyn av Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd vid tillämpning av penningtvättslagen och att advokatbolag ska lämna de uppgifter till styrelsen eller disciplinnämnden som behövs för tillsynen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 48 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare står under tillsyn av myndigheter eller – såvitt avser ”notarier och andra oberoende jurister” – självreglerande organ och att verksamhetsutövare lämnar de uppgifter som behövs för tillsynen.

Artikel 48 i direktivet har genomförts i 7 kap. 1 § penningtvättslagen och 8 kap. 6 § rättegångsbalken såvitt avser advokater. Bestämmelserna

innebär bl.a. att Advokatsamfundet utövar tillsyn över att advokater fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed och att advokater ska lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

I avsnitt 5 föreslås att advokatbolag ska vara verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen till den del den advokatverksamhet som advokaterna vid advokatbolaget driver avser vissa tjänster. Advokatbolag står inte uttryckligen under Advokatsamfundets tillsyn. Samtidigt får bara advokater vara delägare eller verkställande direktör i advokatbolag, om inte Advokatsamfundets styrelse medger undantag (8 kap. 4 § rättegångsbalken och avsnitt 7.5 i vägledande regler om god advokatsed). Genom tillsynen över att advokater fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed och prövningen av om andra personer än advokater kan vara delägare eller verkställande direktörer i advokatbolag, skulle det därför kunna göras gällande att advokatbolagen står under sådan tillsyn som avses i artikel 48 i direktivet och att svensk rätt därmed uppfyller direktivets krav. För att det ska vara tydligt att direktivet är genomfört bör det emellertid uttryckligen anges i lag att advokatbolag står under tillsyn av Advokatsamfundet vid tillämpning av penningtvättslagen och att ett advokatbolag ska lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

Hänvisningar till S6-1

6.2. Platsundersökning

Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges i lag att Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd, när det är nödvändigt för tillsynen, ska kunna genomföra en platsundersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Advokatsamfundet anför att samfundet kan genomföra platsundersökning hos advokater och advokatbolag med stöd av 8 kap. 6 § rättegångsbalken. Advokatsamfundet anser att en sådan undersökning bör förutsätta att det föreligger misstanke om en överträdelse av penningtvättslagen och i övrigt framstår som nödvändig, effektiv och proportionerlig.

Skälen för regeringens förslag: Det fjärde penningtvättsdirektivet innehåller inga bestämmelser om platsundersökning. Sådana finns däremot i ändringsdirektivet till det fjärde penningtvättsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU), som ska vara genomfört i nationell rätt senast den 10 januari 2020.

Platsundersökning har ansetts utgöra en viktig komponent för effektiv tillsyn av penningtvättsregelverket (prop. 2016/17:173 s. 344). Såvitt avser verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister, får tillsynsmyndigheten, när den anser det nödvändigt, genomföra en platsundersökning hos den aktuella verksamhetsutövaren (7 kap. 5 § andra stycket penningtvättslagen). Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om att Advokatsamfundet kan genomföra

platsundersökning hos en advokat eller ett advokatbolag. Det skulle visserligen, som Advokatsamfundet anför, kunna göras gällande att samfundet kan genomföra platsundersökning hos advokater och advokatbolag med stöd av de allmänna bestämmelserna om tillsyn i 8 kap. 6 § rättegångsbalken. Det bör emellertid uttryckligen anges i lag att Advokatsamfundet ska kunna genomföra platsundersökning hos advokater och advokatbolag vid tillsynen över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen, inte minst mot bakgrund av tillsynsåtgärdens ingripande natur. Som Advokatsamfundet anför, bör platsundersökning endast få genomföras om den är nödvändig för tillsynen. En bestämmelse med den innebörden bör därför tas in i penningtvättslagen.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 11.4

6.3. Lämplighetsprövning

Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges i lag att den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet inte ska få ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning. Kvalificerat innehav ska ha samma betydelse som i lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lämplighetsprövningen ska ta sikte på ”brottslighet inom områden som är relevanta för penningtvätt eller finansiering av terrorism”.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Länsstyrelserna i Skåne län, Stockholms län och Västra Götalands län anser att lämplighetsprövningen ska ta sikte på ”allvarlig brottslighet”.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 47.3 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att myndigheter eller självreglerande organ som utövar tillsyn över verksamhetsutövare vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra att brottslingar som dömts inom relevanta områden eller deras medhjälpare har en ledande befattning inom eller är verkliga huvudmän bakom vissa verksamhetsutövare, t.ex. ”notarier och andra oberoende jurister”.

Artikel 47.3 i direktivet har genomförts i 7 kap. 6 § penningtvättslagen såvitt avser verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister. Enligt bestämmelsen ska den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet inte få ha ett kvalificerat innehav av andelar i en verksamhetsutövare som är en juridisk person eller ingå i dess ledning (lämplighetsprövning). Med ett kvalificerat innehav bör avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur Advokatsamfundet. En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får uteslutas ur samfundet, om omständigheterna är försvårande (8 kap. 7 § rättegångsbalken). I advokatbolag får bara advokater vara delägare eller verkställande direktör, om inte

Advokatsamfundets styrelse medger undantag (8 kap. 4 § rättegångsbalken och avsnitt 7.5 i vägledande regler om god advokatsed).

Eftersom det finns ingripandemöjligheter mot advokater, genom beslut om uteslutning, och mot personer i advokatbolags ledning, genom beslut om återkallelse av undantag från kravet att advokater ska vara delägare i advokatbolag eller ingå i dess ledning, skulle det kunna göras gällande att personer i advokatbolags ledning redan är föremål för en sådan lämplighetsprövning som krävs enligt artikel 47.3 i direktivet. För att det ska stå klart att svensk rätt uppfyller direktivets krav bör det dock tydligt framgå av lag att en lämplighetsprövning ska göras även beträffande personer i advokatbolags ledning. En bestämmelse om att den som har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till viss brottslighet inte får ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning bör därför införas.

Lämplighetsprövningen bör – som länsstyrelserna i Skåne län, Stockholms län och Västra Götalands län anser – regleras på samma sätt som redan gäller enligt penningtvättslagen (7 kap. 6 §). Det innebär att den som har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet inte ska få ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.

Hänvisningar till S6-3

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 11.4, 6.4

6.4. Tillgång till belastningsregistret

Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av

Advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd för dess tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 62.2 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att myndigheter eller självreglerande organ som utövar tillsyn över verksamhetsutövare i enlighet med sin nationella rätt kontrollerar huruvida det i kriminalregistret finns uppgift om att den berörda personen har en relevant fällande dom mot sig.

Allt utbyte av information för dessa ändamål ska ske i enlighet med beslut 2009/316/RIF och rambeslut 2009/315/RIF i den form som de har genomförts i nationell rätt.

Artikel 62.2 i direktivet har genomförts i 6 § första stycket 4 lagen (1998:620) om belastningsregister och 10 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister såvitt avser verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister, respektive 13 § såvitt avser revisorer.

Enligt 10 § förordningen om belastningsregister ska uppgifter ur belastningsregistret lämnas ut om det begärs av en länsstyrelse, i fråga om den som ärendet gäller, om inte annat anges, i ärenden där länsstyrelsen ska göra en lämplighetsprövning.

Enligt 13 § samma förordning ska uppgifter ur belastningsregistret om brott mot 8–11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller mot skattebrottslagen (1971:69) eller lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, om brotten lett till någon annan påföljd än penningböter, lämnas ut om det begärs av Revisorsinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt revisorslagen (2001:883) överväger att auktorisera eller godkänna. Om den påföljd som dömts ut även avser något annat brott, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut. Motsvarande bör gälla Advokatsamfundet vid den lämplighetsprövning som föreslås i avsnitt 6.3. Det innebär att Advokatsamfundet bör ha rätt att få ut de uppgifter från belastningsregistret som samfundet behöver för sin lämplighetsprövning enligt penningtvättslagen. Det innebär dock inte att Advokatsamfundet bör ges rätt att få ut uppgifter ur belastningsregistret i andra sammanhang, såsom vid prövning av en ansökan om inträde i samfundet. Vilka uppgifter som Advokatsamfundet ska ha tillgång till bör regleras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Hänvisningar till S6-4

7. Ingripanden

7.1. Ingripanden mot advokater och advokatbolag

Regeringens förslag: Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd ska få ingripa mot advokatbolag genom beslut om uttalande, erinran och varning vid en överträdelse av penningtvättslagen.

Om en advokat har meddelats en varning för en överträdelse av penningtvättslagen ska ingripande få ske mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift.

Om ett advokatbolag har meddelats en varning för en överträdelse av penningtvättslagen ska ingripande få ske mot

1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och

2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom

a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller

b) beslut om sanktionsavgift. Ett ingripande mot en person som ingår i advokatbolagets ledning ska endast få ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Om styrelsen eller disciplinnämnden anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande ska styrelsen eller disciplinnämnden överlämna ärendet till Länsstyrelsen i Stockholms län, som ska besluta i frågan. Styrelsen eller disciplinnämnden ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.

En sanktionsavgift ska som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som verksamhetsutövaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. En sanktionsavgift för en advokat eller ett advokatbolag ska inte få bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att advokater och advokatbolag ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för länsstyrelsens prövning av ingripande mot advokater och advokatbolag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. I fråga om ingripande genom beslut om sanktionsavgift mot advokater anser Advokatsamfundet att ett sådant ingripande – på motsvarande sätt som ett ingripande mot personer i advokatbolags ledning – ska förutsätta att en advokats överträdelse av penningtvättslagen är allvarlig, upprepad eller systematisk och att advokaten uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen, eftersom förslaget är av straffrättslig natur och kommer i konflikt med advokatens rättsstatliga roll. Samfundet anför att förslaget innebär att förutsättningarna för sanktionsavgift mot advokater kommer att variera, beroende på om det är en advokat eller ett advokatbolag som har överträtt penningtvättslagen (och en advokat ingår i advokatbolagets ledning). Länsstyrelsen i Stockholms län anser att alla beslut om varning ska överlämnas till länsstyrelsen för prövning. I fråga om valet av förvaltningsmyndighet godtar Länsstyrelsen i Stockholms län i och för sig att den ges den tillkommande verksamheten men anser att frågan bör utredas vidare. Länsstyrelsen anser dessutom att myndigheten ska kunna genomföra platsundersökning.

Skälen för regeringens förslag

Ingripande mot advokatbolag genom beslut om uttalande, erinran och varning

Enligt artikel 59.2 a–c i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare kan vara föremål för disciplinära åtgärder i form av ett offentligt meddelande med uppgift om verksamhetsutövare och överträdelsens karaktär, en anmodan om att verksamhetsutövaren ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta och en återkallelse av auktorisationen, om verksamhetsutövaren är föremål för auktorisation.

Artikel 59.2 a–c i direktivet har genomförts i 8 kap. 7 § rättegångsbalken såvitt avser advokater. Bestämmelsen innebär t.ex. att Advokatsamfundet kan ingripa mot en advokat genom beslut om uttalande, erinran, varning, varning i förening med en straffavgift på högst 50 000 kronor och uteslutning ur samfundet vid överträdelser av god advokatsed, inbegripet penningtvättslagen.

I avsnitt 6 föreslås att det uttryckligen ska anges i lag att Advokatsamfundet ska utöva tillsyn över att advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen. För att genomföra direktivet i fråga om advokater och advokatbolag bör Advokatsamfundet få ingripa också mot ett advokatbolag genom beslut om uttalande, erinran eller varning vid överträdelser av penningtvättslagen. Det finns inte något behov av ingripande

i form av beslut om uteslutning, eftersom ett advokatbolag inte kan vara ledamot i Advokatsamfundet.

Ingripande mot advokater, advokatbolag och personer i advokatbolags ledning genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning

Enligt artiklarna 58.3 och 59.2 d och e i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare kan meddelas sanktionsavgift. Om verksamhetsutövaren är en juridisk person ska dessutom personer i dess ledning kunna meddelas sanktionsavgift och ett tillfälligt förbud att ha en sådan position. Sanktionsavgiften ska vara minst två gånger den vinst som har erhållits genom överträdelsen, om det går att fastställa denna vinst, eller minst en miljon euro.

Artiklarna 58.3 och 59.2 d och e i direktivet har genomförts i 7 kap. 11, 12, 14 och 15 §§ penningtvättslagen såvitt avser verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister.

Vid överträdelse av penningtvättslagen som inte är ringa får tillsynsmyndigheten ingripa mot en verksamhetsutövare genom beslut om sanktionsavgift (7 kap. 11 § penningtvättslagen). Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, får myndigheten ingripa mot någon som ingår i verksamhetsutövarens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder verksamhetsutövaren, eller är ersättare för någon av dem, om verksamhetsutövaren har befunnits ansvarig för en överträdelse av penningtvättslagen genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att upprätthålla en sådan funktion (7 kap. 12 § penningtvättslagen). Sanktionsavgiften ska som högst fastställas till det högsta av 1) två gånger den vinst som verksamhetsutövaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 2) ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.

En advokat som åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. En advokat som tilldelas en varning får också tilldelas en straffavgift på högst 50 000 kronor (8 kap. 7 § rättegångsbalken). En straffavgift av den storleken uppfyller inte kraven på en sanktionsavgift enligt direktivet. Advokater bör därför kunna meddelas en sanktionsavgift i stället för en straffavgift till den del varningen avser en överträdelse av penningtvättslagen. För att uppfylla kraven i direktivet bör även ett advokatbolag och personer i ett advokatbolags ledning kunna påföras en sanktionsavgift. Om ett advokatbolag har meddelats en varning för en överträdelse av penningtvättslagen bör därför även bolaget och en person som ingår i bolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, kunna påföras en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften bör kunna fastställas till samma belopp som beträffande verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

Direktivet kräver även att det ska vara möjligt att besluta om ett tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning. Det finns redan i dag en möjlighet att hindra att personer som har överträtt penningtvättsregelverket ingår i ett advokatbolags ledning genom bestämmelserna i rättegångsbalken om uteslutande ur advokatsamfundet och genom att det krävs medgivande från Advokatsamfundets styrelse för att en person som inte är

advokat ska få vara delägare eller verkställande direktör i ett advokatbolag (8 kap.4 och 7 §§rättegångsbalken och avsnitt 7.5 i vägledande regler om god advokatsed). Någon möjlighet att besluta om ett tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning finns dock inte. På samma sätt som gäller för övriga verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister, bör det vara möjligt att ingripa mot en person som ingår i ett advokatbolags ledning genom ett beslut att personen i ledningen under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag. Ett sådant ingripande mot personer i ett advokatbolags ledning bör – på motsvarande sätt som en sanktionsavgift för ett advokatbolag – förutsätta att advokatbolaget har meddelats en varning för en överträdelse av penningtvättslagen.

Vid ingripande enligt penningtvättslagen mot en fysisk person krävs att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen (7 kap. 11 och 12 §§ penningtvättslagen). Detta gäller emellertid inte ett ingripande mot en revisor eller en fastighetsmäklare (32 b och 32 k §§revisorslagen och 29 a § fastighetsmäklarlagen [2011:666]). Denna skillnad har att göra med frågan om huruvida ett ingripande är att anse som ett straff i den mening som avses i europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) eller inte.

Vid införandet av sanktionsavgifter i revisorslagen uttalade regeringen att sanktionsavgifter mot revisorer inte kan anses utgöra ett straff i den mening som avses i Europakonventionen, eftersom de inte kan omvandlas till en frihetsberövande påföljd och då de beslutas inom ramen för ett disciplinförfarande som syftar till att upprätthålla förtroendet för ett reglerat yrke. Åtgärden riktar sig därmed inte till allmänheten eller en större krets personer, utan till en väldefinierad yrkeskår bestående av högutbildade personer som av fri vilja har underkastat sig den tillsyn som följer med rätten att utöva revisorsyrket (prop. 2015/16:162 s. 150 f.). När storleken på sanktionsavgifterna höjdes för revisorerna och det infördes en möjlighet att besluta om sanktionsavgifter mot fastighetsmäklare vid en överträdelse av penningtvättslagen gjordes samma bedömning (prop. 2016/17:173 s. 414 f. och 427).

När ingripandemöjligheter mot fysiska personer som är verksamhetsutövare eller ingår i ledningen för en juridisk person som är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen infördes konstaterade regeringen att det föreligger betydande skillnader mellan, å ena sidan, revisorer och, å andra sidan, andra fysiska personer som är verksamhetsutövare eller ingår i ledningen för en juridisk person som är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen. Det bedömdes därför troligt att beslut om sanktionsavgift mot den senare kategorin är att anse som straff i Europakonventionens mening. Av det skälet och då det är fråga om en mycket ingripande åtgärd infördes ett krav på att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen som förutsättning för ingripande genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i ledningen för en juridisk person som är verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen (prop. 2016/17:173 s. 406 och 408). Av samma skäl uppställdes ett sådant subjektivt rekvisit som förutsättning för ingripande mot andra ledningspersoner än revisorer i registrerade revisionsbolag (samma prop. s. 426).

En advokat, dvs. en fysisk person som är ledamot av Advokatsamfundet, är föremål för ett auktorisationsförfarande med stränga kunskapskrav (8 kap. 1 § rättegångsbalken). Till ledamot av Advokatsamfundet får som huvudregel den antas som 1) har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, 2) har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete, 3) har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning, 4) har gjort sig känd för redbarhet och 5) även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet (8 kap. 2 § rättegångsbalken). En sanktionsavgift mot en advokat kommer inte att kunna omvandlas till en frihetsberövande påföljd. Den kommer att riktas mot en väldefinierad yrkeskår bestående av personer med hög utbildning och beslutas inom ramen för ett disciplinförfarande som syftar till att upprätthålla förtroendet för ett reglerat yrke. Advokater har vidare frivilligt underkastat sig den tillsyn och disciplinära ingripanden som följer av att vara ledamot av Advokatsamfundet. På samma sätt som när det gäller revisorer och fastighetsmäklare kan en sanktionsavgift mot en advokat för en överträdelse av penningtvättslagen därför inte anses utgöra ett straff i den mening som avses i Europakonventionen. Regeringen anser därför till skillnad från Advokatsamfundet att en sanktionsavgift mot en advokat – i likhet med vad som gäller för revisorer och fastighetsmäklare – inte bör förutsätta att advokaten uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

Vid ingripande enligt penningtvättslagen mot en fysisk person och vid ingripande mot andra ledningspersoner än revisorer i registrerade revisionsbolag finns utöver ett subjektivt rekvisit även ett krav på att överträdelsen ska vara allvarlig, upprepad eller systematisk (7 kap. 11 och 12 §§ penningtvättslagen och 32 j § revisorslagen). I de situationer när det inte finns några subjektiva rekvisit för ett ingripande, dvs. ingripanden mot juridiska personer och ingripanden mot sådana fysiska personer där sanktionsavgiften inte har bedömts utgöra ett straff i Europakonventionens mening, finns i stället en nedre gräns för sanktionsbeloppet om 5 000 kronor för att markera att överträdelsen måste vara av en viss dignitet för att ett ingripande ska få ske (29 a § fastighetsmäklarlagen, 32 b § revisorslagen och 7 kap. 14 § penningtvättslagen). En sådan nedre beloppsgräns bör därför gälla sanktionsavgiften för advokater och advokatbolag.

Eftersom en verkställande direktör i ett advokatbolag inte behöver vara advokat bör ett ingripande mot personer i ett advokatbolags ledning, i likhet med vad som gäller för verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag och av samma skäl, däremot förutsätta att advokatbolagets överträdelse av penningtvättslagen är allvarlig, upprepad eller systematisk och att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. Som Advokatsamfundet framhåller innebär det att en advokat kan vara föremål för ingripande genom ett beslut om sanktionsavgift i egenskap av advokat (vid advokatens överträdelse av penningtvättslagen) eller i egenskap av person i advokatbolags ledning (vid advokatbolagets överträdelse av penningtvättslagen). Hur ansvaret för att fullgöra skyldigheterna enligt penningtvättslagen ska fördelas mellan en advokat och ett advokatbolag regleras i 2 kap. 16 § penningtvättslagen. Enligt bestämmelsen ska vissa krav enligt penningtvättslagen gälla

advokatbolaget i stället för advokaten när en advokat driver sin verksamhet som anställd hos ett advokatbolag.

Överlämnande till Länsstyrelsen i Stockholms län

I propositionen föreslås att en varning vid en överträdelse av penningtvättslagen ska kunna förenas med en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften ska som högst fastställas till det högsta av två gånger den vinst som verksamhetsutövaren gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Advokatsamfundet utövar tillsyn över advokater och advokatbolag. Samtidigt ska Advokatsamfundet tillvarata deras intressen i olika avseenden. För att de och allmänheten ska ha förtroende för Advokatsamfundet krävs att det föreligger en balans mellan dessa roller. Om Advokatsamfundet skulle ges möjlighet att ingripa mot advokater och advokatbolag genom beslut om så höga sanktionsavgifter som föreslås riskerar det att rubba den balansen. Regeringen anser därför, i likhet med remissinstanserna, att den mest lämpliga ordningen är att det är en myndighet som ges befogenhet att besluta om ingripande mot advokater, advokatbolag och personer i advokatbolags ledning genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att alla beslut om varning ska överlämnas till myndigheten för prövning. Regeringen anser däremot att Advokatsamfundet bör göra en bedömning av om det finns skäl att överväga ett ingripande genom en sanktionsavgift eller ett tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags ledning och att Advokatsamfundet bör lämna över frågan till myndigheten först om samfundet finner att så är fallet. En sådan ordning innebär att man undviker en onödig myndighetsprövning av ärenden i vilka det är uppenbart att en varning är en tillräcklig åtgärd.

Den myndighet som, efter överlämnande av Advokatsamfundet, ska få besluta om ingripande mot advokater och advokatbolag bör vara en myndighet som har byggt upp kunskap om penningtvätt och finansiering av terrorism. Utöver Advokatsamfundet (advokater och advokatbolag) utövar sju myndigheter tillsyn över att verksamhetsutövare fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen: – Fastighetsmäklarinspektionen (fastighetsmäklare), – Finansinspektionen (företag som driver finansiell verksamhet), – Spelinspektionen (företag som driver spelverksamhet), – Revisorsinspektionen (revisorer och registrerade revisionsbolag), och – länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län (övriga

verksamhetsutövare).

Fyra av myndigheterna (Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Spelinspektionen och Revisorsinspektionen) utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som omfattas av den ordinarie tillsynsverksamheten medan tre av myndigheterna – de tre länsstyrelserna – utövar tillsyn över de verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

De tre länsstyrelserna har utövat tillsyn över verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag sedan 2009 och har byggt upp kunskap om mycket vitt skilda verksamhetsutövare, inbegripet oberoende jurister. Regeringen anser därför, i likhet med t.ex. Advokatsamfundet,

Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Justitiekanslern, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Revisorsinspektionen, att det är länsstyrelserna som bör ges uppgiften att ingripa mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning.

Det kan antas att antalet ärenden om ingripanden mot advokater och advokatbolag kommer att vara mycket begränsat. För att det ska kunna byggas upp nödvändig kompetens på det aktuella området anser regeringen – i likhet med remissinstanserna – att verksamheten bör koncentreras till en av länsstyrelserna. Advokatsamfundet har sitt säte i Stockholm och ett stort antal av Sveriges advokater och advokatbolag driver sin verksamhet i Stockholmsområdet. Av det skälet bör det vara Länsstyrelsen i Stockholms län som, efter överlämnande av Advokatsamfundet, ska kunna ingripa mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift eller tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning.

När det gäller handläggningen av ett ärende hos länsstyrelsen ska en myndighet enligt bestämmelsen om utredningsansvar i förvaltningslagen (2017:900) se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (23 § första stycket). En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning (andra stycket). Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen (tredje stycket).

