SOU 1974:82

Samverkan för regional utveckling

Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 21 juli 1972 bemyndigade Kungl Maj :t statsrådet och chefen för inrikesdepartementet att tillkalla sju sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt syfte.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 28 augusti 1972 som sakkunniga landshövding Per Eckerberg, även ordförande, riksdagsman Karl Erik Eriksson, riksdagsman Bengt Fagerlund, riksdagsman Erik Hovhammar, riksdagsman Birger Nilsson, riksdagsman Ivar Nordberg och riksdagsman Torsten Stridsman.

De sakkunniga antog benämningen utredningen om regionalpolitiska styrmedel.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 11 september 1972 byråchef Sven Rune Frid och till biträdande sekreterare den 28 november 1972 byrådirektör Holger Jonasson.

Till expert åt utredningen förordnade departementschefen den 9 januari 1973 professor Gunnar Törnqvist.

Utredningen har i samråd med företrädare för länsstyrelserna sökt bedöma behovet av ökade regionalpolitiska insatser. Lokaliseringsföränd- ringarnas omfattning sedan början av 1960-talet har kartlagts med stöd av uppgifter som erhållits från länsstyrelserna, arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämndema och företagareföreningama. Genom en enkät till företag som utlokaliserat verksamhet från storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd har utredningen vidare strävat efter att kartlägga motiven för och resultaten av utlokaliseringen.

Erfarenheterna av lokaliseringsområdet har utvärderats med utgångs- punkt från uppgifter som ställts samman för utredningen av arbetsmark- nadsstyrelsen. Som underlag för bedömningen av samrådsverksamhetens betydelse och framtida möjligheter har utredningen genomfört en enkät till företag som deltagit i lokaliseringssamråd. Enkäten har omfattat frågor om motiven för den oförändrade lokaliseringen och om företagens erfarenheter av samrådet.

De företagsekonomiska effekterna av ett system med regionalpolitiska avgifter har behandlats i en modellstudie utförd för utredningen av ERU. Inom Lunds universitets institution för kulturgeografi och ekonomisk geografi har för utredningen genomförts en särskild undersökning av arbetsfördelningens utveckling inom näringslivet under 1960—talet. Dessa arbeten kommer att redovisas som bilagor till betänkandet.

Utredningen har under arbetets gång för bedömningen av utvecklingen i storstadsregionerna hållit kontakt med och tagit del av utredningsmate- rial sammanställt av statliga samt landstings- och primärkommunala planeringsorgan » förvaltningsutskottets planeringskontor inom Stock— holms läns landsting, Göteborgs stadskontors utredningsavdelning samt Sydvästra Skånes kommunalförbunds kansli. ERU har kompletterat bilden av struktur och utvecklingstendenser i storstadsområdena genom en särskild studie. Även ERU:s arbete kommer att redovisas som bilaga till utredningens betänkande.

Utredningens regodgörelse för erfarenheterna av restriktiva styrmedel utomlands är baserad på aktuella OECD-översikter och på uppgifter som för utredningen sammanställts av de svenska beskickningarna i vissa länder. Utredningen har haft direkta kontakter med planerings- och verkställighetsorgan inom regionalpolitiken i de nordiska länderna, bla de kommittéer som tillsatts i Finland och Norge med uppgift att lämna förslag till en regionalpolitisk etableringspåverkan i expansiva områden.

Utredningen har avgett yttrande till statsrådet och chefen för industridepartementet över betänkandet Data och näringspolitik (SOU 1974210).

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande, Samverkan för regional utveckling.

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamöterna Karl Erik Eriksson och Erik Hovhammar samt särskilt yttrande av ledamoten Torsten Stridsman.

Stockholm den 15 augusti 1974

Per Eckerberg Karl Erik Eriksson Bengt Fagerlund Erik Ho vhammar Birger Nilsson Ivar Nordberg Torsten Stridsman

/Sven Rune Frid

Holger Jonasson

111. Överväganden

7 Behovet av regionalpoli tiska insatser ................. 319 7.1 Kommunernas och länens förslag till regionalpolitiska hand- lingsprogram (Länsplanering 1967, Länsprogram 1970) ..... 319 7.1.1 Den yttre ramen för arbetet med de regionalpolitiska handlingsprogrammen ....................... 319 7.1.2 Befolkningsförändringarnas beräknade regionala fördel- ning under 1970-talet ....................... 320 7.1.3 De länsvisa regionalpolitiska målsättningarnas bakgrund . 323 7.2 Statsmakternas regionalpolitiska målsättning ............ 327 7.2.1 Regionalpolitiska beslut under l960-talet .......... 327 7.2.2 1972 års regionalpolitiska beslut — en sammanfattning . 329 7.3 Behov av ökat sysselsättningsunderlag i länen enligt den regio- nalpolitiska målsättningen fram till år 1980 — en översiktlig kalkyl ..................................... 339 7.3.1 Utgångspunkter ........................... 339 7.3.2 Antaganden om yrkesverksamhetsgraden ........... 339 7.3.3 Genomförande och resultat ................... 341

7.3.4 Möjligheterna att tillgodose behovet av nya sysselsätt- ningstillfällen — ett räkneexempel ............... 343 7.4 Regionala sysselsättningsskapande åtgärder — utredningens ut- värdering av behov och förutsättningar ................ 345 7.4.1 Disposition .............................. 345 7.4.2 Perspektiv på 1970-talets strukturföråndringar inom nä- ringslivet ................................ 346 7.43 De stimulerande regionalpolitiska medlens förutsättningar att tillgodose behovet av ökad sysselsättning enligt den regionalpolitiska målsättningen ................. 351 7.5 Behovet av regionalpolitiska åtgärder — utredningens princip- iella slutsatser ................................ 354 8 Regionalpolitiska effekter av administrativa styrmedel ...... 357 8.1 Statliga åtgärder för utbyggnad av samhälleliga servicefunktio- ner ....................................... 357 8.1.1 Bakgrund ............................... 357 8.1.2 Direkta statliga investeringar ................... 358 8.1.3 Statliga investeringar ........................ 370 8.1.4 Kungl Maj:ts lånekontroll enligt kommunlagen ....... 373 8.1.5 Beredskapsarbeten ......................... 373 8.1.6 Sjukhusbyggande .......................... 377 8.1.7 Bostadsbyggande .......................... 378 8.1.8 Förutsättningarna att utnyttja utbyggnaden av samhälls- funktionerna som medel i regionalpolitiken ......... 384

8.2 Lagstiftning om etablering och utbyggnad av miljöstörande industri och annan verksamhet ..................... 8.2.1 Inledning ............................... 8.2.2 Regler och erfarenheter före 1972 års beslut om fysisk

riksplanering ............................. 8.2.31973 års lagstiftning om lokalisering av miljöstörande industri och annan verksamhet ................. 8.2.4 Miljöskyddskraven och den framtida lokaliseringen av miljöstörande industri ....................... 8.2.5 Tillämpningen av 136 a & byggnadslagen ...........

8.3 Byggnadsregleringen under 1940- och 1950-talen ......... 8.3.1 Tillkomst och tillämpning .................... 8.3.2 Byggnadsregleringen i lokaliseringspolitiken — principer . 8.3.3 Byggnadsregleringens handläggning ilokaliseringspolitiskt

syfte .................................. 8.3.4 Den lokaliseringspolitiska prövningens omfattning 8.3.5 Erfarenheter av den lokaliseringspolitiska tillämpningen — sammanfattande synpunkter ...................

8.4 Byggnadstillståndsgivningen under 1960- och 1970-talen 8.5 Investeringsavgifter i konjunkturutjämnande syfte ........ 8.5.1 Perspektiv på 1950-talets investeringsavgift ......... 8.5.2 Investeringsavgiftens motiv .................... 8.5.3 Regler för avgiftssystemets tillämpning ............ 8.5.4 Erfarenheter av investeringsavgiftens tillämpning ..... 8.5.5 Konsekvenser för den regionala fördelningen av investe-

ringarna — sammanfattande synpunkter ............

8.6 Lokaliseringssamrådet ........................... 8.6.1 Bakgrund och tillkomst ...................... 8.6.2 Lokaliseringssamrådets innehåll ................. 8.6.3 Organisation ............................. 8.6.4 Lokaliseringssamrådets omfattning och resultat — en sta-

tistisk översikt ............................ 8.6.5 Lokaliseringssamrådets direkta effekter ............ 8.6.6 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet — resultaten av en enkät till företagen ......................... 8.6.7 Handläggningstidens längd .................... 8.6.8 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet — en sammanfat-

tande bedömning ..........................

8.7 De nuvarande administrativa styrmedlens möjligheter att åstad- komma en ökad regionalpolitisk påverkan — utredningens slutsatser ................................... 8.7.1 Principer ................................ 8.7.2 Krav på de regionalpolitiska styrmedlen ........... 8.7.3 De nuvarande regionalpolitiska styrmedlens möjligheter att tillgodose kraven ........................

9 Nya styrmedel i regionalpolitiken ................... 9.1 Problemställning — kort sammanfattning av utredningens tidi-

386 386

387

390

393

402 403 405

405 406 408

412 413 413 414 417

419 423

426 432

434

435 435

435

437

441

gare diskussion ................................ 441

9.2 Stimulerande regionalpolitiska åtgärder — överväganden om förbättringar ............................... 4. . 443 9.2.1 Selektiva och generella åtgärder — en översikt ....... 443 9.2.2 Investeringsstöd och statlig företagsservice .......... 444 9.2.3 Skatte- och avgiftslättnader ................... 448 9.2.4 Företagens lånesäkerheter .................... 450 9.2.5 Sysselsättningsstöd ......................... 452 9.2.6 Regionalt transportstöd och regional transportpolitik . . 453 9.2.7 Samordnad planering av serviceutbyggnaden ........ 456 9.3 Restriktiva regionalpolitiska åtgärder — utredningens princi- piella överväganden ............................. 456 9.3.1 Problem och förutsättningar ................... 456 9.3.2 Praktiska lösningar — en översikt ................ 457 9.4 Ekonomisk styrning (avgifter) vid etablering/expansion . . . . . 460 9.4.1 Tidigare erfarenheter ........................ 460 9.4.2 Alternativa lösningar ........................ 461 9.4.3 Ekonomiska konsekvenser av olika regionala avgifter — ett räkneexempel .......................... 462 9.4.4 Praktiska förutsättningar och problem ............ 465 9.5 Administrativ styrning vid etablering/expansion .......... 467 9.5.1 Tidigare erfarenheter ........................ 467 9.5.2 Praktiska lösningar — en översikt ................ 467 9.5.3 Förutsättningar och problem .................. 469 9.6 Regionala balansproblem — en översikt med tonvikt på vissa expansiva regioner ............................. 472 9.6.1 Sysselsättningsutvecklingen i vissa expansiva regioner . . 472 9.6.2 De expansiva regionernas framtida utveckling ........ 476 9.6.3 De olika storstadsregionernas utvecklingsförutsättningar 477 9.6.4 Regional expansion — en sammanfattande utvärdering . . 481 9.7 Behovet av och förutsättningarna för nya styrmedel — en sammanfattande diskussion ....................... 482 9.7.1 Regionalpolitikens inriktning .................. 482

9.7.2 Grundförutsåttningar för en effektiv regionalpolitisk styr- mng484 9.7.3 Nya styrmedel — en sammanfattande utvärdering ..... 485

IV Förslag 10 Den regionalpolitiska tillståndsgivningens utformning ..... 491 10.1 Behov och förutsättningar — en sammanfattning ......... 491 10.2 Den regionalpolitiska tillståndsprövningens tillämpning . . . . 493

10.2.1 Åtgärd inom företaget som utlöser kravet på lokalise- ringstillstånd ........................... 493 10.2.2 Lokaliseringsförutsättningar för olika typer av verk- samheter .............................. 495 10.2.3 Tillståndspliktiga' lokalbehov ................. 497 10.2.4 Tillståndsfria lokalåtgä'rder .................. 498 10.2.5 Regional och sektoriell anpassning ............. 501

SOU 1974182 10.3 Kontroll av tillståndsprövningens tillämpning ........... 504 10.3.1 Kontrollrutiner för olika typer av lokalåtgärder ..... 504 10.3.2 Sanktioner — gällande bestämmelser, alternativa lös- ningar ................................ 507 10.3.3 Kontrollrutiner och sanktioner — en sammanvägning 508 10.4 Tillståndsgivningens yttre ram ..................... 51 1 10.4.1 Principer .............................. 511 10.4.2 Specialmotivering till utredningens författningsförslag 513 10.4.3 Sekretessfrågor .......................... 515 10.5 Den regionalpolitiska verksamhetens organisation ........ 516 10.5.1 Principer och allmänna krav ................. 516 10.5.2 De regionalpolitiska arbetsuppgifternas fördelning på olika organ ............................. 517 10.5.3 Val av handläggningsorgan .................. 520 10.5.4 Handläggningsorganets arbetsuppgifter .......... 523 10.5.5 De regionala och lokala organens roll i den regionalpo- litiska verksamheten ...................... 524 10.5.6 Det regionalpolitiska organets sammansättning och ar- betsformer ............................. 525 10.5.7 Lokaliseringsprövningens förhållande till andra former av tillståndsgivning och till stödgivningen ......... 530 10.6 Beräknade kostnader för lokaliseringsdelegationens verksam- het ....................................... 532 10.7 Tidsplan för förslagets genomförande ................ 533 10.8 Utredningsförslagets konsekvenser .................. 534 10.8.1 Några tillämpningsfall ..................... 534 10.8.2 Tillståndsprövningens beräknade omfattning ...... 537 10.8.3 Perspektiv på tillståndsprövningen .............. 538 Reservationer ................................... 541 Särskilt yttrande ................................. 549 Bilaga A Lokaliserings— och sysselsättningsförändringar inom in- dustrin åren 1962—1970 (Holger Jonasson) 553 BilagaB Regionalpolitiskt motiverade lättnader i företagsbeskatt- ningen i olika länder — en översikt 581 Litteraturförteckning .............................. 583

SOU 1974:82 Tabellförteckning Tabell 2.1 Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbets— marknader ijämvikt, ett kalkylexempel ......... Tabell 2.2 Antal förvärvsarbetande med fördelning på vissa yrken iriket och på lokala arbetsmarknader år 1970 Tabell 2.3 Andel av arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkyl- exempel 1) ............................ Tabell 2.4 Andel av arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika arbetsmarknader (kalkylexem- pel 2) ................................ Tabell 2.5 Rörliga kostnader inom industrin i olika kommun- grupper som andelar av salutillverkningsvärdet samt lönenivån år 1970 ........................ Tabell 2.6 Tillverkningsindustrins avsättning relativt fördelad på olika marknader år 1970 ................... Tabell 2.7 Personkontakter fördelade mellan och inom olika sektorer .............................. Tabell 2.8 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några A-regioner — ett kalkylexempel (exkl sysselsättnings- effekter till följd av bostadsbyggande) .......... Tabell 2.9 Beräknat antal inflyttade arbetssökande samt beräk- nade flyttningskostnader ................... Tabell.2.10 Beräknade kostnader vid expansion i olika A-regioner — sammanfattning av kalkylexemplet ........... Tabell 3.1 Folkmängdsförändringen fördelad på läns- och orts- grupper perioden 1961—1973 ................ Tabell 3.2 Folkmängsförändringen i länsgrupper med fördelning på ortsgrupper perioden 1961—1973 ........... Tabell 3.3 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter näringsgren åren 1965 och 1970 ........... Tabell 3.4 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter yrke åren 1960, 1965 och 1970 ........... Tabell 3.5 Yrkesverksamhetsgrad i åldrarna 15—64 år i län och länsgrupper åren 1965 och 1970 .............. Tabell 3.6 Befolkningen i åldern 16—74 år fördelad efter syssel-

sättningsstatus perioden 1965 — 1 973 ...........

81

81

82

83

87

90

93

95

96

96

104

105

110

113

115

Tabell 3.7

Tabell 3.8

Tabell 3.9

Tabell 3.10

Tabell 3.1 1

Tabell 3. l 2

Tabell 3.13

Tabell 3.14

Tabell 3.15

Tabell 3.16

Tabell 3.17

Tabell 3.18

Tabell 3.19

Tabell 3.20

Tabell 3.21

Tabell 3.22

Tabell 3.23

Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor perioden 1965—1973 ............................

Latent arbetssökande samt personer i arbete, mindre än 35 timmar, som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta) fördelade efter kön perioden 1965—1973 ..................... Antal lediga platser per arbetslös perioden 1962—1973. Årsmedeltal ...................

Relativ förändring i antalet förvärvsarbetande, totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom näringsgrenarna tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel med fördelning på regioner perioden 1965/1966—1970 ........................

Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänste— män inom industri och partihandel med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 ........

Antal tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet med fördelning på ortsgrupper år 1970 samt förändring perioden 1966—1970 ..........

Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänste- män inom industri och partihandel samt hela befolk- ningen med fördelning på ortsgrupper och storstads- regioner år 1970 .........................

Antalet tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt hela befolkingen med fördelning på ortsgrupper år 1970 ......................

Förändring i antal arbetsställen och antal sysselsatta genom etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen med fördelning på län perioden 1963— 1970 ................................

Antal sysselsatta perioden 1962—1970 fördelade på arbetar- och förvaltningspersonal .............. Förändring i antalet sysselsatta to m är 1970 genom etablering, nedläggning och flyttning av arbetsställen samt sysselsättningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd perioden 1963—1970. Antal anställda, totala tillgångar och svenskt investerat kapital i producerande dotterföretag i utlandet åren

1960, 1965 och 1970 .....................

Svenska industriföretags utländska dotterföretag och minoritetsintressen åren 1965 och 1970 .........

Sysselsättningsutvecklingen inom olika delar av ser- vicesektorn perioden 1965—1970 .............

Sysselsättningsförändring inom olika delar av service- sektorn med fördelning på länsgrupper och enskilda storstadslän perioden 1965—1970 .............

Antal verksamhetsställen inom vissa av servicesektorns näringsgrenar med fördelning på länsgrupper år 1970 .

Sysselsatta inom vissa av servicesektorns näringsgrenar och samtliga förvärvsarbetande med fördelning på länsgrupper år 1970 ......................

120

120

125

128

129

132

133

134

139

143

146

148

148

152

153

155

Tabell 4.1

Tabell 4.2

Tabell 4.3

Tabell 4.4

Tabell 4.5

Tabell 4.6

Tabell 4.7

Tabell 4.8

Tabell 4.9

Tabell 5.1

Tabell 5.2

Tabell 5.3

Tabell 5.4

Tabell 5.5

Tabell 5.6

Tabell 5.7

Tabell 5.8

Folkmängd och folkmängdsförändringar i vissa nor- diska storstadsregioner perioden l960—l973 ......

Inrikes och utrikes flyttningsnetton i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961 —1972 ..........

Antal förvärvsarbetande samt den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner år 1970 .........

Färdigställda lägenheter i vissa nordiska storstadsregio- ner perioden 1961—1972 ................... Beräknat antal förvärvsarbetande inom basverksamhet med fördelning på näringsgrenar och storstadsregioner år 1970 ..............................

Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser inom olika storstadsregioner med fördelning på yrkesområden 1973-12-10 ..................

Antal arbetslösa samt anmälda lediga platser vid ar- betsförmedlingen i Göteborgs och Bohus län med fördelning på yrkesområden i augusti 1973 ....... Folkmängd och folkmängdsförändring i storstadsregio- nerna perioden 1960—1973 ................. Nettoflyttning i storstadsregionerna fördelad på åldersgrupper år 1973 ..................... Statligt stöd i regionalpolitiskt syfte till utbyggnad av industriell verksamhet med fördelning på olika finan- sieringsformer — totalsiffror från 1960-talets början eller från tidpunkten för Stödgivningens påbörjande under 1960-talet ........................

Planerad och faktisk sysselsättningsökning länsvis i företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd 1965- 07—01—1973-12-31 .......................

Produktionsställen utlokaliserade med statligt finan- siellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördel- ning på olika typer av lokalisering, perioden 1960- 01—01—1973-06-30 .......................

Sysselsatta inom företag som utlokaliserat produk- tionsställen med statligt finansiellt stöd från olika storstadsregioner perioden l960-01-01—1973-06-30

Produktionsställen utlokaliserade av företag i stor- stadsregionerna med statligt finansiellt stöd perioden 1960-01-01—1973-06-30, fördelning på storleks- gmpper efter antalet sysselsatta första halvåret 1973

Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsstäl- len utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av före- tag i olika storstadsregioner, fördelning på branscher, perioden 1960-01-01—1973-06-30 ............. Produktionsställen, sysselsatta, beviljat finansiellt stöd och beräknad total investering för verksamhet utloka- liserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på stödformer, perioden l960-01-01—l973-06-30 Beviljat lokaliseringsstöd till industriell verksamhet

173

175

177

177

186

196

197

206

208

221

230

237

238

241

241

242

Tabell 5.9

Tabell 5.10

Tabell 5.1 1

Tabell 5.12

Tabell 5.13

Tabell 5.14

Tabell 5.15

Tabell 5.16

Tabell 5.17

Tabell 5.18

Tabell 5.19

Tabell 5.20

Tabell 5.21 Tabell 5.22 Tabell 5.23

Tabell 5.24

Tabell 6. 1

Tabell 6.2

utlokaliserad av företag istorstadsregionerna perioden 1965-07-01—1973-06-30 ...................

Nedlagd och rekonstruerad verksamhet tidigare ut- eller omlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna budgetåren 1960/1961— 1972/1973 ............................

Produktionsställen, sysselsatta och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregio- nerna, fördelning på mottagande regioner (länsgrup- per), perioden 1960-01-01—1973-06-30 .........

Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsstäl- len utlokaliserade av företag i storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd, fördelning på branscher och mottagande regioner (länsgrupper) perioden 1960- 01-01—1973-06-30 .......................

Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen åren 1963—1970 ................

Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade

arbetsställen, fördelning på länsgrupper, perioden 1963—1970 ............................

Undersökningens omfattning ................

Företag i undersökningen med fördelning av produk- tionsställen och sysselsatta på omlokalisering och fi- lialutläggning samt ursprungsregioner ...........

Företag i undersökningen med fördelning av produk- tionsställen och sysselsatta på olika branscher ..... Förändringar i produktion, marknadsbearbetning och ägande som motiv för utlokalisering ............

De befintliga (ursprungliga) produktionsutrymmenas egenskaper som motiv för utlokalisering .........

Mark- och lokalförhållanden i storstadsregionen som motiv för utlokalisering ....................

Arbetskraftsförhållanden i storstadsregionen och för- väntningar när det gäller den mottagande regionen som motiv för utlokalisering .................

Finansieringsförhållanden som motiv för utlokalisering

Initiativ till utlokalisering av samhälleliga och andra organ ................................ Samarbete med andra företag och personliga hänsyn som motiv för utlokalisering .................

Företagens sammanfattande bedömning av motiven för utlokalisering ........................

Statliga regionalpolitiska investeringsbidrag årsvis i olika länder ............................

Slutbehandlade vägledningsärenden åren 1971—1973 .

244

249

251

260

261

266

267

268

269

270

271

272

273

274

274

Tabell 6.3

Tabell 7.1

Tabell 7.2

Tabell 7.3

Tabell 7.4

Tabell 8.1

Tabell 8.2

Tabell 8.3

Tabell 8.4

Tabell 8. 5

Tabell 8.6

Tabell 8.7

Tabell 8.8

Tabell 8.9 Tabell 8.10

Tabell 8.1 1

Tabell 8.12

Tabell 8.13

Slutbehandlade vägledningsärenden med fördelning på regioner åren 1972 och 1973 ................

Beräknad folkmängdsförändring länsvis i medeltal per år enligt länsstyrelsernas regionalpolitiska målsättning och erforderlig nettoflyttning perioden 1971—1980 samt genomsnittlig faktisk befolkningsutveckling åren 1966—1973 ............................

Folkmängd åren 1970 och 1973 samt befolknings- ramar för planeringen i länen år 1980 ...........

Beräknat behov av nya arbetstillfällen under perioden 1970—1980 enligt den sysselsättningsnivå som svarar mot riksdagens befolkningsramar för planeringen år 1980 ................................

Beräknad spontan sysselsättningsutveckling inom in— dustri- och servicesektorerna jämfört med beräknat behövligt sysselsättningstillskott i skogslänen perioden 1970—1980 — ett räkneexempel .............. Statliga väginvesteringar och fordonsbeståndets ökning perioden 1958—1969 samt acceptabel vägstandard år 1970 inom vägverkets planläggningsområden ...... SJ investeringar i fasta anläggningar med fördelning på grupper av driftdistrikt totalt för budgetåren 1966/ 1967—1970/1971 ........................

Industrilokaler uppförda som beredskapsarbete, total investering med fördelning på län, budgetåren 1963/ 1964—1968/1969 ........................

Tillämpningen av byggnadsregleringen i lokaliserings- politiskt syfte åren 1954—1957 ...............

Antal utfärdade samrådsbevis med fördelning på sam- rådsregioner 1971-04-01—1973-12-31 ..........

Planerade byggnadsinvesteringar enligt samrådsären- den avgjorda 1971-04—01—1973-12-31 ..........

Beräknad ökning av sysselsättningen genom planerade investeringar inom företag som erhållit samrådsbevis perioden 1971-04-01—1973-12-31 .............

Företag som efter samråd perioden 1971- 04-01—1974-03-31 beslutat om annan lokalisering

Undersökningens omfattning ................

Samrådsärenden i undersökningen med fördelning på regioner och näringsgrenar .................. Sysselsatta inom samrådsföretag i undersökningen samt beräknad förändring genom planerade investe- ringar ................................

Svarade samrådsföretag inom industri samt partihan— del, banker och vissa tjänster med fördelning på regioner och storleksgrupper efter antalet sysselsatta i resp företag ............................ Syften med planerade investeringar inom samrådsföre- tagen i undersökningen ....................

293

321

332

342

345

368

369

377

401

419

420

421

424 426

427

427

428

Tabell 8. 14

Tabell 8. 1 5

Tabell 8.16

Tabell 8.17

Tabell 8.18

Tabell 8.19

Tabell 9.1

Tabell 9. 2

Tabell 10.1

Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföreta- gen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena inom storstadsregionen ...........

Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföreta- gen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena utanför storstadsregionen .........

Erfarenheter av samrådet inom företagen i undersök- ningen ...............................

Undersökningsföretagens källa till information om skyldigheten att delta i lokaliseringssamrådet ...... Samrådsärenden avgjorda perioden 1971-04-01— 1973-06-30 fördelade efter handläggningstidens längd . Genomsnittlig tidsåtgång i olika delar av undersök- ningsföretagens planeringsprocess ............. Bidrags- och lånebelopp samt garantiramar med fördel- ning på vissa stödformer budgetåret 1974/1975 Sysselsättningsförändring perioden 1965—1970 samt antal sysselsatta år 1970 inom vissa administrations- och serviceverksamheter med fördelning på storstads- regioner och övriga regioner ................. Samrådsbevis utfärdade andra halvåret 1973 och förs- ta kvartalet 1974 med fördelning på storleksklasser efter lokalytans omfattning .................

429

430 431 432 432 433

44%

474

Tablåförteckning

Tablå 2.1

Tablå 4.1 Tablå 8.1

Tablå 8.2 Tablå 8.3

Tablå 9.1

Exempel på viktiga komponenter bland levnadsvillkoren i en region ..............................

Efterfrågan på och påverkan av regionstruktur ......

Industrier och andra anläggningar som enligt miljö- skyddskungörelsen (1969z388) ej får anläggas utan till- stånd eller dispens .........................

Kommuner i samrådsregionerna ................ Ärenden om lokaliseringssamråd som enligt lokaliserings- delegationens beslut 1973-10-23 kan avgöras av ordfö- randen ................................

Statliga stimulerande åtgärder helt eller delvis utnyttjade i regionalpolitiskt syfte — en översikt ............

79 164

388 416

418

[91.19.1111mimi|1'lp;.MaM":II|i*-.n1mq5|1r34 musli); ut [samaa-it 14 *nldLT ...läs n--.. .::..1' an./£.. frun-l..] mahml '$!

15131. Än'mmh-lu :m' snabba-11” lamm.-ma i t—mds'l

511... wil-ru månad-133164. 'mh'm. du; Mimmi 1? ”(får elvital rian: .!W—lilnt .qu .,:- när". 'i'-lmi a.al- [,-.-.-1|1=u-u11b'11'il.13 rx 11135 .,... .,... .. . . . lammull-WWW

. till-* , . . .'. .q'ätmw1m15mnmaå' !"8 unga.]; . . ..[[..13',.'1_-..'1'.[1 1.515?- man' "Frimmguam mum 555913. ; s lider

' nanm/5; ea7äaW' nail” sattt-EW; '”."W. 'aäillrnlt #11' " ”F ' " 2.113- . . . [i " . . .; .............

anmaqmn .rvlianaa'n-s I'll-n 115123'1'11 anemi-iman 531115151 1 '? åldu - - . , ...... 91115" vil-5 n». — efter. fåai'llloqrtmoigu i

Figurförteckning Figur 1.1 Svensk lokaliserings- och regionalpolitik från 1940— talet till 1970-talet — en översiktlig skiss ......... Figur 1.2 Regionala redovisningsenheter — länsgrupper ...... Figur 1.3 Storstadsregionernas avgränsning .............. Figur 2.1 Förändringar av hushållens levnadsvillkor över tiden Figur 2.2 Andel av de arbetssökande som med hänsyn till slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft i olika delar av landet inte beräknas kunna realisera valet av yrken ................................ Figur 2.3 Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverkningsindustrin (exkl gruvor) länsvis år 1970 ................................ Figur 2.4 Inhemska leveranser från tillverkningsindustrin i Kop- parbergs län är 1970 ...................... Figur 3.1 Befolkningsutveckling i länsgrupper och ortsgrupper i förhållande till riksutvecklingen perioden 1960—1973 Figur 3.2 Årlig genomsnittlig folkmängdsförändring med fördel- ning på län perioderna 1961—1965, 1966—1970 och 1971—1973 ............................ Figur 3.3 Födelsenetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto fördelade på storstadslän och länsgrupper perioden 1961—1973 ............................ Figur 3.4 Inrikes omflyttning över länsgräns åren 1968, 1970 och 1973 ............................. Figur 3.5 Förvärvsarbetande befolkning med fördelning på nä- ringsgrenar och länsgrupper åren 1965 och 1970 Figur 3.6 Förvärvsarbetande befolkning med fördelning på yr- ken och länsgrupper åren 1960 och 1970 ........ Figur 3.7 Sysselsatta fördelade efter länsgrupp perioden 1965—1973 ............................ Figur 3.8 Arbetslösa fördelade efter länsgrupp åren 1965—1973. Figur 3.9 Latent arbetslösa samt personer i arbete mindre än 35 timmar som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta), fördelade efter länsgrupp perioden 1965—1973 ..................... Figur 3.10 Vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser och

anmälda arbetslösa män och kvinnor vid månadens mitt åren 1960—1973. Årsmedeltal ............

56 66 67 78

84

88

92

103

106

107

109

111

114

118 119

121

Figur 3.11

Figur 3.12

Figur 3.13

Figur 3.14

Figur 3.15

Figur 4.1

Figur 4.2

Figur 4.3

Figur 4.4

Figur 4.5 Figur 4.6 Figur 4.7 Figur 5.1 Figur 5.2

Figur 5.3

Figur 5 .4

Figur 5.5

Figur 5.6

Figur 5.7

Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser vid månadens mitt fördelade efter länsgrupp åren 1960—1973. Årsmedeltal ...............

Lediga platser per arbetslös länsvis åren 1970 och 1973 ................................

Omfördelningar mellan landets A-regioner av högre befattningshavare inom industri och partihandel åren 1960—1970 ............................

Förändring i antalet arbetsställen genom flyttningar över länsgräns med fördelning på län perioden 1963— 1970 ................................

Sysselsättningsförändringar inom enskilda branscher i förhållande till sysselsättningsutvecklingen inom hela näringsgrenen industri perioden 1962—1970 ...... Årlig folkmängdsförändring i vissa internationella stor- stadsregioner under 1950— och 1960-talen — absoluta och relativa tal .......................... Årlig folkmängdsändring i vissa nordiska storstads- regioner perioden 1961—1973 ...............

Förändring i antalet förvärvsarbetande med fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1960—1970 .....................

Storstadsregionernas andel av den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket med fördelning på närings- grenar år 1970 .......................... Förändring i antalet arbetstillfällen i storstadsregio- nerna perioden 1965—1970 .................

Befolkningsutveckling i olika delar av storstadsregio- nerna perioden 1960—1973 ................. Födelseöverskott, flyttningsnetton och total folkök- ning i storstadsregionerna åren 1967—1973 ....... Regionalpolitiskt stöd samt vissa åtgärder med regio— nalpolitiska effekter åren 1963—1973 — en översikt

Den geografiska avgränsningen av stödområden år 1974 ................................

Investeringar med tillstånd (9 & 3 mom) att i regional- politiskt syfte disponera medel ur investeringsfond perioden 1963-07-01—1972-09-30 ............. Investeringar med tillstånd (9 ä 3 mom) att i regional- politiskt syfte disponera medel ur investeringsfond perioden 1963-07-01—1972-09-30 ............. Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på olika stödformer budgetårsvis

1960/1961—1972/1973 ......... . ..........

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på stödformer budgetårsvis 1960/1961—1970/1971 ....................

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på länsgrupper budgetårsvis 1960/1961—1972/1973 ....................

126

130

140

144

171

174

176

185

188

206

207

214

217

223

224

225

226

227

SOU 1974182 Figur 5.8

Figur 5.9

Figur 5.10

Figur 5.11

Figur 5.12

Figur 5.13

Figur 5.14

Figur 5.15

Figur 5.16

Figur 5.17

Figur 5.18

Figur 5.19

Figur 5.20

Figur 5.21

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på län budgetårsvis 1960/61—1972/73 Förändringen av antalet sysselsatta inom industriföre- tag som beviljats lokaliseringsstöd samt inom hela industrin åren 1963—1972 ..................

Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom före- tag i storstadsregionerna perioden 1960-01-01— 1973-06-30 ............................

Produktionsställen, sysselsatta och beviljad finan- siering för verksamhet utlokaliserad av företag i stor- stadsregionerna efter typ av lokalisering, budgetårsvis 1960/61—1972/73 ....................... Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företagi storstadsregionerna samt beräknad sysselsättning en- ligt uppgifter i företagens ansökan om stöd, budgetårs- vis efter tidpunkt för beviljat stöd budgetårsvis 1960/1961—1972/1973 .................... Produktionsställen och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna, fördel- ning på stödformer, budgetårsvis 1960/61—1972/73 Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom stor- stadsföretag, fördelade efter mottagande regioner bud- getåren 1960/61—1972/73 .................. Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i storstadsregionerna, fördel- ning på mottagande län efter tidpunkt för beslut om finansiellt stöd budgetårsvis 1960/61—1972/73 Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med industrilånegarantier bud- getåren 1960/61—1972/73 och företagareföreningar- nas direktlån perioden 1960-01-01—1973-06-30 Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner till industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten perioden 1962-01-01—1973-06-30 ...................

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med statligt lokaliseringsstöd budgetåren 1965/66—1972/73 ...............

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med investeringsfondsmedel (i regionalpolitiskt syfte) budgetåren 1963/64—1972/73

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i

storstadsregionerna, samtliga finansieringsformer perioden 1960-01-01—1973-06-30 ............. Beviljat finansiellt stöd till produktionsställen utlokali- serade av företag i storstadsregionerna i förhållande till hela stödgivningen, budgetårsvis perioden 1960/61— 1971/72 ..............................

229

232

239

245

246

247

248

250

252

253

254

255

256

Figur 5.22

Figur 5.23

Figur 5.24

Figur 6.1

Figur 6.23

Figur 6.2b Figur 6.3

Figur 6.4

Figur 6.5 Figur 6.6

Figur 6.7

Figur 6.8 Figur 7.1 Figur 8.1

Figur 8.2

Figur 8.3

Figur 8.4

Figur 8.5

Figur 8.6

Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika storstadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och ursprungsregioner ............ Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika storstadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och mottagande regioner .......... Erfarenheter av utlokaliseringen bland enkätföretagen fördelade efter omlokalisering och filialutläggning samt länsgruppema mellersta Sverige och skogslänen Statligt stöd till industriföretag i regionalpolitiskt syf- te med fördelning på stödformer i vissa OECD—länder — en översikt ...........................

Regionalpolitiska utvecklings- och stödområden i vissa västeuropeiska länder .....................

Regionalpolitiska stödområden i USA och Kanada Områden med anmälningsplikt vid etablering, omflytt- ning och utvidgning av industrier i Norge ........ Beviljade lokaliseringstillstånd för uppförande av kon- tors— och servicelokaler i sydöstra England 1965—1972

Beviljade lokaliseringstillstånd för industriföretag i olika delar av Storbritannien åren 1960—1970 .....

Antal verksamhetsställen inom industrin utflyttade från Paris-regionen årsvis perioden 1955—1971

Sysselsatta inom olika industribranscher med fördel- ning på Paris—regionen och övriga Frankrike åren 1954, 1962 och 1968 .........................

Rijnmonds avgränsning .................... Planen för den regionala strukturen ............

Vägbyggnadsinvesteringar (byggnadsarbeten och un- derhåll) enligt ordinarie anslag och beredskapsanslag inom olika länsgrupper och hela riket åren 1960— 1973 ................................ Väginvesteringar (byggnadsarbeten och underhåll) länsvis enligt ordinarie anslag och beredskapsanslag budgetåren l960/6l-kalenderåret 1973 .........

Statliga investeringar inom olika delar av kommunika- tionssektorn, relativa andelar för olika länsgrupper, åren 1960—1973 ........................

Televerkets anläggningskostnader med relativ fördel- ning på olika teledistrikt budgetåren 1967/68— 1972/73 .............................. Lägenhetsproduktion och sjukhusbyggande, ökat antal barnstugeplatser samt statliga bidrag till uppförande av avloppsreningsverk, relativa andelar för olika länsgrup- per, åren 1960—1972 ..................... Beredskapsarbeten (hela investeringskostnaden) med fördelning på länsgrupper kalenderåret 1960-budget- året 1972/73 ...........................

258

259

277

283

285 286

291

301

302

308

311 313 334

364

365

367

369

372

SOU l974:82 Figur 8.7 Figur 8.8

Figur 8.9 Figur 8.10

Figur 8.11 Figur 8.12 Figur 8.13

Figur 8.14

Figur 8.15

Figur 9.1 Figur 10.1

Figur 10.2

Beredskapsarbeten efter ändamål med relativ fördel- ning på länsgrupper budgetåren 1960/61—1972/73 Bostadsbyggandet inom storstadsregionerna och andra kommungrupper åren 1961—1972 .............

Bostadsbyggandet länsvis åren 1960—1973 .......

Lokalisering av miljöstörande verksamhet — ärenden enligt 136 a & BL prövade och under prövning 1974- 05-01 ................................

Inkomna och beviljade ansökningar om byggnadstill- stånd åren 1944—1958 ....................

Beviljade igångsättningstillstånd för oprioriterade byggnadsprojekt åren 1966—1973 (kvartalsuppgifter) .

Samrådsbevis med relativ fördelning på näringsgrenar. regionvis, perioden 1971-04-01—1973-12-31 ......

Utfärdade samrådsbevis samt beräknad sysselsättning k va rt alsvis efter tidpunkten för anmälan 1971—04—01—1973-12-31 ...................

Företag som deltagit i lokaliseringssamråd och beslutat om lokalisering från storstadsregionerna 1971-04-01— 1974-03-31 ............................

Nettovinsten före och efter avgift i expanderande anläggningar — en principskiss ................

Förslag till organisation för statens lokaliseringsdelega- tion .................................

Regionalpolitikens besluts- och samarbetsmönster ef- ter inrättandet av statens lokaliseringsdelegation — en översiktlig skiss .........................

376

381

383

394

397

410

422

423

425

464

527

'. allmänt.-i;. "i 1.5 weit

._—.1 . .. o i?" r'1-7 . = mer ' , Årgång-'. 115-5.5 EM" l . 9 '! LILJ 71 än??? 311" [& gult-17171 [ 01 113111?! EF . mu,

maggan 9.111 161.561

Författningsförslag

Förslag till lag om lokaliseringstillstånd

1 % Den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler, för vilka fordras byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959z612), eller som avser att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till lokaler, skall, i den omfattning det är erforderligt från regionalpolitisk synpunkt, inhämta medgivande (lokaliseringstillstånd) av statens lokaliseringsdelegation (lokaliseringsmyndigheten) i fråga om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda för.

Byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt som omfattas av förordnande enligt första stycket får icke företas, innan lokaliseringstillstånd beviljats.

2 & Lokaliseringstillstånd enligt 1 % fordras icke för — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt som uteslutande syftar till rationalisering av näringsverksamhet, utvidgning av personalutrymmen eller förbättring av intern arbetsmiljö; — byggnadsåtgärd som prövas enligt 136 a % byggnadslagen; — byggnadsåtgärd för vilken regeringen beviljat företag statligt lokalise- ringsstöd eller tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal för vilken statlig myndighet beviljats särskilt investeringsanslag; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal som avser landstingskommunal eller primärkommunal förvaltning; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal som regeringen finner skäl att från regionalpolitisk synpunkt undanta från tillståndsplikten.

3å Den som planerar byggnadsåtgärd eller övertagande av lokaler som omfattas av förordnande enligt l % skall, så snart det kan ske, skriftligen ansöka om lokaliseringstillstånd hos lokaliseringsmyndigheten. Myndigheten upptar överläggningar i lokaliseringsfrågan med den som gjort ansökan. Myndigheten skall utfärda bevis om att lokaliseringstillstånd beviljats.

45 Talan mot lokaliseringsmyndighetens beslut enligt lå föres hos regeringen genom besvär.

55 Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Förslag till förordning om lokaliseringstillstånd

1 & Skyldighet att inhämta lokaliseringstillstånd föreligger för den som planerar att — företa byggnadsåtgärd, till vilken fordras byggnadslov enligt byggnads- stadgan (19592612) eller — förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till lokaler.

Skyldighet att inhämta tillstånd föreligger om — byggnadsåtgärden eller förvärvet av ägande- eller nyttjanderätt inne- fattar ett lokaltillskott i verksamheten på minst 1 000 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller fabriks— eller lagerlokaler; — byggnadsåtgärden eller förvärvet av ägande- eller nyttjanderätt inne- fattar ett lokaltillskott i" verksamheten på minst 500 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller kontors-, förvaltnings- eller forskningslokaler.

2 & Ansökan enligt 2 5 lagen om lokaliseringstillstånd göres skriftligen.

Är uppgifterna i ansökan så ofullständiga att de ej kan läggas till grund för beslut skall den sökande skriftligen anmodas att komplettera ansökan i särskilt angivna hänseenden.

35 Lokaliseringsmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillståndsskyldighetens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den men gäller ej byggnadsåt— gärd, för vilken ansökan om byggnadslov har gjorts hos byggnadsnämn- den eller anmälan om samråd skett enligt lagen om lokaliseringssamråd före

' Förslag till förordning

om ändring i byggnadsstadgan (1959z612)

56 ä 3 mom. Omfattas åtgärd, för vilken byggnadslov sökes, av förord- nande enligt lagen om lokaliseringstillstånd, får byggnadslov icke beviljas utan att sökanden företett bevis enligt 3 % samma lag att han beviljats lokaliseringstillstånd.

Sammanfattning

Bakgrund och direktiv

Regionalpolitiken har sedan slutet av 1960-talet i flera sammanhang varit föremål för översyn och förnyelse. Det har stegvis också skett en utvidgning av resurser och medel — framför allt inom stödverksamhetens ram. Samtidigt har i den allmänna debatten från flera håll framförts krav på en etableringskontroll som en kompletterande åtgärd avsedd att dämpa tillväxten istorstadsregionerna. I riksdagen yrkades åren 1969 och 1970 i motioner att ett tillståndstvång eller ett system med investerings- avgifter riktat mot etablering och utbyggnad av företag i dessa tätbefolka- de områden skulle utredas.

Förslagen överlämnades till 1968 års lokaliseringsutredning, som emel- lertid tvekade inför en etableringskontroll eller andra restriktioner som lokaliseringspolitiskt medel — med hänsyn till svårigheterna att bedöma medlets effekter. Utredningen framhöll att den regionalpolitiska forsk- ningen ännu inte hade undersökt och analyserat verkningarna av restrik- tiva styrmedel. De indirekta verkningarna bedömdes som svårgripbara.

1970 års riksdag beslutade om en utökad lokaliseringsverksamhet — framför allt breddades stödmöjligheterna. Departementschefen framhöll att upplysnings- och rådgivningsverksamheten borde göras ”mer allmän- giltig” och ske i ”mer organiserade former". Det ansågs emellertid uteslutet att på basis av de utredningar som genomförts ta ställning till frågan om etableringstillstånd.

Förutsättningar borde däremot finnas för ett anmälningssystem: Ett sådant system skulle kräva ett relativt enkelt administrativt förfarande men samtidigt ge goda möjligheter till kontinuerligt samråd och utbyte av information mellan samhällets lokaliseringsorgan och de expansionsvilliga företagen. Samrådsverksamheten borde inriktas på företag i starkt expan- derande regioner och där omfatta den industri och de andra sektorer inom näringslivet som utgör grunden för expansionen. Anmälningsplikten rubricerades lokaliseringssamråd och påbörjades den 1 april 1971.

Frågan om en starkare påverkan iregionalpolitiskt syfte levde emeller- tid vidare. Den återkom i den politiska debatten — i riksdagen och i pressen. För att få en allsidig och grundlig belysning som ett underlag för bedömningen av för- och nackdelar på kort och lång sikt av nya styrmedel tillkallades i augusti 1972 sakkunniga, som antog benämningen utredningen om regionalpolitiska styrmedel.

Utredningen skall enligt direktiven undersöka behovet av och förut- sättningarna för nya styrmedel samt pröva utformningen av olika lös- ningar. Utgångspunkten skall vara att möjligheterna för en expansion förbättras i delar av landet där utvecklingen av näringslivet bör främjas. Bedömningarna av insatsbehoven skall göras med de av statsmakterna fastställda målen för regionalpolitiken som grund.

Problemställning — en bruksanvisning

Utredningen har för avgränsningen av sin arbetsuppgift formulerat ett antal frågeställningar, som steg för steg anger vilka överväganden som är nödvändiga för att utredningen skall kunna formulera slutsatser om behovet av och förutsättningarna för starkare styrmedel i regionalpoliti- ken än de nuvarande:

(1) Föreligger det behov av ökade regionalpolitiska insatser och vilka är i så fall dessa behov? (2) Kan behoven tillgodoses med utnyttjande av nuvarande regionalpoli- tiska medel och insatser? (3) Om det fordras en utökning av medel och insatser, är den möjlig inom ramen för de stimulerande åtgärderna? (4) Om det bedöms nödvändigt att utnyttja restriktiva medel i regional- politiken för att tillgodose behov som svarar mot den regionalpoli- tiska målsättningen, vilka styrmedel kan övervägas och hur bedöms effekterna av dessa? (5) Vilken verksamhet är lokaliseringsbar? Vilket underlag för utflytt- ning av sysselsättningsskapande verksamhet finns inom de expansiva regionerna? (6) Vilka är skälen för och emot restriktiva medel i regionalpolitiken och vilka för- och nackdelar kan förknippas med olika lösningar? (7) I vilka former skall en restriktiv regionalpolitisk påverkan utövas?

Utredningen redovisar en dokumentation som syftar till att ge svar på de olika delfrågorna. Redovisningen följer den skisserade ”utred- ningsmodellen” och gör det möjligt att stegvis behandla utredningens problemställning. Redogörelser och överväganden orienterar fram mot en syntes och ett förslag till nya åtgärder _. till en samverkan för regional utveckling, som utredningens betänkande också rubricerats. Utredningens dokumentation, slutsatser och förslag ryms inom 10 ka-

pitel fördelade på fyra avdelningar:

CI Problemställning: precisering av utredningsuppgiften; El Utgångsläge: redovisningar av de aktuella forskningsperspektiven, den regionalekonomiska utvecklingen i grova drag, storstadsutvecklingen i Sverige och utomlands, resultaten av stödgivningen och erfarenheterna av restriktiva regionalpolitiska styrmedel i andra länder; DÖverva'ganden: bedömningar av åtgärds- och insatsbehoven med ut- gångspunkt från den regionalpolitiska målsättningen, resultaten och erfarenheterna av styrmedel inom andra verksamhetsområden samt olika regionalpolitiska restriktioners för- och nackdelar; [__| Förslag: utformning av ett system för effektiv lokaliseringspåverkan.

Nya styrmedel _ behov och förutsättningar

Utredningens överväganden har visat att det föreligger ett behov av och förutsättningar för en starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel medger. Underlaget för utredningens slutsatser om behovet av utökade åtgärder är (1) en beräkning av den länsvisa sysselsättningsvolym som svarar mot statsmakternas regionalpolitiska målsättning (befolkningsramarna) och (2) en bedömning av det nuvaran- de regionalpolitiska handlingsprogrammets möjligheter att ge de effekter som realiserandet av målsättningen skulle kräva under återstoden av 1970-talet. Bedömningen av effekterna är grundad på de hittillsvarande resultaten av olika stimulansåtgärder sedan 1960-talets början samt omfattar i övrigt en prövning av möjligheterna att i regionalpolitiskt syfte utnyttja de administrativa styrmedel som står till lokaliseringsorganens förfogande.

Effekterna av de regionalpolitiska ekonomiska medlen har enligt utred- ningens slutsatser varit goda. Stödverksamheten har utvecklats successivt och tillgodoser nu företagens alla viktigare former av finansieringsbehov. Till detta skall läggas att stödverksamheten i stigande grad kommit att accepteras som en normal finansieringsform av företagen. Stödåtgärder- nas omfattande bredd och den successivt fördjupade tillämpningen är avgörande för utredningens slutsats att det sannolikt inte finns underlag för någon mer långtgående ökning av effektiviteten i stimulansåtgärderna.

En sådan bedömning utesluter inte fortsatta punktvisa förstärkningari stödverksamheten. Olika situationer i den regionalekonomiska utveck- lingen kräver olika behov av och utrymme för extraordinära insatser av stimulerande karaktär. En hög grad av elasticitet i stödverksamheten och i utbyggnaden av samhällsservicen — med möjligheter att improvisera regionalpolitiska åtgärder utanför de traditionella medlens ram — ger en effektiv beredskap och förutsättningar att i vissa regioner nå ökade resultat genom stimulansåtgärderna.

De nuvarande administrativa styrmedlens möjligheter att bidra till en påverkan av sysselsättningsunderlagets fördelning som skulle svara mot den regionalpolitiska målsättningen har varit marginella. Det gäller bl a tillämpningen av lagstiftningen om lokalisering av miljöstörande verksam- het. Andra former av styrning ger effekter först på längre sikt, tex samordningen av den offentliga serviceutbyggnaden. Lokaliseringssam- rådet har också begränsningar — det har bl a visat sig svårt att få kontakt med företagen på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringsprocessen. Det skall när det gäller byggnadstillståndsgivningen betonas att de 5 k oprioriterade arbetena för närvarande inte omfattar industrin.

Utredningen anser att det finns behov av en ökad regionalpolitisk påverkan och överväger i nästa steg förutsättningarna och problemen i samband med

(1) En tillståndsgivning för investeringar och/eller sysselsättningsexpan- sion; (2) Ett avgiftssystem tillämpat på investeringar och/eller sysselsättnings- expansion inom vissa områden.

Enligt utredningens bedömning tillgodoser regionalpolitiska avgifter en begränsad del av de krav som bör ställas. Företagens beslut blir i ett avgiftssystem (utan dispensmöjligheter) en helt intern angelägenhet och ger inte samhällets lokaliseringsorgan möjligheter att ta kontakt med företagen för diskussion om lämpliga lokaliseringsalternativ. Regionala avgifter är ett generellt verkande medel och innebär, om förutsättningar- na är identiska, i stort samma effekter för jämförbara företag. Avgifts- restriktioner slår emellertid onyanserat —- även på sektorer inom närings- livet med utvecklingssvårigheter.

En tillståndsgivning tillgodoser omvänt just kraven på anpassningsbar- het och kontakter mellan företag och offentliga planeringsorgan. Inom ramen för en tillståndsgivning kan företagens individuella behov tillgodo- ses, medan ett avgiftssystem utan dispenser primärt har till syfte att dämpa en expansion i olika regioner. Tillståndsgivningen blir under normala förhållanden ingen ekonomisk belastning för företaget.

Utredningen anser att nuvarande regionalpolitiska medel bör komplet- teras med en tillståndsprövning för olika slag av expansion inom näringslivet i olika delar av landet. Restriktioner skapar ingen sysselsätt- ning men gör det möjligt att väsentligt öka informationsutbytet mellan samhälle och näringsliv. Behovet av en förbättrad dialog om lokaliserings- förutsättningarna och om den regionalpolitiska målsättningens krav gäller framför allt delar av tjänstesektorn och industrins administrativa funktio- ner. Dessa verksamheter är för sin utveckling beroende av ett brett informations- och kontaktutbud, som därmed blir styrande för lokalise— ringen av nya arbetsställen och expansion av befintlig verksamhet. Förutsättningarna att åstadkomma en spridning av sysselsättningsun- derlaget inom administration och service har Ökat genom förbättrade resmöjligheter och genom nya tekniska former för data- och informa- tionsöverföring. Denna utveckling av kommunikationsservicen fortgår och kan successivt komma att eliminera kvarvarande olägenheter av en gles lokalisering. Den beslutade omlokaliseringen av central statlig förvalt- ning är ett led i strävandena att anpassa förläggningen av arbetstillfällena inom administrativa yrken till de regionalpolitiska målen. Enligt utred- ningens bedömning finns det förutsättningar att skapa en tradition för förändringar av lokaliseringsmönstret även inom det enskilda näringslivets service- och administrationsfunktioner.

Samhället har emellertid också ett behov att effektivt påverka lokalise— ringen av tillverkningsfunktionerna i näringslivet. Den totala sysselsätt- ningen inom industrin tenderar att minska — ett resultat av ökad arbetsproduktivitet. Punktvis sker däremot en kraftig expansion och förnyelse med omfattande regionala effekter, speciellt i skeden med betydande förskjutningar i produktions- och efterfrågebetingelserna.

Förändringar i energi- och råvaruförsörjningen kan få återverkningar på industrins lokaliseringsmönster. Det kan vidare finnas ett behov att förhindra omflyttningar som innebär nedläggning av en produktionsenhet i en region samt etablering av motsvarande enhet i en annan region, om detta skapar lokala sysselsättningsproblem men inte ger samhället eller företaget några mer omfattande effektivitetsvinster. Slutligen kan det i

vissa situationer — med hänsyn till sysselsättningskraven och de tillgäng- liga samhällsbyggnadsresurserna finnas motiv att lokalt inom en region påverka lokaliseringen av etableringar och utbyggnader.

Även om det föreligger behov av och förutsättningar för utökade medel medför en tillståndsprövning också risker — den kan tex dämpa initiativkraft och expansionsvilja. Dessa risker skall emellertid inte överdrivas. Flexibilitet i tillämpningen efter regioner, verksamheter och projektens storlek ger möjligheter att anpassa handläggningen till kraven i de individuella fallen samt till förhållandena i olika regioner under olika skeden av den regionalekonomiska utvecklingen. Det finns numera ett omfattande erfarenhetsunderlag när det gäller lokaliseringsbedömningar inom offentliga organ på central och regional nivå, ett omfångsrikt regionalpolitiskt faktamaterial, en plan för den regionala strukturen och mångsidiga, ständigt växande kunskaper om utvecklingen i olika bran- scher och näringsgrenar.

Utformningen av en utökad påverkan

Utredningen föreslår att den regionalpolitiska tillståndsprövningen skall avse etablering, expansion eller ändrade dispositioner som förutsätter

(1) Lokalutnyttjande genom D nybyggnad av egna lokaler," D förvärv av äganderätten till redan uppförda lokaler; El förhyrning av lokaler;

(2) Ändring i lokalutnyttjande genom El att lokal tas i bruk för annat ändamål än tidigare.

Utredningen diskuterar förutsättningarna för den framtida sysselsätt- ningstillväxtens fördelning och drar slutsatsen att en regionalpolitisk tillståndsgivning, som syftar till dels att i vissa regioner höja den allmänna sysselsättningsnivån, dels att inom andra områden åstadkomma en struk- turell och geografisk arbetsmarknadsbalans, bör ges ett brett verknings- område. Tillståndsgivningen för uppförande, utvidgning, ändring, förvärv och förhyrning av lokaler föreslås gälla generellt inom landet för företag, organisationer, myndigheter och enskilda personer. Tillståndsplikten skall enligt utredningens förslag — med ett antal undantag — tillämpas med inriktning på verksamheter som utnyttjar lokaler för arbetsfunktionerna produktion, administration, forskning samt lagring och distribution, dvs.

[3 Fabrikslokaler; El Kontors- och förvaltningslokaler; El Forskningslokaler; D Lagerlokaler.

Den föreslagna avgränsningen innebär att tillståndsplikten begränsas till lokaler som utnyttjas av verksamheter med möjligheter att välja mellan olika regioner för sin förläggning. Utanför tillståndsplikten skulle falla lokaler för vilka realistiska alternativ till lokalisering saknas: tex lantbruksbyggnader, butiker, sjukhus, skolor, kyrkor, hotell, restau- ranger, samlingslokaler, sport- och simhallar.

Det måste emellertid också finnas en rad andra generella undantagi tillståndskravet. Dessa undantag bör regleras i de författningar som föreslås gälla för tillståndsplikten. Tillståndskravet bör upphävas för åtgärder som genom bestämmelser i annan lagstiftning underställs rege- ringens prövning samt åtgärder som avser lokaler för primär- eller landstingskommunal förvaltning. En särskild regionalpolitisk tillstånds- prövning bör heller inte ske av statliga myndigheters åtgärder som innebär förändringar i deras lokalutnyttjande, om åtgärderna prövasi annan ordning av regeringen eller riksdagen. Undantag från tillståndsplik- ten bör vidare göras för ny-, till- och ombyggnader som uteslutande avser rationalisering av verksamheten, förbättring av den interna arbetsmiljön eller utvidgning och förbättring av personalutrymmena. Utredningen föreslår i nästa steg, som en normalregel, att tillståndskra- vet skall upphävas för nybyggnad, ändring eller övertagande av lokaler som understiger

El 1 000 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller fabriks- eller lagerlokaler; El 500 ml våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller kontors-, förvaltnings- eller forskningslokaler.

Ytterligare undantag från den generella tillståndsplikten bör slutligen göras i den praktiska tillämpningen. Sådana undantag motiveras av att det för skilda regioner och verksamheter kan föreligga olika behov av och förutsättningar för en tillståndsplikt. Dessa behov och förutsättningar bestäms av flera faktorer, bl a innehållet i den regionalpolitiska målsätt- ningen.

De regionalpolitiska målen innefattar flera klart preciserade anvis- ningar om vilka prioriteringar som bör ske när det gäller samhällets insatser för att påverka bla den regionala fördelningen av arbetstillfälle- na. En sådan prioritering utgör inrättandet av särskilda stödområden. En annan del av prioriteringsförutsättningarna är planen för utveckling av den regionala strukturen. Planen ger konkreta anvisningar för vilka typer av åtgärder som bör vidtas i olika ortskategorier: dämpning av expansio- nen inom vissa sektorer av storstadsregionernas näringsliv, ökning av sysselsättningsmöjligheter och utbyggnad av kvalificerade samhällsfunk- tioner i primära centra samt utbyggnad och differentiering av arbetsmark- naden i regionala centra.

Utredningen föreslår att den regionalpolitiska tillståndsprövningen intas i en särskild lagstiftning. Denna bör underordnas 136 a % byggnads- lagen, vilket innebär att etablering/utbyggnad av miljöstörande verksam- het som avgörs av regeringen inte skall prövas enligt den regionalpolitiska lagstiftningen. Lokaliseringsorganet föreslås regelbundet yttra sig i dessa ärenden. Lagen om lokaliseringstillstånd skall däremot enligt utred- ningens bedömning vara sidoordnad övrig lagstiftning som reglerar särskilda utbyggnads- och etableringsvillkor, t ex byggnadslagen i övrigt, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och väglagen. Prövning föreslås alltså ske parallellt enligt olika lagar. Beslutsordningen bör utformas så att underlaget för granskningen enligt olika tillståndskrav så långt som möjligt kan vara detsamma.

Den regionalpolitiska verksamhetens nya organisation

Utredningen anser det vara väsentligt för effektiviteten att tillståndspröv- ningen inte blir isolerad från handläggningen av andra regionalpolitiska ärenden. Tillståndsprövningen skall vara en integrerad del av en utvidgad information och rådgivning. En samordning i det administrativa arbetet mellan olika former av statlig tillstånds- och stödgivning skall vidare kunna ske. Det är också nödvändigt att principerna för tillståndspröv- ningens tillämpning överensstämmer med riktlinjerna för den regionala fördelningen av samhällsservicens utbyggnad.

En tillståndsprövning förutsätter utökad rådgivning till företag och andra verksamheter om alternativa lokaliseringsorter och om olika stödmöjligheter. En effektivare samordning mellan stödorganen och de för samhällets servicefunktioner ansvariga myndigheterna blir nödvändig, om företag, som efter förhandlingar inom tillståndsprövningens ram väljer annan lokaliseringsort än den ursprungliga, skall få gjorda utfästel- ser när det gäller finansiellt stöd och samhällelig service infriade. En utökad analys och information fordras också inom samhällssektorn för att olika offentliga organ skall få tillgång till ett underlag för att kunna bedöma nya och ändrade samhällsåtgärders regionala konsekvenser.

Det behövs ett sektorsövergripande organ som har kompetens och resurser att göra samlande bedömningar, väga olika sektorers behov mot varandra och att ta initiativ till planerings- och fördelningsåtgärder som påverkar den regionala utvecklingen. Enligt utredningens bedömning är försöksskedet i svensk regionalpolitik förbi och tiden nu mogen för en permanent organisatorisk lösning. Utredningen anser från redovisade utgångspunkter att övervägande skäl talar för ett nytt självständigt regionalpolitiskt organ och föreslår att detta kallas statens lokaliserings- delegation. De regionala och lokala organen — länsstyrelserna och kommunerna — bör ges ett starkare inflytande i det regionalpolitiska arbetet.

Den föreslagna lokaliseringsdelegationens ställning i den regionalpoli- tiska verksamheten och i förhållande till regeringen, centrala ämbetsverk och motsvarande regionala organ illustreras i följande figur. Lokalise- ringsdelegationen skall enligt utredningens förslag vara den operativa informations-, rådgivnings- och tillståndsmyndigheten och föreslås i den arbetsfunktionen samverka med länsstyrelserna och en rad centrala ämbetsverk. Det skall understrykas att figuren utgör en exemplifiering av samarbetet på det centrala och det regionala planet. En rad andra statliga organ föreslås komma att beröras av besluts- och samarbetsmönstret. Lokaliseringsdelegationen skall vidare, enligt utredningens förslag till arbetsfördelning inom den regionalpolitiska verksamheten, yttra sig till regeringen i ärenden om tillstånd för etablering/utbyggnad av miljö- störande industri enligt 136 a & byggnadslagen samt i övriga ärenden av regionalpolitisk betydelse som avgörs av regeringen.

Statens vägverk

Regeringen 4!

Statens lokalise- ringsde— legation

?

Statens industriverk

Bostads- styrelsen

marknads- styrelsen

Vägför— valtningar

L _, _-L ”li

Kommuner

> Länsstyrel- ser

| i

Lagsbo- " - - Länsarbets— Företagare- ätar snamn- nämnder föreningar ;— lf__ .i___

Utredningsförslagets innebörd

Skall lokaliseringsorganet med utnyttjande av de nya styrmedlen verk- samt kunna delta i företagens planering — till nytta för expanderande verksamheter och för samhället — måste det finnas en väl organiserad uppsökande-verksamhet. Inriktningen av och intensiteten i den upp- sökande verksamheten kan varieras efter verksamheter och regioner samt i tiden. Dessa variationer är ett uttryck för den av utredningen betonade flexibiliteten i handläggningen. Det skall framhållas att motiv för överläggningar och kontakter givetvis föreligger även om expansionstak- ten i ett visst skede är låg inom en region.

Har lokaliseringsorganet som ett resultat av sitt offensivt uppsökande arbete inlett överläggningar med ett företag som bedriver verksamhet inom den tillståndspliktiga sektorn och som dokumenterat sina avsikter att utvidga verksamheten eller att nyetablera, är det lokaliseringsorganets uppgift att med utgångspunkt från givna förutsättningar redovisa alterna- tiva lösningar till lokalisering.

Lokaliseringsorganet informerar t ex om stödmöjligheter, transportför- utsättningar och arbetskraftstillgångar. Det medverkar i nästa steg, sedan företaget utvärderat redovisade data, till att kontakt etableras med aktuella finansieringsorgan och samordnar i praktiken åtgärder som kan erfordras av flera olika myndigheter när det gäller finansiering och utbyggnad av samhällsservicen. Lokaliseringsdelcgationen blir tillsam- mans med de regionala organen en motor i det fortsatta planeringsarbetet och i strävandena att realisera planerna.

Kontakt- och förhandlingsarbetet kan antas följa huvudlinjerna i den nuvarande regionalpolitiska verksamheten -- med två undantag: Det nya centrala lokaliseringsorganet kommer att kunna agera som samordnare och har därmed förutsättningar att spela över hela fältet av regionalpoli- tiska stödåtgärder. De regionalpolitiska organen får genom tillståndsgiv- ningen möjligheter att framträda med auktoritet, när företagen i situationer utan renodlat företagsekonomiska och samhälleliga motiv för en viss lokalisering vidhåller sina krav.

Lokaliseringsdelegationen kommer emellertid inte att kunna fånga upp alla expansionsplaner innan de tagit en definitiv form. I flertalet fall torde lokaliseringsorganet komma att möta ett färdigt utbyggnadspro- jekt. Resultaten av lokaliseringsdelegationens insatser blir här beroende av vilka praktiska villkor för en viss lokalisering som föreligger, vilka fördelar stödmöjligheterna ger företaget och hur lokaliseringsorganet förmår att argumentera med utgångspunkt från dessa olika förutsätt- ningar.

Svårigheterna för lokaliseringsorganet att nå resultat blir större när det gäller företag som redovisar färdiga utbyggnadsplaner och som också läst sig vid genomförandet av dessa. Lokaliseringsorganet får i sådana situatio- ner med utgångspunkt från sina erfarenheter, genom jämförelser med innehållet i liknande ärenden samt data och värderingar i branschutred- ningar m m söka bedöma hur stor rörelsefrihet företagen har i valet av lokaliseringsort tex för en ny tillverkning eller för utvidgning av den aktuella produktionen. Det skall tilläggas att slutsatserna när det gäller företagen i princip avser även andra tillståndsskyldiga, dvs organisationer, myndigheter och enskilda personer.

Utredningens beräkningar visar att den regionalpolitiska tillståndspröv- ningen skulle komma att omfatta 700 å 800 ärenden per år. Omkring 300 ärenden skulle gälla byggnadsåtgärder, övertaganden och förhyrningar av lokaler inom storstadsregionerna. Återstående 300 år 400 ärenden skulle avse tillståndspliktiga åtgärder i övriga delar av landet, företrädesvis inom primära och regionala centra.

Perspektiv på de nya regionalpolitiska styrmedlen

En regionalpolitisk tillståndsprövning i den form utredningen skisserat skulle innebära en angelägen vidareutveckling av regionalpolitiken. Till- ståndsprövningen kan ge de regionalpolitiska organen ökade insikter om problemen kring enskilda företags och andra organs samt om olika branschers utveckling. Den har också förutsättningar att förbättra möjligheterna för samhället — när samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för en viss regional fördelning av planerade investeringar att med auktoritet hävda sina intressen och söka få ett företag, en organisation eller en myndighet att välja ett lokaliseringsalternativ som tillgodoser även den regionalpolitiska målsättningens krav. Det skall understrykas att samhällets utvidgade befogenheter innebär ett ökat ansvar för samhälls-

organen i deras strävanden att följa förändringarna inom näringslivets olika delar och att stimulera utvecklingen inom företag och branscher med möjligheter att bidra till en ökad sysselsättning och en förbättrad miljö.

Utredningens förslag till organisation av den regionalpolitiska verksam- heten innebär en ny form av samordning mellan de olika i regionalpoli- tiken engagerade organen på central och regional nivå. Förslaget syftar till att säkra åtgärder när det gäller olika former av samhällsservice — finansiering, utbildning, transporter och annan service — som kan vara nödvändiga för ett företags utveckling. Utredningen har dessutom under- strukit betydelsen av flexibilitet och smidighet i regionalpolitiken — att extraordinära, punktvisa insatser skall kunna utnyttjas i situationer när behov och möjligheter talar för att detta är angeläget eller nödvändigt. En sådan flexibilitet är en del av en utökad ömsesidig påverkan och ett effektivare växelspel mellan näringsliv och samhälle inom regionalpoliti- kens vidgade ram.

Kravet på anpassning till ändrade betingelser i regionalpolitiken förutsätter att tillståndsplikten tillämpas nyanserat. Sambanden i den regionalekonomiska utvecklingen framstår som mer komplicerade och målen i regionalpolitiken som mer facetterade än tidigare. Tyngdpunkten i regionalpolitiken håller på att flyttas från 1960-talets fokusering på de kvantitativa problemen till en diskussion kring den regionalekonomiska utvecklingens kvalitativa dimensioner. Motiven för en allmän dämpning av utvecklingen i vissa regioner är nu inte lika framträdande som behoven av en strukturell anpassning som syftar till en förbättring av balansen mellan näringsgrenar och yrken. Behoven av jämvikt i den regionala strukturen och av balans i de enskilda regionernas uppbyggnad och utveckling mognar fram som det primära området för åtgärder i en ortssystempolitik med det allsidiga innehåll ERU skisserat.

Resultaten av tillståndsprövningen blir beroende av med vilken stadga den kan tillämpas. Denna är i sin tur avhängig graden av precision i de regionalpolitiska målen och i vilken mån den ekonomiska utvecklingen medger att tillståndsprövningen utnyttjas. En framgångsrik regionalpoli- tik fordrar en tillväxt i efterfrågan på olika varor och tjänster och en förnyelse i näringslivet som ställer successivt ökade krav på arbetskrafts- resurserna. En regionalpolitisk tillståndsprövning skapar ingen expansion i sysselsättningen. Det måste ske genom andra åtgärder. Rätt hanterade kan tillståndsåtgärderna emellertid innebära en avgörande förstärkning av den regionalpolitiska medelsarsenalen som gör det möjligt att i flertalet regioner uppnå de mål när det gäller regional balans och regional utveckling som de politiskt ansvariga organen på central, regional och lokal nivå ställer upp.

Summary

Proposal for Regional Development Influence

Background

Since the end of the 19605 regional policy in Sweden has in several contexts been subject to review and renewal. There has also been a gradual expansion of resources and means above all within the framework of regional development aid. At the same time general discussions have brought to the fore demands for establishment control as a supplementary measure aimed at reducing growth in major urban regions. Between 1969 and 1970 motions were put forward in the Swedish parliament advocating consideration of compulsory licensing or 3 system of investment charges aimed against the establishment and expansion of companies in these heavily populated areas.

The proposals were passed on to the 1968 location commission, which, however, hesitated over establishment control or other restric— tions as an aspect of location policy, in view of the difficulties of assessing the effects of such an aspect. The commission pointed out that regional development research had not yet investigated and analyzed the effects of restrictive means of control. The indirect effects were adjudged to be difficult to grasp.

The 1970 parliament decided on increased location activity above all support opportunities were extended. The government authorities emphasized that information and advisory work should be made "more generally applicable” and be implemented in ”more organized ways”. It was, however, considered inconceivable to formulate opinions on the question of establishment permission on the basis of the surveys carried out.

There should, on the other hand, be prerequisites for an application system. A system of this sort would require only a relatively simple administrative procedure but would at the same time provide good opportunities for continuous consultation and exchange of information between the community”s location organizations and those companies willing to expand. Consultation work should be concentrated on firms in strongly expanding regions and include the industry and other sectors within industry constituting the basis for expansion. Application liability was designated location consultation and was initiated in April 1971.

The question of stronger influence in regional political matters lived

on however. It recurred in the political debate — in parliament and in the press. To obtain a comprehensive and thorough outline as a basis for an assessment of the long and short-term pros and cons of new control measures, the Swedish government appointed experts in August 1972. These experts formed the Commission on Regional Development Control Measures.

According to the government's directives the Commission is to examine the need for and the prerequisites for new control measures and to test the formulation of various solutions. A starting point is to be that opportunities for expansion are to be improved in those parts of the country where a development of industry should be encouraged. Assess- ment of the measures required are to be made on the basis of the regional development objectives determined by the government.

Problems

To limit its task, the Commission has formulated a number of questions, which step by step indicate what considerations are necessary for the Commission to be able to formulate conclusions regarding the need for and the prerequisites for stronger control measures than those presently existing in regional policy.

(l) Is there a need for increased regional political measures and if so what need?

(2) Can such need be satisfied bu utilizing existing regional political measures and means?

(3) If measures and means must be increased, can this be done within the framework of stimulating measures?

(4) If it is deemed necessary to employ restrictive measures in regional policy in order to satisfy needs corresponding to regional political objectives, what control measures can be considered and how is their efficiency to be assessed?

(5) What bases for moving out business creating employment do the variuos regions have?

(6) What are the reasons for and against restrictive control measures in regional policy and what advantages and disadvantages do various solutions involve?

(7) Under what forms is restrictive regional political control to be exercised?

In various sections the Commission puts forward documentation aimed at providing answers to these questions. This report adheres to the ”survey pattern” sketched and makes it possible to gradually deal with the problems involved in the survey. The division of chapters steers towards a synthesis and a proposal for new measures for a co-ordination of regional development. The Commission's report has also been thus designated.

The Commission”s documentation and considerations take up lO chapters, divided into four sections —-

D Problem: precise definition of the Commission's task; DStarting point: report on the current research perspectives, general outline of regional economic development, urban development in Sweden and overseas, results of aid programmes and experience of restrictive regional development control measures in other countries; DConsiderations: assessment of need for measures and means on the basis of regional development objectives, results and experience of control measures in other spheres of activity and the advantages and disadvantages of various regional political restrictions; DProposals: formulation of a system for effective influencing of loca— tion.

New Control Measures — Requirements and Prerequisites

The Commission”s considerations have shown that there is a need for and prerequisities for stronger influence over regional policy than provided by existing measures. The bases for the Commission”s conclusions that increased measures are required are (1) an estimate of the volume of employment by counties corresponding to the regional political objec- tives of the parliament (population frameworks) and (2) an assessment of the chanses of the present regional development programme of action of providing the effects that the realization of aims would require during the rest of the 19705. This assessment of the effects is based on the available results of the various stimulating measures employed since the beginning of the 19605, and also includes an examination of the opportunities of utilizing with a regional view the administrative control measures available to the location authorities.

The effects of the regional political stimulating measures have been good according to the Commission*s conclusions. Regional development aid has been developed successively and now satisfies all the more important forms of the companies' financing requirements. To this may be added the fact that support activity has to an increasing degree come to be accepted by the companies as a normal form of financing. The support measures, extensive coverage and the gradually expanded appli- cation constitute deciding factors for the Commission”s conclusion that there is probably no basis for any more extensive increase in the efficacy of the stimulating measures.

An assessment of this sort does not exclude continued reinforcement of support activity here and there. Different situations in regional economic development require different sorts of measures. In special cases there may be a need for and room for extraordinary measures of a stimulating nature. A high degree of elasticity in regional development aid — and in the expansion of community service — with opportunities of improvising regional political measures outside the framework of the traditional measures provides effective readiness and prerequisites for

increased results in some regions through stimulating measures.

The existing administrative control measures, chances of contributing towards influencing the division of the employment basis which would correspond to the regional political objectives have been marginal. This applies i.a. to the implementation of legislation on the localization of businesses with adverse effects on the environment. Other forms of control are effective first on a longterm basis, e.g. the co-ordination of the expansion of public services. The location consultation system also has limitations —- it has i.a. proved difficult to establish contact with the companies at a sufficiently early stage of planning. With regard to the effects of the issuance of building permits, it should be emphasized that the application examinatiorfs so-called non-priority work does not at present include industry.

The Commission feels there is a need for increased regional political influence and considers in the nekt stage the prerequisites and problems in connection with

(1) Issuance of permits for investment and/or expansion of employment;

(2) A system of charges applied to investments and/or employment expansion in certain areas.

According to the Commission's assessment regional development charges satisfy a limit part of the demands which should be imposed. The companies” decisions when faced with 3 system of charges will be (without the chance of dispensation) an entirely internal matter and does not give the communitys location organizations any opportunity of contacting the companies in order to discuss suitable localization alterna- tives. Regional charges constitute a measure involving general effects, and involve, if prerequisites are identical, on the whole the same effects on comparable companies, the charge restrictions will also without distinc- tion affect industrial sectors with development difficulties.

Conversely the issuance of permits will satisfy demands for adaptabili- ty and the setting up of contacts. Within the framework of the issuance of one permit, the individual requirements of the companies can be satisfied, while a system of charges without dispensation is primarily aimed at reducing expansion in certain regions. Under normal circum- stances the issuance of permits will involve no economic burden on the company.

The Commission considers it natural that existing regional political resources should be supplemented with an examination of permit applications for various kinds of expansion within the economy in various parts of the country. Restrictions create no employment but do make it possible to considerably increase the exchange of information between industri and the community. The need of an improvement in discussions on the prerequisites for localization and the demands of regional political objectives apply above all to sections of the official sector and the administrative functions of industry.

The prerequisites for achieving a spread of the employment base within administration and the service sector have increased through

better opportunities of travelling and through new technical means of transferring data and information. This development of communications services is continuing and may gradually come to eliminate the remaining trouble caused by scattered localization. The re-location of central government administration that has been determined is a stage in attempts to adjust the availability of employment in administrativejobs to regional policy objectives. In the opinion of the Commission there are prerequisites for creating a tradition for changing the pattern of localiza- tion even within the service and administration functions of private industry.

The community, however, also has a need to effectively influence the location of manufacturing functions within industry. Total employment within industry is tending to diminish as a result of increased work productivity. Here and there, however, there is a strong expansion and renewal with extensive regional effects, particularly in phases with considerable changes in production and demand conditions.

Changes in the supply of power and raw materials can affect the localization pattern of industry. Moreover, there may be a need to prevent moves which involve the closing down of a production unit in one region and the establishment of an equivalent unit in another region, if this creates local employment problems but does not give the community or the company any more extensive effectivity gains. Finally, there may in certain situations with regard to employment demands and the available community building resources - be reasons for locally influencing the location of establishments and extensions within the manufacturing sector within a region.

An examination of permit applications, however, also involves risks it could e.g. reduce initiative and the desire to expand. These risks must not be exaggerated however. Flexibility in implementation according to regions, activities and the size of the projects, provides opportunities of adjusting action taken to requirements in individual cases and to conditions in various regions during different stages of the regional economic development. Now there is considerable experience to fall back on when it comes to assessing location within public organizations at central and regional level, extensive factual material on regional policy, a plan for regional structure, and versatile, ever increasing knowledge about development in various branches and sectors of industry.

The Formulation of Increased Influence

The Commission suggests that regional political examination of permit applications cover establishment, expansion or altered arrangements which presuppose

(l) Utilization ofpremisses by E] building own new premises; D acquisition of ownership of premises already existing; [] renting premises;

(2) Change in utilization ofpremises by El premises being taken over for another purpose than previously.

The Commission discusses the prerequisites for the future employment growth's division, and forms the conclusion that regional political issuance of permits aimed partly at raising the general level of employ- ment in some regions and partly at achieving a structural and geographic labour market balance in other areas, should be accorded a wide area of effect. The issuance of permits for expansion of the buildings is proposed to apply generally within the country and is applied to premises for production, administrative, research, storage and distribution functions, i.e.

D Factory premises; D Office and administrative premises; D Research premises; El Storage premises.

The proposed limitation means'that permit requirement is restricted to premises utilized by sections able to choose between various regions when deciding where to locate their activities. Not liable to compulsory permit application would be premises for which there are no realistic location alternatives, e.g. farm buildings, shops, hospitals, schools, churches, hotels, restaurants, assembly rooms, sports facilities and swim- ming baths.

However, there must also be a number of other general exceptions to the permit requirement. These exceptions should be regulated in the statutes which are proposed to apply to compulsory permit requirement. The permit requirement should be revoked in the case of measures which through regulations in other legislation are subjected to consideration by the government and measures which refer to premises for primary or county council administration. Neither should a special permit applica- tion be necessary for utilization or change of premises planned by public authorities, provided these arrangements are examined by the govern- ment or the parliment in other ways. Exceptions to the compulsory requirement should also be made in the case of new buildings, additional building, and rebuilding involving rationalization and effectivization of business, imporvement of internal working environments, and extension and improvement of personnel premises.

In the next phase the Commission suggests, as a normal rule, that the requirement of permits be revoked in the case of new buildings, alteration or taking over of premisses of less than

Cl 1000 sq metres in floor area, if the building contains primarily factory or storage premises; |:] 500 sq metres in floor area, if the building primarily contains office, administrative, or researc/z premises.

A further exception to the general requirement of permits, finally, should be made in the practical application. Such exceptions are motivated by the fact that in the case of different regions and activities

there may be different need and prerequisites for a compulsory require- ment to have a permit. These needs and prerequisites are determined by several factors, i.a. the content of regional development objectives.

Regional development aims include several clearly defined instructions as to what priorities should be given with regard to the community”s efforts to influence i.a. the regional distribution of jobs. This kind of accordance of priority includes the setting up of special aid areas. Another part of the prerequisites for the accordance of priorities is the plan for the development of the regional structure. This plan gives concrete instructions as to what types of measures should be taken in various categories of towns/locations: reduction of expansion in certain sectors the economy of the urban regions, increase of employment opportunities and extension of qualified community functions in prima- ry centres, and extension and differentiation of the labour market in regional centres.

The New Organization of Regional Political Activity

The Commission considers it important to effectivity that examination of permit applications does not become isolated from the processing of other regional development matters. The examination of permit applica- tions must be an integrated part of extended information and advisory service. A co-ordination in the administrative work of various forms of government issuance of permits and granting of support must also be possible. ls is also necessary that the principles for the implementation of the examination of permit applications is in agreement with the guide- lines for the regional distribution of the extension of community services.

An examination of permit applications presupposes increased advisory facilities for the companies in respect of alternative location places and various possibilities of aid. A more effective co-ordination between the aid organizations and the authorities responsible for various service functions will also be necessary if companies, which after negotiations within the framework of the examination of permit applications, select another location place than originally, are to find pledges with regard to financial support and community services honoured. An increased analy- sis and information is also required within the community sector in order that various public organizations are to have access to the basic material required to be able to aSsess the regional consequences of new and altered community measures.

On the basis of the starting points listed, the Commission feels that there is considerable reason to advocate the appointment of a new, independent regional development organization and proposes that this be called the Government Location Delegation. The regional and local organizations % the county administrations and the municipal authorities — should be given a stronger position in regional development work.

What the Commission's Proposal Involves

If the localization organization, utilizing the new control measures, is to be able to participate in the companies” planning — to the benefit of the companies and of the community — well organized outreaching work is necessary. The aim and intensity of this outreaching work can be varied according to businesses, regions and time. These variations comprise an expression of the tlexibility of action emphasized by the Commission. lt should be emphasized that motives for discussions and contacts exist even if the rate of expansion in a region is slow at a particular stage.

