SOU 1974:82

Samverkan för regional utveckling

Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 21 juli 1972 bemyndigade Kungl Maj :t statsrådet och chefen för inrikesdepartementet att tillkalla sju sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiskt syfte.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 28 augusti 1972 som sakkunniga landshövding Per Eckerberg, även ordförande, riksdagsman Karl Erik Eriksson, riksdagsman Bengt Fagerlund, riksdagsman Erik Hovhammar, riksdagsman Birger Nilsson, riksdagsman Ivar Nordberg och riksdagsman Torsten Stridsman.

De sakkunniga antog benämningen utredningen om regionalpolitiska styrmedel.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 11 september 1972 byråchef Sven Rune Frid och till biträdande sekreterare den 28 november 1972 byrådirektör Holger Jonasson.

Till expert åt utredningen förordnade departementschefen den 9 januari 1973 professor Gunnar Törnqvist.

Utredningen har i samråd med företrädare för länsstyrelserna sökt bedöma behovet av ökade regionalpolitiska insatser. Lokaliseringsföränd- ringarnas omfattning sedan början av 1960-talet har kartlagts med stöd av uppgifter som erhållits från länsstyrelserna, arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämndema och företagareföreningama. Genom en enkät till företag som utlokaliserat verksamhet från storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd har utredningen vidare strävat efter att kartlägga motiven för och resultaten av utlokaliseringen.

Erfarenheterna av lokaliseringsområdet har utvärderats med utgångs- punkt från uppgifter som ställts samman för utredningen av arbetsmark- nadsstyrelsen. Som underlag för bedömningen av samrådsverksamhetens betydelse och framtida möjligheter har utredningen genomfört en enkät till företag som deltagit i lokaliseringssamråd. Enkäten har omfattat frågor om motiven för den oförändrade lokaliseringen och om företagens erfarenheter av samrådet.

De företagsekonomiska effekterna av ett system med regionalpolitiska avgifter har behandlats i en modellstudie utförd för utredningen av ERU. Inom Lunds universitets institution för kulturgeografi och ekonomisk geografi har för utredningen genomförts en särskild undersökning av arbetsfördelningens utveckling inom näringslivet under 1960—talet. Dessa arbeten kommer att redovisas som bilagor till betänkandet.

Utredningen har under arbetets gång för bedömningen av utvecklingen i storstadsregionerna hållit kontakt med och tagit del av utredningsmate- rial sammanställt av statliga samt landstings- och primärkommunala planeringsorgan » förvaltningsutskottets planeringskontor inom Stock— holms läns landsting, Göteborgs stadskontors utredningsavdelning samt Sydvästra Skånes kommunalförbunds kansli. ERU har kompletterat bilden av struktur och utvecklingstendenser i storstadsområdena genom en särskild studie. Även ERU:s arbete kommer att redovisas som bilaga till utredningens betänkande.

Utredningens regodgörelse för erfarenheterna av restriktiva styrmedel utomlands är baserad på aktuella OECD-översikter och på uppgifter som för utredningen sammanställts av de svenska beskickningarna i vissa länder. Utredningen har haft direkta kontakter med planerings- och verkställighetsorgan inom regionalpolitiken i de nordiska länderna, bla de kommittéer som tillsatts i Finland och Norge med uppgift att lämna förslag till en regionalpolitisk etableringspåverkan i expansiva områden.

Utredningen har avgett yttrande till statsrådet och chefen för industridepartementet över betänkandet Data och näringspolitik (SOU 1974210).

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande, Samverkan för regional utveckling.

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamöterna Karl Erik Eriksson och Erik Hovhammar samt särskilt yttrande av ledamoten Torsten Stridsman.

Stockholm den 15 augusti 1974

Per Eckerberg Karl Erik Eriksson Bengt Fagerlund Erik Ho vhammar Birger Nilsson Ivar Nordberg Torsten Stridsman

/Sven Rune Frid

Holger Jonasson

111. Överväganden

7 Behovet av regionalpoli tiska insatser ................. 319 7.1 Kommunernas och länens förslag till regionalpolitiska hand- lingsprogram (Länsplanering 1967, Länsprogram 1970) ..... 319 7.1.1 Den yttre ramen för arbetet med de regionalpolitiska handlingsprogrammen ....................... 319 7.1.2 Befolkningsförändringarnas beräknade regionala fördel- ning under 1970-talet ....................... 320 7.1.3 De länsvisa regionalpolitiska målsättningarnas bakgrund . 323 7.2 Statsmakternas regionalpolitiska målsättning ............ 327 7.2.1 Regionalpolitiska beslut under l960-talet .......... 327 7.2.2 1972 års regionalpolitiska beslut — en sammanfattning . 329 7.3 Behov av ökat sysselsättningsunderlag i länen enligt den regio- nalpolitiska målsättningen fram till år 1980 — en översiktlig kalkyl ..................................... 339 7.3.1 Utgångspunkter ........................... 339 7.3.2 Antaganden om yrkesverksamhetsgraden ........... 339 7.3.3 Genomförande och resultat ................... 341

7.3.4 Möjligheterna att tillgodose behovet av nya sysselsätt- ningstillfällen — ett räkneexempel ............... 343 7.4 Regionala sysselsättningsskapande åtgärder — utredningens ut- värdering av behov och förutsättningar ................ 345 7.4.1 Disposition .............................. 345 7.4.2 Perspektiv på 1970-talets strukturföråndringar inom nä- ringslivet ................................ 346 7.43 De stimulerande regionalpolitiska medlens förutsättningar att tillgodose behovet av ökad sysselsättning enligt den regionalpolitiska målsättningen ................. 351 7.5 Behovet av regionalpolitiska åtgärder — utredningens princip- iella slutsatser ................................ 354 8 Regionalpolitiska effekter av administrativa styrmedel ...... 357 8.1 Statliga åtgärder för utbyggnad av samhälleliga servicefunktio- ner ....................................... 357 8.1.1 Bakgrund ............................... 357 8.1.2 Direkta statliga investeringar ................... 358 8.1.3 Statliga investeringar ........................ 370 8.1.4 Kungl Maj:ts lånekontroll enligt kommunlagen ....... 373 8.1.5 Beredskapsarbeten ......................... 373 8.1.6 Sjukhusbyggande .......................... 377 8.1.7 Bostadsbyggande .......................... 378 8.1.8 Förutsättningarna att utnyttja utbyggnaden av samhälls- funktionerna som medel i regionalpolitiken ......... 384

8.2 Lagstiftning om etablering och utbyggnad av miljöstörande industri och annan verksamhet ..................... 8.2.1 Inledning ............................... 8.2.2 Regler och erfarenheter före 1972 års beslut om fysisk

riksplanering ............................. 8.2.31973 års lagstiftning om lokalisering av miljöstörande industri och annan verksamhet ................. 8.2.4 Miljöskyddskraven och den framtida lokaliseringen av miljöstörande industri ....................... 8.2.5 Tillämpningen av 136 a & byggnadslagen ...........

8.3 Byggnadsregleringen under 1940- och 1950-talen ......... 8.3.1 Tillkomst och tillämpning .................... 8.3.2 Byggnadsregleringen i lokaliseringspolitiken — principer . 8.3.3 Byggnadsregleringens handläggning ilokaliseringspolitiskt

syfte .................................. 8.3.4 Den lokaliseringspolitiska prövningens omfattning 8.3.5 Erfarenheter av den lokaliseringspolitiska tillämpningen — sammanfattande synpunkter ...................

8.4 Byggnadstillståndsgivningen under 1960- och 1970-talen 8.5 Investeringsavgifter i konjunkturutjämnande syfte ........ 8.5.1 Perspektiv på 1950-talets investeringsavgift ......... 8.5.2 Investeringsavgiftens motiv .................... 8.5.3 Regler för avgiftssystemets tillämpning ............ 8.5.4 Erfarenheter av investeringsavgiftens tillämpning ..... 8.5.5 Konsekvenser för den regionala fördelningen av investe-

ringarna — sammanfattande synpunkter ............

8.6 Lokaliseringssamrådet ........................... 8.6.1 Bakgrund och tillkomst ...................... 8.6.2 Lokaliseringssamrådets innehåll ................. 8.6.3 Organisation ............................. 8.6.4 Lokaliseringssamrådets omfattning och resultat — en sta-

tistisk översikt ............................ 8.6.5 Lokaliseringssamrådets direkta effekter ............ 8.6.6 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet — resultaten av en enkät till företagen ......................... 8.6.7 Handläggningstidens längd .................... 8.6.8 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet — en sammanfat-

tande bedömning ..........................

8.7 De nuvarande administrativa styrmedlens möjligheter att åstad- komma en ökad regionalpolitisk påverkan — utredningens slutsatser ................................... 8.7.1 Principer ................................ 8.7.2 Krav på de regionalpolitiska styrmedlen ........... 8.7.3 De nuvarande regionalpolitiska styrmedlens möjligheter att tillgodose kraven ........................

