Prop. 2021/22:227

Kompletteringar till EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning och förtydliganden i regler om unga lagöverträdare

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 april 2022

Magdalena Andersson

Morgan Johansson (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 4 december 2019 trädde den nya EU-förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen i kraft. Förordningen innebär bland annat att Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (Frontex) mandat och resurser utvidgas. För att förordningen ska kunna tillämpas och få fullt genomslag i Sverige krävs vissa kompletterande nationella bestämmelser.

Regeringen föreslår bestämmelser om bland annat följande:

  • Utländska tjänstemäns rätt att utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning.
  • Tjänstemännens rätt att bära och använda vapen, ammunition och annan särskild utrustning.
  • Tjänstemännens straffrättsliga skydd och ansvar.

I propositionen föreslår regeringen också att reglerna om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas ska förtydligas. Det förslaget är framtaget mot bakgrund av att Europeiska kommissionen har ifrågasatt Sveriges genomförande av EU:s försvarardirektiv.

Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2022.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EU:s gräns- och kustbevakningsförordning).

2 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

Befogenheter som utgör myndighetsutövning

3 § Utländska tjänstemän som ska tjänstgöra i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning får, för uppgifter som avser gränskontroll och återvändande, ges tillstånd att i Sverige utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Sådant tillstånd får ges även för uppgifter som krävs för att uppnå målen med

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), och

3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Tjänstemännen får ges tillstånd att utöva endast sådana befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har för uppgifter som framgår av första stycket. En utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet kan dock inte ges tillstånd att utöva

andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har.

Beslut om att neka inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen enligt artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) får fattas endast av svenska tjänstemän eller av utländska tjänstemän om de fått ett särskilt tillstånd att agera för svensk räkning.

4 § Utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva de befogenheter som omfattas av 3 § första och andra stycket och som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna.

Användning av vapen och annan särskild utrustning

5 § Utländska tjänstemän som har getts tillstånd att utöva befogenheter enligt 4 § har vid tjänstgöringen i Sverige rätt att använda skjutvapen endast i den utsträckning som reglerna om nödvärn medger. I övrigt har de samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning.

För att särskild utrustning ska få användas vid våldsanvändning ska dock utrustningen motsvara den som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Straffrättsligt skydd och ansvar

6 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige med stöd av denna lag ska vara skyddade enligt 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

7 § Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen vara ansvariga även för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska en sådan vuxen underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller i andra hand någon annan lämplig vuxen person underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om brottsmisstanke, en kallelse till förhör eller en underrättelse om frihetsberövande om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse omedelbart lämnas. Detsamma gäller en kallelse till förhör.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl. En underrättelse om frihetsberövande ska dock alltid lämnas till någon i den krets av vuxna personer som anges i första stycket andra meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

1 Senaste lydelse 2016:930.

2.3. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:132 Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §

Regeringen får meddela föreskrifter om

a) att denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen eller ljuddämpare som lämnats över från staten till

– statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

– den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller – frivilliga försvarsorganisationer,

d) att tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet eller för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

g) storleken på de avgifter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §, och

h) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla införsel av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, eller ammunition eller ljuddämpare till sådana vapen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

3. Ärendet och dess beredning

Den 13 november 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, här kallad EU-förordningen. Förordningen trädde i kraft den 4 december 2019 och ska, med vissa undantag, tillämpas från och med det datumet. Utplaceringar i enlighet med artiklarna 54–58 ska ske från och med den 1 januari 2021. Förordningen finns i bilaga 1.

Genom EU-förordningen utvidgas den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (Frontex) personella och tekniska resurser. Frontex får också ett utökat mandat att genomföra gräns- och återvändandeinsatser och att samverka med tredjeländer.

Regeringen beslutade den 20 februari 2020 att ge en utredare i uppdrag att analysera behovet av anpassning av nationella bestämmelser till EUförordningen. I uppdraget ingick att lämna förslag till de författningsändringar, både i lag och förordning, som bedömdes nödvändiga och lämpliga.

Utredningen redovisade sitt uppdrag den 31 mars 2021 genom promemorian EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning - Kompletterande reglering (Ds 2021:10). I departementspromemorian föreslås bland annat en ny lag och förordning med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga

4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2021/01663).

Europeiska kommissionen har i en formell underrättelse till regeringen av den 15 juli 2021 anfört att Sverige inte har införlivat artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet, här kallat försvarardirektivet.

Justitiedepartementet har med anledning av den formella underrättelsen tagit fram promemorian Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2021/04123).

I denna proposition föreslås de kompletterande lagändringar som behövs för att EU-förordningen ska kunna tillämpas och få fullt genomslag i Sverige. I propositionen behandlas även förslaget i promemorian Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 februari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.4 och 5.6 samt i författningskommentaren.

Därutöver har 4 § i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning förtydligats på så sätt att det framgår att bestämmelsen endast omfattar första och andra stycket i 3 §. Ändringen är författningsteknisk och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats i denna del.

I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 2021/22:227: Avsnitt 7

4. Gränsförvaltning

4.1. Ett europeiskt samarbete

Det europeiska samarbetet kring förvaltningen av Schengenområdets yttre gräns har sedan år 2005 samordnats av Frontex, vars ursprungliga uppgift var att samordna gränsförvaltningsinsatser som genomfördes av medlemsstaterna med dessas personal och materiel. Frontex ursprungliga syfte, att stärka skyddet för den gemensamma yttre gränsen, kvarstår. Frontex har dock kommit att få ett allt starkare mandat att övervaka och ta ett delat ansvar för gränsförvaltningen samt allt större resurser i form av personal och materiel. För att ytterligare stärka den gemensamma gränsförvaltningen och bekämpningen av gränsöverskridande brottslighet har en ny förordning2 antagits, se avsnitt 4.3.

Hänvisningar till S4-1

4.2. Den svenska gränsförvaltningen

Det är framförallt Polismyndigheten, Kustbevakningen, Tullverket, Kriminalvården och Migrationsverket som ansvarar för den svenska gräns- och kustbevakningen samt för återvändandefrågor. Med återvändande avses här en tredjelandsmedborgares återresa, oavsett om den sker frivilligt i överensstämmelse med en skyldighet att återvända eller med tvång, till ursprungslandet, ett transitland i enlighet med återtagandeavtal eller andra arrangemang, eller ett annat tredjeland till vilket tredjelandsmedborgaren frivilligt väljer att återvända och där han eller hon kommer att tas emot.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624.

Myndigheterna samverkar löpande med varandra i frågor som rör den nationella gränsförvaltningen men bedriver även ett samarbete för att hantera nationell samordning av Sveriges bidrag till Frontex. Polismyndigheten har hittills haft huvudansvaret för den samordningen och för uppgiften att vara nationell kontaktpunkt mot Frontex. Polismyndigheten har dessutom varit central nationell myndighet för förvaltning av ekonomiskt stöd från Frontex och haft ansvar för den nationella sambandscentralen för det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur (European Border Surveillance System). Polismyndigheten leder också arbetet med datainsamling för verksamhet som berör gränskontroll.

Utöver dessa myndigheter har även Sjöfartsverket, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten vissa ansvarsområden som berör gränsförvaltningen. De myndigheterna deltar dock inte operativt i samarbetet enligt EUförordningen.

4.2.1. Den svenska regleringen av samarbetet med Frontex

Sverige har hittills inte haft någon enhetlig reglering vad gäller samarbetet med Frontex. För Polismyndighetens del regleras i 21 § förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten att myndigheten får ingå en internationell överenskommelse om samarbete med en utländsk brottsbekämpande myndighet eller utländsk gränskontrollmyndighet i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller som har slutit avtal enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om samarbete med konventionsstaterna. I punkt 4 d och 4 l i bilagan till samma förordning regleras att Polismyndigheten ska vara nationell kontaktpunkt och nationell samordningscentral enligt tidigare version av EU-förordningen. Polismyndigheten får enligt 6 kap. 4 a § utlänningsförordningen (2006:97), efter regeringens medgivande, begära bistånd av Frontex i form av snabba gränsinsatser.

För Kustbevakningens del regleras i 16 § förordningen (2019:84) med instruktion för Kustbevakningen att myndigheten ska medverka i internationella samarbeten för utveckling inom sitt verksamhetsområde och samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationella samarbeten inom sitt verksamhetsområde. Kustbevakningens tidigare medverkan i insatser med Frontex har skett med stöd av regeringsbeslut, men regleras numera i 10 a § i myndighetens instruktion.

Migrationsverket får enligt 6 § förordningen (2019:502) med instruktion för Migrationsverket medverka i EU:s operativa samarbete för förvaltning av Schengenområdets yttre gräns.

Tullverkets internationella samarbeten regleras i EU:s gemensamma tullbestämmelser men även i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete och den tillhörande förordningen (2000:1222).

För Kriminalvårdens del regleras i 6 § förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården att myndigheten ska verkställa de transporter som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen (1984:387) och lämna andra myndigheter den hjälp med

transport som är särskilt föreskrivet. Av 10 kap. 19 a § utlänningslagen (2005:716) framgår att Kriminalvården på begäran ska lämna Migrationsverket den hjälp som behövs för att transportera en utlänning som hålls i förvar.

Utöver ovan nämnda bestämmelser finns ytterligare åligganden i separata regeringsuppdrag.

4.3. Den nya EU-förordningen

EU-förordningen trädde i kraft den 4 december 2019. Genom förordningen utvidgas Frontex mandat och resurser ytterligare. Frontex personalstyrka utökas succesivt till en stående styrka om maximalt 10 000 personer och tjänstemännen ska enligt förordningen kunna ges verkställande befogenheter. Dessutom stärks Frontex mandat att agera i frågor om återvändande. Även Frontex mandat att samverka med tredjeländer utökas till att omfatta andra länder än de som direkt angränsar till Schengenområdet. Genom förordningen införlivas bestämmelserna om Eurosur i förordningen och Frontex får ansvar för driften och vidareutveckling av systemet.

EU-förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. I redogörelsen nedan kommer därför främst de artiklar i EUförordningen som föranleder kompletterande nationella bestämmelser att beröras.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 2021/22:227: Avsnitt 4.1

4.3.1. EU-förordningens syfte och definitioner

Genom EU-förordningen inrättas en europeisk gräns- och kustbevakning som ska säkerställa europeisk integrerad gränsförvaltning vid de yttre gränserna, i syfte att effektivt och med full respekt för de grundläggande rättigheterna förvalta gränserna och effektivisera unionens återvändandepolitik. Förordningen syftar enligt artikel 1 till att hantera migrationsutmaningar, eventuella framtida utmaningar och hot vid de yttre gränserna samt säkerställa en hög nivå av inre säkerhet inom unionen. Samtidigt ska också den fria rörligheten för personer inom unionen skyddas. Förordningen ska även bidra till att gränsöverskridande brottslighet vid yttre gränser kan upptäckas, förebyggas, förhindras och bekämpas.

I artikel 2 i EU-förordningen framgår definitioner av ett antal termer och uttryck.

4.3.2. Den stående styrkans uppgifter, befogenheter och ansvar

Den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka består enligt artikel 54.1 i EU-förordningen av fyra kategorier operativ personal: ordinarie personal, personal som utstationeras från medlemsstaterna för en längre tid, personal som står beredd att tillhandahållas Frontex för kortare utplacering och en reserv för snabba insatser. Till viss del gäller olika regler beroende på vilken personalkategori det handlar om.

Ordinarie personal omfattas enligt artikel 95.1 i EU-förordningen av EU:s tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor. Vilka uppgifter och befogenheter som kan tilldelas sådana tjänstemän regleras i artikel 55 och 82 samt i bilaga V till EU-förordningen.

För personal som tillhör kategori 2–4 gäller artikel 82 i fråga om vilka uppgifter och befogenheter tjänstemännen kan tilldelas. Sådan personal omfattas inte av EU:s tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor. I stället framgår av artikel 95.6 att styrelsen ska anta regler om den personal från medlemsstaterna som ska utstationeras till Frontex. Enligt artikel 43.5 ska all personal, med undantag för den ordinarie, omfattas av sitt hemlands disciplinära regler.

Artikel 82 gäller alltså samtliga medlemmar i enheterna. Med medlemmar i enheterna avses enligt artikel 2 de medlemmar i Frontex stående styrka som utplaceras genom gränsförvaltningsenheter, stödgrupper för migrationshantering eller återvändandeenheter. I artikel 82.1 regleras att medlemmar i enheterna ska ha kapacitet att utföra uppgifter och utöva befogenheter vad gäller gränskontroll och återvändande samt uppgifter och befogenheter som är nödvändiga för att uppnå målen med EU:s sjöoperationsförordning3, kodexen om Schengengränserna4 samt Återvändandedirektivet5. Medlemmarna i enheternas utförande av uppgifter och utövande av befogenheter, särskilt dem som kräver verkställande befogenheter, ska enligt artikel 82.2 ske dels på villkor att tillstånd ges av värdmedlemsstaten på dess territorium, dels i enlighet med tillämplig unionsrätt, nationell rätt eller internationell rätt.

Medlemmarna i enheterna får enligt artikel 82.4 endast utföra uppgifter och utöva befogenheter i enlighet med anvisningar från och, i regel, endast i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän eller personal som utför uppgifter i samband med återvändande. Värdmedlemsstaten får dock ge medlemmarna i enheterna tillstånd att agera för dess räkning.

För personal som utstationeras till Frontex eller utplaceras av en medlemsstat kortvarigt gäller enligt artikel 82.7 att möjligheten att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning ska följa av hemmedlemsstatens nationella rätt. För ordinarie personal som utplaceras som medlemmar i enheterna gäller i stället den ram och de detaljerade regler som fastställs i artikel 82 och i bilaga V. Vidare gäller att den verkställande direktören får bevilja ordinarie personal tillstånd att bära och använda vapen i enlighet med de bestämmelser som styrelsen antar.

Varje år fastställer Frontex styrelse en definition av vilka särskilda personalprofiler som Frontex efterfrågar (artikel 54.4). Gränsbevakningstjänstemän, kustbevakare och hundförare är exempel på sådana profiler. Samtliga medlemmar i enheterna ska enligt artikel 82.8, för de relevanta

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser. 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna.

personalprofilerna, ges tillstånd av värdmedlemsstaten att under utplaceringen utföra uppgifter som kräver användning av våld, inklusive att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning. Användning av våld, inklusive att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning, ska ske i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt och i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän. Värdmedlemsstaten får med hemmedlemsstatens tillstånd, eller i tillämpliga fall Frontex tillstånd, ge medlemmar i enheterna rätt att använda våld på dess territorium när värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän inte är på plats. Värdmedlemsstaten får även förbjuda bärandet av vissa typer av tjänstevapen, ammunition och utrustning, under förutsättning att samma förbud gäller för dess egna tjänstemän. Värdmedlemsstaten ska underrätta Frontex om vilka tjänstevapen och vilken ammunition och utrustning som tillåts samt om villkoren för användningen.

Tjänstevapen, ammunition och utrustning får enligt artikel 82.9 användas i nödvärn och när det är befogat för att skydda medlemmarna i enheterna eller andra personer i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt.

Enligt artikel 38 ska en operativ plan upprättas inför varje gemensam insats enligt EU-förordningen. Den ska omfatta alla aspekter som bedöms nödvändiga för genomförandet av den aktuella insatsen, bland annat vilken personal och vilka personalprofiler som behövs och en beskrivning av medlemmarna i enheternas uppgifter och befogenheter. Det ska även framgå vilka tjänstevapen samt vilken ammunition och utrustning som tillåts. Medlemsstaterna ska tillsammans med Frontex verkställande direktör komma överens om den operativa planen, som sedan blir bindande för Frontex, värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna.

I straffrättsligt hänseende gäller enligt artikel 85 att all personal som placeras ut som medlemmar i enheterna ska vara likställda med värdmedlemsstatens motsvarande tjänstemän. Vidare gäller enligt artikel 84 att värdmedlemsstaten i första hand ska vara ansvarig för all eventuell skada som medlemmar i enheterna orsakar under insatser.

5. Kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

5.1. Utrymmet för att införa kompletterande bestämmelser

EU-förordningar är enligt artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Det betyder att en EU-förordning ska tillämpas direkt av nationella myndigheter på samma sätt som lagar och andra nationella föreskrifter. En EU-förordning får varken inkorporeras

eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i frågor som regleras i förordningen. Medlemsstaterna är också skyldiga att se till att det inte finns nationella bestämmelser som står i strid med en EU-förordning. Ibland innehåller EU-förordningar bestämmelser av mer direktivliknande karaktär, vilket då i stället innebär en uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. En EU-förordning hindrar inte heller medlemsstaterna från att införa regler av verkställande karaktär. Det kan exempelvis handla om nationella bestämmelser som reglerar vilken myndighet som ska ansvara för tillämpningen av förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EUförordning kan tillämpas i praktiken och få ett effektivt genomslag.

För att nu aktuell EU-förordning ska kunna tillämpas och få fullt genomslag i Sverige krävs det vissa kompletterande nationella bestämmelser. I följande avsnitt lämnas förslag på de lagändringar som behövs.

5.2. En ny lag införs

Regeringens förslag: En ny lag med bestämmelser som kompletterar

EU-förordningen ska införas.

Termer och uttryck som används i lagen ska ha samma betydelse som i EU-förordningen.

De hänvisningar till EU-förordningar som finns i den nya lagen ska vara dynamiska.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock även att det av lag ska framgå att lagen tillämpas på samarbete mellan Sverige och den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och mellan Sverige och andra stater i den utsträckning som anges i EU-förordningen.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna uttalar sig inte särskilt om behovet av kompletterande bestämmelser eller om normgivningsnivån, dvs. om de kompletterande bestämmelserna ska framgå av lag eller annan författning. Kustbevakningen instämmer dock i bedömningen att det behövs nationell reglering för att utländska tjänstemän under en insats i Sverige enligt EU-förordningen ska kunna utföra nödvändiga uppgifter. Både Kustbevakningen och Tullverket ställer sig bakom förslaget i promemorian att vissa bestämmelser ska ingå i en lag och andra i en förordning.

Flertalet remissinstanser, bland annat Kustbevakningen,

Kriminalvården, Migrationsverket, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO) och Tullverket, framför synpunkter vad gäller det i promemorian presenterade förslaget om en förordning med kompletterande bestämmelser.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av en ny lag

EU-förordningen trädde i kraft den 4 december 2019 och tillämpas redan av svenska myndigheter. I promemorian föreslås att EU-förordningen i vissa avseenden ska kompletteras med bestämmelser i lag. Det gäller bland annat regleringen om utländska tjänstemäns befogenheter vid insatser i Sverige.

Av 8 kap. 2 § regeringsformen, RF, framgår att bestämmelser som avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna och som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden som huvudregel ska regleras i lag. Mot den bakgrunden anser regeringen, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att vissa kompletterande bestämmelser ska framgå av lag.

För att tillgodose behovet av en tydlig reglering anser regeringen att det är lämpligt att i en särskild lag samla de kompletterande bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att EU-förordningen kan tillämpas och att den får fullt genomslag i Sverige. Den nya lagen bör innehålla en bestämmelse som klargör att lagen kompletterar EU-förordningen.

Regeringen instämmer även i bedömningen att lagen bör kompletteras med en förordning.

Terminologi

Många av de termer och uttryck som används i EU-förordningen definieras i artikel 2. Regeringen gör bedömningen att de termer och uttryck som används i den nya lagen ska ha samma betydelse som i EU-förordningen. I promemorian föreslås att detta ska framgå direkt av lag. Regeringen delar den uppfattningen.

Hänvisningsteknik

Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EUrättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. I den nya lagen förekommer en hänvisning till en EU-rättsakt. Bestämmelsen är av upplysande karaktär och en ändring i EUförordningen bedöms inte få någon inverkan på bestämmelsens utformning eller innebörd. Regeringen anser därför att hänvisningar till EU-rättsakter i den nya lagen bör vara dynamiska.

Promemorians förslag om en förordning med kompletterande bestämmelser

Flertalet remissinstanser har framfört synpunkter på den i promemorian förslagna förordningen. Synpunkterna handlar bland annat om vilken eller vilka myndigheter som ska ha ansvar för Sveriges åligganden enligt EUförordningen. Dessa och även övriga synpunkter som lämnats på den föreslagna förordningen kommer att beaktas senare i det fortsatta förordningsarbetet. Detsamma gäller sådana remissynpunkter som knyter

an till en kompletterande förordning eller ändringar i redan existerande förordningar.

5.3. Överlåtelse av förvaltningsuppgifter

Regeringens bedömning: Överlåtelse av förvaltningsuppgifter har skett redan inom ramen för samarbetet i EU och behöver därför inte regleras nationellt.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås en kompletterande bestämmelse som, mot bakgrund av 10 kap. 8 § RF, reglerar att utländska tjänstemän får tilldelas förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens bedömning: I Sverige är det framför allt förvaltningsmyndigheter som utför offentliga förvaltningsuppgifter, men även regeringen och vissa privaträttsliga subjekt kan utföra sådana uppgifter (12 kap. RF). Förvaltningsuppgifter kan innefatta myndighetsutövning. Det finns ingen legaldefinition av ordet myndighetsutövning.

Av förarbetena till förvaltningslagen framgår dock att det är fråga om beslut och andra åtgärder som en myndighet vidtar gentemot en enskild. Myndigheten gör det med stöd av en befogenhet som den har getts genom ett konkret beslut av regeringen eller riksdagen eller genom en offentligrättslig författning. Beslutet eller åtgärden är ytterst ett uttryck för samhällets makt över medborgarna (prop. 2016/17:180 s. 47 f.). Vanligtvis utövas sådana maktbefogenheter genom myndigheternas tjänstemän.

Utgångspunkten i svensk rätt är att myndighetsutövning i Sverige utförs av svenska myndigheter. Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning kan dock under vissa förutsättningar överlåtas till utländska organ. Det kan ske genom lag eller tvingande EU-rättsakter på områden där Sverige har överlåtit beslutanderätt till EU. Av 10 kap. 6 § första stycket RF framgår att riksdagen, inom ramen för samarbetet i EU, kan överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Vad gäller överlåtelse av förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till juridiska personer och enskilda individer framgår av 12 kap. 4 § andra stycket RF att sådan överlåtelse ska ske med stöd av lag.

Regeringen konstaterar att EU-förordningen reglerar frågor på ett område där Sverige har överlåtit beslutanderätt till EU och att EUförordningen inte gäller beslutanderätt som rör principerna för statsskicket. EU:s institutioner kan därför med rättslig verkan för Sverige besluta om rättsakter som reglerar att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning överlåts till EU. För att det ska kunna konstateras att en överlåtelse av förvaltningsuppgifter redan har skett krävs det att Sverige inte har något direkt handlingsutrymme i förhållande till EU-förordningen.

Artikel 82 i EU-förordningen reglerar uppgifter och befogenheter för medlemmarna i enheterna. Av artikel 82.1 följer att medlemmar i enheterna ska ha kapacitet att utföra vissa uppgifter och utöva vissa befogenheter. Det handlar bland annat om verkställande befogenheter och att värdmedlemsstaten ska ge medlemmarna i enheterna tillstånd att utföra uppgifter som kräver användning av våld (artikel 82.2 och 82.8). Av

beaktandesats 57 och 59 i ingressen följer att rådet ska kunna tvinga fram verkställighetsåtgärder och att medlemmarna i enheterna bör ges alla nödvändiga befogenheter för att utföra gränskontroller och återvändandeuppgifter, inklusive de uppgifter som kräver verkställande befogenheter.

Regeringen gör bedömningen att EU-förordningen inte ger Sverige något handlingsutrymme i frågan om överlåtelse av förvaltningsuppgifter, utan att förordningen i stället innehåller bestämmelser som innebär en tvingande reglering. Överlåtelse av förvaltningsuppgifter har alltså redan skett inom ramen för samarbetet i EU och någon nationell bestämmelse med ett bemyndigande enligt 10 kap. RF behövs därför inte (jfr prop. 2020/21:186 s. 48 f.). Däremot krävs en nationell bestämmelse som reglerar förutsättningarna för att utländska tjänstemän ska kunna ges tillstånd att utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning.

5.4. Utländska tjänstemäns befogenheter vid tjänstgöring i Sverige

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som ska tjänstgöra i

Sverige enligt EU-förordningen ska, för uppgifter som avser gränskontroll och återvändande samt för uppgifter som krävs för att uppnå målen med vissa i EU-förordningen utpekade EU-rättsakter, få ges tillstånd att i Sverige utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning.

Tjänstemännen ska kunna ges tillstånd att utöva de befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har för sådana uppgifter som framgår av första stycket. En utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet ska dock inte kunna ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har.

Beslut om att neka inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen enligt artikel 35 i förordning (EG) 810/2009 ska dock få fattas endast av svenska tjänstemän eller av utländska tjänstemän om de getts särskilt tillstånd att agera för svensk räkning.

Regeringens bedömning: Det behövs inga kompletterande nationella bestämmelser som reglerar att insatser i Sverige ska utövas under ledning av och i närvaro av behörig svensk tjänsteman.

Det finns inte skäl att i lag reglera vem som har rätt att fatta beslut om tillstånd att utöva sådana befogenheter som utgör myndighetsutövning.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens.

I promemorian föreslås en bestämmelse som reglerar att utländska tjänstemän vid tjänstgöring enligt EU-förordningen, för uppgifter som avser inresekontroll, gränsbevakning och återvändande, får ges de befogenheter att använda tvångsmedel som motsvarande svenska tjänstemän har. Det föreslås även att det av bestämmelsen ska framgå vilka specifika befogenheter som ska kunna överlåtas, att insatser i Sverige ska utövas under ledning av och i närvaro av behörig svensk tjänsteman samt

att utländska tjänstemän i undantagsfall ska kunna ges rätt att utöva sina befogenheter utan svensk tjänstemans närvaro. I promemorian föreslås vidare en bestämmelse som reglerar att regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fattar beslut om överlåtelse av förvaltningsuppgifter och tilldelning av befogenheter.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte några invändningar. Kustbevakningen ställer sig dock tveksam till förslaget att utländska tjänstemän ska kunna ges befogenheter enligt tullagen (2016:253), lagen om straff för smuggling (2000:1225) och kustbevakningslagen (2019:32). Enligt myndigheten bör det i stället i huvudsak vara polismäns befogenheter som ska kunna överlåtas.

Tullverket framför liknande synpunkter som Kustbevakningen i fråga om möjligheten att överlåta befogenheter enligt tullagen och om det inte i stället framför allt är polismäns befogenheter som ska kunna överlåtas.

Tullverket avstyrker därför förslaget i denna del.

Riksdagens ombudsmän (JO) anser att promemorians förslag i flera delar bör förtydligas, bland annat vad gäller vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att utländska tjänstemän ska få agera utan svensk tjänstemans närvaro.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av artikel 82.1 i EUförordningen följer att utländska tjänstemän ska ha kapacitet att utföra uppgifter och utöva befogenheter vad gäller gränskontroll och återvändande samt uppgifter och befogenheter som är nödvändiga för att uppnå målen med förordningarna (EU) nr 656/2014 och (EU) 2016/399 samt direktiv 2008/115/EG. Av artikel 82.2 framgår att det kan handla om ”verkställande befogenheter”.

Medlemmarna i enheterna får endast utföra uppgifter och utöva befogenheter i enlighet med anvisningar från och, i regel, endast i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän eller personal som utför uppgifter i samband med återvändande. Värdmedlemsstaten får dock ge medlemmar i enheterna tillstånd att agera för dess räkning (artikel 82.4).

Utländska tjänstemän som agerar inom ramen för en insats enligt EUförordningen ska, utifrån de relevanta profilerna, ges tillstånd att under utplaceringen utföra uppgifter som kräver användning av våld. För detta krävs ett samtycke från antingen hemmedlemsstaten eller, när det gäller ordinarie personal, Frontex (artikel 82.8). Det framgår även att användningen av våld ska ske i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt.

Av artikel 82.11 framgår att beslut om nekad inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 810/2009 får fattas endast av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän eller av medlemmarna i enheterna om värdmedlemsstaten gett dem tillstånd att agera för dess räkning.

Regeringen gör bedömningen att det behövs en kompletterande bestämmelse i svensk lag som reglerar vilken typ av befogenheter som utländska tjänstemän som ska tjänstgöra här får ges tillstånd att utöva. Härtill kommer, som även JO påpekar, att det handlar om relativt långtgående befogenheter som ska kunna överlåtas till utländska tjänstemän. Även rättssäkerhetsskäl talar därför för en kompletterande

bestämmelse som beskriver vilken typ av befogenheter det kan röra sig om vid insatser i Sverige. Vad gäller sådana befogenheter som inte utgör myndighetsutövning krävs inte någon särskild lagreglering för att de ska kunna överlåtas.

De befogenheter som över huvud taget kan bli aktuella att ge tjänstemännen tillstånd till är sådana befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har för sådana uppgifter det nu är fråga om. Av artikel 82 framgår att det kan handla om verkställande befogenheter och i artikel 82.8 nämns särskilt att tjänstemännen ska ges tillstånd att använda våld.

Begreppet verkställande befogenheter får i detta sammanhang anses omfatta sådana åtgärder som, om de utförs i Sverige, utgör myndighetsutövning (jfr prop. 2007/08:83 s. 29, prop. 2009/10:177 s. 10 och prop. 2016/17:139 s. 38). Svenska tjänstemäns rätt att utöva sådana typer av befogenheter regleras i olika författningar. Exempelvis framgår av 9 kap. 2 § utlänningslagen vilka befogenheter som svenska tjänstemän har i samband med inresekontroll. Tjänstemännen har då bland annat rätt att kroppsvisitera en utlänning och undersöka utlänningens bagage.

Svenska tjänstemäns rätt att använda våld framgår också i olika författningar. Den typ av våld som svenska polismän får använda i sådana situationer som kan bli aktuella vid Frontex insatser framgår bland annat av 10 § polislagen. Det kan handla om polismäns rätt att enligt 10 § 1 polislagen, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd om polismannen möts med våld eller hot om våld.

I promemorian föreslås att det i lag ska införas en uttömmande lista med de befogenheter som ska kunna tilldelas utländska tjänstemän. Av förslaget framgår att det rör sig om vissa befogenheter som svenska tjänstemän har enligt utlänningslagen, polislagen, tullagen, lagen om straff för smuggling, kustbevakningslagen och häkteslagen (2010:611). Såväl

Kustbevakningen som Tullverket framför synpunkter angående vilka specifika befogenheter som borde eller inte borde framgå av bestämmelsen. Kustbevakningen anför dessutom att det är tveksamt om de i promemorian föreslagna bestämmelserna ger stöd för alla de åtgärder som ska kunna vidtas enligt artikel 82.1 i EU-förordningen. Två centrala remissinstanser har alltså framfört synpunkter vad gäller de befogenheter som i promemorian föreslås ska kunna överlåtas till utländska tjänstemän.

Redan av den anledningen anser regeringen att det är mindre lämpligt att i en uttömmande lista ange vilka befogenheter som kan tilldelas utländska tjänstemän.

Till det kommer att medlemsstaterna inte får begränsa EU-förordningen på annat sätt än förordningen uttryckligen tillåter. Artikel 82.1 anger att medlemmar i enheterna ska ha kapacitet att utföra uppgifter och utöva befogenheter som gäller gränskontroll och återvändande samt uppgifter som krävs för att uppnå mål som sätts upp i tre andra EU-rättsakter. Det handlar således om olika typer av befogenheter på flera olika områden. En i lag uttömmande lista riskerar av den anledningen att utgöra en otillåten begränsning av EU-förordningen och är därför inte lämplig. Regeringens bedömning är att det i stället ska vara upp till de ansvariga myndigheterna att, inom de ramar som nu sätts upp, ta ställning till vilka uppgifter och

befogenheter som utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva i det enskilda fallet.

EU-förordningens formulering att befogenheter ska ges utifrån ”de relevanta profilerna” innebär för Sveriges del att en utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet inte kan ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har. Exempelvis ska en utländsk tjänsteman som motsvarar personalprofilen kustbevakare endast kunna ges befogenheter som en svensk kustbevakningstjänsteman har för sådana typer av uppgifter det nu är fråga om. En utländsk tjänsteman som motsvarar en svensk särskilt förordnad passkontrollant kan ges befogenheter enligt 9 kap. 2 § andra stycket utlänningslagen. Enligt den bestämmelsen har särskilt förordnade passkontrollanter motsvarande befogenheter som polismän har vid inresekontroller. Frontex kontrollerar att de av medlemsstaterna föreslagna tjänstemännen i kategori 2 motsvarar de fastställda personalprofilerna (artikel 56.4). Någon nationell kontroll behövs därför inte.

Med hänsyn till att det är fråga om en EU-förordning och att det framgår direkt av artikel 82.4 i EU-förordningen vad som gäller för ledning och krav på svensk tjänstemans närvaro finns det inte giltiga skäl att införa en motsvarande bestämmelse i nationell rätt. Det finns inte heller förutsättningar för att i en kompletterande lag, i enlighet med vad JO föreslår, precisera vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att utländska tjänstemän ska få agera utan svensk tjänstemans närvaro eller förtydliga att utländska tjänstemän står under svensk ledning även när befogenheter utövas utan svensk tjänstemans närvaro. Regeringen instämmer däremot i den uppfattning som JO för fram vad gäller betydelsen av att de utländska tjänstemännen får tydlig information, bland annat om vilka befogenheter de har getts tillstånd att utöva och vad befogenheterna innebär. Sådan information ska, oavsett i vilket land insatsen sker, framgå av den operativa planen. Den operativa planen får tjänstemännen tillgång till både inför och under en insats.

Regeringen delar bedömningen i promemorian att det behövs en bestämmelse som reglerar vem som har rätt att ge utländska tjänstemän tillstånd att utöva sådana befogenheter det nu är fråga om. En sådan bestämmelsen behöver dock inte framgå av lag. Regeringen kommer därför att återkomma till den frågan i det fortsatta förordningsarbetet.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det ska införas en bestämmelse som reglerar att det är sådana befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har, för uppgifter som avser gränskontroll och återvändande samt för uppgifter som krävs för att uppnå målen med förordningarna (EU) nr 656/2014 och (EU) 2016/399 samt direktiv 2008/115/EG, som utländska tjänstemän ska kunna ges tillstånd att utöva i Sverige. En utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet kan dock inte ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har.

Beslut om att neka inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 eller beslut om att neka visum vid gränsen i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 810/2009 får fattas endast av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän. För att utländska tjänstemän ska få fatta

sådana beslut krävs att de fått ett särskilt tillstånd att agera för svensk räkning. Lagrådet anser att detta ska framgå direkt i lag. Regeringen delar den bedömningen.

5.5. Utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva befogenheter som bedöms nödvändiga

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva vissa i lagen beskrivna typer av befogenheter, under förutsättning att befogenheterna bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna.

Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. I promemorian föreslås endast en bestämmelse som reglerar att utländska tjänstemän vid tjänstgöring enligt EU-förordningen, för vissa typer av uppgifter, får ges de befogenheter att använda tvångsmedel som motsvarande svenska tjänstemän har.

Remissinstanserna har inga invändningar mot den i promemorian förslagna formuleringen att utländska tjänstemän under vissa förutsättningar får ges befogenheter.

Skälen för regeringens förslag: Utländska tjänstemän ska ha kapacitet att utföra uppgifter och utöva befogenheter vad gäller gränskontroll och återvändande samt uppgifter och befogenheter som är nödvändiga för att uppnå målen med förordningarna (EU) nr 656/2014 och (EU) 2016/399 samt direktiv 2008/115/EG (artikel 82.1). Tjänstemännen ska ges tillstånd att utföra uppgifter som kräver användning av våld (artikel 82.8). Den operativa personal som utplaceras som medlemmar i enheterna bör ha alla nödvändiga befogenheter för att utföra gränskontroller och återvändandeuppgifter, inklusive de uppgifter som kräver verkställande befogenheter enligt relevant nationell rätt eller EU-förordningen (beaktandesats 59 i ingressen till EU-förordningen).

EU-förordningen innebär att Sverige har en skyldighet att ge utländska tjänstemän tillstånd att under en insats här utöva sådana befogenheter som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna. Det kan handla om befogenheter som bedöms nödvändiga för att utföra gränskontroller, återvändandeuppgifter och de uppgifter som krävs för att uppnå målen med förordningarna (EU) nr 656/2014 och (EU) 2016/399 samt direktiv 2008/115/EG.

Vilka befogenheter som en utländsk tjänsteman ska ges tillstånd att utöva i det enskilda fallet styrs av avgränsningen i 3 § första och andra stycket men också av insatsens utformning och tjänstemannens roll i insatsen. De befogenheter som tjänstemännen ges tillstånd att utöva ska beskrivas i den operativa planen (artikel 38).

Regeringen gör sammanfattningsvis bedömningen att det behövs en kompletterande bestämmelse i svensk lag som reglerar att utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva de befogenheter som omfattas av 3 § första och andra stycket i lagen med kompletterande bestämmelser till EUförordningen och som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna.

5.6. Användning av vapen och annan särskild utrustning

Regeringens förslag: Utländska tjänstemän som har getts särskilda befogenheter ska vid tjänstgöring i Sverige ha rätt att använda skjutvapen i den uträckning som reglerna om nödvärn medger. I övrigt har de samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning.

För att få användas ska de utländska tjänstemännens utrustning motsvara den utrustning som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag. Sveriges advokatsamfund anser dock att bestämmelsen bör förtydligas mot bakgrund av att det av föreslagen lagtext framgår att utländska tjänstemän får använda skjutvapen i nödvärnssituationer medan det av motiven framgår att utländska tjänstemän endast får använda skjutvapen i nödvärnssituationer.

Skälen för regeringens förslag: EU-förordningen ställer krav på att utländska tjänstemän under vissa förutsättningar ska kunna ges rätt att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning vid insatser i

Sverige. Möjligheten att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning ska omfattas av hemmedlemsstatens nationella rätt (artikel 82.7). Detta innebär således att det krävs att tjänstemännen enligt hemmedlemsstaternas regleringar har rätt att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning, för att sådan rätt även ska kunna ges vid en insats i en annan medlemsstat. Bärandet och användningen av sådan utrustning i samband med en insats ska emellertid ske i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt (artikel 82.8).

Värdmedlemsstaten ska i enlighet med sin nationella rätt och med hemmedlemsstatens eller Frontex samtycke ge medlemmar i enheterna rätt att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning om det krävs för den funktion som tjänstemännen ska ha i den aktuella insatsen (artikel 82.8). All användning av våld ska ske i närvaro av värdmedlemsstatens tjänstemän, om inte värdmedlemsstaten med hemmedlemsstatens respektive Frontex medgivande ger de utländska tjänstemännen tillåtelse att använda våld utan att dess tjänstemän är närvarande. Värdmedlemsstaten har rätt att förbjuda bärande och användande av vissa vapen och viss utrustning om samma förbud gäller för de egna tjänstemännen. Värdmedlemsstaten ska, innan medlemmarna i enheterna utplaceras, underrätta Frontex om vilka tjänstevapen och vilken ammunition och utrustning som är tillåtna samt om villkoren för dess användning. Frontex ska därefter göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna (artikel 82.8). Vidare regleras i EU-förordningen att tjänstevapen, ammunition och utrustning får användas i nödvärn och när det är befogat för att skydda medlemmar i enheterna eller andra personer i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt, internationell människorättslagstiftning och EU-stadgan (artikel 82.9).

För Sveriges del innebär EU-förordningen att de nationella regelverken ska medge att utländska tjänstemän vid behov ska kunna ges rätt att bära och använda tjänstevapen, ammunition och annan utrustning vid våldsanvändning på samma villkor som gäller för svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän och kriminalvårdstjänstemän.

Sammantaget innebär de svenska bestämmelserna på detta område att svenska tjänstemän får använda skjutvapen i nödvärn. Polismän får även i vissa ytterligare situationer använda skjutvapen, bland annat när det handlar om vissa ingripanden mot grövre brottslighet (2 § Kungörelse [1969:84] om polisens användning av skjutvapen). Regeringen gör dock bedömningen att ingripanden mot grövre brottslighet inte kommer att bli aktuella vid tjänstgöring enligt EU-förordningen. Utländska tjänstemän ska därför endast ha rätt att använda skjutvapen i nödvärn. Detta bör framgå direkt av den kompletterande bestämmelsen. Sveriges advokatsamfunds synpunkt i denna del är därmed omhändertagen.

Lagrådet framhåller att det finns anledning att justera lagtexten så att det tydligare framgår att denna bestämmelse endast utgör en begränsning av utländska tjänstemäns rätt att använda skjutvapen. Vad tjänstemännen i en konkret nödsituation får göra regleras i 24 kap. 1 § brottsbalken.

Regeringen delar den bedömningen.

Även när det gäller rätten för utländska tjänstemän att använda annan särskild utrustning för våldsanvändning, exempelvis batong, OC-spray och fängsel, ska samma bestämmelser gälla som för motsvarande svenska tjänstemän. För svenska polismän finns bland annat Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om Polismyndighetens särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning (PMFS 2019:6). Även Kustbevakningen, Tullverket och Kriminalvården har särskilda förskrifter som reglerar rätten att använda sådan utrustning. Det framstår som rimligt att de överväganden som gjorts vid urval och anskaffning av utrustning till svenska tjänstemän gör sig gällande även för medlemmar i enheterna. För att få användas ska därför utrustningen motsvara den som bärs och används av svenska tjänstemän. Detta innebär inte att utrustningen måste vara av samma fabrikat och modell som den utrustning svenska tjänstemän använder, utan att den till funktion och verkan ska motsvara sådan utrustning.

Rätten att bära och använda skjutvapen och annan särskild utrustning förutsätter att det har fattats ett beslut att ge utländska tjänstemän tillstånd att utöva befogenheter enligt 4 § i lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen. Frågan om utländska tjänstemäns funktion i insatsen kräver bärande och användning av skjutvapen och annan särskild utrustning ska, utifrån bestämda personalprofiler, prövas i samband med upprättandet av den operativa planen. Då fastslås även de närmare förutsättningarna för användandet.

Regeringen bedömer sammantaget att det ska regleras i lag att utländska tjänstemän som getts tillstånd att utöva befogenheter enligt 4 § har rätt att använda skjutvapen endast i den utsträckning som reglerna om nödvärn medger. Det ska också regleras att de utländska tjänstemännen i övrigt har samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har. För att få användas ska utrustningen motsvara den utrustning som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Frågor om in- och utförsel samt innehav av skjutvapen, ammunition och annan utrustning behandlas i avsnitt 6.

5.7. Utländska tjänstemäns straffrättsliga skydd och ansvar

Regeringens förslag: Bestämmelserna om ansvar för tjänstefel och olaga diskriminering samt om straffrättsligt skydd för tjänstemän ska utvidgas till att omfatta även utländska tjänstemän som tjänstgör i

Sverige enligt EU-förordningen respektive med stöd av lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga synpunkter. Åklagarmyndigheten ser behov av ett förtydligande i frågan om utländska tjänstemän omfattas av bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken) och undantaget från krav på särskild åtalsprövning (20 kap. 5 § första stycket brottsbalken).

Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 85 i EU-förordningen framgår att medlemmar i enheterna, inklusive ordinarie personal, under gemensamma insatser, pilotprojekt, utplaceringar av stödenheter för migrationshantering, snabba gränsinsatser, återvändandeinsatser eller återvändandeinventioner på värdmedlemsstatens territorium, ska behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens tjänstemän i fråga om straffbara gärningar som eventuellt begås mot dem eller av dem.

EU-förordningen innebär alltså att utländska tjänstemän som deltar i insatser enligt EU-förordningen ska vara likställda med svenska tjänstemän om de utsätts för eller begår brott. Mot bakgrund av legalitetsprincipens krav på klar och tydlig straffrättslig lagstiftning anser regeringen att det behövs kompletterande bestämmelser som tydliggör innebörden av EU-förordningens krav i denna del.

Svenska tjänstemän har ett särskilt straffrättsligt skydd enligt bestämmelserna om våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd (17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken). Skyddet gäller bara i svensk myndighetsutövning och bör därför utvidgas till att omfatta även utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige med stöd av lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen.

Vidare finns bestämmelser som reglerar tjänstemäns straffrättsliga ansvar. Det handlar bland annat om att tjänstemän kan göra sig skyldig till tagande av muta, olaga diskriminering, tjänstefel och brott mot tystnadsplikt (10 kap. 5 a §, 16 kap. 9 §, 20 kap. 1 § och 20 kap. 3 §brottsbalken). Åklagarmyndigheten framför att det finns behov av ett förtydligande i frågan om 20 kap. 3 § och 20 kap. 5 § första stycketbrottsbalken även gäller för utländska tjänstemän. Bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken liksom bestämmelsen om tagande av muta i 10 kap. 5 a § brottsbalken är inte begränsad till svensk myndighetsutövning och omfattar därför även tjänstemän som tjänstgör enligt EU-förordningen utan särskild lagreglering. Även bestämmelsen i 20 kap. 5 § första stycket brottsbalken om undantag från särskild

åtalsprövning omfattar sådana utländska tjänstemän. Bestämmelsen om tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken och bestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken omfattar däremot inte utländska tjänstemän. Av 20 kap. 1 § brottsbalken framgår att bestämmelsen endast gäller vid myndighetsutövning. Enligt bestämmelsen i 16 kap. 9 § brottsbalken gör sig den som är anställd i allmän tjänst skyldig till olaga diskriminering om han eller hon diskriminerar en person bland annat på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå personen till handa på de villkor som han eller hon tillämpar i förhållande till andra. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att gärningsmannen har gått enskilda tillhanda på ett sätt som är jämförligt med vad som sker i näringsverksamhet (se prop. 1970:87 s. 130). Vid utförande av arbetsuppgifter enligt EU-förordningen bedömer regeringen att tjänstemännen kan befinna sig i sådana situationer att de går enskilda till handa på det sätt som avses i 16 kap. 9 § brottsbalken (jfr prop. 2016/17:139 s. 67). Bestämmelserna om tjänstefel och olaga diskriminering bör därför utvidgas till att omfatta utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt EU-förordningen.

5.8. Särskilda överväganden som inte föranleder lagändringar

5.8.1. Skadestånd

Regeringens bedömning: Det krävs inte några särskilda bestämmelser om skadestånd.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att det ska införas bestämmelser om ansvar för de skador som vållas av tjänstemän som tjänstgör enligt EU-förordningen.

Remissinstanserna har inga invändningar mot promemorians förslag.

Justitiekanslern (JK) påpekar dock att frågan om handläggande myndighet för skadeståndsanspråk bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 84.1 i EU-förordningen framgår bland annat att en värdmedlemsstat ska ansvara för all skada som orsakas av medlemmar i enheterna under insatserna i enlighet med sin nationella rätt. För det fall att skadan orsakats genom grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse av de utstationerade eller utplacerade medlemmarna i enheterna eller Frontex ordinarie personal har värdmedlemsstaten en regressrätt mot hemmedlemsstaten eller Frontex (artikel 84.2).

EU-förordningen, som ska tillämpas direkt av svenska myndigheter, innebär alltså i denna del att svenska staten ska ansvara för all skada som orsakas av medlemmar i enheterna under insatser i Sverige. Regleringen innebär även att svenska bestämmelser om statens skadeståndsansvar för skador vållade av svenska tjänstemän inte ska vara tillämpliga när sådana tjänstemän tjänstgör utomlands i enlighet med EU-förordningen. Då är i stället i första hand värdmedlemsstaten ansvarig enligt EU-förordningen.

Allmänna bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (1972:207). Bestämmelserna i den lagen är tillämpliga om inte annat är föreskrivet (1 §). I den utsträckning en fråga kopplad till den skadeståndsskyldighet som regleras i artikel 84 inte framgår av EUförordningen tillämpas alltså de allmänna bestämmelserna i skadeståndslagen. Så kan vara fallet till exempel i fråga om hur ersättningen för en skada ska beräknas. Även frågan om huruvida det föreligger kausalitet mellan en skada och den påstådda skadeorsaken får bedömas enligt nationell rätt.

Processuella regler vid skadeståndsanspråk som riktas mot staten i vissa andra sammanhang finns, som JK påpekar, i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Regeringen avser att återkomma till frågan om handläggande myndighet för skadeståndsanspråk i det fortsatta förordningsarbetet.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att det inte behövs någon kompletterande lagreglering för att uppfylla förordningens krav i denna del.

5.8.2. Regeringens rätt att meddela föreskrifter

Regeringens bedömning: Det ska inte tas in en upplysningsbestämmelse om regeringens kompetens att meddela föreskrifter om samarbete enligt EU-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att det ska införas en bestämmelse om att regeringen får meddela föreskrifter om samarbete enligt EU-förordningen med stöd av 8 kap. 7 § RF.

Remissinstanserna har inte lämnat några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § RF. Om riksdagen har lagstiftat inom området för regeringens s.k. restkompetens (8 kap. 7 § första stycket 2 RF) och avsikten är att även regeringen ska kunna meddela föreskrifter i samma fråga måste det i lagen tas in en upplysningsbestämmelse som anger vilken kompetens som lämnats kvar hos regeringen. I detta fall lagstiftar inte riksdagen inom området för regeringens restkompetens. Det saknas därför anledning att ta in en sådan upplysningsbestämmelse.

5.8.3. Arbetsrätt och arbetsmiljö

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon arbetsrättslig reglering för att utländska tjänstemän ska kunna tjänstgöra i Sverige eller för att svenska tjänstemän ska kunna tjänstgöra utomlands.

Det bör inte heller införas några bestämmelser om arbetsmiljöansvar för svensk personal som tjänstgör utomlands eller för utländsk personal som tjänstgör i Sverige.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen. Kustbevakningen, Polismyndigheten och

Tullverket anser dock att det finns ett behov av en djupare analys.

Kustbevakningen påpekar också att Frontex styrelse fattar beslut om villkor för medlemmarna i enheterna och att EU-förordningen på så sätt indirekt får sådana effekter för utstationerad personal som kan strida mot svensk arbetsrättslig lagstiftning. Arbetsmiljöverket betonar vikten av att arbetsmiljöfrågorna faktiskt regleras i praktiken. Migrationsverket anser att det vore bra om Arbetsgivarverket får möjlighet att ensa de statliga myndigheternas rutiner.

Skälen för regeringens bedömning

Arbetsrätt

Frontex ordinarie personal omfattas av anställningsvillkor som gäller för EU-personal (artikel 95.1). Vad gäller den personal från medlemsstaterna som utstationeras till Frontex för en längre tid (personal i kategori 2) ska styrelsen anta regler och vid behov uppdatera dessa (artikel 95.6). Reglerna ska bland annat innehålla villkoren för utstationeringen. Styrelsen har i beslut den 11 oktober 2020 antagit sådana regler. Av beslutet framgår bland annat vad som gäller beträffande arbetstider och ledighet samt vid sjukdom. De tjänstemän som tillhandahålls för kortvariga utplaceringar och de som ingår i reserven för snabba gränsinsatser (personal i kategori 3 och 4) omfattas i stället av sin hemmedlemsstats arbetsrättsliga regler.

Frontex styrelse har alltså beslutat vilka arbetsrättsliga villkor som ska gälla personal i kategori 2. Kustbevakningen påpekar att vissa villkor inte stämmer överens med svensk arbetsrättslig reglering. Avvikelserna handlar bland annat om rätt till föräldraledighet och 25 dagars semester. Regeringen konstaterar att det visserligen föreligger sådana skillnader som Kustbevakningen påpekar men gör bedömningen att Sverige trots detta inte har några möjligheter att besluta om andra arbetsrättsliga villkor under utstationeringen än de som framgår av styrelsebeslutet. Av samma skäl finns inte heller förutsättningar för att anta sådana regler för utländska tjänstemän i Sverige. De myndigheter vars personal ska tjänstgöra enligt EU-förordningen har i stället möjlighet att i avtal reglera att tjänstemännen exempelvis har rätt till ytterligare semesterdagar att nyttja i tiden efter utstationeringen. En sådan ordning gäller dessutom redan sedan tidigare vid flera svenska myndigheter.

För svenska tjänstemän i kategori 2 som tjänstgör utomlands enligt EUförordningen har det hittills upprättats särskilda avtal om utlandstjänstgöring, s.k. URA-avtal. Som Migrationsverket påpekar ser avtalen i nuläget olika ut beroende på vilken myndighet tjänstemännen i fråga är anställda vid. Det saknas dock förutsättningar att genomföra en översyn av URA-avtalen inom ramen för detta författningsarbete.

Enligt artikel 39.4 i EU-förordningen har Frontex verkställande direktör numera en rätt att omplacera utstationerad personal. De svenska avtalen är i nuläget formulerade på ett sådant sätt att en tjänstgöringsort behöver anges. Regeringen konstaterar därför att de nuvarande URA-avtalens utformning kan behöva ses över på så sätt att de möjliggör beslut om omplaceringar. Inte heller denna fråga kan dock tas om hand inom ramen för detta författningsarbete.

Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte krävs någon kompletterande arbetsrättslig reglering för att utländsk personal ska kunna tjänstgöra i Sverige eller för att svensk personal ska kunna tjänstgöra utomlands. Vad gäller personal som tillhör kategori 1 och 2 finns EUrättslig reglering som styr arbetsvillkoren. Det finns därför inte förutsättningar för att anta kompletterande nationella regler. För personal som tillhör kategori 3 och 4 gäller hemmedlemsstatens arbetsrättsliga regler och av den anledningen behövs inte någon kompletterande reglering för den personalen.

Arbetsmiljö

EU-förordningen innehåller inte några bestämmelser om arbetsmiljö. Arbetsmiljölagens (1977:1160) tillämpningsområde omfattar alla arbetstagare inom Sveriges territorium, inbegripet utländska arbetstagare som endast tillfälligt befinner sig här. Det innebär motsatsvis att arbetsmiljölagen i princip inte gäller för svenska tjänstemän som tjänstgör i annan medlemsstat. I fråga om fartygsarbete gäller dock lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium. Frågan är om det finns skäl att införa en särreglering motsvarande den som finns för Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser och för Polisens utlandsstyrka.

Regeringen konstaterar att det får anses rimligt att svenska myndigheter tar ett visst ansvar för svenska tjänstemäns arbetsmiljö utomlands även om arbetsmiljölagen i princip inte är tillämplig. En god arbetsmiljö kan till viss del uppnås exempelvis genom att anställningsmyndigheten utbildar tjänstemännen samt tillhandahåller andra förberedande åtgärder och ändamålsenlig utrustning. Efter en insats kan anställningsmyndigheten exempelvis erbjuda krisstöd, rehabilitering och företagshälsovård. Det får också anses rimligt att den myndighet som tjänstemannen är anställd vid, tillsammans med Frontex och utländska myndigheter, beaktar arbetsmiljörisker när samarbeten planeras, dvs. senast i samband med upprättandet av den operativa planen. Regeringen delar bedömningen i promemorian att förhållandena vid samarbeten enligt EU-förordningen kan antas vara mindre riskfyllda än vid sådana komplexa internationella militära insatser som det kan vara fråga om för bland annat Försvarsmaktens personal. Därtill kommer att svenska myndigheter skulle ha begränsade möjligheter att fullgöra ett eventuellt arbetsmiljöansvar, eftersom de i stor utsträckning kommer att sakna rådighet över de omständigheter som gäller utomlands. Med hänsyn härtill bedömer regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att införa en särskild reglering för arbetsmiljöfrågor som omfattar svenska tjänstemän som tjänstgör utomlands.

Vad gäller utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige är alltså arbetsmiljölagen tillämplig. Arbetsmiljölagens utgångspunkt är att arbetsmiljöansvaret ligger på arbetsgivaren. De utländska tjänstemännens anställningsmyndigheter saknar dock i stor utsträckning inflytande över förhållandena i Sverige. Det kan därför vara rimligt att de svenska myndigheterna ändå tar ett visst ansvar för de utländska tjänstemännens arbetsmiljö i Sverige. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att slå fast ett sådant ansvar i lag (jfr prop. 2016/17:139 s. 78 f.).

Som Arbetsmiljöverket påpekar är det angeläget att arbetsmiljöfrågorna faktiskt tas om hand. Arbetsmiljöfrågorna bör därför diskuteras i samband med upprättandet av den operativa planen och då lösas på lämpligt sätt.

5.8.4. Svensk straffrättslig domsrätt

Regeringens bedömning: Det behövs inte några särskilda bestämmelser om straffrättslig domsrätt.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås ändringar i 2 kap.3 och 5 §§brottsbalken.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningens krav i artikel 85 på straffrättslig likabehandling gäller inte uttryckligen hemmedlemsstatens behandling av utsänd personal. Det är dock lämpligt att frågan om straffrättslig domsrätt regleras på ett enhetligt sätt för svenska tjänstemän som deltar i insatser enligt EU-förordningen (jfr prop. 2016/17:139 s. 74– 76).

Förslaget i promemorian har sin grund i den tidigare lydelsen av 2 kap. brottsbalken. I 3 och 5 §§ undantogs då uttryckligen polismän, tulltjänstemän och tjänstemän vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt från kraven på dubbel straffbarhet och åtalsförordnande. I promemorian föreslås att undantagsbestämmelserna ska utvidgas till att omfatta även tjänstemän vid Kriminalvården och Migrationsverket samt andra tjänstemän vid Polismyndigheten än polismän.

Sedan den 1 januari 2022 gäller enligt 2 kap. 3 § 4 b) brottsbalken att svensk domstol är behörig att döma över brott som begåtts utanför Sverige i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning. För att ett brott ska anses ha begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning krävs att det begåtts i en funktion som är av officiell karaktär och som typiskt sett innebär statlig maktutövning (prop. 2020/21:204 s. 147). Sådana brott omfattas över huvud taget inte av kravet på dubbel straffbarhet (prop. 2020/21:204 s. 116). Samma sak gäller åtalsförordnande. Av 2 kap. 7 § första stycket brottsbalken framgår att åtal för brott som avses i 3 § får väckas endast om åtalsförordnande har meddelats. I andra stycket samma bestämmelse framgår att ett sådant åtalsförordnande inte behövs om brottet har begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar svensk allmän ställning. Brottsbalkens bestämmelser om svensk domstols behörighet och undantag från krav på åtalsförordnande begränsas alltså inte längre till tjänstemän vid särskilda myndigheter och innebär numera att kraven på dubbel straffbarhet och åtalsförordnande inte är tillämpliga på de tjänstemän som tjänstgör enligt EU-förordningen. Regeringen gör mot den bakgrunden bedömningen att frågan om straffrättslig domsrätt över de tjänstemän som deltar i insatser enligt EU-förordningen redan regleras på ett enhetligt sätt och att det därför inte behövs några särskilda bestämmelser.

5.8.5. Uppgiftslämnande och sekretess

Regeringens bedömning: Nationella myndigheters skyldighet att utbyta nödvändig information mellan varandra och med Frontex följer direkt av artikel 12 i EU-förordningen och behöver därför inte regleras i svensk författning.

Inte heller i övrigt krävs någon ytterligare kompletterande reglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Kustbevakningen efterfrågar en djupare och bredare analys av EU-förordningens bestämmelser om skyldighet att utbyta information.

Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen reglerar ett stort antal situationer då uppgifter ska lämnas mellan svenska myndigheter och från Sverige till Frontex samt i vissa fall direkt till andra myndigheter eller till tredjeländer. Skyldigheten att utbyta information mellan nationella myndigheter och med Frontex regleras i artikel 12. Bestämmelsen kompletteras bland annat av reglerna om Eurosur och av artikel 110.3.

Enligt artikel 110.3 ska övervakare av grundläggande rättigheter ha tillgång till alla handlingar som är relevanta för genomförande av Frontex verksamhet.

Vissa av de uppgifter som kan behöva utbytas kan omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Av 8 kap. 3 § 1 OSL framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift för vilken sekretess gäller röjs för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet sker i enlighet med en särskild föreskrift i lag eller förordning. Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar inte heller sekretess att en uppgift lämnas från en myndighet till en annan myndighet om en uppgiftsskyldighet följer enligt lag eller förordning. Med lag likställs i dessa sammanhang EU-förordningar (prop. 2012/13:122 s. 42).

För att uppgiftsskyldigheten ska bryta sekretessen krävs att bestämmelsen uppfyller vissa krav på konkretion. Den kan a) ta sikte på utlämnande av uppgifter av ett aktuellt slag, b) gälla en viss myndighets rätt att få del av uppgifter i allmänhet eller c) avse en skyldighet för en viss myndighet att lämna andra myndigheter information. Det krävs däremot inte att bestämmelsen i fråga avfattats med tanke på att uppgifterna kan vara hemliga (Lenberg m.fl. Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar, 10:28:1).

Bestämmelsen i artikel 12 innebär en skyldighet för alla inblandade nationella myndigheter och Frontex att i rätt tid och på ett korrekt sätt, i enlighet med förordningen, annan relevant unionsrätt och nationell rätt om utbyte av information, dela med sig av all information som är nödvändig för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen. Bestämmelsen, som alltså kompletteras av föreskrifter på andra ställen i förordningen, i andra EU-rättsakter och i nationell rätt, innebär både en långtgående skyldighet att lämna information och en motsvarande rätt att få del av information.

Kustbevakningen efterfrågar en djupare och bredare analys med konkreta anvisningar om vilken typ av information från övervakning och fartygsrapportering som myndigheterna ska vara skyldiga att förmedla för

syftet gränsförvaltning. I propositionen tar regeringen ställning till vilken typ av reglering som krävs för att EU-förordningen ska kunna tillämpas och få fullt genomslag. Att tolka EU-förordningen, i den bemärkelsen som Kustbevakningen efterfrågar, är i stället upp till de tillämpande myndigheterna.

Regeringen bedömer sammanfattningsvis, i likhet med bedömningen i promemorian, att artikel 12 i EU-förordningen har sådan sekretessbrytande verkan som avses i 8 kap. 3 § och 10 kap. 28 § OSL. Några kompletterande bestämmelser som möjliggör det informationsutbyte som föreskrivs i förordningen behöver därför inte införas.

Riksdagens ombudsmän (JO) lyfter även frågan om det behövs kompletterande reglering vad gäller tillsynen över de utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt EU-förordningen.

För de tjänstemän som inte tillhör den ordinarie personalen gäller enligt artikel 43.5 i EU-förordningen att de ska omfattas av hemmedlemsstatens disciplinära bestämmelser. Ordinarie personal som utplaceras som medlemmar i enheterna omfattas i stället enligt artikel 43.6 av disciplinära bestämmelser i enlighet med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren samt de åtgärder av disciplinär natur som föreskrivs i den tillsynsmekanism som avses i artikel 55.5 a. Att låta JO och Justitiekanslern (JK) utöva tillsyn över dessa tjänstemän, på samma sätt som gäller svenska tjänstemän, skulle därför vara svårförenligt med EUförordningen. En sådan reglering skulle också gå emot vad som gäller för utländska tjänstemän som tjänstgör enligt lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete (prop. 2016/17:139 s. 70). Insatserna utövas dessutom under svensk ledning och omfattas därför trots allt av JO:s och JK:s tillsyn. Samarbetet enligt EU-förordningen får sammanfattningsvis anses omgärdat av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Regeringen gör därför bedömningen att utländska tjänstemän som deltar i samarbetet kring Frontex inte bör stå under tillsyn av JO eller JK.