If the localization organizations has, as a result of its offensive outreaching work, initiated negotiations with a company which is operating in a sector in which permits are required and which has documented its intention of expanding its activities or of establishing new business, it is the task of the location organization to report an alternative opportunities of location on the basis of given prerequisites.

The location organization puts out information e.g. on chances of assistance, transport prerequisites and availability of labour. In the next phase, after the company has evaluated the data supplied, the location organization assists in establishing contacts with the financing organiza- tion in question and in practice co-ordinates the measures which may be required by several different authorities with regard to the financing and extension of community services. The localization delegation will be- come a driving force in continued planning and in attempts to realize plans.

Contact and negotiation work may be assumed to follow the main guidelines in existing regional political work — with two exceptions: The new central localization organization will be able to function as a co-ordinator and will thereby have the prerequisites to play the entire board of regional development support measures.

Through the issuance of permits the regional development organiza- tions will have the opportunity of acting with authority when companies without purely economic and social motives for a particular localization insist on sticking to their demands.

The Commission's estimates show that the regional political examina- tion of applications for permits would comprise some 700—800 cases p.a. About 300 applications would refer to building measures, taking over and renting premises in major urban regions. The remaining 300—400 cases would refer to measures subject to permit requirement in other parts of the country, primarily in primary and regional centres.

The New Regional Political Control Measures Perspectives

A regional political examination of permit applications in the form outlined by the Commission would involve an essential further develop- ment of Swedish regional policy. The examination of permit applications

can give the regional development organizations increased insight into the problems surrounding the development of individual companies and branches. It also has prerequisites for improving the opportunities for the community when there are social and economic reasons in favour of a certain regional distribution of a company's investments — to emphasize its interests with authority and try to persuade the company to select a location alternative which will satisfy both the company*s and the public”s demands. It should be emphasized that the communitys extend- ed authority involves increased responsibility for community organiza- tions in their attempts to follow developments in the various sectors of the economy and to stimulate development within companies and branches able to contribute to increased employment and an improved environment. The proposed compulsory permit requirement must be implemented in a graduated way. Connections in regional economic development appear more complicated and objectives in regional policy more diversi- fied than previously. The emphasis in regional policy is in the process of being shifted from the 19605” focus on the quantitative problems to a discussion on the qualitative dimensions of regional economic develop- ment. The motives for a general reduction of development in certain regions are not now as a apparent as the need for a structural adaption geared to an improvement of the balance between branches of the economy and occupations. The need for balance in the regional structure and in the structure and development of the individual regions is maturing into the primary target for measures in a new community system policy.

The results

Effectivity in the examination of permit applications will naturally depend en by what statute it can be implemented. This is in turn dependent on the degree of precision in regional political objectives and to what degree economic development premits utilization of the exami- nation of permit applications. Successful regional policy requires an increase in demand on various goods and services and a rejuvenation in the economy which gradually places increased demands on labour respurces. Regional political examination of permit applications creates no employment expansion. This must be done by other methods. Handled correctly, the permit measures, however, can mean a decisive reinforcement of the regional political arsenal of measures making it possible in the majority of regions to achieve the aims with regard to regional balance and regional development which the politically responsi— ble organizations at central, regional and local level set up.

.. , , _ ..._..,., 'l'1',',,..,|-J|'l|j|... . ___,. ,' ' 1- | hl. ' . . ',,1"'|| ' ., |. ' | |._.._|,..| ,v,'l _.._ _ E_l' , ,,,, .”i,” I.: . ,

_ '. "_ " .,:_ . *”". "." Ll' | thJfJ'l T ""Il l1,' . lll? JL,, "IL."

51.f",'"|||.'.,"|=" u,',, —-.",ni|#i_|||:U:t—lu'r . ,.. |. .. ...-.».lr'-,.l',

,',m'å ,l han" '|"||F' | | " ." "- _ —.' " '|.-. .I' '.'.' 'un'"

." " lj',,',"" ||. "' "" l|,|||.""_'..,,|' ,,,,_',.. :|”. .',",l | . ||| " .. ..'| |", '-' _|». .. .:.

.'. . .. "*"".'l'.',."" "' ä'?" -..'-*,, "" ..|" "','llm. ..1l',l-.. '. , '-'_"-'-"|.' "U.-. —. '.»: ..|.

a' "??? |||! "" ' - '_,_I,' .",',-l lf-p -",l'_i'..' .l. .'..w .....L. m...-..... __.',_.,'".,,',.'-" , l'Etat-"fr., ”i"”; .'L'h '.| " '.",r', ! ' .|....r.--|. ., " .-.....---|. :'|'J!.|'rll|w_

.- ,. %'H. .. |||. gill. ill',',"_'(|_|l,''.)",."|'..|-' ,',";.._| ". "!#-"pi"," "'"". . ._.|||..| .. ||. %,"' '_",'"' "'|""||' ",l'lnq , ul'-|'. |'.'|'-, |" 'in', . |'- -. ,,,”, |, I..... ,,, ..,,,. ,lllf'll,."._'_," '|'-"|||, "l,',=,,_ l"""""' :,','.,, ',I' |, ”,,' .F ',- »"'.'|. ' .-*' ';... .'.rt ...-..,- är!:

, ' |,|,' __ ,, ,,'-J.; .',-_| '.'»— ,,", ' ._.'.',|.:_'--»,;'.-.u—n. ..| .|..... ..|...."

"'k'q'khw. ,',. ,,,,,"(,,.|,'.,,'11'E"7"'i" ,, ,,',""'"' "., .' ' |' w."...rmlv...

”Liga:, ',_||_',,'||.?|l,|_',l,'|,.,i.'p|r, W'hm'wå'a ,',|'|'.,'.'.l.1|;l,[ "" 'uru'l ut.".ftujl urdquw uid-ii" "..vf'tt't . -,,|' ». ' ”'

, ...'| _, ,, ,."',— 5,'.-|.||, | . ,Ty|_,»,_-,),.,.,,. ,,_ .,»,- -,',"' ' |., _,',,,, 'U'le' ". ' -,'.. _|" '. ."|',,l,.".' .',?" .. v” "'l..—" '1'..'—| '-.1|'"||| mer.-:. _..- ' .'=',l'='|n,"”, ... -- '..t' ",,-'na.” -.|" '.',I- u...-..|....mr f—zi'. 'u'.$,'.....,.|.;e-..—"i '-"=. .'wfu..||__' .....|| |... '.. - fan.... :..-.nu ,|- || FIF-Plug. .' |."' '|T.|' lh—I ,". ' ||l'|.' .|_| Juli .'r"| Imrim'aggii ||

:,"'|||"l .|"' .|"|l uf. .',-| .,.'.'|-|.'||'. .___J#f...;.|'.|ä || . '| .. I|j|,,_' '.|l'.!.',._'|r.ufrz .:"' , ' ,där? ,,'.|._|J,|,.. ,',|,, .|' .' ',:j J!,,.|'| '.| |..»'||'.-'|,||,' 'L, _|, v:,.|,._. mL Jm om,-u,...”

"—|. på]: |. ".'., -.'_ ,__ .r |',.,|||'" 'F'"_" ,_,.. ,'W. Pq'|.|_'|'.'|'f|_|.l||,||u|_],|1,| .,,,|-y|[,-p_

| .WJ'UA'LI" 'i|,'|.' Trututfl'ilawd. ,,T.."'1'|.' 311.151, urlll |u|||bi||

l'i'.-1|,'»', |:_"'"| ' ||||,|"$"'|,"|l'lll '||'|'l>=3 ".r|..l, '|I. men. :.mnu'lnrr'

-.. | ,_|.. , ||| _" &&”,anan

_'"",' #Ja'r'. ' ,"' " 'I"? ' H" |' ,','. .' '|' " .. .'..|. ' , , ,, utrett.",

"SWE' ,..., .'.—ann." ""..ul'."' ""|,:"|-.-|'|, (" .'1rl'..||"-.'1l."wf Ica-= '.'»nmlwr .. ,, |..

" '|',', ""| . ,. ' ' %% ','r.|.|'. ',,Irlu' |.1. || .|,||.-_:1_- .le .|. 'rllvtm'fr " '-' I'Li'," ""'.'. '.wi' N-"J 1|""|'|' 'lo' Hui,,lnpq'. ' J,|.'|"|"I',T_>|5|"', " ,.mwyl m'h m» heltal-Ir)!

_|.||,,||F!.".'jl| ,,__1|.'_||.. muy, . ...uwlrm'w 111

.|' . '.." _ ' L.! ' '|',,"'.'|

_, 'M'UH' 'I. l',"_'"||'.'_., |.' '|'"._..|i .'l län-4.35. ....|l .'- _, "'="-""i"""n IW| |'||l,, din.—,! 'M:.'|l'(,|u|'t.'.1'|..,g,'._ri (lut-.,'.'

EHE =||.-|l- 'WWF"'1|,|':=-'4Fm.|.'|, 55" | åa'EMH ,, ,5%13.—r'__.]' |._ fam.-|- ,. .WI |"... ' =. .,_'.'.!""' ".'!" ”'i'.—"|?!" is.-"." "..| ...om... - '"E'MM'LJ"""N""-""'1'm"' t'J Mt.! -'

|| 'Ell'un'm, 'i" '|.J||..|t|.'| .rdt

;..._ . ',,| . " '..||..

' _| . _'

|. "

|, ' |,

I Problemställning

1. Regionalekonomisk utveckling och regionalpolitik

1.1 Samhällsomvandling och stabiliseringsåtgärder — ett tidsperspektiv

De senaste 25—30 årens regionalekonomiska utveckling i Sverige rymmer en rad genomgripande, tidvis också drastiska förändringar. Näringslivs- och bebyggelsestrukturen har i det långa perspektivet, både när det gäller detaljerna och huvuddragen, skiftat form. Den yttersta orsaken till dessa förändringar är skillnader i utvecklingstakten mellan olika delar av varu- och tjänsteproduktionen # i sin tur ett resultat av ändrade tillverknings- och transportmetoder, utvecklade administrativa rutiner samt nya pro- dukter, konsumtionsvanor och servicebehov.

Förändringarna i arbetslivet, omfördelningen i närings- och yrkesstruk- turen har i nästa steg orsakat befolkningsomflyttningar som tidvis haft betydande proportioner. Under en stor del av 1950-talet bytte årligen 300 000—400 000 personer hemortskommun. Förändringarna under 1960-talet innebar en stark uppgångi den årliga inrikes omtlyttningen till en nivå över 500 000 personer. .

De för 1950- och 1960-talens befolkningsrörelser avgörande förskjut- ningarna i näringsstrukturen grundlades i ett ännu tidigare skede. Indu- strin passerade redan under första hälften av 1930-talet jord- och skogsbruket som den i sysselsättningshänseende ledande näringen. Jord- och skogsbrukets arbetskraftsbehov hade börjat krympa och mötte redan vid slutet av andra världskriget den i sysselsättningshänseende snabbt växande servicesektorn. Sysselsättningsökningen inom både industrin och servicenäringarna accelererade efter krigsslutet och befolkningsfördel- ningen kom i hög grad att anpassas efter lokaliseringsmönstret inom expansiva industri- och servicegrenar. De strukturella förändringarnas omfattning inom näringslivet mellan åren 1950 och 1970 redovisas i följande översikt.

Period Sysselsättningsförändring, antal personer jord— och Industri Service Samtliga skogsbruk 1950—1960 —l90 000 +l70 000 +160 000 +140 000 1960—1970 —220 000 + 40 000 +380 000 +200 000

Sysselsättningstalen antyder en hög grad av stabilitet i förändringen inom jord- och skogsbruk men döljer det faktum att 1950-talets reduce— ring lämnade norra Sverige skogslänen utanför den mest dramatiska delen av förändringsprocessen. 1950-talet var framför allt södra och mellersta Sveriges omvandlingsskede — en följd av att rationaliseringen i jordbruket gav mest påtagliga effekter i det området under det första efterkrigsdecenniet.

Under 1960-talet flyttades tyngdpunkten i näringslivsförändringarna till norra Sverige. Inom skogsbruket infördes nya avverkningsmetoder. Basindustrierna, som under 1950-talet haft en starkt sysselsättnings- skapande expansion, började också utnyttja nya, arbetskraftbesparande tillverkningsprocesser. I flera sydsvenska län, som hade redovisat en vikande befolkningsutveckling perioden 1950—1960, stabiliserades folk- mängden under 1960-talet, medan de nordligaste länen efter år 1960 började registrera betydande årliga minskningar. Den starka sysselsätt- ningsexpansionen inom servicenäringarna under 1960—talet innebar en betydande tillväxt av flertalet större tätorter, i absoluta tal framför allt av de tre storstäderna.

Strukturförändringarna i näringslivet och följsamheten i bebyggelsens lokalisering anses allmänt ha varit en grundförutsättning för den stigande ekonomiska standarden. Samhälle, företag och enskilda individer mötte dock redan på ett tidigt stadium olika slags problem i samband med de accelererande förändringarna. Åtgärder för en regional utjämning av tillgången på arbete mellan områden med vikande sysselsättningsunderlag och andra områden med starkt expansiva tendenser började vidtas. Från början av 1950-talet utnyttjades stimulans- och informationsåtgärder, men också kontrollerande åtgärder inom byggnadsregleringens ram. Kraven på lokaliseringsinsatser skärptes under 1960-talet efter hand som problemen flyttades till mer glesbefolkade områden i norra Sverige med begränsade pendlingsmöjligheter till expansiva industricentra, en ensidig näringsstruktur och _ på flera håll — hög medelålder inom den yrkesverk- samma befolkningen.

Till bilden hör att underlaget för lokaliseringsåtgärderna efter hand började reduceras. Sysselsättningsexpansionen inom industrin som helhet ebbade ut under 1960-talet. De omfattande kapacitetsunderskotten i många tillverkningsbranscher hade sedan slutet av 1950-talet visat tecken till att avta. En stigande mättnad på olika varumarknader förutsatte bättre fantasi, ökat förutseende och större ekonomiska ansträngningar av företagen i deras strävanden att utveckla nya produkter och rationellare produktionsmetoder. Valet av expansionsalternativ och därmed av lokali- seringsort började under 1960-talet, med hänsyn till det ökade riskta- gandet, att bli ett mer komplicerat ställningstagande än tidigare.

Under en stor del av 1950-talet hade många företag inom branscher med varaktig överefterfrågan en primär strävan att kunna disponera en så stor tillverkningskapacitet som möjligt. Tillgången på produktionsresurser — arbetskraft, maskiner och byggkapacitet — var emellertid knapp och dessutom ojämnt regionalt fördelad. Konkurrensen om resurserna gjorde det lättare för samhället att genom planerings- och rådgivningsinsatser

påverka företagen i valet av lokaliseringsort än som senare skulle bli fallet. De olika former av ekonomisk lokaliseringspolitisk stimulans som samhället skulle komma att erbjuda under 1960-talet var en naturlig utveckling av medelsarsenalen med hänsyn till de ändrade förutsätt- ningarna, bl a det ökade risktagandet. De nya ekonomiskt stimulerande åtgärderna skulle framför allt bidra till att trygga de befintliga företagens utveckling inom områden med ett vikande sysselsättningsunderlag.

De lokaliseringsfrämjande stödåtgärdernas allt offensivare inriktning under 1960-talet var ett led i de ökade strävandena att stimulera tillväxten av sysselsättningsunderlaget i landets starkt glesbygdsdomine— rade norra delar. Utvidgningen av medlen skall också ses mot bakgrund av att möjligheterna till lokaliseringspolitisk kontroll upphörde sedan byggnadsregleringen i slutet av 1950—talet bedömdes ha spelat ut sin roll som konjunktur- och säsongsregulator av sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamheten. Debatten kring behovet av restriktiva styrmedel i lokaliseringspolitiken och deras effekter levde emellertid vidare i riksdagen, pressen och i de offentliga utredningar som behandla- de mål och medel för den svenska lokaliserings- och regionalpolitiken. Redan den första lokaliseringsutredningen, tillsatt år 1974, hade analyse- rat motiven för en samhällelig påverkan av företagens lokaliseringsval. Diskussionen om restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel knöt under 1950-talet an till principdebatten om olägenheterna av efterkrigstidens regleringar.

Utredningen redogör i följande avsnitt för de tidigare offentliga lokaliseringspolitiska utredningarnas överväganden när det gäller direkt samhällspåverkan av företagens lokaliseringsval.

1.2. Överväganden om restriktiva styrmedel i tidigare lokaliseringspolitiska utredningar

1.2.1. Utredningen angående näringslivets lokalisering ( 194 7—1 951 )

Utredningen föreslog i sitt betänkandel en intensifiering av den tidigare i försöksvisa former påbörjade upplysningen och rådgivningen gentemot företagen i lokaliseringsfrågor. Den utåtriktade informationen skulle kombineras med ökat beaktande av allmänna lokaliseringssynpunkter i statliga och kommunala verksamheter av betydelse för näringslivets geografiska fördelning. Det förutsattes att både informationen till före- tagen och samordningen av den offentliga verksamhetens olika delar skulle baseras på en aktiv region- och lokaliseringsplanering. Om dessa åtgärder inte gav önskade resultat borde samhället ”som en sista utväg” pröva möjligheten att genom en tillståndsprövning förhindra lokalise- ringar som ur samhällets synpunkt kunde anses olämpliga. Utredningen framhöll att byggnadsstadgan möjliggjorde kontroll av etablering i flera

' Utredningen angående näringslivets lokalisering, Näringslivets lokalisering (SOU 195 1 :6).

fall och att byggnadsregleringen delvis utnyttjades för lokaliserings- politiska syften.

Utredningen inriktade sin diskussion om de restriktiva styrmedlen på behovet att hejda en alltför stark expansion av de tre största städerna, framför allt Stockholms-regionen. Det bör först klargöras, konstaterade utredningen i betänkandet, vilka faktorer som bestämmer inflyttningen till huvudstadsområdet — om det över huvud taget går att påverka befolkningsutvecklingen genom att förhindra etablering av nya verksam— heter. I nästa steg bör utredas om etableringsverksamheten kan påverkas genom andra lokaliseringspolitiska medel än en tillståndsgivning. Före- ligger ett behov av starkare styrmedel är det angeläget att få klarlagt om kontrollen behöver omfatta alla verksamheter eller om den kan begränsas

till industrin rent av till de större industriföretagen. Etablering av större produktionsenheter inom industrin hade enligt

utredningens bedömning haft en begränsad omfattning i Stockholms- regionen de senaste årtiondena och sannolikt inte spelat någon avgörande roll för befolkningstillväxten. Utredningen drog den slutsatsen att utveck- lingen inom de olika servicenäringarna i stället varit den avgörande drivkraften i den regionala tillväxtprocessen. En begränsning av en eventuell tillståndsgivning till vissa verksamheter speciellt inom industrin bedömdes därför som ”föga ändamålsenlig”.

Utredningen uppmärksammade också flera praktiska svårigheter i samband med en tillståndsgivning: Skall tillståndstvånget anknytas till uppförandet av en industribyggnad, blir utnyttjandet av befintliga lediga lokaler en opåverkad sektor och kontrollen kan kringgås. Skall pröv- ningen i stället avse den golvyta/markareal ett företag behöver utnyttja eller knytas till anställningen av arbetskraft, uppstår andra administrativa problem.

Om gränsen för den verksamhet som skall kontrolleras sätts lågt, fortsatte utredningen, blir antalet företag som prövas mycket stort och kontrollen måste sannolikt göras relativt detaljerad. Bortsett från om det är möjligt att effektivt genomföra en sådan kontroll, ifrågasatte utred- ningen om man inte på detta sätt rent av skulle hindra etablering av verksamhet som måste påbörjas i liten skala. Vägras tex en företagare med små resurser att starta en tillverkning på sin hemort kan en önskvärd företagsbildning utebli. Om gränsen å andra sidan sätts högt kan kon— trollen kringgås genom att företag startas just i liten skala. Det kan även bli svårt att fastställa vad som skall räknas som ”nyetablering”. Ett redan existerande företag kan i gamla lokaler ta upp en ny tillverkning som successivt byggs ut. Avgränsningen av det geografiska område som en lokal lokaliseringskontroll skall omfatta, framhöll utredningen slutligen. kan också skapa problem. Om företagslokalisering motverkas inom ett område, kommer nya företag i stor utsträckning att förläggas omedelbart utanför det kontrollerade området.

Utredningen ansåg inte att den kunde ta slutlig ställning till om en tillståndsgivning borde införas som lokaliseringspolitiskt instrument, vare sig i syfte att förhindra olämplig lokalisering överhuvud taget eller för att förhindra lokaliseringen av nya företag till Stockholms-regionen. Ett

ställningstagande borde för det första inte ske förrän det klargjorts om och i vilken form byggnadsregleringen skulle komma att kvarstå. Denna fråga var föremål för utredning inom en särskild kommitté. Skulle någon form av investeringskontroll komma att bibehållas, kunde en prövning av olika anläggningars lämplighet ske i anslutning till denna kontroll. För det andra — och det bedömdes av utredningen som viktigare borde frågan om restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel övervägas ytter- ligare sedan praktiska erfarenheter vunnits av den föreslagna utvidgningen av den lokaliseringspolitiska verksamheten.

Utredningens förslag till åtgärder omfattade som ovan delvis redovisats en utvidgad utrednings- och forskningsverksamhet ilokaliseringsfrågor på regional och nationell nivå, information och rådgivning för direkt påverkan av företagens lokaliseringsval samt — vid behov — generella ekonomiska stödåtgärder tex när det gäller transporterna. Individuella subventioner borde inte lämnas, hävdade utredningen.

Statsmakterna beslutade år 1952 i huvudsak enligt de skisserade riktlinjerna. Tyngdpunkten i det lokaliseringspolitiska arbetet skulle ligga på information och lokaliseringsplanering. Arbetsmarknadsstyrelsen fick i uppdrag att svara för verksamheten. Det förutsattes att byggnadsregle- ringen fortsättningsvis skulle kunna utnyttjas även för lokaliserings- politiska syften.

1.2.2. Kommittén för näringslivets lokalisering (] 959— 1963)

Byggnadsregleringen fanns som ovan redovisats i själva verket kvar ända till år 1959 och brukades under nära nog hela 1950-talet i den praktiska lokaliseringspolitiska verksamheten. Tillståndstvånget utnyttjades i det här sammanhanget huvudsakligen i kontaktskapande syfte. Antalet före- tag som bl a i storstadsregionerna av lokaliseringspolitiska skäl vägrades byggnadstillstånd var mycket begränsat. Ändå eller rättare sagt, just därför att tillståndsgivningen ”för effektivitetens skull hanterades med omdöme” , uppstod en lucka i medelsutrustningen när byggnadsregle- ringen upphörde strax före l950-talets slut.

Kungl Maj:t tillsatte bla mot den bakgrunden en ny lokaliserings- politisk utredning — kommittén för näringslivets lokalisering — som isitt betänkande år 19631 redovisade en omfattande analys av de pågående befolknings- och sysselsättningsförändringarna. Kommittén utvärderade vidare den under 1950-talet bedrivna lokaliseringsverksamheten och föreslog, delvis efter utländsk förebild, en rad lokaliseringspolitiska medel. Samtliga nya medel syftade till att stimulera utvecklingen inom företag i områden med ett vikande sysselsättningsunderlag.

Det framhölls i Kungl Maj:ts direktiv till kommittén att förutsätt- ningarna för en lagstiftning avsedd att påverka näringslivets lokalisering borde undersökas. Kommittén konstaterade i sin analys av förutsätt— ningarna för restriktiva styrmedel att de föreslagna nya stödåtgärderna

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58).

tillsammans med en aktivering av den samhälleliga lokaliseringsverk- samheten - planering, samordning, information - avsåg att underlätta lokalisering till olika orter utanför storstäderna och att utvecklingen i dessa expansionsområden sannolikt skulle komma att dämpas. Kommit- tén förde därefter en diskussion om restriktiva styrmedel som i allt väsentligt överensstämde med de slutsatser som redovisats av 1947 års

utredning. Kommittén framhöll först beträffande en allmän lokaliseringskontroll

—- i princip tillämpad i hela landet — att en omfattande och kostnads— krävande administration skulle komma att behövas. Oavsett detta, under- strök kommittén, skulle andra betänkligheter kunna resas mot en allmän kontroll. Kommittén pekade bl a på svårigheterna att bedöma de ekono— miska konsekvenserna på lång sikt av en lagstiftning som i vissa fall kan fördröja eller förhindra en utbyggnad av industriproduktionen. Även en lokaliseringskontroll för vissa regioner skulle enligt kommitténs bedöm- ning kunna få liknande effekter — den skulle i varje fall inte vara någon garanti för att den tillståndsprövade produktionen kunde flyttas till områden med behov av ökad ekonomisk aktivitet, eftersom företagen som regel hade möjlighet att skrinlägga sina planer.

Kommittén fann liksom den tidigare utredningen att utvecklingen i storstadsregionerna i större utsträckning bars upp av serviceexpansionen än av industritillväxten. Ett av skälen bedömdes vara att omlokaliseringen av industriell verksamhet från storstadsregionerna haft en relativt stor omfattning.

Omlokaliseringarna hade emellertid som redovisats endast i ett begrän- sat antal fall orsakats av vägrade byggnadstillstånd. Företagen hade i stället med hänsyn till rekryteringssvårigheter, höga produktionskost- nader, brist på industrilokaler och tomtmark bedömt utvecklingsmöjlig- heterna vara gynnsammare på andra håll. För nyetableringarna i stor- stadsregionerna svarade företag med lokal avsättning eller företag som av andra skäl var storstadsberoende.

Enligt kommitténs mening borde en lokaliseringskontroll omfatta alla näringsgrenar. Det skulle emellertid med hänsyn till företagsbeståndets struktur och verksamhetens inriktning, vara svårt att inom handel och annan serviceverksamhet närmare precisera och avgränsa tillstånds— tvånget. Praktiska problem skulle enligt kommitten möta vid anknyt- ningen av kravet på tillstånd till golvytans eller sysselsättningens storlek och vid utformningen av den administrativa apparat som skulle krävas för en effektiv kontroll av tillämpningen.

Kommittén drog sammanfattningsvis den slutsatsen att de föreslagna ekonomiska åtgärderna, som avsåg att stimulera en önskad omlokalise— ring, framför allt åtgärder som underlättade företagens utflyttning från storstadsområden till vissa andra delar av riket, borde göra det möjligt att nå fram till en tillfredsställande lösning på detta lokaliseringsproblem utan att en tillståndslagstiftning behövde tillgripas. litt tillståndstvång skulle enligt kommitténs bedömningar inte komma att medföra någon ytterligare effekt i detta avseende. Utvecklingen bedömdes vidare komma att gå i riktning mot en fortsatt spontan omlokalisering, främst med

hänsyn till att de förhållanden som varit avgörande för den tidigare utflyttningen väntades bestå.

Statsmakterna gav genom 1964 års beslut om en ny stödgivning och en utökad samhällsplanering de lokaliseringspolitiska organen möjligheter att bedriva en aktiv lokaliseringspolitik. Frågan om en lokaliserings— kontroll sköts ännu en gång på framtiden.

1.2.3 ] 968 års lokaliseringsutredning (1968—

1964 års lokaliseringspolitiska beslut avsåg den femåriga försöksperioden budgetåren 1965/1966—1969/1970. År 1968 tillkallades en ny offentlig utredning med uppgift att utvärdera erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten och föreslå åtgärder för en kommande verksamhets- period. Utredningen lade år 1969 fram förslag1 till en vidareutveckling, både en breddning och en fördjupning av de lokaliseringspolitiska stimulansåtgärderna. Utredningens ställningstagande med förslag till rikt- linjer syftade till att åstadkomma en viss förskjutning i tyngdpunkten från selektiva till generellt verkande lokaliseringspolitiska medel.

I enlighet med Kungl Maj:ts direktiv diskuterade utredningen också behovet av restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel. Utredningen fram- höll att valet av regionalpolitiska medel måste grundas på den regional- politiska målsättningens amibitionsnivå. Etableringskontroll är ett restrik- tivt medel och kommer enligt utländska erfarenheter till användning när de positiva medlen inte ensamma kan bidra till en dämpning av expan- sionen och överhettningen i storstadsområdena. Utredningen uttalade tveksamhet inför en etableringskontroll som regionalpolitiskt medel med hänsyn till svårigheterna att bedöma effekterna. De regionalpolitiska forskarna hade ännu inte analyserat verkningarna av detta medel i resp länder. Framför allt de indirekta verkningarna bedömdes av utredningen som svårutredda. Ett tillståndstvång skulle också innebära komplicerade institutionella och organisatoriska problem.

Utredningen konstaterade att det visserligen i byggnadslagstiftningen fanns regler som syftade till att förhindra olämplig lokalisering av olika verksamheter. Motiven för dessa regler var dock inte regionalpolitiska. Inte heller miljövårdslagstiftningens regler bedömdes kunna tjäna regio- nalpolitiken på ett effektivt sätt.

Utredningen ansåg emellertid med utgångspunkt från sin diskussion om lokaliseringspolitikens mål och medel att en enklare form av etable- ringskontroll, liknande den som väntades bli införd i Norge, borde övervägas. Underlag för en sådan etableringskontroll skulle i Sverige kunna finnas i de tre storstadsområdena. Kontrollens syfte skulle vara att få till stånd en diskussion mellan företagen och samhället i lokaliserings-

1 1968 års lokaliseringsutredning, [.okaliscrings- och regionalpolitik (SOU 1969:49).

Utredningen har senare utarbetat ett delbetänkande med förslag till regler för uppföljning av lokaliseringsstödärenden samt en promemoria om sekretesspro- blemen i samband med handläggningen av stödärendena. Utredningen har vidare övervägt vissa frågor rörande administrationen av stödverksamheten.

1952 av; Byggnadsreglc IQGÅ ars 1970 avs 1972 ars lcglonal YldeaKJS rlngen upphov riksdags rlksdags pollrlska hand _ beslul T— beslut ] beslut Ilngsologiam Al 1950 ; 1960 1550 + | Beslut o _ l ' l 0 0 ' i _A_ . Industrllane Beredskapsarbeten Lokal. gammla och investeringsfond seungsv _ medel | lokahsermgs— samrad pollliskl sytle l ' o—o—> E Offentliga Utredningen om Kol'lmlnén 10' 1968 års Itlzkali» utredningar narlngslwels ”a""95'lVE'5 senngsuuednmg Inkallsellng IOköl'SETing ERU Ultedulngen om regionalpolluska styrmedel L 1 [i] mgmde, Byggnadsreglenng Utredning, planering Slalllgl |0k8|152> Ulokal lOkn'lSUllHQS FOYE'BQB'E'O'EW" Rädglvmng ringssiod stod (inte slodoml'adeil arnas langlvnlng Samordning och Utblldnlngsstod Utbllrinungsslod planering av samme. Urokad samordning Sysselsatlnmgssmd ulbyggnadeu OCh Plane'mg Transporiszod nggnadsreglermg Radglvnlng Samordning, planering Foreiagarelorenmg— Foielagaretore Råd ] _ , ganlng arna: |3”9'V"'"9 Beredskapsalbm nmgarnas Ianglv Foreragaleloremng (industrilokaler) lung! arnas Ianglvnlng lnvesrenn slondsv ""5 ?""95' . medel 9 ,ondsmedel | Lokalrsevmgssamrdd

Utokade stod moillgliewr Orlsklassmce ung, belolk | nlngs smal

Indusmcenua

J | |

Figur 1.1 Svensk lokaliserings— och regionalpolitik från 1940-talet till 1970-talet — en översiktlig skiss

frågorna och borde ha formen av ett samråd, baserat på en etablerings- anmälan. Även denna form av lokaliseringspolitisk påverkan bedömdes dock medföra en rad praktiska svårigheter. Utredningen utvecklade inte dessa problem närmare utan ansåg att den, i avvaktan på resultaten av det inledda samarbetet mellan regeringen och industriförbundet, inte borde konkretisera förslaget till samrådssystem ytterligare.

Utredningens förslag till nya regionalpolitiska stödmöjligheter tillvara- togs till väsentlig del i det regionalpolitiska beslutet vid 1970 års riksdag. Förslaget om ett etableringssamråd utvecklades i en departements- promemorial som efter remissbehandling lades till grund för beslut senare vid 1970 års riksdag. Samrådsplikten infördes den 1 april 1971.

Utvecklingen inom svensk lokaliserings- och regionalpolitik från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet — omfattande även andra åtgärder än de ovan behandlade restriktiva medlen — illustreras översiktligt ifigur 1.1.

1.3. Direktiven för utredningen om regionalpolitiska styrmedel

Regionalpolitiken har sedan slutet av 1960—talet i flera sammanhang varit föremål för en översyn och förnyelse. Det har skett en utlidgning av

2 lnrikesdepartementet, PM angående lokaliseringssamråd (ln Stencil l970:2). Se vidare avsnitt 8.6.

resurser och anvisade medel, framför allt inom stödverksamhetens ram. Samtidigt har i den allmänna debatten från flera håll framförts krav på en etableringskontroll som en kompletterande åtgärd avsedd att dämpa tillväxten i storstadsregionerna1 . I riksdagen yrkades åren 1969 och 1970 i motioner att ett tillståndstvång eller ett system med investeringsavgifter riktat mot etablering och utbyggnad av företag i dessa tätbefolkade områden skulle utredas2.

Som redovisats i avsnitt 1.2 har de tidigare verksamma lokaliserings- politiska utredningarna inte sammanställt något mer omfattande material eller genomfört någon mer djupgående analys som nu skulle kunna läggas till grund för ett ställningstagande. Statsrådet och chefen för dåvarande inrikesdepartementet framhåller i direktiven3 till utredningen om regio- nalpolitiska styrmedel4, att det ännu saknas ett underlag för bedöm- ningen av för- och nackdelar på kort och lång sikt av eventuella nya styrmedel och att frågan därför bör bli allsidigt och grundligt belyst.

Följande utdrag ur direktiven anger vilka bedömningar departements- chefen ansett nödvändiga i styrmedelsutredningens arbete:

”De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt i de allmänna mål för regionalpolitiken som statsmakterna fastställde år 1970 samt i de konkretiseringar härav som kommer att redovisas för riksdagen under hösten 1972 i form av ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet.

Utredningsarbetet bör i inledningsskedet undersöka behovet av ytter- ligare styrmedel i den regionala politiken. Om utredningen finner sådana styrmedel motiverade bör den undersöka förutsättningarna härför samt pröva utformningen av olika alternativa lösningar. Som en utgångspunkt bör gälla att förutsättningarna skall förbättras för en expansion isådana regioner där en utveckling av näringslivet bör främjas. Det bör undersökas i vilken mån man kan nå detta mål genom att dämpa tillväxten i de mest expansiva regionerna. Det är nödvändigt att de sakkunniga vid utform- ningen av sina förslag beaktar resultatet av den regionala utvecklings- planering som har genomförts (Länsplanering 1967 och Länsprogram 1970) samt resultatet av den särskilda forskning och de undersökningar som ERU har redovisat eller kommer att redovisa.

De sakkunniga bör också ta del av de erfarenheter från tillämpning av restriktiva medel utomlands som redovisas i SOU 1969149 och i de internationella översikter som delvis på grundval av utförda studier i resp land för närvarande utarbetas inom inrikesdepartementet. Likaså bör de beakta erfarenheterna från samrådsförfarandet och den regionalpolitiska stödverksamheten.

De sakkunniga bör söka klarlägga de direkta och indirekta effekterna av tillämpningen av styrmedel som syftar till att begränsa expansionen i vissa regioner. Införandet av sådana medel få inte leda till negativa effekter på landets ekonomi och sysselsättning eller hindra en sund näringslivssammansättning i berörda regioner. De sakkunniga bör därför vid övervägandet av olika lösningar ta hänsyn till strukturproblemen och till riskerna för rubbningar i konkurrensförhållanden. I sistnämnda

1 Se bl a Näringspolitik, rapport från SAPfLOs näringspolitiska arbetsgrupp. Stockholm 1972. 2 l969:l:1058 och ll:1219, 1970:l:228 och ”339, 1:384 och 111435. 3 Statsrädsprotokollet ]972-07-21, 4 ! betänkandet också kallad styrmedelsutrcdningen.

hänseende bör uppmärksammas förhållanden bl a mellan olika branscher, mellan inhemska företag inbördes samt mellan sådana företag och företag i utlandet. Riskerna för utflyttning av företag och överföring av riskvilligt kapital till länder, i vilka liknande restriktioner saknas, bör beaktas. Andra viktiga hänsyn gäller de återverkningar som här diskuterade medel, framför allt avgifter, kan ha på prisutveckling, lönebildning och arbets- miljö i de regioner där sådana medel införs. Behovet för företagen i dessa regioner av unverleverantörer får inte heller förbises. Med beaktande av här berörda och övriga omständigheter av betydelse bör de sakkunniga ta ställning till frågan om nya medel för styrning av den regionala utvecklingen.

Olika alternativ ifråga om nya styrmedel bör övervägas. När det gäller tillståndstvång — etableringskontroll — eller avgiftsbeläggning bör prövas om dessa styrmedel skall knytas till företagens fysiska investeringar, t ex lokal- eller investeringskostnader, eller till arbetskraftssidan, tex syssel- såttningsökning eller lönekostnader, eller till någon annan faktor, tex förädlingsvärde. Självfallet kan också övervägas om grunden för tillstånds— tvång resp avgiftsbeläggning bör knytas till en kombination av sådana faktorer. I fråga om avgifter, t ex sysselsättningsavgifter, bör bedömas om avgifterna skall vara av marginell art, dvs knytas enbart till sysselsätt- ningsökning, ökad genomsnittslön e dyl, eller bestämmas i förhållande till den totala sysselsättningen, lönesumma e dyl i företaget.

Förordar de sakkunniga åtgärder av detta slag, bör i fråga om form och anknytningsfaktorer sådana lösningar sökas att inte tillämpningen medför kostnadskrävande utredningar eller åtgärder av annat slag. Det är vidare önskvärt att undvika uppbyggnaden av en omfattande kontrollapparat för att tillförsäkra samhället inflytande över näringslivets regionala utveckling. Effektiviteten inom och kostnaderna för systemet bör noga vägas mot varandra.

Liknande bedömningar måste ligga till grund för de sakkunnigas överväganden i fråga om avgränsningen av tillstånds- eller avgiftspliktiga sektorer. Ett system med tillståndstvång eller avgifter måste för att vara praktiskt användbart ha ett adekvat avgränsat användningsområde. De sakkunniga bör därför med beaktande av bl a vad jag förut har framhållit pröva vilka geografiska, sektoriella, storleksmässiga eller andra avgräns- ningar som är nödvändiga och möjliga att genomföra. I detta samman- hang bör de sakkunniga ta hänsyn till de beslut beträffande den fysiska riksplaneringen som statsmakterna kan komma att fatta. Föreslagna lösningar bör kunna användas för att tillgodose såväl de regionalpolitiska kraven på företagslokaliseringar som bedömningarna inom den fysiska riksplaneringen rörande lokaliseringen av industrier som har anspråk på speciella naturresurser eller åstadkommer betydande miljöstörningar.

När det gäller tillståndstvång bör särskilt uppmärksammas i vad mån detta krav bör upprätthållas i fråga om sådana typer av verksamhet som på grund av sin speciella karaktär redan är föremål för tillståndsreglering av något slag, exempelvis enligt atomenergilagen (19561306), vattenlagen (19181523) eller miljöskyddslagen (1969:387), och hur prövningen i sådana fall bör samordnas för att inte bli onödigt administrativt betung- ande. Vad nu sagts gäller också den tillståndsprövning som kan komma till stånd på grundval av förslagen i promemorian DSC l972:1 Lagstift- ning om fysisk riksplanering rörande särskild tillståndsprövning enligt byggnadslagen beträffande lokalisering av verksamhet av väsentlig bety- delse för hushållningen rned landets samlade mark- och vattentillgångar. I detta sammanhang bör också samordningen med byggnadstillstånds- lagstiftningen (1971 :1204, 1205) och investeringsfondslagstiftningen (19552256) övervägas, eftersom lagstiftningen på dessa båda områden ger möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn. Behov av tillståndstvång före-

ligger inte i fråga om projekt för vilka särskilt tillstånd att ta i anspråk investeringsfond har meddelats, eftersom Kungl Maj:t vid beslut härom förfogar över möjligheten att tillgodose regionalpolitiska målsättningar.

I fråga om tillståndstvång eller avgiftsskyldighet bör vidare prövas om tillämpningen skall avse hela landet eller endast vissa delar därav. Skulle en begränsning till vissa områden anses befogad, bör möjligheterna att undvika speciella effekter i kontrollregionernas omland bedömas. De sakkunniga bör avgöra vilka sektoriella avgränsningar som med hänsyn till kontrollregionernas och angränsande regioners olika näringslivsstruktur kan vara påkallade.

En förutsättning för införande av restriktiva åtgärder måste vara att de på ett smidigt sätt kan kombineras och samordnas med de stimulans- åtgärder som vidtas inom ramen för den regionalpolitiska stödverksam- heten. Detta får betydelse för bl a bedömningen av vilket eller vilka organ som bör handha verksamheten. En organisatorisk samordning med den regionalpolitiska plancringsverksamheten och samhällsplaneringen i övrigt bör eftersträvas.

De sakkunniga bör lägga fram de författningsförslag och utforma de regler för förfarandet hos handläggande organ som föranleds av de sakkunnigas ställningstaganden. Beroende på vilken lösning de sakkun- niga föreslår kan fråga uppkomma om särskilda sanktioner krävs för att motverka att företag kringgår den åsyftade regleringen. De sakkunniga bör lägga fram förslag till behövliga sådana sanktioner. Behovet av sekretessregler bör klarläggas. I detta hänseende bör arbetet bedrivas i samarbete med offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.

Vidare bör klarläggas på vad sätt man skall kunna tillgodose behovet av sakkunskap om bransch— och marknadsförhållanden vid avgörandet av de särskilda ärendena. De förslag som kan komma att läggas fram med anledning av kommerskollegieutredningens betänkande (SOU 1971169) bör härvid uppmärksammas. När det gäller informationskällor för dessa bedömningar bör även resultatet av den fortsatta beredningen av samar- betsutredningens betänkande (SOU l970:41 , 42) beaktas.

De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp också andra frågor, som berör de åsyftade medlens användning, än de jag har nämnt här.

Med utgångspunkt i sin bedömning av behoven av restriktiva medel bör de sakkunniga lägga fram en plan för förslagens genomförande och de förberedande åtgärder som de anser erforderliga. De bör beräkna kostna- derna för genomförandet och det årliga medelsbehovet för verksam— heten.”

1.4. Utredningsarbetets uppläggning

1.4.1. Synpunkter på underlagsmaterialet

En omfattande statlig forsknings— och utredningsverksamhet kring regio- nalpolitiska frågeställningar bedrivs i Sverige sedan mitten av 1960-talet. Arbetet, som efter hand erhållit ökade resurser, har förankrats inom ERU1 och den av ERU initierade forskningen vid universiteten och har vidare tagit sig uttryck i regionalpolitiska handlingsprogram och regionala trafikförsörjningsplaner utformade av kommunerna och länsstyrelserna enligt statsmakternas riktlinjer. Resultaten av dessa arbeten spänner

1 Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (arbetsmarknadsdepartc- mentet).

numera över en rad problemområden. Många undersökningar och utred- ningar har inneburit en värdefull fördjupning när det gäller insamling och bearbetning av regionalekonomiska data. Samordningen mellan de olika forsknings- och utredningsinsatserna har också förbättrats. Successivt framflyttade utredningspositioner har avslöjat nya problem men själv— fallet också vidgat grundkunskaperna och gett en bättre helhetssyn när det gäller de regionalpolitiska frågorna.

Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har kunnat basera sina överväganden på den relativt stabila grund av teoretiska och praktiska regionalpolitiska erfarenheter som samlats under senare år. Erfaren- heterna har på flera punkter haft en avgörande betydelse för utred- ningens diskussion och slutsatser. Emellertid har det varit nödvändigt för utredningen att komplettera den tillgängliga regionalekonomiska doku— mentationen med egna statistiska sammanställningar och att genomföra egna specialundersökningar. Syftet har varit att belysa problemen med utgångspunkt från utredningens speciella frågeställningar behovet av starkare styrmedel än de nuvarande samt förutsättningarna att i expan- siva regioner tillämpa dessa styrmedel. Dessa frågeställningar har till en del krävt andra regionala redovisningsenheter än som brukats i tidigare regionalekonomiska beskrivningar. Tillgången på färskt, tidigare outnytt- jat statistiskt primärmaterial — bl a resultaten från 1970 års folkräkning har också motiverat bearbetningar i utredningens regi.

Utredningens uppgift att klargöra möjligheterna att genom dämpning av utvecklingen i de mest expansiva regionerna åstadkomma en lokalise- ring av verksamhet till områden där näringslivet behöver stimuleras har fordrat en speciell anlays av struktur och utvecklingstendenser i Stock- holms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna. I direktiven har de tre stor- stadsregionerna utpekats som expansiva områden med potentiellt utloka- liseringsbara företag. Storstadsregionerna har kommit i fokus av det regionalekonomiska perspektiv utredningen skisserar. Storstadsdiskus- sionen byggs under av de bearbetningar utredningen genomfört med insamlat eget primärmaterial det gäller bl a omfattningen samt erfaren- heterna av den utlokalisering som genomförts av företag i storstadsregio- nerna från l960-talets början. lnom expertgruppen för regional utred— ningsverksamhet (ERU) pågår arbetet med en speciell storstadsstudie som kommer att publiceras som bilaga1 till styrmedelsutredningens betänkan- de under hösten 1974.

Den företagsekonomiska frågeställningen, vad som händer i ett företag som vid sin expansion möter en i regionalpolitiskt syfte inrättad restriktiv avgift, är ett exempel på en annan delfråga som inte kunnat belysas med utgångspunkt från tillgängliga forsknings— och utredningsresultat. Utred- ningen har i samarbete med ERU genomfört en analys av dessa problem. [ räkneexemplets form illustrerar utredningen vilka följder som skulle kunna uppstå i olika etablerings- och utbyggnadssituationer. Även detta arbete kommer att redovisas som särskild bilaga1 till betänkandet.

1 Ds A 197415

1.4.2. Utredningsuppgiftens avgränsning

Utredningen har, för avgränsningen av sin arbetsuppgift, formulerat ett antal frågeställningar, som steg för steg anger vilka överväganden som bedömts nödvändiga för att utredningen skall kunna formulera slutsatser om behovet av och förutsättningarna för starkare styrmedel i regional- politiken än de nuvarande:

l Föreligger det behov av ökade regionalpolitiska insatser och vilka iir i så fall dessa behov?

Kommentar:

Utredningens överväganden om behovet av starkare styrmedel skall enligt direktiven grundas på de mål för regionalpolitiken som statsmakterna fastställt. Målen har bl a angetts i länsvisa ramar för befolkningstalen, som därmed utgör grunden för utredningens beräkning av det framtida regionalt fördelade sysselsättningsbehovet. Statsmakternas strävan efter "lika tillgång till arbete” har i utredningens kalkyl krävt operationella definitioner på yrkesverksamhetsgraden.

Utredningen har ansett det vara tillräckligt att i grova mått kunna ange behovet av ökade regionalpolitiska insatser i olika områden. Anknyt- ningen till de länsvisa befolkningsramarna innebär bla att framtida ojämnheter i sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen inom olika län inte framträder i kalkylen. Praktiska överväganden om speciella regionala svårigheter och om behovet att genom regionalpolitisk styrning uppnå punktvisa lösningar kommer alltid att vara en viktig del av den dokumen- tation som primärkommunerna, landstingen och länsstyrelserna fortlöpan- de arbetar fram inom ramen för den regionala utvecklingsplaneringen.

2 Kan behoven tillgodoses med utnyttjande av nuvarande regional- politiska medel och insatser?

Kommentar:

Flera nya regionalpolitiska medel har tillkommit de senaste åren. Regio- nalpolitiken arbetar numera över ett mycket brett register. Det är emellertid svårt att värdera de framtida effekterna av de nu existerande regionalpolitiska medlen, och detaljbedömningarna riskerar att bli osäkra.

3 Om det fordras en utökning av medel och insatser, är den möjlig inom ramen för de stimulerande åtgärderna?

Kommentar:

Restriktiva regionalpolitiska styrmedel innebär — det har framhållits i utredningsarbeten under tidigare decennier och i direktiven till den föreliggande utredningen — ett väsentligt ingrepp i företagens besluts- funktion. Ett system med effektiv styrning förutsätter att samhället skaffar sig instrument för att rationellt kunna sätta sig in i företagens

situation och därmed avgöra om etablering/utbyggnad skall få komma till stånd eller inte. De i direktiven redovisade riskerna för bieffekter av restriktiva styrmedel ställer krav på ett detaljerat kunskapsunderlag i den enskilda planeringssituationen. Det bör med hänsyn till riskerna för en ogynnsam sidopåverkan stå klart om nya åtgärder, t ex en utökning av de ekonomiska insatserna eller införandet av ytterligare stödformer, kan vidtas inom de stimulerande medlens ram.

4 Om det bedöms nödvändigt att utnyttja restriktiva medel i regional— politiken för att tillgodose behov som svarar mot den regionalpolitiska målsättningen, vilka styrmedel kan övervägas och hur bedöms effekterna av dessa?

Kommentar: Direktiven ger utredningen i uppgift att undersöka förutsättningarna för

a) etableringskontroll, dvs tillståndstvång vid etablering och utvidning av industri- och serviceverksamhet i vissa expansiva regioner;

b) ekonomisk styrning, dvs avgiftsbeläggning tex för investeringar eller sysselsättningsökning, alternativt löpande avgifter räknade på löne- summan vid motsvarande arbetsställen enligt ovan.

Det finns i båda fallen internationella förebilder och därmed erfaren- heter som utredningen kan tillgodogöra sig. Men det är också nödvändigt att de svenska erfarenheterna av olika slags administrativa och ekono- miska styrmedel, även andra än regionalpolitiska, utvärderas och kommer till användning.

Utredningen anser det önskvärt att kunna pröva om relationerna mellan hittillsvarande åtgärder och resultat kan appliceras på utnytt- jandet av nya regionalpolitiska styrmedel - hur företagen reagerar på restriktioner av olika slag och vilket handlingsutrymme de prövande organen arbetar inom. Samtidigt har själva mekanismen i tillståndspröv— ningen eller avgiftsbeläggningen intresse. Det gäller inte minst att klargöra i vilken omfattning de nu existerande styrmedlen, som tillkommit för andra syften än regionalpolitiska, kan utnyttjas även för en påverkan av olika verksamheters lokalisering.

5. Vilken verksamhet är lokaliseringsbar? Vilket underlag för utflyttning av sysselsättningsskapande verksamhet finns inom expansiva regioner?

Kommentar:

De restriktiva styrmedlen har i nationellt perspektiv enbart en omför- delande effekt. Den sysselsättningsskapande effekten är i princip begrän- sad till de stimulerande regionalpolitiska medlen, som i många fall ger ett företag möjligheter att starta/utvidga verksamhet som det inte hade kunnat göra utan olika stödmöjligheter. Om etablering/utvidgning inne— bär att företaget tar avsättningsmöjligheter från en redan etablerad verksamhet, som därigenom tvingas reducera sin sysselsättning eller helt

upphöra med tillverkningen, blir resultatet naturligtvis inte någon tillväxt av antalet arbetstillfällen.

Utredningen anser det nödvändigt att penetrera möjligheterna för näringslivet i storstadsregionerna att under 1970-talet utgöra en del av basen för förstärkningen av sysselsättningsunderlaget i områden med en vikande utveckling, vilket samtidigt innebär att återkommande tendenser till överhettning på arbetsmarknaden i storstadsregionerna motverkas. Genom jämförelser mellan de tre enskilda storstadsregionerna blir det möjligt att överväga en nyanserad användning av ev nya styrmedel, anpassad till individuella förhållanden i varje enskild region.

6 Vilka är skälen för och emot restriktiva styrmedel i regional- politiken och vilka för— och nackdelar kan förknippas med olika lösningar?

Kommentar:

Utredningens övervägande om skälen för och emot olika styrmedel skall vara en syntes av diskussionen kring de tidigare redovisade frågeställning- arna. Ett slutligt ställningstagande till frågan om nya regionalpolitiska medel förutsätter också en bedömning av alternativa lösningars olika för- och nackdelar.

7 I vilka former skall den restriktiva regionalpolitiska styrningen utövas?

Kommentar:

Ett positivt ställningstagande till utökad regionalpolitisk styrning förut- sätter att utredningen anvisar konkreta lösningar, föreslår val av styr- medel, detaljregler och organisation samt beräknar kostnader.

1.5. Regionala redovisningsenheter

Redovisning av befolkningsstatistiska och ekonomiska data på regional nivå, nödvändiga för utredningens analys och överväganden, förutsätter ett val av regionala redovisningsenheter. Grundenheter i den officiella svenska statistikredovisningen är som regel olika administrativa områden församlingar, kommuner och län. Sedan mitten av 1960-talet har statistiskt material i betydande omfattning också redovisats på de tidigare existerande kommunblocken och på A—regionerna. Flera av de nämnda redovisningsenheterna är uppbyggda av ett antal enheter av lägre dignitet: Flera kommuner bildar ett län, medan kommunen i sin tur består av en eller flera församlingar. På samma sätt har A-regionen byggts upp av ett antal kommuner och församlingar.

Lokala och regionala redovisningsenheter sammanslås vidare i vissa statistikredovisningar till grupper bildade av ett antal grundenheter, som inte utgör geografiskt sammanhängande områden. Denna typ av regionali-

serad redovisning förutsätter att de sammanförda enheterna har ett eller flera gemensamma karakteristika och att enheterna följaktligen bildar en homogen grupp. Ett exempel på denna form av indelning är ERU:s s k kommungrupper, som grundats på en klassindelning av de tidigare kommunblocken med hänsyn till storleken och koncentrationen av befolkningen i lokala och regionala centras intluensfält. Samma typ av redovisning kan ske med utgångspunkt från den plan för utveckling av den regionala strukturen ortsklasszficeringen som antagits av 1972 års riksdag. Resultatet blir i det fallet en indelning av landets kommuner i fyra grupper, var och en innehållande kommuner med samma funktioner i ortssystemet: storstadsregioner, primära centra, regionala centra och kommuncentra.

De krav som skall ställas när man väljer redovisningsenhet varierar från fall till fall. Olika studieobjekt, tidsdimensioner och analysmetoder innebär ofta helt skilda fordringar. Det är ett grundläggande krav att redovisningsenheten medger en lämplig generaliseringsgrad i presenta— tionen av materialet. En alltför detaljerad indelning försvårar överblicken i sifferredovisningen och kan förhindra identifieringen av generella trender och grova strukturer. Genom att summera på alltför stora geografiska områden riskerar man å andra sidan att betydelsefulla särdrag i strukturer och utvecklingstendenser suddas ut och förbises i analysen.

Valet av redovisningsenhet bör i första hand ske med utgångspunkt från de frågeställningar som skall belysas. Dataredovisningen i det föreliggande betänkandet syftar till att ge underlag för den analys utredningen ovan skisserat i sin utredningsmodell A avsnitt 1.4 ovan. Ett grundvillkor för den dataredovisningen är att förhållanden inom geogra— fiska områden i vilka näringslivets utveckling bör stimuleras och för- hållanden i områden inom vilka tillväxtdämpande åtgärder eventuellt kan sättas in, behandlas skilda från varandra och från förhållanden i övriga delar av landet.

Frågan är i nästa steg vilka statistiska grundenheter den erforderliga redovisningen ställer krav på. Utredningen utgår i sina överväganden från de gällande regionalpolitiska målen — som dessa anges bla i form av befolkningsramar för länens verksamhet och förutsätter att tidigare på länsnivå i detalj gjorda bedömningar av de regionalpolitiska problemens lokala karaktär och fördelning alltjämt är giltiga. Detta talar för att länet när det gäller beskrivningen av problemens lokalisering och svårighetsgrad samt omfattningen av insatta åtgärder i många fall kan vara en lämplig grundenhet. Länet är för övrigt i en rad officiellt publicerade statistiska redovisningar den minsta geografiska enheten. Med utgångspunkt från det ovan redovisade behovet av åskådlig generalisering anser utredningen det vara lämpligt att i viss utsträckning begränsa redovisningen till län sammanförda igrupper.

Utredningens uppdrag innefattar, som redovisats i föregående avsnitt, krav på en relativt detaljerad belysning av förhållanden även inom de egentliga storstadsområdena. Det föreligger inom olika avsnitt i betänkan- det ett behov av underlagsmaterial eller analyser där den grova generalisering av storstadsförhållandena som baseras på länsvisa redovis—

ningar inte är tillfredsställande. Godtyckligt genomförda länsgruppsin- delningar av den typ geografiskt sammanhängande områden utgör kan dessutom resultera i genomsnitt som återger förhållanden utan förankring i praktisk regionalpolitisk verklighet. Generaliseringsgraden är även i det avseendet alltför grov och jämförelsen mellan storstadslänen och om- råden utanför dessa riskerar att bli vilseledande.

Det föreligger vidare i näringsgeografiskt hänseende väsentliga skill- nader mellan de tre storstadsområdena, som därför, så långt möjligt, bör behandlas skilda från varandra. Utredningen har valt att för dessa redovisningar som storstadsområden betrakta Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna enligt 2 & kungörelsen (1971 :51, ändrad 1972223) om lokaliseringssamråd. För jämförelser med storstadsområdena är det naturligt att använda redovisningsenheter av motsvarande funktionella karaktär. Utredningen anser att områden bildade av kommuner samman- förda i grupper efter deras funktioner enligt planen för utveckling av den regionala strukturen1 utgör lämpliga redovisningsenheter för jämförelsen mellan storstadsregionerna och övriga regioner i landet.

De principiella och praktiska krav som ställts på redovisningsenheterna innebär att utredningens redovisning och analys av regionalt fördelade underlagsdata kommer att bygga på länen som primära redovisnings- enheter. När underlagsmaterialets sammansättning eller behovet av överblick kräver, kommer redovisningen att ske med materialet fördelat på länsgrupper:

(l) Storstadslänen med separat redovisning för varje län, dvs Stock— holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län;

(2) Skogsla'nen (Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).

Övriga län delas av praktiska skäl i två ungefär jämnstora grupper:

(3) Mellersta Sverige (Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län); (4) Södra Sverige (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Hallands län).

Vid jämförelser mellan de funktionellt avgränsande storstadsområ- dena (samrådsregionerna) och övriga ortsgrupper kommer följande indel- ning att utnyttjas: (l) Storstäder, med separat redovisning för varje storstadsregion; (2) Primära centra," (3) Regionala centra; (4) Kommuncentra.

De redovisade länsgruppernas och storstadsregionernas geografiska avgränsning framgår av figurerna 1.2 och 1.3.

1 SFS 197324. 5

I Pro blemställning

II "Utgångsläge

Skogslänen

Storstadslän

Storstadslan *—Me|lersta Sverige

f

_, . Figur 1.2 Regionala Södra Sverige redovisningsenheter

Storstadslän — länsgrupper

1.6. Betänkandets disposition

Utredningen har ovan i kapitel ] behandlat problemställningen och redovisat sin syn på utredningsuppdraget.

Utredningen redogör i kapitel 2 för den aktuella regionalekonomiska forskningen. Redovisningen koncentreras till de delar av det inom expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) åren 1970—1974 bedrivna utredningsarbetet som har anknytning till,,de frågeställningar utredningen behandlar i det föreliggande betänkandet.

I kapitel 3 lämnar utredningen som en bakgrund till sin analys en redogörelse för den regionalekonomiska utvecklingen i Sverige. Utred- ningen skisserar huvuddragen i sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen med utgångspunkt från uppgifter ur folkräkningarna, industri-

Stockholms-regionen

/Z //I / , , .

/ *xJ I /

%

)

Kommuner:

1 Göteborg 7 Mölndal 2 Ale 8 Partille 3 Härryda 9 Stenungsund 4 Kungsbacka 10 Tjörn 5 Kungälv 11 Ockerö 6 Lerum

Kommuner:

1 Stockholm 2 Botkyrka 3 Danderyd 4 Ekerö 5 Haninge 6 Huddinge 7 Järfälla 8 Lidingö 9 Nacka 10 Nynäshamn 11 Sigtuna 12 Sollentuna 13 Solna 14 Sundbyberg 15 Södertälje 16 Tyresö 17 Täby 18 Upplands-Bro 19 Upplands-Väsby 20 Vallentuna 21 Vaxholm 22 Värmdö

Malmö-regionen

Kommuner:

1 Malmö 2 Bara 3 Burlöv 4 Kävlinge 5 Lomma 6 Lund 7 Staffanstorp 8 Svedala 9 Vellinge

Figur 1.3 S torstadsre- gionernas avgränsning

III Överväganden

statistiken och arbetsmarknadsstatistiken. Redovisningen är så långt detta varit möjligt baserad på redan tillgängligt material. Specialbearbetningar av primärdata har också genomförts av utredningen i syfte att bredda underlaget för en bedömning av befolknings- och sysselsättningsutveck- lingen i regionalt perspektiv under 1970-talet.

Utredningens diskussion av förutsättningarna för starkare styrmedel i regionalpolitiken, så som dessa styrmedel definierats i direktiven för arbetet, kräver en ingående belysning av sysselsättnings- och befolknings- utvecklingen i de tre svenska storstadsregionerna. En väsentlig del av det erforderliga underlaget finns redan i beskrivningen av den allmänna regionalekonomiska utvecklingen i kapitel 3. Storstadsutvecklingen har dock även andra dimensioner. Utredningen behandlar i kapitel 4 storstadsregionernas struktur och utveckling genom en mer detaljerad beskrivning. Redogörelsen har bl a ett internationellt perspektiv och är i övrigt baserad på de olika undersökningar som genomförts av planerings- organ och arbetsmarknadsmyndigheter i svenska storstadsregioner. Kapit- let avslutas med en sammanfattning av de regionala planeringsorganens bedömningar av den framtida sysselsättnings- och befolkningsutveck— lingen inom storstadsregionerna.

I kapitel 5 redogör utredningen för omfattningen av det statliga finansiella stöd som beviljats i regionalpolitiskt syfte sedan början av 1960-talet. Redovisningen omfattar en beskrivning av stödets regler, omfattning, inriktning och resultat.

Utredningen har vidare sammanställt data om arbetsställen inom industrin som med statligt finansiellt stöd utlokaliserats från storstadsre- gionerna. Även dessa uppgifter redovisas i kapitel 5, tillsammans med en beskrivning av motiven för och erfarenheterna av utlokaliseringen så som

de framställts av företagen i ett antal enkätsvar.

I kapitel 6 — det sista kapitlet i beskrivningen av utgångsläget — söker utredningen tillgodogöra sig de erfarenheter av restriktiva regionalpoli- tiska medel som gjorts i andra länder under de senaste decennierna.

Utredningen har så långt samlat en dokumentation som utgör en del av underlaget för övervägandena i de följande kaptilen. Det har dock inte varit möjligt att i dessa avsnitt sammanställa alla basfakta nödvändiga för utredningens analys. Väsentliga kompletteringar i faktarédovisningen måste ske även i samband med utvärderingen. Det gäller till att börja med kommunernas, länsorganens och statsmakternas regionalpolitiska hand- lingsprogram som utgör en del av underlaget för utredningens övervägan— den om behovet av regionalpolitiska insatser i kapitel 7.

Utredningen övergår i kapitel 8 till att beskriva och utvärdera tillämpningen av andra regionalpolitiska styrmedel än de ekonomiska stimulerande åtgärderna. Diskussionen omfattar en beskrivning och utvärdering av resultaten och erfarenheterna av de inhemska administrati- va styrmedel som helt eller delvis utnyttjas i regionalpolitiskt syfte under efterkrigstiden. Utredningen preciserar i nästa steg med utgångspunkt från de redovisade erfarenheterna de krav som bör ställas på nya och starkare regionalpolitiska styrmedel och bedömer slutligen de nuvarande

administrativa medlens förutsättningar att i samverkan eller genom mindre förändringar i tillämpningen tillgodose kraven.

I kapitel 9 fullföljer utredningen den stegvisa analysen. Kapitlet innehåller en diskussion av de förutsättningar som gäller för införandet av starkare styrmedel. Utredningen redogör för olika slag av restriktioner som kan antas reducera effektiviteten i styrningen eller orsaka ogynn— samma sidoeffekter och väger samman för- och nackdelar.

Utredningens förslag till nya regionalpolitiska åtgärder redovisas slutligen IV Förslag i kapitel 10.

. _' ' '.' ". * ."u" _"|| ' ., .I_Q,|.l'1 |||. ':i'|""'""||_|'1 -|.—.— ,. » | . .. -. . , | ' .l ."- || ".'. '." '|.'.' || " " ' u' " . ' '. I. &" E'li. |.-"*"*::;:.—1.'-"|'."'-."..1,iii ' .-, - .' .. fr.all'iil'ir'w ' ' ,' 4"£'.'.' _. ”'|'."'- ''|" likadan? _ iji" ":'i— "' " ' ' , E'";

. . . |. .. ,,-|_ " ; l" 1||i|nflllmår-'>'IJ_|| '." . .'v' w.. '."'-|,.;-I,mil|åv|9. .himf ..|-.'.. lip, vai-gräl h pa ryl ” namn —. Lil' ,tlrm'qmwn -tn.n£1&.—.

wm-|||m|,1||.|||u|u Arto-||

"|! |

.,gålll'p'i'l» "".' myr. lan—. il 1

nu

'.')" '|'-ali .!||T.'| | .

||| |'|'|

||...|'.|'-' ...|_,. _ . _ ' |'|'.!' . ,.-'.. ||...||r. ',

.. || , ||?Iäcl'1i'G|—|U| i..-_, '.I""':""']"

||| . ". "|| ' || ||

. -.|.|;||.:..i ,... ||| .- ,. .. "”Ni"! .. '- ' "i," 'i'l'.h,.'"'. ,w 'Ö'” , | l| 'l| .I'I—l'l'ril'lu. '. '. "'l.,'l:.'.£li'v |", mer; '.. ”" ,. . 'i"? ""'"".l'! ! * - |M1||lrl;.

_ . __ | . . ij ,!1 . | I|||?

i . : . . . . . ' .., | -' , ' , ' . "' . ' ' . . ' - |.- —. . i , | _ _qu II' | ._. , ,, . P . . u ' ' . "..' ' . ' . . ' i ' ' . ' h—Q " * ' ' . . . |

' .. vä .'[w'

||"!r (.'|'||

_ |||-|" ||.|.||' . - _|.|.|.. |. *.

_ :tuk.'

'- . * . ., . "" . 'Cf Wai-'_" '|"'lF,å'|" ||. ,» |||. |||-|.. __'...f" | l "F, .' —. .» ' .- - . -. .. || |” ,!' .| . . ,__,9._|' .|' . -' '|.,,|. " ' .— *'||' "'|| " III". 'i' ”M.-.'. ||. ,.'|' . ||. l.. -.-' ", ii.!" ' . —r||| irl-d'.). ..|; = '.. ,',-31;- ",'Iu |.| . | ||'| || ,__1u|_|1'4 ||| ,,, Jl |! | | || l , ,,A ,, * ”.,,III ' , ["I "|" "'|'.' * ,| ' ,? | "' ':.'- , .. ,,'|,| .'|' ..

H Utgångsläge

2. Regionalekonomiska forskningsperspektiv

2.1 Det aktuella forskningsläget — en översikt

2.1.1 Den regionalekonomiska forskningens villkor

Regionalekonomisk forskning' syftar till att klargöra vilka svårigheter som uppstår inom ett land eller delar av landet genom regionala olikheter i utvecklingen och intressekonflikter i företagens, individernas och samhällets handlande och _ i nästa steg — till att utveckla metoder för att bestämma svårigheternas omfattning och konsekvenser. Med diagno- sen som underlag blir de samhälleliga motåtgärderna också ett mål för regionalekonomiska forskningsinsatser: Vilka medel kan samhället utnyttja för att återställa en ordning som det hade funnits skäl att lämna oförändrad? Vilka möjligheter till påverkan föreligger, om samhället vill uppnå en utveckling som tillgodoser bestämda sociala och ekonomiska krav? Hur skall de ökade kunskaperna om de regionalekonomiska sammanhangen föras in i planerings- och beslutsprocessen? Vilka negativa följder kan samhälleliga ingrepp i den spontana utvecklingen komma att medföra?

Många av de teoretiska sammanhangen inom regionalekonomin är ännu ofullständigt utforskade. Trots stora arbetsinsatser de senaste decennierna i Sverige och utomlands präglas tolkningen av den regionala obalansens problem fortfarande av osäkerhet och en viss brist på helhet. Orsakerna är flera. De problem och konflikter som den regionalekono- miska forskningen skall behandla är många och har starkt växlande karaktär och innebörd. Det tvingar fram en i många andra forsknings- sammanhang ovanlig bredd.

Det stora antalet ofta irrationellt påverkande faktorer och den höga graden av ömsesidighet i sambanden mellan faktorerna ställer också forskningen inför betydande problem. Inom regionalekonomin föreligger tex inte de möjligheter till förenklande antaganden som visat sig användbara inom systerämnena nationalekonomi och internationell eko- nomi. Samtidigt saknas inom regionalekonomin på en rad punkter ännu de empiriska data som är nödvändiga för att beskriva och analysera de

1 Begreppet regionalekonomisk forskning skall i avsnittet uppfattas som ett relativt brett sökande efter problem och lösningar och inkluderar även en del av den mer eller mindre målinriktade regionalekonomiska utredningsverksamheten.

regionalekonomiska förloppen det gäller både sådant som kan mätas och det som inte kan kvantifieras i ekonomiska och andra termer, '. ex de enskilda individernas värderingar av miljökvaliteterna samt arbetets och fritidens innehåll.

Svårigheterna att bygga modeller för tillförlitliga bedömningar av den framtida utvecklingen i enskilda regioner och av sambanden mellan framtida insatser och resultat accentueras av hindren att för längre perioder med säkerhet förutse förändringar i produkter och produktions- metoder — i sin tur ett resultat av förskjutningar i efterfrågemönstret, ändrade råvaru- och energikostnader eller en följd av den rent tekniska utvecklingen. Till detta kommer mer eller mindre långtgående föränd- ringar i transportsystemen som påverkar kostnadsrelationerna och där- med ändrar förutsättningarna för befolknings- och näringslivsmönstret på ett sätt som möjligen kan förutses på ett par års sikt, men knappast när perspektivet sträcks 10—20 år framåt i tiden.

Genomgripande och svårförutsebara förändringar i uttolkningen av de framtida regionalekonomiska perspektiven kan naturligtvis också bli resultatet av utbredda opinionsväxlingar och av de ändrade mål och medel i samhällets och företagens agerande som följer av sådana omvärderingar. Det kan förefalla som om den erforderliga fantasin ofta skulle saknas i det regionalpolitiska prognosarbetet. Variablema är emellertid många, framtidsbedömningen osäker på så gott som varje enskild punkt och behovet av garderingar i regel större än vad kravet på åskådlighet och användbarhet medger.

2.1.2 ER U.'s forsknings- och utredningsverksamhet Publicerade arbeten

Den svenska regionalekonomiska forskningen fick år 1965 en officiell huvudman när statsrådet och chefen för inrikesdepartementet tJIkallade expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)'. Gruppen har sedan dess initierat forskning vid universiteten och genom egna arbeten utvecklat och utarbetat underlag för statsmakternas ställningstaganden i de regionalpolitiska frågorna. Tillkomsten av ERU innebar'er. strävan efter samordning av den svenska — och senare även av den nordiska — regionalekonomiska forskningen men syftade också till en utveckling av samarbetet mellan politiker, planerare och forskare för en angelägen förnyelse av planeringsformerna.

ERUZS arbete, som enligt utredningens mening haft en avgörande betydelse för utvecklingen av svensk regionalekonomisk forsknings- och utredningsverksamhet, har sammanfattats i följande rapporter:

' Ledamöter: Generaldirektör Ingvar Ohlsson (ordt), byråchef Curt Canarp, generaldirektör Lennart Holm,- professor Torsten Hägerstrand, professor Erik Höök, sekreterare Lars Ljung, departementsråd Bengt Thuvesson och arkitekt Erik Wirén.

Sekretariat perioden 1970—1974: l-"il lic Gösta Guteland, fil kand Ingela liclländer, fil kand Christer Stighäll, fil, lic Börje Tallroth och fil lic. Sture Ö)erg.

[:| Betänkandet Balanserad regional utveckling (SOU 19703) med bilage- delarna Urbaniseringen i Sverige (SOU 1970:14) och Regionalekono- misk utveckling (SOU 1970115)l . Redovisningen utgjorde en samman- fattning av en rad forskningsresultat inom ramen för en analys av den regionala utvecklingen orsaker och problem. Rapporterna utkom samtidigt som 1968 års lokaliseringsutredning presenterade sitt betän- kande, Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969149), och utgjorde ett av underlagen för statsmakternas regionalpolitiska beslut år 1970.

[| Forskarrapporten Regioner att leva i (Publica 1972). Elva samhälls- vetenskapliga forskare fick komma till tals om regionalpolitik och välstånd. Arbetet publicerades våren 1972.

E] Lägesrapporten Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965— 1971 (Ds In 1972214). Rapporten var en sammanfattande beskrivning av delresultaten från några aktuella arbeten och utkom våren 1972 som ett av underlagen för 1972 års regionalpolitiska beslut.

El Bilagor till 1970 års långtidsutredning och glesbygdsutredningen (SOU 1971216 resp SOU 1972:56). Redovisningarna utgör exempel på samordning av forskning och undersökningar inom den offentliga utredningsverksamheten.

El Betänkandet Orter i regional samverkan (SOU 1974:1) med bilagor (se nedan). Redovisningen är en vidareutveckling av den tidigare analysen av den regionala näringslivs- och befolkningsutvecklingen. Betänkandet publicerades i februari 1974.

Fyra teoribildningsfaser

ERU tecknar som en bakgrund till analysen i 1974 års betäknande den regionalekonomiska forskningens historiska idéutveekling. Skissen skild- rar i grova drag de olika faserna i utbytet av varor och tjänster från ekonomisk-historisk synpunkt med parallell illustration av den teoribild- ning som ägt rum och hur teoribildningen stegvis anpassats till den regionalekonomiska verkligheten.

Under den förindustriella tiden, framhåller ERU, var transportkost- naderna höga och varuutbytet mellan olika regioner följaktligen begrän- sat. Det uppstod en relativt okomplicerad regional struktur. En rad näringar utövades endast i städerna. Landsbygden svarade för en stor del av livsmedelsproduktionen. En arbetskraftsintensiv teknik utnyttjades. Svårtransporterade livsmedel kom att produceras närmare städerna än lättransporterade. De teorier för produktion av olika varor som växte fram under denna tid präglades av de skisserade förhållandena. Med en tämligen stationär befolkning och en okomplicerad teknik var det naturligt att söka förklara produktionens förläggning i rummet med

1 Bland de enskilda arbetena i dessa rapporter intar Åke E Anderssons studie Storstadsproblematiken, Torsten Hägerstrands arbete Tidsanvändning och omgiv- ningsstruktur och Gunnar Törnqvists analys Personkontakter och lokalisering en central ställning. _ Före ERU har andra viktiga regionalekonomiska forskningsprojekt genomförts. Det gäller tex Gunnar Törnqvists Studier [ industrilokalisering som utgjorde en bilaga till betänkandet av Kommittén för näringslivets lokalisering är 1963. Som exempel på ett arbete som publicerats vid sidan av ERU skall vidare nämnas Folke Kristenssons Människor, företag och regioner från år 1967. Det senare arbetet behandlas nedan i kapitel 4.

utgångspunkt från en analys av kostnaderna för transporter av varor. För många svårtransporterade, tunga varor gäller dessa teorier fortfarande.

Befolkningsomflyttningar och materiell standardstegring till följd av mer avancerad teknik och ökad kapitalbildning medförde en successiv förskjutning i teoribildningen. Den bästa lokaliseringen av ett företag behövde inte längre sammanfalla med den ort som erbjöd de lägsta transportkostnaderna. Tog företagen hänsyn till regionala skillnader både i kostnader för råvaror, halvfabrikat, kapital och arbetskraft samt i intäkter för de producerade varorna, kunde andra lokaliseringar vara att föredra. De teorier för företagens vinstmaximering som växte fram har alltjämt relevans vid beslut om lokalisering av enskilda företag.

Lokaliseringsteorier baserade på transportkostnadsminimering reSp vinstmaximering representerar enligt ERU fas ett och fas två i den beskrivna ide'utvecklingen. Motivet för att i nästa steg föra in hushålls- sektorn i analysen kan, framhåller ERU vidare, sättas i samband med de stora befolkningsomtlyttningar som ägt rum under lång tid. Hushållen söker lokaliseringar som i något eller några avseenden förbättrar levnads- situationen. Materiella standardvinster torde därvid inta en central roll. En förklaring av dessa befolkningsomflyttningar förutsätter att utveck- lingen inom flera sektorer än tidigare kan beaktas. Det ställer i sin tur krav på modeller som visar det ömsesidiga beroendet mellan systemets olika delar. Hushållssektorn har förts in i analysen, även om dess roll är passiv och i första hand gäller dess efterfrågeskapande delar. En allmän jämviktsteori, som bla förutsätter perfekt konkurrens på varu- och faktormarknaderna, har utvecklats. Denna teoribildning kan sägas repre- sentera fas tre.

Under de senaste årtiondena har begränsningarna i modeller som förutsätter perfekt konkurrens med bla en fri prisbildning på alla varor och tjänster blivit allt mer uppenbara. I en fjärde teoribildningsfas har modellerna för beskrivning av produktionssystemens interregionala beroende förfinats. Idéutvecklingen har vidare i stor utsträckning berört möjligheterna att inkorporera icke prissatta miljöfaktorer i analysen. Det senare innebär att teoribildningen kring hushållssektorns agerande nu fått en mer framskjuten ställning. En rad olika ansatser har prövats i det sammanhanget. Behovet av tvärvetenskaplig forskning och integration av forskningsresultat mellan olika vetenskapliga områden har blivit allt mer betydelsefullt.

Nya metoder har också införts, t ex för analyser av tidsåtgången och av möjligheterna att använda tiden som mått på resursuppoffringar'. Ett annat exempel på förnyelse i den regionalekonomiska forskningen är utnyttjandet av nationalekonomins cost-benefit-analyser. SträVandena är att vid sidan av den traditionella investeringskalkylens intäkter och kostnader söka beakta även de positiva och negativa konsekvenserna för den omvärld som påverkas av planerade åtgärder, tex de boende, företagen och de offentliga serviceorganen. Som en utveckling av den

1 Torsten Hägerstrands utveckling av dessa tankegångar redovisades tidigare i bilagedelen Urbaniseringen iSverige (SOU 1970214).

allmänna jämviktsteorin, betonar ERU, växer det vidare fram en orts- systemteori som inom sin ram behandlar forskningsresultat från olika vetenskaper.

Trepartsspelet

De inledningsvis i avsnitt 2.1 skildrade problemen för den regionalekono- miska forskningen har försvårat men inte utgjort något avgörande hinder för en utveckling av teoribildningen. Framsteg i uppbyggnaden av ett lokaliseringsteoretiskt system med ökad realism har gjorts — både utomlands och i Sverige. Från att ursprungligen främst ha rymts inom fas ett och två i den doktrinhistoriska utvecklingen har forskningen i allt större utsträckning kommit att omfatta inslag från fas tre och fyra.

ERU har utvecklat sin analys mot bakgrunden av den allmänna teoriutvecklingen. I 1970 års betänkande underströk ERU det ömsesidiga beroendet mellan de faktorer som styr företagssektoms, hushållssektorns och den offentliga sektorns lokaliseringsval. Ett beslut om en lokalise- ringsförändring som fattas inom en sektor utlöser beslut om förändringar inom andra sektorer. Dessa förändringar kan i sin tur medföra nya lokaliseringsbeslut inom den sektor som startat förändringen. Den regio- nala utvecklingen formas genom ett trepartsspel. I ERU:s betänkande 1970 presenterades en översikt över faktorer som tillsammans i olika kombinationer avgör de tre behandlade sektorernas lokaliseringsval: bl a transportkostnader, löner och marknadsefterfrågan.

ERU:s analys visade att olika regioner kunde antas ha olika produk- tionstekniska förutsättningar på tillgångs- och efterfrågesidan, vilket skulle kunna leda till olikheter i produktivitetsmönstret. Med ett rent företagsekonomiskt perspektiv skulle i en första ansats regioner med stort befolkningsunderlag kunna ge högre produktivitet det gällde främst storstadsregionerna. ERU underströk dock att dessa skillnader kunde bero på icke regionbunda faktorer, t ex realkapitalets ålder. Ett hänsyns- tagande till samhällsekonomiska kostnader, som uppstår genom service- utbyggnaden, skulle på olika sätt kunna modifiera resultaten.

De 5 k agglomerativa fördelarna i orter med större underlag av befolkning och företag bedömdes av ERU som väsentliga för lokalise- ringsvalet, tex tillgång till olika kategorier av arbetskraft, utbyggd företagsservice och goda kontaktmöjligheter utan större anspråk på tidsåtgång. ERU uppehöll sig speciellt vid personkontakternas stigande betydelse. Flera av de faktorer som bestämmer företagssektorns lokalise- ringsval skulle enligt ERU kunna vara avgörande för valet av lokalise- ringar även inom den offentliga sektorn.

För hushållens del fann ERU agglomerativa fördelariorter stora nog att tillhandahålla en differentierad privat och offentlig service. Skillnaden i tillgången på arbetsmöjligheter mellan olika regioner betraktades som en av de främsta orsakerna till hushållens omflyttningar. Tillgång till en differentierad och trygg arbetsmarknad syntes vidare väga tyngre som omtlyttningsincitament än inkomstskillnader. Det framhölls att hus- hållens bosättning även påverkas av en mängd icke prissatta miljöfak-

torer, tex tillgång till utbildning, sjukvård och annan samhällsservice samt utbud av olika fritids- och kulturaktiviteter. Tidsfaktorns betydelse för hushållens levnadsvillkor behandlades för första gången mer grundligt.

ERU betecknade i 1970 års betänkande utvecklingen av den svenska orts- och regionstrukturen som ett resultat av de tre sektorernas lokalise- ringsval och samspelet dem emellan. ERU framhöll att den utvecklingen kan betraktas som ett regionalt utvecklingsförlopp. I detta är storstä- derna och glesbygderna två motsatser. Kring dessa uppkommer en rad problem. Bakom urbaniseringsprocessen ligger en utveckling mot större kapitalintensitet inom de ytkrävande näringarna jord- och skogsbruk och en ökad koncentration till näringsgrenar och samhällsaktiviteter ivilka stordrift och samlokalisering ger hög avkastning.

ERU kom vidare till slutsatsen att regionalpolitiken på lång sikt bör ha till uppgift att göra bebyggelsestrukturen mer robust inför framtida ekonomiska påkänningar och att göra den bättre ägnad för en rättvis fördelning av sociala och kulturella tjänster. Krav på robusta orter, med förutsättningar att dra till sig och erbjuda ett mångsidigt näringsliv, leder oundvikligen fram till regionala mål som innebär en koncentration av de regionalpolitiska insatserna. Ortsstrukturen bör vara sådan att de enskilda individernas möjligheter att välja arbetsuppgifter och bostadsort maxi- meras.

I betänkandet 1970 redovisades också det behov av forskning som måste tillgodoses för att ERU skulle kunna utveckla den regionala analysen. Vissa forskningsområden utpekades som centrala. Ett av dessa behandlade (l) individernas önskemål när det gäller typ av bosättnings- ort, boendeform och lokal omgivning. Inom företagssektorn framstod det som särskilt betydelsefullt att (2) kunna studera de regionala olikheterna i produktionskostnaderna. ERU fick år 1969 Kungl Maj:ts uppdrag att utreda produktionskostnaderna i olika delar av landet. Nya prognos— metoder (3) för beskrivning av regionala utvecklingsförlopp var ett annat önskemål, bl a betingat av den ökande regionaliseringen i den ekono- miska långtidsplaneringen.

