Prop. 2017/18:220
En omreglerad spelmarknad
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 april 2018
Stefan Löfven
Ardalan Shekarabi
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny spelreglering. Den nya regleringen bygger på ett licenssystem där alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en licens, och aktörer utan licens ska stängas ute. Regleringen ska vara tillämplig på allt spel som tillhandahålls i Sverige, även spel över internet som riktas till den svenska marknaden.
Spelverksamhet ska vara lämplig ur allmän synpunkt samt bedrivas på ett sunt och säkert sätt under offentlig kontroll. Krav på ett starkt konsumentskydd och en hög säkerhet ska ställas på spelen. De negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas. Spelmarknaden delas upp mellan en konkurrensutsatt del, som främst omfattar spel online och vadhållning, en del som förbehålls spel för allmännyttiga ändamål och som främst omfattar lotterier och bingo samt en del som förbehålls staten och som främst omfattar de statliga kasinona och spel på värdeautomater.
En licenshavare ska ha en långtgående skyldighet att skydda spelarna mot överdrivet spelande. Höga krav på måttfullhet ska gälla vid marknadsföring av spel. En statlig spelmyndighet ska besluta om licenser och utöva tillsyn enligt lagen. Straffen för olovlig spelverksamhet skärps. Den som vidtar en åtgärd som är ägnad att påverka utgången av ett spel, s.k. matchfixning, ska kunna dömas för spelfuskbrott.
Punktskatt ska tas ut på licenspliktigt spel med 18 procent av skillnaden mellan de sammanlagda insatserna och de sammanlagda utbetalningarna. Spel förbehållet allmännyttiga ändamål ska fortsatt vara skattebefriat.
Den nya regleringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Ansökningar om licens ska kunna lämnas in efter den 1 augusti 2018.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. spellag,
2. lag om skatt på spel,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel,
5. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078),
6. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
7. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),
8. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
9. lag om ändring i radio-_och_tv-lagen (2010:696), 10. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 11. lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460), 12. lag om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
13. lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
14. lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier, 15. lag om ändring i lagen (2018:000) om ändring i lagen (2017:1229) om ändring i lagen (2017:405) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),
dels godkänner att AB Svenska Spel, direkt eller indirekt, på affärsmässiga grunder, ska anordna spel om pengar och andra vinster med ett värde i pengar samt utöva annan därmed förenlig verksamhet (avsnitt 18.1).
Hänvisningar till S1
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till spellag
1 kap. Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller spel om pengar och andra vinster med ett värde i pengar.
2 § Lagen ska tillämpas på spel som tillhandahålls i Sverige, om inte annat följer av 3, 4 eller 5 §. Onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden ska inte anses tillhandahållna i Sverige.
3 § Lagen är tillämplig på spel som tillhandahålls på svenska fartyg och svenska luftfartyg, oavsett var fartyget befinner sig.
Lagen är inte tillämplig på spel som tillhandahålls på utländska luftfartyg som flyger över svenskt territorium utan att trafikera en svensk flygplats.
4 § Bestämmelserna i överenskommelsen om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland ska gälla för sådant spel på fartyg i internationell trafik som omfattas av den överenskommelsen.
5 § Lagen är inte tillämplig på köp av svenska statens premieobligationslån eller vadhållning på det framtida värdet av finansiella aktiviteter.
Lagen är inte heller tillämplig på automatspel som omfattas av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
6 § Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag finns i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Vissa bestämmelser om skatt på spel finns i lagen (2018:000) om skatt på spel.
2 kap. Uttryck i lagen
1 § Med spel avses i denna lag lotteri, vadhållning, kombinationsspel och pyramidspel.
Med onlinespel avses spel som tillhandahålls genom användning av elektroniska kommunikationsmedel och som spelas av en spelare och den som tillhandahåller spelet eller av flera spelare.
2 § Med spelmyndighet avses den myndighet som regeringen bestämmer ska fullgöra de uppgifter som anges i denna lag och i föreskrifter meddelade med stöd av lagen.
3 § I denna lag avses med
1. affärssystem: elektroniskt system som används av en licenshavare eller för en licenshavares räkning som stöd i spelverksamheten utan att utgöra en del av spelsystemet,
2. bingo: lotteri där deltagarna är närvarande på spelplatsen och köper bingobrickor och där möjligheten att vinna är beroende av att de nummer som dras av den som tillhandahåller spelet sammanfaller med numren på brickan, och där de deltagare som vinner genast gör anspråk på sin vinst,
3. bonus: rabatt eller liknande ekonomiskt incitament som är direkt kopplat till spelet,
4. dragningsutrustning: mekanisk eller annan icke-elektronisk utrustning som används av en licenshavare eller för en licenshavares räkning för att fastställa utfall i spel,
5. insats: betalning för att få delta i ett spel,
6. intervallspel: särskild vadhållning där spelaren ska förutsäga ett resultat inom ett visst intervall,
7. kasino: särskild lokal för kasinospel,
8. kasinospel: roulettspel, tärningsspel, kortspel och liknande spel,
9. kombinationsspel: spel där deltagarna har chans att vinna ett pris och där sannolikheten att vinna beror på en kombination av skicklighet och slump,
10. licenshavare: den som har licens att tillhandahålla spel enligt denna lag,
11. lokalt poolspel: lotteri som tillhandahålls i en viss kommun och där vinsten delas mellan vinnarna eller där hela eller delar av vinsten beror på storleken av de totala insatserna,
12. lotteri: aktivitet där deltagarna har en chans att vinna ett pris och där sannolikheten att vinna beror på slumpen,
13. onlinebingo: lotteri där deltagarna köper bingobrickor online och där sannolikheten att vinna är beroende av att de nummer som dras sammanfaller med numren på brickan,
14. penningautomat: automat som betalar ut vinst i form av pengar och där sannolikheten att vinna beror på slumpen,
15. pyramidspel: spel där vinsten härrör från framtida deltagares insatser och där sannolikheten att vinna beror på antalet deltagare som efterhand träder in i spelet,
16. spelombud: den som åt en licenshavare säljer spel, tar emot insatser eller förmedlar vinster,
17. spelsystem: elektroniskt system som används av en licenshavare eller för en licenshavares räkning för
a) registrering, lagring, bearbetning, delning, överföring eller inhämtning av spel, kundinformation eller kundhistorik,
b) generering, överföring eller behandling av slumptal, eller
c) fastställande, lagring eller annan behandling av utfall i spel, 18. tilläggsspel: spel med separat insats som man endast kan delta i genom att delta i ett annat spel där sannolikheten att vinna på tilläggsspelet helt beror på slumpen,
19. vadhållning: aktivitet där deltagarna har chans att vinna ett pris och där man satsar på utfallet av en framtida händelse eller på att en särskild händelse ska eller inte ska inträffa i framtiden,
20. varuspelsautomat: automat som betalar ut vinst i form av varor och där sannolikheten att vinna helt eller delvis beror på slumpen, och
21. värdeautomat: automat som betalar ut vinst bara i form av överföring till spelkonto eller motsvarande, värdebevis, spelpolletter eller liknande och där sannolikheten att vinna beror på slumpen.
4 § Med prisbasbelopp avses i denna lag prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.
3 kap. Krav på spelverksamhet
1 § Spelverksamhet ska vara lämplig ur allmän synpunkt samt bedrivas på ett sunt och säkert sätt under offentlig kontroll. Detta innebär bl.a. att
1. spelen ska ha ett starkt konsumentskydd,
2. det ska råda hög säkerhet i spelen,
3. de negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas, och
4. spel inte ska användas som ett stöd för kriminell verksamhet.
2 § Av 5 och 6 kap. framgår att vissa spel ska vara förbehållna staten och allmännyttiga ändamål.
3 § För att tillhandahålla spel enligt denna lag krävs licens, om inte annat följer av lagen eller annan författning.
Spelombud behöver inte ha licens för att tillhandahålla spel för en licenshavares räkning.
4 § Licens krävs inte för spel
1. där deltagande inte kräver betalning av en insats,
2. som sker under privata former med en nära inbördes gemenskap mellan deltagarna, som inte har en organiserad eller professionell prägel och som sker på annat sätt än online och med låga belopp, eller
3. som utgör ett kombinationsspel i periodisk skrift, radio eller tv, där spelet inte är huvudinnehållet och där betalningen sker genom en informations- och innehållsbaserad tjänst med integrerad betalning eller genom en mobil betalningslösning där betalningen inte överskrider 1/3 000 prisbasbelopp per telefonnummer och dag.
5 § Licens krävs inte heller för spel
1. som tillhandahålls av en sådan juridisk person som avses i 6 kap. 2 § och där värdet av varje insats uppgår till högst 1/4 000 prisbasbelopp, vinsten endast utgörs av varor, värdet av den högsta vinsten uppgår till högst 1/6 prisbasbelopp och som utgörs av ett lotteri som bedrivs inom en viss kommun och i samband med
a) en tillställning eller en sammankomst som en sådan juridisk person anordnar eller deltar i, eller
b) ett bingospel som den juridiska personen tillhandahåller, eller
2. där värdet av varje insats uppgår till högst 1/4 000 prisbasbelopp, vinsten endast utgörs av varor, värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/60 prisbasbelopp och som utgörs av ett lotteri som tillhandahålls i en viss kommun och i samband med
a) en offentlig nöjestillställning,
b) en offentlig tillställning till förmån för ett allmännyttigt ändamål, eller
c) en allmän sammankomst för framförande av ett konstnärligt verk till förmån för ett allmännyttigt ändamål.
6 § Licens får inte ges för pyramidspel.
4 kap. Licensgivning
Förutsättningar för licens
1 § Licens får ges endast till den som
1. bedöms ha den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att driva verksamheten,
2. kan antas komma att driva verksamheten i enlighet med lag och andra författningar som reglerar verksamheten, och
3. i övrigt bedöms lämplig att driva verksamheten.
2 § Licens får inte ges till den som
1. är i konkurs,
2. är under 18 år,
3. har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,
4. i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet, eller
5. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
3 § För en juridisk person gäller kraven i 1 § 3 och 2 § 1 även den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning.
För en juridisk person gäller kraven i 2 § 2–5 den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning.
Med ett kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Representant för licenshavare från tredjeland
4 § En licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska ha en fysisk representant som är bosatt i Sverige. Representanten ska uppfylla de krav som anges i 1 och 2 §§.
5 § Licenshavaren ska utfärda fullmakt för representanten att i alla frågor som rör verksamheten enligt licensen företräda licenshavaren inför svenska myndigheter, handla på licenshavarens vägnar samt ta emot stämning för licenshavaren och själv eller genom någon annan tala och svara för denne.
Prövning av ansökan
6 § Frågor om licens prövas av spelmyndigheten.
7 § Spelmyndigheten ska i beslut att bevilja licens ange vilka spel licensen omfattar.
8 § En licens ska avse en viss tid och får, om inte annat anges i denna lag, ges för högst fem år.
9 § Spelmyndigheten får förena en licens med villkor för hur spelverksamheten ska bedrivas.
10 § Om det finns särskilda skäl får spelmyndigheten vid prövningen av licensansökan begära personlig inställelse av
1. sökanden om denne är en fysisk person,
2. den krets som anges i 3 §, om sökanden är en juridisk person, eller
3. en sådan representant som anges i 4 §.
Anmälningsskyldighet
11 § En licenshavare ska senast 14 dagar efter en förändring i den personkrets som avses i 3 och 4 §§ anmäla förändringen till spelmyndigheten.
5 kap. Spel som är förbehållet staten
Licens
1 § Licens för statligt spel får ges för att tillhandahålla kasinospel på ett kasino, spel på värdeautomater och andra lotterier än bingo, onlinebingo, datorsimulerat automatspel, lokalt poolspel och penningautomater.
2 § Licens enligt 1 § får endast ges till ett direkt eller indirekt helägt statligt aktiebolag.
Den som har licens enligt 1 § får inte samtidigt ha licens enligt 6-10 kap.
Spel på kasinon
3 § Det får finnas högst fyra kasinon i Sverige.
4 § På ett kasino får endast kasinospel och spel på värdeautomater tillhandahållas.
5 § Licenshavaren ska övervaka kasinospelen och lokalerna med hjälp av kameror i syfte att förebygga, förhindra och avslöja brott. Övervakningen ska även kunna användas som hjälpmedel vid tvistlösning.
6 § Licenshavaren ska föra ett register över besökarna på ett kasino i syfte att förebygga och avslöja brott. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret ska innehålla uppgifter om besökarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. Det ska också innehålla ett fotografi av besökaren samt uppgift om tidpunkt för besöket.
Spel på värdeautomater
7 § Licens att tillhandahålla spel på en värdeautomat på andra platser än på ett kasino får ges om
1. spelet tillhandahålls i samband med hotell- och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns serveringstillstånd enligt alkohollagen (2010:1622) eller i samband med bingo,
2. högst fem värdeautomater placeras på varje spelplats,
3. värdeautomaten kan kontrolleras genom elektroniska kommunikationsmedel,
4. värdeautomaten förses med licenshavarens namn eller något annat kännetecken,
5. värdeautomaten inte används för något annat ändamål än vad den enligt ansökan är avsedd för, och
6. det råder god ordning på den plats där spelet ska bedrivas.
8 § Värdeautomater som är placerade i bingohallar får inte ge en högre avkastning än avkastningen på det bingospel som bedrivs i hallen.
Lotterier
9 § Vid lotteri med licens enligt 1 § är det, med undantag för spel på kasino eller på värdeautomater, inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
6 kap. Spel för allmännyttiga ändamål
Licens
1 § Licens att tillhandahålla spel till förmån för allmännyttiga ändamål får omfatta andra lotterier än
1. kasinospel,
2. onlinebingo,
3. penningautomater,
4. värdeautomater, eller
5. datorsimulerat automatspel.
2 § Licens enligt 1 § får ges endast till en ideell förening eller ett registrerat trossamfund som
1. enligt sina stadgar har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål inom landet,
2. bedriver verksamhet som huvudsakligen tillgodoser sådant ändamål,
3. inte vägrar någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för detta med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens eller trossamfundets verksamhet eller syfte eller av någon annan orsak, och
4. för sin verksamhet behöver intäkter från spel. Licens får ges också till en annan juridisk person än en sådan som anges i första stycket eller till en juridisk person som har till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål utomlands, om det finns särskilda skäl för det.
3 § Licens att tillhandahålla ett lotteri förutom bingo enligt 1 § får ges, om
1. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller där lotteriet bedrivs, och
2. det kan antas att lotteriet kommer att ge licenshavaren skälig avkastning och att denna kommer att användas för det allmännyttiga ändamålet.
Kravet enligt första stycket 2 på skälig avkastning gäller inte om det finns särskilda skäl för annat.
4 § Vid lotteri enligt 1 §, med undantag för bingo, är det inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
Bingo
5 § Licens att tillhandahålla bingo enligt 1 § får ges om
1. vinstplanen anslås i spellokalen, och
2. det kan antas att bingon kommer att ge skälig avkastning, om det inte finns särskilda skäl för annat.
Förekommer det spel på värdeautomater enligt 5 kap. 7 § i spellokalen ska vid bedömningen enligt första stycket 2 även den ersättning beaktas som upplåtelsen av spelplats för sådant spel kan antas komma att ge.
6 § Vid prövning av licens för att tillhandahålla bingo enligt 1 § ska särskild hänsyn tas till licenshavarens behov av inkomster från bingo för sin verksamhet.
Om utrymmet för bingo på marknaden är begränsat ska vid bedömningen av behovet av inkomster från bingo hänsyn tas främst till omfattningen av sådan ungdomsverksamhet vars ändamål naturligen kan förenas med ungdomsverksamhet. Företräde ska dessutom ges den som bedriver verksamhet som främjar förståelsen för och underlättar anpassningen i samhället för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.
7 § Efter särskilt beslut av spelmyndigheten får en eller flera licenshavare enligt 1 § tillhandahålla samordnad bingo på flera platser.
Lokalt poolspel
8 § Vid prövningen av licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar enligt 1 § gäller inte kraven enligt 4 kap. 1–3 §§, om inte annat följer av andra stycket. En sådan licens meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
För den som omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock kraven i 4 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid licensprövningen.
Registreringslotterier
9 § En sådan juridisk person som avses i 2 §, och som är verksam huvudsakligen inom en enda kommun, får utan licens, men efter registrering hos en kommun, tillhandahålla sådana lotterier som får omfattas
av en licens enligt 1 § med undantag för bingo och lokalt poolspel på hästar, om
1. lotteriet tillhandahålls bara inom den eller de kommuner där den juridiska personen är verksam,
2. lotteriet inte tillhandahålls från en fast försäljningsplats genom ett serviceföretag,
3. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller på den plats där lotteriet tillhandahålls, och
4. det för lotteriet finns en utsedd kontaktperson. För den som omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska kraven i 4 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid registreringen. Förändringar i den krets av personer som anges i 4 kap. 3 § ska anmälas till kommunen senast 14 dagar efter det att förändringen har skett.
10 § En registrering enligt 9 § ska avse en viss tid. Registrering får beslutas för högst fem år åt gången. Kommunen får förena en registrering med villkor för hur spelverksamheten ska bedrivas.
11 § Vid försäljning av förhandsdragna fysiska lotter enligt 9 § är det inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av den juridiska personen, såvida inte utrustningen är försedd med en slumptalsgenerator eller ett elektroniskt minne.
7 kap. Kommersiellt onlinespel
1 § Licens för kommersiellt onlinespel får ges för att tillhandahålla kasinospel, onlinebingo och datorsimulerat automatspel.
Licensen får även omfatta annat lotteri online om lotteriet tillhandahålls som ett tilläggsspel till ett spel enligt första stycket.
2 § Vid spel med licens enligt 1 § är det inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
8 kap. Vadhållning
1 § Licens får ges för att tillhandahålla vadhållning, med undantag för sådan vadhållning som anges i 2 §.
Licens enligt första stycket får även omfatta lotteri i form av tilläggsspel till vadhållningen eller lotteri för att avgöra avbrutna vadhållningsobjekt.
2 § Licens enligt 1 § får inte avse
1. vadhållning på utfallet i ett lotteri utan medgivande från den som tillhandahåller lotteriet,
2. vadhållning på evenemang där den övervägande delen av deltagarna är under 18 år,
3. intervallspel, eller
4. sådan vadhållning på händelser eller evenemang som är stötande eller olämplig från allmän synpunkt.
3 § Vid vadhållning är det inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
9 kap. Landbaserat kommersiellt spel
Licens
1 § Licens att tillhandahålla landbaserat kommersiellt spel får omfatta kasinospel som inte sker på kasino, spel på varuspelsautomater och kortspel i turneringsform.
Kasinospel
2 § Licens enligt 1 § att tillhandahålla kasinospel får ges om spelet tillhandahålls i samband med
1. en offentlig nöjestillställning inom en nöjespark eller liknande anläggning, eller
2. hotell- och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns serveringstillstånd enligt alkohollagen (2010:1622) eller om det ändå kan antas att spelet utan olägenhet kan tillhandahållas i samband med verksamheten.
Varuspelsautomater
3 § Licens enligt 1 § att tillhandahålla spel på varuspelsautomater får ges om
1. spelet tillhandahålls i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande,
2. varje automat förses med licenshavarens namn,
3. det kan antas att automaten inte kommer att användas för något annat ändamål än vad den enligt ansökan om licens är avsedd för, och
4. det kan antas att god ordning kommer att råda på den plats där spelet ska bedrivas.
4 § Den som har vunnit i ett spel på en varuspelsautomat får inte tillåtas lösa in vinsten mot en annan vara eller kontanter hos
1. licenshavaren,
2. den som innehar den plats eller bedriver näringsverksamhet där spelet tillhandahålls, eller
3. ombud för sådana som avses i 1 och 2.
Kortspel i turneringsform
5 § Licens enligt 1 § att tillhandahålla kortspel i turneringsform får ges om
1. minst 8 och högst 48 spelare deltar i turneringen,
2. det på spelplatsen inte förekommer annat spel som omfattas av denna lag,
3. ingen teknisk utrustning används av spelarna i samband med spelet,
4. endast personer som fyllt 18 år vistas på spelplatsen,
5. god ordning råder på spelplatsen, och
6. licenshavaren eller funktionärer inte deltar i spelet.
6 § En licens enligt 1 § att tillhandhålla kortspel i turneringsform får avse högst två år och högst två turneringar per dag. I beslutet om licens ska det anges hur många turneringar som får tillhandahållas och på vilken plats spelet får ske.
7 § En licenshavare med licens att tillhandahålla kasinospel online får ensam eller tillsammans med en eller flera sådana licenshavare ges licens att tillhandahålla en årlig landbaserad turnering i kortspel. Antalet spelare får då uppgå till högst 10 000 personer.
8 § Vid tillhandahållande av kortspelsturnering får inga andra avgifter än insatsen tas ut.
10 kap. Spel på fartyg i internationell trafik
1 § Licens att tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik får omfatta spel på penning- och värdeautomater samt kasinospel som inte sker online eller på ett kasino.
2 § För fartyg i internationell trafik gäller bestämmelserna i 11 kap. 7 § om krav på tillstånd för innehav av penning-, värde- och varuspelsautomater.
11 kap. Licenshavares samarbetspartner
Internationellt samarbete
1 § Licens att tillhandahålla spel enligt 5 kap 1 §, förutom licens för kasino och spel på värdeautomater, samt spel enligt 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §, får omfatta tillhandahållande av spel tillsammans med en organisation eller ett företag som tillhandahåller spel i ett annat EES-land.
För sådant samarbete krävs att licenshavarens samarbetspartner har tillstånd till motsvarande spel, har rätt att samarbeta internationellt och inte tillhandahåller spel utan nödvändig licens enligt denna lag.
Spelombud
2 § För att en licenshavare som omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska få tillhandahålla spel genom spelombud, måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av spelombudet hos myndigheten.
3 § När licenshavaren får kännedom om att förändringar har skett i förhållande till en ansökan eller registrering enligt 2 §, ska licenshavaren anmäla förändringen till spelmyndigheten.
4 § Spelmyndigheten ska registrera ett spelombud som uppfyller de krav som föreskrivits med stöd av 21 kap. 9 § och därför är lämpligt att tillhandahålla spel. Om kraven inte längre är uppfyllda, eller om licenshavaren eller spelombudet begär det, ska spelmyndigheten avregistrera spelombudet.
5 § Ett spelombud får inte tillhandahålla spel i utrymmen som omfattas av ett serveringstillstånd enligt alkohollagen (2010:1622). Detta gäller dock inte för spel på värdeautomater och spel på travbanor och galoppbanor.
Uppdragsavtal
6 § En licenshavare får uppdra åt någon annan att utföra arbete eller operativa funktioner i licenshavarens verksamhet enligt denna lag. Ett sådant uppdrag får ges om licenshavaren ansvarar för
1. den anförtrodda verksamheten mot spelaren,
2. att verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. att uppdraget inte försämrar spelmyndighetens möjligheter att övervaka att licenshavaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Tillstånd för innehav av automater
7 § Penning-, värde- och varuspelsautomater får innehas bara av den som har tillstånd för detta.
Sådan automat får dock innehas utan tillstånd av
1. den som har licens enligt denna lag för ett spel som tillhandahålls på automaten,
2. automatinnehavares dödsbo under en tid av längst ett år från dödsfallet,
3. automatinnehavares konkursbo längst till dess att konkursen har avslutats, eller
4. den som har fått sitt tillstånd att inneha automaten återkallat, till dess att tre månader har gått från det att beslutet om återkallelsen fick laga kraft.
8 § Tillstånd enligt 7 § kan ges till den som har yrkesmässig befattning med sådana automater och som uppfyller kraven i 4 kap. 1–3 §§.
Om det finns särskilda skäl får tillstånd också ges till den som driver musei- eller annan samlarverksamhet.
9 § Frågor om tillstånd enligt 7 § prövas av spelmyndigheten.
10 § Spelmyndigheten får förena ett tillstånd med villkor för innehavet.
12 kap. Registrering av spelare
1 § En licenshavare ska registrera den som vill delta i spel. Endast fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige får registreras för onlinespel.
2 § Vid registreringen ska spelaren uppge namn, adress och personnummer eller motsvarande.
Licenshavaren ska kontrollera spelarens identitet på ett betryggande sätt genom en tillförlitlig elektronisk identifiering eller motsvarande.
3 § En spelare som deltar i lotteri för viss tid ska registreras med namn, adress och personnummer eller motsvarande. Identifiering enligt 2 § krävs dock inte.
4 § Spel får inte ske förrän spelarens identitet fastställts, om det inte finns förutsättningar för ett tillfälligt spelkonto enligt 13 kap. 4 §.
En licenshavare ska dock fastställa en spelares identitet senast i samband med att den första utbetalningen till spelaren görs.
Spel får inte ske innan licenshavaren har kontrollerat att spelaren inte stängt av sig enligt 14 kap. 11 eller 12 §.
13 kap. Spelkonton
1 § En licenshavare med licens för onlinespel, med undantag för sådant spel som avses i 12 kap. 3 §, ska för varje registrerad spelare öppna ett spelkonto.
2 § När en registrerad spelare loggar in på sitt spelkonto ska licenshavaren identifiera spelaren på ett betryggande sätt.
3 § Alla ekonomiska transaktioner till och från spelkontot ska registreras. Licenshavaren ska ge spelaren tillgång till information om spelkontots saldo, spelhistorik, in- och utbetalningar samt övriga transaktioner. Sådan information ska vara tillgänglig för spelaren på spelkontot i minst tolv månader.
4 § Innan licenshavaren har kontrollerat de uppgifter som spelaren ska lämna enligt 12 kap. 2 § får ett tillfälligt spelkonto öppnas för spelaren.
Ett tillfälligt spelkonto får dock inte öppnas för en spelare som finns i det register för självavstängning som anges i 14 kap. 12 §.
Licenshavaren ska genast stänga ett tillfälligt spelkonto om det visar sig att spelaren har lämnat felaktig information vid registreringen. Detsamma gäller om spelaren inte på uppmaning av licenshavaren inom en viss tid ger in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registreringen.
Utbetalningar till spelaren får inte göras från ett tillfälligt spelkonto, såvida inte annat följer av 8 §.
5 § En licenshavare får ta emot betalningar till ett spelkonto bara från en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.
6 § Pengar, spelpolletter eller liknande får inte överföras mellan spelkonton.
7 § De medel som en spelare har innestående på ett spelkonto ska hållas avskilda från licenshavarens egna medel.
Licenshavaren ska senast i samband med att ett spelkonto öppnas informera spelaren om hur medlen på spelkontot är skyddade om licenshavaren skulle hamna på ekonomiskt obestånd.
8 § När ett spelkonto avslutas ska licenshavaren skyndsamt betala ut tillgodohavandet på spelkontot till spelaren.
Licenshavaren ska dock endast betala tillbaka vad som återstår av de insättningar som spelaren har gjort, om spelkontot avslutas på grund av att
1. spelaren vid öppnandet av ett tillfälligt spelkonto lämnat felaktiga uppgifter om sig själv, eller på uppmaning av licenshavaren inte gett in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registreringen, eller
2. spelaren stängts av från spel på grund av misskötsamhet.
9 § Om en licenshavare avslutar ett spelkonto ska spelaren informeras skriftligen om det och om grunderna för beslutet.
10 § Det är inte tillåtet för licenshavaren att ta ut en avgift för att avsluta ett spelkonto.
14 kap. Spelansvar
Omsorgsplikt
1 § En licenshavare ska säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det (omsorgsplikt). I omsorgsplikten ingår att motverka överdrivet spelande genom fortlöpande kontroll av spelbeteende. Licenshavare ska i en handlingsplan redovisa hur omsorgsplikten ska fullgöras.
Åldersgräns
2 § Licenspliktigt spel får inte tillhandahållas någon som är under 18 år. Den som är under 20 år får inte ges tillträde till ett kasino.
3 § Spel ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera spelarens ålder. Åldersgränsen för ett spel ska tydligt anges på platser där spelet tillhandahålls.
Informationsskyldighet
4 § En licenshavare ska hålla all relevant information om spelet, inklusive spelets vinstmöjligheter och regler, lättillgänglig för spelare och myndigheter. Denna information ska vara på svenska.
Utformning av spel
5 § Det är inte tillåtet att särskilt utforma eller programmera spel så att spelaren får intryck av att vara nära att vinna när så inte är fallet.
En licenshavare får inte tillhandahålla gratisspel, provspel och liknande spel som har ett annat slumpmässigt utfall än motsvarande spel med insatser.
Insatser och vissa gränser
6 § Vid spel ska spelaren aktivt ange och bekräfta sin insats.
7 § Vid onlinespel ska spelaren ange en övre gräns för sina insättningar. Vid spel på värdeautomater enligt 5 kap. 7 och 8 §§ ska i stället en förlustgräns anges.
Kreditförbud
8 § Det är inte tillåtet för en licenshavare eller ett spelombud att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spelet.
Spelmyndigheten får för ett visst lotteri medge undantag från förbudet i första stycket, om
1. lotteriet tillhandahålls med licens enligt 6 kap.,
2. krediten avser köp av lotter för en viss tid, och
3. det sammanlagda kreditbeloppet uppgår till högst 1/40 prisbasbelopp.
Bonuserbjudanden
9 § En licenshavare får endast vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel erbjuda eller lämna bonus.
Självtest
10 § En licenshavare ska erbjuda ett verktyg online för att spelaren ska kunna bedöma sitt spelbeteende.
Självavstängning
11 § En licenshavare enligt 5–8 kap. ska ge registrerade spelare möjlighet att stänga av sig från spel under en viss tid eller tills vidare. En avstängning tills vidare får inte hävas förrän efter tolv månader.
En licenshavare som tillhandahåller kasinospel online, onlinebingo och datorsimulerat automatspel ska på sin webbplats även ge spelaren en möjlighet att omedelbart stänga av sig från sådant spel i 24 timmar.
12 § En spelare ska genom en anmälan till spelmyndigheten kunna stänga av sig från allt spel som kräver registrering enligt 12 kap. 1 §.
Avstängningen ska gälla hos alla licenshavare under en viss tid eller tills vidare. En avstängning tills vidare får inte hävas förrän efter tolv månader.
Spelmyndigheten ska föra ett register över spelare som är avstängda från spel enligt första stycket.
Kundtjänst
13 § En licenshavare ska ha rutiner och bemanning för hantering av klagomål och andra frågor om de spel som tillhandahålls.
Utbildning
14 § En licenshavare ska kontinuerligt utbilda sin ledning och sådan personal, såväl egen som vid anlitade företag, som arbetar med produktutveckling, marknadsföring, spelövervakning, försäljning och kundtjänst.
Utbildningen ska skapa medvetenhet om och förståelse för riskerna med spel och för vilka faktorer som påverkar en spelares spelbeteende.
Särskilda bestämmelser för anställda
15 § En licenshavare ska ha regler som anger vilka anställda och uppdragstagare som inte får delta i licenshavarens spel och säkerställa att dessa inte deltar i spelen.
Kontrollrutiner
16 § En licenshavare ska ha rutiner för att upptäcka och motverka gärningar som omfattas av regleringen om spelfusk i 19 kap. 4 § samt överträdelser av användarvillkor och spelregler.
Licenshavaren ska även möjliggöra för spelare att omedelbart kunna underrätta licenshavaren om sådana förhållanden som anges i första stycket.
En licenshavare får till Polismyndigheten eller åklagare lämna uppgifter som kan tyda på brott i samband med spel.
15 kap. Marknadsföring
Måttfull marknadsföring
1 § Vid marknadsföring av spel till konsumenter ska måttfullhet iakttas.
Marknadsföringen får inte riktas särskilt till personer under 18 år.
Direktreklam
2 § Marknadsföring får inte riktas direkt till en spelare som har stängt av sig från spel.
Om en spelare har sagt upp sitt spelkonto hos en licenshavare, får licenshavaren rikta marknadsföring direkt till spelaren endast om spelaren i samband med uppsägningen aktivt godkänt det.
Informationsskyldighet
3 § Kommersiella meddelanden om spel ska innehålla tydlig information om lägsta ålder för att få spela.
På platser där spel bedrivs och i samband med kommersiella meddelanden om spel, med undantag för sådana meddelanden i radio, ska licenshavaren säkerställa att det också anges kontaktuppgifter till en
organisation som tillhandahåller information om och stöd i samband med spelproblem.
Otillbörlig marknadsföring
4 § Marknadsföring som strider mot 1 eller 2 § ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§marknadsföringslagen (2008:486) anses som otillbörlig mot konsumenter.
Om information som anges i 3 § inte lämnas ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Sponsring
5 § När en licenshavare ingår avtal om sponsring ska den säkerställa att dess logotyper samt namn på spelprodukter eller speltjänster inte förekommer på produkter som är avsedda att användas av personer under 18 år.
Reklam i radio och tv
6 § Reklam för spel som tillhandahålls av någon som saknar nödvändig licens enligt denna lag får inte förekomma i tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv eller ljudradiosändningar som omfattas av radio- och tvlagen (2010:696).
16 kap. Tekniska krav
1 § Den som tillhandahåller spel ska se till att spelsystem, affärssystem, dragningsutrustning, fysiska lotter och fysiska bingobrickor uppfyller de tekniska kraven i sådana föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Detsamma gäller krav för de rutiner som ska tillämpas för spel- och affärssystem inklusive de uppgifter som finns i dessa system.
2 § Licenshavarens spelsystem ska vara placerat i Sverige.
Spelmyndigheten får meddela undantag från kravet i första stycket, om licenshavaren
1. har tillåtelse att erbjuda spel i ett annat land där en offentlig myndighet övervakar licenshavarens tillhandahållande av spel och denna myndighet har ingått avtal med spelmyndigheten om tillsyn av licenshavarens tillhandahållande av spel i Sverige, eller
2. kan ge spelmyndigheten möjlighet att genomföra en tillfredsställande kontroll av spelsystemet med hjälp av fjärråtkomst eller liknande.
3 § För att säkerställa att en licenshavares spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter uppfyller de krav som avses i 1 § innan de används i spelverksamheten ska de bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för
ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
4 § Spelmyndigheten får när som helst under licenstiden kräva att licenshavaren låter utföra en bedömning av hur spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning eller fysiska lotter uppfyller uppställda krav.
Kostnaderna för detta ska betalas av licenshavaren.
5 § En licenshavare ska, om inte spelmyndigheten beslutar om annat, spara alla uppgifter om driften av spelsystemet i minst fem år.
17 kap. Behandling av personuppgifter
Förhållandet till annan dataskyddsreglering
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Personuppgiftsansvar
2 § Spelmyndigheten är personuppgiftsansvarig för självavstängningsregistret och för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför i övrigt för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.
En licenshavare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.
Behörighetstilldelning
3 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter enligt denna lag.
Tillåtna ändamål för behandling av personuppgifter
4 § Spelmyndigheten får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att hantera självavstängningsregistret och i övrigt utföra sina uppgifter enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
5 § En licenshavare får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen
1. kontrollera spelarens identitet och ålder,
2. upprätta spelkonton och fullgöra licenshavarens skyldigheter gentemot spelaren i fråga om spelkonton,
3. kontrollera att spelaren följer de villkor och regler som gäller för varje spel,
4. granska spelet i syfte att upptäcka fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet,
5. kontrollera och rapportera avvikande spelmönster och misstankar om manipulation av resultat inom sport med avseende på vadhållning,
6. granska och analysera uppgifter från upprättade spelarprofiler och varje spelares spelbeteende för att kunna vidta spelansvarsåtgärder, och
7. genomföra självavstängning av spelare samt hantera uppgifter från spelmyndigheten avseende det nationella självavstängningsregistret.
Hinder mot utlämnande av uppgifter
6 § Personuppgifter som behandlas enligt 14 kap. 16 § tredje stycket får inte lämnas ut till den registrerade. Artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning om information och rätt att få tillgång till personuppgifter gäller inte vid sådan behandling.
Sökförbud
7 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på sådana personuppgifter som avses i artiklarna 9.1 och 10 i EU:s dataskyddsförordning.
18 kap. Tillsyn och andra åtgärder
Tillsynsmyndigheter
1 § Spelmyndigheten har tillsyn över att denna lag och de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen följs.
Spelmyndigheten har dock inte tillsyn över
1. sådana lotterier som avses i 6 kap. 9 §, och
2. behandlingen av personuppgifter. Tillsyn över lotterier som avses i andra stycket 1 utövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer.
2 § Spelmyndigheten har också tillsyn över att sådan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 14 lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism följer den lagen.
Kontrollanter
3 § Spelmyndigheten får förordna särskilda kontrollanter för att utföra tillsynsuppgifter.
Undersökningar och upplysningar
4 § En kontrollant enligt 3 § eller en befattningshavare hos spelmyndigheten i vars uppgifter det ingår att övervaka att bestämmelser om spel följs, har rätt att
1. få tillträde till fartyg, områden, anläggningar, lokaler och andra utrymmen där det bedrivs eller kan antas bedrivas spel eller där utrustning för spel förvaras eller hanteras,
2. få de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen, och
3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål för åtgärden.
5 § Polismyndigheten ska lämna spelmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
6 § Om en licenshavare ingår i en koncern har spelmyndigheten rätt att från de övriga företagen i koncernen få de upplysningar om verksamheten och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten behöver för sin tillsyn över licenshavaren.
7 § En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart underrätta spelmyndigheten om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag hos en licenshavare får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar licenshavarens verksamhet,
2. kan påverka licenshavarens fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551), 8 kap.36 och 37 §§ lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar, eller 29 eller 30 § revisionslagen (1999:1079).
Revisorn och den särskilda granskaren har en motsvarande underrättelseskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i licenshavarens moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med licenshavaren.
Kontrollköp
8 § Som ett led i tillsynen av om en licenshavare som tillhandahåller något annat spel än onlinespel följer bestämmelserna om åldersgränser i 14 kap. 2 § får spelmyndigheten genomföra kontrollköp. Vid ett sådant köp får spelmyndigheten endast anlita en person som har uppnått den ålder som gäller för det aktuella spelet.
Ett kontrollköp får genomföras utan att licenshavaren eller dess spelombud underrättas i förväg om kontrollköpet. Spelmyndigheten ska dock snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta licenshavaren om kontrollköpet.
9 § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för spelmyndigheten att ingripa enligt 12 §.
Tillsyn över registreringslotterier
10 § För sådana lotterier som avses i 6 kap. 9 § ska kommunen förordna en kontrollant.
Kommunen ska fastställa arvodet till kontrollanten. Arvodet ska betalas av den som har registrerats för att tillhandahålla ett sådant lotteri.
Den som efter registrering tillhandahåller lotterier enligt 6 kap. 9 § ska senast den 15 februari varje år till kontrollanten redovisa de lotterier som har tillhandahållits under föregående kalenderår. Kontrollanten ska senast den 1 april varje år och vid utgången av varje tillståndsperiod lämna kommunen uppgifter om insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier som har tillhandahållits under perioden.
11 § Spelmyndigheten ska genom tillsynsvägledning löpande ge stöd till och följa hur kommunerna bedriver sin tillsyn enligt 1 § tredje stycket.
Ingripanden
12 § Om förutsättningarna för licens enligt 4 kap. 1–3 §§ inte längre är uppfyllda, eller om en licenshavare i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen, ska spelmyndigheten förelägga licenshavaren att inom en viss tid vidta rättelse eller besluta om förbud, ändring av villkoren eller anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig ska licensen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Spelmyndigheten får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om licenshavaren vidtar rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot licenshavaren och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
13 § Om det finns sannolika skäl för återkallelse i ett ärende enligt 12 § får spelmyndigheten återkalla licensen fram till dess att frågan om återkallelse har prövats slutligt. Detta gäller dock endast om det behövs för att trygga konsumentskyddet eller det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.
Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får beslutet förlängas en gång med ytterligare högst sex månader.
14 § Spelmyndigheten ska återkalla en licens om licenshavaren
1. har fått licensen genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. inte inom ett år från det att licensen beviljades har börjat driva sådan spelverksamhet som licensen avser,
3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som licensen avser,
4. har förklarat sig avstå från licensen, eller
5. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att bolaget ska tvångslikvideras.
I de fall som avses i första stycket 1–3 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.
15 § Om licenshavaren är en fysisk person och förutsättningarna för licens enligt 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda, får spelmyndigheten återkalla licensen.
Om licenshavaren är en juridisk person och förutsättningarna för licens enligt 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda, får spelmyndigheten förelägga den juridiska personen att vidta rättelse. Om rättelse inte görs får spelmyndigheten återkalla licensen. Om bristen avser den som har ett kvalificerat innehav enligt 4 kap. 3 § tredje stycket, får spelmyndigheten förelägga innehavaren att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, entlediga den diskvalificerade personen i styrelsen eller ledningen.
16 § Om den som är registrerad att tillhandahålla spel enligt 6 kap. 9 § omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och om kraven i 4 kap. 2 § 4 eller 5 inte längre är uppfyllda, får kommunen förelägga den registrerade att vidta rättelse.
Om rättelse inte görs får kommunen förelägga den registrerade att upphöra med verksamheten. Om bristen avser den som har ett kvalificerat innehav enligt 4 kap. 3 § tredje stycket, får kommunen förelägga innehavaren att avyttra så stor del av andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, entlediga den diskvalificerade personen i styrelsen eller ledningen.
Ingripanden vid penningtvätt eller finansiering av terrorism
17 § Spelmyndigheten får ingripa mot den som tillhandahåller spel och som överträder en bestämmelse i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
18 § Vid en överträdelse enligt 17 § får spelmyndigheten ingripa genom att utfärda ett föreläggande om att vidta rättelse.
Vid en överträdelse som är allvarlig, upprepad eller systematisk får spelmyndigheten förelägga den som tillhandahåller spelet att upphöra med verksamheten eller, om myndigheten har meddelat licens, återkalla licensen.
Om det är tillräckligt får spelmyndigheten i stället för ingripande enligt andra stycket meddela varning.
19 § En varning enligt 18 § får förenas med sanktionsavgift.
Om den som tillhandahåller spelet är en fysisk person får sanktionsavgift enligt första stycket beslutas endast om personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
20 § Om den som tillhandahåller spel är en juridisk person får spelmyndigheten även ingripa mot en person som ingår i den juridiska personens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder den som tillhandahåller spelet, eller är ersättare för någon av dem, om den som tillhandahåller spelet har befunnits ansvarig för en överträdelse som avses i 17 §.
Ett ingripande får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos den som tillhandahåller spelet eller i en motsvarande verksamhet, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
21 § Vid ingripande enligt 18–20 §§ ska 7 kap.13–24 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas.
22 § Spelmyndigheten ska underrätta registreringsmyndigheten när ett beslut att förelägga den som tillhandahåller spel efter registrering enligt 6 kap. 9 § att upphöra med verksamheten har fattats och när beslutet har fått laga kraft.
Avregistrering ska ske när spelmyndigheten har fattat ett beslut som ska gälla omedelbart eller när ett beslut har fått laga kraft.
Övriga ingripanden
23 § En tillsynsmyndighet får i övrigt meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
Vite och verkställighet
24 § Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
25 § Spelmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud, varning eller återkallelse enligt denna lag ska gälla omedelbart.
Betalningsblockering
26 § Om ett konto används eller kan antas komma att användas för förmedling av insatser eller vinster till eller från en spelverksamhet utan nödvändig licens enligt denna lag, får en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster åläggas att blockera elektroniska betalningstransaktioner till och från kontot.
Frågor om sådan betalningsblockering prövas av förvaltningsrätten på ansökan av spelmyndigheten. Ansökan om betalningsblockering görs hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets spelmyndigheten är belägen.
Mål om betalningsblockering ska prövas skyndsamt.
27 § Om förutsättningarna för ett beslut om betalningsblockering enligt 26 § inte längre är uppfyllda, ska spelmyndigheten upphäva beslutet.
Varningsmeddelande
28 § Spelmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, förelägga en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på en webbplats som tillhandahåller spel utan nödvändig licens enligt denna lag. Meddelandet ska informera besökaren om att den som tillhandahåller spelet saknar licens i Sverige och inte står under svensk tillsyn samt att vinster är skattepliktiga för spelaren.
19 kap. Straff och sanktioner
Brott mot spellagen
1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillhandahåller otillåtet spel eller spel utan nödvändig licens enligt denna lag döms för olovlig spelverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.
I ringa fall döms det inte till ansvar.
2 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet främjar deltagande i sådant spel som avses 1 § döms för främjande av olovligt spel till böter eller fängelse i högst två år.
I ringa fall döms det inte till ansvar.
3 § Om ett brott som anges i 1 eller 2 §§ har begåtts uppsåtligen och är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått i en brottslighet som utövats yrkesmässigt och systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art.
Spelfusk
4 § Den som otillbörligen vidtar en åtgärd som är ägnad att påverka utgången av ett spel som omfattas av licenskrav enligt denna lag döms för spelfusk till fängelse i högst två år.
5 § Om ett brott som anges i 4 § är grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art.
Övriga straffrättsliga bestämmelser
6 § För försök eller förberedelse till olovlig spelverksamhet, grovt brott, och spelfusk döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
7 § Straff enligt 1–6 §§ får inte dömas ut för en gärning som omfattas av ett beslut om sanktionsavgift eller en ansökan om utdömande av vite.
Beslag
8 § Om någon påträffas på bar gärning när han eller hon begår brott enligt denna lag, får beslag göras av spelutrustning eller andra föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet eller bli föremål för förverkande enligt denna lag.
Befogenhet att ta i beslag har den som förordnats till kontrollant enligt 18 kap. 3 § och sådana befattningshavare hos spelmyndigheten i vars uppgift det ingår att övervaka att bestämmelser om spel följs.
Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket ska detta skyndsamt anmälas till Polismyndigheten eller åklagare. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv hade gjort beslaget.
Förverkande
9 § Insatser som tagits emot vid brott enligt denna lag ska förklaras förverkade. Även annat utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat.
Detsamma gäller utrustning, handlingar och annan egendom som har varit föremål för ett sådant brott. Om en spelautomat förverkas ska även dess innehåll förklaras förverkat. Förverkande får inte ske om det är uppenbart oskäligt.
Utrustning, handlingar och annan egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkade, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådana brott, om brottet har fullbordats.
Förverkande kan, utöver vad som framgår av 36 kap. 5 § brottsbalken, ske hos den som yrkesmässigt tillhandahållit egendomen. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Sanktionsavgift
10 § Om en licenshavare enligt denna lag har fått en anmärkning eller varning enligt 18 kap. 12 §, får spelmyndigheten besluta att licenshavaren ska betala en sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten.
11 § Om en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster har åsidosatt en skyldighet att avvisa en betalningsorder enligt föreskrifter meddelade av regeringen, eller överträtt ett beslut om betalningsblockering enligt 18 kap. 25 §, får spelmyndigheten besluta att betaltjänstleverantören ska betala en sanktionsavgift.
Avgiften ska tillfalla staten.
12 § Sanktionsavgift får inte beslutas för
1. en gärning som prövats i ett brottmål eller omfattas av ett godkänt strafföreläggande, eller
2. underlåtelse att följa ett beslut om föreläggande eller förbud som har förenats med vite.
Sanktionsavgiftens storlek
13 § Sanktionsavgiften enligt 10 § ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst tio procent av licenshavarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret.
Om överträdelsen har skett under licenshavarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfällig, får omsättningen uppskattas.
Endast omsättning från licenspliktig verksamhet enligt denna lag ska beaktas.
14 § Sanktionsavgiften enligt 11 § ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.
15 § När sanktionsavgiftens storlek enligt 13 eller 14 § beslutas, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
Spelmyndigheten får helt eller delvis avstå från att ta ut avgiften om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt att ta ut avgiften.
Förseningsavgift
16 § Om en licenshavare inte i tid lämnar de upplysningar som den är skyldig att lämna enligt denna lag får spelmyndigheten besluta att licenshavaren ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Betalning och indrivning av avgifter
17 § Sanktionsavgift och förseningsavgift enligt detta kapitel ska betalas till spelmyndigheten senast t30 dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
Beslutet om sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som avses i första stycket.
Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som avses i första stycket, ska spelmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Preskription
18 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften fick laga kraft.
20 kap. Avgift er och överklagande
1 § Avgifter får tas ut i ärenden om licens, tillstånd, registrering och tillsyn enligt denna lag.
I ärenden hos en kommun får avgift tas ut enligt en taxa som fullmäktige bestämmer.
2 § Spelmyndighetens beslut om sanktionsföreläggande med stöd av 18 kap. 20 § får inte överklagas.
Andra beslut av spelmyndigheten eller av en kommun enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
21 kap. Bemyndiganden
Uttryck i lagen
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som utgör elektroniska kommunikationsmedel enligt denna lag.
Licensgivning och registrering
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om licens eller om ändring av en licens,
2. kontaktperson,
3. vilka som ska anses ingå i ledningen enligt 4 kap. 3 §,
4. insatser, vinster och vinståterbetalningsnivåer, och
5. spelansvarsåtgärder och andra krav för spelets bedrivande.
Spel som är förbehållet staten
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka spel eller kombinationer av spel som får omfattas av licens enligt 5 kap. 1 §,
2. det högsta antalet värdeautomater som licens får ges för enligt 5 kap. 1 §, och
3. beräkningen av avkastning enligt 5 kap. 8 §.
Kommersiellt onlinespel
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka spel och antalet spel som får omfattas av en licens enligt 7 kap. 1 §.
Vadhållning
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka spel som får omfattas av en licens enligt 8 kap. 1 § samt om förbud och andra åtgärder för att bekämpa manipulation av resultat inom sport med avseende på vadhållning.
Landbaserat kommersiellt spel
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka spel som får omfattas av licens enligt 9 kap. 1 §.
Spel på fartyg i internationell trafik
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka spel som får omfattas av licens enligt 10 kap. 1 §.
Internationellt samarbete
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att internationellt samarbete enligt 11 kap. 1 § också får ske med organisationer eller företag i länder utanför EES och om närmare förutsättningar för internationellt samarbete.
Spelombud
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. de villkor som ska gälla för att tillhandahålla spel genom spelombud,
2. den information som ansökan om registrering ska innehålla, och
3. undantag från kravet på registrering av spelombud.
Tillstånd för innehav av automater
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om tillstånd till innehav av en penning-, värde- eller varuspelsautomat eller om ändring av ett sådant tillstånd, och
2. krav för att förhindra att penning-, värde- eller varuspelsautomater används för annat än det som tillståndet omfattar.
Registrering av spelare
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från registrering enligt 12 kap. 1 § och
om hur kontrollerna av en spelares identitet enligt 12 kap. 2 och 4 §§ ska göras.
Spelkonton
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på en licenshavares hantering av betalningar och spelkonton samt om undantag från skyldigheten att tillhandahålla information till spelaren.
Spelansvar
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. undantag från kravet på handlingsplan enligt 14 kap. 1 § och om innehållet i handlingsplanen,
2. vilken information som ska hållas tillgänglig för spelare enligt 14 kap. 4 §,
3. ytterligare gränser vid onlinespel och spel på värdeautomater samt vad som ska gälla vid ändring av satta gränser,
4. förutsättningar för en licenshavares erbjudande av bonus enligt 14 kap 9 §,
5. självtest enligt 14 kap. 10 §,
6. självavstängning enligt 14 kap. 11 och 12 §§,
7. vad en utbildning enligt 14 kap. 14 § ska innehålla, vilka spel utbildningskraven ska gälla, när och hur utbildning ska ske samt om undantag från vilka som ska utbildas, och
8. anställdas deltagande i licenshavarens spel enligt 14 kap. 15 §.
Tekniska krav
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. sådana tekniska krav och rutiner som avses i 16 kap. 1 §, och
2. den bedömning av överensstämmelse med tekniska krav som avses i 16 kap. 3 §.
Behandling av personuppgifter
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. behandlingen av personuppgifter i och utlämnande av uppgifter från självavstängningsregistret enligt 14 kap. 12 §,
2. begränsningar av de tillåtna ändamålen för behandling av personuppgifter enligt 17 kap. 4 och 5 §§,
3. begränsningar av vilka personuppgifter som får behandlas för de ändamål som anges i 17 kap. 4 och 5 §§,
4. krav på åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter och intressen, och
5. bevarande och gallring av personuppgifter.
Tillsyn och andra åtgärder
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. genomförandet av kontrollköp,
2. vilka uppgifter en licens- och tillståndshavare ska lämna till spelmyndigheten för dess tillsynsverksamhet,
3. den tillsyn som utövas av kommunerna enligt 18 kap. 1 §, och
4. formerna för varningsmeddelanden enligt 18 kap. 28 §.
17 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för sådana betaltjänstleverantörer som avses i lagen (2010:751) om betaltjänster att avvisa en betalningsorder som avser spelverksamhet utan nödvändig licens, där betalkort används och där auktorisation sker genom användning av ett detaljhandelskodsystem, och
2. blockeringar av betalningar enligt 18 kap. 26 §.
Avgifter
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, med undantag för avgifter som beslutas av en kommun, meddela föreskrifter om storleken på de avgifter som avses i 20 kap. 1 § första stycket och om betalning av sådana avgifter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Genom lagen upphävs lotterilagen (1994:1000) och kasinolagen (1999:355).
3. Lagen får tillämpas före ikraftträdandet på ansökningar om licens som lämnas in till Lotteriinspektionen efter den 1 augusti 2018 och som avser tid efter den 1 januari 2019.
4. Licens får meddelas trots att de krav som följer av 16 kap. 3 § inte är uppfyllda den 1 januari 2019 om sökanden för spelmyndigheten kan visa att utrustningen uppfyller motsvarade krav och bedömningsförfarandet påbörjats. Om licenshavaren inte senast den 1 juli 2019 inkommit till spelmyndigheten med ett intyg som visar att bedömningsförfarandet är avslutat och kraven är uppfyllda, ska dock licensen återkallas.
5. De upphävda lagarna gäller fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet, om besluten inte avser tillämpningen av denna lag.
2.2. Förslag till lag om skatt på spel
Lagens tillämpningsområde
1 § Spelskatt ska betalas till staten för sådant licenspliktigt spel som tillhandahålls av en licenshavare enligt spellagen (2018:000).
2 § Från spelskatt undantas spel enligt 6 kap. spellagen (2018:000).
Definitioner
3 § I denna lag avses med
1. insats: det värde som spelaren eller annan betalar för spelarens deltagande i spel som omfattas av denna lag,
2. utbetalning: det värde som den skattskyldige eller dennes ombud betalar till spelaren genom att tillgodoföra belopp på spelkontot eller på annat sätt.
Övriga ord och uttryck i denna lag har samma betydelse som i spellagen (2018:000).
Skattskyldighet
4 § Skattskyldig är innehavare av licens som meddelats med stöd av spellagen (2018:000) för sådant spel som omfattas av denna lag.
Skattskyldighetens inträde
5 § Skattskyldigheten inträder när den skattskyldige tar emot insatser för sådant spel som omfattas av denna lag.
Underlaget för spelskatt
6 § Spelskatt ska betalas för behållningen för varje beskattningsperiod som avser sådant spel som omfattas av denna lag.
7 § Behållningen för en beskattningsperiod beräknas som skillnaden mellan de sammanlagda insatserna som den skattskyldige tagit emot och de sammanlagda utbetalningarna som den skattskyldige betalat ut under perioden.
Vid bestämmande av behållningen ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas.
8 § En beskattningsperiod utgörs av en kalendermånad.
Skattens storlek
9 § Spelskatt ska betalas med 18 procent av behållningen för en beskattningsperiod.
Förfarandet
10 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Genom lagen upphävs
a) lagen (1972:820) om skatt på spel,
b) lagen (1991:1482) om lotteriskatt, och
c) lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.
3. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
2.3. Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken1
dels att 16 kap. 14, 14 a och 18 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 16 kap. 17 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
17 §2
För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra myteri döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till grovt dobbleri, försök till sådant barnpornografibrott som avses i 10 a § första stycket och försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott.
För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra myteri döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök till sådant barnpornografibrott som avses i 10 a § första stycket och försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
1 Senaste lydelse av 14 § 1986:1007 14 a § 1982:1061 18 § 1980:892 2 Senaste lydelse 2016:508.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel
dels att 3–8, 10 och 11 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a §
Spelmyndigheten är den myndighet som regeringen bestämmer ska fullgöra de uppgifter som anges i denna lag.
3 §1
Tillstånd krävs för att anordna automatspel eller ställa upp en spelautomat i lokaler eller på platser som anges i 1 § första och andra styckena. Detta gäller inte för uppställning av en spelautomat och anordnande av spel i samband med offentliga tillställningar av tillfällig karaktär.
I ett tillstånd ska det antal spelautomater och den typ av spel som tillståndet avser anges.
Frågan om tillstånd prövas av
Lotteriinspektionen. Tillstånd får inte meddelas utan att Polismyndigheten och berörd kommun har hörts i ärendet.
Lotteriinspektionen får ta ut avgifter för prövningen enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.
Frågan om tillstånd prövas av spelmyndigheten. Tillstånd får inte meddelas utan att Polismyndigheten och berörd kommun har hörts i ärendet.
Spelmyndigheten får ta ut avgifter för prövningen enligt de föreskrifter som regeringen meddelar.
4 §2
Vid prövning av tillstånd skall
Lotteriinspektionen bedöma risken för att en spelautomat används för annat ändamål än som avses med ansökan eller för att verksamheten kan komma att äga rum i strid mot 2 § eller bedrivas i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom.
Vid prövningen skall särskilt beaktas sökandens lämplighet, antalet
Vid prövning av tillstånd ska spelmyndigheten bedöma risken för att en spelautomat används för annat ändamål än som avses med ansökan eller för att verksamheten kan komma att äga rum i strid mot 2 § eller bedrivas i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Vid prövningen ska särskilt beaktas sökandens lämplighet, antalet
1 Senaste lydelse 2014:666. 2 Senaste lydelse 2004:1063.
spelautomater för vilka tillstånd söks, spelens beskaffenhet samt lokalens eller platsens ändamålsenlighet och belägenhet.
spelautomater för vilka tillstånd söks, spelens beskaffenhet samt lokalens eller platsens ändamålsenlighet och belägenhet.
5 §3
Tillstånd att anordna automatspel får förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra föreskrifter som behövs för att motverka att spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom.
Om det efter tillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden till följd av spelverksamheten, får
Lotteriinspektionen meddela nya eller ändrade föreskrifter.
Tillstånd att anordna automatspel får förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra föreskrifter som behövs för att motverka att spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom.
Om det efter tillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden till följd av spelverksamheten, får spelmyndigheten meddela nya eller ändrade föreskrifter.
6 §4
Lotteriinspektionen får återkalla ett tillstånd, om automatspel har anordnats i strid mot bestämmelserna i 2 § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 § eller om spelautomaten använts för annat ändamål än tillståndet avser eller om annars förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger.
Spelmyndigheten får återkalla ett tillstånd, om automatspel har anordnats i strid mot bestämmelserna i 2 § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 § eller om spelautomaten använts för annat ändamål än tillståndet avser eller om det annars inte längre finns förutsättningar för tillstånd.
7 §5
Lotteriinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
För att utöva tillsynen har
Lotteriinspektionen rätt att få tillträde till lokaler och platser där automatspel anordnas eller där en spelautomat annars finns uppställd och att infordra upplysningar från den som anordnar spelet eller låtit ställa upp automaten.
Spelmyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.
För att utöva tillsynen har myndigheten rätt att få tillträde till lokaler och platser där automatspel anordnas eller där en spelautomat annars finns uppställd och att begära upplysningar från den som anordnar spelet eller låtit ställa upp automaten.
3 Senaste lydelse 2004:1063. 4 Senaste lydelse 2004:1063. 5 Senaste lydelse 2007:633.
Avgifter får tas ut i ärenden om tillsyn enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för tillsynen.
8 §6
Om den som anordnar automatspel eller som har låtit ställa upp en spelautomat inte ger tillträde eller lämnar upplysningar enligt 7 § andra stycket, får Lotteriinspektionen besluta de förelägganden som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
För att bereda sig tillträde får
Lotteriinspektionen vid behov anlita biträde av Polismyndigheten.
Om den som anordnar automatspel eller som har låtit ställa upp en spelautomat inte ger tillträde eller lämnar upplysningar enligt 7 § andra stycket, får spelmyndigheten besluta de förelägganden som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
För att skaffa sig tillträde får spelmyndigheten vid behov anlita hjälp av Polismyndigheten.
10 §7
Lotteriinspektionens beslut enligt 5 § andra stycket eller 6 § gäller omedelbart om inspektionen inte förordnar annat.
Spelmyndighetens beslut enligt 5 § andra stycket eller 6 § gäller omedelbart om myndigheten inte bestämmer annat.
11 §8
Lotteriinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Spelmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
6 Senaste lydelse 2014:666. 7 Senaste lydelse 2004:1063. 8 Senaste lydelse 2004:1063.
2.5. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
1 §1
Företag som tillhör någon eller några av följande kategorier ska för varje räkenskapsår avsluta bokföringen med en årsredovisning och offentliggöra den enligt 2 §:
1. aktiebolag,
2. ekonomiska föreningar,
3. handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare, 3 a. grupperingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS),
3 b. konsortier enligt rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium),
3 c. europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser,
4. företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,
5. stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag, dock inte stiftelser som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlemmar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldiga endast på grund av 2 kap. 3 § första stycket,
6. företag som uppfyller mer än ett av följande villkor:
a) medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
b) företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
c) företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,
7. företag som är moderföretag i en koncern vilken uppfyller mer än ett av följande villkor:
a) medelantalet anställda i koncernen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
b) koncernföretagens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
1 Senaste lydelse 2016:1058.
c) koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
c) koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,
8. företag som har licens enligt spellagen (2018:000) , dock inte sådana företag med licens enligt 6 kap. spellagen vars balansomslutning för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren inte uppgått till 5 miljoner kronor.