6. Ändringar i vapenlagen

Regeringens förslag: Bemyndigandet i 11 kap. 1 § f vapenlagen ska utvidgas till att även omfatta företrädare för Frontex.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inget att invända mot förslaget. Polismyndigheten anser dock att det bör förtydligas om sekonderade tjänstemän ska anses vara företrädare för annan stat enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen (1996:67). Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) påtalar att frågan om tillståndskrav enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor inte har belysts i promemorian och föreslår därför en ändring i 13 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor.

Skälen för regeringens förslag: Vapenlagen och vapenförordningen (1996:70) innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för införsel, innehav och utförsel av skjutvapen, ammunition och ljuddämpare. Av

11 kap. 1 § f vapenlagen framgår att regeringen får meddela föreskrifter om att kravet på tillstånd inte ska gälla skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige. Detsamma gäller i fråga om pepparspray (3 §). Polismyndigheten har begärt ett förtydligande i denna del vad gäller sekonderad personal. Regeringen konstaterar att sådan personal (kategori 2–4) som tjänstgör i enlighet med EU-förordningen är att anse som företrädare för annan stats myndighet och att de därför omfattas av bestämmelsen i 11 kap. 1 § f vapenlagen. I 4 kap. 4 § vapenförordningen finns en bestämmelse om att tillfällig tjänstgöring enligt EU-förordningen ska undantas från vapenlagens bestämmelser om krav på tillstånd. Ett sådant undantag är dock inte tillämpligt på Frontex ordinarie personal (kategori 1), eftersom sådana tjänstemän anses vara företrädare för Frontex och inte företrädare för annan stats myndighet. Regeringen bedömer därför, i likhet med förslaget i promemorian, att bemyndigandet i 11 kap. 1 § f vapenlagen för regeringen att besluta om att vapenlagen inte ska tillämpas behöver utvidgas till att även omfatta företrädare för Frontex.

Enligt 6 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel krävs tillstånd för att krigsmateriel ska få föras ut ur landet. Av förordningen (1992:1303) om krigsmateriel framgår vissa undantag från tillståndskravet i lagen. Av 4 a § framgår att tillstånd inte behövs när det gäller utförsel till annat EES-land och materielen har förts in i landet för att användas vid tillfällig tjänstgöring enligt EU-förordningen. Eftersom samtliga Schengenländer utom Schweiz även är EES-länder torde det endast bli i ett fåtal fall som tillstånd respektive anmälan krävs. Någon särskild reglering är därför inte nödvändig.

Enligt 15 § förordningen om krigsmateriel gäller att utförsel av krigsmateriel ska anmälas till Tullverket. Sådan anmälan krävs dock inte enligt 15 a § andra stycket när den som för ut krigsmaterielen är ett utländskt organ och materielen förs in för att användas vid tillfällig tjänstgöring enligt EU-förordningen. Undantaget gäller utländska organ och är alltså tillämpligt på all Frontex personal.

För batonger är bestämmelserna i vapenlagen inte tillämpliga. I stället följer av 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål att det krävs särskilt tillstånd för att batonger ska få föras in i landet. Sådant tillstånd får enligt 2 § i samma förordning ges beträffande batonger av det slag som enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag, om batongen förs in till landet för att ingå i sådan utrustning. En sådan föreskrift som omfattar utländska tjänstemän behövs alltså. Det är dock tillräckligt att detta regleras i den operativa planen för insatsen. Dessutom regleras i 1 § första stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål att knivar, stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa inte får innehas på allmän plats, fordon på allmän plats och vissa andra särskilt angivna områden. Av andra stycket framgår bland annat att första stycket inte gäller om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag.

I promemorian har föreslagits att både 4 kap. 4 § vapenförordningen och 4 a § förordningen om krigsmateriel ska uppdateras med en hänvisning till

den senaste lydelsen av EU-förordningen. Regeringen kommer att ta ställning till den frågan i det fortsatta förordningsarbetet.

MSB påpekar att frågan om tillståndskrav enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor inte har belysts i promemorian. MSB framför att det sker en överföring av explosiv vara (ammunition) enligt 5 § 2 lagen om brandfarliga och explosiva varor när en tjänsteman tar med sig sitt tjänstevapen och tillhörande ammunition till Sverige och att en sådan överföring kräver tillstånd enligt 16 § samma lag. För att sådant tillstånd inte ska behövas föreslår MSB en ändring i 13 § förordningen om brandfarliga och explosiva varor. Regeringen avser att återkomma till även denna fråga inom ramen för det fortsatta förordningsarbetet.

Hänvisningar till S6

  • Prop. 2021/22:227: Avsnitt 5.6

7. Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas

Regeringens förslag: I kretsen av vuxna personer som kan underrättas när ett barn frihetsberövas på grund av misstanke om brott ska även någon annan lämplig vuxen person uttryckligen ingå. Det ska också förtydligas att en underrättelse om frihetsberövande alltid ska lämnas till någon i den kretsen av vuxna personer.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I förhållande till promemorians förslag har en språklig ändring gjorts.

Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten, Barnombudsmannen, Lunds universitet, Justitiekanslern, Sveriges Kommuner och Regioner, Riksdagens ombudsmän, Rädda Barnen, Socialstyrelsen, Helsingborgs tingsrätt, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Sveriges advokatsamfund tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag.

Rädda Barnen anser även att det bör tydliggöras att barnets åsikt ska tas in och beaktas i samband med underrättelsen och att andra delar av lagstiftningen bör ses över.

Skälen för regeringens förslag

EU:s försvarardirektiv och behovet av att förtydliga reglerna om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas

EU:s försvarardirektiv syftar till att fastställa minimiregler om rättigheterna för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden. Av direktivet följer en förpliktelse för medlemsstaterna att se till att misstänkta och tilltalade som är frihetsberövade har rätt att få en person som de har utsett underrättad om deras frihetsberövande (artikel 5). Om den misstänkta eller tilltalade är ett barn ska vårdnadshavaren så snart som möjligt underrättas om frihetsberövandet och skälen till detta, såvida det inte strider mot barnets bästa. I så fall ska en annan lämplig vuxen person underrättas (artikel 5.2).

Som framgår av avsnitt 3 har kommissionen i den formella underrättelsen gjort gällande att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter enligt direktivet. Kommissionen menar att det inte framgår av den svenska lagstiftningen att en annan lämplig vuxen ska underrättas om att ett barn har frihetsberövats i de fall det skulle strida mot barnets bästa att underrätta den person som har föräldraansvaret för barnet.

Artikel 5.2 har införlivats i 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL. Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska en sådan vuxen underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet (5 § första stycket LUL). En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl (5 § tredje stycket LUL). I förarbetena anges att om det skulle strida mot den unges bästa att lämna information om frihetsberövandet till vårdnadshavaren, bör gälla att en annan lämplig vuxen ska underrättas. Om någon i kretsen av personer som kan kontaktas inte ska underrättas med motiveringen att det strider mot den unges bästa, kommer som en följd av det gälla att någon annan i denna krets ska underrättas (prop. 2015/16:187 s. 39). Därutöver ska socialnämnden alltid underrättas om någon som inte har fyllt 18 år frihetsberövas (6 § LUL).

Den svenska regleringen uppnår det resultat som direktivet eftersträvar. Det är dock viktigt att det inte finns några tveksamheter om vad som gäller i fråga om skyldigheten att underrätta någon lämplig vuxen i ett barns närhet vid ett frihetsberövande. Det finns därför skäl att förtydliga den svenska regleringen så att den bättre stämmer överens med lydelsen i direktivet.

Även en annan lämplig vuxen person ska uttryckligen ingå i kretsen av personer som kan underrättas om ett barns frihetsberövande

I den krets av personer som myndigheterna kan vända sig till enligt gällande reglering när ett barn har frihetsberövats på grund av misstanke om brott ingår vårdnadshavaren, den eller de som har det huvudsakliga ansvaret för den unge samt även andra som kan anses ha en fostrande roll i förhållande till den unge. I den sista kategorin kan till exempel föräldrar som inte är vårdnadshavare men som umgås med den unge ingå. Också andra vuxna än den unges föräldrar kan ha en fostrande roll för den unge, till exempel kan före detta familjehemsföräldrar, styvföräldrar, mor- och farföräldrar, stödpersoner eller lärare stå i ett sådant närmare förhållande till den unge (prop. 2001/02:111 s. 20). Den krets av personer som kan kontaktas om ett barn har frihetsberövats på grund av brott är alltså omfattande och inte formellt avgränsad.

Som bestämmelserna i 5 § första stycket LUL är utformade är det samma kategori av personer som ska informeras om att ett barn har frihetsberövats som den personkrets som ska underrättas och kallas till förhör när ett barn är misstänkt för brott. Syftet med att underrätta en vuxen i den unges närhet

om brottsmisstanke och att kalla den vuxna till förhör är dock inte nödvändigtvis detsamma som syftet med att informera en vuxen om att ett barn har frihetsberövats. I det första fallet syftar underrättelsen och möjligheten till medverkan under förhör till att vuxna personer ska kunna hjälpa den unge att komma till rätta med sin brottslighet (prop. 2001/02:111 s. 19). I den situation då ett barn har frihetsberövats är det i första hand viktigt att någon vuxen i den unges närhet får kännedom om vad som har hänt barnet.

Det finns en risk för att kretsen av personer som ska underrättas om ett barns frihetsberövande enligt den nuvarande regleringen uppfattas som snävare än vad direktivet föreskriver och snävare än vad som är avsikten med den svenska regleringen. Regeringen anser därför, i enlighet med promemorians förslag, att även någon annan lämplig vuxen person ska läggas till i kretsen av personer som kan underrättas om ett barns frihetsberövande i 5 § första stycket andra meningen LUL, vilket stämmer överens med vad som framgår av artikel 5.2 i direktivet. Det är lämpligt att använda samma terminologi som i direktivet, dels för att termen annan lämplig vuxen person är generell och ändamålsenlig för det aktuella fallet, dels för att undvika tveksamheter i fråga om huruvida Sverige uppfyller kravet i direktivet.

Det förtydligas att en underrättelse om att ett barn har frihetsberövats alltid ska lämnas till någon i kretsen av vuxna personer som kan underrättas

En underrättelse eller kallelse ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl (5 § tredje stycket LUL). Om exempelvis den unges vårdnadshavare inte ska kontaktas eftersom det skulle strida mot barnets bästa eller om det finns andra särskilda skäl mot det, ska en annan vuxen i den krets av personer som anges i 5 § första stycket LUL kontaktas. Detta framgår inte uttryckligen av lagtexten, utan har i stället förutsatts i förarbetena. Det har bedömts som en naturlig följd att någon annan kontaktas om någon i den nämnda kretsen inte ska underrättas (prop. 2015/16:187 s. 39).

Det är viktigt att någon vuxen person i ett barns närhet alltid får kännedom om att ett barn har frihetsberövats och varför så har skett. För att det inte ska finnas någon tveksamhet i frågan ska i enlighet med promemorians förslag ett förtydligande göras i 5 § tredje stycket LUL om att en underrättelse om frihetsberövande alltid ska lämnas till någon av de vuxna personer som anges i första stycket andra meningen i samma paragraf.

Rädda Barnen anser att det bör tydliggöras att barnets åsikt ska tas in och beaktas när en ansvarig myndighet fattar beslut om vilken vuxen, vårdnadshavare eller annan lämplig person som ska underrättas. Att den unge ska tillfrågas inför att vårdnadshavare och andra vuxna underrättas framgår av tidigare förarbeten (prop. 1994/95:12 s. 64 och prop. 2001/02:111 s. 20). Vidare är det inte möjligt att, som Rädda Barnen önskar, inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en översyn av övriga delar av LUL som behandlar underrättelse till vårdnadshavare när barn som är under 15 år misstänks för brott.

8. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen och övriga lagändringar ska träda i kraft den 1 augusti 2022.

Regeringens bedömning: Det behövs inga övergångsbestämmelser.

Promemoriornas förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens. Enligt Ds 2021:10 ska bestämmelserna i den kompletterande lagen träda i kraft så snart som möjligt och övriga föreslagna lagändringar träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Remissinstanserna har inte lämnat några synpunkter på förslagen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: EU-förordningen trädde i kraft den 4 december 2019 och ska, med vissa undantag, tillämpas från det datumet. Utplaceringar i enlighet med artiklarna 54–58 ska ske från och med den 1 januari 2021. Det är därför angeläget att de föreslagna bestämmelserna, som avser att komplettera EU-förordningen, träder i kraft så snart som möjligt. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den tid som de olika leden i lagstiftningsprocessen förväntas ta framstår den 1 augusti 2022 som den tidigast möjliga tidpunkten för ikraftträdande av den nya lagen och de övriga lagändringar som föreslås med anledning av

EU-förordningen.

Lagändringarna i LUL föreslås mot bakgrund av att kommissionen har ifrågasatt det svenska genomförandet av försvarardirektivet. De bör träda i kraft så snart som möjligt. Den tidigaste tidpunkten som lagändringarna kan träda i kraft bedöms vara den 1 augusti 2022.

Det krävs inte några övergångsbestämmelser.

9. Konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Förslagen med anledning av EUförordningen bidrar till att Sverige kan uppfylla sina förpliktelser enligt förordningen och att Sverige vid behov ska kunna begära och ta emot bistånd från Frontex.

Förslagen om ändringar i LUL innebär en ökad tydlighet och därmed trygghet både för barn som frihetsberövas på grund av misstanke om brott och för vuxna i deras närhet.

Lagförslagen ger inte upphov till ökade kostnader för myndigheterna och har inte några konsekvenser i övrigt.

Promemoriornas bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen. Kustbevakningen anser dock att EUförordningen och förslagen i Ds 2021:10 innebär ökade kostnader för

bland annat utplacering av personal och utrustning samt för stabsuppgifter. Enligt Kustbevakningen behövs en kraftig anslagsökning för att myndigheten ska kunna fortsätta delta operativt med utplacering av personal och utrustning till Frontex samt för att omfattningen och målen för myndighetens övriga verksamhet inte ska behövas sänkas.

Polismyndigheten framhåller att förslagen i Ds 2021:10 innebär en förbättrad förmåga att samordna Sveriges deltagande i Frontex stående styrka men påpekar samtidigt att förslagen innebär en ökad arbetsbörda på den nationella kontaktpunkten och samordningscentralen samt vissa organisatoriska förändringar hos Polismyndigheten. Omfattningen av dessa kostnader går dock enligt Polismyndigheten inte att uppskatta i nuläget.

Kriminalvården bedömer att den föreslagna regleringen i Ds 2021:10 kan antas ge upphov till ytterligare kostnader för myndigheten, men att det inte går att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna i nuläget.

Kriminalvården önskar ett tydliggörande i frågan om hur utlandsstationeringar inom ramen för Frontex verksamhet ska finansieras.

Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningen innebär förbättrade förutsättningar för ett utökat samarbete angående gränsförvaltning mellan stater och ansvariga myndigheter inom

Schengenområdet. Lagförslagen i den delen bedöms bidra till att Sverige kan uppfylla sina förpliktelser enligt EU-förordningen samt ha en möjlighet att begära och ta emot bistånd från Frontex.

Kustbevakningen, Polismyndigheten och Kriminalvården påpekar att myndigheterna kommer att drabbas av kostnadsökningar. Myndigheternas synpunkter knyter dock uteslutande an till innehållet i EU-förordningen och den i promemorian föreslagna förordningen, som bland annat reglerar de svenska myndigheternas ansvar för att uppfylla Sveriges åligganden enligt EU-förordningen. I detta avsnitt redogörs endast för konsekvenserna av de lagförslag som lämnas i denna lagstiftningsprodukt. Lagförslagen handlar om vissa kompletterande bestämmelser för det redan pågående arbetet inom ramen för EU-förordningen, bland annat reglering angående utländska tjänstemäns befogenheter samt deras straffrättsliga skydd och ansvar vid tjänstgöring i Sverige. De myndigheter som berörs får inget utökat ansvar med anledning av lagförslagen och förslagen bedöms inte heller i övrigt innebära några kostnadsökningar för myndigheterna. Kriminalvårdens fråga, som handlar om hur myndigheten internt ska hantera finansieringen av utlandsstationeringar, faller inte inom ramen för denna lagstiftningsprodukt.

Förslagen om ändringar i LUL kan förväntas leda till en ökad tydlighet och därmed trygghet för barn eftersom det direkt av lagtexten framgår att någon vuxen person i barnets närhet alltid ska kontaktas vid ett frihetsberövande på grund av brottsmisstanke. Det leder även till ökad trygghet för vuxna i och med vissheten att någon i barnets närhet kommer att bli underrättad i de fall ett barn frihetsberövas. Barns rättigheter är garanterade genom exempelvis barnkonventionen. Förslagen bidrar till att tydliggöra de rättigheter som handlar om att barnets bästa ska beaktas (artikel 3.1) och om underrättelseskyldighet (artikel 40.2).

Förslagen om ändringar i LUL innebär inte några ändringar i sak. Enligt hittillsvarande ordning underrättas regelmässigt någon vuxen person i ett barns närhet om att barnet har frihetsberövats. Förslagen bör

inte leda till någon ökning av antalet underrättelser och bör inte heller påverka arbetsbördan för Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, kommunernas socialtjänster eller andra berörda myndigheter. Förslagen bedöms därför inte leda till några ökade kostnader för det allmänna.

Regeringens förslag påverkar inte i övrigt enskildas rättigheter eller skyldigheter. Inte heller bedöms förslagen ha konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, sysselsättningen, offentlig service, småföretags villkor, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för de

integrationspolitiska målen.

10. Författningskommentar

10.1. Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EU:s gräns- och kustbevakningsförordning).

Paragrafen anger att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till EU-förordningen. Det innebär att lagen inte kan tillämpas fristående, utan endast tillsammans med EU-förordningen. Bestämmelsen anger även den i lagen använda förkortningen för EU-förordningen. Hänvisningen till EUförordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

2 §

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

Av paragrafen framgår att de termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Befogenheter som utgör myndighetsutövning

3 §

Utländska tjänstemän som ska tjänstgöra i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning får, för uppgifter som avser gränskontroll och återvändande, ges tillstånd att i Sverige utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Sådant tillstånd får ges även för uppgifter som krävs för att uppnå målen med

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), och

3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Tjänstemännen får ges tillstånd att utöva endast sådana befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårds-

tjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har för uppgifter som framgår av första stycket. En utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet kan dock inte ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har.

Beslut om att neka inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen enligt artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) får fattas endast av svenska tjänstemän eller av utländska tjänstemän om de fått ett särskilt tillstånd att agera för svensk räkning.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter och förslag från Lagrådet, reglerar förutsättningarna för att ge utländska tjänstemän som tjänstgör i Sverige enligt EU-förordningen tillstånd att utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Av första stycket framgår för vilka typer av uppgifter som utländska tjänstemän, som ska tjänstgöra i Sverige enligt EU-förordningen, får ges tillstånd att utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Utöver uppgifter kopplade till gränskontroll och återvändande kan det handla om uppgifter som krävs för att uppnå målen med EU:s sjöoperationsförordning (EU) nr 656/2014, kodexen om Schengengränserna (EU) 2016/399 och återvändandedirektivet 2008/115/EG. De tre EUrättsakterna gäller i huvudsak gränsövervakning, gränskontroll och återvändande. Definitioner av gränsövervakning och gränskontroll finns i kodexen om Schengengränserna (EU) 2016/399. Av artikel 3.3 i återvändandedirektivet 2008/115/EG framgår det att med återvändande avses en tredjelandsmedborgares återresa, oavsett om den sker frivilligt i överensstämmelse med en skyldighet att återvända eller med tvång, till ursprungslandet, ett transitland i enlighet med återtagandeavtal eller andra arrangemang, eller ett annat tredjeland till vilket tredjelandsmedborgaren frivilligt väljer att återvända och där han eller hon kommer att tas emot.

Av andra stycket framgår vilken typ av befogenheter som utländska tjänstemän får ges tillstånd att utöva vid tjänstgöring i Sverige.

De befogenheter som över huvud taget kan bli aktuella är sådana som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har, för sådana uppgifter det nu är fråga om. Det kan exempelvis handla om svenska tjänstemäns befogenheter enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) att i samband med en inresekontroll kroppsvisitera en person eller undersöka hans eller hennes bagage. Det kan också handla om svenska tjänstemäns rätt att använda våld. Sådan rätt har exempelvis svenska polismän enligt 10 § polislagen (1984:387). Av 10 § 1 polislagen följer att polismän, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd om de möts med våld eller hot om våld.

Att en utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet inte kan ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har innebär exempelvis att en utländsk tjänsteman som motsvarar den av Frontex fastställda personalprofilen kustbevakare, endast ska kunna ges befogenheter som en svensk kustbevakningstjänsteman har, för sådana uppgifter som framgår av första stycket.

Av tredje stycket följer att beslut om att neka inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen enligt artikel 35 i förordning (EG) 810/2009 kräver ett särskilt tillstånd. Sådana beslut fattas av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän, såvida inte värdmedlemsstaten gett utländska tjänstemän som tjänstgör enligt EU-förordningen ett särskilt tillstånd att agera för dess räkning.

4 §

Utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva de befogenheter som omfattas av 3 § första och andra stycket och som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna.

Paragrafen, som utformas i allt väsentligt enligt Lagrådets förslag, innebär att utländska tjänstemän under vissa förutsättningar ska ges tillstånd att utöva sådana befogenheter som framgår av 3 § första och andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Av paragrafen följer att utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva sådana befogenheter som omfattas av 3 § första och andra stycket och som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna. Bedömningen av vilka befogenheter som är nödvändiga ska göras i förhållande till de uppgifter som kommer att krävas i den särskilda insatsen och den enskilde tjänstemannens roll i insatsen. De befogenheter som bedöms nödvändiga och som de utländska tjänstemännen därmed ska ges tillstånd att utöva ska, tillsammans med alla andra omständigheter som bedöms nödvändiga för genomförandet av den gemensamma insatsen, framgå av den operativa planen. En operativ plan upprättas inför varje gemensam insats vid EU:s yttre gränser (artikel 38 i EU-förordningen).

Bedömningen av vilka uppgifter och befogenheter som krävs vid en särskild insats ska göras av de myndigheter som deltar i arbetet med den operativa planen.

För att utländska tjänstemän ska kunna ges tillstånd att använda våld i Sverige krävs ett samtycke från hemmedlemsstaten eller, när det gäller ordinarie personal, Frontex (se artikel 82.8 i EU-förordningen).

Användning av vapen och annan särskild utrustning

5 §

Utländska tjänstemän som har getts tillstånd att utöva befogenheter enligt 4 § har vid tjänstgöringen i Sverige rätt att använda skjutvapen endast i den utsträckning som reglerna om nödvärn medger. I övrigt har de samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning.

För att särskild utrustning ska få användas vid våldsanvändning ska dock utrustningen motsvara den som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, reglerar villkoren för utländska tjänstemäns användning av skjutvapen och annan särskild utrustning vid tjänstgöring i Sverige. Paragrafen innebär en begränsning av rätten att använda skjutvapen till sådana situationer som utgör nödvärn. Tjänstemännens möjlighet att bära och använda vapen, ammunition och

utrustning ska enligt artikel 82.7 i EU-förordningen omfattas av hemmedlemsstatens nationella rätt. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Av första stycket framgår att utländska tjänstemän ska behandlas på samma sätt som svenska tjänstemän i fråga om användning av skjutvapen och annan särskild utrustning, under förutsättning att de har getts tillstånd enligt 4 § att utöva sådana befogenheter som framgår av 3 §. Med annan särskild utrustning avses till exempel batong, OC-spray och fängsel. Svenska tjänstemän får, i sådana situationer det kan bli fråga om vid insatser enligt EU-förordningen, använda skjutvapen endast i nödvärnssituationer. Detsamma ska därför gälla för utländska tjänstemän under insatser i Sverige. För att en utländsk tjänsteman ska kunna ges rätt att använda skjutvapen och annan särskild utrustning under en insats i Sverige krävs enligt artikel 82.7 i EU-förordningen att tjänstemannen har rätt att bära och använda sådan utrustning enligt sin hemmedlemsstats regler.

Av andra stycket framgår att de utländska tjänstemännens skjutvapen och annan särskild utrustning ska motsvara den utrustning som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet. Detta innebär inte att utrustningen måste vara av samma fabrikat och modell som den utrustning som svenska tjänstemän använder. Det är i stället tillräckligt att utrustningen till funktion och verkan motsvarar sådan utrustning.

Straffrättsligt skydd och ansvar

6 §

Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige med stöd av denna lag ska vara skyddade enligt 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken på motsvarande sätt som

om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Paragrafen reglerar utländska tjänstemäns straffrättsliga skydd vid tjänstgöring i Sverige med stöd av denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Av paragrafen framgår att utländska tjänstemän som i samband med tjänstgöring i Sverige utför uppgifter som innefattar myndighetsutövning ska vara skyddade enligt 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken om våld eller hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd, på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning. Utländska tjänstemän ska i detta avseende därmed jämställas med svenska tjänstemän.

7 §

Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen vara ansvariga även för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Paragrafen reglerar utländska tjänstemäns straffrättsliga ansvar vid tjänstgöring i Sverige enligt EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Av paragrafen framgår att utländska tjänstemän, under samma förutsättningar som svenska tjänstemän, ska vara ansvariga enligt 16 kap. 9 § brottsbalken om olaga diskriminering och enligt 20 kap. 1 § brottsbalken om tjänstefel. Utländska tjänstemän ska i detta avseende därmed jämställas med svenska tjänstemän.

Ansvar enligt 16 kap. 9 § och 20 kap. 1 §brottsbalken förutsätter anställning i svensk allmän tjänst respektive svensk myndighetsutövning och måste därför regleras särskilt. Andra ansvarsbestämmelser, exempelvis 20 kap. 3 § brottsbalken om brott mot tystnadsplikt, gäller även utländska tjänstemän utan särskild reglering.

10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

5 §

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller i andra hand någon annan lämplig vuxen person underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om brottsmisstanke, en kallelse till förhör eller en underrättelse om frihetsberövande om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse omedelbart lämnas. Detsamma gäller en kallelse till förhör.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl. En underrättelse om frihetsberövande ska dock alltid lämnas till någon i den krets av vuxna personer som anges i första stycket andra meningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en vårdnadshavare eller någon annan vuxen person ska bland annat underrättas när en underårig misstänkts för brott. Övervägandena finns i avsnitt 7.

I första stycket görs ett förtydligande av den krets av personer som kan underrättas när ett barn frihetsberövas på grund av misstanke om brott. Ändringen innebär att även någon annan lämplig vuxen person uttryckligen ingår i kretsen, utöver de som kan underrättas enligt hittillsvarande reglering. I första hand bör någon i den hittillsvarande kretsen underrättas, det vill säga vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll. Om ingen i den kretsen kan underrättas ska någon annan lämplig vuxen person underrättas. Någon annan lämplig vuxen person kan exempelvis vara en släkting som inte har någon fostrande roll för den unge, men som ändå är lämplig att ta emot underrättelsen om att barnet har frihetsberövats och om skälen för frihetsberövandet. Vem som är lämplig att ta emot en underrättelse får avgöras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Tillägget i tredje stycket är ett förtydligande om att en underrättelse om frihetsberövande alltid ska lämnas till någon i kretsen av vuxna personer som anges i första stycket andra meningen. Om exempelvis vårdnadshavaren inte ska underrättas, ska någon annan i kretsen av vuxna personer underrättas.

10.3. Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

11 kap.

Regeringen får meddela föreskrifter om

1 §

a) att denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen eller ljuddämpare som lämnats över från staten till

– statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

– den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller – frivilliga försvarsorganisationer,

d) att tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet eller för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

g) storleken på de avgifter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §, och

h) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla införsel av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, eller ammunition eller ljuddämpare till sådana vapen.

Paragrafen reglerar regeringens föreskriftsrätt. Övervägandena finns i avsnitt 6.

Förslaget innebär att regeringens föreskriftsrätt utökas till att även omfatta undantag från lagens tillämpningsområde avseende företrädare för Frontex.

Ändringen behövs för att Frontex ordinarie personal ska kunna omfattas av samma regler och villkor vid tjänstgöring i Sverige som sådan personal som sekonderats från andra medlemsstater.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1896

av den 13 november 2019

om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU)

nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 b och d och artikel 79.2 c,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (

1

),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (

2

),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

3

), och

av följande skäl:

(1)

Syftet med unionens politik rörande förvaltning av de yttre gränserna är att utveckla och genomföra europeisk

integrerad gränsförvaltning på nationell nivå och unionsnivå, vilket är en förutsättning för den fria rörligheten

för personer inom unionen och ett grundläggande inslag i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. En

europeisk integrerad gränsförvaltning är av central betydelse för att förbättra hanteringen av migrationen. Målet

är att förvalta gränspassagerna vid de yttre gränserna effektivt och ta itu med migrationsutmaningarna och

eventuella framtida hot vid dessa gränser och därigenom bidra till att motverka allvarlig brottslighet med gräns­

överskridande inslag och säkerställa en hög nivå av inre säkerhet inom unionen. Samtidigt är det nödvändigt att

agera med full respekt för de grundläggande rättigheterna och på ett sätt som skyddar den fria rörligheten för

personer inom unionen.

(2)

Europeiska byrån för förvaltning av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre

gränser inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (

4

). Alltsedan den byrån inledde sitt arbete den

1 maj 2005 har den framgångsrikt hjälpt medlemsstaterna med att genomföra operativa aspekter av förvalt­

ningen av de yttre gränserna med hjälp av gemensamma insatser och snabba gränsinsatser, riskanalys, informa­

tionsutbyte, förbindelser med tredjeländer och återvändande av personer som är föremål för ett beslut om

återvändande.

(

1

) EUT C 110, 22.3.2019, s. 62.

(

2

) EUT C 168, 16.5.2019, s. 74.

(

3

) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 november 2019.

(

4

) Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa

samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

47

48

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(3)

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre

gränser har döpts om till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (nedan kallad byrån) vanligen kallad Fron­

tex, och dess uppgifter har utvidgats med full kontinuitet i alla dess verksamheter och förfaranden.

Huvuduppgifterna för byrån bör vara att upprätta en teknisk och operativ strategi som en del av genomföran­

det av den fleråriga strategiska policycykeln för en europeisk integrerad gränsförvaltning, att utöva tillsyn över

hur gränskontrollen vid de yttre gränserna faktiskt fungerar, att utföra riskanalys och sårbarhetsbedömningar,

att ge teknisk och operativ förstärkning till medlemsstaterna och tredjeländer med hjälp av gemensamma insat­

ser och snabba gränsinsatser, att säkerställa det praktiska genomförandet av åtgärder i situationer som kräver

brådskande åtgärder vid de yttre gränserna, att tillhandahålla tekniskt och operativt stöd i samband med sök-

och räddningssituationer för personer i sjönöd och att organisera, samordna och genomföra återvändandeinsat­

ser och återvändandeinterventioner.

(4)

Sedan början av migrationskrisen 2015 har kommissionen tagit viktiga initiativ och föreslagit en rad åtgärder

som syftar till att stärka skyddet av de yttre gränserna och återupprätta ett normalt fungerande Schengenom­

råde. Ett förslag om att avsevärt stärka mandatet för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samar­

betet vid de yttre gränserna lades fram i december 2015 och förhandlades snabbt 2016. Den förordning som

utgör resultatet av detta, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (

5

), trädde i kraft den

6 oktober 2016.

(5)

Unionens ram för yttre gränskontroll, återvändande, bekämpning av gränsöverskridande brottslighet och asyl

måste dock förbättras ytterligare. För detta ändamål och för att ytterligare underbygga de nuvarande och fram­

tida operativa insatserna bör den europeiska gräns- och kustbevakningen reformeras genom att byrån ges ett

starkare mandat och framför allt genom att tillhandahålla den nödvändiga kapaciteten i form av en stående

europeisk gräns- och kustbevakningsstyrka (nedan kallad den stående styrkan). Den stående styrkan bör gradvis

men snabbt nå det strategiska målet att ha en kapacitet på 10 000 medlemmar i den operativa personalen,

i enlighet med bilaga I, som har verkställande befogenheter, i tillämpliga fall, för att effektivt stödja med­

lemsstaterna i deras arbete för att skydda de yttre gränserna, bekämpa gränsöverskridande brottslighet och avse­

värt öka irreguljära migranters faktiska och hållbara återvändande. En sådan kapacitet på 10 000 medlemmar

i den operativa personalen utgör den högsta tillgängliga kapaciteten för att på ett effektivt sätt hantera befintliga

och framtida operativa behov för gräns- och återvändandeinsatser i unionen och tredjeländer, inbegripet kapaci­

tet för snabba insatser för att hantera framtida kriser.

(6)

Kommissionen bör göra en översyn av det totala antalet och sammansättningen av den stående styrkan, inklu­

sive storleken på enskilda medlemsstaters bidrag till denna kår, samt dess utbildning sakkunskap och

professionalism. Senast i mars 2024 bör kommissionen vid behov lägga fram lämpliga förslag till ändringar av

bilagorna I, II, III och IV. Om kommissionen inte lägger fram något förslag bör den förklara skälet till detta.

(7)

Genomförandet av denna förordning, särskilt inrättandet av den stående styrkan, inklusive efter kommissionens

översyn av den stående styrkan, bör ske inom ramen för den fleråriga budgetramen.

(8)

I sina slutsatser av den 28 juni 2018 efterlyste Europeiska rådet en ytterligare stärkning av byråns stödjande

roll, även i dess samarbete med tredjeländer, genom ökade resurser och ett stärkt mandat, i syfte att säkerställa

effektiv yttre gränskontroll och avsevärt öka irreguljära migranters faktiska återvändande.

(9)

Det är nödvändigt att effektivt övervaka gränspassagerna vid de yttre gränserna, hantera migrationsutmaning­

arna och eventuella framtida hot vid de yttre gränserna, säkerställa en hög nivå av inre säkerhet inom unionen,

värna Schengenområdets funktion och respektera den övergripande solidaritetsprincipen. Dessa åtgärder och

mål bör åtföljas av en proaktiv migrationshantering, inbegripet nödvändiga åtgärder i tredjeländer. Det är i detta

syfte nödvändigt att konsolidera den europeiska gräns- och kustbevakningen och att ytterligare utvidga manda­

tet för byrån.

(

5

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning

och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets för­

ordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/3

(10)

När den europeiska integrerade gränsförvaltningen genomförs bör överensstämmelse med andra politiska mål

säkerställas.

(11)

Den europeiska integrerade gränsförvaltningen bygger på en fyrdelad modell för tillträdeskontroll och omfattar

åtgärder i tredjeländer, till exempel inom ramen för den gemensamma viseringspolitiken, åtgärder i samarbete

med angränsande tredjeländer, gränskontrollåtgärder vid de yttre gränserna, riskanalys och åtgärder med

avseende på Schengenområdet och återvändande.

(12)

Den europeiska integrerade gränsförvaltningen bör genomföras som ett delat ansvar mellan byrån och de

nationella myndigheter som ansvarar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför sjö­

gränsövervakning och andra gränskontrolluppgifter, samt de nationella myndigheter som ansvarar för återvän­

dande. Medan medlemsstaterna behåller det främsta ansvaret för förvaltningen av sina yttre gränser i eget och

alla medlemsstaters intresse och även är ansvariga för att utfärda beslut om återvändande, bör byrån stödja

tillämpningen av unionsåtgärder för förvaltningen av de yttre gränserna och återvändande genom att stärka,

bedöma och samordna medlemsstaternas insatser för att genomföra dessa åtgärder. Byråns verksamhet bör

komplettera de insatser som görs av medlemsstaterna.

(13)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av europeisk integrerad gränsförvaltning och öka effektiviteten

i unionens återvändandepolitik bör en europeisk gräns- och kustbevakning inrättas. Den bör tilldelas de finan­

siella och personella resurser och den utrustning som krävs. Den europeiska gräns- och kustbevakningen bör

omfatta byrån och nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den

mån de utför gränskontrolluppgifter, samt de nationella myndigheterna med ansvar för återvändande. I den

funktionen kommer den att behöva gemensam användning av information, kapacitet och system på nationell

nivå och byråns insatser på unionsnivå.

(14)

Europeisk integrerad gränsförvaltning påverkar inte kommissionens och medlemsstaternas respektive befogen­

heter på tullområdet, framför allt inte vad gäller kontroller, riskhantering och informationsutbyte.

(15)

Utformningen av politiken och lagstiftningen om yttre gränskontroll och återvändande, inklusive utvecklingen

av en flerårig strategisk policy för europeisk integrerad gränsförvaltning, förblir unionsinstitutionernas ansvar.

En nära samordning mellan byrån och dessa institutioner bör garanteras.

(16)

Det effektiva genomförandet av europeisk integrerad gränsförvaltning genom den europeiska gräns- och kustbe­

vakningen bör säkerställas genom en flerårig strategisk policycykel. Den fleråriga cykeln bör utgöra en integre­

rad, enhetlig och kontinuerlig process för att tillhandahålla alla relevanta aktörer på unionsnivå och på nationell

nivå strategiska riktlinjer för gränsförvaltning och återvändande, så att aktörerna har möjlighet att genomföra

den europeiska integrerade gränsförvaltningen på ett enhetligt sätt. Den bör också behandla alla relevanta inter­

aktioner mellan Europeiska gräns- och kustbevakningen och kommissionen, övriga unionsinstitutioner, unions­

organ och unionsbyråer samt samarbete med andra relevanta partner, inbegripet tredjeländer och tredje parter,

beroende på vad som är lämpligt.

(17)

En europeisk integrerad gränsförvaltning kräver en integrerad planering mellan medlemsstaterna och byrån för

gräns- och återvändandeinsatser, för att förbereda svar på utmaningar vid de yttre gränserna, för beredskapspla­

nering och för att samordna den långsiktiga kapacitetsutvecklingen både i fråga om rekrytering och utbildning

och i fråga om förvärv och utveckling av utrustning.

(18)

Byrån bör utarbeta tekniska standarder för informationsutbyte enligt denna förordning. För ett effektivt genom­

förande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (

6

) bör dessutom de gemensamma minimi­

normerna för övervakning av de yttre gränserna utarbetas. I detta syfte bör byrån kunna bidra till utarbetandet

av gemensamma miniminormer i linje med medlemsstaternas och kommissionens respektive befogenheter.

Dessa gemensamma miniminormer bör utarbetas med beaktande av typen av gränser, den påverkansgrad som

byrån tilldelar varje yttre gränsavsnitt och andra faktorer såsom geografiska särdrag. Vid utarbetandet av dessa

gemensamma miniminormer bör hänsyn tas till eventuella begränsningar som följer av nationell rätt.

(

6

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer

(kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

49

50

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(19)

De tekniska standarderna för informationssystem och programvaruapplikationer bör anpassas till de standarder

som används av Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området

frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) för andra it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa.

(20)

Genomförandet av denna förordning påverkar inte fördelningen av befogenheter mellan unionen och med­

lemsstaterna eller medlemsstaternas skyldigheter enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, den interna­

tionella konventionen om säkerheten för människoliv till havs, den internationella sjöräddningskonventionen,

Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot

människosmuggling land-, luft- och sjövägen, 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning,

1967 års protokoll till denna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, Förenta nationernas konvention om statslösa personers ställning och andra relevanta

internationella instrument.

(21)

Genomförandet av denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 656/2014 (

7

). Insatser till havs bör genomföras på ett sätt som i alla lägen säkerställer säkerheten för de

personer som blir föremål för ingripande eller som räddas, för de enheter som deltar i den aktuella insatsen till

havs och säkerheten för tredje parter.

(22)

Byrån bör utföra sina uppgifter i enlighet med subsidiaritetsprincipen och utan att det påverkar medlemsstater­

nas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

(23)

Byrån bör utföra sina uppgifter utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter på försvarsområdet.

(24)

Som motvikt till byråns utökade uppgifter och befogenheter bör det införas ett stärkt skydd av de

grundläggande rättigheterna och ökade möjligheter att utkräva ansvar, särskilt vad gäller den ordinarie persona­

lens utövande av verkställande befogenheter.

(25)

Byrån förlitar sig på samarbete med medlemsstaterna för att kunna utföra sina uppgifter på ett verkningsfullt

sätt. Det är därför viktigt att byrån och medlemsstaterna agerar lojalt och i rätt tid utbyter korrekt information.

Ingen medlemsstat bör vara förpliktad att lämna information vars röjande den anser strida mot sina väsentliga

säkerhetsintressen.

(26)

Medlemsstaterna bör också, i eget intresse och i de andra medlemsstaternas intresse, bidra med relevanta data

som behövs för byråns verksamhet, bland annat för situationsmedvetenhet, riskanalys, sårbarhetsbedömningar

och integrerad planering. De bör även säkerställa att alla data är korrekta och uppdaterade och erhållna och

införda på ett lagenligt sätt. I de fall då dessa data inbegriper personuppgifter ska unionsrätten på

dataskyddsområdet gälla fullt ut.

(27)

Det kommunikationsnätverk som inrättas genom denna förordning bör bygga på och ersätta Eurosurs

kommunikationsnätverk som har utvecklats inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1052/2013 (

8

). Det kommunikationsnätverk som inrättas genom den här förordningen bör användas för alla

säkra informationsutbyten inom den europeiska gräns- och kustbevakningen. Nivån på ackrediteringen för

kommunikationsnätverket bör höjas till klassificeringsnivån CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL för att

förbättra informationssäkerheten mellan medlemsstaterna och med byrån.

(28)

Eurosur är nödvändigt för att den europeiska gräns- och kustbevakningen ska kunna utgöra ett ramverk för

informationsutbytet och det operativa samarbetet mellan medlemsstaternas nationella myndigheter och med

byrån. Eurosur förser nationella myndigheter och byrån med den infrastruktur och de verktyg som behövs för

att förbättra deras situationsmedvetenhet och öka reaktionsförmågan vid de yttre gränserna i syfte att upptäcka,

förebygga, förhindra och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet och därigenom bidra

till att rädda migranters liv och säkerställa skyddet för dem.

(

7

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de

yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa

samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 189, 27.6.2014, s. 93).

(

8

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gräns­

övervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/5

(29)

Medlemsstaterna bör inrätta nationella samordningscentraler för att förbättra informationsutbytet och samarbe­

tet mellan medlemsstaterna och med byrån i fråga om gränsövervakning och för att genomföra kontroller vid

gränsövergångsställen. För att Eurosur ska kunna fungera korrekt är det nödvändigt att alla nationella myndig­

heter med ansvar för övervakning av yttre gränser enligt nationell rätt samarbetar via nationella samordnings­

centraler.

(30)

Den nationella samordningscentralens roll när det gäller att samordna och utbyta information mellan alla myn­

digheter med ansvar för yttre gränskontroll på nationell nivå påverkar inte de befogenheter som fastställts på

nationell nivå när det gäller planering och genomförande av gränskontroll.

(31)

Denna förordning bör inte förhindra att medlemsstaterna ger sina nationella samordningscentraler ansvar även

för samordning av informationsutbytet och för samarbete avseende andra komponenter av europeisk integrerad

gränsförvaltning.

(32)

Kvaliteten på den information som utbyts mellan medlemsstaterna och byrån och att sådant informationsutbyte

sker i rätt tid är förutsättningar för att den integrerade gränsförvaltningen ska fungera på ett tillfredsställande

sätt. Med utgångspunkt i framgången med Eurosur bör denna kvalitet säkerställas genom standardisering, auto­

matisering av informationsutbytet mellan nätverk och system, informationssäkring och kvalitetskontroll av de

data och den information som överförs.

(33)

Byrån bör tillhandahålla nödvändigt bistånd för att utveckla och driva Eurosur, inklusive kompatibiliteten

mellan systemen, särskilt genom att inrätta, upprätthålla och samordna Eurosur.

(34)

Eurosur bör ge en uttömmande situationsbild, inte enbart vid de yttre gränserna utan även inom Schengenom­

rådet och inom området före gränserna. Det bör omfatta övervakning av land-, sjö- och luftgränserna och

gränskontroller. Att skapa situationsmedvetenhet inom Schengenområdet bör inte leda till att byrån utför opera­

tiv verksamhet vid medlemsstaternas inre gränser.

(35)

Luftgränsövervakning bör vara en del av gränsförvaltningen, eftersom både kommersiella och privata flygningar

och fjärrstyrda luftfartygssystem används för olaglig verksamhet kopplad till invandring och gränsöverskridande

brottslighet. Övervakning av luftgränser syftar till att upptäcka och övervaka sådana misstänkta flygningar som

passerar eller avser att passera de yttre gränserna och utföra tillhörande riskanalys i syfte att utlösa reaktionsför­

mågan hos unionens behöriga myndigheter och medlemsstaterna. Ett sådant samarbete mellan organ på unions­

nivå bör främjas mellan byrån, nätverksförvaltaren för det europeiska nätet för flygledningstjänst (EATMN) och

Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa). I tillämpliga fall bör medlemsstaterna kunna få informa­

tion om misstänkta utrikesflyg och reagera i enlighet med detta. Byrån bör övervaka och stödja forskning och

innovation på detta område.

(36)

Rapportering av händelser som har samband med otillåtna sekundära förflyttningar inom Eurosur kommer att

bidra till byråns övervakning av migrationsflödena till och inom unionen med avseende på riskanalyser och

situationsmedvetenhet. Den genomförandeakt som fastställer närmare uppgifter om situationsbildernas informa­

tionsskikt och reglerna för att upprätta särskilda situationsbilder bör ytterligare definiera typen av rapportering

för att uppnå detta mål på bästa sätt.

(37)

Eurosurs fusionstjänster som tillhandahålls av byrån bör baseras på gemensam tillämpning av övervaknings­

verktyg och samarbete mellan organ på unionsnivå, inbegripet tillhandahållande av Copernicus säkerhetstjäns­

ter. Eurosurs fusionstjänster bör förse medlemsstaterna och byrån med informationstjänster med mervärde

i fråga om europeisk integrerad gränsförvaltning. Eurosurs fusionstjänster bör utvidgas till stöd för gränskon­

troller, luftgränsövervakning och övervakning av migrationsströmmar.

(38)

Användningen av små, sjöodugliga båtar har lett till en dramatisk ökning av antalet drunknade migranter vid de

södra yttre havsgränserna. Eurosur bör märkbart förbättra byråns och medlemsstaternas operativa och tekniska

förmåga att upptäcka och spåra sådana små båtar samt förbättra medlemsstaternas reaktionsförmåga, och däri­

genom bidra till en minskning av antalet migranter som förlorar sina liv, inklusive i samband med sök- och

räddningssituationer.

(39)

Det konstateras i denna förordning att migrationsrutter även används av personer i behov av internationellt

skydd.

51

52

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(40)

Byrån bör utveckla en allmän och individuellt anpassad riskanalys som bygger på en gemensam integrerad

modell för riskanalys, som bör användas av byrån själv och av medlemsstaterna. Byrån bör, även på grundval

av uppgifter från medlemsstaterna, tillhandahålla lämplig information om alla aspekter av relevans för europeisk

integrerad gränsförvaltning, i synnerhet gränskontroll, återvändande, fenomenet med tredjelandsmedborgares

otillåtna sekundära förflyttning inom unionen vad gäller trender, omfång och rutter, förebyggande och förhind­

rande av gränsöverskridande brottslighet, däribland hjälp till obehörig gränspassage, människohandel, terrorism

och hot av hybrid art, samt situationen i relevanta tredjeländer, så att det blir möjligt att vidta lämpliga åtgärder

eller att hantera identifierade hot och risker, för att förbättra den integrerade förvaltningen av de yttre

gränserna.

(41)

Byrån bör, med tanke på sin verksamhet vid de yttre gränserna, bidra till att förebygga, förhindra och avslöja

gränsöverskridande brottslighet, såsom smuggling av migranter, människohandel och terrorism, när det är

lämpligt för byrån att agera och när den har fått relevant information genom sin verksamhet. Byrån bör sam­

ordna sin verksamhet med Europol, såsom ansvarig byrå för att stödja och stärka medlemsstaternas insatser och

deras samarbete när det gäller att förebygga, förhindra och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller

fler medlemsstater. Den gränsöverskridande dimensionen kännetecknas av brott med direkt koppling till obehö­

rig passage av de yttre gränserna, inklusive människohandel eller smuggling av migranter. I enlighet med rådets

direktiv 2002/90/EG (

9

) har medlemsstaterna möjlighet att inte ålägga sanktioner i fall där syftet med handlan­

det är att ge humanitärt stöd till migranter.

(42)

I en anda av delat ansvar bör byrån ha till uppgift att regelbundet övervaka förvaltningen av de yttre gränserna,

inklusive huruvida grundläggande rättigheter respekteras i byråns gränsförvaltning och återvändandeverksam­

het. Byrån bör säkerställa lämplig och effektiv övervakning inte bara genom situationsmedvetenhet och riskana­

lys, utan även genom att experter från dess egen personal är närvarande i medlemsstaterna. Byrån bör därför ha

möjlighet att utplacera sambandsmän i medlemsstaterna under en period under vilken sambandsmännen

rapporterar till den verkställande direktören. Sambandsmännens rapporter bör ingå i sårbarhetsbedömningen.

(43)

Byrån bör utföra en sårbarhetsbedömning, baserad på objektiva kriterier, för att bedöma vilken kapacitet och

beredskap medlemsstaterna har när det gäller att hantera de utmaningar som uppkommer vid de yttre grän­

serna, och för att bidra till den stående styrkan och reserven för teknisk utrustning. Sårbarhetsbedömningen bör

inbegripa en bedömning av medlemsstaternas utrustning, infrastruktur, personal, budget och finansiella resurser

samt deras beredskapsplanering för eventuella kriser vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder

för att avhjälpa alla eventuella brister som fastställs vid denna bedömning. Den verkställande direktören bör

identifiera vilka åtgärder som bör vidtas och lämna en rekommendation till den berörda medlemsstaten. Den

verkställande direktören bör också ange inom vilken tid åtgärderna bör vidtas och noggrant övervaka att de

genomförs i rätt tid. Om de nödvändiga åtgärderna inte vidtas inom utsatt tid, bör ärendet överlämnas till sty­

relsen för vidare beslut.

(44)

Om byrån inte i rätt tid erhåller korrekt information som är nödvändig för att genomföra en sårbarhetsbedöm­

ning bör den kunna beakta detta vid sårbarhetsbedömningen, såvida det inte redovisas vederbörligen motiverade

skäl för att hålla inne uppgifterna.

(45)

Sårbarhetsbedömningen och utvärderingsmekanismen för Schengen, som inrättats genom rådets förordning

(EU) nr 1053/2013 (

10

), är två kompletterande mekanismer för att garantera unionskontroll av kvaliteten när det

gäller Schengenområdets korrekta funktion och för att säkerställa den ständiga beredskapen på både unionsnivå

och nationell nivå när det gäller att möta eventuella utmaningar vid de yttre gränserna. Även om utvärderings­

mekanismen för Schengen är den främsta metoden för utvärdering av genomförandet och efterlevnaden av uni­

onsrätten i medlemsstaterna bör samverkanseffekterna mellan sårbarhetsbedömningen och utvärderingsmeka­

nismen för Schengen maximeras i syfte att skapa en bättre situationsbild av Schengenområdets funktion och

i möjligaste mån undvika dubbelarbete för medlemsstaterna, samt säkerställa en bättre samordnad användning

av unionens relevanta finansieringsinstrument till stöd för förvaltningen av de yttre gränserna. För detta ända­

mål bör det upprättas ett regelbundet informationsutbyte mellan byrån och kommissionen om resultaten av de

båda mekanismerna.

(

9

) Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328,

5.12.2002, s. 17).

(

10

) Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för

kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september

1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/7

(46)

Mot bakgrund av att medlemsstaterna inrättar gränsavsnitt som byrån tilldelar påverkansgrader, och att med­

lemsstaternas och byråns reaktionsförmåga bör kopplas till dessa påverkansgrader, bör en fjärde påverkansgrad –

kritisk påverkansgrad – fastställas för att kunna tilldelas ett gränsavsnitt på tillfällig basis där Schengenområdet

är utsatt för risk och där byrån bör ingripa.

(47)

Om en hög eller kritisk påverkansgrad tilldelats ett sjögränsavsnitt på grund av en ökning av den olagliga

invandringen, bör de berörda medlemsstaterna ta hänsyn till den ökningen vid planeringen och genomförandet

av sök- och räddningssituationer, eftersom en sådan situation skulle kunna leda till en ökning av efterfrågan på

insatser för personer i sjönöd.

(48)

Byrån bör organisera lämpligt tekniskt och operativt stöd till medlemsstaterna, för att stärka deras kapacitet att

genomföra sina skyldigheter med avseende på yttre gränskontroll och hantera utmaningar som uppkommer vid

de yttre gränserna till följd av att fler irreguljära migranter anländer eller till följd av gränsöverskridande

brottslighet. Detta stöd bör inte påverka relevanta nationella myndigheters behörighet att inleda brottsutred­

ningar. Byrån bör därför antingen på eget initiativ med den berörda medlemsstatens samtycke, eller på den

medlemsstatens begäran, organisera och samordna gemensamma insatser för en eller flera medlemsstater, utpla­

cera gränsförvaltningsenheter, stödenheter för migrationshantering och återvändandeenheter (nedan gemensamt

kallade enheter) från den stående styrkan och tillhandahålla nödvändig teknisk utrustning.

(49)

I situationer med specifika och oproportionella utmaningar vid de yttre gränserna bör byrån antingen på eget

initiativ med den berörda medlemsstatens samtycke, eller på den medlemsstatens begäran, organisera och sam­

ordna snabba gränsinsatser och utplacera både enheter från den stående styrkan och teknisk utrustning, inbegri­

pet från reserven med utrustning för snabba insatser. Reserven med utrustning för snabba insatser bör innehålla

en begränsad mängd utrustning som behövs för eventuella snabba gränsinsatser. Snabba gränsinsatser bör

under en begränsad tid tillhandahålla förstärkning i situationer som kräver omedelbara åtgärder och där en

sådan insats skulle utgöra en effektiv åtgärd. För att säkerställa att sådana insatser är effektiva bör med­

lemsstaterna ställa personal som de utstationerar till byrån, tillhandahåller till byrån för kortvarig utplacering

och utplacerar med avseende på reserven för snabba insatser till förfogande för att bilda relevanta enheter och

tillhandahålla nödvändig teknisk utrustning. När personalen som utplaceras med den tekniska utrustningen från

en medlemsstat har sitt ursprung i den medlemsstaten, bör den räknas som en del av den medlemsstatens

bidrag till den stående styrkan. Byrån och den berörda medlemsstaten bör komma överens om en operativ plan.

(50)

Om en medlemsstat står inför specifika och oproportionella migrationsutmaningar vid särskilda områden av

dess yttre gränser som kännetecknas av stora inkommande blandade migrationsflöden, bör medlemsstaterna

kunna förlita sig på en ökad teknisk och operativ förstärkning. Sådan förstärkning bör tillhandahållas

i hotspot-områden av stödenheter för migrationshantering. Dessa enheter bör bestå av operativ personal som

utplaceras från den stående styrkan och av experter från medlemsstaterna utplacerade av Europeiska stödkonto­

ret för asylfrågor (Easo), Europol och, vid behov, experter från Europeiska unionens byrå för grundläggande

rättigheter och övriga unionsorgan och unionsbyråer samt medlemsstaterna. Byrån bör bistå kommissionen

med samordningen mellan de olika byråerna på fältet. Kommissionen bör i samarbete med värdmedlemsstaten

och relevanta unionsbyråer fastställa villkoren för samarbetet vid hotspot-områden. Kommissionen bör säker­

ställa de relevanta byråernas samarbete inom ramen för deras respektive uppdrag och ansvara för samordningen

av verksamheten i stödenheterna för migrationshantering.

(51)

Medlemsstaterna bör säkerställa att myndigheter som kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt

skydd, som till exempel polisen, gränsbevakningstjänstemän, invandringsmyndigheter och personal vid förvars­

enheter har relevant information. De bör även säkerställa att dessa myndigheters personal erhåller nödvändig

utbildning som är lämplig i förhållande till deras uppgifter och ansvar och att de får instruktioner om att

upplysa sökande om var och hur ansökningar om internationellt skydd kan lämnas in samt instruktioner om

hur de ska hänvisa personer i en utsatt situation till lämplig hänvisningsmekanism.

(52)

I sina slutsatser av den 28 juni 2018 bekräftade Europeiska rådet åter vikten av att förlita sig på en övergri­

pande strategi för migration och ansåg att migration är en utmaning inte endast för den enskilda med­

lemsstaten, utan även för Europa i dess helhet. I detta avseende betonades vikten av att unionen tillhandahåller

fullt stöd för att säkerställa en ordnad förvaltning av migrationsströmmarna.

53

54

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(53)

Byrån och Easo bör ha ett nära samarbete för att effektivt hantera migrationsutmaningar som kännetecknas av

stora inkommande blandade migrationsströmmar, särskilt vid de yttre gränserna. I synnerhet bör byrån och

Easo samordna sin verksamhet och stödja medlemsstaterna i arbetet med att underlätta förfarandena i fråga om

internationellt skydd och förfarandet för återvändande när det gäller tredjelandsmedborgare vars ansökan om

internationellt skydd avslås. Byrån och Easo bör också samarbeta i annan gemensam operativ verksamhet,

såsom delad riskanalys, insamling av statistiska data, utbildning och stöd till medlemsstaterna i samband med

beredskapsplanering.

(54)

Nationella myndigheter som utför kustbevakningsuppgifter är ansvariga för en lång rad uppgifter som kan

omfatta sjösäkerhet, sjöfartsskydd, sök- och räddningssituationer, gränskontroll, fiskerikontroll, tullkontroll,

allmän brottsbekämpning och miljöskydd. Byrån, Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) och Europeiska sjösä­

kerhetsbyrån (Emsa) bör därför stärka sitt samarbete såväl med varandra som med de nationella myndigheter

som utför kustbevakningsuppgifter för att öka kunskaperna om den maritima lägesbilden och stödja konse­

kventa och kostnadseffektiva åtgärder. Samverkanseffekter mellan de olika aktörerna i havsmiljön bör vara

i linje med europeisk integrerad gränsförvaltning och strategier för sjöfartsskydd.

(55)

I hotspot-områden bör medlemsstaterna samarbeta med relevanta unionsbyråer, som bör agera inom ramen för

sina respektive uppdrag och befogenheter och under kommissionens samordning. Kommissionen bör i samar­

bete med de relevanta unionsbyråerna säkerställa att verksamheten i hotspot-områden är förenlig med tillämplig

unionsrätt och grundläggande rättigheter.

(56)

När det är motiverat med hänsyn till resultaten av sårbarhetsbedömningen eller riskanalysen, eller när en kritisk

påverkansgrad tillfälligt har tilldelats ett eller flera gränsavsnitt, bör byråns verkställande direktör rekommendera

den berörda medlemsstaten att inleda och genomföra gemensamma insatser eller snabba gränsinsatser.

(57)

Om den yttre gränskontrollen blir så ineffektiv att Schengenområdets förmåga att fungera äventyras, antingen

därför att en medlemsstat inte vidtar nödvändiga åtgärder i enlighet med en sårbarhetsbedömning eller därför

att en medlemsstat som står inför specifika och oproportionella utmaningar vid de yttre gränserna inte har

begärt tillräckliga stödåtgärder från byrån eller inte genomför dessa åtgärder, bör unionen reagera enhetligt,

snabbt och effektivt. För att minska dessa risker och säkerställa bättre samordning på unionsnivå bör

kommissionen lägga fram ett förslag till beslut för rådet som identifierar vilka åtgärder som ska genomföras av

byrån och ålägger den berörda medlemsstaten att samarbeta med byrån vid genomförandet av dessa åtgärder.

Eftersom de åtgärder som ska beslutas kan vara politiskt känsliga och sannolikt berör nationella verkställighets-

och ingripandebefogenheter bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter att anta sådana beslut. Byrån bör

sedan fastställa vad som krävs för det praktiska genomförandet av de åtgärder som anges i rådets beslut. Byrån

bör tillsammans med den berörda medlemsstaten upprätta en operativ plan. Den berörda medlemsstaten bör

underlätta genomförandet av rådets beslut och den operativa planen genom att bland annat genomföra sina

skyldigheter enligt denna förordning. Om en medlemsstat inte rättar sig efter rådets beslut inom 30 dagar och

inte samarbetar med byrån vid genomförandet av åtgärderna i beslutet, bör kommissionen kunna utlösa det

särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 29 i förordning (EU) 2016/399 vid exceptionella omständigheter

som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll.

(58)

Den stående styrkan bör bestå av fyra kategorier av operativ personal, nämligen ordinarie personal, personal

som är utstationerad till byrån från medlemsstaterna för en längre tidsperiod, personal som tillhandahålls av

medlemsstaterna för kortvariga utplaceringar och personal som ingår i reserven för snabba gränsinsatser. Den

operativa personalen bör utgöras av gränskontrolltjänstemän, ledsagare vid återvändande, återvändandeexperter

och annan relevant personal. Den stående styrkan bör utplaceras inom ramen för enheter. Det faktiska antalet

operativ personal som utplaceras från den stående styrkan bör vara beroende av operativa behov.

(60)

Den operativa personal som utplaceras som medlemmar i enheterna bör ha alla nödvändiga befogenheter för

att utföra gränskontroller och återvändandeuppgifter, inklusive de uppgifter som kräver verkställande befogen­

heter enligt relevant nationell rätt eller denna förordning. När ordinarie personal utövar sina verkställande befo­

genheter bör byrån ansvara för all skada som detta kan orsaka.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/9

(60)

Medlemsstaterna bör bidra till den stående styrkan i enlighet med bilaga II för långvariga utstationeringar och

bilaga III för kortvariga utplaceringar. De enskilda bidragen från medlemsstaterna bör fastställas på grundval av

den fördelningsnyckel som överenskommits under förhandlingarna under 2016 om förordning (EU) 2016/1624

med avseende på reserven för snabba insatser och som anges i bilaga I till den förordningen. Den fördelnings­

nyckeln bör anpassas proportionellt i förhållande till storleken på den stående styrkan. Dessa bidrag bör också

fastställas proportionellt för de Schengenassocierade länderna.

(61)

Vid valet av antalet personal och de personalprofiler som ska anges i styrelsens beslut bör den verkställande

direktören tillämpa principerna om likabehandling och proportionalitet, särskilt när det gäller medlemsstaternas

nationella kapacitet.