9 Nya styrmedel i regionalpolitiken ................... 9.1 Problemställning — kort sammanfattning av utredningens tidi-

386 386

387

390

393

402 403 405

405 406 408

412 413 413 414 417

419 423

426 432

434

435 435

435

437

441

gare diskussion ................................ 441

9.2 Stimulerande regionalpolitiska åtgärder — överväganden om förbättringar ............................... 4. . 443 9.2.1 Selektiva och generella åtgärder — en översikt ....... 443 9.2.2 Investeringsstöd och statlig företagsservice .......... 444 9.2.3 Skatte- och avgiftslättnader ................... 448 9.2.4 Företagens lånesäkerheter .................... 450 9.2.5 Sysselsättningsstöd ......................... 452 9.2.6 Regionalt transportstöd och regional transportpolitik . . 453 9.2.7 Samordnad planering av serviceutbyggnaden ........ 456 9.3 Restriktiva regionalpolitiska åtgärder — utredningens princi- piella överväganden ............................. 456 9.3.1 Problem och förutsättningar ................... 456 9.3.2 Praktiska lösningar — en översikt ................ 457 9.4 Ekonomisk styrning (avgifter) vid etablering/expansion . . . . . 460 9.4.1 Tidigare erfarenheter ........................ 460 9.4.2 Alternativa lösningar ........................ 461 9.4.3 Ekonomiska konsekvenser av olika regionala avgifter — ett räkneexempel .......................... 462 9.4.4 Praktiska förutsättningar och problem ............ 465 9.5 Administrativ styrning vid etablering/expansion .......... 467 9.5.1 Tidigare erfarenheter ........................ 467 9.5.2 Praktiska lösningar — en översikt ................ 467 9.5.3 Förutsättningar och problem .................. 469 9.6 Regionala balansproblem — en översikt med tonvikt på vissa expansiva regioner ............................. 472 9.6.1 Sysselsättningsutvecklingen i vissa expansiva regioner . . 472 9.6.2 De expansiva regionernas framtida utveckling ........ 476 9.6.3 De olika storstadsregionernas utvecklingsförutsättningar 477 9.6.4 Regional expansion — en sammanfattande utvärdering . . 481 9.7 Behovet av och förutsättningarna för nya styrmedel — en sammanfattande diskussion ....................... 482 9.7.1 Regionalpolitikens inriktning .................. 482

9.7.2 Grundförutsåttningar för en effektiv regionalpolitisk styr- mng484 9.7.3 Nya styrmedel — en sammanfattande utvärdering ..... 485

IV Förslag 10 Den regionalpolitiska tillståndsgivningens utformning ..... 491 10.1 Behov och förutsättningar — en sammanfattning ......... 491 10.2 Den regionalpolitiska tillståndsprövningens tillämpning . . . . 493

10.2.1 Åtgärd inom företaget som utlöser kravet på lokalise- ringstillstånd ........................... 493 10.2.2 Lokaliseringsförutsättningar för olika typer av verk- samheter .............................. 495 10.2.3 Tillståndspliktiga' lokalbehov ................. 497 10.2.4 Tillståndsfria lokalåtgä'rder .................. 498 10.2.5 Regional och sektoriell anpassning ............. 501

SOU 1974182 10.3 Kontroll av tillståndsprövningens tillämpning ........... 504 10.3.1 Kontrollrutiner för olika typer av lokalåtgärder ..... 504 10.3.2 Sanktioner — gällande bestämmelser, alternativa lös- ningar ................................ 507 10.3.3 Kontrollrutiner och sanktioner — en sammanvägning 508 10.4 Tillståndsgivningens yttre ram ..................... 51 1 10.4.1 Principer .............................. 511 10.4.2 Specialmotivering till utredningens författningsförslag 513 10.4.3 Sekretessfrågor .......................... 515 10.5 Den regionalpolitiska verksamhetens organisation ........ 516 10.5.1 Principer och allmänna krav ................. 516 10.5.2 De regionalpolitiska arbetsuppgifternas fördelning på olika organ ............................. 517 10.5.3 Val av handläggningsorgan .................. 520 10.5.4 Handläggningsorganets arbetsuppgifter .......... 523 10.5.5 De regionala och lokala organens roll i den regionalpo- litiska verksamheten ...................... 524 10.5.6 Det regionalpolitiska organets sammansättning och ar- betsformer ............................. 525 10.5.7 Lokaliseringsprövningens förhållande till andra former av tillståndsgivning och till stödgivningen ......... 530 10.6 Beräknade kostnader för lokaliseringsdelegationens verksam- het ....................................... 532 10.7 Tidsplan för förslagets genomförande ................ 533 10.8 Utredningsförslagets konsekvenser .................. 534 10.8.1 Några tillämpningsfall ..................... 534 10.8.2 Tillståndsprövningens beräknade omfattning ...... 537 10.8.3 Perspektiv på tillståndsprövningen .............. 538 Reservationer ................................... 541 Särskilt yttrande ................................. 549 Bilaga A Lokaliserings— och sysselsättningsförändringar inom in- dustrin åren 1962—1970 (Holger Jonasson) 553 BilagaB Regionalpolitiskt motiverade lättnader i företagsbeskatt- ningen i olika länder — en översikt 581 Litteraturförteckning .............................. 583

SOU 1974:82 Tabellförteckning Tabell 2.1 Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbets— marknader ijämvikt, ett kalkylexempel ......... Tabell 2.2 Antal förvärvsarbetande med fördelning på vissa yrken iriket och på lokala arbetsmarknader år 1970 Tabell 2.3 Andel av arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkyl- exempel 1) ............................ Tabell 2.4 Andel av arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika arbetsmarknader (kalkylexem- pel 2) ................................ Tabell 2.5 Rörliga kostnader inom industrin i olika kommun- grupper som andelar av salutillverkningsvärdet samt lönenivån år 1970 ........................ Tabell 2.6 Tillverkningsindustrins avsättning relativt fördelad på olika marknader år 1970 ................... Tabell 2.7 Personkontakter fördelade mellan och inom olika sektorer .............................. Tabell 2.8 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några A-regioner — ett kalkylexempel (exkl sysselsättnings- effekter till följd av bostadsbyggande) .......... Tabell 2.9 Beräknat antal inflyttade arbetssökande samt beräk- nade flyttningskostnader ................... Tabell.2.10 Beräknade kostnader vid expansion i olika A-regioner — sammanfattning av kalkylexemplet ........... Tabell 3.1 Folkmängdsförändringen fördelad på läns- och orts- grupper perioden 1961—1973 ................ Tabell 3.2 Folkmängsförändringen i länsgrupper med fördelning på ortsgrupper perioden 1961—1973 ........... Tabell 3.3 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter näringsgren åren 1965 och 1970 ........... Tabell 3.4 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter yrke åren 1960, 1965 och 1970 ........... Tabell 3.5 Yrkesverksamhetsgrad i åldrarna 15—64 år i län och länsgrupper åren 1965 och 1970 .............. Tabell 3.6 Befolkningen i åldern 16—74 år fördelad efter syssel-

sättningsstatus perioden 1965 — 1 973 ...........

81

81

82

83

87

90

93

95

96

96

104

105

110

113

115

Tabell 3.7

Tabell 3.8

Tabell 3.9

Tabell 3.10

Tabell 3.1 1

Tabell 3. l 2

Tabell 3.13

Tabell 3.14

Tabell 3.15

Tabell 3.16

Tabell 3.17

Tabell 3.18

Tabell 3.19

Tabell 3.20

Tabell 3.21

Tabell 3.22

Tabell 3.23

Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor perioden 1965—1973 ............................

Latent arbetssökande samt personer i arbete, mindre än 35 timmar, som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta) fördelade efter kön perioden 1965—1973 ..................... Antal lediga platser per arbetslös perioden 1962—1973. Årsmedeltal ...................

Relativ förändring i antalet förvärvsarbetande, totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom näringsgrenarna tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel med fördelning på regioner perioden 1965/1966—1970 ........................

Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänste— män inom industri och partihandel med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 ........

Antal tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet med fördelning på ortsgrupper år 1970 samt förändring perioden 1966—1970 ..........

Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänste- män inom industri och partihandel samt hela befolk- ningen med fördelning på ortsgrupper och storstads- regioner år 1970 .........................

Antalet tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt hela befolkingen med fördelning på ortsgrupper år 1970 ......................

Förändring i antal arbetsställen och antal sysselsatta genom etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen med fördelning på län perioden 1963— 1970 ................................

Antal sysselsatta perioden 1962—1970 fördelade på arbetar- och förvaltningspersonal .............. Förändring i antalet sysselsatta to m är 1970 genom etablering, nedläggning och flyttning av arbetsställen samt sysselsättningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd perioden 1963—1970. Antal anställda, totala tillgångar och svenskt investerat kapital i producerande dotterföretag i utlandet åren

1960, 1965 och 1970 .....................

Svenska industriföretags utländska dotterföretag och minoritetsintressen åren 1965 och 1970 .........

Sysselsättningsutvecklingen inom olika delar av ser- vicesektorn perioden 1965—1970 .............

Sysselsättningsförändring inom olika delar av service- sektorn med fördelning på länsgrupper och enskilda storstadslän perioden 1965—1970 .............

Antal verksamhetsställen inom vissa av servicesektorns näringsgrenar med fördelning på länsgrupper år 1970 .

Sysselsatta inom vissa av servicesektorns näringsgrenar och samtliga förvärvsarbetande med fördelning på länsgrupper år 1970 ......................

120

120

125

128

129

132

133

134

139

143

146

148

148

152

153

155

Tabell 4.1

Tabell 4.2

Tabell 4.3

Tabell 4.4

Tabell 4.5

Tabell 4.6

Tabell 4.7

Tabell 4.8

Tabell 4.9

Tabell 5.1

Tabell 5.2

Tabell 5.3

Tabell 5.4

Tabell 5.5

Tabell 5.6

Tabell 5.7

Tabell 5.8

Folkmängd och folkmängdsförändringar i vissa nor- diska storstadsregioner perioden l960—l973 ......

Inrikes och utrikes flyttningsnetton i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961 —1972 ..........

Antal förvärvsarbetande samt den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner år 1970 .........

Färdigställda lägenheter i vissa nordiska storstadsregio- ner perioden 1961—1972 ................... Beräknat antal förvärvsarbetande inom basverksamhet med fördelning på näringsgrenar och storstadsregioner år 1970 ..............................

Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser inom olika storstadsregioner med fördelning på yrkesområden 1973-12-10 ..................

Antal arbetslösa samt anmälda lediga platser vid ar- betsförmedlingen i Göteborgs och Bohus län med fördelning på yrkesområden i augusti 1973 ....... Folkmängd och folkmängdsförändring i storstadsregio- nerna perioden 1960—1973 ................. Nettoflyttning i storstadsregionerna fördelad på åldersgrupper år 1973 ..................... Statligt stöd i regionalpolitiskt syfte till utbyggnad av industriell verksamhet med fördelning på olika finan- sieringsformer — totalsiffror från 1960-talets början eller från tidpunkten för Stödgivningens påbörjande under 1960-talet ........................

Planerad och faktisk sysselsättningsökning länsvis i företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd 1965- 07—01—1973-12-31 .......................

Produktionsställen utlokaliserade med statligt finan- siellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördel- ning på olika typer av lokalisering, perioden 1960- 01—01—1973-06-30 .......................