Vid tillämpningen av första stycket 7 b och c ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag, liksom förändring av internvinst.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.6. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 att 7 kap. 3 och 17 §§, 8 kap. 3 §, 24 kap. 2 § och 42 kap. 25 § och rubrikerna närmast före 8 kap. 3 § och 42 kap. 25 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
3 §2
Stiftelser som uppfyller ändamåls-, verksamhets- och fullföljdskraven i 4–6 §§ samt ideella föreningar och registrerade trossamfund som förutom dessa krav även uppfyller öppenhetskravet i 10 § är, med undantag för kapitalvinster och kapitalförluster, skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §.
Föreningar och trossamfund som uppfyller kraven i 4–6 och 10 §§ är dock inte skattskyldiga för
1. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till huvudsaklig del kommer från
– verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som avses i 4 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål,
– verksamhet som avser upplåtelse av rättigheter som uppkommit genom främjandet av sådana ändamål som avses i 4 §,
a) verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål som avses i 4 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål,
b) verksamhet som avser upplåtelse av rättigheter som uppkommit genom främjandet av sådana ändamål som avses i 4 §,
– verksamhet som avser försäljning av skänkta varor och som utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete, eller
– verksamhet som avser annat än försäljning av skänkta varor och som av hävd har utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete, eller
c) verksamhet som avser försäljning av skänkta varor och som utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete,
d) verksamhet som bedrivs med stöd av 6 kap. spellagen (2018:000) , eller
e) verksamhet som inte avses i c eller d och som av hävd har använts som finansieringskälla för ideellt arbete, eller
2. inkomst från innehav av en fastighet som tillhör föreningen eller trossamfundet och som används i verksamheten på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2017:907.
Vid tillämpningen av andra stycket 1 d ska verksamheten ses som en självständig näringsverksamhet.
17 §3
Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastigheter:
– Aktiebolaget Svenska Spel och dess helägda dotterbolag som bara bedriver spelverksamhet,
– Aktiebolaget Trav och Galopp, – Jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägarna,
– Nobelstiftelsen, – Right Livelihood Award Stiftelsen, – Stiftelsen Anna Lindhs Minnesfond, – Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond, – Stiftelsen Industrifonden, – Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond, – Stiftelsen Norrlandsfonden, – Stiftelsen Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet,
– Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin – PROTEKO,
– Stiftelsen Svenska bibelsällskapets bibelfond, – Stiftelsen Svenska Filminstitutet, – Stiftelsen Sveriges Nationaldag, – Stiftelsen TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne,
– Stiftelsen UV-huset, – Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, – Svenska skeppshypotekskassan, – Svenska UNICEF-kommittén, – Sveriges export- och investeringsråd, och – Sveriges Standardiseringsförbund, så länge dess vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till medlemmarna.
8 kap.
Lotterivinster och tävlingsvinster Spelvinster och tävlingsvinster
3 §4
Vinster i svenska lotterier eller vid vinstdragning på svenska premieobligationer är skattefria.
Vinster i lotterier och kombinationsspel samt vid vadhållning är skattefria om
3 Senaste lydelse 2013:1106. 4 Senaste lydelse 2008:1322.
Vinster i utländska lotterier är skattefria om lotteriet
– anordnas i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller
– utgör ett sådant lotteri som avses i 1 § andra stycket lagen ( 1991:1482 ) om lotteriskatt.
Vinster vid vinstdragning på utländska premieobligationer är skattefria om premieobligationen ställts ut i en stat inom EES.
– spelet tillhandahålls av någon som har licens enligt spellagen (2018:000) och spelet kräver licens enligt samma lag,
– spelet tillhandhålls i Sverige och spelet inte kräver licens enligt spellagen , eller
– spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige.
Vinster vid vinstdragning på premieobligation är skattefria om vinstdragningen avser svenska premieobligationer eller om premieobligationen ställts ut i en stat inom
EES.
24 kap.
2 §5
I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om
– utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §,
– utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid minskning av aktiekapital eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §,
– utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19–21 §§, – emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, – utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer i 42 kap. 22 §,
– utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §,
– skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, – lotterier i 42 kap. 25 §, och – spel i 42 kap. 25 §, och – schablonintäkt i 42 kap. 43 §.
5 Senaste lydelse 2011:1271.
42 kap.
Lotterier Spel
25 §6
Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer ska tas upp om vinsten överstiger 100 kronor och inte är skattefri enligt 8 kap. 3 § andra eller tredje stycket.
Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier får inte dras av.
Vinst i lotteri, kombinationsspel och pyramidspel samt vid vadhållning ska tas upp om vinsten överstiger 100 kronor och inte är skattefri enligt 8 kap. 3 §. Den vinst som ska tas upp beräknas som skillnaden mellan de sammanlagda vinsterna och insatserna under beskattningsåret hos samma spelanordnare.
Utgifter för att delta i lotteri, kombinationsspel, vadhållning och pyramidspel får inte dras av.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
6 Senaste lydelse 2008:1322.
2.7. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2017/18:77 Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i – lagen (1992:1672) om paketresor,
– tobakslagen (1993:581), – lotterilagen (1994:100), – sjölagen (1994:1009), – lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
– lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
– lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
– lagen (1999:158) om investerarskydd,
– lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
– lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
– lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
– prisinformationslagen (2004:347),
– lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
– försäkringsavtalslagen (2005:104),
– lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
– lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
– lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
– lagen (2010:510) om luft-
– lagen (1992:1672) om paketresor,
– sjölagen (1994:1009), – lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
– lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
– lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
– lagen (1999:158) om investerarskydd,
– lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
– lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
– lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
– prisinformationslagen (2004:347),
– lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
– försäkringsavtalslagen (2005:104),
– lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
– lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
– lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
– lagen (2010:510) om luft-
transporter,
– radio-_och_tv-lagen (2010:696),
– lagen (2010:751) om betaltjänster,
– alkohollagen (2010:1622), – konsumentkreditlagen (2010:1846),
– lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
– lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
– lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
– lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar,
– lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
– lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
– lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
– lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel, och
– lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
transporter,
– radio-_och_tv-lagen (2010:696),
– lagen (2010:751) om betaltjänster,
– alkohollagen (2010:1622), – konsumentkreditlagen (2010:1846),
– lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
– lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
– lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
– lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar,
– lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
– lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
– lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
– lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,
– lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, och
Denna lag träder i kraft den 2 januari 2019.
2.8. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att det i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 40 kap. 7 b §, och närmast före 40 kap. 7 b § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 kap.
Självavstängningsregister
7 b §
Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur spelmyndighetens register för självavstängning enligt spellagen (2018:000) för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.9. Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)
Härigenom föreskrivs i fråga om radio-_och_tv-lagen (2010:696)
dels att 6 kap. 2 § och 18 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 7 kap. 2 b §, 8 kap. 13 b § och 15 kap. 5 b och 9 b §§, samt närmast före 7 kap. 2 b §, 8 kap. 13 b § och 15 kap. 5 b och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
2 §1
Leverantörer av medietjänster får på de villkor som anges i 3 och 4 §§ sända filmer, tv-serier, sportprogram och program med lätt underhållning där det förekommer produktplacering.
Första stycket gäller dock inte program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år och inte heller program där det förekommer produktplacering av
1. alkoholdrycker och tobaksvaror,
2. andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
3. receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4. modersmjölksersättning, eller
5. sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
4. modersmjölksersättning,
5. sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, eller
6. spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:000) .
7 kap.
Sponsring från företag som tillhandahåller spel
2 b §
Ett företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla spel och som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:000) får inte sponsra ett program i en tv-sändning, sökbar text-tv eller beställ-tv.
1 Senaste lydelse 2017:428.
8 kap.
Reklam för spel
13 b §
Bestämmelser om förbud mot reklam för spel finns i 15 kap. 6 § spellagen (2018:000) .
15 kap.
Reklam för spel
5 b §
Bestämmelser om förbud mot reklam för spel finns i 15 kap. 6 § spellagen (2018:000) .
Sponsring från företag som tillhandahåller spel
9 b §
Ett företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla spel och som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:000) får inte sponsra ett program i en ljudradiosändning.
18 kap.
5 §2
Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor,
3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1–4 och 8–10 §§, eller
3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1–4, 8–9 a och 10 §§, eller
4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.
2 Senaste lydelse 2017:569.
Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet.
Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits.
Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.10. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 §, 26 kap. 8 § och 39 kap. 5 §skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.6 i prop. 2017/18:187
Föreslagen lydelse
3 kap.
15 §
Med punktskatt avses skatt enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
2. lagen ( 1972:820 ) om skatt på spel,
3. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
4. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
5. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
6. lagen ( 1991:1482 ) om lotteriskatt,
7. lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
8. lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
9. lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
10. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
11. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
12. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
13. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.,
14. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
15. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, och
16. lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.
2. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
3. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
4. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
5. lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
6. lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
7. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
8. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
9. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
10. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.,
11. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
12. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor,
13. lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, och
14. lagen ( 2018:000 ) om skatt på spel.
26 kap.
8 §
Punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet, om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt
1. lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på vissa kemikalier i viss elektronik eller lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 §,
2. 16 § första stycket lagen om tobaksskatt, 15 § första stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 9 § första stycket lagen om skatt på energi och ska registreras enligt 7 kap. 1 § samt inte företräds av en representant som är godkänd av Skatteverket, eller
3. lagen ( 1991:1483 ) om skatt på vinstsparande m.m.
1. lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på vissa kemikalier i viss elektronik eller lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 §, eller
2. 16 § första stycket lagen om tobaksskatt, 15 § första stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 9 § första stycket lagen om skatt på energi och ska registreras enligt 7 kap. 1 § samt inte företräds av en representant som är godkänd av Skatteverket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 kap.
5 §1
Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som
1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort,
2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §,
3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211),
4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsavtal,
5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal, eller
6. anordnar automatspel enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel eller enligt lotterilagen (1994:1000).
5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal,
6. anordnar automatspel enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel, eller
1 Senaste lydelse 2017:194.
7. tillhandahåller automatspel enligt spellagen (2018:000).
Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår.
Undantaget i första stycket 2 gäller inte för en näringsidkare som driver verksamhet i Sverige utan fast driftställe i landet.
1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 2019.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
2.11. Förslag till lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460)
Härigenom föreskrivs att 10 §1kameraövervakningslagen (2013:460) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
Tillstånd till kameraövervakning krävs inte
1. vid övervakning som sker med en övervakningskamera som för säkerheten i trafiken eller arbetsmiljön är uppsatt på ett fordon, en maskin eller liknande för att förbättra sikten för föraren eller användaren,
2. vid övervakning som bedrivs av Trafikverket a. i form av vägtrafikövervakning, b. vid en betalstation som avses i bilagorna till lagen (2004:629) om trängselskatt och som sker för att samla in endast uppgifter som behövs för att beslut om trängselskatt ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan skatt betalas, eller
c. vid en betalstation på allmän väg som används vid uttag av infrastrukturavgifter enligt lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg och som sker för att samla in endast uppgifter som behövs för att beslut om infrastrukturavgift ska kunna fattas och för att kontrollera att sådan avgift betalas,
3. vid sådan trafikövervakning i en vägtunnel som avses i lagen (2006:418) om säkerhet i vägtunnlar och som bedrivs av någon annan tunnelhållare än Trafikverket,
4. vid övervakning som Polismyndigheten bedriver vid automatisk hastighetsövervakning,
5. vid övervakning som sker för att skydda en byggnad, en annan anläggning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1–4 eller 6 § första stycket skyddslagen (2010:305) har förklarats vara skyddsobjekt, om övervakningen endast omfattar skyddsobjektet eller ett område i dess omedelbara närhet,
6. vid övervakning som Försvarsmakten bedriver från fordon, fartyg eller luftfartyg som ett led i en militär insats eller militär övning eller som behövs för att prova utrustning för sådan övervakning, eller
7. vid övervakning i ett kasino som avses i kasinolagen (1999:355), om övervakningen har till syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller lösa tvister om spel mellan spelare och den som anordnar spelet.
7. vid övervakning i ett kasino som avses i spellagen (2018:000), om övervakningen har till syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller lösa tvister om spel mellan spelare och den som tillhandahåller spelet.
1 Denna lydelse 2014:634. Den senaste lydelsen 2016:1009 träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2 Senaste lydelse 2014:634.
Undantaget från tillståndsplikten i första stycket 5 gäller inte för sådana byggnader, andra anläggningar och områden som används för eller är avsedda för fredstida krishantering enligt 4 § 4 skyddslagen.
Vid övervakning enligt första stycket 7 får inte avlyssning eller upptagning av ljud ske utan tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska införas en ny punkt, 14, av följande lydelse.
14. Bestämmelserna i 7 kap. 1 § första stycket 10 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 1 kap.2 och 4 §§, 3 kap.5, 6, 22 och 25 §§, 4 kap. 9 § och 7 kap. 1 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2017/18:77 Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Denna lag gäller för fysiska och juridiska personer som driver
1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. livförsäkringsrörelse,
3. värdepappersrörelse enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
4. verksamhet som kräver ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare,
6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
8. verksamhet med att som betalningsinstitut tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,
9. verksamhet med att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen om betaltjänster utan att vara betalningsinstitut, dock inte om verksamheten uteslutande avser kontoinformationstjänster,
10. verksamhet som förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. verksamhet med konsumentkrediter enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
12. verksamhet med bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter,
13. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666),
14. verksamhet som anordnare av kasinospel enligt kasinolagen (1999:355) ,
15. verksamhet som anordnare av speltjänster som bedrivs med tillstånd eller registrering enligt lotterilagen (1994:1000) , dock inte till den del verksamheten avser anordnande av spel på varuspels-
14. spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt spellagen (2018:000) ,
automater enligt 25 § samma lag,
16. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
17. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000),
18. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag ,
19. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 18,
20. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),
21. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå , till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
22. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 21, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller
23. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 18–22.
15. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
16. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000),
17. verksamhet som auktoriserad eller godkänd revisor eller registrerat revisionsbolag,
18. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster som inte omfattas av 17,
19. yrkesmässig rådgivning avseende skatter och avgifter (skatterådgivare),
20. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket,
21. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 20, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § första stycket, eller
22. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjänster som anges i 4 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 17–21.
Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av lagen eller bestämmelser i den enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 1 § 1.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Tjänster som avses i 2 § första stycket 21 och 22 omfattar
Tjänster som avses i 2 § första stycket 20 och 21 omfattar
1. handlande i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter, och
2. hjälp vid planering eller genomförande av transaktioner för en klients räkning vid
a) köp och försäljning av fastigheter eller företag,
b) förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andra tillgångar,
c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,
d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drift eller ledning av företag, och
e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar, stiftelser eller truster och liknande juridiska konstruktioner.
Tjänster som avses i 2 § första stycket 23 omfattar
Tjänster som avses i 2 § första stycket 22 omfattar
1. bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer,
2. fullgörande av funktion som styrelseledamot eller bolagsrättsligt ansvarig, som bolagsman i handels- eller kommanditbolag eller i någon liknande ställning i förhållande till andra juridiska personer,
3. tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en postadress och därmed sammanhängande tjänster till en fysisk person, en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion,
4. förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion, och
5. funktion som nominell aktieägare för någon annans räkning eller åtgärder som syftar till att någon annan ska ha en sådan funktion, med undantag för uppdrag åt en juridisk person som är noterad på en reglerad marknad.
3 kap.
5 §
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 14 och 15 ska, utöver vad som följer av 4 § första stycket, vidta åtgärder för kundkännedom
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 14 ska, utöver vad som följer av 4 § första stycket, vidta åtgärder för kundkännedom
1. vid enstaka transaktioner som avser utbetalning av vinster eller betalning av insatser som uppgår till ett belopp motsvarande 2 000 euro eller mer, och
2. vid transaktioner som understiger ett belopp motsvarande 2 000 euro och som verksamhetsutövaren inser eller borde inse har samband med en eller flera andra transaktioner som tillsammans uppgår till minst detta belopp.
6 §
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 16 ska, i stället för vad som följer av 4 §, vidta åtgärder för kundkännedom
En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15 ska, i stället för vad som följer av 4 §, vidta åtgärder för kundkännedom
1. vid etableringen av en affärsförbindelse, om det när förbindelsen ingås är sannolikt eller under förbindelsens gång står klart att utbetalt eller mottaget belopp i kontanter inom ramen för affärsförbindelsen uppgår till motsvarande 5 000 euro eller mer,
2. vid enstaka transaktioner där utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till ett belopp motsvarande 5 000 euro eller mer, och
3. vid transaktioner där utbetalt eller mottaget belopp i kontanter understiger ett belopp motsvarande 5 000 euro och som verksamhetsutövaren inser eller borde inse har samband med en eller flera andra transaktioner i kontanter som tillsammans uppgår till minst detta belopp.
22 §
Med utomstående enligt 21 § avses
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade inom EES, och
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade utanför EES, om de
1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade inom EES, och
2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserade eller godkända revisorer och advokater som är etablerade utanför EES, om de
a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och
b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs.
25 §
En verksamhetsutövare som tillhandahåller konto som kunden innehar i syfte att förvalta medel som tillhör andra än kunden behöver inte identifiera och kontrollera identiteten på den för vars räkning kunden förvaltar medlen, om kunden
1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist inom EES,
2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–15 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist utanför EES, och
1. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist inom EES,
2. är en fysisk eller juridisk person med verksamhet som anges 1 kap. 2 § första stycket 1–3, 5–8 och 10–14 eller motsvarande verksamhet, auktoriserad eller godkänd revisor och advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå med hemvist utanför EES, och
a) tillämpar bestämmelser om kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i denna lag, och
b) står under tillsyn över att dessa bestämmelser följs, eller
3. till följd av föreskrift i lag eller annan författning är skyldig att hålla medel som förvaltas för någon annans räkning avskilda från egna tillgångar och medel.
Första stycket får tillämpas endast om den risk som kan förknippas med kunden enligt 2 kap. 3 § bedöms som låg och om verksamhetsutövaren utan dröjsmål på begäran kan få del av uppgift om identiteten hos den för vars räkning kunden förvaltar medlen och den dokumentation som ligger till grund för uppgifterna.
4 kap.
9 §
Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte för kunden eller för någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.
Som obehörigt röjande avses inte att
1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,
2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–12 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,
3. uppgifter lämnas mellan advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,
4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1– 12 och 18–22, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och
4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1– 12 och 17–21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och
5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå
från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1–3 §§.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
7 kap.
1 §
Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 16, 19, 20, 22 och 23.
Detta kapitel tillämpas i fråga om tillsyn över och ingripanden mot verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15, 18, 19, 21 och 22.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka myndigheter som utövar tillsyn enligt detta kapitel.
Bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot annan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
För intäkter från sådana lotterier som enligt lotterilagen (1994:1000) kräver tillstånd av
Lotteriinspektionen ska antal lotter och pris per lott anges i intäktsredovisningen.
För intäkter från sådana lotterier som kräver licens enligt spellagen (2018:000) ska antal lotter och pris per lott anges i intäktsredovisningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om ändring i lagen (2017:1229) om ändring i lagen (2017:405) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i stället för lydelsen enligt lagen (2018:000) om ändring i lagen (2017:1229) om ändring i lagen (2017:405) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.9 i prop. 2017/18:187 .
Föreslagen lydelse
7 kap.
1 §
Skatteverket ska registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag,
2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,
3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag för den som är skattskyldig bara på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag,
4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 § mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9, 11 och 11 b–13 §§ samma lag,
5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen,
6. en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EUland och har rätt till återbetalning enligt 10 kap.1–3 §§mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5,
7. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt,
8. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt enligt 8 a kap. eller 9 kap.9–13 §§mervärdesskattelagen,
9. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
10. den som är skattskyldig enligt
a) lagen ( 1972:820 ) om skatt på spel,
b) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
c) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
a) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
b) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
d) lagen ( 1991:1482 ) om lotteri-
skatt,
e) 10 eller 13 § eller 16 § första stycket eller 36 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
f) 9 eller 12 § eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
g) 4 kap. 3 eller 6 § eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
h) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
i) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
c) 10 eller 13 § eller 16 § första stycket eller 36 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
d) 9 eller 12 § eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
e) 4 kap. 3 eller 6 § eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1, 2 eller 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
f) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
g) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
j) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.,
k) 8 § första stycket 1 lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
l) lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, eller
m) 6 § 1 eller 2 b lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.
h) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.,
i) 8 § första stycket 1 lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
j) lagen (2017:1200) om skatt på flygresor,
k) 6 § 1 eller 2 b lagen (2018:000) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, eller
l) lagen ( 2018:000 ) om skatt på spel,
11. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4–6 §§,
12. den som enligt 39 kap. 11 b § är skyldig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats, och
13. den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.
Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället.
3. Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 24 september 2015 att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till en ny spelreglering, som skulle bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd, och att aktörer utan tillstånd skulle stängas ute (dir 2015:95). Utredningen, som antog namnet Spellicensutredningen (Fi 2015:11), överlämnade den 31 mars 2017 betänkandet En omreglerad spelmarknad (SOU 2017:30). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (Fi2017/01644/OU).
Finansdepartementet har i en promemoria lämnat förslag om en enhetlig punktskatt på spel anordnat av kommersiella aktörer (Fi2017/04282/S2). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (Fi2017/04282/S2).
Med anledning av förslagen i det ovan nämnda betänkandet har ett förslag till förändring av AB Svenska Spels (Svenska Spel) uppdrag tagits fram i Regeringskansliet. I samband med framtagandet av förslaget har information och synpunkter inhämtats från Folkhälsomyndigheten och Lotteriinspektionen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 december 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådets förslag har i allt väsentligt följts. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 5.1, 5.5, 6.2–6.4, 7.1.1, 7.1.2, 7.2, 7.6, 8.2, 11.3, 11.7, 12.1, 12.2.2, 12.2.3, 12.3, 16.3, 16.6 och 16.10 samt i författningskommentaren.
I förhållande till lagrådsremissen innehåller propositionen ett nytt lagförslag, förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel. Vidare föreslås, med anledning av att en ny lag om ekonomiska föreningar föreslås träda i kraft den 1 juli 2018 (se prop. 2017/18:185), även en justering av en hänvisning i 18 kap. 7 § i förslaget till spellag. Därtill görs ändringar i punkt 3 och 5 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till samma lag. Ikraftträdandet av förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) har senarelagts en dag på grund av författningstekniska skäl. Dessa förslag har inte granskats av Lagrådet. Förslagen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Därutöver har språkliga och redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.
Hänvisningar till S3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 17.2
4. Behovet av en ny spelreglering
4.1. Spel – nöje och problem
Spel om pengar är en speciell företeelse som skiljer sig från i princip allt annat som finns i samhället vad gäller handel. Spel innebär i all sin enkelhet att man säljer och köper vinstmöjligheter. Dessa vinstmöjligheter är beroende av utfallet i exempelvis en dragning, en fotbollsmatch, ett hästlopp eller en spelautomat. Spel om pengar omsätter stora belopp och kan, beroende på sin utformning, skapa stora ekonomiska överskott.
Det är viktigt att konstatera att för väldigt många människor representerar spelglädje, spänning, social samvaro och underhållning. Socialt och nöjesbetonat spel som tillför något positivt i livet bör bejakas, medan spel som blivit en besatthet, och i stället minskar livskvaliteten och ställer till med problem, bör motverkas.
Den mycket speciella karaktär som spel om pengar har medför att spel kan utgöra grund för brottslighet, skapa ekonomiska och sociala problem, både för den enskilde och för samhället i stort, samt skapa hälsoproblem.
Den stora och snabba omsättningen av pengar som ofta förekommer inom spelverksamhet medför betydande risker för att verksamheten används för penningtvätt. Även matchfixning utgör ett sådant exempel. Oreglerat spel om pengar kan utgöra grund för flera typer av brottslighet. Det kan vara fråga om brottslighet i själva spelet, exempelvis bedrägerier och förskingring. Spelare kan även begå brott för att finansiera sitt spelande. Ekonomiska och sociala problem kan uppkomma då människor spelar över sin ekonomiska förmåga, vilket drabbar både den enskilde och dennes anhöriga. Dessa problem kan även leda till psykisk ohälsa för de drabbade. I detta sammanhang bör det framhållas att sociala skadeverkningar, riskbeteenden och andra problem i samband med spelande kan se olika ut beroende på om det handlar om vuxnas eller barns och ungdomars spelande. I förlängningen kan överdrivet spelande bli ett problem för hela samhället. För svensk del har detta motiverat att spel om pengar ska vara en reglerad verksamhet, vars överskott i allt väsentligt går till allmänna ändamål.
4.2. Den svenska spelmarknaden
Spel om pengar är en utpräglad konsument- och massmarknad. På denna marknad verkar aktörer med skilda ursprung, drivkrafter och affärsstrategier; vinstdrivande företag, statligt ägda eller styrda företag och ideella organisationer. Marknaden och dess lönsamhet innebär kraftfulla incitament för de onlinebaserade marknadsaktörerna att snabbt expandera och uppvisa god lönsamhet. Denna del av marknaden uppvisar, även jämfört med flera andra dynamiska marknader, en snabb förändring som huvudsakligen är kundstyrd och teknikbetingad.
Spelkonsumtionen i Sverige uppgick 2016 till 2 802 kronor per person över 18 år. Beloppet avser spel på både den reglerade och den oreglerade marknaden. Totalt spelar 68 procent av befolkningen årligen. Det innebär att varje spelare i genomsnitt spelar för 4 121 kronor per år. Trenden är
att allt färre spelar, men till större belopp. Omfattningen av spelandet per aktiv spelare ökar således. Onlinespelandet ökar och det landbaserade spelandet minskar. Branschen omsatte efter utbetalda vinster cirka 21 miljarder kronor år 2016 (17 miljarder kronor exklusive den i Sverige oreglerade marknaden).
Utlandsbaserade spelbolag står för ca 55 procent av den svenska onlinemarknaden. Som helhet växer dock den svenska reglerade spelmarknaden långsamt. År 2016 utgjorde omsättningen på onlinespel 27 procent av omsättningen på den totala svenska spelmarknaden.
Det övergripande syftet med den nuvarande spelpolitiken är att skapa en sund och säker spelmarknad, där sociala skyddsintressen och efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former. Vidare är överskottet från spelverksamheten förbehållet det allmänna eller allmännyttiga ändamål, dvs. staten, hästsporten och föreningslivet (prop. 2017/18:1 utg. omr. 17 avsnitt 18). Detta innebär kortfattat följande.
- Sociala skyddsintressen ska beaktas, dvs. spel och lotterier ska bedrivas på ett tryggt sätt och i lämpliga miljöer.
- Konsumentintressen ska beaktas, dvs. spelare ska kunna lita på den information de får när de köper en lott eller spelar ett spel. Tillstånd ska endast ges till lotterier som har förutsättningar att ge ett skäligt överskott.
- Brottslighet ska motverkas.
- Risken för problemspelande motverkas genom att exempelvis nivåerna på vinståterbetalningen och antalet spelplatser hålls nere. För dem som ändå hamnar i spelberoende anslås särskilda medel för att komma till rätta med missbruket.
- Risken för bedrägerier och annan typ av kriminalitet bekämpas, dels genom rent polisiära insatser, dels genom ett regelverk som anger att spelverksamheten ska bedrivas av svenska aktörer som staten kan kontrollera.
- Genom att endast tillåta staten, hästsporten och föreningslivet som spelarrangörer säkerställs att överskotten går till rätt ändamål.
Hänvisningar till S4-2
4.3. Gällande rätt
Den svenska spelregleringen utgörs främst av lotterilagen (1994:1000), lotteriförordningen (1994:1451), kasinolagen (1999:355), marknadsföringslagen, lagen (1972:820) om skatt på spel och lagen (1991:1482) om lotteriskatt (lotteriskattelagen).
Definitionen av lotteri i svensk rätt är vid och omfattar begrepp som vadhållning, spelautomater, kortspel, bingo, marknads- och tivolinöjen, kedjebrevsspel m.m. Detta beror på att det inte uppställs något krav på insats för att en företeelse ska betecknas som ett lotteri. Detta har medfört
att även reklamlotterier och andra lotterier som anordnas utan insatser omfattas av lotteribegreppet.
Lotterilagen är en förbudslagstiftning som bygger på principen att alla lotterier kräver tillstånd, och att alla tillstånd står under offentlig kontroll. Lagens syfte är att förhindra kriminalitet, motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar, skydda konsumenterna och att styra överskottet. Lagen bygger på att i princip endast tre aktörer kan få lotteritillstånd: staten, hästsporten och folkrörelserna. Privat vinstintresse får förekomma, men endast i de fall då spelverksamheten utgör ett komplement av förströelsekaraktär till annan verksamhet. Lotterier får endast anordnas efter tillstånd, om något annat inte följer av lagen. Tillstånd att anordna ett lotteri får enligt lotterilagen endast lämnas om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt, som även säkerställer att nödvändiga sociala och hälsomässiga skyddshänsyn tas, samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser (10 §). Tillstånd att anordna lotteri ska avse en viss tid och ett visst område där lotteriverksamheten får bedrivas (11 §). Tillståndsmyndigheten får förena ett lotteritillstånd med särskilda villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser (12 §).
Att anordna lotteri utan tillstånd är kriminaliserat. Även främjande av utom landet anordnat lotteri är förbjudet (38 § och 54 § andra stycket lotterilagen). Främjandeförbudet innebär att det inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri som inte är tillåtet eller ett utom landet anordnat lotteri. Straffbestämmelser finns även i brottsbalken.
Tillståndsmyndigheter enligt lotterilagen är regeringen (44 och 45 §§), Lotteriinspektionen (42 §), länsstyrelserna och kommunerna (40 §). Regeringen ger tillstånd till AB Trav och Galopp (ATG) och Svenska Spel. Lotteriinspektionen ger tillstånd för de platser där Svenska Spel vill placera värdeautomater samt till lotterier och bingo som anordnas i fler än ett län. Länsstyrelserna ger tillstånd till lotteri som ska bedrivas i mer än en kommun samt bingo i respektive län. Kommunerna ger tillstånd till lotterier i respektive kommun. Lotteriinspektionen är central tillsynsmyndighet för lotterilagen.
Kasinospel med internationella regler, som bedrivs på Casino Cosmopol AB:s (Casino Cosmopol) kasinon, regleras i kasinolagen. Restaurangkasinon regleras i lotterilagen.
Med kasinospel avses i kasinolagen roulettspel, tärningsspel, kortspel och liknande spel som anordnas i lokaler som huvudsakligen används för detta ändamål (1 §). Det får finnas högst sex kasinon (3 §). För att få tillträde till ett statligt kasino enligt kasinolagen måste man ha fyllt 20 år och uppvisa legitimation (4 §) samt fotograferas (6 §). Den som driver kasinot ska föra ett register över besökarna i syfte att förebygga och avslöja brott (5§). Den som anordnar kasinospel får inte lämna kredit för insatser i spelet (9 §). Regeringen prövar frågor om tillstånd att anordna kasinospel (13 §) och Lotteriinspektionen utövar tillsyn enligt lagen (14 §).
Marknadsföring
Vid marknadsföring av lotterier till konsumenter ska enligt 47 a § lotterilagen måttfullhet iakttas. Marknadsföring får inte rikta sig särskilt till barn eller ungdomar som inte har fyllt 18 år. Marknadsföring som strider mot 47 a § ska enligt 47 b § lotterilagen vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§marknadsföringslagen anses som otillbörlig mot konsumenter. Konsumentverket har huvudansvaret för tillsynen av marknadsföring av spel om pengar.
Skatt
För spel och lotterier tas punktskatt ut enligt tre lagar: lagen om skatt på spel, lotteriskattelagen och lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. Spelanordnare och spelare kan även vara föremål för inkomstskatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Regler om mervärdesskatt återfinns i mervärdesskattelagen (1994:200). Regler för förfarandet vid beskattningen finns i skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. I den senare lagen regleras skattekontroll, beskattningsbeslut, redovisning och betalning av skatt, överklagande m.m.
4.4. Spelformer
Det finns ett antal olika spelformer tillgängliga på den reglerade svenska spelmarknaden. Spelformerna omfattas av olika regler om t.ex. vem som får anordna spelet och hur stora insatserna respektive vinsterna får vara.
Turspel
I turspel är det enbart slumpen som avgör utgången av spelet. Sådant spel omfattar dels lotterier av olika slag, dels nummerspel. Det är enbart allmännyttiga ideella föreningar och Svenska Spel som får anordna lotterier. Rikslotterier får anordnas av ideella föreningar som har en riksomfattande verksamhet.
Vadhållning och spel på hästar
Svenska Spel har tillstånd av regeringen att anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar, nummerspel, Melodifestivalen och Eurovisionsschlagerfestivalen. ATG har tillstånd att anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. Lokala idrottsföreningar har vidare möjlighet att anordna vadhållning i anslutning till sina evenemang. Ett exempel på detta är hundkapplöpningar. För dessa anordnar respektive förbund själv vadslagning i samband med sina tävlingar. Förutsättningarna är dock starkt begränsade och den totala omfattningen av sådan lokalt arrangerad vadhållning är okänd.
Spelautomater
Det finns olika typer av automatspel i Sverige: spel som ger vinst i någon form av värde och spel som inte ger vinst eller enbart vinst i form av frispel. Till den första kategorin av automatspel hör värdeautomatspel, och spel på penningautomater respektive varuspelsautomater. Till den andra kategorin hör förströelsespel.
Spel på värdeautomater delar ut vinst i form av värdebevis, spelpolletter eller liknande, medan spel på penningautomater delar ut vinst i form av pengar. Spel på dessa automater är enligt lotterilagen tillåtet i samband med viss hotell- och restaurangverksamhet och bingospel samt på fartyg i internationell trafik. Det är dock enbart spelföretag som ägs av svenska staten som får anordna landbaserat spel på värdeautomater, vilket innebär att alla värdeautomater utställda på restauranger och bingohallar tillhandahålls av Svenska Spel. Spel på värdeautomater och penningautomater får också, i enlighet med 26 § lotterilagen samt en överenskommelse mellan Sverige och Finland, förekomma på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland. Enligt kasinolagen får automatspel, också spel på penningautomater, även tillhandahållas på de fyra kasinon som drivs av Casino Cosmopol. Spel på penningautomater är i övrigt inte tillåtet i Sverige.
Varuspelsautomater ger endast vinster i form av varor. Även tillhandahållande av spel på sådana automater kräver tillstånd. Spel av detta slag får anordnas i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande.
Förströelsespel är spel som inte ger vinst eller enbart ger vinst i form av frispel på automaten. För att få anordna förströelsespel för allmänheten eller i annat fall i förvärvssyfte krävs tillstånd från Lotteriinspektionen enligt lagen om anordnade av visst automatspel (1982:636).
Kasinon med internationella spelregler
I Sverige skiljer man på s.k. kasinon med internationella spelregler och restaurangkasinon. Den förstnämnda spelformen med högre insatser regleras i kasinolagen. Kasinon med internationella spelregler får enbart anordnas av ett företag som i sin helhet, direkt eller indirekt, ägs av staten. Som tidigare anförts bedriver Casino Cosmopol kasinon av detta slag. Kasinolagen tillåter sex sådana kasinon i Sverige och för närvarande finns det fyra.
Restaurangkasinon
Lotteriinspektionen ger tillstånd till roulett-, tärnings-, och kortspel med låga insatser och vinster på restauranger (s.k. restaurangkasinon). Restaurangkasinon får anordnas i samband med restaurang- och hotellverksamhet, på offentliga nöjestillställningar inom en nöjespark eller liknande anläggning och på fartyg i internationell trafik.
Bingo
Bingo är ett lotteri där deltagarna måste vara närvarande på den fysiska platsen där spelet anordnas. Deltagarna köper en bingobricka och möjligheten att vinna beror på om de nummer som dras finns med på spelarens bricka. Deltagaren ska genast göra anspråk på sin vinst. Bingospel får anordnas av allmännyttiga ideella föreningar som är öppna för alla och som har behov av inkomster från bingospel. Bingospel har traditionellt anordnats av s.k. bingoallianser, där flera ideella föreningar samverkat vid anordnandet. Onlinebingo är inte bingo enligt lotterilagen på grund av avsaknaden av en fysisk spelplats.
EMV-spel
EMV-spel är lotterier som förmedlas via elektromagnetiska vågor. Till denna spelform räknas lotterier som arrangeras över internet, via telefon eller via sändningar på radio och tv. Lotterilagen skiljer mellan fysiska spel och spel som anordnas på elektronisk väg. Tillstånd att anordna egentliga lotterier, dvs. lottning, gissning, vadhållning eller liknande förfaranden enligt 3 § lotterilagen samt marknads- och tivolinöjen, som förmedlas via elektromagnetiska vågor är möjligt att ge till allmännyttiga ideella föreningar. Svårigheten med att begränsa spelandet till en viss plats har dock inneburit att endast rikstäckande ideella föreningar hittills fått tillstånd av detta slag.
Vadhållning över internet räknas fortfarande som vadhållning då förmedlingssättet enligt lagstiftningen inte förändrar spelets karaktär. Det är Svenska Spel som har tillstånd att anordna vadhållning på idrottstävlingar och Melodifestivalen över internet. ATG anordnar vadhållning på hästar över internet och har sedan år 2015 tillstånd att också anordna vadhållning på virtuella tävlingar på internet och lotterier på identifikationsnumren för de egna spelens bongar.
4.5. Aktörer på den svenska spelmarknaden
AB Svenska Spel
Den största aktören på den svenska spelmarknaden är Svenska Spel. Enligt bolagsordningen är föremålet för bolagets verksamhet att efter tillstånd från regeringen anordna lotterier om pengar och vadhållning i samband med tävlingar samt bedriva därmed förenlig verksamhet.
Svenska Spel anordnar såväl vadhållning på nummerspel som vanliga lotterier, både landbaserat och online. Vadhållning inom ramen för idrottsevenemang, såsom fotbollsmatcher, ishockey, handboll, basketboll, speedway och bandy, ingår också i bolagets produktutbud. Samtliga dessa spelprodukter finns online.
Enligt regeringens tillstånd får Svenska Spel anordna spel på värdeautomater. Det får finnas högst 7 000 värdeautomater i anslutning till hotell- eller restaurangverksamheter och högst 500 i anslutning till lokaler där bingospel anordnas. Vid utgången av 2016 fanns 5 180 automater utställda i 1 698 restauranger och bingohallar.
Svenska Spel har vidare genom Casino Cosmopol tillstånd av regeringen att driva kasino i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Därutöver tillhandahåller bolaget både bingo- och pokerspel online.
AB Trav och Galopp
Den näst största spelmarknadsaktören i Sverige är ATG. Bolaget bildades 1974 och ägs gemensamt av Svensk Travsport, som äger 90 procent av aktierna, och Svensk Galopp, som innehar 10 procent av aktierna. ATG är således inte till någon del ägt av staten. Däremot tillsätter staten enligt bolagsordningen sex av de elva styrelseledamöterna, varav en är styrelsens ordförande. Av övriga ledamöter utses fyra av Svensk Travsport och en av Svensk Galopp. Ett avtal mellan staten och ägarna till ATG reglerar inriktningen på verksamheten.
ATG anordnar vadhållning på hästtävlingar. Detta sker i form av banspel, dvs. spel som anordnas på trav- och galoppbanorna i anslutning till hästtävlingar, eller spel genom ombud eller online. Samtliga av ATG:s tillstånd att anordna spel har meddelats av regeringen.
ATG:s produktutbud består av flera varianter av vadhållning. Bolaget har också internationellt samarbete med andra anordnare av vadhållning i samband med hästtävlingar i andra länder.
ATG har även tillstånd till att bedriva lotteri i form av spel på virtuella hästar och nummerspel.
Folkrörelser
Med folkrörelsers lotterier avses normalt lotterier av olika slag som ideella föreningar anordnar och där överskottet tillfaller föreningen. Enligt lotterilagen kan som huvudregel endast svenska ideella föreningar få tillstånd till att bedriva lotteri. Föreningen ska vidare enligt sina stadgar ha till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål inom landet och bedriva sådan verksamhet. Det krävs också att föreningen för sin verksamhet behöver lotteriinkomster.
Det är alltså inte nödvändigt att en ideell förening, för att få anordna lotterier enligt lotterilagen, måste ingå i vad som definitionsmässigt är att anse som en folkrörelse, med vilket normalt förstås en gruppbildning med en anslutning som omfattar breda samhällsskikt, såsom t.ex. fackförenings- eller nykterhetsrörelsen. I stället krävs, som ovan anförts, att föreningen har till syfte att främja ett allmännyttigt ändamål. Med ett allmännyttigt ändamål avses ett ändamål som enligt en utbredd uppfattning är värda att stödja (prop. 1993/94:182 s. 59). Vad som är ett allmännyttigt ändamål kan således förändras över tiden.
Vissa lotterier anordnas i mer än ett län. Dessa kallas för rikslotterier. Det finns omkring 20 anordnare som har tillstånd att anordna rikslotterier. Cirka 45 tillstånd till rikslotterier meddelades 2016.
Därutöver finns på lokal och regional nivå flera hundra ideella föreningar som efter registrering har rätt att anordna lotterier inom den egna kommunen eller inom ett visst regionalt avgränsat område. Det förekommer också lokala lotterier som med stöd av 19 § lotterilagen bedrivs utan tillstånd eller registrering.
Även bingospel är förbehållet ideella föreningar. I vissa fall har tillstånd till bingospel getts till privatägda aktiebolag som fördelar överskottet till de ideella föreningar som angivits i tillståndet. År 2016 fanns det 66 bingohallar i landet, med tillstånd att anordna bingo till förmån för ca 1 500 ideella föreningar med allmännyttigt ändamål.
Merparten av folkrörelserna anlitar ett serviceföretag för att sköta den dagliga driften av lotterierna. Uppdraget regleras i avtal mellan parterna.
Kommersiella aktörer
Utrymmet för kommersiella anordnare av spel och lotterier på den reglerade svenska spelmarknaden är mycket begränsat. Det är i princip endast spel på restaurangkasinon samt spel i samband med marknader och tivolin som kan anordnas av kommersiella aktörer.
Aktörer utan tillstånd i Sverige som riktar spel mot svenska spelare online
Utöver spel på den reglerade marknaden sker spel på webbplatser som drivs av företag som inte har tillstånd att anordna spel i Sverige, men i något annat land. Sådana aktörer utan tillstånd i Sverige hade 2016 enligt Lotteriinspektionen en uppskattad marknadsandel på 23 procent av den svenska spelmarknaden.
Illegalt spel
Vid sidan av den reglerade svenska spelmarknaden och spelandet på webbplatser som drivs av företag som inte har tillstånd i Sverige, men i något annat land, förekommer även illegalt spel i Sverige. Det är svårt att uppskatta hur stor den marknaden är. I nuläget bedöms sådant spelande i Sverige främst utgöras av automatspel och kortspel.
4.6. Utredningar
Ett flertal utredningar har, utöver Spellicensutredningen, de senaste åren lämnat förslag till förändringar av den svenska spelregleringen.
Lotteriutredningen
Lotteriutredningen överlämnade sitt slutbetänkande Spel i en föränderlig värld (SOU 2006:11) till regeringen i januari 2006. Utredningen bedömde att den befintliga regleringen inte var ändamålsenlig för att upprätthålla en tillräcklig kontroll över spelandet samt säkra de sociala skyddshänsynen och intäkterna från lotterier. Utredningen föreslog mot denna bakgrund att vissa lotterier skulle få anordnas med licens, under förutsättning att spelanordnaren uppfyllde lagstiftningens krav.
Betänkandet remissbehandlades, men resulterade inte i någon ny lagstiftning.
Spelutredningen
Spelutredningen, som överlämnade sitt betänkande En framtida spelreglering (SOU 2008:124) till regeringen i december 2008, konstaterade att den tekniska utvecklingen hade lett till en omfattande internationell konkurrens mellan aktörer som erbjuder spelande över internet, och att spelande på utländska webbsidor stod utanför offentlig kontroll. Utredningens slutsats var att den svenska regleringens skyddssyften inte kunde upprätthållas. Utredningen lämnade mot denna bakgrund två alternativ för en framtida reglering; att behålla och strama upp den gällande regleringen eller öppna upp vissa spelformer för nya aktörer.
Även Spelutredningens betänkande remissbehandlades, men föranledde inte någon ny lagstiftning.
Kasinoutvärderingen
Även kasinolagen har utvärderats. Utredningen Kasinoutvärderingen konstaterade i sitt betänkande Internationella kasinon i Sverige – En utvärdering (SOU 2006:64) bl.a. att eventuella förändringar av kasinoverksamheten för att denna bättre skulle motsvara villkor om socialt ansvar borde kunna ske inom ramen för gällande reglering och styrformer.
Främjandeförbudsutredningen
Främjandeförbudsutredningen lämnade den 30 mars 2015 sitt betänkande Ett effektivare främjandeförbud i lotterilagen (SOU 2015:34) till regeringen. Utredningen föreslog en ändring i 38 § lotterilagen så att det inte ska vara tillåtet att i yrkesmässig eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett lotteri som inte anordnats med stöd av lotterilagen. Sanktionsbestämmelserna i 54 § andra stycket lotterilagen föreslogs vidare få en ny utformning, som innebär att de ska omfatta allt främjande av deltagande i lotterier som inte anordnats med stöd i lotterilagen, utan att någon skillnad görs mellan svenska och utländska lotterier. Den nya lydelsen skulle innebära en viss utvidgning av det straffbara området för svenska lotterier som bedrivs utan tillstånd. Slutligen föreslog utredningen att Lotteriinspektionen ska ges rätt att besluta att ett föreläggande eller förbud vid vite som avser främjandeförbudet i 38 § ska kunna gälla omedelbart.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
4.7. Det behövs en ny spelreglering
Regeringens bedömning: Det behövs en långsiktigt hållbar spelreglering. Regleringen bör förena kraven på bl.a. en stark social skyddsnivå med behovet av en anpassning till det moderna itsamhällets villkor och de skyldigheter som följer av EU-rätten.
Spelregleringen bör utformas så att de olika intressen som gör sig gällande på spelområdet balanseras.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans ifrågasätter behovet av en ny reglering. Flera av dem, däribland Svenska Spel, ATG och Kindred
Group (Kindred) samt flera ideella organisationer som Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Bygdegårdarnas Riksförbund och Läkarmissionen, delar regeringens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning
Problem på spelområdet
Det råder full enighet om att den svenska spelregleringen måste moderniseras. Den tillkom under en tid då allt spel var fysiskt och har – med något undantag – inte anpassats till den digitala utvecklingen. Sedan början av 2000-talet har svenska reglerade bolag och internationella spelbolag till följd av den digitala utvecklingen en avsevärd svensk kundgrupp. Trots att det är förbjudet att i Sverige anordna kasinospel över internet går det att delta i sådant spel genom bolag som har servrar i andra länder. Bland annat har Malta, Isle of Man och Gibraltar lagstiftning som tillåter internetspel och ger ut licenser till nätkasinon som i huvudsak riktar sin verksamhet mot andra länder, utan något krav på att de senare länderna ska tillåta aktörerna. Lotteriinspektionen har inte någon tillsyn över dessa aktörer.
Europeiska kommissionen har ifrågasatt om vissa bestämmelser i kasinolagen och lotterilagen om att tillhandahålla kasinospel över internet är förenliga med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Kommissionen har även ställt frågor om den svenska regleringen av vadhållning på idrottsevenemang och poker i lokal och över internet.
Omregleringar i andra länder
De senaste tio åren har det skett en omreglering i många länder som haft en spelreglering som grundat sig på ensamrätter. I stället har man introducerat licenssystem för vissa sektorer på spelmarknaden. I vissa länder är det möjligt att ge ett obestämt antal licenser, medan det i andra har uppställts gränser för hur många tillstånd som kan beviljas. Licenserna kan gälla olika slags spel, t.ex. kasino, lotteri, bingo, häst- och hundvadhållning samt sportspel. Den främsta anledningen till att fler länder nu har infört licenssystem har varit att man velat få kontroll och utöva tillsyn över spelen för att bl.a. kunna förebygga negativa konsekvenser av spelandet.
Många europeiska länder har liberaliserat delar av spelmarknaden, men valt att bygga andra delar av marknaden på ensamrätter. Det finns stora variationer mellan länderna när det gäller vilka spel som erbjuds inom ramen för ett licenssystem. De flesta länder som har liberaliserat delar av spelmarknaden har valt att hålla fast vid statliga monopol för de stora nationella lotterierna. EU-länder som har valt att delvis liberalisera spelmarknaden har vidare låtit vadhållning på sport och kasinospel omfattas av ett licenssystem.
Utgångspunkter för en ny spelreglering
I ett system som det svenska, med omfattande ensamrätter på spel som förbehållits staten, hästsporten och allmännyttiga ändamål, finns förstås en oro bland befintliga aktörer för att deras intäkter ska minska vid införandet av en ny spelreglering. Spel handlar i grunden om pengar, oavsett vilka syften och ändamål som ligger bakom olika satsningar. Regeringen anser att utgångspunkten för omregleringen ska vara att statens och övriga aktörers möjligheter att ta del av intäkterna från spel inte ska försämras. Den nya regleringen ska därför utformas på ett sådant sätt att förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål bevaras i så hög utsträckning som möjligt.
En lika viktig faktor är att lagstiftningens konsumentskyddsperspektiv samtidigt ska stärkas. De sociala skyddsaspekterna, dvs. att motverka skadeverkningar i form av problemspelande, bedrägerier och kriminalitet, bör ges stor vikt i allt från tillståndsgivning och försäljning till marknadsföring och tillsynsverksamhet. Risken för överdrivet spelande ska beaktas vid planeringen av spelformer och marknadsföringen.
En av de mest centrala utgångspunkterna för den nya regleringen är att spelandet inte ska öka. Det bör dock framhållas att det inte går att garantera att ett nytt licenssystem inte leder till ett ökat spelande.
Den nya spelregleringen bör vidare utformas med beaktande av att utbudet av spelformer kan ändras fort, eftersom spelutvecklingen är snabb. Det kan gälla både förändringar i befintliga spel och att nya typer av spelformer uppstår. Det nuvarande systemet innebär att de reglerade aktörerna kontinuerligt tappar marknadsandelar till de oreglerade aktörerna. Med hänsyn till det måste en ny reglering vara långsiktigt hållbar. I det ligger bl.a. att regleringen ska kunna användas under eller relativt enkelt anpassas till nya omständigheter på spelmarknaden. Regleringen måste vidare vara förenlig med EU-rätten samt både rättssäker och tydlig.
Det är således ett flertal aspekter som ska beaktas vid utformningen av en ny spelreglering. För att de verksamheter som för närvarande inte är reglerade ska inordnas under den nya regleringen bör det nya systemet balansera de skilda intressen som gör sig gällande, som bl.a. de ekonomiska intressena och intresset av skyddet för spelarna, så att det attraherar de olika aktörerna på spelmarknaden, men tillgodoser behovet av skydd mot problemspelande.
5. En ny spellag
5.1. En ramlag för spel om pengar
Regeringens förslag: En ny spelreglering ska införas som ska tillämpas på spel om pengar och vinster med ett värde i pengar. Den nya spellagen ska vara en ramlag och grundas på ett licenssystem.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan är positiva till att krav på licens införs för att få tillhandahålla eller anordna spel i Sverige. Flera remissinstanser, bl.a. Svenska Spel, ATG och Aftonbladet Hierta AB, betonar vikten av en hög kanaliseringsgrad som en förutsättning för att reformen ska lyckas. Att lagen ska vara en ramlag tillstyrks av ett flertal av de som yttrar sig, däribland Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och Spelbranschens riksorganisation (SPER). Draft Kings, FSport och Oulala anför att en ramlagstiftning är bra då den kan möta kraven på en föränderlig marknad och anpassas till produktutveckling, globalisering och förändrad infrastruktur. ATG lyfter fram den flexibilitet som behövs på spelområdet, samtidigt som behovet av rättssäkerhet beaktas. Sveriges advokatsamfund, Betsson AB (Betsson) och Kindred Group (Kindred) pekar dock på de risker som en ramlag kan ha för förutsägbarheten och transparensen, eftersom det närmare innehållet av reglerna inte framgår av en sådan lag. Branschföreningen för onlinespel (BOS) anser att regeringens mandat att utforma regleringen är så omfattande att det riskerar att äventyra omregleringen av spelmarknaden. Mr Green anser att regeringens mandat måste inskränkas till att endast omfatta frågor av mindre betydelse och inte de frågor som är grundläggande för hela regleringen av spelmarknaden.
Skälen för regeringens förslag
Spel om pengar och vinster med värde i pengar
Den svenska spelregleringen tillkom under en tid då allt spel var fysiskt och har egentligen inte alls anpassats till den digitala utvecklingen. Den nuvarande lotterilagen är en förbudslagstiftning som bygger på principen att alla lotterier kräver tillstånd och att alla tillstånd står under offentlig kontroll. Med hänsyn till den snabba digitala utvecklingen på spelmarknaden måste en ny reglering om spel om pengar vara långsiktigt hållbar och relativt enkelt kunna anpassas till nya omständigheter på marknaden. Vad som avses med spel enligt spelregleringen behöver också anpassas till utvecklingen. Utredningen anser att det nuvarande lotteribegreppet är komplicerat och föråldrat, vilket får till följd att det är svårt att förutse vilka arrangemang som faller inom lotterilagens tillämpningsområde. Utredningen föreslår därför att begreppet spel ska ersätta lotteribegreppet. Regeringen delar utredningens bedömning att begreppet spel är mer ändamålsenligt än lotteri.
Med anledning av vad Lagrådet anfört i sina allmänna synpunkter på förslaget till spellag vill regeringen framhålla att regleringen inte bör omfatta alla typer av spel som förekommer såsom olika förströelse-,
sällskaps- eller datorspel eller spel i allmänhet. Den bör endast omfatta sådant riskfyllt spel om pengar som sker med insatser från deltagarna, där möjligheten att vinna till någon del beror på faktorer som spelaren själv inte kan förutse eller kontrollera. Begreppet spel bör i detta sammanhang därför omfatta sådana spel om pengar där möjligheten att vinna helt eller till viss del beror på slumpen. Spel av detta slag bör enligt regeringens bedömning kunna falla inom någon av kategorierna lotterier, kombinationsspel, vadhållning och pyramidspel. I ett kombinationsspel finns utöver slump även inslag av skicklighet. Enligt Lagrådet är gränsdragningen oklar mellan kombinationsspel och sådana skicklighetsspel som kan ha inslag av slump, men som enligt nuvarande lotterilagen ändå inte anses omfattas av lotteribegreppet. Enligt regeringens mening bör man dock, i likhet med vad som gäller enligt lotterilagen, även i fortsättningen bedöma ett spel utifrån dess allmänna karaktär. Den omständigheten att det i ett sportarrangemang, såsom inom alla mänskliga aktiviteter, förekommer moment vars utfall till någon del kan tillskrivas slumpen, bör således inte ensamt vara avgörande för bedömningen av om ett spel omfattas av lagen. Kombinationsspel skiljer sig enligt regeringens mening från ett sportarrangemang främst genom sitt syfte. I ett kombinationsspel, liksom i övriga spel enligt spellagen, är det spelarens möjlighet att vinna pengar som står i fokus. I ett sportarrangemang är det idrottarens prestation, tävlingsmomentet och underhållningsvärdet för publiken som är huvudsaken. Även om det inom idrotten förekommer prispengar tävlas det främst inte om pengar, utan det får anses vara glädjen och äran att segra eller nå ett visst resultat som är de huvudsakliga belöningarna för de tävlande. Det är också stor skillnad mellan, å ena sidan, en avgift som en tävlande i ett sportarrangemang betalar för sitt deltagande, och som syftar till att bekosta arrangemanget, och, å andra sidan, en spelares insats i ett spel om pengar där insatsen går till den pott eller den vinstandel som det spelas om. I en idrottstävling består insatsen av deltagarens prestation och ansträngning. I ett spel om pengar utgörs insatsen av det värde i pengar som spelaren riskerar i spelet i hopp om vinst. Det torde stå klart vad som skiljer vadhållningen på en fotbollsmatch från själva fotbollsmatchen och spelet på travhästarna från travtävlingen. Enligt regeringens mening går det därför i de allra flesta fall att avgöra om en aktivitet är ett spel enligt spellagen eller en tävling som faller utanför den. Det kommer dock alltid att förekomma gränsdragningssvårigheter när nya mänskliga aktiviteter uppstår. Regeringen bedömer dock att det är förenat med stora svårigheter att utforma lagstiftningen så att den, i enlighet med vad Lagrådet anfört, med säkerhet även omfattar spel med en karaktär som liknar t.ex. kombinationsspel, men som ännu inte existerar. Enligt regeringens bedömning kan dock alla spel om pengar som för närvarande existerar och som lagen ska omfatta inordnas under någon av de fyra nämnda kategorierna. Om en aktivitet över huvud taget ska omfattas av spellagen, som t.ex. den som Lagrådet pekat på i samband med sin behandling av förslaget till reglering av pokerturneringar, får bedömas i det enskilda fallet, mot bakgrund av vad som nu anförts.
Utredningen föreslår att lagens tillämpningsområde ska vara spel om pengar. I reglerna för licensprövningen anger utredningen att licens ska krävas för spel om penningvärde. Med sådant spel avses spel om vinster i
form av annat än pengar, t.ex. varor. Lagrådet förordar att detta uttrycks som värde i pengar. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att lagen ska omfatta såväl spel om pengar som spel om vinster med ett värde i pengar.
Ett licenssystem införs
Det nuvarande systemet innebär att de reglerade aktörerna kontinuerligt tappar marknadsandelar till de oreglerade aktörerna samt att statens kontroll och möjligheter att upprätthålla en sund och säker spelmarknad minskar. Staten har historiskt sett haft en stark roll på spelmarknaden. För att uppnå målet för spelpolitiken under de förhållanden som råder krävs en tydlig reglering. Spellagstiftningen bör även fortsättningsvis vara en förbudslagstiftning med tydliga förutsättningar för tillstånd och tillsyn. Lagrådet anser att detta bör anges uttryckligen i lagen. Enligt regeringens mening följer dock detta av införandet av ett krav på att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd och licenser, samt genom införandet av möjligheten att vidta åtgärder som syftar till att aktörer utan tillstånd ska stängas ute. På det sättet bedömer regeringen också att staten kan behålla en stark roll på marknaden. Inom ramen för licenssystemet bör tillåtna spelformer grupperas i sådana former som kan konkurrensutsättas och sådana som inte lämpar sig för konkurrensutsättning.
En ramlag
Utvecklingen av spel via internet och andra former av digitala medier är komplex och föremål för snabba förändringar. För att säkerställa att målen med den svenska spelregleringen uppnås måste regleringen effektivt kunna anpassas till förändringar på marknaden. Erfarenheter från andra medlemsländer i EU visar på nödvändigheten av att ha en lagstiftning som ger utrymme för flexibilitet. På spelområdet har lagstiftningen inte hängt med i utvecklingen. En ramlag ger, som bl.a. ATG lyfter fram, större möjligheter att anpassa regelverket till följd av den snabba utvecklingen på spelområdet. Att lagen utformas som en ramlag behöver inte stå i strid med behovet av förutsägbara och tydliga regler som marknaden kan utgå ifrån och förhålla sig till under en längre tid. Regeringen har förståelse för den oro som bl.a. BOS ger uttryck för. Om de bemyndiganden som regeringen ges i lagen endast används vid behov och i enlighet med lagens syften, samt med beaktande av spelföretagens intresse av stabila förutsättningar, bör dock även de senare aktörernas behov kunna tillgodoses. Den nya spelregleringen föreslås mot denna bakgrund tydligt ange ramarna för spel om pengar, samtidigt som den tillgodoser behovet av anpassningar till följd av marknadsutvecklingen, som flera remissinstanser lyfter fram.
Lagrådet har anfört att flera av de bemyndiganden som föreslås i spellagen har getts svepande formuleringar. Enligt regeringen kräver användningen av en ramlagstiftning att regleringen i lag i större utsträckning än annars kompletteras med närmare bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå. Det är inte heller möjligt att i spellagen begränsa bemyndigandena utan att den flexibilitet som krävs med den
valda lagstiftningstekniken går förlorad. Ett visst inslag av breda bemyndiganden är därför nödvändiga.
Kanalisering
Ett spelföretag som vill etablera sig i ett visst land måste överväga ett antal faktorer. Dessa kan gälla t.ex. vilken typ av tjänster man vill erbjuda, hur stora kostnaderna blir, hur snabbt man kan komma igång och statusen på licensen. EU:s medlemsstater och deras nationella spelmyndigheter har olika system för utfärdande av licenser. Vissa länder utfärdar en licens, oavsett vilka tjänster eller produkter som ska erbjudas (t.ex. Isle of Man), medan andra har andra en mängd olika slags licenser (t.ex. Storbritannien). Ur spelföretagens perspektiv är det viktigt att de tillåts erbjuda de produkter som de önskar, vilket generellt sett innebär många varianter av spelformer. Därutöver är licenskostnaderna av avgörande betydelse. Kostnaderna består huvudsakligen av licensavgifter, kostnader för verksamhetens bedrivande och skatter. Språk, löneläge och kulturella skillnader är ytterligare faktorer som påverkar etableringen.