(62)

Den exakta tidsplanen för kortvariga utplaceringar från den stående styrkan och för tillhandahållandet av tek­

nisk utrustning som samfinansieras inom ramen för de särskilda åtgärderna inom fonden för inre säkerhet eller

annan särskild unionsfinansiering bör fastställas mellan varje medlemsstat och byrån via årliga bilaterala för­

handlingar, med beaktande av kapacitet och proportionalitet. Vid begäran om nationella bidrag till den stående

styrkan bör den verkställande direktören som en allmän regel tillämpa principerna om proportionalitet och

likabehandling av medlemsstaterna i syfte att förhindra situationer som i hög grad påverkar fullgörandet av

nationella uppgifter i en medlemsstat genom att begära in den medlemsstatens årliga bidrag under en särskild

period på fyra månader. Sådana arrangemang bör inbegripa möjligheten för medlemsstaterna att fullgöra sina

skyldigheter rörandeutplaceringsperioderna genom perioder som inte följer på varandra. När det gäller kortva­

riga utplaceringar från den stående styrkan bör medlemsstaterna också kunna fullgöra sina skyldigheter i fråga

om kortvarig utplacering på ett kumulativt sätt, genom utplacering av mer personal under kortare perioder

eller genom utplacering av enskilda personalmedlemmar i mer än fyra månader i enlighet med den planering

som man kommit överens om genom årliga bilaterala förhandlingar.

(63)

Utan att det påverkar genomförandet i rätt tid av den operativa planen för insatser till havs bör byrån i ett så

tidigt skede som möjligt förse de deltagande medlemsstaterna med specifik information om relevant jurisdiktion

och tillämplig rätt, särskilt om befogenheterna för befälhavare på fartyg och luftfartyg, villkoren för användning

av våld och restriktiva eller frihetsberövande åtgärder.

(64)

Den långsiktiga utvecklingen av de personella resurserna i syfte att säkra medlemsstaternas bidrag till den stå­

ende styrkan bör stödjas genom ett system för ekonomiskt stöd. För detta ändamål är det lämpligt att bemyn­

diga byrån att använda beviljande av bidrag till medlemsstaterna utan någon ansökningsomgång inom ramen

för finansiering som inte är kopplad till kostnader under förutsättning att de villkor som anges

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (

11

) är uppfyllda. Det ekonomiska stödet

bör göra det möjligt för medlemsstaterna att anställa och utbilda ytterligare personal för att ge dem den flexibi­

litet som krävs för att uppfylla de obligatoriska bidragen till den stående styrkan. Systemet för ekonomiskt stöd

bör beakta den tid som krävs för rekrytering och utbildning, och därför bör N + 2-regeln tillämpas. Det sär­

skilda finansieringssystemet bör ha rätt balans mellan risken för oriktigheter och bedrägerier och kostnaderna

för kontroll. I den här förordningen fastställs de viktigaste villkoren för ekonomiskt stöd, nämligen rekrytering

och utbildning av det lämpliga antalet gränsbevakningstjänstemän eller andra specialister motsvarande det antal

tjänstemän som är långvarigt utstationerade till byrån eller den faktiska utplaceringen av tjänstemän under

byråns operativa verksamhet under en sammanhängande eller icke-sammanhängande period på minst fyra

månader eller proportionellt beräknat för utplaceringar under en sammanhängande eller icke-sammanhängande

period på mindre än fyra månader. Med tanke på bristen på relevanta och jämförbara data om faktiska kostna­

der i medlemsstaterna skulle utarbetandet av en kostnadsbaserad stödordning vara alltför komplicerat och inte

tillgodose behovet av ett enkelt, snabbt, effektivt och ändamålsenligt finansieringssystem. För att fastställa storle­

ken på denna finansiering till olika medlemsstater är det lämpligt att som referensbelopp använda den årliga

lönen för en kontraktsanställd tjänsteman i unionsinstitutionernas tjänstegrupp III grad 8 löneklass 1, anpassad

enligt en utjämningskoefficient för varje medlemsstat i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning

och i en anda av likabehandling. Vid genomförandet av sådant finansiellt stöd bör byrån och medlemsstaterna

säkerställa att principerna om medfinansiering och att ingen dubbelfinansiering får förekomma efterlevs.

(65)

För att mildra de eventuella konsekvenserna för de nationella myndigheterna i samband med rekryteringen av

ordinarie personal till den stående styrkan, bör stöd ges till medlemsstaternas relevanta myndigheter för att

täcka investeringar i utbildning av ny personal som ersätter sådan personal som lämnar sina tjänster.

(

11

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens

allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013,

(EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av

förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

55

56

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(66)

Inför utplacering av den stående styrkan på tredjeländers territorium bör byrån utveckla kapaciteten för sina

egna lednings- och kontrollstrukturer samt förfaranden för att säkerställa att medlemmar i enheterna kan hållas

civilrättsligt och straffrättsligt ansvariga.

(67)

För att möjliggöra effektiva utplaceringar från den stående styrkan från och med den 1 januari 2021 bör vissa

beslut och genomförandeåtgärder antas och införas så snart som möjligt. Därför bör byrån tillsammans med

medlemsstaterna och kommissionen delta i utarbetandet av sådana genomförandeåtgärder och beslut som ska

antas av styrelsen. En sådan förberedande process bör omfatta byråns och medlemsstaternas relevanta rekryte­

ring enligt denna förordning.

(68)

För att säkerställa kontinuiteten i stödet till den operativa verksamhet som organiseras av byrån, bör emellertid

alla utplaceringar, inklusive inom ramen för reserven för snabba insatser, som ska ske senast den 31 december

2020 planeras och genomföras i enlighet med förordning (EU) 2016/1624 och i enlighet med de årliga bilate­

rala förhandlingarna under 2019. Därför bör de relevanta bestämmelserna i den förordningen upphöra att gälla

med verkan först från och med den 1 januari 2021.

(69)

Byråns personal bör bestå av personal som utför de uppgifter som tilldelas byrån, antingen vid byråns huvud­

kontor eller som en del av den stående styrkan. Ordinarie personal inom den stående styrkan bör främst utpla­

ceras som medlemmar i enheterna. Det bör endast vara möjligt att rekrytera ett begränsat och klart definierat

antal ordinarie personal för att utföra stödjande funktioner för upprättandet av den stående styrkan, särskilt vid

huvudkontoret.

(70)

För att komma till rätta med de kvarstående bristerna i den frivilliga sammanslagningen av teknisk utrustning

från medlemsstaterna, särskilt när det gäller storskaliga resurser, bör byrån själv ha den utrustning som behövs

för gemensamma insatser eller snabba gränsinsatser eller annan operativ verksamhet. Dessa resurser bör

godkännas av medlemsstaterna som resurser som används i statens tjänst. Byrån har visserligen haft laglig rätt

att förvärva eller hyra sin egen tekniska utrustning sedan 2011, men denna möjlighet har försvårats avsevärt

genom bristen på budgetmedel.

(71)

Följaktligen har kommissionen, för att matcha den ambitionsnivå som ligger till grund för inrättandet av den

stående styrkan, öronmärkt ett betydande anslag inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 för att

göra det möjligt för byrån att förvärva, underhålla och driva de luft-, sjö- och markresurser som motsvarar dess

operativa behov. Förvärvet av de nödvändiga resurserna kan bli en långdragen process, särskilt för stora resur­

ser, men byråns egen utrustning bör till sist bli ryggraden i den operativa verksamheten medan ytterligare

bidrag kan begäras från medlemsstaterna under exceptionella omständigheter. Byråns utrustning bör till stor del

drivas av byråns tekniska besättningar som ingår i den stående styrkan. För att säkerställa att de föreslagna

finansiella resurserna används på ett effektivt sätt bör förvärvet av de nödvändiga resurserna bygga på en fler­

årig strategi som beslutas av styrelsen så tidigt som möjligt. Det är nödvändigt att säkerställa byråns livskraft

med hjälp av framtida fleråriga budgetramar och att upprätthålla en omfattande europeisk integrerad gränsför­

valtning.

(72)

Vid genomförandet av denna förordning bör byrån och medlemsstaterna på bästa sätt utnyttja befintlig kapaci­

tet i form av personella resurser och teknisk utrustning, både på unionsnivå och på nationell nivå.

(73)

Den långsiktiga utvecklingen av ny kapacitet inom den europeiska gräns- och kustbevakningen bör samordnas

mellan medlemsstaterna och byrån i linje med den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad

gränsförvaltning, med beaktande av att vissa processer tar lång tid. Detta inbegriper rekrytering och utbildning

av nya gränsbevakningstjänstemän, vilka under sin karriär skulle kunna användas både i medlemsstaterna och

som en del av den stående styrkan, förvärv, underhåll och bortskaffande av utrustning, för vilka möjligheter till

interoperabilitet och stordriftsfördelar bör eftersträvas, och utveckling av ny utrustning och tillhörande teknik,

bland annat genom forskning.

(74)

Kapacitetsfärdplanen bör sammanföra medlemsstaternas kapacitetutvecklingsplaner och den fleråriga plane­

ringen av byråns resurser för att optimera de långsiktiga investeringarna för att på bästa sätt skydda de yttre

gränserna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/11

(75)

Med beaktande av det utökade mandatet för byrån, inrättandet av den stående styrkan, dess förstärkta närvaro

på fältet vid de yttre gränserna och dess ökade deltagande i fråga om återvändande, bör det vara möjligt för

byrån att inrätta lokalkontor belägna på platser i närheten av sin betydande operativa verksamhet under den tid

som denna verksamhet pågår, att fungera som kontakt mellan byrån och värdmedlemsstaten, att hantera sam­

ordnings-, logistik- och stöduppgifter och att underlätta samarbete mellan byrån och värdmedlemsstaten.

(76)

Mot bakgrund av att samarbetet mellan olika organ utgör en del av europeisk integrerad gränsförvaltning bör

byrån samarbeta nära med alla relevanta unionsorgan och unionsbyråer, särskilt med Europol och Easo. Ett

sådant samarbete bör äga rum på högkvartersnivå, i områden för operativa insatser och, i förekommande fall,

på lokalkontorsnivå.

(77)

Byrån och medlemsstaterna, i synnerhet deras utbildningsakademier, bör nära samarbeta när det gäller utbild­

ningen av den stående styrkan, samtidigt som det säkerställs att utbildningsprogram är harmoniserade och

främjar de gemensamma värden som fastställs i fördragen. Byrån bör, efter att ha fått styrelsens godkännande,

ha möjlighet att inrätta ett eget utbildningscentrum i syfte att ytterligare underlätta införlivandet av en gemen­

sam europeisk kultur i den utbildning som tillhandahålls.

(78)

Byrån bör vidareutveckla gemensamma läroplaner och lämpliga utbildningsverktyg för gränsförvaltning och

återvändande, bland annat särskild utbildning om skydd av utsatta personer, inklusive barn. Den bör även

erbjuda kompletterande utbildningskurser och seminarier rörande uppgifter i samband med integrerad gränsför­

valtning, inklusive för tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna. Byrån bör ge personal som ingår

i den stående styrkan specialiserad utbildning som är relevant för deras uppgifter och befogenheter. Detta bör

omfatta utbildning i relevant unionsrätt och internationell rätt och om grundläggande rättigheter. Byrån bör få

anordna utbildning i samarbete med medlemsstaterna och tredjeländer på deras territorier.

(79)

Återvändande av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för inresa, vis­

telse eller bosättning i medlemsstaterna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets

direktiv 2008/115/EG (

12

), är en väsentlig del av de övergripande insatserna för att bekämpa olaglig invandring

och utgör en viktig fråga av stort allmänintresse.

(80)

Byrån bör öka stödet till medlemsstaterna för att återsända tredjelandsmedborgare i överensstämmelse med uni­

onens återvändandepolitik och med hänsyn till direktiv 2008/115/EG. Byrån bör särskilt samordna och organi­

sera återvändandeinsatser från en eller flera medlemsstater samt organisera och genomföra återvändandeinter­

ventioner för att stärka systemet för återvändande i medlemsstater som behöver teknisk och operativ förstärk­

ning för att kunna fullgöra sin skyldighet att återsända tredjelandsmedborgare i enlighet med det direktivet.

(81)

Byrån bör, med full respekt för de grundläggande rättigheterna och utan att det påverkar medlemsstaternas

ansvar för att utfärda beslut om återvändande, ge medlemsstaterna tekniskt och operativt stöd i återvändande­

processen, inbegripet när det gäller identifiering av tredjelandsmedborgare och andra av medlemsstaternas

åtgärder inför och i samband med återvändande. Byrån bör även, i samarbete med myndigheterna i de berörda

tredjeländerna, bistå medlemsstaterna i att anskaffa resehandlingar för återvändande.

(82)

Byrån bör, under förutsättning att det finns en överenskommelse med den berörda medlemsstaten, tillåta Euro­

parådets europeiska kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning att besöka platser där den genomför återvändandeinsatser inom ramen för den övervakningsmeka­

nism som inrättats av Europarådets medlemmar enligt den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr

och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(83)

Stödet till medlemsstaterna när det gäller att genomföra återvändandeförfaranden bör omfatta tillhandahållande

av praktisk information om mottagande tredjeländer som är relevant för genomförandet av denna förordning,

såsom tillhandahållande av kontaktuppgifter eller annan logistisk information som är nödvändig för ett smidigt

och värdigt genomförande av återvändandeinsatserna. Stödet bör även omfatta drift och underhåll av en

plattform för utbyte av de uppgifter och den information som krävs för att byrån ska kunna tillhandahålla

tekniskt och operativt stöd i enlighet med den här förordningen. Plattformen bör ha en kommunikationsinfra­

struktur som möjliggör automatisk överföring av statistiska uppgifter via medlemsstaternas system för hante­

ring av återvändande.

(

12

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för åter­

vändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

57

58

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(84)

En eventuell överenskommelse mellan en medlemsstat och ett tredjeland fritar inte byrån eller medlemsstaterna

från de skyldigheter eller det ansvar som följer av unionsrätten eller internationell rätt, särskilt inte vad gäller

iakttagandet av principen om non-refoulement och förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande

behandling.

(85)

Medlemsstaterna bör kunna bedriva operativt samarbete med andra medlemsstater eller tredjeländer vid de yttre

gränserna, inklusive när det gäller militära insatser i brottsbekämpande syfte, i den mån samarbetet är förenligt

med byråns insatser.

(86)

Byrån bör förbättra informationsutbytet och samarbetet med andra unionsorgan och unionsbyråer, t.ex. Euro­

pol, Easo, Emsa, Europeiska unionens satellitcentrum, Easa och nätverksförvaltaren för EATMN, för att på bästa

sätt använda information, kapacitet och system som redan finns tillgängliga på europeisk nivå, t.ex. Copernicus,

unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram.

(87)

Samarbete med tredjeländer är en viktig del av europeisk integrerad gränsförvaltning. Det bör syfta till att

främja europeiska standarder för gränsförvaltning och återvändande, att utbyta information och riskanalys, och

att underlätta genomförandet av återvändande i syfte att öka deras effektivitet och stödja tredjeländer på områ­

det gränsförvaltning och migration, inklusive utplacering av den stående styrkan när sådant stöd krävs för att

skydda de yttre gränserna och säkerställa en effektiv förvaltning av unionens migrationspolitik.

(88)

Om kommissionen rekommenderar rådet att bemyndiga kommissionen att förhandla om ett statusavtal med ett

tredjeland, bör kommissionen bedöma situationen vad gäller de grundläggande rättigheterna i de områden som

omfattas av statusavtalet i det berörda tredjelandet och informera Europaparlamentet om detta.

(89)

Samarbete med tredjeländer bör ske inom ramen för unionens yttre åtgärder och i överensstämmelse med prin­

ciperna och målen i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Kommissionen bör säkerställa

överensstämmelse mellan den europeiska integrerade gränsförvaltningen och annan unionspolitik på området

för unionens yttre åtgärder, särskilt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Kommissionen bör biträ­

das av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Sådant samarbete bör ske i fråga om

byråns verksamhet som bedrivs på tredjeländers territorium eller där tjänstemän från tredjeland deltar på områ­

den som riskanalys, planering och genomförande av insatser, utbildning, informationsutbyte och samarbete.

(90)

För att säkerställa att informationen i Eurosur är så fullständig och uppdaterad som möjligt, särskilt med

avseende på situationen i tredjeländer, bör byrån samarbeta med myndigheterna i tredjeländer, antingen inom

ramen för bilaterala och multilaterala avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer, inbegripet regionala nät­

verk, eller genom samarbetsavtal som ingås mellan byrån och de berörda myndigheterna i tredjeländer. I detta

syfte bör Europeiska utrikestjänsten och unionens delegationer och kontor tillhandahålla all information som

kan vara relevant för Eurosur.

(91)

I denna förordning ingår bestämmelser om samarbete med tredjeländer, eftersom ett välstrukturerat och bestå­

ende informationsutbyte och samarbete med sådana länder, som inbegriper men inte är begränsat till angrän­

sande tredjeländer, är nyckelfaktorer för att uppnå målen för europeisk integrerad gränsförvaltning. Det är avgö­

rande att allt informationsutbyte och allt samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer sker helt

i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna.

(92)

Stödet till tredjeländer bör vara ett komplement till byråns stöd till medlemsstaternas tillämpning av unionsåt­

gärder rörande genomförandet av den europeiska integrerade gränsförvaltningen.

(93)

De bilaterala eller multilaterala avtal som ingås av medlemsstater med tredjeländer på de områden som omfattas

av den europeiska integrerade gränsförvaltningen bör kunna innehålla säkerhetskänslig information. När sådan

information anmäls till kommissionen bör den hanteras av kommissionen i enlighet med tillämpliga säkerhets­

bestämmelser.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/13

(94)

För att upprätta en övergripande situationsbild och riskanalys som omfattar området före gränserna bör byrån

och de nationella samordningscentralerna samla in information och samordna med sambandsmän för invand­

ring som utplaceras i tredjeländer av medlemsstaterna, kommissionen, byrån eller andra unionsorgan och

unionsbyråer.

(95)

Systemet för falska och äkta handlingar online (Fado) inrättades genom rådets gemensamma åtgärd

98/700/RIF (

13

) inom rådets generalsekretariat och ger medlemsstaternas myndigheter tillgång till information

om nya förfalskningsmetoder som upptäcks och om de nya äkta handlingar som finns i omlopp.

(96)

I sina slutsatser av den 27 mars 2017 förklarade rådet att förvaltningen av Fado-systemet är föråldrad och att

det krävs en ändring av dess rättsliga grund för att fortsätta att uppfylla kraven i politiken för rättsliga och

inrikes frågor. Rådet noterade också att man i detta sammanhang kan dra nytta av samverkanseffekter genom

att ta tillvara byråns expertis när det gäller dokumentbedrägerier och det arbete som byrån redan har utfört på

området. Avsikten är därför att byrån ska ta över administrationen och den operativa och tekniska förvalt­

ningen av Fado-systemet från Europeiska unionens råds generalsekretariat så snart Europaparlamentet och rådet

har antagit den relevanta rättsakten om Fado-systemet som ersätter den gemensamma åtgärden 98/700/RIF.

(97)

Före antagandet av den relevanta rättsakten om Fado-systemet är det önskvärt att det säkerställs att Fado-syste­

met är fullt operativt till dess att överföringen faktiskt sker och befintliga data överförs till det nya systemet.

Äganderätten till befintliga data skulle därefter överföras till byrån.

(98)

All behandling av personuppgifter som utförs av byrån inom ramen för denna förordning bör utföras i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (

14

).

(99)

All behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstaterna inom ramen för denna förordning bör utfö­

ras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (

15

) eller Europaparlamentets och

rådets direktiv (EU) 2016/680 (

16

), beroende på vad som är tillämpligt.

(100) I samband med återvändande händer det ofta att tredjelandsmedborgare inte har några identitetshandlingar och

att de inte samarbetar när det gäller att fastställa deras identitet genom att de undanhåller information eller

lämnar felaktiga personuppgifter. Med tanke på det särskilda politiska behovet av skyndsamhet i återvändande­

förfaranden är det nödvändigt att byrån kan begränsa vissa rättigheter för de registrerade för att förhindra att

missbruk av sådana rättigheter försvårar ett korrekt genomförande av förfaranden för återvändande, försvårar

för medlemsstaterna att framgångsrikt verkställa besluten om återvändande eller hindrar byrån från att utföra

sina uppgifter på ett effektivt sätt. Framför allt skulle utövandet av rätten till begränsning av behandling kunna

avsevärt försena och hindra genomförandet av återvändandeinsatserna. I vissa fall skulle tredjelandsmedborga­

rens åtkomsträtt vidare kunna äventyra en återvändandeåtgärd genom att öka risken för att personen avviker

om tredjelandsmedborgaren får reda på att byrån behandlar hans eller hennes uppgifter i samband med en

planerad återvändandeinsats. Rätten till rättelse skulle kunna öka risken för att den berörda tredjelandsmedbor­

garen vilseleder myndigheterna genom att lämna oriktiga uppgifter. För att byrån ska ha möjlighet att begränsa

vissa rättigheter för registrerade, bör den kunna anta interna bestämmelser om sådana begränsningar.

(

13

) Gemensam åtgärd 98/700/RIF av den 3 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unio­

nen om inrättandet av ett europeiskt system för arkivering av bilder (Fado) (EGT L 333, 9.12.1998, s. 4).

(

14

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter

samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(

15

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(

16

) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behö­

riga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa

straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119,

4.5.2016, s. 89).

59

60

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(101) För att på ett korrekt sätt genomföra sina uppgifter i fråga om återvändande, bland annat genom att bistå med­

lemsstaterna med ett korrekt genomförande av återvändandeförfaranden och ett framgångsrikt verkställande av

beslut om återvändande, samt för att underlätta återvändandeinsatser, kan byrån behöva överföra återvändandes

personuppgifter till tredjeländer. De mottagande tredjeländerna omfattas ofta inte av beslut om adekvat

skyddsnivå som antas av kommissionen i enlighet med artikel 45 i förordning (EU) 2016/679 eller i enlighet

med artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680, och har ofta inte ingått eller avser inte att ingå ett avtal om återta­

gande med unionen eller på annat sätt föreskriva lämpliga skyddsåtgärder i den mening som avses i artikel 48

i förordning (EU) 2018/1725, eller i den mening som avses i de nationella bestämmelser som införlivar

artikel 37 i direktiv (EU) 2016/680. Trots unionens omfattande insatser när det gäller samarbete med de vikti­

gaste ursprungsländerna för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt och som är skyldiga att återvända, är det

emellertid inte alltid möjligt att säkerställa att sådana tredjeländer systematiskt uppfyller skyldigheten enligt

internationell rätt att återta sina egna medborgare. Återtagandeavtal som unionen eller medlemsstaterna har

ingått eller förhandlat fram, och som ger lämpliga garantier för personuppgifter, omfattar ett begränsat antal

sådana tredjeländer. Om sådana avtal ännu inte finns bör byrån överföra personuppgifter i syfte att underlätta

unionens återvändandeinsatser under förutsättning att villkoren i artikel 50.1 d i förordning (EU) 2018/1725 är

uppfyllda.

(102) Medlemsstaters överföring av personuppgifter till tredjeländer bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679

och direktiv (EU) 2016/680, beroende på vad som är tillämpligt. I avsaknad av återtagandeavtal, och som ett

undantag från kravet på beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, bör medlemsstater kunna

överföra personuppgifter till tredjeländers myndigheter i syfte att genomföra unionens återvändandepolitik. Det

bör vara möjligt att tillämpa det undantag i särskilda situationer som föreskrivs i artikel 49 i förordning (EU)

2016/679 och artikel 38 i direktiv (EU) 2016/680, beroende på vad som är tillämpligt, på de villkor som anges

i de artiklarna.

(103) Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns

i artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan

kallad stadgan), särskilt principerna om respekten för människans värdighet, rätten till liv, förbudet mot tortyr

och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, förbudet mot människohandel, rätten till frihet

och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till tillgång till handlingar, rätten till asyl och till skydd

mot avlägsnande och utvisning, non-refoulement, icke-diskriminering, och barns rättigheter.

(104) Denna förordning bör inrätta ett system för klagomål till byrån i samarbete med ombudet för grundläggande

rättigheter, för att skydda respekten för de grundläggande rättigheterna i all verksamhet vid byrån. Detta bör

utformas som ett administrativt system där ombudet för grundläggande rättigheter ansvarar för handläggning

av klagomål till byrån i enlighet med rätten till god förvaltning. Ombudet för grundläggande rättigheter bör

bedöma om klagomålet kan tas upp till prövning, registrera klagomål som kan tas upp till prövning, vidarebe­

fordra alla registrerade klagomål till den verkställande direktören, vidarebefordra klagomål som avser

medlemmar i enheterna till hemmedlemsstaten samt registrera byråns eller medlemsstatens uppföljning. Detta

system bör vara effektivt och säkerställa att klagomål följs upp på rätt sätt. Systemet för klagomål bör inte

påverka tillgången till administrativa medel och rättsmedel och inte utgöra ett villkor för utnyttjande av sådana

medel. Brottsutredningar bör utföras av medlemsstaterna. För att öka insynen och möjligheterna att utkräva

ansvar bör byrån i sin årsrapport redogöra för systemet för klagomål. Rapporten bör särskilt behandla antalet

klagomål som det mottagit, de typer av kränkningar av grundläggande rättigheter som aktualiserats, de berörda

insatserna och, när det är möjligt, de uppföljningsåtgärder som byrån och medlemsstaterna vidtagit. Ombudet

för grundläggande rättigheter bör ha tillgång till all information om respekten för de grundläggande rättighe­

terna i hela byråns verksamhet. Ombudet för grundläggande rättigheter bör förses med de resurser och den

personal som hon eller han behöver för att med fullgott resultat kunna utföra alla de uppgifter som följer av

denna förordning. Den personal som ställs till förfogande för ombudet för grundläggande rättigheter bör ha

kompetens och erfarenheter som står i proportion till byråns utökade verksamhet och befogenheter.

(105) Byrån bör vara oberoende i tekniska och operativa frågor och självbestämmande i rättsligt, administrativt och

finansiellt hänseende. Därför är det nödvändigt och lämpligt att den är ett unionsorgan som har ställning som

juridisk person och utövar de genomförandebefogenheter som tilldelas den genom denna förordning.

(106) Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i en styrelse för att utöva kontroll över byrån. Styrel­

sen bör, om möjligt, vara sammansatt av operativa chefer för de nationella myndigheter som har ledningsansvar

för gränsförvaltning eller deras företrädare. För att säkerställa kontinuitet i styrelsens arbete bör samtliga parter

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/15

som är representerade i styrelsen arbeta för att begränsa omsättningen av sina företrädare. Styrelsen bör ha de

befogenheter som krävs för att fastställa byråns budget, kontrollera dess genomförande, anta lämpliga finansiella

bestämmelser, inrätta transparenta förfaranden för byråns beslutsfattande samt utse verkställande direktör och

tre biträdande verkställande direktörer som var och en bör tilldelas ansvar inom ett visst område av byråns

befogenheter, såsom förvaltning av den stående styrkan, övervakning av byråns uppgifter när det gäller återvän­

dande eller förvaltning av deltagande i de storskaliga it-systemen. Byrån bör styras och arbeta med beaktande av

principerna i den gemensamma strategi för unionens decentraliserade byråer som godkändes av Europaparla­

mentet, rådet och kommissionen den 19 juli 2012.

(107) Med tanke på Europaparlamentets delaktighet i frågor som omfattas av denna förordning bör styrelsens ordfö­

rande kunna bjuda in en expert från Europaparlamentet att delta i styrelsemötena.

(108) Styrelsen bör varje år utarbeta ett samlat programdokument. Vid utarbetandet av det samlade programdoku­

mentet bör styrelsen beakta rekommendationerna från den interinstitutionella arbetsgruppen om decentralise­

rade byråers resurser.

(109) För att garantera att byrån är oberoende bör den ha en fristående budget, där inkomsterna främst kommer från

ett bidrag från unionen. Byråns budget bör utarbetas i enlighet med principen om resultatbaserad budgetering

och med beaktande av byråns mål och de förväntade resultaten av dess uppgifter. Unionens budgetförfarande

bör tillämpas på unionens bidrag och för alla andra bidrag från unionens allmänna budget. Revisionen av

räkenskaperna bör göras av revisionsrätten. I undantagsfall, om den tillgängliga budgeten bedöms vara otillräck­

lig och budgetförfarandet inte medger lämpliga åtgärder för att hantera situationer som utvecklar sig snabbt, bör

byrån ha möjlighet att få bidrag från unionens medel för att fullgöra sina uppgifter.

(110) Den verkställande direktören bör i sin egenskap av utanordnare regelbundet bedöma de finansiella riskerna

i samband med byråns verksamhet och vidta nödvändiga riskreducerande åtgärder i enlighet med den finan­

siella ram som är tillämplig på byrån och informera styrelsen om detta.

(111) Byrån förväntas möta svåra omständigheter under de kommande åren när det gäller att tillgodose exceptionella

behov av rekrytering och bevarande av kvalificerad personal från bredast möjliga geografiska bas.

(112) I en anda av delat ansvar bör byrån kräva att den personal den anställer, särskilt den stående styrkans ordinarie

personal, däribland ordinarie personal som utplaceras i operativ verksamhet, har samma utbildningsnivå, sär­

skilda sakkunskap och professionalism som den personal som utstationeras eller anställs av medlemsstaterna.

Därför bör byrån kontrollera och utvärdera huruvida dess ordinarie personal uppför sig korrekt vid operativ

verksamhet på området gränskontroll och återvändande.

(113) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (

17

) bör tillämpas fullt ut på byrån, som

bör ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska

unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska

byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (

18

).

(114) I enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 (

19

) bör den Europeiska åklagarmyndigheten ha möjlighet att

utreda och lagföra bedrägeri och andra straffbara gärningar som påverkar unionens ekonomiska intressen,

i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (

20

).

(

17

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(

18

) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(

19

) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska

åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(

20

) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av

bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

61

62

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(115) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (

21

) bör tillämpas på byrån. Byrån bör vara så

öppen som möjligt med sin verksamhet, utan att det därigenom blir svårare att nå målen med insatserna. Byrån

bör offentliggöra information om all sin verksamhet. Den bör även säkerställa att allmänheten och alla berörda

parter snabbt får information om dess arbete.

(116) Byrån bör också rapportera om sin verksamhet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen i största möj­

liga utsträckning.

(117) Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning. Utvärderingen bör också bedöma hur attraktiv

byrån är som arbetsgivare vid rekrytering av ordinarie personal i syfte att säkerställa kvalifikationer hos kandi­

daterna och geografisk balans.

(118) De yttre gränser som avses i denna förordning är de på vilka bestämmelserna i avdelning II i förordning (EU)

2016/399 är tillämpliga, vilka omfattar Schengenmedlemsstaternas yttre gränser i enlighet med protokoll nr 19

om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(119) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 (

22

).

(120) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att utveckla och genomföra ett system med integrerad förvalt­

ning av de yttre gränserna för att säkerställa Schengenområdets funktion, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna utan samordning utan snarare, på grund av avsaknaden av kontroller vid de inre

gränserna och med tanke på de stora migrationsutmaningarna vid de yttre gränserna, behovet av att effektivt

övervaka passagerna över dessa gränser och att bidra till en hög nivå av inre säkerhet inom unionen, kan

uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5

i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(121) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd

och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen

och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (

23

) som

omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (

24

). Avtalet mellan Europeiska

gemenskapen och Republiken Island och Konungariket Norge om villkoren för dessa staters deltagande

i Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre

gränser (

25

) innehåller bestämmelser om dessa staters deltagande i byråns verksamhet, däribland bestämmelser

om finansiella bidrag och personal.

(122) När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska

gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet,

tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (

26

), en utveckling av de bestämmelser

i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med

artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (

27

).

(

21

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamen­

tets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(

22

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och prin­

ciper för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(

23

) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(

24

) Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska

unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen

och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(

25

) EUT L 188, 20.7.2007, s. 19.

(

26

) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(

27

) Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska

unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet,

tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/17

(123) När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen,

Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liech­

tensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsför­

bundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av

Schengenregelverket (

28

), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område

som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (

29

).

(124) Avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liech­

tenstein, å andra sidan, om villkoren för dessa staters deltagande i Europeiska byrån för förvaltningen av det

operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (

30

) innehåller regler för dessa staters

deltagande i byråns arbete, inbegripet bestämmelser om finansiella bidrag och personal.

(125) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-

fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på

Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket, ska Danmark, i enlighet med

artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta

huruvida landet ska genomföra den i sin nationella rätt.

(126) Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket

inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (

31

). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av

denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(127) Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar

i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (

32

). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som

inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(128) Byrån bör underlätta organisationen av specifik verksamhet där medlemsstaterna får använda sig av sakkunskap

och resurser vilka Irland och Förenade kungariket kan vilja ställa till deras förfogande, på villkor som ska fast­

ställas från fall till fall av styrelsen. I detta syfte får företrädare för Irland inbjudas att närvara vid styrelsens

sammanträden så att de till fullo kan delta i förberedelserna av sådan specifik verksamhet. Företrädare för För­

enade kungariket får inbjudas att närvara vid styrelsens sammanträden till och med den dag då fördragen

upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

(129) Även om Förenade kungariket inte deltar i denna förordning har det beviljats möjligheten att samarbeta med

den europeiska gräns- och kustbevakningen på grund av dess ställning som medlemsstat. Mot bakgrund av

Förenade kungarikets anmälan av sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget bör

särskilda arrangemang för det operativa samarbetet med Förenade kungariket på grundval av denna förordning

tillämpas fram till den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med

artikel 50.3 i EU-fördraget eller, förutsatt att ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlig­

het med artikel 50 i EU-fördraget, som reglerar sådana särskilda arrangemang, träder i kraft.

(130) En motsättning föreligger mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket om gränsdragningen kring

Gibraltar.

(131) Den uppskjutna tillämpningen av denna förordning på Gibraltars gränser medför ingen ändring av de berörda

staternas respektive ståndpunkt.

(

28

) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(

29

) Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska uni­

onen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslut­

ning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets

associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre

gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(

30

) EUT L 243, 16.9.2010, s. 4.

(

31

) Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få

delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(

32

) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket

(EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

63

64

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

(132) Europeiska datatillsynsmannen hördes den 7 november 2018 i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (

33

) och avgav ett yttrande den 30 november 2018.

(133) Syftet med denna förordning är att ändra och utvidga bestämmelserna i förordningarna (EU) 2016/1624 och

(EU) nr 1052/2013. Eftersom ett stort antal väsentliga ändringar genomförs bör dessa rättsakter av tydlig­

hetsskäl upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

DEN EUROPEISKA GRÄNS- OCH KUSTBEVAKNINGEN

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas en europeisk gräns- och kustbevakning som ska säkerställa europeisk integrerad

gränsförvaltning vid de yttre gränserna i syfte att effektivt och med full respekt för de grundläggande rättigheterna för­

valta gränserna och att effektivisera unionens återvändandepolitik.

Genom denna förordning hanteras migrationsutmaningar och eventuella framtida utmaningar och hot vid de yttre grän­

serna. Genom förordningen säkerställs en hög nivå av inre säkerhet inom unionen med full respekt för de

grundläggande rättigheterna, och samtidigt skyddas den fria rörligheten för personer inom unionen. Förordningen bidrar

till att upptäcka, förebygga, förhindra och bekämpa gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1. yttre gränser: yttre gränser enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2016/399,

2. gränsövergångsställe: gränsövergångsställe enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2016/399,

3. gränskontroll: gränskontroll enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2016/399,

4. in- och utresekontroller: in- och utresekontroller enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EU) 2016/399,

5. gränsövervakning: gränsövervakning enligt definitionen i artikel 2.12 i förordning (EU) 2016/399,

6. övervakning av luftgränser: övervakning av flygtrafik med ett bemannat eller obemannat luftfartyg och dess

passagerare eller gods till eller från medlemsstaternas territorier som inte är inrikesflyg enligt definitionen

i artikel 2.3 i förordning (EU) 2016/399,

7. situationsmedvetenhet: förmågan att övervaka, upptäcka, identifiera, spåra och förstå olaglig gränsöverskridande verk­

samhet för att finna välgrundade skäl för reaktionsåtgärder genom att kombinera ny information med befintliga

kunskaper och för att bättre kunna minska antalet migranter som förlorar sina liv vid, längs eller i närheten av de

yttre gränserna,

8. reaktionsförmåga: förmåga att genomföra insatser som syftar till att motverka olaglig gränsöverskridande verksamhet

vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna, inbegripet den tid och de medel som krävs för att reagera på ett

adekvat sätt,

9. Eurosur: ett ramverk för informationsutbyte och samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kust­

bevakningsbyrån,

(

33

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,

s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/19

10. situationsbild: en samling geografibaserade uppgifter och information i nära realtid som mottagits från olika myndig­

heter, sensorer, plattformar och andra källor som överförs via säkra kommunikations- och informationskanaler och

kan behandlas och selektivt visas och delas med andra relevanta myndigheter för att uppnå situationsmedvetenhet

och stödja reaktionsförmågan vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna och i området före gränserna,

11. yttre gränsavsnitt: hela eller delar av en medlemsstats yttre gräns enligt definitionen i nationell rätt eller enligt vad

som fastställts av den nationella samordningscentralen eller en annan ansvarig nationell myndighet,

12. gränsöverskridande brottslighet: allvarlig brottslighet som har en gränsöverskridande dimension och som begås eller

som det görs försök att begå vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna,

13. område före gränserna: det geografiska område utanför de yttre gränserna som är relevant för förvaltningen av de

yttre gränserna genom riskanalys och situationsmedvetenhet,

14. incident: situation som avser olaglig invandring, gränsöverskridande brottslighet eller som utgör en risk för migran­

ters liv vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna,

15. ordinarie personal: personal som är anställd av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån i enlighet med tjänsteföre­

skrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för

övriga anställda i unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom,

EKSG) nr 259/68 (

34

),

16. operativ personal: gränskontrolltjänstemän, ledsagare vid återvändande, återvändandeexperter och annan relevant per­

sonal som utgör den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka i enlighet med de fyra kategorier som

anges i artikel 54.1, som agerar som medlemmar i de enheter som har verkställande befogenheter, i tillämpliga fall,

och den ordinarie personal som ansvarar för driften av centralenheten vid EU-systemet för reseuppgifter och

resetillstånd (Etias), som inte kan utplaceras som medlemmar i enheterna,

17. medlem i enheterna: en medlem i den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka som utplaceras genom

gränsförvaltningsenheter, stödgrupper för migrationshantering eller återvändandeenheter,

18. gränsförvaltningsenheter: enheter som bildas från den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka och som

ska utplaceras under gemensamma insatser vid de yttre gränserna och snabba gränsinsatser i medlemsstaterna och

i tredjeländer,

19. stödenhet för migrationshantering: enheter med experter som ger medlemsstaterna tekniskt och operativt stöd, inbegri­

pet i hotspot-områden, som består av operativ personal, experter från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)

och Europol, och vid behov av experter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), andra

unionsorgan och unionsbyråer och från medlemsstaterna,

20. värdmedlemsstat: en medlemsstat i vilken en gemensam insats, en snabb gränsinsats, en återvändandeinsats eller en

återvändandeintervention äger rum, eller från vilken den utgår, eller i vilken en stödenhet för migrationshantering

utplaceras,

21. hemmedlemsstat: den medlemsstat från vilken en personalmedlem är utplacerad eller utstationerad till den europeiska

gräns- och kustbevakningens stående styrka,

22. deltagande medlemsstat: en medlemsstat som deltar i en gemensam insats, en snabb gränsinsats, en återvändandein­

sats, en återvändandeintervention eller en utplacering av en stödenhet för migrationshantering genom att

tillhandahålla teknisk utrustning eller personal för den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka, samt

en medlemsstat som deltar i återvändandeinsatser eller återvändandeinterventioner genom att tillhandahålla teknisk

utrustning eller personal men som inte är en värdmedlemsstat,

(

34

) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

65

66

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

23. hotspot-område: ett område som upprättats på begäran av värdmedlemsstaten, i vilket värdmedlemsstaten,

kommissionen, relevanta unionsbyråer och deltagande medlemsstater samarbetar i syfte att hantera en befintlig eller

potentiell oproportionell migrationsutmaning som kännetecknas av en betydande ökning av antalet migranter som

anländer till de yttre gränserna,

24. återvändande: återvändande enligt definitionen i artikel 3.3 i direktiv 2008/115/EG,

25. beslut om återvändande: administrativa eller rättsliga avgöranden enligt vilka en tredjelandsmedborgares vistelse är

olaglig, vilka ålägger eller fastställer en skyldighet att återvända och vilka är förenliga med direktiv 2008/115/EG,

26. person som är föremål för ett beslut om återvändande: en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna

och som är föremål för ett verkställbart beslut om återvändande,

27. återvändandeinsats: en insats som organiseras eller samordnas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och

innefattar teknisk och operativ förstärkning som tillhandahålls en eller flera medlemsstater, under vilken personer

som är föremål för ett beslut om återvändande, från en eller flera medlemsstater, återvänder antingen med tvång

eller frivilligt, oberoende av transportmedel,

28. återvändandeintervention: en verksamhet varigenom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån tillhandahåller med­

lemsstaterna teknisk och operativ förstärkning genom att utplacera återvändandeenheter och organisera återvändan­

deinsatser,

29. återvändandeenheter: enheter som bildas från den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka och som

ska utplaceras vid återvändandeinsatser, återsändandeinterventioner i medlemsstater eller annan operativ verksam­

het som har samband med genomförandet av uppgifter i samband med återvändande,

30. sambandsman för invandring: sambandsman för invandring enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) 2019/1240 (

35

).

Artikel 3

Europeisk integrerad gränsförvaltning

1.

Europeisk integrerad gränsförvaltning ska bestå av följande:

a) Gränskontroll, däribland åtgärder för att underlätta laglig gränspassage och vid behov åtgärder för att förebygga, för­

hindra och avslöja gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna, i synnerhet smuggling av migranter,

människohandel och terrorism, samt mekanismer och förfaranden för identifiering av utsatta personer och

ensamkommande barn, och för identifiering av personer som är i behov av internationellt skydd eller som önskar

ansöka om sådant skydd, tillhandahållande av information till sådana personer och vidare hänvisning av sådana

personer.

b) Efterforsknings- och räddningssituationer för personer i sjönöd, inledda och utförda i enlighet med förordning (EU)

nr 656/2014 och internationell rätt, som äger rum i situationer som kan uppkomma under gränsövervakningsinsat­

ser till havs.

c) Analys av risker för den inre säkerheten och analys av hot som kan påverka de yttre gränsernas funktion eller

säkerhet.

d) Informationsutbyte och samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som omfattas av denna förordning, samt

informationsutbyte och samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, inklu­

sive det stöd som samordnas av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

e) Samarbete mellan medlemsstaternas nationella myndigheter med ansvar för gränskontroll eller andra uppgifter som

utförs vid gränsen samt mellan de myndigheter som ansvarar för återvändande i varje medlemsstat, inbegripet ett

regelbundet informationsutbyte genom befintliga verktyg för informationsutbyte, inklusive, när så är lämpligt, samar­

bete med de nationella organ som ansvarar för skyddet av de grundläggande rättigheterna.

(

35

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1240 av den 20 juni 2019 om inrättande av ett europeiskt nätverk av sam­

bandsmän för invandring (EUT L 198, 25.7.2019, s. 88).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/21

f) Samarbete mellan relevanta unionsinstitutioner, -organ och -byråer på de områden som omfattas av denna förord­

ning, inbegripet genom ett regelbundet informationsutbyte.

g) Samarbete med tredjeländer på de områden som omfattas av denna förordning, med särskild inriktning på angrän­

sande tredjeländer och sådana tredjeländer som genom en riskanalys har identifierats som ursprungsländer eller tran­

siteringsländer för olaglig invandring.

h) Tekniska och operativa åtgärder inom Schengenområdet som har anknytning till gränskontroll och som utformats

för att vidta åtgärder mot olaglig invandring och motverka gränsöverskridande brottslighet på ett bättre sätt.

i) Återvändande av tredjelandsmedborgare som är föremål för beslut om återvändande utfärdade av en medlemsstat.

j) Användning av den senaste tekniken, däribland stora informationssystem.

k) Ett system för kvalitetskontroll, särskilt utvärderingsmekanismen för Schengen, sårbarhetsbedömningen och even­

tuella nationella mekanismer, för att säkerställa att unionsrätten på området gränsförvaltning genomförs.

l) Solidaritetsmekanismer, särskilt instrument för unionsfinansiering.

2.

Grundläggande rättigheter, utbildning, forskning och innovation ska vara övergripande komponenter i genomfö­

randet av europeisk integrerad gränsförvaltning.

Artikel 4

Den europeiska gräns- och kustbevakningen

Medlemsstaternas nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de

utför gränskontrolluppgifter, de nationella myndigheter som ansvarar för återvändande och Europeiska gräns- och kust­

bevakningsbyrån (nedan kallad byrån) ska utgöra den europeiska gräns- och kustbevakningen.

Artikel 5

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån

1.

Byrån ska regleras genom den här förordningen.

2.

Byrån ska omfatta den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka (nedan kallad den stående styrkan)

som avses i artikel 54, med en kapacitet på upp till 10 000 medlemmar i den operativa personalen i enlighet med

bilaga I.

3.

För att säkerställa en konsekvent europeisk integrerad gränsförvaltning ska byrån underlätta och effektivisera

tillämpningen av unionsåtgärder avseende förvaltningen av de yttre gränserna, i synnerhet förordning (EU) 2016/399,

och av unionsåtgärder som rör återvändande.

4.

Byrån ska bidra till att unionsrätten, däribland unionens regelverk avseende grundläggande rättigheter, särskilt

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), tillämpas kontinuerligt och

enhetligt överallt vid de yttre gränserna. Byråns bidrag ska omfatta utbyte av god praxis.

Artikel 6

Ansvarighet

Byrån ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet i enlighet med denna förordning.

Artikel 7

Delat ansvar

1.

Den europeiska gräns- och kustbevakningen ska genomföra europeisk integrerad gränsförvaltning som ett delat

ansvar mellan byrån och nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån

de utför gränsövervakningsinsatser till havs och andra gränskontrolluppgifter. Medlemsstaterna ska alltjämt vara huvud­

ansvariga för att förvalta sina avsnitt av de yttre gränserna.

67

68

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

Byrån ska, på begäran av den berörda medlemsstaten eller på eget initiativ och med den berörda medlemsstatens

samtycke, tillhandahålla tekniskt och operativt stöd vid genomförandet av åtgärder som rör återvändande, enligt vad

som avses i artikel 48 i denna förordning. Medlemsstaterna ska ensamma behålla ansvaret för att utfärda beslut om

återvändande och för att besluta om de åtgärder som rör förvar av personer som är föremål för ett beslut om återvän­

dande i enlighet med direktiv 2008/115/EG.

3.

Medlemsstaterna ska i nära samarbete med byrån säkerställa förvaltningen av sina yttre gränser och verkställighe­

ten av beslut om återvändande i eget och alla medlemsstaters gemensamma intresse i full överensstämmelse med uni­

onsrätten, inklusive respekten för de grundläggande rättigheterna, och i enlighet med den fleråriga strategiska policycy­

keln för europeisk integrerad gränsförvaltning som avses i artikel 8.

4.

Byrån ska stödja tillämpningen av unionsåtgärder rörande förvaltningen av de yttre gränserna och verkställigheten

av beslut om återvändande genom att stärka, bedöma och samordna medlemsstaternas arbete och tillhandahålla tekniskt

och operativt stöd när det gäller att genomföra dessa åtgärder och när det gäller återvändandefrågor. Byrån ska inte

stödja några åtgärder eller delta i någon verksamhet som rör kontroller vid de inre gränserna. Byrån ska vara fullt ansva­

rig och ansvarsskyldig för alla beslut som den fattar och för all verksamhet som den ensam ansvarar för enligt denna

förordning.

5.

Medlemsstaterna får bedriva operativt samarbete med andra medlemsstater eller tredjeländer när detta samarbete

är förenligt med byråns uppgifter. Medlemsstaterna ska avhålla sig från alla åtgärder som kan äventyra byråns arbete

eller dess mål. Medlemsstaterna ska underrätta byrån om detta operativa samarbete med andra medlemsstater eller tred­

jeländer vid de yttre gränserna samt i fråga om återvändande. Den verkställande direktören ska regelbundet och minst

en gång om året underrätta styrelsen i dessa frågor.

Artikel 8

Flerårig strategisk policycykel för europeisk integrerad gränsförvaltning

1.

Kommissionen och den europeiska gräns- och kustbevakningen ska säkerställa att den europeiska integrerade

gränsförvaltningen är effektiv genom en flerårig strategisk policycykel som antas i enlighet med förfarandet i punkt 4.

2.

I den fleråriga strategiska policyn för den europeiska integrerade gränsförvaltningen ska det anges hur utmaning­

arna på området gränsförvaltning och återvändande ska hanteras på ett konsekvent, integrerat och systematiskt sätt.

Policyn ska ange politiska prioriteringar och tillhandahålla strategiska riktlinjer för de komponenter som avses i artikel 3

för en period på fem år.

3.

Den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning ska bestå av fyra delar på sätt som

anges i punkterna 4–7.

4.

På grundval av den strategiska riskanalysen för europeisk integrerad gränsförvaltning som avses i artikel 29.2 ska

kommissionen utarbeta ett policydokument för att utveckla en flerårig strategisk policy för europeisk integrerad gräns­

förvaltning. Kommissionen ska överlämna detta policydokument till Europaparlamentet och rådet för diskussion. Efter

denna diskussion ska kommissionen anta ett meddelande om upprättandet av en flerårig strategisk policy för europeisk

integrerad gränsförvaltning.

5.

För att genomföra den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning ska byrån, genom ett

styrelsebeslut baserat på ett förslag från den verkställande direktören, som utarbetats i nära samarbete med med­

lemsstaterna och kommissionen, fastställa en teknisk och operativ strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning. När

det är motiverat ska byrån ta hänsyn till medlemsstaternas specifika situation, särskilt deras geografiska läge. Den tek­

niska och operativa strategin ska vara förenlig med artikel 3 och den fleråriga strategiska policyn för europeisk integre­

rad gränsförvaltning. Den ska främja och stödja genomförandet av europeisk integrerad gränsförvaltning i samtliga

medlemsstater.

6.

För att genomföra den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning ska medlemsstaterna

fastställa nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning genom ett nära samarbete mellan alla nationella

myndigheter som ansvarar för förvaltningen av de yttre gränserna och återvändande. Dessa nationella strategier ska vara

förenliga med artikel 3, den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning och den tekniska och

operativa strategin.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/23

7.

Fyra år efter antagandet av den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning ska

kommissionen göra en grundlig utvärdering av dess genomförande. Utvärderingens resultat ska beaktas vid utarbetandet

av följande fleråriga strategiska policycykel. Medlemsstaterna och byrån ska i rätt tid ge kommissionen den information

som är nödvändig för att ta fram den utvärderingen. Kommissionen ska lägga fram resultatet av den utvärderingen för

Europaparlamentet och rådet.

8.

Om situationen vid de yttre gränserna eller i fråga om återvändande kräver en ändring av de politiska prioritering­

arna ska kommissionen ändra den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning, eller relevanta

delar av den, i enlighet med det förfarande som fastställs i punkt 4.

Om kommissionen ändrar den fleråriga strategiska policyn enligt första stycket ska den tekniska och operativa strategin

och de nationella strategierna vid behov anpassas.

Artikel 9

Integrerad planering

1.

På grundval av den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning ska den europeiska

gräns- och kustbevakningen upprätta en integrerad planeringsprocess för gränsförvaltning och återvändande, inklusive

processer för operativ planering, beredskapsplanering och planering av kapacitetsutvecklingen. Den integrerade plane­

ringsprocessen ska fastställas i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel.

2.

Medlemsstaterna och byrån ska anta operativa planer för gränsförvaltning och återvändande. Medlemsstaternas

operativa planer för gränsavsnitt med en hög och kritisk påverkansgrad ska samordnas med angränsande medlemsstater

och byrån i syfte att genomföra de nödvändiga gränsöverskridande åtgärderna och tillhandahålla stöd från byrån. För

byråns verksamhet ska den operativa planeringsprocessen för påföljande år anges i en bilaga till det samlade programdo­

kument som avses i artikel 102. För varje specifik operativ verksamhet ska operativa planeringsprocesser resultera i de

operativa planer som avses i artiklarna 38 och 74.3. De operativa planerna eller delar av dem får vid behov klassificeras

i enlighet med artikel 92.

3.

Medlemsstaterna ska var för sig anta en beredskapsplan för förvaltningen av sina gränser och återvändande. I linje

med nationella strategier för integrerad gränsförvaltning ska beredskapsplanerna beskriva alla nödvändiga åtgärder och

resurser för en möjlig förstärkning av kapaciteten, inklusive logistik och stöd både på nationell nivå och från byrån.

Den del av beredskapsplanerna som kräver ytterligare stöd från den europeiska gräns- och kustbevakningen ska utarbe­

tas gemensamt av den berörda medlemsstaten och byrån i nära samarbete med angränsande medlemsstater.

4.

Medlemsstaterna ska anta nationella kapacitetsutvecklingsplaner för gränsförvaltning och återvändande i linje med

sina nationella integrerade strategier för gränsförvaltning. De nationella kapacitetsutvecklingsplanerna ska innehålla en

beskrivning av utvecklingen av den nationella kapaciteten för gränsförvaltning och återvändande på medellång till lång

sikt.

De nationella kapacitetsutvecklingsplanerna ska behandla utvecklingen inom varje komponent för europeisk integrerad

gränsförvaltning, särskilt policyn för rekrytering och utbildning av gränsbevakningstjänstemän och återvändandeexper­

ter, förvärv och underhåll av utrustning, nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet och motsvarande finansie­

ringsbehov och finansieringskällor.

5.

De beredskapsplaner och nationella kapacitetsutvecklingsplaner som avses i punkterna 3 och 4 ska baseras på

scenarier som härleds från riskanalyser. Dessa scenarier ska återspegla den möjliga utvecklingen av situationen vid de

yttre gränserna och på området olaglig invandring och de utmaningar som identifierats i den fleråriga strategiska policy­

cykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning. Dessa scenarier ska anges i de beredskapsplaner och nationella kapaci­

tetsutvecklingsplaner till vilka de hänför sig.

6.

Metoden och förfarandet för att fastställa de planer som avses i punkterna 3 och 4 ska antas av styrelsen, efter

samråd med medlemsstaterna, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören.

69

70

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

7.

Byrån ska upprätta en översikt över de nationella kapacitetsutvecklingsplanerna och en flerårig strategi för det

förvärv av byråns utrustning som avses i artikel 63 och den fleråriga planeringen av personalprofiler för den stående

styrkan.

Byrån ska dela denna översikt med medlemsstaterna och kommissionen för att identifiera möjliga samverkanseffekter

och möjligheter till samarbete inom de olika områden som omfattas av de nationella kapacitetsutvecklingsplanerna,

inbegripet gemensam upphandling. På grundval av de identifierade samverkanseffekterna får byrån uppmana med­

lemsstaterna att delta i uppföljningsåtgärder för samarbete.

8.

Styrelsen ska sammanträda minst en gång per år för att diskutera och godkänna den europeiska gräns- och kust­

bevakningens kapacitetsfärdplan Kapacitetsfärdplanen ska föreslås av den verkställande direktören på grundval av över­

sikten över de nationella kapacitetsutvecklingsplanerna, med beaktande av bland annat resultaten av den riskanalys och

de sårbarhetsbedömningar som utförts i enlighet med artiklarna 29 och 32 samt byråns egna fleråriga planer. När kapa­

citetsfärdplanen har godkänts av styrelsen ska den bifogas den tekniska och operativa strategi som avses i artikel 8.5.

KAPITEL II

DEN EUROPEISKA GRÄNS- OCH KUSTBEVAKNINGENS FUNKTION

AVSNITT 1

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns uppgifter

Artikel 10

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns uppgifter

1.

Byrån ska fullgöra följande uppgifter:

a)

Övervaka migrationsflöden och utföra riskanalyser i alla frågor som rör integrerad gränsförvaltning.

b) Övervaka medlemsstaternas operativa behov i samband med genomförandet av återvändanden, bland annat genom

insamling av operativa data.

c)

Utföra sårbarhetsbedömningar, inbegripet bedömningar av vilken kapacitet och beredskap medlemsstaterna har när

det gäller att hantera hot och utmaningar vid de yttre gränserna.

d) Övervaka förvaltningen av de yttre gränserna genom byråns sambandsmän i medlemsstaterna.

e)

Övervaka efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna i all sin verksamhet vid de yttre gränserna och

i återvändandeinsatser.

f)

Stödja utvecklingen och driften av Eurosur.

g)

Bistå medlemsstaterna i situationer som kräver teknisk och operativ förstärkning vid de yttre gränserna, genom att

samordna och organisera gemensamma insatser, med beaktande av att vissa situationer kan inbegripa humanitära

krissituationer och sjöräddning i enlighet med unionsrätten och internationell rätt.

h) Bistå medlemsstaterna i situationer som kräver teknisk och operativ förstärkning vid de yttre gränserna genom att

inleda snabba gränsinsatser vid de yttre gränserna i medlemsstater som utsätts för specifika och oproportionella

utmaningar, med beaktande av att vissa situationer kan inbegripa humanitära krissituationer och sjöräddning

i enlighet med unionsrätten och internationell rätt.

i)

Tillhandahålla medlemsstaterna och tredjeländer tekniskt och operativt stöd i enlighet med förordning (EU)

nr 656/2014 och internationell rätt i samband med efterforsknings- och räddningssituationer för personer i sjönöd

som kan uppkomma under gränsövervakningsinsatser till havs.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/25

j)

Utplacera den stående styrkan inom ramen för gränsförvaltningsenheter, stödenheter för migrationshantering och

återvändandeenheter (nedan gemensamt kallade enheter) under gemensamma insatser samt vid snabba gränsinsatser,

återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner.

k)

Inrätta en reserv med teknisk utrustning, inbegripet en reserv med utrustning för snabba insatser, som ska utplace­

ras vid gemensamma insatser, snabba gränsinsatser, inom ramen för stödenheter för migrationshantering samt vid

återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner.

l)

Utveckla och hantera, med stöd av en intern kvalitetskontrollmekanism, sina egna personalresurser och tekniska

resurser för att bidra till den stående styrkan, inklusive till rekrytering och utbildning av personal som arbetar som

medlemmar i enheterna, och reserven med teknisk utrustning.

m) Inom ramen för stödenheter för migrationshantering i hotspot-områden

i) utplacera operativ personal och teknisk utrustning för att tillhandahålla stöd för screening, intervjuer för infor­

mationsinhämtning (debriefing), identifiering och upptagande av fingeravtryck,

ii) inrätta ett förfarande för hänvisning och tillhandahållande av inledande information till personer som är i behov

av internationellt skydd, eller som önskar ansöka om sådant skydd, inklusive ett förfarande för identifiering av

utsatta grupper, i samarbete med Easo och behöriga nationella myndigheter.

n) Tillhandahålla stöd i alla stadier av återvändandeförfarandet utan att i sak pröva besluten om återvändande, som

förblir medlemsstaternas ansvar, och bistå med samordningen och organisationen av återvändandeinsatser och

tillhandahålla tekniskt och operativt stöd för att genomföra skyldigheten att återsända personer som är föremål för

ett beslut om återvändande, och tekniskt och operativt stöd till återvändandeinsatser samt återvändandeinterventio­

ner även under omständigheter som kräver ökat bistånd.

o) Inrätta en reserv med övervakare vid återvändande med tvång.

p) Utplacera återvändandeenheter under återvändandeinterventioner.

q) Inom ramen för de berörda byråernas respektive uppdrag samarbeta med Europol och Eurojust och bistå med­

lemsstaterna i situationer som kräver teknisk och operativ förstärkning vid de yttre gränserna i kampen mot gräns­

överskridande brottslighet och terrorism.

r)

Samarbeta med Easo, inom ramen för deras respektive uppdrag, särskilt i syfte att underlätta åtgärder där tredje­

landsmedborgare vilkas ansökan om internationellt skydd har avslagits genom ett slutligt beslut är föremål för

återvändande.

s)

Samarbeta med FRA, inom ramen för deras respektive uppdrag, i syfte att säkerställa kontinuerlig och enhetlig

tillämpning av unionens regelverk om grundläggande rättigheter.

t)

Samarbeta med Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) och Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), inom ramen för

deras respektive uppdrag, för att stödja nationella myndigheter som utför kustbevakningsuppgifter enligt artikel 69,

inbegripet att rädda liv till havs, genom att tillhandahålla tjänster, information, utrustning och utbildning samt

genom att samordna multifunktionella insatser.

u) Samarbeta med tredjeländer med avseende på de områden som omfattas av denna förordning, bland annat genom

att eventuellt operativt utplacera gränsförvaltningsenheter i tredjeländer.

v)

Bistå medlemsstaterna och tredjeländer i deras tekniska och operativa samarbete i frågor som omfattas av denna

förordning.

w) Bistå medlemsstaterna och tredjeländer med utbildning av nationella gränsbevakningstjänstemän, annan relevant

personal och återvändandeexperter, bland annat genom att fastställa gemensamma utbildningsstandarder och

utbildningsprogram, bland annat i fråga om grundläggande rättigheter.

x)

Delta i utveckling och förvaltning av forsknings- och innovationsverksamhet av betydelse för kontroll av de yttre

gränserna, däribland användning av avancerad övervakningsteknik, samt vid behov utveckla egna pilotprojekt för

att genomföra verksamhet enligt denna förordning.

71

72

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

y)

Utveckla tekniska standarder för informationsutbyte.

z)

Stödja utvecklingen av tekniska standarder för utrustning på området gränskontroll och återvändande, inbegripet

för sammankoppling av system och nätverk, och vid behov stödja utvecklingen av gemensamma minimistandarder

för övervakning av de yttre gränserna, i linje med medlemsstaternas och kommissionens respektive befogenheter.

aa) Inrätta och upprätthålla det kommunikationsnätverk som avses i artikel 14.

ab) I enlighet med förordning (EU) 2018/1725 utveckla och hantera informationssystem som gör det möjligt att

snabbt och säkert utbyta information om framväxande risker vid förvaltningen av de yttre gränserna, olaglig

invandring samt återvändande, i nära samarbete med kommissionen, unionsorgan och unionsbyråer samt det euro­

peiska migrationsnätverket, vilket inrättats genom rådets beslut 2008/381/EG (

36

).

ac) Tillhandahålla nödvändigt stöd för att utveckla en gemensam miljö för informationsutbyte, inbegripet interoperabi­

litet mellan systemen, när så är lämpligt.

ad) Följa höga standarder för gränsförvaltning, som möjliggör insyn och offentlig granskning, och med full respekt för

tillämplig rätt, som säkerställer respekt för och skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna.

ae) Hantera och driva systemet för falska och äkta handlingar online som avses i artikel 79, och stödja med­

lemsstaterna genom att underlätta upptäckten av dokumentbedrägeri.

af) Fullgöra de uppgifter och skyldigheter som åläggs byrån enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

2018/1240 (

37

) och säkerställa inrättandet och driften av Etias centralenhet enligt artikel 7 i den förordningen.

ag) Bistå medlemsstaterna genom att underlätta för personer att passera de yttre gränserna.