ER U:s arbete åren I 970— ] 9 74

ERU:s arbete efter år 1970 har i stort sett följt de skisserade huvudlinjerna och är därmed också en vidareutveckling av de tidigare resultaten. Som allmän karakteristik kan sägas att ERU i 1970 års betänkande behandlade trepartsspelet mellan hushållen, företagen och den offentliga sektornf Utgångspunkten för den nya rapporten är de regionala enheterna i ortssystemet. Rapporten syftar till att belysa ortssystemet ur miljösynpunkt, både som konsumtions- och som produk- tionsmiljö. Analysen leder till ett annat samspel — mellan orter i regional samverkan.

I denna andra etapp har ERU också prövat nya former för samarbetet mellan forskare och planerare. Grundarbetet kring de tre ovan redovisade huvudfrågorna har utförts inom olika arbetsgrupper med representanter för universitet, departement, centrala ämbetsverk, länsstyrelser och kom- muner. Arbetsgruppernas överväganden, sammanfattade i nedan angivna

rapporter, är baserade på ett antal fristående forskningsarbeten initierade av och diskuterade inom resp grupper. ERU:s betänkande 1974 har utarbetats med utgångspunkt från resultaten av dessa rapporter.

Arbetsgrupp Rapport Ordf, sekr Arbetsgruppen för stu- Ortsbundna Ievnads- Generaldirektör Ingvar dier av hushållens villkor (SOU l974:2) Ohlsson (ordf) levnadsvillkor i olika Fil lic Sture Öberg ortstyper (Sök!) Produktionskostnads- Produktionskostnader Professor Gunnar gruppen och regionala produk— Törnqvist (ordf) duktionssystem l-'il kand Christer (SOU l974z3) Stighäll (sekr) Prognosgruppen Regionala prognoser i Professor Per Holm planeringens tjänst (ordf) (SOU l974:4) Fil lic Börje Tallroth (sekr)

I avsnitten 2.2—2.3 redovisas en del av de slutsatser i levnadsvillkors- gruppens och produktionskostnadsgruppens rapporter som har speciellt intresse för styrmedelsutredningens överväganden.

2.2. Hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper

2.2.1. Problemställning

Hushållens levnadsvillkorl i en region är beroende både av individernas egna tillgångar och av omgivningens/regionens tillgångar. De egna till- gångarna är bla hälsotillstånd, kunskapsnivå och förmögenhet. Till de viktigaste tillgångarna i omgivningen hör möjligheten att kunna förvärvs— arbeta inom lämpligt avstånd från bostaden. Andra levnadsvillkor är beroende av tillgången på bostäder, hälso- och sjukvård, utbildnings- möjligheter och kulturaktiviteter inom den egna regionen.

Genom olika åtgärder — t ex utbildning eller sparande —- kan hushållen påverka de egna framtida levnadsvillkoren. Kollektiva beslut inom hus- hållssektorn förändrar också omgivningens framtida tillgångar. Samtidigt påverkas omgivningens tillgångar av hushållens beteenden. Beslut fattas dessutom inom företagssektorn och den offentliga sektorn med konse- kvenser för tillgångarna i den egna regionen. Hushållens levnadsvillkor förändras ständigt genom en ömsesidig påverkan mellan tillgångar och beteenden i ett samspel mellan hushållssektorn och övriga sektorer. Den arbetsgrupp, knuten till ERU, som analyserat hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper illustrerar det dynamiska förloppet och det ömsesidiga beroendet i denna påverkan genom principskissen ifigur 2.1.

1 Genom att välja hushållet som enhet kan man i undersökningarna ta hänsyn till att olika aktiviteter kan samordnas i flerpersonshushåll. Hushållet utgör dessutom ofta inkomst- eller konsumtionsenhet. Villkoren för de enskilda medlemmarna i flerpersonshushåll kan också studeras. [ den följande texten görs ingen skillnad mellan individer och hushåll.

&” Humum

tillainmr boulninulörmlm I m.m. L _ _ Lwnldlvillkar I vorkrnmlmsmöiliuhuu _ _

Omgivningen: tillgångar inkommbilinmrar

invmorimr i invmeriwur & utbildning m.m.

infrastruktur m.m.

Figur 2.1 [förändringar av hushållens levnadsvillkor över tiden

Källa: ERU (sou 19742)

Mätningar av levnadsvillkoren utgör, framhåller arbetsgruppen i sin redovisning, ett led i strävandena att ge ett mått på utvecklingen av individernas välfärd. Denna välfärd relateras vanligen till den faktiska konsumtionen och individens sätt att uppleva den. Det är alltså fråga om en subjektivt upplevd behovstillfredsställelse, baserad på den individuella bedömning av glädje eller nytta som olika beteenden bildar underlag för. Den aktuella vålfärdssituationen jämförs med den individen tidigare upplevt eller tror att andra upplever.

De personliga värderingarnas roll gör emellertid välfärden svårmätbarl . Problemet accentueras av att det inte finns någon allmänt accepterad gemensam måttstock för individernas välfärdsupplevelser. Försök har i olika sammanhang gjorts att tex genom intervjuer skatta viktiga kom- ponenter i välfärden. Varje individ pendlar mellan olika känslotillstånd som självfallet påverkas av förhållanden i omgivningen. Individens egna tillgångar och omgivningens tillgångar blir därmed avgörande även för välfärdsupplevelsen.

Levnadsvillkorsgruppen anser det vara tillräckligt att tills vidare regi- strera de yttre förhållandena, levnadsvillkoren, som till skillnad från upplevelserna är praktiskt mätbara och i stor utsträckning förändras

' Välfärdsteorin har gamla traditioner men har inte kunnat fyllas med något konkret innehåll, bla beroende på svårigheterna att finna ett enhetligt måttsystem för värdering av olika upplevelser. Låginkomstutredningens levnadsnivåbegrepp är ett exempel på en välfärdsdefinition som använts för praktiska mätningar i Sverige.

Se vidare levnadsvillkorsgruppens rapport, som innehåller en utförligare diskus— sion om problemen i samband med skattningar av välfärden.

Tablå 2.1 Exempel på viktiga komponenter bland levnadsvillkoren i en region

ARBETE tillgång till förvärvsarbete tillgång till god arbetsmiljö

SERVICE tillgång till hälso- och sjukvård tillgång till offentliga kommunikationsmedei

BOSTAD bostadsstandard bostadsområdesstandard

SOCIAL GEMENSKAP yttre förutsättningar för social gemenskap

INFORMATION tillgång till utbildning tillgång till allmänna bibliotek och bokhandel

REKREATION tillgång till offentliga rekreationsanläggningar tillgång till bad-, ströv- och sportstugeområden

HYGIEN luft-, buller- och vattensituationen mentalhygieniska förhållanden

genom offentliga åtgärder. Hushållen påverkar som framhållits också kollektivt sina egna levnadsvillkor och därmed välfärden.

Arbetsgruppen har haft till uppgift att klargöra skillnader i hushållens levnadsvillkor mellan olika regioner samt individernas valsituation och preferenser när det gäller olika bostadsorter. Gruppen har valt ett antal komponenter bland levnadsvillkoren som kan förväntas visa stora regio-

nala variationer. Urvalet av välfärdskomponenter, som vidare betingas av en rad teoretiska och praktiska överväganden, framgår av tablå 2.1. Tillgången till arbete och olika former av service utgör hörnstenar i det här sammanhanget. Rekreationsmöjligheterna är enligt redovisningen andra yttre förhållanden av grundläggande betydelse för hushållens levnadsvillkor.

2.2.2. Arbetsmarknaden och hushållens levnadsvillkor

Levnadsvillkorsgruppen koncentrerar i ett omfattande avsnitt om arbets- marknadsförhållanden en väsentlig del av uppmärksamheten på de lokala arbetsmarknadernas funktionssätt och de teorier som utvecklats kring dessa frågor. Det pågår oavbrutet en stark omflyttning inom arbets- kraften mellan företag, yrken och olika lokala arbetsmarknader. Denna anpassning mellan utbudet av och efterfrågan på förvärvsarbete är avgörande för de enskilda hushållens levnadsvillkor. De individer i hushållen som är beredda att förvärvsarbeta söker hålla sig informerade om arbetsmarknadsläget. Sökprocessen kan resultera i att önskemål och

erbjudanden om arbeten jämkas samman. Har information om krav och erbjudanden utväxlats mellan arbetssökande och arbetsgivare men utan att resultera i sysselsättning, existerar ett matchningsproblem.

I levnadsvillkorsgruppens rapport redovisas olika synpunkter på arbets- lösheten tillsammans med data av traditionellt slag som beskriver skillna- derna i tillgång och efterfrågan på förvärvsarbete mellan olika delar av landet. Gruppen diskuterar vidare förvärvsarbetets egenskaper, bl a yrkes- valsmöjligheterna och förutsättningarna för den yrkesspecialisering som ger individen en avkastning som svarar mot anspråksnivån. Möjligheterna för de arbetssökande att erhålla önskat yrke på bostadsorten eller i dess omedelbara närhet minskar med yrkesspecialiseringen — och som regel med den egna regionens storlek. Ännu mindre blir möjligheterna för hushåll med fiera förvärvsarbetande att verka inom önskade yrken på den lokala arbetsmarknaden.

Levnadsvillkorsgruppen, som framhåller att valmöjligheterna på arbets- marknaden är av betydelse vid en samlad bedömning av levnadsvillkoren i olika regioner, konkretiserar svårigheterna att åstadkomma en geografisk anpassning mellan yrkesval och förvärvsmöjligheter i ett avsnitt om s k slumparbetslöshet. Begreppet är enligt rapporten ett uttryck för de slumpvisa skillnaderna i tiden mellan tillgången på lediga arbeten och tillgången på sökande med lämpliga kvalifikationer och med intresse för dessa arbeten. Som underlag för diskussionen har levnadsvillkorsgruppen använt en köteoretisk modell för att studera hur möjligheterna att realisera ett bestämt yrkesval varierar mellan arbetsmarknader av olika storlek med hänsyn till de slumpvisa variationerna i utbudet av arbets- kraft vid olika tidpunkter.

Resonemanget om slumparbetslösheten konkretiseras av levnadsvill- korsgruppen genom följande exempel:

”Om 50 personer söker arbete som bilmekaniker på en ort under en tioårsperiod, och det blir 50 sådana arbetsplatser lediga på orten under samma period är man benägen att tro att ingen av de arbetssökande blir utan arbete som bilmekaniker. Men de lediga arbetsplatserna uppstår kanske lite då och då under perioden och personerna kanske söker arbete mer eller mindre slumpmässigt över tiden. Dessa slumpmässiga variationer medför att det ibland uppstår en kö av arbetssökande bilmekaniker och ibland en brist på bilmekaniker. Kön av arbetssökande blir ibland så lång att en person som skall söka arbete som bilmekaniker inte kan räkna med att få ett sådant arbete inom lång tid, kanske ett halvt år. Personen kanske då söker en annan typ av arbete på orten eller flyttar till ett arbete som bilmekaniker på någon annan ort. Man kan beräkna att cirka 10 av de 50 arbetssökande på grund av de slumpmässiga variationerna inte får något av de 50 arbetena som bilmekaniker vilka blir lediga på orten under tioårsperioden.”

Slumpvariationerna betyder enligt arbetsgruppen mer på en arbets- marknad med få arbetsplatser än på en arbetsmarknad med ett stort antal arbetsplatser. Även om antalet sökande till vissa arbeten på den lilla arbetsmarknaden under en längre period är lika stort som antalet lediga arbeten av vissa slag, riskerar en relativt stor andel att få söka sig en annan typ ar arbete eller flytta till en annan region, om de inte väljer att

Tabell 2.1 Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader i jämvikt, ett kalkylexempel

Den lokala arbets- Andel av de ar- Andel av de ar- Andel av de ar— Slumparbetslöshetens marknadens storlek, betssökande som betssökande som betssökande som omfattning, procent antal sysselsatta inte får arbete, får arbete ome- får arbete efter procent delbart, procent viss väntan, procent 100 7—20 80—40 13 —40 0,2—0,6 1000 2 61—47 36—51 0,5 —0,6 10 000 0 33 66—67 0,8 100 000 0 14 86 1,1

Anm [ de fall ett intervall redovisas skiljer sig utfallet i modellen då man antar att inflyttning inte förekommer respektive förekommer. Ingen yrkesdifferentiering finns. Genomsnittlig arbetstid på arbets- marknaden är 20 år. Om den förväntade arbetslöshetstiden överstiger sex månader flyttar man från den lokala arbetsmarknaden.

under en längre tid gå arbetslösa. På den lilla arbetsmarknaden blir den förväntade arbetslösheten så lång att de som verkligen vill arbeta måste flytta. Slumparbetslösheten kan följaktligen beräknas vara låg på små lokala arbetsmarknader. På stora lokala arbetsmarknader blir i motsva- rande situation andelen som tvingas flytta obetydlig. Det lönar sig att vänta på arbete, och därmed blir även slumparbetslösheten större än på små lokala arbetsmarknader. Tabell 2.1 visar Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader ijämvikt enligt levnadsvillkors— gruppens kalkylexempel.

Levnadsvillkorsgruppen redovisar också i några exempel vad yrkes- specialiseringen och kravet på valmöjligheter praktiskt skulle kunna innebära. Beräkningarna utgår från att det, som redovisas i tabell 2.2, år 1970 i några yrken på några orter fanns ett visst antal förvärvsarbetande. Det skall framhållas att sjukvårdsbiträde år ett av de vanligaste yrkena i Sverige med nära 100 000 förvärvsarbetande år 1970. I t ex Örebro fanns 2 600 sjukvårdsbiträden. Detta är den i tabellen redovisade högsta sysselsättningen. Antalet markerar den gräns — enligt beräkningar utförda inom ramen för arbetsgruppens verksamhet — där de slumpvisa variatio- nerna i utbudet av arbetskraft, under speciella förutsättningar (se nedan), inte längre inverkar på individens situation. Antalet sysselsatta under- stiger inom flertalet yrken och på flertalet lokala arbetsmarknader det redovisade gränsvärdet.

Tabell 2.2 Antal förvärvsarbetande med fördelning på vissa yrken i riket och på lokala arbetsmarknader år 1970

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro Riket

Chaufför 344 549 561 1 779 2 212 108 800 Sjukvårdsbiträde 341 427 529 2 030 2 635 94 300 Polisman 12 55 48 194 284 13 500 Tandsköterska 20 45 39 162 238 9 600 Brandman 2 9 25 48 79 4 200 Optiker 0 8 7 25 34 1 400

Anm Den lokala arbetsmarknaden har avgränsats med en cirkel med 30 km radie centrerad kring tätorten och skiljer sig från kommunens arbetsmarknad.

Tabell 2.3 visar hur stor andel av de personer vilka söker arbete inom ett visst yrke som enligt gruppens beräkningar inte kan förväntas få detta inom ett halvt år vid ansökningstillfället och som enligt kalkylens förutsättningar antas söka arbete inom ett annat yrke i kommunen eller flyttar till ett arbete på en annan ort. Arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt. Personer, som vill ha arbete antingen inom ett yrke med få sysselsättningstillfällen eller på en lokal arbetsmarknad av begrän- sad storlek har sämre möjligheter att få vad de önskar. Det framgår också av tabellen att de slumpvisa variationerna i utbudet av arbetskraft i betydande utsträckning kan inverka på flyttningen, speciellt från mindre kommuner. Med en ökad yrkesspecialisering i samhället följer allt fler begränsningar i möjligheternafatt realisera yrkesvalet på hemorten.

Det skall framhållas att dessa förhållanden är en renodlad effekt av slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft. Yrkesvalssz'tuationen på en lokal arbetsmarknad påverkas av inflyttningen till de lediga platser som inte kan besättas inom ”rimlig” tid av den lokala befolkningen. Även strukturförändringar samt konjunktur- och säsongvariationer inverkar på möjligheten att realisera ett yrkesval. Vid en helhetsbedömning av individens möjlighet att få önskat arbete i olika regioner måste effekten av sådana faktorer också beaktas. Tabell 2.4 visar slutligen i hur stor utsträckning möjligheterna att realisera ett yrkesval med bibehållen bostadsort reduceras om hänsyn tas även till inflyttningen på lokala arbetsmarknader. För små yrken och för små lokala arbetsmarknader minskar eller försvinner möjligheterna att realisera önskat yrkesval enligt dessa beräkningar.

Under förutsättning att de lokala arbetsmarknaderna är i ungefärlig jämvikt på lång sikt skulle det finnas stora möjligheter för chaufförer och sjukvårdsbiträden att realisera önskat yrkesval inom ett halvt år efter inträde på arbetsmarknaden. Båda yrkena har, som framgår av tabell 2.2, ca 100000 förvärvsarbetande. De regionala olikheterna i möjlig- heterna att erhålla arbete framgår vidare av redovisningen ifigur 2.2. Beräkningarna bygger på samma "förutsättningar som tabell 2.4, dvs tas förbli obesatta i högst ett halvt år. Inom stora delar av södra Sverige, i de större orterna längs Norrlandskusten samt kring Östersund och Kiruna

Tabell 2.3 Andel arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkylexempel [) Måttenhet: Procent

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro

Chaufför 3 2 2 l 1 Sjukvårdsbiträde 3 3 2 l l Polisman 20 9 10 4 3 Tandsköterska 16 11 12 6 3 Brandman 40 22 15 10 8 Optiker — 24 25 15 13

*Anm Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom sex månader. De lokala arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt.

Tabell 2.4 Andel arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkylexempel 2) Måttenhet: Procent

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro Chaufför 6 4 4 1 1 Sjukvårdsbiträde 6 5 4 1 1 Polisman 100 33 33 11 7 Tandsköterska 100 33 100 11 9 Brandman 100 100 100 33 33 Optiker 100 100 100 100 100

Anm Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom sex månader. De lokala arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt. Siffrorna för de små lokala arbetsmarknaderna är avsevärt större än i tabell 2.3 då kalkylen nu förutsätter att arbeten tillsätts av inflyttande personer, när lediga platser inte kan besättas inom sex månader.

kan två av tre enligt beräkningarna få sysselsättning som polisman utan att behöva flytta till en annan lokal arbetsmarknad. Den som väljer att bli sjukvårdsbiträde har goda förutsättningar att realisera sitt yrkesval i större delen av landet.

2.2.3. Levnadsvillkoren och ortssystemets utveckling — arbetsgruppens slutsatser

Problemen kring hushållens önskemål om levnadsmiljöer och hushållens lokaliseringsval har ökat i betydelse i den regionala debatten. Även om möjligheterna att påverka levnadsvillkoren ökat, bl a genom utbyggnaden av den offentliga verksamheten, återstår det för forsknings- och utred- ningsorganen att lösa en rad praktiska problem. Levnadsvillkorsgruppen understryker att en kartläggning av hushållens nuvarande bosättning inte ger några möjligheter att fastställa hushållens preferenser. De attityd- undersökningar arbetsgruppen utnyttjat ger endast partiell information och kan inte användas för en fristående kartläggning av önskemålen beträffande levnadsmiljön. Det har därmed inte heller, framhåller levnadsvillkorsgruppen, varit möjligt att utveckla några modeller som beskriver hushållens preferenser när det gäller olika ortstyper.

Med stöd av en dokumentation, som spänner över många verksamhets- områden, söker arbetsgruppen emellertid diskussionsvis klargöra samban- den mellan levnadsvillkoren och ortssystemets utveckling. Gruppen fram- håller, att levnadsvillkoren inom de i folkmängdshänseende största regionerna i landet är starkt beroende av orternas interna struktur. Lokaliseringen av arbetsplatser och bostäder blir avgörande för hushållens resmönster. Det kan konstateras, menar arbetsgruppen, att utbyggnaden av storstäderna skett i stora bebyggelseenheter med en omfattande social segregering av befolkningen som följd. Tillgången till förvärvsarbete är i

Polis Sjukvårdsbiträde

Förklaring:

% _ (! llllllllll l-u mum i: >se

O storstäder . primära centra

Figur 2. 2 Andel av de arbetssökande som med hänsyn till slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft i olika delar av landet inte beräknas kunna realisera valet av yrken

Källa: ERU (SOU 1974:2)

gengäld bäst i de största regionerna. Även utbudet av kvalificerad service, speciellt när det gäller kulturell verksamhet och undervisning, har sin tyngdpunkt i storstadsregionerna.

I de medelstora regionerna har utbyggnaden i stor utsträckning kunnat ske successivt, vilket på vissa håll inte förhindrat stora bebyggelseenheter och en viss social segregering av befolkningen. Ensidighet i näringslivet i

de medelstora regionerna har skapat arbetsmarknadsproblem, speciellt för den yngre, långtidsutbildade delen av arbetskraften. För flertalet är valmöjligheterna på arbetsmarknaden i de medelstora regionerna dock fullt acceptabla. Det omdömet gäller också de flesta formerna av kvalificerad service.

Förhållandena i de små regionerna kontrasterar enligt arbetsgruppens bedömning mot de redovisade möjligheterna i större och medelstora regioner. Små, lokala arbetsmarknader kan inte på lång sikt erbjuda trygg sysselsättning för enskilda individer i önskat yrke och med önskad lön. Det är dessutom svårare för flera medlemmar av ett hushåll att erhålla förvärvsarbete. Olika former av service har som regel en sämre standard i de mindre regionerna än i större och medelstora regioner.

Oavsett de olika slagen av ofullkomligheter i de redovisade region— typerna, konstaterar levnadsvillkorsgruppen vidare, binder långvarigt boende i en och samma miljö hushållen till resp regioner — inte bara i materiella utan även i immateriella avseenden. Hushållsmedlemmarnas placering i ett socialt nätverk innebär som regel en stark bindning till boendemiljön. Vänskapsrelationer och goda kunskaper om en orts förhål- landen kan inte utan vidare utnyttjas på en ny bostadsort. Huvuddelen av den inomregionala flyttningen är enligt erfarenhet kortdistant, vilket torde bero på att en stor del av hushållen önskar slippa anpassa sig till en helt ny omgivning och ett helt nytt socialt nätverk.

Individernas strävan efter stabilitet i den sociala förankringen utesluter inte förändringar i ortssystemet. Tvärtom, menar levnadsvillkorsgruppen, måste ortssystemet revideras efter hand som hushållens önskemål och värderingar förändras och förutsättningarna för hushållens välfärd rubbas. Även om möjligheterna till mer omfattande förändringar i ortssystemet är stora —- med ett bostadsbyggande på de senaste årens höga nivå skulle hela befolkningen fram till år 1985 kunna erbjudas bostäder på knappt 100 lokala arbetsmarknaden — innebär existerande värderingar att mer drastiska förändringar i utvecklingsförloppet knappast är sannolika. Det framtida ortssystemet kommer i stor utsträckning att få baseras på den existerande bosättningsstrukturen. Genom variationer i tidshorisonterna för planeringen kan samhället genom praktiska åtgärder skapa tillfreds- ställande levnadsvillkor även i orter och ortstyper som på lång sikt inte kommer att vara lika attraktiva som tidigare.

2.3. Företagens och samhällets produktionskostnaderi olika ortstyper

2.3. ] Problemställning

ERU har tidigare i olika sammanhang redovisat undersökningsresultat som tyder på att produktionstaktorerna betingar ett högre pris i regioner med stort befolkningsunderlag än i regioner med litet underlag. Flera branschstudier har vidare visat att avkastningen per insatt volymenhet av olika produktionstaktorer är betydligt högre i de mer tätbefolkade

regionernas företag än i andra produktionsenheter. Olikheter i företagens möjligheter att tillgodogöra sig skalekonomiska fördelar har angetts som en orsak. Realkapitalets ålder och arbetskraftens utbildningsnivå är sannolikt också av betydelse. Analysen behöver emellertid utvidgas med en samhällsekonomisk kalkyl som beaktar de kostnader ett investerings- beslut orsakar för andra företag, bland hushållen och inom den offentliga sektorn. Sådana merkostnader kan bli resultatet av olika slags stocknings- svårigheter och av kraven på kapacitetshöjande nyinvesteringar i enskild och offentlig service.

Företagens kostnader och produktionsinriktning påverkas även av efterfrågans och avsättningens fördelning på regionala, nationella och utrikes marknader. Skillnader i avsättningsmarknadernas Storlek och avstånden till dessa förklarar bla en rad olikheter i företagens transport- kostnader. Resonemanget är detsamma när det gäller personkontakt- kostnaderna. Koncentrationen av kontaktberoende verksamheter till storstadsregionerna medför som regel höga persontransportkostnader för företag som ligger långt från dessa regioner.

Omfattningen av företagens produktionskostnader är också beroende av i hur hög grad företagen i en region är integrerade i de lokala och regionala produktionssystemen. Ett väl sammanvävt leveranssystem inne- bär som regel att företagen kan specialisera sig på avgränsande delar i produktionen, vilket ger bättre möjligheter att utnyttja stordriftsför- delarna och lägre tillverkningskostnader än om varje produktionsenhet skulle ha svarat för de olika delarna i produktionskedjan.

I den samhällsekonomiska analysen kan ett outnyttjat kapital i form av bostäder och anläggningar för kommunal service vara en tillgång. Omvänt medför motsvarande nyinvesteringar till följd av utbyggnader i produktionsapparaten en kostnad. ERU:s produktionskostnadsgrupp har i sin analys, sökt vidareutveckla tidigare diskussioner när det gäller olikheterna i produktionskostnaderna mellan olika ortstyper. Analysen är baserad på en rad specialstudier, bl a sammanställningar av uppgifter om leveransströmmar och personkontakter samt faktiska och potentiella kostnader och intäkter i produktionen. Gruppen framhåller att vissa av mätmetoderna är otillräckligt prövade och en del av de redovisade empiriska resultaten följaktligen osäkra.

2 .3 .2 Produktionskostnadsskillnader och leveransströmmar

Bakgrund

Produktionskostnadsgruppen visar i sin rapport att företag i större regioner med högre befolkningstäthet har produktivitetsfördelar gent- emot företag i mindre regioner med lägre befolkningstäthet. Om man bortser från olikheterna i branschsammansättning mellan regiontyperna, kan en väsentlig del av produktivitetsskillnaderna förklaras av att företag i de större regionerna i högre grad har möjligheter att specialisera driften och att utnyttja stordriftsfördelar i sin produktion. Kapitalintensiteten, värdet av byggnader och maskiner per anställd, visar också regionala

skillnader. Olikheterna i kapitalets ålder och de anställdas utbildning och ålder kan också till en del förklara de regionala skillnaderna i produk- tionskostnaderna. De uppgifter som sammanställts av produktionskost- nadsgruppen tyder dock inte på att det — sedan hänsyn tagits till de redovisade faktorerna — skulle finnas några systematiska produktivitets- skillnader mellan jämförbara företag i olika regiontyper.

Lönekostnader

Lönekostnaderna är en omfattande del av näringslivets produktionskost- nader. Av produktionskostnadsgruppens redovisning framgår att löne- nivån för industriarbetare är betydligt högre i storstadsregionerna än i övriga delar av landet. Storstadsföretagen har emellertid i många fall valt en produktionsteknik och produktinriktning som kräver ett relativt sett lägre antal arbetstimmar per producerad enhet av slutprodukten. Som framgår av tabell 2.5 med uppgifter för år 1970 hade endast norra tätbygden väsentligt lägre lönekostnad i förhållande till produktionens saluvärde än Göteborgs- och Malmö-regionerna, trots att lönenivån i dessa båda regioner var betydligt högre än lönenivån i samtliga regiongrupper utanför storstadsregionerna. Det skall framhållas att de redovisade genomsnittsvärdena döljer en omfattande spridning i lönenivån inom de olika regiongrupperna. Resultaten påverkas bla av skillnader i bransch- sammansättningen.

Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare år 1970 iolika län redovisas i figur 2.3. Skillnaderna är till en del ett resultat av de speciella utbuds- och efterfrågeförhållandena. Samspelet mellan dessa faktorer innebär enligt gängse teori att priset stiger när efterfrågan ökar, så länge utbudet är oförändrat. Priset kan emellertid'åter sjunka, om utbudet ökar till följd av prisstegringen. Det är enligt detta synsätt, framhåller produktionskostnadsgruppen, ett felaktigt påstående att företag genom brist på arbetskraft tvingas flytta från t ex storstadsregionerna. En ökande efterfrågan på arbetskraft leder till stigande löner. En de] företag kan ha svårt att förena denna löneökning med krav på tillfredsställande

Tabell 2.5 Rörliga kostnader inom industrin i olika kommungrupper som andelar av salutillverkningsvärdet samt lönenivån år 1970

Kommungrupp Rörliga kostnader som andelar av Lön/sysselsatt salutillverkningsvärdet, procent år 1970, kronor Lön Inköp av råvaror

och halvfabrikat

Stockholm 28,6 49,4 31 772 Göteborg och Malmö 22,6 58,0 29 488 Större städer 23,3 54,5 26 657 Södra mellanbygden 24,3 53,6 25 547 Norra tätbygden 19,9 56,4 26 558 Norra glesbygden 22,2 40,7 25 619

Anm Tabellen har i produktionskostnadsgruppens slutliga redovisning ersatts av en figur.

Figur 2.3 Den genom- snittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverkningsindustrin (exkl gruvor) länsvis år 1970

Källa: ERU (SOU 1974:3l

, . ."

......

& .

... .

ä..

. . ... ..... .O

..

. få . . . . då . . . . .

$$ . % .

. . . .. % .. .

...... .

.

* & & .. ..Qp .

. . ; . . . . . . . . & . . p

.. ....... ....... .......... .......... .......... ..........

. . . .

.

. .. . .. , ; . . .

. . %

. .

.

%, . . . . . . .. $% .:. .. . . J

; . . J

. .

.O

4 .. . ; . . *. ».

4

. . .

... ...

.

. . . .

.. . .

. & . .

. . . . . . . . ';

. ; ... .. .. .. . . .

... ... ...

. . .

. .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . % . . . 4

.&v

. .. . . . ; . . . . . . . . . . . . . %

..

00.0 .

....... .

. . ... . .

. . . .

. . dä . . % . . .. . . . . % . . .

....... .

.:.

.”?

..

%%

..

... ....... %... ap..

.. .

'. . ..

. .

. . . .

'. . . .. . . .

. . ..... ..........

'. . . . .

. . . . . . . . . . .. då ..... ......... ...veeee .... .%3.

. . .. . .. %, . ...........

........... ...........

. .. '.

.. . .

. . .. f: .

..

wNNNNk . &? ... ... . ... ... .... .... ... .... ... .... ... 5”? gay. .... .. q;: JWUWB

. . '$ . . .. p

'b . . . . % .

Förklaring: " Index: Stockholms län = 100

? & 90.0 VII/A BSD-89.9 (22 800-84.9 l:] 75.0-79.9

räntabilitet och får anledning att ompröva produktionsinriktningen och lokaliseringen av sin tillverkning.

Råvaru- och halvfabrikatkostnader

Tabell 2.5 illustrerar också de regionala variationerna i råvaru- och halvfabrikatkostnadernas andelar av produktionsvärdet. Inom norra gles- bygden svarade råvaror och halvfabrikat år 1970 för en betydligt mindre andel av produktionsvärdet än i övriga regiongrupper, 41 resp 49—58 %. Enligt produktionskostnadsgruppens tolkning är dessa skillnader ett uttryck för olikheter i branschsammansättningen men också ett resultat av skillnader i råvarupriserna. Olikheterna förklaras också av att en stor del av företagen i norra glesbygden svarar för det första förädlingsledet —— på basis av den lokalt och regionalt tillgängliga råvaran. I detta primära förädlingsled skapas ett relativt sett större förädlingsvärde än i produk- tionskedjans senare led. Ett sådant antagande förklarar också halvfabrika- tens relativt låga andel av produktionsvärdet i Stockholms-regionen, där företagen i stor utsträckning svarar för de senare leden i förädlingskedjan.

De relativt sett låga kostnaderna för inköp av råvaror och halvfabrikat för företag i norra glesbygden och i Stockholms-regionen kan enligt produktionskostnadsgruppen till en del också vara ett resultat av att transportkostnaderna för råvaror och halvfabrikat är lägre än i andra regioner. För företagen i norra glesbygden skulle det bero på närheten till råvarumarknaden, för företagen i Stockholms-regionen på närheten till halvfabrikatutbudet samt de goda transportmöjligheterna mellan Stock- holms-regionen och övriga delar av landet.

Tran sportkos mader

Transportteknikens fortgående utveckling förändrar transportkostna- dernas relativa betydelse och deras regionala variationer. Produktions- kostnadsgruppen pekar på uppgifter i koncentrationsutredningens under- sökningar som visar att transportkostnaderna inom flera branscher minskat relativt sett under senare år. Inom cementindustrin, och i de flesta branscher som tillverkar stapelvaror, har transportkostnaderna stigit långsammare än produktionskostnaderna (exkl transportkostna- derna). Den relativa kostnadssänkningen när det gäller cement är ett resultat av att företagen övergått till nya distributionsformer. Genom att transporterna förenklats och omlastningen gjorts snabbare har transport- kostnaderna reducerats, vilket generellt minskat fördelen med en decen- traliserad anläggningsstruktur.

Undersökningar inom ett stort antal livsmedelsbranscher ger en likar- tad utvecklingsbild. Sedan andra världskriget har en koncentration till färre och större arbetsställen ägt rum inom samtliga grenar av livsmedels- industrin. Denna förändring har betingats av de ökade stordriftsfördelar och de minskade relativa transportkostnader som initierats av modernise- ringar i produktionen och av förändringar i produktsortimentet.

Även om transportteknikens utveckling inneburit en utjämning av olikheterna varierar känsligheten för regionala transportkostnadsskill- nader, som redovisats, mellan olika industribranscher. Bland de ur transportkostnadssynpunkt svårrörliga anläggningarna finns en grupp (1) som med hänsyn till råvarufyndigheterna bundits vid en viss lokalisering, medan det för en annan grupp (2) i första hand är marknadens geografiska fördelning som påverkar transportkostnaderna och lokalise- ringen. De råvarubundna anläggningarna bearbetar tunga och skrym- mande eller lättförstörbara råvaror till mer lättransporterade halvfabrikat och färdiga produkter, t ex järn- och stålverken, anläggningar inom jord- och stenindustrin, sågverksindustrin, massa- och pappersindustrin, den kemiska industrin och vissa grenar av livsmedelsindustrin.

Tidigare gjorda undersökningar visar att antalet produktionsenheter inom den råvarubundna gruppen ökade i Sverige fram till andra världs- kriget. Därefter har antalet anläggningar minskat kraftigt. De råvarubundna enheterna svarade i början av seklet för en dominerande del av sysselsätt- ningen inom tillverkningsindustrin i landet men torde nu ha mindre än 20 % av de industrisysselsatta, trots att produktionsvolymen ökat väsent-

ligt. Parallellt med denna utveckling har gruppens bundenhet från transportkostnadssynpunkt minskat.

Inom de marknadsbundna industrierna påverkar kundernas lokalisering produktionens dimensionering och förläggning i olika delar av landet. Sannolikt har den tekniska och ekonomiska utvecklingen även inom denna grupp lett till att transportkostnaderna relativt sett minskat i betydelse och att produktionen successivt koncentrerats till större och färre enheter, med minskad sysselsättning som följd i åtskilliga regioner.

Slutligen finns en grupp anläggningar som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssynpunkt. Transportkostnaderna saknar betydelse för dessa enheter. Beteckningen "rörlig” anger endast att andra faktorer än kostnader för transport av gods vanligen är mycket väsentligare för expansionen och lokaliseringen i skilda regioner. Dessa rörliga enheter finns bl a inom tekoindustrin, plastindustrin, maskinindustrin, elmaterial- industrin, transportmedelsindustrin och metallvaruindustrin. Många av anläggningarna är närmast hopsättningsfabrikerv Råvarorna består av halvfabrikat och färdiga detaljer. Produkterna som framställs har högt handelsvärde i förhållande till transporterade vikter och volymer. De industriella enheterna ingår ofta som komponenter i större system av hopsättningsfabriker med underleverantörer i flera led, spridda på ett stort antal orter utom och inom landet.

Nyetablerade anläggningar inom tillverkningsindustrin, enheter som omlokaliserats och sådana som lagts ut som filialer i Sverige efter andra världskriget har till övervägande del tillhört denna från transportkost- nadssynpunkt rörliga grupp. För närvarande torde uppskattningsvis hälf- ten av tillverkningsindustrins arbetsställen i landet och två tredjedelar av de industrisysselsatta höra till gruppen rörliga enheter.

bfterfrrigemarknademas lokalisering

Enligt ERU:s undersökningar av efterfrågans och avsättningsmarkna- dernas geografiska fördelning — tabell 2.6 — är de undersökta företagen i

Tabell 2.6 Tillverkningsindustrinsa avsättning relativt fördelad på olika marknader år 1970 Måttenhet: Procent

l—"öretagens lokalisering Avsättningsmarknad

Lokalt Regionalt Nationellt Utlandet Summa (egna A- (egna länet (landet i regionen) i övrigt) övrigt) Skellefteå A-region 10 4 47 39 100 Lycksele A-region _ 15 10 66 9 100 Falun/Borlänge A-region 13 8 62 17 100 Avesta/Hedemora A—region 2 22 25 51 100 Ludvika/Mora A-region 5 4 69 22 100 Borås A-region 17 2 64 17 100 Malmö/Lund/Trelleborgs A-rcgion 24 8 42 26 100 Dalsland (landskapet) 5 4 62 29 100

l-Zxkl gruvor.

ett antal regioner starkt beroende av kunder utanför den egna regionen. Endast företagen i Malmö—regionen hade lokala och regionalal leveranser som översteg 30 %av hela försäljningen. I Ludvika/Mora-regionen uppgick andelen till endast 9 %. Utlandsberoendet varierade men var i flertalet regioner påfallande stort. Undersökningen visar vidare att de större företagen i en region är relativt sett mer inriktade på försäljning till landet i övrigt'och till utlandet än de mindre företagen. Tillsammans bildar de olika företageni en region ett mer eller mindre väl integrerat produktionssystem. Vissa företag specialiserar sig som framhållits på avgränsade moment i produktionskedjan och uppnår därigenom skalfördelar som sänker produktionskostnaderna per tillverkad enhet.

Ett exempel på den inhemska avsättningsmarknadens omfattning och struktur för industrin inom en region år 1970 — i det här fallet Kopparbergs län — redovisas ifigur 2.4. Exportmarknaden tog enligt produktionskostnadsgruppens kartläggning i anspråk 28 % av hela försälj- ningsvärdet. Den återstående delen spreds över stora delar av södra och mellersta Sverige, framför allt storstadsregionerna och Mälardalsområdet. En motsvarande kartläggning av Malmö-företagens leveranser visar på större interna regionala leveranser relativt sett och en mindre grad av spridning inom landet jämfört med industrin i Kopparbergs län. Skill- naden är naturlig med hänsyn till den mer differentierade industristruk- turen och den större komplexiteten i det interna produktionssystemet i Malmö-regionen.

De omfattande beroendena mellan företagen i olika regioner innebär att förändringar i efterfrågan inom en region eller i utlandet sprider sig snabbt till leverantörer i olika delar av landet med positiva eller negativa konsekvenser i sysselsättningshänseende. Även inköpssidan inom undersökningsföretagen omfattas av leveranssamspelet, vilket förstärker sambanden mellan utvecklingen i olika regioner. Inköpen var dock år 1970 för hela undersökningsgruppen mer lokalt och regionalt inriktade än försäljningen. De mindre och medelstora företagen hade när det gäller inköpen en starkare lokal och regional förankring än de stora företagen.

ERU:s produktionskostnadsgrupp framhåller att de omfattande leve- ranserna mellan en rad textil- och konfektionsföretag i Borås-regionen är ett exempel på specialisering och arbetsfördelning som i kombination med korta avstånd mellan kunder och leverantörer bör ha gett relativa produktionsi'ördelar. Detta kan vara en förklaring till att Borås-regionen åren 1950_1970 inte drabbades av sysselsättningsnedgången inom tekoindustrin i samma utsträckning som landet i dess helhet.

2.3.3. Personkontakter

Mot leveranserna av varor inom och mellan regioner och sektorer svarar ett mönster av personkontakter. ERU:s produktionskostnadsgrupp har som ett led i sin beskrivning och analys av transportkostnadernas

' Leveranser till övriga delar av det egna länet.

Figur 2.4 Inhemska le- veranser från tillverk- ningsindustrin i Kop- parbergs län år 1970

Måttenhet: Procent

Källa: ERU (SOU 1974:3)

Förklaring:

Samtliga områden till vilka det skett leve- ranser anges med gå- ton

Värden mindre än 0,5 % anges ej 1 | Övriga värden är avgrun- $ dade till närmaste heltal

betydelse för företaget även behandlat det personliga kontaktutbytet — reskostnaderna och tidsåtgångenl . Förskjutningen i sysselsättningen från godshantering och materialbearbetning till service och administration innebär att de informationsbehandlande, kontaktberoende funktionerna vuxit på bekostnad av den rutinbetonade, mindre kontaktberoende materialbearbetningen. Företagen har vidare i ökad utsträckning etablerat regionalt uppdelade organisationer. De informationsbehandlande funk- tionerna har alltmer koncentrerats till storstadsregionerna, medan mate- rialbearbetningen fördelats relativt jämnt över landet.

Avstånden har, framhåller produktionskostnadsgruppen, i det när— maste upphört att vara ett hinder för informationsöverföring genom tele och brev. Trots den teletekniska utvecklingen kräver emellertid en väsentlig del av informationsutbytet direkta personliga kontakter. Dessa direkta personkontakter för vilka de fysiska avstånden utgör en viktig restriktion _ har ökat under senare år. Som en följd av samhällets allt större komplexitet kommer de under överskådlig tid att växa ytterligare.

Produktionskostnadsgruppens kartläggningar visar att den regionala näringsgrenssammansättningen och befattningsstrukturen inom företagen har avgörande betydelse för omfattningen av det mellanregionala kon- taktutbytet. Som framgår av tabell 2.7 är sektorn industri och handel en av de tunga kontaktalstrarna. Det gäller även om man ser till förbindelser- na mellan företag inom en och samma sektor.

Storstadsregionerna — speciellt Stockholms-regionen — har enligt undersökningen en central ställning i kontaktutbytet. Relativt omfat- tande kontakter förekommer även i södra och mellersta Sverige mellan andra regioner. Inom norra Sverige är det mellanregionala kontakt- utbytet däremot mer begränsat. Nästan alla kontakter i norra Sverige riktas mot företag, myndigheter och organisationer i Stockholms— regionen.

En undersökning av det interregionala personkontaktmönstret för 18 regioncentra i landet visar att hela 91 % av det personliga kontaktbehovet för företag i Stockholms-regionen kan tillgodoses inom den egna regionen. För tex Kristinehamn och Lycksele är ”självförsörjnings-

Tabell 2.7 Personkontakter fördelade mellan och inom olika sektorer Måttenhet: Procent

Sektor Industri Offentlig Uppdrags— lntresse- Bank, för- Övrigt Totalt och han- förvalt- verksam- organisa- säkring del ning het tioner m m Industri och handel 68 10 7 7 3 6 100 Offentlig förvaltning 22 56 7 7 l 7 100 Uppdragsverksamhet 47 20 19 6 4 5 100 Intresseorganisationer 38 18 5 28 4 7 100 Bank. försäkring m m 32 6 7 9 42 4 100 Övrigt 29 16 4 7 2 42 100

| Se även Mats-G Engström—Bengt W Sahlberg, Kommunikationer och regional utveckling — nuvarande och framtida utvecklingslinjer. Ingår i Bilaga 8 (SOU 197423).

graden” däremot endast 22 resp 17%. När det gäller Göteborg och Malmö har det interna kontaktutbytet beräknats omfatta omkring två tredjedelar av hela kontaktverksamheten. Regioner på högre hierarkisk nivå i ortssystemet har enligt kartläggningen större kontaktutbyte mellan varandra än med regioner av lägre dignitet.

2.3.4. Beräkning av expansionskostnaa'erna i ett antal regioner

Produktionskostnadsgruppen söker i nästa steg med utgångspunkt från det empiriska underlagsmaterialet genom ett antal räkneexempel visa vilka konsekvenser begränsade förändringar i produktionssystemen skulle kunna ge. De regionala effekterna på sysselsättning, produktion och samhällsinvesteringar studeras med utgångspunkt från de olika regionalpolitiska åtgärder som kan utnyttjas för att skilda alternativ när det gäller den regionala utvecklingen skall uppnås. Bland tänkbara alternativ koncentreras diskussionen till två ytterligheter — å ena sidan ökad koncentration till storstadsområden, å andra sidan omfattande insatser för kommuncentra och andra mindre orter på storstädernas bekostnad. Gruppen behandlar dessutom två mellanalternativ, i det ena fallet ett antagande om att utvecklingen fortsätter som under 1960-talet, i det andra fallet slutligen att produktions- och sysselsättningstillväxten i primära centra stimuleras.

Sysselsättningseffekten och expansionskostnaden konkretiseras i produktionskostnadsgruppens s k samhällsekonomiska översiktskalkyler för

El Ett storstadsområde: Malmö; |:] Tre primära centra: Skellefteå, Borlänge och Borås; D Tre regionala centra: Lycksele, Ludvika och Åmål.

Leveranskartläggningen har utnyttjats för att illustrera hur en ökad efterfrågan skulle komma att fördelas mellan olika branscher inom regionen1 och dessutom hur efterfrågan på varor från andra delar av landet och från utlandet skulle komma att påverkas. Olika verksamheters kontaktkostnader, kapitalinsatser och löneandelar är andra komponenter i den ekonomiska kalkylen. Uppgifter om förvärvsintensiteten på lokala arbetsmarknader utgör underlaget för beräkningar av inflyttningens omfattning. Denna kalkyl, kombinerad med uppgifter om det lokala bostadsbeståndet, ger underlag för en beräkning av de erforderliga nyinvesteringarna i bostäder och kommunala anläggningar. Ett av kalkyl- exemplen illustrerar de samhällsekonomiska effekterna av en ökning i den totala industrisysselsättningen med 1 000 nya arbetstillfällen inom den egna regionen, dels direkta sysselsättningseffekter i den primära produktionen, dels indirekta effekter i olika underleverantörsled i den egna regionen.

Produktions— och sysselsättningsförändringen medför en ökning av hushållens totala inkomster i regionen. Utom det belopp som utgör statlig skatt kommer större delen av inkomstökningen att omsättas i den

' Beräkningarna har utförts med A-regionen som bas.

egna regionen. Skatteintäkterna används i stor utsträckning av kommu- nen till löner och andra utbetalningar, tex för underhåll av fastigheter, Hushållens inkomster efter skatt utnyttjas huvudsakligen för lokala inköp av varor och tjänster. Med utgångspunkt från uppgifter om hushållens samlade inkomstökningar efter statlig skatt har produktionskostnads- gruppen beräknat ökningen i antalet kommunalt anställda och antalet anställda inom handeln och övrig privat service.

Som framgår av resultatredovisningen i tabell 2.8 skulle sysselsättnings- ökningen med gjorda antaganden leda till en betydande arbetskraftsefter- frågan också inom andra sektorer än industrin. De beräknade regionala variationerna är dock stora —— drygt en fördubbling i Lycksele-regionen, mot ett tillskott med endast 300 sysselsatta i Borås-regionen. De stora återverkningarna i Lycksele är enligt produktionskostnadsgruppen ett resultat av att där fordras kapacitetshöjande investeringar när det gäller industrins byggnader och fasta anläggningar. Även ”läckaget" i sysselsätt— ningstillskottet till andra delar av landet varierar som framgår av tabellen mellan de olika regionerna. Slutligen kan framhållas att den erforderliga produktionsökningen enligt beräkningarna blir högre i Malmö och Skellefteå än i övriga regionerna till följd av att kapitalintensiteten i produktionen där är större än inom andra regioner i exemplet.

Produktionskostnadsgruppen har med utgångspunkt från data om yrkesverksamhetsgraderna vidare beräknat antalet potentiella arbets- sökande på de lokala arbetsmarknaderna och jämfört dessa med den kalkylerade sysselsättningsökningen i olika regioner. Resultaten, som redovisas i tabell 2. 9, innebär för Skellefteå- och Ludvika-regionernas del att rekryteringen till de nya arbetstillfällena skulle kunna ske inom den egna befolkningen, medan Malmö-, Lycksele-, Borås— och Åmåls-regio-

Tabe112.8 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några A-regioner ett kalkylexempel (exkl sysselsättningseffekter till följd av bostadsbyggande)

A-region Antal sysselsatta. Produk- tions- I den egna regionen I landet ökning, . iövrigt milj Inom industrin Indirekt Totalt k . ronor '_— inom sek- (4) = Direkt Direkt och torer (2)+(3) (1) indirekt utanför (2) indu- strin (3) Malmö 920 1 000 485 1 485 550 163 Borås 985 1 000 305 1 305 280 112 Borlänge ' 935 1000 555 1555 510 128 Skellefteå 810 1 000 800 1 800 710 172 Lycksele 960 1 000 1 030 2 030 570 120 Ludvika 965 1 000 550 1 550 515 120 Åmål 985 1 000 650 1 650 495 112

Anm Produktionsökningen (ökningen i förädlingsvärdet) har valts så att den direkta och indirekta sysselsättningseffekten uppgår till totalt 1 000 nya industri- sysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga bransch- sammansättningen och storleksfördelningen.

Tabell 2.9 Beräknat antal inflyttande arbetssökande samt beräknade flyttningskost- nader

A-region Antal Kostnader per Totala flytt- inflyttare inflyttare, ningskostnader,

kronor milj kronor

Malmö 1 483 14 000 21 Borås 1 305 12 700 17 Borlänge 390 12 700 5

Skellefteå —— 12 700

Lycksele 1 365 12 700 17

Ludvika 12 700 —

Åmål 1 068 12 700 14

Anm Flyttningarna antas genomgående ske från Norrlands inland. I flyttnings- kostnaderna ingår kapitalförluster för offentligt och privat kapital på avflyttnings- orten, hushållens direkta flyttningskostnader samt kostnader för att uppehålla kontakter med släkt och vänner. Däremot beaktas ej subjektivt kända uppoffringar från hushållens sida i dessa flyttningskostnader.

nerna skulle behöva mer än 1 000 inflyttande förvärvsarbetande. För de nyinflyttade som inte beräknats kunna beredas plats i tillgängliga, ej utnyttjade bostäder antas en utbyggnad av bostadsbeståndet ske. Investe- ringar inom bostadssektorn har bedömts generera en proportionell andel expansionsinvesteringar i grannskapsanläggningar. Bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar tar dock även arbetskraft i anspråk. Resultatet skulle för övriga näringsgrenar bli en arbetskraftsminskning, trots inflytt- ningen.

De beräknade totala kostnaderna för att uppnå målet 1000 nya industriarbetsplatser i de studerade orterna framgår av tabell 2.10. Resultaten visar att den antagna utbyggnaden kan ske till relativt låga kostnader i Malmö- och Ludvika-regionerna, medan kraven ekonomiskt sett skulle vara större i Åmåls- och Lycksele-regionerna. Det befintliga

Tabell 2.10 Beräknade kostnader vid expansion i olika A-regioner sammanfattning av kalkylexemplet Måttenhet: Milj kronor

A-region Produktions— Kapacitets- Nyinveste- I-"Iyttnings- Summa kostnader för ökning höjande inves- ringar i bo— kostnader expansion och produk- teringar inom städer och tionsökning industrin grannskaps- anläggningar Totalt Per syssel- satt 1 nya arbetstill- fallen Malmö 163 — 21 184 0.200 Borås 112 204 17 333 0.338 Borlänge 128 2 58 5 193 0206 Skellefteå [72 52 — 224 0.277 Lycksele 120 84 284 17 505 0.526 Ludvika 120 24 — — 144 0.149 Åmål 112 35 202 14 363 0368

Anm Uppgifterna avser de totala kostnaderna under hela investeringstiden. I produktionskostnadsgrup- pens rapport (SOU 1974:3) redovisas även investeringskostnaderna fördelade på olika år.

kapacitetsutrymmet, när expansionsåtgärderna sätts in, visar sig vara avgörande för utbyggnadskostnadernas omfattning. Malmö-regionen har enligt kalkylens förutsättningar ledig kapacitet i utgångsläget. Beräk- ningarna ger inget besked om kostnaderna i Malmö, när kapaciteten är fullt utnyttjad och anger inte heller utbyggnadskostnadernas storlek i alternativa kapacitetssituationer inom övriga undersökta regioner.

2.3.5. Produktionskostnadsgruppens slutsatser om ortssystemet

Produktionskostnadsgruppen skisserar i sitt avslutningskapitel som ett underlag för en utvärdering av produktionssystemet de regionala konse— kvenserna av fyra alternativ för den framtida organisationen av landets näringsliv:

El Varuproduktion för en internationell marknad; D Varuproduktion för en nationell marknad; El Tjänsteproduktion för hushållen; El Tjänsteproduktion för företagen.

Det betonas att de valda exemplen är teoretiska extremfall och att dei praktiken givetvis inte utesluter varandra. Inslag från alla fyra alterna- tiven kommer att finnas i den framtida samhällsutvecklingen. Uppenbart är att åtgärder som vidtas för att påverka utvecklingen medför effekter både för den direkt berörda verksamheten och för andra verksamheter. Gruppen strävar efter att söka renodla vissa aspekter av arbetsfördel— ningen mellan sektorer och regioner för att kunna antyda vilken huvud- riktning utvecklingen förväntas ta, om den internationella arbetsfördel- ningen förändras. Gruppen diskuterar också vad som kan ske om den ökande tjänsteproduktionen huvudsakligen riktar sig till hushållen eller i första hand tillgodoser företagens servicebehov.

En mer långtgående internationell arbetsfördelning är enligt produk- tionskostnadsgruppensutvärdering en väsentlig förutsättning för en fort- satt stegring av befolkningens materiella levnadsstandard. Denna utveck- ling kan emellertid leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter. En drastisk nedskärning av utrikeshandeln, vilket på sikt kan medföra en stagnation i tillväxten av våra materiella tillgångar, innebär omvänt att varuproduktionen kan förväntas ske i relativt små anläggningar lokalise- rade till ett flertal orter runt om ilandet.

En ökad sysselsättningsandel för de tjänsteproducerande näringarna kan tolkas på två sätt. Enligt den ena tolkningen domineras utvecklings- bilden av den hushållinriktade servicen. Det innebär att allt mer av det arbete som nu sker i hemmen produceras kollektivt. En effekt av detta blir emellertid en mer koncentrerad bebyggelse än för närvarande — genom behovet av samlokalisering mellan bostäder och service. Varupro- duktionen kan i detta utvecklingsalternativ behöva ske ikapitalintensiva produktionsenheter, om sysselsättningsexpansionen inom tjänstesekto— rerna skall få tillräckligt utrymme. Dessa kapitalintensiva industrianlägg-

ningar kan förväntas uppvisa en koncentrerad lokalisering till ett fåtal orter i landet.

Den andra tolkningen av tjänstesektorernas ökande sysselsättnings- andel utgår från en ändrad arbetsfördelning framför allt mellan industrin och servicesektorn. Denna tolkning förutsätter att sysselsättningen ökar inom tjänstesektorn på grund av att flera administrativa funktioner eller servicefunktioner som tidigare fanns inom industriföretagen flyttas till särskilda serviceföretag. En konsekvens av denna utveckling kan bli en regional segregering av tjänsteproduktion och varuproduktion, eftersom det inte längre ur organisatorisk synpunkt blir nödvändigt att samloka- lisera servicefunktioner och varubearbetande funktioner. Produktions— kostnadsgruppen påpekar att sådana tendenser kan uppvägas av en regionalpolitik som stimulerar till samlokalisering i utvecklingsblock av varuproduktion och verksamheter med forsknings- och utvecklingsarbete.

2.4. Regionalekonomiska forskningsperspektiv — en sammanfattning

Tillkomsten av ERU år 1965 gav den svenska regionalekonomiska forskningen en officiell huvudman. ERU:s arbete, som resulterat i en rad betänkanden och rapporter, har syftat till en utveckling av samarbetet mellan politiker, planerare och forskare för en angelägen förnyelse av planeringsformerna. _ ERU behandlade i 1970 års betänkande trepartsspelet mellan hus- hållen, företagen och den offentliga sektorn och dess regionala effekter. Utgångspunkten för 1974 års rapport är de regionala enheterna i ortSSystemet. Arbetet syftar till att belysa ortssystemet från miljösyn- punkt, både som konsu mtions-och som produktionsmiljö. Det leder till ett annat samspel — mellan orter i regional samverkan med syfte att skapa robusta regionala strukturer för dem som lever och arbetar där.

ERU:s levnadsvillkorsgrupp konkretiserar svårigheterna att åstad- komma en geografisk anpassning mellan yrkesval och förvärvsmöjligheter i en modell för beräkning av de slumpvisa skillnaderna i tiden för uppkomsten av lediga arbeten och tillgången på sökande med lämpliga kvalifikationer och med intresse för dessa arbeten. Även om antalet sökande till vissa arbeten på den lilla arbetsmarknaden under en längre period är lika stort som antalet lediga arbeten av vissa slag, riskerar en relativt stor andel att få söka sig en annan typ av arbete eller flytta till en annan region, om de inte väljer att under en längre tid gå arbetslösa.

ERU:s produktionskostnadsgrupp söker med utgångspunkt från empi- riskt underlagsmaterial genom ett räkneexempel visa konsekvenserna av begränsade förändringar i företagens produktionssystem. Sysselsättnings- effekterna inom olika näringsgrenar konkretiseras för ett antal regioner, där efterfrågan på tillverkningsindustrins produkter genom olika ekono- misk-politiska åtgärder antas bli stimulerad. Kartläggningen av företagens leveranser har utnyttjats för att illustrera hur en produktionsökningi utgångsläget för 1 000 personer skulle komma att leda till att det tex i

Skellefteå-regionen skapas ytterligare 1 800 arbetstillfällen, varav drygt 700 beräknats ”läcka ut” till arbetsplatser inom landet i övrigt.

Produktionskostnadsgruppen skisserar slutligen fyra utvecklingsalter- nativ och konstaterar att en ökad internationell arbetsfördelning kan leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter. Enligt ett annat alternativ, karaktäriserat av en drastisk nedskärning i det internationella varuut- bytet, skulle resultatet omvänt bli en struktur med produktionen för- delad på relativt små anläggningar lokaliserade till ett'flertal orter i landet.

En utveckling som innebär ökad sysselsättningsandel för tjänsteprodu- cerande sektorer tolkas av gruppen på två sätt. I det ena fallet domineras utvecklingsbilden av den hushållsinriktade servicen. Behovet av samlokali- sering mellan bostäder och service leder till en koncentrerad bebyggelse» och servicesektorns krav på ökat arbetskraftsutrymme till kapitalinten- siva enheter inom varuproduktionen lokaliserade till ett fåtal orter.

Den andra tolkningen av tjänstesektorernas expansion utgår från en ändrad arbetsfördelning mellan industrin och servicesektorn. Resultatet kan bli en regional segrering mellan varuproduktion och serviceproduk- tion. Sådana tendenser kan emellertid uppvägas av regionalpolitiska åtgär— der som stimulerar till samlokalisering i regionala utvecklingsblock av varuproduktion och tjänsteproduktion, bl a forskning och utvecklings- arbete. Produktionsgruppen betonar att de fyra utvecklingsalternativen är extremfall och att samhällsutvecklingen i praktiken kommer att innehålla samtliga typer av förändringar.

'|..-|.,.,*, |.'_.' '...,..._ ....,,-',.-.|_|,_..'.3 .. sil.-J" ._ ..

—,-||

.. ”'" .",, ,"'|1||='...,,., ,"-ä

-|-:_-.|,_=, ---

|. I"f ||iiif||ll"'|.

"" [kg"—"|" '. _ - , '- ' .. "('-.. &..T'ij .|l||.-T"1.l'|'.' www .. "'”?"

'|,.',.,'.l;,,, Månar-MHN H.MItmm .|||. Li.—131 .- 'le ' .'..nqt'rji ll: |, .:ÄLm'mEu'aau—ct d |-| in..-| 'tirir'a :!äb'm Milium, ,tr '|'|= Inte?.nu'ris- ni!

”'i'?!”- 1'_1'1.l'|'|ll8'.h, tilluft- "n' .:=' Emiä'wh i;.liwgul |||, '|-l|' '

, =, |", ,,,—,,, & ni:-fl jfr- "n' .'Ä' dm: '|' teod- _[f'll until-'|.:

. |||- .,|,,'.,, ,,,.....

||| " . - - -m|?' juli.—'na. .-||"| ,fk'ul. |mlut'lw'v' ' " || Pkt-A ,','-"' » ., -,."H . '” ll .|,t|,,||l.!'tlrl.ib; tr .'||'|" ||Jl|r|mqmn e'||||..=||l J' '.|' " AW

" ' ' . ' , " - . - %ukwmnm r..-. nagrrinlilr-j a'tbm ari

a' Miljön,! .u_ ”'='!” F*ulunlabfllrlfli'mal't'w 511?!an ' law-_|, |u'ttllnh 351151th iittala-gr .|' |||! ns". mulm TnumnäfliIME-w'llulpl't und bhä— itil: pm-nllmhdåtz Ertl midi '. =||.-' Eir-

i'll-| _JFHÖ4?|nHa|MD fläta. nfrlållbbffl'tåiftbv ' . , _ _, . , , '.-|.r allt ju,: :i-u'itrlail men n'r'gnrii'lgluln stl! äääfit ', " , ' .. , ' , ., . , Jie-ugnar.....uhiaums unna Iluuusrim

','.teailnh'|1ll'|.,tit |'r i'a'tr'fdhtiliih |. . |. kr.-..

.|'-m ..,Fllj'r 'n'] .'," ". | ' . . ull rt' "fallit—f |'. . .. m,» " ' '|'-||| |.. " " |

- . '-|, ..,, .l' .. |-1,:"

'. -' .."1 ||.|.|.".|.'| ' '.' "| ' . "-|i,|"|'l.'"||l'="' 1'i'" » - ' ' | . ,'_ ,I ,, | mfl,-_ .-|. _ 'å'-||. f,.”

... — | | || ||, ”' ',, " F-l , I” , ' _ ".||',,:' , ,,.. ,, [| 'i"| | _*, |-'|,' ' '. ' ,,,| |" |, "lll. -|.'|. ',_.-"|_-||-',||l-|, q, - "|| ','.': =|||--'.-' "|..!" - ., .., ;,- " -|'| . '...|.. _ '|.-&,. ||," . ,, |; . .1 .'- |" ' l - . . . , - .'_ -' |". ' _. ||| ",',-',fh |"..-.' ' '. , ||| ||,|||, ha”—,,'. '.'.|,'F|!| ",-.', ,, *-

3. Regionalekonomisk utveckling

3.1. Redovisningens syfte och disposition

En snabb och genomgripande förändring i befolkningens geografiska fördelning har varit det mest påtagliga draget i de senaste decenniernas regionalekonomiska utveckling. Omfördelningen av befolkningen — ett

resultat av betydande befolkningsomflyttningar — har i hög grad styrts, ' av förändringar i arbetstillfällenas lokalisering. Emellertid har inte heller omflyttningen åstadkommit en fullständig anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Betydande regionala variationer föreligger i den s k yrkesverksamhetsgraden eller relativa arbetskraftstalet — d v s relationen mellan antalet förvärvsarbetande och antalet invånare i arbets- för ålder.

Näringslivets omvandling—Övergången från jordbruks- till industri- och servicesamhället—har under ett par decennier varit driydsragen bakom befolkningsomflyttningarna. Även andra förändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen får emellertid konsekvenser när det gäller sysselsättningens och befolkningens regionala fördelning. En följd av konjunktursvängningarna under senare år har varit att arbetskrafts-

efterfrågan i skeden med ökande ekonomisk aktivitet stigit snabbast i de , i folkmängdshänseende största regionerna. Detta har under vissa år resulterat i en ökning av omflyttningstempot och därmed av takten i befolkningskoncentrationen. Under perioder med avmattning i ekonomin har omflyttningen däremot avtagit. De arbetssökande har uppenbarligen föredragit arbetslöshet i hemorten framför den tillfälligt osäkra arbets- marknaden i de expansiva regionerna. Detta beteende har resulterat ien snabbare ökning av arbetslösheten i de kontraktiva regionerna än iövriga delar av landet.

Den regionala befolknings— och sysselsättningsutvecklingen har under senare år blivit grundligt dokumenterad och analyserad'. Statistiska data angående befolknings— och sysselsättningsutvecklingen publiceras dess- utom kontinuerligt av bl a statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrel- sen och länsstyrelserna. Dataredovisningen i föreliggande kapitel syftar främst till att ge en sammanfattande bild av tendenserna i befolknings-

1Se tex prop 1972:111 (bil 1) och ERU:s betänkande, Orter i regional samverkan (SOU 197421).

och sysselsättningsutvecklingen med särskild inriktning på de regionala förhållandena.

Utredningen redovisar i avsnitt 3.2 befolknings- och sysselsättnings- utvecklingen under 1960-talet och den gångna delen av 1970-talet med tonvikt på de regionala skillnaderna. Huvudkällor är här den officiella befolkningsstatistiken samt folk- och bostadsräkningarna. Som en kom- plettering, för uppföljning av sysselsättningsutvecklingen efter år 1970, följer i avsnitt 3.3 en redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden som den kan beskrivas med statistiska centralbyråns och arbetsmarknads— styrelsens kontinuerliga redovisningar av arbetsmarknadsdata. Avsnitt 3.4 illustrerar sysselsättningsutvecklingen med utgångspunkt från de föränd- ringar som skett i den regionala fördelningen av olika arbetsfunktioner. Avsnittet koncentreras på en redovisning av förändringar i den regionala arbetsfördelningen inom näringslivets och förvaltningens administrativa funktioner. Redovisningen bygger på studier som utförts av Mats-G Engström vid Lunds universitets kulturgeografiska institution.

Lokaliserings— och sysselsättningsförändringarna inom industrin under 1960-talet, som de framgår av den officiella industristatistiken, beskrivs i avsnitt 3.5. Den utförliga redovisningen av industrisektorns utveckling motiveras inte bara av att sektorn stått i centrum för de hittillsvarande regionalpolitiska insatserna. Industrin är också med hänsyn till det tillgängliga statistiska materialet den enda näringsgren vars utveckling kan följas år från år. Utredningen redovisar slutligen i avsnitt 3.6 servicesek-

' torns struktur och utveckling med utgångspunkt från folk- och bostads- räkningen 1970 samt bearbetningar ur 1970 års företagsregister.

3.2. Befolknings— och sysselsättningsutvecklingen

_. _ &” |, 3. 2.1 Folkmängdsförändringar perioden 1 961 I 9 73

Folkmängdstillväxten i landet uppgick perioden 1961—1973 till genom- snittligt något mer än 50 000 personer per år. Som framgår av tabell 3.1 låg ökningen i genomsnitt på drygt 60 000 personer årligen under 1960-talets sista hälft. Perioden 1971—1973 sjönk den årliga genomsnitt— liga tillväxten till 23 000 personer. Födelseöverskottet svarade i genom- snitt under hela perioden för 35 000 personer av den årliga folkökningen, samtidigt som nettoinvandringen bidrog med knappt 20 000 personer. Variationerna i födelseöverskottets storlek spänner över ett stort inter- vall —— från 25 000 personer år 1969 till 45 000 personer åren 1964 och 1965. Nettoinvandringens storlek varierar dock betydligt mera —— mellan ett underskott på 11 000 personer år 1973 och ett överskott på 45 000—50 000 personer åren 1969—1970.

De regionala dragen i befolkningsförändringarna redovisas i tabell 3.1 och framgår vidare av figur 3.1:

_;El Storstadslånens tillväxt dominerade kraftigt i förhållande till föränd- ringarna i övriga länsgrupper under 1960—talets båda femårsperioder. De svarade för nära 400 000 av hela folkmängdstillvåxten på 600 000 personer mellan åren 1960 och 1970.

Index Länsgrupper 1 15

110

Storstadslänen 105

Mellersta Sverige Riket Södra Sverige

95

90

85 År 1960 1965 1970 1973

Index Ortsgrupper 115

Storstäder

Primära centra

100 Riket

95 Regionala centra

Figur 3.1 Befolknings-

90 utveckling i länsgrupper Kommuncentra och ortsgrupper i för- hållande tiII riksutveck— 85 lingen perioden 1960— År 1960 1965 1970 1973 1973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

E] Endast länsgruppen mellersta Sverige kunde hålla en ökningstakt inivå

med rikets. EJ Södra Sverige och framför allt skogslänen fick avstå befolkningsandelar V till storstadslänen. Skogslänen förlorade 50 000 invånare under 1 960-talet.

Under 1970-talets inledning förändrades folkmängdstillväxtens regio->x nala fördelning radikalt. Som framgår av figur 3.1 utjämnades skillnader-

Tabell 3.1 Folkmängdsförändringen fördelad på läns- och ortsgrupper perioden

1961 — 1 973 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Länsgrupp 1961—1965 1966—1970 1971—1973 Totalt Ortsgrupp 1961—1973

Storstadslänen 197 198 21 415 Stockholms län 113 104 9 226 Göteborgs och Bohus län 43 43 0 86 Malmöhus län 41 51 12 104

Mellersta Sverige 80 90 23 192 Södra Sverige 36 48 21 105

Skogslänen 35 # 18 5 — 147

Storstadsregionerna 199 204 26 429 Stockholms-regionen 110 106 8 224 Göteborgs-regionen 52 62 10 122 Malmö—regionen 37 36 9 81

Primära centra 106 126 36 26 8 Regionala centra 7 9 9 26

Kommuncentra — 32 — 23 3 — 59

Hela riket 278 319 68 665

Därav: Födelseöverskott 188 171 86 445

Utrikes flyttningsnetto 92 143 — 20 215

Anm Talen är avrundade, vilket innebär att summan av rader och kolumner inte alltid stämmer med angivna totalsummor. Detta gäller samtliga tabeller i detta

kapitel. Källor: SCB, Officiell befolkningsstatistik.

na i den relativa tillväxttakten mellan länsgrupperna efter år 1970. Mätt i absoluta tal visade storstadslänen under år 1971 en något kraftigare ökning än länsgrupperna södra och mellersta Sverige —— 20 000 personeri tillväxt för storstadslänen mot 6000—8 000 personer i länsgrupperna södra och mellersta Sverige. Under åren 1972 och 1973 fortsatte folkmängdstillväxten i ungefär samma takt som under år 1971 isödra och mellersta Sverige. Sammanlagt för storstadslänen reducerades där- emot befolkningsökningen till 2000 personer under 1972, för att år & 1973 övergå i en minskning på 1 000 personer. Skogslänen som grupp ökade sin folkmängd från 1970 till 1973 men fortsatte ändå att förlora något i befolkningsandel under dessa år. Folkmängdsförändringarna länsvis under 1960-talet och början av 1970-talet framgår av figur-3.2. Parallellt med förskjutningen av befolkningsexpansionen från stor- stadslänen till övriga län i södra och mellersta Sverige åren 1971—1973 skedde, som också redovisas i tabell 3.1 och figur 3.1, en motsvarande utjämning mellan ortsgrupper:

EI Under åren 1971—1973 var den sammanlagda befolkningsökningen i ortsgruppen primära centra betydligt större än ökningen i storstads- regionerna.

[| 1 ortsgruppen regionala centra ökade folkmängden lika mycket under

dessa tre år som under hela perioden 1966—1970. [I] Befolkningsavtappningen i kommuncentra minskade. Mot en genom-

snittlig årlig nedgång på något mer än 4 000 personer under slutet av 1960-talet svarade en minskning på 1 000 personer per år perioden 1971 —1973.

Av tabell 3.1 framgår vidare att folkmängdstillväxten åren 1971—1973 reducerades i något olika takt ide tre storstadsregionerna: ] St/oekholms-* 20 f 47 ' ” / regionen föll folkökningen från drygt 20000 personer per år under R;] perioden 1966—1970 till endast 9 000 personer år 1971, för att under år 1972 upphöra helt och övergå i en minskning på ca 1 000 personer år 1973. Omsvängningarna i Göteborgs- och Malmö-regionerna var inte lika starka. Folkmängdsökningen i Götetmggs-regionen, 12 000 personer per år under slutet av 1960-talet, sjönk till 8 000 personer år 1971, 2 000 personer år 1972 och upphörde helt år 1973. I Malmö-regionen, som växte med i genomsnitt 7 000 invånare per år underqu960-talet reduce- » 7 ' , S * rades ökningen med omkring 2 000 personer årligen perioden 1971—1973 och uppgick alltså till ca 1 000 personer under år 1973.

Beskrivningen av befolkningsutvecklingen ger intrycket av storstadsre- gionerna och primära centra som landets tillväxtpoler, regionala centra; som i stort stillastående i folkmängdshänseende och däremellan kommun- l centra som insprängda folkminskningsregioner. Bilden nyanseras emeller- tid av redovisningen i tabell 3.2, där folkmängdsförändringarna i orts- grupperna relaterats till orternas geografiska läge efter länsgrupper. Tabellen visar betydande skillnader i utveckling i olika ortsgrupper beroende på i vilken del av landet orterna är belägna. [ skogslänen hade endast ortsgruppen primära centra befolkningstillväxt under perioden l961f1973. Grupperna regionala centra och kommuncentra förlorade praktiskt taget lika många invånare ca 60 000 personer. Denna utveckling kontrasterar starkt mot förändringen i södra och mellersta Sverige, där regionala centra — i södra Sverige även kommuncentra visade en betydande befolkningsökning.

Tabell 3.2 Folkmängdsförändringen i länsgrupper med fördelning på ortsgrupper perioden 1961—1973 Måttenhet: ] OOO—tal personer

Ortsgrupp Länsgrupp Hela riket

Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen

Storstad sregioner 392 21 16 429 Primära centra 13 136 52 68 268 Regionala centra 9 42 29 - 54 26 Kommuncentra 1 — 7 8 — 61 — 59 Summa 415 192 105 47 665

Källor." SCB, Officiell befolkningsstatistik.

1961—1965 1966—1970 X ) ' ' / ml. ,

r _.'/r '.2'. I/ji 'i'/, fit/V 1971—1973 ,: »—../ X/l.

Förklaring:

. > 4 000 personer per år i befolkningsökning

2 000 4 000 " " " [| 0 — 2 000 " " " Figur 3. 2 Årlig ge- nomsnittlig folk- [:l Befolkningsminskning mängdsförändring med fördelning

på län perioderna Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik 1961— I 965, 1966— 1970 och 1971— 1973

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Stockholms län Göteborgs och Bohus län

Utrikes flytt- 0 ningsnetto

Inrikes flytt-_5 ningsnetto

Utrikes flytt- ningsnetto 'Inrikes flytt- ningsnetto

—15 År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973

Födelsenetto

Fodelsenetto lrjrikes flytt- Inrikes flytt- 0 nmgsnetto ningsnetto . "5 Utrikes flytt- .5 4 Utrikes f'VTt' nlngsnetto nlngsnetto —1 5 —1 5 År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973 15 Södra Sverige 15 Skogslänen 5 '!l Inrikes flytt- wman— aåzrszssm 0 M__ ”"*W'W'O ”"m"” - ningsnetto _5 mngsnetto _5 Utrikes flytt- ningsnetto —1 5 —15 —20 -2o . År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Befolkningsförändringarnas fördelning på olika komponenter — födel- senetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto -— framgår av figur 3.3. Bortsett från åren 1964—1967 hade födelsenettots utveckling liten inverkan på de regionala variationerna i folkmängdstillväxten perioden 1961—1973. Undantag utgör skogslänen där det förhållandevis stora födelsenettot under 1960-talets första hälft reducerades kraftigt efter år 1967. Svängningarna i flyttningsnettona var emellertid den avgörande ; faktorn bakom de redovisade förändringarna i befolkningstillväxtensi regionala fördelning.

Figur 3. 3 Födelsenetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto med fördelning på olika stor- stadslän och Iänsgrup per perioden 1 961— I 973

3.2.2. Förändringar i flyttningsnzönstret

Som framgår av figur 3.3 eliminerades storstadslänens tidigare inflytt- / ningsöverskott praktiskt taget helt åren 1971—1973. Både Stockholms samt Göteborgs och Bohus län fick vidkännas underskott i det inrikes flyttningsutbytet efter år 1971. Malmöhus län behöll sitt överskott men på en betydligt lägre nivå än under 1960-talet. Det skall understrykas att det utrikes flyttningsöverskottet samtidigt reducerades kraftigt: För samtliga tre storstadslän noterades en nettoutvandring åren 1972 och 1973, vilket starkt kontrasterar mot de tre länens nettoinvandring, sammanlagt 20 000 personer, under år 1970.

Nedgången i storstadslänens inrikes flyttningsnetto svarar givetvis mot ökningar av flyttningsnettona för landet i övrigt. Den största förändring- en skedde i skogslänen, där flyttningsnettot förbättrades från en nettoutflyttning på 16 900 personer år 1969 till en nettoinflyttning på knappt 1 000 personer år 1973. Förändringen i det utrikes flyttningsnet- tot slog igenom i samtliga länsgrupper. Mest påtaglig var nedgången i » mellersta Sverige, där flyttningsnettot förändrades från ett överskott på 16 000 personer år 1970 till ett underskott på 3 000-—4 000 personer vart och ett av åren 1972 och 1973. Enbart en redovisning av nettoflyttningens storlek ger emellertid inte hela bilden av befolkningens flyttningsmönster. Stora förändringar i en regions nettoflyttning kan uppstå på grund av ändringar i bruttodata — i ut- flyttningen från regionen, i inflyttningen till regionen eller genom en /kombination av båda. Figur 3.4 visar att den inrikes omflyttningens storlek varierar med konjunkturläget. Det totala antalet flyttningar över länsgräns i riket omfattade 220 000 personer år 1970 men endast 185 000 personer år 1972 och 195 000 personer år 1968. Figuren ger också besked om en del av bakgrunden till förändringeni flyttningsnettona efter år 1970. En jämförelse mellan åren 1968 och 1972, när de inrikes omflyttningstalen var praktiskt taget identiska, visar att minskningen av storstadslänens flyttningsnetton orsakades både av ett minskande antal inflyttare och ett ökande antal utflyttare. Särskilt märkbara var dessa förändringar i Stockholms län * antalet inflyttare var där 7 000 färre år 1972 än år 1968, samtidigt som antalet utflyttare var 4000 fler. 1 skogslänen kan den motsatta utvecklingen observeras * antalet inflyttare var 1000 fler är 1972 än är 1968, medan antalet utflyttare var 12 000 färre.

De utrikes flyttningsrörelserna förändrades enligt ett liknande mönster perioden 1968—1973. År 1968 — utgångspunkten för den ovan redovisa- de jämförelsen invandrade 36 000 personer till Sverige. Immigrationen år 1972 var 6 000 personer mindre. Den största förändringen inträffade emellertid i utvandringen. År 1972 emigrerade 42 000 personer från Sverige, vilket kan jämföras med 23 000 personer år 1968. Denna förändring slog igenom i samtliga redovisade områden, men var särskilt stor i Stockholms län och i länsgruppen mellersta Sverige, där antalet emigranter var 4 000 resp 6 000 personer fler år 1972 än år 1968.

Under år 1973 skedde endast obetydliga förändringar i flyttnings—

SOU l974:82 Regionalekonomisk utveckling 109 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

I nf lytta re

Utflvttare

Stockholms Göteborgs Malmöhus Mellersta Södra Skogs- län och län Sverige Sverige länen Bohus län Förklaring: 1968 Figur 3.4 Inrikes om-

flyttning över läns- gräns med fördelning på storstadslän och länsgrupper åren I 968, Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik 1970 och 1972

mönstret jämfört med år 1972. Den inrikes omflyttningen över länsgräns ökade något — från 185 000 personer år 1972 till 193 000 personer år 1973. ökningar i antalet inflyttare skedde främst i länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen. Omfattningen av inflyttningen till storstadslänen förändrades inte mellan åren 1972 och 1973. Däremot ökade antalet utflyttare från storstadslänen med omkring 3 000 personer. Motsvarande förändring skedde också i länsgruppen mellersta Sverige. Flyttningsutbytet med utlandet var under år 1973 praktiskt taget identiskt med de redovisade strömmarna under år 1972. Den regionala fördelningen av immigration och emigration förändrades endast margi— nellt mellan åren 1972 och 1973.

3.2.3. Förvärvsarbetande befolkning Fördelning på näringsgrenar åren 1965 och 1970

Enligt tabell 3.3 var förändringen i det totala antalet förvärvsarbetande relativt måttlig under perioden 1965—1970. Den officiella statistiken redovisar en minskning på 24000 personer, medan den beräknade verkliga förändringen sannolikt inneburit en ökning på 60 000 personer (jfr Anm till tabellen). De båda talen kan jämföras med förändringen under 1960-talets första femårsperiod, som medförde en tillväxt på mer än 100 000 sysselsatta.

Den relativt begränsade nettoförändringen i antalet förvärvsarbetande under 1960-talets sista femårsperiod döljer emellertid betydande för- skjutningar i sysselsättningens fördelning på näringsgrenar. Som framgår av tabellen minskade antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen jordbruk, skogsbruk m m med drygt 120 000 personer mellan åren 1965 och 1970. Samtidigt ökade sysselsättningen inom servicesektorn med knappt 190000 personer. I båda fallen innebar förändringarna under

Tabell 3.3 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter näringsgren åren 1965 och 1970 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Näringsgren 1965 1970 Förändring Skattad 1965—1970 ”verklig” förändring

Jordbruk, skogsbruk m m 404 277 128 — 122 Gruvor, tillverknings-

industri m m 1 088 1 041 46 — 15 Byggnadsindustri 329 332 3 10 Handel, restaurang och

hotell 507 490 17 — 5 Bank-, försäkrings- och

uppdragsverksamhet 135 169 34 39 Samfärdsel, post och tele 246 247 1 7 Offentlig förvaltning,

tjänster 726 856 130 147

Totalt 3 436 3 413 24 62

Anm Resultaten av folk— och bostadsräkningarna 1965 och 1970 är inte helt jämförbara. Tre väsentliga skillnader föreligger mellan de båda räkningarna: skillna- der i definitionen av förvärvsarbetande, skillnader i näringsgrensindelning och skillnader i bortfallens storlek. De båda första faktorerna spelar sannolikt en obetydlig roll för jämförelsemöjligheterna. Skillnaderna i definitionerna av förvärvs— arbetandebegreppet är av mindre betydelse genom att 1970 års definition ”minst 20 timmars veckoarbetstid” visat sig överensstämma väl med 1965 års definition "minst halv normal arbetstid". Ändringen av näringsgrensindelningen har beaktats genom att 1965 års resultat anpassats till 1970 års näringsgrensschema.

Skillnaderna i bortfall mellan de båda räkningarna innebär en allvarlig begränsning av jämförbarheten. Gjorda kontrollundersökningar visar att antalet förvärvsarbetan- de i realiteten sannolikt ökat med ca 60 000 mellan åren 1965 och 1970. Hälften av underskattningen faller på storstadslänen. [ övriga län uppgår den totala underskatt- ningen som regel till 2 000 51 3 000 förvärvsarbetande i varje län.

Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

slutet av 1960—talet en förlängning av trenden från perioden 1960—1965. Ett nytt utvecklingsdrag utgör däremot minskningen av antalet förvärvs- arbetande inom tillverkningsindustrin och den måttliga sysselsättningsök—

Måttenhet: 1000ta| personer

Jordbruk, skogsbruk m m Byggnadsindustri

Bank-, försäkrings- och

125 Samfärdsel, post och tele uppdragsverksamhet

ål

O

Storstads— Mellersta Södra Skogs- Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen länen Sverige Sverige länen Förklaring:

Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970

Figur 3.5 Förvärvsarbe- tande befolkning med fördelning på närings- grenar och länsgrupper åren 1965 och 1970

ningen inom byggnadsindustrin mellan åren 1965 och 1970. Under första hälften av 1960-talet ökade dessa båda näringsgrenar med vardera omkring 30 000 sysselsatta.

Den förvärvsarbetande befolkningens regionala fördelning och syssel- sättningsutvecklingen i länsgrupperna under senare delen av 1960-talet visas i figur 3.5. I figuren framträder de karaktäristiska dragen i den förvärvsarbetande befolkningens regionala fördelning på näringsgrenar: i/(l) storstadslänens överrepresentation inom servicenäringarna, (2) skogs- länens, jämfört med riket, höga andel inom näringsgrenarna jordbruk, skogsbruk m m samt byggnadsindustri och (3) skogslänens relativa sysselsättningsunderskott inom näringsgrenen tillverkningsindustri. Redo- visningen i figuren bygger på de okorrigerade sysselsättningsuppgifterna från år 1970. Det regionala mönstret blir i stort sett detsamma även sedan sysselsättningstalen korrigerats för 1970 års underskattning av antalet förvärvsarbetande.

Antalet sysselsatta ökade något mellan åren 1965 och 1970 i )änsgrupperna mellersta och södra Sverige, steg avsevärt i storstadslänen . men minskade betydligt i skogslänen. För flertalet näringsgrenar gick sysselsättningsförändringarna i samma riktning inom samtliga länsgrupper som i hela riket. Undantag utgjorde byggnadsindustri samt samfärdsel, post och tele. Antalet förvärvsarbetande inom dessa näringsgrenar minskade i skogslänen, medan sysselsättningen ökade i övriga länsgrupper och i riket som helhet. Minskningen av antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen tillverkningsindustri i hela landet motsvarades av en negativ sysselsättningsförändring i mellersta Sverige och i storstadslänen. Som framgår av figur 3.5 svarade storstadslänen för hela den i tabell 3.3 redovisade sysselsättningsminskningen inom näringsgrenen handel, restau- rang och hotell mellan åren 1965 och 1970.

Ser man till förändringen av antalet arbetstillfällen (mätt som förvärvs- arbetande dagbefolkning) i de olika länen under perioden 1965—1970 noteras ökningar i storstadslänen och i flertalet län i södra och mellersta Sverige. I samtliga skogslän reducerades däremot antalet arbetstillfällen med mellan 1 000 och knappt 7 000. En minskning av antalet arbetstill- fällen inträffade också i Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro län under andra hälften av 1960-talet.

Fördelning pa” yrken åren 1960 och 1970

Sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar under 1960-talet innebar att merparten av sysselsättningsexpansionen skedde inom service- sektorn. Av tabell 3.4 framgår att ökningen av den förvärvsarbetande befolkningen, om man ser till yrken koncentrerades till två områden: (1) naturvetenskapligt, tekniskt, samhällsvetenskapligt, humanistiåkt och konstnärligt arbete samt (2) kameralt och kontorstekniskt arbete. Båda dessa yrkesgrupper finns representerade i samtliga näringsgrenar. Antalet förvärvsarbetande inom yrkesområdet tillverkningsarbete m m förändra- des inte mellan åren 1960 och 1970. Under samma period ökade antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenarna tillverknings— och byggnads-

Tabell 3.4 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter yrke åren 1960, 1965 och 1970 Måttenhet: [ OOO-tal personer

Yrke 1960 1965a 1970 Förändring 1960—1970

Naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanis- tiskt och konstnärligt arbete 417 526 646 229 Administrativt arbete 69 76 79 10 Kameralt och kontorstekniskt

arbete 274 328 371 97 Kommersiellt arbete 309 318 306 3 Lantbruks-, skogs— och fiskeri-

arbeteb 438 403 272 — 166 Transport- och kommunikations-

arbete 235 229 221 — 14 Gruv- och stenbrytningsarbete

samt tillverkningsarbete 1 168 1 201 1 167 1 Servicearbete samt militärt och

ospecifierat arbete 334 360 351 17

Totalt 3 244 3 441 3 413 169

3 Siffrorna för år 1965 baseras på en urvalsundersökning och innefattar en viss överskattning i förhållande till 1960 och 1970 års värden. 1960 och 1970 års data är resultat av folk- och bostadsräkningarnas totalundersökningar och är i stort sett jämförbara. b Antal medhjälpande kvinnor är betydligt underskattat i 1960 års folkräkning jämfört med räkningarna 1965 och 1970. Underskattningen beräknas till ca 50 000 förvärvsarbetande.

Källor: liolk- och bostadsräkningarna 1960, 1965 och 1970.

industri med ca 20 000 personer — följaktligen expanderade industrisek- *- torns tjänstemannayrken. Den helt dominerande delen av tillväxten i de vetenskapliga, tekniska, administrativa, kamerala och kontorstekniska yrkena skedde emellertid inom servicesektorns näringsgrenar.

Sysselsättningen förändrades inom flertalet yrkesområden i samma riktning i samtliga länsgrupper. De mest påtagliga undantagen — figur 3.6 utgör minskningen av antalet förvärvsarbetande i skogslänen inom yrkesområdena kommersiellt arbete och servicearbete. Båda yrkesområ- dena är knutna till verksamheter som är direkt beroende av utvecklingen av det lokala befolkningsunderlaget, vilket minskade betydligt inom stora delar av skogslänen under 1960-talet. Givetvis tillkom nya serviceformer och därmed nya sysselsättningstillfällen även i de befolkningsminskande delarna av landet. Dessa sysselsättningstillskott neutraliserades dock av regional koncentration och arbetsbesparande insatser inom de redan etablerade servicefunktionerna.

Förändringarna inom yrkesområdet tillverkningsarbete m m visar en splittrad bild geografiskt sett. Medan antalet förvärvsarbetande ökade i länsgrupperna södra och mellersta Sverige i den senare länsgruppen i

betydande omfattning — reducerades sysselsättningen i storstadslänen och skogslänen. Minskningen i skogslänen förklaras till stor del av en betydande avgång av sysselsättningstillfällen inom byggnadsindustrins områden.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Naturvetenskapligt m m arbete Administrativt arbete

500 500

200 , zoo

o me w...-w ”"*”

Kameralt och kontorstekniskt arbete Kommersiellt arbete

500 500

200

Transport- och kommunika- tionsarbete

200

Tillverkningsarbete m m 500

g

0 .. _ » ; . *, I. ' Storstads- Mellersta Sodra Skogs- Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen länen Sverige Sveri;e länen Figur 3. 6 Förvärvsarbe- tande befolkning med Förklaring; fördelning på yrken och länsgrupper åren 1950 . ä 1 970 1960 och 1970 * Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1970

Yrkesverksamhetsgrad åren I 965 och 19 70

Mellan åren 1965 och 1970 ökade befolkningen i yrkesverksam ålder, här' åldern 15—64 år, med ca 130 000 personer. Eftersom ökningen av antalet förvärvsarbetande var knappt hälften så stor minskade yrkesverksamhets— ' graden, dvs relationstalet mellan antalet förvärvsarbetande och den totala folkmängden i yrkesverksam ålder. Som framgår av tabell 3.5 sjönk yrkesverksamhetsgraden med två procentenheter mellan åren 1965 och 1970. Tar man hänsyn till 1970 års "underskattning av antalet förvärvsar- betande blir minskningen en procentenhet. Minskningen föll helt och hållet på männen, medan den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden ökade något. Den manliga yrkesverksamhetsgraden minskade i samtliga ålders-

Tabell 3.5 Yrkesverksamhetsgrad i åldrarna 15—64 år i län och länsgrupper åren 1965 och 1970 Måttenhet: Andel förvärvsarbetande av hela befolkningen, procent

Län 1965 1970a Länsgru pp Stockholms 69 66 Göteborgs och Bohus 67 63 Malmöhus 70 67 Storstadslänen 69 66 Uppsala 65 63 Södermanlands 66 65 Östergötlands 64 64 Älvsborgs 7 1 67 Skaraborgs 68 64 Örebro 67 64 Västmanlands 65 64 Mellersta Sverige 67 65 Jönköpings 69 65 Kronobergs 69 65 Kalmar 64 63 Gotlands 69 66 Blekinge 66 64 Kristianstads 69 66 Hallands 68 65 Södra Sverige 68 65 Värmlands 64 62 Kopparbergs 64 61 Gävleborgs 64 62 Västernorrlands 63 60 Jämtlands 64 59 Västerbottens 60 58 Norrbottens 5 8 56 Skogslänen 62 60 Hela riket 67 ' 65 Därav: Män 84 80 Kvinnor 44 45

& Beräknat efter antalet förvärvsarbetande enligt den officiella statistiska redovis- ningen.

Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

grupper, medan den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden ökade i alla åldrar 'utom 16—24 år. Det bör poängteras att ökningen i den kvinnliga sysselsättningsgraden koncentrerades till gruppen gifta samboende kvin- nor.

Den regionala utvecklingen av yrkesverksamhetsgraderna följer ett entydigt mönster. I flertalet län minskade yrkesverksamhetsgradcn med 2—4 procentenheter åren 1965—1970. Detta innebar att de betydande *_ regionala skillnader i yrkesverksamhetsgrad som kunde observeras år 1965 kvarstod i stort sett oförändrade år 1970. Ordnar man länen med hänsyn till yrkesverksamhetsgradens storlek kan tre grupper urskil- jas: I den första gruppen återfinns storstadslänen med undantag av Göteborgs och Bohus län. Till den andra gruppen kan man föra länen i mellersta och södra Sverige med undantag av Älvsborgs län, som ligger i nivå med Stockholms och Malmöhus län. Till gruppen hör också Göteborgs och Bohus län. I den tredje gruppen slutligen återfinns skogslänen.

Skillnaderna i yrkesverksamhetsgrad i de tre grupperna är väsentligen en återspegling av kvinnornas sysselsättningsförhållanden. Tillgången på arbetstillfällen inom tekoindustrin i Älvsborgs län har gett länet en yrkesverksamhetsgrad som betydligt överstiger genomsnittet för övriga län i södra och mellersta Sverige. Bristen på lämpliga arbetstillfällen har å andra sidan hållit * nere den kvinnliga sysselsättningsgraden på en förhållandevis låg nivå i Göteborgs och Bohus län samt i skogslänen.

3.3. Arbetsmarknadens förändringar

3.3.1. Sysselsättningsutvecklingen enligt arbetskraftsundersökningarna

Inledning

Sedan augusti 1961 utför statistiska centralbyrån (SCB) i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen kvartalsvisa arbetskraftsundersökningar (AKU). Åren 1966—1969 utfördes dessutom utvidgade AKU under tiden september—november. I januari 1970 byggdes AKU ut till månadsvisa undersökningar. Samtidigt upphörde de särskilda höstundersökningarna.

Resultaten från AKU publiceras av SCB dels i form av uppgifter avseende de enskilda undersökningstillfällena (kvartal, månad), dels i form av rapporter baserade på specialbearbetningar. Till dessa senare specialbearbetningar hör redovisningarna av årsmedelvärden beräknade på resultaten från kvartals- och månadsvisa AKU. Dessa årsmedelvärden har publicerats from år 1965. Vidare har SCB redovisat resultat från utvidgade AKU 1966—1969 och från de reguljära månadsundersökningar- na september—november fr o m är 1970. Dessa har anpassats till begrep- pen i folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

Den följande dataredovisningen bygger på de publicerade årsmedelvär- dena och de folk- och bostadsräkningsanpassade resultaten från arbets- kraftsundersökningarna.

Befolkningens sysselsättningsstams

Enligt arbetskraftsundersökningarna ökade antalet personer i arbetskraf- ten1 med mer än 200 000 mellan åren 1965 och 1973. Detta framgår av tabell 3.6, som också visar att merparten av ökningen, 180 000 personer, faller på gruppen sysselsatta. Ökningen av antalet sysselsatta personer är i ) viss .mån ett resultat av en minskning i den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt. Minskningen av medelarbetstiden utgör till en del en. följd av lagstadgad arbetstidsförkortning. Förändringarna i genomsnitten är dock / större än den beslutade reduceringen i arbetstiden, vilket innebär att antalet personer som utför mindre än full normal arbetstid ökat under perioden.2

Under perioden 1965—1973 fördubblades antalet arbetslösa. Föränd- ringarna i arbetslösheten under redovisningsperioden pekar enligt AKU på en trendförskjutning mot en högre arbetslöshetsnivå. Det genomsnittliga antalet arbetslösa låg år 1970 cirka 15000 över 1965 års nivå. En jämförelse mellan åren 1971 och 1972 å ena sidan och de närmast föregående lågkonjunkturåren 1967 och 1968 å andra sidan visar på en ökning av genomsnittsantalet arbetslösa med cirka 20 000 personer.

Det skall påpekas att det ovan redövisade materialet utgör tvärsnittsdata som beskriver befolkningens sysselsättningsstatus vid ett antal undersökningstillfällen. Arbetskraftsundersökningarnas data medger även en redovisning av flertalet flöden

Tabell 3.6 Befolkningen i åldern 16—74 är fördelad efter sysselsättningsstatus perioden 1965—1973 Måttenhet: I OOO-tal personer

Sysselsättnings- 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 status

Sysselsatta 3 698 3 733 3 695 3 737 3 768 3 854 3 860 3 862 3 879 Arbetslösa 44 59 80 85 73 59 101 107 98

Sammanlagt i arbetskraften 3 742 3 792 3 775 3 822 3 841 3 913 3 961 3 970 3 977

Ej i arbets-

kraften 1903 1911 1966 1945 1941 1951 1936 1936 1929

Hela befolkningen 16—74 år 5 645 5 703 5 741 5 767 5 781 5 864 5 897 5 906 5 905

Anm Uppräknade totaler har avrundats till 1 OOO-tal. Summeringarna av kolumner stämmer därför inte alltid med angivna summor. Detta gäller samtliga tabeller som bygger på material från arbetskraftsundersökningarna.

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal.

I arbetskraftsundersökningarna redovisas befolkningen i åldern 16—74 är uppdelad på personer i arbetskraften och personer ej i arbetskraften. Personer i arbetskraften består av sysselsatta och arbetslösa. De sysselsatta kan i sin tur delas upp i personer i arbete och tillfälligt frånvarande.

2 Enligt de folk- och bostadsräkningsanpassade AKU-data ökade antalet förvärvsarbetande enligt folk- och bostadsräkningens definitioner (minst 20 timmars arbete per vecka) med endast 50 000 personer under perioden 1965—1972. Hela ökningen föll på perioden 1965—1970.

som förekommer på arbetsmarknaden. Ett antal i det avseendet väsentliga data har sammanställts och redovisats av arbetsrrrarknadsstyrelsenl .

AMS sammanställning visar att ca 4,5 milj personer under senare år tillhört arbetskraften någon gång under året. Flödena inom arbetskraften är betydande. Minst 1,2 milj personer beräknas årligen tillträda ny anställning. Åren 1968—1972 var 7—10% av hela antalet personer i arbetskraften arbetslösa någon gång under året. Under samma period varierade arbetslöshetstalet vid AKU:s mättillfallen mellan 1,5 och 2,7 %. Flödet av arbetslösa är alltså 4 a 5 gånger större än det antal arbetslösa som redovisas som tvärsnittsdata. Den registrerade ökningen av antalet arbetslösa sedan mitten av 1960-talet kan praktiskt taget helt förklaras av en ökning i arbetslöshetstidens längd. Storleken av inströmningen av nya arbetssökande har inte ökat under senare år.

De regionala förändringarna i sysselsättningen enligt AKU åren 1965—1970 innebar, som framgår av figur 3. 7, en omfördelning mellan länsgrupperna :

El Antalet sysselsatta i storstadslänen ökade med mer än 100 000 personer under perioden 1965—1970.

EI I länsgrupperna mellersta Sverige och södra Sverige steg antalet sysselsatta med omkring 15 000 resp ca 50 000 personer. El Skogslänen förlorade närmare 20 000 sysselsatta under 1960-talets sista hälft.

1 AMS, Meddelande från utredningsenheten 1973z25.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

1 500

1 000 ..-

Mellersta wmw sverige Skogs- länen Södra Sverige 500

Storstads— länen

Figur 3. 7 Sysselsatta År 1965 1957 1969 1971 1973

fördelade efter läns- grupp, perioden 1965— 1973 Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

40

Skogslänen Storstadslänen Mellersta Sverige Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973 Figur 3.8 Arbetslösa fördelade efter läns- grupp åren 1965 —

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal 1973

Under perioden 1971—1973 stagnerade sysselsättningen i storstads- länen. En liknande tendens kan noteras i länsgrupperna södra Sverige, medan trenderna enligt AKU från slutet av 1960-talet var oförändrade i mellersta Sverige och skogslänen.

Den regionala utvecklingen av arbetslösheten, som den redovisas i figur 3.8, innebär att storstadslänen hade den största tillväxten i antalet arbetslösa under åren 1971—1972. Det skall observeras att antalet arbetslösa i skogslänen, som i den nedåtgående konjunkturen 1966—1968 ökade betydligt mera än i andra länsgrupper, låg på en lägre nivå är 1972 än är 1968. I övriga länsgrupper översteg antalet arbetslösa år 1972 motsvarande antal år 1968.

Under år 1973 minskade antalet arbetslösa något i samtliga läns- grupper. Störst var minskningen i storstadslänen, medan arbetslösheten i ;» skogslänen i stort sett låg kvar på 1972 års nivå.

Även under de första månaderna (januari—mars) år 1974 minskade antalet arbetslösa i samtliga länsgrupper. En jämförelse mellan antalet arbetslösa under första kvartalet 1973 och 1974 visar att den kraftigaste nedgången i arbetslösheten ägde rum i skogslänen. Den relativa arbetslös- heten var emellertid betydligt större i skogslänen än i övriga delar av* landet. Första kvartalet 1974 låg det relativa arbetslöshetstalet på 3,9 % i. skogslänen, vilket skall jämföras med 2,5% i länsgruppen mellersta' Sverige, 2,2 % i storstadslänen och 1,7 % i länsgruppen södra Sverige.

Relativa arbetskraftstal

Det relativa arbetskraftstalet enligt AKU, dvs den andel av hela befolkningen i åldern 16—74 år som befinner sig i arbetskraften, ökade, ; som redovisas i tabell 3. 7, med en procentenhet åren 1965—1973. Som vidare framgår av tabellen förklaras ökningen i det relativa arbetskrafts- talet uteslutande av förändringar i kvinnornas förvärvsintensitet, som steg med drygt sex procentenheter under perioden. Männens relativa arbets- kraftstal minskade däremot med mer än fyra procentenheter mellan åren 1965 och 1973.

Tabell 3.7 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor perioden 1965—1973 Måttenhet: Procent

Kön 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Män 83,9 83,4 82,4 82,1 81,3 80,6 80,3 79,7 79,5 Kvinnor 48,7 49,6 49,1 50,5 51,5 32,8 54,0 54,7 55,2 Båda könen 66,3 66,5 65,7 66,3 66,4 66,7 67,2 67,2 67,3

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal.

Betydande regionala skillnader i de relativa arbetskraftstalen förelåg under hela redovisningsperioden. Framför allt i skogslänen understeg männens arbetskraftstal betydligt riksgenomsnittet. Avvikelsen uppgick under flera år till två är tre procentenheter. De största regionala skillnaderna i de relativa arbetskraftstalen noteras emellertid för kvinnor- na. Det kvinnliga arbetskraftstalets avvikelse från riksgenomsnittet var särskilt framträdande i länsgrupperna storstadslänen och skogslänen. I storstadslänen låg det relativa arbetskraftstalet för kvinnor under hela perioden 1965—1973 cirka fyra procentenheter över riksgenomsnittet. Däremot understeg det relativa arbetskraftstalet i skogslänen under hela perioden riksgenomsnittet med cirka fyra procentenheter.

Innebörden av de regionala skillnaderna i de relativa arbetskraftstalen kan illustreras av följande räkneexempel: Om skogslänens relativa arbetskraftstal för både män och kvinnor legat på samma nivå som riksgenomsnittet år 1973 skulle ytterligare 45 000 personer ha befunnit sig i arbetskraften. Om det kvinnliga arbetskraftstalet dämtöver höjts till storstadslänens nivå hade 25 000 personer tillkommit i arbetskraften i skogslänen. Ställs samma krav på det relativa arbetskraftstalet för kvinnor också i övriga länsgrupper skulle antalet personer i arbetskraften ha ökat med ytterligare 70 000. En arbetskraftsituation i hela riket jämförbar med förhållandena i storstadslänen skulle alltså ha inneburit ett tillskott i arbetskraften på 140 000 personer år 1973.

Tabell 3.8 Latent arbetssökande samt personer i arbete, mindre än 35 timmar, som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta) fördelade efter kön perioden 1965—1973 Måttenhet: ] OOO-tal personer

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Latent arbets- sökande 121 126 124 146 133 Därav: Mån 17 13 14 21 19 Kvinnor 105 113 110 125 114

Undersyssel-

satta 75 72 82 87 90 Därav: Män 21 23 29 33 28 Kvinnor 54 49 53 53 61

120

17 104

79

23 56

115

18 97

90

27 63

97

17 81

92

27 65

90

14 76

87

25 62

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal,

Latent arbetssökande och undersysselsatta

Trots den kraftiga ökningen av antalet personer i arbetskraften under åren 1965—1973 registrerades ända fram till år 1972 mer än 100 000 personer som latent arbetssökande. De skulle enligt den statistiska' definitionen ha sökt arbete om de ansett sig kunna få sådant på bostadsorten. Förändringarna av antalet latent arbetssökande framgår av tabell 3.8, som också visar utvecklingen av antalet undersysselsatta personer perioden 196541973. Med undersysselsatta avses person

er som

arbetat mindre än 35 timmar och som under arbetskraftsundersökningens mätvecka kunnat och velat ta mer arbete.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Latent arbetssökande

Skogslänen

Storstads- länen Mellersta Sverige Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973

Undersysselsatta

Storstads- länen

Skogslänen Mellersta Sverige

Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal

Figur 3. 9 Latent arbets- lösa samt personer iar- bete mindre än 35 tim- mar som under mät- veckan kunnat och ve- lat ta mer arbete (under- sysselsatta), fördelade efter länsgrupp perio- den 1965 — 1973

Figur 3.10 Vid arbetsför- medlingen anmälda ledi- ga platser och anmälda arbetslösa män och kvinnor vid månadens mitt åren 1960 1973. Årsmedeltal

Huvuddragen i utvecklingen av antalet latent arbetssökande är i stort sett desamma i samtliga länsgrupper. Som framgår av figur 3.9 ökade antalet fram till år 1968 i storstadslänen samt i södra och mellersta Sverige. Därefter och fram till år 1973 minskade de latent arbetssökande emellertid i samtliga länsgrupper. Det bör noteras att även om en viss utjämning skett under perioden var relationstalet mellan antalet latent arbetssökande och hela antalet personer i arbetskraften år 1973 fort- * farande dubbelt så stort i skogslänen som i övriga länsgrupper.

De mest påtagliga dragen i utvecklingen av antalet undersysselsatta är den i förhållande till övriga länsgrupper betydande ökningen i storstads- länen mellan åren 1966 och 1973. Antalet undersysselsatta ökade under denna period med 10 000 personer istorstadslänen, medan ökningen för riket i övrigt stannade vid 5 000 personer,

3.3.2. Arbetslösa och lediga platser enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik

En av de variabler som ingår i AKU-materialet — antalet arbetslösa personer — dokumenteras också kontinuerligt av arbetsmarknadsstyrel- sen. Väsentliga skillnader har tidigare förelegat i SCB och AMS sätt att mäta arbetslösheten:

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

* Arbetslösa

män och kvinnor

Arbetslösa män

Arbetslösa kvinnor

År1960 1962 1965 1970 1973

Källa: Arbetsmarknadsstatistik (AMS)

[| SCB har vid ett antal tillfällen under året frågat ett urval personer om deras sysselsättningsstatus under AKU-mätveckan. För att registreras som arbetslös behöver intervjupersonen dock inte ha vidtagit någon åtgärd för att få arbete just under mätveckan.

l:] Som arbetslösa i AMS räkningar har noterats personer som — den dagi mitten på varje månad då arbetsförmedlingarna upprättat sin statistik » varit anmälda som arbetslösa och som haft kontakt med förmedlingen under den vecka som räkningsdagen infaller. Vid sidan av registrering- en av antalet arbetslösa personer har AMS sedan mitten av år 1961 gjort månatliga uppföljningar av antalet till arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser.

Den registrerade arbetslösheten enligt AMS mätningar var i stort sett tre gånger större är 1973 än är 1960. Av figur 3.10 framgår att den kraftiga ökningen av antalet arbetslösa under perioden inte bara kan förklaras av förändringar i konjunkturbilden. Fr o m mitten av 1960—talet har en trendförskjutning ägt rum mot en högre nivå när det gäller antalet arbetslösa. En jämförelse mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 resp lågkonjunkturåren 1968 och 1972 åskådliggör en trendökningix antalet arbetslösa på ca 20 000 personer. Denna förändring överensstämÅ mer med de ovan redovisade tendenser som kunnat observeras i AKU-materialet från perioden 1965—1973. Årsmedeltalet vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser var lika stort år 1973 som under år 1962. Variationerna i de lediganmälda platserna var än mer uttalade än svängningarna i antalet arbetslösa. Någon trendförändring i antalet lediga platser kan inte noteras i det studerade materialet under perioden.

Förändringarna i antalet arbetslösa i länsgrupperna följer samma mönster som rikstalen, vilket framgår av figur 3.11. Vissa skillnader mellan länsgrupperna framträder först under senare delen av perioden. Fram t o m är 1968 förändrades antalet arbetslösa på ett praktiskt taget enhetligt sätt i samtliga länsgrupper. Mellan åren 1968 och 1970 minskade antalet arbetslösa i samtliga länsgrupper utom skogslänen.

Åren 1971—1973 framträdde en helt ny utvecklingsbild. Den största ökningen av antalet arbetslösa i absoluta tal, 12400, registrerades i storstadslänen, samtidigt som antalet arbetslösa ökade ungefär lika mycket i mellersta Sverige som i skogslänen, drygt 7 000. Mellan åren 1970 och 1973 trefaldigades antalet arbetslösa i storstadslänen, fördubb- lades i mellersta och södra Sverige, medan ökningen i skogslänen stannade vid 50 %. Förändringarna i antalet lediga platser enligt figur 3.11 överensstämmer för samtliga länsgrupper väl med riksutvecklingen åren 1971—1973.

Konsekvenserna av redovisade förändringar i antalet registrerade arbetslösa och lediga platser visas i tabell 3.9. Av tabellen framgår den successiva försämring som skett i relationen lediga platser per arbetslös. För var och en av de från sysselsättningssynpunkt svaga perioderna 1962—1963, 1967—1968 och 1971—1973 kan noteras ett allt lägre i relationstal, samtidigt som antalet lediga platser per arbetslös under

Måttenhet: 1 OOO-tal

Arbetslösa 30

Skogslänen

20 Storstadslänen

'— ' ** Mellersta Sverige

Södra Sverige

__? År 1960 1965 1970 1973

Lediga platser 30

20

Storstadslänen

10 Mellersta Sverige Södra Sverige

Skogslänen Figur 3.1] Vid arbetsför- medlingen anmälda ar- betslösa och lediga plat- 0 | 1—1— ser vid månadens mitt År 1960 1962 1965 1970 1973

fördelade efter" läns- grupp åren 1960 (1962) Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, Meddelanden från

— 1973. Årsmedeltal statistiksektionen

Tabell 3.9 Antal lediga platser per arbetslös perioden 1962—1973 årsmedeltal

Länsgrupp 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Storstadslänen 3,6 3,5 5,6 7,0 4,1 1,7 1,8 3,5 3,9 1,0 0,6 0,7 Mellersta Sverige 1,9 2,0 2,8 3,0 1,6 0,9 0,9 1,8 1,8 0,6 0,5 0,6 Södra Sverige 2,0 1,9 3,3 3,3 1,6 1,1 1,3 2,4 2,3 0,7 0,7 0,9 Skogslänen 0,4 0,5 0,5 0,7 0,6 0,4 0,5 0,5 0,6 0,3 0,2 0,2 Hela riket 1,6 1,7 2,2 2,7 1,7 0,9 0,9 1,6 1,7 0,6 0,5 0,5

Källa: Arbctsmarknadsstalistik (AMS).

högkonjunkturåren 1969—1970 låg klart under motsvarande tal för denxgj närmast föregående uppgångsperioden 1964—1965.

Försämringen i förhållandet mellan efterfrågan och utbud är fullt märkbar i samtliga länsgrupper. I skogslänen kan utvecklingen sägas ha varit något mera gynnsam än i övriga länsgrupper. En sådan jämförelse framstår dock som mindre meningsfull, eftersom relationstalet iskogs- länen under större delen av perioden markant avvikit från motsvarande tal i övriga länsgrupper. Av tabell 3.9 framgår också att storstadslänen, som t o m är 1970 varje år redovisade dubbelt så många lediga platser per arbetslös som södra och mellersta Sverige, under åren 1971—1973 hade ett relationstal i nivå med talen i dessa båda länsgrupper.

Som visas i figur 3.12 baserad på länsvisa uppgifter var antalet lediga platser avsevärt mindre än antalet arbetslösa i de fyra nordligaste länen även under det från sysselsättningssynpunkt gynnsamma året 1970. I övriga skogslän samt i Örebro län var antalet lediga platser ungefär lika stort som antalet registrerade arbetslösa personer. Övriga län med undantag av Blekinge, Skaraborgs och Västmanlands län hade minst två år tre gånger fler lediga platser än arbetslösa. ] Stockholms län registrera- des år 1970 sju lediga platser per arbetssökande.

År 1973 var bilden från år 1970 radikalt förändrad. Förutom skogslänen redovisade flera län i länsgrupperna mellersta och södra Sverige och dessutom Malmöhus län betydligt färre lediga platser än arbetslösa. I övriga län, inklusive Stockholms samt Göteborgs och Bohus län rådde en ungefärlig numerär överensstämmelse mellan antalet lediga platser och antalet aktivt arbetssökande.

Det skall tilläggas att sysselsättningssituationen förbättrats avsevärt under början av år 1974. Under årets fyra första månader låg antalet arbetslösa i landet som helhet ca 10 000 under motsvarande tal för år 1973, medan antalet lediga platser var 10000—20 000 fler än under motsvarande period är 1973. En jämförelse mellan uppgifterna för april månad 1973 och 1974 visar att det skett en ökning av antalet lediga platser i samtliga län utom Gotlands län och en minskning av antalet arbetslösa i samtliga län utom Jämtlands län.

1970

Förklaring: D -— 0,4 lediga platser per arbetslös

D 0,4 _ 0,8 " n u

u u n

n u "

Figur 3:1 2 A ntal lediga platser per arbetslös, länsvis, åren I 970 och I 9 73

" n "

Källa: Arbetsniarknadsstyrelsen, Meddelanden från statistiksektionen

1973

3.4. Förändringar i den regionala arbetsfördelningen

3.4.1. Bakgrund

Nytillskotten av arbetstillfällen under 1960-talet kom i huvudsak tre yrkesområden till del:

(1) naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete; (2) kameralt och kontorstekniskt arbete; (3) administrativt arbete.

Flera av de redovisade yrkesområdena — tekniskt arbete, kameralt och kontorstekniskt arbete samt administrativt arbete är företrädda inom nära nog samtliga näringsgrenar. Tillväxten inom dessa yrken under 1960-talet bar upp sysselsättningsexpansionen både inom tillverknings- industrin, den privata tjänstesektorn och inom näringsgrenen offentliga tjänster.

Den regionala fördelningen av sysselsättningstillskotten inom de nämnda yrkesområdena har avvikit betydligt från fördelningen av/ befolkningen. Som visats i avsnitt 3.2 skedde närmare hälften av sysselsättningstillväxten inom ”tjänstemannayrkena” tekniskt och veten- skapligt arbete, administrativt arbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete i storstadsområdena under 1960—talet.

Orsakerna bakom den sneda regionala fördelningen av sysselsättnings- tillskotten inom tjänstemannayrkena har studerats vid Lunds universitets kulturgeografiska institution inom ramen för forskningsprojektet Regio- nala utvecklingstendenser inom svenskt näringsliv. Lundaforskarnas undersökningar har bl a visat att det råder en stark samvariation mellan kontakt- och informationsbehov och regional koncentration av vissa kontaktberoende verksamheter och arbetsfunktioner. Dessa förhållanden har särskilt ingående studerats av Mats-G Engström, som bl a publicerat en studie av nya drag iförvärvsarbetets regionala organisation i Sverige!. Engströms undersökning, som bygger på material som beskriver utveck- lingen under den första delen av 1960—talet har senare följts upp för perioden fram till år 1970. Den följande framställningen bygger på Engströms uppföljning, som kommer att presenteras i sin helhet som särskild bilaga2 till betänkandet under hösten 1974.

3.4.2. Den funktionella sysselsättningsstrukturen

Beskrivningar av näringslivets sysselsättningsstruktur och sysselsättnings- utveckling brukar bygga på redovisningar av de förvärvsarbetande fördelade på näringsgrenar. De utvecklingsdrag som på senare tid blivit allt påtagligare i den regionala sysselsättningsfördelningen fångas emellerv

1 Mats-G Engström, Regional arbetsfördelning, Lund 1970. 2 Ds A l974:5 '

Tabell 3.10 Relativ förändring i antalet förvärvsarbetande, totala antalet tjänste— män och antalet högre tjänstemän inom näringsgrenama tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel med fördelning på storstadsregioner perioden 1965/1966—1970 Måttenhet: Procent

Personalkategori Stockholms- Göteborgs- Malmö- Hela regionen regionen regionen riket Samtliga förvärvsarbetande 1 — l —- 4 0 Samtliga tjänstemän 20 14 11 13 Högre tjänstemän 31 39 22 24

tid inte in av de traditionella indelnings- och redovisningsprinciperna. Engströms beskrivning av den regionala sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningsstrukturen vilar på en funktionell indelning av verksam- _ heterna. Med funktionell klassificering avses en uppdelning av yrkesverk- samma personer grundad på de förvärvsarbetandes arbetsfunktioner, dvs arbetsuppgifter och ansvarsområden1 .

En redovisning av sysselsättningsutvecklingen med de yrkesverksamma uppdelade efter arbetsfunktioner ger en bild som väsentligt skiljer sig från det förändringsmönster som framträder i den gängse näringsgrensbaserade statistiken. Enligt tabell 3.10 förändrades antalet sysselsatta i hela riket inom industri2 och partihandel enligt folk- och bostadsräkningarna endast obetydligt mellan åren 1965 och 1970. I samtliga storstads- regioner skedde en viss minskning iantalet förvärvsarbetande. Studeras förändringarna enbart inom tjänstemannafunktionerna framträder emel- lertid en helt annan utvecklingsbild. Antalet tjänstemän ökade med 13 % i hela riket perioden 1966—1970, men tillväxten var betydligt starkare i Stockholms-regionen, 20 %. Kategorin högre, informations- och kontakt- beroende tjänstemän steg i antal med hela 24 % i riket _ och särskilt starkt i Stockholms- och Göteborgs-regionerna under perioden 1966—1970.

3.4.3. Sysselsättningsförändringar för olika grupper av befattningshavare perioden 1966—1970

Antalet tjänstemän inom industri och partihandel i hela riket uppgick till 308 000 år 1970. Jämfört med år 1966 innebar detta en ökning av tjänstemannaantalet med 35 000 personer, dvs 13 %. Ökningen hade emellertid varit ännu större under första delen av 1960—talet, då tillväxten uppgick till närmare 70000 sysselsatta. Under de första tre åren på 1970-talet bromsades tillväxten ytterligare. Antalet tjänstemän var endast obetydligt högre år 1973 än är 1970.

Antalet tjänstemän inom industri och partihandel förändrades i

Indelningen bygger på den nomenklatur som används i Svenska Arbetsgivareföreningens tjänstemannalönestatistik. Uppgifterna i det följande avser anställda tjänstemän inom medlemsföretagen i Svenska Arbetsgivareföreningen. Statsföretagens förhandlingsorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisa— tiop. Statistiken täcker 80—85 % av antalet tjänstemän i berörda näringsgrenar.

Avser näringsgrenarna tillverkningsindustri och byggnadsindustri.

Tabell 3.11 Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom industri och partihandel med för delning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 samt förändring perioden 1966—1970

Ortsgrupp Samtliga tjänstemän Högre tjänstemän Hela Förändring 1966—1970 Hela Förändring 1966—1970 antalet __ antalet "___—___" 1970 Absolut Relativ 1970 Absolut Relativ Index: Index: 1966 = 1966 = 100 100 Stockholms—regionen 79 300 13 200 120 14 000 3 300 131 Göteborgs—regionen 33 300 4 100 114 5 300 1 500 139 Malmö-regionen 21 800 2 400 112 3 200 600 122 Primära centra 88 900 9 300 112 12 800 2 100 120 Regionala centra 56 500 5 100 110 8 000 1 200 118 Kommuncentra 26 800 1 600 106 3 600 400 113 Hela riket 308 500a 35 700 113 47 200b 9 100 124

a Inkl. 1 900 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner. b Inkl. 300 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner.

väsentligt olika takt i skilda regioner. Som framgår av tabell 3.11 var ökningen i Stockholms-regionen, relativt sett, betydligt större än riks-' genomsnittet. Även i Göteborgs-regionen växte tjänstemannagruppen något snabbare än i riket som helhet. Mätt i absoluta tal svarade Stockholms-regionen för drygt 35 % av den totala sysselsättningstillväx- ten bland industrins och partihandelns tjänstemän. De tre storstads- regionerna fick tillsammans del av mer än hälften av den totala ökningen, vilket kanjämföras med regionernas andel av rikets befolkning på ca 30 %.

Storstadsregionernas dominans var ännu större om man studerar tillväxten av kategorin högre befattningshavare. Av den totala sysselsätt- ningsökningen på drygt 9 000 personer svarade storstadsregionerna för 60 % — varav Stockholms-regionen för drygt 35 %. Förändringen mätt i relativa tal visar samma karakteristika som förändringen av hela gruppen

tjänstemän. Endast i Stockholms— och Göteborgs-regionerna ökade. antalet högre befattningshavare snabbare än riksgenomsnittet.

I de båda ortsgrupperna primära och regionala centra fanns enskilda regioner där såväl antalet tjänstemän totalt som antalet högre befattnings— havare mätt i relativa tal — steg kraftigare än i storstadsregionerna. Bland primära centra gällde detta Uppsala, Kalmar/Nybro, Kristianstad/ Hässleholm, Växjö/Alvesta, Karlstad och Umeå, I regionala centra' föranleder även mycket små absoluta ökningar stora procentuella förändringar varför en redovisning av enbart den relativa tillväxten kan ge en skev bild av utvecklingen. Hultsfred/ Vimmerby, Eslöv, Lidköping, Fagersta, Söderhamn och Hudiksvall är regionala centra med ett mer betydande antal tjänstemän (fler än 1 000) och en större procentuell förändring än storstadsregionerna både när det gäller antalet tjänstemän totalt och av antalet högre befattningshavare. I primära centra Karlskrona, Gävle/Sandviken och östersund/Krokom minskade antalet tjänstemän under perioden 1966 —1970. Detsamma inträffade i flera regionala centra t ex Enköping, Trelleborg, Karlskoga/Degerfors, Avesta och Ludvika.

Figur 3.13 Omfördel- ningar mellan landets 'A-regioner av högre be- fattningshavare inom industri och partihan- del åren 1 96 0— I 970

Förklaring: Se not sid 131

Omfördelningens stor- lek, antal personer 300

20 65 ISO

(Siffrorna i figuren ger A—regionens kodnum— mer)

Källa: Mars-G Eng- ström, Förändringar i den regionala arbets- fördelningen i Sverige mellan 1960 och 1970

Skillnaderna i utvecklingen mellan olika regioner under 1960-talet ledde till stora omfördelningar mellan regionerna av högre befattnings— /, havare inom industri och partihandel. Dessa omfördelningarl framgår av figur 3.13. Figuren, som täcker perioden 1960—1970 visar att de största omfördelningsvinsterna gjordes av Göteborgs-, Malmö- och Stockholms- regionerna i nu nämnd ordning. Även Nyköpings, Linköpings och Växjö A-regioner noterade betydande andelsvinster. Större omfördel- ningsförluster redovisas för bl a Borås, Karlskoga, Västerås och Ludvika/ A-regioner.

En nivåuppdelning som delvis ansluter till den indelning som utnyttjas för sysselsatta inom industri och partihandel har även genomförts för tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet. Uppdelningen bygger på tjänstemännens inplacering i lönegrader på den statliga löne- planen.

Antalet tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet ökade, som visas i tabell 3.12, med knappt 45 000 eller 13 % under perioden 1966—1970. Mätt i relativa tal var de regionala variationerna ganska obetydliga med någon övervikt för storstadsregionerna. Studeras tillväxtens regionala fördelning utifrån de absoluta ökningstalen blir emellertid storstadsregionernas tillväxtförsprång mer framträdande. Hälften av den totala sysselsättningsökningen föll på storstadsregionerna, drygt 30 % enbart på Stockholms-regionen.

I den relativt sett lilla gruppen chefstjänstemän tjänstemän inom de tidigare B- och C-löneplanerna svarade storstadsregionerna för en ännu större del av sysselsättningstillväxten. Drygt 80 % av ökningen av antalet befattningshavare inom dessa löneplaner föll på storstadsregionerna. Det är denna tjänstemannakategori som närmast motsvarar den tidigare behandlade gruppen högre, kontakt- och informationsberoende befatt- ningshavare inom industri och partihandel.

En väsentligt annorlunda profil framträder i den regional fördelningen av tillskotten av befattningshavare i mellanlönegraderna A 17—A 30. Storstadsregionerna svarade för knappt 40 % av tillskottet i den gruppen. Mätt i relativa tal var ökningen i såväl primära, regionala som kommun- centra kraftigare än förändringen i både Stockholms— och Malmö-regio- nerna.

3.4.4. Regionala olikheter i den funktionella sysselsättningsstrukturen

Den ojämna geografiska fördelningen av sysselsättningstillskotten inom industrins och partihandelns tjänstemannagrupper har successivt lett till betydande olikheter i den regionala fördelningen av dessa arbetsfunk-

1 För varje region har den relativa förändringen jämförts med utvecklingen i hela landet. Om regionens tillväxttakt under den aktuella perioden varit högre än genomsnittet för riket, har regionen ifråga gjort en omfördelningsvinst (andelsvinst), vilken på kartan anges med en svart cirkelyta vars storlek står i proportion till andelsvinsten omräknad i absoluta tal. Om regionens tillväxttakt varit lägre än rikets, uppstår en omfördelningsförlust, som markeras med en ofylld cirkelyta. Grå cirklar på kartan anger att regionen i stort följt rikets utveckling.

Tabell 3.12 Antal tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 samt förändring perioden 1966—1970 Ortsgrupp Samtliga tjänstemän Tjänstemän på B- och C-löneplanen

L—

Hela Förändring 1966—1970 Hela Förändring 1966—1970

antalet antalet _ 197 () Absolut Relativ 1970 Absolut Relativ

Index: Index: l966=100 l966=100

Tjänstemän i lönegrad A l7—A 30

Hela antalet 1970

Förändring 1966—1970

Absolut

Relativ Index:

l966=100

Stockholms-regionen 107 000 14 000 115 ' 3 900 700 122 Göteborgs-regionen 29 000 4 400 118 500 100 118 Malmö-regionen 20 200 3 300 120 500 100 113

Primära centra 116 300 12 600 112 1 900 100 107 Regionala centra 65 900 6 400 111 600 100 111 Kommuncentra 29 800 3 500 113 100 0 110

Hela riket 371 300a 44 200 113 7 600 1 100 115

37 000 10 300 7 500 41 700 23 800 12 200

133 soob

10 000 3 500 2 300 12 500 7 900 4 000 40 200

137 152 145 148 150 148 143

a Inkl 3 000 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner. b Inkl 1 000 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner.

Tabell 3.13 Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom industri och partihandel samt hela befolkningen med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 Måttenhet: Andel i procent

Ortsgrupp Andel av Antalet Antalet högre Hela befolk- tjänstemän tjänstemän ningen Stockholms-regionen 26 30 18 Göteborgs-regionen 11 11 8 Malmö-regionen 7 7 5 Primära centra 29 27 28 Regionala centra 18 17 24 Kommuncentra 9 8 16 Hela riket 100 100 99

tioner. Som framgår av tabell 3.13 har storstadsregionerna och då främst Stockholms-regionen —— ett betydande "överskott” av tjänstemän inom industri och partihandel. Stockholms-regionens särställning accen- tueras i den regionala fördelningen av de högre, kontakt- och informa- tionsberoende tjänstemannakategorierna.

En uppdelning av tjänstemännen på tio s k befattningsområden avslöjar ytterligare skillnader i den funktionella sysselsättningsstrukturen mellan i första hand Stockholms-regionen och övriga delar av landet. Nära 40% av antalet tjänstemän i Stockholms-regionen var år 1970 sysselsatta inom befattningsområdet kameralt arbete, som i hela riket svarade för 35 % av antalet tjänstemän. Motsvarande överskott förelåg inom befattningsområdet kommersiellt arbete, som sysselsatte 21 % av tjänstemännen i Stockholms-regionen mot 18 % i hela riket. Däremot återfanns endast 13 % av Stockholms-regionens tjänstemän inom befatt- ningsområdet produktionsledande arbete, som sysselsatte 21 % av antalet tjänstemän i hela riket.

De redovisade skillnaderna avspeglar Stockholms-regionens domineran- de position som förläggningsort för företagens huvudkontor och regiov nens betydelse från marknadssynpunkt, men också det förhållandet att produktionsverksamheten är av förhållandevis liten omfattning i regio- nen. De båda andra storstadsregionerna kännetecknas av jämförelsevis höga andelar inom befattningsområdet kommersiellt arbete. Göteborgs- regionen hade vidare år 1970 något högre andelar inom olika tekniska funktioner men något lägre andelar inom produktionsledande arbete än Malmö-regionen och riket i dess helhet.

Den regionala fördelningen av tjänstemännen inom statlig och stats- understödd verksamhet visar stora likheter med fördelningen av indu- strins och partihandelns tjänstemannagrupp. Som framgår av tabell 3.14 hade Stockholms-regionen samt ortsgruppen primära centra år 1970 en större andel av de statligt anställda tjänstemännen än av befolkningen och, som framgår vid en jämförelse med tabell 3.13, också en något större andel än av industrins och partihandelns tjänemannakår. Chefs- tjänstemännen var i hög grad koncentrerade till Stockholms-regionen.

Tabell 3.14 Antalet tjänstmän inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt hela befolkningen med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 Måttenhet: Andel i procent

Ortsgrupp Andel av

Samtliga Tjänstemän Tjänstemän Hela befolk- tjänstemän på B- och C- i lönegraderna ningen löneplanen A 17—A 30

Stockholm s-regionen 29 51 28 18 Göteborgs-regionen 8 7 8 8 Malmö-regionen 5 7 6 5 Primära centra 32 25 31 28 Regionala centra 18 7 18 24 Kommuncentra 8 l 9 16 Hela riket 100 98 100 99

3.5. Industrisektorns struktur och utveckling

3.5.1. Avsnittets disposition

Sysselsättningsutvecklingen inom industrisektorn1 under 1960-talet kännetecknades av betydande variationer i sysselsättningsnivån. Syssel- sättningsförändringarna påverkades både av omfattande rörelser i arbets- ställebeståndet, genom etableringar och nedläggningar, och av svängning- ar i sysselsättningsnivån i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstill- stånd. För sysselsättningsutvecklingen på regional nivå spelade dessutom omflyttningen av arbetsställen en viss roll.

I fortsättningen belyses i avsnitt 3.5.2 omfattningen samt fördelningen i tiden och på regioner av etableringar, nedläggningar och omflyttningar av industriarbetsställen. Vidare redovisas iavsnitt 3.5.3 utvecklingen av antalet sysselsatta inom hela industrin. Lokaliseringsförändringarnas betydelse för industrins sysselsättningsutveckling sammanfattas i avsnitt 3.5.4. Redovisningen i avsnitten 3.5.2 — 3.5.4 sträcker sig fram t o m år 1970. I avsnitt 3.5.5 kompletteras bilden av industriutvecklingen med material som belyser förändringarna under åren 1971—1973. Iavsn itt 3.5. 6 lämnas en redogörelse för den svenska industrins expansion i utlandet. Avslutningsvis redovisar utredningen i avsnitt 3.5. 7 bedömningar av industrins sysselsättningsutveckling under återstoden av 1970-talet.

3.5.2. Etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen perioden 1 963— 1 9 70

Tidigare undersökningar

Sammanställningar och analyser av data som kan ge en fullständig bild av företagsrörelsernas omfattning och orsaker under 1960-talet saknas för närvarande. En redovisning av företagsrörelsernas omfattning under en

1 Med industri avses genomgående i avsnitt 3.5 näringsgrenarna gruvor och mineralbrott samt tillverkningsindustri.

del av decenniet, perioden 1963—1968, har lämnats i prop 1972:111. Vidare har genomförts två undersökningar som belyser delar av den totala etablerings-, nedläggnings— och flyttningsaktiviteten. Den ena, utarbetad av Birgitta Nygren, behandlar nyetableringsverksamheten i hela riket under perioden 1963—19681. Den andra, som utförts av Göran Carstedt och Birgitta Isaksson-Pérez, analyserar företagsbestånd och företagsutveckling med utgångspunkt från studier av företagsrörelserna inom två branscher i Västerbottens och Stockholms län?.

Nygrens undersökning, som uteslutande behandlar nyetableringar, dvs ny industriell tillverkning utan ägarsamband med annan industriell verksamhet, har byggt bla på enkäter till de etablerade företagen. I undersökningen redovisas etableringsverksamhetens omfattning samt motiven för och problemen i samband med nyföretagande. Enkätunder- sökningens resultat har baserats på svar från 300 företag etablerade åren 1963—1968.

Fördelningen i tiden av dessa nyetableringar illustrerar en tendens till minskning av etableringsaktiviteten mot slutet av undersökningsperioden. Den regionala fördelningen tyder på att etableringsaktiviteten varit högre inom stödområdet än i landet i övrigt, medan etableringsfrekvensen i storstadslänen betydligt understigit riksgenomsnittet. Nygrens undersök- ning av motiven för etableringen visar att strävan efter egen verksamhet och behov av självständighet legat bakom nästan hälften av etableringar- na. Defensiva motiv risk för arbetslöshet, vantrivsel med tidigare sysselsättning och liknande — har utgjort bakgrunden till ca en fjärdedel av etableringarna. Undersökningen visar vidare att de nyetablerade företagen haft god Växtkraft, särskilt åren närmast efter etableringen.

Carstedts och Isaksson-Pérez studie har bla syftat till att kartlägga etablerings-, tillväxt- och nedläggningsbeteenden inom industrin och hur dessa förhållanden påverkat den industriella strukturen. Den empiriska studien, som omfattat perioden 1944—1968, behandlar två branscher — träindustrin samt metall— och verkstadsindustrin — i två regioner, Västerbottens län och Stockholms län, exkl Stockholms kommun.

Carstedts och Isaksson-Pérez studie åskådliggör en klar nedgång i antalet etableringar men en relativt konstant nivå när det gäller antalet nedläggningar under perioden. Vid ett studium av etableringarnas och nedläggningarnas samband med konjunkturutvecklingen har författarna funnit att såväl etablerings— som nedläggningsfrekvenserna (antalet etablerings- och nedläggningshändelser i förhållande till antalet existeran- de arbetsställen) legat på en stabil nivå under olika avmattningsperioder. Expansion i ekonomin har medfört en minskning i etableringsbenägenhe— ten och en ökning av nedläggningsfrekvensen. Författarna har vidare påvisat en trendökning i nedläggningsfrekvensen. Den utvecklingen tycks ha överträffat de mer kortsiktiga svängningarna på grund av konjunktur- förändringarna.

1Birgitta Nygren, Nyetableringar inom svensk industri 1963—1968. Sveriges Industriförbund, Stockholm 1972.

2 Göran Carstcdt och Birgitta Isaksson-Perez, Företagsbestånd och företags- utveckling. Umeå Universitet, Umeå 1972.

Carstedt och Isaksson-Pérez har också konstaterat att unga företag uppvisat högre tillväxttakt än gamla företag, och att små företag haft en högre utvecklingstakt än stora företag. Dessa konstateranden har anknyt- ning till företagens utvecklingsmönster efter etableringen: ju mindre företagen är vid etableringen desto snabbare sker tillväxten. Utvecklings- takten avtar enligt studien med stigande ålder på företagen. Ett annat samband har kunnat noteras mellan etableringsstorleken och risken för framtida nedläggning. Företag etablerade i en högre storleksklass löper mindre risk att läggas ned än företag etablerade i en lägre storleksklass. Även om det saknas heltäckande undersökningar av etablerings— och nedläggningsverksamhetens omfattning under de senaste decennierna, har orsakerna till och motiven för dessa förändringar belysts i flera sammanhang. Sven-Erik Johansson och Bo Sillén, som studerat de mindre och medelstora företagen har hävdat att det främsta motivet till företags- etableringarna varit en strävan efter självständighetl. Som framhållits ovan visar Nygrens undersökning att självständighetsmotivet utgjort bakgrunden till hälften av nyetableringarna under 1960—talet men att levebrödsprincipen fortfarande också har aktualitet.

Även orsakerna till den observerade tendensen till nedgång i etable— ringsverksamheten har diskuterats i olika sammanhang. Det har framhål- lits att strukturförändringarna i näringslivet försvårat nyetablering. Erik Dahmén har hävdat att den allmänna attitydförändringen i samhället spelat en betydande roll för förändringen i etableringsbenägenhetenz. Dahmén menar att lusten att starta och driva industriella småföretag har minskat, därför att de personer som skulle ha kommit ifråga som företagsgrundare haft många andra, ofta bättre alternativ att välja på. Det är nu mycket lättare än tex under mellankrigstiden, i synnerhet för personer som skulle vara kapabla att grunda och arbeta upp ett företag, att få ”trygga och välbetalda anställningar”. Enligt Dahmén förklaras avsaktningen i den industriella företagsbildningen delvis också av att det blivit större utrymme än tidigare för företagsetableringar inom service- sektorn.

Den del av strukturför'ändringarna inom industrin som består i sammanläggningar och samarbete mellan företag har i andra sammanhang bedömts vara en faktor som försvårar nyetablering. Koncentrationsten- densema inom svensk industri under 1960-talet har belysts i flera arbeten3. Bengt Rydén har i sin kartläggning och orsaksanalys av svenska industriföretags fusionsverksamhet perioden 1949—1969 visat att fu- sionsaktiviteten varit betydligt större under den senare delen av 1960- talet än under tidigare år av undersökningsperioden. Perioden 1965—1969 deltog årligen ca 200 företag i fullständiga fusioner. Under samma period

1 Sven-Erik Johansson, Bo Sillén, Småindustri och familjeföretagare, Stockholm 1968. 2 Erik Dahmén, Familjeföretagens roll i framtidens Sverige. lndustriförbundets tidskrift 1965, nr 8. 3 Se bl a Bengt Rydén, Fusioner i svensk industri, Industriens utredningsinstitut, Stockholm 1971 och Statens Pris- och Kartellnämnd, Storföretag och koncentra- tionstendenser, Lund 1971.

varierade antalet anställda i förvärvade företag från 15 000 personer år 1965 till 38 000 personer år 1969, motsvarande 1,6 resp 4,4 % av hela antalet sysselsatta inom industrin.

Företagssamgåendets konsekvenser för etableringsaktiviteten har vida- re behandlats av koncentrationsutredningen1 som pekat på svårigheterna för nyetablerade företag att slå sig in på marknader som kännetecknas av monopol- eller oligopolsituationer. Spelet mellan redan existerande och potentiella säljare på sådana marknader gör att nya tillverkare måste räkna med motåtgärder från redan etablerade företag. Etableringen kan framstå som riskfylld även om den rådande vinstnivån i branschen är hög. Den som avser att etablera inom en bransch med säljarkoncentration måste i sin kalkyl beakta, inte bara den normala investeringskostnaden, utan också kravet på resurser för att möta aggressiva motåtgärder. Det är möjligt att det föreligger ett samband mellan nedläggnings- och etable- ringsaktiviteten via förändringar i koncentrationsgraden. Åtminstone i vissa branscher sker nedläggningar ofta som en följd av företagssamman- läggningar under perioder då branschens avsättning stagnerar. Denna utveckling kan leda mot en fåtalsdominans som i sin tur, enligt koncentrationsutredningens resonemang, skulle kunna hindra nyetable- ring i ett läge när avsättningssituationen åter ger utrymme för nya säljare på marknaden.

Källmaterial

Svårigheten att erhålla lämpligt statistiskt underlagsmaterial kan vara en av orsakerna till att heltäckande undersökningar över lokaliseringsföränd- ringarna under 1960-talet saknas. Uppgifter om etableringar, nedlägg— ningar och flyttningar av arbetsställen inom industrin har fr o m är 1963 sammanställts av statistiska centralbyrån (SCB). SCB:s redovisning härrör från jämförelser mellan industristatistikregistret från ett år till nästa, varvid etableringar och nedläggningar registreras vid förändringar i en särskild kontrollsiffra och flyttningar vid ändring i arbetsställets geogra- fiska kod.

SCB:s uppgifter om ]okaliseringsförändringarna har omfattande brister: Namn—, ägar- och branschbyten kan föranleda noteringar iförändrings- statistiken, även om verksamheten i realiteten bedrivits med oförändrad inriktning och omfattning. En annan felkälla utgör vidare det förhållan- det att arbetsställe på grund av statistikens uppbyggnad registreras som etablerat resp nedlagt när det passerar gränsen fem sysselsatta. Vidare har en betydande differens i många fall visat sig föreligga mellan ett företags verkliga etableringsår och det etableringsår som registrerats i industri— statistiken.

Utredningen har i samarbete med länsstyrelserna genom en granskning och komplettering av SCB:s förteckningar över företag som etablerat, lagt ned eller flyttat arbetsställen, strävat efter att få en så riktig bild som

] Koncentrationsutredningen, Industrins struktur och konkurrensförhållanden, (SOU 196825).

möjligt av lokaliseringsförändringarna under 1960-talet. Av olika skäl kan inte heller detta material ge en helt fullständig och korrekt bild av lokaliseringsförändringarnas totala omfattning. Särskilt i de största länen saknas praktiska möjligheter att kontrollera samtliga arbetsställen som redovisats i SCB:s förteckningar under perioden 1963—1970. Det har också varit svårt för länsstyrelserna att undersöka om samtliga etablerade arbetsställen verkligen kommit med i SCB:s material. Speciellt svårt har det givetvis varit att i efterhand kontrollera de förändringar som skett under den tidigaste delen av perioden. Definitions- och gränsdragnings- problem har sannolikt också lösts på olika sätt av länsstyrelserna. Detta gäller tex behandlingen av ekonomiskt rekonstruerade företag och gränsdragningen mellan flyttning och etablering/nedläggning av arbets- ställe. Möjligheterna att identifiera etablerade arbetsställen som självstän- diga företag eller filialföretag har också varierat mellan länen.

Lokaliseringsförändringarnas omfattning samt den geografiska fördel- ningen och utvecklingen i tiden av etablering, nedläggning och omflytt- ning av arbetsställen som någon gång under perioden haft minst fem sysselsatta redovisas i detalj ibilaga A till betänkandet. Föreliggande avsnitt innehåller en översikt över lokaliseringsförändringarnas omfattning under hela redovisningsperioden 1963—1970 med tonvikten lagd på sysselsätt- ningseffekterna i de enskilda länen.

L0kaliseringsförändringarnas totala omfattning perioden 1963—1970

Under perioden 1963—1970 berördes knappt 6 400 industriarbetsställen i”— 40 % av det total antalet arbetsställen av lokaliseringsförändringar:

"El Drygt 2 500 arbetsställen etablerades under perioden; El Ca 3 700 lades ner; [1 Omkring 150 arbetsställen flyttades över länsgräns.

Lokaliseringsförändringarna ledde följaktligen till en nettoavgång på ca 1 200 arbetsställen.

I länen utanför storstadsområdena etablerades sammanlagt 1 800 arbetsställen under den studerade perioden. Av dessa var ca 400 eller omkring 20% filialetableringar. I flera av skogslänen — Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län —- låg andelen filialetableringar väsentligt över genomsnittet för riket.

Grundmaten'alets egenskaper innebär begränsningar i möjligheterna att dra säkra slutsatser om utvecklingen av etablerings— och nedläggningsbe- nägenheten. Endast relativt betydande variationer över tiden i antalet etableringar och nedläggningar kan läggas som bevis för att etablerings- resp nedläggningsaktiviteten förändrats. Utvecklingen av antalet etable- ringar antyder en uppgång i etableringsbenägenheten under perioden 1966—1968. Åren 1969—1970 föll etableringsaktiviteten ner till den nivå som observerats åren 1963—1965. Antalet nedläggningar var väsentligt större under de båda perioderna 1966—1968 och 1969—1970 än åren 1963—1965.

Det är svårt att dra paralleller med tidigare gjorda undersökningar av

lokaliseringsförändringarna eftersom undersökningarna täcker olika tids- perioder och har olika omfattning. Det förhållandevis stora antalet etableringar under åren 1966—1968, som präglades av en nedåtgående konjunktur, följer emellertid det i andra undersökningar påvisade konjunkturbeteende som innebär högre etableringsaktivitet under av- _l mattningsperioder än i expansionsskeden. Däremot ger utredningens ._ material ingen klar bekräftelse på den långsiktiga tendens till minskning av etableringsbenägenheten som påvisats i bla Carstedts och Isaksson- Pérez undersökning. Avgångsbeteendet överensstämmer däremot väl med ett mönster som påvisats i Carstedts och Isaksson-Pérez undersökning: att antalet nedläggningar tenderar att öka och att en stark ökning av nedläggningsaktiviteten sker under avmattningsperioder.

Lokaliseringsförändn'ngarnas regionala effekter framgår av tabell 3.15. Tabellen visar att praktiskt taget samtliga län fick vidkännas minskningar av antalet arbetsställen som en följd av lokaliseringsförändringarna under perioden 1963—1970. De största förlusterna, mätt i relativa tal, noteras för Göteborgs och Bohus, Kalmar och Kopparbergs län. Lokaliserings- förändringarna ledde till en minskning av antalet arbetsställen med " 13—14 % i vart och ett av dessa län mellan åren 1963 och 1970.

Tabell 3.15 Förändring i antal arbetsställen och antal sysselsatta genom etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen med fördelning på län perioden 1963—1970 Län Förändring i antal Arbetsställen Sysselsatta

Stockholms 210 6 900 Göteborgs och Bohus -— 160 3 400 Malmöhus — 160 3 500 Uppsala — 30 —- 800 Södermanlands 60 — 1 600 Östergötlands 10 300 Älvsborgs — 110 2 200 Skaraborgs — 60 600 Örebro — 50 —- 1 900 Västmanlands 20 0 Jönköpings 70 — 1 200 Kronobergs — 10 100 Kalmar — 90 — 500 Gotlands 0 0 Blekinge 10 100 Kristianstads 80 —- 200 Hallands 20 — 400 Värmlands 10 800 Kopparbergs 80 — 1 300 Gävleborgs 50 —- 700 Västernorrlands 20 — 1 800 Jämtlands 10 300 Västerbottens _ 20 200 Norrbottens 10 600

Hela riket — 1 210 - 26 600

Förklaring:

70 arbetsställen

Minskning

Figur 3.14 Förändring i . Ökning antalet arbetsställen ge- nom flyttningar över läns- .

gräns med fördelning på län perioden 1963—1970 Källa: Se bilaga A

] sex län Östergötlands, Blekinge, Hallands, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens — var tillskottet av arbetsställen större än avgången. Som framgår av figur 3.14 förklaras ökningen av antalet arbetsställen i Östergötlands län helt av att företagsomflyttningarna gav ett betydande nettotillskott av arbetsställen. I övriga län där lokaliseringsförändringarna innebar en ökning av arbetsställena var nettovinsterna av omflyttningen obetydliga och antalet etableringar följaktligen fler än antalet nedlägg- ningar.

Omflyttningen av arbetsställen över länsgräns omfattade sammanlagt drygt 150 enheter under perioden 1963—1970. Hälften av antalet omflyttade arbetsställen hade sitt ursprung i Stockholms län. I övrigt var de utflyttade arbetsställena relativt jämnt fördelade på ursprungslän. Östergötlands län utgjorde det främsta målet för de flyttande företagen. Under hela perioden flyttade 22 arbetsställen in till länet. Söderman- lands, Kalmar, Hallands, Älvsborgs och Kopparbergs län tog emot vardera 10—12 inflyttade arbetsställen. Det samlade resultatet av företagsom- flyttningama framgår av figur 3.14.

Lokaliseringsförändringarna under perioden 1963—1970 resulterade i en total sysselsättningsminskning på närmare 27000 personer. Som framgår av tabell 3.15 föll mer än hälften av minskningen på de tre. storstadslänen. Flertalet övriga län redovisar också negativa sysselsätt- ningsförändringar. Minskning på mer än 1000 sysselsatta noteras för Södermanlands, Älvsborgs, örebro, Jönköpings, Kopparbergs och Väster— norrlands län. Endast i fyra län — Östergötlands, Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens län — gav lokaliseringsförändringarna ett tillskott till industrisysselsättningen.

Den redovisade sysselsättningsförändringen utgör differensen mellan ett sysselsättningstillskott på 48 000 arbetstillfällen i etablerade arbetsställen och en sysselsättningsavgång på 75 000 arbetstillfällen i nedlagda arbetsställen. Sysselsättningsminskningen var betydligt större under den senare delen av perioden, åren 1966—1970, än under åren 1963—1965. Detta förklaras till en del av att sysselsättningseffekten av nyetablering- arna minskade kontinuerligt. Ännu större betydelse hade emellertid höjningen av nivån på sysselsättningsavgången genom nedläggningar efter år 1965. Antalet sysselsatta i nedlagda företag ökade från ett årligt genomsnitt på knappt 7 000 personer åren 1963—1965 till över 10 000 personer åren 1966—1970.

Den summerade sysselsättningen vid etableringstillfället i nyetablerade arbetsställen utanför storstadslänen var drygt 30 000 personer. En tredjedel av antalet sysselsatta var verksamma i arbetsställen som utgjorde filialetableringar. I Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Väster— bottens län svarade filialetableringarna för mer än hälften av det redovisade totala sysselsättningstillskottet inom industrin.

De omflyttade arbetsställena sysselsatte totalt något mer än 4000 personer i inflyttningslänen omedelbart efter omflyttningen. Detta mot- svarar knappt 10% av etableringarnas sysselsättningstillskott. JämförtI med effekterna av etableringar och nedläggningar var de sysselsättnings- förändringar som följde av omflyttningen av arbetsställen relativt obetyd-

liga. Omflyttningarna gav de största sysselsättningstillskotten i Östergöt- lands och Kalmar län, vardera ca 600 personer, Kristianstads län, drygt 400 sysselsatta, och i Kopparbergs län, knappt 250 sysselsatta.

Från tidpunkten för lokaliseringsförändringen och fram to m är 1970 ökade antalet sysselsatta i etablerade och omflyttade arbetsställen med knappt 14 000 personer. Arbetsställen etablerade i storstadslänen till- växte med ca 2 000 sysselsatta. Utanför storstadsregionerna ökade sysselsättningen i etablerade filialer lika mycket som i helt nyetablerade företag eller med omkring 5 000 personer. Sysselsättningstillväxten i de omflyttade arbetsställena stannade vid drygt 1 000 personer. De redo- visade sysselsättningsökningarna motsvarar

för filialetableringarna 46 %, för nyetableringarna 26 % och 1 — för de omflyttade arbetsställena 30 % av antalet sysselsatta vid tidpunkten för lokaliseringsförändringen.

Den relativt sett kraftigaste sysselsättningsexpansionen i etablerade och omflyttade arbetsställen ägde rum i Värmlands, Västerbottens och Jämtlands län. I dessa län var sysselsättningstillväxten fram till år 1970 större än det sammanlagda antalet sysselsatta vid etableringstidpunkten. Mätt i absoluta tal expanderade sysselsättningen i de etablerade och omflyttade arbetsställena mest i Värmlands, Älvsborgs, Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län. I samtliga dessa län ökade antalet sysselsatta med mellan 1 000 och 2 000 personer från etableringstidpunk— ten och fram till år 1970.

3.5.3. Utvecklingen av det totala antalet sysselsatta inom industrin åren I 962— I 9 70

Sysselsättningsutvecklingen inom hela industrin

Sysselsättningen inom industrin (arbetsställen med minst fem sysselsatta) varierade kraftigt under perioden 1962—1970. Antalet sysselsatta ökade mellan åren 1962 och 1965 med 24 000 personer. Under den följande treårsperioden minskade sysselsättningen med 58 000 personer för att under åren 1969—1970 återigen öka — med 41 000 personer. Samman— v' lagt innebar detta en sysselsättningsökning inom industrisektorn på 7 000 personer mellan åren 1962 och 1970. Sysselsättningsutvecklingen var väsentligt olika i skilda län. Två tredjedelar av länen visade sysselsättningsökningar. Minskningslän var de (tre storstadslänen, som förlorade 18 500 sysselsatta — Stockholms län drygt 13 000 personer— samt Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Koppar- bergs och Västernorrlands län. I Örebro och Kopparberg län reducerades industrisysselsättningen med ca 3 000 personer i vardera länet, medan sysselsättningsförlusterna i övriga län stannade under 1 000 personer. De största sysselsättningsökningarna, 3 000 5 000 personer, noterades i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads och Hallands län. Jämförelsen mellan åren 1962 och 1970 ger emellertid en felaktig bild

av trenden i industrins sysselsättningsutveckling. År 1962 präglades av konjunkturdämpning och låg arbetskraftsefterfrågan, medan året 1970 återfinns på en av topparna i konjunkturkurvan. Den närmast föregående, jämförbara efterfrågesituationen på arbetsmarknaden förelåg åren 1965—1966. Mellan åren 1965 och 1970 minskade antalet sysselsatta inom industrin med 20000 personer. De regionala variationerna i sysselsättningsutvecklingen var betydande. I hälften av länen ökade sysselsättningen inom industrin. Merparten av minskningen fördelades på fem län:

— Stockholms län, som förlorade drygt 10 000 arbetstillfällen, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, som minskade med vardera 4 000 sysselsatta, samt

— Älvsborgs och Örebro län, som tillsammans förlorade ca 5 000 sysselsatta inom industrin.

De största sysselsättningsökningarna inom industrin mellan åren 1965 och 1970 _ 1 500—2 000 personer noterades för Kalmar, Kristian- stads, Hallands, Västerbottens och Norrbottens län.

Sysselsättningsutvecklingen för olika personalkategorier

Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1962—1970 var väsentligt olika för skilda personalkategorier. Sett över hela perioden — tabell 3.16 — minskade arbetarpersonalen med 25 000 sysselsatta, medan förvalt- ningspersonalen ökade med drygt 30 000 personer. Förändringarna var av samma karaktär även mellan åren 1965 och 1970. Hela sysselsättnings- 'minskningen föll på arbetarpersonalen, samtidigt som förvaltnings- personalen ökade med 10 000 personer. Under expansionsperioden l969el970 skedde emellertid en betydande utjämning i förändrings- takten jämfört med den tidigare utvecklingen. Under det närmast före- gående expansionsskedet — perioden 1963—1965 — hade förvaltnings— personalen ökat med 11 % och arbetarpersonalen med endast en procent. Åren 1969—1970 var förändringstalen 5 resp 4 %.

Den helt övervägande delen av minskningen iarbetarpersonalens antal ,, föll på storstadslänen. Under perioden 1963—1970 minskade arbetarpersonalen i Stockholms län med drygt 15 000 personer och i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län med vardera 5 OOO—6 000 personer. Det skall framhållas att Stockholms län noterade en nedgång även åren 1969—1970, när arbetarpersonalen i hela riket ökade med/ närmare 30 000 personer.

Tabell 3.16 Antal sysselsatta perioden 1962—1970 fördelade på arbetar- och för- valtningspersonal

Personalgrupp 1962 1965 1968 1970 Arbetarpersonal 738 900 743 200 685 900 713 800 '— Förvaltningspersonal 225 700 245 300 244 500 257 700 4—

Totalt 964 600 988 500 930 400 971 500

Källor: SOS, Industri. Länsstyrelsernas redovisningar.

Sysselsättningsu [vecklingen branschvisl

Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1962—1970 gick inom fler- talet branscher isamma riktning som förändringarna inom hela industrin. Undantag utgjorde endast branscherna gruvor och mineralbrott samt J textil-, beklädnads—, läder- och lädervaruindustri, som kontinuerligt

minskade sin sysselsättning under hela redovisningsperioden. Under expansionsåren 1969—1970 hade också jord- och stenvaruindustrin en ! sysselsättningsminskning.

Takten i de olika industribranschernas sysselsättningsförändring avvek emellertid i flertalet fall betydligt från utvecklingen inom hela industrin. Som visas ifigur 3.15 var sysselsättningsförändringarna inom branscherna kemisk industri och verkstadsvaruindustri relativt sett mer fördelaktiga än förändringarna inom industrin totalt under hela perioden. Detta gällde också fram till år 1968 för branscherna trävaruindustri samt jord- och stenvaruindustri. Förutom branscherna gruvor och mineralbrott samt textilindustri hade massa— och pappersindustri samt järn- och metallverk under hela perioden en relativt sett mera ofördelaktig utveckling än industrin totalt.

I föregående avsnitt påvisades stora skillnader mellan länen med avseende på sysselsättningsförändringarna inom hela industrin. Dessa * differenser utgör en kombination av regionala skillnader i förändringar av sysselsättningen inom de olika branscherna och olikheter mellan länen i fråga om branschsammansättningen. I flera län bl a storstadslänen samt Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län förklaras en förhållande- vis ofördelaktig sysselsättningsutveckling under perioden 1966—1970 av att förändringarna inom de olika branscherna var mindre gynnsamma än i

Index Index 120 120 Kemisk industri Trävaruindustri 110 110 Verkstadsvaruindustri Livsmedelsindustri .Ilprld- odstenvaruind ' ' 100 : ea in ustrin 100" Hela Industrin Järn- och stålverk Massa- och pappers- 90 industri 90 80 80 Textil- o beklädn industri 70 Gruvor 70 År 1962 1965 1968 1970 År 1962 1965 1968 1970

Figur 3.15 Sysselsättningsföra'ndringar inom enskilda branscher i förhållande till sysselsättningsu tveck— lingen inom hela näringsgrenen industri perioden 1962 — 1970

Källa: SOS, Industri

1 Redovisningen under denna rubrik avser industrin exklusive bilreparations- verksamhet, bygghantverk m m.

riket som helhet. Den kraftiga sysselsättningsminskningen inom Älvs- borgs län under samma period var däremot helt en följd av länets från tillväxtsynpunkt ofördelaktiga branschsammansättning.

Förändringar i industrins storleksstruktur

De relativt omfattande variationerna i antalet sysselsatta under redovis— ningsperioden skulle kunna ha medfört betydande förändringar i in- dustrins storleksstruktur. Dessa förändringar var emellertid i realiteten r obetydliga. Arbetsställenas medelstorlek förändrades endast i takt med konjunkturvariationerna under perioden. Fördelningen av antalet syssel- satta på arbetsställen i olika storleksgrupper påverkades heller inte nämnvärt. Däremot förändrades givetvis antalet sysselsatta i olika stor- leksgrupper i takt med den totala sysselsättningsutvecklingen under perioden.

Flödena av arbetsställen mellan storleksklasser är av två slag. Inom många arbetsställen sker märkbara förändringar i sysselsättningen i takt med konjunkturvariationerna. Dessa sysselsättningsvariationer medför i konjunkturuppgång en ström av arbetsställen från de mindre mot de större storleksklasserna och ett flöde i motsatt riktning under konjunk- ' turnedgång. Vid sidan av de konjunkturbetingade flödena mellan storleksklasser förekommer för det andra förändringar som har en mer genomgripande karaktär och som förklaras av att det i företagsbeståndet finns enskilda arbetsställen som oberoende av konjunkturläget kontinuere ligt tillväxer eller går tillbaka med avseende på sysselsättningen.

Utvecklingen både av antalet arbetsställen och av antalet sysselsatta i olika storleksgrupper tyder på att förändringsbilden under perioden 1962—1970 fick sin prägel av de konjunkturella variationerna. Dessa konjunkturstyrda förändringar var så dominerande att de helt vägde upp effekterna av lokaliseringsförändringarna och andra förändringar i enskil- da arbetsställens utveckling.

3.5.4. Lokaliseringsförändringarnas betydelse för sysselsättnings- utvecklingen inom hela industrin

Föregående avsnitt har visat på betydande kastningar i sysselsättnings- utvecklingen inom industrin under perioden 1962—1970. Redovisningen i avsnitt 3.5.2 avslöjade omfattande sysselsättningsförändringar som en följd av industrins lokaliseringsförändringar.

Tabell 3.1 7 illustrerar den betydelse lokaliseringsförändringama haft för sysselsättningsutvecklingen inom hela industrin. Under samtliga tre perioder som redovisas i tabellen innebar de samlade förändringarna i arbetsställen med ändrat lokaliseringstillstånd en minskning av antalet sysselsatta. Under hela perioden 1963—1970 uppgick minskningen till 13 000 sysselsatta, delperioden 1966—1970 till 20 000 sysselsatta och under de båda åren 1969—1970 till 9 000 sysselsatta.

I de redovisade förändringstalen har också räknats in den sysselsätt- ningsförändring som skett fram to m är 1970 i de arbetsställen som

etablerades och flyttades under respektive period. Följaktligen var sysselsättningsutvecklingen i de arbetsställen som inte berördes av l/lokaliseringsförändringar mera gynnsam än sysselsättningsutvecklingen inom industrin totalt under samtliga perioder. Som framgår av tabellen ägde en viss expansion rum i arbetsställen med oförändrat lokaliserings- tillstånd även under perioden 1966—1970, när industrisysselsättningen i sin helhet minskade avsevärt. Det är sannolikt att denna tillväxt till stor del bars upp av expansion inom de arbetsställen som genomgått ny- eller omlokalisering under åren 1963—1965.

Sysselsättningstillväxten på 20 000 personer i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd under perioden 1963—1970 var ojämnt )fördelad mellan länen. I några län Stockholms, Örebro, Värmlands och Kopparbergs län skedde avsevärda minskningar i sysselsättningen även i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd. Minskningen i Stock- holms län uppgick till drygt 7 000 sysselsatta och i de tre övriga till omkring 1 500 personer i vardera länet. De största sysselsättningsök- ningama i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd 2 OOO—5 000 personer — redovisades i Uppsala, Skaraborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands och Västerbottens län.

Det skall understrykas att även om lokaliseringsförändringarna — etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen spelar en stor roll för industrins regionala sysselsättningsutveckling avslöjar dessa händelser ändå bara en del av den ständigt pågående förändring som sker i produktionens organisation och lokalisering. Det är sannolikt att beslut om ändringar i produktionsinriktningen och i fördelningen av produktion mellan olika anläggningar i flerarbetsställeföretag kan få konsekvenser, ; som betyder minst lika mycket som lokaliseringsförändringarna för den

i regionala omfördelningen av sysselsättningen. Sysselsättningsexpansionen

' utanför storstadslänen i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstill- stånd kan i stor utsträckning vara ett resultat av sådana förändringar.

Tabell 3.17 Förändring i antalet sysselsatta to m är 1970 genom etablering, ned— läggning och flyttning av arbetsställen samt sysselsät(ningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd perioden 1963—1970

Förändringskomponent 1963—1970 1966—1970 1969—1970 Total sysselsättningsförändring 6 700 — 17 200 41 000 Tillskott vid etablering av

arbetsställen 43 400 25 100 9 800 Förändring i etablerade arbetsställen 12 300 5 800 1 700 Förändring i flyttade arbetsställen 1 300 1 000 0 Avgång vid nedläggning av arbets-

ställen 70 300 — 51 700 20 000

Förändring i arbetsställen med oför- ändrat lokaliseringstillstånd 20 000 2 600 49 500

3. 5. 5 Sysselsättningsutvecklingen åren I 9 71 — 1 9 73

Konjunkturavmattningen efter år 1970 medförde att sysselsättningen ! inom industrin åter gick tillbaka. Det publicerade industristatistiska materialet tillåter endast studium av sysselsättningsförändringar mellan åren 1970 och 1971, Under detta enda är minskade antalet sysselsatta med nästan 20000 personer. Data från arbetskraftsundersökningarna (AKU) antyder att nedgången fortsatte även under år 1972 men att en viss återhämtning ägde rum under år 1973.

Sysselsättningsförändringarna mellan åren 1970 och 1971, som de framgår av industristatistiken, innebar sysselsättningsminskningar i fler- talet län. I Uppsala, Gotlands, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län ökade industrisysselsättningen. Tillväxten var dock obetydlig —— mellan 30 och 200 personer i vardera länet. Hela sysselsättningsminskningen mellan åren 1970 och 1971 föll på arbetarpersonalen, medan förvalt-i' ningspersonalen ökade något.

3.5.6. Den svenska industrins expansion i utlandet

Svenska industriföretags verksamhet vid egna produktions- och försälj-_ ningsföretag i utlandet har expanderat kraftigt under senare år. Detta"— visar bl a en undersökning som utförts vid Industriens Utredningsinstitut (IUI). Undersökningen har syftat till att kartlägga omfattningen och inriktningen av industriföretagens utlandsinvesteringar samt att analysera effekterna av utlandsverksamheten på den svenska ekonomin.

IUI:s undersökning har omfattat direkta investeringar i utlandet, som gjorts av svenska industriföretag, med minst 50 anställda i Sverige. Undersökningen innehåller uppgifter dels om investeraren, dvs den svenska koncemdelen (moderbolag och svenska dotterföretag), dels om producerande dotter— eller dotterdotterföretag och försäljande dotter- företag i utlandet. I en rapport, som utarbetats av Birgitta Swedenborg, presenteras väsentliga delar av det insamlade materialet'. Innehållet i föreliggande avsnitt bygger helt på denna rapport.

IUI:s studie har primärt omfattat den svenska industrins utlands- engagemang under perioden 1965—1970. Tidigare har gjorts en liknande undersökning — genomförd av Harald Lund — för perioden 1960—19652. Lunds material har bearbetats Aceh länkats till resultaten för perioden 1965—1970, varför IUI kunnat beskriva förändringarna under hela perioden 1960—1970.

De utländska dotterföretagens produktionskapacitet växte mycket starkt under hela 1960-talet. Sysselsättningen ökade med drygt 70 % och. företagens totala tillgångar mer än fyrfaldigades, vilket framgår av tabel 3.18. Tillväxten var relativt sett starkare under periodens första hälft än,-& under dess andra. Mellan åren 1960 och 1965 ökade sysselsättningen med 40 % och tillgångarna med 110 % — mot 24 resp 95 % mellan åren 1965

1 Birgitta Swedenborg, Den svenska industrins investeringar i utlandet. Indu- striens Utredningsinstitut, Stockholm 1973. ? Harald Lund, Svenska företags investeringari utlandet, Stockholm 1967.