Genom en spelreglering som bygger på ett licenssystem införs förutsättningar för att kanalisera spelandet till lagliga alternativ. Hur stor andel av spelandet på den svenska marknaden som kommer att ske via spelföretag med licens i Sverige, dvs. graden av kanalisering, beror på en samverkan av många faktorer. Utredningen bedömer att den föreslagna lagstiftningen har förutsättningar att uppnå en hög grad av kanalisering. Med en hög grad avses enligt utredningen och aktörerna en kanalisering om minst 90 procent av allt spelande på den svenska marknaden. Den uppnådda graden av kanalisering bör kontinuerligt följas upp (se avsnitt 19.4).
5.2. Lagens tillämpningsområde
5.2.1. Huvudsakligt tillämpningsområde
Regeringens förslag: Lagen ska omfatta spel som tillhandahålls i
Sverige. Lagen ska inte tillämpas på onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden.
Lagen ska vara tillämplig på spel som tillhandahålls på svenska fartyg och svenska luftfartyg, oavsett var fartyget befinner sig.
Lagen ska inte vara tillämplig på spel som tillhandahålls på utländska luftfartyg som endast flyger över svenskt territorium utan att trafikera en svensk flygplats.
Bestämmelserna i överenskommelsen om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland ska gälla för sådant spel på fartyg i internationell trafik som omfattas av den överenskommelsen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att anordnande av spel i Sverige som inte riktar sig till den svenska marknaden ska omfattas av lagen. Utredningen föreslår vidare att frågan huruvida onlinespel tillhandahålls i Sverige eller inte ska avgöras med utgångspunkt i huruvida spelaren är bosatt eller stadig-
varande vistas i landet. Utredningen föreslår även en generell bestämmelse om att överenskommelser mellan Sverige och någon annan stat rörande spel på fartyg i internationell trafik ska ges företräde framför spellagens bestämmelser.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslagen. Svenska Spel anser att det föreslagna tillämpningsområdet är väl avvägt, men anser att tillhandahållande eller anordnande av spel på fartyg i internationell trafik endast ska få ske under den tid som fartygen är i rörelse eller trafik under pågående resa eller rutt, eftersom det annars finns risk för uppkomst av s.k. flytande kasinon som erbjuder kasinospel när fartygen ligger i hamn eller när fartygen gör en begränsad, lokal rundtur. ATG tillstyrker också förslagen, men anser att utredningens förslag om vilka onlinespel som omfattas av regleringen bör förtydligas, eftersom det kan bedömas omfatta allt spel som tillhandahålls via internet, vilket inte torde vara avsikten. Även Kindred och Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) framför invändningar mot definitionen.
Ålands Penningautomatförening (Paf) anser att tillämpningsområdet för spel på fartyg i internationell trafik måste klargöras och att lagstiftaren behöver välja en konsekvent linje, där man tillämpar antingen territorialvattensprincipen eller flagglandsprincipen. Förvaltningsrätten i Linköping anser att bestämmelsen om vad som gäller för flyg över svenskt territorium är svårtillgänglig.
Skälen för regeringens förslag
Territoriell tillämpning
Utredningen föreslår att den nya lagen ska gälla spelverksamhet som anordnas i Sverige, även om den inte är tillgänglig för den svenska allmänheten. Skälet för detta förslag är bl.a. att det från Sverige går att bedriva spel- och lotteriverksamhet som riktar sig mot utlandet, samtidigt som åtgärder vidtagits i Sverige för att förhindra utländska spelanordnare att erbjuda speltjänster här. Regeringen anser dock, bl.a. med beaktande av att det nu föreslås en lag som tillåter även utländska spelföretag att tillhandahålla spel i Sverige, att det inte finns tillräckliga skäl att låta lagen omfatta sådant spel som inte tillhandahålls i Sverige. Utredningen har inte heller i tillräcklig utsträckning analyserat vilka konsekvenserna skulle bli eller vilka övriga lagförslag som krävs för att lagen ska kunna ges ett sådant brett tillämpningsområde. Om en utvärdering av reformen skulle visa att spelföretag etablerar sig i Sverige utan att ha svensk licens, kan det dock finnas anledning att överväga omfattningen av tillämpningsområdet på nytt.
När det gäller lagens tillämpning på spel över internet, s.k. onlinespel, bör utgångspunkten vara att spellagen ska tillämpas på spel som tillhandahålls i Sverige, oavsett om det tillhandahålls från ett annat land. Regeringen delar utredningens bedömning att lagen ska omfatta spel som i någon mening riktar sig till den svenska marknaden och svenska spelare. Den av utredningen föreslagna regleringen riskerar dock att sätta fokus på huruvida spelare är stadigvarande bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige, i stället för på om spelen är anpassade för den svenska marknaden. Regeringen föreslår därför att begränsningen i tillämpningen
i stället uttrycks som att lagen inte ska tillämpas på onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden. Regeringen är medveten om att det, som Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) påpekar, finns risk för att ett spelföretag helt enkelt genom att erbjuda speltjänster på engelska och med insatser eller kontoställning angivna i en annan valuta försöker kringgå det svenska licenskravet. Samtidigt är det inte rimligt eller möjligt att kräva att alla aktörer som erbjuder spel över internet ska söka licens i Sverige.
Spel på fartyg och flyg
Spellagen bör som huvudregel vara tillämplig på spel som sker på fartyg eller luftfartyg på svenskt territorium. Den bör även vara tillämplig på spel på svenska fartyg och luftfartyg, oavsett var dessa befinner sig. Spellagen bör dock inte vara tillämplig på spel som sker på utländska luftfartyg som endast flyger över svenskt territorium utan att trafikera en svensk flygplats.
Spel som omfattas av överenskommelsen mellan Sverige och Finland
Sedan den 6 november 1979 gäller en överenskommelse mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan de båda länderna (SÖ 1979:40). Överenskommelsen ändrades senast den 6 november 2001 (SÖ 2002:2). Utredningen föreslår att en generell regel införs i spellagen om att överenskommelser mellan Sverige och någon annan stat rörande spel på fartyg i internationell trafik ska gälla framför bestämmelserna i spellagen. I likhet med Lagrådet anser regeringen att bestämmelsen bör förtydligas och att det bör framgå att den endast avser överenskommelser som är gällande i Sverige. Eftersom bestämmelsen inskränker spellagens tillämpningsområde bör den enligt regeringen även preciseras till att endast avse den enda gällande överenskommelsen av det aktuella slaget, nämligen den mellan Sverige och Finland. Det bör mot denna bakgrund i spellagen anges att bestämmelserna i överenskommelsen alltjämt ska gälla för sådant spel på fartyg i internationell trafik som överenskommelsen omfattar.
Hänvisningar till S5-2-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, 7.7, Författningskommentar till 3 § spellag
5.2.2. Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Regeringens förslag: Lagen ska inte tillämpas på svenska statens premieobligationslån eller på vadhållning på det framtida värdet av finansiella aktiviteter. Lagen ska inte heller tillämpas på sådant automatspel som omfattas av lagen om anordnande av visst automatspel.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag:Lotterilagen gäller inte för svenska statens premieobligationslån. Inte heller spellagen bör omfatta sådana lån.
Spellagen bör inte heller tillämpas på vadhållning om det framtida värdet på finansiella aktiviteter. Även om sådana aktiviteter kan
karaktäriseras som spel enligt spellagens definition, är det enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID) fråga om finansiella aktiviteter som regleras genom den lagstiftning som finns på den finansiella sektorn.
Sådant spel som omfattas av lagen om anordnande av visst automatspel får endast ge vinst i form av frispel. Inte heller spel av detta slag bör därför omfattas av spellagen.
Hänvisningar till S5-2-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
5.3. Kraven på spelverksamhet
Regeringens förslag: Spelverksamhet ska vara lämplig ur allmän synpunkt samt bedrivas på ett sätt som är sunt och säkert under offentlig kontroll. Det innebär krav på att spelen ska ha ett starkt konsumentskydd, att det ska råda hög säkerhet i spelen, att de negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas och att spel om pengar inte ska användas som stöd för kriminell verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att kraven på spelverksamhet ska uttryckas som syften med spellagen, att målsättningen med kanaliseringen ska lagregleras och att ett krav ska införas på att spelandet i Sverige ska hållas på en rimlig nivå. Utredningen föreslår även att kravet på spelverksamhetens lämplighet ska regleras som en förutsättning för licens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som yttrar sig över förslaget, däribland Socialstyrelsen, Svenska Spel och Kindred tillstyrker eller har inga invändningar mot det. Folkhälsomyndigheten, anser att det bör lyftas fram att spel ska bedrivas på ett sätt som motverkar skadeverkningar av spel om pengar. Flera ideella organisationer, däribland Folkrörelsernas samarbetsorgan för spel- och lotterifrågor (Folkspel), Svenska Ishockeyförbundet och Reumatikerförbundet, anser att det i lagen ska anges att den syftar till att möjliggöra finansiering av allmännyttiga ändamål. ATG anser att det inte i lagen ska anges att kanaliseringen är ett av lagens syften. Enligt SPER är kanaliseringen snarare ett medel än ett mål.
Skälen för regeringens förslag
Krav på spelverksamhet ska regleras i lagen
Lotterilagens syften framgår inte av lagen. Syftena behandlas främst i förarbetena till 1982 års lotterilag (prop. 1981/82:170). Ett syfte med införandet av den senare lagen var att skydda konsumenterna, dvs. lottköparna och speldeltagarna. Ett annat syfte var att motverka skadeverkningar, särskilt hos barn och ungdomar. Frågan om en lags syften kan vara av stor betydelse för att göra det tydligt vad staten avser att uppnå med en reglering. Det finns goda skäl att som utredningen föreslår i lagen föra in de syften som redan kan sägas utgöra grunden för den spelreglering som gäller i Sverige. För att dessa ska få någon konkret
betydelse vid tillämpningen av lagen bör dock syftena i stället uttryckas som krav på spelverksamheten. På det sättet kan dessa värden på ett tydligare sätt styra tillämpningen av lagen.
Även om främjandet av ideell verksamhet är en central del av den svenska spelpolitiken kan detta eller finansieringen av sådan verksamhet inte anses vara ett krav som går att ställa på utformningen av spelverksamhet. Enligt regeringens mening ska därför dessa ideella värden inte komma till uttryck i en särskild lagbestämmelse i spellagen. Den ideella sektorns särställning på spelområdet tydliggörs dock i lagen genom att vissa spelformer förbehålls sektorn, även i förhållande till statliga aktörer.
Sunt och säkert under statlig kontroll
Alla former av spel om pengar är förenade med risker. Spel om pengar bör därför tillhandahållas på ett sunt och säkert sätt under offentlig kontroll. Detta bör komma till uttryck genom krav i spellagen.
Den nuvarande lagstiftningen bygger på att i princip alla lotterier ska ha tillstånd och stå under tillsyn. Den utgångspunkten bör även gälla i fortsättningen för att motverka brottslighet av det slag som förekommer i anslutning till illegalt spel.
Lämpligt från allmän synpunkt
En förutsättning för att en licens ska utfärdas bör enligt utredningen vara att den som anordnar ett spel ska svara för att spelet är lämpligt ur allmän synpunkt. Regeringen delar utredningens bedömning. Enligt regeringens mening sammanfattar det uttrycket väl det centrala med spelregleringen. Ett krav med denna innebörd bör därför tas in i lagen.
Spelandet ska ske genom lagliga spel och på en rimlig nivå
Utgångspunkten är att spel som efterfrågas i första hand bör regleras, inte förbjudas. På så sätt kanaliseras efterfrågan mot mer tillförlitliga och kontrollerbara erbjudanden.
Utredningen gör i likhet med SPER bedömningen att kanalisering får anses vara ett medel för att uppnå lagens övergripande syften och inte ett mål i sig, men föreslår likväl att kanaliseringen ska lagregleras. Regeringen delar utredningens bedömning att kanaliseringen är ett medel för att nå den nya lagens syfte, men anser i likhet med ATG att kanaliseringen inte bör lagregleras.
Starkt konsumentskydd
På spelområdet ska ett starkt konsumentskydd säkerställas. För att uppnå det bör samma konsumentskyddsregler som gäller inom andra områden även gälla spel. Det bör därför ställas krav på att spelföretag bl.a. ska informera om vilken typ av spel som erbjuds, kostnaderna för deltagande och vart konsumenten kan rikta frågor eller klagomål. Denna information ska vara tydlig, uppdaterad och lätt tillgänglig för spelaren. Konsumenternas rättigheter har under senare år harmoniserats i EU-rätten genom särskilda direktiv. Spel om pengar är dock undantagna i de aktuella direktiven på grund av denna verksamhets särskilda karaktär
samt kompetensen hos medlemsstaterna att definiera sin egen spelpolitik och kunna vidta egna och eventuellt strängare åtgärder för att skydda spelarna.
Det ska råda hög säkerhet i spelen
Genom att ställa höga krav på licenshavarna bedömer regeringen att en hög säkerhet kan uppnås. Bland annat bör identiteten på spelare fastställas och kontrolleras, alla finansiella transaktioner registreras, och spelare stängas av vid misstänkt bedrägeri eller andra spelrelaterade former av brottslighet. Dessutom bör alla som omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) vara skyldiga uppfylla kraven i den lagen.
De negativa effekterna av spelande ska begränsas
Spelregleringen ska, som Folkhälsomyndigheten lyfter fram, motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar och problemspelande. Genom den föreslagna lagen skapas ett ramverk som gör det möjligt att upptäcka riskabla beteenden på ett tidigt stadium, så att åtgärder för att förhindra att ett missbruk utvecklas kan vidtas. Tillsynsmyndigheterna ska fastställa tydliga villkor och övervaka efterlevnaden av dem i syfte att se till att licenshavarna iakttar försiktighet för att skydda spelarna (omsorgsplikt).
Spel om pengar ska inte användas som stöd för brottslighet
Kriminalitet vid spel kan motverkas genom licensgivning. Licenshavarna ska uppfylla strikta krav och bl.a. kontrollera och fastställa spelarens identitet, registrera alla finansiella transaktioner och stänga av spelare i fall av misstänkt bedrägeri eller andra spelrelaterade former av brottslighet. Det kan visserligen inte uteslutas att överskottet från ett i övrigt legitimt spelföretag med skötsamma företrädare förs vidare till kriminell verksamhet. Detta bör dock kunna utgöra en grund för att inte tilldela
eller återkalla en licens.
Hänvisningar till S5-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 6.1, Författningskommentar till 1 § spellag
5.4. Licensfria spel
Regeringens förslag: Det ska inte behövas licens för sådana spel
1. för vilka deltagande inte kräver betalning av en insats,
2. som tillhandahålls av en ideell förening eller ett registrerat trossamfund, där värdet av varje insats uppgår till högst 1/4 000 prisbasbelopp, vinsten endast utgörs av varor, värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/6 prisbasbelopp och som antingen utgörs av lotteri som bedrivs inom en viss kommun och anordnas i samband med en tillställning eller en sammankomst som en ideell förening eller ett registrerat trossamfund anordnar eller deltar i, eller av ett bingospel som föreningen eller trossamfundet tillhandahåller,
3. där värdet av varje insats uppgår till högst 1/4 000 prisbasbelopp, vinsten endast utgörs av varor, och värdet av högsta vinsten uppgår till högst 1/60 prisbasbelopp och som utgörs av lotteri som bedrivs inom en viss kommun och tillhandahålls i samband en offentlig nöjestillställning, en offentlig tillställning till förmån för ett allmännyttigt ändamål eller en allmän sammankomst för framförande av ett konstnärligt verk till förmån för ett allmännyttigt ändamål,
4. som utgör ett kombinationsspel i periodisk skrift, radio eller tv, där spelet inte är huvudinnehållet och där betalningen sker genom en informations- och innehållsbaserad tjänst med integrerad betalning eller genom en mobil betalningslösning där betalningen inte överskrider 1/3 000 prisbasbelopp per telefonnummer och dag, eller
5. som sker under privata former med en nära inbördes gemenskap mellan deltagarna, som inte har en organiserad eller professionell prägel och som sker på annat sätt än online och med låga belopp.
Spel som varken kräver licens eller registrering enligt spellagen ska vara undantagna från penningtvättslagens tillämpningsområde.
Regeringen ska bemyndigas att besluta om att licens inte ska krävas för kombinationsspel, där spelet inte är huvudinnehållet i den vara eller tjänst som tillhandahålls.
Regeringens bedömning: Spel som helt baseras på skicklighet faller utanför spellagens tillämpningsområde.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att spel där sannolikheten att vinna baseras helt på skicklighet ska vara licensfritt. Utredningen saknar förslag i fråga om undantag från penningtvättslagens tillämpningsområde. Utredningen föreslår att s.k. korsordstävlingar inte ska omfattas av lagen, då det inte ska anses som att en insats sker för deltagande i sådana tävlingar.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslagen har i huvudsak inga invändningar mot dessa. Flera ideella aktörer, däribland IOGT-NTO, anser dock att lotterier som inte kräver insats bör regleras för att dessa inte ska skada den ideella sektorns förutsättningar att erbjuda spel för allmännyttiga ändamål på en skyddad marknad.
Sveriges Tivoliägareförening anser att insatsbegränsningarna för s.k. frisektorlotterier bör justeras så att det blir möjligt att göra en insats på 20 kronor och att insatsbegränsningen inte ska baseras på prisbasbelopp.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Skicklighetsspel
Utredningen föreslår, i enlighet med vad som gäller enligt lotterilagen, att regleringen inte ska gälla för spel om pengar där utgången av spelet helt baseras på spelarens skicklighet. Exempel på sådana spelformer är biljard, tävlingsbridge och schack. I nuvarande lotterilag regleras marknads- och tivolinöjen, t.ex. ringkastningsanordningar, bollkastning, pilkastning och skjutbanor särskilt. Regeringen anser att det saknas anledning att fortsättningsvis särskilt reglera dessa spelformer. I de fall utgången av ett marknads- och tivolinöje helt beror på spelarens skicklighet kommer dessa spel att, till följd av definitionen av spel enligt den föreslagna lagen, falla utanför lagens tillämpningsområde (se avsnitt 5.1.).
Spel som inte kräver insats
Lotterilagen har en mycket vid definition av lotteri. Vid tillämpningen av lagen saknar det betydelse om deltagaren betalat en insats eller inte. Sverige är ett av få länder i världen som inte har ett krav på insats för att ett spel ska omfattas av spelregleringen. Historiskt sett har detta berott på att lagstiftaren ansett att även reklam- och gratislotterier i viss mån föranleder en sorts insats, även om denna inte sker i form av pengar, utan t.ex. i form av porto eller tidsutdräkt.
I sociala medier är det allt vanligare att företag och privatpersoner uppmanar besökare att delta i olika aktiviteter, t.ex. att ”gilla” något eller ”dela” något med sina vänner. Genom att göra detta deltar man sedan i någon form av utlottning där man kan vinna biljetter, pengar eller varor, i de allra flesta fall till ett mindre värde. Dessa arrangemang avgörs oftast med slumpens hjälp, exempelvis genom att man lottar fram vinnaren bland de som ”gillat” eller ”delat”. Regeringen anser att det i dessa situationer, liksom i andra fall då man inte betalat någon insats för sitt deltagande, inte föreligger något särskilt behov av skydd. Spelaren riskerar inte att förlora något, och det finns ett grundläggande konsumentskydd genom att arrangemang och tävlingar av detta slag omfattas av marknadsföringslagstiftningen.
Regeringen anser således, till skillnad från bl.a. IOGT-NTO, att det fortsatt finns skäl för att inte ställa upp krav på licens för spel där deltagandet inte kräver betalning av en insats. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare bemyndigas att besluta om att licens inte heller ska krävas för vissa kombinationsspel, där spelet inte är huvudinnehållet i den vara eller tjänst som tillhandahålls.
Frisektorlotterier
Genom införandet av 1982 års lotterilag fick ideella föreningar möjligheten att under vissa förutsättningar anordna lotteri utan tillstånd inom en kommun. De nya reglerna skulle gynna och uppmuntra små lokala föreningar, vars medlemmar själva i stor utsträckning arbetade rent ideellt.
I dag har regleringen kring dessa s.k. frisektorlotterier i första hand betydelse för nöjesanläggningar (t.ex. Gröna Lund och Liseberg), kring-
resande tivolin och skolklasser som säljer lotter. Regeringen ser ingen anledning att ändra grunderna för den nuvarande regleringen.
Då den nya spellagen ska utgöra en ramlagstiftning, och med hänsyn till att konsumenterna genom regleringen i marknadsföringslagen är tillförsäkrade en rätt att få information om lotteriet för att kunna avgöra om de vill vara med i det eller inte, kan nu gällande detaljkrav, om vad som gäller för tillståndsfria lotterier i 19 och 20 §§lotterilagen utgå. Vid behov kan spelmyndigheten utfärda allmänna råd om hur frisektorlotterier ska bedrivas på ett sunt och säkert sätt. Lagtexten ska därför enbart ange de grundläggande kraven för att dessa spel inte ska omfattas av licenskrav.
Med hänsyn bl.a. till att lagen ska vara en ramlag och kunna stå sig över tid anser regeringen, till skillnad från Sveriges Tivoliägareförening, att insatsbegränsningen fortsatt ska vara kopplad till prisbasbeloppet. Det kan dock finnas skäl att se över hur stor den lagstadgade andelen ska vara. Det nuvarande kravet att högsta insats i lotteriet får vara 1/6 000 prisbasbelopp (drygt 7 kronor enligt 2018 års prisbasbelopp) för att omfattas av undantaget från tillståndskrav, förorsakar praktiska problem. Då risken för problemspelande och andra sociala skyddsändamål inte talar för något annat, bör den högsta insatsen höjas till 1/4 000 prisbasbelopp (cirka 11 kronor enligt 2018 års prisbasbelopp).
Korsordstävlingar
De tävlingar i tidningar eller tidskrifter och radio eller tv som innebär att deltagarna mot ett belopp om högst ca 15 kr löser en uppgift i form av t.ex. ett korsord, och där vinnarna sedan dras genom lottning bland de insända bidragen från de deltagare som korrekt löst uppgiften, tillhör inte sådana riskfyllda spel som lagen syftar till att reglera. Det bör därför inte krävas licens för att tillhandahålla sådant spel.
Spel under privata former
Enligt hittillsvarande spelreglering krävs bl.a. att lotteriet ska vara anordnat för allmänheten eller, när det gäller vissa spelformer, i förvärvssyfte för att omfattas av regleringen. Innebörden av detta har preciserats i rättspraxis. Enligt rättsfallet NJA 1986 s. 35 ska det röra sig om en liten och sluten krets med en inbördes gemenskap för att det inte ska vara fråga om spel anordnat för allmänheten. Regeringen anser att spellagen inte ska innehålla något krav på att spelet ska vara anordnat för allmänheten eller i förvärvssyfte för att regleringen ska vara tillämplig. I förhållande till nu gällande reglering innebär detta således en utvidgning av det tillståndspliktiga området. Visst landbaserat spel om pengar med låga belopp under privata former bör därför undantas från kravet på licens.
Spel som ska undantas från penningtvättslagens tillämpningsområde
Speltjänster omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (fjärde penning-
tvättsdirektivet). Medlemsstaterna får dock, med undantag för kasinon, efter en lämplig riskbedömning besluta att helt eller delvis undanta vissa speltjänster från de nationella penningtvättsreglerna (artikel 2.2). Denna möjlighet har i svensk rätt utnyttjats för speltjänster som varken kräver tillstånd eller registrering (frisektorlotterier och spel som inte anordnas för allmänheten eller annars i förvärvssyfte) samt anordnande av spel på varuspelsautomater, som således är undantagna från penningtvättslagens tillämpningsområde (jfr 1 kap. 2 § 14 och prop. 2016/17:173 s. 200). Även med beaktande av den något höjda insatsnivån för frisektorlotterierna gör regeringen bedömningen att dessa spel inte kan utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Spel som varken kräver licens eller registrering, liksom spel på varuautomater, bör därför även i fortsättningen undantas från penningtvättslagens tillämpningsområde. Regeringen anser vidare att det, i likhet med vad som gäller i dag, bör överlämnas åt tillsynsmyndigheten att besluta om de övriga undantag för speltjänster från penningtvättslagen som kan bli aktuella (jfr regeringens bedömning i prop. 2016/17:173 s. 200 f.).
Hänvisningar till S5-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt Författningskommentar till 4 § spellag, Författningskommentar till 5 § spellag
5.5. Pyramidspel
Regeringens förslag: Licens ska inte få ges för s.k. pyramidspel. Med pyramidspel avses ett spel där vinsten härrör från framtida deltagares insatser och sannolikheten att vinna beror på antalet deltagare som efterhand träder in i spelet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår en något mer detaljerad definition av pyramidspel.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Kindred menar att pyramidspel inte har med spel att göra, utan mer är att likna vid investeringsbedrägerier. Förbudet bör enligt bolaget därför inte tas in i spellagen utan föras till brottsbalken. Direct Selling
Sweden anför att den föreslagna lydelsen i den nya spellagen avviker från den pyramidspelsdefinition som redan existerar genom marknadsföringslagens genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder). Framför allt saknar den föreslagna lydelsen i spellagen den distinktion mellan pyramidspelsverksamhet och legitim nätverksförsäljning som görs i direktivet. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att begreppet pyramidspel bör definieras tydligare.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande reglering
Av 45 § lotterilagen följer att tillstånd att anordna lotteri inte får ges till s.k. kedjebrevsspel. Med sådana spel avses enligt 7 § lotterilagen spel i
vilka vinstmöjligheterna huvudsakligen beror på antalet deltagare som efterhand inträder i spelet. Definitionen omfattar även s.k. pyramidspel. Kännetecknande för både kedjebrevsspel och pyramidspel är att deltagandet i spelet är arrangerat i en pyramidstruktur, där initiativtagaren befinner sig högst upp i pyramiden. För att spelaren ska få avkastning på sin insats krävs att deltagandet i spelet ökar närmast exponentiellt i varje led. Ju fler spelare som träder in i spelet, desto fler spelare måste således värvas för att spelarna i de föregående leden ska få tillbaka sina insatser eller mer. Eftersom vinstmöjligheterna förutsätter en närmast exponentiell ökning av antalet deltagare, ökar också risken för att spelet kollapsar i varje nytt led. Endast den eller de som befinner sig högst upp i pyramiden har en reell chans att få avkastning på sin insats.
Ett förbud mot pyramidspel finns även i lagstiftningen på konsumentskyddsområdet. Av 4 § marknadsföringslagen framgår att bilaga 1 till direktivet om otillbörliga affärsmetoder ska gälla som lag i Sverige. Enligt punkt 14 i bilagan är det förbjudet att inrätta, driva eller göra reklam för pyramidspel där konsumenten lockas att delta på grund av möjligheten att få ersättning och denna främst grundas på att andra konsumenter värvas till spelet, snarare än på försäljning eller konsumtion av en produkt. Av 4 § fjärde stycket marknadsföringslagen följer att förbudet mot pyramidspel inte gäller åtgärder som omfattas av lotterilagen. Eftersom tillstånd att anordna lotteri enligt lotterilagen inte får ges till kedjebrevsspel, inklusive pyramidspel, omfattas anordnandet av sådana spel både av förbudet i 54 § samma lag och bestämmelserna om dobbleri i 16 kap.14 och 14 a §§brottsbalken. Marknadsföringslagens förbud mot pyramidspel saknar emellertid straffrättsliga sanktioner. Överträdelser sanktioneras i stället genom förbud vid vite, skadeståndsskyldighet och marknadsföringsavgift.
Licens ska inte få ges till pyramidspel
Förutsättningarna för ett pyramidspel, bl.a. omfattningen av spelet och dess vinstmöjligheter, är inte klarlagda från start utan beror helt på spelets framtida utveckling och antalet deltagare som efterhand träder in i spelet. Sådana spel kommer förr eller senare att kollapsa. Detta medför att ett pyramidspel från allmän synpunkt aldrig kan anses som lämpligt för spelarna. Licens bör därför inte kunna ges till sådant spel. Till skillnad från Kindred anser regeringen att detta bör framgå av spellagen.
Av lagtekniska skäl anser regeringen att regleringen i lotterilagen så långt som möjligt bör föras över till spellagen. Utredningens förslag om en särskild förbudsbestämmelse bör därför inte införas. För att tydliggöra att pyramidspel omfattas av lagen bör definitionen av spel uttryckligen omfatta denna företeelse.
Regeringen instämmer vidare i utredningens bedömning att begreppet kedjebrevsspel bör utmönstras ur lagstiftningen och ersättas av begreppet pyramidspel. Begreppet pyramidspel speglar bättre vad som avses med företeelsen, dvs. en verksamhetsstruktur som förutsätter en närmast exponentiell ökning av antalet spelare.
Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) efterfrågar ett förtydligande av begreppet pyramidspel. Regeringen har ingen invändning i sak mot den definition som utredningen föreslår, men anser att den
kan förkortas och förtydligas. Såsom Lagrådet anför saknas det t.ex. skäl att hänvisa till begreppet pyramidstruktur. Regeringen föreslår därför att med pyramidspel ska avses ett spel där vinsten härrör från framtida deltagares insatser och vinstmöjligheten beror på antalet deltagare som efterhand träder in i spelet.
Även med den definition som regeringen föreslår kommer bedömningen av vad som är ett pyramidspel inte alltid vara helt enkel. Såsom
Direct Selling Sweden påpekar finns t.ex. affärsmetoder där varor eller tjänster omsätts inom en pyramid, s.k. Multi-level Marketing. Ett sådant system kan användas för fullt legal försäljning av främst varor (jfr mål C-515/12 punkterna 20, 21 och 30–34). Ibland omsätts dock varor eller tjänster i systemet som helt saknar värde eller som endast har ett mycket ringa värde. Sådan verksamhet kan komma att omfattas av spellagens tillämpningsområde. Det bör överlämnas till rättstillämpningen att närmare bestämma gränserna för vad som utgör ett pyramidspel enligt spellagen.
5.6. Registreringslotterier
Regeringens förslag: För s.k. registreringslotterier ska det, i stället för licens endast krävas registrering hos den berörda kommunen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och ett antal kommuner yttrar sig över förslaget och samtliga tillstyrker detta.
Skälen för regeringens förslag: Enligt statistik från Lotteriinspektionen för 2016 uppgick nettoomsättningen för lotterier med tillstånd från kommunerna eller registrering hos dem till 32 miljoner kronor.
Merparten av de lokala lotterierna är registreringslotterier enligt 17 § lotterilagen. Sådana lotterier får bedrivas av ideella föreningar inom den eller de kommuner där föreningen är verksam. Den nu gällande regleringen föreslås i det närmaste oförändrad föras över till spellagen (se avsnitt 7.3). Något krav på licens kommer således inte att gälla för lotterier av detta slag.
Hänvisningar till S5-6
5.7. Vinståterbetalning och riskklassificering
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om insatser, vinster och vinståterbetalningsnivåer.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Folkhälsomyndigheten anser att staten ska behålla möjligheten att reglera vinståterbetalningsnivån. ATG och Svenska Spel anser att vinståterbetalningsnivån för de konkurrensutsatta spelen också måste författningsregleras. Svenska
Spel anser att den tillåtna nivån för lotterier bör bestämmas till högst 50 procent. Kindred anser att en maximal vinståterbetalningsnivå för
lotterier på 50 procent är nödvändigt för att ensamrätten för Svenska Spel och folkrörelsen ska vara motiverad. Stockholms handelskammare anser att vinståterbetalningen inte bör regleras eftersom det är ett viktigt instrument för onlinespelföretagen för att behålla och attrahera nya kunder. Enligt Betsson har dessa företag inget incitament att söka licens om det finns ett tak för vinståterbetalning, eftersom spelarna då kommer att söka sig till operatörer som inte har någon sådan begränsning. Paddy
Power Betfair och Leo Vegas anser att begränsningar av utbetalningsnivåer skulle ha negativa konsekvenser på konsumenternas valmöjligheter, och därmed på konkurrensen och kanaliseringen. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och andra allmännyttiga organisationer anser att det bör finnas en begränsning i systemet om högst 100 procents vinståterbetalning. Enligt bl.a. SPER bör det gälla även för konkurrensutsatta spelformer. IOGT-NTO anser att om ett vinståterbetalningstak fastställs inom varje enskild kategori ska taknivån aldrig tillåtas vara högre än 90 procent. Sveriges bingoarrangörers centralorganisation (Svebico) ifrågasätter om vinståterbetalningsnivån bör regleras avseende bingospel.
Svenska Spel framhåller att det är av stor vikt att regleringen tar hänsyn till spelformers olika risk och att det kan uppställas krav på särskilda spelansvarsåtgärder och marknadsföringsbegränsningar för mer riskabla spelformer. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör enligt bolaget därför ges rätt att meddela föreskrifter om spelansvarsåtgärder och marknadsföringsbegränsningar för spel som bedöms medföra en hög risk utifrån spelberoendesynpunkt. SPER och flera ideella aktörer, däribland
Svenska Ishockeyförbundet,
Friluftsfrämjandet och RF, föreslår att ett riskklassificeringssystem skyndsamt bör utarbetas och att spelprodukter med högre risk bör omfattas av strängare regler för att skydda konsumenten. BOS, Kindred och Mr Green anser att regeringen inte bör ges ett mandat som i framtiden kan leda till att vissa spelformer lämnas utanför ett licenssystem eller regleras på annat sätt.
Skälen för regeringens förslag
Vinståterbetalning
Vinståterbetalning är att likställa med priset på spel. En högre vinståterbetalningsnivå, dvs. ett lägre pris på spelandet, leder till mer spelande. En reglering av vinståterbetalningsnivåer kan således användas för att påverka omsättningen och inriktningen på spelandet. En reglerad återbetalningsnivå är således att likställa med en prisreglering. Begränsningar i hur hög vinståterbetalningsnivån får vara på ett spel är därför detsamma som en begränsning av hur lågt priset på spelet får vara.
Vinståterbetalningen varierar mellan olika spelformer. Vissa spel är mer kostsamma att tillhandahålla, t.ex. vadhållningsspel där en oddssättare krävs för att sätta odds. Tillhandahålls spelet via en butik krävs kostnadstäckning för personal, butikshyror, utrustning m.m. Vinståterbetalningsnivån är ofta hög hos riskfyllda spelformer. Vidare varierar vinståterbetalningen beroende på konkurrensgraden på marknaden. För värdeautomatspel och kasinospel gäller en minsta återbetalningsprocent, men inget tak. Bingospel har en oreglerad högsta vinståterbetalningsnivå,
men i praktiken ligger den på 70 procent. För spel på poker och spelbörser går det av naturliga skäl inte att reglera vinståterbetalningsnivån på annat sätt än genom att reglera den provision (rake) som spelföretaget tar ut.
De höga vinstutdelningarna ger låga vinstmarginaler per spel, vilket gör att spelbolagens vinster till stor del är beroende av volymen spelare och hur mycket dessa spelar för. Den hårda konkurrensen medför även en snabb innovationstakt avseende både nya och befintliga tjänster och en hög vinståterbetalningsnivå är därmed en viktig framgångsfaktor för aktörerna på marknaden.
Enligt hittillsvarande reglering ska vinståterbetalningen för s.k. egentliga lotterier (lottning, gissning, vadhållning eller liknande spel samt marknads- och tivolinöjen) uppgå till minst 35 procent och högst 50 procent (16 § lotterilagen). I regeringens tillstånd till Svenska Spel och ATG, som beslutats enligt 45 § lotterilagen, varierar återbetalningsnivån för olika spelformer från 49 procent för lotterier och nummerspel till minst 85 procent för värdeautomater. Även enligt kasinolagen ska vinståterbetalningen för värdeautomater och andra automatspel uppgå till minst 85 procent.
Bestämmelserna om insatser, vinster och vinståterbetalningsnivåer är centrala delar av spelpolitiken. Det är som utredningen konstaterar också svårt att slå fast hur vinståterbetalningen påverkar spelarnas beteenden och kopplingen till spelproblem. Trots synpunkter från bl.a. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation instämmer regeringen därför i utredningens bedömning att något vinståterbetalningstak inte bör införas i spellagen. I den mån vinståterbetalningsnivåerna ska regleras, bör det i stället ske i förordning.
Enligt utredningen motsätter sig många av de presumtiva licenshavarna starkt en reglering av vinståterbetalningsnivån för de konkurrensutsatta spelen. Utredningen föreslår därför inte att den ska regleras. Regeringen kan konstatera att remissinstanserna är delade i frågan då Svenska Spel och ATG anser att vinståterbetalningen för dessa spel ska regleras, medan bl.a. Stockholms handelskammare och Betsson pekar på att en reglering skulle kunna riskera kanaliseringen. Det finns således både för- och nackdelar med att reglera vinståterbetalningsnivåerna för de spelformer som konkurrensutsätts. Övervägande skäl talar för att liksom i den nuvarande regleringen i vart fall begränsa vinståterbetalningsnivåerna för spel för allmännyttiga ändamål och sådant spel som bedrivs med ensamrätt eller delad ensamrätt av staten. Regeringen avser att reglera de nivåerna i förordning. På det sättet behåller staten, som Folkhälsomyndigheten anför, kontrollen över sådan vinståterbetalning.
Riskklassificering
Forskning och studier visar att spel innebär en risk för spelproblem. Även om alla spel är problematiska, framstår en del spel som mer riskabla än andra. Det vore eftersträvansvärt att på förhand kunna avgöra vilka spelformer som är mest riskabla. Det är dock problematiskt att göra sådana bedömningar, som dessutom ändras över tid. Kasinospel, värdeautomater och onlinespel, t.ex. poker online, bingo online och skraplotter online, bedöms höra till de spelformer som från spelberoende-
synpunkt är de mest riskabla spelformerna. Nya spel utvecklas dock ständigt, samtidigt som befintliga spel förändras och nya kanaler för speldistribution tas i bruk. Sammantaget medför detta att det är svårt att, på ett sätt som är långsiktigt hållbart, dela in de nu befintliga spelformerna i mer eller mindre riskabla spel och låta detta ensamt vara styrande för regleringens utformning. Regleringen bör därför ge utrymme för anpassningar och krav i relation till hur riskabel varje spelform bedöms vara utifrån ett spelproblemsperspektiv. Avgörande för en sådan bedömning bör bl.a. vara den närmare utformningen av spelformen vid varje tidpunkt och det distributionssätt som ska gälla för respektive tillståndsperiod.
För att tillgodose behovet av anpassning till följd av marknadsutveckling anser regeringen, till skillnad från bl.a. BOS, att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att bestämma vilka spel som ska tillåtas inom respektive licenskategori (se avsnitt 7). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på spelansvarsåtgärder och andra krav för spelets bedrivande (se avsnitt 10.2).
Hänvisningar till S5-7
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
6. Förutsättningar för licens
6.1. Licenshavarens lämplighet
Regeringens förslag: Licens ska få ges endast till den som har den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att driva verksamheten, kan antas komma att göra detta i enlighet med lag och andra författningar som reglerar verksamheten och i övrigt bedöms lämplig.
För en juridisk person ska kravet på lämplighet gälla även den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka som ska anses ingå i spelföretagets ledning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I stället för ett krav på kunskap föreslår utredningen ett krav på insikt. Utredningen föreslår även att det i lag ska anges en skyldighet för en person i verksamhetens styrelse eller ledning att i vissa fall lämna sin position i spelföretaget.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig, däribland Svenska Spel, Paf, Kindred och ATG, anser att krav bör få ställas, men att de uppställda kraven i vissa avseenden är oklara och bör preciseras. Svenska Spel anser att det bör förtydligas att spelmyndigheten vid licensprövningen ska beakta en koncerns samlade insikt, erfarenhet, organisation, kapitalstyrka och möjlighet att uppfylla lagens krav, inklusive den kapacitet som följer av ingångna uppdragsavtal.
Skälen för regeringens förslag
Kunskap, erfarenhet och organisation
Utredningen föreslår att licens ska ges till den som har den insikt, erfarenhet och organisation som krävs för att driva verksamheten. Flera remissinstanser efterfrågar dock större tydlighet i fråga om vilka krav som ska ställas på licenshavarna. Begreppet insikt är enligt regeringens mening vagt och svårt att bedöma, särskilt i förhållande till en juridisk person. Regeringen föreslår därför att krav i stället ska ställas på sökandens kunskap. Licens ska således endast få ges till den som har den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att driva verksamheten.
Vid bedömningen av om kraven är uppfyllda bör beaktas vilken kapacitet som sökanden förfogar över i form av personal, ledning, arbetsrutiner och andra organisatoriska resurser. Personalens kunskap om spelen och de föreskrifter och villkor som reglerar spelandet har stor betydelse. Vid bedömningen kan därför beaktas vilken utbildning och erfarenhet av liknande verksamhet personalen har. Vid beviljandet av licenser för onlinespel blir tillgången till teknisk personal som kan garantera en säker spelmiljö för spelkunderna en viktig faktor. Även kompetens och bemanning i såväl arbetsledande som ekonomiska och administrativa funktioner bör beaktas. Kraven på kunskap, erfarenhet och organisation bör alltid ställas i relation till omfattningen av den planerade verksamheten.
Vilja och förmåga att följa lagar och andra författningar
En självklar förutsättning för att en licens ska kunna beviljas är att sökanden kan antas bedriva verksamheten i enlighet med lag och andra författningar som reglerar verksamheten. I första hand avses regleringen på spelområdet, såsom t.ex. kravet på verksamheten ska bedrivas på ett sätt som är sunt, säkert och lämpligt ur allmän synpunkt (se avsnitt 5.2), men även sökandens vilja och förmåga att följa lagstiftning och fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna på andra områden, såsom t.ex. redovisning och betalning av skatter, är en viktig del. En god indikation på detta är sökandens tidigare skötsamhet och laglydighet. Vidare kan tidigare aggressiv marknadsföring ha betydelse. Om sådan skett i strid med gällande lagstiftning, talar det mot att sökanden har vilja och förmåga att följa lagar och andra författningar.
Lämplighet i övrigt
Regeringens förslag innebär att licensprövningen ytterst handlar om att bedöma om en sökande är lämplig att bedriva den verksamhet som omfattas av ansökan. Vid licensgivningen ska därför även prövas om sökanden är lämplig i övrigt. När det gäller sökande som är fysiska personer framgår det klart av utredningens förslag att dessa omfattas av detta krav. När det däremot gäller juridiska personer är utredningens lagförslag utformat så att endast företrädarna för sökanden träffas av kravet. Av övervägandena framgår dock att lämplighetsprövningen är tänkt att även omfatta den juridiska personen, vilket regeringen instämmer i. För att detta klart ska framgå av lagen har regeringen valt att göra en justering av förslaget.
Någon ändring i sak i förhållande till utredningens överväganden är dock inte avsedd.
Vid bedömningen av om en sökande är lämplig i övrigt att bedriva spelverksamhet ska sökandens personliga och ekonomiska förhållanden, såsom bl.a. anseende och professionalitet, beaktas. Vilka omständigheter som ska tillmätas betydelse får bedömas utifrån om det är en fysisk eller juridisk person som prövas. En omständighet som talar mot att sökanden är lämplig är om sökanden har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter, t.ex. om sökanden har anmärkningar hos Kronofogdemyndigheten. Likaså bör, som ATG framhåller, beaktas om sökanden riktar sin verksamhet mot länder där sökanden enligt det landets lagstiftning inte får tillhandahålla spel. Om så är fallet, kan det medföra att sökanden bedöms mindre lämplig att inneha spellicens i Sverige.
Vid lämplighetsbedömningen ska även sökandens kapitalstyrka och andra ekonomiska förhållanden beaktas. Det är en förutsättning att det finns en viss kapitalbas för att spelverksamheten ska kunna bedrivas. Utgångspunkten vid prövningen ska vara att sökanden ska kunna upprätthålla och verka för en sund finansiell struktur i spelverksamheten. Hänsyn måste dock tas till vilken typ av verksamhet som ska bedrivas.
Spelföretag som ingår i en koncern
När det gäller spelföretag som ingår i en koncern anser regeringen, i likhet med Svenska Spel, att spelmyndigheten vid licensgivningen ska få beakta koncernens samlade kunskap, erfarenhet, organisation, kapitalstyrka och förmåga i övrigt att driva verksamheten i enlighet med kraven i spellagen och andra författningar som reglerar verksamheten. Detta gäller självklart bara under förutsättning att koncernens resurser är relevanta för sökandens verksamhet och rent faktiskt står till sökandens förfogande.
Företrädare för juridiska personer
I de fall sökanden är en juridisk person föreslår regeringen, i likhet med utredningen, att lämplighetsprövningen i vissa avseenden även ska omfatta sökandens företrädare, dvs. den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning. Prövningen bör emellertid anpassas till den aktuella personens funktion i verksamheten.
Med ägare avses i enlighet med vad som gäller enligt 10 a § lotterilagen den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 5 § 15 lagen (2004:298) om bank- och finansieringsrörelse. Med en person som ingår i verksamhetens ledning avses styrelseledamöter och i förekommande fall verkställande direktör samt deras ersättare respektive ställföreträdare. Det är emellertid inte alltid en ledamot i styrelsen ingår i företagets ledning. Det bör därför uttryckligen framgå av lagen att också personer i styrelsen omfattas av licensprövningen. Vilka personer som ingår i ett spelföretags ledning kan variera mellan olika företag. Alla företag har t.ex. inte en verkställande direktör. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bör därför bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om vilka funktioner som ska anses ingå i ett spelföretags ledning.
Utredaren föreslår att en skyldighet ska införas för en person i verksamhetens styrelse eller ledning, som inte längre uppfyller förutsättningarna enligt lagen, att genast utträda ur styrelsen eller ledningen. Enligt den föreslagna lagen krävs dock att licenskraven är uppfyllda under hela licenstiden. Om någon person i styrelsen eller ledningen inte längre uppfyller kraven måste licenshavaren, för att få behålla sin licens, vidta någon form av åtgärd. Detta bör i första hand ske på licenshavarens eget initiativ och i andra hand efter föreläggande från tillsynsmyndigheten (se avsnitt 14). Regeringen anser mot denna bakgrund att det inte finns behov av att införa någon särskild skyldighet för de enskilda personerna att utträda ur styrelsen eller ledningen.
Transparens och förutsägbarhet i licensgivningen
Några remissinstanser, däribland Kindred, efterfrågar mer preciserade regler. Regeringen anser dock att regelverket, särskilt med beaktande av preciseringen av sundhetskravet i lag (avsnitt 5.3) samt tillkommande reglering på förordnings- och föreskriftsnivå avseende licensgivningen och de olika spellicenserna, kommer att bli tillräckligt tydligt. Ett visst utrymme måste lämnas till spelmyndigheten att i förhållande till de författningsreglerade kriterierna göra bedömningar i varje enskilt fall.
6.2. Hinder mot licens
Regeringens förslag: Licens ska inte få ges till den som är i konkurs, är under 18 år, har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
För en juridisk person ska kravet på att inte vara försatt i konkurs gälla såväl den juridiska personen som den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning. Övriga krav ska endast gälla i förhållande till den angivna kretsen av företrädare.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag i fråga om kraven på rättshandlingsförmåga. När det gäller kraven för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, bedömer utredningen att den nya spellagstiftningen bör samordnas med regelverket om penningtvätt, men lämnar inte några förslag för att åstadkomma detta. Utredningen uppställer vidare som ett särskilt krav att licens inte får ges till den som har näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud.
Remissinstanserna: Inga av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget och bedömningen har några invändningar mot dessa.
Skälen för regeringens förslag
Brister i rättshandlingsförmågan
En grundläggande förutsättning för att få tillhandahålla spel på den licenspliktiga spelmarknaden bör vara att sökanden har full rättshandlingsförmåga. Licens bör därför inte kunna ges till en sökande som är i konkurs. När det gäller en sökande som är en fysisk person framgår detta klart i utredningens förslag. När det däremot gäller juridiska personer träffas endast företrädarna för sökanden av kravet. Av kravet på lämplighet följer dock att en sökande som är i konkurs, oavsett dess organisatoriska form, knappast kan beviljas licens. För att detta klart ska framgå av lagen har regeringen valt att göra en mindre justering av utredningens förslag i denna del. Någon ändring i sak i förhållande till utredningens överväganden är inte avsedd.
Licens bör inte heller få ges till en fysisk person som är under 18 år eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Bestämmelser mot penningtvätt och finansiering av terrorism
I fråga om sådana anordnare av spel som omfattas av penningtvättslagen, föreskrivs i 10 a § lotterilagen att den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet inte får ges tillstånd att anordna lotterier. Bestämmelsen riktar sig till fysiska personer och genomför artikel 47.2 i fjärde penningtvättsdirektivet. I likhet med utredningen anser regeringen att penningtvättsregleringen bör samordnas med bestämmelserna om licensgivningen. Regeringen föreslår därför att innehållet i 10 a § lotterilagen i relevanta delar ska föras över till den nya spellagen. På så sätt säkerställs att en person som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, inte kan få licens. I enlighet med utredningens bedömning att regelverken bör samordnas, och då kraven i spellagen bör motsvara vad som krävs av ledande personer inom andra områden med liknande regelverk, bör bestämmelserna om hinder mot licens omfatta samtliga licenshavare och inte begränsas till de som omfattas av penningtvättslagen.
Enligt 5 § förvaltningslagen (2017:900) får en myndighet ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Bestämmelsen ger uttryck för den allmänna proportionalitetsprincip som har utvecklats genom Högsta förvaltningsdomstolens praxis och innebär ett skydd för enskilda intressen mot en ensidig prioritering av det allmännas önskemål vid myndigheternas agerande (prop. 2016/17:180 s. 290). Mot denna bakgrund, och med anledning av Lagrådets önskemål om ett klargörande i denna fråga, vill regeringen framhålla att prövningen av om en överträdelse utgör ett hinder mot licens alltid ska göras med beaktande av proportionalitetsprincipen. Om det med hänsyn till omständigheterna kring överträdelsen, eller till den tid som har förflutit sedan överträdelsen ägde rum, skulle anses oproportionerligt att av denna anledning avslå en ansökan om licens, bör överträdelsen inte anses utgöra ett hinder.
Utredningen föreslår vidare en särskild bestämmelse om att licens inte bör ges till den som har näringsförbud enligt lagen (2014:836) om näringsförbud. Detta krav får dock anses omfattas av kravet på att sökanden inte i väsentlig utsträckning får ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet.
Företrädare för juridiska personer
Även den i avsnitt 6.1 angivna kretsen av företrädare för en juridisk person bör omfattas av kravet på att sökanden inte får vara i konkurs. Övriga krav på rättshandlingsförmåga, och de krav som ställs för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism, ska endast gälla
företrädarna för den juridiska personen.
6.3. Representanter för licenshavare från tredjeland
Regeringens förslag: En licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska ha en fysisk representant som är bosatt eller etablerad i
Sverige.
Licenshavaren ska utfärda en fullmakt för representanten att i alla frågor som rör verksamheten enligt licensen företräda licenshavaren inför svenska myndigheter, handla på licenshavarens vägnar samt ta emot stämning för licenshavaren och själv eller genom någon annan tala och svara för denne.
Representanten ska uppfylla de krav som ställs på licenshavaren.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att licenshavare från tredjeland ska ha både en representant, som ska godkännas särskilt av spelmyndigheten, och en licensansvarig, samt att den licensansvarige ska ha ett särskilt ansvar för licenshavarens verksamhet.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget har inte några invändningar mot det. Enligt Konsumentverket bör det ställas krav på att samtliga utländska bolag, även företag inom EES, som ansöker om licens ska utse en representant som är bosatt eller etablerad i Sverige. Det skulle enligt myndigheten förenkla delgivningsförfarandet och öka möjligheterna att utkräva ansvar för otillbörlig marknadsföring från ett utländskt spelföretag.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att åstadkomma en hög grad av kanalisering föreslår regeringen att både svenska och utländska spelföretag ska kunna söka och få licens i Sverige. För att verksamheterna ska kunna kontrolleras, och spelmyndigheten och andra svenska myndigheter enkelt ska kunna kommunicera med licenshavaren i frågor som rör verksamheten enligt licensen, föreslår utredningen en reglering enligt vilken licenshavare som är bosatta eller etablerade i ett land utanför EES ska utse en representant i Sverige som ska godkännas av spelmyndigheten.
Enligt utredningens förslag ska representanten, med undantag för kravet på kapitalstyrka, uppfylla samma krav på lämplighet som ställs på licenshavaren. Hos representanten ska det vidare finnas en eller flera
licensansvariga som ska ha ett särskilt ansvar för att licenshavarens verksamhet utövas i enlighet med de föreskrifter som gäller för licensen. En licensansvarig ska därför ha fullmakt att för licenshavarens räkning i alla frågor som rör verksamheten enligt licensen företräda licenshavaren inför svenska myndigheter, handla på licenshavarens vägnar samt motta stämning för licenshavare eller genom annan tala och svara för denna. Den licensansvarige får inte vara underårig, i konkurs, ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller ha näringsförbud enligt lagen om näringsförbud.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det för licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom EES ska ställas särskilda krav på representation i Sverige. En licenshavare kan dock vara etablerad i flera länder samtidigt. För att klargöra att kravet endast ska gälla de licenshavare som helt saknar etablering inom EES, bör utredningens lagförslag justeras i enlighet med Lagrådets synpunkter. Lagrådet anser vidare att bestämmelsen om representantens behörighet bör utformas efter mönster av 24 § andra stycket lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Enligt Lagrådets förslag till lydelse ska representanten vara behörig att i alla frågor som rör spelverksamheten i Sverige handla på licenshavarens vägnar samt ta emot stämning för licenshavaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. Regeringen anser i likhet med Lagrådet att det av lagen bör framgå att licenshavaren ska utfärda en fullmakt för representanten. Regeringen anser dock, i likhet med utredningen, att det av bestämmelsen bör framgå att fullmakten ska omfatta en behörighet att företräda licenshavaren inför svenska myndigheter. Kravet på fullmakt bör vidare begränsas till verksamhet som kräver licens.
Regeringen anser vidare att utredningens förslag om att en licenshavare från tredjeland ska ha både en representant och en licensansvarig är onödigt komplicerat och betungande för såväl de utländska spelföretagen som för spelmyndigheten. Regeringen bedömer att det, för att uppnå det eftersträvade syftet med regleringen, är tillräckligt att en licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom EES har en fysisk representant som är bosatt eller etablerad i Sverige med behörighet att företräda licenshavaren i alla frågor som rör verksamheten enligt licensen.
Även om representanten har fullmakt att företräda licenshavaren i frågor som rör verksamheten enligt licensen, bör inte något formellt ansvar för spelverksamhetens utövande, utöver det ansvar som följer med själva uppdraget som ombud för licenshavaren, läggas på representanten personligen. Samma krav på lämplighet m.m. som gäller för licenshavaren bör dock gälla även för representanten.
Lämplighetsbedömningen för representanter ska utgå från samma kriterier som gäller för sökanden. I likhet med vad som gäller för företrädarna bör prövningen anpassas utifrån vad som krävs i förhållande till representantens funktion. Till exempel bör representantens kapitalstyrka inte tillmätas någon betydelse. Det ingår vidare i spelmyndighetens prövning av ansökan att kontrollera att representanten uppfyller kraven. En särskild bestämmelse i lag som uttryckligen anger att representanten ska godkännas av myndigheten, så som utredningen föreslår,
behövs enligt regeringens bedömning inte. En sådan bedömning bör i stället utgöra en del av licensprövningen.
När det gäller spelföretag inom EES bedömer regeringen att det finns tillräckliga möjligheter att kommunicera med licenshavaren. Ett krav på att spelföretag med hemvist eller etablering inom EES ska ha en representant riskerar också att strida mot etableringsfriheten enligt artikel 49 och den fria rörligheten för tjänster enligt artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Regeringen delar därmed inte Konsumentverkets bedömning att kravet på representant ska omfatta även sådana företag. Om det trots allt skulle visa sig finnas behov av en sådan representant får frågan övervägas på nytt.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
6.4. Licensprövningen
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska pröva frågor om licens.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om licens eller om ändring av en licens och om kontaktperson.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i fråga om ansvarig myndighet för licensgivningen. Utredningen föreslår att förfarandet vid ansökan om ändring av en licens, om skyldigheten att utse en kontaktperson samt om när en kommun eller Polismyndigheten ska få möjlighet att yttra sig i ett ärende om licens ska regleras i spellagen.
Remissinstanserna: Inga av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget har några invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med utredningen föreslår regeringen att frågor om licens ska prövas av en särskild myndighet, i denna lag benämnd spelmyndigheten. Det närmare förfarandet vid myndigheten bör i huvudsak regleras på förordnings- och föreskriftsnivå.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör också få meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om licens eller om ändring av en licens.
I likhet med utredningen anser regeringen att det hos licenshavaren bör finnas en kontaktperson som spelmyndigheten kan kommunicera med under ansökningsförfarandet och licenstiden. Regeringen anser att detta kan regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför ha rätt att meddela föreskrifter om detta.
I likhet med utredningen anser regeringen att det i vissa fall, såsom vid tillhandahållande av värdeautomater eller kasinospel på hotell och restauranger, kan finns skäl att låta den berörda kommunen eller Polismyndigheten yttra sig innan en licens beviljas. Till skillnad från utredningen anser regeringen att de närmare förutsättningarna för när en sådan utredning bör inhämtas, inte bör regleras i lag utan på förordnings- och föreskriftsnivå. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om när en kommun eller Polismyndigheten ska få möjlighet att yttra sig i ett ärende om licens redan med stöd av restkompetensen i
8 kap. regeringsformen. Någon särskild lagreglering om detta är därför
inte nödvändig.
Hänvisningar till S6-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
6.5. Licensen
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska vid beviljande av en licens i beslutet ange vilka spel licensen omfattar.
En licens att tillhandahålla spel ska avse en viss tid och ska få ges för högst fem år.
Spelmyndigheten ska få förena en licens med villkor för hur spelverksamheten ska bedrivas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrar sig över förslagen, däribland Sveriges Bingoarrangörers Centralorganisation (Svebico) och SPER, tillstyrker eller har inga synpunkter på dessa. Svenska Spel anser att villkoren avseende vilka spel som ska omfattas av licensen inte bör vara alltför specifika, eftersom det är behövligt med ett visst utrymme för produktutveckling utan att spelföretagen ska behöva ansöka om ändring eller ge in en ny ansökan om licens. Vidare anser bolaget att det bör klargöras att ett sådant villkor kan innefatta undantag från bestämmelser i lag, förordning eller föreskrift. Kindred anser att förslagen verkar rimliga, men påpekar att den tid som en licens ska gälla bör vara flerårig och att en licenstid om fem år bör vara det normala. Lottovate Limited anser att fem år är för kort i förhållande till de investeringar som krävs.
Skälen för regeringens förslag
Spel
Av ett beslut om att tilldela en spellicens bör det framgå vilka spel som licensen omfattar. Spelen bör anges så preciserat som möjligt. Om licensen t.ex. avser lotteri, bör det framgå vilken form av lotteri, t.ex. kasinospel eller bingo, som avses och vilka varumärken det gäller. Vidare bör framgå om licensen omfattar spel online. Till skillnad från
Svenska Spel anser regeringen att det är viktigt, både med hänsyn till rättssäkerheten för licenshavaren och skyddet för konsumenterna att omfattningen av licensen, tydligt framgår av beslutet.
Licenstid
Alla licenser som spelmyndigheten meddelar bör avse en viss tid. Efter licenstidens slut bör det vara möjligt att få en ny licens, under förutsättning att de krav som ställs enligt regleringen uppfylls. På det sättet sker en regelbunden omprövning av verksamheten. Licenstidens längd bör vara en fråga för spelmyndigheten att bestämma, men den bör i normalfallet kunna vara fem år. Med hänsyn till behovet av en effektiv tillståndsgivning och tillsyn bör fem år också vara den längsta tid som en licens kan avse.
Villkor
För att säkerställa ett högt konsumentskydd, och motverka negativa konsekvenser av spelande m.m., bedömer regeringen att det är motiverat att ställa höga krav på spelverksamheten och spelen. Svårigheten att förutse vilka krav som är nödvändiga över tid motiverar att spelmyndigheten ges möjlighet att förena en licens med villkor anpassade efter den enskilda situationen. Regeringen föreslår därför att spelmyndigheten ska ges rätt att vid behov besluta om särskilda villkor. Möjligheten att föreskriva särskilda villkor bör dock användas restriktivt och endast när det behövs för att lagens syften ska uppnås.
Villkoren bör kunna beslutas både i samband med att licens beviljas och under licenstiden. Regeringen delar inte utredningens bedömning att möjligheten att komplettera en redan beviljad licens med särskilda villkor behöver regleras särskilt. Eftersom ett beslut att bevilja licens är ett gynnande förvaltningsbeslut krävs dock, för att villkor ska få beslutas eller ändras till licenshavarens nackdel under licenstiden, att ett förbehåll om detta uttryckligen har tagits in i det ursprungliga licensbeslutet.