Sysselsatta inom företag som utlokaliserat produk- tionsställen med statligt finansiellt stöd från olika storstadsregioner perioden l960-01-01—1973-06-30

Produktionsställen utlokaliserade av företag i stor- stadsregionerna med statligt finansiellt stöd perioden 1960-01-01—1973-06-30, fördelning på storleks- gmpper efter antalet sysselsatta första halvåret 1973

Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsstäl- len utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av före- tag i olika storstadsregioner, fördelning på branscher, perioden 1960-01-01—1973-06-30 ............. Produktionsställen, sysselsatta, beviljat finansiellt stöd och beräknad total investering för verksamhet utloka- liserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på stödformer, perioden l960-01-01—l973-06-30 Beviljat lokaliseringsstöd till industriell verksamhet

173

175

177

177

186

196

197

206

208

221

230

237

238

241

241

242

Tabell 5.9

Tabell 5.10

Tabell 5.1 1

Tabell 5.12

Tabell 5.13

Tabell 5.14

Tabell 5.15

Tabell 5.16

Tabell 5.17

Tabell 5.18

Tabell 5.19

Tabell 5.20

Tabell 5.21 Tabell 5.22 Tabell 5.23

Tabell 5.24

Tabell 6. 1

Tabell 6.2

utlokaliserad av företag istorstadsregionerna perioden 1965-07-01—1973-06-30 ...................

Nedlagd och rekonstruerad verksamhet tidigare ut- eller omlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna budgetåren 1960/1961— 1972/1973 ............................

Produktionsställen, sysselsatta och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregio- nerna, fördelning på mottagande regioner (länsgrup- per), perioden 1960-01-01—1973-06-30 .........

Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsstäl- len utlokaliserade av företag i storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd, fördelning på branscher och mottagande regioner (länsgrupper) perioden 1960- 01-01—1973-06-30 .......................

Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen åren 1963—1970 ................

Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade

arbetsställen, fördelning på länsgrupper, perioden 1963—1970 ............................

Undersökningens omfattning ................

Företag i undersökningen med fördelning av produk- tionsställen och sysselsatta på omlokalisering och fi- lialutläggning samt ursprungsregioner ...........

Företag i undersökningen med fördelning av produk- tionsställen och sysselsatta på olika branscher ..... Förändringar i produktion, marknadsbearbetning och ägande som motiv för utlokalisering ............

De befintliga (ursprungliga) produktionsutrymmenas egenskaper som motiv för utlokalisering .........

Mark- och lokalförhållanden i storstadsregionen som motiv för utlokalisering ....................

Arbetskraftsförhållanden i storstadsregionen och för- väntningar när det gäller den mottagande regionen som motiv för utlokalisering .................

Finansieringsförhållanden som motiv för utlokalisering

Initiativ till utlokalisering av samhälleliga och andra organ ................................ Samarbete med andra företag och personliga hänsyn som motiv för utlokalisering .................

Företagens sammanfattande bedömning av motiven för utlokalisering ........................

Statliga regionalpolitiska investeringsbidrag årsvis i olika länder ............................

Slutbehandlade vägledningsärenden åren 1971—1973 .

244

249

251

260

261

266

267

268

269

270

271

272

273

274

274

Tabell 6.3

Tabell 7.1

Tabell 7.2

Tabell 7.3

Tabell 7.4

Tabell 8.1

Tabell 8.2

Tabell 8.3

Tabell 8.4

Tabell 8. 5

Tabell 8.6

Tabell 8.7

Tabell 8.8

Tabell 8.9 Tabell 8.10

Tabell 8.1 1

Tabell 8.12

Tabell 8.13

Slutbehandlade vägledningsärenden med fördelning på regioner åren 1972 och 1973 ................

Beräknad folkmängdsförändring länsvis i medeltal per år enligt länsstyrelsernas regionalpolitiska målsättning och erforderlig nettoflyttning perioden 1971—1980 samt genomsnittlig faktisk befolkningsutveckling åren 1966—1973 ............................

Folkmängd åren 1970 och 1973 samt befolknings- ramar för planeringen i länen år 1980 ...........

Beräknat behov av nya arbetstillfällen under perioden 1970—1980 enligt den sysselsättningsnivå som svarar mot riksdagens befolkningsramar för planeringen år 1980 ................................

Beräknad spontan sysselsättningsutveckling inom in— dustri- och servicesektorerna jämfört med beräknat behövligt sysselsättningstillskott i skogslänen perioden 1970—1980 — ett räkneexempel .............. Statliga väginvesteringar och fordonsbeståndets ökning perioden 1958—1969 samt acceptabel vägstandard år 1970 inom vägverkets planläggningsområden ...... SJ investeringar i fasta anläggningar med fördelning på grupper av driftdistrikt totalt för budgetåren 1966/ 1967—1970/1971 ........................

Industrilokaler uppförda som beredskapsarbete, total investering med fördelning på län, budgetåren 1963/ 1964—1968/1969 ........................

Tillämpningen av byggnadsregleringen i lokaliserings- politiskt syfte åren 1954—1957 ...............

Antal utfärdade samrådsbevis med fördelning på sam- rådsregioner 1971-04-01—1973-12-31 ..........

Planerade byggnadsinvesteringar enligt samrådsären- den avgjorda 1971-04—01—1973-12-31 ..........

Beräknad ökning av sysselsättningen genom planerade investeringar inom företag som erhållit samrådsbevis perioden 1971-04-01—1973-12-31 .............

Företag som efter samråd perioden 1971- 04-01—1974-03-31 beslutat om annan lokalisering

Undersökningens omfattning ................

Samrådsärenden i undersökningen med fördelning på regioner och näringsgrenar .................. Sysselsatta inom samrådsföretag i undersökningen samt beräknad förändring genom planerade investe- ringar ................................

Svarade samrådsföretag inom industri samt partihan— del, banker och vissa tjänster med fördelning på regioner och storleksgrupper efter antalet sysselsatta i resp företag ............................ Syften med planerade investeringar inom samrådsföre- tagen i undersökningen ....................

293

321

332

342

345

368

369

377

401

419

420

421

424 426

427

427

428

Tabell 8. 14

Tabell 8. 1 5

Tabell 8.16

Tabell 8.17

Tabell 8.18

Tabell 8.19

Tabell 9.1

Tabell 9. 2

Tabell 10.1

Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföreta- gen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena inom storstadsregionen ...........

Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföreta- gen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena utanför storstadsregionen .........

Erfarenheter av samrådet inom företagen i undersök- ningen ...............................

Undersökningsföretagens källa till information om skyldigheten att delta i lokaliseringssamrådet ...... Samrådsärenden avgjorda perioden 1971-04-01— 1973-06-30 fördelade efter handläggningstidens längd . Genomsnittlig tidsåtgång i olika delar av undersök- ningsföretagens planeringsprocess ............. Bidrags- och lånebelopp samt garantiramar med fördel- ning på vissa stödformer budgetåret 1974/1975 Sysselsättningsförändring perioden 1965—1970 samt antal sysselsatta år 1970 inom vissa administrations- och serviceverksamheter med fördelning på storstads- regioner och övriga regioner ................. Samrådsbevis utfärdade andra halvåret 1973 och förs- ta kvartalet 1974 med fördelning på storleksklasser efter lokalytans omfattning .................

429

430 431 432 432 433

44%

474

Tablåförteckning

Tablå 2.1

Tablå 4.1 Tablå 8.1

Tablå 8.2 Tablå 8.3

Tablå 9.1

Exempel på viktiga komponenter bland levnadsvillkoren i en region ..............................

Efterfrågan på och påverkan av regionstruktur ......

Industrier och andra anläggningar som enligt miljö- skyddskungörelsen (1969z388) ej får anläggas utan till- stånd eller dispens .........................

Kommuner i samrådsregionerna ................ Ärenden om lokaliseringssamråd som enligt lokaliserings- delegationens beslut 1973-10-23 kan avgöras av ordfö- randen ................................

Statliga stimulerande åtgärder helt eller delvis utnyttjade i regionalpolitiskt syfte — en översikt ............

79 164

388 416

418

[91.19.1111mimi|1'lp;.MaM":II|i*-.n1mq5|1r34 musli); ut [samaa-it 14 *nldLT ...läs n--.. .::..1' an./£.. frun-l..] mahml '$!

15131. Än'mmh-lu :m' snabba-11” lamm.-ma i t—mds'l

511... wil-ru månad-133164. 'mh'm. du; Mimmi 1? ”(får elvital rian: .!W—lilnt .qu .,:- när". 'i'-lmi a.al- [,-.-.-1|1=u-u11b'11'il.13 rx 11135 .,... .,... .. . . . lammull-WWW

. till-* , . . .'. .q'ätmw1m15mnmaå' !"8 unga.]; . . ..[[..13',.'1_-..'1'.[1 1.515?- man' "Frimmguam mum 555913. ; s lider

' nanm/5; ea7äaW' nail” sattt-EW; '”."W. 'aäillrnlt #11' " ”F ' " 2.113- . . . [i " . . .; .............

anmaqmn .rvlianaa'n-s I'll-n 115123'1'11 anemi-iman 531115151 1 '? åldu - - . , ...... 91115" vil-5 n». — efter. fåai'llloqrtmoigu i

Figurförteckning Figur 1.1 Svensk lokaliserings- och regionalpolitik från 1940— talet till 1970-talet — en översiktlig skiss ......... Figur 1.2 Regionala redovisningsenheter — länsgrupper ...... Figur 1.3 Storstadsregionernas avgränsning .............. Figur 2.1 Förändringar av hushållens levnadsvillkor över tiden Figur 2.2 Andel av de arbetssökande som med hänsyn till slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft i olika delar av landet inte beräknas kunna realisera valet av yrken ................................ Figur 2.3 Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverkningsindustrin (exkl gruvor) länsvis år 1970 ................................ Figur 2.4 Inhemska leveranser från tillverkningsindustrin i Kop- parbergs län är 1970 ...................... Figur 3.1 Befolkningsutveckling i länsgrupper och ortsgrupper i förhållande till riksutvecklingen perioden 1960—1973 Figur 3.2 Årlig genomsnittlig folkmängdsförändring med fördel- ning på län perioderna 1961—1965, 1966—1970 och 1971—1973 ............................ Figur 3.3 Födelsenetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto fördelade på storstadslän och länsgrupper perioden 1961—1973 ............................ Figur 3.4 Inrikes omflyttning över länsgräns åren 1968, 1970 och 1973 ............................. Figur 3.5 Förvärvsarbetande befolkning med fördelning på nä- ringsgrenar och länsgrupper åren 1965 och 1970 Figur 3.6 Förvärvsarbetande befolkning med fördelning på yr- ken och länsgrupper åren 1960 och 1970 ........ Figur 3.7 Sysselsatta fördelade efter länsgrupp perioden 1965—1973 ............................ Figur 3.8 Arbetslösa fördelade efter länsgrupp åren 1965—1973. Figur 3.9 Latent arbetslösa samt personer i arbete mindre än 35 timmar som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta), fördelade efter länsgrupp perioden 1965—1973 ..................... Figur 3.10 Vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser och

anmälda arbetslösa män och kvinnor vid månadens mitt åren 1960—1973. Årsmedeltal ............