Bestämmelsen i 23 § första stycket förvaltningslagen kommer att gälla vid handläggningen av ett ärende hos länsstyrelsen. Ett ärende hos länsstyrelsen kommer att inledas genom att Advokatsamfundet – utan eget yttrande – överlämnar den aktuella frågan till länsstyrelsens prövning men samfundet kommer inte att vara part i ärendet hos länsstyrelsen. Det innebär att bestämmelserna i 23 § andra och tredje styckena förvaltningslagen inte kommer att gälla vid handläggningen av ett ärende hos länsstyrelsen. Regeringen anser därför att det bör införas en särskild bestämmelse om att Advokatsamfundet bör lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen. En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen (8 kap. 6 § rättegångsbalken).

I förvaltningslagen finns också bestämmelser om kommunikation (25 §). Det innebär att en myndighet, innan den fattar ett beslut i ett ärende och om det inte är uppenbart obehövligt, ska underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet. Bestämmelsen i 25 § förvaltningslagen kommer att gälla vid handläggningen av ett ärende hos länsstyrelsen.

Regeringen anser att bestämmelserna i 8 kap. 6 § rättegångsbalken och 23 och 25 §§förvaltningslagen tillsammans med den föreslagna bestämmelsen om att Advokatsamfundet ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen är tillräckliga för länsstyrelsens prövning och att det därmed inte också bör införas en bestämmelse om att advokater eller advokatbolag ska vara skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för länsstyrelsens prövning.

Advokatsamfundet – inte länsstyrelsen – utövar tillsyn över advokater och advokatbolag. Det innebär att länsstyrelsens prövning i huvudsak kommer att grundas på Advokatsamfundets beslut om varning. Regeringen anser därför – till skillnad från Länsstyrelsen i Stockholms län – att länsstyrelsen inte behöver kunna genomföra platsundersökningar hos en advokat eller ett advokatbolag.

Hänvisningar till S7-1

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 11.4, 7.2

7.2. Val av ingripande och processuella frågor

Regeringens förslag: Vid valet av ingripande vid en överträdelse av penningtvättslagen ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar. I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som ingripandet gäller i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Advokatsamfundets utredning och snabbt upphört med överträdelsen eller snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av samfundet. När sanktionsavgiften fastställs ska särskild hänsyn tas till dessa omständigheter samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.

Frågor om ingripande mot personer i advokatbolags ledning ska prövas genom sanktionsföreläggande.

Ett beslut om sanktionsavgift ska verkställas inom en viss tid och en sanktionsavgift som har beslutats ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.

Länsstyrelsens beslut om ingripande genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande ska inte få överklagas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 60.4 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att den som fastställer typen av och nivån på administrativa sanktioner eller åtgärder beaktar alla relevanta omständigheter.

Artikel 60.4 i direktivet har genomförts i 7 kap. 13 och 16 §§ penningtvättslagen såvitt avser verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag, inbegripet oberoende jurister. Vid val av ingripande ska hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått, varvid särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar. I försvårande riktning ska det beaktas om verksamhetsutövaren tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i verk-

samhetsutövarens ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse. I förmildrande riktning ska det beaktas om verksamhetsutövaren eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat tillsynsmyndighetens utredning och om verksamhetsutövaren snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen i verksamhetsutövarens ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av tillsynsmyndigheten (7 kap. 13 § penningtvättslagen). När sanktionsavgiften fastställs ska särskild hänsyn tas till dessa omständigheter samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen (7 kap. 16 § penningtvättslagen).

I avsnitt 7.1 föreslås att ingripanden mot advokater och advokatbolag vid överträdelser av penningtvättslagen ska kunna göras av Advokatsamfundet och Länsstyrelsen i Stockholms län. För att genomföra direktivet i fråga om advokater och advokatbolag bör det som gäller enligt 7 kap. 13 § penningtvättslagen gälla vid val av ingripande mot advokater och advokatbolag vid överträdelser av penningtvättslagen. Vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek bör dessutom det som gäller enligt 7 kap. 16 § penningtvättslagen gälla.

I avsnitt 7.1 föreslås vidare att ingripande mot personer i advokatbolags ledning ska förutsätta att advokatbolagets överträdelse av penningtvättslagen är allvarlig, upprepad eller systematisk och att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. När bestämmelser med sådant innehåll infördes i 7 kap. penningtvättslagen och 32 l § revisorslagen bedömde regeringen att sådana ingripanden av rättssäkerhetsskäl bör prövas genom sanktionsföreläggande (prop. 2016/17:173 s. 412 och 426). Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan (17 §). Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om den fysiska person som föreläggandet avser, överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den, de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen och den sanktion som föreläggs personen. Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som tillsynsmyndigheten anger (18 §). Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot verksamhetsutövaren. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (19 §). I vissa fall får en sanktion beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum (20 §).

Motsvarande bör gälla i fråga om ingripande mot personer i advokatbolags ledning.

I 7 kap. penningtvättslagen finns vidare bestämmelser om verkställighet av beslut om sanktionsavgift och om överklagande. Sanktionsavgiften ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio dagar efter det att beslutet om

den fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet (21 §). Om sanktionsavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske (22 §). En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes (23 §). Beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas. Övriga beslut som meddelas enligt 7 kap. får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (25 §).

Motsvarande bör gälla vid ingripanden mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå advokatbolags ledning.

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 2018/19:125: Avsnitt 11.4

7.3. Sekretess

Regeringens förslag: Sekretessen till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn över och ingripanden mot advokater ska gälla också i ärenden om ingripande mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om tystnadsplikt vid handläggningen av ärenden om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag hos Advokatsamfundet finns i 8 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken. Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos Advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden.

Bestämmelser om sekretess vid handläggningen av ärenden hos myndigheter om tillsyn över och ingripanden mot advokater hos förvaltningsmyndigheter och domstolar finns i 30 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Sekretessen till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn över och ingripanden mot advokater enligt 30 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen bör gälla också i ärenden om ingripanden mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning.

Hänvisningar till S7-3

8. Lagtekniska frågor

Regeringens förslag: De bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag som krävs för att genomföra det fjärde penningtvättsdirektivet fullt ut ska tas in i ett nytt kapitel i penningtvättslagen.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att bestämmelserna ska tas in i en ny lag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Justitiekanslern väcker frågan om det bör införas en särreglering av bestämmelserna om tillsyn över och ingripande mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen i förhållande till 8 kap. rättegångsbalken.

Skälen för regeringens förslag: Grundläggande bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag finns i 8 kap. rättegångsbalken. Det som gäller enligt 8 kap. rättegångsbalken gäller också vid tillämpning av penningtvättslagen (7 kap. 1 § penningtvättslagen). Den ordningen är ett uttryck för att tillsynen över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen är samordnad med den ordinarie tillsynsverksamheten. Till skillnad från

Justitiekanslern anser regeringen att det saknas skäl att frångå den ordningen.

I promemorian föreslås att de bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag som krävs för att genomföra det fjärde penningtvättsdirektivet fullt ut ska tas in i en ny lag. Regeringen anser emellertid att regelverket blir tydligare om de bestämmelser som specifikt rör tillsynen över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen placeras i ett nytt kapitel, 7 a kap., i penningtvättslagen.

9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2019.

Lagändringarna ska gälla i fråga om överträdelser av penningtvättslagen som har inträffat efter ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att myndigheten behöver i vart fall till den 1 juli 2019 på sig för att kunna anpassa verksamheten till den nya ordningen.

Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 oktober 2019.

Den nya ordningen bör inte ges retroaktiv tillämpning. Den bör därför gälla i fråga om överträdelser som inträffat efter ikraftträdandet.

10. Konsekvensanalys

Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Förslagen har inga offentligfinansiella effekter.

I fråga om de samhällsekonomiska effekterna av förslagen har penningtvätt och finansiering av terrorism samhällsskadliga verkningar. Förslagen ökar penningtvättslagens funktionssätt i fråga om advokater och advokatbolag.

Effekter för advokater och advokatbolag

Förslagen medför ingen ökad administrativ börda för advokater eller advokatbolag.

Advokatsamfundet utövar redan tillsyn över advokater och advokatbolag och förslagen innebär att tillsynsverksamheten utökas i mycket begränsad utsträckning.

Effekter för myndigheter och domstolar

Länsstyrelsen i Stockholms län utövar redan tillsyn över att vissa verksamhetsutövare – t.ex. skatterådgivare och oberoende jurister – fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen. Förslaget innebär att Länsstyrelsen i Stockholms län vid sidan av tillsynsverksamheten ska kunna ingripa mot advokater och advokatbolag i vissa fall. Ärendetillströmningen på grund av förslagen får antas bli mycket begränsad. De merkostnader som förslagen kan medföra för länsstyrelsen ska hanteras inom befintliga budgetramar.

Beslut om ingripanden mot alla verksamhetsutövare som omfattas av penningtvättslagen utom advokater och advokatbolag överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förslagen innebär att också vissa ingripanden mot advokater och advokatbolag ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Måltillströmningen på grund av förslagen får antas bli mycket begränsad. De merkostnader som förslagen kan medföra för domstolarna ska hanteras inom befintliga budgetramar.

Polismyndigheten ansvarar för att lämna ut utdrag ur belastningsregistret. Förslaget innebär att också Advokatsamfundet ges rätt att inhämta utdrag ur belastningsregistret. Advokatsamfundet får redan rutinmässigt del av fällande domar när det är känt för en domstol som dömer i brottmål att den tilltalade är advokat. Beträffande den som ansöker om inträde i Advokatsamfundet publiceras den sökandes namn i cirkulär och referenstagning sker i syfte att fånga upp eventuell kritik mot sökandens lämplighet. Advokatbolag som har fått dispens från kravet på att verkställande direktör eller ägare måste vara advokat är skyldiga att genast underrätta

Advokatsamfundet om sådan omständighet som gör att förutsättningarna för dispens inte längre föreligger. Genom detta har Advokatsamfundet redan i dag möjlighet att få vetskap om brott som är av vikt för dess tillsyn enligt penningtvättslagen. Ökningen av antalet utdrag ur belastningsregistret bedöms därför bli mycket begränsad. Förslaget innebär inte heller att det tillkommer några nya uppgifter för Polismyndigheten. De eventuella merkostnader som förslaget innebär för Polismyndigheten ska hanteras inom befintliga budgetramar.

Speciella informationsinsatser

Advokater och advokatbolag står under tillsyn av Advokatsamfundet och det får av det skälet förutsättas att samfundet upplyser advokater och advokatbolag om den nya ordningen. Förslagen medför därför inget behov av speciella informationsinsatser.

Alternativa lösningar

Med utgångspunkt i att förslagen ska stå i överensstämmelse med det fjärde penningtvättsdirektivet finns inte några alternativa lösningar.

Förenlighet med unionsrätten

Förslagen står i överensstämmelse med det fjärde penningtvättsdirektivet.

11. Författningskommentar

11.1. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

8 kap. 7 § En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§ den lagen.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska

styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

I paragrafen finns bl.a. bestämmelser om att Advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd får ingripa mot advokater genom beslut om uttalande, erinran, varning, varning i förening med straffavgift och uteslutning. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Tredje stycket andra meningen, som är ny, innebär att en varning får förenas med en sanktionsavgift i stället för en straffavgift till den del varningen gäller en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. penningtvättslagen, se författningskommentaren till 7 a kap. 5 § den lagen. Till den del varningen inte gäller en överträdelse av penningtvättslagen kan en straffavgift åläggas. Justitiekanslern kan inte med stöd av 8 kap. 8 § överklaga ett beslut om sanktionsavgift enligt 7 a kap. 6–11 §§ penningtvättslagen.

Bestämmelserna i 7 a kap. penningtvättslagen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande vid överträdelser av 2–6 kap. penningtvättslagen, även vid valet av ingripande i form av erinran, uttalande och uteslutning (5 §).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som har inträffat före ikraftträdandet.

Punkt 2 innebär att den nya bestämmelsen inte gäller för överträdelser av penningtvättslagen som inträffat före ikraftträdandet.

11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

9 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur

belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina skyldigheter enligt lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om tillgång till utdrag ur belastningsregistret. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Bestämmelsen innebär att Advokatsamfundet har rätt till utdrag ur belastningsregistret i den aktuella tillsynsverksamheten i den utsträckning regeringen föreskriver det.

11.3. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

30 kap. 16 § Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt 7 a kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i vissa ärenden om advokater. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Ändringen i första stycket innebär att sekretess gäller vid handläggning av ärenden hos Länsstyrelsen i Stockholms län och mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna om ingripande mot advokater och advokatbolag genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning vid överträdelser av penningtvättslagen.

11.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 2 § Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka fysiska och juridiska personer som omfattas av lagen. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 5.2.

Ändringen i första stycket 20 innebär att advokatbolag omfattas av lagen i egenskap av verksamhetsutövare. Med advokatbolag avses advokatverksamhet som drivs i bolagsform (8 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Det innebär att advokatbolag ska förebygga, upptäcka och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det ska ske genom riskbedömning och rutiner (2 kap.), kundkännedom (3 kap.), övervakning och rapportering (4 kap.) samt intern kontroll och anmälningar om misstänkta överträdelser (6 kap.). Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokatbolag finns i 7 a kap.

Ändringen innebär vidare att biträdande jurister på advokatbyråer inte omfattas av lagen i egenskap av verksamhetsutövare. En advokat – som har tillsyn över den biträdande juristen – är verksamhetsutövare till den del advokatverksamheten avser tjänster som anges i 1 kap. 4 § första stycket och disciplinärt ansvar kan utkrävas av advokaten, om han eller hon inte fullgör sina skyldigheter enligt god advokatsed, inbegripet penningtvättslagen, oavsett om ett ärende har handlagts av advokaten eller den biträdande juristen.

Bestämmelsen är utformad efter förebild av första stycket 17 om auktoriserad eller godkänd revisor och registrerat revisionsbolag.

3 kap. 1 § En verksamhetsutövare får inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna

1. hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen, och

2. övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 och 2 §§.

Första stycket gäller inte advokater och advokatbolag, andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare, om affärsförbindelsen syftar till att försvara eller företräda en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande, eller till att bedöma klientens rättsliga situation.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att ingå eller upprätthålla affärsförbindelser och utföra transaktioner i vissa fall.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att advokatbolag omfattas av lagen och att biträdande jurister på advokatbyråer inte längre omfattas av lagen.

25 § En verksamhetsutövare som tillhandahåller konto som kunden innehar i syfte att förvalta medel som tillhör andra än kunden behöver inte identifiera och kontrollera identiteten på den för vars räkning kunden förvaltar medlen, om kunden

1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist inom EES,

2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist utanför EES, och

a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och

b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs, eller

3. till följd av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att hålla medel som förvaltas för någon annans räkning avskilda från egna tillgångar och medel.

Första stycket får tillämpas endast om den risk som kan förknippas med kunden enligt 2 kap. 3 § bedöms som låg och om verksamhetsutövaren utan dröjsmål på begäran kan få del av uppgift om identiteten hos den för vars räkning kunden förvaltar medlen och den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar som kreditinstitut och finansiella institut kan tillämpa förenklade åtgärder för kundkännedom avseende gemensamma konton, bl.a. klientmedelskonton.

Ändringarna i paragrafen är en följd av att advokatbolag omfattas av lagen och att biträdande jurister på advokatbyråer inte längre omfattas av lagen.

4 kap. 8 § Advokater och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 3 eller 6 § om vad som anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som de har fått del av i samband med att de bedömer klientens rättsliga situation.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från vissa skyldigheter för advokater och andra verksamhetsutövare.

Ändringen i första stycket är en följd av att biträdande jurister på advokatbyråer inte längre omfattas av lagen.

9 § Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte för kunden eller för någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.

Som obehörigt röjande avses inte att

1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,

2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 med hemvist i EES och som ingår

i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,

3. uppgifter lämnas mellan advokater, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och 17–21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och

5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1–3 §§.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för verksamhetsutövare.

Ändringen i andra stycket är en följd av att biträdande jurister på advokatbyråer inte längre omfattas av lagen.

7 kap. 1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningsområdet för kapitlet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket andra meningen motsvarar hittillsvarande andra stycket. Andra stycket, som är nytt, är en följd av att det införs ett nytt kapitel, 7 a kap., i lagen.

7 a kap. 1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller för advokater de grundläggande

bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken och 4–11 §§ i detta kapitel.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 6 och 7.

Bestämmelsen innebär att de grundläggande bestämmelserna om tillsyn över och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken gäller för advokater vid tillämpning av penningtvättslagen med de undantag och tillägg som följer av 4–11 §§. Det innebär att Advokatsamfundet utövar tillsyn över att advokater fullgör sina skyldigheter enligt penningtvättslagen (8 kap. 6 § rättegångsbalken). Vid tillsynen kan Advokatsamfundet genomföra platsundersökning (3 §).

Vid överträdelser av penningtvättslagen kan styrelsen eller disciplinnämnden ingripa mot en advokat genom beslut om uttalande, erinran, varning eller uteslutning (8 kap. 7 § rättegångsbalken). Varningen får förenas med en sanktionsavgift (8 kap. 7 § rättegångsbalken och 6–10 §§). Vid valet av ingripande ska 5 § tillämpas.

2 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn

över att advokatbolag följer denna lag.

Advokatbolag ska lämna samfundets styrelse och disciplinnämnd de uppgifter som behövs för tillsynen.

Om ett advokatbolag överträder en bestämmelse i 2–6 kap får samfundets styrelse och disciplinnämnd ingripa mot advokatbolaget genom beslut om uttalande, erinran eller varning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokatbolag. Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 7.1.

Bestämmelsen genomför delvis artikel 48 och artikel 59.2 i det fjärde penningtvättsdirektivet.

Första stycket innebär att det förtydligas att advokatbolag står under tillsyn av Advokatsamfundet vid tillämpning av penningtvättslagen. Vid tillsynen kan styrelsen eller disciplinnämnden genomföra platsundersökning (3 §) och personer i advokatbolags ledning och de som har ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag ska vara föremål för en s.k. lämplighetsprövning (4 §).

Andra stycket innebär att ett advokatbolag är skyldigt att lämna de uppgifter till Advokatsamfundet som behövs för tillsynen.

Tredje stycket innebär att Advokatsamfundet vid överträdelser av penningtvättslagen kan ingripa mot ett advokatbolag genom uttalande, erinran eller varning på motsvarande sätt som för advokater enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken. Varning får förenas med sanktionsavgift (6–11 §§). Vid valet av ingripande ska 5 § tillämpas.

I fråga om personer i advokatbolagets ledning finns bestämmelser om lämplighetsprövning i 4 § och om ingripanden genom beslut om sanktionsavgift eller tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning i 6–11 §§. Vid valet av ingripande ska 5 § tillämpas.

3 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i närings-

verksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.

Med kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Bestämmelsen genomför artikel 47.3 i det fjärde penningtvättsdirektivet och motsvarar 7 kap. 6 § som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

Med ledning avses en person som ingår i ett advokatbolags styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder bolaget eller är ersättare för någon av dem.

4 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får, när det är

nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer denna lag, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

I paragrafen förtydligas att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd när det är nödvändigt för tillsynen över att advokater och advokatbolag följer denna lag får genomföra en platsundersökning hos en advokat eller ett advokatbolag. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 5 § andra stycket som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

5 § Vid valet av ingripande vid en överträdelse av en bestämmelse i

2–6 kap. ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. advokaten, advokatbolaget eller personen i advokatbolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utredningen, och

2. advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdelsen eller personen i advokatbolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Sveriges advokatsamfund.

Paragrafen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska vara styrande vid val av ingripande. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Bestämmelsen genomför delvis artikel 60.4 i det fjärde penningtvättsdirektivet och motsvarar 7 kap. 13 § som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

Bestämmelsen är tillämplig på alla ingripanden mot advokater och advokatbolag vid överträdelser av penningtvättslagen. Alla relevanta omständigheter ska beaktas. Uppräkningen av omständigheter är inte uttömmande (jfr prop. 2016/17:173 s. 554 f.).

6 § En varning enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken som avser en över-

trädelse av en bestämmelse i 2–6 kap. och en varning enligt 2 § tredje stycket får förenas med ett ingripande enligt 7 §.

Om Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan.

Samfundets styrelse eller disciplinnämnd ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överlämnande till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning om ingripande ska ske enligt 7 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket får en varning för en överträdelse av penningtvättslagen förenas med ingripande enligt 7 §.

Länsstyrelsen får enligt andra stycket bara ingripa mot en advokat eller ett advokatbolag efter överlämnande av Advokatsamfundet. Ett sådant överlämnande ska göras, om styrelsen eller disciplinnämnden finner att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande. Den prövningen görs med utgångspunkt i de omständigheter som anges i 5 §. Överlämnandet ska göras i anslutning till beslutet om varning.

Av tredje stycket följer att Advokatsamfundet ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen, t.ex. beslutet om varning och den utredning som ligger till grund för beslutet samt de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen. Uppgiftsskyldigheten gäller dels vid överlämningen av ärendet till länsstyrelsen, dels vid länsstyrelsens handläggning av ärendet.

7 § Om en advokat har meddelats en varning får ingripande ske mot advo-

katen genom beslut om sanktionsavgift.

Om ett advokatbolag har meddelats en varning får ingripande ske mot

1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och

2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom

a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller

b) beslut om sanktionsavgift. Ett ingripande enligt andra stycket 2 får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift och tillfälligt förbud mot att ingå i advokatbolags ledning. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Bestämmelsen genomför delvis artikel 58.3, artikel 59.2 d och delvis artikel 59.2 e i det fjärde penningtvättsdirektivet och motsvarar 7 kap. 11 och 12 §§ som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

Första stycket innebär att en varning mot en advokat för en överträdelse av penningtvättslagen får förenas med en sanktionsavgift.

Andra stycket innebär att en varning mot ett advokatbolag för en överträdelse av penningtvättslagen får förenas med en sanktionsavgift eller ett tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags styrelse, vara dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräda advokatbolaget, eller vara ersättare för någon av dem.

Andra stycket 2 omfattar personer i ledningen för advokatbolag som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 och utgör inte hinder mot att en person – som är föremål för ett tillfälligt förbud att ingå i ett advokatbolags styrelse – ingår i ledningen för ett advokatbolag som inte avses i bestämmelsen. Ingripandena enligt andra stycket 2 får användas tillsammans eller var för sig (prop. 2016/17:173 s. 554).

Tredje stycket innebär att förutsättningarna för att ingripa mot en person i ett advokatbolags ledning är begränsade.

8 § En sanktionsavgift enligt 7 § ska som högst fastställas till det högsta

av

1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. En sanktionsavgift enligt 7 § första stycket och andra stycket 1 får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en sanktionsavgifts storlek. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

I paragrafen anges att en sanktionsavgift som högst ska fastställas till det högsta av två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. En sanktionsavgift för en advokat eller ett advokatbolag får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Sanktionsavgiften tillfaller staten.

Bestämmelsen genomför delvis artikel 59.2 e i det fjärde penningtvättsdirektivet och motsvarar 7 kap. 14 och 15 §§ som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

9 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till

sådana omständigheter som anges i 5 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafen anges att särskild hänsyn ska tas till sådana omständigheter som anges i 5 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen, när sanktionsavgiftens storlek fastställs.

Bestämmelsen genomför delvis artikel 60.4 i det fjärde penningtvättsdirektivet och motsvarar 7 kap. 16 § som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

10 § Beslut om ingripande enligt 7 § andra stycket 2 tas upp av Länsstyrel-

sen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 17–20 §§.

I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 21–23 §§.

Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsföreläggande och verkställighet av ett beslut om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafen anges att ett beslut om ingripande genom sanktionsavgift mot en person som ingår i ett advokatbolags ledning tas upp av Länsstyrelsen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 17–20 §§. I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 21–23 §§. Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.

Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 17–23 §§ som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

11 § Beslut enligt 7 § av länsstyrelsen får överklagas till allmän förvalt-

ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I paragrafen anges att Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut om sanktionsföreläggande enligt detta kapitel inte får överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut som länsstyrelsen meddelar enligt detta kapitel får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 25 § som gäller för sådana verksamhetsutövare som inte omfattas av någon särskild rörelselag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har inträffat före ikraftträdandet.

Punkt 2 innebär att de nya bestämmelserna i 7 a kap. inte gäller för överträdelser av penningtvättslagen som har inträffat före ikraftträdandet.

Hänvisningar till S11-4

50

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/849

av den 20 maj 2015

om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller

finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och

kommissionens direktiv 2006/70/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Flöden av pengar från olaglig verksamhet kan skada den finansiella sektorns integritet, stabilitet och anseende och

utgöra ett hot mot såväl unionens inre marknad som internationell utveckling. Penningtvätt, finansiering av

terrorism och organiserad brottslighet är fortfarande betydande problem som bör angripas på unionsnivå. Som

ett komplement till att vidareutveckla den straffrättsliga ansatsen på unionsnivå är inriktade och proportionella

förebyggande åtgärder för att motverka att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av

terrorism oumbärliga och kan ge kompletterande resultat.

(2)

Kreditinstitutens och de finansiella institutens sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till hela det finansiella

systemet kan allvarligt äventyras av att brottslingar och deras medhjälpare försöker dölja ursprunget till vinning

av brott eller slussa lagliga eller pengar från olaglig verksamhet till finansiering av terrorism. Personer som ägnar

sig åt penningtvätt och som finansierar terrorism kan för sina brottsliga handlingar försöka utnyttja den frihet för

kapitalrörelser och den frihet att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till unionens integrerade finansiella

område. Därför är vissa samordningsåtgärder nödvändiga på unionsnivå. Samtidigt bör målsättningarna att

skydda samhället från brott och att skydda stabiliteten och integriteten i unionens finansiella system vägas mot

behovet av att skapa ett regelverk som låter bolag utöka sin affärsverksamhet utan att ådra sig oproportionerliga

kostnader för efterlevnad.

(3)

Detta direktiv är det fjärde direktivet som behandlar bekämpning av penningtvätt. I rådets direktiv

91/308/EEG (4) definieras penningtvätt ur narkotikabrottssynpunkt, och skyldigheter införs endast för den

5.6.2015

L 141/73

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2.

(2) EUT C 271, 19.9.2013, s. 31.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av

den 20 april 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 maj 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4) Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av

pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

51

finansiella sektorn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (1) utvidgas tillämpningsområdet

för direktiv 91/308/EEG i fråga om vilka brott, yrken och verksamheter som omfattas. Arbetsgruppen för

finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, nedan kallad FATF) reviderade i juni 2003 sina rekommendationer

så att även finansiering av terrorism omfattas och fastställde mer detaljerade krav på identifiering och kontroll av

kunder, situationer där högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism kan motivera skärpta åtgärder

liksom situationer där lägre risk kan motivera mildare kontroller. Dessa ändringar återspeglas i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (2) samt kommissionens direktiv 2006/70/EG (3).

(4)

Penningtvätt och finansiering av terrorism bedrivs ofta internationellt. Att anta åtgärder enbart på nationell nivå

eller unionsnivå, utan att beakta internationell samordning och internationellt samarbete, skulle få mycket

begränsad verkan. De åtgärder som antagits av unionen på området bör därför vara förenliga med och minst lika

stränga som andra åtgärder som internationella forum vidtar. Unionens insatser bör även i fortsättningen särskilt

beakta rekommendationerna från FATF och instrumenten hos andra internationella organ som är verksamma i

kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att bekämpningen av penningtvätt och finansiering

av terrorism ska kunna effektiviseras bör de relevanta unionsrättsakterna, där så är lämpligt, anpassas till de

internationella standarderna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som

FATF antog februari 2012 (nedan kallade de reviderade FATF-rekommendationerna).

(5)

Vidare innebär missbruk av det finansiella systemet för att slussa olagliga eller till och med lagliga pengar till

terrorism en uppenbar risk för det finansiella systemets integritet, funktion, anseende och stabilitet. De

förebyggande åtgärderna som föreskrivs i detta direktiv bör därför rikta in sig mot hantering av pengar som

härrör från grova brott och insamling av pengar eller egendom för terrorismändamål.

(6)

Större kontantbetalningar kan mycket lätt användas för penningtvätt och finansiering av terrorism. För att öka

vaksamheten och minska riskerna med sådana kontantbetalningar bör personer som handlar med varor omfattas

av detta direktiv om de effektuerar eller mottar kontantbetalningar på minst 10 000 EUR. Medlemsstaterna bör

ha rätt att anta lägre tröskelvärden, ytterligare allmänna begränsningar av användningen av kontanter och

ytterligare strängare bestämmelser.

(7)

Användningen av instrument för elektroniska pengar betraktas i allt högre grad som en ersättning för

bankkonton vilket berättigar, utöver de åtgärder som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/110/EG (4), att låta dessa instrument omfattas av skyldigheterna avseende bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism. Under vissa omständigheter där risken bevisligen är låg bör medlemsstaterna dock

tillåtas att enligt strikta riskreducerande villkor undanta instrument för elektroniska pengar från vissa åtgärder för

kundkännedom, t.ex. identifiering och kontroll av kunden och den verkliga huvudmannen, men inte från

övervakning av transaktioner eller affärsförbindelser. De riskreducerande villkoren bör inbegripa ett krav på att

instrument för elektroniska pengar som är föremål för undantag uteslutande ska användas för att köpa varor eller

tjänster samt att det belopp som lagrats elektroniskt ska vara tillräckligt lågt för att hindra att reglerna om

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism kringgås. Ett sådant undantag bör inte påverka

medlemsstaternas utrymme att efter eget skön tillåta ansvariga enheter att i enlighet med artikel 15 vidta

förenklade åtgärder för kundkännedom med avseende på andra instrument för elektroniska pengar som medför

lägre risker.

(8)

Vad gäller de ansvariga enheter som omfattas av detta direktiv, skulle fastighetsmäklare i tillämpliga fall kunna

anses inbegripa hyresförmedlare.

5.6.2015

L 141/74

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder

för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet

används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

(3) Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv

2005/60/EG med avseende på definitionen av ”person i politiskt utsatt ställning”, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav

på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning

(EUT L 214, 4.8.2006, s. 29).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i

institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om

upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

52

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

(9)

Jurister enligt medlemsstaternas definitioner bör omfattas av detta direktiv om de deltar i finansiella transaktioner

eller företagstransaktioner, inbegripet skatterådgivning, där risken är som störst att dessa juristers tjänster

missbrukas för att tvätta pengar som härrör från vinning av brottslig handling eller för att finansiera terrorism.

Emellertid bör undantag göras från skyldigheten om rapportering av information som erhållits före, under eller

efter rättsliga förfaranden, eller vid utredningen av en klients rättsliga ställning. Juridisk rådgivning bör därför

fortfarande omfattas av skyldigheten om tystnadsplikt, förutom då juristen medverkar till penningtvätt eller

finansiering av terrorism, den juridiska rådgivningen ges i penningtvättssyfte eller i syfte att finansiera terrorism

eller juristen känner till att klienten begär juridisk rådgivning i penningtvättssyfte eller i syfte att finansiera

terrorism.

(10) Direkt jämförbara tjänster bör behandlas på samma sätt om de tillhandahålls av någon av de yrkeskategorier som

omfattas av detta direktiv. För att säkerställa förenligheten för de rättigheter som garanteras i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) bör revisorer, externa revisorer och

skatterådgivare som i vissa medlemsstater får försvara eller företräda en klient inom ramen för ett rättsligt

förfarande eller bedöma en klients rättsliga situation, när det gäller den information som dessa erhåller vid

utförandet av sådana uppgifter inte omfattas av de rapporteringsskyldigheter som fastställs i detta direktiv.

(11) Det är viktigt att uttryckligen framhålla att skattebrott som rör direkta och indirekta skatter ingår i detta direktivs

breda definition av brottslig handling i enlighet med de reviderade FATF-rekommendationerna. Eftersom det i olika

medlemsstater kan vara olika skattebrott som betecknas som brottslig handling som är straffbar genom de

påföljder som avses i artikel 3.4 f i detta direktiv kan definitionerna av skattebrott i nationell rätt skilja sig åt.

Trots att ingen harmonisering av definitioner av skattebrott i medlemsstaternas nationella rätt eftersträvas, bör

medlemsstaterna, i så stor utsträckning som är möjlig enligt deras nationella rätt, tillåta informationsutbyte och

tillhandahållande av bistånd mellan finansunderrättelseenheter i EU (nedan kallade FIU).

(12) Det finns ett behov av att identifiera de fysiska personer som äger eller kontrollerar en juridisk enhet. För att

säkerställa faktisk öppenhet bör medlemsstaterna se till att så många olika juridiska enheter som möjligt som

registerats eller bildats genom andra mekanismer på deras territorium omfattas. Samtidigt som en viss aktieandel

eller ägarandel inte automatiskt leder till den verkliga huvudmannen bör den utgöra en faktor bland andra som

bör beaktas. Medlemsstaterna bör dock kunna besluta att en lägre andel kan utgöra en indikation på ägande eller

kontroll.

(13) Identifiering och kontroll av verkliga huvudmän bör när så är relevant utsträckas till juridiska enheter som äger

andra juridiska enheter, och ansvariga enheter bör försöka ta reda på vilken eller vilka fysiska personer som

genom ägande eller genom andra medel utövar kontroll över den juridiska enhet som är kund. Kontroll genom

andra medel kan bland annat inbegripa de kriterier för kontroll som används för utarbetande av konsoliderade

räkenskaper, t.ex. genom aktieägaravtal, utövande av bestämmande inflytande eller behörighet att utnämna

företagsledningen. Det kan finnas fall då ingen fysisk person kan identifieras som i sista hand äger eller utövar

kontroll över en juridisk enhet. I sådana undantagsfall kan ansvariga enheter, efter att ha uttömt alla andra

möjligheter till identifiering och under förutsättning att skäl till misstanke inte föreligger, betrakta den eller de

ledande befattningshavarna som den eller de verkliga huvudmännen.

(14) Behovet av korrekta och aktuella uppgifter om den verkliga huvudmannen är centralt vid spårandet av

brottslingar som annars kan dölja sin identitet bakom en företagsstruktur. Medlemsstaterna bör därför se till att

enheter som registrerats i deras territorium i enlighet med nationell rätt, utöver grundläggande information som

bolagets namn och adress och bevis på bolagets registrering och juridiska ägarskap, inhämtar och bevarar

tillräckliga, korrekta och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap. I syfte att öka öppenheten för att

motverka missbruk av juridiska enheter bör medlemsstaterna se till att uppgifter om verkligt huvudmannaskap

lagras i ett centralt register utanför bolaget, i full överensstämmelse med unionsrätten. Medlemsstaterna kan för

det ändamålet använda en central databas där information om verkligt huvudmannaskap samlas in, eller

bolagsregistret, eller ett annat centralt register. Medlemsstaterna kan besluta att ansvariga enheter ska ansvara för

att föra in uppgifterna i registret. Medlemsstaterna bör se till att de uppgifterna görs tillgängliga för de behöriga

myndigheterna och FIU och tillhandahålls de ansvariga enheterna när de sistnämnda vidtar åtgärder för

kundkännedom. Medlemsstaterna bör också se till att andra personer som kan styrka ett berättigat intresse med

avseende på penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott – såsom korruption, skattebrott och

5.6.2015

L 141/75

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

53

bedrägeri – beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, i enlighet med uppgiftsskyddsbestäm­

melserna. De personer som kan styrka ett berättigat intresse bör ha tillgång till information om arten och

omfattningen av det förmånsintresse som innehas, bestående av dess ungefärliga vikt.

(15) I det syftet bör medlemsstaterna kunna, inom ramen för nationell rätt, tillåta en mer omfattande tillgång än den

som föreskrivs enligt detta direktiv.

(16) Snabb tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap bör säkerställas på ett sådant sätt att all risk undviks

för att upplysningar avslöjas till det berörda bolaget.

(17) För att säkerställa lika villkor mellan de olika typerna av juridiska former bör förvaltare också vara skyldiga att

inhämta, bevara och tillhandahålla uppgifter om verkligt huvudmannaskap till ansvariga enheter som vidtar

åtgärder för kundkännedom och att förmedla de uppgifterna till ett centralt register eller en central databas, och

de bör meddela ansvariga enheter sin status. Juridiska enheter såsom stiftelser och juridiska konstruktioner av

samma typ som truster bör vara underkastade likvärdiga krav.

(18) Detta direktiv bör även tillämpas på internetverksamhet som bedrivs av ansvariga enheter.

(19) Ny teknik erbjuder företag och kunder tids- och kostnadseffektiva lösningar och bör därför tas med i beräkningen

när risker bedöms. Behöriga myndigheter och ansvariga enheter bör vara proaktiva i kampen mot nya och

innovativa sätt att tvätta pengar.

(20) Unionens representanter i ledningsorganen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling

uppmuntras att tillämpa detta direktiv och att på bankens webbplats offentliggöra sin policy för bekämpning av

penningtvätt som innehåller detaljerade förfaranden som skulle ge verkan åt detta direktiv.

(21) Det är oroande att spelsektorns tjänster används för att tvätta vinning av brottslig handling. För att minska

riskerna med anknytning till speltjänster bör detta direktiv föreskriva en skyldighet för tillhandahållare av

speltjänster där riskerna är högre att vidta åtgärder för kundkännedom vid enskilda transaktioner som uppgår till

2 000 EUR eller mer. Medlemsstaterna bör se till att ansvariga enheter tillämpar samma tröskelvärde på

utbetalning av vinster, betalning av insatser, inbegripet köp eller inbyte av spelmarker, eller båda. Tillhandahållare

av speltjänster med fysiska lokaler såsom kasinon och spelhus bör säkerställa att åtgärder för kundkännedom, om

de vidtas vid inträdet i lokalerna, kan kopplas till kundens transaktioner i dessa lokaler. När det gäller

förhållanden där risken bevisligen är låg bör medlemsstaterna dock tillåtas att undanta vissa speltjänster från

några eller alla krav som föreskrivs i detta direktiv. En medlemsstats användning av undantag bör övervägas

endast under strängt begränsade och motiverade förhållanden och när riskerna för penningtvätt och finansiering

av terrorism är låga. Sådana undantag bör vara föremål för en särskild riskbedömning som även tar hänsyn till de

tillämpliga transaktionernas sårbarhet. De bör meddelas kommissionen. Medlemsstaterna bör i riskbedömningen

ange på vilket sätt de har beaktat eventuella relevanta resultat i de rapporter som kommissionen har utfärdat

inom ramen för den överstatliga riskbedömningen.

(22) Riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är olika från fall till fall. Följaktligen bör en holistisk

riskbaserad metod användas. Den riskbaserade metoden är inte ett alternativ som ger medlemsstaterna och de

ansvariga enheterna alltför stor valfrihet. Den inbegriper användning av ett evidensbaserat beslutsfattande för att

mer effektivt kunna hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som unionen och dess

aktörer står inför.

(23) Som grund för den riskbaserade metoden behöver medlemsstaterna och unionen identifiera, förstå och minska de

risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som de möter. Vikten av en överstatlig metod för riskiden­

tifiering har erkänts på internationell nivå, och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten,

EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1), Europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2), och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och

5.6.2015

L 141/76

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om

upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

54

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

marknadsmyndigheten, Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (1),

bör få i uppdrag att lämna ett yttrande, genom sin gemensamma kommitté, om riskerna för unionens finansiella

sektor.

(24) Kommissionen har goda möjligheter att ha överblick över särskilda gränsöverskridande hot som kan påverka den

inre marknaden och som inte kan identifieras och effektivt bekämpas av de enskilda medlemsstaterna. Den bör

därför anförtros ansvaret att samordna bedömningen av de risker som har samband med gränsöverskridande

verksamhet. Medverkan av relevanta experter, t.ex. expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och

finansiering av terrorism och företrädare för FIU, samt i förekommande fall andra organ på unionsnivå, är

avgörande för den processens effektivitet. Nationella riskbedömningar och erfarenheter är också en viktig

informationskälla för processen. En sådan bedömning av de gränsöverskridande riskerna genom kommissionens

försorg bör inte inbegripa behandling av personuppgifter. Under alla omständigheter bör uppgifterna vara helt

anonymiserade. Nationella och unionens tillsynsmyndigheter för uppgiftsskydd bör involveras endast om

bedömningen av risken för penningvätt och finansiering av terrorism påverkar enskilda personers integritet och

uppgiftsskydd.

(25) Resultaten av riskbedömningar bör vid behov göras tillgängliga för ansvariga enheter med nödvändig

skyndsamhet, så de kan identifiera, förstå, hantera och minska sina egna risker.

(26) För att i högre utsträckning identifiera, förstå, hantera och minska riskerna på unionsnivå bör medlemsstaterna

dessutom dela med sig av resultaten av sina riskbedömningar åt varandra, kommissionen och EBA, Eiopa och

Esma (nedan kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna).

(27) När detta direktiv tillämpas bör särdragen och behoven beaktas hos ansvariga mindre enheter som omfattas av

dess tillämpningsområde och se till att de behandlas på ett sätt som motsvarar deras särskilda behov och

verksamhetens natur.

(28) För att skydda unionens finansiella systems och den inre marknadens funktion mot penningtvätt och finansiering

av terrorism bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen för att identifiera de tredjeländers jurisdiktioner som har

strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan

kallade högrisktredjeländer). Eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism utgör hot av föränderlig art och

underlättas genom en ständig utveckling av tekniken och de medel som står till brottslingars förfogande krävs det

snabb och kontinuerlig anpassning av den rättsliga ramen vad beträffar högrisktredjeländer för att effektivt kunna

ta itu med befintliga risker och förhindra att nya uppstår. Kommissionen bör ta hänsyn till information från

internationella organisationer och normgivare på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism, som offentliga uttalanden från FATF, ömsesidiga utvärderingar eller detaljerade bedömningsrapporter

eller publicerade uppföljningsrapporter, och i förekommande fall anpassa sina bedömningar till ändringarna i

dessa.

(29) Medlemsstaterna bör åtminstone föreskriva skärpta åtgärder för kundkännedom som ska vidtas av de ansvariga

enheterna när de har att göra med fysiska personer eller juridiska enheter som är etablerade i högrisktredjeländer

som identifierats av kommissionen. Det bör även vara förbjudet att förlita sig på tredje parter som är etablerade i

sådana högrisktredjeländer. Länder som inte finns upptagna på förteckningen bör inte automatiskt anses ha

effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och riskkänsligheten hos fysiska

personer eller juridiska enheter som är etablerade i sådana länder bör bedömas.

(30) Risker är i sig varierande, och variabler kan själva eller i förening öka eller minska de potentiella riskerna, vilket

påverkar den lämpliga nivån på förebyggande åtgärder, exempelvis åtgärder för kundkännedom. Under vissa

omständigheter bör därför skärpta åtgärder för kundkännedom vidtas, medan det i andra fall kan vara lämpligt

med förenklade åtgärder.

(31) Det bör noteras att vissa situationer innebär en större risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även

om alla kunders identitet och affärsprofil bör fastställas finns det fall där det krävs särskilt noggranna kundidenti­

fierings- och kundkontrollförfaranden.

5.6.2015

L 141/77

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande

av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

55

(32) Detta gäller särskilt vid förbindelser med enskilda som innehar eller har innehaft en viktig offentlig funktion,

inom unionen eller internationellt, särskilt personer från länder med utbredd korruption. Sådana förbindelser kan

göra att särskilt den finansiella sektorn avsevärt riskerar sitt anseende och utsätts för rättsliga risker. De

internationella insatserna mot korruption motiverar också att sådana personer uppmärksammas särskilt och att

skärpta åtgärder för kundkännedom vidtas gentemot personer som innehar eller har innehaft viktiga offentliga

funktioner nationellt eller utomlands och vad gäller ledande personer i internationella organisationer.

(33) Kraven som rör personer i politiskt utsatt ställning är av förebyggande och inte straffrättslig art och bör inte

tolkas som en stigmatisering av personer i politiskt utsatt ställning genom ett påstående om att de skulle vara

inblandade i brottsliga handlingar. Att vägra ingå en affärsförbindelse med en person enbart på grund av att

fastställandet att denna är en person i politiskt utsatt ställning strider mot detta direktivs och de reviderade

FATF-rekommendationernas bokstav och anda.

(34) Att företagsledningens godkännande inhämtas innan affärsförbindelser ingås behöver inte alltid innebära att

styrelsens godkännande inhämtas. Ett sådant godkännande bör kunna ges av någon med tillräckliga kunskaper

om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och med tillräckligt ledande

ställning för att fatta beslut som påverkar dess riskexponering.

(35) För att undvika att upprepade kundidentifieringsförfaranden drabbar affärsverksamheten i form av förseningar

och ineffektivitet, är det med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder lämpligt att kunder som redan har identifierats

på annat håll får introduceras för ansvariga enheter. När en ansvarig enhet förlitar sig på tredje man bör det

slutgiltiga ansvaret för åtgärder för kundkännedom ligga på den ansvariga enhet till vilken kunden introduceras.

Den tredje man eller person som introducerat kunden bör också ha ett fortsatt eget ansvar för att följa detta

direktiv, inbegripet kravet att inrapportera misstänkta transaktioner och spara uppgifter, om denna har en

förbindelse med kunden som omfattas av detta direktiv.

(36) När det gäller agenturförhållanden eller utkontraktering genom avtal mellan ansvariga enheter och externa

personer som inte omfattas av detta direktiv kan skyldigheter att förhindra penningtvätt och finansiering av

terrorism bara härröra från avtalet mellan parterna och inte från detta direktiv, när det gäller dessa agenter eller

utkontrakterande tjänsteleverantörer som del av de ansvariga enheterna. Skyldigheten att efterleva detta direktiv

bör därför fortfarande primärt åligga den ansvariga enheten.

(37) För att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har alla medlemsstater inrättat eller bör alla

medlemsstater inrätta operativt oberoende och självständiga FIU för att samla in och analysera mottagen

information, för beläggande av samband mellan misstänkta transaktioner och bakomliggande brottslig handling.

En operativt oberoende och självständig FIU bör innebära att FIU har behörighet och kapacitet att utföra sina

uppgifter fritt, inbegripet självständig beslutanderätt att analysera, begära och sprida specifik information.

Misstänkta transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt eller därmed associerade

förbrott och finansiering av terrorism bör rapporteras till FIU som bör fungera som en central nationell enhet för

mottagande, analys och förmedlande till behöriga myndigheter av analysresultaten. Alla misstänkta transaktioner,

även försök till transaktioner, bör rapporteras oberoende av det belopp transaktionen gäller. Rapporterad

information skulle också kunna inbegripa tröskelbaserad information.

(38) Genom undantag från det allmänna förbudet mot att utföra misstänkta transaktioner bör ansvariga enheter

kunna utföra misstänkta transaktioner innan de underrättar de behöriga myndigheterna, när sådant utförande inte

går att undvika eller ett undvikande sannolikt skulle motverka försök att efterforska dem som gynnas av ett fall

av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta bör dock inte påverka tillämpningen av de

internationella åtaganden som medlemsstaterna godkänt om att i enlighet med relevanta resolutioner från Förenta

nationernas säkerhetsråd utan dröjsmål frysa penningmedel och andra tillgångar tillhörande terrorister, terroris­

torganisationer eller andra personer som finansierar terrorism.

(39) För vissa ansvariga enheter bör medlemsstaterna ha möjlighet att utse ett lämpligt självreglerande organ till det

organ som primärt ska informeras i stället för FIU. I enlighet med rättspraxis från Europeiska domstolen för de

mänskliga rättigheterna är ett system med primär rapportering till ett självreglerande organ en viktig

skyddsåtgärd för att upprätthålla de grundläggande rättigheterna när det gäller rapporteringsskyldigheter för

advokater. Medlemsstaterna bör föreskriva hur tystnadsplikten, sekretessen och den personliga integriteten ska

skyddas.