Tabell 3.18 Antal anställda, totala tillgångar och svenskt investerat kapital i produ- cerande dotterföretag i utlandet åren 1960, 1965 och 1970

1960 1965 1970 Antal anställda 105 511 1.47 807 182 649 Totala tillgångar, milj kronor 3 834 8 033 15 607 Svenskt investerat kapital, milj kronor 1 898 3 316 5 735

och 1970. IUI framhåller att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om expansionstakten efter år 1970 på grundval av den lägre tillväxt- takten under den andra femårsperioden1 . Den snabba expansionen i utlandet under den första femårsperioden ; gick parallellt med en starkare uppgång i industrin i Sverige än under den Usenare delen av perioden. Industrisysselsättningen i Sverige ökade med 7 % åren 1960—1965 men minskade med 2 % perioden 1965—1970. Det skall understrykas att sysselsättningsförändringen vid de utländska dotterbolagen och i den svenska industrin inte är direkt jämförbara. För de utländska dotterbolagen inkluderas den sysselsättningsökning som jskett genom köp av utländska företag, medan tillväxt genom företagsköp inte medför någon förändring, statistiskt sett, för hela industrin i Sverige. Producerande företag som etablerats i utlandet perioden 1960—1970 sysselsatte 65 000 personer år 1970. Av dessa återfanns

f— hälften i förvärvade företag, l, — ca 30 % i nystartade företag och ' — ca 20 % i företag som övergått från att vara enbart försäljande

dotterföretag.

Den totala omfattningen av de svenska företagens utlandsengagemang framgår av tabell 3.19. År 1970 fanns mer än 1300 dotterföretag i utlandet. Merparten av dessa var försäljningsföretag. Totalt sysselsatte

Tabell 3.19 Svenska industriföretags utländska dotterföretag och minoritetsintres- sen åren 1965 och 1970

Antal företag Antal anställda Svenskt investerat kapital, milj kr

1965 1970 1965 1970 1965 1970

Försäljande dotterföretag 583 905 24 826 42 702

Producerande företag 329 428 147 807 182 649 3 317 5 735 Summa 912 1333 172 633 225 351

Minoritetsägda produk- tionsföretag 56 91 . . . . 258 524

1 Av riksbankens statistik framgår att de direkta investeringarna i utlandet ökade mycket kraftigt 1969—197 3. Tillstånden till direkta investeringar utomlands ökade från 700—900 milj kronor åren 1967—1968 till 1 100—2 000 milj kronor per år under perioden 1969—1973.

utlandsföretagen ca 225 000 personer, varav mer än 80 %i de producerande dotterföretagen. De försäljande dotterföretagen var förhållandevis små. Medelstorleken år 1970 uppgick till knappt 50 sysselsatta, vilket kan jämföras med de producerande företagens medelstorlek — ca 420 sysselsatta. I realiteten hade nästan hälften av försäljningsföretagen mindre än 10 anställda.

De utlandsinvesterande företagen representerar en väsentlig del av svensk industri, om man mäter deras andelar av sysselsättning, produktion och export. År 1970 redovisas 107 koncerner med produktion vid utländska dotterföretag. Dessa sysselsatte samma år 380 000 personer i Sverige, vilket var drygt 40 % av industrins totala sysselsättning. Deras andel av förädlingsvärdet var ungefär lika hög, medan andelen av svensk export » 55 % — var betydligt större. Lägger man till exporten från koncerner med enbart försäljande dotterbolag i utlandet, blir resultatet att de utlandsinvesterande företagen tillsammans svarade för hela 73 % av den svenska industrivaruexporten år 1970. Flera av de utlandsinvesteran- de företagen är stora och väger tungt i redovisningen. Av Sveriges 40 största koncerner bedrev 32 produktion vid utländska dotterbolag. Ytterligare sex hade enbart egna försäljningsföretag eller minoritetsintres- sen i utländska produktionsföretag.

I IUI-publikationen har också gjorts ett försök att värdera utlands- etableringarnas effekter på den svenska utrikeshandeln. IUI menar att svenska utlandsetableringar är mer exportkonkurrerande än importkon- kurrerande. Den samlade importen till Sverige från producerande dotter- företag i utlandet utgjorde endast en procent av den totala svenska importen 1970, medan dotterbolagens utlandsförsäljning (exklusive import från Sverige) motsvarade 40% av hela den svenska exporten (utanför öststaterna) samma år. Produktionsföretagen har vuxit relativt sett snabbast i regioner där svensk export visat en jämförelsevis svag tillväxt under 1960-talet. De ursprungliga EG-länderna och Latinamerika har mottagit en ökad andel av svensk utlandsproduktion, parallellt med en minskad andel av svensk export, medan det motsatta gäller framför allt u-ländema i Afrika och Asien. EFTA-ländema uppvisade en något motsägelsefull bild främst till följd av utvecklingeni Norden — med en starkt ökad andel av utlandsproduktionen och samtidigt en kraftigt ökad andel av den svenska exporten.

3.5.7. Bedömningar av sysselsättningsutvecklingen inom industrin under ] 970-talet

Sysselsättningsnedgången inom industrin kommer sannolikt att fortsätta även under återstoden av 1970-talet. Enligt bedömningar i 1973 års avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredningl skulle industrin mellan åren 1970 och 1977 förlora ca 60 000 arbetstillfällen. En sådan reducering skulle innebära en avsevärd stegring av minsknings- takten från slutet av 1960-talet. Mellan åren 1965 och 1970 minskade

1 Långtidsutredningen, Svensk ekonomifram till 1977 (SOU l973z21).

industrisysselsättningen, som framgått av avsnitt 3.5.4, med knappt 20 000 personer. Som visats i avsnitt 3.5.5 skedde en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen på inemot 30 000 personer mellan åren 1970 och 1972. Denna minskning var dock i stor utsträckning konjunkturbetingad och upphörde under år 1973.

Sysselsättningsförändringarna antas enligt långtidsutredningen komma att variera betydligt mellan olika branscher. En gynnsammare utveckling än för hela industrin förutses i första hand för

CI gummivaruindustrin, El den grafiska industrin, El petroleum- och kolindustrin, C] järn-, stål— och metallverken samt för El verkstadsvaruindustrin.

Den snabbaste sysselsättningsminskningen antas komma att äga rum inom Cl gruvindustrin, El dryckesvaru- och tobaksindustrin, D den kemiska industrin samt D varvsindustrin.

En sysselsättningsutveckling inom industrin med det skisserade inne- hållet skulle få olika konsekvenser i skilda regioner. De regionala effekterna har inte kunnat preciseras i 1973 års avstämning och framskrivning av långtidsutredningen. En framdragning av de observerade trenderna i branschförskjutningarna illustrerar emellertid de nuvarande utvecklingstendensernas riktning. En fortsatt utveckling i enlighet med förändringarna från perioden 1962—1970 skulle innebära en sysselsätt- f/ ningsminskning i storstäderna med ca 17 000 personer mellan åren 1970 och 1975 och i primära centra i södra och mellersta Sverige med ca 10 000 personer. I Norrland och de mindre tätbefolkade delarna av södra och mellersta Sverige skulle industrisysselsättningen komma att öka med ca 8 000 personer. Utvecklingen mellan åren 1975 och 1977 skulle enligt ,trendframskrivningen innebära en sysselsättningsminskning i samtliga ortstyper.

En från långtidsutredningens antaganden avvikande bedömning av industrins sysselsättningsutveckling framträder i de uppgifter om planera- de sysselsättningsförändringar under perioden 1973—1977 som angetts av de större företagen inom ramen för informationssystemet företag— samhä'lle. De uppgiftsskyldiga företagen — i huvudsak företag med minst 50 sysselsatta — har i den första enkätomgången hösten 1973 redovisat planer på sysselsättningsökningar om ca 50000 personer mellan åren 1972 och 1977. Det skall tilläggas att de svarande företagen täcker ungefär 70 % av det totala antalet sysselsatta inom industrisektorn.

Enligt företagens uppgifter skulle sysselsättningen öka i samtliga län. Summerat på länsgrupper planeras den största ökningen i södra och mellersta Sverige — drygt 15000 sysselsatta i vardera länsgruppen. Ökningen i storstadslänen och skogslänen skulle uppgå till ca 10 000

sysselsatta i vardera länsgruppen. Den angivna sysselsättningsökningen planeras åtminstone delvis komma till stånd genom etablering av nya arbetsställen. Enkätföretagen har uppgett att de avser att starta omkring 160 nya arbetsställen i Sverige under perioden 1973—1977. Företag i storstadslänen svarar för 30 % och företag i länsgruppen södra Sverige för 20 % av de planerade nyetableringarna.

Företagens planer skall bedömas mot bakgrunden av de restriktioner som kan komma att påverka den framtida utvecklingen. Rapportsyste- mets undersökning har omfattat ca 4 000 arbetsställen. För dessa har i 3 500 fall angetts indikationer på faktorer som bedömts bli ett hinder för den framtida expansionen. Ca 40 % av dessa indiaktioner avser faktorn efterfrågan på företagets produkter på hemmamarknaden, medan tillgång på arbetskraft skulle utgöra ett hinder för utvecklingen enligt 15 % av svaren.

3.6. Servicesektorns struktur och utveckling

3.6.1. Sysselsättningsutvecklingen perioden 1 965— 1 970

Enligt data redovisade i de närmast föregående avsnitten pekar de nuvarande trenderna i sysselsättningsutvecklingen entydigt mot att ser- vicesektorn, som burit upp sysselsättningsexpansionen under 1960-talet, i stor utsträckning kommer att avgöra storleken och den geografiska fördelningen av sysselsättningstillskotten under 1970-talet. Utvecklingen inom flera av serviceverksamheterna bidrar till att öka den geografiska koncentrationen i sysselsättningsutbudet. Som framgått av redovisningen i avsnitt 3.4 gäller detta inte bara den kvantitativa dimensionen —— antalet arbetstillfällen — utan även sysselsättningsutbudet fördelat efter arbets- funktionernas karaktär. Som en illustration kan nämnas att Stockholms- regionen svarade för ca 30 % av den totala ökningen i antalet kontakt- beroende befattningshavare under 1960-talet.

Servicesektorn, som den avgränsats i avsnitt 3.2, är emellertid inte homogen från sysselsättningssynpunkt. Den innehåller dels verksamheter som uteslutande betjänar den lokala och regionala befolkningen och följaktligen dimensioneras med hänsyn till befolkningsunderlagets stor-51 lek, dels grenar med en klar baskaraktär som tillgodoser servicebehov på.! riks— eller landsdelsnivå. Exempel på aktiviteter av den förra typen är detaljhandel, utbildning på grundskole- och gymnasienivå samt stora delar av vårdverksamheten. Till den senare kategorin räknas bl a cental offentlig förvaltning, intresseorganisationer samt delar av partihandel, samfärdsel samt bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet.

Tabell 3.20 visar sysselsättningsutvecklingen mellan åren 1965 och 1970 i servicesektorns olika delar. Som framgår av tabellen skedde merparten av sysselsättningsexpansionen inom verksamheter med anknyta" ning till lokala och regionala marknader. Närmare 60 % av den totala förändringen i näringsgrenar med sysselsättningsökning _föll på under— visnings- och vårdsektorerna.

Tabell 3.20 Sysselsättningsu(vecklingen inom olika delar av servicesektorn perioden 1965—1970 Måttenhet: 1 OOO-tal förvärvsarbetande

Näringsgrena 1965 1970 Förändring åren 1965 —1970

Antal Procent

61 Partihandel 159 161 2 1 62 Detaljhandel 293 285 -— 8 3 63 Restaurang- och hotellverksamhet 55 56 l 2 71 Samfardsel 180 182 2 1 72 Post- och telekommunikationer 66 71 5 7 81, Bank- och annan finansverksam- 82 het, försäkringsverksamhet 60 67 7 12 831 Fastighetsförvaltning och

fastighetsförmedling , 20 26 6 33 832, Uppdragsverksamhet, maskinut— 833 hyrning 55 81 26 46 91, Offentlig förvaltning, försvars-, 96 polis- och brandskyddsverksamhet,

internationella organisationer 134 169 35 26 931, Undervisning, forskning och 932 utvecklingsarbete 151 181 30 20 933 Hälso- och sjukvård 155 217 62 40 934 Socialvård 52 98 46 88 935, Intresseorganisationer, ideella 939 och kulturella organisationer 28 27 1 — 3 94 Rekreationsverksamhet, kulturell

serviceverksamhet 25 36 11 42 92, Renings-, renhållnings- och ren- 95 göringsverksamhet, reparations,

tvätteri- och annan serviceverk-

samhet 171 135 — 36 21

Servicesektorn totalt 1 604 1 792 188 12

a Siffrorna avser näringsgrensnumrerningen enligt svensk näringsgrensindelning (SNI). Källor." Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

Bland näringsgrenar med stort inslag av basverksamheter dominerade uppdragsverksamheten och rekreationsverksamheten om man ser till sysselsättningstillväxtens storlek. Mätt i relativa tal ökade antalet syssel- satta i båda dessa grenar med mer än 40 %. Inom övriga näringsgrenar med påtagliga inslag av basverksamheter, dvs service på riks- eller lands- delsnivå — partihandel, bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsför- 'valtning samt organisationer var sysselsättningstillväxten däremot relativt obetydlig.

Sysselsättningsförändringarna inom servicesektorn har i tabell 3.21 en regional dimension. Som tidigare påpekats avgörs sysselsättningens omfattning inom flera av servicesektorns näringsgrenar helt och hållet, eller till övervägande delen, av det lokala och regionala befolkningsunder- lagets storlek. Sysselsättningstillskotten inom dessa näringsgrenar är därför inte fritt lokaliseringsbara. Däremot finns inom servicegrenar med ett mera betydande inslag av verksamheter som har baskaraktär möjlig-

Tabell 3.21 Sysselsättningsförändring inom olika delar av servicesektorn med fördelning på länsgrupper perioden 1965—1970 Måttenhet: Antal förvärvsarbetande, dagbefolkning

Näringsgren Stock- Göte- Malmö- Mellersta Södra Skogs— Hela holms borgs hus län Sverige Sverige länen riket län och

Bohus län

61 Partihandel —2 000 100 1 400 1 400 900 600 2 500 71 Samfzirdscl 2 200 —500 1 000 200 100 ——700 2 200 81, Bank- och annan finansverk-

82 samhet, försäkringsverk-

samhet 1 200 700 800 1 600 1 400 1 200 6 900

831 l-astighetsförvaltning och

fastighetsförmedling 700 1 500 700 1 600 600 1 300 6 400

832. Uppdragsverksamhet, maskin- 833 uthyrning 12 700 3 300 2 500 3 600 1 500 2 100 25 600 935, lntrcsseorganisationer, 939 ideella och kuturella

organisationer 800 0 —200 —700 —400 —300 —900

94 Rckreationsverksamhet, kulturell serviceverk- samhet 4 100 1 100 1 000 2 000 1 000 1 400 10 600 Summa 19 700 6 200 7 200 9 700 4 900 5 500 53 300 Serticesektorn i övrigt3 36 900 14 800 16 300 34 400 20 900 11 200 134 500 16 800 187 800 Servicesektorn totalt 56 600 20 900 23 500 44 100 25 900

a Näringsgrenarna 62, 63, 72, 91, 96, 931—934, 92, 95. Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

heter att välja mellan olika regioner för lokaliseringen av sysselsättnings- tillfällena. '

1 den fortsatta beskrivningen av servicesektorns struktur och utveck- ling koncentrerar utredningen intresset till de näringsgrenar som är sammansatta av ett större antal enheter möjliga att lokalisera oberoende ) av befolkningsunderlaget. Dessa näringsgrenar är: (61) partihandel, (81+82) bank- och försäkringsverksamhet, (831) fastighetsförvaltning och Vfastighetsförmedling, (832+833) uppdragsverksamhet, (935+939) intresseorganisationer, ideella organisationer samt (94) rekreationsverk- samhet och kulturell serviceverksamhet. Av den totala sysselsättningstillväxten inom servicesektorn under perioden 1965—1970 föll mer än hälften på storstadslänen. Som jämförelse skall noteras att storstadslänen år 1970 svarade för inte fullt 40 % av det totala antalet sysselsatta i landet. Ännu mer påtaglig framstår storstadslänens dominans, om tillväxten inom de ”lokaliseringsbara” näringsgrenarna fördelas regionalt. Storstadslänen svarade för mer än 60 % av det totala sysselsättningstillskottet i dessa näringar. Stockholms län, som hade en femtedel av det totala antalet förvärvsarbetande, svarade ensamt för mer än hälften av storstadslänens ökning. Mot detta"

kontrasterar utvecklingen i övriga länsgrupper. På länsgrupperna södra Sverige och skogslänen, som vardera hade knappt 20% av landets

förvärvsarbetande år 1970, föll endast 9 resp 10 % av den totala sysselsättningsökningen inom de ”lokaliseringsbara” servicenäringarna.

Ser man till den länsvisa sysselsättningsförändringen inom hela

", servicesektorn noteras en tillväxt i samtliga län under perioden 1965—1970. Mätt i relativa tal var emellertid sysselsättningsexpansionen något kraftigare i flertalet län i södra och mellersta Sverige än i skogslänen. Bland skogslänen uppvisade endast Västerbottens län en större relativ tillväxt än riksgenomsnittet. En svagare uppgång än genom- snittet för riket redovisas inom södra och mellersta Sverige för Kalmar, Blekinge, Älvsborgs och Skaraborgs län. Bland storstadslänen hade

, Stockholms län — trots den kraftiga absoluta ökningen en tillväxt av servicesysselsättningen som, mätt i relativa tal, var något mindre än riksgenomsnittet under perioden 1965—1970.

1 tabell 3.21 har näringsgrenen offentlig förvaltning, försvars—, polis- och brandskyddsverksamhet sammanförts med den del av servicesektorn som domineras av lokalt och regionalt anknuten verksamhet. Det skall emellertid framhållas att även denna näringsgren innehåller ett _ mätt i absoluta tal — betydande inslag av basverksamhet. Basdelen består främst av den centrala statliga förvaltningen, men även samarbetsorgan inom den kommunala sektorn samt delar av försvaret kan räknas dit. Merparten av dessa verksamheter är koncentrerade till Stockholm.

Enligt sammanställningar gjorda av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet1 uppgick antalet anställda i central statlig verksamhet inom Stockholms-regionen hösten 1969 till 43000 personer. Siffran refererar till sektorerna civila myndigheter och institutioner, försvaret, statens affärsverk samt statliga bolag. Den regionala och lokala verksam- heten inom dessa sektorer sysselsatte samma år 46000 personer i Stockholms-regionen. Hela antalet sysselsatta inom statlig verksamhet i övriga delar av landet, där verksamheten till helt övervägande del är av lokal och regional karaktär, uppgick till ca 230 000 personer. Genom beslut av riksdagen under åren 1971 och 1973 kommer centrala myndig- heter med tillsammans ca 11 000 sysselsatta att utlokaliseras från Stockholm under 1970-talet.

3.6.2. Verksamhetsställe— och sysselsättningsstrukturen år 1970

Antalet företag som bedriver verksamhet inom de ”lokaliseringsbara” servicegrenarna är betydande. Som framgår av tabell 3:22 innehåller 1970 års företagsregister 64 500 verksamhetsställen inom dessa näringsgrenar. Många av företagen var emellertid små. Den summerade sysselsättningen i de registrerade företagen uppgick till 347 000 personer. Den regionala fördelningen av sysselsättningen inom de behandlade servicegrenarna — tabell 3.23 illustrerar en stark dominans för huvudstadsområdet. Stockholms läns andel av servicesysselsättningen låg i flertalet närings- grenar kring 40 %, vilket skall jämföras med länets andel av rikets samtliga

1 Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, Decentralisering av statlig verksamhet ett led iregionalpalitiken (SOU 1970:29).

förvärvsarbetande, ca 20 %. Om länets andel av sysselsättningen i de studerade näringsgrenarna reducerades till att svara mot andelen av samtliga sysselsatta skulle det faktiska antalet sysselsatta år 1970 minska med 70 000 personer.

Tabell 3.22 Antal verksamhetsställen inom vissa av servicesektorns näringsgrenar med fördelning på läns- grupper och enskilda storstadslän år 1970

Näringsgren Stock— Göte— Malmö- Mellersta Södra Skogs- Hela holms borgs hus län Sverige Sverige länen riket län och

Bohus län _

61 Partihandel 4 300 1 900 1 900 2 400 1 800 1 800 14 200 81, Bank- och annan finansverk- 82 samhet, försäkringsverk- samhet 900 400 500 1 400 1 200 1 400 5 800 831 liastighetsförvaltning och -förmedling 4 200 2 500 2 600 5 300 2 900 3 400 20 900 832, Uppdragsverksamhet, maskin- 833 uthyrning 3 600 1 000 1 000 1 500 1 100 1 300 9 600

935, lntresseorganisationer, 939 ideella och kulturella

organisationer _ 1 200 500 700 2 900 2 100 2 000 9 300 94 Rckreationsverksamhe't 800 300 400 1 000 1 000 1 100 4 500

Summa 15 100 6 600 7 000 14 600 10100 11000 64 500

Kalla: 1970 års företagsregister.

Tabell 3.23 Sysselsatta inom vissa av servicesektorns näringsgrenar och samtliga förvärvsarbetande med för- delning på länsgrupper och enskilda storstadslän år'1970 Måttenhet: Andel i procent

Näringsgren Stock- Göte— Malmö— Mellersta Södra Skogs- Summa Antal

holms borgs hus län Sverige Sverige länen syssel- län och satta Bohus i hela län riket 61 Partihandel 37 13 13 15 10 12 100 152 900 81, Bank- och annan finans- 82 verksamhet, försäkrings- verksamhet 40 10 9 16 12 13 100 57 200 831 l:astiglletsförvaltning och —förmedling 24 14 12 24 10 17 101 24 200 832, Uppdragsverksamhet, 833 maskinuthyrning 49 13 9 13 6 10 100 65 000 935, lntresseorganisationer, 939 ideella och kulturella

organisationer 38 5 7 19 14 17 ' 100 31 100 94 Rekreationsverksamliet 51 6 10 13 8 12 100 17 200 Totalt 40 11 11 16 10 12 100 347 500 Samtliga förvärvs- arbetande 20 9 9 25 17 20 100

Källa: 1970 års företagsregister.

3.6.3. Långtidsutredningens bedömning av sysselsättningsutvecklingen under 1 9 70-talet

De tjänsteproducerande näringarna skall enligt bedömningarna vid 1973 års avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredning1 svara för hela bruttotillskottet av arbetstillfällen under perioden 1970—1977. Servicesektorn antas öka sin sysselsättning med 350 000 personer. Samtidigt väntas de varuproducerande näringsgrenarna förlora

,/ omkring 235 000 arbetstillfällen. Merparten av servicesektorns expan- sion, 290 000 sysselsatta, antas falla på de offentliga tjänsterna. Handel och privata tjänster beräknas öka antalet sysselsatta med drygt 30 000 resp 20000 personer fram till år 1977. Samfärdseln kommer enligt långtidsutredningens bedömning att ligga kvar på ungefär oförändrad sysselsättningsnivå. Det bör betonas att de angivna förändringarna avser hela antalet sysselsatta, dvs både heltids— och deltidssysselsatta. Föränd- ringstalen är därför inte helt jämförbara med de uppgifter om utveck- lingen under perioden 1965—1970 som utredningen redovisat i avsnitt 3.6.1 och som beskriver förändringen av antalet sysselsatta med minst 20 timmars veckoarbetstid.

Långtidsutredningen har inte gjort några separata bedömningar av sysselsättningsutvecklingen inom servicesektorns olika delområden. För näringsgrenen handel har dock en särskild prognos utarbetats av Handelns utredningsinstitutz. Enligt prognosen antas partihandeln öka sin syssel- sättning med ca 13 000 personer under perioden 1968—1975.

För offentliga tjänster redovisar långtidsutredningen en kalkyl över den framtida driftskostnadsutvecklingen inom olika delsektorer. Efter- som personalkostnadema utgör en väsentlig del av driftskostnaderna inom flertalet sektorer, ger driftskostnadsutvecklingen också i grova drag en bild av tänkbara sysselsättningsförändringar inom den offentliga tjänstesektorn under en stor del av 1970-talet.

Den årliga volymförändringen i driftskostnaderna antas för samtliga delsektorer inom näringsgrenen offentliga tjänster enligt långtidsutred- ningens kalkyl komma att bli avsevärt mindre under perioden 1970—1977 än åren 1965—1970. Den kraftigaste ökningstakten, 5 % per år, förutses inom sektorerna hälso— och sjukvård samt socialvård. En årlig tillväxt på omkring 3,5% förväntas inom sektorerna utbildning och forskning samt rättsväsen, medan driftskostnaderna för gruppen övriga tjänster allmän förvaltning, rekreationsverksamhet m m antas växa med 3 % per är.

3.7. Regionalekonomisk utveckling — en sammanfattning

Tre påtagliga förändringar i det regionalekonomiska utvecklingsför- loppet kunde noteras under perioden 1960—1973:

[:| Ett nytt skede. i näringslivsutvecklingen inleddes vid mitten av 1960-

] Längtidsutredningen, Svensk ekonomifram till 1977 (SOU 1973:21). 2 Långtidsutredningen, Varuhandelfram till 1975 (SOU 1971 :14).

talet, då den förut växande industrisektorn stagnerade och tom började gå tillbaka i sysselsättningshänseende;

El Arbetsmarknadsproblemen drabbade betydligt fler regioner under början av 1970-talet än under 1960-talet;

[1 1960-talets kontinuerliga ökning av storstadsområdenas andel av be- folkningen upphörde vid ingången till 1970-talet.

Den regionala utjämningen i folkmängdsförändringarna förklaras av två nya drag i flyttningsmönstret:

El Det utrikes inflyttningsöverskottet som under större delen av 1960- talet gav storstadsområdena betydande folkmängdstillskott byttes åren 1971—1973 i ett utflyttningsöverskott;

El De inrikes flyttningsrörelserna förändrades under 1970-talets första är mot en, jämfört med 1960-talet, förhållandevis låg inflyttning och hög utflyttning från storstadsområdena. Parallellt skedde en betydande minskning av antalet utflyttare från skogslänen.

De regionala särdragen i förändringarna på arbetsmarknaden under perioden 1960—1973 var följande:

Cl Skogslänen hade den mest ogynnsamma arbetsmarknadsstrukturen: de lägsta relativa arbetskraftstalen, den i relativa tal — och som regel i absoluta tal — högsta arbetslösheten samt Het lägsta antalet lediga platser;

DStorstadslänen hade åren 1971 och 1972 den mest ogynnsamma ut- vecklingen på arbetsmarknaden den största ökningen i antalet arbets- lösa och antalet undersysselsatta.

Näringslivets utveckling åren 1960—1965 innebar en sysselsättnings- expansion inom samtliga huvudnäringsgrenar, utom jord- och skogsbruk. Efter år 1965 koncentrerades expansionen till servicesektorn, som ökade antalet arbetstillfällen med närmare 200 000 under perioden 1965—1970. Merparten av tillväxten skedde inom vård- och undervisnings- sektorerna, offentlig förvaltning samt byggnadsverksamhet. Den regio- nala fördelningen av sysselsättningsökningen var ojämn. Mer än hälften av servicesektorns totala sysselsättningstillväxt skedde i storstadslänen. Av expansionen inom de 5 k lokaliseringsbara näringsgrenarna föll 60 % på storstadslänen. Storstadsregionernas tillväxtdominans var särskilt påtaglig inom kategorin högre, kontakt- och informationsberoende befattnings- havare.

Industrisektorn förlorade omkring 20 000 arbetstillfällen mellan åren 1965 och 1970. Nedgången fortsatte även åren 1971 och 1972, medan en viss återhämtning skedde under år 1973. Sysselsättningsförlusten för- klaras av att antalet nya arbetstillfällen genom etablering av företag inte höll jämna steg med den sysselsättningsavgång som orsakades av företagsnedläggningarna. En jämförelse mellan åren 1965 och 1973 visar särskilt påtagliga sysselsättningsförluster i storstadslänen. Länsgrupperna södra Sverige och skogslänen kunde däremot notera en viss ökning av industrisysselsättningen.

|| rr |H'

| ||'r:l' |E. . '. -. .-.J|f | | :. |:." |». _ ||_'| & 'i' - -.. !

'.IAIP'J. " "_l .. ' " ". . ' . . _ ". " ' ” T' |||” ' " w " .. ' ': ' .; - |--* ' .r'|..|'llt'|| . * ' "'

| '||;' || _'H" .-.|||4 |

" :|.|||"Eh'|""""_"' ' ':'" """"H"'-"f'

ru" |"

"""l"3"."_""|. ' 'if "? ' _ . _ _ . '. " "" '. -. ' . ' : . . "..':' '. . VAWEJ'.11_,1!|A.1?|

'.'-.'. ..| ur.: '... ""äi"?" : J"." "...g.

"14""""J-.*-!'1' 'i- _-:.>";:L-71_' IEW:L:JP *u- "| . .. 'Me—..-a»... .

1 ._ 'H"'h' 4_

||| ' '|'| [.|'-"(- |-*- . ||| . | | -!'I' "" . | - ..|. .H.

J"'|-'""-'_" "I

.. . ' . '.' , -'"4'" |..'.. ." .".-"—'-"-'-" - r"; '-.' ._ " '.th'i'j'i'n 'i'".

..| . .. '|I" I|l-|||| ' . . . . "" J. . ”J.-|

.. .. ', ||| ... .' 'i-. * .. .-.'.|" | .- |||

-' "i. 'E'w-tn- .. "nr.-|

| "' |, |, . ."'1."|"|'lr.'*"' ” t" r 'F'lf' .. ., & '.'-_. .. ' | .. HIT”. .Hl'j. 'l"'|" "'Äl'H .' .'J |. ; ' h- *_ .' |-' i""_""»"" » '|'-'ful. _ . , , _ ..- , . : ' '.' ". || '|." ..' . _ ..'...|. "|. _: I'll . . . - ,T-J'" '. _'.-. . . | | ' | | -' ' - r . . ... " .||| l'|_ ' , .. _ ..| fälg-""din"" '. .'I _. _ > I "I lll I . _ || .|_ |' : . . . 4 .' | "||. .' '_"—"". _ ”(| || 'fiäl' ""| ' |..: ' ". ." _' '.'|"t. " 'r'i' .'i'W't- .'. -" "' .1 "(';-, rä. ..'-":a? -- ' " ' F ' - ' " " | |', |

4. Storstadsregioner

4.1. Storstadsstruktur och storstadstillväxt

4.1. ] Världsstäderna Några huvuddrag

Stora befolkningskoncentrationer, där en närmast oproportionerligt stor del av de viktigaste transaktionerna i världen utförs, döptes vid sekel- skiftet av den moderna stadsplaneringens pionjärtänkare till världs- städerna. Vad utmärker dessa världsstäder? Vad skiljer dem från andra omfattande agglomerationer? Hur har de blivit dagens storcentra?

Den brittiske geografen Peter Hall, som behandlat dessa frågeställ- ningar' , framhåller att Världsstäderna vanligen är centra för den politiska makten. De utgör säte för de nationella regeringarna, ibland också för internationella organ och för olika förvaltningsmyndigheter. Runt dessa samlas en rad institutioner som i olika frågor samarbetar med regeringar- na och med varandra: fackföreningarnas och näringslivets centrala org'a- nisationer samt de stora industrikoncernernas huvudkontor.

Världsstäderna är också nationella centra för handeln och för kom- munikationerna. Här finns ofta en viktig hamnfunktion för distribution av import- och exportvaror — och de stora internationella flygplatserna. Centralbankerna och affärsbankernas huvudkontor, de stora försäkrings- bolagens centrala administration och en rad specialiserade serviceföretag kompletterar bilden. Världsstäderna har blivit platser där information samlas och sprids. Bokförlagen och de stora tidskrifts— och tidningsföre- tagen fanns där redan tidigare — under de senaste decennierna har de också blivit centra för de stora radio- och televisionsnäten. Världsstäderna har vidare monopol på den exklusiva detaljhandeln och förfogar över resurser för en stor del av de kulturella nöjena: operahusen, teatrarna och konsertlokalerna.

Till bilden hör att de välutvecklade industriländerna i Europa och Nordamerika, som rymmer Världsstäderna, tidvis har haft en betydande

befolkningsökning i sin tur ett resultat av höga födelsetal och en omfattande invandring. Behov av bättre försörjning för en ökande befolkning har gått hand i hand med en tilltagande sysselsättning inom

' Peter Hall, Väldsstädema (Aldus).

det arbetskraftsintensiva näringslivet i storstadskoncentrationerna. Sam- tidigt har sysselsättningen i landsbygdsnäringarna och i vissa industri— branscher lokaliserade utanför storstadsregionerna, tex kolgruveindu- strin, gått starkt tillbaka. Storstadsområdena inte minst Världsstäderna —- har de senaste årtiondena svarat för en väsentlig del av den globala befolkningsökningen.

Peter Hall behandlar också idéerna om koncentrationens ursprung teorier som i grova drag kan sägas återge världsstadens utvecklingshis- toria. Den första industriella revolutionen från 1700-talets senare del grundade sig bla på uppfinningar som exploaterade kolet och därmed inledde järnets industriella tidsålder. Den tunga industrin baserad på kolet lokaliserades till kolfälten: tex Birmingham i England, Ruhr i Tyskland och Pittsburg i USA. Efter 1850 utvecklades en teknik som, praktiskt tillämpad i större skala i början av 1900-talet, bildade grunden för en ny industriepok. Den nya teknologin — de elektriska strömkret— sama, telefonen, oljekällan, förbränningsmotorn och andra nyheter gav upphov till en industri baserad på lätta och alltmer komplicerade finmekaniska produkter. Fortsatta tekniska framsteg ökade förutsätt- ningarna att för varutransporterna utnyttja icke spårbundna motorfordon och gav möjligheter att välja lokaliseringsorter oberoende av råvaru- eller energikällornas lägen.

Följden skulle kunna ha blivit en betydande decentralisering av produktionen. Utvecklingen blev emellertid den motsatta — en koncen— tration av industri och service. Flera av den tidens samhällsplanerare hade förutsett ett decentraliserat mönster och registrerade den nya utveck- lingen med besvikelse. En del sökte politiska orsaker och menade att den moderna storstaden var en produkt av ”finanskapitalism och impera— listisk byråkrati”. Paris våldsamma tillväxt förklarades på 1940-talet vara en följd av den centraliseringspolitik som alla franska regeringar sedan revolutionen 1789, hade bedrivit. Peter Hall drar slutsatsen att en medveten politik i vissa länder periodvis påverkat takten i storstadstill- växten men att storstadsutvecklingen ändå är ett universellt tillväxt- fenomen. Den har uppträtt både i centraliserade och i decentraliserade länder, både i stater med ett kapitalistiskt samhällssystem och i stater med ett socialistiskt system. Det måste således ha funnits mer generellt verkande orsaker.

De administrativa funktionemas framväxt

Peter Hall tar 1800-talets förändringar i den industriella och kommer- siella företagsorganisationen till utgångspunkt för sin förklaring av världs- städernas dynamiska expansion. Fram till 1850, och ofta ännu senare, hade nästan alla företag inom industri, handel, gruvdrift, sjöfart och finansverksamhet varit enmans— eller kompanjonföretag, finansierade med hjälp av vinster, ägarnas besparingar eller genom lån från lokala banker. Det blev snart tydligt att denna organisationsform i sin begränsade skala inte passade för nya och expanderande verksamhetsformer, tex gruv— drift, järnvägar eller gasverk, och det började bildas aktiebolag med

begränsad ansvarighet. Regler som gjorde det möjlight att grunda sådana bolag, infördes mellan åren 1855 och 1870 i länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland.

Den rena produktionsprocessen låg fortfarande i de gamla industri- ägarnas händer, men de viktigaste besluten om vad som skulle produce— ras, hur mycket och för vilken marknad kom att fattas på avstånd från fabrikerna av individer som hade intresse för styrelsen av de nya bolagen. Det var dessa finansiärer som skulle avgöra om ett nytt bolag var värt att stödja, en idé värd att utveckla eller ett företag värt att få kortfristiga lån.

Intresset försköts från de fysiska produktionsprocesserna mot finan— sieringsfrågor, produktionsbeslut och försäljning med andra ord från fabriken till kontoret. Ett antal tekniska och andra framsteg skapade under dessa år det moderna kontoret, som av Peter Hall kallas den nya teknologins första karakteristiska produkt: stenografin (1837), den elekt- riska telegrafin (också 1837), de billiga internationella portona (1840), hissen (1857), skrivmaskinen (1867), skyskrapan (omkr 1875), telefonen (1876), räknemaskinen (kommersiellt utvecklad 1872-88), det elektri- ska ljuset (1880), stencil— och dikteringsmaskinerna (1887). Ursprunget till den moderna reklamen möjliggjordes av en serie utvecklingsarbeten inom tryckeri— och fotoreproduktionstekniken mellan åren 1849 och 1893.

I USA steg det totala antalet kontorsanställda från 5,1 miljoner år 1900 till 21,6 miljoner år 1950 eller från 17 till 37 % av hela arbetskraf- ten i USA. Antalet kvinnor inom kontorsyrkena ökade under samma period från mindre än en miljon till 8,6 miljoner. Genom den tekniska utvecklingen av transporterna det elektriska tåget, tunnelbanorna, bussarna — kunde den växande sysselsättningen koncentreras till stor- stadsområdenas centrum.

Framstegen och förändringarna hade en avgörande inverkan på stor- städernas utveckling. Även om den nya industrin kunde decentraliseras var detta inte fallet med kontoren. [ takt med den ökande bolagsbild- ningen utvecklades nya administrativa verksamheter — huvudkontoren för järnvägarna, de allmännyttiga företagen, industrierna och för de utländska investeringstrusterna. Snart växte det upp företag som kunde erbjuda specialiserade tjänster åt de nya huvudkontoren: bokföring, reklam samt tex juridisk och ekonomisk rådgivning. Vid sekelskiftet började regeringarnas ökade betydelse i det ekonomiska och sociala livet märkas genom en kraftig ökning av kontorsarbetet i den politiska huvudstaden — som i många fall också var den kommersiella huvudsta- den. Samtidigt växte det fram organisationer som representerade ekonomiska eller speciella branschintressen: fackföreningar och arbets- givarorganisationer. Dessa hade ett stort behov av kontakter med rege- ringsorganen och drogs till de administrativa huvudstäderna världs- städerna.

De nya 'mediaindustrierna”, som kombinerade kontorets och fabri- kens funktioner — tidningar, tidskrifter, radio, television lokaliserades till affärscentra. För dessa verksamheter var nyhetsförmedlingen avgöran- de och de kunde enklast utvecklas i storstadscentra. Under 1900-talet

1

skedde en stark utvidgning av den högre undervisningen och forskningen som koncentrerades till storstadsregionerna. 1 Ökningen av alla slags kontorsarbeten är enligt Peter Hall den viktiga- /ste förklaringen till världsstädernas tillväxt under tiden efter 1850. Men det fanns också andra orsaker. Detaljhandeln växte i de flesta världs- städer snabbare än den lokala befolkningens behov, eftersom dessa centra tjänstgjorde som skyltfönster även för den nationella och i vissa fall för den internationella marknaden. Olika slag av hantverksyrken — beställningsskräddare, juvelerare, ädelmetallsmeder och finmöbelsnickare — blev tidigt typiska storstadssysselsättningar. Under 1900-talet fick de sällskap med många industrier, skapade av den nya teknologin, som av olika skäl utvecklades mest gynnsamt inom eller i närheten av storstäder- na, t ex tillverkningen av komplicerad elektronisk apparatur.

Peter Hall menar att storstädernas uppkomst, med utvecklingen inom modern teknologi och ekonomisk organisation som bakgrund varit natur- lig och to m oundviklig. Även om utvecklingstakten varierar — under 1950-talet växte New York långsammare än landets totalbefolkning, medan Paris under en tid på 1930—talet förlorade befolkning till det övriga Frankrike — tycks rörelsen in mot storstaden inte kunna vändas. Utvecklingen blir densamma, oavsett hur den officiella politiken ser ut och vilka medel myndigheterna har till sitt förfogande. Slutsatsen gäller enligt Peter Hall inte minst de östeuropeiska staterna.

4.1.2. Ekonomer om storstäder och storstadstillva'xt

Na'gra beskrivningar av utvecklingsförloppet

En rad ekonomer i olika länder har under de senaste decennierna diskuterat och analyserat storstädernas utveckling. Folke Kristensson sammanfattade år 1967 i anslutning till generalplanearbetet för Stockholms stad och regionplanearbetet för Stockholms-regionen — de svenska och utländska erfarenheterna av sambanden mellan storstads- struktur och storstadstillväxt'. Arbetet har två huvudavsnitt: Det första ägnas åt en principiell analys av samspelet mellan svårpåverkbara tekniskt-ekonomiskt-sociala drivkrafter samt människors, företags och andra verksamheters önskningar och handlande som de kommer till uttryck i åtgärder som påverkar regionstorlek och regionstruktur. I ett andra huvudavsnitt utformningen av den framtida Stockholms- regionen — prövas möjligheterna att praktiskt utnyttja resultaten av de principiella övervägandena.

Kristensson illustrerar i en totalmodell för människors och företags val av region drivkraften bakom tillväxten inom olika regioner. Både männi- skor och företag har, om man ser tillbaka ett antal decennier, frigjorts från bundenheten till naturgeografiska förhållanden och erhållit större frihet 1 valet av bosättning och lokalisering. Samtidigt har kraven på att snabbt

1 Folke Kristensson, Människor, företag och regioner. Stockholm 1967.

nå stora sortiment av sysselsättningsmöjligheter respektive produktions- resurser stigit.

För människorna har behovet att kunna välja ur ett brett register av arbetstillfällen, tjänster och varor materiella och immateriella — kommit att framstå som alltmer betydelsefullt. För företagen har det blivit allt viktigare att snabbt kunna variera produktionens volym och samman— sättning. Dessa krav kan för många människor och företag tillgodoses endast i stora tätbefolkade regioner.

Människors efterfrågan på regionstruktur den vänstra delen av tablå 4.1 — utformas av vad de önskar i sina olika egenskaper av individer, hushållsmedlemmar och sysselsatta. Denna efterfrågan har för en människa eller en grupp olika styrka och inriktning under skilda faser i en livscykel. Den äldre och därmed oftast beslutande generationen bestämmer i väsentliga avseenden genom sin efterfrågan på regionstruktur den om- värld nästa generation har att leva 1. Enligt modellen kommer strukturut- vecklingskrafterna och strukturförändringama den högra delen av tablån — att förstora företagens krav på valfrihet i tid, rum och volym och ändrar förutsättningarna för effektiviteten. Företagen kräver för sin välfärd tillgång till ett större sortiment av resurser än tidigare.

Folke Kristensson framhåller att en starkare tillväxt i vissa regioner, med stor sannolikhet leder till en snabb ekonomisk expansion för landet. Expansionen bidrar också till att realisera samhälleliga mål som brukar betecknas som önskvärda samt till ökade krav på samordning mellan handlandet inom olika offentliga och privata sektorer. Om denna sam- ordning inte kan genomföras, kommer tillväxten att ackompanjeras av växande bostads— och trafikproblem men säkerligen inte att hejdas, möjligen att för en tid bromsas upp. En sådan utveckling skulle kräva mycket stora sociala och ekonomiska uppoffringar för miljoner män- niskor — de som redan bor i de stora tätregionerna och de många som vill dit. På lång sikt skulle detta få effekter för hela samhällsekonomin.

Oavsett om tillväxten av stora tätregioner bedöms som önskvärd eller inte, bör åtgärder som har till syfte att främja, dämpa eller ändra inriktningen av tillväxten väljas med hänsyn till de totala ekonomiska och samhälleliga verkningarna framför allt på lång sikt. En bristande anpassning mellan tillväxttakten samt bla bostads— och trafikinveste— ringarna skulle vara ett olämpligt styrmedel, dels därför att den bristande anpassningen endast med stor fördröjning skulle verka dämpande på tillväxttakten, dels därför att fördröjningen skulle kunna ge svåra ekonomiska och sociala verkningar.

Kristensson avser genom sin totalmodell att fästa uppmärksamheten på de starka ömsesidiga beroendeförhållandena. Människorna, företagen och myndigheterna påverkar med sitt handlande varandras valsituationer och det förefaller ur totalsynpunkt särskilt angeläget ta hänsyn till detta. Både på grund av människornas allt större frihet att själva besluta var de vill leva och företagens allt större krav på komplicerade och sortiments- rika resurser, i vilka människorna dominerar, synes människorna alltmer komma att bestämma företagens lokalisering och i mindre utsträckning företagen eller motsvarande verksamheter människornas lokalisering. ».

M *NNISKOR _)

(— FURETAG

Manniskar: individu- och htlsha'llsmedltmmar; alla generationer; sysselsatta och Iritidalc F urrlag' alla slags vcrlnumhrter; privata och oI/entligu; besluts- och dri/tenhetcr

Output av resurser Input av varor och tjänster

Input av resurser . Output av varor och tjänster

Förutsättningar för För'etagens EFFEKTIVITET

Resurser ut vilka de ut 'Ija dosera och kombinera — i tid ram och volym:

Förutsättningar för Minniskornas VÅLFÄ RD

Resurser ar vilka dr' ulv 'lia. dosera och kombi/tam — i tid. ram och volym:

Slru klurat vecklings- kra/ler i tiden

SIruklul/urumhingur i tiden

Val av region Val av region Straktar/äriindringal

" tiden

sker ofta sker ofta

starkt integrerade

r e s 11 r s e r

arbetskraft på olika nivåer och med olika kunnande och kunskaper spcci företag. mest tjänster mark. lägen. byggnader

Längre liv och längre aktivt lit

Fler v mer utbild- ning. specialutbildning. omskolning

Högra realinkomst. särskilt för äldre Arbetsveckan kortare Mcr deltidsarbete

Fri 'd ngre och aktivare Pcrsontranspurter mindre tidskänsliga Svagare (ekonomisk) bind g till arbeuplats och företag

Mer kunnande, idéut' byte och intresse rörande utlandet

Fler äldre varav många med mycket större inkomster

Stora besluuenheter större (och färre)

mest som sysselsatt

enligt hela som delbeslul

arbetsplatser

sysselsättning

utbildning

tidarcutbildning. omskolning yrkesumgange

hushållets av stor Ston driftenheter

Längre och mer diffe- större (och färre)

rentierad utbildning

beslutsenhet.

värderingar

Små specialistenheter fler (och ofta större)

Mycket mer vidareut- bildning och omskol— ning

samgr svagt integrerade Vardoneller r 1: » u r s e r

kunder

kundämnen

Ici crantorer

luerantörsänuien

mest som individ Företag använder fler och mer komplicerade resurser

stegvis värderingar

Fler och mindre hus- hitlisenheter

kultur. aktiv och passiv rekreation, aktiv och passiv personligt umgänge

och är olika går ofta

Mera och flera fritids- aktiviteter Fler och längre resor inom och mellan regioner

Mer: förbindelser med utlandet

Marknader större för viss vara eller tjänst

för olika

stegvis och

övrig kontakt och

i n i o r m a t i o 11

andra företag. konkurrerande andra företag, kompletterande övriga företag

myndigheter. statliga och andra organisationer. ekonomiska och andra

mestsomhushålls- medlem

bostadsområde bosud

(mli. släkt hllso- och sjukvård

resurser och är 5:3th Europeisk handel

mycket större Nordisk marknad på fler varuområdcn

olika for viss

medlemmar resurs

Rese- och trmwrtlörhdllan- den för all! ovan Rerc- och Ironman/tilltalan- den [är allt avart

"Minifom" lö' hmmm" Priser på olika resurser

JÄMVIKTSPÅVERKANDE FAKTORER Konflikl kartlla'ng rikt bostadsmarknad kommunikationer betalningsbalans

Andliga symboler Fysiska symboler »storstadsztmo- kyrkor

sfären: rådhus »småstadsidyllen» sStorgatan» nlantlivets bakup »Brunnsparkenx

Mrdicin'mcnlal- Subvcnlioncr hygieniska krav till (från) egen i värderingar luft. vatten. jord region i levnadsmiljö tmngscl. bdslighet från (ti 1 andra storlek (o)ljud. tystnad regioner "yrka

Enstaka gigant- Minoriteter in unit-ringar huvudtmfikled vattentillforsel

storsj'ukhiu Tablå 4.1 Efterfrågan på och påverkan av regionstruktur främst storlek och täthet (totalmodellerz) Källa: Folke Kristensson, Människor, företag och regioner, 1967

Slrtiklnrnt vecklings- kra/ler i tid:-n

Transportkostnadcmas andel mindre

Stordriftenslspecialise- ringens fördelar storre

Organisatoriska stur- driitsnackdelar mindre

Metodik och teknik svårare och lu'rändrr— ligare Fördelar höga mark- nzdsandclar större Handels under (Nor— den/Europa'Världcn) mindre

Föränderligheten i varueltcrfrågan storre

En annan forskare, WilburR Thompson, menar att ekonomer som utformar modeller för stadstillväxten bör intressera sig speciellt för den regionala servicen. Den regionala servicesektorn är stabil från tillväxtsyn- punkt, medan övriga näringars omfattning och betydelse för sysselsätt- ningsutvecklingen växlar från tid till annan'. Detta gäller framför allt regioner som framgångsrikt attraherar nya näringar med höga krav på ”intelligens och kreativitet”. Dessa branscher mognar så småningom och kommer att omfatta en rationaliserad och rutiniserad produktion. När de nått detta stadium tillhör de inte längre den snabbast expanderande sektorn, och regionen måste söka sig nya utvecklingsbranscher, om den vill behålla sin starka tillväxt. I själva verket innehåller regioner med en omfattande utförsel av varor och tjänster en blandning av några mycket unga, snabbt tillväxande branscher, några medelålders med svag Växtkraft och ett fåtal som är gamla och på tillbakagång.

Varje produkt har sin framgång och tillbakagång, och varje regions överlevande måste i det långa loppet vila på dess förmåga att utforska och uppfinna eller på annat sätt skapa ett nytt underlag för den produktion av varor och tjänster som avsätts utanför det egna området. Den ekonomiska basen för en storstadsregion är dess universitets och forsk- ningsinstitutioners skaparkraft, skickligheten hos dess tekniska och eko— nomiska institutioner, genomslagskraften hos dess informations— och reklamapparat, flexibiliteten i dess transportväsende och kollektiva tjän- steproduktion samt alla andra egenskaper hos den lokala infrastrukturen som underlättar den snabba och direkta övergången från gamla och mognade näringar till nya och växande. En variationsrik sammansätt— ning av varu- och tjänsteutförseln bredden — dämpar effekten av förändringar i omvärlden, medan en rik infrastruktur — djupet underlättar anpassningen till dessa förändringar genom att förse regionen

X

med de institutioner och fysiska förutsättningar som krävs för att det skall vara möjligt att starta nya företag, överflytta kapital från gamla till nya användningar och omskola arbetskraft. Thompsons uppfattningar refereras i ett arbete publicerat av Stock-

holms generalplaneberedningl, där det samtidigt framhålls att Stock-% holms expansion bekräftar dessa tankegångar. Regionens utveckling kan till betydande del härledas ur den snabba tillväxt som tjänstesektorerna genomgår. Stockholms-regionens stora serviceandel innebär att tjänste- produktionens expansion får betydande sysselsättningseffektcr — men

utan att detta innebär en ökande koncentration av dessa verksamheter till re gionen3 .

Ekonomen G M Neutze behandlar storstadstillväxtens förutsättningar

1 Wilbur R Thompson, Internal and external factors in the development of urban economies, ur H S Perloff and L Wingo Jr (edzs), issues in urban economics, John Hopkins Press 1968. 2 Olle Ohlsson, Arne Granholm, Regionalekonomiska modeller med tillämpning på Stockholmsvregionen, Stockholms kommunstyrelses utlåtanden och memorial, Bihang, 1972186. 3 Det senare fenomenet har observerats i studier av New York-regionens utveck— ling. Se bl & Robert M Lichtenberg, One—tenth of a Nation, New York Metropolitan region study 1960, Harvard University Press Regional Plan Association, Inc.

och problem med utgångspunkt från australienska erfarenheter!. Neutze diskuterar de ekonomiska motiven för och emot en decentralisering av sysselsättning och befolkning från de största till de medelstora koncentrationerna. Bland de stora regionernas fördelar anför Neutze en rad argument som är kända också från den svenska debatten. Större regioner ger underlag för ett bredare urval av möjligheter i form av samhällsservice, utbildning, kultur, arbete, varor och tjänster. För de sysselsatta kan detta innebära färre bindningar till speciella företag, bättre materiell levnadsstandard samt — inte minst betydelsefullt större möjligheter att trygga sysselsättningen också under perioder med genom- gripande strukturomvandlingar.

Nackdelarna är enligt Neutze främst de långa, dyrbara och obekväma arbetsresorna för boende och sysselsatta. Bostadmarknadens ineffektivi- tet, bristande överblick av alternativa bosättnings- och arbetsplatser samt andra, mer djupgående missförhållanden, kan hindra de berörda från att förändra sin situation. Är det mot den bakgrunden inte möjligt att genom en omfördelning av tillväxten uppnå huvuddelen av storregionernas fördelar med mindre uppoffringar av ekonomiska och mänskliga värden? Neutze påpekar att de företagsekonomiska subjekten inte alltid är informerade om alla alternativ, inte beaktar alla konsekvenser av sitt handlande och inte heller samordnar sitt beteende med andra företags eller samhällets åtgärder. Sådana skevheter påverkar otvivelaktigt utveck- lingen. Det är dock oklart om de sammanlagda effekterna av ofullkom- ligheterna gynnar eller hämmar de stora regionernas tillväxt.

Neutze menar vidare att nytillkommande företag i en stor region medför små fördelar ibland t o m nackdelar för de företag som redan finns på platsen. I en mindre region däremot kan tillskottet vara en betydelsefull fördel för de redan etablerade, eftersom underlaget för privat och samhällelig service breddas. Bertil Thorngren framhåller i sin kommentar till Neutzes arbete att detta resonemang inte förefaller övertygande som samhällsekonomiskt argument mot större regioner. Om de inflyttande företagen är av exakt samma slag som de redan etablerade kommer de att skärpa konkurrensen tex om arbetskraften. Är de i stället av ett annorlunda och delvis nytt slag kommer de att erbjuda nya alternativ till användning av de resurser de etablerade företagen haft tillgång till. De kan också föra in metoder och kunnande som tidigare ._ inte funnits i regionen. Skapandet och utnyttjandet av dessa nya

alternativ kan bli en betydelsefull drivkraft bakom den utveckling Neutze vill se omfördelad.

Det är enligt Thorngren inte nödvändigtvis något samhällsintresse att skydda etablerade företag från ”intrång” eller att flytta företag enbart till regioner där de är oreserverat välkomna av det lokala näringslivet. Däremot kan det väntas vara ett samhällsintresse att skydda människor

1 G M Neutze, Economies and the size of cities, Canberra 1965. En sammanfattning i svensk översättning med kommentarer av Bertil Thorngren och Åke E Andersson har publicerats i serien Urbaniseringsprocesren, Häfte nr 32, Stencil Lund 1970.

från alltför hård konkurrens om arbetstillfällen, dvs att ge dem ett skydd _ mot en ”alternativfattig” miljö. Detta talar för att frågan inte gäller hur stora regioner skall vara, mätt i invånarantal eller ekonomiska resultat, utan hur stora de skall vara i förhållande till sina möjligheter att ge A*"? invånarna en adekvat livsmiljö. Att förändra en regions struktur kan vara ett mer effektivt sätt att påverka utvecklingen än att söka reglera dess ' storlek. Stora regioner med fullt utbyggda kollektivtransporter, fungeran- de bostadsförsörjning och effektiv miljövård skulle tex kunna vara attraktiva, även om kostnaderna för en sådan utbyggnad skulle drabba löne- och vinstnivåer inom regionerna. Små regioner, där de unika förutsättningarna tillvaratagits, skulle kunna vara attraktiva för andra aktiviteter med mindre komplex och föränderlig struktur.

Storstadsregionernas balansproblem

Under senare år har fokus i de svenska ekonomernas diskussion om storstadstillväxten flyttats från överväganden om storstadsregionernas fördelar för den enskilde och för samhället — stort urval av service och sysselsättning, konjunkturpolitisk stabilitet — till resonemang om regioner- nas inre strukturella svårigheter. Förenklat uttryckt kan det sägas att slutsatser om nivåns betydelse inte längre är det centrala i diskussionen om de största regionernas utveckling, snarare överväganden om deras balanssvårigheter. Inte minst de senaste årens sysselsättnings- och befolk- ningsförändring, har visat att storstadsregionernas utveckling kan ge samma slags strukturella problem som förändringarna i andra region- typer.

Bertil Thorngrens ovan redovisade kommentar till Neutzes arbete är ett uttryck för dessa tankegångar. Balansproblemet har vidare uppmärk- sammats av Erik Dahmén och Roland Artle i deras inläggi ERU-rappor- ten Regioner att leva il.

Erik Dahmén kritiserar den i olika sammanhang framförda tesen att Stockholms-regionens omfattande tillväxt under efterkrigstiden skall uppfattas som ett bevis, eller i varje fall som ett mycket starkt indicium på rationella ekonomiska krafters spel. Hade inte främst den s k bostads- bristen lagt hinder i vägen skulle, anses det, dessa krafter ha medfört en ännu snabbare tillväxt. Dahmén ifrågasätter om de positiva faktorerna, närmast stordriftens fördelar och de positiva externa effekterna för företagen och hushållen, kunnat spela lika stor roll, när regionen hunnit växa till närmare en miljon invånare, som de gjorde när invånarantalet bara var en halv miljon. Naturligtvis kan en del positiva faktorer finnas kvar, men hur många och hur betydelsefulla är de? Har inte i en rad fall de flesta redan utnyttjats, kanske för länge sedan?

De negativa externa effekterna har i regel framträtt senare än de positiva, men då i gengäld med mycket större styrka. En betydande del

1 ERU, Publica, Allmänna Förlaget, 1972.

av de mycket stora offentliga investeringarna under årens lopp har gjorts för att minska de negativa verkningarna av den stora befolkningsanhop- ningen i Stockholms-regionen. Trafiken har krävt sin del. Också bostads— byggandet har blivit mycket omfattande, liksom en stor del av den kommunala investeringsverksamheten. Under trycket av de negativa faktorerna har investeringarna också blivit forcerade. Genom denna utveckling, framhåller Dahmén, har arbetsmarknaden blivit överansträngd och kostnaderna för hela anläggningsverksamheten drivits i höjden.

Dahmén avvisar tesen att merkostnaderna för storstadstillväxten skulle vägas upp av de mycket stora ”intäkterna” eller ”välfärdstillskotten". De registrerade inkomstolikheterna mellan Stockholms-regionen och andra regioner är ett tveksamt bevis, bla därför att det inte med säkerhet kan visas att det föreligger interregionala skillnader i företagens produktivitet och att jämförelserna inte avser samma slags inkomsttagare. Även om man vid en viss tidpunkt konstaterat en genomsnittlig inkomstolikhet följer inte därav att en fortsatt tillväxt genom nettoinflyttning skulle innebära ett steg närmare optimum, dvs den ekonomiskt mest effektiva regionstorleken. Alldeles för begränsade analyser av marginaleffekterna har gjorts. Om man vill visa att Stockholms—regionen är mera optimal än tex Åmåls— eller Örebro-regionerna, fordras betydligt bättre bevisföring än den som hittills redovisats — och därmed också bättre argument för att övertyga om att fortsatt expansion av Stockholms-regionen skulle vara samhällsekonomiskt rationell.

Enligt Roland Artle är de kollektiva nyttigheterna en viktig kugge i själva mekanismen för stadstillväxten. Staden är en koalition, ett kollek- tiv, med invånarna som medlemmar. Dess utveckling och tillväxt är baserad på en uppbyggnad av dels konkreta stockar som avger flöden av kollektivtjänster -— gator, broar, gemensamhetslokaler och annat och dels abstrakta stockar — kunskapsstockar och alltmer intrikata informa- tionssystem — som också ihuvudsak har kollektivprägel. En mängd olika tjänster presteras av en kapitalapparat, vars tillkomst finansierats av både tidigare och nuvarande generationer stadsinvånare. Att få del av dessa kollektivnyttigheter, ofta till låg eller ingen omedelbar kostnad, blir ett starkt incitament för flyttare att bli nya medlemmar i kollektivet — staden. Visserligen har många av de berörda nyttigheterna begränsad kapacitet, dvs de betjänar bara ett visst antal ”konsumenter” per tidsenhet, men dessa kapacitetsgränser är ofta diffusa, i synnerhet ur flyttarens synvinkel. För individen, och även företaget, blir det ofta ett rationellt ekonomiskt beslut att flytta till staden — och alldeles särskilt till storstaden som har det ojämförligt största sortimentet av kollektivnyttig- heter. Man kan inte helt freda sig från reflexionen, menar Artle, att de som idag mest energiskt hävdar att Stockholm blivit ”alltför stort” är stockholmare själva. Vad som ter sig rationellt för den inflyttande landsortsbon står i konflikt med vad den som redan är medlem i kollektivet anser vara rationellt, och bakom den konflikten ligger bl a olika uppfattningar om kapacitetsgränserna. Åke E Andersson resonerar i inledningen till sin matematiskt oriente-

rade storstadsanalys, som publicerades av ERU år 1970I , om storstads- regionernas obalanserade tillväxt som ett välfärdsproblem. De efter- följande beräkningarna visar att tillfälliga obalanser mellan insatserna för olika näringsgrenar ibland kan vara nödvändiga om det på lång sikt, bedöms angeläget att uppnå högt ställda mål när det gäller bostads- produktionens, serviceförsörjningens och den industriella produktionens tillväxt. Inom övriga nordiska länder har bl a den norske ekonomen Thormod Hermansen2 utvecklat metoder för analys av sambanden mellan storstadstillväxt och storstadsstruktur.

En bred internationell översikt över teoretiska arbeten om urbanise- ringens ekonomiska villkor publicerades under år 1973 iJournal of Economic Literatura. översikten visar att den matematiskt inriktade teoribildningen kring storstadsproblemen utvecklats under det senaste decenniet. Svårigheterna att utnyttja slutsatserna för en praktisk politik tex när det gäller ekonomi, arbetsmarknad och bostadsförsörjning är dock fortfarande mycket påtagliga. Orsakerna får bedömas vara flera. Som framhållits i inledningen till kapitel 2 är det svårt att i det komplicerade samspelet mellan sociala, ekonomiska och tekniskadriv- krafter isolera skeenden som skall analyseras. Det saknas också i många avseenden _ och det är sannolikt ett mer avgörande skäl — empiriska data som gör det möjligt att i en tillämpning av modellerna dra tillförlitliga slutsatser om storstadsutvecklingen — hur den skall och kan påverkas.

4.2 Storstadsregioner i internationellt perspektiv — en statistisk översikt

4.2.1. Folkmängd och folkmängdsutveckling i vissa internationella storstadsregioner

Enligt Förenta Nationernas statistiska redovisningar4 är Australien det mest storstadsdominerade bland världens industriländer. Vid slutet av 1960-talet bodde inte mindre än 67% av Australiens befolkning i tätorter med mer än 100 000 invånare. Efter Australien i agglomerations— grad följde Japan med hälften av befolkningen i tätorter med mer än 100 000 invånare. Motsvarande relationstal låg i Storbritannien på ca 40 %. I intervallet 30—35 % återfanns bla Danmark, Sovjet, Österrike, Nederländerna och Västtyskland, medan Kanada, USA och Italien hade 25—30 % av befolkningen i större tätorter. Sverige hör till den grupp av länder, omfattande bl a Finland, Frankrike, Norge och Tjeckoslovakien,

1 Åke E Andersson, under medverkan av Rune lungen, Storstadsproblcmatiken (SOU 197 0:14). En komplettering är Olle Ohlsson, Arne Granholm, Regionalmodel— ler, Stockholms Generalplaneberedning 1973. 2 Se bl a Thormod Hermansen, Regionale pressproblemer, boligbygging og arbeidskraftallokering, Stencil, Bergens universitet, 1971. 3 Gerald S Goldstein, Leon N Moses, A survey of Urban Economics. Journal of Economic Literature, June 1973, Volume Xl, Number 2. 4 United Nations, Demografic Yearbook 1970, New York 1971.

som vid slutet av 1960-talet hade 15—20% av befolkningen bosatt i tätorter med mer än 100 000 invånare.

Det finns uppenbarligen inget entydigt samband mellan de större tätorternas befolkningsandel och landets totala folkmängd, inte heller mellan koncentrationsgrad och utvecklingsnivå eller levnadsstandard, som dessa båda senare faktorer brukar mätas. Däremot ger liten yta och stor folkmängd förutsättningar för en hög storstadsandel, tex i Japan och Nederländerna.

Ett klart samband finns å andra sidan mellan landets totala folkmängd och förekomsten av enstaka stora befolkningsagglomerationer. De båda folkrikaste tätortsregionerna i industrinationerna Tokyo och New York, båda med en folkmängd på ca 11 milj invånare — ligger i länder med mer än 100 milj invånare. Sovjet det tredje landet på samma folkmängdsnivå — har en huvudregion, Moskva, med ca 7 milj invånare. Stater med ca 50 milj invånare i Västeuropa Västtyskland, Storbritan- nien, Italien och Frankrike — hyser i två fall tätortsregioner med 7 år 8 miljoner invånare — Paris och London. Roms tätortsområde har knappt 3 milj invånare, medan Västtysklands dominerande tätortsagglomeration återfinns inom Rhen-Ruhr—området med totalt omkring 10 milj invånare. Det största enskilda tätortsområdet i Västtyskland, bortsett från Berlin, är emellertid Hamburg med knappt 2 milj invånare.

I följande sammanställning redovisas ett urval av de större agglomera— tionerna i de industrialiserade länderna. Urvalet täcker dels de folkrikaste tätortsregionerna, dels de dominerande agglomerationerna i länder där huvudstadsregionen har mindre folkmängd än den största regionen. För några länder har flera storstadsregioner tagits med. Detta gäller stater med flera folkrika tätortsregioner som varierar i struktur eller utveckling och stater som har två ur folkmängdssynpunkt likvärdiga storstads- regioner som inte är huvudstäder.

[folkmängd vid slutet av Region 1960-talet, milj invånare

>10 Tokyo, New York 5—10 Paris, London, Moskva, Chicago, Los Angeles 2— 5 Leningrad, Madrid, Rom, Birmingham, Sydney, Melbourne, Montreal, Toronto 1— 2 Hamburg, Wien, Köpenhamn, Stockholm,

Miinchen, Warszawa, Bryssel, Prag Rotterdam, Amsterdam

0,4— 1 Helsingfors, Oslo, Ziirich

Källa: United Nations, Demografic Yearbook 1970.

Som framgår av figur 4.1 med data som illustrerar utvecklingen under 1950- och 1960-talet i dessa storstadsområden står inte folkmängdstill- växten i absoluta tal i direkt relation till respektive regions storlek. Tokyo hade visserligen den överlägset största befolkningsökningen — ca 270 000 personer per år —— men tillväxten i New York överträffades av

Absoluta tal lOOtHal invånare per är

|———-— +300 '

+200

. . Paris Los Angeles +100 New York . . Moskva . Chicago Madrid Toronto ' . Rom .Montreal . Leningrad . . . Melbourne Sydney Miinchen Warszawa Hamburg] . OJ. Rotterdam Birming Köpenv . . ZUrich Helsing- A ! d ' ham ., .hamn "" "" a'" '0'5 Relativa tal % per år

London .

Källa: United Nations, Demographic Yearbook 1970

förändringarna både i Los Angeles och i Paris. Folkmängdstillväxten i Stockholms-regionen låg i nivå med förändringen i vissa andra ungefär jämstora regioner, t ex Hamburg, Miinchen, Warszawa och Amsterdam. Det skall tilläggas att befolkningsutvecklingen inom flertalet av de redovisade orternas centrala områden var negativ under 1950— och 1960-talen. Minskningen varierar från årliga genomsnitt på några hundra- tal personer i Bryssel och Stockholm till 20 000 personer i Paris. Endast Tokyo, Moskva, Los Angeles, Leningrad och Montreal hade enligt redovisningen i Demografic Yearbook befolkningsökning inom sina administrativa områden mellan åren 1950 och 1970.

Redovisas folkmängdstillväxten irelativa tal, vilket också skett ifigur 4.1, framstår inte längre de största tätortsagglomerationerna, Tokyo, Paris, Los Angeles, New York och Moskva, som de mest expansiva. Deras plats intas i stället av ett antal mindre och ”yngre” metropoler: Toronto,

Figur 4.1 Folkmängds- förändring i genom- snitt per år i vissa inter- nationella storstads- regioner (hela det urba- niserade området) under 1950- och 1960 talen — absoluta och relativa tal

Helsingfors, Montreal och Madrid. Stockholms-regionens årliga tillväxt under 1950- och 1960-talen — 1,8 % motsvarar medianvärdet i den studerade gruppen av storstadsregioner. Flertalet medelstora tätorts- regioner i Europa, Amerika och Australien 2—5 milj invånare hade en kraftigare relativ tillväxt än Stockholms—regionen. En svagare expan- sion i relativa tal registrerades dels i de stora agglomerationerna, bl a New York, London, Paris och Moskva, dels i storstadsområden som Bryssel, Birmingham, Köpenhamn och Amsterdam. Det skall påpekas att avgräns— ningarna av tätortsregionerna skett på delvis olika sätt i skilda länder. Slutsatserna av de redovisade förändringstalen får därför inte hårddras. Trots den i flertalet industriländer mycket kraftiga expansionen i de / största befolkningsagglomerationerna sker i flera länder en relativt sett ? ännu starkare tillväxt i tätortsregioner som befinner sig på en lägre nivå i tätortshierarkin. Data om befolkningsutvecklingen i tätortsregionerna i USA under 1960—talet1 visar att de — mätt i relativa tal — mest expansiva tätorterna återfunnits bland regioner som hade mellan en halv och en miljon invånare år 1960. En arbetsgrupp inom EFTA som studerat tillväxtcentras roll i medlemsländernas regionalpolitik har i en rapport publicerad år 19732 konstaterat att det är landsdelscentra eller centra på regional nivå som växer snabbast — på bekostnad av de största och de minsta stadsregionerna.

4.2.2. Struktur och utvecklingstendenser i vissa nordiska storstads— regioner

Folkmängd och fl yttningsrörelser

Den översiktliga redovisningen av folkmängdsnivåer och folkmängdsför— ändringar i vissa internationella storstadsregioner i föregående avsnitt har visat på väsentliga skillnader i omfattning och utveckling mellan de dominerande tätortsagglomerationerna i olika industriländer. Den absoluta storleken är emellertid ofta av mindre intresse vid jämförelser mellan olika storstadsregioner. Sett i ett internationellt perspektiv är det mer givande att studera storstadsregionernas struktur och utveckling i för- hållande till andra orter inom resp länder. Svårigheterna att erhålla jämförbara data för de olika länderna är emellertid betydande och utredningen har valt att ställa storstadsutvecklingen i Sverige i en internationell belysning enbart med hjälp av uppgifter om huvudstads- regionerna i Danmark, Finland och Norge. Som framgår av tabell 4.1 och figur 4.2 inträffade i flertalet av de redovisade nordiska storstadsregionerna en markant förändring i folk- 'mängdstillväxtens storlek efter år 1970. Den årliga folkökningen som uppgick till 10 000 år 20 000 personer under 1960-talet reducerades åren 1971—1972 till i genomsnitt 3 000 a 5 000 personer per år och upphörde

1 Russel B Adams, Metropolitan Area och Central City Population, I 96 0—1 970— ]980, Annales de Geographie No 444, 1972. ? National Settlement strategies: A framework for regional development. Regional Policy in EFT A. Publicerad av BETA-sekretariatet, Geneve.

Tabell 4.1 Folkmängd och folkmängdsförändringar i vissa nordiska storstads- regioner perioden 1960—[973

Måttenhet: l OOO-tal personer

Region lfolk— Förändring, år Folk- mängd mängd 1960 1961—1965 1966—1970 1971 1972 1973 1973

Stockholma 1 223 110 106 9 0 0 1447 Göteborga 564 52 62 8 2 0 688 Malmöa 335 37 36 5 3 1 417 Köpcnhamnb 1608 70 82 4 4 3 1770 OsloC 710 48 48 4 2 2 814 Helsingforsd 661 88 80 18 16 17 881

a Området för tillämpning av bestämmelserna om lokaliseringssamråd. b Nordostsjälland. C Oslo og Akershus fylke. d Helsingfors regionplaneområde samt Kyrkslätts och Sibbo kommuner.

Källor: SCB, Officiell befolkningsstatistik (Sverige); Landsplaneudvalgets sekre- tariat, De seneste års regionale befolkningsutvikling (Danmark); Regionplanerådet för Oslo og Akershus, Oslo og Akershus Regional statistikk (Norge); Finlands statistikcentral, Befolkningsförändringsstatistiken, Folkräkningen 1960 och 1970 (Finland).

praktiskt taget helt år 1973. Utanför mönstret faller endast Helsingfors— regionen, där folkökningen fortsatte i samma takt åren 1971—1973 som under 1960-talet.

Figur 4.2 visar vidare att befolkningsexpansionen koncentrerades till ,». storstadsregionernas ytterområden. ;

De omfattande förändringarna i storstadsregionernas befolkningsut- veckling förklaras främst av förskjutningar i flyttningsrörelserna. Som framgår av tabell 4.2 hade samtliga nordiska storstadsregioner betydande inflyttningsöverskott under 1960-talet. I Stockholms— och Köpenhamns- regionerna byttes detta överskott i ett underskott åren 1971—1972. Även Göteborgs-, Malmö- och Oslo-regionerna fick vidkännas betydande reduk- tioner i flyttningsnettona under början av 1970-talet.

Skillnader föreligger i utvecklingen av det utrikes flyttningsnettot mellan å ena sidan de svenska storstadsregionerna och å andra sidan Köpenhamns- och Oslo-regionerna. De svenska storstadsregionerna hade en kraftig minskning både i det utrikes och i det inrikes flyttningsnettot åren 1971 och 1972. [ Köpenhamns— och Oslo-regionerna skedde däre- mot ingen nedgång i det utrikes flyttningsnettot. Som visats i kapitel 3 följdes nedgången i de svenska storstadslänens inrikes flyttningsöverskott i början av 1970-talet av en kraftig reducering av skogslänens utflyttningsöverskott. Liknande förändringar i flyttnings- mönstren under början av 1970-talet registrerades även i Danmark och Norge.

I Danmark sammanföll minskningen av Köpenhamns-regionens inrikes flyttningsnetto med kraftig förbättring av flyttningsnettona för Nordjyl—

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Stockholm

+25

+10

—10

25 Period 1961-1966-1971 19721973 1961-1966—1971 19721973 1961—1966-1971 19721973 1965 1970 1965 1970 1965 1970

Köpenhamn Oslo Helsingfors + 25

mmåä

1961-1966-1971 19721973 1961-1966-1971 19721973 1965 1970 1965 1970

CentralortskOmmUnen

Figur 4.2 Årlig folkmängdsförändring i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1973

Källor: Se tabell 4.1

Tabell 4.2 Inrikes och utrikes flyttningsnetton i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1972

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Region Typ av Genomsnitt per år

flyttning ___—_—

1961—1965 1966—1970 1971 1972

Stockholm Inrikes 10 8 —— 1 —4

Utrikes 5 6 1 —4 Göteborg Inrikes 4 5 3 0

Utrikes 2 3 0 —2 Malmö Inrikes 4 3 2 l

Utrikes I 2 0 0 Köpenhamn Inrikes 4 —4 —7

Utrikes . . 2 I 4 Oslo Inrikes 5 3 —2 l

Utrikes . . I 3 1 Helsingfors Inrikes 15 10

Utrikes .

Källor: Se tabell 4.1.

lands, Viborgs, Fyns och Storströms amtskommuner, dvs de områden som hade de största negativa flyttningsnettona under perioden 1966— 1969. Parallellt inträffade en kraftig förskjutning i mönstret för flytt- ningarna mellan kommuner av olika storlek. Kommuner mindre än 15 000 invånare hade sammanlagt en nettoutflyttning på drygt 5 000 personer under år 1970. År 1972 uppvisade samma kommuner en nettoin flyttning på mer än 8 000 personer.

Förändringarna i flyttningsmönstret orsakades bla av en sysselsätt- ! ningsexpansion inom de mindre kommunernas förvaltningar. Samtidigt med denna ökning av arbetstillfällena försköts bosättningspreferenserna till fördel för de mindre orterna. Denna förskjutning stimulerades av att det förelegat betydande skillnader mellan kommuner av,olika storlek i priset på mark för bostadsbyggande. Spridningen av tätortstillväxten inom amtskommunerna följdes av en ökad pendling från de mindre tätorterna mot orter med större arbetsmarknader.

Även i Norge skedde en regional utjämning i flyttningsnettona under åren 1971 och 1972. Fylkena på Vestlandet och i Tröndelag, som hade betydande nettoutflyttning under 1950— och 1960—talen visade en betyd- ligt gynnsammare flyttningsbild åren 1971—1972. På hela Vestlandet var nettoutflyttningen sammanlagt endast 75 personer under de två åren. De båda Tröndelagsfylkena hade samtidigt en nettoinflyttning på över 500 personer.

Hela Nordnorges nettoutflyttning, som uppgick till över 4 000 per- soner per år under slutet av 1960—talet stannade vid i genomsnitt 1 300 personer åren 1971—1972. Den förbättrade flyttningssituationen för västra, mellersta och norra Norge innebar en minskning av nettoinflytt- ningen till Östlandet och Oslo-området. Inflyttningsnettot i Oslo og

Figur 4.3 Förändring i antalet förvärvsarbe- tande med fördelning på näringsgrenar i nor- diska storstadsregioner

, mellan åren I 960 och I 9 70

Akershus fylke låg på 4 000 år 5 000 personer per år under 1950- och l960-talen men stannade åren 1971—1972 vid 500 personer per år. Samtidigt noterades en kraftig förbättring av flyttningsnettona i Öst- landets båda nordligaste fylken Hedmark och Oppland som båda hade stora utflyttningsnetton under 1960-talet.

Sysselsättning

Den totala sysselsättningstillväxten mellan åren 1960 och 1970 varierade från 12 till 16 % i samtliga nordiska storstadsregioner utom Helsingfors- regionen, där antalet sysselsatta perioden 1960—1970 ökade med närma- re 30 %. Expansionen inom servicesektorn svarade för den helt domine- rande delen av sysselsättningstillväxten isamtliga regioner, vilket framgår av figur 4.3. Mätt i relativa tal ökade servicesysselsättningen svagast i

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Stockholm

Göteborg

Malmö

Köpenhamn

Oslo

Helsingfors

—40 —10 0 50 100 120

Förklaring:

Jordbruk, skogsbruk mm _ Industri och byggnadsverksamhet Service Samtliga näringsgrenar

Källor: Se tabell 4.1

Tabell 4.3 Antal förvärvsarbetande samt den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner år 1970

Region Antal för— Relativ fördelning iprocent Summa värvsar- betande, Jordbruk, Industri och Service- 1 OOO-tal skogsbruk m m byggnadsverksamh näringar

Stockholm 695 1 29 70 100 Göteborg 297 3 39 58 100 Malmö 188 4 36 61 101 Köpenhamn 880 2 36 62 100 Oslo 383 2 32 66 100 Helsingfors 428 2 35 63 100

Källor: Se tabell 4.1.

Oslo-regionen med 25 % —— starkast i Helsingfors-regionen med 44 %. Sysselsättningsförändringarna inom tillverknings- och byggnadsindustrin under 1960-talet innebar en minskning av antalet arbetstillfällen i Stockholms- och Köpenhamns-regionerna. Industrisysselsättningen i de båda andra huvudstadsregionerna, liksom i Göteborgs-regionen, ökade något, medan antalet sysselsatta inom industrisektorn i Malmö-regionen var i stort sett detsamma åren 1960 och 1970.

Industrisektorns sysselsättningsandel varierade år 1970 i huvudstads- regionern'a, som framgår av tabell 4.3, mellan 29% för Stockholms— regionen och 36 % för Köpenhamns-regionen.

Tabell 4.4 Färdigställda lägenheter i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1972

Måttenhet: l OOO-tal lägenheter

Region Genomsnitt per år _ Totalt

1961—1965 1966—1970 1971 1972 1961—1972

Stockholm 15 21 24 22 229 Göteborg 7 12 13 9 118 Malmö 5 7 6 8 77 Köpenhamn 11 18 20 16 181 Oslo 7 7 8 9 89 Helsingfors 10& 13 14 124

a Genomsnitt för perioden 1961—1970.

Källor: SCB, Sammanställningar från länsstyrelserna i AB—, M— och O—län (Sverige); Landsplaneudvalgets sekretariat, Regionale boligfremskrivninger 1985 (Danmark); Regionplanerådet för Oslo og Akershus, Oslo og Akershus Regional statistikk (Norge); Finlands statistikcentral, Bostadsproduktionsstatistik (Finland).

Bostadsbyggande

Även i fråga om bostadsproduktionen finns vissa likheter mellan de nordiska storstadsregionerna. Som framgår av tabell 4.4 steg antalet färdigställda lägenheter under 1960-talet och fram t o m år 1971 såväl i Stockholms- och Göteborgs- som i Köpenhamns-regionen. År 1972 inträffade en märkbar minskning i färdigställandet inom samtliga tre regioner. I Helsingfors—regionen var bostadsproduktionen väsentligt större åren 1971—1972 än under 1960-talet.

4.3. Undersökningar av de svenska storstadsregionernas struktur och utveckling

Utredningen har i kapitel 3 redovisat data som belyser de grova drageni landets regionalekonomiska struktur och utveckling. Beskrivningen ger bl a en översiktlig bild av förhållandena i de olika storstadsregionerna och gör det möjligt att studera förändringarna i deras rikssammanhang. Redo- visningen i föreliggande kapitel syftar till att ge en mer nyanserad bild av storstadsregionernas struktur och utveckling.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen inom storstadsregionerna dokumenteras och analyseras kontinuerligt av regionernas egna plane- ringsorgan. Utredningen har i väsentlig utsträckning kunnat bygga sin redovisning av storstadsutvecklingen på sammanställningar och analyser som framställts på lokal och regional nivå inom storstadsområdena.

Länsstyrelserna följer kontinuerligt den regionalekonomiska utveck- lingen i storstadsområdena och behandlar i sina regionalpolitiska över- väganden storstäderna som en integrerad del av resp län. Vid sidan av länsstyrelserna gör primär— och landstingskommunala organ aktiva utred— nings- och planeringsinsatser:

|:! I Stockholms-regionen handläggs frågor rörande översiktlig plane- ring dels av landstingets planeringsnämnd på basis av verksamheten inom planerings— och regionplanekontoren, dels av Stockholms kommun och dess generalplaneberedning.

Cl Översiktliga planeringsfrågor inom Göteborgs-regionen faller inom ansvarsområdet för Göteborgs-regionens kommunalförbund. Data om de ekonomisk-geografiska förhållandena i Göteborgs-regionen insamlas, bearbetas och analyseras av Göteborgs stadskontors utredningsavdelning.

[] De övergripande planeringsfrågorna på kommunal nivå inom Malmö-regionen hanteras av Sydvästra Skånes Kommunalförbund.