56 66 67 78

84

88

92

103

106

107

109

111

114

118 119

121

Figur 3.11

Figur 3.12

Figur 3.13

Figur 3.14

Figur 3.15

Figur 4.1

Figur 4.2

Figur 4.3

Figur 4.4

Figur 4.5 Figur 4.6 Figur 4.7 Figur 5.1 Figur 5.2

Figur 5.3

Figur 5 .4

Figur 5.5

Figur 5.6

Figur 5.7

Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser vid månadens mitt fördelade efter länsgrupp åren 1960—1973. Årsmedeltal ...............

Lediga platser per arbetslös länsvis åren 1970 och 1973 ................................

Omfördelningar mellan landets A-regioner av högre befattningshavare inom industri och partihandel åren 1960—1970 ............................

Förändring i antalet arbetsställen genom flyttningar över länsgräns med fördelning på län perioden 1963— 1970 ................................

Sysselsättningsförändringar inom enskilda branscher i förhållande till sysselsättningsutvecklingen inom hela näringsgrenen industri perioden 1962—1970 ...... Årlig folkmängdsförändring i vissa internationella stor- stadsregioner under 1950— och 1960-talen — absoluta och relativa tal .......................... Årlig folkmängdsändring i vissa nordiska storstads- regioner perioden 1961—1973 ...............

Förändring i antalet förvärvsarbetande med fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1960—1970 .....................

Storstadsregionernas andel av den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket med fördelning på närings- grenar år 1970 .......................... Förändring i antalet arbetstillfällen i storstadsregio- nerna perioden 1965—1970 .................

Befolkningsutveckling i olika delar av storstadsregio- nerna perioden 1960—1973 ................. Födelseöverskott, flyttningsnetton och total folkök- ning i storstadsregionerna åren 1967—1973 ....... Regionalpolitiskt stöd samt vissa åtgärder med regio— nalpolitiska effekter åren 1963—1973 — en översikt

Den geografiska avgränsningen av stödområden år 1974 ................................

Investeringar med tillstånd (9 & 3 mom) att i regional- politiskt syfte disponera medel ur investeringsfond perioden 1963-07-01—1972-09-30 ............. Investeringar med tillstånd (9 ä 3 mom) att i regional- politiskt syfte disponera medel ur investeringsfond perioden 1963-07-01—1972-09-30 ............. Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på olika stödformer budgetårsvis

1960/1961—1972/1973 ......... . ..........

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på stödformer budgetårsvis 1960/1961—1970/1971 ....................

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på länsgrupper budgetårsvis 1960/1961—1972/1973 ....................

126

130

140

144

171

174

176

185

188

206

207

214

217

223

224

225

226

227

SOU 1974182 Figur 5.8

Figur 5.9

Figur 5.10

Figur 5.11

Figur 5.12

Figur 5.13

Figur 5.14

Figur 5.15

Figur 5.16

Figur 5.17

Figur 5.18

Figur 5.19

Figur 5.20

Figur 5.21

Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på län budgetårsvis 1960/61—1972/73 Förändringen av antalet sysselsatta inom industriföre- tag som beviljats lokaliseringsstöd samt inom hela industrin åren 1963—1972 ..................

Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom före- tag i storstadsregionerna perioden 1960-01-01— 1973-06-30 ............................

Produktionsställen, sysselsatta och beviljad finan- siering för verksamhet utlokaliserad av företag i stor- stadsregionerna efter typ av lokalisering, budgetårsvis 1960/61—1972/73 ....................... Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företagi storstadsregionerna samt beräknad sysselsättning en- ligt uppgifter i företagens ansökan om stöd, budgetårs- vis efter tidpunkt för beviljat stöd budgetårsvis 1960/1961—1972/1973 .................... Produktionsställen och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna, fördel- ning på stödformer, budgetårsvis 1960/61—1972/73 Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom stor- stadsföretag, fördelade efter mottagande regioner bud- getåren 1960/61—1972/73 .................. Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i storstadsregionerna, fördel- ning på mottagande län efter tidpunkt för beslut om finansiellt stöd budgetårsvis 1960/61—1972/73 Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med industrilånegarantier bud- getåren 1960/61—1972/73 och företagareföreningar- nas direktlån perioden 1960-01-01—1973-06-30 Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner till industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten perioden 1962-01-01—1973-06-30 ...................

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med statligt lokaliseringsstöd budgetåren 1965/66—1972/73 ...............

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med investeringsfondsmedel (i regionalpolitiskt syfte) budgetåren 1963/64—1972/73

Produktionsställen utlokaliserade av industriföretag i

storstadsregionerna, samtliga finansieringsformer perioden 1960-01-01—1973-06-30 ............. Beviljat finansiellt stöd till produktionsställen utlokali- serade av företag i storstadsregionerna i förhållande till hela stödgivningen, budgetårsvis perioden 1960/61— 1971/72 ..............................

229

232

239

245

246

247

248

250

252

253

254

255

256

Figur 5.22

Figur 5.23

Figur 5.24

Figur 6.1

Figur 6.23

Figur 6.2b Figur 6.3

Figur 6.4

Figur 6.5 Figur 6.6

Figur 6.7

Figur 6.8 Figur 7.1 Figur 8.1

Figur 8.2

Figur 8.3

Figur 8.4

Figur 8.5

Figur 8.6

Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika storstadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och ursprungsregioner ............ Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika storstadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och mottagande regioner .......... Erfarenheter av utlokaliseringen bland enkätföretagen fördelade efter omlokalisering och filialutläggning samt länsgruppema mellersta Sverige och skogslänen Statligt stöd till industriföretag i regionalpolitiskt syf- te med fördelning på stödformer i vissa OECD—länder — en översikt ...........................

Regionalpolitiska utvecklings- och stödområden i vissa västeuropeiska länder .....................

Regionalpolitiska stödområden i USA och Kanada Områden med anmälningsplikt vid etablering, omflytt- ning och utvidgning av industrier i Norge ........ Beviljade lokaliseringstillstånd för uppförande av kon- tors— och servicelokaler i sydöstra England 1965—1972

Beviljade lokaliseringstillstånd för industriföretag i olika delar av Storbritannien åren 1960—1970 .....

Antal verksamhetsställen inom industrin utflyttade från Paris-regionen årsvis perioden 1955—1971

Sysselsatta inom olika industribranscher med fördel- ning på Paris—regionen och övriga Frankrike åren 1954, 1962 och 1968 .........................

Rijnmonds avgränsning .................... Planen för den regionala strukturen ............

Vägbyggnadsinvesteringar (byggnadsarbeten och un- derhåll) enligt ordinarie anslag och beredskapsanslag inom olika länsgrupper och hela riket åren 1960— 1973 ................................ Väginvesteringar (byggnadsarbeten och underhåll) länsvis enligt ordinarie anslag och beredskapsanslag budgetåren l960/6l-kalenderåret 1973 .........

Statliga investeringar inom olika delar av kommunika- tionssektorn, relativa andelar för olika länsgrupper, åren 1960—1973 ........................

Televerkets anläggningskostnader med relativ fördel- ning på olika teledistrikt budgetåren 1967/68— 1972/73 .............................. Lägenhetsproduktion och sjukhusbyggande, ökat antal barnstugeplatser samt statliga bidrag till uppförande av avloppsreningsverk, relativa andelar för olika länsgrup- per, åren 1960—1972 ..................... Beredskapsarbeten (hela investeringskostnaden) med fördelning på länsgrupper kalenderåret 1960-budget- året 1972/73 ...........................

258

259

277

283

285 286

291

301

302

308

311 313 334

364

365

367

369

372

SOU l974:82 Figur 8.7 Figur 8.8

Figur 8.9 Figur 8.10

Figur 8.11 Figur 8.12 Figur 8.13

Figur 8.14

Figur 8.15

Figur 9.1 Figur 10.1

Figur 10.2

Beredskapsarbeten efter ändamål med relativ fördel- ning på länsgrupper budgetåren 1960/61—1972/73 Bostadsbyggandet inom storstadsregionerna och andra kommungrupper åren 1961—1972 .............

Bostadsbyggandet länsvis åren 1960—1973 .......

Lokalisering av miljöstörande verksamhet — ärenden enligt 136 a & BL prövade och under prövning 1974- 05-01 ................................

Inkomna och beviljade ansökningar om byggnadstill- stånd åren 1944—1958 ....................

Beviljade igångsättningstillstånd för oprioriterade byggnadsprojekt åren 1966—1973 (kvartalsuppgifter) .

Samrådsbevis med relativ fördelning på näringsgrenar. regionvis, perioden 1971-04-01—1973-12-31 ......

Utfärdade samrådsbevis samt beräknad sysselsättning k va rt alsvis efter tidpunkten för anmälan 1971—04—01—1973-12-31 ...................

Företag som deltagit i lokaliseringssamråd och beslutat om lokalisering från storstadsregionerna 1971-04-01— 1974-03-31 ............................

Nettovinsten före och efter avgift i expanderande anläggningar — en principskiss ................

Förslag till organisation för statens lokaliseringsdelega- tion .................................

Regionalpolitikens besluts- och samarbetsmönster ef- ter inrättandet av statens lokaliseringsdelegation — en översiktlig skiss .........................

376

381

383

394

397

410

422

423

425

464

527

'. allmänt.-i;. "i 1.5 weit

._—.1 . .. o i?" r'1-7 . = mer ' , Årgång-'. 115-5.5 EM" l . 9 '! LILJ 71 än??? 311" [& gult-17171 [ 01 113111?! EF . mu,

maggan 9.111 161.561

Författningsförslag

Förslag till lag om lokaliseringstillstånd

1 % Den som planerar nybyggnad av eller annan åtgärd med lokaler, för vilka fordras byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959z612), eller som avser att förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till lokaler, skall, i den omfattning det är erforderligt från regionalpolitisk synpunkt, inhämta medgivande (lokaliseringstillstånd) av statens lokaliseringsdelegation (lokaliseringsmyndigheten) i fråga om lokaliseringen av verksamhet som lokalerna är avsedda för.

Byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt som omfattas av förordnande enligt första stycket får icke företas, innan lokaliseringstillstånd beviljats.

2 & Lokaliseringstillstånd enligt 1 % fordras icke för — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt som uteslutande syftar till rationalisering av näringsverksamhet, utvidgning av personalutrymmen eller förbättring av intern arbetsmiljö; — byggnadsåtgärd som prövas enligt 136 a % byggnadslagen; — byggnadsåtgärd för vilken regeringen beviljat företag statligt lokalise- ringsstöd eller tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal för vilken statlig myndighet beviljats särskilt investeringsanslag; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal som avser landstingskommunal eller primärkommunal förvaltning; — byggnadsåtgärd och förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till lokal som regeringen finner skäl att från regionalpolitisk synpunkt undanta från tillståndsplikten.

3å Den som planerar byggnadsåtgärd eller övertagande av lokaler som omfattas av förordnande enligt l % skall, så snart det kan ske, skriftligen ansöka om lokaliseringstillstånd hos lokaliseringsmyndigheten. Myndigheten upptar överläggningar i lokaliseringsfrågan med den som gjort ansökan. Myndigheten skall utfärda bevis om att lokaliseringstillstånd beviljats.

45 Talan mot lokaliseringsmyndighetens beslut enligt lå föres hos regeringen genom besvär.

55 Den som tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Förslag till förordning om lokaliseringstillstånd

1 & Skyldighet att inhämta lokaliseringstillstånd föreligger för den som planerar att — företa byggnadsåtgärd, till vilken fordras byggnadslov enligt byggnads- stadgan (19592612) eller — förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till lokaler.

Skyldighet att inhämta tillstånd föreligger om — byggnadsåtgärden eller förvärvet av ägande- eller nyttjanderätt inne- fattar ett lokaltillskott i verksamheten på minst 1 000 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller fabriks— eller lagerlokaler; — byggnadsåtgärden eller förvärvet av ägande- eller nyttjanderätt inne- fattar ett lokaltillskott i" verksamheten på minst 500 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller kontors-, förvaltnings- eller forskningslokaler.

2 & Ansökan enligt 2 5 lagen om lokaliseringstillstånd göres skriftligen.

Är uppgifterna i ansökan så ofullständiga att de ej kan läggas till grund för beslut skall den sökande skriftligen anmodas att komplettera ansökan i särskilt angivna hänseenden.

35 Lokaliseringsmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillståndsskyldighetens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den men gäller ej byggnadsåt— gärd, för vilken ansökan om byggnadslov har gjorts hos byggnadsnämn- den eller anmälan om samråd skett enligt lagen om lokaliseringssamråd före

' Förslag till förordning

om ändring i byggnadsstadgan (1959z612)

56 ä 3 mom. Omfattas åtgärd, för vilken byggnadslov sökes, av förord- nande enligt lagen om lokaliseringstillstånd, får byggnadslov icke beviljas utan att sökanden företett bevis enligt 3 % samma lag att han beviljats lokaliseringstillstånd.

Sammanfattning

Bakgrund och direktiv

Regionalpolitiken har sedan slutet av 1960-talet i flera sammanhang varit föremål för översyn och förnyelse. Det har stegvis också skett en utvidgning av resurser och medel — framför allt inom stödverksamhetens ram. Samtidigt har i den allmänna debatten från flera håll framförts krav på en etableringskontroll som en kompletterande åtgärd avsedd att dämpa tillväxten istorstadsregionerna. I riksdagen yrkades åren 1969 och 1970 i motioner att ett tillståndstvång eller ett system med investerings- avgifter riktat mot etablering och utbyggnad av företag i dessa tätbefolka- de områden skulle utredas.

Förslagen överlämnades till 1968 års lokaliseringsutredning, som emel- lertid tvekade inför en etableringskontroll eller andra restriktioner som lokaliseringspolitiskt medel — med hänsyn till svårigheterna att bedöma medlets effekter. Utredningen framhöll att den regionalpolitiska forsk- ningen ännu inte hade undersökt och analyserat verkningarna av restrik- tiva styrmedel. De indirekta verkningarna bedömdes som svårgripbara.

1970 års riksdag beslutade om en utökad lokaliseringsverksamhet — framför allt breddades stödmöjligheterna. Departementschefen framhöll att upplysnings- och rådgivningsverksamheten borde göras ”mer allmän- giltig” och ske i ”mer organiserade former". Det ansågs emellertid uteslutet att på basis av de utredningar som genomförts ta ställning till frågan om etableringstillstånd.

Förutsättningar borde däremot finnas för ett anmälningssystem: Ett sådant system skulle kräva ett relativt enkelt administrativt förfarande men samtidigt ge goda möjligheter till kontinuerligt samråd och utbyte av information mellan samhällets lokaliseringsorgan och de expansionsvilliga företagen. Samrådsverksamheten borde inriktas på företag i starkt expan- derande regioner och där omfatta den industri och de andra sektorer inom näringslivet som utgör grunden för expansionen. Anmälningsplikten rubricerades lokaliseringssamråd och påbörjades den 1 april 1971.

Frågan om en starkare påverkan iregionalpolitiskt syfte levde emeller- tid vidare. Den återkom i den politiska debatten — i riksdagen och i pressen. För att få en allsidig och grundlig belysning som ett underlag för bedömningen av för- och nackdelar på kort och lång sikt av nya styrmedel tillkallades i augusti 1972 sakkunniga, som antog benämningen utredningen om regionalpolitiska styrmedel.

Utredningen skall enligt direktiven undersöka behovet av och förut- sättningarna för nya styrmedel samt pröva utformningen av olika lös- ningar. Utgångspunkten skall vara att möjligheterna för en expansion förbättras i delar av landet där utvecklingen av näringslivet bör främjas. Bedömningarna av insatsbehoven skall göras med de av statsmakterna fastställda målen för regionalpolitiken som grund.

Problemställning — en bruksanvisning

Utredningen har för avgränsningen av sin arbetsuppgift formulerat ett antal frågeställningar, som steg för steg anger vilka överväganden som är nödvändiga för att utredningen skall kunna formulera slutsatser om behovet av och förutsättningarna för starkare styrmedel i regionalpoliti- ken än de nuvarande:

(1) Föreligger det behov av ökade regionalpolitiska insatser och vilka är i så fall dessa behov? (2) Kan behoven tillgodoses med utnyttjande av nuvarande regionalpoli- tiska medel och insatser? (3) Om det fordras en utökning av medel och insatser, är den möjlig inom ramen för de stimulerande åtgärderna? (4) Om det bedöms nödvändigt att utnyttja restriktiva medel i regional- politiken för att tillgodose behov som svarar mot den regionalpoli- tiska målsättningen, vilka styrmedel kan övervägas och hur bedöms effekterna av dessa? (5) Vilken verksamhet är lokaliseringsbar? Vilket underlag för utflytt- ning av sysselsättningsskapande verksamhet finns inom de expansiva regionerna? (6) Vilka är skälen för och emot restriktiva medel i regionalpolitiken och vilka för- och nackdelar kan förknippas med olika lösningar? (7) I vilka former skall en restriktiv regionalpolitisk påverkan utövas?

Utredningen redovisar en dokumentation som syftar till att ge svar på de olika delfrågorna. Redovisningen följer den skisserade ”utred- ningsmodellen” och gör det möjligt att stegvis behandla utredningens problemställning. Redogörelser och överväganden orienterar fram mot en syntes och ett förslag till nya åtgärder _. till en samverkan för regional utveckling, som utredningens betänkande också rubricerats. Utredningens dokumentation, slutsatser och förslag ryms inom 10 ka-

pitel fördelade på fyra avdelningar:

CI Problemställning: precisering av utredningsuppgiften; El Utgångsläge: redovisningar av de aktuella forskningsperspektiven, den regionalekonomiska utvecklingen i grova drag, storstadsutvecklingen i Sverige och utomlands, resultaten av stödgivningen och erfarenheterna av restriktiva regionalpolitiska styrmedel i andra länder; DÖverva'ganden: bedömningar av åtgärds- och insatsbehoven med ut- gångspunkt från den regionalpolitiska målsättningen, resultaten och erfarenheterna av styrmedel inom andra verksamhetsområden samt olika regionalpolitiska restriktioners för- och nackdelar; [__| Förslag: utformning av ett system för effektiv lokaliseringspåverkan.

Nya styrmedel _ behov och förutsättningar

Utredningens överväganden har visat att det föreligger ett behov av och förutsättningar för en starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel medger. Underlaget för utredningens slutsatser om behovet av utökade åtgärder är (1) en beräkning av den länsvisa sysselsättningsvolym som svarar mot statsmakternas regionalpolitiska målsättning (befolkningsramarna) och (2) en bedömning av det nuvaran- de regionalpolitiska handlingsprogrammets möjligheter att ge de effekter som realiserandet av målsättningen skulle kräva under återstoden av 1970-talet. Bedömningen av effekterna är grundad på de hittillsvarande resultaten av olika stimulansåtgärder sedan 1960-talets början samt omfattar i övrigt en prövning av möjligheterna att i regionalpolitiskt syfte utnyttja de administrativa styrmedel som står till lokaliseringsorganens förfogande.

Effekterna av de regionalpolitiska ekonomiska medlen har enligt utred- ningens slutsatser varit goda. Stödverksamheten har utvecklats successivt och tillgodoser nu företagens alla viktigare former av finansieringsbehov. Till detta skall läggas att stödverksamheten i stigande grad kommit att accepteras som en normal finansieringsform av företagen. Stödåtgärder- nas omfattande bredd och den successivt fördjupade tillämpningen är avgörande för utredningens slutsats att det sannolikt inte finns underlag för någon mer långtgående ökning av effektiviteten i stimulansåtgärderna.

En sådan bedömning utesluter inte fortsatta punktvisa förstärkningari stödverksamheten. Olika situationer i den regionalekonomiska utveck- lingen kräver olika behov av och utrymme för extraordinära insatser av stimulerande karaktär. En hög grad av elasticitet i stödverksamheten och i utbyggnaden av samhällsservicen — med möjligheter att improvisera regionalpolitiska åtgärder utanför de traditionella medlens ram — ger en effektiv beredskap och förutsättningar att i vissa regioner nå ökade resultat genom stimulansåtgärderna.