Villkor bör utformas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och kan t.ex. avse säkerhetstekniska driftsvillkor, riskanalyser, försäkringar eller garantier. Eftersom spellagen i stor utsträckning är en skyddslagstiftning anser regeringen, till skillnad från Svenska Spel, att spelmyndigheten inom ramen för villkorsprövningen inte bör kunna besluta om undantag från meddelade föreskrifter.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
6.6. Personlig inställelse
Regeringens förslag: Om det finns särskilda skäl ska spelmyndigheten vid prövningen av en licensansökan få begära personlig inställelse av sökanden, en person från ägarkretsen, ledningskretsen, styrelsen eller en representant för sökanden.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget har några invändningar mot det.ATG framhåller att det är viktigt att villkoren för inställelsen är transparenta och förutsägbara.
Skälen för regeringens förslag: Spelmyndigheten bör ha möjlighet att begära personlig inställelse av de personer som träffas av lämplighetskraven. En sådan inställelse ökar möjligheterna att utreda om sökanden uppfyller kraven på lämplighet och övriga krav för licens. Möjligheten bör dock användas sparsamt, och endast i de fall då ett personligt möte är av väsentlig betydelse för prövningen av ansökan. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en skyldighet bör införas för den aktuella personkretsen att inställa sig personligen hos spelmyndigheten. Spelmyndigheten får närmare bedöma i vilka fall personlig inställelse bör efterfrågas.
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
6.7. Anmälningsskyldighet
Regeringens förslag: En licenshavare ska senast 14 dagar efter en förändring som avser dess ägare, styrelse, ledning eller representant anmäla förändringen till spelmyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna framför någon invändning mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Spelmyndigheten behöver för sin tillsyn få kännedom om när förändringar sker avseende ägarkretsen, styrelsen, ledningen eller representanten. En skyldighet för en licenshavare att senast 14 dagar efter det att en förändring skett anmäla denna till spelmyndigheten bör därför införas.
Hänvisningar till S6-7
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
7. Licenser
Det finns ett antal olika spelformer tillgängliga på den reglerade svenska spelmarknaden. Spelformerna omfattas av olika regler i fråga om t.ex. vem som får anordna spelet och hur stora insatserna respektive vinsterna får vara. Införandet av ett nytt licenssystem kräver nya överväganden om vilka spelformer som ska vara tillåtna på den svenska spelmarknaden, och i vilken omfattning, samt vilka spelformer som inte bedöms lämpa
sig för ett sådant licenssystem och därför behöver regleras på annat sätt.
Hänvisningar till S7
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 5.7
7.1. Spel som är förbehållet staten
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 2 § spellag
7.1.1. Kasinon
Regeringens förslag: Licens för kasinospel i särskilda lokaler (kasinon), ska även fortsättningsvis endast få ges till ett direkt eller indirekt helägt statligt aktiebolag. Licens ska få ges för högst fyra kasinon. På ett kasino ska endast kasinospel och spel på värdeautomater tillhandahållas.
Licenshavaren ska övervaka kasinospelen och lokalerna med hjälp av kameror i syfte att förebygga, förhindra och avslöja brott samt som stöd vid eventuella tvister. Licenshavaren ska vidare föra ett register över besökarna på ett kasino i syfte att förebygga och avslöja brott. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling och ska innehålla uppgifter om besökarens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. Det ska också innehålla ett fotografi av besökaren och uppgift om tidpunkt för besöket.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka spel eller kombinationer av spel som ska vara tillåtna på ett kasino.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget, däribland ATG, Kindred och Sveriges
Riksidrottsförbund (RF), tillstyrker eller har inga invändningar mot det. Svenska Spel anser dock att antalet kasinon bör regleras på annat sätt än i lag för att möjliggöra en flexibilitet över tid och att det under alla förhållanden inte finns anledning att frångå den nuvarande begränsningen till sex kasinon. Statskontoret bedömer att utredningen gör rimliga avvägningar mellan tillskapandet av den fria marknaden som licenssystemet ska bidra till, samtidigt som den inte ska avse alla spelformer. Visita anser att privata aktörer skulle kunna anförtros att tillhandahålla kasinon, vilket skulle kunna bidra till fler mindre kasinon ute i landet, med bl.a. ökad turism, sysselsättning och tillväxt som följd. Prima Networks Limited anser att Svenska Spels monopolverksamheter bör öppnas för andra aktörer så att det skapas rättvisa marknadsvillkor.
Skälen för regeringens förslag
De statliga kasinona ska fortsatt ha ensamrätt
Avsikten med inrättandet av kasinon var att okontrollerat illegalt spel skulle kanaliseras till ett legalt, kontrollerat alternativ och att den illegala spelmarknaden saneras. Negativa sociala konsekvenser av spelandet skulle motverkas genom kontroll, aktivt arbete, väl genomtänkta förebyggande åtgärder och åtgärdsprogram mot överdrivet spelande.
Sedan 1999 finns tillstånd till kasinoverksamhet på fyra orter i Sverige; Sundsvall, Malmö, Göteborg och Stockholm. Verksamheten bedrivs genom Svenska Spels helägda dotterbolag Casino Cosmopol. Enligt kasinolagen kan tillstånd att anordna kasinospel ges endast till företag som i sin helhet, direkt eller indirekt, ägs av staten. Casino Cosmopols verksamhet är i hög grad reglerad och förekomsten av problem med penningtvätt, droger eller prostitution har varit låg. De kartläggningar som har gjorts gällande förekomsten av sociala eller hälsomässiga skadeverkningar och brottslighet i samband med kasinoverksamheten visar inte heller att etableringen av kasinon har ökat spelberoendeproblematiken. Etableringen förefaller dock endast haft en marginell inverkan på omfattningen av det illegala spelet (SOU 2006:64).
Sverige har utnyttjat de möjligheter som finns ur ett EU-rättsligt perspektiv för en medlemsstat att införa en monopolreglering eller ett licenssystem. Den politik som ligger till grund för ett sådant system måste dock vara systematisk och sammanhängande, se bl.a. mål C‑347/09, Jochen Dickinger och Franz Ömer. EU-domstolen har uttalat att det ankommer på varje enskild medlemsstat att bedöma om det, med hänsyn till de legitima mål som medlemsstaten önskar uppnå, är nödvändigt att helt eller delvis förbjuda aktiviteter av sådan art, eller att endast inskränka dem, och att i det syftet föreskriva mer eller mindre strikta kontrollmetoder, se t.ex. de förenade målen C-338/04, C-359/04 och C-360/04, Placanica m.fl. Av EU-domstolens praxis framgår också att även om pengar på ett avgörande sätt kan bidra till finansieringen av verksamhet av allmänintresse, så kan ett sådant skäl inte i sig motivera inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster utan endast utgöra en positiv bieffekt till en restriktiv politik. I de förenade målen C-447/08 och C-448/08, Sjöberg och Gerdin påpekade EU-domstolen att kulturella,
moraliska eller religiösa överväganden kan motivera inskränkningar av friheten att tillhandahålla tjänster för arrangörer av hasardspel. Det kan således i de enskilda fallen vara tillåtet för en medlemsstat att begränsa anordnandet av hasardspel och att förbehålla offentliga organ eller allmännyttiga organisationer anordnandet av sådana spel.
Monopolet på spel på kasinon syftar till att uppnå flera av de bakomliggande syftena med spelregleringen, bl.a. att skapa ett ansvarsfullt spelande, att begränsa de negativa sociala konsekvenserna av spel och att motverka kriminalitet. Spel på kasinon och värdeautomater bedöms höra till de spelformer som från spelberoendesynpunkt är riskabla spelformer. Ensamrätten grundar sig på en konsekvent och systematisk strategi för att uppnå bl.a. konsumentskyddets syften och bör åtföljas av en väl uppbyggd statlig kontroll. Regeringen delar inte Visitas och Prima
Networks Limiteds uppfattning att privata aktörer bör kunna tillhandahålla spel på kasinon utan anser att denna spelform även fortsättningsvis bör kontrolleras av en statlig aktör. Lagrådet har pekat på det till synes motsägelsefulla i att samtidigt som kasinon och värdeautomater behålls i statligt monopol öppna för kommersiella aktörer att tillhandahålla spel via internet där riskerna för konsumenterna torde vara uppenbara.
Regeringen vill med anledning av detta framhålla att bedömningen av behovet att bibehålla vissa spel i statlig regi inte endast grundas på hur riskfyllda spelen är, utan också på i vilken utsträckning som ett effektivt konsumentskydd kan uppnås. I fråga om kasinon och värdeautomater är möjligheterna att hantera konsumentskyddet genom att styra utbudet betydligt större än när det gäller spel via internet, där andra styrmedel för att minska skadeverkningarna för spelarna bedöms vara mer effektiva.
Antalet kasinon
Regeringen delar inte Svenska Spels bedömning att antalet kasinon bör regleras i förordning, föreskrifter eller tillståndsvillkor. Genom en lagreglering uppnås tydlighet vad gäller omfattningen av en reglering som begränsar tillgången och förbehåller rätten att anordna spel till ett statligt ägt bolag. Även EU-rättens krav på förutsebarhet och systematik uppfylls genom en tydlig reglering i lag.
Svenska Spel har för närvarande tillstånd för kasino på fyra platser i Sverige, vilket enligt utredningen motsvarar efterfrågan på kasinon. Regeringen föreslår därför att det i spellagen ska anges att det ska få finnas högst fyra kasinon.
Kameraövervakning
En del av det mycket omfattande säkerhetssystem som i regel finns på ett kasino utgörs av kameraövervakning. I kasinoverksamheten hanteras stora värden, både i form av pengar och marker som kan växlas mot pengar. Kameror används för att övervaka dels själva spelet, dels lokalen. Enligt 10 § första stycket 7 kameraövervakningslagen (2013:460) behöver den som anordnar kasinoverksamhet inte söka tillstånd för användning av övervakningskameror, om övervakningen har till syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller lösa tvister om spel mellan spelare och den som anordnar spelet. Bestämmelser om kameraövervakning har inte förts
in i kasinolagen, utan regleras genom villkorsbeslut som fattas av Lotteriinspektionen.
Kameraövervakningslagen behöver anpassas till EU:s nya dataskyddsreglering. Utredningen om Kameraövervakning – brottsbekämpning och integritetsskydd föreslår mot denna bakgrund att kameraövervakningslagen ska upphävas och ersättas av en ny lag, kamerabevakningslagen (SOU 2017:55). Kasinoverksamhet föreslås där inte omfattas av något tillståndskrav och följaktligen inte heller av något undantag från det. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Kamerabevakning kan förebygga, avslöja och även bidra till att utreda brott i en miljö som kasinon med hög risk för att brott begås. Sådan bevakning kan också utgöra ett hjälpmedel om det uppstår en tvist i en viss spelsituation mellan besökarna och licenshavaren.
Regeringen anser mot denna bakgrund att en skyldighet för licenshavaren att övervaka kasinospelen och lokalerna med hjälp av kameror i syfte att förebygga, förhindra och avslöja brott samt som hjälpmedel vid tvistlösning bör föras in i spellagen. Spelmyndigheten bör fortsatt ha rätt att meddela villkor om kamerabevakning såsom t.ex. om typer av och antal kameror, placering av kameror samt lagringskapacitet.
Spelformer
På kasinon anordnas i dag olika former av bordsspel (roulett-, kort- och tärningsspel) och värdeautomatspel. Utomlands är det inte ovanligt att det även erbjuds vadhållning på sportspel. Detta är inte tillåtet enligt kasinolagen och regeringen föreslår ingen förändring i denna del. På kasinon bör det dock även fortsättningsvis kunna anordnas spel under villkor som är exklusiva för kasinot så att dessa kasinon ska kunna utgöra ett verkligt alternativ till illegalt kasinospel. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att i förordning få bestämma vilka spel eller kombinationer av spel som ska vara tillåtna på kasinon.
Enligt nu gällande tillståndsvillkor är automatiserade spelbord att anse som spelautomater och ska då följa de lägre insats- och vinstreglerna som gäller för sådant spel. Den tekniska utvecklingen leder mot en ökad automatisering av de klassiska bordsspelen, vilket minskar den sociala kontrollen som närvaro av personal ger. Det är ur spelansvarssynpunkt en negativ utveckling. Den föreslagna föreskriftsrätten bör därför även omfatta användningen av bord av detta slag.
Hänvisningar till S7-1-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, 21.11, Författningskommentar till 4 § spellag, Författningskommentar till 6 § spellag
7.1.2. Värdeautomater
Regeringens förslag: Licens för värdeautomatspel utanför kasinon ska även fortsättningsvis endast få ges till ett direkt eller indirekt helägt statligt aktiebolag.
Licens att tillhandahålla spel på värdeautomater på andra platser än på kasinon ska endast få ges om
1. spelet tillhandahålls i samband med hotell- och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns serveringstillstånd enligt alkohollagen, eller i samband med bingo,
2. högst fem värdeautomater placeras på varje spelplats,
3. värdeautomaten kan kontrolleras genom elektroniska kommunikationsmedel,
4. värdeautomaten förses med licenshavarens namn eller något annat kännetecken,
5. värdeautomaten inte används för något annat ändamål än vad den enligt ansökan är avsedd för, och
6. det råder god ordning i den lokal eller på den plats där spelet ska bedrivas.
Värdeautomater som är placerade i bingohallar ska inte få ge en högre avkastning än avkastningen på det bingospel som bedrivs i hallen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om det högsta antalet värdeautomater som det får ges licens för och om beräkningen av avkastningen på värdeautomatspel.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att bestämmelser om det högsta antalet värdeautomater som en licens för värdeautomatspel får omfatta och om beräkningen av avkastningen på värdeautomatspel ska tas in i lag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inget att invända mot utredningens förslag.Kindred noterar att en fullständig uppdelning av Svenska Spel är viktig för att undvika risk för otillåten korssubventionering. Visita anser att fler aktörer än staten skulle kunna anförtros att anordna spel på värdeautomater och utöva social kontroll över spelandet på sådana maskiner. Svenska Spel anser att den föreslagna regleringen ger upphov till en effektiv kanalisering från det illegala spelandet, men att antalet värdeautomater per spelplats och det totala antalet tillåtna värdeautomater bör regleras i förordning eller föreskrifter för att möjliggöra flexibilitet. Folkhälsomyndigheten anser att möjligheten till licens för värdeautomater bör utredas ytterligare och avstyrker därför utredningens förslag i denna del. Om värdeautomater ändå ska omfattas av licenssystemet, föreslår myndigheten att dessa ska placeras i separat rum i direkt anslutning till restauranglokalen, men dit man inte får medföra alkoholhaltiga drycker.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår huvudsakligen inga ändringar i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning ifråga om spel på värdeautomater. Till skillnad från Visita anser regeringen att sådant spel, med undantag för det spel som får ske med licens på fartyg i internationell trafik (se vidare avsnitt 7.7), inte bör
konkurrensutsättas. Regeringen bedömer dock, i likhet med utredningen och Folkhälsomyndigheten, att frågan om tillhandahållande värdeautomatspel behöver utredas vidare (se avsnitt 19.4).
Regeringen bedömer till skillnad från utredningen att vissa krav för värdeautomatspel inte behöver anges i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om det högsta antalet värdeautomater som det får ges licens för, samt om den beräkning av avkastningen på värdeautomatspel som ska ligga till grund för bedömningen om spelet ska anses vara ett komplement. Lagrådet har ifrågasatt om inte antalet värdeautomater, med hänsyn till EU-rättens krav på förutsebarhet och systematik, också måste begränsas i lag, eftersom det högsta antalet kasinon som får finnas i Sverige föreslås regleras i lag. Regeringen bedömer dock att det finns ett större behov av flexibilitet när det gäller att reglera det högsta antalet värdeautomater som får finnas i Sverige än det högsta antalet kasinon, särskilt med beaktande av att antalet kasinon har varit konstant under en längre tid och de större nationella intressen som bedöms finnas i kasino-verksamheten.
Hänvisningar till S7-1-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 3 § spellag
7.1.3. Lotterier
Regeringens förslag: Licens för statligt spel ska få ges till lotterier, med undantag för bingo, onlinebingo, datorsimulerade värdeautomater, lokalt poolspel och penningautomater.
Det ska inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka lotterier som får omfattas av en licens för statligt spel.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. I utredningens förslag till lagtext anges inte uttryckligen vilka former av lotterier som en licens för statligt spel inte ska kunna avse.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen. Svenska Spel tillstyrker utredningens förslag att spel på lotterier fortsatt ska vara förbehållet staten och allmännyttiga ändamål samt att landbaserad bingo ska vara förbehållet allmännyttiga ändamål. ATG pekar på den nästintill hävdvunna rätten för det allmännyttiga föreningslivet att finansiera den ideella verksamheten genom anordnande av lotterier samt ifrågasätter förslaget att staten också ska få tillhandahålla lotterier och nummerspel, trots att överskottet inte går till något allmännyttigt ändamål. Kindred anser att definitionen av lotteri är problematisk och noterar att utredaren inte ändrar dagens system, samt framhåller att spelmyndigheten kan behöva hantera frågan om den exakta gränsdragningen mellan lotterier och eventuella andra s.k. RNGprodukter (Random Number Generator) som inte är onlinebingo. Mr
Green anser att definitionen av lotteri är vid, vilket ger ett mycket stort utrymme för godtycke, samt förordar att t.ex. nummerspel ska vara en del av den öppna omreglerade marknaden och omfattas av licens för onlinespel.
Skälen för regeringens förslag: Traditionella lotterier har sedan lång tid tillbaka varit förbehållna allmännyttiga ändamål. Även staten har länge bedrivit lotteriverksamhet. Traditionella lotterier utgör dock en begränsad del av den totala svenska spelmarknaden. Regeringen bedömer att det är av stor betydelse för de ideella allmännyttiga organisationernas fortsatta utveckling att de tillsammans med Svenska Spel får ensamrätt på spel på lotterier. Några indikationer på att det skulle föreligga en stor efterfrågan på traditionella lotterier online har inte framkommit. Det finns inte heller konkurrens från utländska bolag.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att marknaden för traditionella lotterier fortsatt ska vara förbehållen staten och spel för allmännyttiga ändamål.
Regeringen delar Kindreds och Mr Greens bedömning att det är svårt att i lagtext beskriva olika former av lotterier. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela närmare föreskrifter om vilka lotterier som får omfattas av licens för statligt spel.
Regeringen delar utredningens bedömning att försäljning av lotter (dvs. statligt spel och spel för allmännyttiga ändamål) inte bör få ske med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud och som hanteras av spelaren själv. Ett sådant förbud behövs för att hindra att det ställs ut terminaler som hanteras av spelaren själv, vilket skulle kunna få långsiktiga konsekvenser som är svåra att överblicka.
Såväl ett monopol som ett licenssystem begränsar den fria rörligheten för tjänster och den fria etableringsrätten enligt EUF-fördraget. Sådana begränsningar måste kunna rättfärdigas genom något av de undantag som anges i EUF-fördraget, eller av tvingande hänsyn till allmänintresset, och vara proportionerliga i förhållande till sitt syfte.
EU-domstolen har godkänt att ensamrätter för allmännyttiga ideella föreningar används som ett sätt att kontrollera och begränsa problemspelandet. Den omreglering som föreslås innebär inte att utländska aktörer utesluts från marknaden, snarare får de ökat tillträde till den. EU-domstolen har också i andra sammanhang gett uttryck för att ett licenssystem på detta sätt kan reserveras för en viss kategori av aktörer, förutsatt att det sker på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att den föreslagna regleringen är förenlig med EU-rätten.
Hänvisningar till S7-1-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
7.1.4. Begränsade möjligheter till licens
Regeringens förslag: Ett statligt bolag som har licens enligt spellagens bestämmelser för statligt spel kan inte få licens för andra spel enligt spellagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De instanser som yttrar sig om statens fortsatta roll på spelmarknaden, såsom Statskontoret, BOS och Kindred, tillstyrker utredningens förslag om avgränsning av spelutbudet för statliga bolag.
Skälen för regeringens förslag: Av konkurrensrättsliga skäl bör ett statligt ägt bolag som har ensamrätt att bedriva visst spel inte samtidigt
bedriva verksamhet på det direkt konkurrensutsatta spelområdet. För att så långt som möjligt säkerställa konkurrensneutraliteten anser regeringen att det bör införas en bestämmelse i spellagen som innebär att ett statligt bolag som har licens för statligt spel inte kan få licens för andra spel enligt spellagen.
7.2. Spel för allmännyttiga ändamål
Regeringens förslag: Licens att tillhandahålla spel till förmån för allmännyttiga ändamål ska få ges till lotterier, med undantag för kasinospel, onlinebingo, penningautomater, värdeautomater och datorsimulerat automatspel.
Licens att tillhandahålla spel för allmännyttiga ändamål får endast ges till en ideell förening eller ett registrerat trossamfund som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål inom landet, vars verksamhet huvudsakligen tillgodoser ett sådant ändamål, som inte, om det inte finns särskilda skäl, vägrar någon inträde som medlem och som för sin verksamhet behöver intäkter från spel.
Licens får även ges till en juridisk person som har till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål utomlands, om det finns särskilda skäl för det.
För licens ska det krävas att vinstandelen eller vinstplanen kommuniceras till spelarna och att spelet kan antas ge sökanden skälig avkastning för det allmännyttiga ändamålet, såvida det inte finns särskilda skäl för annat.
Vid bedömningen av en ansökan om licens för bingospel ska särskild hänsyn tas till sökandens behov av inkomster från bingo för sin verksamhet.
Spelmyndigheten ska få besluta om sammankoppling av spel på bingo som bedrivs i flera län.
För licens för lokalt poolspel på hästar ska det inte krävas att licenshavaren eller dess ägare eller ledning uppfyller kraven på bl.a. lämplighet och rättshandlingsförmåga. Kraven ska dock gälla för den som omfattas av penningtvättslagen. En sådan licens ska meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
Det ska inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud vid försäljning av lotter.
Följdändringar ska göras i lagen om insyn i finansiering av partier.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen begränsar inte uttryckligen möjligheten att låta en licens för spel för allmännyttiga ändamål omfatta varuautomatspel.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inget att invända mot utredningens förslag. Lotteriinspektionen framhåller att utredningens förslag över vilka spelformer som inte kan omfattas av licens för allmännyttiga ändamål bör kompletteras med varuspelsautomater. Ett antal remissinstanser, däribland Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Bygdegårdarnas Riksförbund, Kombispel i Sverige AB (Kombispel),
Läkarmissionen, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF), Pensionärernas Riksorganisation, Prostatacancerförbundet och SKPF Pensionärerna, framhåller vikten av huvudregeln om att föreningens huvudsakliga syfte ska vara att främja allmännyttiga ändamål inom landet för att inte svenska ideella föreningar ska utsättas för osund konkurrens från utländska ideella föreningar som kan verka på flera marknader. Förvaltningsrätten i Linköping anser att definitionen av lokalt poolspel inte bör begränsas till att avse spel på hästar eftersom det inte är otänkbart att spelet kan komma att avse andra djur. Svenska Spel anser att förbudet mot användningen av s.k. självserviceterminaler, som möjliggör för en spelare att själv göra sin insats, bör utsträckas till att även gälla samarbetspartner.
Skälen för regeringens förslag
Licens för spel för allmännyttiga ändamål
Regeringen anser inte att det bör genomföras några väsentliga förändringar i den reglering som i dag gäller för spel för allmännyttiga ändamål. Det bör i grunden fortsatt vara fråga om lotterier och inte vadhållning eller kombinationsspel, dock inte alla sorters lotterier. Licens att tillhandahålla spel till förmån för allmännyttiga ändamål bör inte få ges till kasinospel, onlinebingo, penningautomater, värdeautomater eller datorsimulerat automatspel. Regeringen instämmer i Lotteriinspektionens bedömning att spel på varuspelsautomater inte heller bör kunna omfattas av sådan licens. Eftersom spel på en varuspelsautomat inte utgör ett lotteri utan ett kombinationsspel, följer det av lagförslaget att licens inte får ges för sådant spel. Landbaserat bingospel ska således alltjämt vara förbehållet allmännyttiga ändamål, medan det inte bör vara tillåtet att anordna onlinebingo inom ramen för en licens för spel för allmännyttiga ändamål.
Licens bör få ges till en ideell förening eller ett registrerat trossamfund som, enligt sina stadgar, ska ha till huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål inom landet, bedriva verksamhet som huvudsakligen tillgodoser sådant ändamål och inte vägra någon inträde som medlem om inte särskilda skäl föreligger. Slutligen bör krävas att föreningen eller trossamfundet för sin verksamhet behöver lotteriinkomster.
Regeringen anser att huvudregeln fortsatt ska vara att lotterier ska få tillhandahållas av ideella föreningar eller registrerade trossamfund som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet. Om det finns särskilda skäl för det bör emellertid ett allmännyttigt ändamål utom landet få främjas (se prop. 1981/82:170 s. 46). Kravet i lotterilagen på att den juridiska personen ska vara svensk förs inte över till spellagen. Därmed bedöms lagstiftningen bättre leva upp till EUrättens krav på likabehandling. Fokus läggs i stället på andra krav som säkerställer lika konkurrensförutsättningar för licenshavarna.
För licens bör krävas att vinstandelen eller vinstplanen kommuniceras till spelarna och att spelet kan antas ge sökanden skälig avkastning för det allmännyttiga ändamålet, såvida det inte finns särskilda skäl för annat. Prövningen av om ett lotteri för allmännyttiga ändamål kan antas
ge sökanden skäligt överskott bör ske med beaktande av sökandens totala lotteriverksamhet.
Vid bedömningen av en ansökan om licens för bingospel bör särskild hänsyn tas till sökandens behov av inkomster från sådant spel för sin verksamhet. I likhet med vad som gäller enligt lotterilagen bör vid denna bedömning även beaktas den ersättning som sökanden kan antas komma att få för upplåtelse av en spellokal för spel på värdeautomater. Spelmyndigheten bör få besluta om sammankoppling av spel på bingo som anordnas som ett och samma arrangemang samtidigt på flera platser.
Lokalt poolspel på hästar sker i form av lotteri och äger rum i mycket begränsad omfattning. Det är också ett spel som är säsongsbetonat. Insatser och vinster är mycket begränsade. Det framstår därför inte som rimligt att fullt ut tillämpa spellagens krav på bl.a. ägare och ledning på denna spelform. Vid licensgivningen bör därför enligt regeringens bedömning som krav endast gälla att licenshavaren kan antas bedriva verksamheten på ett sätt som är sunt och lämpligt ur allmän synpunkt. En licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar bör vidare meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år. Regeringen ser, i likhet med
Förvaltningsrätten i Linköping och till skillnad från Lagrådet, inte skäl att begränsa definitionen av lokalt poolspel till spel på hästar. Regeringen anser dock i likhet med utredningen att licens för lokalt poolspel i nuläget endast bör kunna ges för spel på hästar.
För att motverka att det ställs ut terminaler som hanteras av spelaren själv, bör försäljning av lotter inte få ske med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud. Någon möjlighet för en licenshavare att tillhandahålla spel genom andra än spelombud föreslås inte (se avsnitt 8), varför det saknas skäl att utforma bestämmelsen på det sätt som Svenska Spel föreslår.
Följdändringar i lagen om insyn i finansiering av partier
Regeringen överlämnade den 23 november 2017 propositionen, Ökad insyn i partiernas finansiering – ett utbyggt regelverk (prop. 2017/18:55) till riksdagen. I propositionen föreslås bl.a. att intäktsredovisningen från sådana lotterier som enligt lotterilagen kräver tillstånd av Lotteriinspektionen, ska innehålla uppgifter om antal lotter och pris per lott. I och med förslaget till ny spellag krävs följdändringar i denna reglering. Regeringen föreslår därför att kravet på intäktsredovisning i nämnda lag ska avse lotterier som kräver licens enligt spellagen.
Vid riksdagsbehandlingen av den ovan nämnda propositionen tillkännagav riksdagen att det är rimligt att lottköpare får tydlig information om ifall ett lotteri anordnas för att finansiera partipolitisk verksamhet (bet. 2017/18:KU19, rskr. 2017/18:153). Enligt vad regeringen erfar ställer Lotteriinspektionen redan sådana krav i sina tillståndsbeslut för lotterier, inte bara avseende partipolitisk verksamhet utan i fråga om allmännyttig verksamhet över huvud taget. Regeringen bedömer att spelmyndigheten kommer att kunna besluta om motsvarande villkor även inom ramen för den nu föreslagna regleringen, vilken i förhållande till nu gällande regler närmast förutsätter en ökad transparens, bl.a. i fråga om de allmännyttiga ändamål som ska kunna ligga
till grund för en licens av nu aktuellt slag. Regeringen anser mot denna bakgrund att det ovan nämnda tillkännagivandet är färdigbehandlat.
7.3. Registreringslotterier
Regeringens förslag: Ett registreringslotteri ska få omfatta lotterier, med undantag för kasinospel, onlinebingo, automatspel och lokalt poolspel på hästar.
Lotterier av detta slag ska endast få tillhandahållas inom en kommun där sammanslutningen är verksam, och inte från en fast försäljningsplats som tillhandahålls av ett serviceföretag, om vinstandelen tillkännages för spelarna och det finns en utsedd kontaktperson.
En registrering ska avse en viss tid och ska högst få ges för fem år åt gången. Kommunen ska få förena en registrering med villkor.
Om den registrerade omfattas av reglerna om penningtvätt, ska denne och dess ägare och ledning uppfylla de krav på lämplighet som följer av den lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen bedömer att den nya spellagstiftningen bör samordnas med regelverket om penningtvätt, men lämnar inte några förslag för att åstadkomma detta.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inget att invända mot utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: En ideell förening med huvudsakligt syfte att främja ett allmännyttigt ändamål inom landet, och som är verksam huvudsakligen inom en enda kommun, får enligt lotterilagen efter registrering hos kommunen anordna lotterier under en treårsperiod, om insatsernas sammanlagda belopp liksom vinst högst uppgår till ett visst belopp. Denna reglering bör föras över till spellagen. Det bör dock överlåtas till regeringen att föreskriva insats- och vinstbegränsningar och krav på viss vinståterbetalning. Även ett registrerat trossamfund som uppfyller de krav som ställs för licens för allmännyttiga ändamål bör omfattas av förslaget.
Registreringen av dessa lotterier, som har en starkt lokal prägel och förutsätter kännedom om de lokala förhållandena, bör alltjämt göras av respektive kommun. För att bättre anpassa förutsättningarna för denna spelform till de övriga, bör en registrering kunna vara giltig för en tid om fem år. Med hänsyn tagen till de allt mer komplexa lotterikoncept som förekommer bör kommunerna ha möjlighet att förena registreringen med villkor, både i samband med registreringen och under registreringstiden.
Om den som ansöker om registrering omfattas av penningtvättsreglerna, ska kommunen, i enlighet med vad som följer av penningtvättslagen, pröva om denne och dess ägare och ledning uppfyller de krav på lämplighet som följer av nämnda regelverk (se avsnitt 6.2).
7.4. Kommersiellt onlinespel
Regeringens förslag: Licens att tillhandahålla kommersiellt onlinespel ska få omfatta kasinospel, onlinebingo och datorsimulerat automatspel.
En licens för kommersiellt onlinespel ska även få omfatta annat lotteri online, under förutsättning att lotteriet tillhandahålls som ett tillägg till onlinespelet.
Vid spel online ska det inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som ägs av licenshavaren eller dess spelombud.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka spel och antalet spel som får omfattas av en licens.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. BOS anser att onlinebingo måste inkluderas i licenssystemet om reformen över huvud taget ska vara möjlig att genomföra. Flera remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Västra Götalands län, lyfter fram de ökade riskerna med spelproblem till följd av onlinespel och anser att det borde lett till fler förslag för att förebygga spelproblem. Folkhälsomyndigheten anser att folkhälsoperspektivet och redogörelsen för riskerna för spelproblem saknas på flera områden och att dessa brister måste åtgärdas genom fortsatt utredning, t.ex. kring esport och fantasyspel. Myndigheten avstyrker att dessa spelformer inkluderas i licenssystemet. Myndigheten bedömer vidare att konkurrensutsättningen av onlinespel kan förväntas få negativa hälsomässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och att den därför bör kompletteras med en rad åtgärder för att minska problemspelandet, bl.a. en åldersgräns på 20 år för onlinespel. Myndigheten avstyrker också förslaget att tillåta onlinespel på kasino, med undantag för kortspel online i turneringsform.
Svenska Spel avstyrker förslaget att tillåta lotterier som ett tilläggsspel. Bygdegårdarnas Riksförbund anser att det är problematiskt att dela upp bingomarknaden i två olika licenskategorier och att det är olyckligt att konsekvenserna för allmännyttiga organisationer att driva lotterier och bingo online inte analyserats. Flera ideella aktörer, däribland IOGT-NTO, anser att gränsdragningen mellan onlinelotter och onlinekasino behöver tydliggöras och att tilläggsspel, t.ex. onlinebingo, inte bör tillåtas enligt den aktuella licensformen.
Skälen för regeringens förslag: Den tekniska utvecklingen, digitaliseringen och därmed globaliseringen av spelmarknaden måste bemötas och efterfrågan på onlinespel styras till säkra och kontrollerade former för spel. Till skillnad mot Folkhälsomyndigheten anser regeringen därför att det redan nu bör införas en möjlighet för spelföretag att ansöka om licens för kommersiellt spel online. Lagrådet efterfrågar ett förtydligande av vad som skiljer sådant spel från spel som är förbehållet staten och spel för allmännyttiga ändamål. Enligt regeringens mening skiljer sig kommersiellt spel från de nyss nämnda spelen främst på så sätt att de är utsatta för konkurrens och i den meningen kommersiella. Detsamma gäller vadhållning och landbaserat kommersiellt spel. Genom att kana-
lisera efterfrågan av spel online till kontrollerade spelformer kan tillsyn och andra åtgärder vidtas för att motverka problemspelande och negativa konsekvenser. För att lyckas med en kanalisering av onlinespel behöver licensen i allt väsentligt motsvara det utbud av spel som redan är tillgängligt. Bingospel bedöms vara viktigt för att spelbolagen ska kunna erbjuda en bred produktportfölj. Enligt regeringens mening är det svårt att i ett framtida licenssystem undanta en för spelbolagen så eftertraktad spelform. Föreningslivets nuvarande intäkter från onlinebingo är inte försumbara, men samtidigt inte avgörande. Vid en samlad bedömning anser regeringen att det bör vara möjligt för samtliga aktörer som uppfyller kraven att få licens för onlinebingo. Licens att tillhandahålla kommersiellt onlinespel ska därför få omfatta kasinospel, onlinebingo och datorsimulerat automatspel. Det bör framhållas att föreningslivet har samma möjligheter att söka licens. Intäkterna inom ramen för en sådan licens kommer dock att bli skattepliktiga.
I motsats till flera av de ideella aktörerna och Svenska Spel anser regeringen att en licens för onlinespel även bör kunna omfatta annat lotteri än kasinospel, onlinebingo och datorsimulerat automatspel, om det förra lotteriet endast erbjuds som ett tilläggsspel till onlinespelet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka typer av tilläggspel som ska vara tillåtna.
För att undvika att spelterminaler för onlinespel förekommer i restauranger eller sportbarer bör det inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
Det finns en mängd riskfaktorer kopplade till kasinospel och datorsimulerade automatspel som tillhandahålls online. Spelen måste därför begränsas av nödvändiga spelansvarsåtgärder. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om tillåtna spel liksom i vilken omfattning spelen får tillhandahållas inom
ramen för en licens.
Hänvisningar till S7-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 4 § spellag
7.5. Vadhållning
Regeringens förslag: Licens ska få ges för tillhandahållande av vadhållning.
En licens för vadhållning ska få omfatta lotteri för att avgöra avbrutna vadhållningsobjekt och lotteri i form av tilläggsspel till vadhållningen.
En licens för vadhållning ska inte få avse vadhållning på utfallet i lotterier som tillhandahålls av en annan licenshavare utan den senares medgivande, evenemang där den övervägande delen av deltagarna är under 18 år eller intervallspel. En sådan licens ska inte heller få avse sådan vadhållning som är stötande eller från allmän synpunkt olämplig.
Vid vadhållning ska det inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess ombud.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilken vadhållning som får omfattas av en vadhållningslicens samt om förbud mot viss vadhållning och om andra relevanta åtgärder för att bekämpa spelfusk med avseende på vadhållning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller har inga invändningar mot dessa. Folkhälsomyndigheten avstyrker att fantasyspel och e-sport ska bli möjliga att anordna inom licenssystemet och menar att frågan bör genomlysas i en framtida utredning som utgår från hur en sådan licens skulle kunna påverka situationen när det gäller spelproblem. Åklagarmyndigheten anser att det inte bör vara möjligt med spel på enskilda händelser eftersom sådana spelmoment är mycket enkla att manipulera och mycket svåra att kontrollera och lagföra. Företrädare för den ideella sektorn, som bl.a. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och IOGT-NTO, men också Svenska Spel och SPER, avstyrker förslaget att licens för vadhållning ska få omfatta lotteri som tilläggsspel liksom vadhållning på utfallet i lotterier, då de anser att det finns en risk för sammanblandning av den konkurrensutsatta och icke konkurrensutsatta marknaden. Företrädare för idrottsrörelsen, bl.a. RF och Svenska Fotbollförbundet, anser att ersättning bör utgå till idrotten då idrott utnyttjas som vadhållningsobjekt. ATG ser positivt på den föreslagna licensformen, men framhåller att yttrande bör inhämtas från Svensk Travsport och Svensk
Galopp innan spel på hästtävlingar i andra länder tillåts. Riksförbundet för Sveriges Travhästarägare anför att det är viktigt att de spelföretag som vill anordna spel på hästtävlingar bidrar till hästsportens finansiering och anser att ett vinståterbetalningstak ska finnas på hästspel. Stoägarföreningen Sverige och Djurens rätt och Djurskyddet Sverige anser att spel på levande hästar ska skiljas från annat spel för att säkerställa djurskyddsdimensionen. BOS och Paddy Power Betfair uttrycker farhågor över en obalans i konkurrensen gällande poolspel och ATG:s starka ställning och vill se åtgärder som utjämnar konkurrensförhållandena. Kindred manar till restriktivitet gällande förbud mot enskilda
vadhållningsobjekt och avstyrker det av utredningen föreslagna bemyndigandet för regeringen. Lottoland Holdings Limited ifrågasätter kravet på medgivande för vadhållning på lotterier. RF anser även att idrottsrörelsen bör ges en betydande roll i frågor gällande tillåtna vadhållningsobjekt.
Skälen för regeringens förslag: Vadhållning är i dag världens mest populära spelform och den gränslösa karaktären hos internet, efterfrågan på onlinespel bland svenska konsumenter, den snabba utvecklingen inom teknikområdet och bredden av erbjudanden gör att denna form av spelande ökar. För att kanalisera spelandet till spelföretag med licens i
Sverige behöver de lagliga spelerbjudandena vara så attraktiva att spelarna inte lockas till illegala spelarrangörer. Av samma skäl som anförts till stöd för att införa en möjlighet till licens för kommersiellt spel online anser regeringen att det bör införas en möjlighet för spelföretag att ansöka om licens för vadhållning.
Med vadhållning avses aktiviteter där deltagarna har en chans att vinna ett pris genom att satsa på utfallet av en framtida händelse. Licens för vadhållning bör således få omfatta vadhållning på sport, hästar, och andra former av tävlingar. Det bör vara tillåtet med spel på både rörliga och fasta odds. Det bör också vara tillåtet att tillhandahålla vadhållning på en spelbörs. Det bör även vara möjligt att anordna vadhållning rörande utfallet på elektroniskt simulerade sporthändelser. Hit hör t.ex. vadhållning på s.k. Fantasy Sport (managerspel m.m.) liksom spel på virtuella hästar.
En licens för vadhållning bör få omfatta lotteri för att avgöra avbrutna vadhållningsobjekt. Om t.ex. en fotbollsmatch avbryts till följd av en oförutsedd händelse bör licenshavare ha rätt att fastställa spelresultatet genom lottning. Att ett sådant förfarande tillämpas ska tydligt anges i användarvillkor eller spelregler. En licens för vadhållning bör också få omfatta lotteri om det erbjuds som tilläggsspel till vadhållningen. Ett sådant tilläggsspel bör dock vara tydligt sekundärt vad gäller nivån på insatser och vinster i förhållande till det huvudsakliga spelet.
För att upprätthålla en tydlig gräns mellan traditionellt lotteri och annat spel bör vadslagning på lotterier som tillhandahålls eller anordnas av en annan licenshavare, utan den senares medgivande, inte tillåtas. Inget bör emellertid hindra vadslagning på lotterier där inget annat licensierat spelföretag är inblandat eller om det finns ett avtal om samarbete. Denna möjlighet bör dock inte användas på ett sådant sätt att licenshavare i samarbete med ideella organisationer startar lotterier i huvudsakligt syfte att erbjuda vadhållning på utfallet i dessa. Av samma skäl kan det utifrån de allmänna kraven som föreslås gälla för spel ifrågasättas om licens bör ges för vadhållning som utformas på ett sådant sätt att det framstår som ett traditionellt lotteri, oavsett om medgivande getts från den som tillhandahåller lotteriet eller om det avser andra än licensierade spelföretags lotterier. Detta får bedömas från fall till fall av spelmyndigheten.
Regeringen anser vidare att det finns behov av en generell begränsning vad gäller vadhållning som avser evenemang där den övervägande delen av deltagarna är under 18 år. En sådan begränsning föreslås i Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott (artikel 9.1.b). Bestämmelsen i spellagen bör dock utformas så att den inte enbart träffar sporthändelser utan alla evenemang där den övervägande delen av
deltagarna är under 18 år. Intervallspel, dvs. där det inte i förväg går att avgöra den potentiella förlusten eller vinsten, bör inte heller tillåtas inom ramen för spelregleringen. Spelformer av detta slag innebär risker som är mycket svåra att på ett ändamålsenligt sätt skydda spelaren från.
Det är inte möjligt att förutse alla de vadhållningsobjekt som kommer att erbjudas på marknaden. En utgångspunkt bör dock vara att en vadhållningslicens inte får avse sådan vadhållning som är stötande eller från allmän synpunkt är olämplig. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör genom föreskrifter få meddela närmare bestämmelser om vad en licens för vadhållning får omfatta.
I syfte att bekämpa spelfusk bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även få besluta föreskrifter om förbud mot viss vadhållning och om andra relevanta åtgärder för att bekämpa spelfusk. Idrottens synpunkter bör, i likhet med vad RF anför, särskilt beaktas inför beslut om sådana föreskrifter.
För att undvika att spelterminaler för vadhållning används i restauranger och sportbarer bör det inte vara tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av licenshavaren eller dess spelombud.
Hänvisningar till S7-5
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 5 § spellag
7.6. Landbaserat kommersiellt spel
Regeringens förslag: Licens att tillhandahålla landbaserat kommersiellt spel ska få omfatta kasinospel som inte sker på kasino, spel på varuspelsautomater och kortspel i turneringsform.
För licens för kasinospel ska det krävas att spelet tillhandahålls i samband med en offentlig nöjestillställning inom en nöjespark eller liknande anläggning eller hotell- och restaurangverksamhet, om det finns serveringstillstånd enligt alkohollagen eller om det ändå kan antas att spelet utan olägenhet kan tillhandahållas i samband med verksamheten.
För att erhålla licens för varuspelsautomater ska det krävas att spelet tillhandahålls i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande, att varje automat förses med licenshavarens namn, att det kan antas att automaten inte kommer att användas för något annat ändamål än vad den enligt ansökan är avsedd för och att det kan antas att god ordning kommer att råda på den plats där spelet ska bedrivas. En vinst som betalas ut i samband med spel på en varuspelsautomat ska inte få lösas in mot en annan vara eller mot kontanter.
För licens för kortspel i turneringsform ska krävas att minst 8 och högst 48 spelare deltar i turneringen, att det på spelplatsen inte förekommer annat spel om pengar som omfattas av denna lag, att ingen teknisk utrustning används av spelarna i samband med spelet, att endast personer som fyllt 18 år vistas på spelplatsen, att god ordning råder på spelplatsen och att licenshavaren eller funktionärer inte deltar i spelet. Licensen ska högst få avse två år och högst två turneringar per dag. Licensen ska även ange det totala antalet turneringar som får anordnas och på vilken plats spelet får ske. Vid tillhandahållande av kortspelsturnering ska inte andra avgifter än insatsen få tas ut.
En licenshavare med licens för kasinospel online ska ensam eller tillsammans med en annan sådan licenshavare kunna få ansöka om licens att tillhandahålla en årlig landbaserad turnering i kortspel, då antalet deltagare får överstiga 48 men inte 10 000 personer.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela närmare föreskrifter om vilka spel som får omfattas av en licens för landbaserat kommersiellt spel.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska regleras att det av licensen för kortspel i turneringsform ska framgå på vilken plats som en kortspelsturnering får ske på samt gränser för insatser och vinster i en sådan turnering.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inget att invända mot utredningens förslag. Cherry Spelglädje AB (Cherry) och Visita betonar fördelarna med att landbaserat kasinospel fortsatt erbjuds på den svenska spelmarknaden som ett säkert komplement till spel på internet och önskar höjda maxinsatser för att öka spelens attraktivitet. Vidare välkomnar Visita möjligheten att få licens för poker i turneringsform, men motsätter sig kravet att det inte får förekomma annat spel om pengar på spelplatsen. Svenska Spel avstyrker utredningens förslag att ge privata
aktörer möjlighet att tillhandahålla kortspel i turningsform med hänsyn till de risker för spelproblem samt oegentligheter i och kring spelen som är förknippade med denna spelform. Folkhälsomyndigheten föreslår att åldersgränsen för deltagande i kortspel i turneringsform höjs till 20 år.
Svenska Pokerförbundet anser att ett krav på att funktionärer inte får delta i pokerturneringar kan medföra att sådana inte kommer att söka licens.
Skälen för regeringens förslag: Landbaserat spel utgörs av spel som sker mellan en spelare och en spelanordnare eller dennes spelombud vid ett fysiskt möte. Landbaserat spel är i många avseende motsatsen till onlinespel. Begreppet används i den föreslagna författningstexten i de fall där licenshavaren inte får erbjuda sina spel med hjälp av elektronisk kommunikation.
Landbaserat kommersiellt spel, som hittills betecknats som spel på restaurangkasino, ska få omfatta kasinospel, kortspel i turneringsform och spel på varuspelsautomater.
För licens avseende kasinospel bör krävas att spelet tillhandahålls i samband med en offentlig nöjestillställning inom en nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med hotell- och restaurangverksamhet, om det finns serveringstillstånd enligt alkohollagen eller om det ändå kan antas att spelet utan olägenhet kan tillhandahållas i samband med verksamheten. Till det yttre har denna verksamhet formen av kasinospel i särskilda lokaler, men förutsättningarna skiljer sig i väsentlig mån från sådant spel, bl.a. genom att endast förhållandevis låga insatser och vinster medges. Det bör vidare framhållas att verksamheten är tänkt att utgöra ett komplement av förströelsekaraktär till annan verksamhet.
För licens avseende varuspelsautomater bör krävas att spelet tillhandahålls i samband med en offentlig nöjestillställning i form av tivoli eller liknande, att varje automat förses med spelföretagets namn, att det kan antas att automaten inte kommer att användas för något annat ändamål än den enligt ansökan är avsedd för och att det kan antas att god ordning kommer att råda på den plats där spelet ska bedrivas. En vinst som betalas ut i samband med spel på en varuspelsautomat ska inte få lösas in mot en annan vara eller mot kontanter. Lagrådet har i denna del efterfrågat ett förtydligande av hur begreppet tivoli skiljer sig från begreppet nöjespark. Skillnaden, i den mening som avses här, är att ett tivoli utgör en nöjestillställning av tillfällig eller mobil karaktär, medan en nöjespark är en permanent anläggning, inom vilken både tillfälliga eller permanenta nöjestillställningar kan arrangeras.
I syfte att kanalisera sådan kortspelsverksamhet som avser spel om pengar eller värde i pengar till den legala marknaden anser regeringen, till skillnad från Svenska Spel, att licens bör kunna ges för kortspel i turneringsform under begränsade och tydliga förutsättningar. Genom de villkor som förslås för att få licens skapas förutsättningar för kortspel med högt konsumentskydd och att de negativa konsekvenserna av spelandet begränsas. För licens för kortspel i turneringsform ska krävas att minst 8 och högst 48 spelare deltar i turneringen. Kraven gällande antalet deltagare införs för att undvika att spelet på grund av för få deltagare tar formen av ett snabbare spel, s.k. cash-game, och för att separera spelet från de större turneringar som anordnas på kasinon med högre insatser och antal deltagare. Till skillnad från Visita anser
regeringen att det inte bör få förekomma annat spel om pengar som omfattas av denna lag på spelplatsen, bl.a. för att säkerställa att inte något annat, mer riskfyllt kortspel tillhandahålls samtidigt. Då det är fråga om en fysisk turnering ska spelarna inte få använda någon teknisk utrustning i samband med spelet. Spelet får t.ex. inte bedrivas på datorer. Teknisk utrustning som en modern turnering kräver i form av monitorer, datorer som hanteras av tävlingsledningen, elektroniska stoppur och kortblandare ska dock inte vara förbjuden, så länge som den inte hanteras av någon deltagande spelare. Regeringen anser till skillnad från Svenska
Pokerförbundet att varken licenshavaren eller funktionärer bör få delta i spelet. Detta är viktigt för att säkerställa spelets integritet. I syfte att säkerställa att minderåriga inte deltar i spelet bör det krävas att det inte får vistas några personer som är under 18 år i den lokal där spelet sker.
Regeringen finner i dagsläget inte att det finns skäl att frångå utredningens förslag om 18-årsgräns och höja den till 20 år, som Folkhälsomyndigheten föreslagit. För att undvika att det utvecklas olämpliga miljöer för spelformen, bör det också krävas god ordning på spelplatsen.
I en licens för kortspel i turneringsform bör spelplatsen anges så att spelmyndigheten kan utöva tillsyn och utreda om verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är sunt och säkert.
Verksamhetens omfattning bör också begränsas i licensen. Eftersom denna typ av spel normalt sett inte kommer att bedrivas som någon permanent verksamhet bör licenstiden för turneringsspel vara högst två år och avse högst två turneringar per dag.
En licenshavare med licens för kasinospel online bör ensam eller tillsammans med annan sådan licenshavare kunna ansöka om licens att tillhandahålla en årlig landbaserad turnering i kortspel, då antalet deltagare får överstiga 48, men inte 10 000 personer. På så sätt möjliggörs att större årligen återkommande pokerturneringar, t.ex. SM i poker, kan arrangeras. För denna form av turneringsspel bör i övrigt samma förutsättningar som annars gäller för kortspel i turneringsform gälla. Detta innebär bl.a. krav på att det i lokalen inte förekommer annat spel om pengar och endast personer som fyllt 18 år vistas i de lokaler där turneringen äger rum.
Inom idrotten förekommer i allmänhet avgifter för deltagande i tävlingar. Med hänsyn till att det här är fråga om deltagande i spel om pengar och penningvärde är det enligt regeringens bedömning viktigt att det råder transparens i fråga om priset på spel. Det bör enligt regeringen inte få förekomma några tillkommande avgifter utöver insatsen i samband med kortspel i turneringsform. Detta bör framgå av lagen.
Utredningen föreslår att insatserna för den aktuella spelformen ska regleras i spellagen. Regeringen anser dock att detta kan regleras i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare få meddela föreskrifter om vilka spel som får tillhandahållas inom ramen för en licens för landbaserat kommersiellt spel.
Hänvisningar till S7-6
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 6 § spellag, Författningskommentar till 4 § spellag, Författningskommentar till 6 § spellag
7.7. Spel på fartyg i internationell trafik
Regeringens förslag: Licens för att tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik får omfatta kasinospel och spel på penning- och värdeautomater.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka spel som får omfattas av en licens för spel på fartyg i internationell trafik.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.Lotteriinspektionen anser att kortspel i turneringsform på fartyg i internationell trafik ska omfattas av samma spelansvars- och ordningsregler som de landbaserade kortspelsturneringarna. Svenska Spel framför att det bör klargöras att spel endast får tillhandahållas under den tid som aktuella fartyg är i rörelse eller trafik under pågående resa eller rutt. Paf anser att spel på varuspelsautomater bör läggas till som en tillåten spelform på fartyg i internationell trafik då spel av detta slag är tillåtet enligt överenskommelsen om automatspel på fartyg mellan Sverige och Finland.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med som anförts i avsnitt 5.2.1 föreslås spellagen som huvudregel vara tillämplig för spel som sker på fartyg på svenskt territorium och på svenska fartyg oavsett var de befinner sig. Licens för spel på fartyg i internationell trafik bör kunna ges för kasinospel samt spel på penning- och värdeautomater. Regeringen anser till skillnad från Paf att det inte finns skäl att inkludera varuspelsautomater i denna licensform. Svenska fartyg i internationell trafik som önskar tillhandahålla spel måste således ansöka om licens.
Utländska fartyg behöver också licens för spel som tillhandahålls på svenskt territorium. Även om inget spel tillhandahålls under den tid som fartyget befinner sig på svenskt territorium bör spellagens krav på tillstånd för innehav av penning-, värde- och varuspelsautomater gälla för dessa fartyg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka spel som får omfattas av en licens för spel på fartyg i internationell trafik.
8. Licenshavares samarbetspartner
Hänvisningar till S8
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 7.2
8.1. Internationellt samarbete
Regeringens förslag: Licens för statligt spel, med undantag för licens för kasino och spel på värdeautomater, samt licens för onlinespel eller vadhållning ska få omfatta att tillhandahålla spel tillsammans med en organisation eller ett företag som tillhandahåller spel i ett annat EESland. För att samarbete ska tillåtas ska sökandens samarbetspartner
1. ha tillstånd till motsvarande spel,
2. ha rätt att samarbeta internationellt, och
3. inte tillhandahålla spel som riktar sig till den svenska marknaden utan att ha nödvändig licens för detta.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att internationellt samarbete också får ske med organisationer eller företag i länder utanför EES samt om närmare förutsättningar för internationellt samarbete.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att vissa ytterligare bestämmelser tas in i lag i stället för i andra föreskrifter.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslagen. Svenska Spel ser positivt på utredningens förslag och utgår ifrån att internationellt samarbete kommer vara möjligt för bolaget på samma villkor som för övriga spelföretag. Enligt bolaget bör landbaserat kasinospel omfattas av möjligheten till internationellt samarbete och spelmyndigheten bör ges rätt att meddela undantag från kravet på att samarbetspartnern ska uppfylla de tekniska kraven enligt spellagen.
Enligt ATG är det angeläget att bolaget kan fortsätta med sina upparbetade internationella samarbeten. I stället för en geografisk begränsning är det enligt bolaget lämpligare att ha tydliga, transparenta och stränga krav för vad som ska gälla för internationellt samarbete. Även Paf och BOS stöder förslaget och understryker vikten av internationella samarbeten för att kunna erbjuda en attraktiv produkt till spelarna. Folkhälsomyndigheten konstaterar att internationellt samarbete används för att skapa höga jackpottar och öka spelandet. Myndigheten föreslår därför att det ska krävas att spel av det aktuella slaget kan antas bedrivas på ett sätt som förebygger spelproblem. Kindred avstyrker förslaget och anför att det framstår som problematiskt ur ett konkurrensrättsligt perspektiv att på det föreslagna sättet gynna internationellt samarbete mellan spelföretag som har ensamrätt till en spelform på sina respektive hemmamarknader.
Skälen för regeringens förslag: Svenska Spel och ATG har enligt sina nuvarande tillstånd omfattande möjligheter att samarbeta internationellt. Båda spelbolagen samarbetar bl.a. med sina nordiska motsvarigheter. Länder som tillåter internationellt samarbete har i flera fall system som förutsätter omfattande förhandlingar och avtalsuppgörelser mellan spelmyndigheter innan ett sådant samarbete kan komma till stånd. En möjlighet för spelföretagen att samarbeta internationellt med samarbetspartners i jurisdiktioner där nationellt licensierade opera-
törer agerar i enlighet med sina jurisdiktioners regelverk, och i enlighet med spellagen, bedöms vara mer effektiv. Spellagen bör därför möjliggöra detta. Möjligheten till internationella samarbeten bör dock begränsas till licenser för statligt spel – med undantag för spel på kasino och värdeautomater – samt licenser för onlinespel eller vadhållning. Det kommer därför att vara möjligt för ATG att fortsätta med sina upparbetade samarbeten. Regeringen delar dock inte Svenska Spels uppfattning att möjligheten att samarbeta bör utvidgas till att även omfatta de statliga kasinona. Den som har licens för allmännyttigt spel bör inte heller delta i internationella samarbeten, då det med hänsyn till den fördelaktiga ställning som spel för allmännyttiga ändamål har med ensamrätt och skattefrihet skulle kunna ifrågasättas på EU-rättslig grund.
För att säkerställa att tillräckliga krav ställs på att spelet ska vara sunt och säkert bör det krävas att spelmyndigheten ska godkänna att en licens omfattar en möjlighet till internationellt samarbete. Av det följer att krav på spelansvar även gäller för spel inom ramen för ett internationellt samarbete vilket, som Folkhälsomyndigheten efterfrågar, inrymmer omsorgsplikten och de krav på förebyggande åtgärder som kan ställas. En naturlig förutsättning är att även den internationella samarbetspartnern har rätt att samarbeta internationellt. För att undvika ett kringgående av spellagen bör samarbetspartnern, för att få tillhandahålla spel i Sverige, ha licens för det enligt lagen.
Även om internationellt samarbete i första hand bör få ske med partners i ett annat EES-land, har ett stort antal spelbolag licenser i europeiska jurisdiktioner som inte hör till denna krets, t.ex. Isle of Man och Alderney. Det förekommer vidare samarbete med t.ex. aktörer i USA för vadhållning på hästar. Behovet av möjligheterna att samarbeta internationellt även utanför EES har påtalats av ATG. Enligt regeringens mening bör därför en ordning gälla som innebär att spelmyndigheten för varje licens ska kunna besluta om när internationellt samarbete med aktörer utanför EES får ske. En sådan ordning innebär att kravet på anmälan till EU av tekniska regler bortfaller, vilket innebär stora tidsvinster. Denna form av samarbete bör dock inte regleras i lagen. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att utfärda föreskrifter om detta.
Utredningen föreslår relativt detaljerade regler för vad som ska krävas för att få samarbeta internationellt, bl.a. att spelet ska kunna antas bedrivas på ett sunt och säkert sätt, samt om att licenshavaren ska ansvara för att den internationella samarbetspartnern uppfyller de tekniska krav som har fastställts enligt spellagen och kraven i penningtvättslagen eller likvärdiga krav som garanterar att motsvarande skydd mot penningtvätt och finansiering av terrorism uppnås. Även sådana och andra närmare bestämmelser om internationellt samarbete bör enligt regeringens mening regleras i föreskrifter på annan nivå än lag. I sådana föreskrifter får frågan om hur långtgående de tekniska kraven ska vara behandlas.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att grundläggande bestämmelser om internationellt samarbete tas in i spellagen. Den närmare regleringen av internationella samarbeten bör ske genom föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
Hänvisningar till S8-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 8 § spellag
8.2. Spelombud
Regeringens förslag: Spelverksamhet genom spelombud ska inte få bedrivas i utrymmen som omfattas av ett serveringstillstånd enligt alkohollagen. Undantag ska dock gälla för spel på värdeautomater och spel på trav- och galoppbanor.
För att en licenshavare som omfattas av penningtvättslagen ska få tillhandahålla spel genom spelombud måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten och behöver då inte ha egen licens. Licenshavaren ska ansöka om registrering av ombudet. Spelmyndigheten ska registrera spelombudet om det med hänsyn till regleringen på penningtvättsområdet är lämpligt att tillhandahålla spel. När licenshavaren får kännedom om att en förändring har skett av uppgifter om ombudet som lämnats till spelmyndigheten, ska licenshavaren anmäla förändringen till spelmyndigheten. Om licenshavaren eller spelombudet begär det, eller om ombudet inte längre uppfyller kraven på lämplighet, ska spelmyndigheten avregistrera spelombudet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. de villkor som ska gälla för att tillhandahålla spel genom spelombud,
2. den information som en ansökan om registrering av spelombud ska innehålla, och
3. undantag från kravet på registrering av spelombud.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att förbudet mot att bedriva spelverksamhet genom spelombud ska avse platser som omfattas av ett serveringstillstånd. Utredningen föreslår vidare att regler om registrering av spelombud enligt reglerna om penningtvätt tas in i spellagen, men lämnar inte fullständiga författningsförslag i denna del.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, däribland Kindred, har inga invändningar mot förslaget. Cherry befarar dock att företagets egna restaurangkasinon kommer att betraktas som spelombud enligt den föreslagna definitionen och anser att den spelverksamheten bör undantas från regleringen, på samma sätt som spel på värdeautomater samt spel på trav- och galoppbanor. Svensk Dagligvaruhandel anser att förslaget inte anpassats till hur dagligvaruhandeln fungerar samt att ansökningsförfarandet och ålderskontroller bör skötas av respektive licensierat spelbolag. ICA-handlarnas förbund stödjer förslaget, men pekar på att det kan vara problematiskt med hänsyn till att större livsmedelsbutiker ibland driver restaurang med serveringstillstånd, och samtidigt kan vilja vara spelombud. Enligt Svenska Spel bör det vara tillåtet att bedriva ombudsverksamhet på en plats där det finns ett serveringstillstånd, men där restaurangverksamheten och ombudsverksamheten är åtskilda, vilket bl.a. är fallet i dagligvaruhandeln. Bolaget föreslår därför att förbudet ska begränsas till att ombudsverksamhet inte får förekomma i direkt anslutning till försäljning av alkoholhaltiga drycker som kräver serveringstillstånd. Svensk Handel pekar på samma problematik och anser att det ska krävas att verksamheterna hålls åtskilda eller utgör tydligt skilda avdelningar.