De redovisade statliga och kommunala regionala organen har under senare år publicerat ett omfattande material avsett att belysa storstads— områdenas hittillsvarande och framtida struktur och utveckling. Utred- ningen har i sin beskrivning av storstadsregionerna utnyttjat data ur följande publikationer:

Utgivare

Arbetets namn

Huvudsakligt innehåll

Länsstyrelserna i Stock- holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län

Stockholms läns landsting, regionplanekontoret

Stockholms generalplane beredning

Stockholms Stadsbyggnads- kontor

Göteborgs stadskontor

Länsprogram 1970

Förslag till regionplan 1970 för Stockholmstrakten

Stockholmsregionens utveck- ling (Meddelande 1971:4)

Arbetskraftsundersök ningen i Stor-S tockholm 1968

Inventering och analys av äldre arbetsområden i Stock- holm

Stor-Göteborgs näringsliv, nutidsläge och framtids- perspektiv (Nr Ur 1971:10)

Arbetsmarknadssituationen i Göteborgs-regionen (Nr Ur 1971:15)

Bedömning av näringslivs— och sysselsättningsutveckling

Hittillsvarande regionalekonomiska utveck- ling, serviceförhållanden m m

Förslag till plan för utveckling av den re- gionala stukturen.

Förslag till plancringsnivåer i olika kom- muner för år 1980

Stockholms-regionens ekonomiska utveck- ling och struktur.

Förutsättningar och mål för den framtida utvecklingen

Utvecklingsalternativ för perioden 1985— 2000

Nationella perspektiv på Stockholms-regio- nens tillväxt, orsaker till den regionala ut- vecklingen

Hittillsvarande och framtida utveckling av befolkning, bostäder, sysselsättning och produktion

Sysselsättningsstrukturen med avseende på näringsgren, yrke och utbildning

Sysselsättningsstruktur och sysselsätt- ningsutveckling i Stockholms-regionens del- områden. Den partiella och latenta arbets- kraften samt den ej sysselsatta befolk- ningens omfattning och struktur,

Näringsgrens- och yrkesfördelningsprognos

Analys av markutnyttjande och sysselsätt- ning i sex arbetsområden

Näringslivets struktur och utveckling i Göte- borgs-regionen perioden 1960—1965 — jäm- förelse med övriga storstadsområden.

Allmänna förutsättningar för näringslivets arbetskraftsefterfrågan

F ramtidsperspektiv för Göteborgs- regionens näringsliv

Arbetslösheten i Göteborg åren 1965— 1971 —- en jämförelse med övriga storstadsom- råden och hela riket

Näringslivsförändringar i Göteborgs-re- gionen efter år 1965

Näringslivs-, bransch- och yrkesstruktur i Göteborgs-regionen

Göteborgs-regionens marknads- och produk- tionsbetingelser

Observerade och beräknade sysselsätt- ningsförändringar i Göteborgs-regionen åren 1960 1 985

Utgivare

Arbetets namn

Huvudsakligt innehåll

Sydvästra Skånes kommunalförbund

Utbud av potentiell arbets- kraft inom Göteborgs- regionen

Sysselsättningsmöjlig- heter för potentiell arbets- kraft

Göteborgs—regionens mark- nads— och produktionsbe— tingelser

Programplanering — mars 1974

Förslag till regionplan 1972 för sydvästra Skåne

Bostadsbyggnadsprogram 1974—78 för sydvästra Skåne

Omfattningen av potentiell arbetskraft, för- delning på olika grupper, gruppernas vilja och möjlighet att börja arbeta

Arbetsgivarnas intresse för och behov av skilda grupper av arbetskraft, reella möjligheter att bereda arbete åt vissa typer av arbetskraft

Bedömningar av vilka slags verksamheter som finner motiv att flytta från Göteborg och hur möjligheterna att attrahera ny verk- samhet kan komma att förändras

Konsekvenserna för den framtida syssel- sättningsutvecklingen

Sammanfattning av aktuella prognoser och bedömningar rörande befolkningsutveckling, näringsliv och sysselsättning

Redovisning av planeringsförutsättningar i övrigt: utbyggnadsplanering för bostads- och arbetsområden, skatteunderlagsprognos m m

Bedömning av s k strategiska frågor, dvs frågor av vital betydelse för kommunens framtida utveckling och inriktning av verk- samheten

Allmänna utgångspunkter för utbyggnaden av sydvästra Skåne

Befolknings-, näringslivs- och sysselsätt- ningsutveckling

Regional struktur. Utbyggnad för bostä- der, trafik, service och fritid

Kostnader, finansiering och ekonom i.

Beräkning av bostadsbyggnadsbehov perio- den 1971—1985 baserad på bedömningar av befolkningsutveckling, hushållsbildning, lägenhetsavgång m m

Program för bostadsbyggandets omfatt- ning och lokalisering perioden 1974— 1978

Rapporterna från de planerade organen i storstadsområdena, under hand kompletterade med synpunkter och material från opublicerade promemorior samt uppgifter sammanställda inom utredningens sekre- tariat, utgör underlaget för den följande beskrivningen av storstädernas struktur och utveckling. Utredningen har vidare för sin redovisning tillgodogjort sig delar av innehållet i 1974 års ERU-rapporter — se ovan kapitel 2 och i viss utsträckning underlaget för ERU:s analys av samhällsutvecklingen i storstadsregionerna som kommer att publiceras under hösten 1974 som bilaga1 till utredningens betänkande. Redo- görelsen för struktur och utveckling inom storstadsregionernas arbets- marknader bygger till betydande del på material som ställts till förfogan— de av länsarbetsnämnderna i storstadslänen.

Dokumentationen om de svenska storstadsregionerna inleds iavsnitt 4.4 med en beskrivning av storstadsregionernas ställning i produktions- och kontaktsystemet. Därefter belyses strukturen och utvecklingen inom företagssektorn och den offentliga sektorn iavsnitt 4.5. Avsnitt 4.6 är en redogörelse för storstadsregionernas arbetsmarknad. Iavsnitt 4. 7 behand- las storstadsområdenas hittillsvarande befolkningsstruktur och befolk- ningsutveckling. Kapitlet avslutas med en översikt över bedömningar av storstadsregionernas framtida utveckling i avsnitt 4. 8.

4.4. Storstadsregionernas ställning i produktions- och kontaktsystemet

4.4.1. Produktions— och kontaktsystemets struktur

Ett produktionssytem består av objekt arbetsställen eller delar av arbetsställen — som är beroende av varandra och länkas samman av transporter av gods, personer och information. I produktionssystemet finns dessutom länkar i form av ägandeförhållanden och maktrelationer. ERU:s produktionskostnadsgrupp har, som framgått av redovisningeni kapitel 2, som en del av sin undersökning av produktionskostnaderna i olika regioner, studerat beroendeförhållandena inom det nationella produktionssystemet. Särskild uppmärksamhet har ägnats de regionala aspekterna på det svenska produktionssystemet.

Produktionskostnadsgruppen framhåller i sin inledande principdiskus- sion att verksamheten vid olika arbetsställen ofta är starkt specialiserad. Arbetsfördelningen inom det nationella produktionssystemet har drivits långt. Produktionsutfallet i en region är resultatet av ett lagarbete mellan enheter, av vilka några finns inom den observerade regionen och andra i övriga regioner. Förändringar som kan avläsas i en region kan vara en följd av händelser och omständigheter i andra regioner. Genom de länkar som förbinder olika arbetsställen får åtgärder och förändringar i en region alltid större eller mindre effekter i andra regioner.

I produktionssystemets enheter ingår fyra typer av arbetsfunktioner:

(1) Insamlingsfunktioner; (2) Tillverkningsfunktioner; (3) Servicefunktioner; (4) Administrativa funktioner.

Tyngdpunkten i sysselsättningen i Sverige har förskjutits från i första hand insamlings— och tillverkningsfunktioner till administrativa funk- tioner. Antalet befattningshavare i funktioner som svarar för utbyte och behandling av information särskilt de mest kontaktintensiva — har ökat mycket kraftigt. Antalet kontaktintensiva befattningshavare beräknas ha stigit från 150 000 år 1960 till 250 000 år 1970 eller med ca 65 %. _

Den regionala omfördelningen av sysselsättningen har enligt produk- tionskostnadsgruppen inneburit en alltmer utpräglad funktionell differen- tiering mellan olika regioner. De informationsbehandlande, styrande ochy administrerande funktionerna har både inom den privata och inom den offentliga sektorn i allt större omfattning koncentrerats till storstads-

regionerna Stockholm, Malmö och Göteborg — i nu nämnd ordning. Samtidigt har tillverkning och godshantering särskilt de rutinbetonade delarna decentraliserats och fördelats mellan regioner med mindre befolkningsunderlag i olika delar av landet. Regionalt uppdelade organisa- tioner har blivit allt vanligare. Organisationer med stort antal sysselsatta har delats så att styrenheterna förlagts till någon storstadsregion, medan övriga enheter fått mer perifera lägen.

De kontaktintensiva befattningshavarna är en från regionalpolitisk synpunkt tungt vägande grupp. Hela gruppen omfattar visserligen endast ca 250 000 befattningshavare, men minst hälften av dessa finns i storstadsregionerna och ger där betydande sekundära sysselsättnings— effekter. De kontaktintensiva befattningshavarna knyter till sig personal för service samt registrering och bearbetning av information inom den egna organisationen. Samtidigt drar styrenheterna i storstadsregionerna till sig leverantörer av administrativ service. Regional koncentration av administration innebär också en koncentration av köpkraft genom att de kontaktintensiva befattningshavarna har en genomsnittsinkomst som är fyra gånger större än genomsnittsinkomsten för samtliga yrkesverksamma ilandet.

4.4.2. Fördelningen av näringslivets beslutsfunktioner

Till bilden av den regionala funktionsuppdelningen hör också en regional koncentration av beslutsfattandet i näringslivet. I en av delundersök- ningarna inom ERU:s produktionskostnadsstudiel visas att av de börs- noterade företagens huvudkontor år 1950 fanns 32% i Stockholms- regionen. År 1965 uppgick Stockholms-regionens andel till 38 % och år 1972 till 37 %. Under perioden 1950—1972 steg Malmö-regionens andel av antalet huvudkontor från 5 till 9 %. Däremot reducerades Göteborgs- regionens andel från 19 till 16 %. Tillsammans ökade storstadsregionernas andel av huvudkontoren från 56 % år 1950 till 62 % år 1972. Undersökningen beskriver också det svenska näringslivets ”ekonomiska maktstege”. Den geografiska spridningen av sammanlagt ca 16 000 styrelseuppdrag, 3 000 verkställande direktörer och 2 500 styrelseord- förande i svenska aktiebolag har kartlagts. Studien, som illustrerar förhållandena åren 1970 och 1971, visar att 58 % av de verkställande direktörerna återfanns i storstadsregionerna. En ännu större andel av styrelseuppdragen, 63 %, besattes av personer bosatta i storstadsregio— nerna, som också hyste 68% av styrelseordförandena. 1 Stockholms— regionen återfanns 38, 42 resp 46 % av de verkställande direktörerna, styrelseledamöterna och ordförandena. Den regionala koncentrationen av styrfunktionerna inom näringslivet kan vidare belysas av att enheter med i 55 % av antalet sysselsatta i landets 500 största industriföretag år 1970

styrdes och administrerades från storstadsregionerna, varav 33 % från

* Stockholms-regionen.

1 Lars Nordström, Mellanregionala beroenden — Maktens regionala koncentra- tion. lngår i 1974 års ERU-betänkande, Bilaga 8, Regionala beroenden (SOU 1974:3).

4.4.3. Köp och leveranser av varor och tjänster

1 produktionskostnadsgruppens beskrivning av det svenska produktions- systemet ingår också några kartläggningar som visar hur regionernas arbetsställen genom köp och leveranser av varor och tjänster är länkade till varandra och till arbetsställen i andra delar av landet. Fyra områden i olika delar av landet har studerats — Malmö A-region, Borås A-region, Kopparbergs län och Skellefteå/ Lycksele A-regioner. Undersökningen har omfattat arbetsställen inom tillverkningsindustrin och delar av uppdrags- verksamheten (företagsservice).

Undersökningen av industriföretagens försäljning visar att storstads- regionerna — och särskilt Stockholms-regionen är en betydelsefull avsättningsmarknad för företagen i samtliga studerade regioner. Stock- holms-regionens andel av de fyra regionernas försäljning varierade mellan 25 % för Skellefteå/Lycksele A-regioner och 36 % för Borås A-region. Av Borås-regionens försäljning gick närmare 60 % till de tre storstadsregio— nerna. Företagen i Kopparbergs län och i Skellefteå/Lycksele-regionerna avsatte ca 40 resp 30 % av sin inhemska försäljning inom de tre storstads— regionerna. Malmö—företagens produkter stannade till 45 % i den egna regionen eller grannregionerna, medan 27% resp 9% av försäljningen gick till Stockholms— och Göteborgs—regionerna.

Storstadsregionerna har däremot enligt ERU:s kartläggning inte fullt så stor betydelse om man granskar de undersökta industriföretagens för- delning av inköpen. Andelen inköp från storstadsregionerna varierade från 39 % för Borås-regionens företag till 25 % storstadsinköp för Skellefteå/Lycksele-regionernas företag. En betydande del av inköpen, 40—50 %, gjordes för samtliga undersökta områden inom den egna regionen eller grannregionerna.

Leveransundersökningarna visar vidare att en mycket stor andel av försäljningen till Stockholm för samtliga regioners del utgjordes av leveranser till partihandeln. Likaså var en stor del av Kopparbergs— och Skellefteå/Lycksele-företagens inköp i Stockholms-regionen leveranser från partihandelsföretag. Malmö- och Borås-företagens inköp i Stockholm skedde däremot i liten grad via partihandeln. Däremot gick en stor del av inköpen i den egna resp närmast belägna storstadsregionen via parti- handeln. Flera av länkarna i leveranssystemet har alltså sin grund i

näringslivets relationer till partihandelsföretagen, som istor utsträckning, är koncentrerade till storstadsregionerna.

Serviceföretagens försäljning och inköp av tjänster har studerats på samma sätt som industriföretagens leveranser. Denna del av undersök- ningen har omfattat de tjänster som i officiell statistik rubriceras uppdrags- verksamhet. Serviceföretagens försäljning stannade till övervägande delen '

inom och i närheten av den egna regionen. Mellan 58 och 81 % av försäljningen i de studerade regionerna gick till företag inom den egna eller angränsande regioner. Av Malmö-företagens tjänsteproduktion av- sattes endast 30% utanför Skåne, varav 15 % inom företag i övriga storstadsregioner.

Serviceföretagens köp av tjänster skedde däremot i betydligt större

omfattning i storstadsregionerna. Borås och Skellefteå/Lycksele- regionernas företag köpte något mindre än knappt 70 % av sina tjänsteri storstadsregionerna. Företagen i Malmö-regionen gjorde knappt hälften av sina tjänsteinköp i de båda övriga storstadsregionerna, medan åter- stoden köptes i den egna regionen och i grannregionerna. Det bör observeras att serviceföretagens inköp av tjänster omfattade relativt begränsade belopp.

4.4.4. Personkon takter

ERU:s produktionskostnadsgrupp har också belyst beroendeförhål— landena inom produktionssystemet genom en kartläggning av de direkta personkontakterna inom näringsliv och offentlig förvaltning. Kontakt- undersökningen har syftat till att identifiera de informationsbehandlande och kontaktberoende funktionerna i samhället.

Enligt undersökningen svarar arbetsställen inom näringsgrenarna indu- stri, offentlig förvaltning och andra tjänster mätt iabsoluta tal för det största antalet externa personkontakter. Om hänsyn tas till det varie- rande antalet anställda inom olika näringsgrenar framstår intresseorgani- sationer och offentlig förvaltning som de mest kontaktberoende närings- grenarna. Undersökningen visar vidare att det är en avgränsad grupp administrativa befattningshavare som främst sköter de externa person— kontakterna. Omfattningen av kontaktarbetet är bla beroende av på vilken nivå i organisationen befattningshavaren befinner sig. Tjänstemän med en viss ställning inom en organisation har i första hand kontakter med tjänstemän på motsvarande nivå i andra organisationer. Resultaten av kontaktundersökningarna visar att industriföretag utan- för Stockholms—regionen sköter hälften av sitt kontaktarbete på den egna lokaliseringsorten. Kontakterna tas huvudsakligen med tillresande från Stockholm, utlandet och från närbelägna regionala centra. Den andra hälften av kontakttiden domineras av förbindelser inom Stockholms- regionen. För organisationer lokaliserade till Stockholms-regionen gäller att en mycket stor del av tiden ägnas kontakter i den egna regionen. Befattningshavare som arbetar i Stockholms-regionen ägnar med andra ”ord genomsnittligt sett betydligt mindre tid åt resor än kollegorna i

övriga delar av landet. De mellanregionala personkontakterna över långa avstånd har studerats med hjälp av en enkätundersökning omfattande passagerartrafiken på samtliga reguljära flyglinjer inom Sverige under en vecka i april månad 1967. I undersökningen registrerades drygt 5 000 kontakter mellan arbetsställen i regioner med flygplats. Kontaktmönstret dominerades helt av de tre storstadsregionerna. Två tredjedelar av antalet resenärer kom från dessa regioner. Storstadsregionerna utgjorde målet för ca 80% av antalet resenärer som avreste från andra regioner. Från arbetsställen inom Stockholms-regionen företogs ca 2 200 tjänsteresor med flyg till arbets- ställen i andra regioner under mätveckan. Samtidigt tog arbetsställen i Stockholms-regionen emot ungefär lika många besök utifrån.

4.5. Näringsstruktur och näringslivsutveckling i storstadsregionerna

4.5.1. Näringsstruktur

Näringsgrensstrukturen i storstadsregionerna skiljer sig i flera avseenden från näringsgrenssammansättningen i riket. Skillnader framträder också vid jämförelser mellan de tre storstadsregionerna. Figur 4.4 in- nehåller en jämförelse mellan storstadsregionernas andelar av den för- värvsarbetande dagbefolkningen inom olika näringsgrenar och resp regions andel av det totala antalet förvärvsarbetande. Figuren visar att Stockholms-regionens näringsgrenssammansättning väsentligt avviker från näringsgrensstrukturen i hela riket. Tillverkningsindustrin i regionen hade år 1970 en sysselsättningsandel som var sju procentenheter lägre än regionens andel av det totala antalet sysselsatta. I gengäld översteg Stockholms-regionens andel av sysselsättningen inom näringsgrenarna (l) handel, hotell- och restaurangverksamhet, (2) samfärdsel, post och tele, ' (3) bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet samt (4) offentlig förvalt- _ ning och andra tjänster väsentligt regionens totala sysselsättningsandel. Göteborgs- och Malmö-regionerna liknar varandra om man ser till näringsgrenssammansättningen. Avvikelserna från riksmönstret är dess- utom betydligt mindre än i Stockholms-regionen. År 1970 var både Göteborgs- och Malmö-regionernas andel av sysselsättningen inom näringsgrenen tillverkningsindustri endast en knapp procentenhet lägre än resp regions andel av det totala antalet förvärvsarbetande. Inom service- näringarna är bilden inte lika enhetlig. I Malmö-regionen översteg syssel- sättningsandelen för samtliga servicegrenar regionens andel av den totala sysselsättningen. Göteborgs-regionen hade däremot en sysselsättnings- andel inom näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster som understeg regionens andel av det totala antalet förvärvsarbetande.

Måttenhet: Andel i procent av dagbefolkningen

Näringsgren Stockholms-regionen Göteborgs—regionen Malmö-regionen Jordbruk, skogs— bruk m m Tillverknings- industri m m

Byggnadsindustri

Handel, hotell- och restau rangverksamhet Samfärdsel, post och tele Bank—, försäkrings- och uppdragsverksamhet

Offentlig förvaltning och andra tjänster

%? 0 10 20 30 40 0 1 0 20

(Den streckade linjen markerar regionens andel av det totala antalet förvärvsarbetan- de i riket)

Figur 4.4 Storstadsregionernas andel av den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket med fördelning på näringsgrenar år I 970

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970

Skillnaderna i näringsstruktur mellan de tre storstadsregionerna kan också belysas genom beräkning av den sysselsättning som kan sägas vara av baskaraktär, dvs den arbetskraft som åtgår för att producera varor och tjänster som avsätts utanför den egna regionen.

Bassysselsättningens storlek i de tre storstadsområdena enligt denna definition anges genom att man bestämmer den minimisysselsättning som skulle krävas i varje region för att upprätthålla produktionen för lokalt behov. Den del av sysselsättningen som ligger utanför detta minimibehov antas vara knuten till regionens basproduktion. Beräkningarna av stor- stadsregionernas sysselsättningsbehov för lokal produktion har baserats på en analys av sysselsättningsstrukturen i storstadsregionerna och i de därnäst till folkmängden tio största kommunerna. I dessa tretton om- råden har den förvärvsarbetande befolkningen inom olika näringsgrenar år 1970 satts i relation till folkmängden. Den lägsta noterade andelen har för varje näringsgren antagits motsvara den minimisysselsättning som varje region skulle kräva för att producera varor och tjänster för den egna regionens behov.

Som framgår av tabell 4.5 skulle 350 000 av Stockholms-regionens 700 000 förvärvsarbetande år 1970 ha funnits inom vad som här kallats basnäringarna. Motsvarande sysselsättningsöverskott i Göteborgs- regionen skulle ha utgjort 135 000 sysselsatta och i Malmö-regionen 92 000 sysselsatta. Det totala antalet förvärvsarbetande i Göteborgs— och Malmö-regionerna var 300000 resp 190000 personer. I Stockholms- regionen skulle alltså exakt hälften av de förvärvsarbetande ha varit sysselsatta i produktion för lokalt bruk. I Göteborgs— och Malmö-regio- nerna uppgick den lokalt bundna andelen enligt beräkningarna till ca 55 % av det totala antalet förvärvsarbetande. Sysselsättningsutvecklingen .i storstadsregionerna skulle alltså förenklat uttryckt i ungefär lika istor grad styras av förändringar på den lokala marknaden som av , förändringar på avsättningsområdena utanför den egna regionen.

Tabell 4.5 Beräknat antal förvärvsarbetande inom basverksamhet (se text) med fördelning på näringsgrenar och storstadsregioner år 1970

Näringsgren Stockholms— Göteborgs— Malmö— regionen regionen regionen

Jordbruk, skogsbruk 0 3 300 3 900 Tillverkningsindustri 108 300 69 800 41 200

Byggnadsindustri 12 000 6 000 2 000 Handel, hotell- och restaurangverksamhet 50 600 15 700 13 200 Samfärdsel, post och tele 33 700 16 700 6 000 Bank-, försäkrings— och uppdragsverksamhet 51 200 9 600 6 100

Offentlig förvaltning

och andra tjänster 95 200 13 900 19 100

Summa 351 000 135 000 91 500

Enbart bassysselsättningens storlek ger emellertid inte den fullständiga bilden av regionens näringsgeografiska särdrag. Regionens näringsprofil framträder framför allt genom olikheter i basproduktionens samman- sättning. Tabell 4.5 visar att ungefär hälften av bassysselsättningen i både Göteborgs- och Malmö-regionerna år 1970 skulle ha funnits inom tillverk- ningsindustrin. Av återstående överskott i Göteborgs-regionen föll mer- parten på näringsgrenarna handel, hotell- och restaurangverksamhet samt samfärdsel, post och tele, medan bassysselsättningen inom näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster var förhållandevis låg. 1 Malmö- regionen svarade näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster däremot för den största överskottsposten efter tillverkningsindustrin. I Stockholms-regionen var bassysselsättningens fördelning på näringsgrenar enligt beräkningarna väsentligt annorlunda än i de båda övriga storstads- regionerna. Ungefär 30% av sysselsättningsöverskottet återfanns inom var och en av näringsgrenarna tillverkningsindustri samt offentlig förvalt- ning och andra tjänster. Lika stor var den sammanlagda bassysselsätt- ningen inom näringsgrenarna handel, restaurang- och hotellverksamhet samt bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet.

Resultaten av beräkningarna illustrerar väsentliga skillnader i närings-C'w profilen mellan å ena sidan Stockholms-regionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmö-regionerna. Stockholms roll som lokaliseringsort för centrala riksmyndigheter och organisationer, större partihandels- företag, huvudkontor inom bank- och försäkringsverksamhet m m av- speglas i det stora ”överskottet” av förvärvsarbetande i servicenäringar i förhållande till det beräknade lokala behovet inom tjänstesektorn. Ser- vicenäringarnas bassysselsättning i de båda andra storstadsregionerna kan antas i första hand vara knuten till konsumtionsbehov inom resp landsdelar — västra och södra Sverige.

4.5.2. Näringslivsutveckling

Den förvärvsarbetande dagbefolkningen ökade i Stockholms-regionen enligt folkräkningarna med drygt 50 000 personer under perioden 1965— 1970, dvs lika mycket som under den närmast föregående femårsperio- den. Huvuddelen av ökningen i regionen — drygt 40 000 arbetstillfällen — föll som framgår av figur 4.5 på näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster. Bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet expanderade med tillsammans ca 15 000 sysselsatta. I övrigt ökade antalet arbetstill— fällen inom näringsgrenarna samfärdsel, post och tele samt byggnads- industri, medan tillverkningsindustrin förlorade ca 6 000 sysselsättnings- tillfällen.

Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) var antalet sysselsatta i Stockholms-regionen något färre år 1973 än år 1970. Betydande skillnader föreligger dock mellan de olika näringsgrenarna. Inom sektorn offentlig förvaltning och andra tjänster fortsatte tillväxten även efter år 1970 fram till år 1973 ökade antalet arbetstillfällen i näringsgrenen med drygt 20 000. Bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet i Stockholms—regionen ökade med ca 4 000 arbetstillfällen,

Figur 4.5 Förändring i antalet arbetstillfällen i storstadsregionerna perioden 1 965— I 970

Måttenhet: 1 OOO-tal förvärvsarbetande (dagbefolkning)

Jordbruk m m

Tillverknings-

industri m m

Byggnadsindustri

Handel, hotell- och L— restaurangverksamhet En

Samfärdsel, post och tele

Bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet

Offentlig förvaltning och andra tjänster

Samtliga närings- grenar

—-10 Förklaring:

60

Stockholms-regionen Göteborgs-regionen Malmö—regionen

Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970

medan näringsgrenarna handel, hotell— och restaurangverksamhet samt samfärdsel, post och tele förlorade sammanlagt drygt 5 000 sysselsatta under åren 1971—1973. Samtidigt fortsatte sysselsättningsavgången inom den varuproducerande sektorn. Antalet arbetstillfällen minskade med något mer än 10 000 i vardera näringsgrenen tillverkningsindustri och byggnadsindustri. Tendenserna från de sista månaderna år 1973 och början av 1974 pekar enligt arbetskraftsundersökningarna på att antalet arbetstillfällen i Stockholms-regionen åter skulle ha ökat, främst som följd av stigande aktivitet inom industrisektorn. I Göteborgs-regionen ökade antalet arbetstillfällen med ca 16000 mellan åren 1965 och 1970. Denna ökning motsvarar hälften av föränd- ringen under 1960-talets första femårsperiod. Sysselsättningsföränd- ringarna i Göteborgs-regionen perioden 1965—1970 innefattar en minskning på sammanlagt ca 7 000 arbetstillfällen inom jordbruks— och industrisektorerna och en ungefär lika stor sammanlagd ökning inom byggnadsverksamhet, hotell- och restaurangverksamhet samt bank-, för- säkrings- och uppdragsverksamhet. Resultaten innebär att sysselsättningen

inom den privata sektorn inte nämnvärt förändrades mellan åren 1965 och 1970 och att sysselsättningsökningen följaktligen helt bars upp av tillväxten inom de statliga och kommunala sektorerna. Den statliga förvaltningen expanderade i Göteborgs-regionen med omkring 3000 arbetstillfällen, medan de primär- och landstingskommunala verksam- heterna svarade för ca 9 000 nya arbetstillfällen _'trots att dessa sektorer hade endast 15% av den totala sysselsättningen i regionen under perioden 1965—1970.

Efter år 1970 försvagades sysselsättningsökningen i Göteborgs- regionen om man jämför med utvecklingen under slutet av 1960-talet. Antalet arbetstillfällen var år 1973 enligt AKU knappt 7 000 fler än år 1970. Både tillverkningsindustrin och den offentliga förvaltningen ökade med 6 000 a 7 000 sysselsatta i Göteborgs-regionen mellan åren 1970 och 1973. Byggnadsindustrin förlorade under samma period ca 7 000 förvärvsarbetande.

I Malmö-regionen ökade antalet sysselsatta med ca 11000 mellan åren 1965 och 1970, vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av ökningen under perioden 1960—1965. Hela tillväxten under andra hälften av 1960-talet — sammanlagt drygt 16 000 arbetstillfällen tillkom inom näringsgrenarna offentlig förvaltning och andra tjänster, handel, hotell- och restaurangverksamhet samt bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet. Industrisektorn förlorade däremot ca 4 000 förvärvsarbetande i Malmö-regionen perioden 1965—1970.

Mellan åren 1970 och 1973 förändrades inte det totala antalet sysselsatta inom Malmö-regionen i någon större utsträckning. Inom ramen för den oförändrade totala arbetskraftsefterfrågan förekom emellertid en viss omfördelning mellan olika näringsgrenar. Antalet arbetstillfällen minskade med vardera ca 3 000 i näringsgrenarna tillverk— ningsindustri, byggnadsindustri samt handel, hotell- och restaurangverk- samhet. Samtidigt ökade antalet arbetstillfällen med omkring 8 000 i näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster.

4.5.3. Industrisektorns bransch- och yrkesstruktur

Tidigare har framhållits att en av skillnaderna mellan storstadsregionerna, om man ser till näringsgrensstrukturen, är den låga andelen industrisyssel— satta i Stockholms-regionen i förhållande till andelen industrisysselsatta i de båda övriga regionerna. Även inom tillverkningsindustrin finns emel- lertid betydande skillnader mellan de tre regionerna. De mest påtagliga olikheterna, om man jämför Stockholms— och Göteborgs-regionerna med utgångspunkt från folkräkningsdata år 1970, består i en förhållandevis låg andel grafisk industri i Göteborgs-regionen samt en låg andel textil-, beklädnads- och lädervaruindustri i Stockholms-regionen. En väsentlig strukturell skillnad mellan de båda regionerna finns vidare inom metall- och verkstadsvaruindustrin: I Göteborgs-regionen svarar bil-, kullager- och varvsindustrin för ca två tredjedelar av metall— och verkstadsvaru-

V

industrins sysselsättning. I Stockholms-regionen ligger tyngdpunkten på .c),

elektroindustrin.

Malmö-regionens branschsammansättning avviker betydligt från de båda andra storstadsregionernas, främst på grund av att metall— och verkstadsvaruindustrin enligt folkräkningen 1970 svarar för en förhållan- devis begränsad del av industrisysselsättningen ca 35 % mot ca 45 % i Stockholms-regionen och drygt 55 % i Göteborgs-regionen. Livsmedels- _industrin, den kemiska industrin samt jord- och stenindustrin har i

gengäld jämförelsevis höga sysselsättningsandelar i Malmö-regionen.

En mer genomgripande strukturell skillnad mellan å ena sidan Stock- holms-regionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmö-regionerna framträder då de industrisysselsatta fördelas på yrkesområden. Enligt data från slutet av 1960-talet återfinns hälften av de sysselsatta inom näringsgrenen tillverkningsindustri i Stockholms-regionen inom yrkes- området tillverkningsarbete. Motsvarande andel för de båda övriga stor- stadsregionerna är två tredjedelar. I gengäld ligger andelen för yrkes- områdena naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m samt kameralt och ' kontorstekniskt arbete ca sju procentenheter högre i Stockholms—regio-

nen än i Göteborgs— och Malmö-regionerna. Sifferolikheterna pekar på att det i Stockholms-regionens industrisektor finns ett betydligt större inslag .av företagsledande, administrativa och vetenskapliga funktioner än i

Göteborgs- och Malmö-regionerna.

Skillnaderna i industriell struktur mellan de tre storstadsregionerna framträder klart då resp regions bassysselsättning fördelas på branscher inom tillverkningsindustrin. En beräkning av sysselsättningens fördelning på produktion för lokalt behov och basproduktion enligt den metod, som redovisades tidigare i detta avsnitt, visar att 80 % av de sysselsatta inom industrin i Göteborgs- och Malmö-regionerna år 1970 och ca 70% i Stockholms-regionen skulle ha varit engagerade i produktion av varor för avsättning utanför den egna regionen. [ Stockholms- och Göteborgs- regionerna fanns ett fåtal branscher med särskilt stor bassysselsättning. "Sysselsättningsöverskotten” i Malmö-regionen var betydligt jämnare fördelade mellan olika industribranscher. De största överskotten i Stock- holms-regionen återfanns inom elektroindustrin, den grafiska industrin och maskinindustrin. Motsvarande dominans i Göteborgs-regionen utöva- des av transportmedels- och varvsindustrin samt maskinindustrin. Det är dessa branscher och deras utveckling som ger regionerna deras industriella karaktär och som i hög grad bestämmer den regionala industrisektorns expansionsmöjligheter.

4.5 .4 Industristrukturens förändringar

Sysselsättningsutvecklingen under 1960-talet inom industrisektorn kännetecknades för Stockholms-regionens del av en kraftig minskning av antalet arbetstillfällen. Nedgången under perioden 1965—1970 — sam- manlagt 6 000 sysselsatta var dock betydligt mindre än förändringen under perioden 1960—1965. Minskningen översteg under 1960-talets första hälft 10 000 arbetstillfällen. Sysselsättningsnedgången inom industrin i Stockholms-regionen fortsatte under åren 1971 och 1972,

men upphörde under år 1973 och byttes mot slutet av året enligt AKU — i en ökning.

Minskningen av antalet industrisysselsatta under 1960-talets andra hälft var i Stockholms-regionen relativt sett något starkare än i riket som helhet. Stockholms-regionen svarade år 1965 för 14,1 % av det totala antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i riket. År 1970 hade andelen sjunkit till 13,7 %. Den i absoluta tal största reduceringen av antalet arbetstillfällen inom industrin i Stockholms-regionen mellan åren 1965 och 1970 skedde inom branscherna elektroindustri samt textil-, beklädnads— och lädervaruindustri som båda förlorade ca 2 500 syssel- satta. I livsmedels- och dryckesvaruindustrin minskade sysselsättningen med knappt 1 500 personer under 1960-talets andra hälft.

Mellan åren 1965 och 1970 minskade antalet sysselsättningstillfällen inom industriföretagen i Göteborgs-regionen med ca 4 000. Sysselsätt- ningsutvecklingen under perioden 1965—1970 skiljde sig betydligt från förändringen mellan åren 1960 och 1965, då sysselsättningen inom industrisektorn ökade med ca 6 000 personer. Göteborgs-regionens andel av det totala antalet arbetstillfällen inom industrin i landet minskade från 8,3 % år 1965 till 8,1 % år 1970. AKU-resultaten tyder på att industri— sysselsättningen i Göteborgs-regionen åter ökat efter år 1970.

Främsta orsaken till den under 1960-talet förändrade utvecklingen i Göteborgs-regionen var sysselsättningsavgången inom textil-, beklädnads- och lädervaruindustrin som reducerades med ca 6 000 arbetstillfällen mellan åren 1965 och 1970. Samtidigt förlorade livsmedelsindustrin i runt tal ] 500 arbetstillfällen. Till viss del kompenserades dessa förluster av en sysselsättningsexpansion inom bilindustrin knappt 4 000 syssel— ' satta —— och inom den kemiska industrin samt plast- och petroleum- industrin, som tillsammans ökade med något mindre än 1 000 arbetstill- fällen mellan åren 1965 och 1970 i Göteborgs-regionen.

Även i Malmö-regionen skiljde sig sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin under perioden 1965—1970 betydligt från föränd- ringen under 1960-talets första femårsperiod. Mellan åren 1960 och 1965 , ökade industrisysselsättningen något i regionen. Perioden 1965—1970 förlorade däremot industrin ca 4000 arbetstillfällen. Merparten av

sysselsättningsförlusterna ca 3 000 arbetstillfällen —— ägde rum inom ,

textil-, beklädnads- och lädervaruindustrin. Även sysselsättningsminsk-x. ningen i Malmö-regionen under andra hälften av 1960-talet var relativt sett kraftigare än i riket i dess helhet. Regionens andel av det totala antalet arbetstillfällen inom industrin reducerades från 5,1 % till 4,8% mellan åren 1965 och 1970. Enligt AKU fortsatte nedgången för Malmö-regionens del under åren 1971—1973.

Sysselsättningsutvecklingen inom industrin i samtliga tre storstads- regioner var förhållandevis ogynnsam, om man jämför med föränd- ringen i riket i övrigt under perioden 1965—1970. Om industrins totala sysselsättning hade förändrats i samma takt mellan åren 1965 och 1970 inom storstadsregionerna som i hela riket skulle antalet sysselsatta i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna ha legat 8100, 1 900 resp 2200 högre än det faktiska antalet år 1970. Den ”förlorade”

sysselsättningen motsvarar 6, 2 resp 4 % av antalet arbetstillfällen inom industrin i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna.

Den ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen inom industrin i stor— stadsregionerna kan ha två orsaker: Den kan följa av en från tillväxtsyn- punkt mera ofördelaktig branschsammansättning i storstadsregionerna än i riket som helhet eller vara resultatet av en lägre sysselsättningstillväxti storstadsregionerna än i riket inom olika branscher.

Under perioden 1965—1970 var den faktiska sysselsättningsutveck- lingen i Stockholms-regionen betydligt mera gynnsam än den skulle ha varit om regionen haft rikets branschsammansättning. Skillnaderna mellan rikets samt Göteborgs— och Malmö-regionernas sysselsättningsut- veckling påverkades däremot obetydligt av branschstrukturen. Bransch- sammansättningen kan alltså inte förklara storstadsregionernas jämförel- sevis ofördelaktiga sysselsättningsutveckling. Följaktligen måste orsaken sökas i att sysselsättningsutvecklingen inom enskilda branscher var svagare i storstadsregionerna än i riket i övrigt. Särskilt inom Stockholms- regionen hade de enskilda branscherna en jämfört med riket ofördelaktig sysselsättningsutveckling ”tillväxtunderskottet” uppgick under—perio- den 1965—1970 till sammanlagt när 12 000 sysselsatta. Enligt motsvaran- de beräkning skulle antalet sysselsatta i Göteborgs- och Malmö-regionerna ha varit 2 400 resp 1 800 fler om sysselsättningen inom varje bransch växt i samma takt som i riket som helhet mellan åren 1965 och 1970.

Den ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen iStockholms— och Göte- borgs-regionerna kunde observeras i praktiskt taget samtliga branscher. I Stockholms-regionen var förändringen särskilt ofördelaktig inom metall- och verkstadsvaruindustrin, som svarade för två tredjedelar av tillväxt- underskottet. Textil-, beklädnads— och lädervaruindustrin visade det största underskottet i Göteborgs-regionen, medan sysselsättningen i metall- och verkstadsvaruindustrin tillväxte i något snabbare takt än i riket som helhet. I Malmö-regionen utvecklades livsmedels- och dryckes- varuindustrin samt massa-, pappers- och den grafiska industrin gynn- sammare än i landet som helhet. De största tillväxtunderskotten i Malmö-regionen föll på metall- och verkstadsvaruindustrin samt textil-, beklädnads— och lädervaruindustrin.

Utredningen har ovan i kapitel 3 visat att den negativa sysselsätt- jningsutvecklingen inom storstadslänens tillverkningsindustri till stor del *kan förklaras av ogynnsamma lokaliseringsförändringar. Resultatet av etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen under perioden 1966—1970 blev för Stockholms-regionens del ett bortfall på knappt [6 000 arbetstillfällen. Under samma period orsakade lokaliseringsföränd- ringarna en förlust på knappt 2 000 arbetstillfällen i Göteborgs och Bohus län, medan Malmöhus län förlorade ca 3 500 arbetstillfällen.

4.5.5. Servicesektorns struktur och utveckling

Beräkningar av storleken på den sysselsättning som ligger utanför vad som skulle behövas för att tillgodose den egna regionens servicebehov kan också användas för att belysa skillnaderna mellan de tre storstadsregio-

nerna när det gäller servicesektorns omfattning och struktur. Denna ”överskottssysselsättning” ovan rubricerad bassysselsättningen skulle år 1970 ha varit något större i Göteborgs-regionen än iMalmö—regionen, 55 000 resp 44 000 personer. Bassysselsättningen inom tjänstesektorn i Stockholms-regionen beräknas i sin tur ha varit mer än fyra gånger större än motsvarande sysselsättning i de båda andra regionerna.

Bassysselsättningens fördelning på näringsgrenar inom servicesektorn skulle vidare enligt beräkningarna ha varit väsentligt olika i de tre storstadsregionerna. I Stockholms-regionen svarade partihandel, upp- dragsverksamhet och offentlig förvaltning vardera för 30 000—40 000 sysselsatta inom basverksamheter år 1970. I Göteborgs-regionen beräknas sysselsättningen i basproduktion inom näringsgrenen samfärdsel ha varit lika stor som bassysselsättningen inom hela näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster, ca 14000 personer. Därutöver föll ca 20% — 11 000 arbetstillfällen på näringsgrenen partihandel. Även Malmö—regionens bassysselsättning återfanns till betydande del ca 30 % — inom partihandeln.

Av den totala sysselsättningsökningen inom servicesektorn i Stock- holms-regionen under perioden 1965—1970 55 000 arbetstillfällen svarade de fyra näringsgrenarna uppdragsverksamhet, offentlig förvalt—g ning, hälso- och sjukvård samt socialvård tillsammans för ca 80 %. Inom var och en av dessa näringsgrenar ökade antalet förvärvsarbetande med drygt 10 000 personer. Tillskottet av sysselsättning inom servicesektorn åren 1965—1970 var betydligt lägre i Göteborgs- och Malmö-regionerna än i Stockholms-regionen, 21 000 resp 17 000 arbetstillfällen. Undervis- ning, hälso- och sjukvård samt socialvård svarade tillsammans för mer än 60 % av den totala tillväxten av arbetstillfällen i Göteborgs- och Malmö- regionerna mellan åren 1965 och 1970.

4.6. Storstadsregionernas arbetsmarknad

4.6.1 Sysselsättning och arbetslöshet — en översikt

Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) minskade antalet sysselsatta personer något i Stockholms-regionen mellan åren 1970 och 1973. Göteborgs—regionen hade en mindre ökning, medan antalet sysselsattai Malmö-regionen inte genomgick någon förändring under perioden. I

l

samtliga regioner minskade antalet sysselsatta män. Antalet sysselsatta kvinnor ökade däremot något åren 1971—1973.

Under slutet av år 1973 och början av år 1974 steg enligt AKU antalet sysselsatta åter i Stockholms— och Göteborgs-regionerna. Sysselsättningen i Malmö-regionen var däremot lika stor i början av år 1974 som under första delen av år 1973. Parallellt med minskningen i antalet sysselsatta mellan åren 1970 och 1972 steg antalet arbetslösa i storstadsregionerna enligt AKU. Under år 1973 minskade därefter antalet arbetslösa något — en utveckling som fortsatte under början av år 1974. Antalet arbetslösa i Stockholms-

regionen ökade från 8 000 personer genomsnittligt under år 1970 till 17 000 personer år 1972, men minskade till 14 000 personer år 1973. I Göteborgs- och Malmö-regionerna ökade antalet arbetslösa med 3 000 resp 4 000 personer om man jämför årsmedeltalen för 1970 och 1972. Antalet arbetslösa förändrades sedan obetydligt i Göteborgs-regionen under år 1973 och utgjorde i medeltal under året 8 000. I Malmö-regio- nen minskade däremot antalet arbetslösa med 2 000 personer mellan åren 1972 och 1973 till 6 000 personer. Under första kvartalet 1974 var antalet arbetslösa i samtliga storstadsregioner lägre än under motsvarande period år 1973.

Den förhållandevis ogynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden i storstadsregionerna under början av 1970-talet kan dock inte dölja det faktum att sysselsättningssituationen i stort var bättre i storstadsre- gionerna än i riket i övrigt. Det relativa arbetskraftstalet, dvs antalet personer i arbetskraften i förhållande till hela befolkningen i åldern . 16—74 är, låg betydligt högre istorstadsregionerna än i riket som helhet.

Emellertid fanns ganska betydande skillnader mellan de tre storstads- regionerna särskilt när det gäller sysselsättningen för kvinnor.

Det relativa arbetskraftstalet för kvinnor i Göteborgs-regionen ökade långsammare än arbetskraftstalet i hela riket efter år 1970 och låg år 1973 i nivå med riksmedeltalet. Vid samma tidpunkt översteg Malmö- regionens kvinnliga arbetskraftstal riksgenomsnittet med fyra procent- enheter. Det relativa arbetskraftstalet för kvinnor iStockholms—regionen låg år 1973 drygt sju procentenheter över riksgenomsnittet.

Den i förhållande till riket som helhet ogynnsamma förändringen 1 antalet arbetslösa i storstadsregionerna, som den redovisas i AKU, bekräftas av arbetsförmedlingarnas registrering av antalet arbetslösa. Under år 1973 svarade storstadsregionerna för 20—25 % av det totala antalet registrerade arbetslösa. Totalt för de tre storstadsregionerna innebar detta en fördubbling av andelen från år 1970. Den relativt sett kraftigaste ökningen av arbetslösheten efter år 1970 ägde rum i Malmö- regionen, som fram till år 1973 istort sett trefaldigade sin andel av rikets arbetslöshet — till ca 6 %. Stockholms-regionens andel, som år 1970 låg på drygt 5 %, fördubblades fram till år 1973. Göteborgs-regionens andel av riksarbetslösheten ökade däremot mindre — från knappt 5 % år 1970 till ca 6 % år 1973. Nedgången i antalet arbetslösa i storstadsregionerna under slutet av år 1973 och början av år 1974 var i stort sett parallell med förändringen i landet i övrigt. Storstadsregionernas andel av arbets- lösheten i hela riket låg kvar på 1973 års nivå även under första kvartalet 1974.

4.6.2. Förändringar i efterfrågan på arbetskraft

Antalet arbetstagare berörda av varsel om personalinskränkning översteg i samtliga storstadsregioner vid början av 1970-talet betydligt den nivå som observerades under konjukturnedgången åren 1967—1968. Samtidigt reducerades antalet lediga platser. Platsutbudet sjönk med 30—50 % i de tre regionerna mellan åren 1970 och 1971. Nedgången slog igenom med

större kraft i Stockholms- och Malmö-regionerna än i Göteborgs-re- gionen.

Varseln om personalinskränkningar genom driftsomläggningar omfatta- de i Stockholms—regionen 2 OOO—3 000 personer årligen under slutet av 1960-talet, men berörde nästan 5 000 personer år 1971. Under år 1972 var antalet varselberörda i Stockholms—regionen knappt 3 000 och år 1973 något mindre än 2 000 personer. I Göteborgs-regionen ökade effekterna av varslen från 1 000 ä 1 500 anställda årligen under perioden 1967—1970 till ca 2 000 personer per år perioden 1971—1973.

Utvecklingen i Malmö-regionen skedde sannolikt efter samma linjer som i de båda övriga regionerna. Antalet varselberörda i hela Malmöhus län särredovisning för Malmö—regionen saknas — ökade från omkring 1 000 personer i genomsnitt åren 1969—1970 till 3 500—4 000 personer åren 1971 och 1972. Under år 1973 minskade antalet varselberörda till knappt 2000 personer.

År 1971 var — enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistiska redovisning — för första gången under l960- och 1970-talen antalet lediga platser i Göteborgs- och Malmö-regionerna färre än antalet arbetslösa. Under år 1972 blev förhållandet detsamma i Stockholms-regionen. I genomsnitt fanns under åren 1972—1973 två arbetslösa per ledig plats i Malmö- regionen, omkring 1,5 arbetslösa per ledig plats i Göteborgs-regionen och drygt en arbetslös per ledig plats i Stockholms-regionen.

Under första kvartalet 1974 svängde relationen mellan antalet arbetslösa och antalet lediga platser tillbaka mot en övervikt för antalet lediga platser. I april 1974 motsvarades varje anmäld arbetslös av drygt 1,5 registrerade lediga platser vid arbetsförmedlingarna i Stockholms— och Göteborgs-regionerna. I Malmö-regionen var antalet anmälda arbetslösa lika stort som antalet registrerade lediga platser.

4.6.3. Arbetsmarknadens matchningsproblem

Numerär jämvikt mellan antal arbetslösa och lediga platser betyder givetvis inte att fullständig balans råder på arbetsmarknaden. Företag som efterfrågar arbetskraft ställer ofta krav t ex i fråga om ålder, utbildning, och yrkesvana som inte uppfylls av alla arbetssökande. Redovisningen i tabell 4.6 ger en mycket grov indikation på svårigheterna att matcha utbudet av lediga platser mot de arbetslösas efterfrågan på arbete.

Som framgår av tabellen förelåg i december 1973 för Stockhoms- och Göteborgs-regionerna en ungefärlig jämvikt mellan antalet lediga platser och antalet arbetslösa. Även om man antar att samtliga arbetslösa skulle kunnat anvisas en ledig plats inom önskat yrkesområde hade i Stock- holms-regionen 2 800 arbetslösa blivit utan arbete. Samtidigt skulle 2 300 lediga platser inte ha kunnat fyllas av registrerade arbetssökande. I Göteborgs-regionen var balansen något bättre — 1000 arbetslösa och lediga platser skulle enligt samma teoretiska förutsättningar ha blivit över. Det skall poängteras att denna beräkning inte säger något om de verkliga möjligheterna att para de lediga platserna med de registrerade arbetslösa. I realiteten föreligger speciella krav och önskemål från både

Tabell 4.6 Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser inom olika storstadsregioner med fördelning på yrkesområden 1973—12—10

Yrkesområde Stockholm 9- Göteborgs— M almö— regionen regionena regionenb

Arbets— Lediga Arbets— Lediga Arbets— Lediga lösa platser lösa platser lösa platser Tekniskt m m, 1 600 2 600 900 900 1 300 800 administrativt, kameralt, kontors— tekniskt och kom- mersiellt arbete Byggnadsarbete 1 400 0 400 200 100 200 Tillverkningsarbete, 1 100 900 1 000 1 900 1 100 400

maskinskötsel m m exkl byggnads- och stuveriarbete

Servicearbete 5 00 1 800 500 600 700 400 Övriga yrkesom- 1 800 600 1 300 500 1 200 300 råden Samtliga yrkes— 6 400 6 000 4 100 4 000 4 400 2 100 områden

3 Inkl Alingsås och Vårgårda kommuner. b Inkl Trelleborgs kommun.

Källa: AMS, Meddelande från statistiksektionen.

arbetsgivare och arbetssökande vilket ytterligare begränsar matchnings- möjligheterna.

Trots dessa reservationer kan en jämförelse mellan storstadsregionerna med avseende på utbuds/efterfrågebalansen inom olika yrkesområden bidra till att illustrera skillnaderna i arbetsmarknadsläget. Hela över- skottet av lediga platser i Stockholms-regionen lokaliserades till kontors- och serviceyrkena. Däremot rådde i Göteborgs-regionen numerär balans och i Malmö-regionen ett överskott på arbetssökande inom dessa sekto- rer. Vidare förelåg ett överskott på arbetssökande inom b yggnadsyrken i Stockholms-regionen, medan arbetsmarknaden i stort sett befann sig i balans inom byggsektorn i de båda andra storstadsregionerna.

Inom yrkesområdet tillverkningsarbete observerades också väsentliga skillnader mellan regionerna. I Göteborgs-regionen rådde en markant överefterfrågan på ”industriarbetskraft”. Stockholms-regionen uppvisade däremot ett mindre överskott på arbetssökande till industrin. I Malmö- regionen — där antalet arbetslösa var lika stort som i de båda övriga regionerna — innebar den mycket låga efterfrågan på arbetskraft ett betydande överskott av personer som sökte tillverkningsarbete.

4.6.4. Göteborgs-undersökningen

Nyligen genomförda undersökningar vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har bekräftat att den rent numerära balansen på arbets-

marknaden — en ledig plats per arbetslös långtifrån garanterar en verklig överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Länsarbetsnämnden gjorde i augusti 1973 i samband med räkningen av antalet arbetslösa och lediga platser en kartläggning av de arbetssökandes yrkesönskemål, de lediga platsernas fördelning på yrkesområden och av eventuella arbetshinder hos de arbetssökande1 .

Antalet registrerade arbetslösa i Göteborgs och Bohus län uppgick i augusti 1973, enligt tabell 4. 7, till 4 200 personer. Antalet platser lediga som kunde tillsättas omedelbart var 4 300. Av de arbetslösa hade 2 500, eller nästan 60 %, begränsningar av något slag i arbetsutbudet. För knappt häften av de arbetssökande ansågs åldern vara ett hinder för förvärvsarbetet.

Tre yrkesområden dominerade de arbetssökandes yrkesönskemål. Sysselsättning inom yrkesområdena naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m samt inom servicearbete och tillverkningsarbete efterfrågades av vardera ca 1 000 personer. Av de lediga platserna fanns huvuddelen 1 400 resp 1 200 — inom yrkesområdena tillverkningsarbete och service- arbete. För tillverkningsarbete rådde alltså teoretiskt sett balans mellan utbud och efterfrågan. En närmare analys av utbud och efterfrågan visade att hälften av de arbetssökande var kvinnor och en fjärdedel män över 55 år. Företagen sökte emellertid företrädesvis yngre män med viss utbild- ning.

Inom serviceyrkena var situationen delvis en annan. Även där rådde en relativt god numerär balans mellan utbud och efterfrågan. Inom service- området pågår ständigt en stor omsättning av både lediganmälda platser

Tabell 4.7 Antal arbetssökande samt anmälda lediga platser vid arbetsförmedlingen i Göteborgs och Bohus län med fördelning på yrkesområden i augusti 1973

Yrkesområde Arbetssökande Lediga platser

Naturvetenskapligt, tekniskt, samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete samt administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete 990 390 Vårdarbete inom hälso- och sjukvård

samt medicinskt arbete 120 400 Servicearbete 940 1 200 Tillverkningsarbete 1 020 1 360 Byggnadsarbete 590 890 Övrigt arbete 5203 90 Summa 4 180 4 330

a Inkl 160 sökande utan specificerade yrkesönskemål.

1 Augustiundersökningen följdes under november 1973 av en bredare studie som på de punkter jämförelser är möjliga gav i stort sett samma resultat som den tidigare här refererade undersökningen.

och arbetssökande. En betydande del av det stora antalet arbetslösa och lediga platser var därför sannolikt relativt nyanmälda önskemål, som på kort tid skulle komma att tillgodoses av förmedlingen. Även bland de sökande till arbeten inom serviceyrkena kan emellertid också ha funnits ett antal personer med olika former av arbetshandikapp.

En annan typ av matchningsproblem framträdde inom yrkesområdet naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m. Bland de sökande fanns ett stort antal långtidsutbildade personer utan egentlig begränsning i arbets- utbudet men med en utbildning som inte stämde med efterfrågan.

Matchningsproblemen på arbetsmarknaden framträder ännu tydligare om man i stället för hela länet betraktar balanssituationen enbart vid arbetsförmedlingen i Göteborg. Av 1 600 lediga platser inom tillverk- ningsarbete i Göteborg stod ca 1 100 till förfogande för svetsare, grovplåtslagare, verkstadsmekaniker och maskinmontörer. Arbetskrafts- utbudet inom yrkesområdet uppgick till knappt 600 personer, varav 300 kvinnor och 100 män äldre än 55 år, dvs personer som efterfrågades i liten utsträckning av företagen. Inom yrkesområdet vårdarbete efterfrå- gades 400 personer, varav drygt 300 läkare, tandläkare och sjuksköter- skor. Antalet arbetssökande var 50. Omkring 600 arbetslösa sökte arbete inom yrkesområdet tekniskt, vetenskapligt, administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete, men antalet lediga platser inom yrkesområdet stannade vid drygt 200.

Länsarbetsnämndens undersökning visade att det vid sidan av en snabb genomströmning, som vid Göteborgs-förmedlingen under år 1973 upp- gick till 5 000 år 6 000 personer per månad, fanns en betydande arbetskraftsresurs bestående av sökande med begränsat arbetsutbud. Därutöver dominerades det icke utnyttjade arbetskraftsutbudet av en stor grupp kvinnor och långtidsutbildade. Samtidigt förelåg ett markant efterfrågeöverskott främst i fråga om yrkesutbildade industriarbetare.

4.6.5. Konsekvenserna av ett antal företagsnedlaggningar

Undersökningar som behandlar arbetsmarknadseffekterna av före- tagsnedläggningar är relativt få och avser i huvudsak händelser under 1960-talets sista femårsperiod. Den kvantitativt mest omfattande undersökningen av detta slag publicerades av arbetsmarknadsstyrelsen år 1972'1. Undersökningen redovisar sysselsättningssituationen en viss tid efter driftsomläggningen för 11 500 personer som under åren 1966— 1972 varslades om avsked på grund av personalinskränkning eller drifts- nedläggelse. Undersökningstidpunkten varierade för de studerade 87 driftsomläggningarna från en till tolv månader efter omläggningen.

Av de 11 500 arbetstagarna vid de nedlagda arbetsställena hade 67 % erhållit nytt arbete vid undersökningstillfället. Totalt 10 % var registre- rade som arbetslösa. Återstående 20% fördelades ganska jämt på kate- gorierna personer i utbildning, personer i arkiv- och beredskapsarbete,

1 AMS, Meddelande från utredningshyrån 197220.

pensionerade, långtidssjuka och ej arbetssökande. Undersökningen visade att 75 % av de arbetslösa var äldre än 55 år.

Längden av den tid som förflutit mellan tidpunkten för driftsomlägg- ningen och tidpunkten för undersökningen visade sig ha liten betydelse för resultaten. Andelen arbetslösa låg på ca 10 % både för de driftsinskränk- ningar som undersöktes 1—3 månader efter förändringen och för de som undersöktes efter 10—12 månader. Däremot kunde vissa skillnader konstateras vid jämförelse mellan branscherna. En något lägre andel fick arbete efter omställningar inom textilindustrin än inom verkstadsvaru- industrin samt massa- och pappersindustrin. En betydande skillnad förelåg också mellan olika personalkategorier. Av omställningsberörda " tjänstemän var 4 % arbetslösa vid undersökningstillfället, bland arbetar- personalen 12 %. För åtta driftsomläggningar med 2 100 berörda arbetstagare inhäm- tades uppgifter om arbetsförhållandena för de personer som erhållit arbete i öppna marknaden. Knappt 50 % av dessa hade erhållit sänkt lön vid arbetsplatsbytet. Vid en allmän bedömning av arbetsbytet ansåg hälften av de berörda att det inte fanns någon större skillnad mellan det gamla och det nya arbetet, medan en tredjedel ansåg att det nya arbetet var bättre än det tidigare.

Förutom arbetsmarknadsstyrelsens breda uppföljning av omställnings- drabbade arbetstagare har gjorts studier av sysselsättningssituationen för friställda arbetstagare vid några av de företag som lagt ned verksamhet i storstadsregionerna:

E] Under tiden oktober 1966 — september 1968 avvecklades driften vid Electrolux AB:s fabrik inom Hammarby industriområde i Stockholm. Tillverkningen flyttades till Motala. Omläggningen berörde ca 480 kollek- tivanställda och 100 tjänstemän. Enligt länsarbetsnämndens noteringar1 hade i september 1967 sammanlagt 250 anställda slutat vid företaget och fått nya anställningar genom eget initiativ eller med arbetsförmedlingens hjälp. Av de återstående 325 anställda sökte 240 arbetsförmedlingens stöd för att få nytt arbete. I slutet av oktober 1968 återstod 28 personer att placera. Efter semesterperioden 1969 fanns ingen tidigare anställd vid Hammarby-fabriken anmäld hos arbetsförmedlingen, vilket innebar att 220 av de ursprungligen 240 anmälda erhållit nytt arbete.

D I uppföljningsstudier som gjordes av arbetsmarknadsstyrelsen åren 1967el968 av några företag som lagt ner verksamheten under år 1966 ingick bl a en redovisning av sysselsättningssituationen för friställd personal vid Mab & Mya AB i Malmöz. Driften vid företaget, som hade ca 500 anställda vid varseltillfället, avvecklades under perioden 1966—1967. Huvuddelen av permitteringarna skedde under andra kvartalet 1966. Genom en enkätundersökning tillfrågades sammanlagt 474 personer om sin sysselsättningssituation i november 1967. Av 405 svarande hade 70 % fast arbete i november 1967. Av återstående 120 personer var hälften

1 Länsarbetsnämnden i Stockholms län, PM 1969-10-23. 2 AMS, Meddelande från utredningsbyrån 196 7:30 och ]968:43.

sjuka, pensionerade eller dylikt. Knappt 10 % — drygt 30 personer — av de svarande var utan arbete och önskade sådant.

Bland de som erhållit arbete hade knappt 40% arbetsuppgifter som liknade dem de hade i det nedlagda företaget. Omplaceringarna ledde till ett betydande antal byten av näringsgren och yrke hos den friställda personalen. Hälften av de omplacerade ansåg att arbetsuppgifterna på den , nya arbetsplatsen var lika kvalificerade som uppgifterna före friställ-

ningen, medan en fjärdedel ansåg sig ha fått mer kvalificerade arbetsupp— gifter. En tredjedel av de svarande uppgav att lönen höjts i samband med omplaceringen, knappt 40 % att lönen var oförändrad och något mindre än 30 % att de fått lägre lön.

El Under år 1969 avvecklades driften vid AB JA Wettergren & Co i Göteborg. Företaget, som var verksamt inom konfektionsindustrin, sys— selsatte 190 personer vid varslet i juni 1969. En undersökning av de friställdas sysselsättningssituation ca 12 månader efter nedläggningen genomfördes som ett seminariearbete vid Socialhögskolan i Göteborg under år 19711. Hälften av de svarande hade nytt arbete redan vid nedläggningen _ huvuddelen genom omplacering inom koncernen. Drygt ett år efter nedläggningen hade två tredjedelar av samtliga friställda fått ny anställ- ning. Totalt 19% angav att de var arbetslösa. Flertalet av dessa var kvinnor och äldre. Hälften av de sysselsatta hade återigen erhållit arbete inom teko-branschen. För 60% av de omplacerade hade ekonomin påverkats i någon riktning: 40 % hade fått det ekonomiskt bättre, 20 % sämre löneförmåner.

J; De redovisade undersökningarnmpekar sammanfattningsvis på att minst

70 % av personalen som friställts vid produktionsställen nedlagda under slutet av 1960-talet såväl inom storstadsregionerna som i övriga delar av landet kunde byta anställning —— men flera först efter viss tid. Omkring 10 %, främst äldre arbetstagare och kvinnor, drabbades av arbetslöshet i minst ett år, medan återstoden av olika skäl utgick ur arbetskraften. För hälften av dem som fått nytt arbete innebar den nya sysselsättningen inga större förändringar. De personer som upplevde en förbättring i sin arbetssituation var något fler än de som fick vidkännas försämringar på grund av arbetsplatsbytet.

4.6.6. Personalomsa'ttningen inom verkstadsindustrin

De påtvingade arbetsplatsbyten som blir följden av nedläggningar och driftsinskränkningar inorn företagen är omfattande men volymen under- stiger den spontana rörligheten på arbetsmarknaden. En undersökning från början av 1960-talet visade att endast 20—25 % av arbetsbytena tvingades fram av förändringar i driftenz. En aktuell studie av personal- omsättningen inom verkstadsindustrin har utförts i samarbete mellan

' Ingrid Löfstrand, Rosemarie Prytz, Kerstin Sparredal, Frislälld arbetskraft inom TEK O-industrin, Socialhögskolan i Göteborg, 1971.

2 Bengt Rundblad,Arbetskraftens rörlighet, IUI 1964.

Svenska Metallindustriarbetareförbundet och Sveriges Verkstadsförening. Resultatet av undersökningen, som omfattar perioden 1969—1972, har publicerats som en bilaga till industristrukturutredningen1 .

Undersökningen visar att knappt 70 % av arbetarpersonalen vid före- tagen i undersökningen — medlemsföretagen i Sveriges verkstadsförening med ca 200 000 sysselsatta arbetare — var anställda inom samma företag både är 1969 och år 1972. Mer än 30 % av de sysselsatta lämnade alltså sina anställningar under en treårsperiod. Personalomsättningen påverka— des till viss del av konjunkturläget. Under högkonjukturåret 1970 slutade drygt 25 % av arbetarna vid undersökningsföretagen — åren 1971 och 1972 sjönk andelen till 18 resp 15 %.

Undersökningen fångade år 1972 in ca 80000 arbetare, som inte tillhörde de undersökta företagen är 1969, och alltså nyrekryterades åren 1969—1972. Siffran utgör en betydande underskattning av den totala rekryteringen, eftersom den inte omfattar dem som både nyanställts i och lämnat företaget under de tre åren. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar skulle det totala antalet nyanställningar ha uppgått till närmare 200000 personer under de tre åren. Mer än hälften av de nyrekryterade skulle alltså ha slutat sina anställningar under den stude— rade perioden.

Undersökningen ger möjligheter till regionala jämförelser särskild redovisning föreligger för Stockholms— och Göteborgs-regionerna. I Stockholms-regionen återfanns endast 65 % av antalet anställda men i Göteborgs—regionen hela 77 % av arbetarna vid samma företag både är 1969 och 1970. År 1972 hade *'kvarstannandefrekvensen” ökat till 74 % i Stockholms-området och till 81 % i Göteborgs-området. Under båda åren var alltså avgången i Stockholms-området väsentligt högre än genomsnittet, medan rörligheten i Göteborgs-områdets företag endast obetydligt avvek från riksgenomsnittet.

Bakom de regionala skillnaderna låg till viss del —— variationer i rörligheten mellan olika branscher, yrken och företagsstorlekar. En lägre personalomsättning än genomsnittet observerades inom varvsindustrin och bilindustrin, medan t ex rnetallmanufakturindustrin och elektroindu- strin låg något över genomsnittet. Till yrkesgrupper med lägre omsättning än genomsnittet hörde verktygsarbetare, maskinreparatörer och grovplåt— slagare. Svetsare samt serie- och bandhopsättare lämnade omvänt före- tagen i större utsträckning än genomsnittet. Andelen arbetare utan företagsbyten uppvisade en med företagsstorleken ökande siffra under samtliga tre år i undersökningen. Personalomsättningen inom företag med mer än 500 arbetare låg under hela perioden under och inom företag med högst 25 anställda över genomsnittet.

1Industristrukturutredningen, Svensk industri, Verkstadsindustrins arbets— marknad — kartläggning av arbetskraftsströmmar ] 96 9— 19 72 (SOU 1974113).

(ing,/(, , ,

4.6.7. Länsarbetsnämndernas bedömningar av arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna '

De i flera hänseenden nya tendenser på arbetsmarknaden i storstads- regionerna som påvisats i sifferredovisningen tidigare i detta avsnitt kommer också till uttryck i länsarbetsnämndernas beskrivningar av arbetsmarknadssituationen och i deras framtidsbedömningar'. El Länsarbetsnämnden iStockholms län har framhållit att sysselsättnings- situationen inom industrin i Stockholms-regionen kännetecknades av en överefterfrågan på arbetskraft ända fram till slutet av 1960-talet. Därefter förändrades arbetsmarknadssituationen. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin sjönk från i runt tal 5 000 lediga platser i genomsnitt per månad under år 1970 till ca 1 000 i början av år 1973. Trots den redovisade utvecklingen rådde brist på yrkesutbildad arbetskraft även under åren 1971 och 1972.

Under slutet av år 1973 ökade åter efterfrågan på arbetskraft till industrin i Stockholms-regionen. Det totala antalet arbetslösa minskade emellertid långsammare i länet än i riket i övrigt, främst beroende på att arbetskraftsefterfrågan inom tjänstesektorn låg kvar på en låg nivå. Tjänstemannagruppernas andel av antalet arbetslösa ökade väsentligt under början av 1970-talet. Kvinnorna svarade för en allt större del av arbetslösheten — vid slutet av år 1973 en tredjedel av antalet arbetslösa.

Försämringen i arbetsmarknadsläget i Stockholms-regionen efter år 1970 hade enligt länsarbetsnämnden flera orsaker. Vissa industribran- ; scher hade praktiskt taget försvunnit från regionen, tex textil- och

konfektionsindustrin. Vidare hade skett en ökning av antalet företags— _ fusioner som gett negativa sysselsättningseffekter i Stockholms—regio- __ nen. Till detta skall läggas ökade svårigheter att placera vissa grupper av

arbetssökande. Andelen svårplacerade personer steg under början av 1970-talet till 15 å 20 % av de arbetssökande efter att tidigare ha utgjort endast 5 å 10 %.

Länsarbetsnämndens bedömning av arbetsmarknadsutsikterna våren 1974 innehöll krav på kraftfulla insatser från arbetsförmedlingens sida för att stimulera de arbetssökandes yrkesrörlighet. Nämnden ansåg också att större insatser kunde bli nödvändiga för att påverka den geografiska rörligheten hos vissa grupper av arbetssökande. Arbetsmarknadsläget i stort karakteriserades av en ökad efterfrågan på arbetskraft. Trots minskningen av arbetslösheten under början av 1974 var antalet arbets- lösa enligt nämndens bedömning fortfarande relativt högt.

Det ökade utbudet av lediga platser i Stockholms-regionen under början av 1974 härrörde i stor utsträckning från verkstadsindustrin. Länsarbetsnämnden framhöll att industrins efterfrågan på yrkesarbets- kraft inte kunde fyllas. Inom flera industribranscher främst verkstads- industrins olika sektorer angav företagen planerade produktionsök- ningar och behov av ytterligare arbetskraft under år 1974. Den största bristen på arbetskraft bedömdes komma att föreligga inom yrkesområ-

1 Den följande redovisningen är i huvudsak baserad på genomgångar av nämnder- nas rapporter om arbetsmarknadsutsikterna.

dena verkstadsmetallarbete och elektroarbete. Även inom vissa yrkesom- råden utanför tillverkningssektorn väntades en bestående arbetskrafts- brist, t ex inom vårdyrkena samt inom transport- och kommunikations- arbete.

Länsarbetsnämnden har i olika sammanhang pekat på regionala balans- problem inom länet: I Norrtälje- och Nynäshamns-regionerna samt i skärgårdskommunema uppträder samma typ av regionalpolitiska problem som inom glesbygdsområdena i andra delar av landet. Andra balans- problem har med den ”sneda arbetsplatslokaliseringen" inom Stock- holms-regionen att göra.

Det största arbetsområdet — innerstaden — hade år 1968 en förvärvs- arbetande dagbefolkning på 340 000 personer, medan nattbefolkningen stannade vid 150 000 personer. Inpendlingsöverskott förekom därutöver endast i Solna kommun, som hade en nattbefolkning på 32 000 personer och en dagbefolkning på 38 000 personer. Det största bosättningsom- rådet — södra förorterna — hade däremot ett betydande utpendlingsöver- skott. Nattbefolkningen uppgick till 178 000 personer, medan dagbefolk- ningen stannade vid 97 000 personer. I flera av de halvcentrala områdena var nattbefolkningen 2—3 gånger så stor som dagbefolkningen. Länsar- betsnämnden har uttalat sig för en spridning av arbetsplatserna inom regionen.

Den lokala olikheten i förvärvsintensiteten samt av industrisysselsätt- ningens fördelning inom Stockholms-regionen år 1970 framgår av kartorna A och B, som utgör en del av grundmaterialet för ERU:s studie om utvecklingen i storstadsregionerna]

E] Enligt länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län upphörde den i arbetsmarknadshänseende långvarigt överhettade perioden i Göteborgs- regionen i stort sett i och med konjunkturdämpningen år 1967. Utveck- lingen har därefter, enligt nämndens bedömning, kännetecknats av en allt mer utpräglad strukturell obalans på arbetsmarknaden. Sedan slutet av 1960-talet har det rått en konstant överefterfrågan på yrkeskunnig, manlig arbetskraft till den tunga industrin — varven samt kullager- och bilindustrin. Samtidigt har antalet arbetstillfällen inom den sk lätta industrin minskat. Textil- och konfektionsindustri saknas nu praktiskt taget helt inom regionen. Under år 1973 avvecklades också delar av lädervaruindustrin.

Tjänstemännen började få speciella svårigheter genom förändringar på arbetsmarknaden i Göteborgs-regionen åren 1971—1973. Införandet av nya kontorsrutiner och en allmän strävan att rationalisera kontorsverk- samheten drabbade särskilt hårt äldre personer med begränsad, otidsenlig utbildning arbetskraft som inte passade in i de nya kontorssystemen. De äldre kontorsanställdas prekära arbetsmarknadssituation förstärktes av ensidigheten i Göteborgs-regionens näringsstruktur. Jämfört med de andra storstadsregionerna har Göteborgs-regionen en mycket stor varu- producerande men en liten tjänsteproducerande sektor.

' Motsvarande beskrivningar för Göteborgs— och Malmö-regionerna kommer att redovisas i Ds A l974:5.

Näringsstrukturen försvårade också enligt länsarbetsnämnden möjlig- heterna för den nytillträdande ungdomen på arbetsmarknaden. Place- ringsmöjligheterna inom servicesektorn var begränsade och ungdoms— arbetslösheten ökade kraftigt. Under år 1973 var sysselsättningssitua- tionen särskilt allvarlig inom handeln. Enligt länsarbetsnämndens upp- fattning hade en viss överetablering skett inom detaljhandelssektorn. De nya anläggningarna hade slagit ut ett antal äldre butiker, vars personal haft svårt att finna ny sysselsättning. Minskningen av antalet arbetstill- fällen inom den lätta industrin och den begränsade tillväxten i arbets- kraftsefterfrågan inom servicesektorn i Göteborgs —regionen ledde också till en avsevärd försämring av kvinnornas sysselsättningssituation. Kvin- nornas andel av antalet arbetslösa uppgick år 1969 till 15—20 % men ökade till 40—50 % i genomsnitt under år 1973.

I arbetsmarknadsprognosen våren 1974 konstaterade länsarbets- nämnden i Göteborgs och Bohus län att den pågående konjunkturupp- gången kunde väntas leda till en stor efterfrågan på arbetskraft speciellt inom verkstadsindustrin. De stora företagen inom bil— och varvsindustrin förutsågs få ökade svårigheter att rekrytera arbetskraft. Förbättringen av arbetsmarknadssituationen under början av år 1974 löste dock inte alla problem: Kvinnoarbetslösheten och arbetslösheten bland ungdomen på- verkades inte i någon högre grad. Inte heller äldre och handikappade personers sysselsättning förbättrades på ett avgörande sätt genom kon-

junkturuppgången. Den ökade arbetskraftsefterfrågan inom verkstadsindustrin skulle

enligt länsarbetsnämnden leda till en förbättring av arbetsmarknadsläget för verkstadstekniker och i viss män för personer med kontorsteknisk utbildning. Bristen på personal inom vårdsektorn bedömdes komma att kvarstå. Länsarbetsnämnden förutsåg vidare en ökad arbetskraftsefter- frågan inom transport- och kommunikationssektorn, medan den låga efterfrågan inom administrativa yrken och kommersiellt arbete bedömdes komma att bestå.

D Länsarbetsnämnden i Malmöhus län registrerade i likhet med organen i de båda andra storstadslänen en kraftig försämring i arbetsmarknadsläget efter år 1970. Ett uttryck för den förändrade situationen i Malmö-regio- nen var enligt länsarbetsnämnden att beredskapsarbetena i länet år 1971 för första gången nådde en mer omfattande nivå. Överefterfrågan på arbetskraft omfattade efter år 1970 endast yrkesutbildad arbetskraft för verkstadsindustrin.

Inom övriga delar av arbetsmarknaden var förändringarna under åren 1970—1973 genomgående av negativt slag. Regionens industrisektor drabbades av ett flertal företagsnedläggningar. Särskilt utsatta branscher var textil- och konfektionsindustrin samt läder- och gummivaruindustrin. Samtidigt stagnerade sysselsättningsexpansionen inom servicenäringarna.

Nedgången i arbetskraftsefterfrågan drabbade främst två grupper på arbetsmarknaden: Ungefär hälften av de arbetslösa i Malmö-regionen vid slutet av år 1973 var kvinnor. Det begränsade utbudet av nya arbetstill- fällen, särskilt inom servicesektorn, beskar de nytillträdande ungdomarna möjligheter att erhålla arbete. Större delen av antalet arbetslösa ung-

domar utgjordes av personer med utbildning på grundskolenivån, men även antalet arbetslösa personer med gymnasie- och högskoleutbildning var betydande.

Förutom kvinnor och ungdomar konfronterades också vissa grupper av tjänstemän med en allt ogynnsammare arbetsmarknadssituation i Malmö- regionen efter år 1970. Ökningen av antalet arbetslösa tjänstemän var främst en följd av nedläggningen av industriföretag och omställnings- problem i samband med att företagen införde nya kontorsrutiner. Dessutom bidrog förändringar inom parti— och detaljhandeln till ökningen av arbetslösheten bland tjänstemännen — dels avvecklades ett antal partihandelsföretag inom regionen, dels orsakade koncentrationen inom detaljhandeln en reducering i sysselsättningen.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län förutsåg i sin bedömning våren 1974 en ökad efterfrågan på arbetskraft inom industrin som en följd av den pågående konjunkturförbättringen. Den ökade efterfrågan bedömdes i första hand avse yrkesutbildad arbetskraft i tillverkningen men även tjänstemän och arbetskraft utan yrkesvana. Personalbrist förutsågs inom varvsindustrin, gummivaruindustrin, den grafiska industrin, den kemiska industrin och livsmedelsindustrin.

Utanför industrisektorn skulle enligt länsarbetsnämndens bedömning, bristen på personal inom vårdsektorn komma att bestå. Sysselsättnings- situationen för kontors- och förvaltningspersonal samt tekniker antogs komma att förbättras successivt. Däremot fanns ingen antydan till förbättring av arbetsmarknadssituationen för de långtidsutbildade.

4.7. Storstadsregionernas befolkningsutveckling

Den försämrade arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna åren 1971—1973 fick också betydande återverkningar på befolkningsutveck- lingen. Som framgår av tabell 4.8 ökade storstadsregionernas folkmängd med i genomsnitt 40 000 personer per år under 1960-talet. Efter år 1970 reducerades befolkningstillväxten kontinuerligt för att under år 1973 upphöra helt. Utvecklingsmönstren var likartade i samtliga tre regioner. Nedgången i befolkningstillväxten slog dock igenom tidigare och med något större kraft i Stockholms-regionen än i Göteborgs— och Malmö- regionerna. Nedgången i befolkningstillväxten i storstadsregionerna skedde jäm- sides med en långtgående omfördelning av befolkningen inom regionerna. Som framgår av figur 4.6 minskade folkmängden i Stockholms kommun med 130 000 personer mellan åren 1960 och 1973, medan folkmängden i resten av regionen ökade med drygt 340 000 personer. I Göteborgs- och Malmö-regionerna höll folkmängdstillväxten i centralortskommunerna jämna steg med tillväxten i regionernas ytterområden under hela 1960- talet. Åren 1971—1973 gjorde emellertid också Göteborgs och Malmö kommuner betydande folkmängdsförluster, medan båda regionernas

Figur 4.6 Befolknings— utveckling i olika delar av storstadsregionerna perioden 1 960—1 973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Tabell 4.8 Folkmängd och folkmängdsförändring i storstadsregionerna perioden 1960—1973 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Region Folkmängd Folkmängdsförändringigenornsnitt Folkmängd

per år

1960 1961— l966— 1971 1972 1973 1973

1965 1970 Stockholms— ] 223 22 21 9 0 0 I 447 regionen Göteborgs- 564 10 12 8 2 0 688 regionen Malmö- 335 7 7 5 3 1 417 regionen

Millor: SCB, Officiell befolkningsstatistik.

ytterområden fortsatte att växa i ungefär samma takt som under 1960-talet. Eftersom storstadsregionernas arbetsplatser till största delen är lokaliserade till regionernas centrala delar har, som delvis framgått av

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

850

so.. .

Övriga

_..—1 Stockholms- .! regionen

Stockholms kommun

Göteborgs kommun

Malmö kommun

Övriga Göteborgs- regionen

lllllllllllllllllllllllllllll' ! "|"! Övriga Ma|mö. llll . "" ""..."..uuulu uulunnnuullluuluu. lllll" 1reg|onen 'qu ' 07— . 1—— "| År 1960 1965 1970 1973

redovisningen i avsnitt 4.6 förändringarna i befolkningsfördelningen medfört betydande obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbets- kraft inom olika delar av regionerna.

Befolkningens fördelning inom Stockholms-regionen samt andel invå- nare med gymnasieutbildning i olika delar av regionen framgår av kartorna C och D, som hämtats från grundmaterialet för ERU:s storstadsstudie.l

Den kraftiga nedgången i folkmängdstillväxten efter år 1970 förklaras helt av en försämring i storstadsregionernas flyttningsnetton gentemot övriga delar av landet och utlandet. Som framgår av figur 4.7 var den naturliga folkökningen (födelseöverskottet) i storstadsregionerna åren 1971—1972 något större än genomsnittet under andra hälften av 1960-ta- let.

Figuren visar att både det inrikes och det utrikes flyttningsöverskottet minskade kraftigt i samtliga storstadsregioner efter år 1970. Stockholms- regionen fick vidkännas ett negativt inrikes flyttningsnetto redan under

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Födelseöverskott Inrikes flyttningsnetto

Stockholms- regionen

Göteborgs-5

regionen

Malmö- regionen

O O regionen Göteborgs- regionen Stockholms- —6 —6 regionen År 1967 1970 1973 1967 1970 1973

Malmö- regionen

Göteborgs- regionen

"t _ "" rGegiåggrrrgs Stockholms- Stockholms— regionen regionen _6 | —1 5 _. År 1967 1970 1973 1967 1970 1973

1 Motsvarande beskrivningar för Göteborgs— och Malmö-regionerna kommer att redovisas i Ds A l974:5.

Figur 4. 7 Födelseöver- skott, flyttningsnetton och total folkökningi

storstadsregionerna åren I 96 7— I 9 73

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Tabell 4.9 Nettoflyttning i storstadsregionerna fördelad på åldersgrupper år 1973

Ålder, år Stockholms— Göteborgs- Malmö- rcgionen regionen regionen

-—14 —4 100 —2 200 —1 100 15—24 "13 400 +] 200 +1 200 25—39 —4 900 —2 600 —1 400 40—55 —1700 — 500 —- 200 56—69 —1 600 _ 300 i 0 70— — 200 i 0 + 100 Summa —9 100 —4 400 —1 400

Källa: SCB, Befolkningsförändringar 1973, Del 2.

år 1971. Göteborgs— och Malmö-regionerna erhöll däremot fortfarande ett relativt betydande tillskott genom flyttningsutbytet med övriga delar av landet under år 1971. År 1972 blev även Göteborgs-regionens inrikes flyttningsnetto negativt — Malmö-regionens först under år 1973. Negativa — om än olika stora utrikes flyttningsnetton registrerades år 1972 i samtliga tre regioner.

Flyttningsförlusterna i storstadsregionerna var störst inom åldrarna 25—39 år. Som framgår av tabell 4.9 gjorde Stockholms- regionen en nettoförlust i flyttningsutbytet på 4 900 personer i åldrarna 25—39 år under år 1973. Göteborgs- och Malmö-regionerna förlorade samma år 2 600 resp 1 400 invånare i samma åldersgrupp. Som en följd av nettoutflyttningen i åldersgruppen 25—39 år noteras också en bety- dande nettoutflyttning av barn i åldrarna 0—14 år. Däremot registrerades en nettoinflyttning i åldrarna 15—24 år.