De nuvarande administrativa styrmedlens möjligheter att bidra till en påverkan av sysselsättningsunderlagets fördelning som skulle svara mot den regionalpolitiska målsättningen har varit marginella. Det gäller bl a tillämpningen av lagstiftningen om lokalisering av miljöstörande verksam- het. Andra former av styrning ger effekter först på längre sikt, tex samordningen av den offentliga serviceutbyggnaden. Lokaliseringssam- rådet har också begränsningar — det har bl a visat sig svårt att få kontakt med företagen på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringsprocessen. Det skall när det gäller byggnadstillståndsgivningen betonas att de 5 k oprioriterade arbetena för närvarande inte omfattar industrin.

Utredningen anser att det finns behov av en ökad regionalpolitisk påverkan och överväger i nästa steg förutsättningarna och problemen i samband med

(1) En tillståndsgivning för investeringar och/eller sysselsättningsexpan- sion; (2) Ett avgiftssystem tillämpat på investeringar och/eller sysselsättnings- expansion inom vissa områden.

Enligt utredningens bedömning tillgodoser regionalpolitiska avgifter en begränsad del av de krav som bör ställas. Företagens beslut blir i ett avgiftssystem (utan dispensmöjligheter) en helt intern angelägenhet och ger inte samhällets lokaliseringsorgan möjligheter att ta kontakt med företagen för diskussion om lämpliga lokaliseringsalternativ. Regionala avgifter är ett generellt verkande medel och innebär, om förutsättningar- na är identiska, i stort samma effekter för jämförbara företag. Avgifts- restriktioner slår emellertid onyanserat —- även på sektorer inom närings- livet med utvecklingssvårigheter.

En tillståndsgivning tillgodoser omvänt just kraven på anpassningsbar- het och kontakter mellan företag och offentliga planeringsorgan. Inom ramen för en tillståndsgivning kan företagens individuella behov tillgodo- ses, medan ett avgiftssystem utan dispenser primärt har till syfte att dämpa en expansion i olika regioner. Tillståndsgivningen blir under normala förhållanden ingen ekonomisk belastning för företaget.

Utredningen anser att nuvarande regionalpolitiska medel bör komplet- teras med en tillståndsprövning för olika slag av expansion inom näringslivet i olika delar av landet. Restriktioner skapar ingen sysselsätt- ning men gör det möjligt att väsentligt öka informationsutbytet mellan samhälle och näringsliv. Behovet av en förbättrad dialog om lokaliserings- förutsättningarna och om den regionalpolitiska målsättningens krav gäller framför allt delar av tjänstesektorn och industrins administrativa funktio- ner. Dessa verksamheter är för sin utveckling beroende av ett brett informations- och kontaktutbud, som därmed blir styrande för lokalise— ringen av nya arbetsställen och expansion av befintlig verksamhet. Förutsättningarna att åstadkomma en spridning av sysselsättningsun- derlaget inom administration och service har Ökat — genom förbättrade resmöjligheter och genom nya tekniska former för data- och informa- tionsöverföring. Denna utveckling av kommunikationsservicen fortgår och kan successivt komma att eliminera kvarvarande olägenheter av en gles lokalisering. Den beslutade omlokaliseringen av central statlig förvalt- ning är ett led i strävandena att anpassa förläggningen av arbetstillfällena inom administrativa yrken till de regionalpolitiska målen. Enligt utred- ningens bedömning finns det förutsättningar att skapa en tradition för förändringar av lokaliseringsmönstret även inom det enskilda näringslivets service- och administrationsfunktioner.

Samhället har emellertid också ett behov att effektivt påverka lokalise— ringen av tillverkningsfunktionerna i näringslivet. Den totala sysselsätt- ningen inom industrin tenderar att minska — ett resultat av ökad arbetsproduktivitet. Punktvis sker däremot en kraftig expansion och förnyelse med omfattande regionala effekter, speciellt i skeden med betydande förskjutningar i produktions- och efterfrågebetingelserna.

Förändringar i energi- och råvaruförsörjningen kan få återverkningar på industrins lokaliseringsmönster. Det kan vidare finnas ett behov att förhindra omflyttningar som innebär nedläggning av en produktionsenhet i en region samt etablering av motsvarande enhet i en annan region, om detta skapar lokala sysselsättningsproblem men inte ger samhället eller företaget några mer omfattande effektivitetsvinster. Slutligen kan det i

vissa situationer — med hänsyn till sysselsättningskraven och de tillgäng- liga samhällsbyggnadsresurserna — finnas motiv att lokalt inom en region påverka lokaliseringen av etableringar och utbyggnader.

Även om det föreligger behov av och förutsättningar för utökade medel medför en tillståndsprövning också risker — den kan tex dämpa initiativkraft och expansionsvilja. Dessa risker skall emellertid inte överdrivas. Flexibilitet i tillämpningen efter regioner, verksamheter och projektens storlek ger möjligheter att anpassa handläggningen till kraven i de individuella fallen samt till förhållandena i olika regioner under olika skeden av den regionalekonomiska utvecklingen. Det finns numera ett omfattande erfarenhetsunderlag när det gäller lokaliseringsbedömningar inom offentliga organ på central och regional nivå, ett omfångsrikt regionalpolitiskt faktamaterial, en plan för den regionala strukturen och mångsidiga, ständigt växande kunskaper om utvecklingen i olika bran- scher och näringsgrenar.

Utformningen av en utökad påverkan

Utredningen föreslår att den regionalpolitiska tillståndsprövningen skall avse etablering, expansion eller ändrade dispositioner som förutsätter

(1) Lokalutnyttjande genom D nybyggnad av egna lokaler," D förvärv av äganderätten till redan uppförda lokaler; El förhyrning av lokaler;

(2) Ändring i lokalutnyttjande genom El att lokal tas i bruk för annat ändamål än tidigare.

Utredningen diskuterar förutsättningarna för den framtida sysselsätt- ningstillväxtens fördelning och drar slutsatsen att en regionalpolitisk tillståndsgivning, som syftar till dels att i vissa regioner höja den allmänna sysselsättningsnivån, dels att inom andra områden åstadkomma en struk- turell och geografisk arbetsmarknadsbalans, bör ges ett brett verknings- område. Tillståndsgivningen för uppförande, utvidgning, ändring, förvärv och förhyrning av lokaler föreslås gälla generellt inom landet för företag, organisationer, myndigheter och enskilda personer. Tillståndsplikten skall enligt utredningens förslag — med ett antal undantag — tillämpas med inriktning på verksamheter som utnyttjar lokaler för arbetsfunktionerna produktion, administration, forskning samt lagring och distribution, dvs.

[3 Fabrikslokaler; El Kontors- och förvaltningslokaler; El Forskningslokaler; D Lagerlokaler.

Den föreslagna avgränsningen innebär att tillståndsplikten begränsas till lokaler som utnyttjas av verksamheter med möjligheter att välja mellan olika regioner för sin förläggning. Utanför tillståndsplikten skulle falla lokaler för vilka realistiska alternativ till lokalisering saknas: tex lantbruksbyggnader, butiker, sjukhus, skolor, kyrkor, hotell, restau- ranger, samlingslokaler, sport- och simhallar.

Det måste emellertid också finnas en rad andra generella undantagi tillståndskravet. Dessa undantag bör regleras i de författningar som föreslås gälla för tillståndsplikten. Tillståndskravet bör upphävas för åtgärder som genom bestämmelser i annan lagstiftning underställs rege- ringens prövning samt åtgärder som avser lokaler för primär- eller landstingskommunal förvaltning. En särskild regionalpolitisk tillstånds- prövning bör heller inte ske av statliga myndigheters åtgärder som innebär förändringar i deras lokalutnyttjande, om åtgärderna prövasi annan ordning av regeringen eller riksdagen. Undantag från tillståndsplik- ten bör vidare göras för ny-, till- och ombyggnader som uteslutande avser rationalisering av verksamheten, förbättring av den interna arbetsmiljön eller utvidgning och förbättring av personalutrymmena. Utredningen föreslår i nästa steg, som en normalregel, att tillståndskra- vet skall upphävas för nybyggnad, ändring eller övertagande av lokaler som understiger

El 1 000 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller fabriks- eller lagerlokaler; El 500 ml våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller kontors-, förvaltnings- eller forskningslokaler.

Ytterligare undantag från den generella tillståndsplikten bör slutligen göras i den praktiska tillämpningen. Sådana undantag motiveras av att det för skilda regioner och verksamheter kan föreligga olika behov av och förutsättningar för en tillståndsplikt. Dessa behov och förutsättningar bestäms av flera faktorer, bl a innehållet i den regionalpolitiska målsätt- ningen.

De regionalpolitiska målen innefattar flera klart preciserade anvis- ningar om vilka prioriteringar som bör ske när det gäller samhällets insatser för att påverka bla den regionala fördelningen av arbetstillfälle- na. En sådan prioritering utgör inrättandet av särskilda stödområden. En annan del av prioriteringsförutsättningarna är planen för utveckling av den regionala strukturen. Planen ger konkreta anvisningar för vilka typer av åtgärder som bör vidtas i olika ortskategorier: dämpning av expansio- nen inom vissa sektorer av storstadsregionernas näringsliv, ökning av sysselsättningsmöjligheter och utbyggnad av kvalificerade samhällsfunk- tioner i primära centra samt utbyggnad och differentiering av arbetsmark- naden i regionala centra.

Utredningen föreslår att den regionalpolitiska tillståndsprövningen intas i en särskild lagstiftning. Denna bör underordnas 136 a % byggnads- lagen, vilket innebär att etablering/utbyggnad av miljöstörande verksam- het som avgörs av regeringen inte skall prövas enligt den regionalpolitiska lagstiftningen. Lokaliseringsorganet föreslås regelbundet yttra sig i dessa ärenden. Lagen om lokaliseringstillstånd skall däremot enligt utred- ningens bedömning vara sidoordnad övrig lagstiftning som reglerar särskilda utbyggnads- och etableringsvillkor, t ex byggnadslagen i övrigt, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och väglagen. Prövning föreslås alltså ske parallellt enligt olika lagar. Beslutsordningen bör utformas så att underlaget för granskningen enligt olika tillståndskrav så långt som möjligt kan vara detsamma.