(40) Om en medlemsstat beslutar att utse ett sådant självreglerande organ får den tillåta eller begära att det organet

inte vidarebefordrar några uppgifter till FIU som erhållits från personer som företräder det organet när sådan

5.6.2015

L 141/78

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

information har mottagits från, eller erhållits om en av deras klienter i samband med att de utreder kundens

rättsliga ställning, eller när de utför sin uppgift att försvara eller företräda den klienten i eller rörande rättsliga

förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller undvika sådana förfaranden, om sådana

uppgifter mottas eller inhämtas före, under, eller efter sådana förfaranden.

(41) Det finns ett antal fall där anställda som har rapporterat sina misstankar om penningtvätt och finansiering av

terrorism har utsatts för hot eller fientliga handlingar. Även om detta direktiv inte kan påverka medlemsstaternas

rättsliga förfaranden är det av största vikt att denna fråga hanteras för att säkerställa ett effektivt system för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna bör vara medvetna om problemet

och göra vad de kan för att skydda enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga

enheten, från sådana hot eller fientliga handlingar och i enlighet med nationell rätt skydda sådana personer på

lämpligt sätt, särskilt med avseende på deras rätt till skydd av personuppgifter och deras rätt till effektivt rättsligt

skydd samt rätt att anlita ombud.

(42) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1), i den form som det har införlivats i nationell rätt, är

tillämpligt på behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av detta direktiv. Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 45/2001 (2) är tillämplig när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter vid

tillämpning av detta direktiv. Samtliga medlemsstater erkänner att bekämpning av penningtvätt och finansiering

av terrorism är ett viktigt allmänintresse. Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas

inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive rådets rambeslut 2008/977/RIF (3), i den

form som genomförts i nationell rätt.

(43) Det är nödvändigt att anpassningen av detta direktiv till de reviderade FATF-rekommendationerna görs med fullt

iakttagande av unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddsrätt och skyddet av de grundläggande

rättigheterna i enlighet med stadgan. Vissa aspekter av detta direktivs genomförande inbegriper insamling, analys,

lagring och utbyte av uppgifter. Sådan behandling av personuppgifter bör tillåtas samtidigt som de grundläggande

rättigheterna respekteras till fullo, endast för de syften som anges i detta direktiv och för den verksamhet som

krävs enligt detta direktiv såsom vidtagande av åtgärder för kundkännedom, fortlöpande övervakning,

undersökning och rapportering av ovanliga och misstänkta transaktioner, identifiering av den verkliga

huvudmannen bakom en juridisk person eller juridisk konstruktion, identifiering av en person i politiskt utsatt

ställning, informationsutbyte från behöriga myndigheters och från kreditinstituts och finansiella instituts och

andra ansvariga enheters sida. Ansvariga enheters insamling och efterföljande behandling av personuppgifter bör

begränsas till vad som är nödvändigt för iakttagande av kraven i detta direktiv, och personuppgifter bör inte

behandlas ytterligare på ett sätt som är oförenligt med det ändamålet. I synnerhet bör ytterligare behandling av

personuppgifter för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden.

(44) De reviderade FATF-rekommendationerna visar att ansvariga enheter, för att till fullo kunna samarbeta och snabbt

kunna efterkomma begäranden om information från behöriga myndigheter för att förebygga, upptäcka eller

utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, under minst fem år bör spara de nödvändiga uppgifter som

erhållits genom åtgärder för kundkännedom samt uppgifterna om transaktioner. För att undvika att skiljaktiga

metoder används och för att kraven avseende skydd av personuppgifter och rättslig säkerhet ska uppfyllas bör

den lagringstiden fastställas till fem år efter det att en affärsförbindelse har upphört eller efter det att en enstaka

transaktion har utförts. Om det emellertid efter en bedömning av nödvändighet och proportionalitet visar sig

nödvändigt för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, bör

medlemsstaterna ha rätt att tillåta eller kräva att uppgifter lagras ytterligare för en period som inte överstiger fem

år och utan att det påverkar den nationella straffrätten om bevisning som är tillämpliga på pågående brottsut­

redningar och rättsliga förfaranden. Medlemsstaterna bör kräva att särskilda skyddsåtgärder vidtas för att

säkerställa skyddet för uppgifter och bör fastställa vilka personer, personkategorier eller myndigheter som bör ha

exklusiv tillgång till de lagrade uppgifterna.

(45) För att säkerställa en lämplig och effektiv rättskipning under den tid då detta direktiv införlivas i medlemsstaternas

nationella rättsordningar, och för att möjliggöra en smidig samverkan mellan detta direktiv och de nationella

rättegångsreglerna, bör upplysningar och handlingar som är relevanta för sådana rättsliga förfaranden för att

5.6.2015

L 141/79

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,

s. 1).

(3) Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för

polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

57

förebygga, upptäcka eller utreda eventuell penningtvätt eller finansiering av terrorism som pågår i

medlemsstaterna den dag då detta direktiv träder i kraft lagras under fem år efter den dagen, och det bör vara

möjligt att förlänga den perioden med ytterligare fem år.

(46) Den registrerade har rätt att få tillgång till personuppgifter som behandlas inom ramen för detta direktiv.

Emellertid skulle effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt undergrävas om den

registrerade fick tillgång till uppgifter med anknytning till en rapport om en misstänkt transaktion. Det kan

därför vara motiverat att den rätten undantas och begränsas i enlighet med artikel 13 i direktiv 95/46/EG och, i

relevanta fall, artikel 20 i förordning (EG) 45/2001. Den registrerade har rätt att begära att en sådan

tillsynsmyndighet som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG eller, i tillämpliga fall, Europeiska datatillsynsmannen

kontrollerar om behandlingen är lagenlig och har rätt att söka rättslig prövning som avses i artikel 22 i det

direktivet. Den tillsynsmyndighet som avses i artikel 28 i direktiv 95/46/EG får också agera på eget initiativ. Utan

att det påverkar begränsningarna av rätten till tillgång bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att underrätta den

registrerade om att tillsynsmyndighetens alla nödvändiga kontroller har ägt rum, och om resultatet när det gäller

huruvida den berörda behandlingen är tillåten.

(47) Detta direktiv omfattar inte personer som enbart omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval

av ett kontrakt med ett kredit- eller finansiellt institut, och inte heller personer som enbart tillhandahåller kredit-

eller finansiella institut meddelandesystem eller andra stödsystem för vidarebefordring av medel eller clearing- och

avvecklingssystem.

(48) Penningtvätt och finansiering av terrorism är internationella problem och kampen mot dem bör vara global. I de

fall där unionens kreditinstitut och finansiella institut har filialer och dotterföretag i tredjeländer där kraven på det

området är mindre stränga än medlemsstaternas krav bör dessa, för att undvika att mycket olika normer

tillämpas inom institutet eller institutets koncern, på dessa filialer och dotterbolag tillämpa unionens normer eller,

om tillämpningen av sådana normer visar sig inte vara möjlig, underrätta de behöriga myndigheterna i sin

hemmedlemsstat.

(49) Där så är praktiskt genomförbart bör ansvariga enheter få återkoppling om hur användbara de rapporter om

misstänkta transaktioner som dessa lagt fram har varit och om hur de följts upp. För att möjliggöra detta, och för

att kunna granska effektiviteten hos deras system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

bör medlemsstaterna upprätthålla relevant statistik på området och förbättra dess kvalitet. För att ytterligare

förbättra kvaliteten på och samstämmigheten hos statistiska uppgifter insamlade på unionsnivå bör

kommissionen fortlöpande övervaka situationen i hela unionen beträffande bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism och bör offentliggöra regelbundna översikter.

(50) När medlemsstaterna kräver att utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer som är etablerade i

deras territorium i annan form än filialer, och vars huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat, utser en

central kontaktpunkt på deras territorium bör de kunna kräva att en sådan central kontaktpunkt, som agerar på

det utseende institutets vägnar, ser till att företagen följer reglerna för bekämpning av penningtvätt och

finansiering av terrorism. De bör även säkerställa att det kravet är proportionellt och inte går utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå målet att reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

efterföljs, inklusive genom att underlätta övervakningen.

(51) När det gäller valutaväxlingskontor, checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag eller

tillhandahållare av speltjänster bör behöriga myndigheter se till att de personer som faktiskt direkt leder sådana

enheters verksamhet samt de verkliga huvudmännen för sådana enheter är lämpliga. Kriterierna för att avgöra om

en person är lämplig bör åtminstone avspegla behovet av att skydda dessa enheter från att missbrukas av sina

förvaltare eller verkliga huvudmän i kriminella syften.

(52) När en ansvarig enhet driver företag i en annan medlemsstat, inbegripet genom ett nätverk av agenter, bör den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vara ansvarig för övervakningen av att den ansvariga enheten

tillämpar riktlinjer och förfaranden på gruppnivå rörande bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism. Detta skulle kunna inbegripa besök på plats hos företag som är baserade i en annan medlemsstat. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten bör samarbeta nära med den behöriga myndigheten i

värdmedlemsstaten och bör informera den senare om frågor som kan påverka deras bedömning av huruvida

företag uppfyller de regler rörande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller i

värdmedlemsstaten.

5.6.2015

L 141/80

Europeiska unionens officiella tidning

SV

58

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

(53) När en ansvarig enhet driver företag i en annan medlemsstat, inbegripet genom ett nätverk av agenter eller

personer som distribuerar elektroniska pengar i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 2009/110/EG, förblir den

behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ansvarig för att se till att företaget uppfyller kraven i reglerna för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet, i förekommande fall, genom inspektioner

på plats och extern övervakning och genom lämpliga och proportionella åtgärder för att ta itu med allvarliga

överträdelser av dessa krav. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten bör samarbeta nära med den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och informera den senare om frågor som kan påverka dess

bedömning av huruvida den ansvariga enheten uppfyller riktlinjer och processer på gruppnivå rörande

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. För att sätta stopp för sådana allvarliga överträdelser

av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som kräver omedelbara åtgärder bör

den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten kunna vidta lämpliga och proportionella tillfälliga korrigerande

åtgärder som i liknande fall är tillämpliga på ansvariga enheter som omfattas av dess behörighet, för att ta itu

med sådana allvarliga brister, när så är lämpligt med bistånd av eller i samarbete med den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten.

(54) Samordning och samarbete mellan FIU är av största vikt, eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism har

gränsöverskridande natur. För att förbättra sådan samordning och sådant samarbete, och särskilt för att se till att

rapporter om misstänkta transaktioner kommer FIU i den medlemsstat där de skulle vara till störst nytta till

handa, fastställs detaljerade regler i detta direktiv.

(55) Plattformen för EU:s finansunderrättelseenheter (nedan kallad EU FIU-plattformen), en informell grupp bestående

av företrädare för FIU och verksam sedan 2006, används för att underlätta samarbetet mellan FIU och diskutera

samarbetsrelaterade frågor såsom effektivt samarbete mellan FIU samt mellan FIU och tredjeländers finansunder­

rättelseenheter, gemensam analys av gränsöverskridande fall samt trender och faktorer som är relevanta för

bedömning av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism på nationell och överstatlig nivå.

(56) För att hantera det faktum att penningtvätt och finansiering av terrorism har gränsöverskridande karaktär är det

särskilt viktigt att förbättra informationsutbytet mellan FIU i unionen. Medlemsstaterna bör uppmuntra

användning av säker utrustning för informationsutbyte, särskilt det decentraliserade datanätverket FIU.net eller

dess efterföljare (nedan kallat FIU.net) och den teknik FIU.net erbjuder. Det inledande informationsutbytet mellan

FIU som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism för analysändamål och som inte vidarebehandlas eller

sprids bör tillåtas, om inte ett sådant informationsutbyte skulle strida mot de grundläggande principerna i

nationell rätt. De informationsutbyten om fall som FIU har identifierat som fall som eventuellt inbegriper

skattebrott bör inte påverka informationsutbytet på skatteområdet i enlighet med rådets direktiv 2011/16/EU (1)

eller i enlighet med internationella normer för informationsutbyte och administrativt samarbete i skattefrågor.

(57) För att fullständigt och snabbt kunna besvara förfrågningar från FIU behöver ansvariga enheter ha inrättat

effektiva system som gör det möjligt för dem att genom säkra och konfidentiella kanaler få fullständig och snabb

tillgång till information om de affärsförbindelser som de har eller har haft med bestämda personer. I enlighet med

unionsrätten och nationell rätt skulle medlemsstaterna till exempel kunna överväga att inrätta system för

bankregister eller elektroniska dataåtervinningssystem som skulle ge FIU tillgång till information om bankkonton,

utan att detta påverkar kravet på domstols godkännande i tillämpliga fall. Medlemsstaterna skulle också kunna

överväga att inrätta mekanismer för att säkerställa att behöriga myndigheter har infört förfaranden för att

identifiera tillgångar utan att meddela ägaren på förhand.

(58) Medlemsstaterna bör uppmuntra sina behöriga myndigheter att snabbt, konstruktivt och effektivt sörja för ett så

omfattande gränsöverskridande samarbete som möjligt vid tillämpningen av detta direktiv, utan att detta påverkar

tillämpningen av de regler eller förfaranden som är tillämpliga på straffrättsligt samarbete. Medlemsstaterna bör

särskilt se till att deras FIU fritt, spontant eller på begäran utbyter information med tredjeländers finansunderrät­

telseenheter, med hänsyn till unionsrätten och de principer som rör informationsutbyte som har utarbetats av

Egmontgruppen av finansunderrättelseenheterna.

(59) Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism är så viktig att medlemsstaterna i sin nationella rätt

bör fastställa effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner och åtgärder som ska tillämpas

om de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv inte efterlevs. Medlemsstaterna har för närvarande en

rad olika administrativa sanktioner och åtgärder som tillämpas när de viktigaste förebyggande bestämmelserna

överträds. Den mångfalden kan vara till förfång för bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism,

5.6.2015

L 141/81

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av

direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

59

och unionens motåtgärder riskerar att fragmenteras. Detta direktiv bör därför föreskriva en rad administrativa

sanktioner och åtgärder tillgängliga för medlemsstaterna åtminstone vid allvarliga, upprepade eller systematiska

överträdelser av kraven om åtgärder för kundkännedom, registerhållning, rapportering av misstänkta

transaktioner och interna kontroller av ansvariga enheter. Spännvidden av sanktionerna och åtgärderna bör vara

så stor att medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan beakta skillnaderna mellan ansvariga enheter, särskilt

skillnaderna mellan kreditinstitut och finansiella institut och andra ansvariga enheter, när det gäller storlek,

egenskaper och verksamhetens natur. Vid införlivandet av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att påförande

av administrativa sanktioner och åtgärder i enlighet med detta direktiv och av straffrättsliga påföljder i enlighet

med nationell rätt inte strider mot principen ne bis in idem.

(60) För att bedöma om personer som innehar en ledande befattning i eller på annat sätt kontrollerar ansvariga

enheter är lämpliga bör allt informationsutbyte om fällande domar i brottmål ske i enlighet med rådets rambeslut

2009/315/RIF (1) och rådets beslut 2009/316/RIF (2), i den form som de har införlivats i nationell rätt, och med

andra relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(61) Tekniska standarder för tillsyn för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och ett adekvat

skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Det skulle vara ändamålsenligt och lämpligt att

de europeiska tillsynsmyndigheterna med sin mycket specialiserade sakkunskap anförtros att utarbeta och för

kommissionen förelägga förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte inbegriper politiska val.

(62) De förslag till tekniska standarder för tillsyn som de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbetar enligt detta

direktiv bör kommissionen anta genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet

med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

(63) Givet de mycket omfattande ändringar som skulle behöva göras av direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG mot

bakgrund av det här direktivet, bör dessa slås samman och ersättas för klarhetens och enhetlighetens skull.

(64) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förebygga, upptäcka och

utreda penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna,

eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system kan vara

oförenliga med en fungerande inre marknad och med vad som föreskrivs enligt rättsstatsprincipen och unionens

allmänna ordning, utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(65) Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan, framför allt

rätt till respekt för privatliv och familjeliv, rätt till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, förbudet mot

diskriminering, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt presumtionen för oskuld och

rätten till försvar.

(66) I enlighet med artikel 21 i stadgan som förbjuder diskriminering ska medlemsstaterna säkerställa att detta direktiv

genomförs utan diskriminering vid riskbedömningar inom ramen för åtgärder för kundkännedom.

(67) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande

dokument av den 28 september 2011 (3) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta

anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika

delarna i direktivet och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv

anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(68) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett

yttrande den 4 juli 2013 (4).

5.6.2015

L 141/82

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminal­

registret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

(2) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur

kriminalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

(3) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(4) EUT C 32, 4.2.2014, s. 9.

60

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

1.

Detta direktiv syftar till att förhindra att unionens finansiella system används för penningtvätt och finansiering av

terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska säkerställa att penningvätt och finansiering av terrorism förbjuds.

3.

Följande handlingar ska vid tillämpningen av detta direktiv anses som penningtvätt när de begås uppsåtligen:

a) Omvandling eller överföring av egendom, i vetskap om att egendomen härrör från brottslig handling eller från

medverkan till brottslig handling, i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa

någon som är delaktig i en sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.

b) Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av

förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i

vetskap om att egendomen härrör från brottslig handling eller från medverkan till en sådan handling.

c) Förvärv, innehav eller brukande av egendom, i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från

brottslig handling eller från medverkan till en sådan handling.

d) Deltagande, sammanslutning för att utföra, försöka att utföra och medhjälp, underlättande och rådgivning vid

utförandet av någon av de handlingar som avses i leden a, b och c.

4.

Penningtvätt ska anses som sådan även om de handlingar som frambringat den egendom som ska tvättas begåtts

inom en annan medlemsstats territorium eller i ett tredjeland.

5.

I detta direktiv avses med finansiering av terrorism allt tillhandahållande eller insamling av medel, oavsett tillväga­

gångssätt, direkt eller indirekt, i uppsåt att de ska användas eller med vetskap om att de helt eller delvis kommer att

användas för att genomföra något av de brott som avses i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF (1).

6.

Vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkterna 3 och 5 får härledas ur

objektiva, faktiska omständigheter.

Artikel 2

1.

Detta direktiv ska tillämpas på följande ansvariga enheter:

1) Kreditinstitut.

2) Finansiella institut.

3) Följande fysiska eller juridiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet:

a) Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare.

b) Notarier och andra oberoende jurister, där de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella

transaktioner eller transaktioner avseende fast egendom eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner

för dennes räkning i samband med

i) köp och försäljning av fast egendom eller företag,

ii) förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra tillgångar,

iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,

5.6.2015

L 141/83

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

61

iv) säkerställande av nödvändigt kapital för att bilda, driva eller leda bolag,

v) bildande, drift eller ledning av truster, bolag, stiftelser eller liknande strukturer.

c) Tjänsteleverantörer till truster eller bolag som inte redan omfattas av led a eller b.

d) Fastighetsmäklare.

e) Andra personer som handlar med varor, i den utsträckning som betalt eller mottaget belopp är minst

10 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utfördes vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha

samband.

f) Tillhandahållare av speltjänster.

2.

Med undantag för kasinon får medlemsstaterna efter en lämplig riskbedömning besluta att helt eller delvis undanta

vissa tillhandahållare av speltjänster från de nationella bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas, på grundval av

belägg för att sådana tjänster på grund av sin art och, i förekommande fall, driftsomfattning utgör en låg risk.

Medlemsstaterna ska, bland andra faktorer som de beaktar i sin riskbedömning, bedöma de tillämpliga transaktionernas

sårbarhet, även med hänsyn till det betalningssätt som används.

Medlemsstaterna ska i sin riskbedömning ange på vilket sätt de har beaktat eventuella relevanta resultat i de rapporter

som kommissionen har utfärdat enligt artikel 6.

Varje beslut som fattas av en medlemsstat enligt denna punkt ska meddelas kommissionen, tillsammans med en

motivering grundad på en specifik riskbedömning. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om

beslutet.

3.

Medlemsstaterna får besluta att fysiska eller juridiska personer som endast tillfälligt eller i mycket begränsad

omfattning bedriver finansiell verksamhet, där risken för att penningtvätt eller finansiering av terrorism är mycket liten,

inte ska omfattas av detta direktiv, om samtliga följande kriterier är uppfyllda:

a) Den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer.

b) Den finansiella verksamheten är begränsad när det gäller transaktioner.

c) Den finansiella verksamheten är inte sådana personers huvudverksamhet.

d) Den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till sådana personers huvudverksamhet.

e) Sådana personers huvudverksamhet är inte en sådan verksamhet som avses i punkt 1.3 a–d eller f.

f) Den finansiella verksamheten avser endast sådana personers huvudverksamhets kunder och är inte allmänt tillgänglig

för allmänheten.

Första stycket ska inte tillämpas på personer som bedriver penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.13 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG (1).

4.

Vid tillämpningen av punkt 3 a ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens totala omsättning inte

överstiger ett tillräckligt lågt tröskelvärde. Det tröskelvärdet ska fastställas på nationell nivå och bero på typen av

finansiell verksamhet.

5.

Vid tillämpningen av punkt 3 b ska medlemsstaterna tillämpa ett högsta tröskelvärde per kund och transaktion,

oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Detta tröskelvärde ska

fastställas på nationell nivå och bero på typen av finansiell verksamhet. Det ska vara tillräckligt lågt för att säkerställa att

de berörda transaktionstyperna är en opraktisk och ineffektiv metod för penningtvätt eller finansiering av terrorism och

det får inte överstiga 1 000 EUR.

6.

Vid tillämpningen av punkt 3 c ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens omsättning inte

överstiger 5 % av den berörda fysiska eller juridiska personens totala omsättning.

5.6.2015

L 141/84

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om

ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319,

5.12.2007, s. 1).

62

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

7.

När vid tillämpningen av denna artikel risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms ska

medlemsstaterna särskilt beakta finansiell verksamhet vars natur gör att sannolikheten för att den ska användas eller

missbrukas för penningtvätt eller för finansiering av terrorism blir särskilt stor.

8.

I beslut som fattas av medlemsstaterna enligt punkt 3 ska motiven på vilka de grundar sig anges. Medlemsstaterna

får besluta att återkalla sådana beslut när omständigheterna förändras. De ska anmäla sådana beslut till kommissionen.

Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om sådana beslut.

9.

Medlemsstaterna ska inrätta en riskbaserad övervakningsverksamhet eller vidta andra lämpliga åtgärder för att se

till att undantag som beviljas genom beslut enligt denna artikel inte missbrukas.

Artikel 3

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 (1), inbegripet filialer till detta enligt definitionen i artikel 4.1.17 i den förordningen, som är belägna

inom unionen, oavsett om dess huvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

2. finansiella institut:

a) ett företag som inte är kreditinstitut och som bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i

punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2), inbegripet

sådan verksamhet som bedrivs vid valutaväxlingskontor,

b) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (3),

i den mån som det utför sådan livförsäkringsverksamhet som omfattas av det direktivet,

c) ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG (4),

d) ett företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier,

e) en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/92/EG (5) där den förmedlar livsförsäkringar och andra investeringsrelaterade tjänster, med undantag för en

anknuten försäkringsförmedlare enligt definitionen i punkt 7 i den artikeln, och

f) filialer inom unionen till finansiella institut som avses i leden a–e, oavsett om deras huvudkontor är beläget i en

medlemsstat eller i ett tredje land.

3. egendom: alla slags tillgångar, fysiska eller icke fysiska, fasta eller lösa, materiella eller immateriella, samt juridiska

dokument eller instrument, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna

till sådana tillgångar.