ATG, som är skyldigt att registrera alla sina ombud, påpekar att det bör förtydligas hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna i penningtvättsregleringen. Ett antal ideella organisationer, däribland Kombispel, Läkarmissionen, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande och PRO, anser att spelformer med låg risk för penningtvätt, som rikslotterier, bör vara helt undantagna från kraven på registrering och befarar att deras försäljning av lotter kan anses som ombudsverksamhet. De anser också att ett ombud som redan är registrerat som ombud för en aktör inte ska behöva registreras på nytt för det fall ombudet även ska vara ombud för en annan aktör.
Skälen för regeringens förslag
Vissa regler om spelombud tas in i spellagen
En licenshavare bör kunna anlita spelombud för att förmedla försäljningen av spelen. Licensinnehavaren ska dock i sådana fall vara fortsatt ansvarig för spelverksamheten på det sätt som anges i lagen. Att spelombud kan omfattas av särskilda förpliktelser enligt lagen, t.ex. bestämmelser om åldersgränser, är en annan sak.
Det bör mot denna bakgrund införas regler om spelombud i spellagen. Reglerna bör gälla den som åt någon som har licens säljer spel, tar emot insatser eller förmedlar vinster. Sådant spelombud behöver inte själv ha licens. Det innebär inte, som bl.a. Kombispel befarat, att försäljning av egna lotter kommer att utgöra spelombudsverksamhet. Det innebär inte heller att, som Cherry anför, restaurangkasinoverksamhet klassificeras på något annat sätt än vad som hittills skett.
Vissa krav bör ställas på spelombuden. Såsom Lagrådet föreslagit bör det uttryckligen anges i lagen att spelombuden ska vara lämpliga. Vidare bör enligt utredningen spelverksamhet genom spelombud inte få bedrivas på platser där det finns ett serveringstillstånd enligt alkohollagen. Mot bakgrund av den kritik som förslaget mött av bl.a. Svensk Dagligvaruhandel bör den nyss nämnda begränsningen preciseras. Det förslag som Svenska Spel för fram är en möjlig lösning. Regeringen bedömer dock att en tydligare koppling till serveringstillstånd enligt alkohollagen är att föredra. Begränsningen bör därför enligt regeringen i stället utformas på så sätt att spelverksamhet genom spelombud inte får ske i utrymmen som omfattas av ett serveringstillstånd. Därmed möjliggörs tillhandahållande av spel i t.ex. livsmedelsbutiker som har tillstånd att i en viss del av sin lokal sälja alkohol.
Utöver denna situation bör ytterligare undantag göras från kravet att det inte får finnas ett serveringstillstånd när spel tillhandahålls genom spelombud. Det gäller för det första spel på värdeautomater. Sådant spel bör fortsatt kunna tillåtas när det finns ett serveringstillstånd för rörelsen. För det andra är det rimligt att göra ett motsvarande undantag för spel på trav- och galoppbanor, där spel av tradition tillhandahålls av ombud med serveringstillstånd.
Penningtvättsregler förs över från lotterilagen
Med anledning av det fjärde penningtvättsdirektivet har tillämpningsområdet för penningtvättslagen utvidgats. Ändringarna trädde i kraft den
1 augusti 2017. Nu gäller som huvudregel att lagen, förutom att omfatta verksamhet för anordnande av kasinospel, även omfattar anordnare av speltjänster som drivs med tillstånd eller efter registrering enligt lotterilagen. Med anordnare ska enligt 1 kap. 2 § första stycket 15 penningtvättslagen avses sådan spelverksamhet som bedrivs med tillstånd eller registrering enligt lotterilagen. Det innebär att ombud som tillhandahåller speltjänster till kunder för anordnarens räkning inte omfattas direkt av penningtvättslagen (prop. 2016/17:173 s. 505). Verksamhetsutövare som anlitar ombud är däremot ansvariga för att se till att ombuden fullgör de skyldigheter som åligger verksamhetsutövaren enligt penningtvättslagen (a. prop. s. 200). Mot denna bakgrund har i 48 b § lotterilagen angetts att en anordnare som omfattas av penningtvättslagen ska få tillhandahålla lotterier genom ombud om ombudet är registrerat hos Lotteriinspektionen. Dessa bestämmelser bör tas in i spellagen, med den skillnaden att regleringen anpassas till lagens terminologi. En licensinnehavare som omfattas av penningtvättsregleringen ska således även i fortsättningen ansöka om registrering av spelombud hos spelmyndigheten.
I samband med registreringen ska, som tidigare, uppgifter lämnas som visar att spelombudet eller, om spelombudet är en juridisk person, de personer som ingår i spelombudets ledning, är lämpliga att tillhandahålla spel. Spelmyndigheten ska fortsätta att föra det register över spelombuden som Lotteriinspektionen har fört. Om ansökan uppfyller de krav som ställs ska spelmyndigheten registrera spelombudet på samma sätt som Lotteriinspektionen hittills har gjort. Ett spelombud ska avregistreras om anordnaren begär det eller om ombudet inte längre uppfyller uppställda krav. Den som tillhandahåller spel ska fortsatt vara skyldig att anmäla förändringar av de förhållanden som omfattas av registreringsplikten.
Närmare bestämmelser om spelombud
Bestämmelserna om spelombud i lagen bör kompletteras med närmare bestämmelser i förordning eller föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför, på samma sätt som gäller enligt lotterilagen, få meddela föreskrifter om de villkor som ska gälla för att tillhandahålla spel genom spelombud, den ytterligare information som en ansökan om registrering av spelombud ska innehålla och om undantag från kravet på registrering av ombud. Undantag av det senare slaget kan bl.a. omfatta lokala lotterier och bingospel.
Hänvisningar till S8-2
8.3. Uppdragsavtal
Regeringens förslag: En licenshavare ska få uppdra åt någon annan att utföra arbete eller operativa funktioner som ingår i licenshavarens verksamhet. Ett sådant uppdrag får ges om licenshavaren ansvarar för
1. den anförtrodda verksamheten mot spelaren,
2. att verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, och
3. att uppdraget inte försämrar spelmyndighetens möjligheter att övervaka att licenshavaren följer de regler som gäller för verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Svenska Spel utgår från att sådan kapacitet eller sådana operativa funktioner som ett spelföretag säkerställer genom ingående av uppdragsavtal enligt spellagen tillgodoräknas spelföretaget vid licensprövningen, men anser att detta kan förtydligas i propositionen. Eftersom uppdragsavtal kan ingås i olika situationer och avse olika delar av verksamheten, utgår vidare bolaget från att uppdragsavtal kan ingås såväl mellan ett spelföretag och ett annat bolag i samma koncern som mellan spelföretaget och ett helt fristående servicebolag. Folkspel anser att det bör införas ett krav på att uppdragsavtal ska vara skriftliga.
Skälen för regeringens förslag: Huvudparten av alla rikslotterier använder sig av serviceföretag för att administrera sina lotterier. Det finns ingen standardlösning för hur detta sker. I vissa fall är det föreningen själv som äger serviceföretaget, medan det i andra fall är ett helt fristående serviceföretag. Det som är gemensamt för dem är att det upprättas ett avtal mellan anordnaren och serviceföretaget i vilket deras respektive ansvar regleras.
Verksamheterna i dessa lotterier är som regel av den storleken att det krävs en professionell organisation för att driva dem på ett för spelarna säkert sätt. De ideella organisationer som vanligtvis tillhandahåller dessa lotterier besitter inte alltid själva den kompetens som krävs för det. Det bör därför fortsatt vara möjligt för dessa och andra licenshavare att uppdra åt någon annan att utföra vissa uppgifter eller operativa funktioner som ingår i spelverksamheten. Dessa uppgifter kan vara omfattande. Det bör dock inte vara möjligt att kringgå reglerna i spellagen om bl.a. tekniska krav och spelansvar genom att organisera verksamheten i olika företag. Licenshavarna bör därför alltid ansvara för dels att spelverksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och säkerhetsmässigt betryggande former, dels att uppdraget inte försämrar spelmyndighetens möjligheter att övervaka att licenshavaren följer de regler som gäller för verksamheten. Dessa båda krav syftar till att säkerställa att verksamheten bedrivs enligt de regler och villkor som gäller för den och att tillsynsmyndigheten kan utföra sitt arbete, trots att verksamheten sköts av någon annan än licenshavaren.
Ingående av uppdragsavtal innebär vidare inte på något sätt att det ansvar som innehavaren har enligt spellagen överlåtits. Det är alltjämt licensinnehavaren som har det fulla ansvaret för spelverksamheten.
Enligt regeringen är det svårt att se att det skulle finnas förutsättningar att ingå ett formlöst uppdragsavtal. Det torde dock ligga i licensinnehavarens intresse att tydliggöra villkoren för uppdraget. Något sådant formkrav som Folkspel efterfrågat bedöms därför inte vara nödvändigt.
Det bedöms inte finnas skäl att införa en skyldighet för licenshavare att till spelmyndigheten anmäla om denne uppdragit åt någon annan att utföra vissa uppgifter och att upprätthålla vissa operativa funktioner som ingår i spelverksamheten, då ansvaret för licensinnehavaren i enlighet med vad som anförts ovan består även efter att ett uppdragsavtal ingåtts.
Det bör ankomma på spelmyndigheten att bestämma vilka handlingar om exempelvis ingångna uppdragsavtal som ska ges in i samband med en licensansökan. Spelmyndigheten är för övrigt oförhindrad att när som helst begära in de handlingar och upplysningar som den behöver för sin tillsyn.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt Författningskommentar till 6 § spellag
8.4. Underleverantörer
Regeringens förslag: Penning-, värde- och varuspelsautomater ska endast få innehas av den som har tillstånd för detta, med undantag för
1. den som har licens för det spel som tillhandahålls på automaten,
2. automatinnehavares dödsbo under en tid av längst ett år från dödsfallet,
3. automatinnehavares konkursbo till dess att konkursen har avslutats, eller
4. den som har fått sitt tillstånd att inneha automaten återkallat, till dess att tre månader har gått från det att beslutet om återkallelsen fick laga kraft.
Tillstånd för innehav ska kunna ges till den som har yrkesmässig befattning med sådana automater och som uppfyller kraven som gäller för spellicens. Om det finns särskilda skäl får tillstånd också ges till den som driver musei- eller annan samlarverksamhet.
Frågor om tillstånd ska prövas av spelmyndigheten. Spelmyndigheten ska få förena ett tillstånd med villkor för innehavet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om tillstånd eller om ändring av ett tillstånd, och
2. krav för innehav av penning- och värdeautomater för att förhindra att utrustningen används för olovlig spelverksamhet.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas krav på licens för den som tillverkar, installerar eller ändrar en spelprogramvara eller för den som tillhandahåller sådan programvara till ett spelföretag. Inte heller bör licens krävas för den som tillverkar eller för in penning-, värde- och varuspelsautomater till Sverige.
Utredningens förslag: Skiljer sig delvis från regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att licens ska krävas för den som tillverkar eller hanterar spelprogramvara samt tillverkar eller till Sverige för in penning- och värdeautomater, samt att spelföretag endast ska få
använda spelprogramvara som tillverkats av någon som har sådan licens. Utredningen föreslår vidare att den som har licens för spelprogramvara inte ska få leverera sådan programvara till någon som tillåter spel från Sverige utan att ha licens för det.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser behandlar förslagen om tillståndskrav för tillverkning, innehav och införsel av penning- och värdeautomater.ATG, Svenska Spel och Kindred anför att de inte har något att invända mot förslagen. Svenska Spel anser dock att det delvis är oklart vilka aktörer som ska omfattas av tillståndskrav.
Remissutfallet är delat avseende utredningens förslag om licenskrav för spelprogramvaruutvecklare. Flera företrädare för spelbranschen, bl.a.
Betsson, BOS, NetEnt AB, Evolution Gaming och NYX Gaming Group, anser att det bör vara tillräckligt att spelprogramvaran prövas och certifieras av ett av spelmyndigheten godkänt organ. Dessa instanser anser att certifiering av leverantörstjänster i stället för ett tillståndskrav kan tydliggöra vilket ansvar respektive aktör har och pekar på att ett sådant system fungerar väl i Danmark. Svenska Spel, ATG, Paf,
Kindred, Mr Green, SPER och företrädare för ideella organisationer, däribland Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, är dock positiva till att krav på tillstånd för programvaruutvecklare införs.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Tillverkning, installation, ändring och tillhandahållande av spelprogramvara
Spelare ska kunna utgå från att de spel som tillhandahålls är säkra och att de inte kan manipuleras. Det är vanligt att spelföretag delegerar tillverkning och drift av delar av spelverksamheten till underleverantörer. I utredningens internationella utblick konstateras att vissa länder, däribland Danmark, kräver att spelprogramvaran ska vara certifierad av ett godkänt organ, medan andra länder, däribland Storbritannien, även kräver att underleverantörerna ska vara licensierade av den nationella spelmyndigheten.
Ett högt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelen är två viktiga utgångspunkter för den nya regleringen. Det är licenshavaren som ska ha ansvar för att det erbjudna spelet uppfyller lagens krav. Enligt utredningen skulle ett licenskrav för programvaruleverantörer säkerställa att svensktillverkad spelprogramvara inte levereras till utländska spelföretag utan svenska myndigheters vetskap.
Ett tillståndskrav för programvaruleverantörer skulle dock kunna försvåra för olicensierade spelföretag att hitta samarbetspartners och därmed bidra till att säkerställa kanaliseringen. I likhet med bl.a. Betsson och
BOS anser regeringen att det finns oklarheter i utredningens förslag.
Bland annat saknas närmare överväganden och förslag om vilka krav som skulle gälla för att få ett sådant tillstånd samt om hur bestämmelserna ska tillämpas. Det saknas därmed underlag för att i detta skede införa ett tillståndskrav för spelprogramvaruutvecklare. Regeringen utesluter dock inte att ett sådant tillståndskrav kan bli aktuellt i framtiden.
Tillverkning av penning- och värdeautomater
Enligt gällande reglering krävs inget särskilt tillstånd för att tillverka penning- och värdeautomater. Utredningen anför inte några argument för att införa ett sådant krav, utöver att vissa andra länder har det. Kraven på ett högt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelet bör kunna tillgodoses genom krav på de som tillhandahåller spelen, bl.a. avseende utformning, kontroll och certifiering av den tekniska utrustningen. Regeringen anser därför att ett krav på tillstånd för tillverkning av penning- och värdeautomater inte är nödvändigt för att säkerställa konsumentskyddet eller säkerheten i spelet. Den nya lagen bör därför inte innehålla något sådant krav.
Innehav och införsel av penning-, värde- och varuspelsautomater
Penning-, värde- och varuspelsautomater får enligt lotterilagen bara innehas efter tillstånd, vilket underlättar tillsynen av att olovligt spel inte sker på spelautomater. Regeringen bedömer att lotterilagens krav på tillstånd för att inneha sådana spelautomater bör föras över till spellagen. Eftersom samma regler som i dag ska gälla bör förslaget, till skillnad från vad
Svenska Spel befarar, inte medföra några oklarheter avseende vilka aktörer som omfattas av tillståndskravet. Det bör vara spelmyndigheten som prövar frågor om tillstånd. Enligt lotterilagen krävs även tillstånd för att föra in spelautomaterna till Sverige. Efterföljandet av denna regel har varit svårt att övervaka och dess nödvändighet kan ifrågasättas. Regeringen anser därför att det i spellagen inte ska ställas krav på tillstånd för införsel av penning-, värde- eller varuspelsautomater.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om tillstånd eller om ändring av ett tillstånd, samt om krav för innehav av penning- och värdespelsautomater för att förhindra att dessa används för olovlig spelverksamhet.
Hänvisningar till S8-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 7 § spellag, Författningskommentar till 10 § spellag
9. Spelarregistrering och spelkonton
9.1. Registrering av spelare
Regeringens förslag: En licenshavare ska registrera den som vill delta i spel. Endast fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i Sverige ska få registreras för onlinespel.
Spelaren ska vid registreringen uppge namn, adress och personnummer eller motsvarande. Licenshavaren ska kontrollera spelarens identitet på ett betryggande sätt genom en tillförlitlig elektronisk identifiering eller motsvarande.
En spelare som deltar i lotteri för viss tid ska registreras med namn, adress och personnummer eller motsvarande.
Deltagande i spel ska inte få ske förrän spelarens identitet fastställts, om inte förutsättningar finns att tilldela spelaren ett tillfälligt spelkonto. Spel får inte ske förrän licenshavaren har kontrollerat att spelaren inte har stängt av sig från spel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från kravet på registrering av spelare och om hur kontrollerna av en spelares identitet ska göras.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska ställas krav på att deltagande i onlinespel inte får medges innan spelaren accepterat användarvillkor och spelregler.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig om registrering av spelare är i grunden positiva till förslaget, däribland
Svenska Spel, ATG, Kindred och SPER. ATG ifrågasätter dock om registrering och identifiering är de bästa åtgärderna för att uppnå en hög nivå på spelansvaret. Datainspektionen ser risker med förslaget och anser att det innebär betydande intrång i spelarens integritet samt att utredningen inte i tillräcklig utsträckning kartlagt hur registrerade uppgifter ska hanteras, sparas och skyddas. Förvaltningsrätten i Linköping ställer sig frågande till förslaget att endast bosatta eller de som stadigvarande vistas i Sverige ska få registreras som onlinespelkunder. Domstolen anser att det inte bör finnas några hinder mot att även låta den som tillfälligt vistas i Sverige registrera sig som onlinespelkund, så länge licenshavaren på ett tillförlitligt sätt kan kontrollera personens identitet. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkspel och Kombispel befarar att kravet på identifiering kommer att få förödande effekter för föreningslivet och finansieringen av allmännyttiga ändamål, eftersom det kommer att innebära en tung arbetsbörda och därmed höga kostnader. Organisationerna anser att undantag från kravet bör gälla för ideella föreningar, lotterier och rikslotterier, då det finns en låg risk för att dessa spelformer används för penningtvätt. Lotteriinspektionen anser att betänkandets förslag på undantag från krav på identifiering av spelare vid prenumerationslotteri inte överensstämmer med kraven i penningtvättslagen om identifiering och verifiering av kund i samband med åtgärder för kundkännedom. Penningtvättslagens krav på kundkännedom (inklusive identifiering och verifiering av identitet) gäller
för det fall en affärsförbindelse anses ha uppstått, vilket enligt myndigheten borde vara fallet för just prenumerationslotterier. Trustly Group AB (Trustly) anser att även andra sätt för identifiering än med BankID bör vara möjliga.
Skälen för regeringens förslag: Licenshavaren behöver kunna identifiera och registrera spelare för att kunna upprätthålla kravet på åldersgräns, och för att kunna övervaka spelen i syfte att motverka och förhindra fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet. Det bör därför krävas att en licenshavare registrerar den som vill delta i spel. Detta krav bör gälla oavsett på vilket sätt spelet erbjuds. Licenshavaren kan genom registrering upprätthålla kravet på att personer som inte uppnått gällande åldersgräns inte deltar i spel. Det ger också ett licenshavaren bättre möjligheter att övervaka spelet för att motverka och förhindra fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet. Genom registrering kan också licenshavararen följa spelarens spelbeteende och fånga upp personer som kan antas ha spelproblem och vid behov vidta åtgärder, t.ex. tillämpa restriktioner och tillträdesbegränsningar som baseras på spelarens angivna gränser för tid och insatser.
En registrering utgör en inskränkning i den personliga integriteten. Regeringen delar dock inte Datainspektionens bedömning att förslagen utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten. Att delta i spel är helt frivilligt. De följder som spelande kan föra med sig kan vidare vara mycket allvarliga, framför allt för den enskilde själv, men även för dennes anhöriga. Registrering möjliggör tidiga åtgärder mot problemspelande. Vid en samlad bedömning anser regeringen att behovet av registrering av spelare väger tyngre än den inskränkning som registreringen innebär. Frågan om behandling av personuppgifter vid registrering behandlas även i avsnitt 12.2.
Endast fysiska personer bör kunna registreras för spel. Eftersom spellagen ska tillämpas på den svenska spelmarknaden föreslår regeringen att ett krav införs på att endast den som är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige ska få registreras som kund för onlinespel. Detta underlättar även för beräkningen av beskattningsunderlaget vid punktbeskattningen av licenshavarna (se avsnitt 17.2). Att vara bosatt i Sverige bör ha samma innebörd som i folkbokföringslagen (1991:481).
Vid registreringen ska spelaren uppge namn, adress och personnummer eller motsvarande uppgift som t.ex. samordningsnummer eller data om när personen är född. Vid avsaknad av en e-legitimation måste andra kontrollåtgärder vidtas, i första hand genom en tillförlitlig elektronisk identifiering. För att säkerställa spelarens identitet, ålder och egna gränser för spelandet bör samma krav på tillförlitlig identifiering ställas om spelaren vill ändra sina uppgifter.
Även vid köp av lotter för viss tid (s.k. prenumerationslotteri) är det mot bakgrund av gällande regelverk om penningtvätt nödvändigt att fastställa spelarens identitet. Samma höga krav på identifiering som för annat spel bedöms dock inte behövas med hänsyn till de låga belopp som sådant spel omfattar och då lotterna sänds till spelarens folkbokföringsadress.
Spelaren bör som huvudregel inte få börja att spela förrän spelarens identitet har fastställts. Det bör dock finnas möjlighet att erhålla s.k. tillfälliga spelkonton (se vidare avsnitt 9.2.2).
Utredningen föreslår att det i spellagen ska anges att deltagande i onlinespel inte får medges innan spelaren accepterat användarvillkor och spelregler. Regeringen bedömer att detta är en avtalsrättslig fråga som inte bör regleras särskilt i spellagen.
Fjärde penningtvättsdirektivet medger att, efter en skälig riskbedömning, helt eller delvis undanta vissa speltjänster från kravet på registrering. Regeringen bedömer att användning av undantaget endast bör komma i fråga i de fall då riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms som låga, exempelvis vid köp av fysiska lotter, i likhet med vad flera ideella organisationer påtalat. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför ges rätt att meddela föreskrifter om undantag från registreringskravet och om hur kontrollerna av en spelares identitet ska göras, vilket bl.a. innefattar frågor
om vilka tekniska lösningar som bör användas.
Hänvisningar till S9-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 10.10, 20.4, 21.1, Författningskommentar till 2 § spellag, Författningskommentar till 11 § spellag
9.2. Spelkonton för onlinespel
Hänvisningar till S9-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt Författningskommentar till 12 § spellag
9.2.1. Grundläggande bestämmelser
Regeringens förslag: Den som har licens att tillhandahålla onlinespel ska för varje registrerad spelare upprätta ett spelkonto. Skyldigheten ska dock inte gälla för licenser att tillhandahålla lotter för en viss tid.
När en spelare loggar in på sitt spelkonto ska licenshavaren identifiera spelaren på ett betryggande sätt. Alla ekonomiska transaktioner till och från spelkontot ska registreras. Licenshavaren ska ge spelaren tillgång till information om spelkontots saldo, spelhistorik, in- och utbetalningar samt övriga transaktioner. Denna information ska vara tillgänglig för spelaren på spelkontot i minst tolv månader.
En licenshavare ska endast få ta emot betalningar till ett spelkonto från en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Överföringar av pengar, spelpolletter eller liknande mellan spelkonton ska inte få ske.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om krav på licenshavarens hantering av betalningar och spelkonton samt om undantag från skyldigheten att tillhandahålla information till spelaren.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att information om spelkontots spelhistorik ska vara tillgänglig för spelare i minst 90 dagar och att spelare endast ska få ha ett aktivt spelkonto. Utredningen föreslår vidare att lagen ska innehålla krav om kreditering av insättningar och vinster.
Remissinstanserna: Det finns ett starkt stöd från remissinstanserna för krav på inrättande av spelkonton där spelare kan följa sina transaktioner.
Svenska Spel, Betsson, SPER och ATG hör till de remissinstanser som tillstyrker förslaget. Svenska Spel anser dock att det bör vara tillåtet med underliggande konton, som möjliggör bolagsspel där olika spelare spelar tillsammans och har ett gemensamt tillgodohavande. Kindred anser att det under vissa förutsättningar bör vara möjligt för spelare att ha flera spelkonton hos samma licenshavare. Folkhälsomyndigheten och Lotteri-
inspektionen anser att det bör krävas att spelföretagen ger kunder tillgång till information om spelkontots spelhistorik i 12 månader. Svenska Spel anser att det bör krävas att spelare ges rätt att när som helst begära utbetalning från sitt konto.
Skälen för regeringens förslag: Spelkonton är en grundläggande förutsättning för att spelare ska ha möjlighet att följa och kunna kontrollera sitt spelande. En licenshavare som tillhandhåller onlinespel ska upprätta ett eller flera spelkonton för varje registrerad spelare.
Eftersom det bara är fysiska personer som kan registreras som kunder för spel online kan endast sådana personer inneha ett spelkonto. När det gäller prenumerationslotter finns inte samma behov av att upprätta spelkonton. Ett undantag från kravet på att upprätta spelkonton ska därför gälla för sådana lotter t.ex.
Det förekommer att företag tillhandahåller spel genom olika webbplatser med olika varumärken. I sådana fall bör licens kunna ges på företagsnivå. Detta underlättar företagens administrativa börda samt spelmyndighetens licens- och tillsynsverksamhet. En sådan modell förutsätter att en spelare under vissa förutsättningar kan ha flera spelkonton hos en och samma licenshavare. Regeringen anser därför, till skillnad från utredningen, och i likhet med bl.a. Kindred, att det under vissa förutsättningar bör vara möjligt för en spelare att ha mer än ett aktivt spelkonto hos en licenshavare. Förutsättningarna för detta bör anges i föreskrifter.
Licenshavaren ska på ett betryggande sätt identifiera spelaren när denne loggar in på sitt spelkonto. Identifieringen kan exempelvis ske genom användning av e-legitimation eller lösenord.
Spelare ska kunna följa händelser på spelkontot. För att möjliggöra det måste licenshavarna registrera alla ekonomiska transaktioner och ge spelkunden tillgång till information om sådant som rör spelkontot. Det gäller spelkontots saldo och spelhistorik, dvs. insatser, vinster och förluster. Även information om in- och utbetalningar och andra transaktioner, såsom erhållna bonusar, ska finnas till hands för spelkunden.
Möjligheten för spelaren att ha kontroll över spelandet är grundläggande ur ett konsumentskyddsperspektiv. Utredningen har föreslagit att licenshavare ska hålla information om spelkontot tillgänglig för spelkunden i minst 90 dagar. Regeringen anser i likhet med
Lotteriinspektionen och Folkhälsomyndigheten att det är en alltför begränsad tid och föreslår att informationen ska hållas tillgänglig i minst 12 månader. Det är dock orimligt att information om exempelvis varje insats till en datorsimulerad spelautomat ska hållas tillgänglig under en längre tid. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela undantag från kravet på att tillhandahålla information till spelaren.
För att motverka penningtvätt bör en licenshavare endast få ta emot betalningar från en betaltjänstleverantör i enlighet med lagen om betaltjänster.
För att bl.a. motverka bedrägerier bör det inte vara möjligt för en licenshavare att tillåta överföringar av pengar, spelpolletter eller liknande mellan konton. Till skillnad från Svenska Spel anser regeringen att det i spellagen inte bör ställas krav om att en spelare ska ha rätt att när som helst begära utbetalning från sitt konto. Vid avslutandet av ett spelkonto
ska dock krävas att tillgodohavandet skyndsamt utbetalas till spelaren (se avsnitt 9.2.4).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att utfärda föreskrifter om hur betalningar till och från kontot ska ske. Sådana föreskrifter kan bl.a. avse hur vinster och insättningar ska krediteras på ett spelkonto.
Hänvisningar till S9-2-1
9.2.2. Tillfälliga spelkonton
Regeringens förslag: Innan licenshavaren har kontrollerat de uppgifter som spelaren lämnat ska ett tillfälligt spelkonto få öppnas för spelaren. Om det visar sig att spelaren lämnat felaktig information vid registreringen, ska licenshavaren stänga spelkontot. Detsamma gäller om spelaren inte på uppmaning av licenshavaren ger in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registreringen.
Utbetalningar ska inte få göras från ett tillfälligt spelkonto annat än vid kontots avslutande.
Ett tillfälligt spelkonto ska inte få öppnas för en spelare som finns i registret för självavstängning.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Kindred och ATG har inga synpunkter.Svenska Spel och
Lotteriinspektionen ifrågasätter om möjligheten till tillfälliga spelkonton är förenlig med penningtvättsregelverket. Bolaget anför vidare att det av spellagen bör framgå att ett spelkonto inte får upprättas för spelare som finns i självavstängningsregistret.
Skälen för regeringens förslag: Det kan ta en viss tid innan en licenshavare hunnit kontrollera de uppgifter som spelare, som inte har en e-legitimation eller uppvisat identitetshandlingar vid ett personligt möte, lämnat om sig själva. Ofta vill en spelare ha möjlighet att spela direkt efter att ha lämnat de uppgifter som krävs. I Danmark, Italien och
Frankrike, och enligt den föreslagna nederländska regleringen, har spelare möjlighet att få ett tillfälligt spelkonto. En sådan lösning bedöms enligt utredningen kunna bidra till kanalisering och bör därför enligt regeringen, under vissa förutsättningar, kunna tillåtas.
Eftersom tillfälliga spelkonton innebär att spel tillåts innan spelarens identitet kontrollerats aktualiseras reglerna om kundkännedom i penningtvättslagen. För att omfattas av lagens förenklade åtgärder för kundkännedom, som medger identifiering i efterhand, krävs att det föreligger en låg risk för penningtvätt. Spel genom tillfälliga spelkonton bör därför bara tillåtas inom vissa angivna tids- och beloppsgränser. Utbetalningar från tillfälliga spelkonton bör vidare inte vara möjliga, förutom i samband med att ett sådant konto avslutas (se vidare avsnitt 9.2.3). Mot den bakgrunden bedömer regeringen att risken för att ett tillfälligt spelkonto används för penningtvätt är låg och anser, till skillnad från Svenska Spel och
Lotteriinspektionen, att ett tillåtande av tillfälliga spelkonton inte står i strid med penningtvättslagen.
Det bör inte vara möjligt för en spelare som finns i det centrala registret för självavstängning (se avsnitt 10.9) att skapa ett tillfälligt
spelkonto. Innan ett sådant konto upprättas måste således en kontroll göras mot självavstängningsregistret.
Ett tillfälligt spelkonto bör stängas direkt om det visar sig att de uppgifter som spelaren lämnat vid registreringen är felaktiga. Samma sak bör gälla i de fall där licenshavaren har uppmanat spelaren utan framgång att komplettera eller ge in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registreringen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör genom föreskrifter om krav på licenshavarens hantering av betalningar och spelkonton (se avsnitt 9.2.1) kunna föreskriva inom vilka tidsintervall, och inom vilka beloppsgränser, det ska gå att spela med ett tillfälligt spelkonto.
Hänvisningar till S9-2-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
9.2.3. Skydd för spelares pengar
Regeringens förslag: De medel som en spelare har innestående på ett spelkonto ska hållas avskilda från licenshavarens egna medel.
Licenshavaren ska senast i samband med att ett spelkonto öppnas informera spelaren om hur medlen på spelkontot är skyddade om licenshavaren skulle hamna på ekonomiskt obestånd.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det finns ett starkt stöd från remissinstanserna för förslaget. SPER, ATG och Novamedia Sverige AB (Novamedia) hör till de remissinstanser som tillstyrker.
Skälen för regeringens förslag: En trolig effekt av den nya spelregleringen är att antalet spelföretag, särskilt sådana som tillhandahåller spel över internet, kommer att öka. En ökad konkurrens på marknaden kan i sin tur öka risken för att vissa företag går i konkurs. Spelarnas pengar behöver vara skyddade om det händer.
Enligt lagen (1944:181) om redovisningsmedel krävs som huvudregel att en borgenärs pengar har avskilts från gäldenärens egna pengar för att sakrättsligt skydd ska föreligga. Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att särskilda krav bör ställas om att de medel som en spelare har innestående på ett spelkonto ska hållas avskilda från licenshavarens egna medel. I praktiken innebär det att licenshavare som tillhandahåller onlinespel måste säkerställa att spelarnas medel är placerade på ett separat bankkonto. Dessa medel ska därmed inte kunna tas i anspråk för krav mot licenshavaren. Licenshavaren bör också vara skyldig att informera spelaren om hur medlen är skyddade om företaget hamnar på ekonomiskt obestånd, exempelvis genom tydlig information i företagets allmänna villkor. Denna information bör lämnas senast i samband med att ett spelkonto öppnas.
Hänvisningar till S9-2-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
9.2.4. Avslutande av spelkonton
Regeringens förslag: När ett spelkonto avslutas ska licenshavaren skyndsamt betala ut tillgodohavandet på kontot till spelaren.
Licenshavaren ska dock endast betala tillbaka vad som återstår av de insättningar som spelaren gjort och behålla eventuella vinster om spelkontot avslutas på grund av att
1. spelaren lämnat felaktiga uppgifter om sig själv eller på uppmaning av licenshavaren inte gett in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registreringen, eller
2. spelaren stängts av från spel på grund av misskötsamhet. Om en licenshavare avslutar ett spelkonto ska spelaren informeras skriftligen om grunderna för beslutet. Det ska inte vara tillåtet för licenshavaren att ta ut en avgift för att avsluta ett spelkonto.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om krav på licenshavarens hantering av betalningar och spelkonton.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att lagen ska reglera att tillgodohavandet på ett spelkonto ska betalas ut inom fem dagar efter att det avslutas.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslagen.ATG tillstyrker förslagen.Lotteriinspektionen och Svenska
Spel ställer sig frågande till hur kravet om att licenshavare ska informera kunder vid beslut att avsluta spelkonton förhåller sig till penningtvättslagens bestämmelser om tystnadsplikt. Bolaget anför vidare att licenshavarens skyldighet att säkerställa spelarens identitet bör innebära att denne inte ska kunna uppge felaktiga uppgifter om sig själv.
Skälen för regeringens förslag: För att skydda spelarna, och motverka brottslighet, bör licenshavaren vara skyldig att skyndsamt efter att ett spelkonto har avslutats betala ut spelarens tillgodohavande på kontot. Vad som avses med skyndsamt bör preciseras genom föreskrifter.
Som Svenska Spel påpekar ska onlinespel i första hand endast få tillhandahållas spelare vars identitet kontrollerats av licenshavaren. Vid tilldelningen av ett tillfälligt spelkonto medges dock att identitetskontrollen sker i efterhand. Om det då visar sig att spelaren har lämnat felaktiga uppgifter om sig själv vid öppnandet av ett tillfälligt spelkonto eller inte på uppmaning av licenshavaren gett in dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats vid registrering, ska licenshavaren vid kontots avslutande endast betala tillbaka vad som återstår av de insättningar som spelaren gjort. Detsamma bör självfallet gälla även om en spelare, trots kontroller, lyckats öppna ett spelkonto, trots att han eller hon angivit felaktiga uppgifter om sig själv. Samma sak ska gälla i de fall då en spelare stängts av från spel hos en licenshavare på grund av misskötsamhet, t.ex. vid överträdelser av angivna spelregler eller befogad misstanke om bedrägeri eller annan brottslighet.
Om spelkontot avslutas på licenshavarens initiativ bör licenshavaren vara skyldig att informera spelaren skriftligen om beslutet och grunderna för det. Upplysning om grunderna ska lämnas så långt det är möjligt med hänsyn till den tystnadsplikt som kan gälla vid misstanke om brott (se avsnitt 12.2.4). Det innebär att spelaren inte får underrättas om
misstanken och om att informationen lämnats vidare till Polismyndigheten eller åklagare. Däremot innebär begränsningen inget hinder mot att spelaren informeras om att kontot avslutats på grund av misskötsamhet.
Licenshavare bör inte få ta ut en avgift för att avsluta ett spelkonto. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ha rätt att meddela föreskrifter om krav på licenshavarens hantering av betalningar och spelkonton
Hänvisningar till S9-2-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 12.2.4, 21.1, Författningskommentar till 8 § spellag, Författningskommentar till 9 § spellag
10. Spelansvar
Hänvisningar till S10
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt Författningskommentar till 13 § spellag
10.1. Problem i samband med spel
Spelberoende
Någon allmänt vedertagen definition av begreppet spelproblem finns inte, men generellt sett karakteriseras sådana problem av oförmåga att begränsa utgifterna för spel om pengar eller tiden som läggs ner på spel, vilket leder till negativa konsekvenser för spelaren, andra berörda och samhället. Folkhälsomyndigheten genomför regelbundet studien Swelogs för att beskriva spelandet i Sverige, studera omfattningen på spelproblem och visa förändringar över tid. Enligt Swelogs 2015 tillhör drygt 2 procent (ca 170 000 personer) av den vuxna befolkningen (i åldersgruppen 16– 84 år) den grupp som definieras som problemspelare. Antalet personer med allvarliga spelproblem uppskattas till 30 000.
Riskfaktorer för spelberoende
Spelproblem finns i hela befolkningen, men personer som saknar stabila och trygga levnadsförhållanden löper en större risk att utveckla sådana problem. Det finns ett samband mellan riskabla spelvanor och låg socioekonomisk status, psykisk ohälsa, att tillhöra en etnisk minoritet och föräldrarnas spelvanor. Personer med akademisk utbildning har i mindre utsträckning spelproblem än personer med grundskola eller gymnasieskola som högsta utbildningsnivå.
Forskningen visar att personer med spelproblem även i större utsträckning konsumerar alkohol, tobak och narkotika. Även det omvända gäller, dvs. att personer som konsumerar alkohol, tobak och narkotika löper större risk att få spelproblem. Det är betydligt vanligare med problemspelande bland män än bland kvinnor.
Tillgängligheten till spel har betydelse för omfattningen av spelandet och spelproblemen. Ökad tillgänglighet genom fler spelformer, fler distributionskanaler, fler spelställen och längre öppettider leder i allmänhet till mer spelande och mer spelproblem.
Riskfyllda spelformer karakteriseras bl.a. av kort tid mellan insats och utfall, möjlighet att spela utan avbrott, ljud- och ljusstimulans vid vinst, och hög upplevd spänning eller avkoppling. Nyintroducerade spelformer är ofta mer förknippade med spelproblem än vad de är senare, när nyhetsvärdet har gått förlorat. Personer med spelproblem eller som
befinner sig i riskzonen att få sådana problem har en tendens att dras till spel som är nya på marknaden.
De flesta studier visar att andelen personer med spelproblem är större bland dem som spelar på internet jämfört med dem som spelar i fysiska miljöer. Problemspelandet är också större bland dem som spelar via i Sverige oreglerade internetbolag än bland dem som spelar hos Svenska Spel eller ATG.
Befintlig reglering för att motverka problemspelande
Målet för den svenska spelregleringen är att spelandet ska vara sunt och säkert. En förutsättning för att erhålla tillstånd att anordna ett lotteri enligt 10 § lotterilagen är att det kan antas att verksamheten kan bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt.
Villkor om spelansvar finns även i tillstånden för aktörerna på den svenska spelmarknaden. Regeringen har i sina tillstånd till ATG och Svenska Spel angett villkor som innebär att bolagen ska ta ett socialt ansvar för de lotterier som de bedriver. Krav på att bolagen ska ta ett socialt ansvar finns också i den anvisning som staten har utfärdat för Svenska Spel och i det avtal som reglerar ATG:s verksamhet.
Lotteriinspektionen ställer i sina tillstånd till de ideella föreningarna krav på att de ska ta ett socialt ansvar. Vidare har myndigheten meddelat föreskrifter med krav på spelkonsekvensanalyser.
Svenska Spel har på eget initiativ infört krav på obligatorisk spelarregistrering för all lotteriverksamhet som bolaget erbjuder, förutom köp av lotter. Genom registreringen har bolaget en större möjlighet att ta ansvar för att förhindra osunt spelande och erbjuda stöd för att hantera spelmissbruk.
SPER organiserar de reglerade lotteriaktörerna på den svenska marknaden. Organisationen utvecklade 2013 en branschgemensam standard för spelansvar, med principer och riktlinjer som syftar till att stärka spelansvaret i Sverige.
Det finns i dagsläget således ett stort fokus på spelansvar hos såväl de som tillhandahåller spel som tillståndsgivare.
En omreglerings effekter på problemspelande
Flera befolkningsstudier har gjorts inom EU för att analysera och beskriva spelberoendeproblematiken. Trots dessa studier är det svårt att jämföra länder eftersom undersökningarna ofta omfattar olika åldersgrupper samt då olika mätmetoder, definitioner av spelformer, spelbeteende och spelberoende används. Det saknas också forskning om olika regleringssystems effektivitet när det gäller målet att minska spelproblem såväl i Sverige som internationellt.
För att analysera hur olika länders spelmarknader har förändrats före och efter en omreglering av marknaden har Lotteriinspektionen studerat några av dessa länder (Redovisning av regeringsuppdrag – Omvärld [14Li124]). Myndigheten har utifrån dessa undersökningar konstaterat att det inte är sannolikt att en omreglering i sig skulle kunna få stora effekter
på spelproblemens omfattning. Det är dock svårt att säkerställa den slutsatsen.
10.2. Omsorgsplikt
Regeringens förslag: En licenshavare ska ha en skyldighet att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det (omsorgsplikt). En licenshavare ska skriftligen i en handlingsplan redovisa hur denna omsorgsplikt ska uppfyllas.
Licenshavaren ska säkerställa att sociala och hälsomässiga skyddshänsyn tas, vilket bl.a. omfattar att beakta och motverka problem med överdrivet spelande genom kontroll av spelbeteende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om spelansvarsåtgärder och andra krav på spelets bedrivande samt om undantag från kravet på handlingsplan.
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Utredningen föreslår att det av lagen uttryckligen ska framgå att det är den registrerades spelbeteende som ska följas.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker förslaget om en lagstadgad omsorgsplikt. Några instanser, exempelvis Lunds universitet (Medicinska fakulteten), anser att förslaget inte är tillräckligt omfattande. Universitetet anser exempelvis att en oberoende instans, och inte licenshavarens, bör utforma varningskommunikationen till problemspelare. Även Folkhälsomyndigheten betonar vikten av opartiskhet i sammanhanget och menar att exempelvis självtest bör utföras av en oberoende aktör. Myndigheten anser vidare att det bör vara möjligt att stänga av sig från landbaserat kommersiellt spel.
Svenska Spel framhåller licenshavarnas intressekonflikt mellan att uppfylla sin omsorgsplikt och att tjäna pengar, vilket medför behov av tydliga riktlinjer för omsorgsplikten. Det är enligt ATG viktigt att klargöra vilka dokument som ska lämnas in till spelmyndigheten och skälen till detta. Kindred anser att en generell rätt att meddela föreskrifter om andra krav för spelets bedrivande varken är transparent eller förutsägbar.
Skälen för regeringens förslag: Var och en har ansvar för sitt spelande, men för vissa personer är förmågan att spela ansvarsfullt och kontrollerat begränsad. Spelberoendeproblematik ska tas på största allvar.
De negativa effekterna av spelande ska motverkas. Det finns därför behov av olika former av spelansvarsåtgärder, såsom information och andra proaktiva åtgärder, från en licenshavare. Nödvändiga åtgärder bör vidtas för att ge spelarna största möjliga insyn i sina egna spelbeteenden. Detta kan exempelvis bestå i att skapa en modell för att på olika sätt visualisera spelkontot för spelaren samt att följa upp att spelarna sätter sina egna gränser för tid och insatser. Licenshavarna bör vidare vara skyldiga att ge återkoppling på spelarens spelbeteende samt tillämpa restriktioner och tillträdesbegränsningar. Licenshavarens arbete för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till detta, som sammanfattningsvis bör benämnas omsorgsplikt, bör komma till uttryck i en handlingsplan.
När det gäller förebyggande av missbruk kan tre grupper av spelare identifieras: nöjesspelare, riskspelare och problemspelare. För problemspelare är avståendet från spel och vägledning för behandling av spelproblem centralt. Licenshavaren bör vara skyldig att ha information om vilken hjälp som finns att tillgå och hur man får tillgång till med denna tillgänglig på sin webbplats. På detta sätt kan spelaren själv vid behov aktivt söka hjälp. Om licenshavaren upptäcker att en spelare är i behov av hjälp på grund av ett riskfyllt spelbeteende bör spelaren bli hänvisad till informationen.
Det finns således ett antal åtgärder som kan vidtas inom ramen för licenshavarens omsorgsplikt. De centrala åtgärderna bör framgå av lagen. Mer preciserade bestämmelser om hur omsorgsplikten ska utformas bör dock vid behov snabbt kunna anpassas och bör därför placeras i andra föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör mot denna bakgrund få meddela föreskrifter om spelansvarsåtgärder. På så sätt kan de närmare avvägningarna mellan åtgärdernas nödvändighet och proportionalitet i förhållande till bl.a. spelarnas integritet avvägas. Enligt regeringen ska det dock understrykas att den omsorgsplikt som föreslås, avser att skydda spelarnas liv, hälsa och ekonomi samt indirekt även de anhöriga till spelarna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela närmare föreskrifter om krav på spelets bedrivande. Kindred ifrågasätter det utrymme som den bestämmelsen kan ge vid tillämpningen. Regeringen vill med anledning av detta framhålla att bestämmelsen är avsedd att ge utrymme för spelmyndigheten att bestämma de närmare detaljerna inom ramen för lagen, främst genom villkorsgivning.
I vissa fall kan det framstå som onödigt för licenshavaren att upprätta en handlingsplan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en sådan handlingsplan ska tas fram.
10.3. Åldersgränser
Regeringens förslag: Spel för konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera köparens ålder. Åldersgränsen för ett spel ska tydligt anges på platser där spelet tillhandahålls.
En licenshavare ska inte få tillåta någon som är under 18 år att delta i spelet. Detsamma ska gälla den som är spelombud för licenshavaren. Den som är under 20 år ska inte få ges tillträde till ett kasino.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att undantag från kravet på åldersgräns för registreringslotterier eller spel som inte kräver licens eller registrering ska regleras i lag.
Remissinstanserna: De instanser som yttrar är i huvudsak positiva till förslaget. De flesta instanser som yttrar sig över förslaget att spel ska tillhandahållas så att spelarens ålder kan kontrolleras, däribland SPER, tillstyrker detta. Folkhälsomyndigheten anser att åldersgränsen för onlinespel ska vara 20 år. Övriga remissinstanser anser att de föreslagna åldersgränserna är väl avvägda.
Skälen för regeringens förslag: För att kunna upprätthålla ett högt spelarskydd bör den som är under 18 år inte tillåtas att delta i spel och den som är under 20 år inte ges tillträde till ett kasino. Det är licenshavaren som ska vara skyldig att säkerställa upprätthållandet av åldersgränserna genom kontroller. Licenshavare bör vidare säkerställa att kommersiella meddelanden om spel innehåller tydlig information om lägsta ålder för att få spela. Åldersgränserna bör utformas som lägsta gränser, för att ge utrymme för att högre gräns uppställs som tillståndsvillkor för spelformer som innebär en särskilt hög risk för spelproblem.
Regeringen anser inte att tillräckliga skäl framkommit att, som Folkhälsomyndigheten föreslagit, införa en särskild åldersgräns för onlinespel.
Mot denna bakgrund bör spel inte få tillhandahållas på ett sådant sätt att det inte går att kontrollera spelarens ålder. Ett krav på att en sådan kontroll ska kunna utföras bör därför införas.
Regeringen anser att det, i likhet med vad som för närvarande gäller, finns skäl att undanta vissa lotterier från kravet att ha en åldersgräns. Detta gäller s.k. registreringslotterier och sådana lotterier som varken kräver tillstånd eller registrering (se 17, 19–21 och 21 c §§lotterilagen). Som anfördes i samband med införandet av den generella åldersgränsen på 18 år begränsar föräldrabalkens bestämmelser om underårigas rättshandlingsförmåga i viss utsträckning barns och ungdomars möjlighet att delta i lotterier även av detta slag (prop. 2016/17:8 s. 26).
Utredningen föreslår ett undantag från åldersgränsen för registreringslotterier eller spel som inte kräver licens eller registrering. Ett sådant undantag är enligt regeringens mening överflödigt eftersom sådana spel inte omfattas av de föreslagna bestämmelserna om åldersgränser.
Hänvisningar till S10-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.4. Informationsskyldighet
Regeringens förslag: En licenshavare ska hålla all relevant information om spelet, bl.a. om spelets vinstmöjligheter och regler, lättillgänglig för spelare och myndigheter. Denna information ska vara på svenska.
Regeringen eller den myndighet som regeringens bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilken information som ska hållas tillgänglig för spelare.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen lämnar inte något förslag till bemyndigande om vilken information som ska hållas tillgänglig för spelare.
Remissinstanserna: De instanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker detta. Folkhälsomyndigheten föreslår dock att konsumentskyddet förstärks genom ett krav på att spel ska utformas inte bara på ett sätt som ger spelarna rättvisande förväntningar på vinstchanser och regler, utan även ger korrekt information om risker med spelet.
Skälen för regeringens förslag: Information till spelaren är en viktig förutsättning för att kunna uppnå en sund och säker spelmarknad. I likhet med Folkhälsomyndigheten anser regeringen att licenshavare bör ha ett ansvar att lämna relevant information om spelet, t.ex. om hur spelet fungerar, dess risker samt informera om rådgivning när det gäller problem-
spelande. Denna information ska vara tydlig och lätt tillgänglig för spelaren. Var informationen placeras måste anpassas till vilket gränssnitt som licenshavaren använder sig av för att tillhandahålla det aktuella spelet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela närmare föreskrifter om vilken information som licenshavaren ska
tillhandahålla.
Hänvisningar till S10-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.5. Utformning av spel
Regeringens förslag: Det ska inte vara tillåtet att särskilt utforma eller programmera spel så att spelaren får intryck av att vara nära att vinna när så inte är fallet.
En licenshavare ska inte få tillhandahålla gratisspel, provspel och liknande spel som har ett annat slumpmässigt utfall än motsvarande spel med insatser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Utredningen föreslår att spelen ska utformas så att spelaren ges ett rättvisande intryck av sina vinstchanser samt att gratisspel och liknande spel inte får ha ett annat slumpmässigt utfall än motsvarande spel med insatser.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att de spel som erbjuds utformas på ett sådant sätt att spelarna ges rättvisande förväntningar på sina vinstchanser. Av detta skäl bör det inte vara tillåtet att utforma eller programmera spel så att spelaren ges intryck av att vara nära att vinna när så inte är fallet.
Gratisspel, provspel och liknande som används för att attrahera kunder bör vidare ha samma slumpmässiga utfall som motsvarande spel med insats. Regeringen anser att det är angeläget att dessa spel utformas på samma sätt som spel med insatser för att inte vilseleda och skapa incitament för spelare att gå över till spel med insatser på oriktiga premisser.
Hänvisningar till S10-5
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.6. Insatser och vissa gränser
Regeringens förslag: Vid spel ska spelaren aktivt ange och bekräfta sin insats.
Vid onlinespel ska det vara obligatoriskt för spelaren att ange hur stora insättningar som kan göras. Vid spel på värdeautomater ska i stället en förlustgräns anges.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om insatser samt om ytterligare gränser vid onlinespel och spel på värdeautomater, och vad som ska gälla vid ändring av satta gränser.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska införas en skyldighet att ange en
förlustgräns vid spel på värdeautomater. Vidare föreslår utredningen att spelaren vid alla onlinespel och spel på värdeautomater ska erbjudas att begränsa sin inloggningstid. Slutligen föreslår utredningen tidsfrister för justeringar av gränser för insättningar, förluster och höjningar.
Remissinstanserna: En stor andel av remissinstanserna, bl.a. Socialstyrelsen, Konsumentverket, Malmö kommun och IOGT-NTO, är positiva till förslaget att införa ett krav på att ange begränsningar av respektive spelares insatser och speltid. Lunds universitet (Medicinska fakulteten) anser att förslagen om hur individen ska sätta sina egna spelgränser är otillräckligt uttryckta. Universitet framhåller vidare att verktyget blir urvattnat och förlorar sin effekt om individen kan sätta hur höga gränser som helst. Svenska Spel betonar vikten av tydliga insatsbegräsningar på olika spelformer. IOGT-NTO stödjer förslaget om obligatoriska insättningsgränser, men menar att detta borde förstärkas med att det i förordning anges ett maximalt belopp som ska vara möjligt att sätta in för spel. Dessutom menar organisationen att det bör sättas krav på obligatoriska tidsgränser för spel på de mest riskfyllda spelen, då tiden man ägnar åt ett visst spel är en riskfaktor och krav på regelbundna pauser är en rimlig och enkelt genomförd skyddsåtgärd.
Skälen för regeringens förslag: För att minska risken för problemspelande bör spelaren aktivt ange och bekräfta sin insats. Det finns även behov att sätta gränser för insättningar, förlustgränser och inloggningstid för att säkerställa att spelaren får en överblick av och möjlighet att fatta aktiva beslut om sitt spelande. Regeringen bedömer att det för visst spel även i övrigt finns skäl att uppställa krav på ett aktivt ställningstagande från spelaren om gränser för spelandet.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det för onlinespel införs krav på att spelaren ska sätta gränser för hur stora insättningar denne vill kunna göra per dag, vecka och månad. Spelaren bestämmer därefter, inom gränserna, själv hur mycket han eller hon sätter in på sitt spelarkonto och på så vis minskar spelaren risken för att spela mer än vad som var tänkt från början. Vad gäller värdeautomatspel, där det i dag inte går att göra några insättningar i den mening som avses i fråga om onlinespel, bör det vara obligatoriskt för spelaren att i stället sätta förlustgränser. En sådan skyldighet finns för närvarande bara för värdeautomatspel i restauranger eller i bingohallar.
Spelaren bör också få möjlighet att sätta tidsgränser för sitt spelande. Som spelare kan man på detta sätt få en uppfattning i tid om det egna spelandet. Möjligheten att sätta sådana tidsgränser bör bestämmas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det bedöms för närvarande inte finnas tillräckliga skäl att föreslå några generella, obligatoriska tidsgränser.
Regeringen gör bedömningen att det är mer effektivt om licenshavaren varnar en spelare utifrån spelarens egna angivna gränser än om spelaren får generella varningar som inte är direkt kopplade till honom eller henne. Spelaren kan mot bakgrund av en sådan varning ändra sin spelbudget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om insatser samt om ytterligare gränser vid onlinespel och spel på värdeautomater, och vad som ska gälla vid ändring av
satta gränser.
Hänvisningar till S10-6
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.7. Kreditförbud
Regeringens förslag: Det ska inte vara tillåtet för en licenshavare att erbjuda eller lämna kredit för insatser i ett spel. Detsamma ska gälla för den som är spelombud.
Spelmyndigheten ska för lotter för viss tid, s.k. prenumerationslotterier, få medge undantag från förbudet, om lotteriet tillhandahålls till förmån för ett allmännyttigt ändamål, krediten avser köp av sådana lotter och det sammanlagda kreditbeloppet uppgår till högst 1/40 prisbasbelopp.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att köp av lotter för viss tid inte ska ses som kredit.
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som yttrar sig över förslagen tillstyrker dem, däribland Svenska Spel, ATG, SPER och
Kombispel samt ett antal ideella organisationer som IOGT-NTO och Pensionärernas Riksorganisation (PRO). Spelberoendes riksförbund anser dock att spel på kredit och faktura ska förbjudas helt. Finansinspektionen ifrågasätter om kreditförbudets utformning är ändamålsenligt och anser att ett förbud borde införas för licenshavare att samarbeta med kreditgivare på ett sådant sätt att en spelare erbjuds krediter i nära anslutning till insättningar på spelkonton. Konsumentverket anser att förbudet även bör omfatta betalningslösningar där krediten lämnas av någon annan än spelanordnaren eller dennes ombud, samt anför att ett förbud mot spel på kreditkort skulle stärka konsumentskyddet och minska riskerna för att konsumenten blir överskuldsatt.
Myndigheten och Kindred anser vidare att det inte bör införas något undantag för lotter för viss tid. Konsumentvägledarnas förening påpekar att det är av största vikt att de näringsidkare som inte gör en ordentlig kreditprövning drabbas av sanktionsavgifter.
Skälen för regeringens förslag: Spel innebär alltid risk för spelmissbruk och därmed följande sociala skadeverkningar. I lotterilagen finns ett förbud för den som anordnar ett lotteri att lämna kredit för insatser i lotteriet. Att spela på kredit kan få långtgående konsekvenser. Om en kredit erbjuds för insatser i ett spel är det lätt att spelaren under spelets gång frestas att spela över sin ekonomiska förmåga. Det bör därför i spellagen införas ett motsvarande förbud för licenshavare att erbjuda eller lämna kredit för spel som för närvarande finns i lotterilagen. Det är licenshavaren som har det fulla ansvaret för att kreditförbudet upprätthålls. Förbudet ska, liksom tidigare, också omfatta spelombud.
I lotterilagen finns ett undantag från förbudet att lämna kredit för insatser som innebär att Lotteriinspektionen, om det finns synnerliga skäl, för ett visst lotteri får medge undantag från förbudet. Denna möjlighet infördes med anledning av att vissa lotterianordnare av s.k. rikslotterier, dvs. lotterier som anordnas i flera län, hade börjat övergå till att anlita servicebolag, som skickade lotten med post till lottköparen tillsammans med en faktura. Även om fakturan inte betalas i tid deltar lotterna i dragningen. Regeringen bedömde att det i och för sig var en form av kredit, men att det snarare framstod som ett alternativt betalningssätt än som ett sätt att göra det möjligt för den som inte har råd att spela. Risken för ett upprepat och oplanerat spelande framstod som i det
närmaste uteslutet. Mot denna bakgrund ansågs att det skulle finnas en möjlighet för lotterianordnaren att tillämpa ett sådant system för försäljningen av lotterna (prop. 2004/05:3 s. 19).
Eftersom lotter som köps för viss tid alltjämt är vanligt förekommande bör det fortsatt finnas ett tydligt undantag för just denna form av kredit. Det har dock vid tillämpningen visat sig att krediterna blivit förhållandevis stora. Undantaget bör mot denna bakgrund begränsas till lotterier för allmänna ändamål och till ett sammanlagt kreditbelopp om högst 1/40 prisbasbelopp.
Utredningens förslag till kreditförbud omfattar inte krediter som erbjuds eller lämnas av någon annan än licenshavaren. Någon möjlighet att utvidga förbudet till tredje part finns därför inte i detta lagstiftningsärende. Det kan, i enlighet med vad Konsumentverket anför, därför givetvis finnas en risk för att en spelare skaffar sig krediter på annat håll. Det bör dock framhållas att de flesta kreditgivare är skyldiga att göra en kreditprövning i enlighet med bestämmelserna i konsumentkreditlagen (2010:1846). Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden och krediten får endast beviljas om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Vid en ökning av krediten som är väsentlig ska en ny kreditprövning göras. Med hänsyn till detta bedömer regeringen att det för närvarande inte finns anledning att utvidga kreditförbudet till att även omfatta krediter från tredje part. Skulle det visa sig att licenshavarna kringgår kreditförbudet genom att, som Finansinspektionen pekar på, i nära anslutning till spelet låta tredje part erbjuda krediter kommer regeringen att överväga frågan på nytt.
Hänvisningar till S10-7
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 8 § spellag
10.8. Bonuserbjudanden
Regeringens förslag: Det ska inte vara tillåtet för en licenshavare att erbjuda eller lämna bonus annat än vid det första speltillfället.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om villkor och information kopplade till bonuserbjudanden.
Utredningens förslag: Skiljer sig från regeringens. Utredningen föreslår krav på information om regler och villkor kopplade till bonusar.
Utredningen har dock inte lämnat något uttryckligt förslag som begränsar möjligheten att erbjuda bonus.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget anser att förutsättningarna att erhålla bonusar ska förtydligas så att spelaren ges korrekt information om spelet. Folkhälsomyndigheten anser att bonusar är så skadliga för problemspelare att de bör förbjudas. Myndigheten föreslår vidare ett förtydligande i lagen för att ge spelaren korrekt information om risker och regler kopplat till bonusar. Stödlinjen pekar på att bonusar hittills inte erbjudits av t.ex.
Svenska Spel. Svenska Spel framför att det saknas en definition av vad som avses med bonusar i spelsammanhang och att det för att värna konsumentskyddet bör införas en begränsning av hur stora bonusar som spelföretagen får erbjuda. Konsumentverket anför att det är möjligt att det
med beaktande av direktivet om otillbörliga affärsmetoder är komplicerat att införa ett generellt bonusförbud, men bedömer att ett sådant förbud skulle kunna motiveras endast utifrån syftet att skydda konsumenters hälsa. Flera remissinstanser, bl.a. BOS, Betsson, Paddy Power Betfair och ATG, anser att bonusar inte bör förbjudas eller begränsas genom tak eller maximalt antal eftersom detta skulle påverka konkurrensen och underminera statens kanaliseringsmål. Spilnu.dk anser att storleken för bonuserbjudanden bör begränsas.