Den regionalpolitiska verksamhetens nya organisation

Utredningen anser det vara väsentligt för effektiviteten att tillståndspröv- ningen inte blir isolerad från handläggningen av andra regionalpolitiska ärenden. Tillståndsprövningen skall vara en integrerad del av en utvidgad information och rådgivning. En samordning i det administrativa arbetet mellan olika former av statlig tillstånds- och stödgivning skall vidare kunna ske. Det är också nödvändigt att principerna för tillståndspröv- ningens tillämpning överensstämmer med riktlinjerna för den regionala fördelningen av samhällsservicens utbyggnad.

En tillståndsprövning förutsätter utökad rådgivning till företag och andra verksamheter om alternativa lokaliseringsorter och om olika stödmöjligheter. En effektivare samordning mellan stödorganen och de för samhällets servicefunktioner ansvariga myndigheterna blir nödvändig, om företag, som efter förhandlingar inom tillståndsprövningens ram väljer annan lokaliseringsort än den ursprungliga, skall få gjorda utfästel- ser när det gäller finansiellt stöd och samhällelig service infriade. En utökad analys och information fordras också inom samhällssektorn för att olika offentliga organ skall få tillgång till ett underlag för att kunna bedöma nya och ändrade samhällsåtgärders regionala konsekvenser.

Det behövs ett sektorsövergripande organ som har kompetens och resurser att göra samlande bedömningar, väga olika sektorers behov mot varandra och att ta initiativ till planerings- och fördelningsåtgärder som påverkar den regionala utvecklingen. Enligt utredningens bedömning är försöksskedet i svensk regionalpolitik förbi och tiden nu mogen för en permanent organisatorisk lösning. Utredningen anser från redovisade utgångspunkter att övervägande skäl talar för ett nytt självständigt regionalpolitiskt organ och föreslår att detta kallas statens lokaliserings- delegation. De regionala och lokala organen — länsstyrelserna och kommunerna — bör ges ett starkare inflytande i det regionalpolitiska arbetet.

Den föreslagna lokaliseringsdelegationens ställning i den regionalpoli- tiska verksamheten och i förhållande till regeringen, centrala ämbetsverk och motsvarande regionala organ illustreras i följande figur. Lokalise- ringsdelegationen skall enligt utredningens förslag vara den operativa informations-, rådgivnings- och tillståndsmyndigheten och föreslås i den arbetsfunktionen samverka med länsstyrelserna och en rad centrala ämbetsverk. Det skall understrykas att figuren utgör en exemplifiering av samarbetet på det centrala och det regionala planet. En rad andra statliga organ föreslås komma att beröras av besluts- och samarbetsmönstret. Lokaliseringsdelegationen skall vidare, enligt utredningens förslag till arbetsfördelning inom den regionalpolitiska verksamheten, yttra sig till regeringen i ärenden om tillstånd för etablering/utbyggnad av miljö- störande industri enligt 136 a & byggnadslagen samt i övriga ärenden av regionalpolitisk betydelse som avgörs av regeringen.

Statens vägverk

Regeringen 4!

Statens lokalise- ringsde— legation

?

Statens industriverk

Bostads- styrelsen

marknads- styrelsen

Vägför— valtningar

L _, _-L ”li

Kommuner

> Länsstyrel- ser

| i

Lagsbo- " - - Länsarbets— Företagare- ätar snamn- nämnder föreningar ;— lf__ .i___

Utredningsförslagets innebörd

Skall lokaliseringsorganet med utnyttjande av de nya styrmedlen verk- samt kunna delta i företagens planering — till nytta för expanderande verksamheter och för samhället — måste det finnas en väl organiserad uppsökande-verksamhet. Inriktningen av och intensiteten i den upp- sökande verksamheten kan varieras efter verksamheter och regioner samt i tiden. Dessa variationer är ett uttryck för den av utredningen betonade flexibiliteten i handläggningen. Det skall framhållas att motiv för överläggningar och kontakter givetvis föreligger även om expansionstak- ten i ett visst skede är låg inom en region.

Har lokaliseringsorganet som ett resultat av sitt offensivt uppsökande arbete inlett överläggningar med ett företag som bedriver verksamhet inom den tillståndspliktiga sektorn och som dokumenterat sina avsikter att utvidga verksamheten eller att nyetablera, är det lokaliseringsorganets uppgift att med utgångspunkt från givna förutsättningar redovisa alterna- tiva lösningar till lokalisering.

Lokaliseringsorganet informerar t ex om stödmöjligheter, transportför- utsättningar och arbetskraftstillgångar. Det medverkar i nästa steg, sedan företaget utvärderat redovisade data, till att kontakt etableras med aktuella finansieringsorgan och samordnar i praktiken åtgärder som kan erfordras av flera olika myndigheter när det gäller finansiering och utbyggnad av samhällsservicen. Lokaliseringsdelcgationen blir tillsam- mans med de regionala organen en motor i det fortsatta planeringsarbetet och i strävandena att realisera planerna.

Kontakt- och förhandlingsarbetet kan antas följa huvudlinjerna i den nuvarande regionalpolitiska verksamheten -- med två undantag: Det nya centrala lokaliseringsorganet kommer att kunna agera som samordnare och har därmed förutsättningar att spela över hela fältet av regionalpoli- tiska stödåtgärder. De regionalpolitiska organen får genom tillståndsgiv- ningen möjligheter att framträda med auktoritet, när företagen i situationer utan renodlat företagsekonomiska och samhälleliga motiv för en viss lokalisering vidhåller sina krav.

Lokaliseringsdelegationen kommer emellertid inte att kunna fånga upp alla expansionsplaner innan de tagit en definitiv form. I flertalet fall torde lokaliseringsorganet komma att möta ett färdigt utbyggnadspro- jekt. Resultaten av lokaliseringsdelegationens insatser blir här beroende av vilka praktiska villkor för en viss lokalisering som föreligger, vilka fördelar stödmöjligheterna ger företaget och hur lokaliseringsorganet förmår att argumentera med utgångspunkt från dessa olika förutsätt- ningar.

Svårigheterna för lokaliseringsorganet att nå resultat blir större när det gäller företag som redovisar färdiga utbyggnadsplaner och som också läst sig vid genomförandet av dessa. Lokaliseringsorganet får i sådana situatio- ner — med utgångspunkt från sina erfarenheter, genom jämförelser med innehållet i liknande ärenden samt data och värderingar i branschutred- ningar m m — söka bedöma hur stor rörelsefrihet företagen har i valet av lokaliseringsort tex för en ny tillverkning eller för utvidgning av den aktuella produktionen. Det skall tilläggas att slutsatserna när det gäller företagen i princip avser även andra tillståndsskyldiga, dvs organisationer, myndigheter och enskilda personer.

Utredningens beräkningar visar att den regionalpolitiska tillståndspröv- ningen skulle komma att omfatta 700 å 800 ärenden per år. Omkring 300 ärenden skulle gälla byggnadsåtgärder, övertaganden och förhyrningar av lokaler inom storstadsregionerna. Återstående 300 år 400 ärenden skulle avse tillståndspliktiga åtgärder i övriga delar av landet, företrädesvis inom primära och regionala centra.

Perspektiv på de nya regionalpolitiska styrmedlen

En regionalpolitisk tillståndsprövning i den form utredningen skisserat skulle innebära en angelägen vidareutveckling av regionalpolitiken. Till- ståndsprövningen kan ge de regionalpolitiska organen ökade insikter om problemen kring enskilda företags och andra organs samt om olika branschers utveckling. Den har också förutsättningar att förbättra möjligheterna för samhället — när samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för en viss regional fördelning av planerade investeringar — att med auktoritet hävda sina intressen och söka få ett företag, en organisation eller en myndighet att välja ett lokaliseringsalternativ som tillgodoser även den regionalpolitiska målsättningens krav. Det skall understrykas att samhällets utvidgade befogenheter innebär ett ökat ansvar för samhälls-

organen i deras strävanden att följa förändringarna inom näringslivets olika delar och att stimulera utvecklingen inom företag och branscher med möjligheter att bidra till en ökad sysselsättning och en förbättrad miljö.

Utredningens förslag till organisation av den regionalpolitiska verksam- heten innebär en ny form av samordning mellan de olika i regionalpoli- tiken engagerade organen på central och regional nivå. Förslaget syftar till att säkra åtgärder när det gäller olika former av samhällsservice — finansiering, utbildning, transporter och annan service — som kan vara nödvändiga för ett företags utveckling. Utredningen har dessutom under- strukit betydelsen av flexibilitet och smidighet i regionalpolitiken — att extraordinära, punktvisa insatser skall kunna utnyttjas i situationer när behov och möjligheter talar för att detta är angeläget eller nödvändigt. En sådan flexibilitet är en del av en utökad ömsesidig påverkan och ett effektivare växelspel mellan näringsliv och samhälle inom regionalpoliti- kens vidgade ram.

Kravet på anpassning till ändrade betingelser i regionalpolitiken förutsätter att tillståndsplikten tillämpas nyanserat. Sambanden i den regionalekonomiska utvecklingen framstår som mer komplicerade och målen i regionalpolitiken som mer facetterade än tidigare. Tyngdpunkten i regionalpolitiken håller på att flyttas från 1960-talets fokusering på de kvantitativa problemen till en diskussion kring den regionalekonomiska utvecklingens kvalitativa dimensioner. Motiven för en allmän dämpning av utvecklingen i vissa regioner är nu inte lika framträdande som behoven av en strukturell anpassning som syftar till en förbättring av balansen mellan näringsgrenar och yrken. Behoven av jämvikt i den regionala strukturen och av balans i de enskilda regionernas uppbyggnad och utveckling mognar fram som det primära området för åtgärder i en ortssystempolitik med det allsidiga innehåll ERU skisserat.

Resultaten av tillståndsprövningen blir beroende av med vilken stadga den kan tillämpas. Denna är i sin tur avhängig graden av precision i de regionalpolitiska målen och i vilken mån den ekonomiska utvecklingen medger att tillståndsprövningen utnyttjas. En framgångsrik regionalpoli- tik fordrar en tillväxt i efterfrågan på olika varor och tjänster och en förnyelse i näringslivet som ställer successivt ökade krav på arbetskrafts- resurserna. En regionalpolitisk tillståndsprövning skapar ingen expansion i sysselsättningen. Det måste ske genom andra åtgärder. Rätt hanterade kan tillståndsåtgärderna emellertid innebära en avgörande förstärkning av den regionalpolitiska medelsarsenalen som gör det möjligt att i flertalet regioner uppnå de mål när det gäller regional balans och regional utveckling som de politiskt ansvariga organen på central, regional och lokal nivå ställer upp.