2.

Byrån ska kommunicera om frågor som omfattas av dess uppdrag. Den ska i vederbörlig tid tillhandahålla

allmänheten korrekt, detaljerad och utförlig information om sin verksamhet.

Sådan kommunikation får inte inverka negativt på de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel, och den får

i synnerhet inte röja operativ information som, om den offentliggjordes, skulle äventyra målen med insatserna. Byrån

ska kommunicera utan att det påverkar tillämpningen av artikel 92 och i enlighet med de relevanta planer för

kommunikation och informationsspridning som antagits av styrelsen och i nära samarbete med andra organ och byråer

när det är lämpligt.

AVSNITT 2

Informationsutbyte och kommunikation

Artikel 11

Skyldighet att samarbeta lojalt

Byrån, nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför gränskon­

trolluppgifter, och nationella myndigheter med ansvar för återvändande ska vara skyldiga att samarbeta lojalt och att

utbyta information.

(

36

) Rådets beslut 2008/381/EG av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk (EUT L 131, 21.5.2008, s. 7).

(

37

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för

reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU)

2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/27

Artikel 12

Skyldighet att utbyta information

1.

För att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska byrån, de nationella myndigheterna med ansvar för

gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför gränskontrolluppgifter, och nationella myndigheter med

ansvar för återvändande i enlighet med denna förordning och annan relevant unionsrätt och nationell rätt om utbyte av

information, i rätt tid och på korrekt sätt dela med sig av all nödvändig information.

2.

Byrån ska vidta lämpliga åtgärder för att underlätta utbyte av information som är relevant för dess arbetsuppgifter

med kommissionen och medlemsstaterna.

Om information är relevant för utförandet av dess arbetsuppgifter, ska byrån utbyta sådan information med andra rele­

vanta unionsorgan och unionsbyråer, för riskanalyser, insamling av statistiska uppgifter, bedömning av situationen

i tredjeländer, utbildning och stöd till medlemsstaterna i samband med beredskapsplanering. För det syftet ska nödvän­

diga verktyg och strukturer utvecklas mellan unionsorganen och unionsbyråerna.

3.

Byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte av information med Irland och Förenade kungari­

ket som är relevant för dess arbetsuppgifter, när denna information gäller verksamhet där de deltar i enlighet med

artiklarna 70 och 100.5.

Artikel 13

Nationella kontaktpunkter

1.

Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt för kommunikation med byrån i alla frågor som rör byråns

verksamhet, utan att det påverkar de nationella samordningscentralernas roll. De nationella kontaktpunkterna ska stän­

digt kunna nås och säkerställa att spridning av all information från byrån till alla relevanta myndigheter i den berörda

medlemsstaten sker i rätt tid, särskilt medlemmarna i styrelsen och den nationella samordningscentralen.

2.

Medlemsstaterna får utse upp till två personalmedlemmar, som företräder deras nationella kontaktpunkt, att utpla­

ceras som sambandsmän vid byrån. Sambandsmännen ska underlätta kommunikationen mellan den nationella kontakt­

punkten och byrån och får vid behov delta i relevanta möten.

3.

Byrån ska i sitt huvudkontor tillhandahålla sambandsmännen nödvändiga lokaler och tillhandahålla lämpligt stöd

för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Alla andra kostnader som uppstår i samband med utplaceringen av sam­

bandsmän ska täckas av medlemsstaten. Styrelsen ska fastställa regler och villkor för utplaceringen, samt reglerna

beträffande det lämpliga stöd som ska tillhandahållas.

Artikel 14

Kommunikationsnätverk

1.

Byrån ska inrätta och upprätthålla ett kommunikationsnätverk för att tillhandahålla verktyg för kommunikation

och analys, samt möjliggöra ett utbyte, på ett säkert sätt och i nära realtid, av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade

uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, med och mellan de nationella samordningscentralerna.

System och applikationer som använder kommunikationsnätverket ska under hela sin livscykel vara förenliga med uni­

onsrätten på dataskyddsområdet.

Kommunikationsnätverket ska vara i drift dygnet runt alla dagar i veckan och ska möjliggöra

a) bilateralt och multilateralt informationsutbyte i nära realtid,

b) audio- och videokonferenser,

73

74

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

c) säker hantering, lagring, överföring och behandling av känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter,

d) säker hantering, lagring, överföring och behandling av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter upp till nivån

CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller motsvarade nationell nivå för säkerhetsskyddsklassificering, genom att

det säkerställs att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter hanteras, lagras, överförs och behandlas i en separat och

vederbörligen ackrediterad del av kommunikationsnätverket.

2.

Byrån ska tillhandahålla tekniskt stöd och säkerställa att kommunikationsnätverket är ständigt tillgängligt och kan

stödja det kommunikations- och informationssystem som förvaltas av byrån.

Artikel 15

System för informationsutbyte och applikationer som förvaltas av byrån

1.

Byrån får vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte av information som är relevant för dess

arbetsuppgifter med Europaparlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna och, vid behov, andra unionsinstitutio­

ner, och de unionsorgan och unionsbyråer samt internationella organisationer som förtecknas i artikel 68.1 och tredje­

länder som avses i artikel 71.

2.

Byrån ska, i enlighet med artikel 92, utveckla, ta i bruk och driva ett informationssystem som kan utbyta säker­

hetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med de aktörer som avses

i punkt 1 i den här artikeln, och som kan utbyta de personuppgifter som avses i artiklarna 86–91.

3.

Byrån ska införa de informationssystem som avses i punkt 2 i den här artikeln för det kommunikationsnätverk

som avses i artikel 14, när så är lämpligt.

Artikel 16

Tekniska standarder för informationsutbyte

Byrån ska i samarbete med medlemsstaterna utarbeta tekniska standarder för att

a) koppla samman det kommunikationsnät som avses i artikel 14 med nationella nät som används för att upprätta de

nationella situationsbilder som avses i artikel 25 och andra relevanta informationssystem i enlighet med denna

förordning,

b) utveckla, och inrätta gränssnitt mellan, byråns och medlemsstaternas relevanta system för informationsutbyte och

programvaruapplikationer med avseende på tillämpningen av denna förordning,

c) sända situationsbilder och, i förekommande fall, specifika situationsbilder som avses i artikel 27 och säkerställa

kommunikationen mellan behöriga nationella myndigheters relevanta enheter och centraler och de enheter som

utplaceras av byrån genom att använda olika kommunikationsmedel såsom satellitkommunikation och radionät,

d) rapportera om de egna resursernas position och på bästa sätt utnyttja den tekniska utvecklingen av systemet för

satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1285/2013 (

38

).

Artikel 17

Informationssäkring

Medlemsstaterna ska genom sina nationella samordningscentraler och under tillsyn av de behöriga nationella myndighe­

terna säkerställa att deras nationella myndigheter, byråer och andra organ som använder det kommunikationsnät som

avses i artikel 14 och byråns system för informationsutbyte

a) har korrekt och kontinuerlig tillgång till byråns relevanta system och nät eller till system och nät som är anslutna till

dem,

(

38

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska

satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EG) nr 683/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/29

b) uppfyller de relevanta tekniska standarder som avses i artikel 16,

c) tillämpar säkerhetsbestämmelser och säkerhetsstandarder som är likvärdiga med dem som byrån tillämpar för hante­

ring av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter,

d) utbyter, behandlar och lagrar känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

i enlighet med artikel 92.

AVSNITT 3

Eurosur

Artikel 18

Eurosur

Genom denna förordning inrättas Eurosur som ett integrerat ramverk för utbyte av information och för operativt samar­

bete inom den europeiska gräns- och kustbevakningen, i syfte att förbättra situationsmedvetenheten och öka reaktions­

förmågan för gränsförvaltningens syften, däribland att upptäcka, förebygga, förhindra och bekämpa olaglig invandring

och gränsöverskridande brottslighet samt bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv.

Artikel 19

Tillämpningsområde för Eurosur

1.

Eurosur ska användas för in- och utresekontroller vid godkända gränsövergångsställen och för övervakning av

yttre land-, sjö- och luftgränser, inbegripet övervakning, upptäckt, identifiering, spårning och förebyggande av obehörig

gränspassage samt ingripande mot detta i syfte att upptäcka, förebygga, förhindra och bekämpa olaglig invandring och

gränsöverskridande brottslighet samt bidra till att säkerställa skydd för och att rädda migranters liv.

2.

Eurosur ska inte användas för rättsliga eller administrativa åtgärder som vidtas när de behöriga myndigheterna i en

medlemsstat väl har ingripit mot gränsöverskridande brottslighet eller personers obehöriga passage över de yttre

gränserna.

Artikel 20

Eurosurs delar

1.

Medlemsstaterna och byrån ska använda Eurosur för utbyte av information och för samarbete inom gräns­

övervakning, med beaktande av befintliga mekanismer för informationsutbyte och samarbete. Eurosur ska bestå av föl­

jande delar:

a) Nationella samordningscentraler som avses i artikel 21.

b) Nationella situationsbilder som avses i artikel 25.

c) En europeisk situationsbild som avses i artikel 26, inklusive information om yttre gränsavsnitt med motsvarande

påverkansgrader.

d) Specifika situationsbilder som avses i artikel 27.

e) Eurosurs fusionstjänster som avses i artikel 29.

f) Integrerad planering som avses i artikel 9.

75

76

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

De nationella samordningscentralerna ska via det kommunikationsnätverk som avses i artikel 14 och de relevanta

systemen förse byrån med information från sina nationella situationsbilder och vid behov från specifika situationsbilder,

vilket krävs för att skapa och upprätthålla den europeiska situationsbilden.

3.

Byrån ska via kommunikationsnätverket ge de nationella samordningscentralerna obegränsad tillgång dygnet runt

alla dagar i veckan till specifika situationsbilder och till den europeiska situationsbilden.

Artikel 21

Nationella samordningscentraler

1.

Varje medlemsstat ska utse, driva och upprätthålla en nationell samordningscentral, som ska samordna och utbyta

information mellan alla myndigheter som har ansvar för yttre gränskontroll på nationell nivå, samt med de andra

nationella samordningscentralerna och med byrån. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen när den har inrättat

sin nationella samordningscentral, och denna ska vidarebefordra information om detta till de övriga medlemsstaterna

och byrån.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13, och inom ramverket för Eurosur, ska den nationella samord­

ningscentralen vara den enda kontaktpunkten för informationsutbytet och samarbetet med andra nationella samord­

ningscentraler och med byrån.

3.

De nationella samordningscentralerna ska

a) säkerställa informationsutbyte och samarbete i vederbörlig tid mellan alla nationella myndigheter som har ansvar för

yttre gränskontroll på nationell nivå samt med andra nationella samordningscentraler och byrån,

b) säkerställa informationsutbyte i vederbörlig tid med räddningstjänsten, brottsbekämpande myndigheter samt asyl-

och invandringsmyndigheter och hantera spridning av relevant information på nationell nivå,

c) bidra till en effektiv och ändamålsenlig förvaltning av resurser och personal,

d) skapa och upprätthålla de nationella situationsbilderna i enlighet med artikel 25,

e) ge stöd till samordning, planering och genomförande av nationell gränskontroll,

f) samordna de nationella gränskontrollsystemen, i enlighet med nationell rätt,

g) bidra till regelbunden mätning av effekterna av den nationella gränskontrollen vid tillämpning av denna förordning,

h) samordna operativa åtgärder med andra medlemsstater och tredjeländer, utan att detta påverkar byråns och de andra

medlemsstaternas befogenheter,

i) utbyta relevant information med sambandsmännen för invandring i sina medlemsstater, om sådana har utsetts,

genom lämpliga strukturer som fastställts på nationell nivå, i syfte att bidra till den europeiska situationsbilden och

stödja gränskontrollinsatser,

j) bidra till informationssäkring av nationella informationssystem och byråns informationssystem under de behöriga

nationella myndigheternas tillsyn.

4.

Regionala, lokala, funktionella eller andra myndigheter som kan fatta operativa beslut, kan av medlemsstaterna få

i uppdrag att säkerställa situationsmedvetenheten och reaktionsförmågan inom sina respektive behörighetsområden,

inbegripet de uppgifter och behörigheter som förtecknas i punkt 3 c, e och f.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/31

5.

En medlemsstats beslut att tilldela uppgifter i enlighet med punkt 4 får inte påverka den nationella samordnings­

centralens förmåga att samarbeta och utbyta information med andra nationella samordningscentraler och med byrån.

6.

I fall som på förhand fastställts på nationell nivå får den nationella samordningscentralen ge en sådan myndighet

som avses i punkt 4 tillstånd att förmedla och utbyta information med de regionala myndigheterna eller den nationella

samordningscentralen i en annan medlemsstat eller de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, under förutsättning att

den myndighet som getts tillstånd regelbundet informerar sin egen nationella samordningscentral om sådan

kommunikation och sådant informationsutbyte.

7.

Den nationella samordningscentralen ska vara i drift dygnet runt alla dagar i veckan.

Artikel 22

Eurosur-handboken

1.

Kommissionen ska i nära samarbete med byrån och andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer anta och

tillhandahålla en praktisk handbok för genomförandet och förvaltningen av Eurosur (nedan kallad Eurosur-handboken).

Eurosur-handboken ska tillhandahålla tekniska och operativa riktlinjer, rekommendationer och goda exempel, inbegripet

i fråga om samarbete med tredjeländer. Kommissionen ska anta Eurosur-handboken i form av en rekommendation.

2.

Kommissionen får efter samråd med medlemsstaterna och byrån besluta att säkerhetsskyddsklassificera delar av

Eurosur-handboken i kategorin RESTREINT EU/EU RESTRICTED i enlighet med bestämmelserna i kommissionens

arbetsordning.

Artikel 23

Övervakning av Eurosur

1.

Byrån och medlemsstaterna ska säkerställa att det finns förfaranden för att övervaka Eurosurs tekniska och opera­

tiva funktion i förhållande till målen att uppnå adekvat situationsmedvetenhet och reaktionsförmåga vid de yttre

gränserna.

2.

Byrån ska kontinuerligt övervaka kvaliteten på den tjänst som erbjuds av det kommunikationsnätverk som avses

i artikel 14 och kvaliteten på de data som delas i den europeiska situationsbilden.

3.

Byrån ska översända information som samlats in inom ramen för den övervakning som avses i punkt 2 till de

nationella samordningscentralerna och de relevanta strukturerna för ledning och kontroll som används för byråns insat­

ser som en del av Eurosurs fusionstjänster. Sådan information ska klassificeras som RESTREINT UE/EU RESTRICTED.

AVSNITT 4

Situationsmedvetenhet

Artikel 24

Situationsbilder

1.

De nationella situationsbilderna, den europeiska situationsbilden och de specifika situationsbilderna ska tas fram

genom insamling, utvärdering, sammanställning, analys, tolkning, generering, visualisering och spridning av

information.

De situationsbilder som avses i första stycket ska bestå av följande informationsskikt:

a) Ett händelseskikt som omfattar händelser och incidenter som har samband med obehörig gränspassage och gräns­

överskridande brottslighet, och om sådan information finns, uppgifter om upptäckt av otillåtna sekundära för­

flyttningar i syfte att förstå trender, omfång och rutter när det gäller migration.

b) Ett operativt skikt som innehåller information om insatser, inbegripet insatsplanen, område för operativa insatser

samt position, tid, status och typ av resurser som deltar i enlighet med den operativa planen.

77

78

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

c) Ett analysskikt som innehåller analyserad information som är relevant för tillämpningen av denna förordning, och

som i synnerhet är relevant för tilldelningen av påverkansgrader för de yttre gränsavsnitten, såsom bilder och geo­

data, viktig utveckling och viktiga indikatorer, analytiska rapporter och andra relevanta stödjande uppgifter.

2.

De situationsbilder som avses i punkt 1 ska göra det möjligt att identifiera och spåra händelser, insatser och mot­

svarande analyser som rör situationer där människoliv utsätts för risk.

3.

Kommissionen ska anta en genomförandeakt som anger närmare uppgifter om situationsbildernas informa­

tionsskikt och reglerna för att upprätta särskilda situationsbilder. I genomförandeakten ska anges vilken typ av informa­

tion som ska tillhandahållas, vilka enheter som ansvarar för att samla in, bearbeta, arkivera och överföra specifik infor­

mation, de maximala tidsfristerna för rapportering, regler för datasäkerhet och dataskydd samt mekanismer för kvalitets­

kontroll i samband med detta. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

i artikel 122.2.

Artikel 25

Nationella situationsbilder

1.

Den nationella samordningscentralen ska skapa och upprätthålla en nationell situationsbild för att i vederbörlig tid

kunna förse alla myndigheter med ansvar för yttre gränskontroll på nationell nivå med ändamålsenlig och korrekt

information.

2.

Den nationella situationsbilden ska bestå av information som samlats in från följande källor:

a) Det nationella gränsövervakningssystemet i enlighet med nationell rätt.

b) Fasta och mobila sensorer som drivs av nationella myndigheter med ansvar för övervakning av de yttre gränserna.

c) Gränspatrullering och andra övervakningsinsatser.

d) Lokala, regionala och andra samordningscentraler.

e) Andra relevanta nationella myndigheter och system, inbegripet sambandsmän för invandring, operativa centraler och

kontaktpunkter.

f) In- och utresekontroller.

g) Byrån.

h) Nationella samordningscentraler i andra medlemsstater.

i) Myndigheter i tredjeländer på grundval av de bilaterala eller multilaterala avtal och regionala nätverk som avses

i artikel 72.

j) Rapporteringssystem för fartyg i enlighet med deras respektive rättsliga grunder.

k) Andra relevanta europeiska och internationella organisationer.

l) Andra källor.

3.

Den nationella samordningscentralen ska tilldela varje incident i den nationella situationsbildens händelseskikt en

vägledande påverkansgrad, på skalan låg–medel–hög–mycket hög. Alla incidenter ska meddelas byrån.

4.

Den nationella samordningscentralen får på begäran av den behöriga nationella myndigheten begränsa åtkomst till

information som rör nationell säkerhet, inbegripet om militära tillgångar, på grundval av principen om behovsenlig

behörighet.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/33

5.

De nationella samordningscentralerna i angränsande medlemsstater får direkt och i nära realtid dela situationsbil­

den av angränsande yttre gränsavsnitt, inbegripet positioner, status och typ av egna resurser i angränsande yttre

gränsavsnitt.

Artikel 26

Europeisk situationsbild

1.

Byrån ska skapa och upprätthålla en europeisk situationsbild för att i god tid kunna förse de nationella samord­

ningscentralerna och kommissionen med ändamålsenlig och korrekt information och analys, som omfattar de yttre

gränserna, området före gränserna och otillåtna sekundära förflyttningar.

2.

Den europeiska situationsbilden ska bestå av information som samlats in från följande källor:

a) Nationella samordningscentraler samt nationella situationsbilder och information och rapporter som mottagits från

sambandsmännen för invandring, i den utsträckning som krävs enligt denna artikel.

b) Byrån, inklusive den information och de rapporter som tillhandahållits av dess sambandsmän i enlighet med

artiklarna 31 och 77.

c) Unionens delegationer och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens (GSFP) uppdrag och insatser i enlighet

med artikel 68.1 andra stycket j.

d) Andra relevanta unionsorgan och unionsbyråer samt internationella organisationer som förtecknas i artikel 68.1.

e) Myndigheter i tredjeländer på grundval av de bilaterala eller multilaterala avtal och regionala nätverk som avses

i artikel 72 och samarbetsavtal som avses i artikel 73.4.

f) Andra källor.

3.

Den europeiska situationsbildens händelseskikt ska innehålla information om följande:

a) Incidenter och andra händelser som finns med i den nationella situationsbildens händelseskikt.

b) Incidenter och andra händelser som finns med i de specifika situationsbilderna i enlighet med artikel 27.

c) Incidenter i området för operativa insatser för en gemensam insats eller en snabb insats som samordnas av byrån

eller i ett hotspot-område.

4.

Det operativa skiktet i den europeiska situationsbilden ska innehålla information om de gemensamma insatser och

snabba insatser som samordnas av byrån och om hotspot-områden, och det ska inkludera uppdragsbeskrivningar, plat­

ser, status, varaktighet, information om de medlemsstater och andra aktörer som är involverade, dagliga och veckovisa

situationsrapporter, statistiska uppgifter och informationspaket till medierna.

5.

Information om egna resurser i den europeiska situationsbildens operativa skikt får när så är lämpligt säker­

hetsskyddsklassificeras i kategorin RESTREINT EU/EU RESTRICTED.

6.

I den europeiska situationsbilden ska byrån beakta de påverkansgrader som de nationella samordningscentralerna

tilldelade specifika incidenter i nationella situationsbilder. För varje incident i området före gränserna, ska byrån tilldela

en vägledande påverkansgrad och informera de nationella samordningscentralerna om detta.

Artikel 27

Specifika situationsbilder

1.

Byrån och medlemsstaterna får skapa och upprätthålla specifika situationsbilder för att stödja specifik operativ

verksamhet vid de yttre gränserna eller dela information med unionens institutioner, organ och byråer och interna­

tionella organisationer som förtecknas i artikel 68.1 eller tredjeländer i enlighet med artikel 75.

79

80

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

De specifika situationsbilderna ska bestå av en deluppsättning av information från de nationella och europeiska

situationsbilderna.

3.

Närmare regler för att skapa och dela de specifika situationsbilderna ska anges i en operativ plan för den operativa

verksamheten i fråga och i ett bilateralt eller multilateralt avtal när en specifik situationsbild skapas inom ramen för

bilateralt eller multilateralt samarbete med tredjeländer. Delning av information enligt denna punkt ska ske i enlighet

med principen om medgivande från den part uppgifterna härrör ifrån.

Artikel 28

Eurosurs fusionstjänster

1.

Byrån ska samordna Eurosurs fusionstjänster i syfte att förse de nationella samordningscentralerna, kommissionen

och byrån själv med information om de yttre gränserna och om området före gränserna på ett regelbundet, pålitligt och

kostnadseffektivt sätt.

2.

Byrån ska på en nationell samordningscentrals begäran förse den med information om de yttre gränserna för den

medlemsstat till vilka den hör och om området före gränserna, som kan härröra från

a) selektiv övervakning av utpekade tredjeländers hamnar och kuststräckor som genom riskanalys och information har

identifierats som embarkerings- eller transitpunkter för fartyg eller andra transportmedel som används vid olaglig

invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

b) spårning av fartyg eller andra transportmedel på det öppna havet och spårning av luftfartyg, där dessa fartyg, andra

transportmedel eller luftfartyg används eller misstänks användas för olaglig invandring eller gränsöverskridande

brottslighet, inbegripet när det gäller personer i sjönöd, för att överföra denna information till de relevanta myndig­

heter som är behöriga när det gäller sök- och räddningssituationer,

c) övervakning av utpekade områden inom sjöområdet för att upptäcka, identifiera och spåra fartyg och andra trans­

portmedel som används eller misstänks användas för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet, inbegri­

pet när det gäller personer i sjönöd, för att överföra denna information till de relevanta myndigheter som är behöriga

när det gäller sök- och räddningssituationer,

d) övervakning av utpekade områden vid luftfartsgränserna för att upptäcka, identifiera och spåra luftfartyg och annan

slags utrustning som används eller misstänks användas för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

e) bedömning av miljön i utpekade områden inom sjöområdet och vid de yttre land- och luftgränserna för att optimera

övervaknings- och patrulleringsinsatserna,

f) selektiv övervakning av vissa områden före de yttre gränserna, som genom riskanalys och information har identifie­

rats som potentiella avrese- eller transitområden för olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

g) övervakning av migrationsströmmar till och inom unionen när det gäller trender, omfattning och rutter,

h) mediebevakning, informationsinhämtning genom öppna källor och analys av internetverksamhet i enlighet med

direktiv (EU) 2016/680 eller förordning (EU) 2016/679, beroende på vad som är tillämpligt, i syfte att förhindra

olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet,

i) analys av information som härrör från stora informationssystem i syfte att upptäcka ändrade rutter och metoder som

används för olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet.

3.

Byrån får avvisa en begäran från en nationell samordningscentral av tekniska, finansiella eller operativa skäl. Byrån

ska informera den nationella samordningscentralen i god tid om orsakerna till en sådan vägran.

4.

Byrån får på eget initiativ använda de övervakningsverktyg som avses i punkt 2 för att samla information om

området före gränserna som är relevant för den europeiska situationsbilden.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/35

AVSNITT 5

Riskanalys

Artikel 29

Riskanalys

1.

Byrån ska övervaka migrationsflödena till unionen, och inom unionen, när det gäller trender, omfattning och

rutter samt andra trender och andra eventuella utmaningar vid de yttre gränserna och i fråga om återvändande. I detta

syfte ska byrån, genom ett styrelsebeslut baserat på ett förslag från den verkställande direktören, fastställa en gemensam

integrerad modell för riskanalys, som ska användas av byrån och medlemsstaterna. Den gemensamma integrerade

modellen för riskanalys ska fastställas och vid behov uppdateras på grundval av utvärderingen av genomförandet av den

fleråriga strategiska policycykel för europeisk integrerad gränsförvaltning som avses i artikel 8.7.

2.

Byrån ska utarbeta allmänna årliga riskanalyser – som ska överlämnas till Europaparlamentet, rådet och

kommissionen med tillämpning av de säkerhetsbestämmelser som antas i enlighet med artikel 92 – och särskilt

anpassade riskanalyser för operativ verksamhet. Vartannat år ska byrån, i nära samarbete med medlemsstaterna, utarbeta

och överlämna en strategisk riskanalys för europeisk integrerad gränsförvaltning till Europaparlamentet, rådet och

kommissionen. Sådana strategiska riskanalyser ska beaktas vid utarbetandet av den fleråriga strategiska policycykeln för

europeisk integrerad gränsförvaltning. Byrån ska utarbeta sådana allmänna årliga riskanalyser och strategiska riskanaly­

ser på grundval av information som den mottagit, inklusive från medlemsstaterna. I de färdiga riskanalyserna ska per­

sonuppgifter vara anonymiserade.

3.

De riskanalyser som avses i punkt 2 ska omfatta alla aspekter av relevans för europeisk integrerad gränsförvaltning

i syfte att utveckla ett förvarningssystem.

4.

Byrån ska offentliggöra utförlig information om den gemensamma integrerade modellen för riskanalys.

5.

Medlemsstaterna ska förse byrån med all nödvändig information om situationen, trender och möjliga hot vid de

yttre gränserna samt i fråga om återvändande. Medlemsstaterna ska regelbundet, eller på byråns begäran, förse byrån

med all relevant information, såsom statistiska och operativa data som samlats in i samband med europeisk integrerad

gränsförvaltning som ingår i den förteckning över obligatoriska uppgifter och data som ska utbytas med byrån enligt

artikel 100.2 e, samt information som hämtats från analysskikten i de nationella situationsbilderna som föreskrivs

i artikel 25.

6.

Resultaten av riskanalysen ska överlämnas till styrelsen och delas med medlemsstaternas behöriga myndigheter

i vederbörlig tid och på ett korrekt sätt.

7.

Medlemsstaterna ska ta hänsyn till riskanalysen när de planerar sina insatser och sin verksamhet vid de yttre grän­

serna och sin verksamhet i fråga om återvändande.

8.

Byrån ska ta hänsyn till resultaten av den gemensamma integrerade modellen för riskanalys när den utarbetar

gemensamma läroplaner för utbildning som avses i artikel 62.

AVSNITT 6

Förebyggande och reaktionsförmåga

Artikel 30

Fastställande av yttre gränsavsnitt

Vid tillämpning av denna förordning ska varje medlemsstat dela upp sina yttre gränser i yttre gränsavsnitt. Dessa avsnitt

ska bestå av land-, sjö- och, om en medlemsstat så beslutar, luftgränsavsnitt. Medlemsstaterna ska meddela sådana yttre

gränsavsnitt till byrån.

Medlemsstaterna ska i rätt tid meddela byrån varje ändring av yttre gränsavsnitt för att säkerställa kontinuitet i byråns

riskanalys.

81

82

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Artikel 31

Byråns sambandsmän i medlemsstaterna

1.

Byrån ska säkerställa regelbunden övervakning av alla medlemsstaters förvaltning av de yttre gränserna och hante­

ring av återvändande genom byråns sambandsmän.

Byrån får besluta att en sambandsperson täcker upp till fyra medlemsstater som ligger nära varandra geografiskt.

2.

Den verkställande direktören ska bland den ordinarie personalen utse experter som ska utplaceras som sambands­

män. På grundval av en riskanalys och efter samråd med de berörda medlemsstaterna ska den verkställande direktören

lägga fram ett förslag om utplaceringens typ och villkoren för den, om den medlemsstat eller region i vilken en sam­

bandsperson kan utplaceras samt om möjliga uppgifter som inte omfattas av punkt 3. Förslaget från den verkställande

direktören ska godkännas av styrelsen. Den verkställande direktören ska underrätta den berörda medlemsstaten om vem

som utsetts och ska tillsammans med den medlemsstaten fastställa var utplaceringen ska ske.

3.

Sambandsmännen ska agera för byråns räkning och ska främja samarbete och dialog mellan byrån och de

nationella myndigheterna med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför gränskon­

trolluppgifter, samt de nationella myndigheterna med ansvar för återvändande. Sambandsmännen ska särskilt göra

följande:

a) Fungera som förbindelselänk mellan byrån och nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland

kustbevakningar i den mån de utför gränskontrolluppgifter samt de nationella myndigheterna med ansvar för

återvändande.

b) Stödja den insamling av information som byrån behöver för övervakning av olaglig invandring och för riskanalyser

enligt artikel 29.

c) Stödja den insamling av information som avses i artikel 32 och som byrån behöver för att göra sårbarhetsbedöm­

ningar, samt utarbeta en rapport för detta ändamål.

d) Övervaka de åtgärder som medlemsstaterna vidtar vid yttre gränsavsnitt som tilldelats en hög eller kritisk påverkans­

grad i enlighet med artikel 34.

e) Bidra till att främja tillämpningen av unionens regelverk för förvaltningen av de yttre gränserna och hanteringen av

återvändande, bland annat när det gäller respekten för grundläggande rättigheter.

f) Vid behov samarbeta med ombudet för grundläggande rättigheter, i syfte att främja respekten för grundläggande

rättigheter i byråns arbete i enlighet med led e.

g) Om möjligt, hjälpa medlemsstaterna att utarbeta sina beredskapsplaner för gränsförvaltning.

h) Underlätta kommunikationen mellan den berörda medlemsstaten och byrån och dela med sig av relevant information

från byrån till den berörda medlemsstaten, inklusive information om pågående insatser.

i) Rapportera regelbundet och direkt till den verkställande direktören om situationen vid de yttre gränserna och om

den berörda medlemsstatens kapacitet att effektivt hantera situationen vid de yttre gränserna. Rapportera även om

verkställandet av återvändandeinsatser till berörda tredjeländer.

j) Övervaka de åtgärder som medlemsstaten vidtar i situationer som kräver brådskande åtgärder vid de yttre gränserna

enligt vad som avses i artikel 42.

k) Övervaka de åtgärder som medlemsstaten vidtar i fråga om återvändande och stödja insamlingen av information som

byrån behöver för att utföra verksamhet som avses i artikel 48.

4.

Om den rapportering från sambandspersonen som avses i punkt 3 i ger anledning till oro avseende en eller flera

aspekter av relevans för den berörda medlemsstaten, ska den verkställande direktören utan dröjsmål informera den

medlemsstaten.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/37

5.

Vid tillämpning av punkt 3 ska sambandspersonen, i överensstämmelse med nationella regler och unionsregler om

säkerhet och dataskydd,

a) få information från den berörda nationella samordningscentralen och den relevanta nationella situationsbild som

upprättats i enlighet med artikel 25,

b) hålla regelbunden kontakt med nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar

i den mån de utför gränskontrolluppgifter, samt de nationella myndigheterna med ansvar för återvändande, och

informera den berörda nationella kontaktpunkten.

6.

Sambandspersonens rapport enligt punkt 3 c i den här artikeln ska ingå i den sårbarhetsbedömning som avses

i artikel 32. Rapporten ska översändas till den berörda medlemsstaten.

7.

Sambandsmännen ska vid utförandet av sina uppgifter ta emot instruktioner endast från byrån.

Artikel 32

Sårbarhetsbedömning

1.

Byrån ska genom beslut av styrelsen fastställa en gemensam metod för sårbarhetsbedömningar på grundval av ett

förslag från den verkställande direktören som utarbetats i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen.

Denna metod ska inbegripa objektiva kriterier mot bakgrund av vilka byrån ska utföra sårbarhetsbedömningen, uppgift

om dessa analysers frekvens, uppgift om hur senare sårbarhetsbedömningar ska utföras samt arrangemang för ett

effektivt system för att övervaka genomförandet av den verkställande direktörens rekommendationer som avses i punkt

7.

2.

Byrån ska övervaka och bedöma tillgången till teknisk utrustning, system, kapacitet, resurser, infrastruktur och

personal med adekvat kompetens och utbildning i medlemsstaterna som krävs för gränskontroll enligt vad som anges

i artikel 3.1 a. I detta sammanhang ska byrån bedöma de nationella planer för kapacitetsutveckling som avses

i artikel 9.4 när det gäller kapaciteten att utföra gränskontroll med beaktande av att viss nationell kapacitet delvis kan

användas för andra syften än gränskontroll. För framtida planering ska byrån genomföra sådan övervakning och bedöm­

ning som en förebyggande åtgärd på grundval av de riskanalyser som utarbetats i enlighet med artikel 29.2. Byrån ska

genomföra sådan övervakning och bedömning minst en gång per år, såvida inte den verkställande direktören på grund­

val av en riskanalys eller en tidigare sårbarhetsbedömning beslutar annat. Varje medlemsstat ska under alla omständighe­

ter bli föremål för övervakning och bedömning minst en gång vart tredje år.

3.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 ska medlemsstaterna, på begäran av byrån, lämna information om

teknisk utrustning, personal och, i den mån det är möjligt, de ekonomiska resurser som på nationell nivå är tillgängliga

för gränskontroll. Medlemsstaterna ska även, på byråns begäran, lämna information om sina beredskapsplaner för gräns­

förvaltning.

4.

Syftet med sårbarhetsbedömningen är att byrån ska kunna bedöma medlemsstaternas förmåga och beredskap att

hantera nuvarande och kommande utmaningar vid de yttre gränserna, att identifiera, särskilt för de medlemsstater som

står inför särskilda och oproportionella utmaningar, möjliga omedelbara konsekvenser vid de yttre gränserna och därav

följande konsekvenser för Schengenområdets funktion, att bedöma deras förmåga att bidra till den stående styrkan och

till reserven för teknisk utrustning, inbegripet reserven med utrustning för snabba insatser, samt att bedöma med­

lemsstaternas förmåga att hysa stöd från europeiska gräns- och kustbevakningen i enlighet med artikel 9.3. Denna ana­

lys påverkar inte tillämpningen av utvärderingsmekanismen för Schengen.

5.

Inom ramen för sårbarhetsbedömningen ska byrån bedöma medlemsstaternas kvalitativa och kvantitativa kapacitet

att utföra alla gränsförvaltningsuppgifter, inklusive deras kapacitet att hantera det stora antal människor som kan

komma att anlända till deras territorier.

6.

Det preliminära resultatet av sårbarhetsbedömningen ska överlämnas till de berörda medlemsstaterna. De berörda

medlemsstaterna får lämna synpunkter på analysen.

83

84

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

7.

Vid behov ska den verkställande direktören i samråd med den berörda medlemsstaten lämna en rekommendation

om nödvändiga åtgärder som ska vidtas av den berörda medlemsstaten och den tid inom vilken åtgärderna ska genom­

föras. Den verkställande direktören ska uppmana de berörda medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder på grundval

av en handlingsplan som utarbetats av medlemsstaten i samråd med den verkställande direktören.

8.

Den verkställande direktören ska basera de åtgärder som rekommendationen till de berörda medlemsstaterna

innehåller på resultatet av sårbarhetsbedömningen, med beaktande av byråns riskanalys, den berörda medlemsstatens

synpunkter och resultatet av utvärderingsmekanismen för Schengen.

De rekommenderade åtgärderna ska syfta till att undanröja de sårbarheter som identifierats i analysen så att med­

lemsstaterna kan höja sin beredskap för att möta nuvarande och kommande utmaningar vid de yttre gränserna genom

att stärka eller förbättra sin kapacitet och tekniska utrustning och sina system, resurser och beredskapsplaner. Den verk­

ställande direktören får erbjuda medlemsstaterna byråns tekniska expertis för att stödja genomförandet av de

rekommenderade åtgärderna.

9.

Den verkställande direktören ska övervaka genomförandet av de rekommenderade åtgärderna genom regelbundna

rapporter som medlemsstaterna ska lämna på grundval av de handlingsplaner som avses i punkt 7.

Om det finns en risk för att en medlemsstat inte kommer att genomföra en rekommenderad åtgärd inom den tidsfrist

som fastställts i enlighet med punkt 7, ska den verkställande direktören omedelbart informera styrelseledamoten från

den berörda medlemsstaten samt kommissionen. Den verkställande direktören ska i samråd med styrelseledamoten från

den berörda medlemsstaten förhöra sig hos medlemsstatens berörda myndigheter om skälen till förseningen och erbjuda

stöd från byrån för att underlätta genomförandet av den rekommenderade åtgärden.

10. Om en medlemsstat inte genomför de nödvändiga åtgärderna enligt rekommendationen inom den tidsfrist som

fastställts i enlighet med punkt 7 i denna artikel ska den verkställande direktören överlämna ärendet till styrelsen och

underrätta kommissionen. Styrelsen ska på grundval av den verkställande direktörens förslag anta ett beslut som anger

de nödvändiga åtgärder som ska vidtas av den berörda medlemsstaten och den tidsfrist inom vilken åtgärderna ska

genomföras. Styrelsens beslut ska vara bindande för medlemsstaten. Om medlemsstaten inte genomför åtgärderna inom

den tid som föreskrivits i beslutet ska styrelsen underrätta rådet och kommissionen, och ytterligare åtgärder kan vidtas

i enlighet med artikel 42.

11. Sårbarhetsbedömningen, inklusive en detaljerad beskrivning av resultatet av sårbarhetsbedömningen, de åtgärder

som vidtagits av medlemsstaterna som svar på sårbarhetsbedömningen och statusen för genomförandet av eventuella

tidigare rekommenderade åtgärder, ska regelbundet och minst en gång per år överlämnas till Europaparlamentet, rådet

och kommissionen, i enlighet med artikel 92.

Artikel 33

Samverkanseffekter mellan sårbarhetsbedömningen och utvärderingsmekanismen för Schengen

1.

Samverkanseffekterna mellan sårbarhetsbedömningarna och utvärderingsmekanismen för Schengen ska maximeras

för att skapa en bättre situationsbild av Schengenområdets funktion och i möjligaste mån undvika dubbelarbete för med­

lemsstaterna, samt säkerställa en bättre samordnad användning av unionens relevanta finansieringsinstrument för att

stödja förvaltningen av de yttre gränserna.

2.

För det ändamål som avses i punkt 1 ska kommissionen och byrån inrätta de arrangemang som krävs för att på

ett regelbundet och säkert sätt och i vederbörlig tid inbördes utbyta all information som rör resultaten av sårbarhetsbe­

dömningarna och resultaten av de utvärderingar som utförts inom ramen för utvärderingsmekanismen för Schengen på

området gränsförvaltning. Dessa arrangemang för informationsutbyte ska omfatta rapporterna om sårbarhetsbedöm­

ningar och rapporter från utvärderingsbesök inom Schengen, efterföljande rekommendationer, handlingsplaner och

eventuella uppdateringar om genomförandet av de handlingsplaner som medlemsstaterna lämnar in.

3.

Vid tillämpningen av utvärderingsmekanismen för Schengen när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna ska

kommissionen dela med sig av resultaten av sårbarhetsbedömningarna till samtliga medlemmar i de utvärderingsgrupper

för Schengen som deltar i utvärderingen av den berörda medlemsstaten. Sådana uppgifter ska anses vara känsliga i den

mening som avses i förordning (EU) nr 1053/2013 och ska behandlas i enlighet med detta.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/39

4.

De arrangemang som avses i punkt 2 ska omfatta resultaten av de utvärderingar som utförts inom ramen för

utvärderingsmekanismen för Schengen i fråga om återvändande, för att säkerställa att byrån är fullt medveten om de

identifierade bristerna och därmed kan föreslå lämpliga åtgärder till stöd för de berörda medlemsstaterna i detta

avseende.

Artikel 34

Tilldelning av de yttre gränsavsnittens påverkansgrader

1.

På grundval av byråns riskanalys och sårbarhetsbedömning och i överenskommelse med den berörda med­

lemsstaten ska byrån tilldela varje yttre gränsavsnitt någon av följande påverkansgrader eller ändra dessa grader:

a) Påverkansgrad låg om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som

inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en obetydlig påverkan på säkerheten vid gränserna.

b) Påverkansgrad medel om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som

inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en måttlig påverkan på säkerheten vid gränserna.

c) Påverkansgrad hög om incidenter i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som

inträffar vid det relevanta gränsavsnittet har en betydande påverkan på säkerheten vid gränserna.

2.

I syfte att snabbt kunna hantera en krissituation vid ett visst gränsavsnitt, när byråns riskanalys visar att incidenter

i samband med olaglig invandring eller gränsöverskridande brottslighet som inträffar vid det relevanta yttre gräns­

avsnittet har en avgörande påverkan på säkerheten vid gränserna i en sådan utsträckning att de äventyrar Schengenom­

rådets funktion, ska byrån i samförstånd med den berörda medlemsstaten tillfälligt tilldela det gränsavsnittet en påver­

kansgrad kritisk.

3.

Om inget samförstånd nås mellan den berörda medlemsstaten och byrån i fråga om tilldelningen av en påverkans­

grad för ett yttre gränsavsnitt ska den påverkansgrad som tidigare tilldelats det gränsavsnittet förbli oförändrad.

4.

Den nationella samordningscentralen ska, i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter, kontinuer­

ligt bedöma om det finns ett behov av att ändra påverkansgraden för något av de yttre gränsavsnitten genom att beakta

informationen i den nationella situationsbilden och informera byrån i enlighet med detta.

5.

Byrån ska i den europeiska situationsbilden ange de påverkansgrader som tilldelats de yttre gränsavsnitten.

Artikel 35

Reaktioner motsvarande påverkansgraderna

1.

Medlemsstaterna ska säkerställa att gränskontroll vid de yttre gränsavsnitten motsvarar den tilldelade påverkans­

graden enligt följande:

a) Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden låg ska de nationella myndigheterna med ansvar för yttre

gränskontroll organisera regelbunden gränskontroll på grundval av riskanalys och säkerställa att tillräckliga resurser

och personal hålls tillgängliga för det gränsavsnittet.

b) Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden medel ska de nationella myndigheterna med ansvar för yttre

gränskontroll, utöver de åtgärder som vidtas i enlighet med led a i denna punkt, säkerställa att lämpliga gränskon­

trollåtgärder vidtas vid det gränsavsnittet. När sådana gränskontrollåtgärder vidtas ska den nationella samordnings­

centralen informeras om detta. Den nationella samordningscentralen ska samordna eventuellt stöd i enlighet med

artikel 21.3.

c) Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden hög ska den berörda medlemsstaten, utöver de åtgärder som

vidtas i enlighet med led b i denna punkt, genom den nationella samordningscentralen säkerställa att de nationella

myndigheter som är verksamma vid det gränsavsnittet får allt nödvändigt stöd och att förstärkta gränskontrollåtgär­

der vidtas. Medlemsstaten i fråga får begära stöd från byrån på de villkor för inledande av gemensamma insatser eller

snabba gränsinsatser som fastställs i artikel 36.

85

86

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

d) Om ett yttre gränsavsnitt har tilldelats påverkansgraden kritisk ska byrån anmäla detta till kommissionen. Den verk­

ställande direktören ska, utöver de åtgärder som vidtas enligt led c i denna punkt, utfärda en rekommendation

i enlighet med artikel 41.1, med beaktande av det pågående stödet från byrån. Den berörda medlemsstaten ska svara

på rekommendationen i enlighet med artikel 41.2.

2.

De nationella samordningscentralerna ska regelbundet informera byrån om de åtgärder som vidtas på nationell

nivå i enlighet med punkt 1 c och d.

3.

Om påverkansgraden medel, hög eller kritisk har tilldelats ett yttre gränsavsnitt som ansluter till en annan med­

lemsstats gränsavsnitt eller till ett gränsavsnitt i ett tredjeland i förhållande till vilket avtal, arrangemang eller regionala

nätverk som avses i artiklarna 72 och 73 är i kraft, ska den nationella samordningscentralen kontakta den angränsande

medlemsstatens nationella samordningscentral eller det angränsande tredjelandets behöriga myndighet och sträva efter

att samordna de nödvändiga gränsöverskridande åtgärderna med byrån.

4.

Byrån ska, tillsammans med den berörda medlemsstaten, utvärdera tilldelningen av påverkansgrader och motsva­

rande åtgärder som vidtagits på nationell nivå och unionsnivå. Utvärderingen ska bidra till den sårbarhetsbedömning

som byrån ska utföra i enlighet med artikel 32.

AVSNITT 7

Byråns åtgärder vid de yttre gränserna

Artikel 36

Byråns åtgärder vid de yttre gränserna

1.

En medlemsstat får begära byråns stöd i arbetet med att genomföra sina skyldigheter i fråga om yttre gränskon­

troll. Byrån ska även vidta åtgärder i enlighet med artiklarna 41 och 42.

2.

Byrån ska organisera lämpligt tekniskt och operativt stöd till värdmedlemsstaten och får, i enlighet med relevant

unionsrätt och internationell rätt, däribland principen om non-refoulement, vidta en eller flera av följande åtgärder:

a) Samordna gemensamma insatser för en eller flera medlemsstater och utplacera den stående styrkan och teknisk

utrustning.

b) Anordna snabba gränsinsatser och utplacera den stående styrkan och teknisk utrustning.

c) Samordna en eller flera medlemsstaters och tredjeländers verksamhet vid de yttre gränserna, däribland gemensamma

insatser tillsammans med angränsande tredjeländer.

d) Utplacera den stående styrkan inom ramen för stödenheter för migrationshantering, bland annat i hotspot-områden,

i syfte att tillhandahålla tekniskt och operativt stöd, inklusive, vid behov, i samband med återvändandeverksamheter.

e) Inom ramen för de insatser som avses i leden a, b och c i denna punkt och i enlighet med förordning (EU)

nr 656/2014 och internationell rätt tillhandahålla medlemsstater och tredjeländer tekniskt och operativt stöd

i samband med sök- och räddningssituationer för personer i sjönöd som kan uppkomma under gränsövervakningsin­

satser till havs.

f) Ge prioriterad behandling åt Eurosurs fusionstjänster.

3.

Byrån ska finansiera eller medfinansiera den verksamhet som avses i punkt 2 ur sin egen budget i enlighet med de

finansiella regler som är tillämpliga på byrån.

4.

Om byrån har betydande ytterligare finansiella behov på grund av en situation vid de yttre gränserna ska den utan

dröjsmål underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/41

Artikel 37

Inledande av gemensamma insatser och snabba gränsinsatser vid de yttre gränserna

1.

En medlemsstat får begära att byrån inleder gemensamma insatser för att bemöta kommande utmaningar, däri­

bland olaglig invandring, befintliga eller framtida hot vid dess yttre gränser eller gränsöverskridande brottslighet, eller

tillhandahåller teknisk och operativ förstärkning, när den genomför sina skyldigheter i fråga om yttre gränskontroll. Som

en del av en sådan begäran får en medlemsstat även ange de personalprofiler för operativ personal som krävs för den

gemensamma insatsen i fråga, inklusive personal som har verkställande befogenheter, i förekommande fall.

2.

På begäran av en medlemsstat som står inför en situation med specifika och oproportionella utmaningar, särskilt

om ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till vissa ställen vid den yttre gränsen och utan tillstånd försöker ta

sig in på medlemsstatens territorium, får byrån göra en snabb gränsinsats under begränsad tid på den värdmed­

lemsstatens territorium.

3.

Den verkställande direktören ska utvärdera, godkänna och samordna medlemsstaternas förslag till gemensamma

insatser eller snabba gränsinsatser. Gemensamma insatser och snabba gränsinsatser ska föregås av en uttömmande,

tillförlitlig och aktuell riskanalys så att byrån kan fastställa en prioritetsordning för de föreslagna gemensamma insat­

serna och snabba gränsinsatserna, med beaktande av de påverkansgrader som tilldelats yttre gränsavsnitt i enlighet med

artikel 34 och tillgängliga resurser.

4.

Målen med en gemensam insats eller snabb gränsinsats kan uppnås inom ramen för en multifunktionell insats.

Sådana insatser kan omfatta kustbevakningsuppgifter och förebyggande av gränsöverskridande brottslighet, med fokus

på kampen mot smuggling av migranter eller människohandel, samt migrationsförvaltning, med fokus på identifiering,

registrering, intervjuer för informationsinhämtning (debriefing) och återvändande.

Artikel 38

Operativa planer för gemensamma insatser

1.

För att förbereda en gemensam insats ska den verkställande direktören i samarbete med värdmedlemsstaten

upprätta en förteckning över den tekniska utrustning, den personal och de personalprofiler som behövs, inklusive perso­

nal med verkställande befogenheter i förekommande fall, som ska ges tillstånd i enlighet med artikel 82.2. Förteckningen

ska upprättas med beaktande av värdmedlemsstatens tillgängliga resurser och begäran från värdmedlemsstaten enligt

artikel 37. Med utgångspunkt i dessa uppgifter ska byrån fastställa ett paket för teknisk och operativ förstärkning samt

kapacitetsuppbyggnad som ska tas med i den operativa planen.

2.

Den verkställande direktören ska utarbeta en operativ plan för gemensamma insatser vid de yttre gränserna. Den

verkställande direktören och värdmedlemsstaten ska, i rätt tid och i nära samråd med de deltagande medlemsstaterna,

komma överens om den operativa planen, i vilken det ska redogöras för de organisatoriska och förfarandemässiga

aspekterna av den gemensamma insatsen.

3.

Den operativa planen ska vara bindande för byrån, värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna. Den

ska omfatta alla aspekter som bedöms nödvändiga för genomförandet av den gemensamma insatsen, inbegripet följande:

a) En beskrivning av situationen med uppgifter om utplaceringens upplägg och mål, inklusive det operativa ändamålet.

b) Den uppskattade tid som den gemensamma insatsen förväntas pågå för att dess mål ska kunna uppnås.

c) Det geografiska område där den gemensamma insatsen ska genomföras.

d) En beskrivning av uppgifterna, inbegripet sådana som kräver verkställande befogenheter, ansvarsområdena, även vad

gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och dataskyddskrav, och särskilda anvisningar för enheterna,

bland annat om tillåtna databassökningar samt de tjänstevapen och den ammunition och utrustning som tillåts

i värdmedlemsstaten.

e) Enheternas sammansättning samt utplaceringen av annan relevant personal.

87

88

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

f) Bestämmelser om befäl och kontroll, däribland namn och grad för de gränsbevakningstjänstemän i värdmed­

lemsstaten som ansvarar för samarbetet med medlemmarna i enheterna och byrån, i synnerhet namn och grad för

de gränsbevakningstjänstemän som för befäl under utplaceringstiden samt medlemmarna i enheternas plats

i befälsordningen.

g) Den tekniska utrustning som ska utplaceras under den gemensamma insatsen, inbegripet särskilda krav, såsom

användningsvillkor, begärd personal, transport och annan logistik samt finansiella bestämmelser.

h) Detaljerade bestämmelser om byråns omedelbara rapportering av incidenter till styrelsen och till relevanta nationella

myndigheter.

i) Ett system för rapportering och utvärdering med riktmärken för utvärderingsrapporten, inklusive vad gäller skyddet

av de grundläggande rättigheterna, och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten.

j) I fråga om operativa insatser till havs, specifika uppgifter om tillämpningen av relevant jurisdiktion och tillämplig

rätt i det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum, inklusive hänvisningar till nationell rätt,

internationell rätt och unionsrätt om ingripande, sjöräddning och landsättning. Den operativa planen ska i det

avseendet upprättas i enlighet med förordning (EU) nr 656/2014.

k) Villkoren för samarbete med tredjeländer, andra unionsorgan och unionsbyråer eller internationella organisationer.

l) Allmänna instruktioner om hur skyddet av de grundläggande rättigheterna ska säkerställas under byråns operativa

verksamhet.

m) Förfaranden som hänvisar personer i behov av internationellt skydd, offer för människohandel, ensamkommande

barn och personer i utsatta situationer till behöriga nationella myndigheter för lämpligt stöd.

n) Förfaranden för att ta emot och till byrån överlämna klagomål rörande personer som deltar i byråns operativa verk­

samhet, inklusive gränsbevakningstjänstemän eller annan relevant personal i värdmedlemsstaten och medlemmar

i enheterna, med påstående om eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter under deras deltagande i byråns

operativa verksamhet.

o) Logistiska arrangemang, inklusive information om arbetsförhållanden och omgivningen i de områden där den

gemensamma insatsen ska äga rum.

4.

Den operativa planen får ändras eller anpassas endast med den verkställande direktörens och värdmedlemsstatens

godkännande, efter samråd med de deltagande medlemsstaterna. Byrån ska omedelbart skicka en kopia av den ändrade

eller anpassade operativa planen till de deltagande medlemsstaterna.

5.

Denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för byråns alla olika insatser.

Artikel 39

Förfarande för att inleda en snabb gränsinsats

1.

En begäran från en medlemsstat om inledande av en snabb gränsinsats ska innehålla en beskrivning av situationen,

eventuella mål och beräknade behov, samt de personalprofiler som behövs, inklusive personal med verkställande befo­

genheter i förekommande fall. Den verkställande direktören får vid behov omedelbart skicka experter från byrån för att

bedöma situationen vid den berörda medlemsstatens yttre gränser.

2.

Den verkställande direktören ska omedelbart underrätta styrelsen om en medlemsstats begäran om en snabb

gränsinsats.

3.

När den verkställande direktören fattar beslut om en medlemsstats begäran ska han eller hon ta hänsyn till byråns

riskanalyser, analysskiktet i den europeiska situationsbilden och resultatet av den sårbarhetsbedömning som avses

i artikel 32 samt all annan relevant information som den berörda medlemsstaten eller någon annan medlemsstat lämnat.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/43

4.

Den verkställande direktören ska omedelbart bedöma möjligheterna till omfördelning av tillgängliga medlemmar

i de enheter inom den stående styrkan, särskilt ordinarie personal och personal som utstationeras till byrån från med­

lemsstaterna, som finns i andra områden för operativa insatser. Den verkställande direktören ska också bedöma det

ytterligare behovet av att utplacera operativ personal i enlighet med artikel 57 och – så snart det inte längre finns perso­

nal inom de erforderliga profilerna – aktivera reserven för snabba insatser i enlighet med artikel 58.

5.

Den verkställande direktören ska fatta beslut om begäran om inledande av en snabb gränsinsats inom två arbets­

dagar från den dag då begäran mottogs. Den verkställande direktören ska samtidigt skriftligen underrätta den berörda

medlemsstaten och styrelsen om beslutet. I beslutet ska de huvudsakliga skälen för beslutet anges.

6.

När den verkställande direktören fattar det beslut som avses i punkt 5 i den här artikeln ska han eller hon infor­

mera medlemsstaterna om möjligheten att begära ytterligare operativ personal i enlighet med artikel 57 och,

i tillämpliga fall, artikel 58 genom att ange möjliga antal och profiler för personal som ska tillhandahållas av varje

medlemsstat.

7.

Om den verkställande direktören beslutar att inleda en snabb gränsinsats ska han eller hon utplacera tillgängliga

gränsförvaltningsenheter från den stående styrkan och utrustning från reserven för teknisk utrustning i enlighet med

artikel 64, samt vid behov besluta om omedelbar förstärkning från en eller flera gränsförvaltningsenheter i enlighet med

artikel 57.

8.

Den verkställande direktören ska tillsammans med värdmedlemsstaten upprätta och komma överens om en sådan

operativ plan som avses i artikel 38.2 omedelbart, och under alla omständigheter senast tre arbetsdagar efter datumet

för beslutet.

9.

Så snart den operativa planen har överenskommits och tillhandahållits medlemsstaterna, ska den verkställande

direktören omedelbart utplacera den tillgängliga operativa personalen genom omfördelningar från andra områden för

operativa insatser eller andra uppgifter.

10. Parallellt med den utplacering som avses i punkt 9, och om det är nödvändigt för att säkra en omedelbar förstärk­

ning av de gränsförvaltningsenheter som har omfördelats från andra områden eller uppgifter, ska den verkställande

direktören begära att varje medlemsstat lämnar uppgift om antalet och profilerna för ytterligare personal som ska utpla­

ceras från deras nationella förteckningar för kortvariga utplaceringar som avses i artikel 57.

11. Om det uppkommer en situation där de gränsförvaltningsenheter som avses i punkt 7 och den personal som

avses i punkt 10 i denna artikel är otillräckliga, får den verkställande direktören aktivera reserven för snabba insatser

genom att begära att varje medlemsstat lämnar uppgift om antalet och profilerna för ytterligare personal som ska utpla­

ceras, i enlighet med artikel 58.

12. Den information som avses i punkterna 10 och 11 ska tillhandahållas skriftligen till de nationella kontaktpunk­

terna och ska ange den dag då utplaceringen från varje kategori ska äga rum. De nationella kontaktpunkterna ska även

erhålla ett exemplar av den operativa planen.

13. Medlemsstaterna ska säkerställa att antalet och profilerna för personal omedelbart ställs till byråns förfogande för

att garantera en komplett utplacering i enlighet med artikel 57, samt i tillämpliga fall artikel 58.

14. Utplaceringen av de första gränsförvaltningsenheter som omfördelas från andra områden och andra uppgifter ska

äga rum senast fem arbetsdagar efter den dag då den verkställande direktören och värdmedlemsstaten kom överens om

den operativa planen. Utplacering av ytterligare gränsförvaltningsenheter ska ske vid behov, senast tolv arbetsdagar efter

den dag då en överenskommelse om den operativa planen nås.

15. Om snabba gränsinsatser ska vidtas ska den verkställande direktören, i samråd med styrelsen, omedelbart överväga

prioritetsordningen vad gäller byråns pågående och planerade gemensamma insatser vid andra yttre gränser för att

möjliggöra en eventuell resursomfördelning till de områden vid de yttre gränserna där förstärkt utplacering behövs som

mest.

89

90

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Artikel 40

Stödenheter för migrationshantering

1.

En medlemsstat som står inför oproportionella migrationsutmaningar i vissa hotspot-områden vid sina yttre grän­

ser som kännetecknas av stora inkommande blandade migrationsflöden får begära teknisk och operativ förstärkning från

stödenheter för migrationshantering bestående av experter från relevanta unionsorgan och unionsbyråer som ska verka

i enlighet med sina uppdrag.

Medlemsstaten i fråga ska lämna in en begäran om förstärkning och en bedömning av sina behov till kommissionen.

Kommissionen ska, på grundval av den bedömningen av behov, översända begäran till byrån, Easo, Europol och andra

relevanta unionsorgan och unionsbyråer, beroende på vad som är lämpligt.

2.

De berörda unionsorganen och unionsbyråerna ska, i enlighet med sina respektive uppdrag, bedöma med­

lemsstatens begäran om förstärkning och bedömningen av dess behov för att utarbeta ett komplett förstärkningspaket

bestående av olika verksamheter som samordnas av de relevanta unionsorganen och unionsbyråerna, varvid den berörda

medlemsstaten ska ge sitt samtycke. Kommissionen ska samordna den processen.

3.

Kommissionen ska, i samarbete med värdmedlemsstaten och relevanta unionsorgan och unionsbyråer i enlighet

med deras respektive mandat, fastställa villkoren för samarbetet i hotspot-området och ansvara för samordningen av

verksamheten i stödenheterna för migrationshantering.

4.

Den tekniska och operativa förstärkning som tillhandahålls, med full respekt för de grundläggande rättigheterna,

av den stående styrkan inom ramen för stödenheter för migrationshantering kan innefatta tillhandahållande av följande:

a) Med full respekt för de grundläggande rättigheterna, stöd i samband med screening av tredjelandsmedborgare som

anländer till de yttre gränserna, bland annat genom identifiering, registrering och intervjuer för informationsinhämt­

ning (debriefing) samt, på medlemsstatens begäran, upptagande av tredjelandsmedborgares fingeravtryck och

tillhandahållande av information om syftet med dessa förfaranden.

b) Inledande information till personer som vill söka internationellt skydd och hänvisning av dessa personer till den

berörda medlemsstatens behöriga nationella myndigheter eller till de experter som utplacerats av Easo.

c) Tekniskt och operativt stöd i samband med återvändande i enlighet med artikel 48, inklusive förberedelse och organi­

sation av återvändandeinsatser.

d) Nödvändig teknisk utrustning.

5.

Stödenheterna för migrationshantering ska vid behov omfatta personal med särskild sakkunskap om skydd av

barn, människohandel, skydd mot könsrelaterad förföljelse eller grundläggande rättigheter.

Artikel 41

Föreslagna åtgärder vid de yttre gränserna

1.

På grundval av resultaten av sårbarhetsbedömningen eller när en påverkansgraden kritisk tilldelas ett eller flera

yttre gränsavsnitt och med beaktande av relevanta delar i medlemsstatens beredskapsplaner, byråns riskanalys och

analysskiktet i den europeiska situationsbilden, ska den verkställande direktören rekommendera den berörda med­

lemsstaten att begära att byrån inleder, genomför eller anpassar gemensamma insatser, snabba gränsinsatser eller andra

relevanta åtgärder från byråns sida enligt vad som anges i artikel 36.

2.

Den berörda medlemsstaten ska bemöta den rekommendation från den verkställande direktören som avses i punkt

1 inom sex arbetsdagar. Om rekommendationen bemöts negativt ska medlemsstaten också lämna en motivering till

detta bemötande. Den verkställande direktören ska utan dröjsmål underrätta styrelsen och kommissionen om de

rekommenderade åtgärderna och motiveringen till det negativa bemötandet, i syfte att bedöma om brådskande åtgärder

kan komma att krävas i enlighet med artikel 42.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/45

Artikel 42

Situationer vid de yttre gränserna som kräver brådskande åtgärder

1.