Skälen för regeringens förslag: Det är mycket vanligt att spelföretag erbjuder olika typer av bonusar till kunder och många lockas till spel just på grund av sådana erbjudanden. De tillhandahålls av nästan alla spelbolag och utgör ett viktigt konkurrensverktyg. Bonuserbjudanden har kommit att bli ett attraktivt, men också ett aggressivt sätt att dels locka till sig spelare, dels behålla dem. Frågan om förekomsten av bonusar och andra gratiserbjudanden borde förbjudas eller åtminstone begränsas är högst relevant ur ett spelansvarsperspektiv.
Utredningen konstaterar att det mot bakgrund av direktivet om otillbörliga affärsmetoder är komplicerat att förbjuda bonusar och föreslår i stället en informationsplikt och ett tydliggörande av villkor kopplat till bonusar. Genom direktivet, som genomförts genom marknadsföringslagen, är konsumentskyddet fullharmoniserat och medlemsstaterna kan inte begränsa eller förbjuda andra marknadsföringsmetoder än sådana som omfattas av direktivet. Icke-ekonomiska intressen, såsom hälsa och säkerhet, omfattas dock inte av direktivets tillämpningsområde. Detta innebär att medlemsstaterna har möjlighet att upprätthålla eller införa särskilda eller längre gående bestämmelser för att skydda sådana icke ekonomiska intressen.
Enligt regeringens bedömning kan begränsningar i rätten att erbjuda bonusar motiveras av hänsyn till skyddet av konsumenters hälsa. Att bonuserbjudanden lockar spelare med problem att fortsätta sitt spelande och upprätthåller spelandet på ett sätt som kan anses ohälsosamt är mycket problematiskt. Av detta skäl bör rätten att erbjuda bonusar begränsas. Ett totalt förbud kan däremot anses väl långtgående och oproportionerligt. Det kan, med beaktande av behovet av kanaliseringen och för att underlätta nya aktörers tillträde till den svenska spelmarknaden, framstå som rimligt att låta en licenshavare vid det första speltillfället erbjuda en bonus. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det inte ska vara tillåtet för en licenshavare att erbjuda eller lämna bonus kopplat till spel annat än vid det första tillfället då spelaren spelar på något av licenshavarens spel.
Utredningens förslag om krav på information om och villkor för bonusar bör enligt regeringen regleras i föreskrifter på annan nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om villkor för och information om bonuserbjudanden.
Hänvisningar till S10-8
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.9. Självtest
Regeringens förslag: En licenshavare som erbjuder onlinespel ska på sin webbplats erbjuda ett verktyg (självtest) för att spelaren ska kunna bedöma sitt spelbeteende.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om självtest vid onlinespel.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska anges att en licenshavare som tillhandahåller onlinespel ska erbjuda ett självtest för att spelaren ska kunna bedöma sitt spelbeteende. Verktyget ska enligt förslaget placeras synligt och åtkomligt på samtliga sidor på webbplatsen för spel och där det finns uppgifter om kundkonton och spelansvar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig positiva till förslaget. Konsumentverket, Socialstyrelsen, Paf och ATG anser att det är positivt med ett aktivt uppsökande spelansvar och väl synliga självtest.
Folkhälsomyndigheten anser att självtest bör utföras av en oberoende aktör. SPER ställer sig positivt till självtest. Datainspektionen framhåller att hantering av personuppgifter måste ske på ett korrekt sätt i samband med självtest.
Skälen för regeringens förslag: En licenshavare som bedömer att en spelares spel är riskfyllt, t.ex. genom att spelaren vid flera tillfällen höjt sina egna satta gränser, bör enligt omsorgsplikten aktivt varna spelaren om detta och ge spelaren möjlighet att välja om han eller hon vill fortsätta att spela eller inte.
En vedertagen metod för att skydda spelaren, och ge en möjlighet att analysera det egna spelandet, är att erbjuda spelaren att göra ett självtest av sitt spelbeteende. Detta krav återfinns även i Europeiska kommissionens rekommendation om principer för att skydda konsumenter och spelare i samband med onlinespeltjänster och för att förhindra att underåriga spelar onlinespel om pengar [2014/478/EU]. Lotteriinspektionen har redan sedan 2014 i föreskrifter ställt krav på att de aktörer som tillhandahåller spel över internet ska erbjuda sina kunder att göra ett självtest.
Regeringen bedömer att det finns behov av att ställa ett krav på licenshavare som tillhandahåller onlinespel ska erbjuda ett självtest för spelaren. Självtestet bör utformas så att testet kan göras anonymt utan att uppgifterna från testet sparas hos licenshavaren. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få rätt att meddela föreskrifter om självtest vid onlinespel.
Hänvisningar till S10-9
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.10. Självavstängning
Regeringens förslag: En licenshavare ska ge registrerade spelare möjlighet att stänga av sig från spel under en viss tid eller tills vidare.
En avstängning tills vidare ska inte kunna hävas förrän efter tolv månader.
Licenshavare som tillhandahåller kasinospel online, onlinebingo eller datorsimulerat automatspel ska på sin webbplats även erbjuda spelaren en möjlighet att omedelbart stänga av sig från sådant spel i 24 timmar.
En spelare ska även genom en anmälan till spelmyndigheten kunna stänga av sig från allt spel som kräver registrering av spelaren. En sådan avstängning ska gälla hos alla licenshavare under en viss tid eller tills vidare. En avstängning tills vidare får inte hävas förrän efter tolv månader. Spelmyndigheten ska föra ett register över spelare som är avstängda från spel genom en anmälan till myndigheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om självavstängning och självavstängningsregistret.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår även att det av lagen ska framgå var på licenshavarens webbplats som självavstängningsfunktionen ska placeras, att spelarens uttryckligen ska samtycka till avstängningen och hur det i övrigt ska gå till för att bli uppförd i självavstängningsregistret.
Remissinstanserna: Överlag välkomnar remissinstanserna förslaget om självavstängningsmöjligheter för spelare. Socialstyrelsen ser positivt på förslaget till registrering och självavstängning, eftersom det skapar förutsättningar att följa landets spelutveckling genom statistik och skydda utsatta spelare. Konsumentverket och Lunds universitet (Medicinska fakulteten) ställer sig också positiva till förslaget om omedelbar självavstängning, men framhåller att denna åtgärd kan visa sig för kortsiktig för att motverka spelproblemen. Folkhälsomyndigheten anser vidare att det bör vara möjligt att stänga av sig från landbaserat kommersiellt spel. William Hill Online undrar hur den nationella databasen för avstängda spelare ska fungera och övervakas samt huruvida licenshavarna behöver skapa en egen databas för självavstängda spelare och vara skyldiga att genom tredje part driva en sådan. Association of
Charity Lotteries in The European Union betonar vikten av att undanta lotterier från administrativa bördor i form av självavstängningsregister. Spilnu.dk och Skill On Net anser att spelarna bör ges fler alternativ för hur lång tid en avstängning ska gälla, som t.ex. i 30 dagar.
Skälen för regeringens förslag: Självavstängning vid spel anses vara en viktig spelansvarsåtgärd. Kommissionens rekommendation om onlinespeltjänster innehåller en rekommendation om självavstängning. Av denna framgår att medlemsstaterna bör verka för att det inrättas ett nationellt register över egenavstängda spelare (punkt 37), att spelaktörerna lätt kan få tillgång till registren över egenavstängda spelare och se till att spelaktörerna regelbundet konsulterar dessa så att egenavstängda spelare kan hindras från att fortsätta spela (punkt 38).
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att licenshavarna bör vara skyldiga att se till att registrerade spelare har en möjlighet att stänga av
sig från spel hos licenshavaren under viss tid eller tills vidare. En spelare som stängts av från spel tills vidare bör, som utredningen föreslår, ges möjlighet att häva avstängningen först tolv månader efter avstängningen.
Regeringen vill med anledning av vad bl.a. Spilnu.dk anfört framhålla att inget hindrar en licenshavare från att även erbjuda andra avstängningsalternativ.
För att säkerställa ett avbrott från spel som spelaren anser sig behöva bör det vara möjligt att kunna stänga av sig från spel tillfälligt eller tillsvidare hos alla spelföretag som har licens enligt spellagen.
Kasinospel online, onlinebingo och datorsimulerat automatspel är spel där spelaren snabbt kan förlora stora summor. För dessa spel bör licenshavarna därför på sin webbplats även erbjuda spelaren en möjlighet att omedelbart stänga av sig i 24 timmar.
För vissa spelformer kommer det inte att finnas något krav för spelarna att registrera sig (se avsnitt 9.1). Det kommer därför inte heller att vara möjligt att stänga av sig från dessa spel. I vilken utsträckning självavstängning kommer att vara möjlig kommer därmed påverkas av vilka föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen föreslår därför inte, som Folkhälsomyndigheten efterfrågar, något undantag i lag från möjligheten till självavstängning. Att kravet på självavstängning ska gälla spel som kräver registrering är något som är i linje med de synpunkter som framförs av exempelvis Association of Charity Lotteries in The European Union.
För att möjligheten till avstängning ska vara effektiv för den enskilde ska den kunna stänga av sig även från samtliga licenshavares spel. För att detta ska kunna administreras på ett neutralt och effektivt sätt med respekt för enskildas integritet, bör det, enligt regeringens bedömning, inte komma ifråga att licenshavarna ska utbyta information om avstängning med varandra. Det bör i stället vara spelmyndigheten som ansvarar för det nationella självavstängningsregistret. Registret bör skötas automatiskt utan manuell handläggning. Genom kontroll av registret ska licenshavarna få besked om en spelare stängt av sig själv helt från spel, oavsett skälen för avstängningen. Det är den enda funktion som registret ska ha. Registret ska därför endast innehålla den information som är nödvändig för det.
Med anledning av de frågor som ställts av William Hill Online vill regeringen framhålla att varje licenshavare är ansvarig för avstängning från spel som tillhandahålls av licenshavaren och kontrollen mot det register för självavstängning som spelmyndigheten ska ansvara för.
I utredningens förslag finns närmare bestämmelser om var på licenshavarens webbplats som funktionen för självavstängning ska vara placerad, att spelaren uttryckligen ska samtycka till avstängningen och hur det i övrigt ska gå till för att bli uppförd i självavstängningsregistret. Sådana bestämmelser, liksom hur det nationella självavstängningsregistret ska användas, lämpar sig enligt regeringens bedömning bättre att reglera i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om självavstängning och självavstängningsregistret. I avsnitt 12.2 redovisar regeringen överväganden om behandlingen av personuppgifter i anslutning till självavstängningsregistret.
10.11. Kundtjänst
Regeringens förslag: En licenshavare ska ha rutiner och bemanning för hantering av klagomål och andra frågor om spelet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Ett av spellagens syften är att skapa ett högt konsumentskydd för spel. Detta förutsätter att konsumenterna ska kunna framföra klagomål rörande spelen direkt till spelföretagen och att kunna få svar på frågor och synpunkter. Det bör därför införas ett krav på att licenshavare ska se till att det finns rutiner och bemanning för denna hantering.
Hänvisningar till S10-11
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.12. Utbildning
Regeringens förslag: En licenshavare ska kontinuerligt utbilda ledning och personal, såväl egen som extern, som arbetar med marknadsföring, spelövervakning, försäljning, produktutveckling och kundtjänst. Utbildningen ska syfta till att skapa medvetenhet och förståelse för riskerna med spel och vilka faktorer som påverkar spelarens spelbeteende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad utbildningen närmare ska innehålla, vilka spelformer utbildningskraven ska gälla, när och hur utbildning ska ske samt om undantag från vilka ska utbildas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår inte att personal som arbetar med produktutveckling ska omfattas av utbildningskravet. Utredningen föreslår att licenshavarens personal ska utbildas i hur kontakten med spelare ska ske. Vidare föreslås att licenshavaren ska besluta om vilken modell för kontakt med spelaren som ska användas för det fall problemspelande identifierats eller misstänks. Utredningen föreslår slutligen att det i lag ska anges att utbildningen ska baseras på forskning och vara föremål för återkommande uppföljning.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser lyfter det positiva i att införa ett reglerat utbildningskrav för licenshavare och personal kopplad till denne, bl.a.Folkhälsomyndigheten, Konsumentverket, Lunds universitet (Medicinska fakulteten), Svenska Spel och ett flertal kommuner.
Folkhälsomyndigheten anser att kravet även bör omfatta de som arbetar med produktutveckling. Lunds universitet (Medicinska fakulteten) framhåller att det finns behov av skärpta krav på utbildning om beroendeproblematik hos personal i spelbolag.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande förutsättning för att en licenshavare ska kunna uppfylla sin omsorgsplikt är att dess företrädare och annan personal har kunskap om problemspelande. En licenshavares ledning och personal, såväl egen som extern, som arbetar med marknadsföring, spelövervakning, försäljning och kundtjänst be-
höver ha kunskap om problemspelandet. Samma behov bör, som Folkhälsomyndigheten påpekat, även finnas hos den personal som arbetar med produktutveckling, Det bör därför införas ett krav på att licenshavaren ska utbilda denna krets av personer om bl.a. relevant lagstiftning, kännetecken och symptom på spelmissbruk samt om vilka faktorer som påverkar spelarens spelbeteende. Liknande krav finns i dag i Lotteriinspektionens föreskrifter (LIFS 2014:2).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vad utbildningen närmare ska innehålla, vilka spelformer utbildningskraven ska gälla, när och hur utbildning ska ske samt om undantag från utbildningskravet. Det kan bl.a. finnas behov av undantag från kravet på utbildning i de fall då det är uppenbart att kravet inte fyller någon funktion.
Hänvisningar till S10-12
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.13. Särskilda bestämmelser för anställda
Regeringens förslag: En licenshavare ska ha bestämmelser som anger vilka anställda och uppdragstagare som inte får delta i licenshavarens spel och säkerställa att sådant spel inte sker.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela närmare föreskrifter om anställdas deltagande i licenshavarens spel.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska införas ett förbud för anställda vid ett kasino att ta emot dricks.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande förutsättning för att licenshavaren ska kunna uppfylla sin omsorgsplikt är att aktören inte har några oegentliga intressen i de spel som den tillhandahåller. Det bör därför införas krav på att varje licenshavare ska ha bestämmelser som anger vilka anställda och uppdragstagare som inte får delta i licenshavarens egna spel. Licenshavarna bör vidare vara skyldiga att säkerställa att dessa personer inte deltar i spelen.
Utredningen föreslår att det i lag ska regleras att anställda vid ett kasino inte ska få ta emot dricks, såvida inte de arbetar i kasinots restaurangverksamhet. Vid kasinolagens införande ansågs denna fråga kunna regleras genom villkor i tillståndsbeslut (se prop. 1998/99:80 s. 37). Regeringen anser alltjämt att en sådan bestämmelse inte lämpar sig att ta in i lag.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om anställdas deltagande i licenshavarens spel.
Hänvisningar till S10-13
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
10.14. Kontrollrutiner och rapportering
Regeringens förslag: En licenshavare ska ha rutiner för att upptäcka och motverka förekomsten av spelfusk och andra överträdelser av användarvillkor och spelregler. Licenshavaren ska även möjliggöra för spelare att omedelbart kunna rapportera om sådana händelser. Uppgifter som kan tyda på brott i samband med spel ska få lämnas till Polismyndigheten eller åklagare.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte specifikt lämnat synpunkter på utredningens förslag. RF anser att spelbolag ska vara skyldiga att rapportera misstankar om spelfusk till spelmyndigheten och i relevanta fall till berörd arrangör av tävlingen eller matchen.
Skälen för regeringens förslag: För att upprätthålla ett högt konsumentskydd krävs att licenshavarna har väl utvecklade kontrollrutiner. En licenshavare bör utöver rutiner för att motverka problem med överdrivet spelande även ha rutiner för att upptäcka och motverka förekomsten av spelfusk och andra överträdelser av användarvillkoren och spelreglerna.
Det är också angeläget att spelare omedelbart kan rapportera misstänkta överträdelser i spelen till licenshavarna. Licenshavarna bör därför vara skyldiga att se till att det finns möjligheter för spelare att omedelbart rapportera om sådana händelser. Vid inrapportering av sådana händelser ska licenshavare vidta relevanta åtgärder. Hur information om misstänkt spelfusk ska rapporteras till spelmyndigheten bör kunna regleras i föreskrifter på annan nivå än lag (se avsnitt 14.2). Om misstanke om brott framkommer när en licenshavare granskat och kontrollerat spel för att motverka och förhindra fusk och brottslighet, bör uppgifter kunna lämnas till Polismyndigheten eller åklagare. En bestämmelse om detta bör tas in i spellagen. En liknande reglering finns i 4 kap. 3 § penningtvättslagen och 6 kap. 5 § lagen om betaltjänster. Frågor om behandling av personuppgifter i samband med rapportering av misstänkta brott behandlas i avsnitt 12.2.4.
11. Marknadsföring
11.1. Bestämmelser om marknadsföring
Regeringens förslag: Det ska finnas grundläggande bestämmelser om marknadsföring i spellagen.
En upplysning om att bestämmelser om marknadsföring finns i spellagen ska införas i marknadsföringslagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser framför synpunkter på förslaget och remissutfallet är delat. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och SPER m.fl. tillstyrker att spellagen ska innehålla grundläggande bestämmelser om marknadsföring, men anser att självreglering
inom branschen ger bättre förutsättningar för att uppnå mål om konsumentskydd än en alltför detaljerad lagstiftning. Även Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) framhåller självreglering och egenåtgärder som ett mer flexibelt system, som kan ta hänsyn till samhällsutveckling, attityder och opinion bättre än lagstiftning. Aftonbladet Hierta AB anser att det inte är lämpligt att föra in bestämmelser om marknadsföring i spellagen, utan att branschen genom självreglering bör ges förtroendet att utforma detaljerade frågor om spelannonsers utformande. Paf menar att grundläggande bestämmelser om marknadsföring av spel ska finnas i lag, medan detaljerna bör framgå av föreskrifter meddelade av regeringen eller spelmyndigheten. Vissa remissinstanser, som IOGT-NTO och
Svebico, anser att det bör införas speciella regler för särskilt riskfyllda spel. Liknande synpunkter framförs av Svenska Spel.
Skälen för regeringens förslag: Det finns inte någon studie som kan ge ett klart besked i frågan om i vilken utsträckning spelreklam bidrar till ett ökat spelmissbruk. Det finns visst belägg för att spelreklam gör att en del personer, men inte alla, med spelproblem ökar sitt spelande ytterligare. Studier av olika slag har vidare visat att personer med spelproblem i högre grad lägger märke till och reagerar på spelreklam än personer utan spelproblem. Spelreklam kan också ha en stark inverkan på barn och ungdomar.
Spelreklam som riktas mot svenska kunder är i dag intensiv och förekommer i de flesta media. Avsändarna av reklamen är såväl aktörer med tillstånd att verka på den svenska marknaden som sådana som saknar tillstånd. Ett starkt konsumentskydd förutsätter en spelreglering som tar sociala hänsyn och ställer krav på bl.a. marknadsföring.
Bestämmelser om marknadsföring finns i marknadsföringslagen. Sedan den 1 januari 2017 finns också en särskild reglering i lotterilagen. Spelbranschen har därutöver tagit ansvar för ansvarsfull marknadsföring genom självreglering. Det är, som bl.a. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och SPER framför, viktigt med självreglering och att branschen tar eget ansvar för att åstadkomma en ansvarfull spelmarknad. Regeringen anser dock att detta inte är tillräckligt, utan att det i likhet med vad Paf anför också krävs grundläggande bestämmelser i lagen, och ett effektivt sanktionssystem. En frivillig reglering som utformas inom olika segment, och som endast skulle omfatta den förhållandevis begränsade svenska marknaden, skulle riskera att bli ineffektiv och leda till gränsdragningsproblem. En alltför utbredd användning av självreglering kan även vara negativ ur konkurrenssynpunkt, eftersom den förutsätter att aktörer på marknaden samverkar för att fastställa regelverket och se till att det följs likvärdigt.
Mot denna bakgrund bör det enligt regeringen finnas grundläggande bestämmelser om marknadsföring i spellagen. Det ska dock framhållas att det är värdefullt om licenshavarna behåller och utvecklar mer långtgående egenåtgärder för att uppnå en sund och säker spelmarknad.
En upplysning om att bestämmelser om marknadsföring finns i spellagen bör också föras in i marknadsföringslagen.
Hänvisningar till S11-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.7
11.2. Måttfull marknadsföring
Regeringens förslag: Marknadsföring av spel till konsumenter ska vara måttfull. Marknadsföringen ska inte få riktas särskilt till personer under 18 år.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att vissa kriterier, som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om en marknadsföring är måttfull, ska anges i spellagen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig är i huvudsak positiva till förslaget. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser dock att regleringen om marknadsföring i spellagen bör utformas så flexibelt som möjligt för att rättstillämpningen ska kunna möta den framtida utvecklingen inom området och ser gärna en kompletterande generell bestämmelse, där det tydligare framgår att det inte endast är de av utredningen angivna kriterierna som ska gälla. ATG anser att det i föreskrifter eller förarbeten bör anges vad som ska beaktas vid bedömningen av om marknadsföring är måttfull, i stället för i spellagen. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen betonar att marknadsföring inte ska få riktas till barn eller ungdomar.
Folkhälsomyndigheten föreslår också att särskild måttfullhet ska gälla för marknadsföring om spel och att sådan marknadsföring inte bör tillåtas för bonusar, jackpottar och gratisspel. Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket föreslår att åldersgränsen för riktad spelreklam sätts till 25 år i linje med alkohollagens regler. Konsumentverket anser att det bör framgå att marknadsföring, för att uppfylla kravet på måttfullhet, inte bör förmedla bilden av att spel är riskfritt.
Skälen för regeringens förslag: Ansvaret för marknadsföringen av spel bör ligga på licenshavarna. Svensk marknadsföringsrätt bygger på effektlandsprincipen, dvs. att reglerna är tillämpliga på marknadsföring som har effekt på eller riktar sig mot den svenska marknaden även om marknadsföringen härrör från utlandet. Licenshavarnas ansvar att följa svensk marknadsföringsrätt bör således gälla oavsett om andra regler gäller för marknadsföring i det land från vilket t.ex. tv-reklam sänds. Om licenshavaren inte följer marknadsföringsreglerna bör spelmyndigheten ha möjlighet att väga in detta vid exempelvis prövningen av en förnyad licens.
Sedan den 1 januari 2017 gäller enligt lotterilagen att måttfullhet ska iakttas vid marknadsföring av lotteri. Därutöver finns bestämmelser i marknadsföringslagen som gäller marknadsföring av alla produkter. Enligt regeringen bör den ovan nämnda regleringen om marknadsföring i lotterilagen föras över till spellagen.
Det finns behov av att tydliggöra vad som avses med måttfullhet vid marknadsföring av spel, samtidigt som viss flexibilitet måste behållas för att kunna möta en snabbt utvecklande spelmarknad. För att möjliggöra en fortsatt utveckling av vad som avses med måttfull marknadsföring, både nationellt men också på internationell nivå, anser regeringen till skillnad från utredningen, men i likhet med Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) och ATG, att kriterierna inte bör fastslås i lag utan
att detta, i enlighet med vad som gäller enligt lotterilagen, bör utvecklas genom praxis.
För att avgöra om en marknadsföringsåtgärd är måttfull bör en helhetsbedömning göras. Vägledning kan t.ex. finnas i Konsumentverkets praxis och allmänna råd samt i Europeiska kommissionens rekommendationer om principer för att skydda konsumenter och spelare i samband med onlinespel. De senare rekommendationerna ställer upp kriterier för kommersiella meddelanden. Sådana meddelanden bör på ett korrekt och balanserat sätt presentera chanserna att vinna så att inte intrycket ges av att chanserna att vinna är större än de faktiskt är. Vidare bör kommersiella meddelanden inte förmedla bilden av spel som socialt attraktivt eller innehålla uttalanden från välkända personer, med antydan om att deltagande i spel har bidragit till deras framgång. Kommersiella meddelanden bör enligt rekommendationerna inte heller förmedla intrycket av att deltagande i spel är en lösning på ekonomiska problem eller kan förbättra spelarens sociala ställning. Marknadsföringen bör vidare inte, som Konsumentverket framför, förmedla bilden av att ett erbjudande om spel är gratis, riskfritt eller liknande om så inte är fallet. Det får också anses strida mot måttfull marknadsföring att exempelvis ange att ett erbjudande är gratis, om det krävs att spelaren själv måste satsa pengar eller göra någon annan motprestation, som t.ex. att lämna person- eller kontaktuppgifter, för att kunna ta del av det. De angivna omständigheterna är exempel på vad som kan anses strida mot kravet på måttfullhet och är inte på något sätt en uttömmande uppräkning.
Marknadsföring av spel bör inte få riktas särskilt till personer som inte har fyllt 18 år. Den reglering om detta som i dagsläget finns i lotterilagen bör därför tas in i spellagen. Förbudet omfattar såväl marknadsföring som avsiktligen riktats till barn och ungdomar som marknadsföring som genom sin utformning gör att det kan antas att barn och ungdomar särskilt lägger märke till och kan påverkas av den. Någon ytterligare särskild högre åldersgräns, som Konsumentverket efterfrågar, anser regeringen inte bör införas.
Hänvisningar till S11-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
11.3. Direktreklam
Regeringens förslag: Marknadsföring ska inte få riktas direkt till en spelare som har stängt av sig från spel.
En licenshavare ska endast få rikta marknadsföring direkt till en spelare som sagt upp sitt spelkonto hos licenshavaren om spelaren i samband med uppsägningen aktivt godkänt det.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser lämnar synpunkter på förslaget.Konsumentverket anser att det tydligt bör framgå att alla former av avstängning och uppsägning av ett spelkonto, oavsett om spelproblem uppgetts som orsak till avstängningen eller inte, ska leda till samma konsekvens, dvs. att det som huvudregel råder ett förbud mot direktreklam. Flera remissinstanser, bl.a. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Kombispel, och PRO, framför dock att en licenshavare bör kunna kontakta en spelare som sagt upp sitt konto, men som inte finns
registrerad i avstängningsregistret. Play´n GO pekar på att det inte är möjligt för licenshavare att undvika att skicka direktreklam till spelare som är upptagna i det nationella självavstängningssystemet om licenshavaren inte känner till att spelaren är avstängd.
Skälen för regeringens förslag: Många personer som har ett spelproblem uppfattar ofta den intensiva spelreklamen som svår att värja sig mot, inte minst när det handlar om direktadresserad reklam som innehåller olika erbjudanden.
Marknadsföringslagen innehåller ett förbud mot obeställd reklam, såvitt avser elektronisk post, telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild. För att marknadsföring via sådana kanaler ska få ske krävs att mottagaren gett sitt samtycke. Kravet på samtycke gäller dock enligt lagen inte, under vissa närmare angivna förutsättningar, inom ramen för ett befintligt kundförhållande. Frågan om hur länge ett kundförhållande ska anses bestå har överlämnats till rättstillämpningen. Vad gäller obeställd reklam i övrigt, t.ex. direktadresserad post eller telefonuppringning, måste enligt 21 § marknadsföringslagen en persons önskemål om att slippa sådan reklam respekteras. För att praktiskt omsätta en persons önskemål om att bli undantagen från sådan marknadsföring finns olika former av spärregister.
Spelregleringen syftar bl.a. till att beakta sociala skyddshänsyn, konsumentintressen och att motverka riskerna för problemspelande. Eftersom det är angeläget att skydda enskilda personer med spelproblem från direktreklam anser regeringen att det i spellagen bör finnas ett förbud mot att använda direktreklam i förhållande till en spelare som stängt av sig från spel, antingen i självavstängningsregistret eller hos en specifik licenshavare. Detta bör i enlighet med vad Konsumentverket anför gälla oavsett orsaken till avstängningen.
Lagrådet har ställt frågan om hur andra licenshavare ska få kännedom om en avstängning. Redan enligt marknadsföringslagen förhindras licenshavare att skicka direktreklam via elektroniska kommunikationskanaler till nya potentiella spelkunder. Är spelaren avstängd i det nationella självavstängningsregistret omfattas samtliga licenshavare av förbudet att rikta marknadsföring till spelaren, oavsett i vilken form detta sker. En avstämning mot registret bör kunna göras utan att enskilda lider men. Oadresserad reklam faller utanför den föreslagna regleringen då sådan reklam inte kan anses riktad till en specifik person.
I det fall spelaren stänger av sig gentemot en specifik licenshavare får licenshavaren självfallet anses ha kännedom om avstängningen. Ett tidigare givet samtycke till direktmarknadsföring upphävs av den aktuella bestämmelsen.
Reklam bör inte heller få riktas direkt till en spelare som sagt upp sitt spelkonto hos en licenshavare, då spelaren inte längre kan anses som kund hos licenshavaren. Ett undantag bör dock gälla för det fall spelaren, i samband med att ett spelkonto sagts upp, aktivt godkänt att även fortsättningsvis ta emot marknadsföring. I så fall bör det, som bl.a.
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation anför, vara möjligt för licenshavaren att kontakta spelaren.
11.4. Informationsskyldighet
Regeringens förslag: En licenshavare ska säkerställa att kommersiella meddelanden om spel innehåller tydlig information om lägsta ålder för att få spela.
På platser där spel bedrivs, och i samband med kommersiella meddelanden om spel, med undantag för sådana meddelanden i radio, ska licenshavare säkerställa att kontaktuppgifter anges till en organisation som tillhandahåller information om och stöd i samband med spelproblem.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att det av lagen ska framgå att kontaktuppgifterna ska vara tydliga och läsbara.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans framför några särskilda synpunkter på förslagen.
Skälen för regeringens förslag: Barn och ungdomar utgör en särskild skyddsvärd grupp. En viktig del i skyddet mot barn och ungdomars tillgång till spel utgörs av åldersgränser för spelande. Många spelare kommer i kontakt med spel genom kommersiella meddelanden. Det är därför viktigt att information om den lägsta ålder som gäller för att få spela tydligt framgår i sådana meddelanden.
För att upprätthålla ett starkt skydd mot spelproblem är det viktigt att se till att spelare får information om var de kan vända sig i händelse av sådana problem. Licenshavare bör därför vara skyldiga att säkerställa att spelare får information om kontaktuppgifter till en organisation som tillhandahåller information om och ger stöd i samband med spelproblem. Sådan information ska anges på platser där licenshavaren erbjuder spel och i samband med kommersiella meddelanden om spelen, med undantag för sådana meddelanden i radio. Enligt utredningen ska kontaktuppgifterna vara tydliga. Enligt regeringens bedömning är detta en självklarhet och det är därför inte nödvändigt att det framgår av lagen.
Hänvisningar till S11-4
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
11.5. Otillbörlig marknadsföring
Regeringens förslag: Marknadsföring som strider mot kravet på måttfullhet och förbudet mot att använda direktreklam i förhållande till avstängda spelare ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§marknadsföringslagen anses som otillbörlig mot konsumenter.
Marknadsföringslagens bestämmelser om otillbörlig marknadsföring och sanktioner ska också, med undantag för bestämmelserna om marknadsstörningsavgift, vara tillämpliga om licenshavare i kommersiella meddelanden låter bli att lämna information om den lägsta åldern för att få spela. Detsamma ska gälla om licenshavare på spelplatser eller i kommersiella meddelanden inte uppger kontaktuppgifter till en organisation som tillhandahåller information om och stöd i samband med spelproblem. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock inte uttryckligen att marknadsföringslagens bestämmelser även ska vara tillämpliga vid överträdelser av förbudet mot direktreklam och informationsplikten.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Konsumentverket framför att det vore tydligare och tillsynsmässigt effektivare om det i spellagen fanns en direkt koppling till marknadsföringslagens sanktioner.
Skälen för regeringens förslag: I 47 b § lotterilagen anges att marknadsföring som strider mot bestämmelserna om marknadsföring i lotterilagen vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§marknadsföringslagen anses som otillbörlig mot konsumenter. Regeringen anser att en likadan bestämmelse bör tas in i spellagen. Regeringen instämmer i Konsumentverkets synpunkter om att samtliga bestämmelser om marknadsföring som förs in i spellagen, dvs. också förbudet mot direktreklam till avstängda spelare och skyldigheten för licenshavare att lämna information om åldersgräns och vissa kontaktuppgifter i kommersiella meddelanden och på platser där spel bedrivs, bör omfattas av marknadsföringslagens bestämmelser om otillbörlig marknadsföring och sanktioner. Den aktuella bestämmelsen syftar till att tydliggöra detta.
Hänvisningar till S11-5
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt Författningskommentar till 4 § spellag
11.6. Sponsring
Regeringens förslag: När en licenshavare ingår avtal om sponsring ska licenshavaren säkerställa att dess logotyper samt namn på spelprodukter eller speltjänster inte förekommer på produkter som är avsedda att användas av personer under 18 år.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock att begreppet kommersiella varor ska användas i stället för produkter.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Kindred, och ATG, har inga invändningar mot förslaget. Svenska Fotbollförbundet anser dock att fotboll och trav inte bör behandlas olika och framhåller att fotbollen främst får sina intäkter från spelverksamhet från sponsringssamarbeten. Svenska Spel och Kindred anser att bestämmelsens lydelse bör justeras så att den inte enbart hänvisar till kommersiella varor.
Genom att ersätta ”kommersiella varor” med ”produkter” undviks att exempelvis ungdomars matchtröjor, som inte nödvändigtvis utgör en kommersiell vara, innehåller logotyper för spelprodukter eller speltjänster. SPER framför att en licenshavare vid sponsring av en viss aktivitet eller ett visst evenemang där underåriga deltar bör ha rätt att marknadsföra sitt bolagsnamn eller lotteri på arenor, planer, rinkar och informationsblad m.m., men inte på produkter som lagtröjor.
Skälen för regeringens förslag: Barn och ungdomar är en särskilt skyddsvärd grupp och de marknadsföringsbestämmelser som föreslås införas i spellagen syftar till att ta särskild hänsyn till just den gruppen.
Regeringens förslag till marknadsföringsbestämmelser innebär inte några generella hinder mot sponsringssamarbete mellan en licenshavare och föreningar med medlemmar under 18 år. Bestämmelsen om måttfull
marknadsföring anger att marknadsföringen inte får riktas särskilt till personer under 18 år. Ett sponsringssamarbete, eller att ungdomar delar ut reklam för en licenshavare, torde dock inte – generellt sett – utgöra en marknadsföringsåtgärd som står i strid med kravet på måttfull marknadsföring. Enligt regeringen får det dock anses olämpligt att personer som inte har fyllt 18 år används som ”reklampelare” för spelföretag. En skyldighet bör därför införas för licenshavare att när de ingår avtal om sponsring säkerställa att deras logotyper samt namn på spelprodukter eller speltjänster inte förekommer på kommersiella varor som är avsedda att användas av personer under 18 år. Detta kan t.ex. ske genom ett särskilt avtalsvillkor. I enlighet med vad Svenska Spel och
Kindred föreslår bör begreppet ”kommersiella varor” ersättas av ”produkter” för att bestämmelsen ska vara heltäckande. När det gäller lagsporter innebär det t.ex. som SPER framför att licenshavarens logotyp m.m. inte visas på tröjor som är avsedda för barn- och ungdomslagen, där
majoriteten av spelarna är under 18 år.
Hänvisningar till S11-6
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
11.7. Reklam, sponsring och produktplacering i radio och tv
Regeringens förslag: Det ska vara förbjudet att göra reklam för spel som tillhandahålls av någon som saknar nödvändig licens. Förbudet ska omfatta tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv och ljudradiosändningar som omfattas av radio-_och_tv-lagen.
Det ska vara förbjudet för företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen att sponsra program i tv-sändningar, sökbar text-tv, beställ-tv och ljudradiosändningar.
Förbudet mot produktplacering ska utvidgas till att även gälla spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen.
Det ska inte vara möjligt att återkalla ett sändningstillstånd enligt radio-_och_tv-lagen vid överträdelse av reglerna om förbud mot produktplacering och sponsring. Andra mer proportionerliga sanktioner enligt radio och tv-lagen ska dock vara tillämpliga.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att reglerna om samarbete med myndigheter i andra EES-stater enligt radio-_och_tv-lagen ska omfatta spelreklam samt att förbudet mot reklam för olicensierat spel ska tas in i den lagen.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har synpunkter på förslagen. Konsumentverket anser att det även bör införas restriktioner för licenshavares marknadsföring i tv-sändning, sökbar text-tv, beställ-tv eller ljudradiosändning och att marknadsföring av spel i tv endast bör tillåtas mellan vissa angivna klockslag. Vidare framhåller myndigheten de praktiska svårigheterna med att delge utländska företag, att erhålla en exekutionstitel och få vite eller annan betalningsförpliktelse verkställd i utlandet, vilket påverkar effekten av förslagen. Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) och Myndigheten för press, radio och tv, tillstyrker utredningens förslag, men anser att en mer djupgående analys behövs av-
seende tillämpligheten av bestämmelserna om marknadsföring genom tvsändningar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), det s.k. AV-direktivet, i relation till sändningar som riktar sig mot Sverige.
ATG menar att förbudet bör vara vidare och även omfatta streaming av ljud och bild.
Skälen för regeringens förslag: För att uppnå en fungerande licensmarknad är det angeläget att aktörer som inte har nödvändig svensk spellicens inte marknadsför sig mot den svenska marknaden genom t.ex. reklam i tv eller radio, sponsring av program som sänds i sådana kanaler samt produktplacering i tv-sändningar. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen inte att begreppet nödvändig licens ska ersättas med ett mer beskrivande begrepp i lagtexten. Genom användningen av begreppet nödvändig licens behålls en konsekvent, tydlig och lättillämpad lagstiftning.
Den svenska marknadsrättsliga lagstiftningen bygger, som tidigare anförts, på effektlandsprincipen. Principen innebär bl.a. att svensk lag är tillämplig på marknadsföring som har effekt på eller riktar sig mot den svenska marknaden, även om marknadsföringen härrör från utlandet. Vidare följer det av effektlandsprincipen att en svensk myndighet är behörig att ingripa mot sådan marknadsföring. Tillämpningen av effektlandsprincipen innebär att reglerna om marknadsföring av spel i spellagen kan tillämpas på marknadsföring som huvudsakligen får anses riktad mot den svenska marknaden.
Enligt 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469), hindrar bestämmelserna i denna lag inte att det i lag meddelas föreskrifter eller förbud mot kommersiell reklam i ljudradio- och tv-program eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller sponsring och produktplacering.
Kraven på spelverksamhet enligt spellagen innebär bl.a. att spelen ska ha ett starkt konsumentskydd, att det ska råda hög säkerhet i spelen och att spel om pengar inte används som stöd för brottslighet. Ett annat viktigt krav är att de negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas. I detta ingår att motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar och spelberoende. Bestämmelser som begränsar möjligheten för de spelbolag utan nödvändig licens att göra reklam för och sponsra program är en åtgärd som bidrar till att skydda folkhälsan. Enligt EU-domstolens praxis är en sådan åtgärd förenlig med unionsrätten så länge den kan anses proportionell. Regeringen anser att en bestämmelse i spellagen som förbjuder aktörer som inte har nödvändig licens enligt spellagen att göra reklam i radio och tv är nödvändig och proportionell och därför bör införas. För tydlighetens skull bör upplysningsbestämmelser införas i radio-_och_tv-lagen om att förbud mot reklam för spel finns i spellagen.
Ingripanden enligt marknadsföringslagen och de föreslagna bestämmelserna i spellagen bör kunna kan göras mot all marknadsföring av spel i svenskt tryckt media och på internet. Detsamma gäller det föreslagna förbudet i radio-_och_tv-lagen för olicensierade aktörer etablerade i Sverige att sponsra program.
När det gäller tv-sändningar och beställ-tv-tjänster etablerade i andra EU-medlemsstater regleras detta genom AV-direktivet, som i svensk rätt genomförts genom radio-_och_tv-lagen. Direktivet innehåller också bestämmelser om ett samarbetsförfarande och möjligheter för en medlemsstat som tar emot tv-sändningar att under vissa omständigheter vidta åtgärder mot programföretag som etablerat sig i andra medlemsstater i syfte att kringgå en striktare lagstiftning. Under 2016 har frågan om att utnyttja samarbetsproceduren i AV-direktivet för att kunna hindra spelreklam i tv-sändningar från programbolag under annat EU-lands jurisdiktion aktualiserats. Frågan har tagits upp i kontaktkommittén för AV-direktivet. Kommissionen har där gett uttryck för att spelreklam inte inryms inom det område som direktivet samordnar. Regeringen anser mot bakgrund av detta att det inte finns förutsättningar att genomföra utredningens förslag att utvidga reglerna om samarbete med myndigheter i andra EES-stater i 16 kap. 15 § i radio-_och_tv-lagen till att omfatta spelreklam.
Av 16 kap. 2 § radio-_och_tv-lagen framgår att granskningsnämnden för radio och tv bl.a. övervakar om program som har sänts i tv, sökbar text-tv eller ljudradio eller tillhandahållits i beställ-tv står i överensstämmelse med lagen. Det innebär att granskningsnämnden kommer att utöva tillsyn över de föreslagna bestämmelserna om sponsring och produktplacering av spelprodukter på samma sätt som för andra produkter, t.ex. alkohol- och tobaksprodukter. Som en följd av detta bör också samma sanktioner som i dag kan vidtas när det gäller andra produkter kunna vidtas vid otillåten produktplacering och sponsring av företag som anordnar spel utan nödvändig licens enligt spellagen. Det bör dock inte vara möjligt att återkalla ett sändningstillstånd när en tillståndshavare brutit mot bestämmelserna.
12. Tekniska krav, personuppgifter och sekretess
12.1. Tekniska krav
Regeringens förslag: Den som tillhandahåller spel ska se till att spelsystem, affärssystem, dragningsutrustning, fysiska lotter och fysiska bingobrickor uppfyller de tekniska kraven i föreskrifter som har meddelats med stöd av spellagen. Detsamma gäller krav på de rutiner som ska tillämpas för spel- och affärssystem samt de uppgifter som finns i dessa system.
Licenshavarens spelsystem ska som huvudregel vara placerat i Sverige. Spelmyndigheten ska dock få meddela undantag från detta krav, om licenshavaren har tillåtelse att erbjuda spel i ett annat land där en offentlig myndighet övervakar licenshavarens tillhandahållande av spel och denna myndighet har ingått avtal med spelmyndigheten om tillsyn av licenshavarens tillhandahållande av spel i Sverige, eller kan ge spelmyndigheten möjlighet att genomföra en tillfredsställande kontroll av spelsystemet med hjälp av fjärråtkomst eller på annat sätt.
För att säkerställa att spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter uppfyller föreskrivna krav ska de bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften innan de får användas i spelverksamheten. En licenshavare ska, om inte spelmyndigheten beslutar om något annat, spara alla uppgifter om driften av spelsystemet i minst fem år.
Spelmyndigheten ska när som helst kunna kräva att licenshavaren låter utföra en bedömning av hur spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning eller fysiska lotter uppfyller uppställda krav. Kostnaderna för detta ska betalas av licenshavaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om tekniska krav, rutiner för spel- och affärssystem samt om bedömningar av överensstämmelse med uppställda krav.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen lämnar inte något uttryckligt förslag om att de tekniska kraven även ska gälla för registreringslotterier. Utredningen föreslår vidare att spelmyndighetens kontroll av licenshavarnas spelsystem kunna ske på liknande sätt som fjärråtkomst.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, bl.a. Svenska Spel,
Paddy Power Betfair och Novamedia, tillstyrker förslagen. Svenska Spel anför dock att de tekniska kraven inte bör omfatta affärssystem. ATG anser att rätten för spelmyndigheten att när som helst kräva ytterligare kontroller av rättssäkerhetsskäl bör preciseras genom föreskrifter. Swedac föreslår vissa ändringar och förtydliganden i lagtexten, bl.a. avseende bemyndiganden och övergångsregler.
BOS, Kindred, NYX Gaming Group och flera andra intresseorganisationer, bl.a. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, tillstyrker i och för sig de krav som föreslås gälla om spelsystemen är placerade utanför
Sverige, men anser att det inte bör vara en huvudregel att spelsystemen
ska vara placerade i Sverige. ATG anser å andra sidan att det kan vara en skör konstruktion att tillåta licenshavare att ha spelsystem i annat land och därmed utgå från att det finns goda relationer med andra länders tillsynsmyndigheter. Greentube anser att servrarna bör kunna placeras inom EU eller EES, med en säker och speglad server i Sverige för att ge myndigheterna tillgång till data om spelare och spelen. Stanley
International Betting Limited motsätter sig andra begränsningar av placering av it-infrastrukturen än att den ska finnas inom EES.
Skälen för regeringens förslag: Spelare ska kunna utgå från att de spel som tillhandahålls är säkra och att de inte kan manipuleras. För att uppnå ett starkt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelet är det nödvändigt att säkerställa att spelsystem, och andra för ett spels utförande viktiga funktioner, uppfyller höga krav på säkerhet.
Regeringen anser därför att spellagen bör föreskriva att vissa tekniska krav ska vara uppfyllda vid tillhandahållande av spel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa krav.
I utredningens förslag omfattas inte registreringslotterier uttryckligen av de tekniska kraven. Regeringen uppfattar dock inte att utredningens intention varit att ändra rättsläget i det avseendet i förhållande till lotterilagen. Tvärtom framgår att utredningen i allt väsentligt avsett att bevara nuvarande reglering av registreringslotterierna. I likhet med vad som gäller enligt lotterilagen bör skyldigheten att uppfylla föreskrivna tekniska krav gälla samtliga aktörer som tillhandahåller spel.
Regeringen delar utredningens bedömning att de tekniska kraven bör avse spelsystem, affärssystem, dragningsutrustning, fysiska lotter och fysiska bingobrickor. Vissa företag som tillhandahåller spel saknar gränssnitt mellan spelsystem och affärssystem, vilket innebär att information i spelsystemet i dessa fall kan hållas särskild från affärssystemet. Det bör dock inte ställas krav på en sådan teknisk lösning. Regeringen anser därför, till skillnad från Svenska Spel, att även affärssystem bör omfattas av tekniska krav och kontroll. Hur omfattande kraven ska vara beror bl.a. på vilken typ av spelverksamhet som avses.
För att kunna upprätthålla en hög säkerhet i spelen över tid behöver överensstämmelsen med föreskrivna tekniska krav bedömas innan utrustningen får användas i spelverksamhet. Bedömningen bör utföras av ett organ som ackrediterats för uppgiften i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör kunna meddela föreskrifter om denna bedömning.
För att spelmyndigheten ska kunna kontrollera att licenshavarnas utrustning verkligen uppfyller föreskrivna tekniska krav underlättar det om utrustningen är placerad i Sverige. I den danska spelregleringen ställs krav på att spelsystemen som huvudregel ska vara placerade i landet. Regeringen anser till skillnad från bl.a. BOS och Kindred att en motsvarande huvudregel bör gälla enligt spellagen. Regeringen delar dock utredningens bedömning och vad flera företrädare för spelbranschen, bl.a. BOS och Kindred, anför om att det under vissa förutsättningar bör vara möjligt för spelmyndigheten att medge undantag från
detta krav. Kravet på utrustningens placering i Sverige bör för det första kunna frångås om licenshavaren har tillåtelse att erbjuda spel i ett annat land där en offentlig myndighet övervakar licenshavarens spelutbud och denna myndighet har ingått avtal med spelmyndigheten om tillsyn av licenshavarens utbud, inklusive spelsystemets utformning, av spel i Sverige. Undantag från huvudregeln bör också kunna beviljas under förutsättning att licenshavaren kan ge spelmyndigheten möjlighet att genomföra en tillfredsställande kontroll av spelsystemet med hjälp av fjärråtkomst. Enligt utredningens förslag ska kontrollen även kunna ske på liknande sätt som fjärråtkomst. Lagrådet har efterfrågat vad som avses med formuleringen ”på liknande sätt som fjärråtkomst”. Regeringen vill med anledning av detta framhålla att det avgörande inte bör vara huruvida kontrollen liknar fjärråtkomst. Kravet bör i stället formuleras som att kontrollen ska kunna genomföras tillfredsställande.
För att de höga kraven på säkerhet i spelen ska vara bestående över tid måste det finnas en möjlighet för spelmyndigheten att när som helst kräva att licenshavaren utför ytterligare kontroll, provning eller certifiering av systemet. Kostnaderna för detta bör betalas av licensinnehavaren och förutsättningarna bör, som ATG anför, preciseras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Spelmyndigheten behöver även ges möjlighet att kontrollera att licenshavaren har väl fungerande rutiner för hanteringen av speltransaktioner och att dessa inte otillbörligen påverkas. Detta förutsätter att licenshavaren kan tillhandahålla spelmyndigheten uppgifter om driften av spelsystemet. Licenshavaren bör därför som huvudregel vara skyldig att spara sådana uppgifter i minst fem år. Uppgifter ska dock inte behöva sparas längre än vad de behövs. Normalt sett bör detta motsvara licenstiden om fem år. En del av uppgifterna kommer emellertid att utgöras av avsevärda datamängder av inget eller ringa intresse för tillsynen. Spelmyndigheten bör därför få besluta att vissa sådana uppgifter inte behöver sparas i fem år.
Hänvisningar till S12-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 14 § spellag
12.2. Personuppgifter
Hänvisningar till S12-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 10.10, 20.4, Författningskommentar till 15 § spellag
12.2.1. Regler om behandling av personuppgifter tas in i spellagen
Regeringens förslag: Spelmyndighetens och licenshavarnas behandling av personuppgifter enligt spellagen ska regleras i ett särskilt kapitel i lagen. Bestämmelserna ska komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Även den föreslagna dataskyddslagen ska tillämpas vid behandlingen av personuppgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att ytterligare allmänna bestämmelser som finns i annan dataskyddsreglering ska tas in i spellagen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Datainspektionen avstyrker de förslag som innebär behandling av personuppgifter, främst mot bakgrund av att utredningens betänkande inte innehåller någon egentlig utredning och analys av förslagens inverkan på enskildas personliga integritet. Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Betsson, Kindred och Sveriges advokatsamfund instämmer i
Datainspektionens kritik. Dataskydd.net anser att den verksamhet som personuppgifterna samlas in för redan bör vara tillräckligt tydligt reglerad i lagstiftningen för att spelföretagen och myndigheterna ska kunna tillämpa EU:s dataskyddsförordning direkt. Svenska Spel lyfter fram att möjligheten att behandla spelkundernas personuppgifter är central såväl för att kunna fullgöra den omsorgsplikt som spelföretagen åläggs som för att kunna upptäcka och motverka brottslighet förknippad med spel. ATG anser att det inte är helt tydligt hur insamlingen av personuppgifter enligt omsorgsplikten förhåller sig till det strängare integritetsskydd som dataskyddsförordning ställer upp. BOS framhåller att dataskyddslagstiftningen inte bör få sätta stopp för utförandet av omsorgsplikten. SPER anser att det är viktigt att nödvändigt lagstöd införs som möjliggör viktiga system och kontroller samt att en balanserad avvägning görs mellan skyddet av den personliga integriteten och behovet av behandling av personuppgifter. Svenska Fotbollförbundet vill att idrotten ges uttrycklig rätt att behandla personuppgifter i samband med åtgärder mot matchfixning.
Skälen för regeringens förslag: Skyddet av personuppgifter är av stor betydelse för enskildas integritet och det krävs noggranna analyser innan en systematisk behandling av personuppgifter får inledas. Den nu gällande personuppgiftslagen (1998:204), förkortad PUL, kommer den 25 maj 2018,
f
öre ikraftträdandet av spellagen, att ersättas av Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 26 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning. Från det datumet är de EUrättsliga bestämmelserna direkt tillämpliga i Sverige. Förordningen ger dock utrymme för kompletterande nationella bestämmelser. Regeringen har föreslagit sådana generella bestämmelser i propositionen Ny dataskyddslag (2017/18:105). Därutöver förutsätts regleringen kompletteras med specifika bestämmelser inom olika områden.
Spellicensutredningens betänkande har fått omfattande kritik av
Datainspektionen för sina bristande analyser av de specifika bestämmelser om behandling av personuppgifter inom spellagens tillämpningsområde som den föreslår. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, instämmer i den kritiken. Kritiken gäller både att det saknas närmare redovisningar av de behandlingar av personuppgifter som kommer att utföras samt att integritetsriskerna och konsekvenserna för enskilda inte har analyserats. Lotteriinspektionen har på begäran yttrat sig särskilt med anledning av Datainspektionens kritiska yttrande. Regeringen har förståelse för kritiken. Noggranna analyser krävs innan en systematisk behandling av personuppgifter inleds.
Regeringen vill dock framhålla att spellagen är avsedd att vara en
ramlag. En stor del av detaljerna i regleringen kommer att beslutas av regeringen och spelmyndigheten. Detta innebär att en fullständig konsekvensanalys, för att vara meningsfull, måste ske i ett senare skede. Regeringen har därför för avsikt att genomföra en fördjupad analys under det fortsatta arbetet med spelregleringen. Vad gäller den allmänna reglering som föreslås i detta lagstiftningsärende kan dock följande konstateras.
Den nya spelmyndigheten kommer att ansvara för behandlingen av personuppgifter genom registrering av spelombud, handläggning av licenser och tillstånd samt vid hanteringen av det nationella självavstängningsregistret. Myndigheten kommer även att hantera personuppgifter i samband med sin tillsyn. För att myndigheten ska kunna utöva tillsyn och kontroll över utländska spelföretag måste det dessutom finnas möjlighet för myndigheten att utbyta personuppgifter med motsvarande myndigheter i andra länder. Myndigheten kommer även att behöva föra register över representanter för licenshavare som har hemvist eller säte utanför EES.
Kommunerna kommer fortsatt att föra register över lokala lotterier och vilka som är ansvariga för dem.
För licenshavarna innebär spellagen att spelare, som huvudregel, måste registreras innan de kan spela. Ett syfte med registreringen är att licenshavaren ska veta vem spelaren är. Den kundkännedomen behövs även enligt penningtvättsreglerna. För onlinespel ska det för varje spelare upprättas ett personligt spelkonto som gör att spelaren kan följa in- och utbetalningar och andra transaktioner samt kontots saldo. Licenshavarnas behandling av personuppgifter är vidare, som Svenska Spel och BOS påpekar, en förutsättning för det långtgående spelansvar som licenshavarna har för en sund spelmarknad. Spelarna ska exempelvis kunna följa sina ekonomiska förehavanden på sitt spelkonto. En annan betydelsefull spelansvarsåtgärd som förutsätter behandling av personuppgifter är kartläggningen av spelarnas spelbeteende för att riskbedöma deras spelande. Riskbedömningarna ska sedan ligga till grund för olika insatser som licenshavarna ska vidta om en spelare uppvisar ett spelbeteende som bedöms vara problematiskt.
Ytterligare en viktig del av spelansvaret som förutsätter behandling av personuppgifter är att spelarna ska skyddas mot brott, t.ex. bedrägeri, och andra typer av spelfusk. En licenshavare ska ha rutiner för att motverka och upptäcka fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet samt överträdelser av de regler som ställs upp för ett spel.
Det finns således ett stort antal ändamål som personuppgifter behöver behandlas för när licenshavarna ska fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Även om dessa ändamål kommer framgå av olika bestämmelser i lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen anser regeringen, till skillnad från Dataskydd.net, att det finns behov av att samla dessa i ett kapitel i lagen. Därmed synliggörs framför allt licenshavarnas ansvar för de personuppgifter som behöver behandlas med stöd av lagen.
Bestämmelserna i spellagen bör inte, i motsats till vad utredningen föreslår, omfatta sådana generella bestämmelser om dataskydd som finns i dataskyddsförordningen eller i den föreslagna dataskyddslagen. Bestämmelserna ska i enlighet med dataskyddsförordningen gälla för sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis auto-
matiserad samt annan behandling av personuppgifter om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. ett register. Regleringen i spellagen om behandling av personuppgifter måste vara proportionerlig och inte mer långtgående än vad som kan motiveras med hänvisning till dess syfte.
Utredningen föreslår att regleringen i spellagen som avser personuppgiftsbehandlingen ska gälla spelmyndigheten och licenshavarna. Utredningen lämnar inte några förslag för personuppgiftsbehandlingen hos kommunerna eller hos de allmännyttiga aktörer som tillhandahåller spel utan att vara licenshavare. Regeringen anser att de generella bestämmelserna i dataskyddsförordningen och i den föreslagna dataskyddslagen bör vara tillräckliga för dessa aktörers behandling av personuppgifter.
Hänvisningar till S12-2-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
12.2.2. Personuppgiftsansvar, behörighetstilldelning och sökförbud
Regeringens förslag: Spelmyndigheten och varje licenshavare ska vara personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som de utför för att fullgöra sina uppgifter enligt spellagen.
Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Vid behandling av personuppgifter enligt spellagen ska det vara förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på sådana personuppgifter som avses i artiklarna 9.1 och 10 i EU:s dataskyddsförordning, dvs. känsliga personuppgifter och uppgifter som rör lagöverträdelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om krav på åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter och intressen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen lämnar inte något förslag om bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på området. Utredningen föreslår att regleringen om behörighetstilldelning endast ska omfatta anställda.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar inga synpunkter på förslaget. Datainspektionen anser att de föreslagna bestämmelserna om sökförbud och behörighetstilldelning ensamma inte säkerställer den registrerades rättigheter och intressen.Svenska Spel anför att de föreslagna begränsningarna kommer att bli svåra att tillämpa för spelföretag, då företagens skyldigheter att behandla personuppgifter i syfte att motverka spelproblem och att motverka brottslighet medför att det är svårt att undvika att det förekommer sökbegrepp som avser känsliga uppgifter eller uppgifter om fällande domar och överträdelser. Tillämpningsområdet bör därför enligt bolaget uttryckligen begränsas till spelmyndighetens registerbehandling.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna spellagen innebär, som tidigare anförts, att personuppgifter kommer att behöva behandlas
både av spelmyndigheten och ett antal licenshavare. Dessa är personuppgiftsansvariga för den behandling av personuppgifter som de utför för att fullgöra sina uppgifter enligt spellagen, vilket bör tydliggöras i lagen. De verksamheter som kommer att behandla personuppgifter kommer att vara av olika storlek och behörighetssystemen kommer därmed att vara utformade på olika sätt. I syfte att minska integritetsriskerna för den enskilde bör det i spellagen anges att tillgången till personuppgifter ska begränsas. Som Lagrådet konstaterat kan även andra än anställda behöva behandla personuppgifter enligt lagen. Behörighetsbegränsningen bör därför avse vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Innebörden av bestämmelsen är att spelmyndigheten och licenshavarna alltid ska vara skyldiga att pröva anställdas och uppdragstagares behov av tillgång till personuppgifter utifrån vad arbetsuppgifterna kräver.
Informationsteknikens utveckling har medfört i det närmaste obegränsade sökmöjligheter när det gäller elektroniskt lagrad information. Vissa sökbegrepp kan innebära särskilda integritetsrisker. Med sökbegrepp menas bokstäver, koder eller siffror med vars hjälp man kan ta fram ett önskat urval av lagrade personuppgifter om en eller flera personer ur en samlad informationsmängd som man har tillgång till. Av den anledningen förekommer i en del registerförfattningar särskilda begränsningar av vilka sökbegrepp som får användas. Genom sådana begränsningar kan ett ökat integritetsskydd uppnås. Enligt regeringens bedömning kan det som regel inte anses nödvändigt att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter som rör lagöverträdelser för att utföra de uppgifter som följer av lagen. Det kan dock förekomma sådana uppgifter. Det är därför motiverat att, som utredningen föreslår och till skillnad från vad Svenska Spel anför, införa en särskild sökbegränsning. Denna bör utformas i linje med den sökbegränsning som föreslås införas genom dataskyddslagen.
Regeringen instämmer i Datainspektionens uppfattning att dessa åtgärder inte i sig säkerställer den registrerades rättigheter och intressen. Det som främst säkerställer det är utformningen av de system inom vilka personuppgifterna ska behandlas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få rätt att meddela föreskrifter om krav på åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter och intressen. Regeringen avser vidare att följa upp reformen utifrån ett integritetsskyddsperspektiv (se avsnitt 19.4).