4. brottslig handling: alla former av kriminell inblandning i följande grova brott:

a) handlingar enligt artiklarna 1–4 i rambeslut 2002/475/RIF,

b) samtliga brott som avses i artikel 3.1 a i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och

psykotropa ämnen,

5.6.2015

L 141/85

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

63

c) handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd

98/733/RIF (1),

d) bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, åtminstone allvarliga fall, enligt definitionen i

artiklarna 1.1 och 2.1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (2),

e) korruption, och

f) alla överträdelser, inbegripet skattebrott som rör direkta och indirekta skatter och enligt definitionen i

medlemsstaternas nationella rätt, som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en högsta

straffsats på mer än ett år eller, i medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, alla brott

som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än sex månader.

5. självreglerande organ: ett organ som representerar medlemmar i en yrkesgrupp och har i uppgift att reglera dem,

utföra vissa funktioner av tillsyns- eller övervakningskaraktär och säkerställa att reglerna som rör dem följs.

6. verklig huvudman: fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den eller de fysiska personer

för vars räkning en transaktion eller en verksamhet utförs och som innefattar åtminstone följande:

a) När det gäller företagsenheter:

i) Fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet genom direkt eller indirekt ägande av en

tillräcklig andel av aktierna eller rösträtterna eller ägandeandelarna i den enheten, t.ex. genom innehav av

innehavaraktier, eller genom kontroll genom andra medel, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad

som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella

normer som säkerställer tillräcklig öppenhet beträffande information om ägande.

Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie eller en ägandeandel på mer än 25 % i kunden som innehas av en fysisk

person ska vara en indikation på direkt ägande. Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie eller en ägandeandel på

mer än 25 % i kunden som innehas av en företagsenhet, som står under en eller flera fysiska personers

kontroll, eller av flera företagsenheter, som står under samma fysiska persons eller personers kontroll, ska

vara en indikation på indirekt ägande. Detta ska inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta att en lägre

andel kan utgöra en indikation på ägande eller kontroll. Kontroll genom andra medel får fastställas bland

annat i enlighet med kriterierna i artikel 22.1–22.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (3).

ii) Om, när alla tänkbara medel har utnyttjats och under förutsättning att det inte föreligger grund för

misstankar, ingen person enligt led i har identifierats eller om det finns tvivel på att den eller de personer

som har identifierats är verkliga huvudmän, den eller de fysiska personer som innehar ledande befattningar;

ska de ansvariga enheterna dokumentera de åtgärder som vidtas för att identifiera det verkliga huvudman­

naskapet enligt led i och detta led.

b) När det gäller truster:

i) Instiftaren.

ii) Förvaltaren eller förvaltarna.

iii) Beskyddaren, om sådan finns.

iv) Förmånstagarna eller, om det ännu inte har fastställts vilka enskilda personer som är förmånstagare med

avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, de personer för vilka den juridiska konstruktionen

eller enheten främst har inrättats eller verkar.

v) Eventuella andra fysiska personer som ytterst utövar kontroll över trusten genom direkt eller indirekt ägande

eller genom andra medel.

5.6.2015

L 141/86

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Gemensam åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen

om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1).

(2) EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer

av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG

och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

64

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

c) När det gäller juridiska enheter såsom stiftelser och juridiska konstruktioner av samma typ som truster, den eller

de fysiska personer som innehar ställningar som är likvärda med eller liknar dem i led b.

7. tjänsteleverantör till truster eller bolag: alla personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje man någon av följande

tjänster:

a) Bildande av bolag eller andra typer av juridiska personer.

b) I egenskap av, eller vidtagande av åtgärder för att någon annan ska agera som styrelseledamot eller bolagsrättsligt

ansvarig på ett bolag, partner i ett handelsbolag eller liknande ställning i andra juridiska personer, eller åtgärder

för att någon annan ska utöva en sådan funktion.

c) Tillhandahållande av säte, kontorsadress, postadress eller administrativ adress och andra anknutna tjänster till

aktiebolag, handelsbolag eller annan form av juridisk person eller konstruktion.

d) Förvaltning av en klassisk trust eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna

utöva en sådan funktion.

e) Funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett bolag noterat på en reglerad marknad

som omfattas av informationsskyldighet i enlighet med unionsrätten eller omfattas av motsvarande

internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

8. korrespondentförbindelse:

a) tillhandahållande av banktjänster från en bank som korrespondent till en annan bank som motpart, inbegripet

tillhandahållande av ett löpande konto eller annat passivkonto och härtill knutna tjänster, t.ex. likviditetsför­

valtning, internationella överföringar av medel, checkavräkning, payable-through-konton och valutatjänster,

b) förbindelserna mellan kreditinstitut och finansiella institut där liknande tjänster tillhandahålls av ett korrespon­

dentinstitut till ett motpartsinstitut, och inbegripet förbindelser som etablerats för värdepapperstransaktioner

eller överföring av medel.

9. person i politiskt utsatt ställning: en fysisk person som innehar eller har innehaft viktiga offentliga poster, bland annat

a) stats- och regeringschefer, ministrar samt ställföreträdande eller biträdande ministrar,

b) parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ,

c) ledamöter av politiska partiers styrelser,

d) domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan

överklagas, utom under exceptionella omständigheter,

e) ledamöter i revisionsrätter eller i centralbankers styrelser,

f) ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten,

g) ledamöter i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan,

h) direktörer, biträdande direktörer, styrelseledamöter och innehavare av liknande poster i en internationell

organisation.

Inga offentliga tjänster som avses i leden a–h ska anses omfatta tjänstemän på mellannivå eller lägre tjänstemän.

10. familjemedlemmar, bland annat:

a) make/maka, eller en person som likställs med make/maka, till en person i politiskt utsatt ställning,

b) barn och deras makar/makor, eller personer som likställs med make/maka till en person i politiskt utsatt

ställning,

c) föräldrar till en person i politiskt utsatt ställning.

5.6.2015

L 141/87

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

65

11. kända medarbetare:

a) fysiska personer om vilka det är känt att de gemensamt är verkliga huvudmän till juridiska enheter eller juridiska

konstruktioner, eller har andra nära affärsförbindelser med en person i politiskt utsatt ställning,

b) fysiska personer som är den enda verkliga huvudmannen bakom juridiska enheter eller juridiska konstruktioner

om vilka det är känt att de i praktiken har inrättats till förmån en person i politiskt utsatt ställning.

12. företagsledning: en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot

penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar dess

riskexponering, och behöver inte i alla fall vara styrelseledamot.

13. affärsförbindelse: en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse, som är förbunden med en ansvarig

enhets yrkesmässiga verksamhet och som när förbindelsen ingås förväntas ha en viss varaktighet.

14. speltjänster: en tjänst som innebär att penningvärden satsas på slumpspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet,

exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på en fysisk plats eller annars på

distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en

tjänstemottagare.

15) grupp (koncern): en grupp av företag som består av ett moderföretag, dess dotterföretag och enheter i vilka

moderföretaget eller dess dotterföretag har ägarintressen samt företag som står till varandra i ett sådant förhållande

som avses i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU.

16. elektroniska pengar: elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2. i direktiv 2009/110/EG.

17. brevlådebank: ett kredit- eller finansiellt institut, eller ett institut som utför verksamhet som likställs med den som

utförs av kreditinstitut eller finansiella institut, som är registrerat i en jurisdiktion där det saknar en meningsfull

fysisk närvaro och ledning och inte är anknutet till en reglerad finansgrupp (koncern).

Artikel 4

1.

Medlemsstaterna ska, i enlighet med den riskbaserade metoden, se till att tillämpningsområdet för detta direktiv

helt eller delvis utvidgas till att omfatta andra yrken och företagskategorier än de ansvariga enheter som avses i artikel

2.1 och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av

terrorism.

2.

Om en medlemsstat utvidgar tillämpningsområdet för detta direktiv till att omfatta andra yrken eller företagska­

tegorier än dem som avses i artikel 2.1 ska den meddela kommissionen detta.

Artikel 5

För förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism får medlemsstaterna, inom gränserna för unionsrätten,

införa eller behålla strängare regler på det område som omfattas av detta direktiv.

AVSNITT 2

Riskbedömning

Artikel 6

1.

Kommissionen ska göra en bedömning av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar

den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet.

I detta syfte ska kommissionen senast den 26 juni 2017 utarbeta en rapport i vilken de riskerna identifieras, analyseras

och bedöms på unionsnivå. Därefter ska kommission uppdatera sin rapport vartannat år, eller vid behov oftare.

2.

Den rapport som avses i punkt 1 ska omfatta åtminstone följande:

a) De delar av den inre marknaden som är utsatta för störst risk.

5.6.2015

L 141/88

Europeiska unionens officiella tidning

SV

66

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

b) De risker som är förknippade med varje relevant sektor.

c) De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet.

3.

Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och ansvariga enheter för

att hjälpa dem med att identifiera, förstå, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism och

så att andra berörda aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de europeiska tillsynsmyndigheterna och

företrädare för FIU, bättre kan förstå riskerna.

4.

Kommissionen ska utfärda rekommendationer till medlemsstaterna om lämpliga åtgärder för att ta itu med de

identifierade riskerna. Om medlemsstaterna beslutar att inte tillämpa rekommendationerna inom sina nationella system

för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska de anmäla detta till kommissionen och tillhandahålla

skälen för ett sådant beslut.

5.

Senast den 26 december 2016 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna genom sin gemensamma kommitté lämna

ett yttrande om de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar unionens finansiella sektor (nedan

kallat gemensamt yttrande). Därefter ska de europeiska tillsynsmyndigheterna genom den gemensamma kommittén lämna

ett yttrande vartannat år.

6.

När den utför den bedömning som avses i punkt 1 ska kommissionen organisera arbetet på unionsnivå, beakta de

gemensamma yttranden som avses i punkt 5, samt engagera medlemsstaternas experter på området bekämpning av

penningtvätt och finansiering av terrorism, företrädare för FIU och, när så är lämpligt, andra organ på unionsnivå.

Kommissionen ska göra de gemensamma yttrandena tillgängliga för medlemsstaterna och ansvariga enheter för att bistå

dem att identifiera, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.

Kommissionen ska vartannat år, eller vid behov oftare, till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om

resultaten av de regelbundna riskbedömningarna och om de åtgärder som vidtagits på grundval av dessa resultat.

Artikel 7

1.

Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att identifiera, bedöma, förstå och minska de risker för

penningtvätt och finansiering av terrorism som de påverkas av, liksom eventuella farhågor kopplade till skyddet av

personuppgifter i detta sammanhang. Den ska uppdatera den riskbedömningen.

2.

Varje medlemsstat ska utse en myndighet eller inrätta en mekanism genom vilken de nationella åtgärderna mot de

risker som avses i punkt 1 samordnas. Myndighetens namn eller en beskrivning av mekanismen ska meddelas

kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna och övriga medlemsstater.

3.

När de gör de riskbedömningar som avses i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna använda resultaten i den

rapport som avses i artikel 6.1.

4.

Vad gäller de riskbedömningar som avses i punkt 1 ska varje medlemsstat

a) använda den till att förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att

identifiera områden där ansvariga enheter ska vidta strängare åtgärder, i tillämpliga fall med angivande av vilka

åtgärder som ska vidtas,

b) där så är lämpligt identifiera sektorer eller områden med mindre eller större risk för penningtvätt och finansiering av

terrorism,

c) använda den som hjälp vid fördelning och prioritering av resurser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av

terrorism,

d) använda den för att se till att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område alltefter risken för penningtvätt

och finansiering av terrorism,

e) skyndsamt göra lämplig information tillgänglig för ansvariga enheter för att underlätta deras egna bedömningar av

risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.6.2015

L 141/89

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

67

5.

Medlemsstaterna ska göra resultaten av sina riskbedömningar tillgängliga för kommissionen, de europeiska

tillsynsmyndigheterna och de övriga medlemsstaterna.

Artikel 8

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar lämpliga åtgärder för att identifiera och bedöma riskerna

för penningtvätt och finansiering av terrorism, med beaktande av riskfaktorer inbegripet de som rör deras kunder, länder

eller geografiska områden, produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler. Dessa åtgärder ska stå i proportion

till de ansvariga enheternas typ och storlek.

2.

De riskbedömningar som avses i punkt 1 ska dokumenteras, uppdateras och göras tillgängliga för relevanta

behöriga myndigheter och berörda självreglerande organ. Behöriga myndigheter får besluta att enskilda dokumenterade

riskbedömningar inte krävs, när de specifika risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända.

3.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har riktlinjer, kontroller och förfaranden på plats för att minska

och effektivt hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som identifierats på unionsnivå, på

medlemsstatsnivå och vid ansvariga enheter. Dessa riktlinjer, kontroller och förfaranden ska stå i proportion till de

ansvariga enheternas typ och storlek.

4.

De riktlinjer, kontroller och förfaranden som avses i punkt 3 ska omfatta följande:

a) Utveckling av interna riktlinjer, kontroller och förfaranden, inbegripet rutiner för modellriskhantering, åtgärder för

kundkännedom, rapportering, registerhållning, intern kontroll, efterlevnadskontroll inbegripet utnämning av en

efterlevnadsansvarig på ledningsnivå om det motiveras av verksamhetens storlek och natur samt bakgrundskontroll

av personal.

b) En oberoende granskningsfunktion för att granska de interna riktlinjer, kontroller och förfaranden som avses i led a,

om det motiveras av verksamhetens storlek och natur.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inhämtar sin lednings godkännande av de riktlinjer, kontroller och

förfaranden som de inför och övervakar och skärper vidtagna åtgärder, när så är lämpligt.

AVSNITT 3

Policy gentemot tredjeland

Artikel 9

1.

Tredjeländers jurisdiktioner med sådana strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system (nedan kallade högrisktred­

jeländer) ska identifieras för att skydda en väl fungerande inre marknad.

2.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att identifiera högrisktred­

jeländer, med beaktande av strategiska brister, särskilt med avseende på

a) tredjelandets rättsliga och institutionella ram för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, framför

allt

i) kriminalisering av penningtvätt och finansiering av terrorism,

ii) åtgärder som rör kundkännedom,

iii) krav som rör registerhållning,

iv) krav som rör rapportering av misstänkta transaktioner,

b) tredjelandets behöriga myndigheters befogenheter och förfaranden för bekämpning av penningtvätt och finansiering

av terrorism,

c) effektiviteten hos systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism vid tredjelandets insatser för

att ta itu med riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

5.6.2015

L 141/90

Europeiska unionens officiella tidning

SV

68

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

3.

De delegerade akter som avses i punkt 2 ska antas inom en månad efter identifieringen av de strategiska brister

som avses i den punkten.

4.

Kommissionen ska, där så är lämpligt vid upprättandet av delegerade akter som avses i punkt 2, ta hänsyn till

relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och normgivare med

befogenheter på området förebyggande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism när det gäller de

risker som enskilda tredjeländer utgör.

KAPITEL II

ÅTGÄRDER FÖR KUNDKÄNNEDOM

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 10

1.

Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton eller utfärda

anonyma motböcker. Medlemsstaterna ska i alla händelser kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma

konton eller anonyma motböcker så snart som möjligt, och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna

nyttjas, omfattas av åtgärder för kundkännedom.

2.

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att förebygga missbruk av innehavaraktier och teckningsoptioner för

innehavaraktier.

Artikel 11

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar åtgärder för kundkännedom under följande omständigheter:

a) När en affärsförbindelse ingås.

b) Vid utförandet av enstaka transaktioner som

i) uppgår till minst 15 000 EUR, oavsett om den transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som

förefaller ha samband, eller

ii) utgör en överföring av medel enligt definitionen i artikel 3.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2015/847 (1) som överstiger 1 000 EUR.

c) När det gäller personer som handlar med varor, vid enstaka transaktioner om minst 10 000 EUR i kontanter, oavsett

om transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

d) För tillhandahållare av speltjänster: vid utbetalning av vinster, betalning av insatser, eller båda, vid transaktioner om

minst 2 000 EUR, oavsett om transaktionen utförs vid ett enda tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

e) När det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett eventuella undantag eller

tröskelbelopp.

f) När det råder osäkerhet om hur tillförlitliga eller tillräckliga tidigare erhållna kundidentifieringsuppgifter är.

Artikel 12

1.

Genom undantag från artikel 13.1 första stycket a, b och c och artikel 14 och på grundval av en lämplig

riskbedömning som visar på en låg risk får medlemsstaterna tillåta ansvariga enheter att inte vidta vissa åtgärder för

kundkännedom i fråga om elektroniska pengar, där samtliga följande riskreducerande villkor är uppfyllda:

a) Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas eller har en månatlig gräns för betalningstransaktioner på 250 EUR

som endast kan användas i den medlemsstaten.

b) Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 250 EUR.

5.6.2015

L 141/91

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och

om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (se sidan 1 i detta nummer av EUT).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

69

c) Betalningsinstrumentet används uteslutande för inköp av varor eller tjänster.

d) Betalningsinstrumentet kan inte finansieras med anonyma elektroniska pengar.

e) Utgivaren övervakar transaktionen eller affärsförbindelsen så noga att denne kan upptäcka ovanliga eller misstänkta

transaktioner.

Vid tillämpningen av första stycket b får en medlemsstat höja det högsta beloppet på 500 EUR för betalningsinstrument

som endast kan användas i den medlemsstaten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att undantaget i punkt 1 inte är tillämpligt vid kontantinlösen eller kontantuttag av de

elektroniska pengarnas penningvärde om detta överstiger 100 EUR.

Artikel 13

1.

Åtgärder för kundkännedom ska omfatta följande:

a) Identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits

från en tillförlitlig och oberoende källa.

b) Identifiering av den verkliga huvudmannen och rimliga åtgärder för styrkande av den personens identitet, så att den

ansvariga enheten anser sig ha full vetskap om vem den verkliga huvudmannen är, inbegripet rimliga åtgärder för att

förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer, truster, bolag, stiftelser och liknande juridiska

konstruktioner.

c) Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda natur.

d) Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela

existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar den ansvariga enhetens kundkännedom,

verksamheten och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna

eller informationen uppdateras.

Ansvariga enheter ska också, när de utför de åtgärder som avses i första stycket a och b, kontrollera att en person som

påstår sig handla på kundens vägnar verkligen är bemyndigad att göra det och identifiera den personen och kontrollera

dennes identitet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar varje åtgärd för kundkännedom som föreskrivs i punkt 1.

Ansvariga enheter får dock själva reglera sådana åtgärders omfattning utifrån en riskkänslighetsanalys.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av

terrorism åtminstone beaktar de variabler som anges i bilaga I.

4.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter för de behöriga myndigheterna eller självreglerande organen kan

visa att åtgärderna är lämpliga med hänsyn till de identifierade riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.

För livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet ska medlemsstaterna se till

att, utöver de åtgärder för kundkännedom som krävs med avseende på kunden och den verkliga huvudmannen, ska

kreditinstitut och finansiella institut vidta följande åtgärder för kundkännedom i fråga om livförsäkringars och andra

investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare, så snart som dessa har identifierats eller utpekats:

a) När det gäller förmånstagare som identifieras som specifikt namngivna personer eller juridiska konstruktioner:

fastställande av personens namn.

b) När det gäller förmånstagare som utpekas genom egenskaper eller klass eller på annat sätt: inhämtande av tillräcklig

information om dessa förmånstagare, så att kreditinstitutet eller det finansiella institutet anser sig kunna avgöra

förmånstagarens identitet vid utbetalningstillfället.

5.6.2015

L 141/92

Europeiska unionens officiella tidning

SV

70

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

Vad gäller leden a och b i första stycket ska kontrollen av förmånstagarnas identitet ske vid utbetalningstillfället. Vid

överlåtelse, helt eller delvis, av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part ska kreditinstitut

och finansiella institut med kännedom om överlåtelsen fastställa den verkliga huvudmannens identitet när försäkringens

värde övergår till den personen eller den juridiska konstruktionen.

6.

När det gäller trusters eller liknande juridiska konstruktioners förmånstagare som utpekas genom särskilda

egenskaper eller klass ska en ansvarig enhet inhämta tillräcklig information om förmånstagaren så att den ansvariga

enheten anser sig kunna fastställa dennes identitet vid utbetalningstillfället eller när förmånstagaren hävdar sina

förvärvade rättigheter.

Artikel 14

1.

Medlemsstaterna ska kräva att kontroll av kundens och den verkliga huvudmannens identitet sker innan en

affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.

2.

Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att kontroll av kundens och den verkliga huvudmannens

identitet slutförs när affärsförbindelsen ingås, om detta är nödvändigt för att inte störa den normala affärsverksamheten

och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. I sådana situationer ska dessa förfaranden

slutföras snarast möjligt efter inledande kontakt.

3.

Genom avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att ett konto öppnas hos ett kreditinstitut eller finansiellt

institut, inbegripet konton som möjliggör transaktioner i överlåtbara värdepapper, om det finns tillräckliga

skyddsåtgärder för att transaktioner inte kan utföras av kunden eller för kundens räkning innan de krav på

kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a och b har uppfyllts.

4.

Om en ansvarig enhet inte kan uppfylla de krav på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b

eller c ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte utför en transaktion via bankkonto, ingår en affärsförbindelse

eller utför transaktionen, och att denne ska avbryta affärsförbindelsen och överväga att rapportera en misstänkt

transaktion när det gäller denna kund till FIU i enlighet med artikel 33.

Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa första stycket på notarier, andra oberoende jurister, revisorer, externa

revisorer och skatterådgivare endast i den strikta utsträckning dessa personer utreder sin klients rättsliga ställning,

försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda

eller undvika förfaranden.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara vidtar åtgärder för kundkännedom gentemot alla nya

kunder utan även vid lämpliga tidpunkter gentemot befintliga kunder, efter en riskkänslighetsanalys, bland annat när en

kunds relevanta omständigheter förändras.

AVSNITT 2

Förenklade åtgärder för kundkännedom

Artikel 15

1.

Om en medlemsstat eller en ansvarig enhet konstaterar att riskerna är lägre på vissa områden får medlemsstaten

tillåta att ansvariga enheter vidtar förenklade åtgärder för kundkännedom.

2.

Innan de vidtar förenklade åtgärder för kundkännedom ska ansvariga enheter förvissa sig om att affärsförbindelsen

eller transaktionen har lägre risk.

3.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter övervakar transaktionerna och affärsförbindelserna så noga att de

kan upptäcka ovanliga eller misstänkta transaktioner.

Artikel 16

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för olika typer av kunder, geografiska

områden och särskilda produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler ska medlemsstater och ansvariga

enheter åtminstone beakta de faktorer för potentiella situationer med lägre risk som anges i bilaga II.

5.6.2015

L 141/93

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

71

Artikel 17

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna för behöriga myndigheter och kreditinstitut och

finansiella institut utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010

och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade

åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och

proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas.

AVSNITT 3

Skärpta åtgärder för kundkännedom

Artikel 18

1.

I de fall som avses i artiklarna 19–24 ska medlemsstaterna när de har att göra med fysiska personer eller juridiska

enheter som är etablerade i tredjeländer som av kommissionen identifierats som högrisktredjeländer, samt även i andra

fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, kräva att de ansvariga enheterna vidtar

skärpta åtgärder för kundkännedom för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.

Skärpta åtgärder för kundkännedom behöver inte med automatik åberopas för filialer eller majoritetsägda dotterföretag

till ansvariga enheter som är etablerade i unionen, belägna i högrisktredjeländer, när dessa filialer eller majoritetsägda

dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och rutiner i enlighet med artikel 45. Medlemsstaterna ska se till

att dessa fall hanteras av de ansvariga enheterna med användning av en riskbaserad metod.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla

komplexa och ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något

ekonomiskt eller lagligt syfte. Ansvariga enheter ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra

om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som misstänkta.

3.

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstater och ansvariga

enheter åtminstone beakta situationer med potentiellt högre risk enligt bilaga III.

4.

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna för behöriga myndigheter och kreditinstitut och

finansiella institut utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010

och (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta

åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och

proportionerligt ska särskilda åtgärder fastställas.