Minskningen i storstadsregionernas flyttningsnetton efter år 1970 var resultatet av en minskad inflyttning och ökad utflyttning. I Stockholms- regionen var antalet inflyttare omkring 6 000 färre år 1973 än år 1968 —— det sista året under 1960-talet med låg flyttningsaktivitet. Också i Göteborgs- och Malmö-regionerna var antalet inflyttare lägre år 1973 än år 1968. Samtidigt ökade antalet utflyttare i Stockholms-regionen med ca 6 000 mellan åren 1968 och 1973 samt i Göteborgs— och Malmö- regionema med 3 500 resp 2 500 personer. '

Den kraftiga nedgången i det utrikes flyttningsnettot förklaras främst av en betydande ökning av antalet emigranter. I Stockholms-regionen var antalet utvandrare ca 5 000 fler under år 1973 än under år 1968. Ökningen av antalet utvandrare från Göteborgs- och Malmö-regionerna beräknas till drygt 3 000 resp knappt 2 000 personer —- en följd av att antalet hemvändande utländska medborgare ökade starkt efter år 1970.

4.8. Bedömningar av storstadsregionernas framtida utveckling

4.8.1. Planeringsorganens fram tidsbedömningar

Som en följd av den vikande befolkningsutvecklingen och förändringeni arbetsmarknadsläget efter år 1970 har de planerande organen inom

6605

'>Ö9 % DÖ9—Ö7%DÖ7-65%D(65% Mötvörde saknas

————— Stockholms kommungräns _ Europaväg. riksväg

Karta A Sysselsatta [ Stockholm 19 70

Källa." ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. '

Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Storstäder har i allmänhet en stor andel förvärvsarbetande. Skillnaden mellan bostadsområden i Stockholm är dock markanta. Lidingö och Danderyds kommuner samt områdena Västerort och Saltsjöbaden har låga värden. Bilden visar var nya arbetstillfällen måste skapas för att sysselsättningen skall bli likvärdig i alla delar av regionen.

mu

6 5 5 5 bli/II. 1600 1610 1620 1630 1640 1650 . >24 % .24'20%.20'16 %D(16% % Mätvärde saknas ----- Stockholms kommungräns _ Europaväg. riksväg

Karta B Industrisysselsatta i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

I Stockholms kommun arbetar få av de bosatta inom industrin. Många industri- anställda pendlar in till arbetsplatser inom kommunens gränser. I stora drag överensstämmer dock industrins lokalisering med bosättningen för de anställda. Detta gäller bl.a. Södertälje, Botkyrka och Upplands-Bro kommuner.

X Nk . ,

1600 1610 1620 1630 1640 Antal personer i 1000—tal

'>3o lao-20 .20—10 Dio-1 841/Mätvärde saknas

————— Stockholms kommungräns

Europaväg, riksväg

Karta C Befolkningen i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Centrala Stor-Stockholm har som regel mer än 30 000 invånare inom tre km från varje plats. Nybyggda förorter är mindre kompakta. I Haninge, Botkyrka och Upplands-Väsby kommuner bor högst 20 000 personer inom motsvarande yta.

HUDDINGE

!,

%#!!!”

1600 1610 1620 D >Ö % DÖ'Å» % D 4-2 % B(z % % Mötvörde saknas ————— Stockholms kommungräns _ Europaväg, riksväg

Karta D Bosatta med allmän gymnasieutbildning i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 197412. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Skillnader mellan Stockholms norra och södra delar kan illustreras med folkräk— ningens utbildningsdata. Norr om en linje mellan Lovön (Ekerö kommun) och Saltsjöbaden (Nacka kommun) har ofta mer än 7 % av befolkningen studerat i allmänna gymnasier.

storstadsregionerna vidtagit omfattande revideringar av sina prognoser. För de delar av framtidsbedömningarna som gäller 1970-talet har också statsmakternas regionalpolitiska mål i första hand som de kommer till uttryck i befolkningsramarna påverkat planeringen.

Aktuella bedömningar av sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen inom storstadsregionerna för återstoden av 1970-talet förutsätter en långsammare tillväxt än som framgår av planer och prognoser från slutet av 1960-talet. För Stockholms län har landstingets planeringskontor räknat fram en planeringsnivå år 1980 på 1 537 000 invånare]. Denna nivå avviker från det värde som länsstyrelsen med utgångspunkt från statsmakternas beslut om befolkningsramarna fastställt som riktvärde 1 600 000 invånare år 1980. Planeringskontorets preliminära planerings- . nivå motsvarar en utveckling där folkmängdstillväxten stannar vid den naturliga folkökningen och in- och utflyttning följaktligen balanserar varandra.

Planeringen av samhällsutbyggnaden i Göteborgs-regionen bygger för närvarande på en befolkningsprognos som för hela Göteborgs-regionen motsvarar drygt 720 000 invånare år 1980 och 740 000 invånare år 19852. Denna prognos ligger också till grund för det bostadsbyggnads— program för Göteborgs-regionen åren 1974—1978 som utarbetats av Göteborgs-regionens kommunalförbund. Jämfört med planeringsnivån från början av 1970-talet 790000 invånare år 1980 — innebär planeringsorganens nu gällande bedömningar en avsevärd nedjustering av takten i befolknings- och sysselsättningsökningen inom Göteborgs-regio- nen.

Den kommunala planeringen inom Malmö-regionen inriktas för när- varande mot en befolkningsnivå år 1980 för hela Sydvästra Skånes kommunalförbund (Malmö-regionen och Trelleborgs kommun) på 492 000 invånare. I planeringen av bostadsbyggandet inom regionen3 har folkmängden år 1985 angetts till 520 000 invånare. Detta motsvarar en planeringsnivå som är 50000 personer lägre än minimialternativet i kommunalförbundets förslag till regionplan år 1972. De kommunala planeringsorganens prognoser för befolkningsutveck- lingen inom storstadsregionerna pekar således mot en väsentligt! lägre utvecklingstakt än som bedömdes trolig vid slutet av 1960-talet. De ovan redovisade beräkningarna ses nu över inom ramen för arbetet med Länsplanering 1974. Nya bedömningar kan komma att resultera i planeringsnivåer, som, åtminstone för Stockholms- och Göteborgs- regionerna, ligger i närheten av det undre värdet i statsmakternas befolkningsramar för resp län. Försiktigheten i framtidsbedömningarna tycks ha grundats på ett antagande att storstadsregionernas flyttningsnet- ton, som minskade kraftigt under 1970-talets första år, kommer att stabiliseras på en låg nivå. Den prognoserade avsaktningen i storstads-

1 Stockholms läns landsting, planeringskontoret, PM 1973-12—27. 2 Göteborgs kommun, Programplanering, mars 1974. 3 Sydvästra Skånes kommunalförbund, Bostadsbyggnadsprogram 1974—1978 för sydvästra Skåne.

regionernas sysselsättnings- och befolkningstillväxt skulle enligt dessa antaganden snarare vara en följd av brist på arbetskraft än resultatet av en förväntad svag utveckling av arbetskraftsefterfrågan.

För Stockholms-regionens del har förvaltningsutskottets planerings- kontor bedömt den föreslagna planeringsnivån som rimlig med hänsyn till de av allt att döma kvarstående produktivitetsfördelarna av en Stockholms-lokalisering och den observerade stora befolkningsutflytt- ningen under de senaste åren. I kommentarer till sysselsättnings- och befolkningsprognosen för Göteborgs-regionen framhåller stadskontorets utredningsavdelning att den faktor som framför allt påverkar befolknings- utvecklingen i Göteborgs-regionen är flyttningsutbytet med omgivande regioner och med utlandet. Under åren 1972 och 1973 hade Göteborgs- regionen en negativ nettoflyttning trots att arbetskraftsefterfrågan ökade. Orsaken anges vara en väsentlig förbättring av sysselsättningsläget i regionens inflyttningsomland samt en minskad invandring av finländsk arbetskraft till Göteborgs-regionen.

4.8.2. Handlingsprogram för den inomregionala fördelningen av sysselsättningstillfällena

De kommunala planeringsorganen har jämsides med arbetet på prognoser och program för den framtida sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen inom storstadsområdena aktualiserat frågan om en påverkan av den inomregionala arbetsplatslokaliseringen. Inom Stockholms läns lands- ting har tillsatts en arbetsgrupp för utredning rörande uppgifter för landstinget i det regionala planeringsarbetet rn m. Denna utredning aktualiserades bl a av ett flertal yttranden över förslagen till Regionplan 1970 och Regionplan 1973 samt ett antal motioner och andra framställ- ningar till landstinget med yrkande om ett vidgat landstingsansvar när det gäller planeringen i länet. Krav har vidare framförts på att landstinget, som huvudman för den regionala planeringen, måste söka skaffa sig erforderliga medel för att kunna genomföra planerna enligt de uppställda målen för samhällsutbyggandet. En översyn av samordningen mellan landstingets och de statliga organens planeringsverksamhet har också påyrkats.

Inom Göteborgs-området har Göteborgs-regionens kommunalförbund genomfört en utredning om lokalisering och dimensionering av arbets- områden inom regionen. Utredningen har mynnat ut i ett förslag om en samordnad planering av utbyggnaden av arbetsplatsområden i Göteborgs- regionen. Syftet är att genom en samverkan mellan kommunerna i fråga om utbudet av mark för arbetsområden i regionen styra företagens lokalisering i enlighet med de allmänna mål som ställts upp för fördelning av bostäder och arbetsplatser inom regionen.

4.9 Storstadsregioner en sammanfattning

Den redovisade översikten av teoribildningen kring storstadsregionernas uppkomst och utvecklingsförutsättningar pekar ut vissa faktorer som haft

avgörandets betydelse för storstadstillväxten:

Cl Stordriftens fördelar inom industriell och administrativ verksamhet; El Många verksamheters behov av närhet till stora marknader; El Kontaktbehovet som källa till de administrativa funktionernas koncentration.

Översikten antyder vidare att fokus i den svenska diskussionen kring storstadsproblemen under senare år har flyttats från slutsatser om nivåns betydelse för regionernas struktur och utveckling till överväganden kring regionernas balanssvårigheter.

Den internationella utblicken, som sätter in de svenska storstadsre- gionerna i deras globala sammanhang, placerar Stockholms-regionen långt ned bland de industrialiserade ländernas huvudregioner — både i fråga om befolkningsnivå och när det gäller befolkningstillväxt. I ett nordiskt perspektiv råder god överensstämmelse mellan de svenska, danska och norska storstadsregionerna om man jämför folkmängdsutveckling, flytt- ningsrörelser, näringslivsstruktur och bostadsproduktion. En dämpad expansionstakt kunde observeras både i de svenska storstadsregionerna och Köpenhamns— och Oslo-regionema under början av 1970-talet.

Storstadsregionerna har en nyckelställning i det svenska produktions- och kontaktsystemet:

Cl Storstadsregionerna svarar för en mycket hög andel av köpen från och leveranserna till företag inom andra regioner; El Storstadsregionerna främst Stockholms-regionen — dominerar det nåt som bildas av de direkta personkontakterna; D I storstadsregionerna finns huvuddelen av näringslivets beslutsfattare.

Undersökningar av produktions— och levnadsförhållandena i de svenska storstadsregionerna visar att de tre regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har många gemensamma drag, men att det också finns skillnader mellan å ena sidan Stockholms-regionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmö-regionerna. Förändringarna i Göteborgs- och Malmö-regioner- na avviker i sin tur från utvecklingen inom landet i övrigt.

Näringsstrukturen i storstadsregionerna kännetecknas — jämfört med riket av en överrepresentation för servicesektorns verksamheter och en motsvarande underrepresentation för industrisektorn. Särskilt gäller detta Stockholms-regionen. Det mönstret har förstärkts under det senaste decenniet genom att servicesektorn, relativt sett, expanderat kraftigare och industrisektorn svagare i storstadsregionerna än inom landet i övrigt.

Arbetsmarknaden i storstadsregionerna, som fram till slutet av 1960- talet kännetecknades av överefterfrågan på arbetskraft inom flertalet verksamhetsområden, förändrades perioden 1970—1973 enligt i stort sett samma mönster som arbetsmarknaden i övriga regioner:

E] Ökningen av antalet sysselsatta upphörde; EI Antalet arbetslösa steg kraftigt mellan åren 1970 och 1972, men minskade åter under år 1973.

Ökningen av antalet arbetslösa drabbade särskilt kategorierna kvinnor, ungdomar och äldre tjänstemän. Förändringen av antalet arbetslösa i början av 1970-talet var relativt sett mera ogynnsamma i storstadsregio- nerna än i riket i övrigt. Storstadsregionernas andel av rikets arbetslöshet fördubblades i det närmaste mellan åren 1970 och 1973. Parallellt med att antalet arbetslösa ökade sjönk antalet lediga platser betydligt. Åren 1972—1973 var antalet arbetslösa istorstadsregionerna fler än antalet lediga platser, vilket aldrig inträffade under 1960- talet. Arbetsmarknadens balansproblem förstärktes ytterligare av den brist på överensstämmelse som förelåg mellan de arbetssökandes yrkesönskemål och platsutbudets struktur. Länsarbetsnämndernas be- dömningar våren 1974 av arbetsmarknadsutsikterna för återstoden av år 1974 pekade på en avsevärd förbättring av arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna minskade, ökade utflyttningen. Mönstret var detsam- ma både i fråga om den inrikes och när det gäller den utrikes

omflyttningen. Stagnationen på arbetsmarknaden åren 1971—1973 är en av förkla- ringarna till nedgången i befolkningstillväxten i storstadsregionerna under början av 1970-talet. 1960-talets kraftiga befolkningsexpansion trappades ned successivt efter år 1970 och hade år 1973 praktiskt taget upphört i samtliga tre regioner. Bakom nedgången i befolkningstillväxten låg förändringarna i flyttningsrörelserna. Samtidigt som inflyttningen till storstadsregionerna minskade ökade utflyttningen. Mönstret var det- samma både i fråga om den inrikes och när det det gäller den utrikes omflyttningen.

Förändringarna i arbetsmarknads- och befolkningsförhållandena under början av 1970-talet har påverkat de regionala planeringsorganens bedöm- ningar av storstadsregionernas framtida utveckling. Befolkningsprogno- serna från slutet av 1960-talet har justerats avsevärt och närmat sig värden vid den undre gränsen i statsmakternas befolkningsramar. Sam- tidigt har de regionala planeringsorganen ägnat ett ökat intresse åt storstadsregionernas inomregionala struktur- och balansproblem.

5 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte

5.1. Den statliga stödgivningen budgetåren 1960/1961—1972/1973

5 . 1.1 Stödprogrammets utveckling — en inledning

Det nuvarande statliga finansiella stödet för regionalpolitiskt motiverade etableringar och utvidgningar av enskilda industriföretag har sitt ursprung i den långivning som statsmakterna i slutet av 1930-talet genom de nybildade företagareföreningarna ställde till förfogande för utveckling i första hand av hantverksföretag och mindre industrier. Tillkomsten av industrilånegarantierna i mitten av 1950-talet — ett statligt borgens- åtagande för reguljära bankkrediter regionalt administrerat av företagare- föreningarna — innebar en betydande utvidgning av stödgivningen: De individuella finansieringsinsatserna kunde ökas och gav även medelstora företag möjligheter att utnyttja det statliga stödet. De lokaliseringspoli- tiska strävandena i företagareföreningarnas låne- och garantigivning blev genom statsmakternas lokaliseringspolitiska beslut under 1950-talet efter hand mer entydigt uttalade.

En avgörande breddning i den ekonomiska stödgivningen genom- fördes år 1963 när möjligheter öppnades för företag att efter sär- skilda medgivanden i varje enskilt fall ta i anspråk investeringsfonds- medel i lokaliseringspolitiskt syfte. Samtidigt inleddes en försöksverksam- het med uppförande av industrilokaler som statskommunala beredskaps- arbeten. Den senare stödformen skulle brukas temporärt — iavvaktan på den slutgiltiga utformningen av lokaliseringsstödet — men kom att användas i viss utsträckning även sedan det nya lokaliseringspolitiska stödet införts år 1965.

Lokaliseringsstödet omfattade inledningsvis statliga bidrag och lån till industriella investeringar samt utbildningsbidrag, men utökades år 1970 med flera andra former av stöd: flyttningsbidrag till s k nyckelarbets- kraft, flyttningsersättning avseende maskiner, sysselsättningsstöd samt lånegarantier för anskaffande av omsättningstillgångar och byggnadskre- ditiv i de reguljära kreditinstituten. Ursprungligen stod dessa möjligheter till lokaliseringsstöd öppna för industriföretag och turistanläggningar. Genom 1970 års beslut blev industriserviceföretag och s k industriliknan- de verksamhet och år 1973 även vissa former av partihandel samt reklam-

onAIIsrkINGssrou

SYSSlLSAHNINGSSIOD

ruusrousvöo

UTIIIONINGSSIOD

ortsnvcossvoo IOKALISHINGSSAMRÄD

ImuszIcu—Ivu

fLYIYNINGSIlDRAG

nummret NADSUWIDNING

Imrisz-Imssroim urvmc—s nu m on:/uu ÅvtN IPDUSVIILIKNANM vakuum" ocn Imusmstmct Iouusmncgsroon UWIDGAS nu [O(ALISERINGSSIw I FORM AV LÅN CIN IIDIAG TILL IWSVII— LÅNEGAMN" Föl ÅNSKAFFNING AV A" MAYVÅ ÄVEN VISSA SMG AV ronne 001 runsuurxceumcu vm "mammon | wce- nomsrxmm. ALLMÄNNA oc» INte muut—on ocn umuosvucsm- Iman ocn wrsxmu | rossu mm men nom genom". IsvooowJMr Imac. I nu. sroooerntv UNIDGAS. hop Iwnas rm, mm va mma _ smort UNIDGAS nu ATV GÄLLA ALI svoo vn: ammo AV SYSSELSAH- vrmsmnn INOM on INIi "DOOM— NNGEN I INDUSVRIFDIHAG INOM wu som KAN nam; Laurust- lm IN:: sidnamn | IIIucssroIa (INOM mmm) ww Iwws ' nu; Nu:s?

smort ul'VIDGAS nu. ul GALLA stor: nu VISSA "ANS'ORWI AvtN vlsu rut—malm nu.

FRÅN ALLMÄNNA Honom") AlLMANäSlaoaÅDU

kw mom nu, "73:95 nonc— ros unnar—ama AV nanm» VID urvmeu urliwnmcssrco. SCHAILONSIOD I ALLMÄNNA SIODOMRÅDEI YO! IN- leuAuLtwt &er urVIDGAlx Forma. 'MNING av ABUSKIAFWN samt om sroo vm tomma vmrsumromnc. ha men nu, Iwws utan" smo mL KOMMUNALA svs. rgcscxsvwcsmntv MED sloa nu Nrwrmrt ocu SELSÄIVNINGSINSATSEI. Kaur-mv ISMSKILD socm. srmcr | ouslvaotl. | TMFIK um srlect | Gits-voon hwlmd bil, I: »wlmzun. Ir mum-so

ooLIGAvocIsu ww VID UNIDGNING ocn iYAILtNNC— | sromwsricloNn _ ha, mms: nu, m::so

UmYGGNAD Av Imuswctmu trauman ha» mrsa

muut. IIIL trumma Aursuoant vm rum—unc— snar SVAITNJÅLP.

|.______—_—_—__—_—__._

Mp mc:n

IYIKESUNILDNING oc» maskar—una AV wrsxurr.

hop mats: REDSKAPSARKR to: An MlNSKA svsstuÄnNI NGSVAMIlot-(N msn s'usxuo INKIKINING pÅ SYSStLSÄTININGSSVAGA mmm—I. uterum-mr www.mmi nu ms |__—___..— _. _ _

A" wear tomat; A" M., mats: rÅ Awmm soNDMmrL roa Av tuner lell KGIONAuouvlsxl svm LÄMNAM YILLSYÅN) A" ANVÄNDA thsuAINGstor—onmn uwu str—uv: Al nu

,wmmmgow" INVESIHINGAR I svoo Et. tomrum I namram ru" rl" ANVÄmAS rön IMIESYERINGAR INOM srooowulou .&er om KIAVU pA Ansö-(AN PMU] namn.

Nu GNNMI toa stumm- lin Mossvsrtm 001

snutuuwnmcsuouo __ _ _ _ _ _. &%%'—'Mina __'_ nu, msn: M m,m

| Im" IW I Ives ' Im I Isa | Im | 1969 ' lm I |le I Im I WIJ |

Figur 5.1 Regionalpolitiskt stöd samt vissa åtgärder med regionalpolitiska effekter åren 1963— 1973

en översikt

Källa: ERU (SOU 1974:1)

och konsultbyråer stödberättigad verksamhet. I samband med utvidg- ningen av stödgivningen år 1970 kom dessa finansieringsformer att rubriceras regionalpolitiskt stöd.

År 1971 infördes på försök ett särskilt regionalpolitiskt transportstöd i syfte att minska kostnaderna för leveranser från företag inom det allmänna stödområdet. Transportstödet permanentades genom beslut av 1973 års riksdag och utvidgades till att omfatta bla även mindre transportkvantiteter samt transporter till stödområdet. Under år 1972 fattade statsmakterna beslut om uppbyggnad av sk industricentra i Lycksele och Strömsund.

ERU har grafiskt illustrerat hur de regionalpolitiska åtgärderna succes- sivt byggts ut. Illustrationen, som återges i figur 5.1, visar i översiktlig form den nuvarande bredden i åtgärdsprogrammet.

Avsnitt 5.1 nedan innehåller en beskrivning av de redovisade finansie- ringsformernas omfattning från början av 1960-talet (eller från den tidpunkt senare under 1960-talet då resp stödformer etablerades). Utför- ligare redogörelser för stödreglerna samt stödgivningens omfattning och resultat har lämnats i prop 1972:111 (bil 1), prop 1973150 och prop 1973z95 samt i ERU:s beskrivning av stödverksamhetens resultatl. Redogörelser för omfattningen av den regionalpolitiska stödgivningen utges dessutom av arbetsmarknadsstyrelsen i Meddelanden från utred-

1 Se tex Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965-1971, Lägesrap- port från ERU (Ds ln 1972:14) och Orter i regional samverkan (SOU l974zl).

föreningarnas s k direktlån i Företagareföreningarnas förbunds årliga verksamhetsberättelser.

] avsnitten 5.2 och 5.3 redovisas uppgifter om industriell verksamhet som sedan början av 1960—talet lokaliserats av företag i storstadsregioner- ningsenheten samt när det gäller industrilånegarantierna och företagare- na till områden utanför dessa regioner med utnyttjande av de olika stödformerna. Redogörelsen omfattar dels en beskrivning av den stor- stadshaserade lokaliseringens omfattning och dess fördelning på lokalise- ringsorter, dels en undersökning (grundad på en enkät till företagen) om motiven för filialutläggningar och omlokaliseringar samt företagens erfar- enheter efter genomförda förändringar i lokaliseringen.

5.1 .2 Regler och praxis för olika former av stödgivning en översikt

Företagareföreningarnas lånestöd

Företagareföreningarna beviljar s k direktlån upp till 200 000 kronor per företag av medel som ställs till deras förfogande ur statens hantverks- och industrilånefond. Lån avseende högre belopp förutsätter medgivande av statens industriverk, som efter beredning och yttrande av företagare- föreningen i länet också avgör ärende om industrilånegaranti.1 Någon övre gräns för lånegarantins storlek har inte fastställts. Avser garantin större belopp eller föreligger tvekan i ställningstagandet skall ärendet prövas av Kungl Maj :t (i arbetsmarknadsdepartementet). Direktlånen och industri- lånegarantierna syftar till att tillgodose hantverkets och den egentliga små- , industrins behov av kapital för anskaffande av anläggnings- och/eller om- sättningstillgångar. Föreligger särskilda skäl kan kreditstöd i dessa former utgå även till medelstora och större industriföretag.

Statskommunala beredskapsarbeten

Statskommunala beredskapsarbeten har utnyttjats för uppförande både av hantverkshus och andra kollektiva industribyggnader samt av lokaler individuellt anpassade till olika företags behov. Det statliga finansierings- bidraget uppgår till 1/3 — i särskilda fall till hälften — av den beräknade kostnaden för byggnadsinvesteringen. Lokalerna hyrs som regel ut. Hyran debiteras enligt kommunal självkostnad, dvs med avdrag för effekterna av det statliga finansieringsbidraget. Flera företag har efter inflyttningen förvärvat äganderätten till lokaler som de utnyttjar.

Uppförandet av industrilokaler detaljregleras inte i arbetsmarknads- kungörelsen som innehåller de allmänna bestämmelserna för beredskaps- arbetena.2 Det innebär att bestämda restriktioner saknas tex när det gäller investeringarnas storlek samt valet av ändamål och branscher. Beslut om uppförande av industrilokaler som beredskapsarbeten fattas av arbetsmarknadsstyrelsen efter beredning och yttrande av regionala organ.

1 SFS 19732550. 2 SFS 19662368.

Det förutsattes vid lokaliseringsstödets införande år 1965 att bered- skapsarbetena i begränsad utsträckning skulle brukas som lokaliserings- politisk stödform.

:

Investeringsfondmedel1

Företag som avsatt medel till investeringsfond för konjunkturutjämning kan oberoende av läget på arbetsmarknaden få tillstånd att disponera dessa medel för investeringar som har betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Medgivandet lämnas enligt ett särskilt moment i förordningen (1955:256, ändrad 1963:215) om investeringsfonder för konjunkturut- jämning. Några särskilda villkor för regionalpolitiskt motiverade ianspråk- taganden har inte fastställts. Det skall framhållas att skatteförmånerna blir något mindre vid de regionalpolitiskt motiverade ianspråktagandena (9?) 3 mom) än vid det reguljära utnyttjandet av investeringsfonderna. Företagen går vid dessa 5 k selektiva frisläpp miste om det extra investeringsavdrag på 10 % av ianspråktagna fondmedel som kan utnytt- jas enligt huvudreglerna (16 5). Beslut i dessa ärenden fattas av Kungl Maj:t (i finansdepartementet) efter beredning och yttrande av länsarbets- nämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.

Regionalpolitiskt stöd

Det regionalpolitiska stödet — före år 1970 rubricerat det lokaliserings- politiska stödet — erbjuder en rad olika förmåner som kan komma företagen till del var för sig eller, vilket ofta tillämpas, i olika slags kombinationer. Relativt detaljerade regler har formulerats bl a när det gäller stödets storlek, vad som skall vara stödberättigad verksamhet och de villkor det stödtagande företaget skall uppfylla. För den regional- politiska stödverksamheten finns ett allmänt stödområde gränserna fastställs av riksdagen — och ett inre stödområde, som avgränsas i detalj av Kungl Maj:t i tillämpningsförordningen. Stödområdenas nuvarande utsträckning framgår av figur 5.2.

Det regionalpolitiska stödet utgår som (1) lokaliseringsstöd, (2) utbildningsstöd, (3) sysselsättningsstöd och (4) flyttningsstöd till arbets- kraft med kvalificerad utbildning.

(1) Lokaliseringsstöd Lokaliseringsstöd beviljas som

El lokaliseringsbidrag/avskrivningslån; El lokaliseringslån; Cl lånegaranti;

El ersättning av kostnader vid flyttning av företag.

Stöd utgår i första hand inom det allmänna stödområdet, men i särskilda fall också till företag i andra delar av landet, om avsevärda

1 För en utförligare beskrivning av investeringsfondernas regionalpolitiska utnytt- jande, se Lars Grundberg, Beskattningen som medel i regionalpolitiken. En nordisk översikt, Sveriges Industriförbund 1972.

Förklaring:

lnre stöd— området

s,; Övriga delen av allmänna stödområdet Gränsområde med flexibel tillämpning av stödbe- stämmelserna

Figur 5. 2. Den geogra- fiska avgränsningen av stödområdena år I 974

sysselsättningsvårigheter förutses eller har uppkommit, tex genom in- dustrinedläggningar i samband med en omfattande branschrationalisering. Lokaliseringsstöd kan också beviljas när särskilda skäl talar för en komplettering av sysselsättningsunderlaget i ett område med ensidigt näringsliv eller isolerat läge.

Allmänna förutsättningar för erhållande av lokaliseringsstöd är att lf verksamheten bedöms ge varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tillfredsställande lönsamhet och kunna utövas på en ort med goda möjligheter för verksamheten. Lokaliseringsstöd kan inom det allmänna

stödområdet lämnas industrier och sk industriliknande verksamhet1 samt olika former av industriserviceverksamhet. Stödberättigad verksam- het är enligt beslut vid 1973 års riksdag också vissa former av partihandel och företagsinriktad uppdragsverksamhet inom det allmänna stödområ- det. Utanför det allmänna stödområdet beviljas stöd till företag med industriell eller industriliknande verksamhet. I särskilda fall kan lokalise- ringsstöd lämnas vid investering i rationaliseringssyfte inom och utanför stödområdet till industriell eller industriliknande verksamhet, även om investeringen inte medför ökad sysselsättning samt till etablering och utvidgning av turistanläggningar.

Kungl Maj:t kan dessutom bevilja företag som flyttar sin centrala administration från storstadsområde till annan del av landet lokaliserings— , stöd vid investeringar i byggnader efter motsvarande grunder som gäller

för lokaliseringsstödet. Denna stödgivning riktar sig bl a till industrins administration, försäkringsbolag och riksorganisationer och syftar till att stimulera en utflyttning av centrala förvaltningsenheter från storstads- områdena. Stöd beviljas inte för öppnande av filialkontor eller annan lokal verksamhet.

Bidrag/avskrivningslån och lokaliseringslån — det senare med möjlig— heter till temporär ränte- och amorteringsfrihet utgår vid ny-, till- eller ombyggnad av lokal, alternativt annan anläggning, som är nödvändig för verksamheten. Lokaliseringslån kan dessutom erhållas för inköp av maskiner, arbetsredskap och verktyg samt, om särskilda skäl föreligger, vid förvärv av industrilokal. Anskaffande av omsättningstillgångar vid etablering av verksamhet för vilken lokaliseringsstöd utgått kan underlät- tas genom att lånegaranti beviljas — det senare gäller enbart industriföre— tag och företag med industriliknande verksamhet för investeringar inom det allmänna stödområdet. Lånegaranti kan vidare ställas för byggnads- kreditiv, när lokaliseringsstöd har beviljats för ny-, till- eller ombyggnad och till uppdragsverksamhet för anskaffande av omsättningstillgångar.

Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån får enligt de generella reglerna uppgå till sammanlagt högst 35 % eller, om särskilda skäl föreligger, till högst 50 % av stödunderlaget. Bidrag/avskrivningslån och lokaliseringslån beviljas, om inte särskilda skäl föranleder annat, till ett sammanlagt belopp motsvarande högst två tredjedelar av stödunderlaget, medan lånegaranti kan utgå med högst 50 % av det rörelsekapital som fordras. Ersättning vid flyttning av företag lämnas med belopp som motsvarar skälig kostnad för nedmonterng, transport och för uppmontering av maskiner, arbetsredskap och verktyg.

För att ytterligare stimulera särskilt angelägna industriella investeringar i vissa delar av det inre stödområdet har 1973 års riksdag skapat förutsättningar för en mer långtgående stödgivning. Så skall t ex lokalise— ringsstöd i form av lån och bidrag kunna lämnas till mer än två tredjedelar av investeringskostnaderna enligt den ovan redovisade huvud-

' Exempel på industriliknande verksamhet är djupfrysning av jordbruks— och fiskeprodukter, kafferosterier, skinn- och pälsberedningsföretag, fotolaboratorrer och grussorteringsanläggningar.

regeln. Bidrag/avskrivningslån skall kunna utgå för belopp upp till 65 % av byggnadskostnaderna och vidare kommer i delar av det inre stödom- rådet avskrivningslån till investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg att kunna beviljas, om kostnaderna utgör en mera betydande del av de totala investeringarna.

Ärenden om lokaliseringsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen med utgångspunkt från yttranden av länsstyrelsen, som i sin tur samråder med länsarbetsnämnden och företagareföreningen. När stödet avser verksam- het utanför det allmänna stödområdet, förhöjt stöd inom det inre stödområdet eller när den sammanlagda kostnaden för de investeringar och omsättningstillgångar stödet avser uppgår till minst fem milj kronor, skall arbetsmarknadsstyrelsen överlämna ärendet till Kungl Maj:t för avgörande.

(2) Utbildningsstöd

Utbildningsstöd utgår antingen som s k schablonbidrag eller som indivi- duellt stöd i form av bidrag till mer omfattande utbildning inom företagen. Utbildningsstödet lämnas för nyanställd personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamhet, om verksamheten bedöms komma att ge arbetskraften varaktig sysselsättning.

Schablonstödet utgår med fem kronor för varje nyanställd person och , arbetstimme under högst sex månader. Det individuellt prövade utbild- ningsstödet beviljas för egentlig yrkesutbildning och utgår under högst ett år * i första hand inom det allmänna stödområdet. Stödbeloppet per elev och arbetstimme bestäms i den individuella prövningen från fall till fall med hänsyn till utbildningskostnadernas storlek och utbildningstidens längd.

Ärenden om utbildningsstöd för verksamhet inom det allmänna stöd- området avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen eller när det gäller schablon- stöd, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, av länsarbetsnämn- den. Utbildningsstöd för verksamhet utanför det allmänna stödområdet och utbildningsstöd med högre belopp än tio kronor per arbetstimme beviljas av Kungl Maj:t.

(3) Sysselsättningsstöd

Sysselsättningsstöd utgår till företag med industriell verksamhet i det inre stödområdet och kan under en försöksperiod beviljas i gränstrakterna till det inre stödområdet och på Gotland i samband med att annat lokaliseringsstöd lämnasl. Stödet omfattar ersättning för ökning av arbetskraften och utgår under högst tre år. Sysselsättningsstödet beviljas både företag som nyetablerar verksamhet i inre stödområdet och befintliga företag som utökar arbetsstyrkan. En av förutsättningarna är att de anställda i företaget har löneförmåner enligt gällande kollektiv- avtal.

Sysselsättningsstöd utgår i form av s k förstaårsbidrag för varje kalen-

l Sysselsättningsstöd skall på försök under två år efter prövning ivarje särskilt fall kunna beviljas även turistföretag inom det inre stödområdet.

derår, under vilket sysselsättningen i ett företags verksamhet har ökat jämfört med närmast föregående kalenderår. Har förstaårsstöd beviljats, får företaget stöd i ytterligare högst två år, om sysselsättningsökningen har bibehållits. Förstaårsstödet har enligt beslut vid 1973 års riksdag höjts från 5 000 kronor till 7 000 kronor för varje årsarbetskraft som sysselsättningen ökat med. Andra året utgår ytterligare 7 000 kronor och tredje året 3 500 kronor tidigare var beloppet under tredje året 2 500 kronor. Har investeringsfond för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investering i verksamheten beviljas sysselsättningsstöd varken för det år investeringen avslutas eller för året närmast därefter.

Ärende om sysselsättningsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

(4) Flyttningsstöd till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning

Flyttningsbidrag i form av respenning, bortavistelsebidrag och starthjälp utgår sedan 1970-07-01 till den som har kvalificerad yrkesutbildning och har fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat företag som bedriver industriell eller industriliknande verksamhet inom det allmänna stödområdet. Som förutsättning gäller att arbetskraft med erforderlig utbildning inte kan erhållas inom den egna regionen. Stödets storlek regleras i arbetsmarknadskungörelsen. Ärende om flyttningsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, av länsarbetsnämnden.

5.1.3. Stödgivningens omfattning från 1960-talets början

Företagareföreningarnas direktlån och industrilånegarantierna är de båda stödformer som kunnat brukas redan från början av 1960-talet. De har bl a av det skälet — och genom sin inriktning på de mindre företagen svarat för det största antalet ärenden, tillsammans drygt 16 000. Detta framgår av tabell 5.1, som också visar att de båda finansieringsformerna — som en följd av målgruppernas storleksstruktur — haft ett sammanlagt låne- och garantibelopp som avsevärt understiger både utnyttjandet av investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte och användningen av det regionalpolitiska stödet.

Lånegarantier och direktlån har tillsammans omfattat något mer än 1 300 milj kronor från 1960-talets början och fram till mitten av år 1973 resp slutet av 1972. De av Kungl Maj:t lämnade tillstånden för regionalpolitiskt motiverat bruk av investeringsfonderna har budgetåren 1963/1964—1970/1971 uppgått till nära 3600 milj kronor, medan regionalpolitiskt stöd — i huvudsak bidrag och lån till uppförande av anläggningar och anskaffande av maskiner — budgetåren 1965/1966— 1972/1973 kunnat tas i anspråk för knappt 2 500 milj kronor.

De statskommunala beredskapsarbetena för uppförande av industri- lokaler utnyttjades relativt intensivt åren 1963—1965. Stödformens samlade regionalpolitiska användning har emellertid varit begränsad, om man jämför med de finansieringsformer som kunnat brukas under hela

Tabell 5.1 Statligt stöd i regionalpolitiskt syfte till utbyggnad av industriell verk- samhet med fördelning på olika finansieringsformer _ totalsiffror från 1960-talets början eller från tidpunkten för stödgivningens påbörjande under 1960-talet

Stödform Antal stöd- Beviljat stöd, Beräknad total Beräknad sys-

Kalcndcrår/ ärenden milj kr investering, selsättningsef— budgetår milj kr fekt, antal per- soner l Företagarejöreningamas 14 825 700,6 1960—1972 direktlån 2 Industrilånegarantier 1 591 614,6 1960/1961— 1972/1973 3 Statskonmzunala beredskaps— 233 120,0 319,0 9 200 1963-01-01— arbeten (uppförande av 1965-06-30 industrilokaler)” 4 lnl'esteringsj?)ndsmedel 473 3 569,3b 5 0952 1963/1964— (i regionalpolitiskt syfte) 1970/19710 5 Regionalpolitiskt stödd 5.1 Lokaliseringsstöd CI Bidrag och län 1 409 2 171,7 3 9919 30 gooe 1965/1966— 1972/1973 [| Lånegaranti _ 88 27,0 1970/1971— 1972/1973 [1 Flyttningsersätt- 65 9,0 -— 1970/1971— ning företag _ 1972/1973 5.2 Utbildningsstödf 1 400 234,8 — 36 600 1963-01-01— 1972-06-30 5.3 Sysselsättningsstöd 405 21,0 — 4 200 1971—1972 Summa regionalpolitiskt stöd 3 367 2 463,5

, a Redovisningen avser endast perioden före påbörjandet av lokaliseringsstöd— givningen. Uppförande av industrilokaler som statskommunala beredskapsarbeten har i viss mån skett även efter 1965-06-30. Se figur 5.5.

” Medgivet ianspråktagande av investeringsfondsmedel. C Samtliga beslut om disponerande av investeringsfondsmedel sker sedan 1971- -06-18 med hänvisning till 9 ä 3 mom och en redovisning för tiden fram till år 1973 med cttomfattande konjunkturpolitiskt motiverat ianspråktagandc, saknar intrcssei detta sammanhang. d 1 regionalpolitiskt transportstöd har för kalenderåren 1971—1973 dessutom anslagits ca 130 milj kronor. Transportstödet har efter den treåriga försöksperioden permanentats och samtidigt utvidgats, bla genom att minimisträckan för stöd- berättigade frakter sänkts från 300 till 250 km och minimivikten från 500 till 300 kg per sändning. Vidare har öppnats möjligheter att räkna in utländsk transport- sträcka i bidragsgivningen. En förstärkning har också skett av godsstödet när det gäller godstransporter i färjetrafik från Gotland till fastlandet. Kostnaden för transportstödet med de redovisade utvidgningarna beräknas till 70 milj kronor årligen (1973 års volymer, 1972 års priser).

eSiffran 30800 är en summering av den i företagens samtliga ansökningar redovisade beräknade sysselsättningsökningen. Arbetsmarknadsdepartementet har med utgångspunkt från uppgifter insamlade av länsstyrelserna beräknat den sammanlagda faktiska effekten per 1973-12—31 till 24 800 sysselsattai 936 företag som ökat sysselsättningen.

f S k lokaliseringsutbildning i samband med nyanställning vid etablering eller större utbyggnad. Före 1970/1971 beviljades sådant utbildningsbidrag endast inom stödområdet. Under de två senaste budgetåren har stöd i viss utsträckning lämnats även utanför det allmänna stödområdet.

Källor: Företagareföreningarnas förbunds verksamhetsberättelser, Meddelanden från AMS utredningsenhet samt opublicerade redovisningar.

Stödform Beräkn stöd- Beräkn stöd— belopp per belopp per ärende, 1 000- sysselsatt, tal kronor 1 OOO-tal kronor

Direktlån 47 lndustrilånegarantier 376 . . Beredskapsarbeten 515 39 lnvesteringsfondmedel 7 546 . . Lokaliseringsbidrag/avskrivrtingslån och

lokaliseringslån 1 541 71

eller större delen av perioden. Totalt 120 milj kronor i statsbidrag utgick under de redovisade åren.

Skillnaderna i antalet ärenden och de beviljade totalbeloppen innebär betydande olikheter mellan stödformerna när det gäller projektens genomsnittsstorlek. Som framgår av ovanstående sammanställning varie- rar det genomsnittligt beviljade stödet under de redovisade perioderna mellan 47 000 kronor för företagareföreningarnas direktlån och 7,5 milj kronor för investeringsfondsärendena. Lokaliseringsstöd (bidrag och län) har beviljats för i genomsnitt 1,5 milj kronor per projekt. Spridningen i storlek är dock omfattande både bland investeringsfondsärendena och bland lokaliseringsstödsärendena. När det gäller investeringsfondsmedlen brukade i regionalpolitiskt syfte skall framhållas att knappt 2 000 milj kronor eller drygt hälften av det beviljade ianspråktagandet perioden 1963—1970 frisläpptes genom 5 k kombinationstillstånd. Det innebär att företag erhållit tillstånd att använda fondmedel för investeringar vid anläggningar både i områden med behov av stimulerande åtgärder och i mer expansiva områden. Det första kombinationstillståndet gavs redan år 1964 och var för övrigt det första regionalpolitiskt motiverade utnyttjandet av investeringsfondsmed- len. AB Volvo erhöll i april 1964 tillstånd att ta i anspråk 94 milj kronor för investeringar på 124 milj kronor vid befintliga anläggningar i Göte- borg och Skövde samt för filialetableringar i Arvika och Bengtsfors. De senare anläggningarna, båda inom det allmänna stödområdet, sysselsatte våren 1974 tillsammans omkring 600 personer. Åren 1964—1971 beviljades sammanlagt 35 kombinationstillstånd. Bland dessa erhöll AB Volvo sju', Telefon AB L M Ericsson fem, ASEA fyra och AB Saab-Scania tre tillstånd. För dessa och ytterligare 23 företag som beviljades kombinationstillstånd under perioden resulterade ianspråktagandena i omfattande anläggningsarbeten och maskinanskaff— ningar även vid resp företags huvudanläggningar i expansiva regioner. Det har ofta framhållits av företrädare för företagen att dessa som regel kapacitetshöjande investeringar varit nödvändiga för en produktionspla- nering' inom företagen som gjort det möjligt att etablera filialer alterna- tivt expandera redan befintliga filialer i områden med behov av ökad sysselsättning. Figurerna 5.3 och 5.4 visar omfattningen av de ilokalise- ringspolitiskt syfte beviljade ianspråktagandena åren 1963— 1971 för vissa

1 Under år 1974 har AB Volvo vidare erhållit medgivande att ta i anspråk 40 milj kronor för etablering av en nzonteringsfabrik för busschassier i Borås, tillsammans med investeringar i Göteborg och Skövde på 250 resp 70 milj. kronor.

AB Volvo Telefon AB L M Ericsson

Förklaring:

Investeringar, milj kronor

större svenska företag — redovisningen avser både kombinationstillstånd och övriga beslut.

Det regionalpolitiska stödet har som framgått av avsnitt 5.1.1 en allsidig utformning. Tyngdpunkten i anslagsförbrukningen ligger enligt redovisningen i tabell 5.1 på investeringsstödet lokaliseringsbidrag/av- skrivningslån och lokaliseringslån som med nära 2 200 milj kronor svarat för nära 90% av det beviljade regionalpolitiska stödet tom budgetåret 1972/1973. Investeringsstödet har visserligen utgått under en längre period än övriga former av stöd flyttningsersättning, sysselsätt- ningsstöd och lånegaranti — men det är inte det avgörande skälet till olikheterna i medelsförbrukningen. Investeringsstödet är av naturliga skäl mer anslagskrävande och har också haft en väsentligt större omfattning än övrig stödgivning under den för det regionalpolitiska stödets olika delar gemensamma tillämpningsperioden.

Uppgifter om sysselsättningseffekterna och om den beräknade totala investeringen saknas för flera av stödformerna. Det skall också framhållas att den i tabell 5.1 redovisade totala investeringen för investeringsfonds- medlen på nära 5 100 milj kronor är en osäkrare siffra än de 4 000 milj kronor som beräknats för lokaliseringsstödet, framför allt beroende på olikheterna mellan de båda finansieringsformerna när det gäller formerna för prövningen av ärendena.

För beslut om lokaliseringsstöd krävs ansökningar med detaljerade utredningar som med hänsyn till stödets konstruktion, detaljregler och preciserade villkor för erhållande av bidrag/lån senare också följs upp av de stödbeviljande organen. Samma krav på utredningar och annan dokumentation gäller inte för ianspråktagande av investeringsfondsmed-

Figur 5.3 Investeringar med tillstånd (95, 3 mom) att ! regionalpo- litiskt syfte disponera medel ur in vesterings— fond perioden 1963- 07-01 1972—09—30

Figur 5.4 Investeringar med tillstånd ( 9.6 , 3 mom) att i regionalpo- litiskt syfte disponera medel ur investerings- fond perioden I 963- 07—01 —— 19 72-09—30

Saab-Scania AB

Förklaring:

Investeringar, milj kronor

2 20

. O 0 ..

len. Utnyttjandet av fondmedlen är en skatteförmån och detaljregleras först i efterhand av taxeringsmyndigheterna med utgångspunkt från innehållet i Kungl Maj:ts medgivande. Dessa olikheter innebär att företag som ansöker om lokaliseringsstöd för sin finansiering i regel redovisar mer preciserade och mer definitiva utbyggnadsplaner än företag som har för avsikt att utnyttja investeringsfondsmedel för sin lokaliseringsåtgärd.

Den hittillsvarande beskrivningen av stödgivningen är baserad på totaluppgifter för perioden från 1960-talets början eller från den tid— punkt under 1960-talet då olika stödformer infördes och som regel fram- till mitten av år 1973. Siffermaterialet har också en tidsdimension av intresse för bedömningen av den regionalpolitiska stödgivningens resultat. Som framgår av figur 5.5 har de fem finansieringsformerna utvecklats något olika. För lokaliseringsstödet och investeringsfondsmedlen förelig— ger betydande ökningar i den årliga volymen, om man jämför de första åren i tillämpningen med vad som beviljats i början av 1970-talet. Lokaliseringsstödgivningen har ökat från omkring 200 milj kronor sam— manlagt för bidrag och lån budgetåret 1965/1966 till 375 milj kronor 1972/1973. lanspråktagandet av investeringsfondsmedel i regionalpo- litiskt syfte har haft en uppgång från 100 milj kronor 1963/1964, det första redovisningsåret, till över en miljard kronor 1969/1970 och drygt 500 milj kronor 1970/1971. Som framgått av tabell 5.1 har samtliga beslut, även de som fattats i konjunkturutjämnande syfte, fr o m 1971-06-18 skett selektivt enligt 95 3 mom. En jämförelse mellan budgetåren 1971/1972 och 1972/1973 å ena sidan samt tidigare budgetår å den andra sidan saknar därför intresse i det här sammanhanget.

Måttenhet: Milj kronor

lndustrilånegarantier a) Investeringsfondsmedel (ianspråk- Företagareföreningarnas direktlån tagande "| regionalpolitiskt syfte) 300 B Garanti Direktlån

200

100

Budgetår 01960/52/å64å 66/% 68/ 70/ 51 63 65 67 69 71

Statskommu nala beredskapsarbeten b)

200 (industrilokaler)

100

0 B ; Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Statligt lokaliseringsstöd

[] Bidrag/avskrivningslån

Lokaliseringslån 300

200

100

O .,- _ , 0 d,. _ Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ '72/ 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 61 63 65 67 69 71 73 61 63 65 67 69 71

Figur 5.5 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på olika stödformer budgetårs- vis 1960/61 — 1972/73

a) Företagareföreningarnas direkt/ån avser utnyttjandet kalenderårsvis: budgetår 1960/1961 = kalender- år 1960 etc

b) Sammanlagd statlig och kommunal finansiering

Källor: Meddelanden från AMS utredningsenhet, Företagareföreningarnasförbunds verksamhetsberättel- ser, arbetsmarknadsstyrelsen (särskild bearbetning)

Industrilånegarantierna och företagareföreningarnas direktlån hade en volymökning under första hälften av 1960-talet, men tillväxten avstan- nade i samband med att lokaliseringsstödet infördes i mitten av decenniet. Både garantigivningen och direktlånen ökade åter i omfattning senare under decenniet. Kalenderåret 1972 och budgetåret 1972/1973 beviljades drygt 90 milj kronor i direktlån resp 65 milj kronor i statliga borgensåtaganden, vilket tillsammans är tre gånger mera än den årliga garanti- och lånegivningen i början av 1960-talet.

Uppförandet av industrilokaler som statskommunala beredskapsarbe— ten hade störst omfattning budgetåret 1964/1965 med ca 130 milj kronor i totala investeringar (sammanlagd statlig och kommunal finansie- ring). Även denna stödvolym sjönk starkt åren efter lokaliseringsstödets införande. De belopp som redovisas fram till budgetåret 1968/1969 vari väsentlig utsträckning ett realiserande av principbeslut fattade före år 1965. Beredskapsarbetena har även under 1970-talet utnyttjats för uppförande av industrilokaler. Beloppen särredovisas emellertid inte längre i statistiken över beredskapsarbetena.

Olikheterna i utvecklingen för de redovisade finansieringsformerna har som framgår av figur 5.6 inneburit omfattande förskjutningar i ”stöd- strukturen". Detta är naturligtvis endast ett annat sätt att illustrera de ovan skisserade förändringarna t ex investeringsfondernas ökade regio- nalpolitiska användning och den drastiska minskningen av företagare- föreningarnas kreditandel. Det skall i det här sammanhanget framhållas att kombinationer i utnyttjandet av olika stödformer är vanliga — det gäller dock inte ianspråktagande av investeringsfonder som i princip är oförenligt med annan regionalpolitisk stödgivning.

Måttenhet: Andel i procent.

Procent

100—

80—

60—

40—

20—

Budgetår 0 1960/61 6

Förklaring: . Statligt lokali- XXS Investeringsfonds— seringsstöd & medel (i anspråk- Iåne- och (uppförande av tagande i regional- garantigivning industrilokaler) politiskt syfte)

Figur 5. 6 Statligt finansiellt stöd iregionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på stödformer budget— årsvis a) 1960/] 961 — 19 70/1971

3) Se not till figur 5.5 Källa: Se figur 5.5

Måttenhet: Andel i procent

Storstadslänen

Direktlån " Industrilåne- garantier

Industrilåne- garantier Direktlån

0 Budgetår1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Mellersta Sverige 100

garantier Direktlån Beredskaps— arbeten

Budgetår1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Skogslänen

100 Beredskaps- arbeten

Direktlån

garantier

Budgetåf1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Industrilåne—

Industrilåne-

Storstadslänen

100 75 50 l nvesterings— 25 fondsmedel Lokalise- 0 II.-||| "1 ringsstöd 1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Södra Sverige

Investerings- fondsmedel Lokalise- ringsstöd 1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Mellersta Sverige

Investerings- fondsmedel

Lokalise- ringsstöd

Lokalise- ringsstöd

lnvesteri ngs- fondsmedel

1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Figur 5. 7 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på länsgrupper budget-

årsvis a) 1960/61 — 1972/73

3) Se not till figur 5.5

Källa: Se figur 5.5

f Större intresse för bedömningen av de hittillsvarande resultaten än >, tidsperspektivet har givetvis den regionala fördelningen av stödgivningen. Ser man först till de fyra länsgruppernas procentuella andelar av bidrags— och lånevolymen för olika finansieringsformer — figur 5. 7 — är de stora årsvisa svängningarna ett framträdande drag. Det gäller samtliga stödfor- 1 mer utom de direktlån företagareföreningarna förfogar över. Direktlånen är den enda stödform som helt administreras på det regionala planet. Det innebär att den samlade kreditvolymen inför varje verksamhetsår i förväg fördelas på län — i stor utsträckning med utgångspunkt från närmast föregående års fördelning. När det gäller övriga behandlade stödformer saknas motsvarande ramar. Utfallet, som det illustreras i figur 5.7 blir beroende av tillgången på etablerings- och expansionsprojekt som fyller ekonomiska och sysselsättningspolitiska krav enligt regler och praxis och som kan rymmas inom tillgängliga medelsramar på riksnivå. De största årsvisa fluktuationerna redovisas inom samtliga länsgrupper för investeringsfondernas regionalpolitiska användning. Detta är naturligt med hänsyn till att många av de enskilda projekten har stor omfattning och stark genomslagskraft statistiskt sett. Utnyttjandet av investerings- ff fondsmedel i regionalpolitiskt syfte har genom kombinationstillstånden gett storstadslänen den största andelen. Även om man summerar upp- gifterna för de olika åren visar det sig att storstadslänen under den redovisade perioden svarat för en större del av investeringsfondernas regionalpolitiska användning än någon av de övriga länsgrupperna.

Lokaliseringsstödet har i mycket stor utsträckning, undantaget är endast budgetåret 1966/1967, kommit skogslänen till del det harju också varit syftet med denna stödform. För länsgruppen mellersta Sverige redovisas dock andelar på omkring 25 % vissa år. Till en del beror detta på att omfattande områden i Älvsborgs län — större delen av Dalsland tillhör det allmänna stödområdet. Resultaten för mellersta Sverige har dessutom i väsentlig utsträckning påverkats av de möjligheter till tempo- rärt utnyttjande av lokaliseringsstödet som lämnats i Norrköping och Borås.

Figur 5.7 illustrerar dessutom industrilånegarantietnas avtagande be- tydelse i skogslänen när beredskapsarbetena, som en förberedelse för lokaliseringsstödgivningen, började utnyttjas för uppförande av industri- lokaler. Det innebar att framför allt södra Sveriges ställning när det gäller användningen av lånegarantierna i stället började förstärkas — budgetåret 1968/1969 översteg andelen 50 %.

Den länsvisa fördelningen — figur 5.8 — ger en mer nyanserad regional bild av förändringarna i stödgivningen under den redovisade perioden. Figuren, som för budgetåren 1963/1964—1970/1971 innehåller en sär— redovisning av det regionalpolitiska utnyttjandet av investeringsfonderna, visar att Gävleborgs län svarat för en avgörande del av fondmedlen inom den norra länsgruppen. I övriga skogslän har andra finansieringsformer dominerat — bland dessa framför allt lokaliseringsstödet. Den redovisade utvecklingen i Gävleborgs län har burits upp av medgivanden för Telefon AB LM Ericsson och AB Svenska Kullagerfabriken att ta i anspråk medel för investeringar i Hudiksvall och Söderhamn resp Hofors. AB Sandvik

Måttenhet: Milj kronor Stockholms län Göteborgs och Bohuslän Malmöhus län 275 275 . 275]

200 ___—— 200— 200

Uppsala län Södermanlands län

100————————l 100—___? ' '1 , or,—,__L—a—u

75_Jönköpings län 75 Kronobergs län ,, 04========CCECC1 0.1=.=.=.==1=B:1:l:l=l32l 100 Gotlands län 100 Blekinge län 100 Kristianstads län

0 __ å__.__

Hallands län Skaraborgs län

150— 100

.L

Om

Värmlands län

175— 100 0 375 Kopparbergs län 375 Gävleborgs län 375Västernorrlands län , _ _ 300—___— 300—) 300] 200 200 200

,. | d |.. .. .. .. 150 Jamt en 5 an 150Vasterbottens Ian 150 Norrbottens Ian

100 100—' 01 . _i—D—l—F & o . 0 _ - Budget—1960/ 64/ 68/ 72/ 1960/ 64/ 68/ 72/ 1960/ 64/ 68/ 72/ år 61 65 69 73 61 65 69 73 61 65 69 73

Förklaring: lanspråktagande av investeringsfondsmedel ( t o m budgetåret 1970/1971)

|:] Övriga stödformer (lokaliseringsstöd, beredskapsarbeten samt företagareföreningar- nas låne- och garantigivning)

Figur 5.8 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på län budgetårsvis”) 1960/61—1 972/73.

svarade för en väsentlig del av den stora beslutsvolymen budgetåret 1969/1970 genom ett kombinationstillstånd omfattande investeringar på drygt 600 milj kronor i Sandviken samt bla i Sveg, Bollnäs och Lidköping.

Inom några län har utnyttjandet av stödformerna varit begränsat till företagareföreningarnas kreditgivning det gäller bl a Uppsala, Kristian— stads och Hallands län. Utom Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, med omfattande medgivanden att genom kombinationstillstånd ta i anspråk investeringsfondsmedel, kan inom södra och mellersta Sverige

Tabell 5.2 Planerad och faktisk sysselsättningsökning länsvis i företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd 1965—07-01—1973-12-31

Län Antal arbets- Sysselsättningseffekt ställen . Planerad enligt Faktisk ansökan 1973-12-31 Stockholms — — Göteborgs o Bohus 18 + 628 + 622 Malmöhus 4 + 104 + 69 Summa 22 + 732 + 691 Uppsala 1 + 15 + 21 Södermanlands 6 + 73 + 203 Östergötlands 25 + 1 753 + 1 285 Älvsborgs 61 + 2 699 + 2 514 Skaraborgs 4 + 203 + 237 Örebro 8 + 173 + 272 Västmanlands 7 + 129 + 39 Summa 112 + 5045 + 4571 Jönköpings 5 + 417 + 451 Kronobergs 12 + 166 + 238 Kalmar 12 + 763 + 742 Gotlands 10 + 205 + 134 Blekinge 2 + 845 + 345 Kristianstads 4 + 88 + 211 Hallands 1 + 0 — 15 Summa 46 + 2 484 + 2 106 Värmlands 127 + 3 631 + 3 273 Kopparbergs 158 + 2 721 + 2 381 Gävleborgs 83 + 2 478 + 2 764 Västernorrlands 104 + 2 967 + 2 406 Jämtlands 75 + 1 593 + 1 978 Västerbottens 108 + 3 220 + 3 110 Norrbottens 101 + 1 656 + 1 492 Summa 756 + 18 266 + 17 404 Totalt 936 + 26 527 + 24 772 Därav inom det allmänna stödområdet 758 + 18 745 + 17 751

Kalla: Arbetsmarknadsdepartementet.

endast Älvsborgs, Östergötlands och Örebro län redovisa stödbelopp på minst 25 milj kronor under mer än ett år.

En systematisk uppföljning av de sysselsättningseffekter det statliga finansiella stödet resulterat i föreligger endast för lokaliseringsstödets del. Enligt arbetsmarknadsdepartementets beräkning med utgångspunkt från länsstyrelsernas uppgifter hade fram till 1973-12-31 sammanlagt 963 företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd ökat sin sysselsättning med nära 25 000 personer, varav knappt 18 000 personer vid anläggningar inom det allmänna stödområdet.

Den länsvisa fördelningen av denna sysselsättningsökning framgår av tabell 5.2, som visar att tillväxten av företagen inom stödområdet framför allt kommit Värmlands och Västerbottens län till del. Den faktiska ökningen av antalet sysselsatta fram till 1973-12-31 uppgick där till mer än 3 000 personer, medan uppgången i Norrbottens län stannade vid knappt 1 500 sysselsatta. Utanför stödområdet gav lokaliseringsstödet den största sysselsättningstillväxten i Östergötlands län.

De redovisade uppgifterna innebar för flera län att den samlade, av företagen planerade sysselsättningsökningen inte hade uppnåtts. Stora differenser för Kopparbergs, Västernorrlands, Värmlands och Östergötlands län, sammanhänger i väsentlig utsträckning med att en rad beslut avseende omfattande etableringar/utbyggnader fattats relativt nära tidpunkten för redovisningen av den faktiska sysselsättningsökningen och att planerna därför inte hunnit realiseras. I vissa fall hade företagen helt avstått från att utnyttja det beviljade lokaliseringsstödet. För Gävleborgs och Jämtlands län redovisades omvänt en större faktisk sysselsättnings- tillväxt än som motsvarades av företagens ursprungliga planer.

lnom ERU har genomförts vissa beräkningar av stödverksamhetens effekter1 sedan år 1965. Som framgår av följande sammanställning baserad på data ur det redovisade materialet beräknades lokaliseringsstöd- företagen vid slutet av år 1971 svara för 9 % av sysselsättningen inom, tillverkningsindustrin i hela riketz. För skogslänen redovisades en väsent-

' Expertgruppen, för regional utredningsverksamhet, Orter i regional samverkan (SOU l974:1). I betänkandet redovisas utöver innehållet i föreliggande avsnitt en specialundersökning om de sysselsatta vid ett antal lokaliseringsstödföretag i tre län. Undersökningen visar bl a att nära 25 % var arbetslösa före anställningen och att knappt 10 % kom från beredskapsarbete eller omskolning. En stor del, 37 %, hade tidigare arbetat inom industrin. Endast 13% hade varit sysselsatta i jord- och skogsbruk. Knappt 20 % av de nyanställda i de undersökta lokaliseringsstödföre- tagen var över 50 år.

ERU redovisar vidare en undersökning av stödföretagens leveransströmmar. Resultaten tyder på att de indirekta sysselsättningseffekterna inom de regioner utbyggnaden lokaliserats till varit betydande. Företagen är dock i stor utsträckning orienterade mot södra och mellersta Sverige för sina inköp och för sin försäljning.

En studie av stödföretagens ekonomiska förhållanden visar på försämrad bokförd räntabilitet åren 1966—1970 till stor del beroende på att omfattande avskriv- ningar genomförts. Åren 1971—1972 visar beräkningarna på en återhämtning. Stödföretagcns likviditet var i början av perioden väsentligt sämre än genomsnittet för industrin men förbättrades fram till år 1972. Lönenivån inom stödföretagen var för tillverkningsindustrin i dess helhet något lägre än genomsnittet för hela industrin.

2 Rikssiffran har hämtats ur industristatistiken för år 1971.

Figur 5. 9 Förändringen av antalet sysselsatta inom industriföretag som beviljats lokali- seringsstöd samt inom hela industrin åren

1 963 — I 972

Länsgrupp Stödföretagens andel av hela tillverkningsindustrin i resp områden är 1971 iprocent I förhållande till I förhållande till antalet företag antalet sysselsatta

Skogslänen 22 33 Övriga Sverige 1 4 Hela riket 5 9

V ligt större andel, 33 % av antalet sysselsatta i området. Lokaliseringsstöd- företagen hade genomgående för de olika områdena lägre andelar av antalet företag än av antalet sysselsatta och var således i medeltal större än genomsnittet för samtliga industriföretag i skogslänen resp övriga Sverige.

Index: 1963 = 100

Index Samtliga industribranscher 180

Städföretag i

160 norra glesbygden

Stödföretag i norra tätbygden

140 Samtliga stödföretag

120 Hela industrin i skogslänen 100 Hela industrin QQ År 1963 1966 1969 1972

Verkstadsvaruindustrin och trävaruindustrin

180—i Stödföretag inom

trävaruindustrin Stödföretag inom ver k— stadsvaruindustrin

160—

140

120—

Hela trävaruindustrin

Hela ver kstadsvaru— industrin

., År 1963 1966 1972

Källa: ERU (särskild bearbetning)

ERU:s tidigare beräkningarl visade vidare att den grupp av företag som disponerat lokaliseringsstöd för sin etablering/utbyggnad varit klart ex—

X

pansivare i sysselsättningshänseende än både den svenska industrin i dess helhet och industriföretagen i skogslänen. ERU:s jämförelse utgår från år 1963, när en del av de företag som senare erhöll statligt lokaliseringsstöd började tillgodogöra sig statligt finansiellt stöd genom att hyra (i vissa fall förvärva) industrilokaler uppförda som beredskapsarbeten, och sträcker sig fram t o m är 1972. Figur 5.9 visar att stödföretagen som grupp ökade sin sammanlagda sysselsättning med nära » 40 % mellan åren 1963 och 1972. Ungefär samma relativa tillväxt hade; de företag i norra tätbygden som beviljats lokaliseringsstöd. Norra glesbygdens stödföretag nära nog fördubblade sin sysselsättning fram till i 1970 men hade i gengäld en relativt stark tillbakagång åren 1971 och 1972. Antalet sysselsatta bland stödföretagen inom trävaru- och verk— stadsindustrierna ökade mellan åren 1963 och 1972 med 7580 %.

Enligt ERU:s bearbetningar nyetablerades 129 företag med lokalise- ringsstöd åren 1965—1972. Den sammanlagda sysselsättningen vid dessa enheter uppgick år 1972 till 7 400 personer. Omkring hälften av hela antalet arbetsställen och två tredjedelar av sysselsättningseffekten var ett resultat av stödåtgärder beslutade före år 1969.

När det gäller återstående i kapitlet behandlade stödformer skall först framhållas att summerade sysselsättningsuppgifter saknas helt för före- tagareföreningarnas kreditgivning och industrilånegarantierna, En partiell redovisning som avser perioden l9_63*l965 föreligger för företag i industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten. De nyuppförda lokalerna beräknades komma att tas i anspråk för industriell verksamhet med en sammanlagd sysselsättning för 9 200 personer. Nettoökningen får dock bedömas ha varit betydligt mindre, eftersom många av dessa företag flyttade från äldre till nya lokaler inom samma region. För investeringsfondsföretagen finns slutligen en uppgift avseende åren 1963—1969. Sysselsättningstillväxten vid 200 arbetsställen har av arbetsmarknadsstyrelsen uppgetts till sammanlagt 5 900 personer, dvs en genomsnittlig ökning med omkring 30 sysselsatta per produktionsenhet mellan åren 1963 och 1969.

5.2. Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna åren 1960—1973

5.2.1. Redovisningens syfte och uppläggning

Övervägande delen av det i föregående avsnitt redovisade statliga finan- siella stödet har kommit till användning inom redan befintliga industri- arbetsställen — för utvidgning av lokaler och tillverkningskapacitet, för

1 Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965—1971 (Ds ln 1972:14). Siffrorna som aktualiserats för utredningen om regionalpolitiska styrmedel omfattar inte arbetsställen som lagts ned under åren 1963—1972, däremot samtliga nya enheter som etablerats under perioden.

modernisering av företagens produktionsutrustning och för utveckling av nya produkter i syfte att förändra företagens marknadsandelar och förbättra deras konkurrenskraft. Filialetableringar och omflyttningar av redan existerande produktionsenheter har gjort anspråk på en begränsad del av stödgivningen och av den sysselsättning de statliga insatserna resulterat i.

Utredningen har sökt kartlägga den lokalisering av nya produktions- enheter som ägt rum utanför storstadsregionerna av företag som före utlokaliseringen hade hela eller en väsentlig del av sin verksamhet inom dessa storstadsregioner och som utnyttjat statligt finansiellt stöd för lokaliseringsförändringen. I föreliggande avsnitt redovisas omfattningen av denna utlokalisering: variationerna i tiden, de regionala och bransch- visa olikheterna samt fördelningen på storleksgrupper. Avsnitt 5.3 är en redogörelse för motiven när det gäller utlokaliseringen och en del av de erfarenheter företagen gjort i samband med förändringen av lokalise- ringen. Slutsatserna när det gäller motiv och erfarenheter är baserade på resultaten av en enkät till företag i storstadsregionerna som under perioden från 1960-talets början genomfört utlokaliseringar med statligt finansiellt stöd. Med statligt stöd avses i det här sammanhanget lån- och/eller bidrags- givning enligt samtliga fem finansieringsformer som behandlats i före- gående avsnittl :

El Företagareföreningarnas direktlån; El Industrilånegarantier; Cl Statskommunala beredskapsarbeten (uppförande av industrilokaler); |:! Statligt lokaliseringsstöd; El Investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte.

Utredningen skaffade sig i det första steget genom kontakter med de för stödärendenas handläggning ansvariga organen2 vissa utgångsdata om produktionsenheter som av dessa handläggande organ bedömdes ha varit lokaliserade av företag i storstadsregionerna. Kartläggningen var inled- ' ningsvis av explorativ karaktär och definitionen på utlokalisering täm- ligen vid. Utredningens bearbetning av de erhållna uppgifterna gjorde det möjligt att i nästa steg urskilja olika typer av lokaliseringsförändring vilket också innebar att kriterierna på storstadsursprung kunde preciseras.

Det slutligt avgränsade materialet och den följande redovisningen av industriell verksamhet utlokaliserad från storstadsregionerna omfattar enbart nya produktionsenheter på orter där resp företag tidigare inte bedrivit verksamhet. Det är i och för sig ett regionalpolitiskt intresse att kunna ange omfattningen av produktionsöverföringarna mellan befintliga anläggningar under olika perioder inte minst därför att dessa partiella

1 Norrlandsfondens kredit— och garantigivning har i några fall medverkat till utlokalisering men endast i kombination med de redovisade stödformerna och behandlas inte i redogörelsen. 2 Länsstyrelserna, länsarbetsnämndcma, företagareföreningarna och arbetsmark-

nadsstyrelsen.

tillverkningsomtiyttningar med stor sannolikhet kan antas ha haft större sysselsättningseffekter än flyttningar och etableringar av hela produk- tionsställen. Begränsningen har emellertid genomförts med hänsyn till att just etableringen av produktionsenheter representerar en påtaglig form av regional förnyelse inom näringslivet som regionalpolitiken med sin målsättning om ökad bredd i arbetsplatsutbudet syftar till att förverkliga. Samtidigt innebär en beskrivning av omfördelningsprocessen med ut- gångspunkt från de nya eller omflyttade produktionsenheterna en praktisk förenkling från utredningsteknisk synpunkt.

Som utlokalisering definieras i utredningens undersökning följande förändringar av lokaliseringstillståndet inom företag som finns, eller ursprungligen fanns, i någon av de tre storstadsregionerna1 :

El Omlokalisering av företaget

Till denna typ av förändring räknas företag som omlokaliserat huvud- kontor (företagsledning) och produktion från storstadsregionen. Även om en mindre del, tex försäljningsfunktionen eller den tekniska kund- servicen inom företaget, stannat kvar i den ursprungliga regionen har förändringen rubricerats som omlokalisering av företaget.

El Filialutläggning inom företaget

Som filialutläggning betecknas decentralisering av produktion omfattan— de en del av företagets verksamhet. Har företaget tidigare etablerat produktionsfilial(er) rubriceras lokaliseringen som filialutläggning, även om företaget inte längre har någon producerande verksamhet i storstads- regionen.

D Utjlyttning av hela den producerande verksamheten inom företaget Denna kategori omfattar förändringar i de företag som flyttar ut hela produktionen men behåller företagsledningen intakt i storstadsregionen. El Etablering av tillverkning inom företaget

Till denna typ av lokalisering räknas etablering av en tillverkande enhet utanför storstadsregionerna inom konstruktions— eller handelsföretag lokaliserade till dessa regioner.

El Etablering genom intressentf er) med anknytning till annat företag

Gruppen omfattar bl a etablering genom intressent(er) som tidigare varit verksamma vid befintliga företag i storstadsregionerna och som startat egen verksamhet utanför dessa regioner.

Planerade och beslutade men ännu inte genomförda lokaliseringar ingår vidare i utredningens inventering. Detsamma gäller produktionsstäl-

1 Med storstadsregionerna avses de kommuner där lagen om lokaliseringssamråd tillämpas.

len som genom filialutläggning eller omlokalisering etablerats i den nya regionen men också lagts ned under redovisningsperioden samt företag som flyttat ytterligare en gång — till en annan region. Den följande flyttningen har däremot inte behandats i undersökningen.

Det skall understrykas att ingen dubbelräkning förekommer i materia- let. En rad företag har för genomförandet av sin utlokalisering utnyttjat flera stödformer i kombination men redovisas enbart efter den stödgiv— ning som bedömts ha haft den avgörande betydelsen för möjligheterna att realisera utlokaliseringen. De i tabeller och figurer angivna stödbe- loppen omfattar vidare endast den finansiering som de handläggande organen lämnat medgivande till i samband med själva lokaliseringen. Senare beslut om utökat stöd för andra utbyggnadsetapper ingår inte i redovisningen. Det skall tilläggas att de utlokaliserade produktionsen— heterna fördelats på olika är efter tidpunkten för stödorganets beslut om finansiering. Själva omflyttningen eller etableringen har i många fall inträffat ett eller två år senare. En grundregel för avgränsningen av gruppen utlokaliserade enheter har slutligen varit att inte bara företaget utan även den flyttade produktionen tidigare haft någon praktisk storstadsanknytning och — vid etablering av en helt ny tillverkning —— att företag med anläggningar inom och utom storstadsregionerna bedömts ha haft möjlighet att genomföra och anled- ning att överväga en storstadslokalisering. Tillämpningen av den regeln innebär tex att AB Volvos nyetablerade anläggningar i Arvika och Lindesberg, som utgör filialer till Volvo-Köpingverken, inte ingår i materialet. Däremot har bland enheter om- och utlokaliserade från storstadsregionerna inräknats den nya sammansättningsverkstaden för person- och lastbilar i Kalmar, som är en avläggare till Volvo-Torslanda- verken i Göteborg.

Den i avsnitt 5.3 redovisade enkäten om företagens motiv och erfarenheter samt personliga kontakter med en rad företag har komplet- terat beskrivningen av lokaliseringsförändringen och motiverat omfattan- de justeringar i det bearbetade materialet. Det kan genom ofull-' ständigheter i informationen om förändringens karaktär fort— farande finnas några omflyttningar/etableringar i materialet som inte fyller ovan angivna krav och därför inte skulle ha varit med i den följande redovisningen — omvänt anläggningar som gallrats bort men som skulle ha ingått i beskrivningen om förhållandena i samband med utlokalise- ringen i detalj kunnat klarläggas. Sådana bristeri materialet bör till en del kunna balansera varandra men har begränsad betydelse för utvärderingen av de regionalpolitiska stimulansmedlens effekter.

Det är enligt utredningens bedömning avgjort en större svaghet att kartläggningen begränsats till att omfatta enbart nya produktionsenheter och således inte fångar in de omfattande förändringar iproduktionens förläggning som kontinuerligt äger rum mellan befintliga anläggningar inom och utom storstadsregionerna och mellan olika företag med produktionsenheter i olika delar av landet — förändringar som i viss utsträckning också finansieras med statligt stöd i olika former.

5.2.2. Utlokaliseringens omfattning och struktur hela perioden 1960—1973

Utredningen har i sin kartläggning av den sedan år 1960 med statligt finansiellt stöd från storstadsregionerna genomförda utlokaliseringen av industri- och serviceföretag registrerat 191 produktionsställen etablerade under de i avsnitt 5.2.1 redovisade omständigheterna. Detta framgår av tabell 5.3, som också visar att huvuddelen, 154 enheter, haft sitt ursprungi Stockholms—regionen. Göteborgs-regionen svarar för 30 om— flyttade/etablerade produktionsställen, medan endast sju enheter loka- liserats av företagi Malmö-regionen under perioden 1960—1973.

Det skall redan här framhållas att utlokaliseringen haft en begränsad omfattning relativt sett. Omlokaliseringar och filialutläggningar av stor— stadsföretag har tex inte gjort anspråk på mer än fyra procent av hela stödgivningen i regionalpolitiskt syfte under perioden. En sammanfattan- de redogörelse för de genomförda lokaliseringsförändringarnas omfatt- ning i förhållande till annan stödgivning och i förhållande till samtliga omlokaliseringar _ även de som genomförts utan statligt stöd — lämnas nedan iavsnitt 5.2.5.

Knappt hälften av antalet produktionsställen är resultatet av en omlokalisering av hela företaget. En tredjedel har kunnat rubriceras som filialutläggning, i den meningen att företaget flyttat ut en del av sin

Tabell 5.3 Produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördelning på olika typer av lokalisering, perioden 1960-01-01—1973—06—30

Typ av lokalisering Stockholms- Göteborgs- Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner Antal Relativ Antal Relativ Antal Relativ Antal Relativ fördeln, fördeln, fördeln, fördeln, procent procent procent procent Omlokalisering av hela företaget 73 47 10 34 2 29 85 45 Filialutläggning (del av den producerande verksam- heten”) 43 28 16 53 3 42 62 33 Utflyttning av hela den producerande verksam- heten (företagsledningen kvar i storstadsregionen) 16 10 2 7 —— 18 9 Etablering av tillverk- ning utanför storstads- regionen (företaget tidigare t ex konstruktör, grossist eller importör) 15 10 1 3 — 16 8 Etablering genom intressent(er) som flyttar från företag i storstadsregionen 7 5 1 3 2 29 10 5 * Samtliga 154 100 30 100 7 100 191 100

Inkl etablering av producerande dotterföretag.

produktion från storstadsregionen. För 9 % av arbetsställena därutöver har utflyttningen inneburit att hela den producerande verksamheten utlokaliserats. Företagsledningen, den centrala administrationen och/eller försäljningsfunktionen har däremot stannat kvar i storstadsregionen. Etablering av en producerande enhet utanför storstadsregionen inom ett företag som tidigare enbart varit konstruktör eller tex grossist med verksamheten lokaliserad till storstadsregionen — en variant på den förra typen av lokaliseringsförändring — har förekommit i 8% av fallen. Etablering genom intressenter hemmahörande i storstadsregionerna svarar slutligen för 5 % av antalet produktionsställen i det samlade materialet.

Tabell 5.3 illustrerar vidare skillnaderna mellan de tre storstadsregio- nerna när det gäller fördelningen på olika typer av lokaliseringsföränd- ring. Inom Stockholms—regionen har omflyttningen av hela företag dominerat utlokaliseringen, medan förändringen, i de båda övriga stor- stadsregionerna framför allt omfattat filialutläggning. Även om antalet produktionsställen utflyttade av företag i Göteborgs- och Malmö-regio- nerna är relativt få, tyder olikheterna i andel på skillnader i underlaget för utflyttning av industriell verksamhet. Särskilt inom Göteborgs-regio- nen domineras ju industrin av ett begränsat antal stora enheter — biltillverkningen, varven och kullagerindustrin. De mindre och medelstora företagens andel av sysselsättningen är inte densamma som i Stockholms- regionen. Det har för Göteborgs-regionen satt prägel på utlokaliseringens omfattning och struktur. De redovisade regionala effekterna återspeglas också i sysselsätt- ningsförändringarna, vilket framgår av tabell 5.4. Utredningen har med stöd av företagens uppgifter beräknat omfattningen av den sysselsätt- ningsminskning i storstadsregionerna som företagens ändrade lokalisering gett upphov till. Resultatet är för Stockholms-regionen en minskning på sammanlagt 3 000 sysselsatta till följd av statligt stödfinansierad utflytt- ning och nedläggning av tillverkningar inom företag som lokaliserat verksamhet till andra delar av landet. För Göteborgs-regionen har

Tabell 5.4 Sysselsatta inom företag som utlokaliserat produktionsställen med stat- ligt finansiellt stöd från olika storstadsregioner perioden 1960-01—01—1973-06-30 Måttenhet: Antal personer (avrundade tal)

Stockholms— Göteborgs— Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner

Faktisk sysselsättningsminskning

inom företagens anläggningar i stor- stadsregionerna genom förändringar i lokaliseringen 3 000 700 0 3 700 Beräknad framtida sysselsättning

i den mottagande regionen enligt företagens ansökan om finansi- ellt stöd 6 700 2 100 200 9 000 Faktisk sysselsättning vid utloka-

liserade produktionsställen i den mottagande regionen första halv- året 1973 7 000 2 400 200 9 600

Måttenhet: Antal sysselsatta personer

Antal sysselsatta 12 000 Planerad, ej realiserad _syssel- 10 000 sattmng vrd an-

läggningar under uppbyggnad första halvåret 1973

Filialutläggning

Omlokalisering av hela företaget

Faktisk syssel- Beräknad syssel- FaktiSK syssel- sättningsminskning sättning vid före- sättning vid före- inom företagens tagens anlägg- tagens anläggn i anläggningar i ningar i de mot— de mortagande storstadsregia- tagande regio-_ regionerna fÖfSta nerna Qenom nerna enligt an- halvåret 1973 förändringar i sökan om stöd

lokaliseringen

beräkningen visat på en reducering med 700 arbetstillfällen. Relationen mellan dessa båda tal motsvarar i stort sett förhållandet mellan antalet utlokaliserade produktionsställen i de båda storstadsregionerna. När det gäller Malmö-regionen understiger den beräknade sysselsättningsminsk- ningen 50 personer.

Drygt 2 000 av den beräknade sammanlagda minskningen av sysselsätt— ningen i storstadsregionerna på i runt tal 3 700 personer är ett resultat av omlokaliseringar av hela företag. Den återstående reduceringen, de partiellt utlokaliserade verksamheterna, omfattar till en del utflyttning som kunnat preciseras genom att förändringen omfattat hela produk- tionsavdelningar. I andra fall har filialutläggningen baserats på den fortgående expansionen, och det har följaktligen inte varit möjligt att urskilja någon minskning i sysselsättningen. Det skall tilläggas att företag som till följd av utflyttningen redovisat minskad resp oförändrad syssel- sättning kan ha ökat eller minskat sin totalsysselsättning i storstadsre- gionerna genom andra åtgärder. Flera företag har framhållit att filiallokali-

Figur 5.10 Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom företag i stor- stadsregionerna perio- den 196001—01 I 9 73—06—30

seringen varit en nödvändig förutsättning för denna expansion i storstads- regionerna.

Tabell 5.4 visar vidare olikheterna mellan sysselsättningsminskningen i storstadsregionen, den beräknade framtida sysselsättningen i den mot- tagande regionen och den faktiska sysselsättningen vid de utlokaliserade produktionsställena under första halvåret 1973. Dessa siffror illustreras också grafiskt i figur 5.10, som klart markerar den expansiva utveck- lingen inom de omlokaliserade produktionsställena. Den i företagens ansökningar om statligt finansiellt stöd angivna framtida sysselsättningen som regel på några års sikt efter etableringen — har summerats till 9 000 personer, alltså mer än dubbelt så mycket som den beräknade sysselsättningsminskningen på 3 700 personer i storstadsregionerna.

Som vidare framgår av figuren överstiger den faktiska sysselsättningen vid de utlokaliserade enheterna första halvåret 1973 den i ansökningarna beräknade sysselsättningen. Skulle hänsyn tas till ännu icke realiserade sysselsättningstillskott i då relativt nyligen beslutade och med statligt stöd finansierade projekt, ökar resultatet av de redovisade regionalpoli- tiska åtgärderna i de mottagande regionerna till i runt tal 10000 sysselsatta. Nettoökningen inom de aktuella företagen skulle därmed uppgå till mer än 6 000 sysselsatta. Filialutläggningen — omfattande även utflyttning av hela den producerande verksamheten och etablering av en tillverkande enhet inom tex grossistföretag har inneburit en starkare expansion i den realiserade sysselsättningen än omlokaliseringen av hela företag. Det skall tilläggas att förändringarna inte behöver vara något uttryck för skillnader i arbetsproduktiviteten mellan olika regioner. Den ökade sysselsättningen har möjliggjort en omfattande förnyelse och produktionstillväxt inom flertalet företag efter utlokaliseringen.