Om den yttre gränskontrollen blir så ineffektiv att Schengenområdets funktion riskerar att äventyras därför att

a) en medlemsstat inte genomför nödvändiga åtgärder i enlighet med ett sådant beslut av styrelsen som avses

i artikel 32.10, eller

b) en medlemsstat som står inför specifika och oproportionella utmaningar vid de yttre gränserna antingen inte har

begärt tillräckliga stödåtgärder från byrån enligt artikel 37, 39 eller 40 eller inte gör det som krävs för att genomföra

åtgärder enligt dessa artiklar eller enligt artikel 41,

får rådet, på grundval av ett förslag från kommissionen, utan dröjsmål anta ett beslut genom en genomförandeakt som

anger de åtgärder byrån ska genomföra för att minska riskerna och som ålägger den berörda medlemsstaten att samar­

beta med byrån vid genomförandet av dessa åtgärder. Kommissionen ska samråda med byrån innan den lägger fram sitt

förslag.

2.

Om det uppstår en situation som kräver brådskande åtgärder ska Europaparlamentet utan dröjsmål underrättas

om situationen samt om alla efterföljande åtgärder och beslut med anledning av den.

3.

För att minska risken för att Schengenområdet äventyras ska det rådsbeslut som avses i punkt 1 föreskriva en eller

flera av följande åtgärder som ska vidtas av byrån:

a) Organisera och samordna snabba gränsinsatser och utplacera den stående styrkan, inklusive enheter från reserven för

snabba insatser.

b) Utplacera den stående styrkan inom ramen för stödenheterna för migrationshantering, särskilt i hotspot-områden.

c) Samordna en eller flera medlemsstaters och tredjeländers verksamhet vid de yttre gränserna, däribland gemensamma

insatser tillsammans med angränsande tredjeländer.

d) Utplacera teknisk utrustning.

e) Organisera återvändandeinterventioner.

4.

Den verkställande direktören ska inom två arbetsdagar från den dag då det rådsbeslut som avses i punkt 1 antogs

a) fastställa vad som krävs för det praktiska genomförandet av de åtgärder som anges i det beslutet, däribland vilken

teknisk utrustning och vilket antal och vilka profiler vad gäller den operativa personalen som behövs för att uppnå

målen i beslutet,

b) utarbeta ett utkast till operativ plan och överlämna det till de berörda medlemsstaterna.

5.

Den verkställande direktören och den berörda medlemsstaten ska komma överens om den operativa plan som

avses i punkt 4 b inom tre arbetsdagar från det att den lämnades in.

6.

Byrån ska utan dröjsmål, och under alla omständigheter inom fem arbetsdagar från fastställandet av den operativa

planen, utplacera nödvändig operativ personal från den stående styrkan för det praktiska genomförandet av de åtgärder

som identifierats i det rådsbeslut som avses i punkt 1. Ytterligare enheter ska utplaceras efter behov i en andra etapp

och under alla omständigheter inom tolv arbetsdagar från fastställandet av den operativa planen.

7.

Byrån och medlemsstaterna ska, utan dröjsmål och under alla omständigheter inom tio arbetsdagar från fast­

ställandet av den operativa planen, sända nödvändig teknisk utrustning och behörig personal till bestämmelseorten för

utplacering för det praktiska genomförandet av de åtgärder som identifierats i det rådsbeslut som avses i punkt 1.

Ytterligare teknisk utrustning ska utplaceras efter behov i en andra etapp i enlighet med artikel 64.

8.

Den berörda medlemsstaten ska rätta sig efter det rådsbeslut som avses i punkt 1. I det syftet ska den omedelbart

samarbeta med byrån och vidta de åtgärder som krävs för att underlätta genomförandet av beslutet och det praktiska

verkställandet av de åtgärder som anges i beslutet samt i den operativa plan som överenskommits med den verkställande

direktören, i synnerhet genom att genomföra de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 43, 82 och 83.

91

92

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

9.

I enlighet med artikel 57 och, i tillämpliga fall, artikel 39 ska medlemsstaterna ställa den operativa personal till

förfogande som fastställts av den verkställande direktören i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

10. Kommissionen ska övervaka genomförandet av de åtgärder som fastställs i det rådsbeslut som avses i punkt 1 och

de åtgärder som byrån vidtar för detta ändamål. Om den berörda medlemsstaten inte följer det rådsbeslut som avses

i punkt 1 i denna artikel inom 30 dagar och inte samarbetar med byrån i enlighet med punkt 8 i denna artikel, får

kommissionen utlösa det förfarande som föreskrivs i artikel 29 i förordning (EU) 2016/399.

Artikel 43

Anvisningar för enheterna

1.

Under den tid som gränsförvaltningsenheter, återvändandeenheter och stödenheter för migrationshantering är

utplacerade ska värdmedlemsstaten eller, vid samarbete med ett tredjeland i enlighet med ett statusavtal, det berörda

tredjelandet utfärda anvisningar för enheterna i enlighet med den operativa planen.

2.

Byrån får via sin samordnare meddela värdmedlemsstaten sina synpunkter på anvisningarna för enheterna. Om så

sker ska värdmedlemsstaten beakta dessa synpunkter och rätta sig efter dem i möjligaste mån.

3.

Om anvisningarna för enheterna inte är förenliga med den operativa planen ska samordnaren omedelbart

rapportera till den verkställande direktören, som, om det är lämpligt, får vidta åtgärder i enlighet med artikel 46.3.

4.

Medlemmar i enheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, till fullo respektera de

grundläggande rättigheterna, däribland tillträde till asylförfaranden och mänsklig värdighet, och ska särskilt ta hänsyn till

utsatta personer. Alla åtgärder som de vidtar när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter ska stå i propor­

tion till de mål som eftersträvas genom sådana åtgärder. När medlemmarna i enheterna utför sina uppgifter och utövar

sina befogenheter får de inte diskriminera personer på några som helst grunder, exempelvis på grund av kön, ras, hud­

färg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning,

tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning i enlighet med

artikel 21 i stadgan.

5.

Medlemmar i enheterna som inte tillhör den ordinarie personalen ska fortsätta att omfattas av hemmedlemsstatens

disciplinära bestämmelser. Hemmedlemsstaten ska i enlighet med sin nationella rätt föreskriva lämpliga disciplinära eller

andra åtgärder för fall då någon inom ramen för byråns operativa verksamhet underlåter att iaktta grundläggande

rättigheter, eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd.

6.

Ordinarie personal som utplaceras som medlemmar i enheterna ska omfattas av disciplinära bestämmelser i enlig­

het med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren samt de åtgärder av disciplinär natur som föreskrivs i den

tillsynsmekanism som avses i artikel 55.5 a.

Artikel 44

Samordnare

1.

Byrån ska säkerställa det operativa genomförandet av alla organisatoriska aspekter av gemensamma insatser, pilot­

projekt eller snabba gränsinsatser, inbegripet närvaron av ordinarie personal.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60 ska den verkställande direktören bland den ordinarie personalen

utse en eller flera experter som ska utplaceras som samordnare för varje gemensam insats eller snabb gränsinsats. Den

verkställande direktören ska underrätta värdmedlemsstaten om vem som utsetts.

3.

Samordnaren ska agera för byråns räkning i allt som rör utplaceringen av enheterna. Samordnaren ska ha till

uppgift att främja samarbete och samordning mellan värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna. Åtmin­

stone en övervakare av de grundläggande rättigheterna ska bistå och ge råd till samordnaren. Samordnaren ska särskilt

ha följande uppgifter:

a) Fungera som förbindelselänk mellan byrån, värdmedlemsstaten och medlemmarna i enheterna, och därvid för byråns

räkning tillhandahålla stöd i alla frågor som rör villkoren för utplaceringen till enheterna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/47

b) Övervaka att den operativa planen genomförs på ett korrekt sätt, bland annat vad gäller skyddet av de grundläggande

rättigheterna i samarbete med övervakarna av de grundläggande rättigheterna, och rapportera till den verkställande

direktören om detta.

c) Agera för byråns räkning i allt som rör utplaceringen av enheterna och rapportera till byrån om detta.

d) Rapportera till den verkställande direktören när värdmedlemsstaternas anvisningar till enheterna inte är förenliga med

den operativa planen, särskilt vad gäller grundläggande rättigheter, och, när så är lämpligt, föreslå den verkställande

direktören att överväga att fatta ett beslut i enlighet med artikel 46.

4.

I samband med gemensamma insatser eller snabba gränsinsatser får den verkställande direktören bemyndiga sam­

ordnaren att bistå i syfte att nå en lösning vid eventuell oenighet i fråga om verkställandet av den operativa planen och

utplaceringen av enheter.

Artikel 45

Kostnader

1.

Byrån ska fullt ut täcka följande kostnader som uppkommer för medlemsstaterna när de tillhandahåller sin perso­

nal i syfte att utplacera dem från den stående styrkan som medlemmar i enheterna till medlemsstaterna och tredjeländer

kortvarigt i enlighet med artikel 57, eller till medlemsstaterna genom reserven för snabba insatser i enlighet med

artikel 58:

a) Kostnader för resor från hemmedlemsstaten till värdmedlemsstaten, från värdmedlemsstaten till hemmedlemsstaten,

inom värdmedlemsstaten i utplacerings- eller omfördelningssyfte inom den värdmedlemsstaten eller till en annan

värdmedlemsstat, samt i utplacerings- och omfördelningssyfte inom eller till ett annat tredjeland.

b) Vaccinationskostnader.

c) Kostnader för särskilda nödvändiga försäkringar.

d) Kostnader för hälso- och sjukvård, inklusive psykologiskt stöd.

e) Dagtraktamenten, inklusive boendekostnader.

2.

På grundval av ett förslag från den verkställande direktören ska styrelsen anta närmare bestämmelser vad gäller

ersättning av de kostnader som uppkommit för personal som utplacerats kortvarigt i enlighet med artiklarna 57 och 58

och vid behov uppdatera dem. I syfte att säkerställa efterlevnaden av den tillämpliga rättsliga ramen ska den verk­

ställande direktören lägga fram ett sådant förslag efter att ha mottagit ett positivt yttrande från kommissionen. De när­

mare bestämmelserna ska i så stor utsträckning som möjligt grunda sig på förenklade kostnadsalternativ i enlighet med

artikel 125.1 c, d och e i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. När så är lämpligt ska styrelsen säkerställa

överensstämmelse med de bestämmelser som gäller för utgifter i samband med tjänsteresa för ordinarie personal.

Artikel 46

Beslut om att tillfälligt avbryta, avsluta eller att inte inleda verksamhet

1.

Den verkställande direktören ska avsluta varje verksamhet som utförs av byrån om förutsättningarna för verksam­

heten i fråga inte längre är uppfyllda. Den verkställande direktören ska underrätta den berörda medlemsstaten innan

verksamheten avslutas.

2.

De medlemsstater som deltar i en operativ verksamhet som utförs av byrån får begära att den verkställande direk­

tören avslutar den operativa verksamheten i fråga. Den verkställande direktören ska informera styrelsen om varje sådan

begäran.

3.

Den verkställande direktören får, efter att ha underrättat den berörda medlemsstaten, dra tillbaka finansieringen av

en verksamhet eller tillfälligt avbryta eller avsluta den om värdmedlemsstaten inte följer den operativa planen.

93

94

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

4.

Den verkställande direktören ska, efter samråd med ombudet för grundläggande rättigheter och efter att ha

underrättat den berörda medlemsstaten, dra tillbaka finansieringen för verksamhet som utförs av byrån, eller helt eller

delvis tillfälligt avbryta eller avsluta verksamhet som utförs av byrån, om han eller hon anser att det i samband med den

berörda verksamheten förekommer allvarlig eller sannolikt fortgående underlåtenhet att iaktta grundläggande rättigheter,

eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd.

5.

Den verkställande direktören ska, efter samråd med ombudet för grundläggande rättigheter, besluta att inte inleda

någon verksamhet från byråns sida om han eller hon anser att det redan i början av verksamheten skulle finnas

allvarliga skäl att tillfälligt avbryta eller avsluta den, eftersom verksamheten skulle kunna leda till allvarlig underlåtenhet

att iaktta grundläggande rättigheter, eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd. Den verkställande direktören ska

underrätta den berörda medlemsstaten om det beslutet.

6.

De beslut som avses i punkterna 4 och 5 ska baseras på vederbörligen motiverade grunder. När den verkställande

direktören fattar sådana beslut ska han eller hon beakta relevant information såsom antalet och sakomständigheterna

i registrerade klagomål som inte har åtgärdats av en behörig nationell myndighet, rapporter om allvarliga incidenter

samt rapporter från samordnarna, relevanta internationella organisationer och unionsinstitutioner, unionsorgan och uni­

onsbyråer på de områden som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Den verkställande direktören ska

informera styrelsen om sådana beslut och tillhandahålla motiveringar till dessa.

7.

Om den verkställande direktören beslutar att tillfälligt avbryta eller avsluta byråns utplacering av en stödenhet för

migrationshantering ska han eller hon informera de andra relevanta organ och byråer som verkar i hotspot-området om

beslutet.

Artikel 47

Utvärdering av verksamhet

Den verkställande direktören ska utvärdera resultaten av byråns alla operativa verksamheter. Han eller hon ska till styrel­

sen överlämna ingående utvärderingsrapporter inom 60 dagar från det att verksamheten avslutats, tillsammans med de

synpunkter som framförts av ombudet för grundläggande rättigheter. I syfte att förbättra den framtida verksamhetens

kvalitet, inbördes konsekvens och effektivitet ska den verkställande direktören göra en övergripande analys av dessa

resultat och inkludera denna analys i byråns årliga verksamhetsrapport. Den verkställande direktören ska säkerställa att

byrån beaktar analysen av de resultaten i samband med framtida operativ verksamhet.

AVSNITT 8

Byråns åtgärder i fråga om återvändande

Artikel 48

Återvändande

1.

Utan att i sak pröva besluten om återvändande, som förblir medlemsstaternas ansvar, och med hänsyn till respek­

ten för de grundläggande rättigheterna, de allmänna principerna i unionsrätten och internationell rätt, däribland interna­

tionellt skydd, respekten för principen om non-refoulement och barns rättigheter, ska byrån när det gäller återvändande

göra följande:

a) Bistå medlemsstaterna med tekniskt och operativt stöd i fråga om återvändande, inbegripet

i) insamling av uppgifter som krävs för utfärdande av beslut om återvändande, identifiering av tredjelandsmedbor­

gare som är föremål för återvändandeförfaranden och andra av medlemsstaternas åtgärder inför och i samband

med återvändande samt efter ankomst och efter återvändande, i syfte att uppnå ett integrerat system för hante­

ring av återvändande mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, med deltagande av relevanta myndigheter

i tredjeländer och andra relevanta aktörer,

ii) anskaffande av resehandlingar, inbegripet genom konsulärt samarbete, utan att lämna ut information om att en

ansökan om internationellt skydd gjorts eller annan information som inte krävs för återvändandet,

iii) organisation och samordning av återvändandeinsatser och tillhandahållande av bistånd i samband med frivilliga

återvändanden i samarbete med medlemsstaterna,

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/49

iv) i samband med stöd vid frivilliga återvändanden från medlemsstaterna, tillhandahållande av bistånd till de som

återvänder under såväl förberedelserna inför avresan som själva resan och efter ankomsten och återvändandet,

med beaktande av utsatta personers behov.

b) Tillhandahålla tekniskt och operativt stöd till medlemsstater som möter utmaningar i fråga om deras system för

återvändande.

c) I samråd med ombudet för grundläggande rättigheter utveckla en icke-bindande referensmodell för nationella it-sys­

tem för hantering av återvändandeärenden som beskriver strukturen för sådana system, samt tillhandahålla tekniskt

och operativt stöd till medlemsstaterna i samband med utvecklingen av sådana system som är förenliga med

modellen.

d) Driva och vidareutveckla en integrerad plattform för hantering av återvändande och en kommunikationsinfrastruktur

som möjliggör sammanlänkning av medlemsstaternas system för hantering av återvändande och plattformen, för

syftet att utbyta uppgifter och information, inklusive automatiserad överföring av statistiska uppgifter, samt

tillhandahålla tekniskt och operativt stöd till medlemsstaterna vid anslutning till kommunikationsinfrastrukturen.

e) Organisera, främja och samordna verksamhet som gör det möjligt för medlemsstaterna att sinsemellan utbyta infor­

mation samt identifiera och sammanställa bästa praxis i fråga om återvändande.

f) Ur sin budget, och i enlighet med de finansiella regler som är tillämpliga på byrån, finansiera eller medfinansiera de

insatser, interventioner och åtgärder som avses i detta kapitel, inklusive ersättning för utgifter i samband med nöd­

vändig anpassning av nationella it-system för hantering av återvändandeärenden i syfte att säkerställa säker

kommunikation till den integrerade plattformen för hantering av återvändande.

2.

Det tekniska och operativa stöd som avses i punkt 1 b ska omfatta verksamhet för att hjälpa medlemsstaterna att,

genom sina behöriga myndigheter, genomföra förfaranden för återvändande genom att tillhandahålla i synnerhet

följande:

a) Tolktjänster.

b) Praktisk information, inklusive analys av sådan information, och byråns rekommendationer om mottagande tredje­

länder av relevans för genomförandet av denna förordning, om så är lämpligt i samarbete med andra unionsorgan

och unionsbyråer, i synnerhet Easo.

c) Rådgivning om genomförande och förvaltning av förfaranden för återvändande i enlighet med direktiv 2008/115/EG.

d) Rådgivning om och stöd för medlemsstaternas genomförande av åtgärder i enlighet med direktiv 2008/115/EG och

internationell rätt som är nödvändiga för att säkerställa att personer som är föremål för ett beslut om återvändande

är anträffbara för återvändandet och för att förhindra att de avviker, samt bistånd gällande alternativ till förvar.

e) Utrustning, resurser och expertis för genomförande av beslut om återvändande och för identifiering av tredjelands­

medborgare.

3.

Byrån ska sträva efter att skapa samverkanseffekter och föra samman unionsfinansierade nätverk och program

avseende återvändande i nära samarbete med kommissionen och med stöd av relevanta aktörer, däribland det europeiska

migrationsnätverket.

Artikel 49

System för informationsutbyte och hantering av återvändande

1.

Byrån ska driva och vidareutveckla, i enlighet med artikel 48.1 d, en integrerad plattform för hantering av återvän­

dande för att behandla information, inbegripet personuppgifter som överförts av medlemsstaternas system för hantering

av återvändande och som behövs för att byrån ska kunna tillhandahålla tekniskt och operativt stöd. Personuppgifterna

ska endast omfatta biografiska uppgifter eller passagerarlistor. Personuppgifter får endast överföras om de är nödvändiga

för att byrån ska kunna bistå vid samordning eller organisation av återvändandeinsatser till tredjeländer, oavsett trans­

portmedel. Sådana personuppgifter ska överföras till plattformen endast när ett beslut om att inleda en återvändandein­

sats har fattats, och ska raderas så snart insatsen har avslutats.

95

96

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Biografiska uppgifter får överföras till plattformen endast om de inte är tillgängliga för medlemmar i enheter och

grupper i enlighet med artikel 17.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 (

39

).

Byrån får även använda plattformen för säker överföring av biografiska eller biometriska uppgifter, inklusive alla typer

av handlingar som kan betraktas som bevis eller prima facie-bevisning för medborgarskap för tredjelandsmedborgare

som är föremål för beslut om återvändande, om överföringen av sådana personuppgifter är nödvändig för att byrån på

begäran av en medlemsstat ska kunna bistå i arbetet med att bekräfta tredjelandsmedborgares identitet och medborgar­

skap i enskilda fall. Sådana uppgifter får inte lagras på plattformen och ska raderas omedelbart efter en bekräftelse på

mottagandet.

2.

Byrån ska utveckla, införa och driva informationssystem och programvaruapplikationer som möjliggör utbyte av

uppgifter om återvändande inom den europeiska gräns- och kustbevakningen samt utbyte av personuppgifter.

3.

Personuppgifter ska behandlas i enlighet med artiklarna 86, 87, 88 och 91 beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 50

Återvändandeinsatser

1.

Utan att i sak pröva besluten om återvändande, som förblir medlemsstaternas ansvar, ska byrån tillhandahålla

medlemsstaterna tekniskt och operativt stöd och säkerställa samordningen eller organisationen av återvändandeinsatser,

däribland genom att chartra flygplan för insatserna och genom att organisera återvändande på reguljära flygningar eller

genom andra transportmedel. Byrån får på eget initiativ, med den berörda medlemsstatens samtycke, samordna eller

organisera återvändandeinsatser.

2.

Medlemsstaterna ska genom den plattform som avses i artikel 49.1 tillhandahålla operativa data om återvändan­

den som krävs för byråns bedömning av återvändandebehov och ska underrätta byrån om sin preliminära planering vad

gäller antalet personer som är föremål för ett beslut om återvändande och om de mottagande tredjeländerna, i båda

fallen med avseende på relevanta nationella återvändandeinsatser, samt om sina behov av stödåtgärder eller samordning

från byråns sida. Byrån ska upprätta och upprätthålla en löpande operativ plan för att tillhandahålla de medlemsstater

som inkommit med begäran nödvändigt operativt stöd och nödvändig operativ förstärkning, inklusive genom teknisk

utrustning. Byrån får antingen på eget initiativ, med den berörda medlemsstatens samtycke, eller på begäran av en med­

lemsstat, i den löpande operativa planen inkludera de datum och destinationer för återvändandeinsatser som byrån efter

en behovsbedömning anser nödvändiga. Styrelsen ska på grundval av ett förslag från den verkställande direktören

besluta om upplägget för den löpande operativa planen. Den berörda medlemsstaten ska till byrån bekräfta att alla per­

soner som är föremål för ett beslut om återvändande och som omfattas av en återvändandeinsats som byrån organiserar

eller samordnar är föremål för ett verkställbart beslut om återvändande.

Om medlemmar i enheterna har placerats ut ska de, före återvändande av en person som är föremål för ett beslut om

återvändande, konsultera Schengens informationssystem för att kontrollera huruvida beslutet om återvändande

beträffande den personen har upphävts tillfälligt eller verkställigheten av beslutet har skjutits upp.

Den löpande operativa planen ska innehålla de delar som är nödvändiga för att genomföra en återvändandeinsats, inbe­

gripet de delar som rör respekten för grundläggande rättigheter, och ska bland annat hänvisa till relevanta uppförande­

koder och förfaranden för övervakning, rapportering och klagomålsmekanismen.

3.

Byrån får tillhandahålla tekniskt och operativt stöd till medlemsstaterna och får också, antingen på eget initiativ

och med den berörda medlemsstatens samtycke eller på begäran av de deltagande medlemsstaterna, säkerställa samord­

ningen eller organisationen av återvändandeinsatser för vilka transportmedel och ledsagare vid återvändande

tillhandahålls av ett mottagande tredjeland (nedan kallade tredjelandsassisterade återvändandeinsatser). De deltagande med­

lemsstaterna och byrån ska säkerställa att det under hela återvändandeinsatsen finns garantier för att grundläggande

rättigheter och principen om non-refoulement samt värdigheten hos den återvändande personen respekteras och att

tvångsmedel används på ett proportionellt sätt. Minst en företrädare för medlemsstaterna, och en övervakare av återvän­

dande med tvång från den reserv som upprättats enligt artikel 51 eller från den deltagande medlemsstatens övervak­

ningssystem, ska vara närvarande under hela återvändandeinsatsen fram till ankomsten i det mottagande tredjelandet.

(

39

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informa­

tionssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 312, 7.12.2018, s. 1).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/51

4.

Den verkställande direktören ska utan dröjsmål utarbeta en återvändandeplan för tredjelandsassisterade återvän­

dandeinsatser. Den verkställande direktören och eventuella deltagande medlemsstater ska komma överens om planen,

i vilken det ska redogöras närmare för de organisatoriska och förfarandemässiga aspekterna av den tredjelandsassisterade

återvändandeinsatsen, med beaktande av konsekvenserna med avseende på de grundläggande rättigheterna och riskerna

med sådana insatser. Denna plan får ändras eller anpassas endast efter godkännande av de parter som avses i punkt 3

och i den här punkten.

Återvändandeplanen för tredjelandsassisterade återvändandeinsatser ska vara bindande för byrån och eventuella delta­

gande medlemsstater. Den ska omfatta alla nödvändiga steg för att genomföra den tredjelandsassisterade återvändandein­

satsen.

5.

Alla återvändandeinsatser som organiseras eller samordnas av byrån ska övervakas i enlighet med artikel 8.6

i direktiv 2008/115/EG. Övervakning av insatser för återvändande med tvång ska utföras av övervakaren av återvän­

dande med tvång på grundval av objektiva och transparenta kriterier och ska omfatta hela återvändandeinsatsen, från

förberedelserna inför avresan fram till dess att de personer som är föremål för ett beslut om återvändande överlämnas

till det mottagande tredjelandet. Övervakaren av återvändande med tvång ska lämna in en rapport om varje insats för

återvändande med tvång till den verkställande direktören, ombudet för grundläggande rättigheter och behöriga

nationella myndigheter i alla medlemsstater som var involverade i den aktuella insatsen. Vid behov ska lämplig

uppföljning säkerställas av den verkställande direktören respektive behöriga nationella myndigheter.

6.

Om byrån finner anledning till oro i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna i någon fas av en

återvändandeinsats ska den underrätta de deltagande medlemsstaterna och kommissionen om detta.

7.

Den verkställande direktören ska utvärdera resultaten av återvändandeinsatserna och ska var sjätte månad till Euro­

paparlamentet, rådet, kommissionen och styrelsen överlämna en ingående utvärderingsrapport som omfattar alla åter­

vändandeinsatser som genomförts under föregående period, tillsammans med de synpunkter som framförts av ombudet

för grundläggande rättigheter. I syfte att förbättra de framtida återvändandeinsatsernas kvalitet, inbördes konsekvens och

effektivitet ska den verkställande direktören göra en övergripande och jämförande analys av dessa resultat. Den verk­

ställande direktören ska inkludera denna analys i byråns årliga verksamhetsrapport.

8.

Byrån ska finansiera eller samfinansiera återvändandeinsatser ur sin egen budget i enlighet med de finansiella reg­

ler som är tillämpliga på byrån, och därvid prioritera insatser som genomförs av mer än en medlemsstat eller som sker

från hotspot-områden.

Artikel 51

Reserv med övervakare av återvändande med tvång

1.

Byrån ska, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från ombudet för grundläggande rättigheter, inrätta en

reserv med övervakare av återvändande med tvång sammansatt av personal från behöriga organ i medlemsstaterna vilka

genomför övervakning av återvändande med tvång i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG och vilka utbildats

i enlighet med artikel 62 i den här förordningen.

2.

Styrelsen ska, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören, fastställa antal och profil för de överva­

kare av återvändande med tvång som ska ställas till förfogande för denna reserv. Samma förfarande ska tillämpas vid

alla efterföljande ändringar av profilen och det totala antalet.

Medlemsstaterna ska ansvara för att bidra till reserven genom att utse övervakare av återvändande med tvång med den

profil som fastställts, utan att detta påverkar dessa övervakares oberoende enligt nationell rätt, om så föreskrivs i natio­

nell rätt. Byrån ska också bidra med övervakare av grundläggande rättigheter enligt artikel 110 till reserven. Övervakare

av återvändande med tvång med särskild sakkunskap om skydd av barn ska ingå i reserven.

3.

Medlemsstaternas bidrag i form av övervakare av återvändande med tvång till återvändandeinsatser och återvän­

dandeinterventioner för det kommande året ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan

byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal ska medlemsstaterna ställa övervakare av återvändande med

tvång till förfogande för utplacering på byråns begäran, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög

grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. En sådan begäran ska framställas minst 21 arbetsdagar före den pla­

nerade utplaceringen, eller fem arbetsdagar om det handlar om en snabb återvändandeintervention.

97

98

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

4.

Byrån ska på begäran ställa övervakarna av återvändande med tvång till förfogande för deltagande medlemsstater

för att på medlemsstaternas vägnar övervaka att genomförandet av återvändandeinsatsen och återvändandeinterventio­

nerna under hela deras varaktighet sker på ett korrekt sätt. Byrån ska ställa till förfogande övervakare av återvändande

med tvång med särskild sakkunskap om skydd av barn vid alla återvändandeinsatser som innefattar barn.

5.

Övervakare av återvändande med tvång ska fortsätta att omfattas av sin hemmedlemsstats disciplinära

bestämmelser i samband med en återvändandeinsats eller återvändandeintervention. Ordinarie personal som utplaceras

som övervakare av återvändande med tvång ska omfattas av de disciplinära åtgärder som föreskrivs i tjänsteföreskrif­

terna och i anställningsvillkoren.

Artikel 52

Återvändandeenheter

1.

Byrån får, antingen på eget initiativ och med den berörda medlemsstatens samtycke eller på begäran av den med­

lemsstaten, utplacera återvändandeenheter. Byrån får utplacera sådana återvändandeenheter under återsändandeinterven­

tioner, inom ramen för stödenheter för migrationshantering eller vid behov för att tillhandahålla ytterligare tekniskt och

operativt stöd i fråga om återvändande. Vid behov ska återvändandeenheterna inbegripa tjänstemän med särskild

sakkunskap om skydd av barn.

2.

Artiklarna 40.2–40.5, 43, 44 och 45 ska i tillämpliga delar tillämpas på återvändandeenheterna.

Artikel 53

Återvändandeinterventioner

1.

Om en medlemsstat ställs inför en belastning vid genomförandet av skyldigheten att återsända personer som är

föremål för ett beslut om återvändande ska byrån, antingen på eget initiativ och med den berörda medlemsstatens sam­

tycke eller på begäran från den medlemsstaten, tillhandahålla lämpligt tekniskt och operativt stöd i form av en återvän­

dandeintervention. Sådana interventioner kan bestå i utplacering av återvändandeenheter i värdmedlemsstaten som ger

stöd i genomförandet av återvändandeförfaranden och organisationen av återvändandeinsatser från värdmedlemsstaten.

Artikel 50 ska tillämpas även på återvändandeinsatser som organiseras eller samordnas av byrån inom ramen för åter­

vändandeinterventioner.

2.

Om en medlemsstat ställs inför specifika och oproportionella utmaningar vid genomförandet av sin skyldighet att

återsända personer som är föremål för ett beslut om återvändande ska byrån, antingen på eget initiativ med den berörda

medlemsstatens samtycke eller på begäran från den medlemsstaten, tillhandahålla lämpligt tekniskt och operativt stöd

i form av en snabb återvändandeintervention. En snabb återvändandeintervention kan bestå i skyndsam utplacering av

återvändandeenheter i värdmedlemsstaten, vilka tillhandahåller stöd i genomförandet av återvändandeförfaranden och

organisationen av återvändandeinsatser från värdmedlemsstaten.

3.

Inom ramen för en återvändandeintervention ska den verkställande direktören utan dröjsmål utarbeta en operativ

plan, i samförstånd med värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna. Bestämmelserna i artikel 38 ska

tillämpas i tillämpliga delar.

4.

Den verkställande direktören ska fatta beslut om den operativa planen snarast möjligt och, i det fall som avses

i punkt 2, inom fem arbetsdagar. Beslutet ska omedelbart skriftligen meddelas de berörda medlemsstaterna och

styrelsen.

5.

Byrån ska finansiera eller medfinansiera återvändandeinterventioner ur sin egen budget i enlighet med de finan­

siella regler som är tillämpliga på byrån.

AVSNITT 9

Kapacitetsfrågor

Artikel 54

Den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka

1.

Den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka med den kapacitet som framgår av bilaga I ska vara

en del av byrån. Den stående styrkan ska bestå av följande fyra kategorier operativ personal i enlighet med det årliga

tillgänglighetssystem som anges i bilaga I:

a) Kategori 1: ordinarie personal som utplacerats som medlemmar i enheterna i områden för operativa insatser i enlig­

het med artikel 55, samt den personal som ansvarar för driften av Etias centralenhet.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/53

b) Kategori 2: personal som utstationeras från medlemsstaterna till byrån för en längre tid som en del av den stående

styrkan i enlighet med artikel 56.

c) Kategori 3: personal från medlemsstaterna som står beredd att tillhandahållas byrån för kortvarig utplacering som en

del av den stående styrkan i enlighet med artikel 57.

d) Kategori 4: reserven för snabba insatser som utgörs av personal från medlemsstaterna som står beredd att utplaceras

i enlighet med artikel 58 för snabba gränsinsatser i enlighet med artikel 39.

2.

Byrån ska utplacera medlemmar av den stående styrkan som medlemmar i gränsförvaltningsenheterna, stödenhe­

terna för migrationshantering och återvändandeenheterna i samband med gemensamma insatser, snabba gränsinsatser,

återvändandeinterventioner eller annan relevant operativ verksamhet i medlemsstaterna eller i tredjeländer. Sådan verk­

samhet får endast utföras med tillstånd från den berörda medlemsstaten eller det berörda tredjelandet. Det faktiska anta­

let personal som utplaceras från den stående styrkan ska vara beroende av de operativa behoven.

Utplacering av den stående styrkan ska vara ett komplement till medlemsstaternas ansträngningar.

3.

Vid tillhandahållande av stöd till medlemsstaterna ska de medlemmar i den stående styrkan som är utplacerade

som medlemmar i enheterna kunna genomföra gränskontroll- eller återvändandeuppgifter, inklusive uppgifter som krä­

ver verkställande befogenheter som föreskrivs i tillämplig nationell rätt eller, för ordinarie personal, uppgifter som kräver

verkställande befogenheter som anges i artikel 55.7.

Medlemmarna i den stående styrkan ska uppfylla de krav på specialistutbildning och professionalism som föreskrivs

i artikel 16.1 tredje stycket i förordning (EU) 2016/399 eller andra relevanta instrument.

4.

På grundval av ett förslag från den verkställande direktören, med beaktande av byråns riskanalys, resultaten av

sårbarhetsbedömningen och den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning, och på

grundval av det antal personal och de personalprofiler som byrån har tillgång till genom sin ordinarie personal och

pågående utstationeringar, ska styrelsen senast den 31 mars varje år anta ett beslut som anger

a) en definition av personalprofiler och krav för operativ personal inom den stående styrkan,

b) antal personal per specifik profil i personalkategorierna 1, 2 och 3 som ska bilda enheter under det påföljande året,

på grundval av de förväntade operativa behoven för det påföljande året,

c) närmare detaljer för de bidrag som anges i bilagorna II och III genom att fastställa exakt hur många personer med

vilken profil som varje medlemsstat ska utstationera till byråns personal i enlighet med artikel 56 och som ska utses

i enlighet med artikel 57 för det påföljande året,

d) närmare detaljer för de bidrag som anges i bilaga IV genom att fastställa exakt hur många personer med vilken profil

som varje medlemsstat ska tillhandahålla till reserven för snabba insatser vid snabba gränsinsatser i enlighet med

artiklarna 39 och 58 för det påföljande året, och

e) en vägledande flerårig planering av profiler för de följande åren i syfte att underlätta den långsiktiga planeringen av

medlemsstaternas bidrag och rekryteringen av ordinarie personal.

5.

Den besättning för teknisk utrustning som tillhandahålls i enlighet med artikel 64 ska ingå i medlemsstaternas

bidrag för kortvariga utplaceringar enligt artikel 57 för det påföljande året. I syfte att förbereda det relevanta styrelsebe­

slut som avses i punkt 4 i den här artikeln ska den berörda medlemsstaten informera byrån om sin avsikt att utplacera

den tekniska utrustningen med tillhörande besättning senast i slutet av januari varje år.

6.

Vid tillämpning av artikel 73 ska byrån utveckla och säkerställa lednings- och kontrollstrukturerna för en effektiv

utplacering av den stående styrkan på tredjeländers territorium.

7.

Byrån får rekrytera ett tillräckligt antal personal, som får uppgå till 4 % av det totala antal av den stående styrkan

som anges i bilaga I, för stödjande eller kontrollerande funktioner i samband med inrättandet av den stående styrkan, för

planering och ledning av dess insatser samt för anskaffande av byråns egen utrustning.

99

100

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

8.

Den personal som avses i punkt 7 och den personal som ansvarar för driften av Etias centralenhet ska inte utpla­

ceras som medlemmar i enheterna, men den ska ändå räknas som personal i kategori 1 med avseende på bilaga I.

Artikel 55

Ordinarie personal i den stående styrkan

1.

Byrån ska bidra med medlemmar ur sin ordinarie personal (kategori 1) till den stående styrkan som ska utplaceras

i områden för operativa insatser som medlemmar i enheterna med de uppgifter och befogenheter som föreskrivs

i artikel 82, inklusive uppgiften att driva byråns egen utrustning.

2.

Vid rekrytering av personal ska byrån säkerställa att endast kandidater som uppvisar hög professionalism, håller

fast vid höga etiska värderingar och har lämpliga språkkunskaper väljs.

3.

I enlighet med artikel 62.2 ska ordinarie personal som ska utplaceras som medlemmar i enheterna efter rekryte­

ring genomgå erforderlig utbildning för gränsbevakningstjänstemän eller återvändanderelaterad utbildning, inbegripet

om grundläggande rättigheter, beroende på vad som är lämpligt för de personalprofiler som styrelsen har beslutat om

i enlighet med artikel 54.4, med beaktande av tidigare förvärvade kvalifikationer och yrkeserfarenhet inom de berörda

områdena.

Den utbildning som avses i första stycket ska genomföras inom ramen för särskilda utbildningsprogram som utformas

av byrån och som, på grundval av överenskommelser med utvalda medlemsstater, genomförs vid deras specialiserade

utbildningsinstitutioner, bland annat byråns partnerskapsakademier i medlemsstaterna. Lämpliga utbildningsplaner ska

utformas för varje personalmedlem efter rekryteringen för att säkerställa att de alltid har de yrkeskvalifikationer som

krävs för att fullgöra gränsbevakningsuppgifter eller uppgifter i samband med återvändande. Utbildningsplanerna ska

uppdateras regelbundet. Kostnaderna för utbildningen ska i sin helhet täckas av byrån.

Ordinarie personal som ingår i tekniska besättningar som driver byråns egen utrustning ska inte behöva genomgå någon

fullständig utbildning för gränsbevakningstjänstemän eller återvändanderelaterad utbildning.

4.

Byrån ska säkerställa att dess ordinarie personal under hela sin anställning utför de uppgifter de har som

medlemmar i enheterna i enlighet med de högsta standarderna och med fullständig respekt för de grundläggande

rättigheterna.

5.

Styrelsen ska på grundval av ett förslag från den verkställande direktören

a) inrätta en lämplig tillsynsmekanism för att övervaka hur den ordinarie personalen tillämpar bestämmelserna om

användning av våld, bland annat reglerna om rapportering och särskilda åtgärder, så som disciplinära åtgärder, med

avseende på användning av våld under utplaceringar,

b) fastställa regler för den verkställande direktörens beviljande av tillstånd till ordinarie personal att bära och använda

vapen i enlighet med artikel 82 och bilaga V, inbegripet regler för obligatoriskt samarbete med de behöriga nationella

myndigheterna, särskilt i den medlemsstat där den anställde är medborgare eller bosatt, och den medlemsstat där den

inledande utbildningen ägde rum; dessa regler ska också ange hur den verkställande direktören ska säkerställa att

villkoren för beviljande av sådana tillstånd fortsatt uppfylls av den ordinarie personalen, särskilt när det gäller hante­

ring av vapen, inklusive genomförande av regelbundna skjutprov,

c) fastställa särskilda regler för att underlätta förvaring av vapen, ammunition och annan utrustning i säkra lokaler och

för transport av dem till områdena för operativa insatser området.

I fråga om de regler som avses i första stycket a i denna punkt ska kommissionen avge ett yttrande om huruvida de är

förenliga med tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, i enlighet med artikel 110.2 i tjänsteföreskrifterna. Ombu­

det för grundläggande rättigheter ska höras om den verkställande direktörens förslag med avseende på dessa regler.

6.

Byråns personal som inte är kvalificerad att fullgöra gränsbevakningsuppgifter eller uppgifter i samband med åter­

vändandefår endast utplaceras i samband med gemensamma insatser för samordning, övervakning av respekten för

grundläggande rättigheter och andra tillhörande uppgifter. De ska inte ingå i enheterna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/55

7.

Ordinarie personal som ska utplaceras som medlemmar i enheterna ska i enlighet med artikel 82 kunna utföra

följande uppgifter som kräver verkställande befogenheter, i enlighet med personalprofilerna och relevant utbildning:

a) Kontroll av personers identitet och medborgarskap, inklusive sökningar i relevanta unionsdatabaser och nationella

databaser.

b) Beviljande av inresa om inresevillkoren enligt artikel 6 i förordning (EU) 2016/399 är uppfyllda.

c) Nekande av inresa i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/399.

d) Stämpling av resehandlingar i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2016/399.

e) Utfärdande eller nekande av visum vid gränsen i enlighet med artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 810/2009 (

40

) och införande av relevanta uppgifter i Informationssystemet för viseringar.

f) Gränsövervakning, inklusive patrullering mellan gränsövergångsställen för att förhindra otillåtna gränspassager, mot­

verka gränsöverskridande brottslighet och vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen olagligt, inklusive

ingripande eller gripande.

g) Registrering i Eurodac av fingeravtryck av personer som grips i samband med att de olagligen har passerat en yttre

gräns, i enlighet med kapitel III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (

41

).

h) Samordning med tredjeländer för att identifiera och erhålla resehandlingar för personer som omfattas av ett beslut

om återvändande.

i) Eskort av tredjelandsmedborgare vid återvändande med tvång.

Artikel 56

Medlemsstaternas deltagande i den stående styrkan genom långvarig utstationering

1.

Medlemsstaterna ska bidra till den stående styrkan genom att utstationera operativ personal till byrån som

medlemmar i enheterna (kategori 2). Varaktigheten för enskilda utstationeringar ska vara 24 månader. Efter samtycke

från hemmedlemsstaten och byrån får enskilda utstationeringar förlängas en gång med ytterligare 12 eller 24 månader.

För att underlätta genomförandet av det system för ekonomiskt stöd som avses i artikel 61 ska utstationeringar som

regel inledas i början av ett kalenderår.

2.

Varje medlemsstat ska vara ansvarig för att säkerställa ett löpande bidrag i form av operativ personal som utstatio­

neras som medlemmar i enheterna i enlighet med bilaga II. Kostnaderna för personal som utplaceras enligt denna artikel

ska betalas i enlighet med de regler som antas enligt artikel 95.6.

3.

Den operativa personal som utstationeras till byrån ska ha de uppgifter och befogenheter som medlemmarna

i enheterna har enligt artikel 82. Den medlemsstat som har utstationerat denna operativa personal ska betraktas som

deras hemmedlemsstat. Under utstationeringen ska den verkställande direktören besluta om platserna och varaktighet

för utplaceringarna av utstationerade medlemmar i enheterna i enlighet med de operativa behoven. Byrån ska säkerställa

kontinuerlig utbildning av den operativa personalen under utstationeringen.

(

40

) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om vise­

ringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(

41

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av finger­

avtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat

som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat

in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol begär jämförelser med Euro­

dacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå

för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).

101

102

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

4.

Varje medlemsstat ska senast den 30 juni varje år ange vilka medlemmar i deras operativa personal som är kandi­

dater för utstationering i enlighet med det specifika antal personal och de personalprofiler som styrelsen har beslutat om

för det påföljande året i enlighet med artikel 54.4. Byrån ska kontrollera att den operativa personal som med­

lemsstaterna föreslagit motsvarar de fastställda personalprofilerna och har de språkkunskaper som krävs. Byrån ska

senast den 15 september varje år godta de föreslagna kandidaterna eller, vid bristande överensstämmelse med de erfor­

derliga profilerna, otillräckliga språkkunskaper, misskötsamhet eller överträdelse av de tillämpliga bestämmelserna under

tidigare utplaceringar, avvisa kandidaterna i fråga och begära att medlemsstaten föreslår andra kandidater för

utstationering.

5.

Om en enskild medlem ur den operativa personalen på grund av force majeure inte kan utstationeras eller

fortsätta sin utstationering, ska den berörda medlemsstaten säkerställa att denna medlem ersätts med en annan medlem

ur den operativa personalen som har den erforderliga profilen.

Artikel 57

Medlemsstaternas deltagande i den stående styrkan genom kortvariga utplaceringar

1.

Utöver utstationeringar enligt artikel 56 ska medlemsstaterna senast den 30 juni varje år bidra till den stående

styrkan genom att utse gränsbevakningstjänstemän och annan relevant personal till den preliminära nationella förteck­

ningen över tillgänglig operativ personal för kortvarig utplacering (kategori 3) i enlighet med de bidrag som anges

i bilaga III och med de specifika antal personal och personalprofiler som styrelsen beslutat om för det påföljande året

i enlighet med artikel 54.4. De preliminära nationella förteckningarna över utsedd operativ personal ska meddelas

byrån. Den slutliga årliga förteckningen ska bekräftas till byrån efter det att de årliga bilaterala förhandlingarna har

avslutats, senast den 1 december det året.

2.

Varje medlemsstat ska säkerställa att den operativa personal som har utsetts är tillgänglig på byråns begäran

i enlighet med de arrangemang som anges i denna artikel. Varje personalmedlem ska vara tillgänglig under en period på

upp till fyra månader under ett kalenderår. Medlemsstaterna får dock besluta att utplacera en enskild personalmedlem

för en period på mer än fyra månader. En sådan förlängning ska räknas som ett separat bidrag från denna medlemsstat

för samma profil eller en annan erforderlig profil om personalmedlemmen har den kompetens som krävs. Kostnaderna

för personal som utplaceras enligt denna artikel ska betalas i enlighet med de regler som antas enligt artikel 45.2.

3.

Den operativa personal som utplaceras enligt denna artikel ska ha de uppgifter och befogenheter som

medlemmarna i enheterna har enligt artikel 82.

4.

Byrån får kontrollera att den operativa personal som av medlemsstaterna har utsetts för kortvarig utplacering mot­

svarar de fastställda personalprofilerna och har de språkkunskaper som krävs. Byrån ska avvisa en utsedd medlem ur

den operativa personalen vid otillräckliga språkkunskaper, misskötsamhet eller överträdelse av de tillämpliga

bestämmelserna under tidigare utplaceringar. Byrån ska också avvisa en utsedd medlem ur den operativa personalen

som inte överensstämmer med de erforderliga profilerna, såvida inte den berörda medlemmens kvalifikationer

överensstämmer med en annan profil som tilldelats den medlemsstaten. Om byrån avvisar en personalmedlem ska den

berörda medlemsstaten säkerställa att denna medlem ersätts med en annan medlem ur den operativa personalen som

har den erforderliga profilen.

5.

Byrån ska senast den 31 juli varje år begära att medlemsstaterna bidrar med specifika enskilda medlemmar ur den

operativa personalen för utplacering som del av gemensamma insatser för det påföljande året i enlighet med det antal

och de profiler som erfordras. De enskilda utplaceringarnas längd ska fastställas i de årliga bilaterala förhandlingarna och

avtalen mellan byrån och medlemsstaterna.

6.

Efter de årliga bilaterala förhandlingarna ska medlemsstaterna ställa operativ personal från de nationella förteck­

ningar som avses i punkt 1 till förfogande för specifika utplaceringar i enlighet med det antal och de profiler som anges

i byråns begäran.

7.

Om en enskild medlem ur den operativa personalen på grund av force majeure inte kan utplaceras i enlighet med

avtalen, ska den berörda medlemsstaten säkerställa att denna personalmedlem ersätts med en annan personalmedlem

från förteckningen som har den erforderliga profilen.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/57

8.

Om det föreligger ett ökat behov av förstärkning av en pågående gemensam insats, ett behov av att inleda en

snabb gränsinsats eller en ny gemensam insats som inte anges i det relevanta årliga arbetsprogrammet eller i det motsva­

rande resultatet av årliga bilaterala förhandlingar, ska utplaceringen ske inom de gränser som anges i bilaga III. Den

verkställande direktören ska utan dröjsmål informera medlemsstaterna om de ytterligare behoven genom att ange möj­

liga antal och profiler för operativ personal som ska tillhandahållas av varje medlemsstat. När den verkställande direktö­

ren och värdmedlemsstaten har kommit överens om en ändrad operativ plan eller, i förekommande fall, en ny operativ

plan, ska den verkställande direktören lämna en formell begäran om antalet operativ personal och deras profiler.

Medlemmarna i enheterna ska utplaceras från varje medlemsstat inom 20 arbetsdagar från och med den formella begä­

ran utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 39.

9.

När riskanalysen eller en tillgänglig sårbarhetsbedömning visar att en medlemsstat befinner sig i en situation som

i hög grad påverkar fullgörandet av dess nationella uppgifter ska den medlemsstaten bidra med operativ personal

i enlighet med de begäranden som avses i punkt 5 eller 8 i denna artikel. Dessa bidrag ska dock inte kumulativt över­

stiga hälften av den medlemsstatens bidrag för året i fråga enligt bilaga III. Om en medlemsstat åberopar en sådan excep­

tionell situation ska den till byrån skriftligen lämna en utförlig motivering och uppgifter om situationen, och dessa ska

även ingå i den rapport som avses i artikel 65.

10. Utplaceringens längd för en viss insats ska fastställas av hemmedlemsstaten, men ska i alla händelser inte under­

stiga 30 dagar, utom om längden på den insats som utplaceringen är en del av understiger 30 dagar.

11. Den tekniska besättning som ingår i medlemsstaternas bidrag i enlighet med artikel 54.5 ska endast utplaceras

i enlighet med de avtal som följer av de årliga bilaterala förhandlingarna om motsvarande teknisk utrustning enligt vad

som avses i artikel 64.9.

Genom undantag från punkt 1 i den här artikeln ska medlemsstaterna i sina årliga förteckningar inkludera den tekniska

besättning som avses i första stycket i denna punkt först efter att de årliga bilaterala förhandlingarna har slutförts. Med­

lemsstaterna får justera de relevanta årliga förteckningarna om den tekniska besättningen ändras under året i fråga. Med­

lemsstaterna ska underrätta byrån om dessa ändringar.

Den kontroll som avses i punkt 4 i denna artikel ska inte gälla kompetensen att driva den tekniska utrustningen.

Besättningsmedlemmar som uteslutande har tekniska uppgifter ska endast anges med funktion i nationella årliga

förteckningar.

Varaktigheten för utplaceringen av tekniska besättningar ska fastställas i enlighet med artikel 64.

Artikel 58

Medlemsstaternas deltagande i den stående styrkan genom reserven för snabba insatser

1.

Medlemsstaterna ska bidra med operativ personal till den stående styrkan genom en reserv för snabba insatser

(kategori 4), som ska sättas in för snabba gränsinsatser i enlighet med artiklarna 37.2 och 39, under förutsättning att all

operativ personal i kategorierna 1, 2 och 3 redan har utplacerats för den aktuella snabba gränsinsatsen.

2.

Varje medlemsstat ska säkerställa att operativ personal finns tillgänglig till det antal och med de motsvarande pro­

filer som styrelsen har fastställt för det påföljande året enligt artikel 54.4, på begäran av byrån inom de gränser som

anges i bilaga IV och i enlighet med de arrangemang som anges i den här artikeln. Varje medlem ur den operativa

personalen ska vara tillgänglig för en period av upp till fyra månader under ett kalenderår.

3.

De specifika utplaceringarna inom ramen för snabba gränsinsatser från reserven för snabba insatser ska göras

i enlighet med artikel 39.11 och 39.13.

Artikel 59

Översyn av den stående styrkan

1.

Kommissionen ska senast den 31 december 2023, särskilt på grundval av de rapporter som avses

i artiklarna 62.10 och 65, för Europaparlamentet och rådet lägga fram en översyn av det totala antalet medlemmar i och

sammansättningen av den stående styrkan, inklusive storleken på enskilda medlemsstaters bidrag till den stående styr­

kan, samt av den sakkunskap och professionalism som den stående styrkan besitter och den utbildning som den

erhåller. Översynen ska även innefatta en bedömning av huruvida reserven för snabba insatser ska bibehållas som en del

av den stående styrkan.

103

104

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Översynen ska redogöra för och beakta den stående styrkans befintliga och potentiella operativa behov när det gäller

kapacitet i fråga om snabba insatser, betydande omständigheter som påverkar medlemsstaternas förmåga att bidra till

den stående styrkan och utvecklingen av den ordinarie personalen när det gäller byråns bidrag till den stående styrkan.

2.

Senast den 29 februari 2024 ska kommissionen vid behov lägga fram lämpliga förslag till ändring av bilagorna I,

II, III och IV. Om kommissionen inte lägger fram något förslag ska den motivera varför den inte gör det.

Artikel 60

Lokalkontor

1.

Efter överenskommelse med värdmedlemsstaten, eller om statusavtalet med värdtredjelandet uttryckligen anger

denna möjlighet, får byrån inrätta lokalkontor på medlemsstatens eller tredjelandets territorium för att underlätta och

förbättra samordningen av operativ verksamhet, inbegripet när det gäller återvändande, som byrån organiserar i den

medlemsstaten, grannregionen eller det tredjelandet, och för att säkerställa en effektiv förvaltning av byråns personalre­

surser och tekniska resurser. Lokalkontoren ska vara inrättade i överensstämmelse med de operativa behoven under den

tidsperiod som är nödvändig för att byrån ska kunna bedriva en betydande operativ verksamhet i den specifika med­

lemsstaten, den berörda grannregionen eller det berörda tredjelandet. Tidsperioden får vid behov förlängas.

Innan ett lokalkontor inrättas ska alla budgetkonsekvenser noggrant bedömas och beräknas, och de relevanta beloppen

ska budgeteras i förväg.

2.

Byrån och den värdmedlemsstat eller det värdtredjeland där lokalkontoret inrättas ska vidta nödvändiga arrange­

mang för att skapa bästa möjliga förutsättningar för lokalkontoret att fullgöra de uppgifter som det har tilldelats.

Anställningsorten för den personal som arbetar på lokalkontor ska fastställas i enlighet med artikel 95.2.

3.

Lokalkontoren ska i tillämpliga fall

a) tillhandahålla operativt och logistiskt stöd samt säkerställa samordningen av byråns verksamhet i de berörda områ­

dena för operativa insatser,

b) tillhandahålla operativt stöd till medlemsstaten eller tredjelandet i de berörda områdena för operativa insatser,

c) övervaka verksamheten i enheterna och regelbundet rapportera till byråns huvudkontor,

d) samarbeta med värdmedlemsstaten eller värdtredjelandet i alla frågor som rör det praktiska genomförandet av den

operativa verksamhet som byrån organiserar i den medlemsstaten eller det tredjelandet, inbegripet eventuella ytterli­

gare frågor som kan ha uppstått under denna verksamhet,

e) stödja den samordnare som avses i artikel 44 i samarbetet med de deltagande medlemsstaterna i alla frågor som rör

deras bidrag till den operativa verksamhet som byrån organiserar, och vid behov samordna med byråns huvudkontor,

f) stödja samordnaren och övervakare av grundläggande rättigheter som har utsetts för att övervaka en operativ verk­

samhet genom att vid behov underlätta samordningen och kommunikationen mellan byråns enheter och värdmed­

lemsstatens eller värdtredjelandets behöriga myndigheter, liksom alla relevanta uppgifter,

g) organisera logistiskt stöd i samband med utplaceringen av medlemmarna i enheterna och utplaceringen och använd­

ningen av teknisk utrustning,

h) tillhandahålla allt annat logistiskt stöd till det område för operativa insatser som ett lokalkontor ansvarar för, i syfte

att främja en smidig drift av den operativa verksamhet som byrån organiserar,

i) stödja byråns sambandsperson, utan att detta påverkar hans eller hennes uppgifter och funktioner enligt artikel 31,

i arbetet med att identifiera nuvarande och framtida utmaningar för gränsförvaltningen i det område som ett lokal­

kontor ansvarar för, för genomförandet av regelverket om återvändande, och regelbundet rapportera till byråns

huvudkontor,

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/59

j) säkerställa en effektiv förvaltning av byråns egen utrustning i de områden som omfattas av dess verksamhet, inbegri­

pet eventuell registrering och långsiktigt underhåll av den utrustningen och nödvändigt logistiskt stöd.

4.

Varje lokalkontor ska ledas av en företrädare för byrån, utsedd av den verkställande direktören till chef för ett

lokalkontor. Chefen för lokalkontoret ska utöva tillsyn över kontorets arbete som helhet och fungera som lokalkontorets

kontaktpunkt med byråns huvudkontor.

5.

Styrelsen ska på grundval av ett förslag från den verkställande direktören besluta om ett lokalkontors inrättande,

sammansättning och varaktighet, och om förlängd varaktighet vid behov, med beaktande av kommissionens yttrande

och samtycket från värdmedlemsstaten eller värdtredjelandet.

6.

Värdmedlemsstaten ska förse byrån med stöd för att säkerställa den operativa kapaciteten.

7.

Den verkställande direktören ska varje kvartal rapportera till styrelsen om lokalkontorens verksamhet. Lokalkonto­

rens verksamhet ska beskrivas i ett separat avsnitt i den årliga verksamhetsrapporten.

Artikel 61

Ekonomiskt stöd till inrättandet av den stående styrkan

1.

Medlemsstaterna ska ha rätt till årlig finansiering som inte är kopplad till kostnader för att stödja utvecklingen av

personella resurser i syfte att säkra deras bidrag till den stående styrkan på sätt som anges i bilagorna II, III och IV,

i enlighet med artikel 125.1 a i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Denna finansiering ska utbetalas efter det berörda

årets utgång och när de villkor som fastställs i punkterna 3 och 4 i den här artikeln är uppfyllda. Finansieringen ska

grundas på ett referensbelopp i enlighet med punkt 2 i den här artikeln och ska uppgå till, i tillämpliga fall:

a) 100 % av referensbeloppet multiplicerat med antalet operativ personal som anges för år N + 2 för utstationering

i enlighet med bilaga II.

b) 37 % av referensbeloppet multiplicerat med antalet operativ personal som faktiskt har utplacerats i enlighet med

artikel 57 inom det gränsvärde som fastställs i bilaga III och i enlighet med artikel 58 inom det gränsvärde som

fastställs i bilaga IV, beroende på vad som är tillämpligt.

c) En engångsbetalning på 50 % av referensbeloppet multiplicerat med antalet operativ personal som har rekryterats av

byrån som ordinarie personal. Denna betalning ska tillämpas på personal som lämnar sin nationella tjänstgöring och

som har varit i aktiv tjänst i högst 15 år när de rekryteras av byrån.

2.

Referensbeloppet ska vara lika med den årliga grundlönen för en kontraktsanställd i tjänstegrupp III grad 8 löne­

klass 1 enligt artikel 93 i anställningsvillkoren och omfattas av en korrigeringskoefficient som tillämpas i den berörda

medlemsstaten.

3.

Den årliga utbetalningen av det belopp som avses i punkt 1 a i denna artikel ska endast göras under förutsättning

att medlemsstaterna på motsvarande sätt utökar sin totala nationella gränsbevakningspersonal genom att rekrytera ny

personal under den aktuella perioden. Relevant information för rapporteringen ska lämnas till byrån i de årliga bilaterala

förhandlingarna och ska verifieras genom sårbarhetsbedömningen under påföljande år. Den årliga utbetalningen av det

belopp som avses i punkt 1 b i denna artikel ska göras till fullo i förhållande till det antal personal som faktiskt har

utplacerats under en sammanhängande eller icke-sammanhängande period på fyra månader i enlighet med artikel 57

inom det gränsvärde som fastställs i bilaga III, och i enlighet med artikel 58 inom det gränsvärde som fastställs

i bilaga IV. För de faktiska utplaceringar som avses i punkt 1 b i den här artikeln ska utbetalningarna beräknas propor­

tionellt med en referensperiod på fyra månader.

Byrån ska bevilja en förskottsbetalning kopplad till de årliga utbetalningarna av de belopp som avses i punkt 1 a och

b i denna artikel i enlighet med den genomförandeakt som avses i punkt 4 i denna artikel, efter att en särskild och

motiverad begäran har lämnats in av den bidragande medlemsstaten.

105

106

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

4.

Kommissionen ska anta en genomförandeakt med närmare bestämmelser om årlig betalning och övervakningen av

de tillämpliga villkoren i punkt 3 i denna artikel. Dessa bestämmelser ska omfatta arrangemang för förskottsbetalningar

när villkoren i punkt 3 i denna artikel är uppfyllda, samt arrangemangen för proportionella beräkningar, inklusive med

avseende på fall där utplaceringen av tekniska besättningar undantagsvis skulle överskrida de högsta nationella bidrag

som anges i bilaga III. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses

i artikel 122.2.

5.

Vid genomförandet av det ekonomiska stödet enligt denna artikel ska byrån och medlemsstaterna säkerställa att

principerna om medfinansiering och om att ingen dubbelfinansiering får förekomma efterlevs.

Artikel 62

Utbildning

1.

Byrån ska, i tillämpliga fall med beaktande av den kapacitetsfärdplan som avses i artikel 9.8 och i samarbete med

lämpliga utbildningsorgan i medlemsstaterna och, om så är lämpligt, med Easo, FRA, Europeiska unionens byrå för den

operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) och Europeiska unionens

byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol), ta fram särskilda utbildningsverktyg, inklusive sär­

skild utbildning på området skydd av barn och andra personer i utsatta situationer. Utbildningsinnehåll ska beakta rele­

vanta forskningsresultat och bästa praxis. Byrån ska ge gränsbevakningstjänstemän, återvändandeexperter, ledsagare vid

återvändande och annan relevant personal som ingår i den stående styrkan samt övervakare av återvändande med tvång

och övervakare av respekten för grundläggande rättigheter med specialiserad utbildning som är relevant för deras

uppgifter och befogenheter. Byrån ska genomföra regelbundna övningar med dessa gränsbevakningstjänstemän och

andra medlemmar i enheterna i enlighet med den plan för specialiserad utbildning som avses i byråns årliga

arbetsprogram.

2.

Byrån ska säkerställa att all ordinarie personal som ska utplaceras som medlemmar i enheterna har genomgått

lämplig utbildning, utöver den utbildning som avses i artikel 55.3, i relevant unionsrätt och internationell rätt, däribland

om grundläggande rättigheter, rätt till internationellt skydd, riktlinjer för att identifiera personer som söker skydd och

hänvisa dem till lämpliga förfaranden, riktlinjer för att bemöta barns särskilda behov, inbegripet ensamkommande barn,

offer för människohandel, personer i brådskande behov av vård och andra särskilt utsatta personer, samt, när avsikten är

att de ska delta i insatser till havs, sök- och räddningssituationer, innan de utplaceras i den operativa verksamhet som

byrån organiserar.

Sådan utbildning ska också omfatta användning av våld i enlighet med bilaga V.

3.

Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska byrån, på grundval av avtal med utvalda medlemsstater, genomföra

de nödvändiga utbildningsprogrammen i de medlemsstaternas specialiserade utbildningsinstitutioner, däribland byråns

partnerskapsakademier i medlemsstaterna. Byrån ska säkerställa att utbildningen följer de gemensamma läroplanerna

och att den är harmoniserad och främjar ömsesidig förståelse och en gemensam kultur baserad på de värden som fast­

ställs i fördragen. Kostnaderna för utbildningen ska i sin helhet täckas av byrån.

Byrån får, efter att ha fått styrelsens godkännande, inrätta ett eget utbildningscentrum i syfte att ytterligare underlätta

införlivandet av en gemensam europeisk kultur i den utbildning som tillhandahålls.

4.

Byrån ska ta de initiativ som krävs för att säkerställa att all personal från de medlemsstater som deltar i den stå­

ende styrkans enheter har fått den utbildning som avses i punkt 2 första stycket.

5.

Byrån ska ta nödvändiga initiativ för att säkerställa utbildning för personal som utför uppgifter i samband med

återvändande och som har avdelats till den stående styrkan eller till den reserv som avses i artikel 51. Byrån ska säker­

ställa att ordinarie personal och all personal som deltar i återvändandeinsatser eller återvändandeinterventioner har fått

utbildning i relevant unionsrätt och internationell rätt, bland annat avseende grundläggande rättigheter, rätten till inter­

nationellt skydd och hänvisning av utsatta personer, innan de deltar i den operativa verksamhet som byrån organiserar.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/61

6.

Byrån ska utarbeta och vidareutveckla gemensamma läroplaner för utbildning av gränsbevakningstjänstemän och

tillhandahålla utbildning på europeisk nivå för utbildare för medlemsstaternas gränsbevakningstjänstemän, däribland

avseende grundläggande rättigheter, rätten till internationellt skydd och relevant sjörätt, samt en gemensam läroplan för

utbildning av personal som utför uppgifter i samband med återvändande. De gemensamma läroplanerna ska syfta till att

främja högsta standarder och bästa praxis i genomförandet av unionsrätten i fråga om gränsförvaltning och återvän­

dande. Byrån ska upprätta de gemensamma läroplanerna efter samråd med det rådgivande forum som avses

i artikel 108 (nedan kallat det rådgivande forumet) och ombudet för grundläggande rättigheter. Medlemsstaterna ska inför­

liva de gemensamma läroplanerna i den utbildning de erbjuder sina nationella gränsbevakningstjänstemän och personal

som utför uppgifter i samband med återvändande.

7.

Byrån ska även erbjuda kompletterande utbildningskurser och seminarier i ämnen som rör yttre gränskontroll

samt återvändande av tredjelandsmedborgare för tjänstemän vid de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och

i lämpliga fall i tredjeländer.

8.

Byrån får arrangera utbildningsverksamhet i samarbete med medlemsstater och tredjeländer på deras territorium.

9.

Byrån ska inrätta ett utbytesprogram som gör det möjligt för gränsbevakningstjänstemän som deltar i dess enheter

och personal som deltar i enheterna för återvändandeintervention att skaffa sig kunnande eller specifik sakkunskap från

erfarenheter och god praxis i andra länder genom att arbeta tillsammans med gränsbevakningstjänstemän och personal

som utför uppgifter i samband med återvändande i en annan medlemsstat än sin egen.

10. Byrån ska inrätta och vidareutveckla en intern kvalitetskontrollmekanism för att säkerställa en hög nivå av utbild­

ning, sakkunskap och professionalism hos ordinarie personal, och särskilt hos ordinarie personal som deltar i byråns

operativa verksamhet. På grundval av genomförandet av kvalitetskontrollmekanismen ska byrån utarbeta en årlig utvär­

deringsrapport som ska bifogas den årliga verksamhetsrapporten.

Artikel 63

Förvärv eller hyra av teknisk utrustning

1.

Byrån får förvärva, antingen själv eller som samägare med en medlemsstat, eller hyra teknisk utrustning för utpla­

cering vid gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba gränsinsatser, verksamhet i fråga om återvändande, inbegripet

återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner, utplaceringar av stödenheter för migrationshantering och projekt

för tekniskt stöd i enlighet med de finansiella regler som är tillämpliga på byrån.

2.

På grundval av ett förslag från den verkställande direktören ska styrelsen upprätta en övergripande flerårig strategi

för hur byråns egen tekniska kapacitet ska utvecklas med beaktande av den fleråriga strategiska policycykeln för europe­

isk integrerad gränsförvaltning, inbegripet den kapacitetsfärdplan som avses i artikel 9.8 om den finns tillgänglig och de

budgetmedel som avsatts för detta ändamål i den fleråriga budgetramen. I syfte att säkerställa efterlevnaden av de

tillämpliga rättsliga, finansiella och politiska ramarna ska den verkställande direktören lägga fram förslaget först efter att

ha mottagit kommissionens positiva yttrande.

Den fleråriga strategin ska åtföljas av en detaljerad genomförandeplan med angivande av tidsplanen för förvärv eller

hyra, planering av upphandling och riskreducering. Om styrelsen, när det antar strategin och planen, beslutar att inte

följer kommissionens yttrande ska den tillhandahålla kommissionen en motivering för detta. Efter antagandet av den

fleråriga strategin ska genomförandeplanen bli en del av den fleråriga programplaneringen för det samlade programdo­

kument som avses i artikel 100.2 k.

3.

Byrån får förvärva teknisk utrustning på beslut av den verkställande direktören i samråd med styrelsen

i överensstämmelse med de tillämpliga upphandlingsreglerna. Förvärv eller hyra av utrustning som medför väsentliga

kostnader för byrån ska föregås av en uttömmande behovsanalys och analys av kostnadseffektiviteten. För utgifter som

avser sådant förvärv eller sådan hyra ska medel avsättas i byråns budget, som styrelsen antar.

107

108

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

4.

Om byrån förvärvar eller hyr större teknisk utrustning såsom luftfartyg, tjänstefordon eller fartyg ska följande

villkor gälla:

a) Om byrån förvärvar utrustningen eller samäger den ska byrån ingå en överenskommelse med en medlemsstat om att

utrustningen ska registreras i den medlemsstaten som resurser som används i statlig tjänst i enlighet med gällande

rätt i den medlemsstaten, inbegripet förmånsrätter och undantagsrätter för sådan teknisk utrustning enligt internatio­

nell rätt.

b) Om utrustningen hyrs ska den vara registrerad i en medlemsstat.

5.

På grundval av en avtalsmall, utarbetad av byrån och godkänd av styrelsen, ska registreringsmedlemsstaten och

byrån komma överens om villkor som säkerställer utrustningens funktionsduglighet. När det gäller samägda tillgångar

ska villkoren även omfatta de perioder då dessa tillgångar helt och hållet står till byråns förfogande och fastställa hur

tillgångarna ska användas, inklusive särskilda bestämmelser om snabb utplacering under snabba gränsinsatser och finan­

sieringen av dessa tillgångar.

6.

Om byrån inte har erforderlig kvalificerad ordinarie personal ska registreringsmedlemsstaten eller den som

tillhandahåller den tekniska utrustningen bistå med de experter och den tekniska besättning som behövs för att driva

utrustningen på ett lagligt och säkert sätt, i överensstämmelse med den avtalsmall som avses i punkt 5 i den här artikeln

och planerat på grundval av de årliga bilaterala förhandlingar och avtal som avses i artikel 64.9. I sådana fall ska teknisk

utrustning som ägs endast av byrån ställas till förfogande för byrån på dess begäran, och registreringsmedlemsstaten får

inte åberopa den exceptionella situation som avses i artikel 64.9.

När byrån begär att en medlemsstat ska tillhandahålla teknisk utrustning och personal ska byrån ta i beaktande med­

lemsstatens särskilda operativa utmaningar vid tillfället för begäran.

Artikel 64

Reserv med teknisk utrustning

1.

Byrån ska upprätta och föra centraliserade register över utrustning i en reserv med teknisk utrustning som utgörs

av utrustning som ägs av antingen medlemsstaterna eller byrån och utrustning som samägs av medlemsstaterna och

byrån, för byråns operativa verksamhet.

2.

Utrustning som ägs endast av byrån ska stå helt till förfogande för utplacering när som helst.

3.

Samägd utrustning som byrån äger till mer än 50 % ska också stå till förfogande för utplacering i enlighet med ett

sådant avtal mellan en medlemsstat och byrån som ingåtts i enlighet med artikel 63.5.

4.

Byrån ska säkerställa kompatibiliteten och driftskompatibiliteten hos den utrustning som förtecknas i reserven med

teknisk utrustning.

5.

Med avseende på tillämpningen av punkt 4 ska byrån, i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen,

vid behov fastställa tekniska standarder för den utrustning som ska utplaceras i byråns verksamhet. Utrustning som

byrån förvärvar, antingen som ensam ägare eller samägare, och utrustning som ägs av medlemsstater och förtecknas

i reserven med teknisk utrustning ska uppfylla dessa standarder.

6.

På grundval av ett förslag från den verkställande direktören och med beaktande av byråns riskanalys och resultaten

av sårbarhetsbedömningar ska styrelsen senast den 31 mars varje år besluta om den minsta mängd teknisk utrustning

som krävs för byråns behov för det påföljande året, särskilt när det gäller genomförande av gemensamma insatser, utpla­

ceringar av stödenheter för migrationshantering, snabba gränsinsatser och verksamhet i fråga om återvändande, inbegri­

pet återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner. Byråns egen utrustning ska ingå i den minsta mängden tek­

nisk utrustning. I det beslutet ska det fastställas regler om utplacering av teknisk utrustning i den operativa

verksamheten.

Om den minsta mängden teknisk utrustning visar sig vara otillräcklig för att genomföra den överenskomna operativa

planen för sådana verksamheter, ska byrån revidera denna minsta mängd på grundval av motiverade behov och en över­

enskommelse med medlemsstaterna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/63

7.

Reserven med teknisk utrustning ska innehålla den minsta mängd teknisk utrustning som byrån behöver per typ

av teknisk utrustning. Den utrustning som förtecknas i reserven med teknisk utrustning ska utplaceras vid gemensamma

insatser, utplaceringar av stödenheter för migrationshantering, pilotprojekt, snabba gränsinsatser, återvändandeinsatser

och återvändandeinterventioner.

8.

Reserven med teknisk utrustning ska inbegripa en reserv med utrustning för snabba insatser innehållande en

begränsad mängd utrustning som behövs för eventuella snabba gränsinsatser. Medlemsstaternas bidrag till reserven med

utrustning för snabba insatser ska planeras i överensstämmelse med de årliga bilaterala förhandlingar och avtal som

avses i punkt 9 i denna artikel. När det gäller utrustningen i förteckningen över innehållet i den reserven får med­

lemsstaterna inte åberopa en sådan exceptionell situation som avses i punkt 9 i denna artikel.

Den berörda medlemsstaten ska sända utrustningen i den förteckningen, tillsammans med de experter och den tekniska

besättning som behövs, till bestämmelseorten för utplacering så fort som möjligt, och i alla händelser senast tio dagar

efter dagen för överenskommelsen om den operativa planen.

Byrån ska bidra till denna reserv med utrustning som står till byråns förfogande enligt vad som avses i artikel 63.1.

9.

Medlemsstaterna ska bidra till reserven med teknisk utrustning. Medlemsstaternas bidrag till reserven och utplace­

ringen av teknisk utrustning för specifika insatser ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal

mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal och i den mån den tekniska utrustningen ingår i den

minsta fastställda mängden teknisk utrustning för ett visst år, ska medlemsstaterna på byråns begäran ställa sin tekniska

utrustning till förfogande för utplacering, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar

fullgörandet av nationella uppgifter. Om en medlemsstat åberopar en sådan exceptionell situation ska den till byrån

skriftligen lämna en utförlig motivering och information om situationen som sedan ska ingå i den rapport som avses

i artikel 65.1. Byråns begäran ska framställas minst 45 dagar före den planerade utplaceringen av större teknisk utrust­

ning, och minst 30 dagar före den planerade utplaceringen av annan utrustning. Bidragen till reserven med teknisk

utrustning ska ses över årligen.

10. På grundval av ett förslag från den verkställande direktören ska styrelsen årligen fatta beslut om reglerna

beträffande teknisk utrustning, inbegripet den minsta sammanlagda mängd teknisk utrustning som krävs per typ av

teknisk utrustning och villkoren för utplacering och ersättning för kostnader, samt om den begränsade mängden teknisk

utrustning för en reserv med utrustning för snabba insatser. Av budgetskäl ska styrelsen fatta detta beslut senast den 31

mars varje år.

11. Om en snabb gränsinsats äger rum ska artikel 39.15 tillämpas i tillämpliga delar.

12. Om oväntade behov av teknisk utrustning för en gemensam insats eller en snabb gränsinsats uppstår efter det att

den minsta mängden teknisk utrustning har fastställts och dessa behov inte kan tillgodoses av reserven med teknisk

utrustning eller reserven med utrustning för snabba insatser ska medlemsstaterna, där så är möjligt och från fall till fall,

på byråns begäran ställa nödvändig teknisk utrustning till förfogande för utplacering till byrån.

13. Den verkställande direktören ska regelbundet rapportera till styrelsen om sammansättningen och utplaceringen av

utrustning som ingår i reserven med teknisk utrustning. Om den minsta mängden teknisk utrustning som krävs i reser­

ven inte har uppnåtts ska den verkställande direktören utan dröjsmål underrätta styrelsen. Styrelsen ska snarast fatta

beslut om prioritetsordningen för utplacering av den tekniska utrustningen och vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa

bristen. Styrelsen ska underrätta kommissionen om den identifierade bristen och de åtgärder som den vidtagit.

Kommissionen ska därefter underrätta Europaparlamentet och rådet om detta och om sin egen bedömning av

situationen.

14. Medlemsstaterna ska i reserven med teknisk utrustning registrera alla transportmedel och all operativ utrustning

som har förvärvats för en särskild åtgärd inom ramen för fonden för inre säkerhet i enlighet med artikel 7.1

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 (

42

) eller, i förekommande fall, annan framtida särskild

unionsfinansiering som görs tillgänglig för medlemsstaterna med det tydliga syftet att öka byråns operativa kapacitet.

Denna tekniska utrustning ska ingå i den minsta fastställda mängden teknisk utrustning för ett visst år.

(

42

) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre

säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG

(EUT L 150, 20.5.2014, s. 143).

109

110

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

På begäran från byrån inom ramen för de årliga bilaterala förhandlingarna ska medlemsstaterna ställa teknisk utrustning

som samfinansieras för en särskild åtgärd inom ramen för fonden för inre säkerhet eller annan framtida särskild unions­

finansiering enligt första stycket i denna punkt till förfogande för utplacering till byrån. Varje utrustningsenhet ska stå

till förfogande för en period på upp till fyra månader enligt vad som planerats i de årliga bilaterala förhandlingarna.

Medlemsstaterna får besluta att utplacera en utrustningsenhet för en period som är längre än fyra månader. Vid en

operativ verksamhet som avses i artikel 39 eller 42 i denna förordning får medlemsstaterna inte åberopa en sådan

exceptionell situation som avses i punkt 9 i den här artikeln.

15. Byrån ska föra registren över reserven med teknisk utrustning enligt följande:

a) Klassificering per utrustningstyp och insatstyp.

b) Klassificering per ägare (medlemsstat, byrån, övriga).

c) Sammanlagd mängd nödvändig utrustning.

d) Krav på personal i tillämpliga fall.

e) Annan information, såsom uppgifter om registrering, transport- och underhållskrav, tillämpliga nationella exportbe­

stämmelser, tekniska anvisningar eller övrig information som är relevant för utrustningens korrekta användning.

f) Uppgifter om huruvida en utrustningsenhet har finansierats med unionsmedel.

16. Byrån ska till 100 % finansiera utplaceringen av den tekniska utrustning som ingår i den minsta fastställda mängd

teknisk utrustning som tillhandahålls av en viss medlemsstat ett visst år. Utplacering av teknisk utrustning som inte

ingår i den minsta fastställda mängden teknisk utrustning ska medfinansieras av byrån med högst 100 % av de bidrags­

berättigande utgifterna, med beaktande av de särskilda omständigheterna i den medlemsstat som utplacerar sådan tek­

nisk utrustning.

Artikel 65

Rapportering om byråns kapacitet

1.

På grundval av ett förslag från den verkställande direktören ska styrelsen anta och lägga fram en årlig rapport för

Europaparlamentet, rådet och kommissionen om genomförandet av artiklarna 51, 55, 56, 57, 58, 63 och 64 (nedan

kallad den årliga genomföranderapporten).

2.

Den årliga genomföranderapporten ska särskilt innehålla uppgifter om

a) antalet personal som varje medlemsstat har avdelat till den stående styrkan, inklusive genom reserven för snabba

insatser och reserven av övervakare av återvändande med tvång,

b) antalet ordinarie personal som byrån har avdelat till den stående styrkan,

c) antalet personal som faktiskt har utplacerats från den stående styrkan från varje medlemsstat och byrån per profil

under föregående år,

d) mängd teknisk utrustning som varje medlemsstat och byrån har avsatt till reserven för teknisk utrustning,

e) mängd teknisk utrustning som har utplacerats från varje medlemsstat och byrån under föregående år från reserven

för teknisk utrustning,

f) åtaganden till och utplaceringar av utrustning från reserven med utrustning för snabba insatser,

g) utvecklingen av byråns egen personella och tekniska kapacitet.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/65

3.

Den årliga genomföranderapporten ska ange vilka medlemsstater som har åberopat den exceptionella situation

som avses i artiklarna 57.9 och 64.9 under det föregående året, med den motivering och de uppgifter som den berörda

medlemsstaten har tillhandahållit.

4.

För att säkerställa öppenhet ska den verkställande direktören informera styrelsen kvartalsvis om de uppgifter som

anges i punkt 2 för det innevarande året.

Artikel 66

Forskning och innovation

1.

Byrån ska proaktivt följa och bidra till forskning och innovation som är av betydelse för europeisk integrerad

gränsförvaltning, däribland användningen av avancerad gränskontrollteknik, med beaktande av den kapacitetsfärdplan

som avses i artikel 9.8. Byrån ska sprida resultaten av forskningen till Europaparlamentet, medlemsstaterna och

kommissionen i enlighet med artikel 92. Byrån får använda dessa resultat på lämpligt sätt vid gemensamma insatser,

snabba gränsinsatser, återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner.

2.

Byrån ska, med beaktande av den kapacitetsfärdplan som avses i artikel 9.8, bistå medlemsstaterna och

kommissionen med att fastställa centrala forskningsteman. Byrån ska bistå medlemsstaterna och kommissionen med att

utarbeta och genomföra unionens relevanta ramprogram för forskning och innovation.

3.

Byrån ska genomföra de delar av ramprogrammet för forskning och innovation som avser gränssäkerhet. I detta

syfte, och om kommissionen har delegerat relevanta befogenheter till den, ska byrån ha följande uppgifter:

a) Förvaltning av vissa delar av programgenomförandet och av vissa faser av löptiden för särskilda projekt på grundval

av de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen.

b) Antagande av budgetdokument för inkomster och utgifter samt utförande av alla åtgärder som krävs för att förvalta

programmet.

c) Tillhandahållande av stöd vid programgenomförandet.

4.

Byrån får planera och genomföra pilotprojekt som rör frågor som omfattas av denna förordning.

5.

Byrån ska offentliggöra information om sina forskningsprojekt, bland annat om demonstrationsprojekt, vilka sam­

arbetspartner som deltar och projektbudgeten.

AVSNITT 10

EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias)

Artikel 67

Etias centralenhet

Byrån ska säkerställa att en centralenhet för Etias inrättas och drivs enligt artikel 7 i förordning (EU) 2018/1240.

AVSNITT 11

Samarbete

Artikel 68

Byråns samarbete med unionens institutioner, organ och byråer samt med internationella organisationer

1.

Byrån ska samarbeta med unionens institutioner, organ och byråer och får samarbeta med internationella organi­

sationer inom deras respektive rättsliga ramar och ska utnyttja befintlig information, resurser och system som är

tillgängliga inom ramen för Eurosur.

111

112

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

I enlighet med första stycket ska byrån framför allt samarbeta med

a) kommissionen och Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten),

b) Europol,

c) Easo,

d) FRA,

e) Eurojust,

f) Europeiska unionens satellitcentrum,

g) EFCA och Emsa,

h) eu-Lisa,

i) Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) och nätverksförvaltaren för det europeiska nätet för flygled­

ningstjänst (EATMN),

j) GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, i enlighet med dessas uppdrag, i syfte att säkerställa

i) främjande av normer för europeisk integrerad gränsförvaltning,

ii) situationsmedvetenhet och riskanalys.

Byrån får också samarbeta med följande internationella organisationer om de är relevanta för byråns arbetsuppgifter,

inom deras respektive rättsliga ramar:

a) Förenta nationerna genom dess relevanta kontor, byråer, organisationer och andra enheter, i synnerhet FN:s flyk­

tingkommissariat, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Internationella organisationen för

migration, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå och Internationella civila luftfartsorganisationen.

b) Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

c) Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

d) Europarådet och dess kommissarie för mänskliga rättigheter.

e) Centrumet för analys av maritim underrättelseverksamhet beträffande narkotika (MAOC-N).

2.

Samarbete som avses i punkt 1 ska äga rum inom ramen för samarbetsavtal som ingåtts med de enheter som

avses i punkt 1. Dessa avtal ska ha förhandsgodkänts av kommissionen. Byrån ska underrätta Europaparlamentet och

rådet om sådana avtal.

3.

Beträffande hanteringen av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska de samarbetsavtal som avses i punkt 2

innehålla bestämmelser om att berörda unionsorgan, unionsbyråer och internationella organisationer ska följa säkerhets­

bestämmelser och standarder som är likvärdiga med dem som tillämpas av byrån. Ett utvärderingsbesök ska genomföras

innan avtalet ingås och kommissionen ska underrättas om resultatet av utvärderingsbesöket.

4.

Även om det ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde ska byrån också delta i samarbete med

kommissionen och, när så är relevant, med medlemsstaterna och utrikestjänsten inom verksamheter som avser tullområ­

det, inklusive riskhantering, när dessa verksamheter stödjer varandra. Detta samarbete ska inte påverka befintliga befo­

genheter för kommissionens, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/67

5.

De unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer samt internationella organisationer som avses i punkt 1 ska

använda information som erhållits från byrån endast inom ramen för sin behörighet och i den mån de respekterar

skyddet av de grundläggande rättigheterna, inklusive dataskyddskrav.

All överföring av personuppgifter som har behandlats av byrån till andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unions­

byråer enligt artikel 87.1 c och d ska vara föremål för särskilda samarbetsavtal om utbyte av personuppgifter.

De samarbetsavtal som avses i andra stycket ska innehålla en bestämmelse som säkerställer att personuppgifter som

överförs till unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer från byrån får behandlas för ett annat ändamål endast

om detta godkänns av byrån och om det är förenligt med det ursprungliga ändamål för vilket uppgifterna samlades in

och överfördes av byrån. Dessa unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer ska föra skriftliga register över en

förenlighetsbedömning i varje enskilt fall.

All överföring av personuppgifter som görs av byrån till internationella organisationer enligt artikel 87.1 c ska ske

i enlighet med dataskyddsbestämmelserna i kapitel IV avsnitt 2.

Byrån ska särskilt säkerställa att alla eventuella samarbetsavtal som ingås med internationella organisationer om utbyte

av personuppgifter enligt artikel 87.1 c är förenliga med kapitel V i förordning (EU) 2018/1725 och är föremål för

Europeiska datatillsynsmannens godkännande, när så föreskrivs i den förordningen.

Byrån ska säkerställa att personuppgifter som överförs till internationella organisationer endast behandlas för de ända­

mål för vilka de överfördes.

6.

Informationsutbytet mellan byrån och unionsinstitutioner, unionsorgan, unionsbyråer och internationella organisa­

tioner som avses i punkt 1 ska ske via det kommunikationsnätverk som avses i artikel 14 eller via andra ackrediterade

system för informationsutbyte som uppfyller kriterierna för tillgänglighet, konfidentialitet och integritet.

Artikel 69

Europeiskt samarbete om kustbevakningsuppgifter

1.

Utan att det påverkar Eurosur ska byrån, i samarbete med EFCA och Emsa, stödja nationella myndigheter som

utför kustbevakningsuppgifter på nationell nivå och unionsnivå samt, när så är lämpligt, på internationell nivå genom

att

a) dela, sammanställa och analysera information från fartygsrapporteringssystem och andra informationssystem som

drivs av eller är tillgängliga för dessa byråer, i enlighet med deras respektive rättsliga grunder och utan att det påver­

kar medlemsstaternas äganderätt till data,

b) tillhandahålla övervaknings- och kommunikationstjänster baserade på den senaste tekniken, inbegripet rymdbaserad

och markbaserad infrastruktur och sensorer som monteras på alla typer av plattformar,

c) bygga upp kapacitet genom att utarbeta riktlinjer och rekommendationer och genom att fastställa bästa praxis samt

genom att tillhandahålla utbildning och utbyte av personal,

d) förstärka informationsutbytet och samarbetet om kustbevakningsuppgifter, bland annat genom att analysera opera­

tiva utmaningar och framväxande risker på sjöfartsområdet,

e) se till att kapacitet utnyttjas gemensamt genom att planera och genomföra multifunktionella insatser och genom att

ömsesidigt utbyta tillgångar och andra resurser, i den utsträckning dessa åtgärder samordnas av dessa byråer och

godkänns av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter.

2.

Närmare former för samarbete om kustbevakningsuppgifter mellan byrån, EFCA och Emsa ska fastställas i ett sam­

arbetsavtal, i enlighet med byråernas respektive uppdrag och de finansiella regler som är tillämpliga på dem. Ett sådant

avtal ska godkännas av byråns styrelse samt av EFCA:s och Emsas styrelser. Byrån, EFCA och Emsa ska använda den

information de erhållit genom samarbetet endast inom sina rättsliga ramar och i överensstämmelse med de

grundläggande rättigheterna, inklusive dataskyddskrav.

113

114

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

3.

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna, byrån, EFCA och Emsa ställa till förfogande en praktisk

handbok om europeiskt samarbete om kustbevakningsuppgifter. Handboken ska innehålla riktlinjer, rekommendationer

och bästa praxis för informationsutbyte. Kommissionen ska anta handboken i form av en rekommendation.

Artikel 70

Samarbete med Irland och Förenade kungariket

1.

Byrån ska underlätta medlemsstaternas operativa samarbete med Irland och Förenade kungariket i fråga om speci­

fik verksamhet.

2.

Vad gäller Eurosur får utbytet av information och samarbetet med Irland och Förenade kungariket äga rum på

grundval av bilaterala eller multilaterala avtal mellan Irland respektive Förenade kungariket och en eller flera av de

angränsande medlemsstaterna eller genom regionala nätverk som grundar sig på dessa avtal. Medlemsstaternas

nationella samordningscentraler ska vara kontaktpunkter för informationsutbytet med motsvarande myndigheter i Irland

och Förenade kungariket inom Eurosur.

3.

De avtal som avses i punkt 2 ska begränsas till följande informationsutbyten mellan en nationell samordningscen­

tral och motsvarande myndighet i Irland eller Förenade kungariket:

a) Information som ingår i medlemsstatens nationella situationsbild i den omfattning som sådan information har över­

förts till byrån för att bidra till den europeiska situationsbilden.

b) Information som har samlats in av Irland eller Förenade kungariket och som är relevant för den europeiska situa­

tionsbilden.

c) Information som avses i artikel 25.5.

4.

Information som inom ramen för Eurosur har tillhandahållits av byrån eller av en medlemsstat som inte är part

i ett sådant avtal som avses i punkt 2 får inte delas med Irland eller Förenade kungariket utan ett förhandsgodkännande

från byrån eller den medlemsstaten. Medlemsstaterna och byrån ska vara bundna av en vägran att dela informationen

med Irland eller Förenade kungariket.

5.

Det ska vara förbjudet att till tredjeländer eller andra tredje parter föra vidare eller på annat sätt förmedla informa­

tion som har utbytts i enlighet med denna artikel.

6.

De avtal som avses i punkt 2 ska innehålla bestämmelser om de finansiella kostnader som uppkommer genom

Irlands och Förenade kungarikets deltagande i genomförandet av avtalen.

7.

Byråns stöd enligt artikel 10.1 n, o och p ska omfatta organiserandet av medlemsstaternas återvändandeinsatser

där även Irland eller Förenade kungariket deltar.

8.

Denna förordning ska inte börja tillämpas på Gibraltars gränser förrän den dag då en överenskommelse nås om

tillämpningsområdet för de åtgärder som rör personers passage av de yttre gränserna.

Artikel 71

Samarbete med tredjeländer

1.

Medlemsstaterna och byrån ska i enlighet med artikel 3.1 g samarbeta med tredjeländer för att främja den europe­

iska integrerade gränsförvaltningen och migrationspolitiken.

2.

På grundval av de politiska prioriteringar som fastställts i enlighet med artikel 8.4 ska byrån tillhandahålla tekniskt

och operativt stöd till tredjeländer inom ramen för unionens politik för yttre åtgärder, inbegripet avseende skyddet av de

grundläggande rättigheterna och personuppgifter och avseende principen om non-refoulement.

3.

Byrån och medlemsstaterna ska iaktta unionsrätten, inbegripet normer och standarder som utgör en del av unio­

nens regelverk, inklusive när samarbetet med tredjeländer äger rum på de tredjeländernas territorier.

4.

Samarbetet med tredjeländer ska syfta till att främja normer för europeisk integrerad gränsförvaltning.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/69

Artikel 72

Medlemsstaternas samarbete med tredjeländer

1.

Medlemsstaterna får samarbeta på operativ nivå med ett eller flera tredjeländer med avseende på de områden som

omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Sådant samarbete får inbegripa informationsutbyte och får ske på

grundval av bilaterala eller multilaterala avtal eller andra typer av arrangemang eller genom regionala nätverk som har

inrättats på grundval av dessa avtal.

2.

När de ingår de bilaterala och multilaterala avtal som avses i punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna införa

bestämmelser om informationsutbyte och samarbete med avseende på Eurosur i enlighet med artiklarna 75 och 89.

3.

De bilaterala och multilaterala avtal och andra typer av arrangemang som avses i punkt 1 ska vara förenliga med

unionsrätten och internationell rätt i fråga om de grundläggande rättigheterna och internationellt skydd, inbegripet

stadga, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt

1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, 1967 års protokoll till denna, och särskilt principen om

non-refoulement. Vid genomförandet av sådana avtal och arrangemang ska medlemsstaterna regelbundet bedöma och ta

hänsyn till den allmänna situationen i tredjelandet och ska beakta artikel 8.

Artikel 73

Samarbete mellan byrån och tredjeländer

1.

Byrån får i den utsträckning som krävs för att fullgöra dess uppgifter samarbeta med de myndigheter i tredjeländer

som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning. Byrån ska iaktta unionsrätten, inklusive normer och stan­

darder som utgör en del av unionens regelverk, inbegripet när samarbetet med tredjeländer äger rum på dessa tredjelän­

ders territorium.

2.

När byrån samarbetar med myndigheterna i tredjeländer på sätt som avses i punkt 1 i denna artikel ska den agera

inom ramen för unionens politik för yttre åtgärder, även när det gäller skyddet av grundläggande rättigheter och per­

sonuppgifter, principen om non-refoulement, förbudet mot godtyckliga frihetsberövanden och förbudet mot tortyr och

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med stöd av och i samarbete med unionens delegationer och,

i förekommande fall, med GSFP-uppdrag och GSFP-insatser i enlighet med artikel 68.1 andra stycket j.

3.

Under omständigheter som kräver utplacering av gränsförvaltningsenheter från den stående styrkan i ett tredjeland

där medlemmarna i enheterna kommer att utöva verkställande befogenheter, ska unionen ingå ett statusavtal, utarbetat

på grundval av den mall för statusavtal som avses i artikel 76.1, med det berörda tredjelandet på grundval av

artikel 218 i EUF-fördraget. Statusavtalet ska omfatta alla aspekter som är nödvändiga för att utföra åtgärderna. Det ska

i synnerhet innehålla en beskrivning av insatsens omfattning, bestämmelser om civilrättsligt och straffrättsligt ansvar, de

uppgifter och befogenheter som medlemmarna i enheterna har, åtgärder i samband med inrättandet av ett lokalkontor

och praktiska åtgärder avseende respekten för grundläggande rättigheter. Statusavtalet ska säkerställa att grundläggande

rättigheter respekteras fullt ut under dessa insatser och ska föreskriva en mekanism för klagomålshantering. I de fall då

bestämmelserna väsentligen avviker från mallen för statusavtal ska Europeiska datatillsynsmannen höras om

bestämmelserna i statusavtalet om överföring av uppgifter.

4.

Byrån ska också agera inom ramen för tillgängliga samarbetsavtal som, i förekommande fall, har ingåtts med de

myndigheter i tredjeländer som avses i punkt 1 i den här artikeln i enlighet med unionsrätten och unionspolitiken,

i enlighet med artikel 76.4.

De samarbetsavtal som avses i första stycket i denna punkt ska ange samarbetets omfattning, art och syfte samt vara

knutna till förvaltningen av det operativa samarbetet. Sådana samarbetsavtal får innehålla bestämmelser om utbyte av

känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och samarbete inom ramen för Eurosur i enlighet med artikel 74.3.

Byrån ska säkerställa att de tredjeländer till vilka uppgifter överförs endast behandlar dessa uppgifter för de ändamål för

vilka de överfördes. Eventuella samarbetsavtal om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska ingås i enlighet

med artikel 76.4 i denna förordning. Byrån ska begära förhandsgodkännanden från Europeiska datatillsynsmannen när

dessa samarbetsavtal föreskriver överföring av personuppgifter och om så föreskrivs i förordning (EU) 2018/1725.

115

116

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

5.

Byrån ska bidra till genomförandet av unionens externa politik avseende återvändande och återtagande inom

ramen för unionens politik för yttre åtgärder och avseende de frågor som omfattas av denna förordning.

6.

Byrån får ta emot unionsfinansiering i enlighet med gällande bestämmelser för relevanta instrument till stöd för

tredjeländer och åtgärder som avser dessa. Den får inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd i tredjeländer

i frågor som omfattas av denna förordning och i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån. Sådana

projekt ska ingå i det samlade programdokument som avses i artikel 102.

7.

Byrån ska underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om verksamhet som bedrivs enligt denna arti­

kel, och i synnerhet om den verksamhet som är kopplad till tekniskt och operativt stöd när det gäller gränsförvaltning

och återvändande i tredjeländer, samt om utplaceringen av sambandsmän, och ska tillhandahålla detaljerad information

om respekten för de grundläggande rättigheterna. Byrån ska göra alla avtal, samarbetsavtal, pilotprojekt och projekt för

tekniskt bistånd med tredjeländer tillgängliga för allmänheten i enlighet med artikel 114.2.

8.

Byrån ska i sina årsrapporter ta med en utvärdering av samarbetet med tredjeländer.

Artikel 74

Tekniskt och operativt stöd från byrån till tredjeländer

1.

Byrån får samordna operativt samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer och tillhandahålla tekniskt och

operativt stöd till tredjeländer inom ramen för europeisk integrerad gränsförvaltning.

2.

Byrån får genomföra åtgärder avseende europeisk integrerad gränsförvaltning på ett tredjelands territorium, förut­

satt att tredjelandet har lämnat sitt samtycke.

3.

Insatser på ett tredjelands territorium ska ingå i det årliga arbetsprogram som styrelsen antar i enlighet med

artikel 102, och ska genomföras på grundval av en operativ plan som har överenskommits mellan byrån och det

berörda tredjelandet och i samråd med de deltagande medlemsstaterna. Om en eller flera medlemsstater gränsar till

tredjelandet eller till tredjelandets område för operativa insatser ska den operativa planen och alla ändringar av den

godkännas av den eller de medlemsstaterna. Artiklarna 38, 43, 46, 47 och 54–57 ska i tillämpliga delar tillämpas på

utplaceringar i tredjeländer.

4.

Den verkställande direktören ska säkerställa säkerheten för den personal som är utplacerad i tredjeländer.

Med avseende på tillämpningen av första stycket ska medlemsstaterna informera den verkställande direktören om alla

farhågor för deras medborgares säkerhet om dessa är utplacerade på vissa tredjeländers territorium.

När säkerheten för personal som är utplacerad i tredjeländer inte kan säkerställas ska den verkställande direktören vidta

lämpliga åtgärder genom att tillfälligt upphäva eller avsluta motsvarande aspekter av det tekniska och operativa stöd

som byrån tillhandahåller dessa tredjeländer.

5.

Utan att det påverkar utplaceringen av medlemmar i den stående styrkan i enlighet med artiklarna 54–58 ska

medlemsstaternas deltagande i insatser på tredjeländers territorium vara frivilligt.

Utöver den relevanta mekanism som avses i artikel 57.9 och punkt 4 i den här artikeln får medlemsstaten, i de fall där

säkerheten för dess deltagande personal inte kan säkerställas till medlemsstatens belåtenhet, välja att inte bidra till insat­

sen i tredjelandet i fråga. Om en medlemsstat åberopar en sådan exceptionell situation ska den till byrån skriftligen

lämna en utförlig motivering och uppgifter om situationen, och dessa ska även ingå i den rapport som avses

i artikel 65. Denna motivering och dessa uppgifter ska tillhandahållas under de årliga bilaterala förhandlingarna och

senast 21 dagar före utplaceringen. Utplaceringen av personal som utstationeras i enlighet med artikel 56 ska ske efter

godkännande från hemmedlemsstaten vilket meddelas efter anmälan från byrån och senast 21 dagar före utplaceringen.

6.

De operativa planer som avses i punkt 3 får innehålla bestämmelser om informationsutbyte och samarbete med

avseende på Eurosur i enlighet med artiklarna 75 och 89.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/71

Artikel 75

Informationsutbyte med tredjeländer inom ramen för Eurosur

1.

De nationella samordningscentralerna och, i tillämpliga fall, byrån ska vara kontaktpunkter för informationsutbyte

och samarbete med tredjeländer med avseende på Eurosur.

2.

Bestämmelserna beträffande informationsutbyte och samarbete med avseende på Eurosur i de bilaterala och multi­

laterala avtal som avses i artikel 72.2 ska avse

a) de specifika situationsbilder som delas med tredjeländer,

b) de data från tredjeländer som kan delas inom den europeiska situationsbilden och förfarandena för att dela dessa

data,

c) de förfaranden och villkor som gäller för tillhandahållande av Eurosurs fusionstjänster till tredjeländers myndigheter,

d) de närmare bestämmelserna beträffande samarbete och informationsutbyte med observatörer från tredjeländer med

avseende på Eurosur.

3.

Information som har tillhandahållits inom ramen för Eurosur av byrån eller av en medlemsstat som inte är part

i ett sådant avtal som avses i artikel 72.1 får inte delas med ett tredjeland enligt det avtalet utan ett förhands­

godkännande från byrån eller den medlemsstaten. Medlemsstaterna och byrån ska vara bundna av en vägran att dela

informationen med det berörda tredjelandet.

Artikel 76

Kommissionens roll i samarbetet med tredjeländer

1.

Kommissionen ska, efter samråd med medlemsstaterna, byrån, FRA och Europeiska datatillsynsmannen, utarbeta

en mall för statusavtal för insatser som genomförs på tredjelands territorium.

2.

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna och byrån utarbeta standardbestämmelser för informations­

utbyte inom ramen för Eurosur i enlighet med artiklarna 70.2 och 72.2.

Kommissionen ska efter samråd med byrån och andra relevanta unionsorgan eller unionsbyråer, däribland FRA och

Europeiska datatillsynsmannen, utarbeta en mall för de samarbetsavtal som avses i artikel 73.4. Denna mall ska

innehålla bestämmelser om grundläggande rättigheter och skydd av personuppgifter med angivande av praktiska

åtgärder.

3.

Innan ett sådant nytt bilateralt eller multilateralt avtal som avses i artikel 72.1 ingås ska den eller de berörda med­

lemsstaterna till kommissionen anmäla utkastet till bestämmelser om gränsförvaltning och återvändande.

De berörda medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna om gränsförvaltning och återvändande i sådana befintliga och

nya bilaterala och multilaterala avtal till kommissionen, som ska underrätta rådet och byrån om dessa.

4.

Innan styrelsen godkänner ett samarbetsavtal mellan byrån och behöriga myndigheter i tredjeländer ska byrån

anmäla avtalet till kommissionen, som ska ge sitt förhandsgodkännande. Innan ett sådant samarbetsavtal ingås ska byrån

tillhandahålla Europaparlamentet detaljerad information avseende parterna i samarbetsavtalet och dess planerade

innehåll.

5.

Byrån ska till kommissionen anmäla de operativa planer som avses i artikel 74.3. Ett beslut om utplacering av

sambandsmän i tredjeland i enlighet med artikel 77 kräver ett förhandsyttrande från kommissionen. Europaparlamentet

ska utan dröjsmål hållas fullständigt informerat om denna verksamhet.

117

118

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Artikel 77

Sambandsmän i tredjeland

1.

Byrån får utplacera experter ur sin ordinarie personal samt andra experter som sambandsmän, vilka bör åtnjuta

högsta möjliga skydd när de utför sina uppgifter i tredjeland. De ska ingå i unionens och medlemsstaternas lokala eller

regionala samarbetsnätverk av sambandsmän för invandring och säkerhetsexperter, däribland det nätverk som har

inrättats genom förordning (EU) 2019/1240. Genom ett beslut av styrelsen får byrån fastställa de särskilda profilerna för

sambandsmän beroende på de operativa behoven i det berörda tredjelandet.

2.

Inom ramen för unionens politik för yttre åtgärder ska sambandsmän i första hand utplaceras i sådana tredjeländer

som på grundval av en riskanalys antas utgöra ett ursprungsland eller transiteringsland för olaglig invandring. Byrån får

även ta emot sambandsmän från dessa tredjeländer på ömsesidig grund. Styrelsen ska på grundval av ett förslag från

den verkställande direktören årligen anta en förteckning över prioriteringar. Utplaceringen av sambandsmän ska

godkännas av styrelsen efter ett yttrande från kommissionen.

3.

Byråns sambandsmän ska upprätta och underhålla kontakter med behöriga myndigheter i det tredjeland där de är

placerade för att bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och till att främja återvändande av personer

som är föremål för ett beslut om återvändande, inbegripet genom att tillhandahålla tekniskt stöd vid identifiering av

tredjelandsmedborgare och anskaffande av resehandlingar. Sådana uppgifter ska utföras i överensstämmelse med uni­

onsrätten och med respekt för de grundläggande rättigheterna. Byråns sambandsmän ska arbeta i nära samordning med

unionens delegationer, med medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) 2019/1240 och, i förekommande fall, med

GSFP-uppdrag och GSFP-insatser i enlighet med vad som fastställs i artikel 68.1 andra stycket j. Där så är möjligt ska de

ha sina kontor i samma lokaler som unionens delegationer.

4.

I tredjeländer där byrån inte har placerat ut sambandsmän för återvändande får byrån ge stöd till en medlemsstat

när det gäller att placera ut en sambandsperson för återvändande för att ge stöd till medlemsstaterna, liksom till byråns

verksamhet, i enlighet med artikel 48.

Artikel 78

Observatörer som deltar i byråns verksamhet

1.

Byrån får, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från unionens institutioner, organ och

byråer eller internationella organisationer samt GSFP-uppdrag och GSFP-insatser som avses i artikel 68.1 andra stycket

j att delta i byråns verksamhet, särskilt i gemensamma insatser och pilotprojekt, riskanalys och utbildning, i den

utsträckning observatörernas närvaro är förenlig med målen för denna verksamhet, kan bidra till att förbättra samarbetet

och utbytet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten. Sådana observatörer får

delta i riskanalys och utbildning endast med de berörda medlemsstaternas samtycke. Vid gemensamma insatser och

pilotprojekt ska värdmedlemsstatens samtycke krävas för att observatörerna ska få delta. Närmare bestämmelser om

observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa planen. Dessa observatörer ska från byrån få lämplig utbild­

ning innan de deltar.

2.

Byrån får, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från tredjeländer att delta i verksamhet vid

de yttre gränserna, återvändandeinsatser, återvändandeinterventioner och utbildning, som avses i artikel 62, i den

utsträckning deras närvaro är förenlig med målen för denna verksamhet, kan bidra till att förbättra samarbetet och utby­

tet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten eller för tredjelandsmedborgare.

Närmare bestämmelser om observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa planen. Dessa observatörer ska

från byrån få lämplig utbildning innan de deltar. De ska vara skyldiga att under sitt deltagande i verksamheten följa

byråns uppförandekoder.

3.

Byrån ska säkerställa att observatörernas närvaro inte innebär någon risk för respekten för de grundläggande

rättigheterna.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/73

KAPITEL III

FALSKA OCH ÄKTA HANDLINGAR ONLINE (FADO)

Artikel 79

Byrån ska ta över och driva det system för falska och äkta handlingar online (Fado) som inrättats i enlighet med gemen­

sam åtgärd 98/700/RIF.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

Allmänna regler

Artikel 80

Skydd av och strategi för de grundläggande rättigheterna

1.

Den europeiska gräns- och kustbevakningen ska garantera skyddet av de grundläggande rättigheterna när den

utför sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med relevant unionsrätt, särskilt stadgan och relevant internatio­

nell rätt, däribland 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, 1967 års protokoll till denna, konven­

tionen om barnets rättigheter samt skyldigheter avseende rätten till internationellt skydd, särskilt principen om non-

refoulement.

I detta syfte ska byrån, med bidrag från och med förbehåll för ett godkännande av ombudet för grundläggande

rättigheter, utarbeta, genomföra och vidareutveckla en strategi och handlingsplan för grundläggande rättigheter, inklusive

en effektiv mekanism för att övervaka att de grundläggande rättigheterna respekteras i hela byråns verksamhet.

2.

Den europeiska gräns- och kustbevakningen ska när den utför sina uppgifter säkerställa att ingen person i strid

med principen om non-refoulement tvingas landsättas, resa in i eller föras till ett land, eller på annat sätt överlämnas eller

återbördas till myndigheterna i ett land där det bland annat finns allvarlig risk att han eller hon skulle utsättas för

dödsstraff, tortyr, förföljelse eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller där hans eller

hennes liv eller frihet skulle hotas på grund av hans eller hennes etniska ursprung, religion, nationalitet, sexuella

läggning, sociala grupp eller politiska uppfattning, eller från vilket personen riskerar att utvisas, avlägsnas, utlämnas eller

återbördas till ett annat land i strid med principen om non-refoulement.

3.

Den europeiska gräns- och kustbevakningen ska när den utför sina uppgifter ta hänsyn till de särskilda behoven

hos barn, ensamkommande minderåriga, personer med funktionsnedsättning, offer för människohandel, personer

i behov av läkarvård, personer i behov av internationellt skydd, personer i sjönöd och andra personer i särskilt utsatta

situationer, och den ska inom ramen för sitt uppdrag bemöta dessa behov. Den europeiska gräns- och kustbevakningen

ska i all sin verksamhet ägna särskild uppmärksamhet åt barns rättigheter och säkerställa att barnets bästa respekteras.

4.

Byrån ska när den utför sina uppgifter, i förbindelserna med medlemsstaterna och i samarbetet med tredjeländer,

beakta rapporterna från det rådgivande forum som avses i artikel 108 och rapporterna från ombudet för grundläggande

rättigheter.

Artikel 81

Uppförandekod

1.

Byrån ska, i samarbete med det rådgivande forumet, utarbeta och vidareutveckla en uppförandekod som ska

tillämpas på alla gränskontrollinsatser som samordnas av byrån och alla personer som deltar i byråns verksamhet.

Uppförandekoden ska fastställa förfaranden som syftar till att garantera rättsstatsprincipen och principen om respekt för

grundläggande rättigheter, med särskilt fokus på utsatta personer, däribland barn, ensamkommande minderåriga och

andra personer i utsatta situationer samt personer som söker internationellt skydd.

119

120

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

Byrån ska, i samarbete med det rådgivande forumet, utarbeta och vidareutveckla en uppförandekod för återvän­

dandeinsatser och återvändandeinterventioner, vilken ska tillämpas under alla återvändandeinsatser och återvändandein­

terventioner som samordnas eller organiseras av byrån. Denna uppförandekod ska beskriva gemensamma standardförfa­

randen för att förenkla organisationen av återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner, så att dessa genomförs

humant och med full respekt för de grundläggande rättigheterna, i synnerhet principerna om mänsklig värdighet, förbu­

det mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till frihet och säkerhet och rätten till

skydd av personuppgifter och icke-diskriminering.

3.

Uppförandekoden för återvändande ska särskilt inriktas på medlemsstaternas skyldighet att sörja för ett effektivt

övervakningssystem för återvändande med tvång i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG och på strategin för

grundläggande rättigheter.

Artikel 82

Uppgifter och befogenheter för medlemmarna i enheterna

1.

Medlemmar i enheterna ska ha kapacitet att utföra uppgifter och utöva befogenheter vad gäller gränskontroll och

återvändande samt uppgifter som är nödvändiga för att uppnå målen med förordningarna (EU) nr 656/2014 och (EU)

2016/399 samt direktiv 2008/115/EG.

2.

Medlemmarna i enheternas utförande av uppgifter och utövande av befogenheter, särskilt dem som kräver verk­

ställande befogenheter, ska ske dels på villkor att tillstånd ges av värdmedlemsstaten på dess territorium, dels i enlighet

med tillämplig unionsrätt, nationell rätt eller internationell rätt, särskilt förordning (EU) nr 656/2014, i enlighet med vad

som formuleras i den operativa plan som avses i artikel 38.

3.

Medlemmar i enheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fullt ut säkerställa respekten

för de grundläggande rättigheterna och följa unionsrätten och internationell rätt samt värdmedlemsstatens nationella

rätt.

4.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 95.1 vad gäller ordinarie personal får medlemmar i enheterna

endast utföra uppgifter och utöva befogenheter i enlighet med anvisningar från och, i regel, endast i närvaro av värd­

medlemsstatens gränsbevakningstjänstemän eller personal som utför uppgifter i samband med återvändande. Värdmed­

lemsstaten får ge medlemmarna i enheterna tillstånd att agera för dess räkning.

5.

Värdmedlemsstaten får rapportera om incidenter beträffande bristande efterlevnad av den operativa planen som

medlemmar i enheterna gjort sig skyldiga till, däribland när det gäller grundläggande rättigheter, till byrån via den sam­

ordnande tjänstemannen för eventuell uppföljning, vilket kan inbegripa disciplinåtgärder.

6.

Ordinarie personal som är medlemmar i enheterna ska bära den stående styrkans uniform när de utför sina

uppgifter och utövar sina befogenheter. Medlemmar i enheterna som medlemsstaterna utstationerar för en längre tid

eller som utplaceras kortvarigt ska bära sina egna uniformer när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter.

Genom undantag från det första stycket i denna punkt ska styrelsen i det beslut som avses i artikel 54.4 a fastställa vilka

profiler som ska undantas från skyldigheten att bära uniform beroende på den operativa verksamhetens särskilda natur.

Alla medlemmar i enheterna ska bära synlig personlig identifikation och en blå armbindel med unionens och byråns

insignier på uniformen för att de ska kunna identifieras som deltagare i en gemensam insats, en utplacering av en stö­

denhet för migrationshantering, ett pilotprojekt, en snabb gränsinsats, en återvändandeinsats eller en återvändandeinter­

vention. För att medlemmarna i enheterna ska kunna identifiera sig för värdmedlemsstatens nationella myndigheter ska

de alltid ha en ackrediteringshandling med sig som de ska visa upp på begäran.

Utformningen av och specifikationerna för uniformerna för ordinarie personal ska fastställas genom ett beslut av styrel­

sen, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören som ska läggas fram efter att ha mottagit

kommissionens yttrande.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/75

7.

När det gäller personal som utstationeras till byrån, eller utplaceras av en medlemsstat kortvarigt, ska möjligheten

att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning omfattas av hemmedlemsstatens nationella rätt.

Möjligheten att bära och använda tjänstevapen, ammunition och utrustning för ordinarie personal som utplacerats som

medlemmar i enheterna ska omfattas av den ram och de detaljerade regler som fastställs i denna artikel och i bilaga V.

För genomförandet av denna punkt får den verkställande direktören bevilja ordinarie personal tillstånd att bära och

använda vapen i enlighet med de bestämmelser som styrelsen antar, i linje med artikel 55.5 b.

8.

Medlemmar i enheterna, inbegripet ordinarie personal, ska för de relevanta profilerna av värdmedlemsstaten ges

tillstånd att under utplaceringen utföra uppgifter som kräver användning av våld, inklusive att bära och använda tjänste­

vapen, ammunition och utrustning, och ska vara föremål för samtycke från antingen hemmedlemsstaten eller, när det

gäller ordinarie personal, byrån. Användning av våld, inklusive att bära och använda tjänstevapen, ammunition och

utrustning, ska ske i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt och i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevak­

ningstjänstemän. Värdmedlemsstaten får med hemmedlemsstatens tillstånd, eller i tillämpliga fall byråns tillstånd, ge

medlemmar i enheterna rätt att använda våld på dess territorium när värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän

inte är på plats.

Värdmedlemsstaten får förbjuda bärandet av vissa typer av tjänstevapen, ammunition eller utrustning, under för­

utsättning att samma förbud gäller enligt medlemsstatens rätt för dess egna gränsbevakningstjänstemän eller personal

som utför uppgifter i samband med återvändande. Värdmedlemsstaten ska, innan medlemmarna i enheterna utplaceras,

underrätta byrån om vilka tjänstevapen och vilken ammunition och utrustning som är tillåtna och om villkoren för

deras användning. Byrån ska göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna.

9.

Tjänstevapen, ammunition och utrustning får användas i nödvärn och när det är befogat för att skydda

medlemmar i enheterna eller andra personer i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt, i linje med relevanta

principer i internationell människorättslagstiftning och stadgan.

10. Vid tillämpning av denna förordning ska värdmedlemsstaten tillåta medlemmar i enheterna att göra sådana sök­

ningar i unionsdatabaser som är nödvändiga för att uppfylla operativa mål som anges i den operativa planen för gräns­

kontroller, gränsbevakning och återvändande genom sina nationella gränssnitt eller någon annan form av åtkomst som

anges i de unionsrättsakter genom vilka sådana databaser inrättas, enligt vad som är tillämpligt. Värdmedlemsstaten får

även ge medlemmar i enheterna tillstånd att när det är nödvändigt göra sökningar i dess nationella databaser i samma

syfte. Medlemsstaterna ska säkerställa att de bereder sådan tillgång till databaser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Medlemmar i enheterna får endast söka data som är strikt nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppgifter och

utöva sina befogenheter. Värdmedlemsstaten ska före utplaceringen av medlemmarna i enheterna underrätta byrån om

vilka nationella databaser och europeiska databaser som får användas för sökningar. Byrån ska göra denna information

tillgänglig för alla medlemsstater som deltar i utplaceringen.

Sådana sökningar ska utföras i enlighet med unionens dataskyddslagstiftning och värdmedlemsstatens nationella

dataskyddslagstiftning.

11. Beslut om nekad inresa enligt artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 och beslut om att neka visum vid gränsen

i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 810/2009 får endast fattas av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänste­

män eller av medlemmarna i enheterna om värdmedlemsstaten gett dem tillstånd att agera för dess räkning.

Artikel 83

Ackrediteringshandling

1.

Byrån ska i samarbete med värdmedlemsstaten utfärda en handling på värdmedlemsstatens officiella språk och ett

annat officiellt språk vid unionens institutioner till medlemmarna i enheterna så att de kan identifieras och som bevis på

innehavarens rätt att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som avses i artikel 82. Handlingen ska innehålla

följande uppgifter om varje medlem i enheterna:

a) Namn och medborgarskap.

b) Grad eller yrkestitel.

121

122

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

c) Ett nytaget digitalt fotografi.

d) De uppgifter som medlemmen har rätt att utföra under utplaceringen.

2.

Handlingen ska återlämnas till byrån vid slutet av en gemensam insats, en utplacering av en stödenhet för migra­

tionshantering, ett pilotprojekt, en snabb gränsinsats, en återvändandeinsats eller en återvändandeintervention.

Artikel 84

Civilrättsligt ansvar för medlemmar i enheterna

1.

När medlemmar i enheterna tjänstgör i en värdmedlemsstat ska den värdmedlemsstaten, utan att det påverkar

tillämpningen av artikel 95, i enlighet med sin nationella rätt ansvara för all skada som orsakas av dem under

insatserna.

2.

Om sådan skada orsakats genom grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse av de utstationerade eller utplacerade

medlemmarna i enheterna får värdmedlemsstaten begära att hemmedlemsstaten ersätter värdmedlemsstaten för belopp

som värdmedlemsstaten har betalat ut till skadelidande parter eller till personer som har rätt att ta emot sådana belopp

på de skadelidande parternas vägnar.

Om sådan skada orsakats genom grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse av ordinarie personal får värdmed­

lemsstaten begära att byrån ersätter värdmedlemsstaten för belopp som värdmedlemsstaten har betalat ut till skadeli­

dande parter eller till personer som har rätt att ta emot sådana belopp på de skadelidande parternas vägnar. Detta påver­

kar inte eventuell talan som väcks mot byrån vid Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) i enlighet med

artikel 98.

3.

Utan att det hindrar tillämpningen av medlemsstatens rättigheter gentemot tredje man ska ingen medlemsstat

begära gottgörelse från värdmedlemsstaten eller någon annan medlemsstat för åsamkad skada, om inte skadan orsakats

genom grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse.

4.

Varje tvist mellan medlemsstater eller mellan en medlemsstat och byrån som rör tillämpningen av punkterna 2

och 3 i den här artikeln och som inte kan lösas genom förhandlingar mellan dem ska hänskjutas till domstolen.

5.

Utan att det hindrar byråns möjlighet att utöva sina rättigheter gentemot tredje part ska byrån stå för kostnader

för skador på byråns utrustning som uppkommit under utplacering, utom om skadan orsakats genom grov vårdslöshet

eller avsiktlig försummelse.

Artikel 85

Straffrättsligt ansvar för medlemmarna i enheterna

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 95, ska medlemmar i enheterna, inklusive ordinarie personal, under

gemensamma insatser, pilotprojekt, utplaceringar av stödenheter för migrationshantering, snabba gränsinsatser, återvän­

dandeinsatser eller återvändandeinterventioner behandlas, på värdmedlemsstatens territorium, på samma sätt som värd­

medlemsstatens tjänstemän i fråga om straffbara gärningar som eventuellt begås mot dem eller av dem.

AVSNITT 2

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns behandling av personuppgifter

Artikel 86

Allmänna regler om byråns behandling av personuppgifter

1.

Byrån ska tillämpa förordning (EU) 2018/1725 när den behandlar personuppgifter.

2.

Styrelsen ska anta interna regler för byråns tillämpning av förordning (EU) 2018/1725, däribland regler för byråns

dataskyddsombud.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/77

I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) 2018/1725 får byrån anta interna regler om att begränsa tillämpningen av

artiklarna 14 – 22, 35 och 36 i den förordningen. För utförandet av sina uppgifter i fråga om återvändande får byrån

särskilt fastställa interna regler om att från fall till fall begränsa tillämpningen av de bestämmelserna, så länge

tillämpningen av de bestämmelserna skulle riskera att äventyra återvändandeförfarandena. Sådana begränsningar ska

respektera andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna, vara nödvändiga och proportionella

i förhållande till det eftersträvade målet och innehålla specifika bestämmelser, där så är relevant, i enlighet med

artikel 25.2 i förordning (EU) 2018/1725.

3.

Byrån får överföra de personuppgifter som avses i artiklarna 49, 88 och 89 till ett tredjeland eller till en interna­

tionell organisation i enlighet med kapitel V i förordning (EU) 2018/1725 i den mån en sådan överföring är nödvändig

för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter. Byrån ska säkerställa att personuppgifter som överförs till ett tredjeland

eller till en internationell organisation endast behandlas för de ändamål för vilka de tillhandahölls. I samband med över­

föring av personuppgifter till ett tredjeland eller till en internationell organisation ska byrån ange eventuella allmänna

eller specifika begränsningar för åtkomst till eller användning av uppgifterna, inbegripet vad avser överföring, radering

eller förstöring. I de fall där behovet av sådana begränsningar framkommer efter överföringen av personuppgifter, ska

byrån underrätta tredjelandet eller den internationella organisationen därom. Byrån ska säkerställa att det berörda tredje­

landet eller den berörda internationella organisationen rättar sig efter dessa begränsningar.

4.

Överföring av personuppgifter till tredjeländer ska inte påverka rättigheterna för personer som ansöker om inter­

nationellt skydd eller som har beviljats internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement, eller

förbudet mot att röja eller inhämta uppgifter som avses i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/32/EU (

43

).

5.

Medlemsstaterna och byrån, beroende på vad som är tillämpligt, ska säkerställa att information som överförs till

eller röjs för tredjeländer i enlighet med denna förordning inte förs vidare till andra tredjeländer eller tredje parter.

Bestämmelser om detta ska ingå i alla avtal eller arrangemang som ingås med ett tredjeland om utbyte av information.

Artikel 87

Syfte med behandling av personuppgifter

1.

Byrån får endast behandla personuppgifter i följande syften:

a) För att utföra sina uppgifter att organisera och samordna gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba gränsinsatser

och inom ramen för stödenheterna för migrationshantering i enlighet med vad som avses i artiklarna 37–40.

b) För att utföra sina uppgifter att stödja medlemsstater och tredjeländer med åtgärder inför och i samband med åter­

vändande, driva system för förvaltning av återvändande samt samordna eller organisera återvändandeinsatser och

tillhandahålla medlemsstater och tredjeländer tekniskt och operativt stöd i enlighet med artikel 48.

c) För att underlätta informationsutbyte med medlemsstaterna, kommissionen, utrikestjänsten och följande unionsor­

gan, unionsbyråer och internationella organisationer: Easo, Europeiska unionens satellitcentrum, EFCA, Emsa, Easa

och nätverksförvaltaren för EATMN, i enlighet med artikel 88.

d) För att underlätta informationsutbyte med medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, Europol eller Eurojust

i enlighet med artikel 90.

e) För byråns riskanalyser i enlighet med artikel 29.

f) För att utföra sina uppgifter inom ramen för Eurosur i enlighet med artikel 89.

g) För att driva Fado-systemet i enlighet med artikel 79.

h) För administrativa uppgifter.

(

43

) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla

internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

123

124

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

Medlemsstaterna och deras brottsbekämpande myndigheter, kommissionen, utrikestjänsten och de unionsorgan,

unionsbyråer och internationella organisationer som avses i punkt 1 c och d som överför personuppgifter till byrån ska

fastställa för vilket eller vilka ändamål dessa uppgifter ska behandlas i enlighet med punkt 1. Byrån får besluta att

behandla sådana personuppgifter för annat ändamål, som också omfattas av punkt 1, endast från fall till fall och efter

att ha bedömt att sådan behandling är förenlig med det ursprungliga ändamål för vilket uppgifterna samlades in och om

den som lämnat personuppgifterna samtyckt därtill. Byrån ska föra skriftliga register över förenlighetsbedömning från

fall till fall.