Artikel 19

När det gäller gränsöverskridande korrespondentförbindelser med ett motpartsinstitut i ett tredjeland ska

medlemsstaterna, utöver de åtgärder för kundkännedom som fastställs i artikel 13, kräva att deras kreditinstitut och

finansiella institut

a) samlar in så mycket information om motpartsinstitutet att de har full insikt i dess affärsverksamhet och utifrån

offentligt tillgänglig information kan bedöma dess anseende och övervakningens kvalitet,

b) gör en bedömning av motpartsinstitutets kontroller för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

c) inhämtar godkännande från sin ledning innan de ingår nya korrespondentförbindelser,

d) dokumenterar varje instituts respektive ansvar,

e) för payable-through-konton försäkrar sig om att motpartsinstitutet har kontrollerat kundens identitet och löpande

vidtagit åtgärder för kundkännedom med avseende på de kunder som har direkt tillgång till korrespondentinstitutets

konton och att det på begäran kan tillhandahålla korrespondentinstitutet relevanta kundkännedomsuppgifter.

5.6.2015

L 141/94

Europeiska unionens officiella tidning

SV

72

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

Artikel 20

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning, ska medlemsstaterna utöver

de åtgärder för kundkännedom som fastställs i artikel 13 kräva att ansvariga enheter

a) har lämpliga riskhanteringssystem på plats, inklusive riskbaserade förfaranden, för att kunna avgöra om kunden eller

kundens verkliga huvudman är en person i politiskt utsatt ställning,

b) tillämpar följande åtgärder vid affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning:

i) Inhämtar sin lednings godkännande av att affärsförbindelser med sådana personer ingås eller fortlöper.

ii) Vidtar lämpliga åtgärder för att fastställa varifrån förmögenheten och medlen härstammar som förknippas med

affärsförbindelser eller transaktioner med sådana personer.

iii) Bedriver löpande skärpt övervakning av de affärsförbindelserna.

Artikel 21

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar rimliga åtgärder för att avgöra om livförsäkringars eller andra

investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare och/eller vid behov förmånstagarens verkliga huvudman är personer i

politiskt utsatt ställning. Dessa åtgärder ska vidtas senast då försäkringen helt eller delvis utbetalas eller överlåts. Om

högre risker konstaterats, ska medlemsstaterna utöver att tillämpa de åtgärder för kundkännedom som fastställs i

artikel 13 kräva att ansvariga enheter

a) informerar sin ledning innan försäkringsbeloppet utbetalas,

b) skärper kontrollen av hela affärsförbindelsen med försäkringstagaren.

Artikel 22

Om en person i politiskt utsatt ställning inte längre har en viktig offentlig funktion i en medlemsstat eller ett tredjeland

eller i en internationell organisation ska ansvariga enheter, åtminstone under 12 månader, vara skyldiga att beakta om

personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder tills personen inte längre

anses utgöra någon specifik risk för personer i politiskt utsatt ställning.

Artikel 23

Åtgärderna enligt artiklarna 20 och 21 ska också tillämpas på familjemedlemmar och kända nära medarbetare till

personer i politiskt utsatt ställning.

Artikel 24

Medlemsstaterna ska förbjuda kreditinstitut och finansiella institut att ingå eller upprätthålla korrespondentförbindelser

med brevlådebanker. De ska kräva att dessa institut vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte ingår eller fortsätter

att upprätthålla korrespondentförbindelser med ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är känt för att tillåta att

dess konton används av brevlådebanker.

AVSNITT 4

Utförande av tredje part

Artikel 25

Medlemsstaterna får tillåta ansvariga enheter att anlita tredje part för att uppfylla de krav på kundkännedom som

föreskrivs i artikel 13.1 första stycket a, b och c. Det slutliga ansvaret för att uppfylla dessa krav ska dock ligga hos den

ansvariga enhet som anlitar denna tredje part.

5.6.2015

L 141/95

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

73

Artikel 26

1.

Vid tillämpning av detta avsnitt avses med tredje part en ansvarig enhet som är förtecknad i artikel 2, en sådan

ansvarig enhets medlemsorganisationer eller branschorganisationer eller något annat institut eller någon annan person i

en medlemsstat eller ett tredjeland

a) som tillämpar sådana krav på åtgärder för kundkännedom och på registerhållning som överensstämmer med kraven i

detta direktiv, och

b) vars iakttagande av kraven i direktivet övervakas i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 2.

2.

Medlemsstaterna ska förbjuda ansvariga enheter att anlita tredje parter som är etablerade i högrisktredjeländer.

Medlemsstaterna får från det förbudet undanta filialer och majoritetsägda dotterföretag till ansvariga enheter som är

etablerade i unionen om dessa filialer och majoritetsägda dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och

rutiner i enlighet med artikel 45.

Artikel 27

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter från anlitad tredje part erhåller nödvändiga uppgifter om kraven

på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b och c.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till

att tredje part omedelbart på begäran överlämnar relevanta kopior av identifierings- och kontrolluppgifter och andra

relevanta handlingar om kundens eller den verkliga huvudmannens identitet.

Artikel 28

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (för koncernens riktlinjer och

förfaranden) samt den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten (för filialer och dotterföretag) kan anse att en ansvarig

enhet följer de bestämmelser som antas i enlighet med artiklarna 26 och 27 genom sitt koncernprogram, om alla

följande villkor är uppfyllda:

a) Den ansvariga enheten förlitar sig på de uppgifter som lämnats av en tredje part som ingår i samma koncern.

b) Koncernen vidtar åtgärder för kundkännedom, följer bestämmelser om registerhållning och har program mot

penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med detta direktiv eller likvärdiga bestämmelser.

c) Det effektiva genomförandet av de krav som avses i led b övervakas på koncernnivå av en behörig myndighet i

hemmedlemsstaten eller av tredjelandet.

Artikel 29

Detta avsnitt ska inte tillämpas på utkontraktering eller agenturförhållanden, där den utkontrakterande tjänsteleve­

rantören eller agenten enligt avtalet ska anses ingå i den ansvariga enheten.

KAPITEL III

UPPGIFTER OM VERKLIGT HUVUDMANNASKAP

Artikel 30

1.

Medlemsstaterna ska se till att de bolag och andra juridiska enheter som är registrerade på deras territorium är

skyldiga att inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvudmannaskap,

inbegripet uppgifter om sina förmånsintressen.

Medlemsstaterna ska se till att dessa enheter är skyldiga att, utöver uppgifter om sin lagliga ägare, tillhandahålla

ansvariga enheter uppgifter om verkliga huvudmän, när de ansvariga enheterna vidtar åtgärder för kundkännedom i

enlighet med kapitel II.

5.6.2015

L 141/96

Europeiska unionens officiella tidning

SV

74

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

2.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet i tid kan få tillgång till

de uppgifter som avses i punkt 1.

3.

Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna som avses i punkt 1 återfinns i ett centralt register i varje medlemsstat,

exempelvis ett handelsregister, ett sådant bolagsregister som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/101/EG (1), eller ett offentligt register. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om egenskaperna hos dessa

nationella mekanismer. De uppgifter om verkligt huvudmannaskap som återfinns i den databasen får samlas in i enlighet

med nationella system.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som återfinns i det centrala register som avses i punkt 3 är adekvata,

korrekta och aktuella.

5.

Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för

a) behöriga myndigheter och FIU utan inskränkning,

b) ansvariga enheter, inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II,

c) varje person eller organisation som kan styrka ett berättigat intresse.

De personer eller organisationer som avses i c ska ha tillgång till åtminstone den verkliga huvudmannens namn,

födelsemånad och födelseår, medborgarskap och bosättningsland, samt arten och omfattning av det förmånsintresse som

innehas av den verkliga huvudmannen.

Vid tillämpningen av denna punkt ska tillgången till uppgifterna om verkligt huvudmannaskap vara förenlig med

uppgiftsskyddsbestämmelserna och kan tillgången kopplas till ett krav på registrering online och erläggande av en avgift.

De avgifter som tas ut för att lämna ut uppgifterna ska inte överstiga de administrativa kostnaderna för utlämnandet.

6.

Det centrala registret som avses i punkt 3 ska se till att behöriga myndigheter och FIU kan få snabb och

obegränsad tillgång utan att den berörda enheten varnas. Det ska också ge ansvariga enheter snabb tillgång när de utför

åtgärder för kundkännedom.

7.

Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla

behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i punkterna 1 och 3.

8.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte uteslutande förlitar sig på det centrala register som avses i

punkt 3 för att uppfylla kraven avseende åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II. Vid fullgörandet av dessa

krav ska en riskbaserad metod användas.

9.

Medlemsstaterna får i enskilda fall under exceptionella omständigheter föreskriva ett undantag från den tillgång till

alla uppgifter eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap som avses i punkt 5 b och c när tillgången skulle

utsätta den verkliga huvudmannen för en risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, våld eller hotelser eller om den

verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättslig handlingsförmåga. Undantag som beviljas enligt

denna punkt ska inte tillämpas på kreditinstitut och finansiella institut och de ansvariga enheter som avses i

artikel 2.1.3 b som är offentliga tjänstemän.

10.

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv

sammankoppling av de centrala registren som avses i punkt 3 via den centrala europeiska plattform som inrättats

genom artikel 4a.1 i direktiv 2009/101/EG. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 31

1.

Medlemsstaterna ska kräva att förvaltare av truster (express) som regleras av deras rätt ska inhämta och förfoga över

adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om trustens verkliga huvudmannaskap. I dessa uppgifter ska ingå

identiteten hos

a) trustens instiftare,

b) förvaltare,

c) beskyddare (om tillämpligt),

5.6.2015

L 141/97

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i

medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra

skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, 1.10.2009, s. 11).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

75

d) förmånstagarna eller förmånstagarkategorierna, och

e) alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status och tillhandahåller de uppgifter som avses i

punkt 1 till ansvariga enheter med nödvändig skyndsamhet, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför

enstaka transaktioner som överstiger den tröskel som anges i artikel 11 b, c och d.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan få tillgång till de

uppgifter som avses i punkt 1.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att uppgifterna som avses i punkt 1 återfinns i ett centralt register när trusten får

skattemässiga konsekvenser. Det centrala registret ska se till att behöriga myndigheter och FIU kan få snabb och

obegränsad tillgång utan att parterna i den berörda trusten varnas. Det får också ge ansvariga enheter snabb tillgång

inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om

egenskaperna hos dessa nationella mekanismer.

5.

Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som återfinns i det centrala register som avses i punkt 4 är adekvata,

korrekta och aktuella.

6.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter inte uteslutande förlitar sig på det centrala register som avses i

punkt 4 för att uppfylla kraven avseende åtgärder för kundkännedom som föreskrivs i kapitel II. Vid uppfyllandet av

dessa krav ska en riskbaserad metod användas.

7.

Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och FIU med nödvändig skyndsamhet kan tillhandahålla

behöriga myndigheter och FIU i andra medlemsstater de uppgifter som avses i punkterna 1 och 4.

8.

Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som föreskrivs i denna artikel tillämpas på andra typer av juridiska

konstruktioner med trustliknande struktur eller funktioner.

9.

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport med en

bedömning av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa säker och effektiv

sammankoppling av de centrala registren. Den rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

KAPITEL IV

RAPPORTERINGSSKYLDIGHETER

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 32

1.

Alla medlemsstater ska inrätta en FIU för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och

finansiering av terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen om namn på och adress till de myndigheter som utsetts

till FIU.

3.

Varje FIU ska vara operativt oberoende och självständig, vilket innebär att FIU ska ha behörighet och kapacitet att

utföra sina uppgifter fritt, inklusive att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och sprida specifik

information. FIU ska som central nationell enhet ansvara för att ta emot och analysera rapporter om misstänkta

transaktioner och annan information som är relevant för penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av

terrorism. FIU ska ansvara för att till behöriga myndigheter sprida resultaten av sina analyser och andra relevanta

uppgifter, när det finns skäl att misstänka penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av terrorism. FIU

ska kunna erhålla ytterligare uppgifter från ansvariga enheter.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla sina FIU tillräckliga finansiella, personella och tekniska resurser för att kunna fullgöra

sina uppdrag.

5.6.2015

L 141/98

Europeiska unionens officiella tidning

SV

76

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

4.

Medlemsstaterna ska se till att deras FIU med nödvändig skyndsamhet har direkt eller indirekt tillgång till de

finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsuppgifter som de behöver för att kunna fullgöra sina

uppdrag. Om behöriga myndigheter i respektive medlemsstat begär uppgifter, ska FIU kunna lämna svar, om en sådan

begäran om uppgifter motiveras av farhågor om penningtvätt, därmed associerade förbrott eller finansiering av

terrorism. Det är FIU som ska besluta om genomförande av en analys eller spridande av uppgifter.

5.

FIU har ingen skyldighet att tillmötesgå en begäran om uppgifter om det finns objektiva grunder att anta att

utlämnande av sådana uppgifter skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgifts­

lämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller

också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts.

6.

Medlemsstaterna ska kräva att behöriga myndigheter lämnar återkoppling till FIU om användningen av de

uppgifter som lämnats i enlighet med denna artikel och om resultatet av de undersökningar eller inspektioner som

genomförts på grundval av de uppgifterna.

7.

Medlemsstaterna ska se till att FIU har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder om det finns

en misstanke om att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och uppskjuta eller vägra

samtycka till en transaktion som är under utförande för att kunna analysera den, styrka misstankarna och sprida

resultaten av analysen till behöriga myndigheter. FIU ska ha befogenheter att direkt eller indirekt vidta sådana åtgärder

på begäran av en FIU från en annan medlemsstat för de perioder och på de villkor som anges i den nationella rätt som

omfattar den FIU som mottar begäran.

8.

FIU:s analys ska bestå av följande:

a) En operativ analys som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål eller på lämpliga utvalda uppgifter, beroende på

de mottagna uppgifternas typ och volym och den förväntade användningen av uppgifterna efter spridningen.

b) En strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 33

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter, och i tillämpliga fall deras styrelseledamöter och anställda, utan

dröjsmål samarbetar fullt ut genom att

a) självmant underrätta FIU, inbegripet genom att lämna in en rapport, i de fall den ansvariga enheten vet, misstänker

eller har rimliga skäl att misstänka att medel, oberoende av vilket belopp det gäller, utgör vinning av brottslig

handling eller har koppling till finansiering av terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om

ytterligare uppgifter i sådana fall,

b) på FIU:s begäran direkt eller indirekt ge den all nödvändig information i enlighet med de förfaranden som inrättats

genom tillämplig rätt.

Alla misstänkta transaktioner, även försök till transaktioner, ska rapporteras.

2.

Den person som utsetts i enlighet med artikel 8.4 a ska vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 1 i denna

artikel till FIU i den medlemsstat där den ansvariga enhet som vidarebefordrar informationen är etablerad.

Artikel 34

1.

När det gäller de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d, får medlemsstaterna genom undantag från

artikel 33.1 utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot informationen enligt

artikel 33.1.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska det utsedda självreglerande organet enligt första stycket i denna

punkt skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till FIU.

5.6.2015

L 141/99

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

77

2.

Medlemsstaterna ska inte tillämpa de skyldigheter som föreskrivs i artikel 33.1 på notarier, andra oberoende

jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare, endast i den strikta utsträckning som ett sådant undantag gäller

information som dessa får eller erhåller från en klient i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar

eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet att tillhandahålla rådgivning om att inleda eller

undvika förfaranden, om sådana uppgifter fås eller inhämtas före, under eller efter sådana förfaranden.

Artikel 35

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet eller

misstänker har samband med vinning av brottslig handling eller med finansiering av terrorism, tills de har avslutat de

nödvändiga åtgärderna i enlighet med artikel 33.1 första stycket a och följt alla ytterligare specifika instruktioner från

FIU eller de behöriga myndigheterna i enlighet med rätten i den relevanta medlemsstaten.

2.

I de fall där det är omöjligt att avstå från att utföra sådana transaktioner som avses i punkt 1, eller där att utföra

dem sannolikt motverkar försök att efterforska de som gynnas av en misstänkt transaktion, ska de berörda ansvariga

enheterna omedelbart efteråt informera FIU.

Artikel 36

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål informerar FIU, om de vid sina kontroller

av de ansvariga enheterna som avses i artikel 48 eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med

penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning ska övervaka

aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar FIU om de upptäcker omständigheter som

kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 37

Om en ansvarig enhet, eller en anställd eller en styrelseledamot vid en sådan ansvarig enhet i god tro röjer uppgifter i

enlighet med artiklarna 33 och 34 ska detta inte innebära en överträdelse av någon regel om tystnadsplikt som följer av

avtal, lag eller annan författning och ska detta inte medföra ansvar för den ansvariga enheten eller dess styrelseledamöter

eller anställda, även under omständigheter där de inte var medvetna om de exakta bakomliggande brottsliga

handlingarna och oavsett om någon olaglig verksamhet faktiskt förekom.

Artikel 38

Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare vid den ansvariga enheten, som

rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism internt eller till FIU skyddas från att utsättas för hot

eller fientliga handlingar och i synnerhet från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder.

AVSNITT 2

Förbud mot röjande av uppgifter

Artikel 39

1.

Ansvariga enheter samt deras styrelseledamöter och anställda får inte för berörd kund eller annan tredje person

röja att uppgifter vidarebefordras, kommer att vidarebefordras eller har vidarebefordrats i enlighet med artiklarna 33

eller 34, eller att en analys avseende penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att utföras.

2.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte omfatta röjande av uppgifter till de behöriga myndigheterna, inbegripet

de självreglerande organen, eller att uppgifter röjs i brottsbekämpande syfte.

3.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte hindra att uppgifter röjs mellan kreditinstitut och finansiella institut

eller mellan dessa institut och deras filialer och majoritetsägda dotterföretag belägna i tredjeländer, förutsatt att dessa

filialer och majoritetsägda dotterföretag helt och hållet följer koncernens riktlinjer och rutiner, inbegripet rutiner för

informationsutbyte inom koncernen, i enlighet med artikel 45 och att koncernens riktlinjer och rutiner uppfyller de krav

som fastställs i detta direktiv.

5.6.2015

L 141/100

Europeiska unionens officiella tidning

SV

78

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

4.

Det förbud som fastställs i punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan sådana ansvariga enheter som avses

i artikel 2.1.3 a och b, eller enheter från tredjeländer som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i

detta direktiv, och som bedriver sin yrkesverksamhet som anställda eller annat inom samma juridiska person eller en

större struktur som personen tillhör och som har gemensamt ägande, gemensam ledning eller efterlevnadskontroll.

5.

För sådana ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3 a och b får det förbud som anges i punkt 1

i den här artikeln, i fall som avser samma kund och samma transaktion som omfattar två eller fler ansvariga enheter,

inte hindra att uppgifter lämnas mellan berörda ansvariga enheter, förutsatt att de kommer från en medlemsstat, eller är

enheter i ett tredjeland som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, tillhör samma

yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd av personuppgifter.

6.

Om de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a och b försöker avråda en klient från att begå olagligheter, får

detta inte betraktas som röjande av uppgifter i den mening som avses i punkt 1 i den här artikeln.

KAPITEL V

UPPGIFTSSKYDD, LAGRING AV HANDLINGAR OCH STATISTIK

Artikel 40

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter lagrar följande handlingar och uppgifter i enlighet med nationell

rätt för att FIU eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, upptäcka och utreda möjlig penningtvätt eller

finansiering av terrorism:

a) När det gäller åtgärder för kundkännedom: en kopia av de dokument och uppgifter som är nödvändiga för att

uppfylla kraven som fastställs i fråga om åtgärder för kundkännedom i kapitel II, för en period på fem år efter det att

affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes.

b) Styrkande handlingar och registreringar av transaktioner i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden

godkända kopior enligt tillämplig nationell rätt, vilka behövs för att identifiera transaktioner, för en period på fem år

efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller efter den dag då en enstaka transaktion utfördes.

Efter utgången av de lagringstider som avses i första stycket, ska medlemsstaterna se till att ansvariga enheter förstör

personuppgifter, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt, vilket ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga

enheter därefter får eller ska lagra uppgifter. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att uppgifterna lagras längre, efter att

ha gjort en grundlig bedömning av huruvida en sådan ytterligare lagring är nödvändig och proportionell och bedömer

att den är nödvändig för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den ytterligare

lagringstiden ska inte överstiga en period på ytterligare fem år.

2.

I de fall där det den 25 juni 2015 i en medlemsstat pågår rättsliga förfaranden som rör förebyggande, upptäckt,

utredning eller lagföring av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, och en ansvarig enhet innehar

information eller handlingar som rör dessa pågående förfaranden, får den ansvariga enheten lagra den informationen

eller dessa handlingar i enlighet med nationell rätt för en period på fem år från och med den 25 juni 2015.

Medlemsstaterna får, utan att det påverkar nationell straffrätt, tillåta eller kräva att sådana uppgifter eller handlingar

lagras i ytterligare fem år, om det har fastställts att en sådan ytterligare lagringstid är nödvändig och proportionerlig för

att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 41

1.

Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv omfattas av direktiv 95/46/EG, införlivat med nationell rätt.

Personuppgifter som behandlas enligt detta direktiv av kommissionen eller av de europeiska tillsynsmyndigheterna

omfattas också av förordning (EG) nr 45/2001.

5.6.2015

L 141/101

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

79

2.

Personuppgifter ska behandlas av ansvariga enheter på grundval av detta direktiv endast i syfte att förebygga sådan

penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 1 och får inte senare behandlas på ett sätt som är

oförenligt med dessa syften. Behandling av personuppgifter på grundval av detta direktiv för något annat ändamål,

exempelvis kommersiella ändamål, ska vara förbjuden.

3.

Ansvariga enheter ska ge nya klienter den information som krävs enligt artikel 10 i direktiv 95/46/EG innan en

affärsförbindelse ingås eller en enstaka transaktion utförs. Den informationen ska särskilt innehålla ett allmänt

meddelande om de ansvariga enheternas rättsliga skyldigheter enligt det här direktivet för att behandla personuppgifter

för att förebygga sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 1 i det här direktivet.

4.

Vid tillämpningen av det förbud om röjande av uppgifter som anges i artikel 39.1 ska medlemsstaterna anta

lagstiftningsåtgärder genom vilka den registrerades rätt att få tillgång till personuppgifter som rör honom eller henne

begränsas helt eller delvis, i den mån som en sådan partiell eller fullständig begränsning utgör en nödvändig och

proportionerlig åtgärd i ett demokratiskt samhälle med vederbörlig hänsyn till den berörda personens legitima intressen

för att

a) göra det möjligt för den ansvariga enheten eller behöriga nationella myndigheten att på ett korrekt sätt fullgöra sitt

uppdrag vid tillämpning av detta direktiv, eller

b) inte hindra officiella eller rättsliga utredningar, analyser, förundersökningar eller förfaranden vid tillämpning av detta

direktiv och för att se till att förebyggandet, utredningen och upptäckten av penningtvätt och finansiering av

terrorism inte äventyras.

Artikel 42

Medlemsstaterna ska kräva att deras ansvariga enheter inför system för att till fullo och snabbt kunna besvara

förfrågningar från FIU eller andra myndigheter, i enlighet med sin nationella rätt, om huruvida de har eller under en

femårsperiod som föregår den förfrågan har haft en affärsförbindelse med specificerade personer och om denna

förbindelses natur, genom säkra kanaler och på ett sätt som säkerställer att förfrågningarna behandlas konfidentiellt.

Artikel 43

Behandling av personuppgifter på grundval av detta direktiv för att förebygga sådan penningtvätt och finansiering av

terrorism som avses i artikel 1 ska betraktas som något som är i det allmännas intresse enligt direktiv 95/46/EG.

Artikel 44

1.

Medlemsstaterna ska för att bidra till utarbetandet av riskbedömningar enligt artikel 7 se till att de kan se över

effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra omfattande

statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.