Hänvisningar till S12-2-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 7 § spellag
12.2.3. Rättslig grund och särskilda ändamål med personuppgiftsbehandlingen
Regeringens förslag: I spellagen ska en bestämmelse tas in som tydliggör att spelmyndigheten i sin verksamhet ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att hantera självavstängningsregistret och för att i övrigt fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
I spellagen ska även bestämmelser tas in som tydliggör att en licenshavare i sin verksamhet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att
1. kontrollera spelarens identitet och ålder,
2. upprätta spelkonton och fullgöra licenshavarens skyldigheter gentemot spelaren i fråga om spelkonton,
3. kontrollera att spelaren följer de villkor och regler som gäller för varje spel,
4. granska spelet för att upptäcka fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet,
5. kontrollera och rapportera avvikande spelmönster och misstankar om manipulation av resultat inom sport med koppling till vadhållning,
6. granska och analysera uppgifter från upprättade spelarprofiler och varje spelares spelbeteende för att kunna vidta spelansvarsåtgärder, och
7. genomföra självavstängning av spelare samt hantera uppgifter från spelmyndigheten avseende det nationella självavstängningsregistret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om
1. behandlingen av personuppgifter i och utlämnande av uppgifter från självavstängningsregistret,
2. begränsningar av de tillåtna ändamålen för behandlingen av personuppgifter, och
3. begränsningar av vilka personuppgifter som får behandlas för de ändamålen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att spellagen ska innehålla bestämmelser om att spelmyndigheten ska få behandla personuppgifter för ett antal handläggningsändamål och för forskning samt att licenshavarna ska få behandla personuppgifter för forskning. Utredningen lämnar inte något förslag till bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på området.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte några invändningar mot förslagen.Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om det är nödvändigt att i ändamålsbestämmelserna särskilt reglera ändamålet att planera, följa upp och utvärdera verksamheten eftersom detta torde inrymmas i ändamålet handlägga ärenden. Datainspektionen anser att ändamålen är för generella för att det ska gå att förutse vilka personuppgifter som kommer att behandlas och att det är otydligt vad spelmyndigheten respektive spelföretagen ska få göra med de insamlade uppgifterna. I fråga om ändamålet att granska spelet för att upptäcka
fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet, ställer sig myndigheten frågande till varför ändamålsbestämmelsen är vidare än bestämmelsen om kontrollrutiner samt anser att det behöver utredas hur kravet på att en avstängning tills vidare får hävas först efter tolv månader förhåller sig till den registrerades rätt att när som helst återkalla sitt samtycke till en personuppgiftsbehandling (artikel 7.3 i EU:s dataskyddsförordning). Det bör enligt Datainspektionen vidare övervägas om spelmyndighetens behandling av personuppgifter borde vila på den rättsliga grunden att de är nödvändiga för att utföra uppgifter av allmänt intresse (art. 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Folkhälsomyndigheten föreslår att uppgifter även ska kunna behandlas för ändamålet uppföljning av spelande, spelproblem och spelansvarsåtgärder. Lotteriinspektionen konstaterar att ändamålsbestämmelsen som möjliggör för spelmyndigheten att registrera och hantera rapporter från spelföretagen om avvikande spelmönster och misstankar om matchfixning exkluderar uppgifter som lämnats av andra än spelföretag och myndigheten lämnar därför förslag till en alternativ lydelse av bestämmelsen. Lunds universitet (Medicinska fakulteten) anser det positivt om en förändrad lagstiftning kan möjliggöra att personuppgifter kan hanteras avidentifierat för forskning. Mr Green betonar att det är viktigt att kunna analysera och hantera kundernas spelbeteende ur ett riskperspektiv. Novamedia anser att bestämmelsen om ändamålen bör förtydligas, då formuleringen kan tolkas som att ändamålen är exklusiva, utan möjlighet till behandling av personuppgifter för andra ändamål, på annan laglig grund.
Skälen för regeringens förslag
Rättsliga grunder för behandlingen av personuppgifter
Behandling av personuppgifter har betydelse för möjligheterna att ta spelansvar och motverka problemspelande. Enligt den föreslagna regleringen uppställs i de flesta fall ett krav på att spel inte får tillhandahållas innan spelaren har registrerat sig och sina kontaktuppgifter samt uppgifter om under vilken tid och för hur mycket pengar som spelaren avser att spela. Det är viktigt att licenshavarna, för att kunna motverka problemspelande, kan följa utvecklingen av spelarnas spelbeteende och vidta åtgärder för att motverka spelproblem.
För att få behandla personuppgifter krävs att det finns en rättslig grund för det. Dessa rättsliga grunder kan enligt artikel 6.1 i EU:s dataskyddsförordning bl.a. vara att behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (c) eller att behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller utgör ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (e). Enligt artikel 6.3 måste en grund för behandling av personuppgifter som bygger på någon av de rättsliga grunderna i artikel 6.1 c och e fastställas i unionsrätten eller den nationella rätten. Enligt regeringens bedömning grundas spelmyndighetens rätt att behandla personuppgifter huvudsakligen på den rättsliga grunden att den är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse. I någon mening skulle detsamma kunna även gälla för licenshavarna. I vart fall bedömer regeringen att licenshavarnas behandling är nödvändig för att fullgöra deras rättsliga förpliktelser enligt lagen.
I artikel 9 i EU:s dataskyddsförordning finns vidare bestämmelser om behandling av s.k. känsliga personuppgifter. Uppgift om att någon har ett spelberoende eller spelmissbruk kan anses vara en uppgift som rör hälsa och en sådan uppgift skulle således kunna vara en känslig personuppgift. Behandling av känsliga personuppgifter är som huvudregel förbjuden. Behandling av sådana uppgifter är dock tillåten efter samtycke av den registrerade. Enligt regeringens bedömning bör varken spelmyndigheter eller licenshavarna ha behov av att notera eller behandla uppgifter om att någon har ett spelberoende för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen. Skulle ett sådant behov uppstå får sådan behandling av personuppgifter endast ske om den registrerade uttryckligen lämnat sitt samtycke till behandlingen för ett eller flera specifika ändamål. Detta gäller dock inte om unionsrätten eller nationell rätt föreskriver att förbudet inte kan upphävas av den registrerade. Behandling av känsliga personuppgifter får vidare ske bl.a. om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstatens nationella rätt. En förutsättning är att den nationella rätten står i proportion till det eftersträvade syftet, är förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och att den innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Författningsstöd för myndigheter att i vissa fall behandla känsliga personuppgifter för viktiga allmänna intressen finns i förslaget till dataskyddslag.
De begränsade möjligheterna till behandling av känsliga personuppgifter bör bl.a. beaktas vid den närmare utformningen av hur omsorgsplikten ska fullgöras.
När det gäller behandling av personuppgifter i syfte att hantera självavstängningar bedöms spelmyndighetens behandling, enligt regeringens bedömning, komma att ske för att utföra en uppgift av allmänt intresse. För licenshavarna gäller att de ska uppfylla en rättslig förpliktelse. Till skillnad från utredningen bedömer regeringen därför att något samtycke från spelaren inte krävs för den behandlingen. Med anledning av
Datainspektionens invändning avseende rätten att återkalla sitt samtycke, bör framhållas att det för behandlingen av personuppgifter saknar betydelse om spelaren begär att avstängningen ska upphöra, eftersom behandlingen inte grundar sig på spelarens samtycke. Avstängningen kommer fortsatt att gälla under så lång tid som spelaren först angav.
Regeringen har förståelse för Datainspektionens uppfattning om att ändamålsbestämmelserna är allmänt hållna. Att i spellagen, som är avsedd att vara en ramlag, i detalj reglera vilka uppgifter som får behandlas bedöms dock varken vara möjligt eller lämpligt. Den närmare regleringen av behandlingen av personuppgifter i och utlämnande av uppgifter från självavstängningsregistret samt om begränsningen av ändamålen för behandlingen av personuppgifterna och om vilka uppgifter som får behandlas för ändamålen får ske i föreskrifter på en lägre nivå.
Särskilt om spelmyndighetens behandling av personuppgifter
Licensärenden Spelmyndighetens handläggning av ärenden kommer främst att omfatta ärenden om licens- och tillståndsansökningar, men även tillsynsärenden. För att handläggningen ska kunna ske effektivt och enligt myndigheters normala rutiner krävs behandling av personuppgifter. Uppgifterna ska kunna sammanställas, registreras och databehandlas. Det torde inte vara integritetskränkande för en företrädare för någon som söker licens eller en licenshavare att uppgifter om namn, person- och organisationsnummer behandlas på det sättet. Även andra uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden behöver behandlas för licensen. Något alternativ till att handlägga dessa licens-, tillstånds- och tillsynsärenden på annat sätt än det som är normalt hos myndigheter bedömer regeringen inte att det finns.
Behandlingen i dessa fall är enligt regeringens mening nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse eller för att fullgöra den myndighetsutövning som myndigheten ansvarar för. Detsamma gäller personuppgiftsbehandling som avser registerföring av licens- och tillståndshavare samt av kontaktpersoner, representanter och spelombud. Skyldigheten att föra dessa register följer av spellagen.
Regeringen bedömer i likhet med utredningen att någon särskild reglering i spellagen för själva behandlingen av personuppgifter inte är nödvändig. Behandlingen kan ske med stöd av de allmänna bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning och med stöd av den kompletterande dataskyddslagen. För framställning av statistik kan enligt 3 kap. 7 § dataskyddslagen känsliga personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för statistiska ändamål och samhällsintresset klart väger över den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. Det bör ge tillräckligt utrymme för att möjliggöra framställning av statistik om spel och spelande.
Regeringen bedömer att spelmyndigheten kommer att kunna sköta de ovan nämnda arbetsuppgifterna med stöd av spellagen, förvaltningslagen (2017:900) och den föreslagna dataskyddslagen, utan särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter. Myndigheten ska självklart vidta åtgärder som minimerar intrånget vid personuppgiftsbehandlingen. Det kan handla om att avstå från att föra in sådana uppgifter i ett register eller att begränsa åtkomsten till uppgifterna på olika sätt.
Självavstängningsregistret Den ovan redovisade bedömningen bör i princip även gälla för självavstängningsregistret. Flera remissinstanser, bl.a. Datainspektionen, har dock ifrågasatt denna bedömning. Kritiken får anses hänförlig till uppfattningen att enbart den omständighet att en person är upptagen i registret skulle kunna anses som integritetskränkande. Förslaget om en avstängningsfunktion som gäller för spel hos samtliga licenshavare är en viktig del av det spelansvar som ska prägla spellagen. Det bör framhållas att såväl att spela som att anmäla sig till det nationella självavstängningsregistret är frivilliga åtgärder från den enskilde. Avsikten är att uppgifterna i registret endast ska omfatta namn och sådana uppgifter som gör att personen kan identifieras för att en avstängning ska kunna bli
allmänt giltig för allt spel som bedrivs med licens. En avstämning med avstängningsregistret förutsätts ske helt automatiserat, utan att någon anställd hos licenshavarna, spelombuden eller spelmyndigheten rent faktiskt tar del av den specifika uppgiften att en viss person stängt av sig. Registret kommer därutöver att omfattas av en särskild sekretessreglering (se avsnitt 12.3).
Rapporter om avvikande spelmönster och misstankar om manipulation av vadhållning Enligt utredningen bör ett särskilt ändamål för behandling av personuppgifter hos spelmyndigheten vara att registrera och hantera rapporter från licenshavarna som rör avvikande spelmönster och misstankar om matchfixning. Spelmyndigheten ska ansvara för tillsynen av spelrelaterad matchfixning. Licenshavarna ska å sin sida åläggas att rapportera om avvikande spelmönster och misstankar om manipulation av resultat inom sport med avseende på vadhållning till spelmyndigheten. Om spelmyndigheten får uppgifter om avvikande spelmönster och misstankar om matchfixning får myndigheten genom villkorsgivning förbjuda vadhållning på berörda spelobjekt.
Spelmyndighetens arbete mot matchfixning är inte ett led i brottsbekämpningen för att utreda enskilda misstänkta brott. Syftet är inte heller att stoppa enskilda spelare som misstänks vara delaktig i matchfixning från att spela. Myndighetens arbete är i detta sammanhang begränsat till att, baserat på uppgifter från en eller flera licenshavare, stoppa spel på enskilda objekt hos de licenshavare som tillhandahåller aktuella spel. För det bedöms inte någon behandling av personuppgifter behövas. I vart fall bör uppgifterna kunna anonymiseras på ett sådant sätt att de inte kan hänföras till någon enskild individ. Några särskilda regler om behandling av personuppgifter behövs därför inte.
Forskningsprojekt om spelproblem Ytterligare forskning inom spelområdet är av stor betydelse när det gäller att förstå vad det är som utlöser spelproblem, hur man kan förebygga problemen och lämpliga behandlingsmetoder. Utredningen menar att uppgifter om personer som önskar att stänga av sig från spel som lämnats till spelmyndigheten skulle kunna användas för forskningsändamål.
Regeringen instämmer i att behovet av forskning om spelproblem är ett angeläget ändamål. Som både Datainspektionen och Lotteriinspektionen konstaterar ska dock spelmyndigheten inte bedriva någon egen forskning. Som självavstängningsregistret är avsett att fungera kommer det vidare endast att innehålla uppgifter om att en viss person stängt av sig från spel, vilket inte nödvändigtvis behöver bero på att denne anser sig ha ett spelberoende. Uppgifter ur det registret framstår därför enligt regeringens bedömning som ett alltför begränsat underlag för forskning. Det finns enligt regeringen andra sätt för att få kunskap om problemspelande. Forskning bör därför inte vara något särskilt ändamål för behandling av personuppgifter hos spelmyndigheten. Om det finns ett behov av att ta del av kunskap som spelmyndigheten bygger upp som har betydelse för forskningen, bör denna kunna lämnas ut inom ramen för den allmänna dataskyddsregleringen eller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Särskilt om licenshavarnas behandling av personuppgifter
Licenshavarna kommer till följd av regleringen i spellagen att behöva behandla personuppgifter. Ett tydliggörande av för vilka ändamål som uppgifterna får behandlas skulle underlätta för licenshavarna. I stor utsträckning kan dock licenshavarna med stöd av samtycke behandla personuppgifter i den kundrelation de har med spelarna.
Kontrollera kundens identitet och ålder En licenshavare ska enligt förslaget till spellag inte låta någon som är under 18 år delta i spel. För kasinona gäller att personer under 20 år inte får ges tillträde till lokalerna. En licenshavare måste också, som huvudregel, kontrollera spelarens identitet i samband med att denne registreras.
Ett av ändamålen för en licenshavares behandling av personuppgifter bör därför vara att kontrollera spelarens identitet och ålder. Det begränsade intrånget i den personliga integriteten som denna behandling innebär väger inte lika tungt som behovet av att säkerställa att underåriga inte deltar i spel.
Spelkonton En licenshavare ska för onlinespel upprätta ett spelkonto till varje registrerad spelare. På spelkontot ska spelaren kunna följa alla ekonomiska transaktioner till och från spelkontot såsom spelkontots saldo, spelhistorik (dvs. insatser, vinster och förluster), in- och utbetalningar samt övriga transaktioner.
I syfte att fullgöra denna skyldighet bör ett av ändamålen för en licenshavares behandling av personuppgifter vara att upprätta och fullgöra de skyldigheter som avser spelkonton. Det eventuella intrånget i den personliga integriteten motiveras enligt regeringens bedömning av att det är en förutsättning för att systemet med spelkonton ska vara möjligt.
Kontrollera att villkor och regler följs samt upptäcka och motverka fusk och brottslig verksamhet I och med den nya spellagen åläggs licenshavarna att ansvara för viss övervakning av spelen. Bland annat ska det finnas rutiner för att upptäcka och motverka spelfusk, annan brottslighet och andra överträdelser av användarvillkoren och spelreglerna. Det innebär att licenshavare ska kontrollera att spelare följer de villkor som gäller för spelet och övervaka spelet för att upptäcka om brott begås inom ramen för det. Vidare ska licenshavaren för de statliga kasinona använda kameraövervakning i sina lokaler. Rätten att behandla personuppgifter för sådana ändamål bör framgå av lagen.
Att behandla uppgifter om att en enskild spelare inte följt de regler som gäller för spel, kan förstås utgöra en integritetskränkning. Licenshavarna bör dock kunna behandla sådana uppgifter även om överträdelsen inte är så allvarlig att den bör anmälas till Polismyndigheten. Det intrång i den personliga integriteten som behandlingen innebär ska vägas mot intresset av att upptäcka fusk och brottslig verksamhet. Vid en sådan avvägning bör enligt regeringen intresset av brottsbekämpning ha företräde.
Avvikande spelmönster och misstankar om matchfixning En licenshavare behöver kontrollera spelmönster i syfte att upptäcka misstänkt matchfixning. Om ett avvikande spelmönster iakttas eller det i övrigt finns misstankar om matchfixning, bör licenshavaren vara skyldig att rapportera detta till spelmyndigheten. Spelmyndigheten ska då kunna besluta om att det inte ska vara tillåtet att spela på det aktuella objektet. Brottsmisstanken ska också kunna redovisas till Polismyndigheten. I syfte att fullgöra denna uppgift måste licenshavarna kunna behandla personuppgifter. Rätten att behandla personuppgifter för detta ändamål bör framgå av spellagen. Intresset av att utreda brott väger enligt regeringen även i detta fall tyngre än behovet av skydd för den personliga integriteten. Lagrådet ifrågasätter det lämpliga i att begränsa bestämmelsen till att gälla sport då vadhållning kan förekomma om annat som också kan manipuleras. Regeringen har förståelse för den synpunkten. Det befintliga beredningsunderlaget visar dock att matchfixning hittills främst har aktualiserats i samband med sport. Det arbete som myndigheter och andra aktörer bedriver inom området avser vidare uteslutande matchfixning i samband med sport. Det är därför enligt regeringens mening lämpligt att inledningsvis prioritera det området.
Granska och analysera spelarprofiler och spelarnas spelbeteende En licenshavare ska ha ett åtgärdsprogram med information om problem med överdrivet spelande. Denne ska också övervaka spelarnas spelbeteenden och göra en individuell riskbedömning. Syftet är att fånga upp de spelare som kan antas ha spelproblem. För att underlätta riskbedömningen får en licenshavare inte erbjuda spel till en spelare förrän en spelarprofil har upprättats. I spelarprofilen ska spelaren sätta gränser för sitt eget spelande vad gäller tid och pengar. Licenshavarens kontroll ska omfatta att övervaka att spelarna inte överskrider sina satta gränser.
Rätten till behandling av personuppgifter för ändamålet att granska och analysera uppgifter från spelarprofiler och varje spelares spelbeteende bör framgå av spellagen. Intresset av att skydda den enskildes hälsa bedöms i detta sammanhang vara större än behovet av skydd för den personliga integriteten.
Avstängning av spelare samt hantering av uppgifter från det nationella självavstängningsregistret En licenshavare har möjlighet att stänga av en spelare från spel, i första hand efter spelarens eget önskemål. Som beskrivs ovan föreslås dessutom att det ska finnas ett nationellt avstängningsregister som ska hanteras av spelmyndigheten där den som vill ska kunna stänga av sig från samtliga licenserade aktörer på marknaden i en och samma registrering. En licenshavare kommer i dessa fall att hantera personuppgifter från spelmyndigheten avseende spelare som önskar att stänga av sig själva från fortsatt spelande. Att behandling av personuppgifter ska få ske för detta ändamål bör framgå av lagen. Behovet av att det finns effektiva möjligheter till avstängning för spelarna är enligt regeringen väsentligt större än det intrång som det kan innebära att uppgifterna behandlas av licenshavarna.
Uppgifter om lagöverträdelser Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder får enligt artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning endast utföras under kontroll av myndigheter eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. En förutsättning är att lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställts. Endast myndigheter får som huvudregel behandla sådana personuppgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva i vilka andra fall som andra än myndigheter ska få behandla sådana personuppgifter. En förutsättning är även här att lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs.
Av förslaget till spellag framgår att licenshavarna, när det gäller vissa spelformer, ska övervaka spelet för att motverka och förhindra fusk, bedrägerier och annan brottslig verksamhet. Licenshavarna ska också kontrollera och rapportera vidare till spelmyndigheten om avvikande spelmönster eller om det i övrigt finns misstankar om matchfixning. Enligt utredningens bedömning behöver licenshavarna kunna behandla personuppgifter som rör lagöverträdelser för att motverka fusk, bedrägerier och annan brottslig verksamhet. Regeringen delar inte den bedömningen. Däremot bör licenshavarna kunna polisanmäla sådana gärningar som kan utgöra brott enligt spellagens straffbestämmelser. För det behövs enligt regeringens bedömning ingen särskild personuppgiftsreglering.
Ytterligare begränsningar av rätten att behandla personuppgifter
Utredningens förslag till ändamålsbestämmelser är i viss utsträckning generella. För det har utredningen fått kritik av Datainspektionen. Regeringen har förståelse för den kritiken. Ändamålsbestämmelserna får dock sin närmare avgränsning främst genom övriga bestämmelser i spellagen och genom bestämmelser meddelade med stöd av lagen. Rätten att behandla personuppgifter bör därför kunna begränsas ytterligare med bestämmelser på motsvarande nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om begränsningar av de tillåtna ändamålen för behandlingen av personuppgifter och om vilka personuppgifter som får behandlas för de ändamålen. Detta är enligt regeringens bedömning möjligt eftersom behandlingen inte utgör ett sådant betydande intrång i den personliga integriteten som avses i 2 kap. 6 § regeringsformen.
12.2.4. Undantag från rätten för den enskilde till tillgång till personuppgifter
Regeringens förslag: Besked om att personuppgifter behandlas i samband med närmare granskning och rapportering till Polismyndigheten eller åklagare ska inte få lämnas ut till den registrerade.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget, förutom Lotteriinspektionen, som framhåller att det behöver
förtydligas hur förslaget förhåller sig till skyldigheten att informera en spelare om grunderna för att ett spelkonto avslutas.
Skälen för regeringens förslag: När uppgifter lämnats till
Polismyndigheten eller åklagare om misstanke om brott (se avsnitt 10.14) är det med hänsyn till den förundersökningssekretess som råder hos de rättsvårdande myndigheterna av avgörande betydelse att den informationen inte lämnas vidare till den som är involverad i det misstänkta brottet. Den registrerade har dock enligt artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör honom eller henne håller på att behandlas och i så fall få tillgång till personuppgifterna tillsammans med information om bl.a. ändamålen med behandlingen.
Under vissa förhållanden kan omfattningen av vissa av de skyldigheter och rättigheter som förordningen föreskriver begränsas. Det gäller enligt artikel 23 i EU:s dataskyddsförordning bl.a. de ovan beskrivna rättigheterna. Sådana begränsningar får göras endast om de är förenliga med respekt för andemeningen i de grundläggande fri- och rättigheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa vissa angivna intressen. Ett sådan angivet intresse är förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten. Sådana lagstiftningsåtgärder som innehåller undantag från skyldigheter och rättigheter enligt dataskyddsförordningen ska tydligt ange bl.a. ändamålen med behandlingen, kategorierna av personuppgifter samt de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen.
Om spelmyndigheten eller licenshavarna skulle vara tvungen att lämna ut uppgifter av nu aktuellt slag skulle detta allvarligt kunna försvåra förebyggandet och utredningen av brott enligt spellagen.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts bedöms det finnas skäl och förutsättningar att inskränka den registrerades rätt till information om att hans eller hennes personuppgifter behandlas i samband med närmare granskning och rapportering till Polismyndigheten eller åklagare. Åtgärden får anses nödvändig och proportionell för att säkerställa att brott kan förhindras och utredas. En bestämmelse av denna innebörd bör därför tas in i spellagen. Liknande bestämmelser finns i lagen om betaltjänster (6 kap. 5 §) och penningtvättslagen (4 kap. 3 §).
En närmare redogörelse för i vilken utsträckning en spelare ska informeras om en avstängning av spelkontot som skett på grund av misstanke om brott, som Lotteriinspektionen efterfrågar, finns i avsnitt 9.2.4.
12.2.5. Bevarande av uppgifter
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om bevarande och gallring av personuppgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår uttryckliga bestämmelser i spellagen om bevarande
och gallring av personuppgifter, särskilt i fråga om uppgifter och fotografier i register hos de statliga kasinona.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har synpunkter på förslaget.Kindred ifrågasätter om det är förenligt med EU:s dataskyddsförordning att spara personuppgifter tills vidare. Lotteriinspektionen anser att de generella bestämmelserna om gallring ska tidsbegränsas.
Datainspektionen ifrågasätter lämpligheten i att bemyndiga spelmyndigheten att meddela föreskrifter om behandling av personuppgifter; i vart fall bör spelmyndigheten samråda med Datainspektionen innan föreskrifterna meddelas.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.1 e i EU:s dataskyddsförordning anges att personuppgifter inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifter behandlas (lagringsminimering). Personuppgifter får dock lagras under längre perioder i den mån personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål.
När en personuppgift inte längre behövs för behandling enligt de ändamål som den har rätt att behandlas för bör uppgiften tas bort. En sådan bestämmelse stämmer överens med principen om lagringsminimering. Denna huvudregel bör gälla när inget annat sägs i spellagen, andra lagar, förordningar eller föreskrifter. Det bör framhållas att det i en del andra kapitel i spellagen kommer att finnas bestämmelser som är av betydelse vid bedömningen av huruvida en uppgift inte längre behövs. En uppgift om att en spelare tidigare stängt av sig från spel ska exempelvis inte behöva finnas i självavstängningsregistret.
Enligt 8 § kasinolagen ska en uppgift eller ett fotografi i registret över besökare bevaras i fem år från det att uppgiften eller fotografiet registrerats och därefter senast gallras. Tidigare angavs att en uppgift eller ett fotografi i registret skulle gallras senast ett år efter det att uppgiften eller fotografiet registrerats. Paragrafens lydelse ändrades i januari 2005 i och med författningsändringar inom penningtvättsområdet (se prop. 2003/04:156 s. 54 ff.). I förarbetena har tidsaspekten noggrant övervägts och regeringen kan därför inte se att bestämmelsen skulle strida mot principen om lagringsminering. Utredningen föreslår att en motsvarande reglering tas in i spellagen.
Enligt 4 kap. 6 § penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare ha ett system för att snabbt och fullständigt kunna lämna uppgifter om huruvida verksamhetsutövaren under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Utredningen föreslår en särskild reglering för de statliga kasinona i spellagen i linje med denna bestämmelse. Enligt förslaget ska en uppgift eller ett fotografi i ett register över besökare vid ett statligt kasino bevaras i fem år från det att uppgiften eller fotografiet registrerats och därefter genast gallras.
Utredningen föreslår även att det i spellagen tas in en bestämmelse som tydliggör att en personuppgift ska gallras när den inte längre behövs för behandling enligt de ändamål som anges i spellagens kapitel med bestämmelser om personuppgiftsbehandling, om inget annat följer av spellagen, förordning eller föreskrifter.
Regeringen instämmer i sak i utredningens förslag, men anser med hänsyn till spellagens form av ramlag att regleringen bör ske i föreskrifter på en lägre nivå. De invändningar som gjorts av remissinstanserna får hanteras vid framtagandet av dessa föreskrifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör mot denna bakgrund få meddela föreskrifter om bevarande och gallring av personuppgifter.
12.3. Sekretess i självavstängningsregistret
Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i verksamhet som avser förande av eller uttag ur det nationella självavstängningsregistret, som förs av spelmyndigheten, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. I fråga om allmän handling ska sekretessen gälla i högst 70 år.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, däribland Datainspektionen, tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det kan finnas olika skäl till varför en person vill anmäla sig till självavstängningsregistret för spel. Oavsett vilket det bakomliggande skälet är får det antas att det är av stor vikt för de allra flesta att deras val att göra detta inte ska vara en uppgift som är tillgänglig för vem som helst. Regeringen delar utredningens bedömning att det finns en uppenbar risk för att många personer skulle avstå från att anmäla sig till registret om det skulle visa sig att uppgifterna inte skyddas av sekretess.
I likhet med utredningen anser regeringen att befintliga regler i offentlighets- och sekretesslagen är otillräckliga för att ge ett fullgott sekretesskydd för de uppgifter som kommer att finnas i självavstängningsregistret. Det finns därmed ett behov av en ny bestämmelse i lagen, som skyddar den enskildes integritet genom ett starkt och tydligt sekretesskydd för uppgifterna i registret. I enlighet med utredningens förslag bör det råda presumtion för sekretess, vilket uppnås med ett omvänt skaderekvisit. Uppgifterna i registret får därmed inte lämnas ut om det inte står klart att de kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretesstiden för uppgifter i allmänna handlingar bör vara högst sjuttio år. Den sekretessbestämmelse som nu föreslås har utarbetats efter förebild i bestämmelsen om sekretess i donationsregistret (25 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen).
Självavstängningsregistret är endast avsett att användas för att den enskilde ska kunna stänga av sig från spel (se avsnitt 10.10) och för att denne ska undvika att utsättas för direktreklam under den tid som den är avstängd (se avsnitt 11.3) och för att licenshavaren ska kunna säkerställa att så kan ske. Detta framgår av lagstiftningen och det bör också spelmyndigheten upplysa den enskilde om i anslutning till självavstängningsfunktionen. Uppgifterna ska därför endast kunna lämnas ut till licenshavarna för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter, dvs. för att den enskildes beslut att stänga av sig från spel ska kunna genomföras.
Regeringen anser att den enskilde inte torde lida men om uppgiften lämnas ut i dessa fall, eftersom den enskilde själv anmält sig till registret för att stänga av sig från spel och undvika att utsättas för direktreklam. Uppgifterna bör därför kunna lämnas ut i dessa fall. Den som ansöker om licens bör dessutom kunna visa att hanteringen av de uppgifter som lämnas ut ur registret sker i enlighet med regleringen av behandling av personuppgifter (se avsnitt 12.2.3).
Regeringen noterar att Lagrådet inte gör någon annan bedömning än regeringen när det gäller behovet av sekretesskydd för uppgifterna i självavstängningsregistret. Lagrådet uppmärksammar att den praktiska tillämpningen kan innebära att en uppgift om att en person finns i registret sprids genom spelombuden och i den avstängdes grannskap. Regeringen bedömer att det får antas att informationen om att en person inte får spela endast kommer spelombudet till del via information på t.ex. en datorskärm som endast spelombudet har tillgång till och att ombudet i sin tur inte för informationen vidare. Om det framkommer att det förekommer problem med spridning av uppgifter från registret får regeringen återkomma till denna fråga. Såsom nämns ovan, och i enlighet med vad Lagrådet anför, är det viktigt att spelaren i samband med sin anmälan till registret får information om hur uppgifterna i registret är avsedda att användas.
Det kan finnas skäl att överväga om den tystnadsplikt som följer av sekretessen för uppgifter i självavstängningsregistret ska ha företräde framför meddelarfriheten. Det saknas dock beredningsunderlag för att i nuläget föreslå en sådan inskränkning i meddelarfriheten. Regeringen avser att vid behov återkomma i denna fråga och i övrigt följa behovet av eventuella ändringar av regleringen.
Hänvisningar till S12-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 12.2.3, Författningskommentar till 40 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
13. En statlig spelmyndighet
13.1. Ansvarsområde och organisation
Regeringens bedömning: En statlig spelmyndighet (spelmyndigheten) ska vara den expertmyndighet som prövar licenser samt samordnar och svarar för en enhetlig tillämpning och ändamålsenlig tillsyn av spelregleringen.
Spelmyndigheten bör tills vidare ledas av en styrelse. Lotteriinspektionen bör utses till spelmyndighet enligt spellagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att spelmyndigheten blir en enrådighetsmyndighet med insynsråd.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Folkhälsomyndigheten anför dock att det är viktigt med en tydlig gränsdragning mellan spelmyndighetens uppdrag och det uppdrag som Folkhälsomyndigheten har att verka för nationell samordning på spelområdet. Lotteriinspektionen och Statskontoret anser att spelmyndigheten i likhet med Lotteriinspek-
tionen ska vara en styrelsemyndighet. Flera remissinstanser, däribland
Kammarrätten i Sundsvall, Lotteriinspektionen, SKL och Svenska Spel, betonar vikten av att spelmyndigheten tillförs tillräckliga resurser för sin verksamhet, som kommer vara mer omfattande än den verksamhet som
Lotteriinspektionen bedrivit.
Skälen för regeringens bedömning: En omreglerad spelmarknad, med ett mångdubblat antal licenshavare ställer krav på en stark tillsynsmyndighet. Spelmyndigheten kommer att ges ett väsentligt utökat ansvarsområde än vad Lotteriinspektionen hittills haft och bör i egenskap av expertmyndighet även ha en mer samlande roll. Myndighetens föreskriftsrätt kommer också att bli mer omfattande. Höga krav kommer att ställas på myndigheten att följa marknadens utveckling och samverka med övriga myndigheter och aktörer med ansvar inom spelområdet.
Lotteriinspektionen är central tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lotterilagen och det är naturligt att det också är den myndigheten som utses till spelmyndighet.
Det faktum att spelmyndigheten får ett mer uttalat ansvar på spelmarknaden fråntar inte någon annan myndighet dess ansvar. Folkhälsomyndighetens kommer även fortsatt ha ansvar för att genomföra insatser för att förebygga spelproblem. Behovet av samverkan mellan spelmyndigheten och Folkhälsomyndigheten kommer att vara större än den senare myndighetens hittillsvarande samarbete med Lotteriinspektionen.
Utredningen föreslår att spelmyndigheten, till skillnad från Lotteriinspektionen, ska bli en enrådighetsmyndighet med generaldirektören som myndighetschef. Mot bakgrund av de invändningar som framförs av
Lotteriinspektionen och Statskontoret bedömer dock regeringen att frågan inte är tillräckligt utredd och analyserad. Spelmyndigheten bör därför, i likhet med Lotteriinspektionen i dag, ledas av en styrelse.
13.2. Spelmyndigheten ska ha rutiner för anställdas spel
Regeringens bedömning: Spelmyndigheten bör ha rutiner för anställdas spel och för det spel i tjänsten som sker av kontrollanter och andra befattningshavare vid myndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Endast Kindred yttrar sig, och anför att företaget inte har några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Spelmyndighetens roll som licens- och tillsynsmyndighet för spelmarknaden ställer särskilda etiska krav på de anställda. Det är mot den bakgrunden lämpligt att spelmyndigheten har rutiner för de anställdas spel. Dessa bör gälla för såväl spel privat som i tjänsten. Rutiner för spel i tjänsten bör också gälla för kontrollanter som förordnats av myndigheten.
13.3. Samverkan
13.3.1. Ett spelmarknadsråd inrättas
Regeringens bedömning: I syfte att främja informationsutbyte om frågor som rör spel och spelmarknaden bör ett spelmarknadsråd inrättas vid spelmyndigheten. I rådet bör representanter från berörda myndigheter och organisationer ingå.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock att bestämmelser om spelmarknadsrådet ska tas in i spellagen.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig tillstyrker förslaget. Till dessa hör Finansinspektionen, Svenska Spel, SPER och
Svebico. Datainspektionen anser dock att spelmyndigheten inte ska ges rätt att ålägga någon annan myndighet att medverka i rådet. Folkhälsomyndigheten och Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att rådet inte bör ges rollen att tilldela medel om forskning om spelreglering. Nätverket för spelforskare i Sverige föreslår att en forskningskommitté knyts till rådet, med uppgift att ge rekommendationer i forskningsfrågor. Förvaltningsrätten i Linköping anser att bestämmelser om rådet bör tas in i förordning i stället för i lag.
Skälen för regeringens bedömning: Förutom spelmyndigheten har en rad andra myndigheter och organisationer intressen och ansvar på spelområdet. Det finns ett behov av att aktörerna har ett nära samarbete om spelmarknadens utveckling och att information om utvecklingen samlas in kontinuerligt. Ett formellt informationsutbyte förväntas öka möjligheterna att tidigt uppmärksamma problem inom spelmarknadsområdet. En stärkt samverkan kan också ge underlag för bättre beslut och en mer effektiv spelreglering samt bidra till att forskningen inom spelområdet blir mer heltäckande. För att uppnå detta helhetsperspektiv bör ett spelmarknadsråd etableras vid spelmyndigheten. Till skillnad från utredningen, och i likhet med Förvaltningsrätten i Linköping, anser regeringen att bestämmelser om rådet inte bör föras in i spellagen utan i förordning.
13.3.2. Ett särskilt råd mot matchfixning inrättas
Regeringens bedömning: I syfte att motverka matchfixning bör ett särskilt råd mot matchfixning inrättas vid spelmyndigheten. I rådet bör representanter från berörda myndigheter och organisationer ingå.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock att organets verksamhet ska regleras i lag och att det ska benämnas plattform.
Remissinstanserna: Det finns ett starkt stöd bland remissinstanserna för förslaget. Till de som tillstyrker förslaget hör Svenska Spel, Svenska
Handbollförbundet, Transparency International Sverige, RF, ATG, Kindred, Svenska Fotbollförbundet och SPER. RF anser att organet utöver de av utredningen föreslagna uppgifterna bör ges en operativ roll i ärenden som rör matchfixning.
Skälen för regeringens bedömning: Manipulering av sporthändelser kopplad till vadhållning, s.k. matchfixning, drabbar i första hand individuella lag och idrottare, men i det långa loppet kan det även drabba idrottsrörelsens trovärdighet samt orsaka förluster för spelbolag och spelare. Det finns ett behov av att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa matchfixning i Sverige.
För närvarande träffas företrädare för Lotteriinspektionen, Polismyndigheten, åklagare och berörda departement samt representanter för idrotten och Svenska Spel regelbundet för att utbyta erfarenheter och diskutera matchfixningsfrågor.
Inrättandet av ett särskilt råd mot matchfixning vid spelmyndigheten skulle kunna bidra till att minska riskerna för matchfixning. En stärkt nationell samordning är också i linje med intentionerna i Europarådets konvention mot manipulation av resultat inom idrott. Det kan i sin tur utgöra en grund för internationell samverkan på nordisk, europeisk och global nivå. I likhet med flera remissinstanser, däribland RF, Svenska
Fotbollförbundet och SPER, anser regeringen att spelmyndigheten bör ansvara för det nya organet. I rådet bör representanter från berörda myndigheter och organisationer ingå. Till skillnad från utredningen anser regeringen att det inte finns behov av att föra in bestämmelser om rådet i spellagen.
Hänvisningar till S13-3-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 14.16
13.3.3. Samverkan vid tillsyn
Regeringens bedömning: Spelmyndigheten bör i sin tillsynsverksamhet så långt det är möjligt samarbeta och utbyta information med svenska och utländska behöriga myndigheter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock att samarbetsskyldigheten ska regleras i lag.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, ATG och Kindred, behandlar förslaget, och samtliga av dessa tillstyrker eller har inget att invända mot detta. Lotteriinspektionen och
Konsumentverket framhåller vikten av att sekretessregler inte ska förhindra ett effektivt utbyte av information.
Skälen för regeringens bedömning: Om licenshavarens spelsystem är placerat utomlands kommer spelmyndighetens tillsyn förutsätta att spelmyndigheten kan samarbeta med motsvarande myndigheter i andra länder.
Spelmyndigheten kan i dessa och andra fall behöva kunna utbyta information med sådana utländska myndigheter. Spelmyndigheten kan även behöva samarbeta med andra svenska myndigheter i sin tillsynsutövning, t.ex. Skatteverket.
Regeringen anser mot denna bakgrund att spelmyndigheten i sin tillsynsverksamhet så långt det är möjligt, utifrån befintlig personuppgifts- och sekretessreglering, bör samarbeta och utbyta information med svenska och utländska behöriga myndigheter.
14.1. Tillsynsmyndighet
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska ha tillsyn över att spellagen och de föreskrifter och villkor som meddelas med stöd av lagen följs.
Spelmyndigheten ska dock inte ha tillsyn över registreringslotterier eller behandling av personuppgifter.
Tillsyn över registreringslotterier ska utövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer.
Spelmyndigheten ska också utöva tillsyn över att verksamheter som tillhandahåller spel med licens eller registrering enligt spellagen följer penningtvättslagen.
Spelmyndigheten ska få förordna särskilda kontrollanter för att utföra tillsynsuppgifter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen lämnar inte något uttryckligt förslag om att behandlingen av personuppgifter ska undantas från spelmyndighetens tillsynsansvar.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till förslaget. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten),
Länsstyrelserna i Stockholms och Dalarnas län, SKL, Nynäshamns kommun, Svenska Spel och ATG hör till dem som tillstyrker eller inte har några invändningar mot förslagen.Folkhälsomyndigheten anser att kommunerna bör ansvara för tillsyn över värdeautomater, bingohallar, ombud och travbanor samt att länsstyrelserna bör utöva tillsyn över kommunerna och spelmyndigheten tillhandahålla tillsynsvägledning. Svenska Spel förespråkar att tillsynsansvaret över spellagens marknadsföringsregler i första hand bör ligga på spelmyndigheten. Konsumentverket, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) och ATG anser att Konsumentverket bör ansvara för tillsynen över dessa regler. Lotteriinspektionen och SPER anser att allt tillsynsansvar bör ligga hos en myndighet. Konsumentverket föreslår vidare att myndighetens tillsynsansvar tydliggörs i lagtexten. Datainspektionen anser att det behöver tydliggöras att spelmyndigheten inte har rätt att utöva tillsyn över behandling av personuppgifter. Konkurrensverket anför att det bör framgå av spelmyndighetens instruktion att myndighetens uppgifter ska inkludera tillsynsarbete i frågor om konkurrensneutralitet och icke-diskriminering. Hovrätten för Västra Sverige anför att tillsynsbestämmelserna bör kompletteras med en allmän regel om tillsynens inriktning.
Skälen för regeringens förslag: En effektiv tillsyn över spellagen är avgörande för att åstadkomma en sund och säker spelmarknad med konkurrens på lika villkor. Lotteriinspektionen har det huvudsakliga tillsynsansvaret över lotterilagen, men delar i vissa fall ansvaret med kommunerna och länsstyrelserna.
Regeringen anser, till skillnad från Folkhälsomyndigheten, att en ändamålsenlig och enhetlig tillämpning bäst tillgodoses genom en samlad centraliserad tillsyn över spellagen. Spelmyndigheten bör därför ha det fulla tillsynsansvaret över lagen och de föreskrifter som meddelas
med stöd av den, med undantag för tillsynen över registreringslotterier, som liksom i dag utövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer.
Flera remissinstanser, bl.a. Konsumentverket och Lotteriinspektionen, ifrågasätter att spelmyndigheten och Konsumentverket fortsatt ska ha ett delat tillsynsansvar över reglerna om marknadsföring av spel. I enlighet med vad regeringen tidigare anfört har myndigheterna en skyldighet att samordna tillsynen. Tillsynen enligt såväl de allmänna marknadsrättsliga bestämmelserna som de särskilda sektorsregleringarna bedöms vidare fungera väl (prop. 2016/17:8 s. 38). Det delade ansvaret bör därför inte ändras. Spelmyndigheten bör också utöva tillsyn över att verksamheter som tillhandahåller spel följer penningtvättslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. För att tydliggöra att spelmyndighetens tillsynsansvar, som Datainspektionen påpekar, däremot inte ska omfatta reglerna om behandling av personuppgifter, bör en särskild bestämmelse med den innebörden införas i spellagen. I likhet med Konkurrensverket och Hovrätten för Västra Sverige anser regeringen att den närmare inriktningen för spelmyndighetens tillsyn kan behöva regleras. Sådana regler bör dock inte placeras i lag.
Enligt 49 § lotterilagen ska tillstånds- respektive registreringsmyndigheten utse kontrollanter för tillsynen. För att klara det övergripande tillsynsansvaret över den nya spelregleringen bör spelmyndigheten även fortsättningsvis ha rätt att utse särskilda kontrollanter, som inte är anställda vid myndigheten, för att utöva kontroll och efterlevnad av lagen och föreskrifter meddelade med stöd av den. Motsvarande bestämmelser
finns bl.a. i fiske- och jaktlagstiftningen.
14.2. Undersökningar och upplysningar
Regeringens förslag: En kontrollant eller en befattningshavare hos spelmyndigheten i vars uppgifter det ingår att övervaka att bestämmelser om spel följs, ska ha rätt att
1. få tillträde till fartyg, områden, anläggningar, lokaler och andra utrymmen där det bedrivs eller kan antas att spel bedrivs eller där spelutrustning förvaras eller hanteras,
2. få de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen, och
3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål för åtgärden.
Polismyndigheten ska lämna spelmyndigheten den hjälp som behövs vid tillsynen. Sådan hjälp får dock bara begäras om det kan befaras att en polismans befogenhet att utöva våld behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar en licens- eller tillståndshavare ska lämna till spelmyndigheten för dess tillsynsverksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår inte någon uttrycklig begränsning av spelmyndighetens rätt att begära hjälp från Polismyndigheten.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig över förslaget, bl.a. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), ATG, SPER och Svebico, tillstyrker det. Svenska Spel påpekar att kontrollanten inte bör kunna begära mer information än vad som är nödvändigt för att kontrollera efterlevnaden av spellagen. Lotteriinspektionen vill att det förtydligas att rätten att på begäran få uppgifter och handlingar samt få tillträde till utrymmen även gäller gentemot spelombud.
Skälen för regeringens förslag: Kontrollanterna och befattningshavarna vid spelmyndigheten behöver ges vissa befogenheter för att kunna utföra tillsynen. De behöver bl.a. ges möjlighet att få tillträde till fartyg, områden, anläggningar, lokaler och andra utrymmen där det bedrivs eller kan antas att spel bedrivs eller där spelutrustning förvaras eller hanteras. Kontrollanterna och befattningshavarna bör även ha rätt att få de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. De handlingar som kan bli aktuella inom ramen för spelmyndighetens tillsyn är t.ex. tekniska data, affärsböcker, avtal med serviceföretag och vinstplaner. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en licens- eller tillståndshavare ska lämna till spelmyndigheten för tillsynsverksamheten.
För att tillsynen ska fungera i praktiken behöver den som är föremål för tillsynen vara skyldig att bistå spelmyndigheten. Detta bör framgå av spellagen. En kontrollant och befattningshavare vid spelmyndigheten bör vidare ha befogenhet att ta egendom i beslag oberoende av att någon grips (se vidare avsnitt 16.7).
Polismyndigheten bör på begäran av spelmyndigheten lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. I likhet med motsvarande bestämmelser på andra områden, se t.ex. 22 § patientsäkerhetslagen (2010:659) och 7 § lagen (2011:1070) om handel med sälprodukter, bör möjligheten att begära bistånd från Polismyndigheten begränsas till när det finns anledning att anta att polismans särskilda kompetens och befogenhet att bruka våld kan behövas eller det annars finns synnerliga skäl.
Regeringen delar Svenska Spels bedömning att kontrollanten inte bör kunna begära mer information än vad som är nödvändigt. Detta gäller dock redan enligt den proportionalitetsprincip som följer av Högsta förvaltningsdomstolens praxis, och fr.o.m. den 1 juli 2018 av 5 § förvaltningslagen.
14.3. Upplysningar från en koncern
Regeringens förslag: Om en licenshavare ingår i en koncern ska spelmyndigheten ha rätt att från de övriga företagen i koncernen få de upplysningar om verksamheten och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten behöver för sin tillsyn över licenshavaren.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Kindred yttrar sig över förslaget. Bolaget anför att bestämmelsen bör preciseras för att sätta en gräns för vilken information som kan efterfrågas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 6.1 kan en licenshavare som ingår i en koncern vid licensprövningen tillgodoräkna sig kompetens och andra resurser som finns i koncernen, under förutsättning att dessa är tillgängliga för licenshavaren. För att tillsynen ska kunna bedrivas effektivt bör mot denna bakgrund vissa skyldigheter även gälla andra företag i koncernen. Motsvarande bestämmelser finns i regleringar på finansmarknadsområdet, se t.ex. 13 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Av spellagen bör därför framgå att spelmyndigheten, från de övriga företagen i en sådan koncern, ska få de upplysningar om verksamheten och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten behöver för sin tillsyn över licenshavaren.
Som framgår av avsnitt 14.2 ska myndighetens åtgärder vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Med hänsyn till detta, och då informationen kan vara av vitt skilt slag, anser regeringen, till skillnad från
Kindred, att bestämmelsen inte behöver preciseras ytterligare.
Hänvisningar till S14-3
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.4. Redovisning och revision
Regeringens förslag: Licenshavarens revisor eller särskilda granskare ska i vissa fall vara skyldiga att rapportera till spelmyndigheten.
Licenshavaren ska upprätta och offentliggöra en årsredovisning. Kravet ska inte gälla för licenshavare med licens för spel för allmännyttiga ändamål vars balansomslutning för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren inte uppgått till 5 miljoner.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att spelmyndigheten ska ges rätt att förordna revisorer för att genomföra en revision av spelföretaget.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig är i huvudsak positiva till förslaget. ATG, Svenska Spel och Skatteverket tillstyrker kravet om att upprätta årsredovisning. Skatteverket anser dock att undantaget för vissa anordnare av allmännyttigt spel bör motiveras ytterligare. Svenska Spel, Kindred, SPER och ATG ifrågasätter nödvändigheten i att spelmyndigheten ges rätt att förordna ytterligare revisorer med hänsyn till de kostnader som det kan medföra för företagen. Svenska Spel anför vidare att den ordinarie revisorns rapporteringsskyldighet bör vara begränsad till det som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt ordinarie uppdrag och att rapporteringsskyldigheten endast bör gälla i undantagsfall.
Skälen för regeringens förslag
Underrättelseskyldighet
En effektiv tillsyn över licenshavaren kräver att spelmyndigheten har tillräckliga förutsättningar för detta. Detta innebär bl.a. att myndigheten ska ha tillräcklig kunskap om de företag som är föremål för tillsyn och den verksamhet som bedrivs i dessa. Denna kunskap kan införskaffas t.ex. genom att spelmyndigheten periodiskt vidtar granskningsåtgärder baserade på en likaledes periodisk rapporteringsskyldighet för de företag som står under tillsyn. Men detta är inte alltid tillräckligt. Det är ange-
läget att spelmyndigheten därutöver snabbt får tillgång till information om händelser eller omständigheter som mer omedelbart påverkar verksamheten hos en licenshavare, s.k. händelsedriven rapportering.
Det bör mot denna bakgrund införas en skyldighet för en revisor hos en licenshavare att, i likhet med vad som gäller enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, omgående rapportera till spelmyndigheten om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar företagets verksamhet. Detsamma bör gälla förhållanden som kan påverka licenshavarens fortsatta drift negativt eller kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller leder till anmärkning.
Skyldigheten att rapportera till spelmyndigheten bör, i enlighet med vad
Svenska Spel anför, endast uppkomma på grund av förhållanden som revisorn får kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. Det är alltså omfattningen av revisorns uppdrag som utgör avgränsningen för rapporteringsskyldigheten.
Motsvarande rapporteringsskyldighet bör gälla för uppgifter som en revisor får del av genom uppdrag i moderföretag eller dotterföretag eller företag som har en likartad förbindelse med en licenshavare.
Den ovan beskrivna skyldigheten bör också gälla för s.k. särskilda granskare som kan förordnas enligt 10 kap. aktiebolagslagen (2005:551), och 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (9 kap. i den föreslagna nya lagen om ekonomiska föreningar, se prop. 2017/18:185). På samma sätt som när det gäller revisorernas rapporteringsplikt bör en särskild granskares rapporteringsplikt begränsas av hans eller hennes uppdrag.
Årsredovisning
Ett sätt att säkra kvaliteten i den verksamhet som bedrivs i olika företag är att ställa krav på att företagen ska upprätta, och i en årsredovisning offentliggöra, information om företagets ekonomiska resultat och ställning samt företagets förvaltning och låta denna vara föremål för revision.
Eftersom möjligheten att bedriva spelverksamhet inte begränsas till vissa företagsformer kan det inte uteslutas att spelverksamhet kan komma att bedrivas av företag som varken är skyldiga att upprätta årsredovisning eller är föremål för revision. Regeringen anser i likhet med utredningen att kravet på upprättande av årsredovisning ska gälla alla licenshavare. Det bör därför i bokföringslagen införas en reglering om att företag som har licens enligt spellagen är skyldiga att upprätta och offentliggöra en årsredovisning enligt de krav som ställs i årsredovisningslagen (1995:1554).
Det finns dock skäl att undanta mindre aktörer som innehar en licens för allmännyttigt spel från kravet om årsredovisning. I likhet med utredningen anser regeringen att kravet inte ska gälla för aktörer som innehar licens för allmännyttigt spel och vars balansomslutning för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren inte uppgått till 5 miljoner kronor. Det är motsvarande gräns som gäller för att omfattas av ett lägre avgiftsbelopp vid ansökan om tillstånd enligt lotteriförordningen. Verksamheter av detta slag torde ofta vara mindre komplexa, samtidigt
som de i regel bör ha mindre marginaler att hantera ökade administrativa kostnader.
Rätt för spelmyndigheten att förordna revisorer
I vissa situationer kan det enligt utredningen uppstå behov att kvalitetssäkra det av företagets revisorer utförda arbetet eller att genomföra ytterligare granskningsåtgärder. Utredningen föreslår därför att spelmyndigheten ska ha rätt att förordna en eller flera särskilda revisorer för att genomföra en revision av licenshavarens verksamhet.
En konsekvens av att licenshavare är skyldiga att upprätta en årsredovisning är att de dessutom blir föremål för revision (2 § revisionslagen [1999:1079]). De flesta spelverksamheter där det skulle kunna bli aktuellt att förordna en revisor bedrivs i aktiebolagsform. Sådana bolag är alltid skyldiga att ha en kvalificerad revisor (auktoriserad eller godkänd). Denne ska vara självständig och opartisk i förhållande till det reviderade företaget och bedriva sitt arbete utifrån högt ställda krav på kvalitet. Utöver den underrättelseskyldighet som föreslås gälla för licenshavarnas egna revisorer har spelmyndigheten möjlighet att när som helst begära in de uppgifter och handlingar av licenshavaren som behövs för tillsynen (se avsnitt 14.2). Mot den bakgrunden, och med hänsyn till den kritik som utredningens förslag i denna del mött från flera remissinstanser, däribland Svenska Spel, ATG och Kindred, anser regeringen att det i nuläget inte finns skäl att ta in en bestämmelse i spellagen om att spelmyndigheten får förordna särskilda revisorer att utföra revision av licenshavarna.
14.5. Kontrollköp
Regeringens förslag: Som ett led i tillsynen av om en licenshavare som tillhandahåller landbaserade spel följer de åldersgränser som gäller för deltagande i spel ska spelmyndigheten få genomföra kontrollköp. Vid sådana köp ska spelmyndigheten endast få anlita en person som har uppnått den ålder som gäller för det aktuella spelet.
Ett kontrollköp ska få genomföras utan att licenshavaren eller dess spelombud underrättas i förväg om kontrollköpet. Spelmyndigheten ska dock snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta licenshavaren om det.
Vad som kommit fram genom kontrollköp ska inte få utgöra grund för spelmyndigheten att ingripa genom administrativa åtgärder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om genomförande av kontrollköp.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, bl.a. ATG,
Kindred, Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) och Svenska Spel, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Folkhälsomyndigheten anser att kontrollköp enligt spellagen, i likhet med vad som gäller enligt alkohollagen, bör kunna föranleda sanktioner. Lotteriinspektionen
anser att regeringen bör meddela ytterligare föreskrifter om genomförande av kontrollköp.
Skälen för regeringens förslag: Spel är en företeelse som kan skapa problem både för den enskilde och det allmänna. Barn och ungdomar utgör i detta sammanhang en särskilt skyddsvärd grupp. Det är därför mycket angeläget att spellagens bestämmelser om åldersgräns för deltagande i spel kan upprätthållas.
Sedan den 1 maj 2014 finns enligt tobakslagen (1993:581), alkohollagen (2010:1622) och lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel möjlighet för kommuner att genomföra s.k. kontrollköp av folköl, tobak och receptfria läkemedel i syfte att kontrollera att den som lämnar ut varorna förvissar sig om att mottagaren har uppnått den ålder som lagen föreskriver. Kontrollköp får enligt dessa lagar genomföras i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut de aktuella varorna. Regleringen avser bl.a. att skydda unga människors hälsa. Av samma skäl anser regeringen att det bör införas en möjlighet att genomföra kontrollköp vid tillsyn enligt spellagen. Syftet med kontrollköp bör vara att ge underlag för en dialog mellan spelmyndigheten och licenshavaren om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som gäller för det aktuella spelet.
Vid ett kontrollköp bör spelmyndigheten anlita en person som har uppnått den ålder som anges för det spel som provköpet avser. Det ligger i sakens natur att ett kontrollköp måste få genomföras utan att licenshavaren eller dess spelombud underrättas i förväg och att hela åtgärden genomförs dolt. De dolda inslagen bör dock begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Det är således viktigt att så snart som möjligt följa upp kontrollköpet. Spelmyndigheten bör därför vara skyldig att snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om köpet (jfr prop. 2013/14:56 s. 24).
Som framhålls i förarbetena till reglerna om kontrollköp av folköl, tobak och receptfria läkemedel, bör möjligheten till en konstruktiv dialog öka om kontrollköpen inte sammankopplas med administrativa åtgärder (prop. 2013/14:56 s. 23). Vidare föreslås ingen allmän skyldighet att utföra ålderskontroll. Ett kontrollköp visar därför inget annat än att säljaren underlåtit att kontrollera åldern på någon som faktiskt är över den ålder som gäller för det föreskrivna spelet. Till skillnad från Folkhälsomyndigheten anser regeringen därför att information som kommit fram vid ett kontrollköp, såsom t.ex. huruvida en säljare gjort en identitetskontroll för att fastställa kundens ålder, inte bör kunna ligga till grund för administrativa åtgärder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör, i enlighet med vad Lotteriinspektionen anför, bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om kontrollköp.
Hänvisningar till S14-5
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 8 § spellag
14.6. Tillsyn över registreringslotterier
Regeringens förslag: En kommun ska förordna en kontrollant för tillsynen av registreringslotterier och fastställa arvodet till kontrollanten.
Den som tillhandahåller registreringslotterier ska till kontrollanten redovisa de lotterier som har tillhandahållits under föregående kalenderår. Kontrollanten ska för varje år och för varje tillståndsperiod lämna kommunen uppgift om insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier som har tillhandahållits.
Spelmyndigheten ska genom tillsynsvägledning löpande ge stöd till kommunerna och följa hur de bedriver sin tillsyn över registreringslotterier.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den tillsyn som utövas av kommunerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget,
SKL och Kindred, tillstyrker eller har inga invändningar mot detta.
Skälen för regeringens förslag: Kommunerna föreslås i enlighet med vad som anförs i avsnitt 14.1 även fortsättningsvis vara skyldiga att utöva tillsyn över registreringslotterier. För att klara tillsynsuppdraget bör kommuner liksom i dag förordna en särskild kontrollant för detta.
Regeringen ser ingen anledning att ändra lotterilagens regler om kontrollanter, arvoden och redovisning. Dessa bör därför föras in i spellagen.
För att underlätta för kommunerna att bedriva en effektiv tillsyn behöver spelmyndigheten ge stöd och följa hur tillsynen bedrivs. Detta kan också bidra till en mer enhetlig tillsyn. Spelmyndigheten bör därför ges i uppgift att genom tillsynsvägledning ge stöd till och följa hur kommunerna utövar tillsyn över registreringslotterier. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare få meddela föreskrifter om kommunernas tillsyn.
Hänvisningar till S14-6
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 11 § spellag
14.7. Ingripanden på grund av åsidosättande av skyldighet enligt spellagen
Regeringens förslag: Om förutsättningarna för licens inte längre är uppfyllda, eller om en licenshavare i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt spellagen eller de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen, ska spelmyndigheten förelägga licenshavaren att inom en viss tid vidta rättelse eller besluta om förbud, ändring av villkoren eller anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig ska licensen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Spelmyndigheten ska få avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om licenshavaren vidtar rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot licenshavaren och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig över förslaget, bl.a. ATG och Kindred, tillstyrker eller har inga invändningar mot detta.
Skälen för regeringens förslag: För en effektiv tillsyn behöver spelmyndigheten kunna vidta ändamålsenliga åtgärder.
Om
förutsättningarna för licens inte längre är uppfyllda, eller om licenshavaren i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt spellagen eller föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen, bör spelmyndigheten därför kunna utfärda förelägganden samt meddela förbud eller ändring av villkor. Om överträdelsen är allvarlig, bör myndigheten kunna återkalla en licens. Om det är tillräckligt bör dock i stället en varning meddelas. För mindre allvarliga överträdelser, då det inte finns något att åtgärda, bör myndigheten även kunna meddela en anmärkning. Spelmyndigheten bör dock helt kunna avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om licenshavaren vidtagit rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot verksamheten och dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Som ett exempel på en överträdelse av det senare slaget kan nämnas om ett spelföretag i något enstaka fall inte i rätt tid anmält en ändring i kretsen av de som äger verksamheten eller ingår i dess ledning. Att över huvud taget inte göra en sådan anmälan kan dock inte anses som en ringa eller ursäktlig överträdelse. Ett annat exempel kan avse några dagars dröjsmål med återkommande teknisk kontroll, som med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet
är ursäktlig.
14.8. Interimistisk återkallelse av en licens
Regeringens förslag: En spellicens ska kunna återkallas för tiden till dess att frågan om återkallelse har prövats slutligt, om det finns sannolika skäl för misstanke att en licenshavare allvarligt åsidosatt sina skyldigheter enligt spellagen. Möjligheten till interimistisk återkallelse ska dock endast få användas om det behövs för att trygga konsumentskyddet eller det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.
Ett intermistiskt beslut ska gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl ska beslutet få förlängas en gång med ytterligare sex månader.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna, bl.a. ATG, SPER och Svebico, tillstyrker förslaget. Kindred avstyrker förslaget på grund av de långtgående konsekvenser som ett återkallelsebeslut innebär för en licenshavare. Enligt bolaget bör sådana beslut föranledas av en fullständig prövning i sak.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 14.7 kan spelmyndigheten vid allvarliga överträdelser återkalla en licens. Av olika skäl, bl.a. för att garantera licenshavarens rättssäkerhet, kan dock en utredning om återkallelse behöva ta viss tid i anspråk. Åtgärder för att förhala avgörandet i ärendet från licenshavararens sida kan inte heller
uteslutas. Dröjsmål med att återkalla en licens kan vidare innebära risker för konsumenter. Vid en sammanvägd bedömning anser regeringen, till skillnad från Kindred, att spelmyndigheten behöver ha möjlighet att i vissa fall återkalla ett tillstånd i avvaktan på ett slutligt beslut om återkallelse. Liknande regleringar finns i patientsäkerhetslagen (2010:659) avseende återkallelse av legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården och i körkortslagen (1998:488) avseende återkallelse av körkort.