3.

När personuppgifter överförs får byrån, medlemsstaterna och deras brottsbekämpande myndigheter,

kommissionen, utrikestjänsten och de unionsorgan, unionsbyråer och internationella organisationer som avses i punkt 1

c och d ange eventuella allmänna eller specifika begränsningar för åtkomst till eller användning av sådana uppgifter,

inbegripet vad avser överföring, radering eller förstöring av uppgifterna. I de fall där behovet av sådana begränsningar

framkommer efter överföringen av personuppgifter, ska de underrätta mottagarna om detta. Mottagarna ska rätta sig

efter dessa begränsningar.

Artikel 88

Behandling av personuppgifter som samlats in under gemensamma insatser, återvändandeinsatser, återvändan­

deinterventioner, pilotprojekt, snabba gränsinsatser och utplaceringar av stödenheter för migrationshantering

1.

Före varje gemensam insats, återvändandeinsats, återvändandeintervention, pilotprojekt, snabb gränsinsats och

utplacering av en stödenhet för migrationshantering ska byrån och värdmedlemsstaten på ett transparent sätt fastställa

ansvaret för efterlevnad av skyldigheterna i fråga om dataskydd. När ändamålet med och medlen för behandlingen fast­

ställs gemensamt av byrån och värdmedlemsstaten ska de vara gemensamt personuppgiftsansvariga, genom att de ingår

ett arrangemang dem emellan.

För de syften som avses i artikel 87.1 a, b, c, e och f ska byrån endast behandla följande kategorier av personuppgifter

som samlats in av medlemsstaterna, av medlemmar i enheterna, av byråns personal eller av Easo och som har överförts

till byrån i samband med gemensamma insatser, återvändandeinsatser, återvändandeinterventioner, pilotprojekt, snabba

gränsinsatser och utplaceringar av stödenheter för migrationshantering:

a) Personuppgifter för personer som utan tillstånd passerar de yttre gränserna.

b) Personuppgifter som behövs för att bekräfta identiteten och nationaliteten för tredjelandsmedborgare inom ramen för

återvändandeverksamhet, inbegripet passagerarlistor.

c) Nummer på fordonsregistreringsskyltar, fordonsidentifieringsnummer, telefonnummer eller identifieringsnummer för

fartyg och luftfartyg, vilka är kopplade till de personer som avses i led a och vilka är nödvändiga för att analysera

rutter och metoder som används för olaglig invandring.

2.

Byrån får behandla personuppgifter som avses i punkt 1 i följande fall:

a) När överföringen av de uppgifterna till myndigheter i de relevanta medlemsstaterna som är ansvariga för gränskon­

troll, migration, asyl eller återvändande, eller till relevanta unionsorgan och unionsbyråer, är nödvändig för att dessa

myndigheter, unionsorgan och unionsbyråer ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med unionsrätt och nationell

rätt.

b) När överföring av de uppgifterna till myndigheter i de relevanta medlemsstaterna, relevanta unionsorgan och unions­

byråer, mottagande tredjeländer eller internationella organisationer är nödvändig i syfte att identifiera tredjelandsmed­

borgare, erhålla resehandlingar eller möjliggöra eller stödja återvändande.

c) När det är nödvändigt för att utarbeta riskanalyser.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/79

Artikel 89

Behandling av personuppgifter inom ramen för Eurosur

1.

Om den nationella situationsbilden kräver behandling av personuppgifter ska dessa uppgifter behandlas i enlighet

med förordning (EU) 2016/679 och, i förekommande fall, direktiv (EU) 2016/680. Varje medlemsstat ska utse den myn­

dighet som ska anses vara personuppgiftsansvarig i den mening som avses i artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679 eller

artikel 3.8 i direktiv (EU) 2016/680, beroende på vad som är tillämpligt, och som ska ha det centrala ansvaret för den

medlemsstatens behandling av personuppgifter. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen uppgifter om denna

myndighet.

2.

Identifieringsnummer för fartyg och luftfartyg ska vara de enda personuppgifter som får göras tillgängliga i den

europeiska situationsbilden och i de specifika situationsbilderna och i Eurosurs fusionstjänster.

3.

Om behandling av uppgifter i Eurosur i undantagsfall kräver behandling av andra personuppgifter än identifie­

ringsnummer för fartyg och luftfartyg, ska sådan behandling strikt begränsas till vad som är nödvändigt för ändamålet

med Eurosur i enlighet med artikel 18.

4.

Utbyte av personuppgifter med tredjeländer inom ramen för Eurosur ska strikt begränsas till vad som är absolut

nödvändigt för tillämpningen av denna förordning. Utbytet ska ske i enlighet med kapitel V i förordning (EU)

2018/1725, från byråns sida, och i enlighet med kapitel V i förordning (EU) 2016/679, med kapitel V i direktiv (EU)

2016/680, i enlighet med vad som är tillämpligt, och med relevanta nationella bestämmelser om dataskydd som införli­

var det direktivet, från medlemsstaternas sida.

5.

Informationsutbyte enligt artiklarna 72.2, 73.3 och 74.3 som tillhandahåller ett tredjeland uppgifter som skulle

kunna användas för att identifiera personer eller grupper av personer vars begäran om internationellt skydd håller på att

behandlas eller personer eller grupper av personer som löper en allvarlig risk att utsättas för tortyr eller andra former av

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller någon annan kränkning av de grundläggande rättighe­

terna är förbjudet.

6.

Medlemsstaterna och byrån ska föra register över behandling i enlighet med artikel 30 i förordning (EU)

2016/679, artikel 24 i direktiv (EU) 2016/680 och artikel 31 i förordning (EU) 2018/1725, i enlighet med vad som är

tillämpligt.

Artikel 90

Behandling av operativa personuppgifter

1.

Om byrån, när den utför sina uppgifter enligt artikel 10.1 q i denna förordning, behandlar personuppgifter som

den samlat in i samband med sin övervakning av migrationsströmmarna, sina riskanalyser eller sina insatser för att

identifiera personer misstänkta för gränsöverskridande brottslighet, ska byrån behandla sådana personuppgifter i enlig­

het med kapitel IX i förordning (EU) 2018/1725. Personuppgifter som behandlas för detta ändamål, inbegripet nummer

på fordonsregistreringsskyltar, identifieringsnummer för fordon, telefonnummer, identifieringsnummer för fartyg eller

luftfartyg som är kopplade till sådana personer, ska avse fysiska personer som medlemsstaternas behöriga myndigheter,

Europol, Eurojust eller byrån på rimliga grunder misstänker för inblandning i gränsöverskridande brottslighet. Sådana

personuppgifter får inbegripa personuppgifter om brottsoffer eller vittnen om de personuppgifterna kompletterar de

personuppgifter om misstänkta personer som behandlas av byrån i enlighet med den här artikeln.

2.

Byrån får endast utbyta personuppgifter enligt punkt 1 i denna artikel med

a) Europol eller Eurojust, om personuppgifterna är absolut nödvändiga för utförandet av deras respektive uppdrag och

i enlighet med artikel 68,

b) medlemsstaternas behöriga brottsbekämpande myndigheter, om personuppgifterna är absolut nödvändiga för att de

myndigheterna ska kunna förhindra, förebygga, upptäcka, utreda eller väcka åtal för allvarlig gränsöverskridande

brottslighet.

Artikel 91

Lagring av uppgifter

1.

Byrån ska radera personuppgifter så snart de har överförts till medlemsstaternas behöriga myndigheter, andra uni­

onsorgan och unionsbyråer, i synnerhet Easo, eller överförts till tredjeländer eller internationella organisationer eller

använts för att göra riskanalyser. Lagringstiden får under inga omständigheter överstiga 90 dagar efter den dag då

uppgifterna samlades in. I resultaten av riskanalyser ska uppgifterna vara anonymiserade.

125

126

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

2.

Personuppgifter som behandlas i avsikt att utföra uppgifter i samband med återvändande ska raderas så snart

ändamålet för vilket de samlades in har uppnåtts, dock senast 30 dagar efter det att de uppgifterna avslutats.

3.

Operativa personuppgifter som behandlas för tillämpningen av artikel 90 ska raderas så snart byrån har uppnått

det ändamål för vilket de samlades in. Byrån ska kontinuerligt se över behovet av att lagra sådana uppgifter, särskilt

personuppgifter beträffande brottsoffer och vittnen. Byrån ska under alla omständigheter se över behovet av lagring av

sådana uppgifter senast tre månader efter inledandet av den första behandlingen av sådana uppgifter och därefter var

sjätte månad. Byrån ska besluta om fortsatt lagring av personuppgifter, särskilt personuppgifter beträffande brottsoffer

och vittnen, fram till den följande översynen, endast om sådan lagring fortfarande är nödvändig för att byrån ska kunna

utföra sitt uppdrag enligt artikel 90.

4.

Denna artikel ska inte tillämpas på personuppgifter som samlas in i samband med Fado-systemet.

Artikel 92

Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säker­

hetsskyddsklassificerade uppgifter

1.

Byrån ska anta sina egna säkerhetsbestämmelser på grundval av principerna och reglerna i kommissionens säker­

hetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-klassificerade uppgifter,

bland annat bestämmelser om utbyte av sådana uppgifter med tredjeländer, behandling och lagring av sådana uppgifter,

i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (

44

) och (EU, Euratom) 2015/444 (

45

). Varje administrativt

arrangemang om utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med de relevanta myndigheterna i ett tredjeland eller,

i avsaknad av ett sådant arrangemang, ad hoc-utlämning av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i undantagsfall

till dessa myndigheter ska ha godkänts av kommissionen på förhand.

2.

Styrelsen ska anta byråns säkerhetsbestämmelser efter kommissionens godkännande. Vid bedömningen av de före­

slagna säkerhetsbestämmelserna ska kommissionen säkerställa att de är förenliga med besluten (EU, Euratom) 2015/443

och (EU, Euratom) 2015/444.

3.

Säkerhetsskyddsklassificering ska inte hindra att information görs tillgänglig för Europaparlamentet. Överföring

och hantering av uppgifter och handlingar som överförs till Europaparlamentet i enlighet med denna förordning ska

vara förenlig med de regler om överföring och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som är tillämpliga

mellan Europaparlamentet och kommissionen.

AVSNITT 3

Byråns allmänna ramverk och organisation

Artikel 93

Rättslig ställning och säte

1.

Byrån ska vara ett unionsorgan. Den ska vara en juridisk person.

2.

Byrån ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den

nationella rätten. Byrån ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstol.

3.

Byrån ska vara oberoende vid genomförandet av sitt tekniska och operativa uppdrag.

4.

Byrån ska företrädas av den verkställande direktören.

5.

Byråns säte ska vara Warszawa, Polen.

(

44

) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015,

s. 41).

(

45

) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säker­

hetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/81

Artikel 94

Överenskommelse om sätet

1.

De nödvändiga arrangemangen beträffande byråns lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser

som ska tillhandahållas av den medlemsstaten, samt de särskilda regler som är tillämpliga för den verkställande direktö­

ren, de vice verkställande direktörerna, ledamöterna i styrelsen, byråns personal och personalens familjemedlemmar

i den medlemsstaten ska fastställas i en överenskommelse om sätet mellan byrån och den medlemsstat där den har sitt

säte.

2.

Överenskommelsen om sätet ska ingås efter godkännande av styrelsen.

3.

Den medlemsstat där byrån har sitt säte ska säkerställa bästa möjliga verksamhetsvillkor för byrån, inklusive en

flerspråkig skolundervisning med europeisk inriktning samt lämpliga transportförbindelser.

Artikel 95

Personal

1.

Byråns ordinarie personal ska omfattas av tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren och de bestämmelser som

antagits efter överenskommelse mellan unionens institutioner för att ge verkan åt dessa tjänsteföreskrifter och

anställningsvillkor.

2.

Anställningsorten ska i princip vara den medlemsstat där byråns säte är beläget.

3.

Ordinarie personal som omfattas av anställningsvillkoren ska i princip inledningsvis anställas för en tidsbegränsad

period på fem år. Deras avtal får i princip endast förnyas en gång för en tidsbegränsad period på högst fem år. Om

avtalet därefter förnyas ska det gälla tills vidare.

4.

Vid genomförandet av artiklarna 31 och 44 får endast ordinarie personal som omfattas av tjänsteföreskrifterna

eller avdelning II i anställningsvillkoren utses till sambandsmän eller samordnare. Vid genomförandet av artikel 55 får

endast ordinarie personal som omfattas av tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren utplaceras som medlemmar

i enheterna.

5.

Styrelsen ska i samförstånd med kommissionen anta genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföre­

skrifterna och anställningsvillkoren i enlighet med artikel 110.2 i tjänsteföreskrifterna.

6.

Efter förhandsgodkännande från kommissionen ska styrelsen anta regler om den personal från medlemsstaterna

som ska utstationeras till byrån i enlighet med artikel 56 och vid behov uppdatera dem. Dessa regler ska särskilt omfatta

de finansiella arrangemangen för sådan utstationering, inbegripet försäkringar, och utbildning. Dessa regler ska ta hän­

syn till det faktum att personalen utstationeras för att utplaceras som medlemmar i enheterna och ska ha de uppgifter

och befogenheter som avses i artikel 82. Dessa regler ska innehålla villkoren för utstationering. I förekommande fall ska

styrelsen sträva efter förenlighet med de regler som gäller för ersättning för kostnader i samband med tjänsteresor för

den ordinarie personalen.

Artikel 96

Immunitet och privilegier

Protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, ska

tillämpas på byrån och dess ordinarie personal.

Artikel 97

Ansvar

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 84 och 85 ska byrån vara ansvarig för all verksamhet som den

bedriver i enlighet med denna förordning.

2.

Byråns avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

127

128

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

3.

Domstolen ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i ett avtal som byrån ingått.

4.

Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska byrån, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för

medlemsstaternas rättsordningar, ersätta skada som orsakats av dess avdelningar eller av dess personal under tjänsteut­

övning, inbegripet skador i samband med utövande av verkställande befogenheter.

5.

Domstolen ska vara behörig att avgöra tvister om ersättning för sådan skada som avses i punkt 4.

6.

Personalens personliga ansvar gentemot byrån ska regleras av de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna och

anställningsvillkoren som är tillämpliga på dem.

Artikel 98

Talan vid domstolen

1.

Talan får väckas vid domstolen om ogiltigförklaring av akter som antagits av byrån och som är avsedda att ha

rättsverkan i förhållande till tredje man, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget, och för underlåtenhet att vidta åtgär­

der, i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget, för utomobligatoriskt ansvar för skador orsakade av byrån och, i enlighet

med en skiljedomsklausul, avtalsrättsligt ansvar för skador orsakade av byråns akter, i enlighet med artikel 340

i EUF-fördraget.

2.

Byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att rätta sig efter domstolens avgöranden.

Artikel 99

Byråns lednings- och förvaltningsstruktur

Byråns lednings- och förvaltningsstruktur ska inbegripa:

a) En styrelse.

b) En verkställande direktör.

c) Vice verkställande direktörer.

d) Ett ombud för grundläggande rättigheter.

Ett rådgivande forum ska bistå byrån som rådgivande organ.

Artikel 100

Styrelsens uppgifter

1.

Styrelsen ska vara ansvarig för att fatta byråns strategiska beslut i enlighet med denna förordning.

2.

Styrelsen ska göra följande:

a)

Utnämna den verkställande direktören på grundval av ett förslag från kommissionen i enlighet med artikel 107.

b) Utnämna de vice verkställande direktörerna på grundval av ett förslag från kommissionen i enlighet med

artikel 107.

c)

Anta beslut om att inrätta lokalkontor eller att förlänga driften av dem i enlighet med artikel 60.5, med två tredje­

dels majoritet av de röstberättigade ledamöterna.

d) Anta beslut om utförande av sårbarhetsbedömningen i enlighet med artikel 32.1 och 32.10, varvid besluten om

åtgärder antagna enligt artikel 32.10 ska fattas med två tredjedels majoritet av de röstberättigade ledamöterna.

e)

Anta beslut om förteckningarna över de obligatoriska uppgifter och data som nationella myndigheter med ansvar

för gränsförvaltning, däribland kustbevakningar i den mån de utför gränskontrolluppgifter, samt nationella myn­

digheter med ansvar för återvändande, ska utbyta med byrån så att byrån kan utföra sina uppgifter, utan att det

påverkar skyldigheterna enligt denna förordning, särskilt i artiklarna 49 och 86–89.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/83

f)

Anta beslut om fastställande av en gemensam integrerad modell för riskanalys i enlighet med artikel 29.1.

g)

Anta beslut om typen av och villkoren för utplacering av sambandsmän i medlemsstaterna i enlighet med

artikel 31.2.

h) Anta en teknisk och operativ strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning i enlighet med artikel 8.5.

i)

Anta beslut om profiler för och antal operativ personal för gränsförvaltning och migrationshantering inom den

stående styrkan i enlighet med artikel 54.4.

j)

Anta byråns årliga verksamhetsrapport för det föregående året och senast den 1 juli varje år översända den till

Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

k) Före den 30 november varje år, med vederbörligt beaktande av kommissionens yttrande och med två tredjedels

majoritet av de röstberättigade ledamöterna, anta ett samlat programdokument med bland annat byråns fleråriga

program och dess arbetsprogram för det påföljande året och översända detta till Europaparlamentet, rådet och

kommissionen.

l)

Fastställa förfaranden för den verkställande direktörens beslut om byråns tekniska och operativa uppgifter.

m) Med två tredjedels majoritet av de röstberättigade ledamöterna anta byråns årsbudget och utöva andra uppgifter

med avseende på byråns budget i enlighet med avsnitt 4 i detta kapitel.

n) Vara ansvarig för disciplinära åtgärder gentemot den verkställande direktören och, i samråd med den verkställande

direktören, gentemot de vice verkställande direktörerna.

o) Fastställa sin arbetsordning.

p) Fastställa byråns organisationsstruktur och anta byråns personalpolitik.

q) Anta en strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, och därvid ta hänsyn

till kostnaderna och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras.

r)

Anta interna regler för att förebygga och hantera intressekonflikter avseende ledamöterna.

s)

I enlighet med punkt 8, med avseende på ordinarie personal utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna

tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren tilldelas den myndighet som har befogenhet att sluta

anställningsavtal (nedan kallade tillsättningsmyndighetsbefogenheter).

t)

Anta genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren i enlighet med

artikel 110.2 i tjänsteföreskrifterna.

u) Säkerställa lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revi­

sionsrapporterna och utvärderingarna samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämp­

ning (Olaf).

v)

Anta och regelbundet uppdatera de planer för kommunikation och informationsspridning som avses i artikel 10.2

andra stycket.

w) Utse en räkenskapsförare, som omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, som ska vara helt obero­

ende vid utförandet av sina arbetsuppgifter.

x)

Fatta beslut om en gemensam metod för sårbarhetsbedömningar, inbegripet objektiva kriterier mot bakgrund av

vilka byrån ska utföra sårbarhetsbedömningen, samt uppgift om dessa analysers frekvens och om hur senare sår­

barhetsbedömningar ska utföras.

y)

Fatta beslut om utökad analys och övervakning av en medlemsstat enligt artikel 32.2.

129

130

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

z)

Utse ombudet för grundläggande rättigheter och ett biträdande ombud för grundläggande rättigheter i enlighet

med artikel 109.

aa) Fastställa särskilda regler för att garantera att ombudet för grundläggande rättigheter utför sina uppgifter på ett

oberoende sätt.

ab) Godkänna samarbetsavtal med tredjeländer.

ac) Efter förhandsgodkännande från kommissionen anta byråns säkerhetsbestämmelser om skydd av säker­

hetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som avses

i artikel 92.

ad) Utse en säkerhetsansvarig, som omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, som ska ansvara för

säkerheten inom byrån, inbegripet skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-klassificerade

uppgifter.

ae) Fatta beslut i alla andra frågor där denna förordning så föreskriver.

Den årliga verksamhetsrapporten, som det hänvisas till i led j, ska offentliggöras.

3.

För att styrelsens förslag till beslut enligt punkt 2 angående specifik verksamhet i byråns regi som ska genomföras

vid, eller i omedelbar närhet av, en viss medlemsstats yttre gräns eller samarbetsavtal med tredjeländer i enlighet med

vad som avses i artikel 73.4 ska kunna antas, krävs att den ledamot av styrelsen som företräder medlemsstaten i fråga,

eller den medlemsstat som gränsar till det berörda tredjelandet, röstar för förslaget.

4.

Styrelsen får ge råd till den verkställande direktören i alla frågor som hänför sig till utvecklingen av den operativa

förvaltningen av de yttre gränserna, återvändande och utbildning, däribland forskningsrelaterad verksamhet.

5.

Om Irland eller Förenade kungariket begär att få delta i specifik verksamhet, ska styrelsen fatta beslut om detta.

Styrelsen ska besluta från fall till fall. Styrelsen ska i sina beslut överväga om Irlands eller Förenade kungarikets delta­

gande bidrar till resultatet av verksamheten i fråga. Irlands eller Förenade kungarikets finansiella bidrag till den verksam­

het som begäran om deltagande avser ska fastställas i beslutet.

6.

Styrelsen ska varje år till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) översända all information

som är av betydelse för resultaten av de utvärderingsförfaranden som byrån genomfört.

7.

Styrelsen får inrätta ett verkställande organ som består av högst fyra företrädare för styrelsen, inbegripet dess ord­

förande, och en företrädare för kommissionen, för att bistå styrelsen och den verkställande direktören vid utarbetandet

av beslut, program och verksamhet som ska antas av styrelsen, och fatta vissa preliminära, brådskande beslut på styrel­

sens vägnar när det är nödvändigt. Det verkställande organet får inte fatta beslut som måste antas med två tredjedels

majoritet i styrelsen. Styrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter till det verkställande organet, särskilt om

detta förbättrar byråns effektivitet. Den får inte till det verkställande organet delegera uppgifter avseende beslut som

kräver två tredjedels majoritet i styrelsen.

8.

Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföre­

skrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren om att till den verkställande direktören delegera relevanta tillsättnings­

myndighetsbefogenheter och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande

direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om särskilda omständigheter så kräver får styrelsen genom beslut tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsmyndighe­

tens befogenheter till den verkställande direktören och de befogenheter som vidaredelegerats av den senare. Styrelsen får

då själv utöva dessa befogenheter eller delegera dem till en av sina ledamöter eller någon annan medlem ur den ordina­

rie personalen än den verkställande direktören.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/85

Artikel 101

Styrelsens sammansättning

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska styrelsen bestå av en företrädare för varje medlemsstat och två

företrädare för kommissionen, var och en med rösträtt. Varje medlemsstat ska för detta ändamål utse en ledamot till

styrelsen samt en suppleant som ska företräda ledamoten i dennes frånvaro. Kommissionen ska utse två ledamöter och

två suppleanter. Mandatperioden ska vara fyra år. Mandatperioden ska kunna förlängas.

2.

Styrelseledamöterna ska utses på grundval av att de besitter relevant erfarenhet, och relevant sakkunskap, på hög

nivå vad gäller operativt samarbete i fråga om gränsförvaltning och återvändande samt relevanta kunskaper i fråga om

ledarskap, förvaltning och budget. Medlemsstaterna och kommissionen ska sträva efter att uppnå en jämn könsfördel­

ning i styrelsen.

3.

Länder som deltar i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket ska delta i byråns

arbete. De ska ha var sin företrädare och var sin suppleant i styrelsen. Överenskommelser som utvecklats enligt relevanta

bestämmelser i deras associeringsavtal som anger på vilket sätt och i vilken utsträckning dessa länder kommer att delta

i byråns verksamhet samt de närmare reglerna för detta deltagande, inklusive bestämmelser om finansiella bidrag och

personal, ska tillämpas.

Artikel 102

Flerårig programplanering och årliga arbetsprogram

1.

Styrelsen ska senast den 30 november varje år anta ett samlat programdokument med bland annat byråns fler­

åriga programplanering och dess årliga arbetsprogram för påföljande år, på grundval av ett förslag från den verk­

ställande direktören som godkänts av styrelsen. Det samlade programdokumentet ska antas efter beaktande av ett posi­

tivt yttrande från kommissionen och, när det gäller den fleråriga programplaneringen, efter att ha hört Europaparlamen­

tet och rådet. Om styrelsen beslutar att inte beakta delar av kommissionens yttrande ska den lämna en utförlig motive­

ring. Skyldigheten att lämna en utförlig motivering ska också tillämpas på de inslag som Europaparlamentet och rådet

tar upp under samrådet. Styrelsen ska vidarebefordra detta dokument till Europaparlamentet, rådet och kommissionen

utan dröjsmål.

2.

Det dokument som avses i punkt 1 blir definitivt när den allmänna budgeten har antagits slutligt. Det ska vid

behov anpassas i enlighet därmed.

3.

I linje med den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning ska den fleråriga pro­

gramplaneringen fastställa övergripande strategisk planering på medellång och lång sikt som ska innehålla mål, förvän­

tade resultat, resultatindikatorer och resursplanering, däribland flerårig budget, personalbehov och utvecklingen av

byråns egen kapacitet, inbegripet vägledande flerårig planering av personalprofilerna för den stående styrkan. Den fler­

åriga programplaneringen ska ange de strategiska områden som kräver insatser och vad som behöver göras för att nå

målen. Den ska innehålla strategiska åtgärder för genomförande av den strategi för grundläggande rättigheter som avses

i artikel 80.1 och en strategi för förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer samt åtgärder

kopplade till denna strategi.

4.

Den fleråriga programplaneringen ska genomföras med hjälp av årliga arbetsprogram, och ska vid behov

uppdateras för att följa upp resultaten från den utvärdering som genomförts enligt artikel 121. Slutsatserna av utvärde­

ringarna ska också, när så är lämpligt, avspeglas i det årliga arbetsprogrammet för det följande året.

5.

Det årliga arbetsprogrammet ska innehålla en beskrivning av den verksamhet som ska finansieras, inklusive detal­

jerade målsättningar och förväntade resultat, bland annat resultatindikatorer. Programmet ska också innehålla en uppgift

om de finansiella och personella resurser som anslagits för varje verksamhet, i enlighet med principerna om verksam­

hetsbaserad budgetering och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med den fleråriga programp­

laneringen. Det ska tydligt framgå vilka uppgifter som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med det föregående

budgetåret.

6.

Det årliga arbetsprogrammet ska antas i enlighet med unionens lagstiftningsprogram på relevanta områden för

förvaltningen av de yttre gränserna och återvändande.

7.

Styrelsen ska ändra det årliga arbetsprogrammet om byrån får nya uppgifter efter det att ett årligt arbetsprogram

har antagits.

131

132

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

8.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet, särskilt en förändring som leder till en omfördelning av

budgetmedel som överstiger 2 % av den årliga budgeten, ska antas enligt samma förfarande som det som tillämpas vid

antagandet av det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogen­

heten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

Artikel 103

Styrelsens ordförande

1.

Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland sina röstberättigade ledamöter. Ordföranden och

vice ordföranden ska väljas med två tredjedelars majoritet av de röstberättigade styrelseledamöterna. Vice ordföranden

ska automatiskt ersätta ordföranden om han eller hon är förhindrad att utföra sina arbetsuppgifter.

2.

Mandatperioderna för ordföranden och vice ordföranden ska löpa ut när deras respektive uppdrag som styrelsele­

damot upphör. Om inte annat följer av denna bestämmelse ska mandatperioderna för ordföranden och vice ordföranden

vara fyra år. Dessa mandatperioder kan förlängas en gång.

Artikel 104

Styrelsens sammanträden

1.

Styrelsens sammanträden ska sammankallas av dess ordförande.

2.

Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna utan rösträtt.

3.

Styrelsen ska hålla minst två ordinarie sammanträden per år. Dessutom ska styrelsen sammanträda på ordföran­

dens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av styrelsens ledamöter. Styrelsen får

vid behov hålla gemensamma sammanträden med styrelsen för Easo och Europol.

4.

Irland ska inbjudas att delta i styrelsens sammanträden.

5.

Förenade kungariket ska inbjudas att delta i styrelsens sammanträden som äger rum före den dag då fördragen

upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

6.

Företrädare för Easo och Europol ska bjudas in att delta i styrelsens sammanträden. En företrädare för FRA ska

bjudas in att delta i styrelsens sammanträden när diskussioner om frågor som rör skyddet av grundläggande rättigheter

står på dagordningen.

7.

Styrelsens ordförande får också bjuda in en expert från Europaparlamentet att delta i styrelsens sammanträden.

Styrelsen får också bjuda in en företrädare för andra relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer. Styrel­

sen får, i enlighet med sin arbetsordning, bjuda in alla personer vars åsikter kan vara av intresse att delta i dess

sammanträden som observatörer.

8.

Styrelseledamöterna får, om annat inte följer av bestämmelserna i styrelsens arbetsordning, biträdas av rådgivare

eller experter.

9.

Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

Artikel 105

Omröstning

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100.2 c, d, k och m, 103.1, 107.2 och 107.4 ska styrelsen fatta

sina beslut med absolut majoritet av sina röstberättigade ledamöter.

2.

Varje ledamot ska ha en röst. Om en ledamot är frånvarande ska suppleanten ha rätt att utöva ledamotens rösträtt.

Den verkställande direktören får inte rösta.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/87

3.

Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska anges i arbetsordningen. Dessa bestämmelser ska inbegripa

de villkor under vilka en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar samt vid behov eventuella krav avseende

beslutsförhet.

4.

Företrädare för länder som deltar i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket har

begränsad rösträtt i enlighet med deras respektive avtal. För att de anslutna länderna ska kunna utöva sin rösträtt ska

byrån på dagordningen ange vilka frågor som omfattas av begränsad rösträtt.

Artikel 106

Den verkställande direktörens uppgifter och befogenheter

1.

Byrån ska ledas av den verkställande direktören som ska ha en fullständigt oberoende ställning i utförandet av sina

arbetsuppgifter. Utan att det påverkar tillämpningen av unionsinstitutionernas eller styrelsens befogenheter får den verk­

ställande direktören varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

2.

Europaparlamentet eller rådet får uppmana den verkställande direktören att rapportera om utförandet av hans eller

hennes arbetsuppgifter. Detta inbegriper rapportering om byråns verksamhet, genomförandet och övervakningen av

strategin för grundläggande rättigheter, byråns årliga verksamhetsrapport för närmast föregående år, arbetsprogrammet

för påföljande år och byråns fleråriga programplanering eller andra frågor som rör byråns verksamhet. Den verk­

ställande direktören ska även göra ett uttalande inför Europaparlamentet när så begärs och ska skriftligen besvara alla

frågor som ställs av ledamöter av Europaparlamentet inom 15 kalenderdagar från det att en sådan fråga mottogs. Den

verkställande direktören ska regelbundet rapportera till lämpliga organ och utskott i Europaparlamentet.

3.

Utom när särskilda tidsfrister föreskrivs i denna förordning ska den verkställande direktören säkerställa att

rapporter översänds till Europaparlamentet, rådet och kommissionen snarast möjligt, och under alla omständigheter

senast sex månader efter rapporteringsperiodens slut, såvida inte den verkställande direktören vederbörligen motiverar

en försening skriftligen.

4.

Den verkställande direktören är ansvarig för förberedelse och genomförande av de strategiska beslut som fattas av

styrelsen samt för beslutsfattande som rör byråns operativa verksamhet i enlighet med denna förordning. Den verk­

ställande direktören ska ha följande arbetsuppgifter och befogenheter:

a) Föreslå, förbereda och genomföra strategiska beslut, program och verksamheter som antas av styrelsen inom ramen

för denna förordning, dess genomförandebestämmelser och annan tillämplig rätt.

b) Vidta alla nödvändiga åtgärder, däribland besluta om interna administrativa anvisningar och offentliggöra meddelan­

den för att säkerställa att den dagliga förvaltningen och verksamheten vid byrån fungerar enligt bestämmelserna

i denna förordning.

c) Varje år utarbeta ett utkast till ett samlat programdokument och lägga fram det för styrelsen för godkännande innan

det utkastet översänds till Europaparlamentet, rådet och kommissionen senast den 31 januari.

d) Varje år utarbeta en årlig verksamhetsrapport om byråns verksamhet och lägga fram den för styrelsen.

e) Utarbeta ett utkast till beräkning av byråns inkomster och utgifter som en del av det samlade programdokumentet

i enlighet med artikel 115.3 samt genomföra budgeten i enlighet med artikel 116.1.

f) Delegera sina befogenheter till andra medlemmar ur den ordinarie personalen enligt bestämmelser som ska antas

i enlighet med artikel 100.2 o.

g) Anta en rekommendation om åtgärder i enlighet med artikel 32.7, inklusive beslut med förslag om att med­

lemsstater inleder och genomför gemensamma insatser, snabba gränsinsatser eller andra åtgärder som avses

i artikel 36.2.

133

134

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/88

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

h) Utvärdera, godkänna och samordna medlemsstaternas förslag till gemensamma insatser eller snabba gränsinsatser

i enlighet med artikel 37.3.

i) Utvärdera, godkänna och samordna medlemsstaters begäran om återvändandeinsatser och återvändandeinterventio­

ner i enlighet med artiklarna 50 och 53.

j) Säkerställa att de operativa planer som avses i artiklarna 38, 42 och 53.3 genomförs.

k) Säkerställa att det rådsbeslut som avses i artikel 42.1 genomförs.

l) Dra tillbaka finansiering av verksamhet i enlighet med artikel 46.

m) Bedöma, innan byrån inleder någon operativ verksamhet, huruvida det förekommer allvarlig eller sannolikt fortgå­

ende underlåtenhet att iaktta grundläggande rättigheter, eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd, i enlighet

med artikel 46.4 och 46.5.

n) Utvärdera resultaten av verksamhet i enlighet med artikel 47.

o) Fastställa den minsta mängd teknisk utrustning som krävs för att tillgodose byråns behov, särskilt för att genomföra

gemensamma insatser, utplacera stödenheter för migrationshantering, genomföra snabba gränsinsatser, återvändan­

deinsatser och återvändandeinterventioner i enlighet med artikel 64.6.

p) Föreslå att det inrättas lokalkontor eller förlängd varaktighet för sådana i enlighet med artikel 60.5.

q) Utse chefer för lokalkontoren i enlighet med artikel 60.4.

r) Utarbeta en åtgärdsplan på grundval av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar,

liksom undersökningar utförda av Olaf, samt ge en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och till styrel­

sen regelbundet.

s) Skydda unionens ekonomiska intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan

olaglig verksamhet, genom att utföra effektiva kontroller och genom att, om oriktigheter upptäcks, återkräva felak­

tigt utbetalda belopp och vid behov tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekono­

miska sanktioner.

t) Utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi för byrån och lägga fram den för styrelsen för godkännande.

5.

Den verkställande direktören ska ansvara för sin verksamhet inför styrelsen.

6.

Den verkställande direktören ska vara byråns rättsliga företrädare.

Artikel 107

Utnämning av den verkställande direktören och vice verkställande direktörer

1.

Kommissionen ska föreslå minst tre kandidater till tjänsten som verkställande direktör och till var och en av tjäns­

terna som vice verkställande direktör på grundval av en förteckning som upprättats efter det att tjänsten har

utannonserats i Europeiska unionens officiella tidning samt, om det är lämpligt, i annan press eller på webbplatser.

2.

På grundval av ett förslag från kommissionen, i enlighet med punkt 1, ska styrelsen utnämna den verkställande

direktören på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningskompetens på hög nivå, inklusive rele­

vant yrkeserfarenhet i chefsställning inom området förvaltning av de yttre gränserna och återvändande. De kandidater

som kommissionen föreslår ska före utnämningen bli ombedda att göra ett uttalande inför det eller de ansvariga

utskotten i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna.

Efter dessa uttalanden ska Europaparlamentet anta ett yttrande med synpunkter där det kan ange en preferenskandidat.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/89

Styrelsen ska utnämna den verkställande direktören med beaktande av dessa synpunkter. Styrelsen ska fatta sitt beslut

med två tredjedels majoritet av alla röstberättigade ledamöter.

Om styrelsen beslutar att utnämna en annan kandidat än den som Europaparlamentet angett som sin preferenskandidat,

ska styrelsen skriftligen meddela Europaparlamentet och rådet om på vilket sätt Europaparlamentets yttrande beaktades.

Befogenheten att avsätta den verkställande direktören ska ligga hos styrelsen, på grundval av ett förslag från

kommissionens.

3.

Den verkställande direktören ska biträdas av tre vice verkställande direktörer. Varje vice verkställande direktör ska

tilldelas ett särskilt ansvarsområde. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder ska han eller hon

ersättas av en av de vice verkställande direktörerna.

4.

På grundval av ett förslag från kommissionen, i enlighet med punkt 1, ska styrelsen utnämna de vice verkställande

direktörerna på grundval av meriter och lämplig förvaltnings- och ledningskompetens, inbegripet relevant yrkeserfaren­

het av förvaltning av de yttre gränserna och återvändande. Den verkställande direktören ska delta i urvalsförfarandet.

Styrelsen ska fatta sitt beslut med två tredjedels majoritet av de röstberättigade ledamöterna.

Styrelsen ska ha befogenhet att avsätta de vice verkställande direktörerna i enlighet med det förfarande som anges

i första stycket.

5.

Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen göra en

utvärdering där hänsyn tas till en bedömning av den verkställande direktörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter

och utmaningar.

6.

Styrelsen får på grundval av ett förslag från kommissionen, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt

5, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med ytterligare en period på högst fem år.

7.

De vice verkställande direktörernas mandatperiod ska vara fem år. Styrelsen får, på förslag av kommissionen, för­

länga den mandatperioden en gång med ytterligare en period på högst fem år.

8.

Den verkställande direktören och de vice verkställande direktörerna ska anställas som tillfälligt anställda vid byrån

i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren.

Artikel 108

Rådgivande forum

1.

Byrån ska inrätta ett rådgivande forum för att bistå med oberoende rådgivning i frågor om grundläggande

rättigheter. Den verkställande direktören och styrelsen i samordning med ombudet för grundläggande rättigheter får

vända sig till det rådgivande forumet för samråd om alla frågor som rör grundläggande rättigheter.

2.

Byrån ska bjuda in Easo, FRA, FN:s flyktingkommissariat och andra relevanta organisationer att delta i det rådgi­

vande forumet. På grundval av ett förslag från ombudet för grundläggande rättigheter som tagits fram efter samråd med

den verkställande direktören, ska styrelsen besluta om det rådgivande forumets sammansättning samt om formerna för

överföring av information till det rådgivande forumet. Det rådgivande forumet ska, efter samråd med styrelsen och den

verkställande direktören, fastställa sina arbetsmetoder och sitt arbetsprogram.

3.

Samråd ska ske med det rådgivande forumet om vidareutvecklingen och genomförandet av strategin för

grundläggande rättigheter, om hur systemet för klagomål ska fungera samt om uppförandekoder och de gemensamma

läroplanerna. Byrån ska underrätta det rådgivande forumet om hur dess rekommendationer följs upp.

4.

Det rådgivande forumet ska utarbeta en årsrapport om sin verksamhet. Den rapporten ska göras tillgänglig för

allmänheten.

135

136

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

5.

Utan att det påverkar de uppgifter som ombudet för grundläggande rättigheter har ska det rådgivande forumet ges

faktisk tillgång till all information om respekten för de grundläggande rättigheterna, i vederbörlig tid och på ett ända­

målsenligt sätt, bl.a. genom att avlägga besök på platsen för gemensamma insatser eller snabba gränsinsatser om värd­

medlemsstaten, respektive tredjelandet i förekommande fall, lämnar sitt samtycke, i hotspot-områden samt på platsen för

återvändandeinsatser och återvändandeinterventioner, även i tredjeländer. Om värdmedlemsstaten inte samtycker till att

det rådgivande forumet besöker platsen för en gemensam insats eller en snabb gränsinsats som genomförs på dess

territorium ska värdmedlemsstaten vederbörligen motivera detta skriftligen för byrån.

Artikel 109

Ombud för grundläggande rättigheter

1.

Styrelsen ska på grundval av en förteckning över tre kandidater, och efter samråd med det rådgivande forumet,

utse ett ombud för grundläggande rättigheter. Ombudet för grundläggande rättigheter ska ha nödvändig kompetens,

sakkunskap och yrkeserfarenhet på området grundläggande rättigheter.

2.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska utföra följande uppgifter:

a) Bidra till byråns strategi för grundläggande rättigheter och tillhörande handlingsplan, bland annat genom att utfärda

rekommendationer för att förbättra den strategin och den planen.

b) Övervaka att byrån respekterar de grundläggande rättigheterna, bland annat genom att göra utredningar av alla dess

verksamheter.

c) Främja byråns respekt för mänskliga rättigheter.

d) Bistå byrån med råd om han eller hon anser det nödvändigt, eller på begäran, avseende någon av byråns verksamhe­

ter, utan att detta fördröjer denna verksamhet.

e) Tillhandahålla yttranden över de operativa planer som utarbetats för byråns operativa verksamhet, pilotprojekt och

projekt för tekniskt bistånd i tredjeländer.

f) Tillhandahålla yttranden över samarbetsavtal.

g) Genomföra besök på platsen i samband med gemensamma insatser, snabba gränsinsatser, pilotprojekt, utplacerade

stödenheter för migrationshantering, återvändandeinsatser eller återvändandeinterventioner, inbegripet i tredjeländer.

h) Tillhandahålla det rådgivande forumets sekretariat.

i) Informera den verkställande direktören om eventuella kränkningar av grundläggande rättigheter under byråns

verksamhet.

j) Välja och leda övervakare av grundläggande rättigheter.

k) Alla övriga uppgifter som föreskrivs i denna förordning.

Det sekretariat som avses i led h i första stycket ska ta emot instruktioner direkt från ordförandena för det rådgivande

forumet.

3.

Med avseende på tillämpningen av punkt 2 första stycket j ska ombudet för grundläggande rättigheter särskilt göra

följande:

a) Utse övervakarna av grundläggande rättigheter.

b) Avdela övervakare av grundläggande rättigheter för insatser och verksamhet i enlighet med artikel 110.3.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/91

c) Utse övervakare av grundläggande rättigheter som övervakare av återvändande med tvång för den reserv som avses

i artikel 51.

d) Säkerställa att övervakare av grundläggande rättigheter har lämplig utbildning.

e) Då han eller hon finner det påkallat rapportera till den verkställande direktören om eventuella kränkningar av de

grundläggande rättigheterna som övervakarna av grundläggande rättigheter rapporterat om.

Den verkställande direktören ska informera ombudet för grundläggande rättigheter om hur frågor beträffande eventuella

kränkningar av grundläggande rättigheter som avses i led e i första stycket har åtgärdats.

Ombudet för grundläggande rättigheter får anförtro en eller flera av de uppgifter som föreskrivs i punkt 2 första stycket

a–i och k till en av övervakarna av grundläggande rättigheter.

4.

Styrelsen ska fastställa särskilda regler tillämpliga på ombudet för grundläggande rättigheter för att garantera att

ombudet för grundläggande rättigheter och dennes personal är oberoende vid fullgörandet av sina uppgifter. Ombudet

för grundläggande rättigheter ska rapportera direkt till styrelsen och samarbeta med det rådgivande forumet. Styrelsen

ska säkerställa att åtgärder vidtas när det gäller rekommendationer från ombudet för grundläggande rättigheter. Ombu­

det för grundläggande rättigheter ska dessutom offentliggöra årliga rapporter om sin verksamhet och om i vilken

utsträckning byråns verksamhet respekterar grundläggande rättigheter. Dessa rapporter ska innehålla information om

systemet för klagomål och genomförandet av strategin för grundläggande rättigheter.

5.

Byrån ska säkerställa att ombudet för grundläggande rättigheter kan agera självständigt och oberoende vid utföran­

det av sina uppgifter. Ombudet för grundläggande rättigheter ska ha tillräckliga och adekvata personalresurser och eko­

nomiska resurser till sitt förfogande för att kunna utföra sina uppgifter.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska välja sin personal, och denna personal ska endast rapportera till honom eller

henne.

6.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska bistås av ett biträdande ombud för grundläggande rättigheter. Styrelsen

ska utse det biträdande ombudet för grundläggande rättigheter från en förteckning över minst tre kandidater som lagts

fram av ombudet för grundläggande rättigheter. Det biträdande ombudet för grundläggande rättigheter ska ha nödvän­

dig kompetens och erfarenhet på området grundläggande rättigheter och vara oberoende vid utförandet av sina

uppgifter. Om ombudet för grundläggande rättigheter är frånvarande eller har förhinder ska han eller hon ersättas av det

biträdande ombudet för grundläggande rättigheter.

7.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska ha tillgång till all information beträffande respekten för de

grundläggande rättigheterna i hela byråns verksamhet.

Artikel 110

Övervakare av grundläggande rättigheter

1.

Övervakare av grundläggande rättigheter, som är anställda som ordinarie personal, ska fortlöpande bedöma hur de

grundläggande rättigheterna respekteras inom den operativa verksamheten, tillhandahålla rådgivning och assistans

i detta avseende och bidra till främjandet av grundläggande rättigheter som en del av europeisk integrerad gränsförvalt­

ning.

2.

Övervakarna av grundläggande rättigheter ska utföra följande uppgifter:

a) Övervaka efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna och bistå med råd och assistans i fråga om grundläggande

rättigheter i samband med förberedelse, genomförande och utvärdering av den operativa verksamhet inom byrån

som de av ombudet för grundläggande rättigheter har avdelats för att övervaka.

b) Fungera som övervakare av återvändande med tvång.

c) Bidra till byråns utbildningsverksamhet avseende grundläggande rättigheter i enlighet med artikel 62, inbegripet

genom att tillhandahålla utbildning om de grundläggande rättigheterna.

137

138

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Med avseende på tillämpningen av led a i första stycket ska övervakarna av grundläggande rättigheter särskilt

a) övervaka utarbetandet av operativa planer och rapportera till ombudet för grundläggande rättigheter, så att denne

kan utföra sina uppgifter enligt artikel 109.2 e.

b) genomföra besök, inklusive långvariga besök, på den plats där den operativa verksamheten äger rum,

c) samarbeta och hålla kontakt med samordnaren i enlighet med artikel 44 och bistå denne med råd och assistans,

d) informera samordnaren och rapportera till ombudet för grundläggande rättigheter om alla frågor som rör eventuella

kränkningar av grundläggande rättigheter inom byråns operativa verksamhet,

e) bidra till den utvärdering av verksamheten som avses i artikel 47.

3.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska ombudet för grundläggande rättigheter avdela minst en över­

vakare av grundläggande rättigheter för varje insats. Ombudet för grundläggande rättigheter får också besluta att avdela

övervakare av grundläggande rättigheter för att övervaka annan operativ verksamhet som han eller hon anser vara

relevant.

Övervakare av grundläggande rättigheter ska ha tillträde till alla områden där byråns operativa verksamhet bedrivs och

till alla handlingar som är relevanta för genomförandet av byråns verksamhet.

4.

Övervakare av grundläggande rättigheter får av ombudet för grundläggande rättigheter utses till övervakare av

återvändande med tvång för den reserv som avses i artikel 51. Om övervakare av grundläggande rättigheter fungerar

som övervakare av återvändande med tvång ska artiklarna 50.5 och 51 tillämpas i tillämpliga delar.

5.

Övervakarna av grundläggande rättigheter ska utses av ombudet för grundläggande rättigheter och stå under

dennes hierarkiska tillsyn. Övervakarna av grundläggande rättigheter ska vara oberoende vid utförandet av sina

uppgifter. När övervakare av grundläggande rättigheter befinner sig i ett område för operativa insatser ska de bära insig­

nier som tydligt gör det möjligt att identifiera dem som övervakare av grundläggande rättigheter.

6.

Byrån ska säkerställa att minst 40 övervakare av grundläggande rättigheter har rekryterats av byrån senast den

5 december 2020. Den verkställande direktören ska årligen i samråd med ombudet för grundläggande rättigheter

bedöma huruvida antalet övervakare av grundläggande rättigheter behöver ökas. Efter den bedömningen ska den verk­

ställande direktören vid behov föreslå styrelsen en ökning av antalet övervakare av grundläggande rättigheter för följande

år beroende på operativa behov.

7.

Efter rekryteringen ska övervakarna av grundläggande rättigheter genomgå en intensivutbildning i grundläggande

rättigheter, där hänsyn tas till tidigare förvärvade kvalifikationer och yrkeserfarenhet inom de berörda områdena. Byrån

ska säkerställa att övervakarna av grundläggande rättigheter under hela sin anställning utför sina uppgifter i enlighet

med högsta standarder. Lämpliga utbildningsplaner ska utformas för varje övervakare av grundläggande rättigheter för

att säkerställa att de erhåller den fortbildning som behövs för att fullgöra sin roll som övervakare av grundläggande

rättigheter.

Artikel 111

System för klagomål

1.

I samarbete med ombudet för grundläggande rättigheter ska byrån vidta de åtgärder som krävs för att i enlighet

med denna artikel inrätta och vidareutveckla ett oberoende och effektivt system för klagomål i syfte att övervaka och

säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna inom all verksamhet vid byrån.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/93

2.

Den som direkt påverkas av personalens agerande eller underlåtenhet att agera i samband med en gemensam

insats, ett pilotprojekt, en snabb gränsinsats, en utplacering av en stödenhet för migrationshantering, en gemensam åter­

vändandeinsats, en återvändandeintervention eller byråns operativa verksamhet i ett tredjeland, och som anser att de

egna grundläggande rättigheterna kränkts på grund av detta agerande eller denna underlåtenhet att agera, eller den som

företräder en sådan person, får lämna in ett skriftligt klagomål till byrån.

3.

Endast klagomål som är motiverade och som avser konkreta kränkningar av de grundläggande rättigheterna kan

tas upp till prövning.

4.

Ombudet för grundläggande rättigheter ansvarar för handläggningen av klagomål som byrån mottagit i enlighet

med rätten till god förvaltning. Ombudet för grundläggande rättigheter ska i detta syfte bedöma om klagomålet kan tas

upp till prövning, registrera klagomål som kan tas upp till prövning, vidarebefordra alla registrerade klagomål till den

verkställande direktören och klagomål som avser medlemmar i enheterna till hemmedlemsstaten, inbegripet till med­

lemsstatens behöriga myndighet eller behöriga organ för de grundläggande rättigheterna för ytterligare åtgärder i enlig­

het med myndighetens eller organets uppdrag. Ombudet för grundläggande rättigheter ska även registrera och säkerställa

byråns eller den medlemsstatens uppföljning.

5.

I enlighet med rätten till god förvaltning ska klaganden, om klagomålet kan tas upp till prövning, underrättas om

att klagomålet registrerats, att en bedömning inletts och att klaganden kan förvänta sig ett svar så snart det finns

tillgängligt. Om ett klagomål vidarebefordras till nationella myndigheter eller organ ska klaganden få deras kon­

taktuppgifter. Om klagomålet inte kan tas upp till prövning ska klaganden underrättas om skälen till detta och, om

möjligt, om andra sätt att hantera frågan.

Byrån ska föreskriva ett lämpligt förfarande för den händelse att ett klagomål förklaras otillåtligt eller ogrundat.

Varje beslut ska meddelas i skriftlig form och åtföljas av en motivering. Ombudet för grundläggande rättigheter ska göra

en ny bedömning av klagomålet om klaganden inkommer med ny bevisning i det fall att klagomålet har förklarats

otillåtligt eller ogrundat.

6.

När ett registrerat klagomål avser en personalmedlem vid byrån ska ombudet för grundläggande rättigheter till den

verkställande direktören rekommendera lämplig uppföljning, däribland disciplinära åtgärder och, om så är lämpligt, hän­

skjutande till civil- eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med denna förordning och nationell rätt. Den verkställande

direktören ska inom en fastställd tidsram säkerställa en lämplig uppföljning och, om nödvändigt, därefter med jämna

mellanrum, rapportera till ombudet för grundläggande rättigheter om resultaten, disciplinära åtgärder som vidtagits och

byråns uppföljning av ett klagomål.

Om ett klagomål rör dataskyddsfrågor ska den verkställande direktören samråda med byråns dataskyddsombud innan

han eller hon fattar ett beslut om klagomålet. Ombudet för grundläggande rättigheter och dataskyddsombudet ska

skriftligen upprätta ett samförståndsavtal som anger deras arbetsfördelning och samarbete när det gäller mottagna

klagomål.

7.

När ett registrerat klagomål avser en medlem i enheterna från en värdmedlemsstat eller från en annan deltagande

medlemsstat, inbegripet en utstationerad medlem i enheterna eller utstationerad nationell expert, ska hemmedlemsstaten

säkerställa lämplig uppföljning, däribland disciplinära åtgärder, hänskjutande till civil- eller straffrättsliga förfaranden vid

behov och andra åtgärder i enlighet med nationell rätt. Den berörda medlemsstaten ska rapportera till ombudet för

grundläggande rättigheter om resultatet och uppföljningen av ett klagomål inom en fastställd tidsperiod och, om nöd­

vändigt, därefter med jämna mellanrum. Byrån ska följa upp ärendet om ingen rapport tas emot från den berörda

medlemsstaten.

Om den berörda medlemsstaten inte återrapporterar inom den fastställda tidsfristen eller endast lämnar ett ofullständigt

svar, ska ombudet för grundläggande rättigheter informera den verkställande direktören och styrelsen.

8.

Om en medlem i enheterna konstateras ha handlat på ett sätt som strider mot grundläggande rättigheter eller

skyldigheter i fråga om internationellt skydd, ska byrån begära att medlemsstaten omedelbart avlägsnar medlemmen

från byråns verksamhet eller den stående styrkan.

139

140

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

9.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska i sin årliga rapport, som avses i artikel 109.4, ta med information om

systemet för klagomål, inklusive särskilda hänvisningar till byråns och medlemsstaternas prövning och uppföljningen av

klagomål.

10. Ombudet för grundläggande rättigheter ska, i enlighet med punkterna 1–9 och efter samråd med det rådgivande

forumet, upprätta ett standardformulär för klagomål, i vilket det ska uppställas krav på detaljerad och preciserad infor­

mation om den påstådda kränkningen av de grundläggande rättigheterna. Ombudet för grundläggande rättigheter ska

också fastställa ytterligare närmare bestämmelser vid behov. Ombudet för grundläggande rättigheter ska lämna in for­

muläret och sådana ytterligare närmare bestämmelser till den verkställande direktören och styrelsen.

Byrån ska säkerställa att information om möjligheten och förfarandet för att framföra ett klagomål är lättillgänglig, även

för utsatta personer. Standardformuläret för klagomål ska finnas tillgängligt på byråns webbplats och på papper

i samband med all byråns verksamhet, på språk som tredjelandsmedborgare förstår eller rimligen kan förväntas förstå.

Standardformuläret för klagomål ska vara lätt åtkomligt, däribland på mobila enheter. Byrån ska säkerställa att klagande

ges ytterligare vägledning och assistans om klagomålsförfarandet. Klagomål ska prövas av ombudet för grundläggande

rättigheter även om de inte lämnats in på standardformuläret för klagomål.

11. Alla personuppgifter i klagomål ska handläggas och behandlas av byrån, inbegripet ombudet för grundläggande

rättigheter, i enlighet med förordning (EU) 2018/1725 och av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU)

2016/679 och direktiv (EU) 2016/680.

När en klagande lämnar in ett klagomål ska klaganden anses ge sitt samtycke till att byrån och ombudet för

grundläggande rättigheter behandlar dennes personuppgifter i den mening som avses i artikel 5.1 d i förordning (EU)

2018/1725.

För att skydda klagandenas intressen ska klagomål behandlas konfidentiellt av ombudet för grundläggande rättigheter

i enlighet med nationell rätt och unionsrätt, såvida inte klaganden uttryckligen avstår från denna rätt. Om klaganden

avstår från rätten till konfidentiell behandling ska denne anses ha lämnat sitt samtycke till att ombudet för

grundläggande rättigheter eller byrån röjer klagandens identitet för de behöriga myndigheterna eller organen i ärendet

om så är nödvändigt.

Artikel 112

Interparlamentariskt samarbete

1.

I syfte att hantera den särskilda karaktären hos den europeiska gräns- och kustbevakningen, eftersom den består

av nationella myndigheter och byrån, och för att säkerställa att kontrollfunktionerna för Europaparlamentets kontroll av

byrån och för de nationella parlamentens kontroll av behöriga nationella myndigheter utövas på ett effektivt sätt, såsom

föreskrivs i fördragen respektive i nationell rätt, får Europaparlamentet och de nationella parlamenten samarbeta inom

ramen för artikel 9 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget och

EUF-fördraget.

2.

Den verkställande direktören och styrelseordföranden ska när de bjuds in av Europaparlamentet respektive de

nationella parlamenten delta i sammanträden som dessa anordnar i det sammanhang som avses i punkt 1.

3.

Byrån ska översända sin årliga verksamhetsrapport till de nationella parlamenten.

Artikel 113

Språkordning

1.

Förordning nr 1 (

46

) ska tillämpas på byrån.

2.

Utan att det påverkar tillämpningen av beslut som fattats med stöd av artikel 342 i EUF-fördraget ska den årliga

verksamhetsrapporten och det årliga arbetsprogrammet framställas på alla unionens officiella språk.

(

46

) Förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17,

6.10.1958, s. 385).

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/95

3.

De översättningar som krävs för byråns arbete ska utföras av Översättningscentrum för Europeiska unionens

organ.

Artikel 114

Öppenhet och kommunikation

1.

Byrån ska omfattas av förordning (EG) nr 1049/2001 när den behandlar ansökningar om tillgång till handlingar

som den innehar.

2.

Byrån ska på eget initiativ kommunicera om ärenden som omfattas av dess uppgifter. Den ska offentliggöra rele­

vant information, bland annat den årliga verksamhetsrapporten, det årliga arbetsprogrammet, uppförandekoden, strate­

giska riskanalyser och detaljerade beskrivningar av tidigare och nuvarande gemensamma insatser, snabba gränsinsatser,

pilotprojekt, projekt för tekniskt bistånd med tredjeländer, utplaceringar av stödenheter för migrationshantering, återvän­

dandeinsatser eller återvändandeinterventioner, även i tredjeländer, och samarbetsavtal och ska säkerställa, utan att det

påverkar tillämpningen av artikel 92, särskilt att allmänheten och alla intresserade snabbt får objektiv, detaljerad,

uttömmande, tillförlitlig och lättbegriplig information om dess arbete. Den ska göra detta utan att avslöja operativ infor­

mation som, om den offentliggjordes, skulle äventyra målen med insatserna.

3.

Styrelsen ska fastställa de praktiska arrangemangen för tillämpningen av punkterna 1 och 2.

4.

Varje fysisk eller juridisk person har rätt att skriftligen vända sig till byrån på något av unionens officiella språk.

Han eller hon har rätt att få svar på samma språk.

5.

De beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får ligga till grund för att

ett klagomål ges in till Europeiska ombudsmannen eller för en talan vid domstolen enligt villkoren i artikel 228 respek­

tive 263 i EUF-fördraget.

AVSNITT 4

Finansiella krav

Artikel 115

Budget

1.

Byråns intäkter ska, med förbehåll för andra typer av inkomster, bestå av följande:

a) Ett bidrag från unionen som förs in i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt).

b) Ett bidrag från de länder som deltar i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, i enlig­

het med de respektive överenskommelser som specificerar deras ekonomiska bidrag.

c) Unionsfinansiering i form av överenskommelser om medverkan eller ad hoc-bidrag, i enlighet med de finansiella

regler för byrån som avses i artikel 120 och med bestämmelserna i relevanta instrument till stöd för unionens

politik.

d) Avgifter för tjänster som byrån tillhandahåller.

e) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna.

2.

Byråns utgifter ska omfatta utgifter relaterade till dess administration, infrastruktur, drift och personal.

3.

Den verkställande direktören ska upprätta ett utkast till beräkning av byråns inkomster och utgifter för påföljande

räkenskapsår, inklusive en tjänsteförteckning, och översända denna till styrelsen.

4.

Inkomster och utgifter ska balansera varandra.

5.

Styrelsen ska med utgångspunkt i det utkast till beräkning som upprättats av den verkställande direktören anta ett

preliminärt utkast till beräkning av byråns förväntade inkomster och utgifter, inklusive den preliminära tjänsteförteck­

ningen. Styrelsen ska vidarebefordra detta som en del av utkastet till ett samlat programdokument till Europaparlamen­

tet, rådet och kommissionen senast den 31 januari varje år.

141

142

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

6.

Styrelsen ska översända det slutliga utkastet till beräkning av byråns inkomster och utgifter, inklusive utkastet till

tjänsteförteckning och det preliminära arbetsprogrammet, till kommissionen senast den 31 mars varje år.

7.

Kommissionen ska vidarebefordra beräkningen till budgetmyndigheten tillsammans med förslaget till Europeiska

unionens allmänna budget.

8.

På grundval av beräkningen ska kommissionen i förslaget till Europeiska unionens allmänna budget föra in de

beräkningar som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska

belasta den allmänna budgeten, som den ska förelägga budgetmyndigheten enligt artiklarna 313 och 314

i EUF-fördraget.

9.

Budgetmyndigheten ska bevilja anslag för bidraget till byrån.

10. Budgetmyndigheten ska anta byråns tjänsteförteckning.

11. Styrelsen ska anta byråns budget. Den blir definitiv efter det slutgiltiga antagandet av Europeiska unionens

allmänna budget. Vid behov ska den justeras i enlighet med den allmänna budgeten.

12. Alla eventuella ändringar av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, ska göras enligt samma förfarande.

13. Alla byggprojekt som kan komma att påverka byråns budget väsentligt ska omfattas av kommissionens delegerade

förordning (EU) 2019/715 (

47

).

14. För att finansiera utplacering av snabba gränsinsatser och återvändandeinterventioner ska den budget som styrel­

sen antar för byrån innehålla en ekonomisk operativ reserv som uppgår till minst 2 % av det anslag som föreskrivs

gemensamt för de gemensamma operativa insatserna vid den yttre gränsen och den operativa verksamheten i fråga om

återvändande. Efter utgången av varje månad får den verkställande direktören besluta att omfördela ett belopp som mot­

svarar en tolftedel av anslagen i reserven till byråns övriga operativa verksamhet. I ett sådant fall ska den verkställande

direktören informera styrelsen.

15. Budgetmässiga åtaganden för åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får delas upp över flera år i årliga

delåtaganden.

Artikel 116

Genomförande och kontroll av budgeten

1.

Den verkställande direktören ska genomföra byråns budget.

2.

Byråns räkenskapsförare ska senast den 1 mars varje budgetår N + 1 överlämna den preliminära redovisningen för

budgetåret N till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten. Kommissionens räkenskapsförare ska konsolidera

institutionernas och de decentraliserade organens preliminära redovisningar i enlighet med artikel 245 i förordning (EU,

Euratom) 2018/1046.