2.

Statistiken som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

a) Uppgifter om storlek och betydelse när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive antalet

enheter och personer samt varje sektors ekonomiska betydelse.

b) Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsliga faser i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt

och finansiering av terrorism, inklusive antalet rapporter om misstänkta transaktioner som lämnats till FIU,

uppföljningen av dessa rapporter och på årsbasis antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet

personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism, typ av förbrott, där sådana uppgifter finns

tillgängliga, samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.

c) Om tillgängligt, uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, tillsammans med

årsrapporten till ansvariga enheter om hur användbara deras rapporter har varit och om hur de följts upp.

d) Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits och helt

eller delvis besvarats av FIU.

3.

Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av deras statistik offentliggörs.

4.

Medlemsstaterna ska vidarebefordra statistiken som avses i punkt 2 till kommissionen.

5.6.2015

L 141/102

Europeiska unionens officiella tidning

SV

80

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

KAPITEL VI

RIKTLINJER, RUTINER OCH TILLSYN

AVSNITT 1

Interna rutiner, utbildning och återkoppling

Artikel 45

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inom en koncern genomför koncernens riktlinjer och rutiner,

inbegripet dataskyddsriktlinjer samt riktlinjer och rutiner för informationsutbyte inom koncernen för att bekämpa

penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer och rutiner ska genomföras effektivt inom filialer och

majoritetsägda dotterföretag i medlemsstater och tredjeländer.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter som driver företag i en annan medlemsstat ser till att dessa

företag iakttar denna medlemsstats nationella bestämmelser med avseende på införlivandet av detta direktiv.

3.

Om ansvariga enheter har filialer eller majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer där minimikraven för

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är mindre stränga än i medlemsstaten ska medlemsstaten se

till att dessa enheters filialer och majoritetsägda dotterföretag i tredjeländer uppfyller medlemsstatens krav, inbegripet

avseende uppgiftsskydd, om tredjelandets rätt så tillåter.

4.

Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där tredjelandets rätt

inte tillåter att den politik och de förfaranden som krävs enligt punkt 1 genomförs. I dessa fall får samordnade åtgärder

vidtas för att finna en lösning.

5.

Om ett tredjelands rätt inte tillåter genomförandet av den politik och de förfaranden som krävs enligt punkt 1 ska

medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter säkerställer att filialer och majoritetsägda dotterföretag i det tredjelandet

vidtar ytterligare åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att de

informerar hemmedlemsstatens behöriga myndigheter. Om de ytterligare åtgärderna inte är tillräckliga ska

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidta ytterligare tillsynsåtgärder, bland annat kräva av koncernen att den inte

ingår eller att den avbryter affärsförbindelser och att den inte utför transaktioner och, om så är nödvändigt, begära att

koncernen avvecklar sin verksamhet i tredjelandet.

6.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och ange typen av

sådana ytterligare åtgärder som avses i punkt 5 och de minimiåtgärder som ska vidtas av kreditinstitut och finansiella

institut, om rätten i ett tredjeland inte tillåter genomförandet av de åtgärder som krävs enligt punkterna 1 och 3.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses

i första stycket senast den 26 december 2016.

7.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarderna för tillsyn enligt punkt 6 i denna artikel i

enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

8.

Medlemsstaterna ska se till att informationsutbytet inom koncernen tillåts. Information om misstankar om att

medel utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism som rapporteras till FIU ska

utbytas inom koncernen, såvida inte FIU anger något annat.

9.

Medlemsstaterna får kräva att utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv

2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG som är etablerade på

deras territorier i annan form än filialer och vars huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat utser en central

kontaktpunkt på deras territorium för att på den utnämnande institutionens vägnar säkerställa att reglerna om

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs samt för att underlätta de behöriga myndigheternas

tillsyn, bland annat genom att på begäran förse de behöriga myndigheterna med handlingar och information.

5.6.2015

L 141/103

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

81

10.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om kriterierna för

avgörande av när det är lämpligt att inrätta en central kontaktpunkt enligt punkt 9 och vilka funktioner denna bör ha.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna det förslag till tekniska standarder för tillsyn som

avses i första stycket senast den 26 juni 2017.

11.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 10 i den här

artikeln i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU)

nr 1095/2010.

Artikel 46

1.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar åtgärder som står i proportion till deras risker, typ och

storlek, så att deras anställda är medvetna om gällande bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv,

inbegripet relevanta krav på skydd av personuppgifter.

Åtgärderna ska inbegripa att de anställda deltar i särskilda fortlöpande utbildningsprogram för att hjälpa dem att känna

igen transaktioner som kan vara kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism samt ge dem vägledning om

hur de ska handla i sådana fall.

Om en fysisk person som tillhör någon av de kategorier som avses i artikel 2.1.3 bedriver yrkesverksamhet som anställd

hos en juridisk person ska skyldigheterna enligt detta avsnitt gälla den juridiska och inte den fysiska personen.

2.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell information om tillvägagångssätt för

personer som ägnar sig åt penningtvätt och finansierar terrorism samt om uppgifter som gör det möjligt att upptäcka

misstänkta transaktioner.

3.

Medlemsstaterna ska se till att det i de fall det är möjligt lämnas lämplig feedback till de ansvariga enheterna

avseende effektiviteten och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.

4.

Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna i tillämpliga fall identifierar den styrelseledamot som ska

ansvara för det genomförande av lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv.

AVSNITT 2

Tillsyn

Artikel 47

1.

Medlemsstaterna ska föreskriva att valutaväxlings- och checkinlösningskontor samt tjänsteleverantörer till truster

eller bolag ska ha tillstånd eller vara registrerade och att tillhandahållare av speltjänster ska regleras.

2.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna ser till att de personer som har en ledande befattning

inom de enheter som avses i punkt 1, eller är deras verkliga huvudmän, är lämpade.

3.

När det gäller sådana ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d ska medlemsstaterna se till att de

behöriga myndigheterna vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra att brottslingar som dömts inom relevanta områden

eller deras medhjälpare har en ledande befattning inom eller är verkliga huvudmän bakom dessa ansvariga enheter.

Artikel 48

1.

Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna effektivt övervakar och vidtar de åtgärder som är

nödvändiga för att säkerställa att detta direktiv efterlevs.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, exempelvis att kräva att det

lämnas uppgifter som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller, samt har tillräckliga

ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att dessa

myndigheters personal håller hög yrkesmässig standard, bland annat när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd,

samt har stor integritet och rätt kompetens.

5.6.2015

L 141/104

Europeiska unionens officiella tidning

SV

82

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

3.

För kreditinstitut, finansiella institut och tillhandahållare av speltjänster ska de behöriga myndigheterna ha

förstärkta tillsynsbefogenheter.

4.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten driver

företag kontrollerar att dessa företag iakttar denna medlemsstats nationella bestämmelser vid införlivandet av detta

direktiv. När det gäller de företag som avses i artikel 45.9 kan sådan kontroll inbegripa vidtagande av lämpliga och

proportionella åtgärder för att rätta till allvarliga brister som kräver omedelbart avhjälpande. Dessa åtgärder ska vara

tillfälliga och avbrytas när de identifierade bristerna rättas till, inbegripet med stöd från eller i samarbete med de

behöriga myndigheterna i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat, i enlighet med artikel 45.2.

5.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten driver

företag ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga enheten har sitt säte, för att

säkerställa effektiv övervakning av kraven i detta direktiv.

6.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna då de tillämpar en riskbaserad tillsynsmetod

a) har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i sin medlemsstat,

b) har intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella risker som är

kopplade till de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster,

c) baserar den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på de ansvariga enheternas riskprofil och på risker

för penningtvätt och finansiering av terrorism i den medlemsstaten.

7.

Bedömningen av ansvariga enheters riskprofil för penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive riskerna för

bristande efterlevnad, ska ses över regelbundet och vid viktiga händelser inom eller förändringar av deras ledning och

verksamhet.

8.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och

på ett lämpligt sätt granskar de riskbedömningar som ligger till grund för detta, samt huruvida denna enhets interna

riktlinjer, kontroller och förfaranden är tillräckliga och genomförs.

9.

För de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d får medlemsstaterna tillåta att uppgifterna i punkt 1 i

den här artikeln utförs av självreglerande organ, under förutsättning att dessa självreglerande organ överensstämmer med

punkt 2 i den här artikeln.

10.

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordningarna (EU)

nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 utfärda riktlinjer åt de behöriga myndigheterna om de

utmärkande dragen för en riskbaserad tillsynsmetod och vilka åtgärder som ska vidtas vid tillsyn som grundar sig på en

riskbaserad metod. Särskild hänsyn ska tas till företagets typ och storlek, och där så är lämpligt och proportionerligt ska

särskilda åtgärder föreskrivas.

AVSNITT 3

Samarbete

Underavsnitt I

Nationellt samarbete

Artikel 49

Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar med

bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att

på nationell nivå utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism, bland annat så att de kan fullgöra sin skyldighet enligt artikel 7.

5.6.2015

L 141/105

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

83

Underavsnitt II

Samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna

Artikel 50

De behöriga myndigheterna ska förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med alla uppgifter de behöver för att tillåta

dem att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.

Underavsnitt III

Samarbete mellan FIU och kommissionen

Artikel 51

Kommissionen kan lämna den hjälp som behövs för att underlätta samordningen, bland annat informationsutbytet

mellan FIU i unionen. Den får regelbundet sammankalla möten inom EU:s FIU-plattform bestående av företrädare för

medlemsstaternas FIU, så att samarbete mellan FIU kan underlättas, åsikter kan utbytas och råd kan ges om genomföran­

defrågor som är relevanta för FIU och rapporterande enheter samt om samarbetsrelaterade frågor såsom effektivt

FIU-samarbete, identifiering av misstänkta transaktioner med en gränsöverskridande dimension, standardisering av

rapporteringsformat genom nätverket FIU.net eller dess efterföljare, gemensam analys av gränsöverskridande ärenden

och identifiering av trender och faktorer av relevans för bedömning av riskerna för penningtvätt och terrorismfi­

nansiering på både nationell och överstatlig nivå.

Artikel 52

Medlemsstaterna ska se till att FIU i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra, oavsett organisatorisk

ställning.

Artikel 53

1.

Medlemsstaterna ska se till att FIU spontant eller på begäran utbyter alla uppgifter som kan vara relevanta för deras

bearbetning eller analys av information med koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism och berörda fysiska

eller juridiska personer, även om typen av förbrott som det kan röra sig om inte är känd vid tidpunkten för utbytet.

En begäran om upplysningar ska innehålla relevanta fakta, bakgrundsinformation, motiven till begäran och information

om hur de begärda uppgifterna ska användas. Olika utbytesmekanismer får tillämpas om FIU så har beslutat sinsemellan,

särskilt vad gäller utbyten via FIU.net eller dess efterföljare.

När en FIU får in en rapport enligt artikel 33.1 första stycket a ska den, om rapporten berör en annan medlemsstat,

omgående vidarebefordra denna till FIU i den medlemsstaten.

2.

Medlemsstaterna ska se till att den FIU som begäran ställs till är skyldig att använda samtliga tillgängliga

befogenheter som den normalt skulle ha använt på nationellt plan för inhämtande och analys av information, när den

besvarar en begäran om uppgifter enligt punkt 1 från en annan FIU. Den FIU som begäran ställs till ska svara med

nödvändig skyndsamhet.

När en FIU önskar erhålla ytterligare information från en ansvarig enhet som är etablerad i en annan medlemsstat som

verkar på dess territorium ska begäran riktas till FIU i den medlemsstat på vars territorium den ansvariga enheten är

etablerad. Denna FIU ska skyndsamt förmedla begäranden och svar.

3.

En FIU får endast i undantagsfall vägra att utbyta information, om utbytet skulle kunna strida mot de

grundläggande principerna i dess nationella rätt. Dessa undantagsfall ska specificeras på ett sådant sätt att missbruk och

onödiga begränsningar av det fria utbytet av information för analysändamål förhindras.

5.6.2015

L 141/106

Europeiska unionens officiella tidning

SV

84

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

Artikel 54

Upplysningar och handlingar som mottas enligt artiklarna 52 och 53 ska användas för att utföra FIU:s uppgifter som

föreskrivs i detta direktiv. Vid utbytet av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 52 och 53 får vidarebefordrande

FIU uppställa restriktioner och villkor för användningen av de upplysningarna. Mottagande FIU ska iaktta dessa

restriktioner och villkor.

Artikel 55

1.

Medlemsstaterna ska se till att de upplysningar som utbyts enligt artiklarna 52 och 53 endast används för det

ändamål för vilket de begärdes eller lämnades ut och att all spridning av de upplysningarna av mottagande FIU till annan

myndighet, annat organ eller annan avdelning, samt all användning av dessa upplysningar för andra ändamål än de som

ursprungligen godkänts måste godkännas på förhand av den FIU som lämnar upplysningarna.

2.

Medlemsstaterna ska se till att anmodade FIU omgående och så långt det är möjligt lämnar förhandsgodkännande

till spridning av upplysningarna till behöriga myndigheter. Anmodade FIU får inte vägra att lämna sitt godkännande till

sådan spridning såvida inte detta skulle falla utanför tillämpningsområdet för dess bestämmelser om bekämpning av

penningtvätt och finansiering av terrorism, skulle kunna försvåra en brottsutredning, uppenbart skulle vara

oproportionerligt i förhållande till en fysisk eller juridisk persons eller den anmodade FIU:s medlemsstats legitima

intressen, eller av annan anledning skulle strida mot de grundläggande principerna i den nationella rätten i den

medlemsstaten. Varje vägran att lämna godkännande ska vederbörligen förklaras.

Artikel 56

1.

Medlemsstaterna ska kräva att deras FIU använder skyddade kommunikationskanaler sinsemellan och uppmuntra

användningen av FIU.net eller dess efterföljare.

2.

Medlemsstaterna ska se till att deras FIU samarbetar vid tillämpningen av den senaste tekniken i enlighet med

nationell rätt för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Denna teknik ska, genom att säkra fullgott skydd av

personuppgifter, ge FIU möjlighet att anonymt jämföra sina uppgifter med andra FIU, för att spåra personer av intresse

för FIU i andra medlemsstater och fastställa deras inkomster och medel.

Artikel 57

Skillnader i definitioner av skattebrott i nationell rätt får inte begränsa FIU:s förmåga att i största möjliga utsträckning

enligt nationell rätt utbyta information eller ge stöd åt en annan FIU.

AVSNITT 4

Sanktioner

Artikel 58

1.

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter kan hållas ansvariga för överträdelser av de nationella

bestämmelser som införlivar detta direktiv i enlighet med den här artikeln och artiklarna 59–61. Alla eventuella

sanktioner eller åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.

Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att föreskriva och påföra överträdare straffrättsliga påföljder ska

medlemsstaterna fastställa regler om administrativa sanktioner och åtgärder och se till att deras behöriga myndigheter får

påföra överträdare sådana sanktioner och föreskriva sådana åtgärder vid överträdelser av de nationella bestämmelser

varigenom detta direktiv införlivas samt se till att dessa tillämpas.

Medlemsstater kan besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner eller åtgärder för överträdelser som

omfattas av straffrättsliga påföljder i deras nationella rätt. I det fallet ska medlemsstaterna meddela kommissionen de

relevanta straffrättsliga bestämmelserna.

5.6.2015

L 141/107

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

85

3.

Om skyldigheter gäller juridiska personer i händelse av överträdelse av de nationella bestämmelser varigenom detta

direktiv införlivas ska medlemsstaterna se till att sanktioner och åtgärder kan tillämpas på ledningen och andra fysiska

personer som enligt nationell rätt bär ansvar för överträdelsen.

4.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som

de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

5.

De behöriga myndigheterna ska på något av följande sätt utöva sina befogenheter att påföra administrativa

sanktioner och föreskriva åtgärder i enlighet med detta direktiv och nationell rätt:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana andra myndigheter.

d) Genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att påföra överträdare administrativa sanktioner och föreskriva

åtgärder ska de föra ett nära samarbete för att se till att dessa administrativa sanktioner eller åtgärder ger önskat resultat,

och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.

Artikel 59

1.

Medlemsstaterna ska se till att denna artikel åtminstone tillämpas på sådana överträdelser hos ansvariga enheter

som är allvarliga, upprepade, systematiska, eller en kombination härav, av de krav som anges i

a) artiklarna 10–24 (åtgärder för kundkännedom),

b) artiklarna 33, 34 och 35 (rapportering av misstänkta transaktioner),

c) artikel 40 (registerhållning), och

d) artiklarna 45 och 46 (interna kontroller).

2.

I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de administrativa sanktioner och åtgärder som kan

tillämpas åtminstone inbegriper följande:

a) Ett offentligt meddelande vari den fysiska eller juridiska personen liksom överträdelsens karaktär anges.

b) En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.

c) Återkallande eller tillfällig indragning av auktorisering, om en ansvarig enhet är föremål för en auktorisation.

d) Ett tillfälligt förbud för personer med ledningsansvar inom en ansvarig enhet eller andra fysiska personer som hålls

ansvariga för överträdelsen att utöva ledningsfunktioner inom ansvariga enheter.

e) Maximala administrativa sanktionsavgifter på minst två gånger den vinst som har erhållits genom överträdelsen, om

det går att fastställa denna vinst, eller minst 1 000 000 EUR.

3.

Medlemsstaterna ska genom undantag från punkt 2 e se till att också följande sanktioner kan tillämpas, om den

berörda ansvariga enheten är ett kreditinstitut eller finansiellt institut:

a) Om det rör sig om en juridisk person, maximala sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller 10 % av den totala

årsomsättningen enligt den senaste tillgängliga redovisning som godkänts av ledningen; om den ansvariga enheten är

ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i

enlighet med artikel 22 i direktiv 2013/34/EU ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala

årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst i enlighet med de relevanta redovisningsdirektiven enligt den

senaste tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningen för det yttersta moderföretaget.

5.6.2015

L 141/108

Europeiska unionens officiella tidning

SV

86

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

b) Om det rör sig om en fysisk person, maximala sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som

inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 25 juni 2015.

4.

Medlemsstaterna får ge behöriga myndigheter befogenhet att påföra ytterligare typer av administrativa sanktioner

utöver dem som anges i punkt 2 a–d eller påföra administrativa sanktionsavgifter som överstiger de belopp som avses i

punkterna 2 e och 3.

Artikel 60

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats offentliggör beslut som inte

kan överklagas om administrativa sanktioner eller åtgärder till följd av överträdelser av de nationella bestämmelser som

införlivar detta direktiv omedelbart efter det att den person som påförts en sanktion har informerats om beslutet.

Offentliggörandet ska åtminstone innehålla information om vilken typ och art av överträdelse det rör sig om och vilka

personer som är ansvariga. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa detta stycke på beslut om föreskrivande

av åtgärder av utredningskaraktär.

Om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande av identiteten hos de ansvariga personer som avses i första

stycket eller personuppgifterna för sådana personer är oproportionellt, mot bakgrund av en bedömning av proportio­

naliteten i offentliggörandet av sådana uppgifter i det enskilda fallet, eller om offentliggörandet äventyrar finansmark­

nadernas stabilitet eller en pågående utredning, ska de behöriga myndigheterna

a) skjuta upp offentliggörandet av beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av åtgärden

tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det,

b) offentliggöra beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av åtgärden på anonym grund i

enlighet med nationell rätt, om ett sådant offentliggörande på anonym grund säkerställer ett effektivt skydd av

personuppgifterna i fråga; vid ett beslut om att offentliggöra en administrativ sanktion eller åtgärd på anonym grund

får offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig tidsperiod, om det antas att anledningen

till att offentliggörandet ska ske på anonym grund kommer att upphöra att vara giltig under denna tidsperiod,

c) över huvud taget inte offentliggöra beslutet om påförande av en administrativ sanktion eller föreskrivande av en

åtgärd om de alternativ som anges i leden a och b inte anses tillräckliga för att säkerställa att

i) finansmarknadernas stabilitet inte äventyras, eller att

ii) offentliggörandet av beslutet är proportionellt vad gäller åtgärder som bedöms vara mindre betydelsefulla.

2.

Om medlemsstaterna tillåter offentliggörandet av beslut som kan överklagas ska de behöriga myndigheterna

omedelbart på sin officiella webbplats också offentliggöra sådan information och eventuell senare information om

resultatet av överklagandet. Dessutom ska alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut om påförande av en

administrativ sanktion eller föreskrivande av en åtgärd offentliggöras.

3.

De behöriga myndigheterna ska se till att alla offentliggöranden som görs i enlighet med denna artikel ligger kvar

på deras officiella webbplats i fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska dock endast finnas

på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig i enlighet med tillämpliga

regler om uppgiftsskydd.

4.

När de behöriga myndigheterna fastställer typen av och nivån på administrativa sanktioner eller åtgärder, ska

medlemsstaterna se till att de beaktar alla relevanta omständigheter, däribland följande, i tillämpliga fall:

a) Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens ansvar.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig, med till exempel den totala

omsättningen för den juridiska person som hålls ansvarig eller årsinkomsten för den fysiska person som hålls

ansvarig som indikation.

d) Den vinst som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig har erhållit genom överträdelsen, i den mån den

kan fastställas.

e) Förluster för tredje man som överträdelsen vållat, i den mån dessa kan fastställas.

5.6.2015

L 141/109

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

87

f) Den vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten som den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig

visar.

g) Tidigare överträdelser som begåtts av den fysiska eller juridiska person som hålls ansvarig.

5.

Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan ställas till svars för de överträdelser som avses i artikel 59.1

och som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens

organisation och som har en ledande ställning i denna, grundad på

a) befogenhet att företräda den juridiska personen,

b) befogenhet att besluta för den juridiska personens räkning, eller

c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

6.

Medlemsstaterna ska också se till att juridiska personer kan ställas till ansvar när brister i den tillsyn eller kontroll

som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 5 i denna artikel har gjort det möjligt för en person som är

underställd den juridiska personen att till dennes förmån begå överträdelser enligt artikel 59.1.

Artikel 61

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att

uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om potentiella eller faktiska överträdelser av de nationella

bestämmelser varigenom detta direktiv införlivas.

2.

De mekanismer som avses i punkt 1 ska åtminstone omfatta följande:

a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.

b) Tillbörligt skydd för anställda eller personer i jämförbar ställning inom ansvariga enheter som anmäler överträdelser

begångna inom den ansvariga enheten.

c) Tillbörligt skydd för den tilltalade personen.

d) Skydd av personuppgifter avseende både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som

påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.

e) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som anmäler överträdelser

begångna inom den ansvariga enheten garanteras, såvida inte offentliggörande krävs i enlighet med nationell rätt i

samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden.

3.

Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så att deras anställda eller personer i

jämförbar ställning kan rapportera överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal som står i

proportion till den berörda ansvariga enhetens typ och storlek.

Artikel 62

1.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter informerar de europeiska tillsynsmyndigheterna om alla

administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artiklarna 58 och 59 påförts kreditinstitut och finansiella

institut, inbegripet eventuella överklaganden med anledning av dessa samt resultatet därav.

2.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter i enlighet med sin nationella rätt kontrollerar huruvida

det i kriminalregistret finns uppgift om att den berörda personen har en relevant fällande dom mot sig. Allt utbyte av

information för dessa ändamål ska ske i enlighet med beslut 2009/316/RIF och rambeslut 2009/315/RIF i den form

som de har genomförts i nationell rätt.

3.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska ha en webbplats med länkar till varje behörig myndighets

offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artikel 60 påförts kreditinstitut och

finansiella institut samt visa under vilken tidsperiod varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner och

åtgärder.