I likhet med motsvarande bestämmelser på andra områden bör en förutsättning för ett interimistiskt beslut om återkallelse vara att det föreligger sannolika skäl för att licenshavaren åsidosatt sina skyldigheter och att detta kommer att leda till en slutlig återkallelse. När rekvisitet sannolika skäl får anses uppfyllt kan variera från fall till fall. Vid misstanke om brott bör omständigheterna vara sådana att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad.
En interimistisk återkallelse kan aktualiseras exempelvis vid misstanke om bedrägeri gentemot spelarna eller andra allvarliga åsidosättanden av en licenshavares skyldigheter. Bestämmelsen bör användas restriktivt. Den närmare avgränsningen får ske i rättstillämpningen.
Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranleda att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt. Genom en tidsbegränsning av de interimistiska beslutens giltighet understryks kravet på skyndsam handläggning och licenshavarens krav på rättssäkerhet. Ett beslut om interimistisk återkallelse bör enligt regeringens bedömning gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl ska det finnas möjlighet till förlängning en gång med ytterligare högst sex månader. Det bör framhållas att licenshavaren har möjlighet att enligt 29 § förvaltningslagen begära inhibition av ett beslut om interimistisk återkallelse av en licens.
Hänvisningar till S14-8
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.9. Återkallelse i vissa särskilda fall
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska återkalla en licens om licenshavaren
1. har fått licensen genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. inte inom ett år från det att licensen beviljades har börjat driva sådan verksamhet som licensen avser,
3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som licensen avser,
4. har förklarat sig avstå från licensen, eller
5. har försatts i konkurs eller, om licenshavaren är en juridisk person, ska tvångslikvideras.
I de fall som avses i 1–3 ska spelmyndigheten i stället för att återkalla licensen få meddela varning, om det är tillräckligt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som yttrar sig, bl.a.
Svenska Spel, Kindred, ATG och Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), tillstyrker förslaget. Svenska Spel anför dock att spelmyndig-
heten i första hand bör besluta om förelägganden att åtgärda eventuella brister.
Skälen för regeringens förslag: En licens som har lämnats på exempelvis oriktiga grunder måste för att upprätthålla en sund spelmarknad på lika villkor kunna återkallas. I flera lagstiftningar som bygger på tillståndssystem finns bestämmelser om återkallelse av tillstånd i situationer av det aktuella slaget (se t.ex. 8 kap. 11 § lagen [2010:751] om betaltjänster, 5 kap. 11 § lagen [2011:755] om elektroniska pengar och 22 § lagen [2014:275] om viss verksamhet med konsumentkrediter). I likhet med utredningen anser regeringen att en motsvarande reglering bör finnas i spellagen.
För att återkallelse ska kunna komma i fråga bör de oriktiga uppgifterna ha varit av sådan beskaffenhet att det kan befaras att de har påverkat beslutet att bevilja licensen. Bestämmelsen bör alltså inte vara tillämplig i de fall då oriktiga eller felaktiga uppgifter visserligen lämnats i ett ansökningsärende, men dessa inte har varit av betydelse för beslutet att ge licens.
En licens bör också återkallas om den inte har utnyttjats under viss tid eller om företaget har förklarat sig avstå från licensen. Enligt regeringens bedömning bör licensen återkallas om verksamheten inte har påbörjats inom ett år eller inte har drivits under en sammanhängande period om sex månader. Vidare bör licensen kunna återkallas om företaget har gått i konkurs. Detsamma bör gälla i de fall då det finns ett beslut om att företaget ska tvångslikvideras.
I vissa av de nu angivna fallen kan det framstå som rimligare att spelmyndigheten i stället för att återkalla licensen meddelar en varning. Varning bör kunna meddelas om det i ett enskilt fall framstår som oproportionerligt att återkalla licensen eller som motiverat att ge licenshavaren ytterligare en chans att komma igång med spelverksamheten. Möjligheten att kunna meddela en varning bör inte finnas om licenshavaren förklarat sig avstå från licensen eller har försatts i konkurs, eller, om licenshavaren är en juridisk person, beslut har fattats om att den ska tvångslikvideras.
Hänvisningar till S14-9
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.10. Ingripanden avseende ledande personer
Regeringens förslag: Om licenshavaren är en fysisk person och denne i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, ska spelmyndigheten få återkalla licensen.
Om licenshavaren är en juridisk person och en person i ledande ställning i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, ska spelmyndigheten få förelägga den juridiska personen att vidta rättelse. Om rättelse inte görs ska spelmyndigheten få återkalla licensen. Om bristen avser en person med ett kvalificerat innehav av andelar i licenshavaren, ska spelmyndigheten få förelägga innehavaren att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat, eller, om innehavaren är en juridisk person, att entlediga den i dess styrelse eller ledning diskvalificerade personen.
Motsvarande ska gälla för den som är registrerad att tillhandahålla spel i en kommun och som omfattas av penningtvättslagen. I sådana fall är det den kommun som ansvarar för tillsynen som beslutar om ingripande.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att möjligheten att återkalla en licens enligt regleringen ska gälla vid fler typer av överträdelser.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Stockholms universitet (Juridiska fakulteten) och ATG tillstyrker förslaget. Kindred anser att den av utredningen föreslagna regleringen är alltför otydlig för att utgöra grund för återkallelse av licens.
Skälen för regeringens förslag: För att spelmarknaden ska vara sund och säker ska endast verksamhet som uppfyller vissa förutsättningar och krav kunna få licens. Om dessa grundläggande förutsättningar för licens inte längre uppfylls bör licensen kunna återkallas.
I 52 a § lotterilagen regleras förutsättningarna för att återkalla tillstånd om tillståndshavaren eller den som har ett kvalificerat innehav i tillståndshavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Dessa regler gäller sedan den 1 augusti 2017 och är en följd av genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet i svensk rätt (se prop. 2016/17:173). När utredningen lämnade sitt betänkande hade dessa regler ännu inte trätt i kraft.
Utredningen har föreslagit en utformning som liknar regleringen i lotterilagen, men som omfattar fler typer av krav. I likhet med Kindred anser regeringen att förslaget brister i förutsägbarhet. I syfte att tydliggöra tillämpningsområdet bör bestämmelsen anpassas till vad som gäller enligt motsvarande reglering i lotterilagen. Bestämmelsen bör därmed gälla när den som tillhandahåller spel i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Om den som tillhandahåller spelet är en juridisk person och en person i ledande ställning i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet, bör spelmyndigheten kunna förelägga tillhandahållaren att vidta rättelse. Om rättelse inte görs bör spelmyndigheten få återkalla licensen. Om det är en person som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen som väsentligen åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, bör spelmyndigheten kunna förelägga denne att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, att byta ut den diskvalificerade personen i dess ledning.
Vad som sägs om licenshavare bör i likhet med bestämmelsen i lotterilagen även gälla den som enligt 6 kap. 9 § är registrerad att tillhandahålla spel och som omfattas av penningtvättslagen. I sådana fall är det den kommun som ansvarar för tillsynen som beslutar om ingripande.
Hänvisningar till S14-10
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.11. Ingripanden vid penningtvätt
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska få ingripa mot den som tillhandahåller spel och som överträder en bestämmelse i penningtvättslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Spelmyndigheten ska i tillämpliga fall underrätta registreringsmyndigheten när ett beslut om att förelägga den som tillhandahåller spelet att upphöra med verksamheten har fattats och när beslutet har fått laga kraft. Avregistrering ska ske när spelmyndigheten har fattat ett beslut som ska gälla omedelbart eller när ett beslut har fått laga kraft.
Utredningens förslag: Utredningen saknar uttryckliga förslag till reglering av ingripanden mot penningtvätt och finansiering av terrorism, men föreslår att regler av detta slag ska föras in i spellagen.
Remissinstanserna: Lotteriinspektionen påpekar att viss reglering som genomför fjärde penningtvättsdirektivet i lotterilagen saknar motsvarighet i utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till den stora och snabba omsättningen av pengar som ofta förekommer inom spelverksamhet bedöms det finnas betydande risker för att verksamhet av detta slag används för penningtvätt och för finansiering av terrorism. I lotterilagen finns för närvarande regler som möjliggör ingripanden mot detta. Dessa regler gäller sedan den 1 augusti 2017 och är en följd av genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet. Reglerna bör överföras till spellagen.
Lagrådet har ställt frågan varför registreringsmyndigheten ska underrättas både när ett beslut om ingripande har fattats och när det har fått laga kraft. Då det är kommunerna som har tillsynsansvaret över registreringslotterierna i kommunen är det enligt regeringens bedömning viktigt att de får information om de ingripanden som spelmyndigheten gör enligt penningtvättsregleringen. Vid beslut som gäller omedelbart ska kommunerna dessutom avregistrera lotteriet. Regeringen anser därför att underrättelse bör ske både när ett beslut har fattats och när det fått laga kraft.
Hänvisningar till S14-11
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.12. Övriga ingripanden
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheter ska i övrigt få meddela de förelägganden och förbud som behövs för att spellagen eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår en uttrycklig rätt för tillsynsmyndigheten att begära in upplysningar från en verksamhet för att bedöma om den är licenspliktig eller inte.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna invänder mot att spelmyndigheten ska ges rätt att meddela förelägganden och förbud mot aktörer som omfattas av spellagen. Kindred ifrågasätter dock lämpligheten i att spelmyndigheten ges rätt att meddela förelägganden till aktörer för att utreda om de omfattas av lagen.
Skälen för regeringens förslag: För att spellagen eller föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd lagen ska följas behöver tillsynsmyndigheterna ges möjlighet att meddela förelägganden och förbud.
Denna möjlighet bör kunna användas mot såväl aktörer som har en licens, ett tillstånd eller är registrerade enligt spellagen, som sådana aktörer som agerar på den svenska marknaden utan behörighet och andra aktörer som exempelvis olovligen främjar licenspliktigt spel.
Regeringen föreslår i avsnitt 16 att tillhandahållande av spel i Sverige utan nödvändig licens ska vara kriminaliserat. Det bör i detta sammanhang framhållas att en förutsättning för lagföring är att ett vite inte dömts ut. Spelmyndigheten avgör i varje enskilt fall om det är mest lämpligt att besluta om utdömande av vite, eller att anmäla förfarandet till Polismyndigheten.
Utredningen föreslår att tillsynsmyndigheten ska ges en uttrycklig rätt att begära in upplysningar från verksamheter i syfte att bedöma om dessa är licenspliktiga eller inte. Detta kan vara befogat exempelvis för att i oklara fall avgöra om en verksamhet tillhandahåller spel. Till skillnad från Kindred anser därför regeringen att spelmyndigheten i vissa fall bör ha en sådan möjlighet. Denna möjlighet bedöms dock omfattas av förslaget om att spelmyndigheten ska få meddela de förelägganden och förbud som behövs för att spellagen ska följas. Någon uttrycklig bestämmelse om detta bedöms därför inte vara nödvändig.
Hänvisningar till S14-12
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.13. Vite
Regeringens förslag: Spelmyndighetens föreläggande eller förbud enligt spellagen ska få förenas med vite.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att ett beslut mot en kommun inte ska få förenas med vite.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att skälen till att ett beslut
mot en kommun inte får förenas med vite behöver förtydligas. Kindred har inte något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: För att ett föreläggande eller förbud ska få avsedd verkan anser regeringen i likhet med utredningen att spelmyndigheten ska ges möjlighet att förena förelägganden eller förbud med vite. Utredningen föreslår att detta inte ska gälla beslut som riktas mot en kommun, men motiverar inte närmare det undantaget. Det är oklart när ett sådant beslut kan bli aktuellt. Motsvarande undantag gäller inte enligt lotterilagen. Regeringen bedömer att det saknas skäl för att införa ett sådant undantag i den nya regleringen. Undantaget bör därför inte tas in i spellagen.
Hänvisningar till S14-13
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.14. Omedelbart gällande beslut
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska få bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud, varning eller återkallelse ska gälla omedelbart.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget. Konsumentverket och Svenska Spel anför att regleringen är nödvändig för att undvika att konsumenter utsätts för lagstridig verksamhet under längre tidsperioder innan beslut vunnit laga kraft. ATG anser att bestämmelsen bör preciseras. Lotteriinspektionen anser att det bör förtydligas att även vitesförelägganden ska kunna gälla omedelbart.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lotterilagen kan inte ett förordnande meddelas om att beslut om vitesföreläggande eller vitesförbud ska gälla omedelbart. Detta är en skillnad från vad som gäller för beslut om ändring och återkallelse av tillstånd. Utredningen gör bedömningen att den gällande regleringen av vitessanktionen i lotterilagen hindrar en effektiv tillsynsverksamhet. När ett föreläggande väl fått laga kraft kan de faktiska förhållandena ibland ha ändrats så att föreläggandet inte längre är aktuellt. Regeringen anser mot denna bakgrund, i likhet med bl.a.
Konsumentverket och Svenska Spel, att en bestämmelse bör tas in i spellagen om att spelmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud, varning eller återkallelse, inklusive beslut som förenas med vite, ska gälla omedelbart.
Hänvisningar till S14-14
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
14.15. Särskilda ingripanden mot olicensierat spel
14.15.1. Betalningsblockering
Regeringens förslag: Om ett konto används eller kan komma att användas för förmedling av insatser eller vinster till eller från en spelverksamhet utan nödvändig licens enligt spellagen, ska en betaltjänstleverantör enligt lagen om betaltjänster kunna åläggas att blockera elektroniska betalningstransaktioner till och från kontot.
Frågor om betalningsblockering ska prövas av förvaltningsrätten på ansökan av spelmyndigheten. Ansökan om betalningsblockering ska göras hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Mål om betalningsblockering ska prövas skyndsamt.
Regeringen ska få rätt att meddela föreskrifter dels om skyldighet för betaltjänstleverantörer enligt lagen om betaltjänster att avvisa en betalningsorder där betalkort används, och för vilken auktorisation sker genom användning av ett detaljhandelskodsystem, dels om betalningsblockering.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag saknar bestämmelser om vilket beviskrav som ska gälla vid ett beslut om betalningsblockering och om upphävande av ett sådant beslut.
Remissinstanserna: Ålands penningautomatförening stödjer förslaget.
Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig avstyrker dock eller är tveksamma till förslaget. Åklagarmyndigheten och Svenska Bankföringen avstyrker förslaget att spelmyndigheten efter beslut från domstol ska kunna blockera vissa konton för transaktioner till och från olicensierade spelföretag i dess nuvarande form. Myndigheten anser att frågan bör utredas vidare. BOS ställer sig tveksam till förslaget att införa betalkortsblockering och anför att intrånget är betydande men den positiva effekten är mycket liten, om ens någon. EGBA anser att betalningsblockering strider mot artikel 49 och 56 i EUF-fördraget. Visa
Sweden och Europay Sweden anser att underlaget i betänkandet inte är tillräckligt för att bedöma om förslaget är praktiskt genomförbart för alla involverade parter. De anför vidare att en blockering lätt kan kringgås, t.ex. genom att använda alternativa betalningsmedel eller genom felaktig identifiering av auktorisationer. Vidare påpekar de att en förutsättning för tillämpningen är att berörda aktörer ges tillgång till aktuell information om vilka som har licens. Kammarrätten i Jönköping anser att det i lagtexten bör anges att förvaltningsrättens beslut får överklagas och att det krävs prövningstillstånd i kammarrätten. Mot bakgrund av att mål om betalningsblockering ska prövas skyndsamt bör det enligt domstolen även övervägas om domförhetsreglerna i 18 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ändras så att förvaltningsrätten i dessa mål anses domför med endast en lagfaren domare.
Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för den nya spelregleringen är att spelandet ska kanaliseras till erbjudanden från ansvarfulla, tillförlitliga och kontrollerbara aktörer. Regleringen bygger på att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en svensk
spellicens och att aktörer utan licens ska stängas ute. Regeringen föreslår därför att olika sanktioner mot olaglig spelverksamhet införs, såsom bl.a. kriminalisering av sådan spelverksamhet och förbud mot att främja olovligt spel. Regeringen anser dock, i likhet med utredningen, att dessa åtgärder inte är tillräckliga, utan att de bör kompletteras med möjligheten att blockera betalningstransaktioner till och från olicensierade spelföretag. Även med beaktande av den kritik som framförs av bl.a.
Åklagarmyndigheten och Svenska Bankföreningen anser regeringen att intresset av att skydda licensierade spelföretag mot otillbörlig konkurrens från olaglig spelverksamhet väger tyngre än de skäl som anförs mot förslaget. Regeringen föreslår därför att en betaltjänstförmedlare ska kunna åläggas en skyldighet att blockera elektroniska betalningstransaktioner till och från konton som används för, eller kan komma att användas för, förmedling av insatser eller vinster för olovligt spel. Regeringen anser att den inskränkning som detta innebär för den fria tjänsterörligheten inom
EU inte går utöver vad som är nödvändigt för att skydda spelare och licenshavare från olovligt spel. Därmed bedömer regeringen, till skillnad från EGBA, att förslaget är förenligt med EU-rätten.
Regeringen bör även bemyndigas att meddela föreskrifter om dels skyldigheten för betaltjänstleverantörer enligt lagen om betaltjänster att avvisa en betalningsorder där betalkort används och där auktorisation sker genom användning av ett detaljhandelskodsystem, dels betalningsblockering. Såsom bl.a. Visa Sweden och Europay Sweden framhåller, förutsätter förslaget i denna del att betaltjänstleverantörerna och kortutställarna har tillgång till aktuell information om vilka spelföretag som har licens. Spelmyndigheten bör ges i uppgift att tillhandahålla sådan information till berörda aktörer.
I likhet med utredningen anser regeringen att frågor om betalningsblockering bör prövas av förvaltningsdomstol på ansökan av spelmyndigheten. För att säkerställa snabba åtgärder bör målen handläggas skyndsamt.
Med hänsyn till åtgärdens ingripande karaktär anser regeringen, till skillnad från Kammarrätten i Jönköping, att huvudregeln i 17 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, dvs. att rätten är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, för närvarande bör gälla. Frågan om rättens sammansättning bör emellertid övervägas på nytt i samband med en uppföljning av reformen.
Hänvisningar till S14-15-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 17 § spellag
14.15.2. Varningsmeddelanden
Regeringens förslag: Spelmyndigheten ska, om det finns särskilda skäl, få förelägga en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på en webbplats som erbjuder spel utan nödvändig licens. Meddelandet ska informera besökaren om att spelanordnaren saknar licens i Sverige och inte står under svensk tillsyn samt att vinster är skattepliktiga.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om formerna för varningsmeddelanden.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår inte att myndighetens rätt att besluta om varningsmeddelanden ska vara begränsad till när särskilda skäl föreligger, eller att meddelandet ska innehålla någon information om beskattningskonsekvenser. Utredningen föreslår vidare att spelmyndighetens beslut om varningsmeddelande ska utformas som en uppmaning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är delat. Till de remissinstanser som är positiva till förslaget hör Ekobrottsmyndigheten, Svenska Spel,
ATG, SPER, Konsumentvägledarnas förening, Konsumentverket och Paf. Konsumentverket och Olympic Entertainment Group AS är positiva till åtgärder för att hindra olicensierat spel, men förordar IP-blockering framför användningen av varningsmeddelanden. Lotteriinspektionen och Ekobrottsmyndigheten anser att varningsmeddelandet, utöver vad utredningen föreslår, även bör ange att vinster vid spel på olicensierade domänadresser är skattepliktiga och vilka konsekvenser som underlåtenhet att betala skatt kan resultera i. Förvaltningsrätten i Malmö anser att det är oklart om spelmyndighetens uppmaningar enligt bestämmelsen är överklagbara och vilka förelägganden, förbud och sanktioner som kan komma ifråga.
Till de remissinstanser som avstyrker förslaget hör PTS, IT Telekomföretagen, Stiftelsen för Internetinfrastruktur (Internetstiftelsen), Dataskydd.net, Com Hem, BOS och Kindred. Dessa anför att varningsmeddelanden visserligen är ett lindrigare ingrepp än IP-blockering, men att operatörerna på liknande sätt som vid IP-blockering tvingas övervaka användarnas trafik och att båda åtgärderna därför i princip är lika problematiska. PTS anser att konsekvenserna för den personliga integriteten är outredda. Kindred bedömer att åtgärden är verkningslös och att den skapar osund konkurrens. IT Telekomföretagen och Com Hem påpekar bl.a. att varningsmeddelanden ger internetanvändare en känsla av att deras sökningar är övervakade och att den typen av åtgärder bör vara förbehållna extrema fall. IT Telekomföretagen och Internetstiftelsen anser att alternativa åtgärder bör övervägas, exempelvis information till konsumenter och åtgärder för att uppmuntra frivilliga åtaganden från annonsörer och betalningsförmedlingstjänster. BOS, Com Hem och IT Telekomföretagen ser en risk att denna typ av åtgärd sprider sig till andra områden och öppnar för IP-blockering i framtiden. Internetstiftelsen anför vidare att förslaget omöjliggör kontroll av certifikat som skyddar trafik mellan en klient och en server, och öppnar upp för attacker.
Skälen för regeringens förslag: För att skydda licensierade spelföretag från otillbörlig konkurrens och svenska spelkonsumenter från oseriösa spelerbjudanden, föreslår regeringen ett flertal sanktionsmöjligheter och andra ingripanden mot olaglig spelverksamhet. Bland dessa kan nämnas förslaget om kriminalisering av olovlig spelverksamhet och främjande av olovligt spel samt bestämmelserna om betalningsblockering. Utredningen har bedömt att vissa tekniska verktyg är nödvändiga för att snabbt och effektivt försvåra för olicensierade företag att tillhandahålla spel till svenska konsumenter. Utredningen har övervägt blockering av elektronisk kommunikation till domäner (DNSblockering) eller IP-adresser (IP-blockering) där det erbjuds olicensierat spel och konstaterat att det både finns för- och nackdelar med den metoden. En möjlighet till sådan blockering finns i dag i bl.a. Danmark,
Frankrike, Spanien och Storbritannien. Utredningen har dock bedömt att någon möjlighet till blockering inte bör införas i nuläget, med hänvisning till att åtgärden är alltför ingripande och riskerar att blockera tillgången även till sådant material som inte är avsett att omfattas av blockeringen. Regeringen instämmer i bedömningen att någon möjlighet till blockering inte bör införas i nuläget.
I stället för blockering föreslår utredningen att en internetleverantör ska vara skyldig att på uppmaning av spelmyndigheten upprätta ett varningsmeddelande för webbplatser som erbjuder spel utan licens i Sverige. Ett varningsmeddelande av det aktuella slaget är ett sätt att tydliggöra för spelarna om den webbplats de besöker tillhör en olicensierad tillhandahållare av spel. Regeringen bedömer att spelarna har ett berättigat intresse av att få information om detta, särskilt då svenska myndigheter saknar möjlighet att styra, kontrollera och vidta åtgärder mot dessa aktörers verksamhet. Olicensierade spelföretag har vidare inget intresse av att informera om att de saknar svensk licens. Införandet av en skyldighet för dessa företag att lämna sådan information bedöms få liten eller ingen effekt, då det saknas effektiva sanktionsmöjligheter mot dessa företag. Det finns därför skäl att överväga en sådan reglering som utredningen föreslår.
Utredningens förslag stöds av flera remissinstanser, däribland Ekobrottsmyndigheten och SPER. Det finns även kritik mot förslaget, framför allt från PTS och it-sektorn. Kritiken avser bl.a. riskerna för att denna typ av åtgärd ska få återverkningar på andra områden och att den kan medföra säkerhetsrisker, samt att det saknas en analys av konsekvenserna för den personliga integriteten. Om förslaget såsom
Internetstiftelsen och Dataskydd.net anför innebär utmaningar för de säkerhetsåtgärder som i dag används, bör branschen söka lösningar på dessa, utan att det hindrar genomförandet av en effektiv tillsyn. Med anledning av den kritik som bl.a. PTS och IT Telekomföretagen riktar mot förslaget kan konstateras att spelföretag etablerade utomlands utan tillstånd att verka i Sverige står för ca 55 procent av den svenska onlinemarknaden. Det övergripande syftet med reformeringen av spelregleringen är att återta kontrollen över spelmarknaden. Givet de högt ställda krav och den skattskyldighet som ska gälla för licenshavare enligt den nya regleringen, är det inte osannolikt att det även fortsatt kommer att finnas aktörer som försöker kringgå licenskravet. Lotterilagens sanktionsregler har inte varit tillräckligt effektiva. Regeringen anser mot denna bakgrund att spellagen behöver innehålla verktyg som är bättre anpassade till en spelmarknad med aktörer som i hög utsträckning verkar via internet och från andra länder än Sverige. De konsekvenser för den personliga integriteten som förslaget innebär bedöms vara begränsade och inte mer ingripande än vad som exempelvis följer av de registreringskrav som gäller vid spel på licensierade spelsidor. Med hänsyn till att förslaget bl.a. syftar till att skydda spelarnas hälsa och att åtgärden ska föregås av beslut från spelmyndigheten i varje enskilt fall, och därmed kan begränsas till olovligt tillhandahållande av spel, får det intrång i den personliga integriteten som förslaget innebär anses proportionerligt.
Det är också värt att notera att utredningens förslag om varningsmeddelande som metod för att försvåra tillhandahållande av otillåtet material över internet inte är unikt. En motsvarande reglering finns i
artikel 9.4 g) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004. I utredningens internationella utblick konstateras även att den norska regeringen föreslagit varningsmeddelanden för att hindra olovligt spel i Norge.
Regeringen konstaterar, i likhet med bl.a. Kindred, att ett system med varningsmeddelanden har samma begränsningar som ett system byggt på blockeringar, på så sätt att det kan kringgås. Regeringen bedömer dock att meddelanden av detta slag bör kunna bidra till att begränsa tillströmningen av kunder till de olicensierade aktörerna. Varningsmeddelanden framstår dessutom som mindre ingripande än blockeringar, eftersom åtkomsten till webbplatser inte hindras.
Mot denna bakgrund anser regeringen att spellagen bör innehålla en möjlighet för spelmyndigheten att besluta att internetleverantörer ska upprätta varningsmeddelanden för webbplatser som erbjuder spel utan licens i Sverige. Spelmyndigheten bör dock endast få besluta om varningsmeddelanden när det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga när spelmyndigheten har skäl att anta att en aktör i en inte obetydlig omfattning tillhandahåller spel på den svenska marknaden utan nödvändig licens.
I likhet med Förvaltningsrätten i Malmö anser regeringen att utredningens förslag inte är tillräckligt tydligt ifråga om den rättsliga statusen på spelmyndighetens beslut om varningsmeddelanden. Ett sådant beslut bör utformas i form av ett föreläggande. Spelmyndigheten bör även ha rätt att förena föreläggandet med vite.
Vad gäller innehållet i varningsmeddelandet finns olika alternativ. Utöver att informera om att den som tillhandahåller spel saknar licens, och därmed inte står under svensk tillsyn, kan man exempelvis, såsom Lotteriinspektionen och Ekobrottsmyndigheten föreslår, tänka sig att varningsmeddelandet ska informera om att vinster på olicensierade sidor är skattepliktiga. Det är troligt att de skattemässiga konsekvenserna vid spel på olicensierade spelsidor har en inte obetydlig inverkan på spelares val av speltjänst. Mot den bakgrunden anser regeringen, i likhet med dessa remissinstanser, att varningsmeddelandet, utöver att informera besökaren om att spelanordnaren saknar licens i Sverige och inte står under svensk tillsyn, även bör informera om att vinster som erhålls genom sådant spel är skattepliktiga.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om de närmare formerna för varningsmeddelanden. Föreskrifterna kan bl.a. avse hur framträdande meddelandena ska vara och vilken teknisk lösning som ska väljas.
14.16. Förbud mot spel på enskilda spelobjekt
Regeringens bedömning: Spelmyndigheten får genom beslut om villkor förbjuda vadhållning på spelobjekt vid misstanke om matchfixning. Ett sådant beslut får även fattas om spelmyndigheten skulle bedöma att ett vadhållningserbjudande skulle vara olämpligt ur allmän synpunkt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Av avsnitt 13.3.2 framgår att spelmyndigheten ska ansvara för ett särskilt råd mot matchfixning. Om myndigheten inom ramen för det rådet, i myndighetens tillsynsverksamhet, genom information från licenshavarna eller på något annat sätt får kännedom om avvikande spelmönster och misstankar om manipulation av resultat inom sport med avseende på vadhållning (matchfixning), bör myndigheten genom villkorsgivning kunna förbjuda vadhållning på det berörda spelobjektet. Detsamma bör gälla om spelmyndigheten skulle bedöma att ett vadhållningserbjudande är olämpligt ur allmän synpunkt. Detta bedöms falla inom ramen för myndighetens kompetens att besluta om villkor. Det krävs dock att myndigheten vid sitt licensbeslut förbehållit sig rätten att besluta om tillkommande villkor.
Hänvisningar till S14-16
15. Avgifter och överklagande
15.1. Avgifter
Regeringens förslag: Avgifter ska få tas ut i ärenden om licens, tillstånd, registrering och tillsyn enligt spellagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om storleken på avgifterna och om betalningen av dessa.
I ärenden hos en kommun ska avgiften betalas enligt den taxa som fullmäktige bestämmer.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga av remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker eller har inte några invändningar mot det. Till de instanser som tillstyrker förslagen hör bl.a. Svenska Spel och Novamedia.
Några remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, påpekar att höga licensavgifter kan utgöra etableringshinder och motverka konkurrens. Flera remissinstanser har synpunkter på beräkningen av avgiftsnivåerna.
Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för den nuvarande avgiftsregleringen i den svenska spellagstiftningen är det ekonomiska målet om full kostnadstäckning, dvs. att avgifterna på längre sikt (3–5 år) ska täcka kostnaderna för myndigheternas verksamhet på spelområdet.
Enligt 53 § lotterilagen får avgift tas ut i ärenden om tillstånd, registrering,
typgodkännande och tillsyn enligt spellagen. Motsvarande bestämmelse i fråga om kasinospel finns i 16 § kasinolagen. Regeringen har i 6 § lotteriförordningen fastställt vilka avgifter som gäller vid prövning av ansökningar enligt lotterilagen och kasinolagen, medan nivåerna för tillsynsavgifterna beslutas av Lotteriinspektionen. I ärenden som handläggs av en kommunal nämnd beslutar enligt 53 § andra stycket lotterilagen kommunfullmäktige om avgifterna.
Utredningen föreslår att regeringen fortsatt ska få meddela föreskrifter om avgiftsnivåer för licens- och tillståndsavgifter, medan nivåerna för tillsynsavgifter bör bestämmas av spelmyndigheten. Regeringen ser inte heller skäl att ändra den ordningen. Den närmare utformningen av avgiftsuttaget bör regleras i föreskrifter på lägre nivå. För registreringslotterier, för vilka registrering och tillsyn utförs av kommunen, bör avgiften i likhet med vad som gäller i dag betalas enligt den taxa som fullmäktige bestämmer.
Hänvisningar till S15-1
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1, Författningskommentar till 18 § spellag
15.2. Överklagande
Regeringens förslag: Spelmyndighetens beslut om sanktionsföreläggande ska inte få överklagas.
Andra beslut av spelmyndigheten eller av en kommun enligt denna lag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att beslut om föreläggande om att lämna uppgifter för att bedöma om lagen är tillämplig endast ska få överklagas om det har förenats med vite samt att beslut i ärenden om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen inte ska få överklagas. Utredningen föreslår vidare inte några bestämmelser som reglerar möjligheterna att överklaga beslut om sanktionsföreläggande enligt 7 kap. 17 § penningtvättslagen.
Remissinstanserna: Endast Kindred yttrar sig över förslaget.
Företaget avstyrker att förelägganden om att lämna uppgifter inte ska få överklagas om de inte har förenats med vite.
Skälen för regeringens förslag: Spelmyndigheten föreslås under vissa förutsättningar få fatta beslut om s.k. sanktionsföreläggande. Då tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 17 § penningtvättslagen. Ett sådant beslut får enligt samma lag inte överklagas. En motsvarande bestämmelse bör därför tas in i spellagen.
Övriga beslut enligt spellagen bör kunna överklagas i den utsträckning som följer av förvaltningslagens bestämmelser om överklagande. Något skäl att göra avsteg från den ordningen har enligt regeringens mening inte framkommit.
Vid överklagande av förvaltningsrättens dom eller beslut enligt spellagen bör prövningstillstånd krävas i kammarrätten.
Hänvisningar till S15-2
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 21.1
16. Straff och sanktioner
Hänvisningar till S16
- Prop. 2017/18:220: Avsnitt 14.12
16.1. Nuvarande straffrättsliga bestämmelser
Specialstraffrättsliga bestämmelser i lotterilagen
De specialstraffrättsliga bestämmelserna på spelområdet finns i 54–57 §§lotterilagen. Brotten i lotterilagen faller under allmänt åtal (20 kap. 3 § rättegångsbalken). Det innebär att åklagaren är skyldig att väcka åtal för brott mot lotterilagen, om inte annat är stadgat (20 kap. 6 § rättegångsbalken).
Enligt 54 § första stycket 1 och 2 lotterilagen döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet olovligen anordnar lotteri eller olovligen innehar en penningautomat, värdeautomat eller varuspelsautomat till böter eller fängelse högst sex månader.
I 38 § första stycket 1 lotterilagen anges att det inte är tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri som inte är tillåtet eller deltagande i ett utom landet anordnat lotteri. Till detta s.k. främjandeförbud finns en straffbestämmelse i 54 § andra stycket. Enligt denna bestämmelse döms den som olovligen i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte uppsåtligen främjar deltagande i ett utom landet anordnat lotteri, om främjandet särskilt avser deltagande från Sverige, till böter eller fängelse i högst sex månader.
För samtliga brott enligt lotterilagen gäller enligt 54 § tredje stycket, att ringa brott inte omfattas av straffansvar. Exempel på fall som är att bedöma som ringa är när det ekonomiska värdet av insatserna är obetydligt eller att den ekonomiska vinning någon gjort är försumbar (prop. 1993/94:189). Är brottet grovt döms enligt 54 § fjärde stycket till fängelse i högst två år. Rubriceringen grovt brott tillkom i och med införandet av den nuvarande lotterilagen. I förarbetena angavs att det med den snabba tekniska utvecklingen på exempelvis dator- och teleområdet fanns goda möjligheter att olovligen anordna spel och lotterier som kunde omsätta stora belopp och förorsaka enskilda stora förluster och samtidigt ge stor ekonomisk vinning åt anordnarna. För bl.a. sådana fall ansågs det finnas ett behov av att kunna bedöma gärningen som grov (prop. 1993/94:182 s. 86 f.).
I 56 § lotterilagen upplyses om att bestämmelserna om medverkan i 23 kap. brottsbalken gäller om flera har medverkat till brott enligt 54 § lotterilagen. Som medverkan räknas bl.a. främjande av ett lotteri anordnat i Sverige utan tillstånd. I fråga om olovlig införsel av vara och försök till detta hänvisas i 57 § andra stycket i samma lagrum till lagen (2000:1225) om straff för smuggling. I 58 § lotterilagen finns bestämmelser om förverkande av egendom som använts i brottslig verksamhet m.m.
Dobbleri och grovt dobbleri enligt brottsbalken
Överträdelser av lotterilagen kan också föranleda ansvar enligt brottsbalken. Ansvarsbestämmelserna i lotterilagen är enligt 57 § lotterilagen subsidiära i förhållande till regleringen i brottsbalken.
Bestämmelserna om dobbleri och grovt dobbleri i 16 kap. 14 § och 14 a §brottsbalken är de i sammanhanget mest relevanta. För dobbleri döms den som olovligen för allmänheten anordnar spel eller liknande verksamhet, vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen, om verksamheten till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning. Vad som avses med äventyrlig verksamhet ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter, bl.a. verksamhetens art och insatsernas ekonomiska värde.
Tillämpningsområdet för dobbleri överensstämmer i sin grundform i princip med den verksamhet som enligt lotterilagen utgör lotteri. Eftersom straffansvar för dobbleri förutsätter att spelet anordnas olovligen kan en verksamhet som sker med tillstånd enligt lotterilagen, eller inte kräver tillstånd, inte omfattas av brottsbalkens bestämmelser om dobbleri. Även bedömningen av vad som utgör ett spel utgår från lotterilagens bestämmelser. Enligt 3 § lotterilagen avses med lotteri en verksamhet där en eller flera deltagare, med eller utan insats, kan få en vinst till ett högre värde än vad som var och en av de övriga deltagarna kan få. Till lotteri hänförs bl.a. lottning, gissning, vadhållning och kasinospel. Med spel avses en verksamhet vars utgång är bestämd av regler som möjliggör för deltagarna att genom någon sorts sannolikhetsberäkning eller liknande åtgärd bedöma sina vinstmöjligheter. Dobbleri omfattar i enlighet med vad som ovan anförts också spelliknande verksamhet vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen. Som exempel kan nämnas kedjebrevsspel och liknande arrangemang där deltagarna mycket snart efter sitt inträde förlorar överblicken över spelets vidare utveckling och därmed även möjligheten att i praktiken kunna påverka spelets utgång. Vid bedömningen ska hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den grad av slump som finns i det enskilda fallet.
För dobbleri döms även den som tillåter en olovlig spelverksamhet i en lägenhet eller ett annat utrymme som har upplåtits till allmänheten.
Straffskalan för dobbleri är böter eller fängelse i högst två år. För grovt dobbleri döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år
Vid bedömningen av om dobbleriet är grovt ska, enligt 16 kap. 14 a § brottsbalken, särskilt beaktas om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller annars varit av särskilt farlig art.
Även försök och förberedelse till grovt dobbleri är straffbelagt (16 kap. 14 a och 17 §§ samt 23 kap. 1 och 2 § brottsbalken).
Medverkan till dobbleri
I 16 kap. 18 § brottsbalken anges att ansvar såsom för medverkan under vissa omständigheter ska drabba den som med nyttjanderätt upplåtit en lägenhet utan att inse att lägenheten skulle användas för dobbleri, grovt dobbleri eller försök eller förberedelse till grovt dobbleri, men som där-
efter fått vetskap om att sådan verksamhet bedrivs i lägenheten. För straffbarhet krävs att den som upplåtit lägenheten underlåter att göra vad som skäligen kan begäras av denne för att få upplåtelsen att upphöra. Regleringen förutsätter således att upplåtaren kan säga upp hyresavtalet enligt t.ex. bestämmelserna i 12 kap. 42 § första stycket jordabalken. Saknar hyresvärden sådana möjligheter kan underlåtenheten inte medföra straffansvar.
Straffet för medverkan enligt bestämmelsen överensstämmer i princip med straffskalorna för dobbleri och grovt dobbleri. Av 23 kap. 5 § brottsbalken följer dock att straffet vid ansvar för medverkan i vissa fall får sättas under vad som är stadgat för brottet och att i vissa fall ansvar inte alls ska dömas ut.
16.2. Behovet av ett effektivt sanktionssystem
De flesta polisanmälningar på spelområdet avser illegala spelautomater, dvs. brott mot lotterilagens tillståndsbestämmelser om anordnande av automatspel. Det handlar om spelautomater som ställs ut i olika verksamhetslokaler, t.ex. en restaurang. Vinsterna från spelet delas sedan mellan anordnaren och verksamhetsinnehavaren. Under senare år har den tekniska utvecklingen inneburit svårigheter att definiera vad som är en spelautomat. Detta utnyttjas av oseriösa aktörer som genom olika tekniska lösningar försöker kringgå regelverket.
Även spel på webbplatser som bedrivs av spelbolag som inte har tillstånd att anordna spel i Sverige är ett omfattande problem. Dessa spelbolag uppskattas för närvarande ha 23 procent av den svenska spelmarknaden (SOU 2017:30 del I s. 177). Även annan brottslighet kopplad till spel, framförallt matchfixning och penningtvätt, ökar. Med matchfixning brukar normalt avses manipulation av en idrottstävling där idrottare, tränare, ledare, domare eller andra deltagare försöker påverka utgången i en tävling eller enstaka händelser i tävlingen i syfte att ge sig själva eller andra ekonomisk vinning (jfr SOU 2017:30 del I s. 369 ff.). Enligt utredningen ses uppgjorda matcher av många som ett av de största hoten mot idrotten i dag. Problemet involverar ofta organiserade kriminella nätverk och har blivit en prioriterad fråga för myndigheter, idrottsrörelsen och brottsbekämpande organ över hela världen. Det är bl.a. av denna anledning som regeringen, genom införandet av ett licenssystem, vill stärka den offentliga kontrollen över spel som riktar sig till den svenska marknaden. Den svenska spelmarknaden ska vidare präglas av ett högt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelen. De negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas genom krav på spelens lämplighet och spelarskyddsåtgärder. Spelfusk och illegalt spel ska motverkas genom effektiva sanktioner och vinster från spel ska inte få användas som stöd i kriminell verksamhet. Såväl svenska konsumenter som de licenshavare som verkar inom systemet ska kunna förvänta sig ett effektivt skydd från olaglig spelverksamhet och otillbörlig konkurrens. Ett sanktionssystem byggt på effektiva åtgärder mot de aktörer som verkar illegalt på spelmarknaden är ett viktigt verktyg för att förmå spelföretag att ansöka om svensk spellicens och följa svensk lagstiftning. Rege-
ringens utgångspunkt är därför att skärpa sanktionssystemet genom en utökad kriminalisering, högre straff och införandet av en möjlighet att besluta om sanktionsavgifter. Oavsett vilken form av sanktion som väljs, är snabba och kännbara reaktioner på överträdelser av regelverket
avgörande för systemets legitimitet och upprätthållande.
16.3. Brott mot spellagen
Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillhandahåller otillåtet spel eller spel utan nödvändig licens, ska dömas för olovlig spelverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet främjar deltagande i olovlig spelverksamhet, ska dömas för främjande av olovligt spel till böter eller fängelse i högst två år.
Om ett brott som nämns ovan har begåtts uppsåtligen och är grovt, ska dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått i en brottslighet som utövas yrkesmässigt och systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art.
I ringa fall av olovlig spelverksamhet eller främjande av olovlig spelverksamhet ska det inte dömas till ansvar.
Regeringens bedömning: Det finns inte behov av någon särskild brottsbeteckning för anordnande av pyramidspel och olovlig ombudsverksamhet, eftersom gärningarna omfattas av brottet olovlig spelverksamhet.
Betalningsförmedling åt någon som bedriver olovlig spelverksamhet bör inte kriminaliseras. Sådan verksamhet bör i stället sanktioneras genom bestämmelserna om betalningsblockering i kombination med sanktionsavgift.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden, och främjande av sådant spel, ska kriminaliseras.
Utredningen föreslår även att tre särskilda brott, benämnda olagligt anordnande av pyramidspel, olovlig ombudsverksamhet och olovlig betalningsförmedling, ska införas.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget, däriblandSvenska Spel, ATG, Svebico, Novamedia, Paf,
Aftonbladet Hierta AB och Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) tillstyrker förslaget, men efterfrågar ett förtydligande när det gäller vilka som kan begå de aktuella gärningarna i de fall spelverksamheten bedrivs i en juridisk person. Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten anser att administrativa sanktioner bör användas i större utsträckning och att endast uppsåtliga och allvarliga brott ska medföra straffansvar. Myndigheterna framhåller i detta sammanhang bl.a. svårigheter med utredning och lagföring avseende mindre allvarlig brottslighet med internationella kopp-
lingar. Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten anser att en särskild åtalsprövningsregel bör övervägas. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget om att kriminalisera olovlig betalningsförmedling och anser att gärningen i stället bör sanktioneras med sanktionsavgift. Kindred anser att det är principiellt tveksamt att kriminalisera möjliggörandet av deltagande i spel när inte själva deltagandet är kriminaliserat. Företaget avstyrker vidare förslaget att kriminalisera olovlig betalningsförmedling. TU ställer sig bakom förslaget om främjandebrott, givet att kanaliseringsgraden blir den avsedda. Svenska Bankföreningen efterfrågar en precisering av främjandeförbudets räckvidd för betaltjänstförmedlare. Hovrätten för Västra Sverige anser att en mer specifik benämning av främjandebrottet bör övervägas, och att behovet av ett särskilt främjandebrott bör övervägas med hänsyn till möjligheten att döma till ansvar för medhjälp. Visa Sweden och Europay Sweden samt Svenska Bankföreningen anser att det bör tydliggöras i vilka situationer straffansvar för olovlig betalningsförmedling kan uppstå.
Sveriges advokatsamfund ifrågasätter i flera avseenden behovet av kriminalisering och anser att sanktionerna inte står i rimlig proportion till straffvärdet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Olovlig spelverksamhet
Oreglerat spelande har allvarliga konsekvenser för samhället, t.ex. i form av förlorade skatteintäkter och en ökad utsatthet för problemspelare. Det är i dag straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet anordna lotteri utan tillstånd. Straffansvaret omfattar både spel som får anordnas med tillstånd och spel som inte får ges tillstånd, såsom t.ex. pyramidspel. I likhet med utredningen och flertalet av remissinstanserna anser regeringen att en motsvarande reglering, som kriminaliserar tillhandahållande av otillåtet spel och spel utan nödvändig licens, bör införas i spellagen. Brottet bör benämnas olovlig spelverksamhet. Straffansvaret bör följa tillämpningsområdet för spellagen och omfatta såväl gärningar som begås på svenskt territorium som handlingar på svenska fartyg och luftfartyg. Såsom Lagrådet noterar medför den omständigheten att spellagens tillämpningsområde i vissa avseenden utvidgas i förhållande till lotterilagens tillämpningsområde att den straffrättsliga regleringen utvidgas i motsvarande mån. Systematiken med att kriminalisera spel som tillhandahålls utan erforderligt tillstånd är dock densamma som enligt nuvarande lagstiftning. Då det till följd av bl.a. risken för skatteundandragande och behovet av spelarskydd finns behov av att utvidga straffansvaret även i fråga om det subjektiva rekvisitet anser regeringen, till skillnad från Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Polismyndigheten, att såväl handlingar som begås uppsåtligen som genom grov oaktsamhet ska omfattas av straffansvar.
Utredningen föreslår även att ringa brott ska omfattas av straffansvar. Som skäl anförs bl.a. att det behov av straffrihet för ringa gärningar, som i dag finns när det gäller brott mot lotterilagen, upphör i och med att bl.a. insatsfria spel och spel under privata former undantas från licenskravet och därmed också från straffansvaret. Förslaget har fått omfattande kritik från bl.a. Åklagarmyndigheten. Som myndigheten påpekar utgörs en inte
obetydlig del av den svenska spelmarknaden av utlandsbaserade spelföretag. En kriminalisering av olovlig spelverksamhet kan därför förväntas leda till att många ärenden får internationella kopplingar. Sådana utredningar kräver i många fall rättslig hjälp från andra stater i form av utredningsåtgärder, överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämning på grund av brott från stater utanför EU. Varken svensk nationell rätt eller EU-lagstiftning ställer några uttryckliga krav på att ett brott ska vara av viss svårhetsgrad för att rättslig hjälp ska kunna begära från ett annat land. I stället handläggs en ansökan om exempelvis biträde med tvångsmedel utomlands utifrån förutsättningarna enligt svensk rätt (se prop. 1999/2000:61 s. 125). Den begärda åtgärden bör dock stå i proportion till brottslighetens art eller straffvärde. Med beaktande av proportionalitetsprincipen torde således en åklagare i normalfallet avstå från att besluta om vissa tvångsmedel, som exempelvis husrannsakan, när den aktuella brottsligheten regelmässigt föranleder ett bötesstraff (jfr 28 kap. 3 a § rättegångsbalken). Användningen av straffprocessuella tvångsmedel är många gånger en förutsättning för att kunna säkra bevisning i en brottsutredning. Mot bakgrund av bl.a. de nämnda svårigheterna med att utreda och lagföra mindre allvarliga brott med internationella kopplingar anser Åklagarmyndigheten att det finns en risk för att kriminaliseringen av ringa brott inte blir ändamålsenlig och effektiv. Regeringen instämmer i denna bedömning. Regeringen föreslår därför att ringa brott även fortsättningsvis inte ska omfattas av något straffansvar.
Brottet olovlig spelverksamhet kommer även att omfatta merparten av de gärningar som i dag omfattas av bestämmelserna om dobbleri och grovt dobbleri 16 kap.14 och 14 a §§brottsbalken. Till exempel är tillhandahållande av spel på en värdeautomat på svenskt territorium utan licens straffbart. I och med att licenskravet föreslås omfatta även onlinespel som riktar sig till den svenska marknaden, kommer tillhandahållande av sådant spel utan licens också omfattas av straffansvar. Den del av dobbleribrottet som avser tillåtande av en olovlig spelverksamhet i en lokal eller annan lägenhet som upplåtits åt allmänheten kommer dock inte omfattas av brottet olovlig spelverksamhet, utan av brottet främjande av olovligt spel.
Till skillnad från utredningen föreslår regeringen att spellagen inte ska vara tillämplig på onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden. Eftersom sådant spel varken är otillåtet eller kräver licens enligt spellagen, bör det enligt regeringen inte heller kriminaliseras. Utredningens förslag i denna del bör därför inte genomföras.
Främjande av olovligt spel
Bestämmelserna om straffansvar enligt förslaget till spellag ska i första hand omfatta den som olovligen tillhandahåller spel. I likhet med vad som gäller enligt 54 § andra stycket lotterilagen, bör dock ett straffsanktionerat främjandeförbud införas i spellagen som ett komplement till brottet olovlig spelverksamhet. Ett sådant förbud motverkar att spelföretag som saknar en svensk licens marknadsför sig mot svenska kunder eller främjar deltagande i dessa spel på något annat sätt.
Kindred anser att det är principiellt tveksamt att kriminalisera möjliggörandet av deltagande i spel, när själva deltagandet inte är kriminaliserat. Regeringen är dock av motsatt uppfattning. Deltagande i ett olovligt spel är varken förbjudet eller kriminaliserat enligt nuvarande spellagstiftning. Syftet med övergången till ett licenssystem och de krav som ställs på spelverksamhet med licens är inte heller att förbjuda själva spelandet, utan att stärka skyddet för konsumenter och motverka de negativa effekterna av spelande. Det är mot denna bakgrund viktigt att spelkonsumenter vågar anmäla olovlig spelverksamhet, och söka hjälp för eventuellt problemspelande. En kriminalisering av spelandet riskerar att motverka detta och göra spelkonsumenter, som redan är en utsatt grupp på en riskfylld spelmarknad, ännu mer utsatta. Straffansvaret bör därför även fortsättningsvis endast omfatta de aktörer som tillhandahåller eller främjar olovligt spel.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund, i likhet med utredningen, att främjande av deltagande i ett otillåtet spel eller ett licenspliktigt spel som tillhandahålls utan licens, ska kriminaliseras. Med hänsyn till behovet av ett skärpt straffansvar för brott mot spellagen anser regeringen, till skillnad från bl.a. Åklagarmyndigheten, att såväl handlingar som begås uppsåtligen som genom grov oaktsamhet ska omfattas av straffansvar. I fråga om mindre allvarliga gärningar gör regeringen samma bedömning som för brottet olovlig spelverksamhet. Regeringen föreslår således att ringa fall av främjande av olovlig spelverksamhet inte ska omfattas av straffansvar.
Utredningen har föreslagit att brottet ska benämnas främjandebrott. I likhet med Hovrätten för Västra Sverige anser regeringen att brottsrubriceringen kan förtydligas. Regeringen föreslår därför att brottsrubriceringen i stället bör vara främjande av olovligt spel. Hovrätten anser vidare att behovet av ett särskilt främjandebrott bör övervägas med hänsyn till möjligheten att döma till ansvar för medhjälp för olovlig spelverksamhet enligt 23 kap. 4 § första stycket brottsbalken. Regeringen konstaterar i denna del att de nämnda brotten sannolikt kommer överlappa varandra. Regeringen anser dock att främjande av olovligt spel i sig är en så pass allvarlig gärning att den bör sanktioneras inom ramen för ett eget brott. Den föreslagna regleringen innebär också att medverkan till främjandebrott kriminaliseras.
Främjande av olovligt spel kommer kunna ske genom annonsering eller annan marknadsföring av spel. Såsom Sveriges advokatsamfund påpekar finns flera prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen som fastslår främjandeförbudets begränsningar i fråga om möjligheten att utverka förbud mot annonsering i grundlagsskyddade medier. Att tillämpningsområdet för främjandebrottet kan komma att begränsas av den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten är rimligt och ofrånkomligt. Vilka gärningar som ska anses medföra straffansvar i annan ordning eller i annat fall än som anges i tryckfrihetsförordningen bör dock även i fortsättningen avgöras av rättstillämpningen. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter effektiviteten av främjandebrottet även av andra skäl än de konstitutionella. Såsom samfundet påpekar hindrar brottet inte en spelare från att besöka en olovlig spelverksamhets webbplats. Syftet med främjandebrottet är dock att minska konsumenters exponering för olovligt spel, vilket i sin tur torde medföra att färre
spelare väljer sådant spel. Regeringen anser därför att ett skärpt främjandeförbud är ett viktigt verktyg för att styra efterfrågan till licensierat spel.
Främjandebrottet bör även omfatta tillhandahållande av betalningslösningar som riktar sig explicit till aktörer inom spelbranschen, eftersom syftet med dessa tjänster är att möjliggöra spelande på de spel som dessa företag tillhandahåller (jfr Finansinspektionens beslut den 9 juni 2016, dnr 16-506). Med främjande bör dock inte avses alla ekonomiska och administrativa tjänster som använts för att tillhandahålla en olovlig spelverksamhet, utan endast sådana tjänster som är utvecklade specifikt för spelföretag och som syftar till att underlätta för spelföretaget att tillhandahålla spelet till spelarna. Tillhandahållande av normala betalningsuppdrag bör t.ex. inte räknas som främjande av olovligt spel. I vissa fall kan sådan verksamhet i stället komma att omfattas av skyldigheten att avvisa kortbetalningar hänförliga till en viss detaljhandelskod eller kunna stoppas genom ett beslut om betalningsblockering.
Även vissa situationer som i dag omfattas av bestämmelserna om dobbleri och medverkan till dobbleri i brottsbalken kommer enligt förslaget omfattas av främjandebrottet. Detta gäller t.ex. om någon med nyttjanderätt upplåter en lokal eller ett annat utrymme med vetskap om att där bedrivs illegal spelverksamhet. Detsamma gäller om den som upplåter lokalen under kontraktstiden får kännedom om att den används för olovlig spelverksamhet, eller försök eller förberedelse till detsamma, och underlåter att göra vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra. Ytterligare ett exempel på vad som utgör främjande är tillhandahållande av applikationer och andra program till datorer, smarta telefoner m.m. som möjliggör olovligt spel.
Till skillnad från vad som gäller enligt lotterilagen föreslås inte något krav på att främjandet ska ha skett inom ramen för en yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte införas i den nya spellagen. Om främjandet helt saknar ekonomiska motiv, eller annars framstår som privat, torde dock gärningen skyddas av yttrande- och tryckfrihetsregleringen, eller anses som ringa, och därmed falla utanför det straffbara området.
Grovt brott
I likhet med vad som i dag gäller för brotten enligt 54 § lotterilagen och 14 § brottsbalken, bör i spellagen tas in en särskild bestämmelse för grova fall av olovlig spelverksamhet och främjande av olovligt spel. Ett brott bör anses grovt när gärningen ingått i en brottslighet som utövats yrkesmässigt och systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art. Som exempel på situationer då brottsligheten kan bedömas vara av särskilt farlig art kan nämnas fall då spelet riktas särskilt mot personer under 18 år.
Tillhandahållande eller främjande av spel i en sådan stor skala, eller med en sådan yrkesmässig inriktning som krävs för att brottet ska anses grovt, torde knappast kunna ske utan uppsåt. Bestämmelsen om grova brott ska därför inte omfatta brott som begås av oaktsamhet.
Straffskalan
I samband med ikraftträdandet av den nuvarande lotterilagen konstaterades att den snabba tekniska utvecklingen på exempelvis dator- och teleområdet hade gjort att det fanns goda möjligheter att olovligen anordna spel och lotterier som kunde omsätta stora belopp och förorsaka enskilda stora förluster, samtidigt som anordnarna gavs stor ekonomisk vinning. Det ansågs därmed finnas ett utrymme för ett grovt brott med en strängare straffskala (prop. 1993/94:182 s. 86 f.).
Regeringen anser att det är angeläget att straffskalan höjs på nytt i och med införandet av den nya spellagen. En höjd straffskala understryker allvaret i brottslighet som avser tillhandahållande av spel på illegala spelautomater. Den tekniska utvecklingen som skett sedan införandet av lotterilagen, och som bl.a. inneburit kraftigt utökade möjlighet till spel via internet och i situationer som inte tidigare varit möjliga, ökar behovet av en skärpt straffskala – särskilt när spelmarknaden nu öppnas upp med ett licenssystem. Internet erbjuder stora möjligheter att, både lovligt och olovligt, tillhandahålla spel till svenska kunder. Tillhandahållande av olagliga spel kan leda till att betydande skatteinkomster hamnar utanför Sverige, samtidigt som det kan ge stor ekonomisk vinning åt spelföretaget. Detta kommer ske på bekostnad av bl.a. svenska spelare som inte får det skydd i fråga om spelansvar som följer av spellagen. Till skillnad från Sveriges advokatsamfund anser regeringen därför att olovlig spelverksamhet och främjande av olovligt spel bör ses som allvarliga brott, med hårdare straff som följd. Stora likheter finns med ekonomisk brottslighet som t.ex. penningtvättsbrott, för vilket straffskalan är fängelse i högst två år och för grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Regeringen anser mot denna bakgrund att straffskalan för spelbrott av normalgraden bör vara böter eller fängelse i högst två år och för grovt brott fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Särskilt om brottlighet som begås i juridiska personer
I likhet med vad som annars gäller inom straffrätten, kan en juridisk person inte begå spelbrott. Inte heller har företagsledningen något s.k. principalansvar för anställda i verksamheten. Om brottet har skett inom ramen för en juridisk persons verksamhet måste det utredas vem eller vilka fysiska personer som har utfört den brottsliga gärningen. När det gäller olovlig spelverksamhet är det dock ofta fråga om brott som pågår över en längre tid och som är själva målet med verksamheten. I sådana fall kan man tänka sig att företagsledare, genom att vidta aktiva handlingar i form av t.ex. planering och beslutsfattande som rör verksamheten, kan ses som gärningsmän eller i vart fall som anstiftare till brott. Samma sak torde gälla för brottet främjande av olovligt spel. Om den brottsliga gärningen består i t.ex. annonsering av otillåtet spel i en periodisk skrift, torde även den ansvarige utgivaren kunna ses som gärningsman (jfr NJA 2008 s. 92).
För brott som har begåtts i utövningen av en näringsverksamhet finns också en möjlighet för åklagaren att under vissa förutsättningar föra talan om företagsbot enligt bestämmelserna i 36 kap. 7 § brottsbalken. För en sådan talan krävs inte att åtal väckts för brottsligheten eller att en gärningsman har identifierats.
Ett särskilt brott för tillhandahållande av pyramidspel införs inte
Enligt förslaget till spellag får licens inte ges för pyramidspel. Pyramidspel är en sorts kedjebrevspel som i dag är straffsanktionerat inom ramen för dels 54 § första stycket 1 lotterilagen, dels 14 och 14 a §§brottsbalken. Regeringen anser i likhet med utredningen att det även fortsättningsvis bör vara förenat med straffansvar att i strid med spellagen tillhandahålla pyramidspel. Till följd av den justering av tillämpningsområdet för brottet olovlig spelverksamhet som regeringen föreslår ovan kommer pyramidspel omfattas av det brottet. En särskild straffrättslig reglering behöver därför inte införas för denna spelform.
Ett särskilt brott med rubriken olovlig ombudsverksamhet införs inte
Utredningen föreslår att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, utan medgivande av ett spelföretag, säljer spel, tar emot insatser eller förmedlar vinster som omfattas av spelföretagets licens, ska dömas för olovlig ombudsverksamhet till böter eller fängelse i högst sex månader.
Utgångspunkten i regeringens förslag till spellag är att alla former av tillhandahållande av licenspliktigt spel bör omfattas av licenskravet. Från denna huvudregel görs vissa undantag. Licenskravet omfattar t.ex. inte sådan verksamhet som ett spelombud utför på uppdrag av en licenshavare, dvs. med dennes medgivande. Om någon däremot säljer lotter eller annat spel utan att ha ett uppdrag eller medgivande från ett spelföretag med licens, är det, enligt regeringens mening, fråga om tillhandahållande av licenspliktigt spel utan licens. Ett sådant handlande kommer därmed att omfattas av brottet olovlig spelverksamhet. Det finns därmed inte behov av att införa en särskild straffrättslig reglering för gärningar av detta slag.
Olovlig betalningsförmedling ska inte kriminaliseras
Utredningen föreslår att det, som ett komplement till de föreslagna bestämmelserna om betalningsblockering, bör införas en möjlighet att föra talan om brott i de fall betalningar