3.

Byrån ska överlämna en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europa­

parlamentet, rådet och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.

Kommissionens räkenskapsförare ska översända byråns preliminära redovisning för år N, som konsoliderats med

kommissionens räkenskaper, till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

5.

Efter mottagandet av revisionsrättens synpunkter på byråns preliminära redovisning för år N enligt artikel 246

i förordning (EU, Euratom) 2018/1046, ska den verkställande direktören på eget ansvar upprätta byråns slutliga redovis­

ning och överlämna den till styrelsen för yttrande.

6.

Styrelsen ska avge ett yttrande om byråns slutliga redovisning för år N.

(

47

) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som

inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Eur­

atom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1)

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/97

7.

Senast den 1 juli år N + 1 ska den verkställande direktören överlämna den slutliga redovisningen tillsammans med

styrelsens yttrande till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

8.

Den slutliga redovisningen för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november

år N + 1.

9.

Senast den 30 september år N + 1 ska den verkställande direktören till revisionsrätten översända ett svar på dess

synpunkter. Han eller hon ska också skicka detta svar till styrelsen.

10. Den verkställande direktören ska på begäran förse Europaparlamentet med all den information som är nödvändig

för en smidig tillämpning av förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för budgetår N, i enlighet med artikel 261.3

i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

11. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalifice­

rad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för år N.

Artikel 117

Bedrägeribekämpning

1.

För att det ska vara möjligt att bekämpa bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna

i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 gälla utan förbehåll. Byrån ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av

den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och utan dröjsmål

anta lämpliga bestämmelser som ska gälla byråns hela personal genom att använda den mall som anges i bilagan till

avtalet.

2.

Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare,

uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från byrån.

3.

Olaf får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets

förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (

48

), utföra administrativa utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektio­

ner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unio­

nens ekonomiska intressen i samband med ett bidragsavtal eller bidragsbeslut eller ett kontrakt som finansierats av

byrån.

4.

I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrä­

geri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med direktiv (EU)

2017/1371.

5.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–4 ska byråns samarbetsavtal med tredjeland och med interna­

tionella organisationer, bidragsavtal, bidragsbeslut och kontrakt innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner

revisionsrätten, Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten rätten att utföra sådana revisioner och utredningar inom ramen

för deras respektive behörighet.

Artikel 118

Förebyggande av intressekonflikter

Byrån ska anta interna regler som ålägger medlemmar i dess organ och dess personal att under sin anställning eller sin

mandatperiod undvika alla situationer som kan ge upphov till en intressekonflikt samt att rapportera sådana situationer.

Byrån ska säkerställa insyn med avseende på lobbyverksamhet med hjälp av ett öppenhetsregister och genom att lämna

ut upplysningar om alla sina sammanträden med tredjepartsintressenter. Öppenhetsregistret ska innehålla alla

sammanträden och kontakter mellan tredjepartsintressenter och den verkställande direktören, de biträdande verk­

ställande direktörerna och avdelningscheferna i ärenden som rör upphandling och anbudsförfaranden avseende tjänster,

utrustning eller utlagda projekt och studier. Byrån ska föra ett register över alla sammanträden mellan sin personal och

tredjepartsintressenter i frågor som rör upphandling och anbudsförfaranden avseende tjänster, utrustning eller utlagda

projekt och studier.

(

48

) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som

kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter

(EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

143

144

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Artikel 119

Administrativa undersökningar

Byråns verksamhet ska vara föremål för undersökningar av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228

i EUF-fördraget.

Artikel 120

Finansiell bestämmelse

De finansiella regler som ska tillämpas på byrån ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De får inte

avvika från delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 såvida detta inte är nödvändigt på grund av särdragen i byråns

verksamhet och kommissionen har gett sitt samtycke till detta i förväg. I detta sammanhang ska styrelsen anta särskilda

finansiella regler för byråns verksamhet avseende samarbete med tredjeländer i fråga om återvändande.

Artikel 121

Utvärdering

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 59 ska kommissionen senast den 5 december 2023 och därefter

vart fjärde år genomföra en utvärdering av denna förordning. I utvärderingen ska särskilt följande bedömas:

a) Byråns resultat med avseende på dess mål, uppdrag, resurser och uppgifter.

b) Verkan, ändamålsenligheten och effektiviteten av byråns arbete och arbetsmetoder i förhållande till dess mål, uppdrag

och uppgifter.

c) Samarbetet mellan organ på europeisk nivå, inklusive genomförandet av det europeiska samarbetet om kustbevak­

ningsuppgifter.

d) Eventuella behov av att ändra byråns uppdrag.

e) De finansiella följderna av sådana ändringar.

f) Verksamheten inom den stående styrkan och, från och med den andra utvärderingen, dess totala storlek och

sammansättning.

g) Den stående styrkans utbildningsnivå, specialiserade sakkunskap och yrkeskunnighet.

Utvärderingen ska innehålla en särskild analys av hur stadgan och annan relevant unionsrätt följts vid tillämpningen av

den här förordningen.

2.

Utvärderingen ska också bedöma hur attraktiv byrån är som arbetsgivare vid rekrytering av ordinarie personal,

i syfte att säkerställa kvalifikationer hos kandidaterna och geografisk balans.

3.

Vid utvärderingen ska kommissionen inhämta synpunkter från berörda aktörer, inbegripet det rådgivande forumet

och FRA.

4.

Kommissionen ska översända utvärderingsrapporterna och sina slutsatser av rapporterna till Europaparlamentet,

rådet och styrelsen. Styrelsen får utfärda rekommendationer om ändringar av denna förordning till kommissionen.

Utvärderingsrapporterna och slutsatserna om rapporterna ska offentliggöras. Medlemsstaterna och byrån ska ge

kommissionen den information som den behöver för att utarbeta utvärderingsrapporterna. Utvärderingsrapporterna ska

vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

5.

Byrån ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur Eurosur fungerar senast den 1 december

2021 och därefter vartannat år.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/99

Medlemsstaterna ska ge byrån den information som den behöver för att utarbeta dessa rapporter.

6.

Som en del av den utvärdering som avses i punkt 1 ska kommissionen tillhandahålla en övergripande utvärdering

av Eurosur, vid behov åtföljd av lämpliga förslag för att förbättra dess funktion.

Medlemsstaterna och byrån ska förse kommissionen med den information som krävs för att framställa den övergripande

utvärdering som avses i första stycket.

Vid den övergripande utvärdering som avses i första stycket ska kommissionen inhämta synpunkter från berörda aktö­

rer, inbegripet det rådgivande forumet och FRA.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 122

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté (kommittén för den europeiska gräns- och kustbevakningen). Denna

kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 123

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.

Förordning (EU) nr 1052/2013 ska upphöra att gälla, med undantag av artiklarna 9.3, 9.5, 9.7–9.10, 10.5 och

10.7, som ska upphöra att gälla den dag då den genomförandeakt som avses i artikel 24.3 i den här förordningen träder

i kraft.

2.

Förordning (EU) 2016/1624 ska upphöra att gälla, med undantag av artiklarna 20, 30 och 31, som ska upphöra

att gälla från och med den 1 januari 2021.

3.

Utplaceringar i enlighet med artiklarna 54–58 ska ske från och med den 1 januari 2021.

4.

För utplaceringar under 2021 ska de beslut som avses i artiklarna 54.4 och 64.6 antas av styrelsen senast den

31 mars 2020.

5.

I syfte att stödja utvecklingen av personalresurser för att säkra medlemsstaternas bidrag till den stående styrkan

har medlemsstaterna rätt att erhålla finansiering under 2020 i enlighet med artikel 61.1 a. Siffrorna i bilaga II för år

2022 ska användas som referens för den ifrågavarande finansieringen under 2020.

6.

För att på ett effektivt sätt bidra med det antal ordinarie personal som krävs vid de första utplaceringarna av den

stående styrkan och inrättandet av Etias centralenhet, ska byrån inleda de förberedelser som är nödvändiga, inbegripet

rekrytering och utbildning, den 4 december 2019 och i enlighet med budgetbestämmelserna.

7.

Fram till den 5 december 2021 får medlemsstaterna på frivillig basis tillhandahålla Eurosur information

beträffande gränskontroll och övervakning av luftgränser.

8.

Hänvisningar till de upphävda akterna ska betraktas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlig­

het med jämförelsetabellen i bilaga VI till denna förordning.

Artikel 124

Ikraftträdande och tillämplighet

1.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

2.

Artikel 79 ska tillämpas från och med den dag då det system som avses i den artikeln konkret överförs.

145

146

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/100

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

3.

Artiklarna 12.3, 70 och 100.5, i den utsträckning de gäller samarbetet med Förenade kungariket, ska tillämpas

fram till den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3

i EU-fördraget eller, under förutsättning att ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med

artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft det datumet, till och med utgången av den övergångsperiod som fastställs

i det avtalet om utträde.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet

med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 13 november 2019.

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

D. M. SASSOLI

T. TUPPURAINEN

Ordförande

Ordförande

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/101

BILAGA I

Den stående styrkans kapacitet per år och kategori i enlighet med artikel 54

Kategori/År

Kategori 1

Ordinarie personal

Kategori 2

Operativ personal för

långvarig

utstationering

Kategori 3

Operativ personal för

kortvarig utplacering

Kategori 4

Reserv för snabba

insatser

Totalt för den

stående styrkan

2021

1 000

400

3 600

1 500

6 500

2022

1 000

500

3 500

1 500

6 500

2023

1 500

500

4 000

1 500

7 500

2024

1 500

750

4 250

1 500

8 000

2025

2 000

1 000

5 000

0

8 000

2026

2 500

1 250

5 250

0

9 000

2027 och

därefter

3 000

1 500

5 500

0

10 000

147

148

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/102

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

BILAGA II

Årliga bidrag som medlemsstaterna ska tillhandahålla den stående styrkan genom långvarig

utstationering av personal i enlighet med artikel 56

Land/År

2021

2022

2023

2024

2025

2026

2027 och därefter

Belgien

8

10

10

15

20

25

30

Bulgarien

11

13

13

20

27

33

40

Tjeckien

5

7

7

10

13

17

20

Danmark

8

10

10

15

19

24

29

Tyskland

61

73

73

110

152

187

225

Estland

5

6

6

9

12

15

18

Grekland

13

17

17

25

33

42

50

Spanien

30

37

37

56

74

93

111

Frankrike

46

56

56

83

114

141

170

Kroatien

17

22

22

33

43

54

65

Italien

33

42

42

63

83

104

125

Cypern

2

3

3

4

5

7

8

Lettland

8

10

10

15

20

25

30

Litauen

10

13

13

20

26

33

39

Luxemburg

2

3

3

4

5

7

8

Ungern

17

22

22

33

43

54

65

Malta

2

2

2

3

4

5

6

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/103

Land/År

2021

2022

2023

2024

2025

2026

2027 och därefter

Nederländerna

13

17

17

25

33

42

50

Österrike

9

11

11

17

23

28

34

Polen

27

33

33

50

67

83

100

Portugal

8

10

10

15

20

25

30

Rumänien

20

25

25

38

50

63

75

Slovenien

9

12

12

18

23

29

35

Slovakien

9

12

12

18

23

29

35

Finland

8

10

10

15

20

25

30

Sverige

9

11

11

17

23

28

34

Schweiz

4

5

5

8

11

13

16

Island

1

1

1

1

1

2

2

Liechtenstein (*)

0

0

0

0

0

0

0

Norge

5

7

7

10

13

17

20

TOTALT

400

500

500

750

1 000

1 250

1 500

(*) Liechtenstein kommer att bidra genom proportionellt ekonomiskt stöd.

149

150

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/104

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

BILAGA III

Årliga bidrag som medlemsstaterna ska tillhandahålla den stående styrkan för kortvarig

utplacering av personal i enlighet med artikel 57

Land/År

2021

2022

2023

2024

2025

2026

2027 och därefter

Belgien

72

70

80

85

100

105

110

Bulgarien

96

93

107

113

133

140

147

Tjeckien

48

47

53

57

67

70

73

Danmark

70

68

77

82

97

102

106

Tyskland

540

523

602

637

748

785

827

Estland

43

42

48

51

60

63

66

Grekland

120

117

133

142

167

175

183

Spanien

266

259

296

315

370

389

407

Frankrike

408

396

454

481

566

593

624

Kroatien

156

152

173

184

217

228

238

Italien

300

292

333

354

417

438

458

Cypern

19

19

21

23

27

28

29

Lettland

72

70

80

85

100

105

110

Litauen

94

91

104

111

130

137

143

Luxemburg

19

19

21

23

27

28

29

Ungern

156

152

173

184

217

228

238

Malta

14

14

16

17

20

21

22

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/105

Land/År

2021

2022

2023

2024

2025

2026

2027 och därefter

Nederländerna

120

117

133

142

167

175

183

Österrike

82

79

91

96

113

119

125

Polen

240

233

267

283

333

350

367

Portugal

72

0

80

85

100

105

110

Rumänien

180

175

200

213

250

263

275

Slovenien

84

82

93

99

117

123

128

Slovakien

84

82

93

99

117

123

128

Finland

72

70

80

85

100

105

110

Sverige

82

79

91

96

113

119

125

Schweiz

38

37

43

45

53

56

59

Island

5

5

5

6

7

7

7

Liechtenstein (*)

0

0

0

0

0

0

0

Norge

48

47

53

57

67

70

73

TOTALT

3 600

3 500

4 000

4 250

5 000

5 250

5 500

(*) Liechtenstein kommer att bidra genom proportionellt ekonomiskt stöd.

151

152

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/106

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

BILAGA IV

Bidrag som medlemsstaterna ska tillhandahålla den stående styrkan genom reserven för snabba

insatser i enlighet med artikel 58

Land

Antal

Belgien

30

Bulgarien

40

Tjeckien

20

Danmark

29

Tyskland

225

Estland

18

Grekland

50

Spanien

111

Frankrike

170

Kroatien

65

Italien

125

Cypern

8

Lettland

30

Litauen

39

Luxemburg

8

Ungern

65

Malta

6

Nederländerna

50

Österrike

34

Polen

100

Portugal

30

Rumänien

75

Slovenien

35

Slovakien

35

Finland

30

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/107

Land

Antal

Sverige

34

Schweiz

16

Island

2

Liechtenstein (*)

0

Norge

20

TOTALT

1 500

(*) Liechtenstein kommer att bidra genom proportionellt ekonomiskt stöd.

153

154

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/108

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

BILAGA V

Regler om användning av våld, inklusive utbildning och tillhandahållande, kontroll och användning

när det gäller tjänstevapen och icke-dödande utrustning som är tillämpliga på ordinarie personal

som agerar som medlemmar i enheterna under utplaceringen

1. Allmänna principer för användning av våld och vapen

I denna förordning avses med användning av våld att ordinarie personal som utplaceras som medlemmar i enhe­

terna tillgriper fysiska metoder för att utföra sina funktioner eller för att säkerställa självförsvar, vilket inbegriper

användning av händer och kropp, användning av verktyg, vapen, inklusive skjutvapen, eller utrustning.

Vapen, ammunition och utrustning får endast bäras och användas under insatser. Det är förbjudet att bära eller

använda vapen, ammunition och utrustning utanför tjänstgöringsperioder.

I enlighet med artikel 82.8 ska användning av våld och vapen av ordinarie personal som är utplacerad som

medlemmar i enheterna ske i enlighet med värdmedlemsstatens nationella rätt, i närvaro av värdmedlemsstatens

gränsbevakningstjänstemän.

Utan att det påverkar kravet på tillstånd från värdmedlemsstaten och tillämpligheten av nationell rätt på användning

av våld under insatser, ska användningen av våld och vapen av ordinarie personal som är utplacerad som

medlemmar i enheterna följa principerna om nödvändighet, proportionalitet och försiktighet (nedan kallade de

grundläggande principerna) såsom anges nedan.

Den operativa plan som den verkställande direktören och värdmedlemsstaten enats om ska fastställa villkoren för

bärande och användning av vapen i enlighet med nationell rätt eller operativa förfaranden under insatser.

Principen om nödvändighet

Användning av våld, oavsett om det rör sig om direkt fysisk kontakt eller användning av vapen eller utrustning, ska

tillgripas i undantagsfall och endast när det är strikt nödvändigt för att säkerställa utförandet av byråns uppgifter

eller i självförsvar. Våld får endast användas som en sista utväg, efter att varje rimlig ansträngning gjorts för att lösa

en situation med icke våldsamma metoder inbegripet övertalning, förhandling eller medling. Våld och tvångsmedel

får aldrig användas godtyckligt eller orättfärdigt.

Principen om proportionalitet

När laglig användning av våld eller skjutvapen är oundviklig ska ordinarie personal som är utplacerad som

medlemmar i enheterna agera i proportion till situationens allvar och till det legitima mål som eftersträvas. Under

operativ verksamhet ska proportionalitetsprincipen vägleda både vilken typ av våld som används (t.ex. behovet av

att använda vapen) och i vilken omfattning våld tillämpas. Ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar

i enheterna får inte använda mer våld än absolut nödvändigt för att uppnå det legitima målet att upprätthålla lagen.

Om ett skjutvapen används ska ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna säkerställa att

användningen orsakar minsta möjliga skador och att fysiska och materiella skador i möjligaste mån minimeras. Om

åtgärderna leder till ett oacceptabelt resultat får den ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enhe­

terna avstå från åtgärden. Principen om proportionalitet innebär att byrån ska förse sin ordinarie personal som är

utplacerad som medlemmar i enheterna med den utrustning och de självförsvarsmetoder som behövs för att

möjliggöra tillämpning av våld på en rimlig nivå.

Plikten att iaktta försiktighet

När den utför operativ verksamhet ska ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna ha full

respekt för och syfta till att bevara människoliv och människans värdighet. Alla nödvändiga åtgärder ska vidtas som

kan minimera risken för fysiska och materiella skador under insatser. Denna skyldighet innefattar en generell skyl­

dighet för ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna att ge tydliga varningar om avsikten

att använda våld såvida inte en sådan varning i onödan skulle utsätta medlemmarna i enheterna för risk eller skulle

medföra en risk för död eller allvarlig skada för andra, eller skulle vara klart olämpligt eller oändamålsenligt i den

särskilda situationen.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/109

2. Specifika regler för de oftast använda våldsinstrumenten (utrustning för ordinarie personal som är

utplacerad som medlemmar i enheterna)

I enlighet med de grundläggande principerna är användning av våld endast tillåten i den utsträckning som använd­

ningen av våld är nödvändig för att uppnå det omedelbara målet att upprätthålla lagen, och endast efter det att

— försök att lösa en potentiellt våldsam konfrontation genom övertalning, förhandling eller medling har uttömts

och misslyckats,

— en varning om avsikten att använda våld har getts.

Om det är nödvändigt att trappa upp interventionsnivån (t.ex. användning av ett vapen eller ett annat slags vapen)

ska också en tydlig varning om en sådan upptrappning ges såvida inte en sådan varning i onödan skulle utsätta

medlemmarna i enheterna för risk eller skulle medföra en risk för död eller allvarlig skada för andra, eller skulle

vara klart olämpligt eller oändamålsenligt i den särskilda situationen.

Skjutvapen

Ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna får inte använda skjutvapen mot personer utom

under följande omständigheter och endast om mindre extrema medel är otillräckliga för att uppnå de nödvändiga

målen:

— Användningen av skjutvapen av ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna är en sista

utväg, i en extrem nödsituation, särskilt om det finns risk för att utomstående kan utsättas för fara.

— Användningen av skjutvapen av ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna är nödvändig

för att försvara sig själva eller andra mot ett överhängande hot mot liv eller allvarlig skada.

— Användningen av skjutvapen av ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna sker för att

förhindra ett överhängande hot mot liv eller allvarlig skada.

— Användningen av skjutvapen av ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna sker för att

avvärja en faktisk attack eller förhindra en överhängande farlig attack på viktiga institutioner, tjänster eller

anläggningar.

Innan ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna använder skjutvapen måste de ge en tydlig

varning om avsikten att använda sådana skjutvapen. Varningar får ges muntligen eller genom att skjuta

varningsskott.

Icke-dödliga vapen

Batonger

Godkända batonger får användas för att försvara sig eller som vapen, i tillämpliga fall, i enlighet med de

grundläggande principerna enligt följande:

— När användning av en lägre grad av våld anses vara klart olämpligt för ändamålet.

— För att avvärja en faktisk eller en överhängande attack på egendom.

Innan ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna använder batonger måste de ge en tydlig

varning om avsikten att använda batonger. När de använder batonger ska ordinarie personal som är utplacerad som

medlemmar i enheterna alltid ha för avsikt att minimera risken för skador och undvika kontakt med huvudet.

Tårframkallande medel (t.ex. pepparsprej)

Godkända tårframkallande medel får användas för att försvara sig eller som vapen, i tillämpliga fall, i enlighet med

de grundläggande principerna enligt följande:

— När användning av en lägre grad av våld anses vara klart olämpligt för ändamålet.

— För att avvärja en faktisk eller en överhängande attack.

155

156

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/110

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Annan utrustning

Handfängsel

Handfängsel får endast sättas på personer som anses utgöra en fara för sig själva eller andra, för att säkerställa att de

kan kvarhållas eller transporteras säkert samt för att säkerställa säkerheten för ordinarie personal som är utplacerad

som medlemmar i enheterna och andra medlemmar i enheterna. Handfängsel får endast användas under en så kort

tid som möjligt och endast när det är absolut nödvändigt.

3. Praktiska regler för användning av våld, tjänstevapen, ammunition och utrustning under insatser

Allmänna praktiska regler för användning av våld, vapen och annan utrustning under insatser

I enlighet med artikel 82.8 ska ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna utöva sina verk­

ställande befogenheter, inklusive användning av våld, under befäl och kontroll av värdmedlemsstaten och får endast

använda våld, inklusive vapen, ammunition och utrustning, i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjäns­

temän efter att ha fått tillstånd av värdmedlemsstatens behöriga myndigheter. Värdmedlemsstatens behöriga myndig­

heter får dock, med byråns samtycke, tillåta ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna att

använda våld i frånvaro av värdmedlemsstatens tjänstemän.

Värdmedlemsstaten får förbjuda bärande av vissa typer av tjänstevapen, ammunition och utrustning i enlighet med

artikel 82.8 andra stycket.

Utan att det påverkar kravet på tillstånd från värdmedlemsstaten och tillämpligheten av nationell rätt när det gäller

användning av våld under insatser, ska användningen av våld och vapen av ordinarie personal som är utplacerad

som medlemmar i enheterna

a) vara förenlig med de grundläggande principerna och de specifika regler som avses i del 2,

b) respektera de grundläggande rättigheter som garanteras enligt internationell rätt och unionsrätten, vilket särskilt

inbegriper stadgan, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, Förenta nationernas grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom

brottsbekämpande myndigheter samt Förenta nationernas uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekäm­

pande myndigheter,

c) vara förenlig med byråns uppförandekod.

4. Kontrollmekanism

Byrån ska tillhandahålla följande garantier vad gäller användning av våld, vapen, ammunition och utrustning och

ska tillhandahålla en utvärdering i sin årsrapport.

Utbildning

Den utbildning som tillhandahålls i enlighet med artikel 62.2 ska omfatta teoretiska och praktiska aspekter

i förhållande till förebyggande och användning av våld. Den teoretiska utbildningen ska omfatta psykologisk utbild­

ning, inklusive utbildning i uthållighet och arbete i situationer med högt tryck, samt tekniker för att undvika

användning av våld, såsom förhandlingar och medling. Den teoretiska utbildningen ska följas av en obligatorisk och

lämplig teoretisk och praktisk utbildning om användning av våld, vapen, ammunition och utrustning samt om

tillämpligt skydd av de grundläggande rättigheterna. För att säkerställa en gemensam praktisk förståelse och ett

gemensamt praktiskt tillvägagångssätt ska den praktiska utbildningen avslutas med en simulering som är relevant

för den verksamhet som ska utföras under utplaceringen och inbegripa en praktisk simulering som omfattar en

operationalisering av skyddet av de grundläggande rättigheterna.

Byrån ska tillhandahålla ordinarie personal som är utstationerad som medlemmar i enheterna kontinuerlig utbild­

ning om användning av våld. Sådan utbildning ska äga rum inom ramen för den utbildning som avses

i artikel 62.2. För att ordinarie personal som är utstationerad som medlemmar i enheterna ska tillåtas bära tjänste­

vapen och använda våld måste de ha genomgått den årliga kontinuerliga utbildningen med godkänt resultat. Den

årliga kontinuerliga utbildningen ska omfatta teoretiska och praktiska aspekter enligt beskrivningen i det första

stycket. Den årliga kontinuerliga utbildningen ska pågå i minst 24 timmar sammanlagt, och bestå av minst

8 timmar teoretisk utbildning och minst 16 timmar praktisk utbildning. Den praktiska utbildningen ska delas upp

på minst 8 timmar fysisk utbildning, med användning av tekniker för fysiskt fasthållande, och minst 8 timmar för

användning av skjutvapen.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/111

Användning av narkotika, konsumtion av läkemedel och alkohol

Ordinarie personal som är utstationerad som medlemmar i enheterna får inte konsumera eller vara påverkade av

alkohol när de är i tjänst.

Ordinarie personal som är utstationerad som medlemmar i enheterna får inte inneha eller använda narkotika eller

läkemedel, om dessa inte har skrivits ut på grund av medicinska skäl. Ordinarie personal som är utstationerad som

medlemmar i enheterna som behöver läkemedel av medicinska skäl ska omedelbart underrätta sin närmaste chef

om ett sådant behov. Deras deltagande i operativ verksamhet får ses över med beaktande av potentiella verkningar

och biverkningar i samband med användning av ämnet.

Byrån ska inrätta en kontrollmekanism för att säkerställa att ordinarie personal som är utstationerad som

medlemmar i enheterna utför sina uppgifter utan att vara påverkade av användning av narkotika, läkemedel eller

alkohol. Denna mekanism ska baseras på en regelbunden läkarundersökning av ordinarie personal som är utstatio­

nerad som medlemmar i enheterna avseende möjlig konsumtion av narkotika, läkemedel eller alkohol. Alla positiva

resultat som hittats under dessa undersökningar ska omedelbart rapporteras till den verkställande direktören.

Rapportering

Alla incidenter som innebär användning av våld ska omedelbart rapporteras genom befälsordningen till den sam­

ordningsstruktur som är relevant för varje insats och till ombudet för grundläggande rättigheter och den verk­

ställande direktören. I rapporten ska anges fullständiga uppgifter om under vilka omständigheter dessa incidenter

inträffade.

Skyldighet att samarbeta och informera

Ordinarie personal som är utstationerad som medlemmar i enheterna och alla andra deltagare i insatserna ska sam­

arbeta vad gäller insamling av fakta om en incident som har rapporterats under en operativ verksamhet.

Tillsynsmekanism

Byrån ska inrätta en tillsynsmekanism som avses i artikel 55.5 a.

System för klagomål

Vem som helst får rapportera misstänkta överträdelser som begåtts av ordinarie personal som är utstationerad som

medlemmar i enheterna av de regler om användning av våld som tillämpas enligt denna bilaga enligt det system för

klagomål som finns i artikel 111.

Sanktioner

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 85, och om byrån konstaterar att en medlem av dess ordinarie perso­

nal som är utstationerad som en medlem i enheterna har utfört verksamhet i strid med de regler som är tillämpliga

enligt denna förordning, inbegripet de grundläggande rättigheter som skyddas enligt stadgan, den europeiska kon­

ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och internationell rätt, ska den

verkställande direktören vidta lämpliga åtgärder som kan inkludera att medlemmen ur den ordinarie personalen

omedelbart dras tillbaka från den operativa verksamheten och eventuella disciplinära åtgärder enligt tjänsteföreskrif­

terna, inbegripet att medlemmen ur den ordinarie personalen avlägsnas från byrån.

Rollen för ombudet för grundläggande rättigheter

Ombudet för grundläggande rättigheter ska kontrollera och ge återkoppling på innehållet i introduktionsutbild­

ningen och fortbildningen särskilt med beaktande av aspekterna avseende grundläggande rättigheter och hur

grundläggande rättigheter kan skyddas i situationer där det är nödvändigt att använda våld samt säkerställa att rele­

vanta preventiva tekniker ingår.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska rapportera om respekten av grundläggande rättigheter vid

brottsbekämpningspraxis i värdmedlemsstaten eller det tredjeland som är värdland. Denna rapport ska överlämnas

till den verkställande direktören och ska beaktas när den operativa planen utformas.

Ombudet för grundläggande rättigheter ska säkerställa att incidenter som rör användning av våld och användning av

vapen, ammunition och utrustning utan dröjsmål utreds grundligt och rapporteras till den verkställande direktören.

Resultaten av sådana utredningar ska översändas till det rådgivande forumet

157

158

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/112

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

All verksamhet som rör användning av våld, vapen, ammunition och utrustning ska regelbundet övervakas av

ombudet för grundläggande rättigheter och alla incidenter ska rapporteras i rapporterna från ombudet för

grundläggande rättigheter samt i byråns årsrapport.

5. Tillhandahållande av tjänstevapen

Tillstånd för vapen

För att fastställa exakt vilka typer av tjänstevapen, ammunition och annan utrustning som ska användas av ordinarie

personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna, ska byrån fastställa en uttömmande förteckning över de

komponenter som ska ingå i den personliga utrustningen.

Den personliga utrustningen ska användas av all ordinarie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna.

Byrån får också komplettera den personliga utrustningen med ytterligare vapen, ammunition eller annan utrustning

som är specifikt avsedd för utförandet av specifika uppgifter inom en eller två typer av enheter.

Byrån ska säkerställa att alla vapen, inklusive skjutvapen, ammunition och all utrustning som tillhandahålls ordina­

rie personal som är utplacerad som medlemmar i enheterna, inklusive skjutvapen, är förenlig med alla nödvändiga

tekniska standarder.

Vapen, ammunition och utrustning som är tillåtna att användas ska förtecknas i den operativa planen i enlighet

med värdmedlemsstatens krav för tillåtna och förbjudna vapen.

Instruktioner för tjänstgöringsperiod

Vapen, ammunition och utrustning får bäras under insatser och får endast användas som en sista utväg. Det är inte

tillåtet att bära eller använda vapen, ammunition eller utrustning utanför tjänstgöringsperioder. Byrån ska fastställa

specifika regler och åtgärder för att vapen, ammunition och annan utrustning för ordinarie personal som är utplace­

rad som medlemmar i enheterna ska kunna förvaras i säkra lokaler utanför tjänstgöringsperioder i enlighet med

bestämmelserna i artikel 55.5 c.

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/113

BILAGA VI

Jämförelsetabell

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 1 första meningen

Artikel 1 första stycket

Artikel 1 andra meningen

Artikel 1 andra stycket

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2 leden 2, 4, 5, 6, 9, 15, 16,

17, 18, 29 och 30

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 3 b, c, d, f och g

Artikel 2 leden 7, 8, 10, 11 och 13

Artikel 2.16

Artikel 3 e

Artikel 2.12

Artikel 3 i

Artikel 2.14

Artikel 2.9

Artikel 2.19

Artikel 2.5–2.7

Artikel 2.20–2.22

Artikel 2.10–2.15

Artikel 2.23–2.28

Artikel 4 a–d

Artikel 3.1 a–d

Artikel 4 e

Artikel 3.1 e och f

Artikel 4 f–k

Artikel 3.1 g–l

Artikel 3.2

Artikel 3.1

Artikel 4

Artikel 6

Artikel 5

159

160

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/114

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 7

Artikel 6

Artikel 5.1

Artikel 7.1

Artikel 7.2

Artikel 5.2 och 5.3

Artikel 7.3 och 7.4

Artikel 8.2

Artikel 7.5

Artikel 8.1–8.4

Artikel 3.2

Artikel 8.5

Artikel 3.3

Artikel 8.6

Artikel 8.7 och 8.8

Artikel 9

Artikel 8.1 a

Artikel 10.1 a

Artikel 10.1 b

Artikel 8.1 b

Artikel 10.1 c

Artikel 8.1 c

Artikel 10.1 d

Artikel 10.1 e

Artikel 8.1 s

Artikel 10.1 f

Artikel 8.1 d

Artikel 10.1 g

Artikel 8.1 e

Artikel 10.1 h

Artikel 8.1 f

Artikel 10.1 i

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/115

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 8.1 g

Artikel 10.1 j

Artikel 8.1 h

Artikel 10.1 k

Artikel 10.1 l

Artikel 8.1 i

Artikel 10.1 m

Artikel 8.1 l

Artikel 10.1 n

Artikel 8.1 n

Artikel 10.1 o

Artikel 8.1 o

Artikel 10.1 p

Artikel 8.1 m

Artikel 10.1 q

Artikel 10.1 r och s

Artikel 8.1 t

Artikel 10.1 t

Artikel 10.1 u

Artikel 8.1 u

Artikel 10.1 v

Artikel 8.1 p

Artikel 10.1 w

Artikel 8.1 q

Artikel 10.1 x

Artikel 10.1 y

Artikel 8.1 j

Artikel 10.1 z

Artikel 6.1 a

Artikel 10.1 aa

Artikel 8.1 r

Artikel 10.1 ab

Artikel 8.1 s

Artikel 10.1 ac

161

162

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/116

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 10.1 ad–ag

Artikel 8.3

Artikel 10.2

Artikel 9

Artikel 11

Artikel 10

Artikel 12.1

Artikel 12.2 och 12.3

Artikel 23

Artikel 13.1 första meningen

Artikel 13.1 andra meningen

Artikel 13.2 och 13.3

Artikel 7.1

Artikel 14.1

Artikel 7.2

Artikel 14.2

Artikel 44.1

Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 15.3

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 1

Artikel 18

Artikel 2.1 och 2.2

Artikel 19.1

Artikel 2.3

Artikel 19.2

Artikel 4.1 a och b

Artikel 20.1 a och b

Artikel 4.1 d

Artikel 20.1 c

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/117

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 20.1 d, e och f

Artikel 4.2 och 4.3

Artikel 20.2 och 20.3

Artikel 5.1, 5.2 och 5.3

Artikel 21.1, 21.2 och 21.3 a–h

Artikel 21.3 i och j

Artikel 17.1, 17.2 och 17.3

Artikel 21.4, 21.5 och 21.6

Artikel 5.4

Artikel 21.7

Artikel 21

Artikel 22

Artikel 22.1

Artikel 23.1

Artikel 23.2 och 23.3

Artikel 8.1 och 8.2

Artikel 24.1

Artikel 24.2

Artikel 24.3

Artikel 9.1

Artikel 25.1

Artikel 9.2 a–e

Artikel 25.2 a–e

Artikel 25.2 f

Artikel 9.2 f

Artikel 25.2 g

Artikel 9.2 g

Artikel 25.2 h

Artikel 9.2 h

Artikel 25.2 i

Artikel 9.2 i

Artikel 25.2 j

163

164

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/118

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 9.2 j

Artikel 25.2 k

Artikel 9.2 k

Artikel 25.2 l

Artikel 9.4

Artikel 25.3

Artikel 9.5 a andra meningen

Artikel 25.4

Artikel 9.10

Artikel 25.5

Artikel 10.1

Artikel 26.1

Artikel 10.2 a och b

Artikel 26.2 a och b

Artikel 10.2 d

Artikel 26.2 c

Artikel 10.2 e

Artikel 26.2 d

Artikel 26.2 e

Artikel 10.2 f

Artikel 26.2 f

Artikel 10.3 a

Artikel 26.3 a

Artikel 26.3 b

Artikel 10.3 c

Artikel 26.3 c

Artikel 10.5

Artikel 26.4

Artikel 10.6

Artikel 26.5

Artikel 10.4

Artikel 26.6

Artikel 27

Artikel 12.1

Artikel 28.1

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/119

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 12.2 a, b och c

Artikel 28.2 a, b och c

Artikel 28.2 d

Artikel 12.2 d

Artikel 28.2 e

Artikel 12.2 e

Artikel 28.2 f

Artikel 28.2 g, h och i

Artikel 12.4 och 12.5

Artikel 28.3 och 28.4

Artikel 11

Artikel 29.1, 29.2, 29.3

och 29.5–29.8

Artikel 29.4

Artikel 14

Artikel 30

Artikel 12

Artikel 31.1, 31.2 och 31.4–31.7,

samt 31.3 a–e och g–j

Artikel 31.3 f och k

Artikel 13

Artikel 32.1–32.8, 32.10 och 32.11

Artikel 32.9

Artikel 33

Artikel 15.1

Artikel 34.1

Artikel 34.2

Artikel 34.3

Artikel 15.2

Artikel 34.4

Artikel 15.3

Artikel 34.5

165

166

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/120

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 16.1, 16.2 och 16.3

Artikel 35.1 a, b och c, samt 35.2

och 35.3

Artikel 35.1 d

Artikel 16.5

Artikel 35.4

Artikel 14

Artikel 36.1, 36.3 och 36.4, samt

36.2 a–e

Artikel 16.4 a

Artikel 36.2 f

Artikel 15.1, 15.2 och 15.3

Artikel 37.1, 37.2 och 37.3

Artikel 15.5

Artikel 37.4

Artikel 16

Artikel 38.1, 38.2 och 38.4, samt

38.3 a–k och m–o

Artikel 38.3 l och 38.5

Artikel 17

Artikel 39.1, 39.2, 39.3, 39.5,

39.7–39.10 och 39.13–39.15

Artikel 39.4, 39.6, 39.11 och 39.12

Artikel 18

Artikel 40.1, 40.2, 40.3 och 40.5,

samt 40.4 a, b och c

Artikel 40.4 d

Artikel 15.4

Artikel 41.1

Artikel 41.2

Artikel 19

Artikel 42

Artikel 21

Artikel 43.1–43.5

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/121

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 43.6

Artikel 22

Artikel 44

Artikel 24.1 a–e och 24.2

Artikel 45.1

Artikel 45.2

Artikel 25

Artikel 46.1–46.4 och 46.7

Artikel 46.5 och 46.6

Artikel 26

Artikel 47

Artikel 27.1 a

Artikel 48.1 a i

Artikel 27.1 c

Artikel 48.1 a ii och iii

Artikel 48.1 a iv

Artikel 27.1 b

Artikel 48.1 b

Artikel 48.1 c och d

Artikel 27.1 d

Artikel 48.1 e

Artikel 27.1 e

Artikel 48.1 f

Artikel 27.2

Artikel 48.2 a–d

Artikel 48.2 e

Artikel 27.3

Artikel 48.3

Artikel 49

Artikel 28

Artikel 50

167

168

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/122

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 29

Artikel 51

Artikel 52.1

Artikel 32.2

Artikel 52.2

Artikel 33

Artikel 53

Artikel 54

Artikel 55

Artikel 56

Artikel 57

Artikel 58

Artikel 59

Artikel 60

Artikel 61

Artikel 36.1

Artikel 62.1

Artikel 62.2 och 62.3

Artikel 36.2

Artikel 62.4

Artikel 36.4–36.8

Artikel 62.5–62.9

Artikel 62.10

Artikel 38.1

Artikel 63.1

Artikel 63.2

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/123

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 38.2–38.5

Artikel 39.1–39.12 och 39.14–39.16

Artikel 20.12, artikel 39.13

Artikel 37

Artikel 52.1

Artikel 52.2

Artikel 52.4

Artikel 52.3

Artikel 52.4

Artikel 53

Artikel 18.1, 18.2 och 18.3

Artikel 18.3

Artikel 18.5

Artikel 18.5

Artikel 18.6

Artikel 18.4

Artikel 63.3–63.6

Artikel 64

Artikel 65.1–65.2

Artikel 65.3

Artikel 65.4

Artikel 66.1–66.4

Artikel 66.5

Artikel 67

Artikel 68.1 första stycket och andra

stycket a–g

Artikel 68.1 i och j

Artikel 68.1 tredje stycket a–d

Artikel 68.1 tredje stycket e

Artikel 68.2

Artikel 68.3

Artikel 68.4

Artikel 68.5

Artikel 68.6

Artikel 69

169

170

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/124

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 51.1

Artikel 70.1

Artikel 19

Artikel 70.2–70.6

Artikel 51.2 och 51.3

Artikel 70.7 och 70.8

Artikel 54.1 och 54.2

Artikel 71.1, 71.2 och 71.3

Artikel 71.4

Artikel 20.1

Artikel 72.1

Artikel 72.2

Artikel 20.3

Artikel 72.3

Artikel 54.2

Artikel 73.1–73.2

Artikel 54.4

Artikel 73.3 och 73.4

Artikel 54.8

Artikel 73.5

Artikel 54.9

Artikel 73.6

Artikel 54.11

Artikel 73.7 och 73.8

Artikel 54.3

Artikel 74.1, 74.2 och 74.3

Artikel 74.4, 74.5 och 74.6

Artikel 20.1

Artikel 75.1 och 75.2

Artikel 20.7

Artikel 75.3

Artikel 54.5

Artikel 76.1

Artikel 76.2, 76.3 och 76.4

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/125

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 55.4

Artikel 76.5

Artikel 55.1, 55.2 och 55.3

Artikel 77.1, 77.2 och 77.3

Artikel 77.4

Artikel 52.5

Artikel 78.1

Artikel 54.7

Artikel 78.2

Artikel 78.3

Artikel 79

Artikel 34

Artikel 80

Artikel 35

Artikel 81

Artikel 40

Artikel 82.1, 82.3, 82.4

och 82.6–82.11

Artikel 82.2 och 82.5

Artikel 41

Artikel 83

Artikel 42

Artikel 84

Artikel 43

Artikel 85

Artikel 45.1 och 45.2

Artikel 86.1 och 86.2

Artikel 86.3, 86.4 och 86.5

Artikel 46.1

Artikel 87.1 a, b, c, e, f och h

Artikel 87.1 d och g

Artikel 46.3 och 46.4

Artikel 87.2 och 87.3

171

172

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/126

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 88.1 första stycket

Artikel 47.1 b och c

Artikel 88.1 andra stycket a och c

Artikel 88.1 andra stycket b

Artikel 47.2

Artikel 88.2 a och c

Artikel 88.2 b

Artikel 13

Artikel 89.1 och 89.2

Artikel 89.3

Artikel 20.4 och 20.5

Artikel 89.4 och 89.5

Artikel 89.6

Artikel 90

Artikel 91

Artikel 50

Artikel 92

Artikel 56

Artikel 93

Artikel 57

Artikel 94

Artikel 58

Artikel 95.1, 95.4, 95.5 och 95.6

Artikel 95.2 och 95.3

Artikel 59

Artikel 96

Artikel 60

Artikel 97

Artikel 98

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/127

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 61

Artikel 99

Artikel 62.1 och 62.3–62.8

Artikel 100.1 och 100.3–100.8

Artikel 62.2 första stycket a–g och i–z —

Artikel 100.2 första stycket a, b, d, f–z

och ab

Artikel 100.2 första stycket c, e, aa, ac,

ad och ae

Artikel 62.2 andra stycket

Artikel 100.2 andra stycket

Artikel 63

Artikel 101

Artikel 64

Artikel 102

Artikel 65

Artikel 103

Artikel 66

Artikel 104.1–104.5 och 104.7–104.9

Artikel 104.6

Artikel 67

Artikel 105

Artikel 68.1, 68.2 samt 68.3 a–j och

Artikel 106.1, 106.2, 106.5 och

l–r

106.6 samt 106.4 a–l, n, o, r, s och t

Artikel 106.3

Artikel 106.4 m, p och q

Artikel 69

Artikel 107.1–107.7

Artikel 107.8

Artikel 70

Artikel 108

Artikel 71

Artikel 109.1, 109.4 och 109.7

173

174

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/128

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 109.2, 109.3, 109.5

och 109.6

Artikel 110

Artikel 72

Artikel 111

Artikel 112

Artikel 73

Artikel 113

Artikel 74

Artikel 114

Artikel 75

Artikel 115.1–115.14

Artikel 115.15

Artikel 76

Artikel 116

Artikel 77

Artikel 117.1, 117.2, 177.3

och 177.5

Artikel 117.4

Artikel 78

Artikel 118

Artikel 119

Artikel 79

Artikel 120

Artikel 81.1

Artikel 121.1 första stycket a–e och

121.1 andra stycket

Artikel 121.1 första stycket f och g

Artikel 121.2 och 121.3

Artikel 81.2

Artikel 121.4

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/129

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 82

Artikel 83

Artikel 2.3 och 2.4

Artikel 8.1 k

Artikel 8.1 t och u

Artikel 20.3–20.11

Artikel 27.1 c

Artikel 27.4

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32.1

Artikel 36.3

Artikel 44.2

Artikel 45.3 och 45.4

Artikel 46.2, 46.3 och 46.4

Artikel 47.3

Artikel 22.2

Artikel 22.3 och 22.4

Artikel 121.5

Artikel 121.6

Artikel 122

Artikel 123

Artikel 124

175

176

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

L 295/130

SV

Europeiska unionens officiella tidning

14.11.2019

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Denna förordning

Artikel 48

Artikel 49

Artikel 62.2 första stycket h

Artikel 2.4

Artikel 3 a

Artikel 3 h

Artikel 4.1 c, e och f

Artikel 4.4

Artikel 6.1 b, c och d

Artikel 6.2

Artikel 7.3, 7.4 och 7.5

Artikel 9.2 k

Artikel 9.5 b

Artikel 9.6

Artikel 9.7

Artikel 9.8

Artikel 9.9

Artikel 9.10

Artikel 10.2 c och f

Prop. 2021/22:227

Bilaga 1

14.11.2019

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/131

Förordning (EU) 2016/1624

Förordning (EU) nr 1052/2013

Artikel 10.7

Artikel 11

Artikel 12.3

Artikel 16.4

Artikel 20.2

Artikel 20.6

Artikel 20.8

Artikel 20.9

Artikel 23

Artikel 24

Denna förordning

177

Sammanfattning av promemorian EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning - Kompletterande reglering (Ds 2021:10)

I november 2019 antogs den nya EU-förordningen. Förordningen ersätter tidigare förordningar på området och innebär bland annat att en utökning av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (Frontex) personella och tekniska resurser, dess mandat att genomföra gränsinsatser och insatser för återvändande samt att samverka med tredjeländer. I promemorian lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till den nya EU-förordningen.

Förslaget innebär att Polismyndigheten, Kustbevakningen, Tullverket, Migrationsverket och Kriminalvården uttryckligen ska ansvara för Sveriges åtaganden enligt EU-förordningen. Polismyndigheten ska behålla funktionen som nationell kontaktpunkt och samordningscentral. Myndigheterna föreslås ska få befogenhet att, med regeringens medgivande, begära bistånd av Frontex i form av snabba insatser och att självständigt begära bistånd i form av återvändandeinsatser.

I promemorian lämnas även förslag på bestämmelser för att uppfylla EU-förordningens krav på att utländska tjänstemän som ingår i enheter som placeras ut i Sverige ska kunna tilldelas förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och också ska kunna ges samma befogenheter att använda tvångsmedel som motsvarande svenska tjänstemän. All sådan verksamhet på svenskt territorium ska bedrivas under ledning av svensk myndighet och, med få undantag, i närvaro av svensk tjänsteman. Utländska tjänstemän som getts befogenheter att använda tvångsmedel ska ha rätt att använda tjänstevapen i nödvärnssituationer och samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän att använda särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning.

I promemorian behandlas även vad som ska gälla för utländska tjänstemän beträffande straff- och civilrättsligt ansvar samt vid in- och utförsel av vapen och annan utrustning. Dessutom behandlas motsvarande frågor som aktualiseras av svenska tjänstemäns deltagande i insatser utomlands.

Förslaget innebär att de nya bestämmelserna förs in i en ny lag och en ny förordning med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen. Utöver förslagen till författningsreglering föreslås att regeringen ska ge myndigheterna i uppdrag att ytterligare fördjupa sitt samarbete i gränsförvaltningsfrågor.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser föreslås träda i kraft så snart som möjligt. Bestämmelserna i den föreslagna förordningen med kompletterande bestämmelser samt övriga föreslagna lag- och förordningsändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagförslagen i promemorian EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning - Kompletterande reglering

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

Härigenom föreskrivs att en ny lag med följande lydelse ska införas.

Lagens tillämpningsområde och innehåll

1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 om den Europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, här kallad EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

2 § Denna lag tillämpas på samarbete mellan Sverige och den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, här kallad Frontex, och mellan Sverige och andra stater i den utsträckning som anges i EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

Uttryck och begrepp i denna lag ska, om inte annat anges, ha samma betydelse som i EU:s gräns-och kustbevakningsförordning.

Överlåtelse av förvaltningsuppgifter

3 § Utländska tjänstemän som ska tjänstgöra i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning får tilldelas förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Befogenheter

4 § Utländska tjänstemän får vid tjänstgöring i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning, för uppgifter som avser inresekontroll, gränsbevakning och återvändande, ges de befogenheter att använda tvångsmedel som motsvarande svenska tjänstemän har.

Utländska tjänstemän får i enlighet med första stycket ges de befogenheter

1. som svenska tjänstemän har vid inresekontroll enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716),

2. som svenska polismän har enligt 9 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716),

3. som svenska tjänstemän har enligt 11 kap.4, 6, 9 och 11 §§utlänningslagen (2005:716),

4. som svenska polismän har enligt 10 § första stycket 1–4, 10 a §, 14 §, 19 § första stycket och 19 a § polislagen (1984:387),

5. som svenska tulltjänstemän har enligt 4 kap. 2 § tullagen (2016:253),

6. som svenska tulltjänstemän och kustbevakningstjänstemän har enligt 20 a, 21, 22 och 27 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

7. som svenska kustbevakningstjänstemän har enligt 2 kap.36 §§kustbevakningslagen (2019:32), eller

8. som svenska kriminalvårdstjänstemän har enligt 4 kap.4 och 10 §§häkteslagen (2010:611) vid sådana transporter som genomförs av Kriminalvården.

Vid insatser i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska befogenheterna utövas under ledning av och i närvaro av behörig svensk tjänsteman. Utländska tjänstemän får endast undantagsvis ges rätt att utöva sina befogenheter utan svensk tjänstemans närvaro.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fattar beslut om överlåtelse och tilldelning enligt 3 och 4 §§.

Användning av vapen m.m.

6 § Utländska tjänstemän som getts befogenheter enligt 4 § har vid tjänstgöring i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning rätt att använda skjutvapen i nödvärnssituationer och samma rätt att använda särskilda hjälpmedel vid våldsanvändning såsom batong, OCspray och fängsel som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning.

För att få användas ska de utländska tjänstemännens utrustning motsvara den utrustning som svenska polismän, tulltjänstemän, kustbevakningstjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Straffrättsligt skydd och ansvar

7 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara skyddade enligt 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

8 § Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen även vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Skadestånd

9 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen ersätta skador som uppkommer i samband med utförandet av uppgiften och som den utländska myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig för om svensk lag varit tillämplig på dem.

Svenska staten ska dock inte ersätta skador som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.

10 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som svenska tjänstemän vållar ska inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat i samband med tjänstgöring enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

Föreskrifter

11 § Regeringen får med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om samarbete enligt

EU:s gräns- och

kustbevakningsförordning.

Denna lag träder i kraft så snart som möjligt.

Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)

Härigenom föreskrivs 2 kap.3 och 5 §§brottsbalken (1962:700) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §6

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4. om brottet förövats mot Sverige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1. om brottet förövats på ett svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en tjänsteman vid Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller Kriminalvården som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4. om brottet förövats mot Sverige, en svensk kommun eller annan menighet eller en svensk allmän inrättning,

6 Senaste lydelse 2018:1310.

5. om brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot en utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning, sjö-eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5. om brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat och förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot en utlänning med hemvist i Sverige,

6. om brottet är kapning, sjö-eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, olovlig befattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag, brott enligt lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, uppvigling som bestått i en omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord eller om brottet riktats mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §7

Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

Åtal för brott, som inom riket begåtts på ett utländskt fartyg eller luftfartyg av en utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller av någon annan anledning medföljde detsamma mot en sådan utlänning eller mot ett utländskt intresse, får inte väckas utan att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har meddelat förordnande om det.

7 Senaste lydelse 2017:497.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

1. på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en polisman, tulltjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6. av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol eller om brottet begåtts

1. på ett svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på ett sådant fartyg,

2. av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4. i tjänsten utom riket av en tjänsteman vid Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen,

Migrationsverket eller Kriminalvården som utför arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

5. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på ett fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

6. av en svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot ett svenskt intresse.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §8

Regeringen får meddela föreskrifter om

a) att denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till

– statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

– den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller

– frivilliga försvarsorganisationer,

d) att tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte

Regeringen får meddela föreskrifter om

a) att denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen som lämnats över från staten till

– statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

– den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller

– frivilliga försvarsorganisationer,

d) att tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte

8 Senaste lydelse 2020:81.

ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen och ammunition som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

g) storleken på de avgifter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §, och

h) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla införsel av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, eller ammunition till sådana vapen.

ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen och ammunition som en företrädare för en annan stats myndighet eller för den

Europeiska gräns- och

kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom

Sverige,

g) storleken på de avgifter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §, och

h) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla införsel av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, eller ammunition till sådana vapen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förteckning över remissinstanserna beträffande EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning - Kompletterande reglering

Efter remiss har yttrande inkommit från Arbetsmiljöverket, Försvarsmakten, Förvaltningsrätten i Göteborg, Halmstads kommun Inspektionen för strategiska produkter, Integritetsskyddsmyndigheten, Justitiekanslern, Kriminalvården, Kustbevakningen, Migrationsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Sjöfartsverket, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Säkerhetspolisen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Amnesty International, Civil Rights Defenders, Kalmar kommun, Kristianstads kommun, Lycksele kommun, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö kommun, Sundsvalls kommun, Svenska Regionala Flygplatser, Sveriges Kommuner och Regioner, Swedavia och Västerås kommun.

Sammanfattning av promemorian Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas

I promemorian lämnas förslag till lagändringar som syftar till att förtydliga reglerna om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas. Om ett barn frihetsberövas ska enligt hittillsvarande ordning bland annat vårdnadshavaren och någon annan som har en fostrande roll underrättas om detta. Förslagen innebär att även en annan lämplig vuxen uttryckligen ska ingå i kretsen av personer som kan underrättas. Förslagen innebär också ett förtydligande om att en sådan underrättelse alltid ska lämnas till någon i den kretsen av personer.

Promemorian är framtagen mot bakgrund av att Europeiska kommissionen (kommissionen) i en formell underrättelse till regeringen har ifrågasatt Sveriges genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (försvarardirektivet).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2022.

Lagförslagen i promemorian Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas

Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska ha följande lydelse.

5 §

9

år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska en sådan vuxen underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet. år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller annars någon annan lämplig vuxen person underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska en sådan vuxen underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller annars någon annan lämplig vuxen person underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om brottsmisstanke, en kallelse till förhör eller en underrättelse om frihetsberövande om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse omedelbart lämnas. Detsamma gäller en kallelse till förhör.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl.

En underrättelse om

frihetsberövande ska dock alltid lämnas till någon av de vuxna personer som anges i första stycket andra meningen.

enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl. enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl.

En underrättelse om frihetsberövande ska dock alltid lämnas till någon av de vuxna personer som anges i första stycket andra meningen.

9 Senaste lydelse 2016:930.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

Förteckning över remissinstanserna beträffande Tydligare regler om underrättelseskyldighet när barn som misstänks för brott frihetsberövas

Efter remiss har yttranden lämnats av Barnombudsmannen, Helsingborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Lunds universitet, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän, Rädda barnen, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Regioner samt Åklagarmyndigheten.

Barnrättsbyrån och Bris - Barnens rätt i samhället har inte svarat.

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

Lagens tillämpningsområde och innehåll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EU:s gräns- och kustbevakningsförordning).

2 § Termer och uttryck i denna lag ska ha samma betydelse som i EU:s gräns- och kustbevakningsförordning.

Befogenheter som utgör myndighetsutövning

3 § Utländska tjänstemän som ska tjänstgöra i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning får, för uppgifter som avser gränskontroll och återvändande, ges tillstånd att utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Sådant tillstånd får även ges för uppgifter som krävs för att uppnå målen med

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), och

3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Tjänstemännen får endast ges tillstånd att utöva sådana befogenheter som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän, kriminalvårdstjänstemän respektive tjänstemän vid Migrationsverket har för uppgifter som framgår av första stycket. En utländsk tjänsteman kan inte ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en motsvarande svensk tjänsteman får utöva. Tjänstemännen ska ges tillstånd att utöva de befogenheter som omfattas av denna bestämmelse och som bedöms nödvändiga för att utföra uppgifterna.

Användning av vapen och annan liknande utrustning

4 § Utländska tjänstemän som har getts tillstånd att utöva befogenheter enligt 3 § har vid tjänstgöringen i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning endast rätt att använda skjutvapen i nödvärnssituationer. De har också samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning att vid våldsanvändning använda annan liknande utrustning.

För att få användas ska utrustningen motsvara den utrustning som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Straffrättsligt skydd och ansvar

5 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara skyddade enligt 17 kap.1, 2 och 4 §§brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

6 § Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning ska vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen även vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §10

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska en sådan vuxen underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott, ska vårdnadshavaren eller någon annan som svarar för den unges vård och fostran samt någon annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med den unge. Om den unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska i första hand en sådan vuxen eller i andra hand någon annan lämplig vuxen person underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med underrättelsen om brottsmisstanken eller annars omedelbart efter frihetsberövandet.

Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om brottsmisstanke, en kallelse till förhör eller en underrättelse om frihetsberövande om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras. När det inte längre finns skäl för beslutet ska en underrättelse omedelbart lämnas. Detsamma gäller en kallelse till förhör.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl.

En underrättelse eller kallelse enligt första stycket ska inte göras om det strider mot den unges bästa eller om det finns andra särskilda skäl. En underrättelse om frihetsberövande ska dock alltid lämnas till någon i den krets av vuxna personer som anges i första stycket andra meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

10 Senaste lydelse 2016:930.

Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2021/22:46 Lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare

Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §

Regeringen får meddela föreskrifter om

a) att denna lag eller vissa föreskrifter i lagen ska tillämpas även i fråga om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet,

b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett skjutvapen ska understiga ett visst värde eller att vapnet ska vara konstruerat på ett visst sätt för att vapnet ska anses vara effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,

c) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla innehav av skjutvapen eller ljuddämpare som lämnats över från staten till

- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen,

- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller - frivilliga försvarsorganisationer,

d) att tillstånd ska krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition från Sverige till ett annat land,

e) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte ska använda vapnet endast i Sverige, ska anmäla detta till Polismyndigheten,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

f) att denna lag inte ska gälla i fråga om skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som en företrädare för en annan stats myndighet eller för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige eller vid resa för tjänsteändamål genom Sverige,

g) storleken på de avgifter som får tas ut enligt 2 kap. 19 §, och

h) att bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte ska gälla införsel av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, eller ammunition eller ljuddämpare till sådana vapen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2022-03-17

Närvarande: F.d. justitieråden Martin Borgeke och Mari Andersson samt justitierådet Petter Asp

Kompletteringar till EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning och förtydliganden i regler om unga lagöverträdare

Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 2022 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning,

2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

3. lag om ändring i vapenlagen (1996:67).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Ida Lönneborg och Sara Pettersson.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s gräns- och kustbevakningsförordning

3 §

I paragrafen föreskrivs att utländska tjänstemän som ska tjänstgöra enligt EU:s gräns- och kustbevakningsförordning (förordningen) eller vissa andra förordningar och direktiv, får ges tillstånd att i Sverige utöva befogenheter som utgör myndighetsutövning. Av författningskommentaren till 3 § (se s. 42) framgår att vissa beslut enligt den förordning som avses i 3 § första stycket 2 inte ska omfattas av de befogenheter som kan överlämnas till en utländsk tjänsteman (jfr artikel 82.11 i förordningen). För att lagtexten inte ska bli miss-visande bör detta framgå på något sätt. En möjlighet är att i ett nytt (förslagsvis andra) stycke föreskriva att ett tillstånd inte får avse sådana beslut som avses i artikel 82.11 i förordningen.

Vidare är de båda meningarna i det föreslagna andra stycket svåra att förstå i relation till varandra. För att det tydligare ska framgå att den andra meningen innebär en begränsning kan den med fördel ges följande lydelse.

En utländsk tjänsteman som ska tjänstgöra i en viss verksamhet kan dock inte ges tillstånd att utöva andra befogenheter än de som en svensk tjänsteman i motsvarande verksamhet har.

Att det är svårt att begripa hur de olika meningarna i lagförslaget förhåller sig till varande gäller också i fråga om relationen mellan första och andra styckena å den ena sidan och tredje stycket å den andra. För att tydliggöra att första och andra styckena handlar om gränserna för vilka befogenheter som i ett tillstånd får ges de utländska tjänstemännen, medan det tredje stycket handlar om vilka befogenheter som de ska ges när det väl blir aktuellt att lämna ett tillstånd, kan det tredje stycket lämpligen brytas ut till en egen paragraf. Den kan då ha följande lydelse.

Utländska tjänstemän ska ges tillstånd att utöva de befogenheter som omfattas av 3 § och som bedöms nödvändiga för att tjänstemännen ska kunna utföra uppgifterna.

4 §

Paragrafen har fått en från språklig synpunkt olycklig utformning, vilket gör den svår att förstå. Lagrådet föreslår att den formuleras enligt följande.

Utländska tjänstemän som har getts tillstånd att utöva befogenheter enligt 3 § har vid tjänstgöringen i Sverige rätt att använda skjutvapen endast i den utsträckning som reglerna om nödvärn medger. I övrigt har de samma rätt som motsvarande svenska tjänstemän har enligt lag eller annan författning.

För att särskild utrustning ska få användas vid våldsanvändning ska dock utrustningen motsvara den som svenska polismän, kustbevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller kriminalvårdstjänstemän använder i motsvarande verksamhet.

Som framgår av förslaget anser Lagrådet att formuleringen att skjutvapen får användas endast i nödvärnssituationer inte är särskilt lyckad eftersom den kan ge intryck av att skjutvapen får användas så snart det rör sig om en nödvärnssituation. Så är uppenbarligen inte fallet. Vad man i en konkret nödvärnssituation får göra regleras i stället i 24 kap. 1 § brottsbalken. Lagrådet är i och för sig medvetet om att regleringen i 11 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete är formulerad på det sätt som föreslås i remissen, men det hindrar inte att den av Lagrådet föreslagna formuleringen är bättre. Om det anses finnas hinder mot att följa Lagrådets förslag måste det klargöras i författningskommentaren hur det förhåller sig.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 april 2022

Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hallengren, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Karkiainen

Föredragande: statsrådet Morgan Johansson

Regeringen beslutar proposition Kompletteringar till EU:s nya gräns- och kustbevakningsförordning och förtydliganden i regler om unga lagöverträdare