5.6.2015

L 141/110

Europeiska unionens officiella tidning

SV

88

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 63

Artikel 25.2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (1) ska ersättas med följande:

”d) Den centrala motparten är etablerad eller auktoriserad i ett tredjeland som av kommissionen i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*) inte anses ha strategiska brister i sitt nationella system

för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör betydande hot mot unionens

finansiella system.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om förhindrande av att det

finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

Artikel 64

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med

den 25 juni 2015.

3.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet

eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.

Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet

angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.

En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har

gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av en månad från den dag då akten delgavs Europapar­

lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat

kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med en månad på Europaparlamentets

eller rådets initiativ.

Artikel 65

Senast den 26 juni 2019 ska kommissionen ta fram en rapport om direktivets genomförande och lämna den till

Europaparlamentet och rådet.

Artikel 66

Direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG ska upphöra att gälla från och med den 26 juni 2017.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med

den jämförelsetabell som anges i bilaga IV.

Artikel 67

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

detta direktiv senast den 26 juni 2017. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

5.6.2015

L 141/111

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions­

register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

89

Artikel 68

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 69

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 20 maj 2015.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

Z. KALNIŅA-LUKAŠEVICA

Ordförande

5.6.2015

L 141/112

Europeiska unionens officiella tidning

SV

90

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

BILAGA I

Följande är en icke uttömmande förteckning över riskvariabler som ansvariga enheter ska beakta när de fastställer i

vilken omfattning de ska vidta åtgärder för kundkännedom i enlighet med artikel 13.3:

i) Syftet med ett konto eller en förbindelse.

ii) Hur stora tillgångar som en kund deponerar eller transaktionernas storlek.

iii) Affärsförbindelsens regelbundenhet eller varaktighet.

5.6.2015

L 141/113

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

91

BILAGA II

Följande är en icke uttömmande förteckning över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt lägre risk enligt

artikel 16:

1. Kundriskfaktorer:

a) Offentliga bolag noterade på en fondbörs och med krav på uppgiftslämning (enligt fondbörsbestämmelser,

lagstiftning eller annat tvingande sätt), som innebär krav på adekvat öppen redovisning av verkligt

huvudmannaskap.

b) Offentliga förvaltningar eller företag.

c) Kunder som är etablerade i geografiska områden med lägre risk enligt punkt 3.

2. Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

a) Livförsäkringar med låg premie.

b) Pensionsförsäkringar, om förtida återköp inte är möjligt och försäkringen inte får användas som säkerhet.

c) Pensionsordningar, pensionskassor eller liknande system som innebär pensionsförmåner för anställda, där

inbetalning sker i form av löneavdrag och systemet inte tillåter överlåtelse av rättigheter.

d) Finansiella produkter eller tjänster som innebär väl definierade och begränsade tjänster för vissa typer av kunder,

för förbättrad ekonomisk integration.

e) Produkter där riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism styrs av andra faktorer, som ekonomiska

begränsningar eller insyn i ägandet (exempelvis vissa typer av elektroniska pengar).

3. Geografiska riskfaktorer:

a) Medlemsstater.

b) Tredjeländer med effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

c) Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har låg korruption eller annan brottslig handling.

d) Tredjeländer som på grundval av trovärdiga källor såsom ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömnings­

rapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter har krav för bekämpning av penningtvätt och finansiering av

terrorism som överensstämmer med de reviderade FATF-rekommendationerna och som effektivt genomför dessa

krav.

5.6.2015

L 141/114

Europeiska unionens officiella tidning

SV

92

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

BILAGA III

Följande är en icke uttömmande förteckning över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt högre risk enligt

artikel 18.3:

1. Kundriskfaktorer:

a) Affärsförbindelsen försiggår under ovanliga omständigheter.

b) Kunder etablerade i geografiska områden med högre risk enligt punkt 3.

c) Juridiska personer eller konstruktioner som är personliga lösningar på tillgångsförvaltning.

d) Bolag som har nominella aktieägare eller andelar utställda på innehavaren.

e) Kontantintensiva företag.

f) Bolagets ägarstruktur framstår som ovanlig eller alltför komplicerad för dess verksamhet.

2. Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

a) Bankverksamhet inriktad på privatpersoner.

b) Produkter eller transaktioner som kan gynna anonymitet.

c) Indirekta affärsförbindelser eller transaktioner utan vissa skyddsåtgärder såsom elektroniska underskrifter.

d) Betalningar från en tredje man som är okänd eller oberoende.

e) Nya produkter och nya affärsmetoder, inklusive nya leveranssystem och användning av ny teknik eller teknik

under utveckling för både nya och befintliga produkter.

3. Geografiska riskfaktorer:

a) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9, länder som enligt trovärdiga källor, exempelvis ömsesidiga

utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter, har fastställts sakna

effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

b) Länder som enligt trovärdiga källor har betydande korruption eller annan brottslig handling.

c) Länder som är föremål för sanktioner, embargon eller liknande åtgärder från exempelvis unionens eller Förenta

nationernas sida.

d) Länder som finansierar eller stödjer terroristverksamhet eller med utpekade terroristorganisationer verksamma i

landet.

5.6.2015

L 141/115

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

93

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Detta direktiv

Direktiv 2005/60/EG

Direktiv 2006/70/EG

Artikel 1

Artikel 3

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 2.3–2.9

Artikel 4

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 3.9, 3.10 och 3.11

Artikel 2.1, 2.2 och 2.3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artiklarna 6–8

Artikel 10

Artikel 6

Artikel 11

Artikel 7

Artikel 13

Artikel 8

Artikel 14

Artikel 9

Artikel 11 d

Artikel 10.1

Artikel 10.2

Artiklarna 15, 16 och 17

Artikel 11

Artikel 12

Artiklarna 18–24

Artikel 13

Artikel 22

Artikel 2.4

Artikel 25

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 26

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 27

Artikel 18

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 19

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 20

Artikel 32

Artikel 21

Artikel 33

Artikel 22

5.6.2015

L 141/116

Europeiska unionens officiella tidning

SV

94

Prop. 2018/19:125

Bilaga 1

Detta direktiv

Direktiv 2005/60/EG

Direktiv 2006/70/EG

Artikel 34

Artikel 23

Artikel 35

Artikel 24

Artikel 36

Artikel 25

Artikel 37

Artikel 26

Artikel 38

Artikel 27

Artikel 39

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 40

Artikel 30

Artikel 45

Artikel 31

Artikel 42

Artikel 32

Artikel 44

Artikel 33

Artikel 45

Artikel 34

Artikel 46

Artikel 35

Artikel 47

Artikel 36

Artikel 48

Artikel 37

Artikel 49

Artikel 50

Artikel 37a

Artikel 51

Artikel 38

Artiklarna 52–57

Artiklarna 58–61

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 41a

Artikel 41b

Artikel 65

Artikel 42

Artikel 43

Artikel 66

Artikel 44

Artikel 67

Artikel 45

Artikel 68

Artikel 46

Artikel 69

Artikel 47

5.6.2015

L 141/117

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Promemorians sammanfattning

I promemorian lämnas förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för att, i fråga om advokatverksamhet, genomföra kraven på tillsyn och ingripanden i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG.

Förslagen innebär bl.a. att advokatbolagen uttryckligen ska ställas under Sveriges advokatsamfunds tillsyn i fråga om regelverket för penningtvätt och finansiering av terrorism. De bestämmelser i rättegångsbalken som gäller för advokater i fråga om tillsyn och ingripande föreslås, i tillämpliga delar, även gälla för bolagen. Biträdande jurister bedöms inte vara att betrakta som oberoende jurister i direktivets mening och föreslås därför inte omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Utöver de ingripanden som kan göras mot en advokat och ett advokatbolag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken föreslås det införas en möjlighet att besluta om sanktionsavgift vid överträdelser av regelverket. För att tillgodose direktivets krav på att ingripanden ska kunna göras mot personer i ledningen av ett advokatbolag föreslås det också införas en möjlighet att för sådana personer besluta om en sanktionsavgift och ett tillfälligt förbud att ha en sådan befattning. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslås fatta beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud medan övriga ingripanden bör beslutas av Sveriges advokatsamfund. I fråga om tillsynen föreslås Sveriges advokatsamfund ges möjlighet att, när det anses nödvändigt för tillsynen, genomföra undersökning på plats hos en advokat eller ett advokatbolag.

Ändringar föreslås genomföras genom en ny lag, lagen (0000:000) om tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet i vissa fall, som ska gälla utöver vad som sägs i rättegångsbalken, samt genom ändringar i rättegångsbalken, lagen (1998:620) om belastningsregister, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet i vissa fall

Härigenom förskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § I denna lag finns vissa bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Med advokatbolag avses advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform.

2 § Grundläggande bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater finns i 8 kap. rättegångsbalken.

Det som enligt 8 kap. rättegångsbalken gäller för advokater gäller, i tillämpliga fall, även för advokatbolag vid tillämpning av denna lag och lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Bestämmelserna i denna lag gäller utöver bestämmelserna i 8 kap. rättegångsbalken.

Tillsyn

3 § Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd får genomföra en undersökning på plats hos en advokat eller ett advokatbolag när det anses nödvändigt för tillsynen.

4 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till brottslighet inom områden som är relevanta för penningtvätt eller finansiering av terrorism får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.

Med kvalificerat innehav avses i första stycket detsamma som i 1 kap. 5 § 15 (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

5 § När en advokat eller ett advokatbolag har tilldelats en varning för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska disciplinnämnden, om den anser att det finns anledning att överväga om advokaten eller advokatbolaget även ska betala en sanktionsavgift enligt 6 § eller att ett ingripande enligt 8 § ska ske mot en person i bolagets ledning, lämna över sitt beslut och den utredning som legat till grund för beslutet, till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning av sådan åtgärd.

Ingripande

6 § Efter överlämning enligt 5 § får länsstyrelsen besluta att advokaten eller advokatbolaget som tilldelats en varning även ska betala en sanktionsavgift.

Sanktionsavgiften får som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

7 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 9 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.

8 § Efter överlämning enligt 5 § får länsstyrelsen vid en överträdelse av ett advokatbolag även besluta att ingripa mot en person som ingår i bolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder bolaget eller är ersättare för någon av dem.

Ett ingripande får endast vidtas om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ett ingripande enligt första stycket ska avse

1. ett beslut om att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får inneha en sådan befattning som avses i första stycket hos advokatbolaget eller i en motsvarande verksamhet, eller

2. ett beslut om en sanktionsavgift enligt 6 § andra stycket.

9 § Vid valet av ingripande ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i bolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. advokaten, advokatbolaget eller den fysiska personen i bolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat samfundets utredning, och

2. om advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen i bolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av samfundet.

10 § Om det bedöms nödvändigt för prövningen av en sanktionsavgift eller ett ingripande genom förbud för en person i ledningen av ett advokatbolag, kan länsstyrelsen inhämta uppgifter från disciplinnämnden.

En advokat eller ett advokatbolag som omfattas av tillsynen är skyldig att lämna länsstyrelsen de uppgifter som länsstyrelsen bedömer nödvändiga för prövningen.

11 § I fråga om ett ingripande enligt 8 § tillämpas bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 7 kap.1720 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 21–23 §§ samma lag.

Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.

Överklagande

12 § Länsstyrelsens beslut om sanktionsavgift enligt 6 § och ingripande mot en person i ett advokatbolags ledning enligt 8 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap.6 och 7 §§rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

6 §1

Advokatväsendet står under tillsyn av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd. Styrelsen och disciplinnämnden ska se till att en advokat uppfyller sina skyldigheter när han eller hon utför talan i domstol och utövar sin advokatverksamhet i övrigt. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde styckena och 7 a § prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen. En advokat är skyldig att lämna de uppgifter till samfundet som behövs för tillsynen.

Vid överträdelser av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism gäller också lagen ( 0000:000 ) om tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet i vissa fall.

Justitiekanslern får begära att disciplinnämnden vidtar åtgärder mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter och att styrelsen vidtar åtgärder mot den som inte längre är behörig att vara advokat.

Den som har deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende hos advokatsamfundet får inte obehörigen röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska förhållanden.

8 kap.

7 §2

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor.

1 Senaste lydelse 2017:1024. 2 Senaste lydelse 2008:420.

Till den del en varning gäller överträdelse av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism får advokaten, i stället för det som sägs i tredje stycket, åläggas att betala en sanktionsavgift enligt lagen ( 0000:000 ) om tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet i vissa fall.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:620) om belastningsregister att det ska införas en ny paragraf, 9 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfund för dess tillsynsverksamhet enligt lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism i den utsträckning regeringen föreskriver det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

16 §

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärenden om ingripande enligt lagen (0000:000) om tillsyn över och ingripanden mot advokatverksamhet i vissa fall.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2017/18:220 Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:000),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

20. yrkesmässig verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska införas en ny paragraf, 21 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 a §

Uppgift om brott mot 8–11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller mot skattebrottslagen (1971:69) eller lagen ( 2014:307 ) om straff för penningtvättsbrott ska, om brotten lett till annan påföljd än penningböter, lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfund i ärenden om lämplighetsprövning av styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör och ställföreträdande för verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i ledningen och större ägare i advokatbolag, om verksamheten omfattas av lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, i fråga om den som prövningen avser. Om den påföljd som dömts ut även avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut.

Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen ( 1998:620 ) om belastningsregister ska dock inte lämnas ut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.

Förteckning över remissinstanserna

Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Datainspektionen, Finansinspektionen, Lotteriinspektionen, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Statskontoret, Fastighetsmäklarinspektionen, Bolagsverket, Regelrådet, Centrum för rättvisa, Föreningen Svenskt Näringsliv, Svenska Journalistförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), TU – Medier i Sverige samt Utgivarna.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs1 att 8 kap. 7 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §2

En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.

En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor.

En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtiotusen kronor. Till den del en varning avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska i stället för straffavgift det som föreskrivs om sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§ den lagen gälla.

Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller olämplig.

En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen förordna om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2008:420.

rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas av någon annan än Justitiekanslern.

Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som har inträffat före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister

Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (1998:620) om belastningsregister ska införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokatväsendet fullgör sina skyldigheter enligt lagen ( 2017:630 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att 30 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

16 §

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende enligt 7 a kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism om ingripande mot advokatväsendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Härigenom föreskrivs1 i fråga lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

dels att 1 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 25 §§, 4 kap. 8 och 9 §§ och 7 kap. 1 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. livförsäkringsrörelse,

3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den lagen,

6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,

10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,

12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,

13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse SFS 2018:1230.

14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:1138),

15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,

16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000), 17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,

18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,

19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),

20. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

20. verksamhet som advokat eller advokatbolag, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,

21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller

22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.

Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.

3 kap.

1 §

En verksamhetsutövare får inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna

1. hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen, och

2. övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 och 2 §§.

Första stycket gäller inte advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare, om affärsförbindelsen syftar till att försvara eller företräda en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande, eller till att bedöma klientens rättsliga situation.

Första stycket gäller inte advokater och advokatbolag, andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare, om affärsförbindelsen syftar till att försvara eller företräda en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande, eller till att bedöma klientens rättsliga situation.

25 §3

En verksamhetsutövare som tillhandahåller konto som kunden innehar i syfte att förvalta medel som tillhör andra än kunden behöver inte identifiera och kontrollera identiteten på den för vars räkning kunden förvaltar medlen, om kunden

1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist inom EES,

1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist inom EES,

2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist utanför EES, och

2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor, advokat eller advokatbolag med hemvist utanför EES, och

a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och

b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs, eller

3. till följd av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att hålla medel som förvaltas för någon annans räkning avskilda från egna tillgångar och medel.

Första stycket får tillämpas endast om den risk som kan förknippas med kunden enligt 2 kap. 3 § bedöms som låg och om verksamhetsutövaren utan dröjsmål på begäran kan få del av uppgift om identiteten hos den för vars räkning kunden förvaltar medlen och den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna.

4 kap.

8 §

Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 3 eller 6 § om vad som anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som de har

Advokater och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 3 eller 6 § om vad som anförtrotts dem när de försvarar eller företräder en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som de har

3 Senaste lydelse 2018:1148.

fått del av i samband med att de bedömer klientens rättsliga situation.

fått del av i samband med att de bedömer klientens rättsliga situation.

9 §4

Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte för kunden eller för någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.

Som obehörigt röjande avses inte att

1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,

2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,

3. uppgifter lämnas mellan advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

3. uppgifter lämnas mellan advokater, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 och 17–21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och

5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1–3 §§.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

4 Senaste lydelse 2018:1148.

7 kap.

1 §5

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i

8 kap. rättegångsbalken och 7 a kap. för advokater, och

– 7 a kap. för advokatbolag.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

12 §

Om verksamhetsutövaren är en juridisk person får tillsynsmyndigheten även ingripa mot någon som ingår i verksamhetsutövarens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder verksamhetsutövaren, eller är ersättare för någon av dem, om verksamhetsutövaren har befunnits ansvarig för en överträdelse som avses i 10 §.

Om verksamhetsutövaren är en juridisk person får tillsynsmyndigheten även ingripa mot någon som ingår i verksamhetsutövarens ledning, om verksamhetsutövaren har befunnits ansvarig för en överträdelse som avses i 10 §.

Ett ingripande får ske endast om verksamhetsutövarens överträdelse är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Ingripande sker genom

1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos verksamhetsutövare som anges i 1 § första stycket, eller

2. beslut om sanktionsavgift.

5 Senaste lydelse 2018:1148.

7 a kap. Särskilda bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokatväsendet

Advokater

1 §

De grundläggande bestämmelserna om tillsyn över och ingripanden mot advokatväsendet i 8 kap. rättegångsbalken gäller för advokater vid tillämpning av denna lag med de undantag och tillägg som följer av 4–11 §§.

Advokatbolag

2 §

Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokatbolag följer denna lag.

Advokatbolag ska lämna samfundets styrelse och disciplinnämnd de uppgifter som behövs för tillsynen.

Om ett advokatbolag överträder en bestämmelse i 2–6 kap. får samfundets styrelse och disciplinnämnd ingripa mot advokatbolaget genom beslut om uttalande, erinran eller varning.

3 §

Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i dess ledning.

Med kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse.

Platsundersökning

4 §

Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får, när det är nödvändigt för tillsynen över att

advokater och advokatbolag följer denna lag, genomföra en undersökning hos en advokat eller ett advokatbolag.

Ingripande genom beslut om sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning

Överlämnande till Länsstyrelsen i Stockholms län för ingripande

5 §

En varning enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken som avser en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. och en varning enligt 2 § tredje stycket får förenas med ett ingripande enligt 6 §.

Om Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplinnämnd anser att det finns skäl att överväga ett sådant ingripande, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län, som beslutar i frågan.

Samfundets styrelse eller disciplinnämnd ska lämna de uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.

6 §

Om en advokat har meddelats en varning får ingripande ske mot advokaten genom beslut om sanktionsavgift.

Om ett advokatbolag har meddelats en varning får ingripande ske mot

1. advokatbolaget genom beslut om sanktionsavgift, och

2. en person som ingår i advokatbolagets ledning genom

a) beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en sådan funktion hos ett advokatbolag, eller

b) beslut om sanktionsavgift.

Ett ingripande enligt andra stycket 2 får endast ske om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

Sanktionsavgift

7 §

En sanktionsavgift enligt 6 § ska som högst fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.

En sanktionsavgift enligt 6 § första stycket och andra stycket 1 får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

8 §

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 11 § samt till den berördes finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av överträdelsen.

Sanktionsföreläggande och verkställighet av ett beslut om sanktionsavgift

9 §

Beslut om ingripande enligt 6 § andra stycket 2 tas upp av Länsstyrelsen i Stockholms län genom sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 17–20 §§.

I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift tillämpas 7 kap. 21–23 §§.

Det som sägs om tillsynsmyndigheten i de bestämmelserna ska i stället gälla länsstyrelsen.

Överklagande

10 §

Beslut enligt 6 § av Länsstyrelsen i Stockholms län får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut om att meddela ett sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Omständigheter som ska vara styrande vid val av ingripande

11 §

Vid valet av ingripande vid en överträdelse av en bestämmelse i 2–6 kap. ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

I försvårande riktning ska det beaktas om advokaten eller advokatbolaget tidigare har begått en överträdelse eller om personen i advokatbolagets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

1. advokaten, advokatbolaget eller personen i advokatbolagets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utredningen, och

2. advokaten eller advokatbolaget snabbt upphört med överträdelsen eller personen i advokatbolagets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Sveriges advokatsamfund.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2019.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har inträffat före ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2019-04-05

Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Lena Moore samt justitierådet Dag Mattsson

Tillsyn över och ingripanden mot advokatväsendet vid tillämpning av penningtvättslagen

Enligt en lagrådsremiss den 28 mars 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

6. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

7. lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och

finansiering av terrorism.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Hanna Oljelund.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Inledande synpunkter

I lagrådsremissen förekommer ”advokatväsendet” som samlingsbegrepp för advokater och advokatbolag. Ordet kan inte användas när det handlar om ingripanden; advokatväsendet som sådant kan inte bli föremål för ingripanden, endast advokater och advokatbolag.

Lagrådet föreslår att orden ”om ingripande mot advokatväsendet” utgår i lagförslag 3 och, i lagförslag 4, att ”advokatväsendet” ersätts med ”advokater och advokatbolag” i rubriken till 7 a kap. och att 7 a kap. 1 § formuleras om i enlighet med Lagrådets förslag nedan. Motsvarande ändring ska i så fall göras också i lagförslag 2. Vidare kan det övervägas att ersätta ”advokatväsendet” med ”advokater och advokatbolag” i namnet på kommande proposition (jfr lagrådsremissens namn).

Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

7 kap. 1 §

Det nya andra stycket kan förenklas enligt följande.

Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 20 finns i 8 kap. rättegångsbalken och i 7 a kap. denna lag.

7 kap. 12 §

Enligt förslaget ska orden ”verksamhetsutövarens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder verksamhetsutövaren, eller är ersättare för någon av dem” bytas ut mot orden ”verksamhetsutövarens ledning”. Ändringen anges i författningskommentaren vara endast språklig och det har vid föredragningen upplysts att avsikten enbart är att anpassa formuleringen till 7 kap. 6 § andra stycket. ”Verksamhetsutövarens ledning” är inget entydigt begrepp. Eftersom paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om mot vilka fysiska personer i verksamhetsutövarens ledning som ingripanden får ske är det angeläget att regleringen är klar och entydig. Den föreslagna ändringen bör inte genomföras. (Se även Lagrådets synpunkter vid remissens 7 a kap. 6 §.)

7 a kap. – struktur och rubriker

Lagrådet föreslår en ändrad lydelse av kapitelrubriken, se Lagrådets inledande synpunkter.

Remissens 11 § om vilka omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande är tillämplig på alla slags ingripanden mot advokater och advokatbolag och bör placeras tidigare i kapitlet, förslagsvis som en ny 5 §.

Kapitlet skulle vinna i klarhet om antalet rubriker minskar. Lagrådet föreslår att de kursiverade rubrikerna före remissens 5, 7 och 9 §§ utgår (med den följden att rubriken före remissens 10 § blir en fet rubrik). Den feta rubriken före remissens 5 § kan förkortas till ”Sanktionsavgift och tillfälligt förbud att ingå i advokatbolags ledning”.

7 a kap. 1 §

Lagrådet föreslår att paragrafen utformas enligt följande (jfr Lagrådets inledande synpunkter).

Vid tillämpningen av denna lag gäller för advokater de grundläggande bestämmelserna om tillsyn och ingripanden i 8 kap. rättegångsbalken och 4–11 §§ i detta kapitel.

Remissens 7 a kap. 6 §

Andra stycket 2 bör byggas ut enligt följande (jfr Lagrådets synpunkter vid 7 kap. 12 § ovan).

2. en person som ingår i advokatbolagets styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder advokatbolaget, eller är ersättare för någon av dem, genom

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 maj 2019

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Bolund, Damberg, Strandhäll, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind

Föredragande: statsrådet Bolund

Regeringen beslutar proposition Tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag vid tillämpning av penningtvättslagen