Den utlokaliserade verksamheten sysselsatte första halvåret 1973 i genomsnitt 50 personer per produktionsställe. Totalt 60% av antalet enheterl hade dock, som framgår av tabell 5.5, mindre än 25 sysselsatta. Endast 14 % av samtliga enheter sysselsatte mer än 100 personer. Ser man till branscher domineras utlokaliseringen av enheter inom" verkstadsvaruindustrin i tabell 5.6 fördelad på metallvaruindustri, maskinindustri, elektroindustri och transportmedelsindustri. Tillsammans svarar dessa fyra verkstadsindustribranscher för 55 % av antalet produk- tionsställen utlokaliserade mellan åren 1960 och 1973. Sysselsättnings— andelen första halvåret 1973 var dock väsentligt större, 72 %. Andra grenar med framträdande positioner i undersökningsmaterialet är plast— varuindustrin samt gruppen pappersvaruindustri och grafisk industri, som båda hade en sysselsättningsandel på 9 %. Antalet utlokaliserade enheter var emellertid inom plastvaruindustrin väl i nivå med vad som registrerats för de flesta grenarna inom verkstadsvaruindustrin. Endast metallvaru- industrin med 52 nya produktionsställen överträffar plastvaruindustrins 24 utlokaliserade enheter.

' Exkl 15 nedlagda, icke rekonstruerade företag samt fem ännu ej påbörjade lokaliseringsårgärder.

Tabell 5.5 Produktionsställen utlokaliserade av företag i storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd perioden 1960-01-01—1973-06-30, fördelning på storleks— grupper efter antalet sysselsatta första halvåret 1973 Måttenhet: Anta] produktionsställen

Storleksgrupp, Omlokalise- Filial- Utflyttning Etablering Etablering ge- Samtliga Relativ antal syssel— ring av utläggning av hela den av produ- nom intressent fördelning, satta hela före- producerande cerande som flyttar från procent

taget verksamheten enhet storstadsreg l 0 20 1 1 1 7 5 44 26 l 1 —— 25 25 1 8 7 4 4 58 34 26— 50 10 4 6 1 1 22 13 51-100 10 9 2 2 — 23 13 101 200 4 6 2 — 1 2 7 20 1 —5 00 3 7 -— — 10 6 501 — 2 — — — — 2 1 Samtliga 74 55 18 14 10 171” 100

Exkl 15 nedlagda företag samt fem ej påbörjade verksamheter.

En fördelning av de utlokaliserade produktionsställena på de olika stödformerna se tabell 5. 7 — visar att företagen i 100 fall, eller något mer än hälften, utnyttjat företagareföreningarnas direktlån och industri- lånegarantier. För 56 produktionsställen har lokaliseringsstöd beviljats, medan företagen för 18 och 17 enheter utnyttjat industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten resp tagit i anspråk investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte för utlokaliseringen.

Tabell 5.6 Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördelning på branscher, perioden 1960-01-01—1973-06-30

Bransch Stockholms- Göteborgs- Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Relativ prod- syssel— prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel— fördel- ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta ning,

procent

Livsmedelsindustri 5 81 _ _ —— 5 81 1 Textil-, beklädnads-

och lädervaruindustri 6 112 2 30 — 8 142 2 Trävaruindustri 6 107 2 121 2 7 10 235 2 Pappersvaruindustri

och grafisk industri 12 496 2 181 1 132 15 809 8 Annan kemisk industri

och gummivaruindustri 8 377 3 43 — — 11 420 4 Plastvaruindustri 21 581 3 231 — 24 812 9 Stenvaruindustri 2 15 1 6 — 3 21 0 Metallverk 3 91 -— — — 3 91 1 Metallvaruindustri 44 1 650 7 371 1 18 52 2 039 21 Maskinindustri 14 861 5 505 2 59 21 1 425 15 Elektroindustri 20 1 996 _ — -— — 20 1 996 21 Transportmedels—

industri 8 519 5 903 13 1 422 15 Övriga branscher 5 36 — 1 21 6 57 1

Samtliga branscher 154 6 922 30 2 391 7 237 191 9 550 100

242 Finansiellt stöd SOU l974:82 Tabell 5.7 Produktionsställen, sysselsatta, beviljat finansiellt stöd och beräknad total investering för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på stödformer, perioden 1960-01-01—1973-06-30 Stödform Samtliga stöd- Direktlån Statskommu- Statligt Investe— former och industri- nala bered- lokalise— ringsfonds- ' lånegarantier” skapsarbeten ringsstöd medel Antal produktionsställen 100 18 56 17 191 Faktisk sysselsättning i den mottagande regionen första halvåret 1973, antal personer 2 321 1 151 3 484 2 594 9 550 Beräknad minskning av antalet sysselsatta istorstadsregionerna genom förändringar i företagens lokalisering 800 100 2 400 400 3 700 Beviljat finansiellt stöd, milj kronor 16,6 30,5 132,8 109,3 289,2 Beräknad total investering ' i byggnader och maskiner, milj kronor 39,7 30,5 225,0 146,2 441,4

a Siffran anger endast det antal företag som utnyttjat direktlån och garantier utan kombination med andra stödformer, t ex lokaliseringsstödet.

Lokaliseringsstödet har gett den största sysselsättningseffekten, nära 3 500 nya arbetstillfällen, i de mottagande regionerna. Resultatet ger en klar övervikt i förhållande till de 2 300 arbetstillfällen som tillkommit fram till första halvåret 1973 genom företagareföreningarnas låne- och garantigivning. Även investeringsfondsmedlen har, trots det begränsade antalet produktionsställen, haft en något större sysselsättningseffekt än företagareföreningarnas kreditgivning. Det skall tilläggas att företag som erhållit lokaliseringsstöd svarat för nära 2/3 av den ovan redovisade minskningen av sysselsättningen i storstadsregionerna genom föränd- ringarna i företagens lokalisering. Motsvarande andel är speciellt låg för investeringsfondsmedlen —— en naturlig följd av att filialetableringar inom -

' expanderande större företag dominerar inom denna del av stödgivningen.

Tabell 5.7 visar också att sammanlagt 289,2 milj kronor i lån, bidrag och investeringsfondsmedel utnyttjats av företagen för beräknade investe- ringar i byggnader och maskiner på 441,4 milj kronor. Även om skillnaderna i antalet utlokaliserade produktionsställen beaktas har för— delningen av de totala beloppen mellan de olika finansieringsformerna varit ojämn.

Som framgår av följande sammanställning varierar effekten i de mottagande regionerna från 23 sysselsatta i genomsnitt per enhet för företagareföreningarnas kreditgivning till drygt 150 sysselsatta vid pro- duktionsställen utlokaliserade med ianspråktagande av fondmedel. Även det beviljade stödet per produktionsställe och per sysselsatt visar stora variationer. Det genomsnittliga låne— och bidragsbeloppet har för lokalise- ringsstödet utgjort nära 2,4 milj kronor, medan ianspråktagandet när det gäller investeringsfondsmedlen beräknats till drygt 6,4 milj kronor. De statskommunala beredskapsarbetenas genomsnittsvärden ligger lägre, vil-

sou l974:82 Finansiellt stöd 243 Genomsnitt Stödform Samtliga stöd- Direktlån Statskommu- Statligt Investe— former och industri- nala bered- lokalise— ringsfonds— lånegarantier skapsarbeten ringsstöd medel Antal sysselsatta första halv- året 1973 per utlokaliserat produktionsställe 23 64 62 153 50 Beviljat stöd per utlokali- serat produktionsställe, 1 OOO-tal kronor 166 1 694 2 371 6 429 1 520 Beviljat stöd per sysselsatt första halvåret 1973 7 200 26 500 38 100 42 100 30 400

ket bl a beror på att dessa produktionsställen som regel är små och att anskaffande av maskinutrustning inte räknats in i stödunderlaget. Före- tagareföreningarnas kreditstöd har i en rad fall syftat till en förstärkning av omsättningstillgångarna —— de i volymhänseende tunga byggnads- och maskininvesteringarna har finansierats med reguljära bankkrediter — och de genomsnittliga stödbeloppen blir bl a av det skälet speciellt låga.

Till de 56 produktionsställen som utlokaliserats med statligt lokalise- ringsstöd har i 51 fall beviljats sammanlagt 118,1 milj kronor i lokalise— ringslån och i 19 fall 14,7 milj kronor i lokaliseringsbidrag. Detta framgår av tabell 5.8, som också visar att flyttningsersättning på totalt 2,2 milj kronor beviljats fyra företag som inte sökt någon annan form av lokaliseringsstöd än flyttningsersättning. I övriga fall har ersättningen utgått i kombination med lokaliseringslån och/eller lokaliseringsbidrag. Till så gott som samtliga enheter utlokaliserade till stödområdet efter lokaliseringsstödets tillkomst år 1965 även de som genomfört föränd- ringen med utnyttjande av övriga stödformer har dessutom beviljats utbildningsbidrag, i de flesta fall enligt den s k schablonregeln (fem kronor per arbetstimme och sysselsatt under sex månader).

Det skall slutligen tilläggas att 20 av totalt 183 produktionsställen med sammanlagt 340 sysselsatta och 4 milj kronor i beviljat lån och bidrag

Tabe115.8 Beviljat lokaliseringsstöd till industriell verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna perioden 1965-07-01—1973-06-30

F om av lokaliseringsstöd Antal produk- Beviljat stöd

tionsställen Milj kronor Relativ fördeln, procent

Lokaliseringslån 52 118,1 85 Lokaliseringsbidrag 19 14,7 11 F lyttningsersättning 15 2,2 2 Garanti omsättnings-

tillgångar 11 3,2 2

Samtliga 56 132,8 100

Tabell 5.9 Nedlagd och rekonstruerad verksamhet tidigare ut- eller omlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna perioden 1960-01-01— 1973-06-30 Antal produk- Antal sysselsatta Beviljat stöda tionsställen enligt ansökan milj kronor Verksamheten helt nedlagd 12 200 2,9 Verksamheten rekonstruerad, ny ägare på samma ort 4 63 0,7 Verksamheten rekonstruerad, flyttad till annan ort 4 79 0,4 Summa 20 342 4,0 Därav i D Storstadslänen — — —— El Södra Sverige 4 62 0,4 D Mellersta Sverige 8 115 0,8 El Skogslänen 8 165 2,8

Direktlån, lånegarantier, statskommunala beredskapsarbeten samt lokaliserings- lån och lokaliseringsbidrag.

se tabell 5.9 — lagt ned sin verksamhet under perioden. 1 fyra fall har företagen rekonstruerats genom nya ägare på samma ort. 1 fyra andra fall har verksamheten i rekonstruerad form flyttats till en ny ort utanför storstadsregionen. Konsekvenserna i sysselsättningshänseende av dessa nedläggningar har som framgår av tabellen varit större inom skogslänen än inom övriga länsgrupper.

5.2.3. Förändringar i utlokaliseringens omfattning perioden 1960—1973

Den med olika former av statligt stöd genomförda utlokaliseringen av produktionsställen från storstadsregionerna har haft en ojämn fördelning i tiden. Det hör bl a samman med att flera av stödformerna tillkommit efter hand som den lokaliseringspolitiska verksamheten breddats. I början av 1960-talet beslutades om statligt finansiellt stöd till mellan fyra och åtta nya produktionsställen per år med ursprung i storstadsregionerna. Antalet ökade till 17 enheter årligen i mitten av 1960-talet — och sedan ytterligare till 30 utlokaliserade produktionsställen budgetåret 1971/ 1972, för att under redovisningsperiodens sista år reduceras till 18 utflyttade enheter.

Den stigande trenden illustreras i figur 5.11, som också visar att en väsentlig del av sysselsättningsresultaten registrerade första halvåret 1973 har sitt ursprung i produktionsställen beslutade redan före eller omkring mitten av 1960-talet. De nya anläggningarna har haft tid att utvecklas vidare i de följande utbyggnadsetapperna ofta också med statligt finansiellt stöd.

Sysselsättningstalen första halvåret 1973 är i själva verket mindre för anläggningar utlokaliserade fr o m 1969/1970 än för enheter lokaliserade 1963/1964, 1966/1967 och 1968/1969. Antalet utlokaliseringar har emellertid ökat kontinuerligt sedan 1968/1969 — budgetåret 1972/1973

|

Produktionsställen

Antal 30

20

Filialutläggning 10

: Omlokalisering Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Antal 1 200

B udget år 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Beviljad finansiering

Milj kr

60

30

Filialutläggning

0 M,. .. . "w"»! Omlokalisering Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/

61 63 65 67 69 71 73

undantaget. De senare årens projekt har genomsnittligt varit mindre omfattande än tidigare. Uppgifterna om volymen beviljat stöd under flera år inom den redovisade delperioden ger belägg för detta. Men vissa av de berörda företagen har också haft svårigheter att nå upp till den planerade sysselsättningen —— andra har inte hunnit realisera sina planer vid redovis- ningstillfället.

Den skisserade utvecklingen illustreras ifigur 5.12, som innehåller en jämförelse * årsvis efter tidpunkten för beslut om finansiering —— mellan den realiserade sysselsättningen första halvåret 1973 och den i företagens ansökningar redovisade sysselsättningen vid de nya produktionsställena. För en rad år har registrerats en faktisk sysselsättning som överstiger den planerade. 1 övrigt redovisas för några år en relativt god balans mellan realiserad och planerad sysselsättning. Ett negativt saldo föreligger endast

Figur 5.1] Produktions- ställen, sysselsatta och beviljad jinansiering för verksamhet utlokalise- rad av företag i stor- stadsregionerna efter typ av lokalisering, bud- getårsvis 1960/61 — I 9 72/ 73

Figur 5.12 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen ut- lokaliserade med statligt finansiellt stöd av före- tag i storstadsregionerna samt beräknad syssel- sättning enligt uppgifter i företagens ansökan om stöd, budgetårsvis efter tidpunkt för beviljat stöd budgetårsvis 1960/6] — 1972/73

Måttenhet: Antal sysselsatta perso ner

2 000

1 000

0 lla a.; s. Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Förklaring: Beräknad Faktiskt antal sysselsättning sysselsatta enligt ansökan första halvåret

1973

för två av budgetåren. Gapet 1970/1971 i figuren motsvarar ett ”underskott” på drygt 1 000 arbetstillfällen, varav större delen utgör ett resultat av den under år 1973 pågående uppbyggnaden av Volvo-

Kalmarverken. De i figur 5.11 illustrerade årsvisa ojämnheterna när det gäller antalet projekt och volymen beviljat stöd är särskilt framträdande i fördelningen på stödformer, redovisad ifigur 5.13.

5.2.4. Utlokaliseringens fördelning på mottagande regioner perioden- 1960—1973

Länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen har med 71 resp 69 enheter — se tabell 5.10 haft det största utbytet av utlokaliseringen om man räknar antalet produktionsställen. Den realiserade sysselsättningsök- ningen under första halvåret 1973 blev dock betydligt större i mellersta Sverige, 4 400 personer, än i skogslänen, där resultatet utgjorde knappt 3 000 nya arbetstillfällen. Det beviljade totala stödbeloppet var däremot mindre i mellersta Sverige och utnyttjades följaktligen för mer arbets- kraftsintensiva investeringar än i skogslänen. Det skall framhållas att en väsentlig del av de nya anläggningarna i länsgruppen mellersta Sverige lokaliserats till Dalsland, som från lokalise- _ ringsstödgivningens början till större delen ingått i stödområdet. Huvud-

parten av utlokaliseringen till länsgruppen mellersta Sverige har dock varit ett resultat av temporära medgivanden att utnyttja de regionalpoli-

Milj kronor

10 40

20

industrilånegarantier Antal 60 () ulllll | |». ti? () Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/

Företagareföreningarnas direktlån och 15 m Iläll !!! | år 61 63 65 67 69 71 73

Statligt lokaliseringsstöd

Milj kronor 60

O - & () Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ år 61 63 65 67 69 71 73

Förklaring: [] Antal produktionsställen Beviljad finansiering

Statskommunala beredskapsarbeten Milj kronor

aiå le

O , . Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ år 61 63 .65 67 69 ' 71 73

investeringsfondsmedel (i regional— politiskt syfte) Antal

15

Milj kronor 60

Budget-1960/62/ 64/ 66/ 68/ 76/ 72/ år 6163 65 67 69 71 73

Figur 5.13 Produktionsställen och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företagi storstads- regionerna, fördelning på stödformer, budgetårsvis 1960/61 — 1972/ 73

tiska stödformerna för insatser i Norrköping och Borås. Till storstadslä- nen utanför de egentliga storstadsregionerna har flyttats 15 produktions- ställen med en sammanlagd sysselsättning för 400 personer, medan 36 enheter med 1 800 arbetstillfällen lokaliserats till södra Sverige. Sysselsättningsförändringarna ifigur 5.14 innebär att den beräknade, tidigare angivna minskningen i sysselsättningsunderlaget i storstadsregio- nerna på 3 700 arbetstillfällen fördelat sig förhållandevis lika mellan produktionsställen som lokaliserats till länsgrupperna södra och mellersta Sverige. Sysselsättningen bland de utlokaliserade produktionsställena har

Måttenhet: Antal sysselsatta personer

1 000 Storstadslänen

Filialutläggning Omlokalisering

Filialutläggning

Omlokalisering

Filialutläggning

Omlokalisering

Filialutläggning

Figur 5.14 Förändrad sysselsättning efter ut- Omlokalisering lokalisering av produk- 0 . ' * ' __ _ tionsställen med stat- Fektlsk-syzselsatt- Beraknad sdnyEI- Fakt'Sk syåsel- . . .. . ningsmms ning sättning vi öre— sättning Vi hgt finansiellt-stod m- inom företagens tagens anlägg— företagens an- orn storstadsforetag, an|äggningar i ningar i de mot- läggn i de mot- fordelade efter mot-. storstadsregio- tagande regioner- tagande regio— tagande regioner PeflO- nerna genom för- na enligt ansökan nerna första den 1960-01-01 — ändring i Iokali— om stöd halvåret 1973 1 9 73-06-30 seringen

Tabell 5.l 0 Produktionsställen, sysselsatta och beviljat stöd för verksamhet utloka- liserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på mottagande regioner (läns- grupper), perioden 1960-01-01—1973-06-30

Storstads— Södra Mellersta Skogs- Samtliga länen” Sverige Sverige länen länsgrupper

Antal produktionsställen 15 36 71 69 191 Därav omlokalisering av hela företaget, procent 47 59 56 22 45 Beräknad sysselsättning

enl företagets ansökan, antal personer 368 2 724 3 173 2 769 9 034 Faktisk sysselsättning

första halvåret 1973, antal personer 409 1 750 4 404 2 987 9 550 Beviljat stöd, milj kronor 7,7 1042 81,1 97,3 290,3

a Storstadslänen utanför samrådsregionerna.

framför allt i mellersta Sverige blivit högre än den planerade. Utveck- lingen inom södra Sverige skulle däremot ha inneburit en försvagning jämfört med vad som redovisats i underlaget för det statliga beslutet om finansiering. Den beräknade differensen för södra Sverige på nära 1 000 arbetsställen är till större delen ett resultat av att AB Volvos nya Kalmar-anläggning ännu inte var i drift första halvåret 1973. Fördelningen av den från storstadsregionerna utlokaliserade verksam— heten illustreras branschvis i tabell 5.11. Den i sysselsättningshänseende väsentligaste delen av metallvaruindustrin har valt skogslänen, transport- medelsindustrin och maskinindustrin däremot mellersta Sverige. Elektro- industrin har dominerat utflyttningen till södra Sverige. Plastvaruindu- strins och pappersvaruindustrins nya anläggningar de mest framträdan- de utflyttningsbranscherna vid sidan av de olika grenarna inom verkstads- varuindustrin har framför allt lokaliserats till mellersta Sverige resp skogslänen. Plastvaruindustrins betydelse för den genom utflyttningen initierade förnyelsen av näringslivet i skogslänen har varit påtagligt svag. En nedbrytning av uppgifterna om den utlokaliserade verksamheten på länsnivå — figur 5.15 — visar att det i ett fåtal län, Älvsborgs och Östergötlands län, under senare delen av perioden också Värmlands och Kopparbergs län, funnits tendenser till kontinuitet i lokaliseringen av produktionsställen med ursprung i någon av de tre storstadsregionerna. Det är också dessa län, tillsammans med Kalmar och Gävleborgs län, som tagit emot nya enheter vilka sammanlagt första halvåret 1973 sysselsatte mer än 500 personer. Till Älvsborgs län Borås-området och Dalsland har lokaliserats statligt stödfinansierade produktionsställen för nära 2 700 sysselsatta. Arbetsmarknaden i Östergötlands län har genom lokaliseringen från storstadsregionerna utvidgats med något mer än 1 100 och arbetsmarknaden i Kalmar län med drygt 1 000 nya arbetstillfällen från år 1960 till mitten av år 1973.

De utlokaliserade enheterna redovisas vidare individuellt, uppdelade

Figur 5.15 Sysselsatta första halvåret 19 73 vid produktionsställen utlokaliserade av före- tag i storstadsregionerna, fördelning på mottagan- de län efter tidpunkt för beslut om finansiellt stöd budgetårsvis 1960/ 6] 1972/ 73

Måttenhet: Antal sysselsatta perso ner

200

0

400

200

0

400

200

0

200

0

600

400

200

0

400

200

0

400

200

0

400

200

0

Budget-1960/ 64/ 68/ 72/ 69 73 är

Stockholms län

D

Uppsala län

Hi ill

Jönköpings län

Göteborgs och Bohus län

i

Södermanlands län

Kronobergs län

Di il

Gotlands län

[i El

Hallands län

[[B %

Värmlands län

& ill Ul

Kopparbergs län

Q] äl

Jämtlands län

ED El

61 65

Blekinge län

Älvsborgs län

Örebro län

Gävleborgs län

Västerbottens län

1960/ 64/ 68/ 72/

61 65 59 73

Malmöhus län

U

Östergötlands län

&

Kalmar län

Eli

Kristianstads län

E

Skaraborgs län

Västmanlands län

Västernorrlands län '

CJ

Norrbottens län

&]

1960/ 64/ 68/ 72/ 61 65 69 73

Tabell 5.1! Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsställen utlokaliserade av företag i storstads- regionerna med statligt finansiellt stöd, fördelning på branscher och mottagande regioner (länsgrupper) perioden

1960-01-01—1973-06-30

Bransch Storstads— Södra Mellersta Skogslänen Samtliga läns- länen Sverige Sverige grupper Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta Livsmedelsindustri — — 2 62 2 11 1 8 5 81 Textil—, beklädnads- och lädervaruindustri 1 50 1 30 2 40 4 22 8 142 Trävaruindustri 2 20 1 -— 6 212 1 3 10 235 Pappersvaruindustri och grafisk industri — — 4 162 3 292 8 355 15 809 Kemisk industri och gummivaruindustri — 3 214 6 192 2 14 11 420 Plastvaruindustri 4 133 7 127 11 517 2 35 24 812 Stenvaruindustri 1 6 2 15 — — — 3 21 Metallverk 1 75 l 3 — — 1 13 3 91 Metallvaruindustri 2 34 7 184 20 403 23 1 418 52 2 039 Maskinindustri 2 58 3 162 7 906 9 299 21 1 425 Elektroindustri 1 10 4 788 5 761 10 437 20 1 996 Transportmedels- industri 1 23 1 — 7 1 065 4 334 13 1 422 Övriga grenar — 1 3 1 5 4 49 6 57 Samtliga branscher 15 409 37 1 750 70 4 404 69 2 987 191 9 550

efter olika stödformer och storstadsregioner, i en serie kartbilder — figurerna 5.16—5.19. Redovisningen åskådliggör bl a skillnaderna i stor- leksstrukturen mellan å ena sidan de produktionsställen som lokaliserats ' med investeringsfondsmedel och å andra sidan de enheter som förändrat lokaliseringen med företagareföreningarnas lån och lånegarantier. För lokaliseringsstödets och beredskapsarbetenas del är bilden mer splittrad. Kartillustrationerna visar också att de produktionsställen som haft sitt ursprung i Stockholms-regionen fått en bred spridning över landet. Göteborgsföretagens nya anläggningar har däremot i väsentlig grad koncentrerats till regioner inom västra Sverige. Dessa regionala olikheter överensstämmer i stort sett med de skillnader som dokumenterades i 1963 års undersökning1 avseende perioden 1946—1961. Utlokalise- ringens geografiska inriktning påverkas i hög grad av företagens kontakt- system — köp och leveranser och kan antas vara relativt stabil i tiden. Det skall tilläggas att antalet produktionsenheter som haft sitt ursprung i Malmö-regionen är för begränsat för att det skall vara möjligt att urskilja något bestämt lokaliseringsmönster.

l kartillustrationerna konkretiseras vidare den begränsade utlokalise- ringen från storstadsregionerna till de fyra nordligaste länen. Den för skogslänen i tabeller och figurer ovan redovisade stora utflyttningsande— len visar sig i stor utsträckning vara ett resultat av lokaliseringar till

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963).

Från Stockholms-regionen Från Göteborgs-regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

Figur 5.16 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med industrilånegarantier budgetåren I 96 0/6 ] I 972/ 73 och före- tagareföreningarnas direktlån perioden 1960-01-01 - I 9 73— 06— 30

Från Stockholms-regionen Från Göteborgs-regionen

Från Malmö—regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

. 3 0 25 . 100

Figur 5.1 7 Produktions- . 300 ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner till industrilokaler uppför- da som statskommu- nala beredskapsarbe- ten perioden 1 962- 01-01 — 1973-0630

Från Stockhol ms-regionen F rån Göteborgs—regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

- 3 o 25 . 100

. 300

Figur 5.18 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med statligt lokaliserings- stöd budgetåren 1965/ 66 — 1972/ 73

Från Göteborgs-regionen

Från Stockholms-regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

industriföretag i olika storstadsregioner med investeringsfondsmedel (i regionalpolitiskt syfte) budgetåren 1963/64 1 9 72/ 73

o _ , , . _ — _ Figur 5. 19 Produktions-. __ » 800 ställen utlokaliserade av

Figur 5. 20 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i stor- stadsregionerna, samt- liga finansieringsformer, perioden 1960-01—01 — I 9 73-06-30

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Det skall framhållas att bl a Jämtlands och Västernorrlands län i stället haft ett relativt stort utbyte i sysselsättningshänseende av omlokaliseringar genomförda med lokalise— ringsstöd från andra delar av landet än storstadsregionerna, bla från smålandslänen.

De från Stockholms-regionen med företagareföreningarnas kreditgiv- ning utflyttade produktionsställena har i väsentlig utsträckning lokalise- rats till de angränsande länen och till Östergötlands län. Företagare- föreningarnas kreditstöd har som redovisats ofta utnyttjats för omflytt- ningar av mindre företag, som uppenbarligen föredragit en relativt

Måttenhet: Andel i procent

10

Figur 5.21 Beviljat finan- siellt stöd till produk- tionsställen utlokalise- rade av företag i stor- stadsregionerna i för- hållande till hela stöd- givningen, budgetårsvis perioden 1960/6] 1 971/ 72

> Iz, ,.

Budgetår1960/61 1963/64 1966/67 1969/70 1971/72

kortdistant flyttning för att kunna bibehålla en god kontakt med storstadsregionens marknad.

En sammanställning av de utlokaliserade produktionsställena oberoen-X de av storlek och ursprungsregioner figur 5.20 — visar, som ovan$ framhållits, att en väsentlig del förlagts till mellersta Sverige. Sammanlagt ett 30-tal enheter har lokaliserats till Östergötlands län. En rad andra områden — bla Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands och Kronobergs län samt norra delen av Göteborgs och Bohus län kan redovisa 10—15 nya produktionsställen lokaliserade av storstadsföretag sedan början av 1960- talet.

5.2.5. Utlokaliseringens relativa storlek åren I 96 0—1 973

Den ovan i avsnitt 5.2 redovisade utlokaliseringen genomförd med statligt finansiellt stöd har en relativt betydande omfattning. Koncentrerade insatser till vissa regioner t ex Dalsland samt Borås-, Norrköpings— OChX Mora—regionerna har bidragit till en förnyelse av näringslivet och " arbetsmarknaden i dessa områden. Den relativa betydelsen av utlokalise—rx ringen som helhet får dock bedömas ha varit marginell. Som framgår av följande sammanställning har de utflyttade enheterna gjort anspråk på endast 3,9% av hela stödgivningen under redovisningsperioden från 1960-talets början. Andelen varierar mellan stödformerna, från drygt 7” % för lokaliseringsstödet till något mer än en procent för företagareföre- ningarnas totala låne- och garantigivning.

Direkt- Stats- Lokali— lnves- Samtliga lån och kommu- serings- terings- industri- nala be— stöd fonds- lånega— redskaps— medel rantier arbeten

Beviljat stöd till utloka- lisering i procentav hela stödgivningen 1,2 5,5 7,3 3,1 3,9

Figur 5.21 visar på stora årsvisa växlingar kring genomsnittsvärdet ca 4 %. Andelar av hela stödgivningen på 1—2 % vissa år kontrasterar mot värden på 5—8 % andra år. Budgetåret 1970/1971 uppnådde utlokalise- ringen från storstadsregionerna sin högsta andel av hela stödgivningen under redovisningsperioden, nära 9 %.

Den relativa betydelsen av utlokaliseringen har också varierat regionalt. I skogslänen har något mindre än 3 % av det totala stödet utnyttjats av företag som genomfört omlokalisering från storstadsregionerna. För södra och mellersta Sverige beräknas andelen, som framgår av följande sammanställning, ha utgjort nära 13 resp drygt 5 %.

Storstads— Södra Mellersta Skogs- Samtliga länen Sverige Sverige länen

Beviljat stöd till utloka- lisering iprocent av hela stödgivningen 0,6 12,6 5,2 2,6 3,9

Även i sysselsättningshänseende är de utlokaliserade enheternas sam- manlagda andelar av den totala industrisysselsättningen relativt begränsa- de. Antalet nya arbetstillfällen i de mottagande regionerna första halvåret 1973 motsvarar, som framgår av figur 5.22, totalt 4,5 % av den samman- lagda sysselsättningen inom industrin i Stockholms-regionen enligt 1965 års folkräkning. För Göteborgs-regionen har andelen beräknats utgöra 2,5 %, medan Malmö-regionen inte uppnår mer än 0,4 %. Stora bransch- visa olikheter förekommer. För Stockholms-regionen redovisas större andelar än genomsnittet när det gäller metallverken (en grupp av

Måttenhet: Andel i procent

Bransch Stockholms-regionen

Livsmedelsindustri Textil- o beklädnadsind Trävaruindustri Massa- o pappersindustri

Figur 5. 22 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika stor- stadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och u r s p r u n g s- regioner

Måttenhet: Andel i procent

Bransch Storstadslänen

Livsmedelsindustri Textil- o beklädnadsind

Trävaru industri Massa— o pappersindustri

Jord» o stenvarumdustn Metallverk

Verkstadsvaruindustrii

Tra nsportmedelsindustri - Annan verksamhet

Samtliga

Figur 5. 23 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika stor- stadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år I 965, fördelning på branscher och m 0 t t a g a n- d e r e g i o n e r

begränsad storlek i absoluta tal inom storstadsregionerna), verkstads- varuindustrin samt den kemiska industrin.

Om man i nästa steg jämför sysselsättningen inom den utlokaliserade verksamheten med sysselsättningen i hela industrin inom de mottagande regionerna _ ifigur 5. 23 representerade av de fyra länsgrupperna blir andelarna av sysselsättningen år 1965 ännu mindre än de ovan redovisa- de. De utlokaliserade enheternas sysselsättning första halvåret 1973 motsvarade i skogslänen 1,5 % av antalet yrkesverksamma i den länsgrup- pen år 1965. Mellersta Sverige hade nästan samma andel, 1,3 %, medan de relativa talen för södra Sverige och för storstadslänen (utanför storstadsregionerna) utgjorde endast 0,8 resp 0,9 %. De branschvisa olikheterna slår igenom även när det gäller de mottagande regionernas an- delar.

En jämförelse slutligen mellan omfattningen av den stödfinansierade utlokaliseringen från storstadsregionerna och de i kapitel 3, avsnitt 3.5, behandlade totala lokaliseringsförändringarna perioden 1963—1970 redo- visas i tabell 5.12. Om man först ser till den etablerade verksamheten (egentliga nyetableringar och filialutläggningar) svarade utlokaliseringen med statligt stöd för en påfallande liten del av tillskottet i antalet arbetsställen. Endast 2 % av de egentliga nyetableringarna och filialutlägg—(l ningarna hade sitt ursprung i någon av de tre storstadsregionerna. I gengäld utgjorde hela 31 % av samtliga industriarbetsställen som flyttade (hela) verksamheten över länsgräns åren 1963—1970 storstadsföretag som för investeringar i samband med lokaliseringsförändringen utnyttjade olika statliga stödformer.

Det skall tilläggas att andelarna var något högre vid jämförelse mellan sysselsättningstalen, 6 resp 45 %. Skillnaderna mellan uppgifterna om arbetsställenas och sysselsättningens andelar är ett uttryck för att det

Tabell 5.12 Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen åren 1963—1970 Måttenhet: Procent

1963—1965 1966—1968 1969—1970 Helaperioden

196 3 — 1 970

Antal arbetsställen

Etablerade” ! 2 4 2 Flyttadeb 26 28 54 31 Antal sysselsatta

Etablerade arbets- ställen 4 5 8 6 Flyttade arbets- ställen 34 49 -61 45

” Egentliga nyetableringar, filialutläggningar. b Hela företag.

finansiella stödet både vid flyttning och vid etablering utnyttjades för genomsnittligt sett större enheter än de som konstituerade de spontana lokaliseringsförändringarna. Olikheterna kan till en del också ha redovis— ningstekniska orsaker. Grundsiffrorna i de båda materialen är inte helt identiska sysselsättningsuppgifterna kan i ett antal fall skildra läget vid olika tidpunkter i företagens utveckling inom de nya regionerna.

Tabell 5.12 visar också att den med statligt stöd finansierade utlokali- seringen från storstadsregionerna ökade i tiden i relation till samtliga lokaliseringsförändringar perioden 1963—1970. Förändringen var störst för gruppen flyttade företag. Flyttningarna från storstadsregionerna (hela företag) ökade från 26 % delperioden 1963—1965, till 28 % åren 1966— 1968 och vidare till 54% av hela antalet omflyttande företag 1969— 1970. Den starka andelsuppgången mellan delperioderna 1966—1968 och 1969—1970 orsakades av en omfattande reducering i omflyttningarna' mellan orter utanför storstadslänen. De med statligt stöd genomförda utflyttningarna av hela företag från storstadsregionerna hade åren 1969— 1970 i stort sett samma omfattning som tidigare. En regional uppdelning av materialet efter mottagande regioner —— tabell 5.13 — visar att etableringarna med storstadsursprung, även om talen är låga, hade störst betydelse relativt sett i skogslänen. Antalet var också i absoluta tal större inom skogslänen än i någon annan länsgrupp. Skillnaderna i relationstalen orsakades emellertid främst av att den allmänna etableringsaktiviteten var lägre i skogslänen än inom andra länsgrupper. Det konstaterandet när det gäller norra Sverige avser enbart de egentliga nyetableringarna. Skogslänen hade oavsett ursprungsregion enligt uppgifter redovisade i kapitel 3 fler filialetableringar än mellersta Sverige och lika många som södra Sverige. Samtidigt etablerades fler stödfinansierade filialer med storstadsursprung i skogslänen än inom andra länsgrupper. Dessa stödfinansierade storstadsfilialer utgjorde för skogslänen 15 % av samtliga etablerade filialer. Relationstalet var något

Tabell 5.13 Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen, fördelning på länsgrupper, perioden 1963—1970 Måttenhet: Procent

Länsgru pp Etablerade Därav: Flyttade arbetsställen fllialutlägg- arbetsställen ningar Storstadslänen 0 . . 21 Mellersta Sverige 3 19 42 Södra Sverige 1 3 29 Skogslänen 5 15 17 Hela riket 2 12” . 3 l

Exkl storstadslänen.

högre, 19 %, i mellersta Sverige, som emellertid hade färre filialetable- ringar totalt sett än skogslänen och södra Sverige.

Som slutligen framgår av tabell 5.13 svarade de till skogslänen flyttade storstadsföretagen perioden 1963—1970 för en lägre andel av samtliga flyttningar till dessa län än motsvarande storstadsflyttningar till län i andra länsgrupper. Den med statligt finansiellt stöd genomförda omflytt- ) ningen från storstadsregionerna av hela företag kom framför allt länsgrup- pen mellersta Sverige till del.

5.3. Motiven för och erfarenheterna av utlokaliseringen från storstadsregionerna '

5.3.1. Tidigare undersökningar om motiven för ändrad lokalisering

Det saknas svenska undersökningar om motiven för och erfarenheterna av genomförda företagsutflyttningar från storstadsregionerna under 1960- talet. Kommittén för näringslivets lokalisering redovisade i sitt betänkan- de1 uppgifter om lokaliseringsorsakerna för ett antal nya arbetsställen med minst 25 sysselsatta som under perioden 1946—1961 uppstått genom att företag nyetablerats, helt omlokaliserat sin verksamhet eller förändrat verksamheten genom filialutläggningar. I ett undersökningsfor- mulär angavs nio lokaliseringsorsaker som skulle rangordnas av de svarande företagen efter orsakernas betydelse för valet av ny lokalise- n'ngsort.

Kommittén, som betonade att slutsatserna av olika skäl måste tolkas med stor försiktighet, fann att ledig industrilokal och lämplig tomtmark i samt god tillgång på arbetskraft var de mest frekventa lokaliseringsor- sakerna. Dessa orsaker markerades av omkring hälften av de i undersök- ningen deltagande företagen. Lokaliseringsorten var för 24 % av företagen

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58).

också företagsledarens hemort, medan 21 % uppgav att de bland olika lokaliseringsfaktorer hade påverkats av goda kommunikationer, 15 % av närhet till avsättningsområdet och 12 % av närhet till råvaran. Endast 11% av företagen pekade på att kommunala stödåtgärder som en av orsakerna hade medverkat till valet av lokaliseringsort.

Kommittén beskrev också företagsrörelsernas omfattning och kon- staterade att 122 produktionsenheter hade omlokaliserats perioden 1946—1961, medan 213 arbetsställen lagts ut som filialer. Vid dessa sammanlagt 335 lokaliserade produktionsenheter sysselsattes år 1961 nära 34000 personer. Drygt hälften av den Sysselsättningen var ett resultat av 90 filialutläggningar och 44 utflyttningar av företag i stor- stadsregionerna, varav sammanlagt två tredjedelar nära 70 % av syssel- sättningseffekten — hade sitt ursprung i Stockholms-regionen. Som ett led i informationsverksamheten om stödområdet genomförde Sveriges industriförbund våren 1972 en intervjuundersökning om erfaren- heterna av lokalisering till stödområdet inom ett antal företag som etablerat filialverksamhet. Undersökningen omfattade dels tolv anlägg- ningar som 1969 varit föremål för en liknande intervjuundersökning, dels ytterligare elva anläggningar varav tre startat sin verksamhet mellan 1965 och 1967 och de övriga åtta tillkommit 1969 eller senare. Fyra av dessa var i likhet med de tolv tidigare undersökta anläggningarna filialer till stora koncerner, de övriga driftsenheter inom relativt små företag. Samtliga anläggningar låg inom stödområdet, flertalet i Norrland. Tolv av de sammanlagt 23 undersökta enheterna fanns inom det 5 k inre stödom- rådet.

För de tidigare av industriförbundet undersökta filialanläggningarna dominerade möjligheterna att få utnyttja investeringsfondsmedel och tillgången till arbetskraft bland de angivna motiven för etablering av verksamhet inom stödområdet. Även för tre av de i andra etappen undersökta filialanläggningarna uppgavs s k kombinationsfrisläpp av in- vesteringsfondsmedel ha haft stor betydelse för anläggningarnas till- komst. Två företag angav skäl av ideologisk natur och ett företag hade - påverkats av önskemål från kunder. Tre företag hade förbättrat sitt kommunikationsläge i förhållande till kunder och övrig produktion genom etablering i Norrland. I ett fall hade beställaren krävt avskild produktion av sekretesskäl, vilket föranlett företaget att välja en etable- ring inom stödområdet. Slutligen hade ett företag övertagit en produk- tionsanläggning från en konkurrent. Samtliga företag hade upplevt svårigheter att rekrytera arbetskraft vid tidigare anläggningar. Arbets- kraftsmotivet hade varit olika starkt hos olika företag, men fanns alltid med i bilden som ett argument för etablering i stödområdet.

Samtliga företag hade krävt att etableringsorten skulle ha ett tillfreds— ställande kommunikationsläge och en ”rimlig” grad av service. Dessa krav var uppfyllda i samtliga orter även de mindre. Tio av de elva företagen hade påbörjat sin verksamhet i hyrda lokaler vanligen hade permanenta lokaler färdigställts under tiden. För fem av företagen hade möjligheten att få en användbar lokal varit avgörande för valet av etableringsort. I två fall hade enskilda kommuners agerande varit tungan på vägen och i

ytterligare två fall hade statliga myndigheters önskemål fått fälla utslaget mellan likvärdiga alternativ.

Övervägande antalet intervjuade företag hade goda erfarenheter av lokaliseringen. De övriga såg inga svårigheter framför sig som de inte trodde sig kunna övervinna. Det visade också den starka sysselsättnings- expansionen. Vid slutet av år 1972 sysselsattes 3 700 personer i de etablerade filialerna.

Inom Ekonomiska Forskningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm genomfördes åren 1969—1970 en studie av företagslokalise- ringen och den regionalekonomiska strukturutvecklingen med en i Sverige tidigare oprövad ansats1 . Undersökningens syfte var att beskriva företagsenheterna och de regioner där enheterna är lokaliserade och att studera om det finns ett samband mellan företagsenheternas lokalisering och företagens måluppfyllelse. Strukturutvecklingen betecknas av för- fattarna som ett komplicerat växelspel mellan företagens struktur och deras regionala miljö. Det är fråga om ett dubbelriktat beroende där händelser, beslut och åtgärderi de inblandade systemen ständigt påverkar varandra. Lokaliseringsbeslutet kan inte isoleras från övriga beslut inom ett företag. Det är ett val mellan en mängd olika alternativ av vilka följande sannolikt är de viktigaste: 3

[I att stanna i befintliga lokaler och fortsätta som ”vanligt” — det 5 k nollalternativet;

El att stanna och ändra inriktningen av verksamheten (utan att omfatt- ningen därför ändras); D att stanna och ändra verksamhetens omfattning utan ändrad inrikt- ning;

Cl att stanna och förändra verksamhetens omfattning samtidigt med en ändrad inriktning; El att flytta, dvs att lämna en viss lokal och återuppta verksamheten i en annan — det 5 k ”rena” lokaliseringsbeslutet.

Back—Dalborg-Otterbeck arbetade med en slumpvis utvald grupp av företag och studerade vilka beslut — flytta alternativt inte flytta verksam- het — som hade fattats inom företagen åren 1960—1967 och vilka lokaliseringsförändringar som blivit resultatet av dessa beslut. Författarna kunde med utgångspunkt från sin analys dra slutsatsen att företagens lokalisering bestäms av en uppsättning relationer mellan egenskaper hos företagen och hos regionerna. Även en obetydlig förskjutning i region- egenskaperna innebär en förändring av lokaliseringsförutsättningarna och kan, tillsammans med andra obetydliga förändringar, på ett avgörande sätt rubba möjligheterna för ett företag att bedriva samma typ av verksamhet i regionen som tidigare. Det konstaterades att lokaliserings- besluten underlättas om kritiska samband mellan företagsegenskaper och -. regionegenskaper kan isoleras.

I studien visades vidare att samband föreligger mellan andra typer av

' Rolf Back, Hans Dalborg, Lars Otterbeck, Lokalisering och ekonomisk struktur- utveckling, EFI, Stockholm 1970.

egenskaper än de som bestämmer ett företags branschtillhörighet. Lokali- seringsanalysen borde i motsats till vad som ofta skett genomföras med utgångspunkt från företagets egenskaper när det gäller administrations— nivå, produktutvecklingsengagemang, komplexitet, föränderlighet i in- riktning och föränderlighet i aktivitet. Den empiriska undersökningen bland ett 25-tal företag visade enligt Back-Dalborg-Otterbeck att höga värden på dessa egenskaper inom producerande enheter i industrin kräver lokalisering till regioner med en omfattande folkmängd och stor befolkningstäthet.

5.3.2. Uppläggningen av utredningens undersökning

Utomlands, särskilt i Storbritannien och USA, har genomförts en rad undersökningar av företagsrörlighetens orsaker1 . I flera arbeten har också rörlighetens samband med de regionalpolitiska medlens tillämpning be- handlats. En del av de utländska erfarenheterna har utnyttjats som underlag för diskussion och slutsatser när det gäller svenska företagsrörel- ser. Utredningen har emellertid bedömt det angeläget att få till stånd en kartläggning av motiv och erfarenheter även avseende den i föregående avsnitt redovisade utlokalisering som ägt rum från storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd från 1960-talets början. Sträcks kartlägg- ningen ut över hela decenniet kan slutsatserna kedjas till resultaten av den tidigare inom kommittén för näringslivets lokalisering genomförda

undersökningen för åren 1946—1961. , , Utredningen har valt att genom en postenkät till de nära 200 företagen

med ursprung i storstadsregionerna få en grov bild av de förhållanden som påverkat förändringen av lokaliseringstillståndet och de erfarenheter som företagen senare gjort efter utlokaliseringen. Utredningen har sökt att dela upp frågorna avseende de enskilda lokaliseringsfaktorerna efter (I) förhållandena vid den ursprungliga storstadsanläggningen, (2) för- hållandena inom storstadsregionen i allmänhet och (3) förhållandena inom den mottagande regionen. Det har därigenom blivit möjligt att till' en del pröva graden av konsekvens i det enskilda företagets bedömning och därmed rimligheten i de erhållna svaren. Företagets rangordning av de olika lokaliseringsorsakerna i den tidigare nämnda undersökningen avseende åren 1946—1961 har i utredningens kartläggning ersatts av en bedömning för varje enskild lokaliseringsfaktor. Företaget skulle enligt en bestämd skala avgörande, stor, viss och ingen betydelse — ange den enskilda faktorns inverkan i förhållande till andra faktorer. Det ur- sprungliga formuläret testades före utsändningen genom en provundersök- ning och faktorkatalogen justerades med hänsyn till gjorda erfarenheter. Undersökningstekniken har i stort sett motsvarat de förväntningar som ursprungligen ställdes. Jämförelser mellan svaren i formulärets olika delar har gett i stort sett positivt utslag när det gäller graden av konsekvens och

1 Se bl a översikter av David Keeble. Employment Mobility in Britain (ingår i Spatial policy problems of the British economy, Cambridge University Press 1971), och William E Morgan, Taxes and the location of industry, University of Colorado Press 1967.

rimlighet i bedömningarna. De företag utredningen kunnat nå med sin enkät men som inte svarat har sannolikt haft speciella skäl för att avstå från att delta i undersökningen. Det är svårt att uttala en bestämd mening om hur resultaten skulle ha förändrats om samtliga företag deltagit i undersökningen. Särskilt intressant hade det naturligtvis varit att kunna klargöra erfarenheterna av ut- eller omlokaliseringen inom de företag som lagts ned efter förändringen i lokaliseringstillståndet.

Utredningen vill understryka att resultaten av enkäten skall tolkas med försiktighet. Beskrivningen av lokaliseringsorsakerna är inte baserad på erfarenheterna från något slumpvis utvalt stickprov av företag och resultaten kan inte enligt gängse statistisk teori förstoras upp från delen till att gälla hela industrinl . Svaren ger besked om vad som hänt inom en grupp rörliga företag, dvs faktiska flyttare. Det saknas en kontrollgrupp icke-flyttande företag i materialet. Deras svar skulle ha kunnat förbättra möjligheterna att dra generella slutsatser för storstadsindustrin i dess helhet. I undersökningen ingår tex inte heller den för utredningens överväganden intressanta grupp av företag som övervägt en förändrad lokalisering men valt att stanna i storstadsregionen2 . Undersökningen har också i sin egenskap av postenkät flera brister. Uppgifterna ger uttryck åt de svarande personernas bedömning av vilka krafter som påverkat lokaliseringen. Den bedömningen har följt en subjektiv värdeskala, som svarat mot olika individers temperament. Det har inte funnits möjligheter för en intervjuare att påverka svaren i riktning mot en viss enhetlighet i värderingarna. Även när förhållandeni företagens inre system utlöst lokaliseringsförändringen framträder gärna faktorer i det yttre systemet som sidoordnade orsaker, vilka sannolikt endast med svårighet kunnat skiljas från de förra. Redovisningen av motiven för lokaliseringsförändringen kan ofta också ha varit resultatet av en efterrationalisering med utgångspunkt från de erfarenheter som företagen senare gjort på den nya orten. Det gäller naturligtvis alldeles speciellt de (relativt få) enheter som utlokaliserades redan i början av 1960-talet.

Vad skall undersökningsresultaten med denna rad av reservationer då kunna användas till? Det skall framhållas att beskrivningen av en grupp företag som genomfört en förändring i sitt lokaliseringstillstånd bidrar till att skapa en klarhet kring mekanismen i företagens flyttningar som kan dokumenteras på andra och ur vetenskaplig synpunkt ofta mer adekvata sätt. Enkätresultaten gör det möjligt att formulera hypoteser om före- tagsrörligheten som kan prövas i andra sammanhang, tex med stöd av data om de totala lokaliseringsförändringarna inom näringslivet. Resulta- ten av enkäten kan till en del även utnyttjas vid utvärderingen av

1 Det framhålls i den ovan nämnda översikten av William E Morgan, Taxes and the location of industry, att resultaten av erfarenhet blir i stort sett indentiska, oberoende av om slutsatserna är statistiskt Säkerställda eller inte. ? Motiv och erfarenheter inom denna grupp av företag penetreras till en del genom den i kapitel 8 redovisade enkäten till företag som deltagit i lokaliserings— samråd.

lokaliseringssamrådets erfarenheter samtidigt som de bildar en konkret bakgrund till tolkningen av utländska rörlighetsanalyser och till den allmänna teorin om lokaliseringsval och lokaliseringsförändringar.

5 .3 .3 Undersökningens omfattning

Utredningen distribuerade sitt undersökningsformulär i november 1972 till företag representerande drygt 200 produktionsställen. En del av dessa företag uppgav att förändringen i lokaliseringstillståndet inte motsvarade utredningens kriterier på utlokalisering från storstadsregionerna. Efter gallring återstod 183 produktionsställen]. För 100 av dessa drygt hälften — var, som framgår av tabell 5.14, enkätsvaren så fullständiga att de kunnat användas för beskrivningen av motiv och erfarenheter. Av 25 ofullständiga, ej användbara svar avsåg flertalet etablering av företagets producerande enhet (företaget hade tidigare varit konstruktör eller t ex grossist) eller en beskrivning av motiv och erfarenheter i samband med etablering genom intressenteri företag från någon av storstadsregionerna. För båda dessa typer av lokalisering fanns tidigare ingen egen produktion att jämföra med och uttömmande besked kunde bl a av det skälet inte lämnas beträffande sambandet mellan förhållandena i storstadsregionen och motiven för utlokaliseringen.

I undersökningen utelämnades vidare 18 enheter som hade lagts ned efter utlokaliseringen. Det saknades även inom flertalet rekonstruerade företag personer som deltagit i den ursprungliga omflyttningen och därför kunde besvara frågorna i undersökningsformuläret. För samman- lagt 40 produktionsställen uteblev svaren helt. En del av företagen uppgav att de med hänsyn till den interna arbetsbelastningen inte hade resurser att delta i undersökningen.

De 100 användbara svaren omfattar 55 produktionsställen som redo- visat motiv och erfarenheter i samband med filialutläggning, medan återstående 45 svar avser omlokalisering av hela företaget. Till kategorin

Tabell 5.14 Undersökningens omfattning

Svarskategori Antal produktions- Relativ fördelning, ställen procent Användbara svar 100 54 Ofullständiga, ej använd- bara svar 25 14 Företaget nedlagt; ev ny ägare känner ej till motiven för den ursprungliga lokali- scringcn 18 10

Svar har ej kunnat er- hållas 40 22 Samtliga 183 100

1 Produktionsenheter utlokaliserade genom beslut under första halvåret 1973 ingår inte i enkätundersökningen och antalet understiger följaktligen det i avsnitt 5.2 redovisade antalet, 191 enheter.

filialutläggning har här räknats både partiell utlokalisering — omfattande en del av tillverkningen — och utflyttning av hela den producerande verksamheten. Som framgått av redovisningen i avsnitt 5.2 har den senare typen haft en betydligt mindre frekvens än utläggningen av nya tillverk- ningsenheter, utöver de inom företagen redan existerande.

Om jämförelsen mellan antalet användbara svar och hela antalet produktionsställen görs enbart för grupperna omlokalisering och filialut- läggning, erhålls, som redovisas i tabell 5.15, en svarsandel på 56 % för de omlokaliserade företagen och 71 % för filialerna. Genomsnittligt för dessa typer av utlokalisering blir svarsfrekvensen 63 %, vilket kan jämföras med 54 % för hela materialet.

Tabellen visar också att de svarande företagens nya produktionsställen har en ännu högre andel av sysselsättningen, nämligen 73 %. De större enheterna är överrepresenterade i materialet _ omvänt har framför allt de mindre företagen avstått från att delta i undersökningen. En stark övervikt i materialet föreligger vidare för produktionsställen med ur- sprung i Stockholms-regionen. För Göteborgs- och Malmö-regionerna har tillsammans erhållits endast 16 användbara svar. Resultaten präglas starkt av de bedömningar som redovisats av företag i Stockholms-regionen, och det har därför inte bedömts nödvändigt att i beskrivningen av motiven och erfarenheterna ge en regional dimension. En uppdelning av de användbara svaren på branscher — tabell 5.16 — illustrerar omfattande avvikelser från svarsfrekvensen i materialet som helhet. Bland de större industrigrenarna är framför allt plastvaruindustrin underrepresenterad — det gäller speciellt om man jämför antalet sysselsat- ta medan den största gruppen i basmaterialet, metallvaruindustrin, med 71 % av antalet produktionsställen och 89 % av hela sysselsättningen inom de med statligt stöd utlokaliserade enheterna, i stället är överrepre- senterad. Även om svarsfrekvensen är hög inom många branscher har

TabeIISJS Företag i undersökningen med fördelning av produktionsställen och sysselsatta på omlokalisering och filialutläggning samt ursprungsregioner

Typ av lokalisering Produktionsställen Sysselsatta

Antal 1 procent av samt- Antal liga utlokalise— rade med statligt

1 procent av antalet sysselsatta vid samt- liga produktionsstäl-

stöd len utlokaliserade med statligt stöd Omlokalisering av hela företaget 45 56 2 060 53 Filialutläggning 55 71 4 590 88 Samtliga 100 63 6 650 73 Därav cm- och utlokaliserade från D Stockholms-regionen 84 67 4 531 70 Cl Göteborgs-regionen 12 43 1 928 82 [:l Malmö-regionen 4 80 191 91

| 1

antalet användbara svar bedömts vara alltför begränsat för att branschvisa analyser skall vara möjliga. Utredningen vill framhålla att materialet ö/er huvud taget inte tål någon långtgående uppdelning och specificering av sambanden mellan grupptillhörighet och motiv eller erfarenheter i samband med utlokaliseringen.

5 .3.4 Företagens motiv för förändring av lokaliseringen

Företagens beslut om förändring i lokaliseringen av tillverkningen kan vara beroende av

(1) Produktionsbetingelser inom företagens ursprungliga anläggningfar) i storstadsregionen; (2) Produktionsbetingelser inom storstadsregionen iallmänhet som före- tagen bedömt dem på sikt; (3) Produktionsbetingelser inom den mottagande regionen.

Katalogen över lokaliseringsfaktorer delades i undersökningsformuläret i tre huvudgrupper efter dessa tre typer av produktionsbetingelser. Avsikten var att företagen skulle kunna skilja mellan de ”inre” och de ”yttre” problemen i samband med sin utveckling i storstadsregionen. Detta bedömdes ha betydelse för deras möjligheter att lämna tillförlitliga

Tabell 5.16 Företag i undersökningen med fördelning av produktionsställen och sysselsatta på olika branscher

Bransch Produktionsställen Sysselsatta Antal [ procent av samt- Antal I procent av antalet liga utlokalise- sysselsatta vid samt- rade med statligt liga produktionsstäl- stöd len utlokaliserade med statligt stöd Livsmedelsindustri 4 100 74 100 Textil-, beklädnads- och lädervaru- industri 2 33 30 25 Trävaruindustri 4 67 179 91 Pappersvaruindustri 3 60 348 92 Grafisk industri 6 75 402 93 Kemisk industri och gummivaru-

industri 5 56 315 76 Plastvaruindustri 10 56 232 35 Metallverk 2 67 16 18 Metallvaruindustri 32 71 1 725 89 Maskinindustri 1 1 61 740 52 Elektroindustri 12 71 1 270 68 Transportmedelsindustri 7 54 1 289 91 Övriga grenar 2 50 30 91

Samtliga branscher 100 63 6 650 73

svar. Den redovisade uppdelningen skulle också göra det möjligt att i efterhand pröva graden av rimlighet i företagens bedömningarl.

Det skall till en början framhållas att förändringen i lokaliseringstill- ståndet inom de undersökta företagen, som framgår av tabell 5.17, varit en del av den fortgående expansionen och förnyelsen i företagens verksamhet. Hela 70% av de undersökta enheterna har uppgett att(/ produktionsökning haft avgörande eller stor betydelse för lokaliseringsbe- slutet. En avsevärt mindre del av företagen, endast omkring 30 %, har angett nya produktionsmetoder och/eller ny marknadsbearbetning som ett motiv med avgörande eller stor betydelse. Andelen stiger emellertid till 55 a 60 %, om även företag som markerat att nya metoder och/eller ny marknadsbearbetning haft viss betydelse för lokaliseringsvalet inklude- ras i jämförelsen. Införandet av nya produktionsmetoder och ny mark- nadsbearbetning har haft större betydelse relativt sett för företag som 3 omlokaliserat hela verksamheten än för företag som lagt ut filialer. Omvänt har planerad produktionsökning inom undersökningsgruppen varit ett mer frekvent motiv för filiallokalisering än för utflyttning av hela företaget.

Tabell 5.17 visar slutligen också att samarbetsavtal med andra företag eller nya ägandeförhållanden varit föga framträdande som orsak till förändringen i lokaliseringstillståndet. Andelen har beräknats vara något högre för de omlokaliserade företagen än för filialutläggningarna. Det ( förefaller som om förändringar i ägandet av ett företag i flera fall öppnat möjligheter för en omlokalisering som i grunden haft andra, tex företagsekonomiska motiv. Möjligheten att omlokalisera verksamheten kan omvänt ha varit en grundförutsättning för övertagandet i några fall.

Ändrade ägandeförhållanden som motiv för utlokalisering har emeller-

Tabell 5.17 Förändringar i produktion, marknadsbearbetning och ägande som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent av samtliga svarande företag i resp grupper (typ av loka- lisering)

Typ av lokalisering Nya produktions- Produktionsökning Ny marknads— Samarbetsavtal metoder bearbetning eller förändr i ägandet

Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 44 24 67 _ 13 36 20 16 9 [filialutläggning 24 31 73 15 27 27 5 9 Samtliga 33 28 70 14 31 24 10 9

' Frågorna grupperades i undersökningsformuläret efter produktionsbetingelser- nas lokalisering inom och utanför storstadsregionen. Svaren har emellertid i vissa av de följande tabellerna sammanställts för att möjliggöra jämförelser i de spegelvända bedömningarna av förhållanden i storstadsregionen och i den mottagande regionen.

Tabell 5.18 De befintliga (ursprungliga) produktionsutrymmenas egenskaper som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Bristfälliga Otillräckligt Begränsade eller inga lokaler” stora lokaler u tbyggnadsmöjligheterb Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse

Omlokalisering av

hela företaget 69 16 67 13 56 9 filialutläggning 40 24 47 5 27 20 Samtliga 53 20 56 9 40 15

a Tex olämpligt fördelade på olika plan och delytor, otillräcklig takhöjd och bärighet eller olämpligt byggda ur brandskyddssynpunkt.

17 T ex genom byggsvårigheter på egen mark eller genom att närliggande mark ej kunnat förvärvas till kostnad som företaget accepterat.

tid av enkätsvaren att döma haft en mycket begränsad omfattning inom den undersökta gruppen. Sammanlagt 19 företag har gjort en markering för detta motiv. Uppenbart är i stället att företag som valt en annan lokalisering — huvuddelen i expansion — haft flaskhalsproblem som enligt deras bedömning med fördel kunnat lösas genom hel eller partiell omflyttning av produktionen till regioner utanför storstads-området. Som redovisas i tabell 5.18 har bristfälligt utrustade lokaler ter olämpligt fördelade på olika plan och delytor, otillräcklig takhöjd och bärighet eller olämpligt byggda ur brandskyddssynpunkt — och otillräck— ligt dimensionerade egna utrymmen haft en avgörande eller stor betydel- se för nära 70 % av de undersökta utflyttningarna av hela företag. Som ,illustrerats i avsnitt 5.2 domineras gruppen av de mindre företagen, imedan filialutläggningarna i stor utsträckning genomförts av större

företag. Företag som lagt ut filialer har inte i samma utsträckning hindrats i sin

expansion av bristfälliga eller otillräckligt stora lokaler och inte i samma grad som de mindre, omlokaliserade enheterna bedömt utbyggnadsmöj- ligheterna på egen eller närliggande mark utgöra en begränsning. De större företagen har uppenbarligen inte heller, som framgår av tabell 5.19, bedömt tillgången på mark och hyreslokaler i storstadsregionen vara samma påtagliga restriktion för utvecklingen inom företagen som de mindre, helt omlokaliserade företagen angett. Hela 84 % av den senare (kategorin har uppgett att brist på valmöjligheter när det gäller industri- mark och hyreslokaler haft betydelse för förändringen i lokaliseringen. Kostnaderna för mark och lokaler har redovisats som motiv för 80 % av produktionsställena inom gruppen omlokaliserade företag. Dessa har konsekvent också höga andelar för delmotiven lägre mark-, bygg- och/ eller hyreskostnader och tillgången på lediga industrilokaler i den mot- tagande regionen.

Bilden blir i stort sett den motsatta om man i stället i tabell 5.20

Tabell 5.19 Mark- och lokalförhållanden i storstadsregionen och i den mottagande regionen som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Bristande valmöjlig- heter när det gäl- ler industrimark och hyreslokaler i stor- stadsreg

Höga mark- och hy- reskostnader i stor- stadsreg

Ledig industrilokal i mottagande reg

Lägre mark-, bygg- och hyreskostn i mottagande reg

Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 62 22 67 13 60 2 73 9 [filialutläggning 25 18 36 16 45 13 49 27 Samtliga 42 20 50 15 52 8 60 19

studerar arbetskraftsförhållandenas betydelse för utlokaliseringen. Det skall först framhållas att den undersökta företagsgruppen utpekat hittills- varande rekryteringssvårigheter samt förväntningarna om en minskad arbetskraftstillgång i storstadsregionerna som ett starkare motiv för utlokalisering än hög frånvaro och omsättning bland personalen vid den befintliga anläggningen. Förväntningarna om lägre frånvaro och omsätt- ning i den mottagande regionen har dock erhållit lika höga andelar i undersökningen som rekryteringssvårigheter och minskad arbetskraftstill- gång i storstadsregionerna. Skillnaderna kan vara ett uttryck för en underskattning av frånvarons och personalomsättningens roll i företagens utvärdering av den ursprungliga anläggningens egenskaper.

Det är framför allt företag med nyetablerade filialer som ansett rekryteringssvårighetema vara ett hinder för expansionen. Nära 60% , inom denna grupp har uppgett att rekryteringsproblemen haft avgörande (' eller stor betydelse. Dessutom har emellertid 24 % företagen markerat att rekryteringsproblemen varit av viss betydelse. För omlokaliseringen är andelen i båda fallen 27 %. Inom denna grupp har relativt sett fler omlokaliserade företag än filialenheter uppgett att förväntningar om lägre lönekostnader i den mottagande regionen haft avgörande eller stor betydelse.

Företagens beslut om ändrad lokalisering har föregåtts av övervägan— den om finansieringsförhållanden och förhandlingar om olika slag av förmåner med de stödbeviljande organen. Expansion genom filialetable- ring eller omlokalisering är som regel resurskrävande. Den långa tid under vilken de undersökta utlokaliseringarna ägt rum har karaktäriserats av variationer i kredittillgången på den reguljära lånemarknaden. I skeden med en stram kreditpolitik bör det statliga finansiella stödet ha framstått'X som mer attraktivt än under perioder med en lätt kreditmarknad. Den omständigheten att den statliga stödfinansieringen har ett regional- politiskt syfte och bl a avsett att underlätta omflyttningar av produk- tionsställen från storstadsregionerna till områden med behov av ett

fk

Tabell 5.20 Arbetskraftsförhållanden i storstadsregionen och förväntningar när det gäller den mottagande regionen som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Hög frånvaro och om- Rekryteringssvårig- Förväntningar om Förväntningar om sättning bland per- heter, förväntan om lägre frånvaro och lägre lönekostnader sonalen vid befintl minskad arbetskrafts- omsättning i mot- i mottagande reg anläggningen tillg i storstadsreg tagande reg Avgörande/ Viss Avgörande] Viss Avgörande/ Viss Avgörande] Viss stor be— betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse

Omlokalisering av

hela företaget 18 27 27 27 44 36 38 36 Filialutläggning 33 18 58 24 45 20 22 60 Samtliga 26 22 44 25 45 27 29 49

stabiliserat sysselsättningsunderlag talar för att själva stödgivningen borde . ha framstått som en betydelsefull faktor vid valet av lokalisering för den

/ . planerade expansronen.

Resultaten från undersökningen — se tabell 5.21 talar emellertid delvis ett annat språk. Av det totala antalet enkätföretag har mindre än .-/ hälften, 41 %, uppgett att det statliga finansieringsstödet haft avgörande ( eller stor betydelse. Det är i och för sig en betydande andel, men ändå en relativt låg siffra, om man jämför med vad som tidigare redovisats för andra delmotiv. Antingen har det funnits en medveten eller omedveten strävan bland undersökningsföretagen att reducera betydelsen av stöd- finansieringen, eller också har finansieringsmotivet inte haft en fram- trädande position i diskussionen om lokaliseringsvalet hos mer än knappt hälften av företagen.

Båda tolkningarna kan ha fog för sig. Vad som först talar för att många enkätföretag kan ha skjutit undan det statliga stödets betydelse är att många inte haft akuta finansieringsproblem. Lokal- och arbetskraftsfrå- gorna kan antas ha framstått som de primära motiven för utlokalise- iringen, medan finansieringen på många håll sannolikt bedömts som ett ]sekundärt problem. Möjligheten till statligt finansieringsstöd har uppfat- tats som en självklar motprestation för en från samhällelig synpunkt angelägen förstärkning av sysselsättningsunderlaget i de mottagande regionerna. Det intrycket har sannolikt förstärkts efter diskussioner med de offensivt arbetande lokala och regionala lokaliseringsorganen.

Det skall å andra sidan inte förbises att det statliga stödet för en rad företag sannolikt endast haft en marginell betydelse. Det gäller de företag som vid sidan av en reguljär bankkredit — för övrigt ofta också ett resultat av lokaliseringsorganens ansträngningar — disponerat lån i före- tagareföreningen. För dessa krediter beviljas inga räntesubventioner eller andra speciella lättnader. För övriga i avsnittet behandlade stödformer innebär den statliga finansieringen emellertid en reducering av omkost- nadema, och stödgivningen har därmed haft andra förutsättningar att

Tabell 5.21 Finansieringst'örhållanden som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

%

Typ av lokalisering Finansieringssvårig- Statligt finansierings- Kommunalt finansierings- heter i storstads— stöd i den mottagande stöd i den mottagande regionen regionen regionen Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be— betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse %

Omlokalisering av

hela företaget 38 18 33 13 9 Filialu tläggning 13 20 47 18 16 Samtliga 24 19 41 16 14

framstå som en direkt förmån och ett motiv för utlokalisering.

En uppdelning av svaren efter stödformer ger belägg för hypotesen att en del av stödgivningen sannolikt framstått som mindre avgörande för möjligheterna och intresset att genomföra utlokaliseringen. Skillnaderna illustreras också av särredovisningen av materialet på de olika typerna av lokalisering i tabell 5.21. Det statliga finansieringsstödet har enligt enkätsvaren haft betydelse för fler företag som lagt ut filialer än för, företag, ofta mindre, som omlokaliserat hela verksamheten från storstads-V regionerna.

Kommunalt finansieringsstöd har vidare enligt tabell 5.21 haft en mycket begränsad betydelse för de redovisade lokaliseringsförändringar- na. Det innebär emellertid inte att kommunerna spelat en helt passiv roll i den beskrivna utflyttningsprocessen. Som framgår av tabell 5.22 har kommunala myndigheters handlande haft avgörande eller stor betydelse för 31 % av samtliga utlokaliseringar i materialet. Till detta skall läggas att kommunala åtgärder haft viss betydelse för 20 % av produktionsställe- na. För de statliga lokaliseringsorganen är motsvarande resultat enligt undersökningen endast 19 resp 8 %. Företagareföreningama når genom sina åtgärder inom gruppen utlokaliserade hela företag upp till 26 resp 13 %.

De i flera län, vid sidan om de reguljära lokaliseringsorganen verkande näringsråden har enligt företagens uppgifter haft en mycket begränsad betydelse för de redovisade lokaliseringssträvandena. Det skall under- strykas att företagen sannolikt haft svårt att renodla bedömningarna. 1 den praktiska lokaliseringsverksamheten sker som regel ett samspel mellan olika organ på det lokala och regionala planet — kommunen, företagareföreningen och de statliga lokaliseringsorganen, tex länsstyrel— sen och länsarbetsnämnden.

Andra utomstående initiativ till utlokaliseringen än de redovisade lokaliseringsorganens har däremot enligt företagens bedömning förekom- mit i mycket begränsad omfattning. Produktionssamarbete med annat företag i den mottagande regionen och önskemål om annan lokalisering från kunder eller leverantörer har, som framgår av tabell 5.23, angetts för

20 16

Tabell 5.22 Initiativ till utlokalisering av samhälleliga och andra organ Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Kommunal myndighet Statligt lokali- Företagareföre— Näringsråd seringsorgan ning

Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss

stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be— betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 24 30 13 4 27 20 2 Filialutläggning 36 20 24 11 25 7 5 — Samtliga 31 20 19 8 26 13 3 1

22 resp 9 % av produktionsställena. Personliga motiv, tex företagsleda- rens anknytning till lokaliseringsorten, har haft avgörande eller stor betydelse för 7% och viss betydelse för 11% av de genomförda

utlokaliseringarna. Sammanfattningsvis har de i undersökningen deltagande företagen

uppgett att produktionsbetingelserna vid den ursprungliga egna anlägg-

; ningen i storstadsregionen haft betydelse för fler enheter än produktions-

betingelserna inom storstadsregionen i allmänhet. Det föreligger ivarje fall en gradskillnad i bedömningen från den undersökta gruppens sida. Som redovisas i tabell 5.24 har 69 % angett att förhållanden vid den egna anläggningen haft avgörande eller stor betydelse för utlokaliseringen,

edan endast 45 % bedömt storstadsregionens allmänna förutsättningar Egöra ett avgörande hinder för expansionen. Jämförelsetalen blir docki Stort sett identiska, 84 resp 89 %, om man lägger till andelen enheter som uppgett att motiven haft viss betydelse.

I konsekvens med de tidigare i detalj redovisade skillnaderna i betydelse för olika slag av flaskhalsproblem mellan de båda typerna av lokalisering finns i den sammanfattande bedömningen en differens mellan" filialföretagen och de helt omlokaliserade företagen. Filialenheterna

Tabe115.23 Samarbete med andra företag och personliga hänsyn som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent-

Typ av lokalisering Produktionssamarbete

Önskemål om annan Personliga motiv, t ex före-

med annat företag i lokalisering av kunder,

tagsledarens anknytning

den mottagande reg leverantörer till lokaliseringsorten Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss stor be— betydelse stor be— betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 9 13 9 4 9 11 Filialutläggning 4 18 4 2 5 l 1 Samtliga 6 16 6 3 7 1 1

Tabell 5.24 Företagens sammanfattande bedömning av motiven för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokaliscring Förhållanden vid den Förhållanden inom Förhållanden inom den ursprungliga anlägg— storstadsreg i mottagande reg ningen allmänhet Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 78 18 40 47 62 27 Filialutläggning 62 22 49 33 65 31 Samtliga, 69 20 45 39 1'64 129,

dominerar bland företag som angett förhållanden inom storstadsregionen ;( i allmänhet ha avgörande eller stor betydelse — omlokaliseringarna av hela företag omvänt bland dem som sammanfattningsvis bedömt förhål- landena vid den egna anläggningen i storstadsregionen ha avgörande eller' stor betydelse för förändringen i lokaliseringstillståndet.

Skillnaderna i undersökningsresultaten är däremot små mellan dessa båda grupper när det gäller betydelsen av förhållandena inom den mottagande regionen. Den genomsnittliga andelen som angett avgörande eller stor betydelse uppgår till 64 %, vilket är en högre andel än den som bedömt förhållandena inom storstadsregionen i allmänhet ha en motsva- rande betydelse som motiv för utlokaliseringen. Dessutom har företagen för 29 % av produktionsställena uppgett att betingelserna inom den mottagande regionen haft en viss betydelse. Det innebär att sammanlagt 93 % av de undersökta företagen i någon form beaktat förhållandena i den mottagande regionen.

/

5.3.5. Företagens erfarenheter av utlokaliseringen

Företagen i undersökningsgruppen har med utgångspunkt från formuläret på några punkter vidare redovisat erfarenheterna av den genomförda utlokaliseringen. Det är givet att möjligheterna att bedöma dessa erfaren- heter varierat från företag till företag. För en del produktionsställen kan resultaten — positiva eller negativa — vara mycket påtagliga, för andra mer svårgripbara. Det senare gäller inte minst de utlokaliserade filialerna. Speciellt inom storföretag som expanderat genom filialutläggning kan det av naturliga skäl vara svårt att urskilja decentraliseringens betydelse för lönsamhet och kontakt med leverantörer eller kunder.

Men också i andra avseenden föreligger mätsvårigheter. Utredningen har av företagen önskat få veta om resultatet av utlokaliseringen i olika avseenden bedömts klart bättre, i viss mån bättre, klart sämre, iviss mån sämre eller om företaget inte erfarit någon förändring över huvud taget. Enkätsvar av detta slag kan inte göra anspråk på att följa en enhetlig värdeskala. Det som av ett svarande företag uppfattas som ”klart bättre” kan för ett annat företag framstå som ”i viss mån bättre”. Frågan är

vidare hur stora marginaler de svarande räknat med för svarsalternativet ”ingen förändring”. Till dessa problem skall läggas olikheterna mellan företagen när det gäller erfarenheternas utsträckning i tiden. Några företag har över tio års verksamhet vid det utlokaliserade produktions- stället att falla tillbaka på, andra endast ett år eller mindre, med de skillnader i underlaget för bedömningen av erfarenheterna detta innebär.

Slutsatserna av undersökningen skall följaktligen inte hårddras. Resul- taten kan möjligen sägas ge en vägledning om hur företagen i olika avseenden upplevt den nya lokaliseringen. Som framhållits ingår huvud- delen av de nedlagda verksamheterna inte i det bearbetade svarsmateria- let. De erfarenheter som samlats inom dessa felande 18 enheter hade naturligtvis kunnat ge en delvis annorlunda bild än som redovisas nedan.

Resultaten när det gäller erfarenheterna av utlokaliseringen redovisas i två figurer. Dessa illustrerar för var och en av angivna egenskaper och aktiviteter i företaget hur stor andel i procent av hela antalet företag som haft tex klart bättre eller i viss mån sämre utbyte av den nya verksamheten, jämfört med förhållandena före utlokaliseringen. I den ena figuren har produktionsställena delats upp efter filiallokalisering och utflyttning av hela företaget. 1 den andra figuren har svarsmaterialet en regional dimension efter mottagande regioner. i” Som framgår av figur 5.24, vänstra delen, har enligt många företags »? bedömningar förbättringar inträffat i lönsamhet och finansiell uppbygg- nad — det kan antas att en rad företag genom stödgivningen erhållit en relativt sett ökad långfristig upplåning. Kontakterna med arbetsmark- naden och myndigheterna skulle också ha förbättrats samt, framför allt, den interna arbetsmiljön. Enligt företagens enkätsvar har däremot kontakterna med kunder och leverantörer inte påverkats i någon mer / betydande utsträckning. Försämringar skulle för många företag ha inträffat i tillgången på kommunikationer och industriell service.

Den differentierade redovisningen på filialutläggning och omlokalise- ring av hela företaget innebär nästan genomgående att relativt sett fler ,, företag med utlokalisering av filialer inte haft någon förändring. Det behöver som ovan antytts inte tolkas så att filialföretagen fått ett sämre utbyte av omlokaliseringen än de flyttande företagen, snarare att erfaren- heterna inom filialgruppen ofta endast med svårighet kan bedömas på ett tillförlitligt sätt. Om företaget upplever det så ligger det sannolikt närmast till hands att som omdöme avge "ingen förändring”. Det torde för övrigt också vara mer naturligt att företagsledningen i ett litet företag som flyttat hela verksamheten bedömer erfarenheterna med annat tem- perament det gäller i båda riktningar _ än företrädare för ett större eller medelstort företag för vilka sambandet mellan lokalisering och resultat kan vara mer komplicerat och svårbedömbart.

En regional uppdelning av materialet i två länsgrupper, vardera med ett 40—tal svar redovisas också i figur 5.24. Skillnaderna mellan skogslänen och mellersta Sverige framstår på en del punkter som relativt betydande - det gäller lönsamhet, samt tillgång till kommunikationer och annan samhällelig och enskild service. Enligt enkätsvaren skulle resultaten i y dessa fall vid utlokalisering till skogslänen ha varit avgjort sämre än

Måttenhet: Andel svarande företag i procent

Typ av lokalisering: Länsgrupper: . Omlokalisering . Mellersta Sverige

Filialutläggning Skogslänen

100

Finansiell Uppbyggnad

Lönsamhet

Kontakt med kunder

Kontakt med leverantörer

Kontakt med

arbetsmarknaden 50 th, "E & % E & % 100 __ Kontakt med _ ' myndigheter 50 5 _.__| i i e 100 __ __ Tillgång till 50

kommunikationer

Tillgång till 50 industriell service _ .. ä t a 100—

Tillgång till 50 _ __

samhällsservice _ ?

» & ..

Arbetsmiljö ___—___4 Klart Iviss Ingen Iviss Klart Klart Iviss Ingen Iviss Klart bättre m_ån for- mån sämre bättre mån 'för- män sämre

battre änd- sämre bättre änd- sämre ring ring

Figur 5.24 Erfarenheter av utlokaliseringen bland enkätföretagen fördelade efter omlokalisering och filialutläggning samt länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen

) resultaten vid lokalisering till mellersta Sverige. Variationerna kan docki

väsentlig utsträckning förklaras av olikheterna i fördelningen på antalet filialer och omflyttningar mellan resp områden. När det gäller tillgång till kommunikationer har i materialet kunnat observeras att lokaliseringen till länsgrupp saknar betydelse för företagets erfarenheter, snarare läget i förhållande till kommunikationscentra med anknytning till andra delar av landet och till utlandet.

5.4. Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte # en sammanfattning

Statligt finansiellt stöd till företag som nyetablerar eller utvidgar sin verksamhet har beviljats som

EJ Direktlån och industrigarantilån för 1 315 milj kronor sedan år 1960 och fram till slutet av år 1972 resp budgetåret 1972/1973;

El Statskommunala beredskapsarbeten (uppförande av industrilokaler) för 120 milj kronor åren 1963—1965;

Cl lnvesteringsfondsmede1(i regionalpolitiskt syfte) för 3 569 milj kronor budgetåren 1963/1964—1970/1971;

El Regionalpolitiskt stöd för 2 464 milj kronor budgetåren 1965/1966— 1972/1973.

Sysselsättningseffektema kan inte i detalj preciseras. De statskommu- nala beredskapsarbetena beräknas ha resulterat i 9 200 arbetstillfällen inom företag i de nya lokalerna. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens redovis- ning har lokaliseringsstödet resulterat i arbetstillfällen för 30 800 syssel- satta.

Industriföretag i storstadsregionerna har utnyttjat statligt finansiellt stöd i någon eller några av de redovisade formerna för lokalisering av 191 ' nya produktionsenheter utanför storstadsregionerna budgetåren 1960/1961—1972/1973. Huvuddelen av anläggningarna har sitt ursprung i Stockholmsregionen — en mycket begränsad del har flyttat från eller lagts ut som filial av företag i Malmö-regionen.

Sysselsättningen vid de nya produktionsenheterna utgjorde första halvåret 1973 i runt tal 10 000 personer. Huvuddelen av utlokaliseringen kom länen i mellersta Sverige till del.

Det för utlokaliseringen utnyttjade statliga stödet svarar för en mycket begränsad del av den totala stödgivningen, som alltså i huvudsak kommit de stationära företagen till del. Utlokaliseringen är också en liten del av samtliga etableringar i olika delar av landet däremot har det finansiella stödet haft en relativt stor betydelse för omflyttningama av hela industriföretag från storstadsregionerna.

Motiven för lokaliseringsförändringarna kartlagda i en särskild enkät till företagen — varierar men följer ändå vissa mönster. För de mindre företagen, som ofta flyttat hela verksamheten, har behovet av bättre

lokaler till rimlig kostnad varit en framträdande orsak till utlokalise- ringen. De större företagen, som i regel lagt ut filialer, har framförallt strävat efter bättre förutsättningar för arbetskraftsrekryteringen. Produk- tionsförhållandena bedöms i flertalet avseenden och för huvuddelen av företagens anläggningar ha blivit bättre efter utlokaliseringen.

%&'#th hu'lmc'cal' Mil mma” :d. .... . . lb Nm'å'wrlåw i:!lläw .wm . ,. Åhh-"iw; Ml'thELÄun'n ...| män-'.;T Pl|ntt|.m|1:||m'_mvl .:

_|' "|.. , . | . ""|-w . | I II'' ||| | .. .

rlllllh "' |||" IF: .'.i. T' . .. '. ,. Mill". . ..

|' . '| H..-..|.. . . l"||'L""'-" . "||",,:f _ "r _ 1.11 ' ", '|| ' ” #l|||'| |r ' ' lf ,, få”? ' |.-... ., . . —.. .||?-| .. " . . .. 'Em'w'” 1' .. 'ful . ' ' ' .. , 'I"?! "' " 'iH-i '# '. .r unl'p

"FI ”|” _ - ,, " " I,...rml—

" mil-#:i' m» -. ' ,, |. | . |. ,

. ' ..., ...a-111

| _ || 1 || ' l. &&

' " Hifi . |. ' |..' .11' ”' || ' | .

| I | 'i .. _l' ' |. '|| || | || ' LI l . ' '|..[ ". | |Iu'l ' ”__-1 '|' i. | |. I [|]; .'..". 'n.

6. Regionalpolitiska styrmedel utomlands

6.1. Regionalpolitik utomlands

6.1.1. En inledande översikt

Flertalet industriländer bedriver en lokaliserings- och regionalpolitik på nationell nivå — många länder sedan lång tid tillbaka. Lokaliseringsåtgär— derna var till en början bla i Storbritannien och Norge, en del av återuppbyggnadsarbetet efter krigsslutet. Regionalpolitiken fick emeller- tid snart i dessa och andra länder, ett mer självständigt innehåll, baserat på allmänt formulerade målsättningar för befolkningens och sysselsätt- ningens regionala fördelning.

Strukturförändringarna i näringslivet resulteradeunder 1950-talet in- om de flesta industriländer i förskjutning