Summary

Proposal for Regional Development Influence

Background

Since the end of the 19605 regional policy in Sweden has in several contexts been subject to review and renewal. There has also been a gradual expansion of resources and means — above all within the framework of regional development aid. At the same time general discussions have brought to the fore demands for establishment control as a supplementary measure aimed at reducing growth in major urban regions. Between 1969 and 1970 motions were put forward in the Swedish parliament advocating consideration of compulsory licensing or 3 system of investment charges aimed against the establishment and expansion of companies in these heavily populated areas.

The proposals were passed on to the 1968 location commission, which, however, hesitated over establishment control or other restric— tions as an aspect of location policy, in view of the difficulties of assessing the effects of such an aspect. The commission pointed out that regional development research had not yet investigated and analyzed the effects of restrictive means of control. The indirect effects were adjudged to be difficult to grasp.

The 1970 parliament decided on increased location activity — above all support opportunities were extended. The government authorities emphasized that information and advisory work should be made "more generally applicable” and be implemented in ”more organized ways”. It was, however, considered inconceivable to formulate opinions on the question of establishment permission on the basis of the surveys carried out.

There should, on the other hand, be prerequisites for an application system. A system of this sort would require only a relatively simple administrative procedure but would at the same time provide good opportunities for continuous consultation and exchange of information between the community”s location organizations and those companies willing to expand. Consultation work should be concentrated on firms in strongly expanding regions and include the industry and other sectors within industry constituting the basis for expansion. Application liability was designated location consultation and was initiated in April 1971.

The question of stronger influence in regional political matters lived

on however. It recurred in the political debate — in parliament and in the press. To obtain a comprehensive and thorough outline as a basis for an assessment of the long and short-term pros and cons of new control measures, the Swedish government appointed experts in August 1972. These experts formed the Commission on Regional Development Control Measures.

According to the government's directives the Commission is to examine the need for and the prerequisites for new control measures and to test the formulation of various solutions. A starting point is to be that opportunities for expansion are to be improved in those parts of the country where a development of industry should be encouraged. Assess- ment of the measures required are to be made on the basis of the regional development objectives determined by the government.

Problems

To limit its task, the Commission has formulated a number of questions, which step by step indicate what considerations are necessary for the Commission to be able to formulate conclusions regarding the need for and the prerequisites for stronger control measures than those presently existing in regional policy.

(l) Is there a need for increased regional political measures and if so what need?

(2) Can such need be satisfied bu utilizing existing regional political measures and means?

(3) If measures and means must be increased, can this be done within the framework of stimulating measures?

(4) If it is deemed necessary to employ restrictive measures in regional policy in order to satisfy needs corresponding to regional political objectives, what control measures can be considered and how is their efficiency to be assessed?

(5) What bases for moving out business creating employment do the variuos regions have?

(6) What are the reasons for and against restrictive control measures in regional policy and what advantages and disadvantages do various solutions involve?

(7) Under what forms is restrictive regional political control to be exercised?

In various sections the Commission puts forward documentation aimed at providing answers to these questions. This report adheres to the ”survey pattern” sketched and makes it possible to gradually deal with the problems involved in the survey. The division of chapters steers towards a synthesis and a proposal for new measures for a co-ordination of regional development. The Commission's report has also been thus designated.

The Commission”s documentation and considerations take up lO chapters, divided into four sections —-

D Problem: precise definition of the Commission's task; DStarting point: report on the current research perspectives, general outline of regional economic development, urban development in Sweden and overseas, results of aid programmes and experience of restrictive regional development control measures in other countries; DConsiderations: assessment of need for measures and means on the basis of regional development objectives, results and experience of control measures in other spheres of activity and the advantages and disadvantages of various regional political restrictions; DProposals: formulation of a system for effective influencing of loca— tion.

New Control Measures — Requirements and Prerequisites

The Commission”s considerations have shown that there is a need for and prerequisities for stronger influence over regional policy than provided by existing measures. The bases for the Commission”s conclusions that increased measures are required are (1) an estimate of the volume of employment by counties corresponding to the regional political objec- tives of the parliament (population frameworks) and (2) an assessment of the chanses of the present regional development programme of action of providing the effects that the realization of aims would require during the rest of the 19705. This assessment of the effects is based on the available results of the various stimulating measures employed since the beginning of the 19605, and also includes an examination of the opportunities of utilizing with a regional view the administrative control measures available to the location authorities.

The effects of the regional political stimulating measures have been good according to the Commission*s conclusions. Regional development aid has been developed successively and now satisfies all the more important forms of the companies' financing requirements. To this may be added the fact that support activity has to an increasing degree come to be accepted by the companies as a normal form of financing. The support measures, extensive coverage and the gradually expanded appli- cation constitute deciding factors for the Commission”s conclusion that there is probably no basis for any more extensive increase in the efficacy of the stimulating measures.

An assessment of this sort does not exclude continued reinforcement of support activity here and there. Different situations in regional economic development require different sorts of measures. In special cases there may be a need for and room for extraordinary measures of a stimulating nature. A high degree of elasticity in regional development aid — and in the expansion of community service — with opportunities of improvising regional political measures outside the framework of the traditional measures provides effective readiness and prerequisites for

increased results in some regions through stimulating measures.

The existing administrative control measures, chances of contributing towards influencing the division of the employment basis which would correspond to the regional political objectives have been marginal. This applies i.a. to the implementation of legislation on the localization of businesses with adverse effects on the environment. Other forms of control are effective first on a longterm basis, e.g. the co-ordination of the expansion of public services. The location consultation system also has limitations —- it has i.a. proved difficult to establish contact with the companies at a sufficiently early stage of planning. With regard to the effects of the issuance of building permits, it should be emphasized that the application examinatiorfs so-called non-priority work does not at present include industry.

The Commission feels there is a need for increased regional political influence and considers in the nekt stage the prerequisites and problems in connection with

(1) Issuance of permits for investment and/or expansion of employment;

(2) A system of charges applied to investments and/or employment expansion in certain areas.

According to the Commission's assessment regional development charges satisfy a limit part of the demands which should be imposed. The companies” decisions when faced with 3 system of charges will be (without the chance of dispensation) an entirely internal matter and does not give the communitys location organizations any opportunity of contacting the companies in order to discuss suitable localization alterna- tives. Regional charges constitute a measure involving general effects, and involve, if prerequisites are identical, on the whole the same effects on comparable companies, the charge restrictions will also without distinc- tion affect industrial sectors with development difficulties.

Conversely the issuance of permits will satisfy demands for adaptabili- ty and the setting up of contacts. Within the framework of the issuance of one permit, the individual requirements of the companies can be satisfied, while a system of charges without dispensation is primarily aimed at reducing expansion in certain regions. Under normal circum- stances the issuance of permits will involve no economic burden on the company.

The Commission considers it natural that existing regional political resources should be supplemented with an examination of permit applications for various kinds of expansion within the economy in various parts of the country. Restrictions create no employment but do make it possible to considerably increase the exchange of information between industri and the community. The need of an improvement in discussions on the prerequisites for localization and the demands of regional political objectives apply above all to sections of the official sector and the administrative functions of industry.

The prerequisites for achieving a spread of the employment base within administration and the service sector have increased through

better opportunities of travelling and through new technical means of transferring data and information. This development of communications services is continuing and may gradually come to eliminate the remaining trouble caused by scattered localization. The re-location of central government administration that has been determined is a stage in attempts to adjust the availability of employment in administrativejobs to regional policy objectives. In the opinion of the Commission there are prerequisites for creating a tradition for changing the pattern of localiza- tion even within the service and administration functions of private industry.

The community, however, also has a need to effectively influence the location of manufacturing functions within industry. Total employment within industry is tending to diminish as a result of increased work productivity. Here and there, however, there is a strong expansion and renewal with extensive regional effects, particularly in phases with considerable changes in production and demand conditions.

Changes in the supply of power and raw materials can affect the localization pattern of industry. Moreover, there may be a need to prevent moves which involve the closing down of a production unit in one region and the establishment of an equivalent unit in another region, if this creates local employment problems but does not give the community or the company any more extensive effectivity gains. Finally, there may in certain situations — with regard to employment demands and the available community building resources - be reasons for locally influencing the location of establishments and extensions within the manufacturing sector within a region.

An examination of permit applications, however, also involves risks — it could e.g. reduce initiative and the desire to expand. These risks must not be exaggerated however. Flexibility in implementation according to regions, activities and the size of the projects, provides opportunities of adjusting action taken to requirements in individual cases and to conditions in various regions during different stages of the regional economic development. Now there is considerable experience to fall back on when it comes to assessing location within public organizations at central and regional level, extensive factual material on regional policy, a plan for regional structure, and versatile, ever increasing knowledge about development in various branches and sectors of industry.

The Formulation of Increased Influence

The Commission suggests that regional political examination of permit applications cover establishment, expansion or altered arrangements which presuppose

(l) Utilization ofpremisses by E] building own new premises; D acquisition of ownership of premises already existing; [] renting premises;

(2) Change in utilization ofpremises by El premises being taken over for another purpose than previously.

The Commission discusses the prerequisites for the future employment growth's division, and forms the conclusion that regional political issuance of permits aimed partly at raising the general level of employ- ment in some regions and partly at achieving a structural and geographic labour market balance in other areas, should be accorded a wide area of effect. The issuance of permits for expansion of the buildings is proposed to apply generally within the country and is applied to premises for production, administrative, research, storage and distribution functions, i.e.

D Factory premises; D Office and administrative premises; D Research premises; El Storage premises.

The proposed limitation means'that permit requirement is restricted to premises utilized by sections able to choose between various regions when deciding where to locate their activities. Not liable to compulsory permit application would be premises for which there are no realistic location alternatives, e.g. farm buildings, shops, hospitals, schools, churches, hotels, restaurants, assembly rooms, sports facilities and swim- ming baths.

However, there must also be a number of other general exceptions to the permit requirement. These exceptions should be regulated in the statutes which are proposed to apply to compulsory permit requirement. The permit requirement should be revoked in the case of measures which through regulations in other legislation are subjected to consideration by the government and measures which refer to premises for primary or county council administration. Neither should a special permit applica- tion be necessary for utilization or change of premises planned by public authorities, provided these arrangements are examined by the govern- ment or the parliment in other ways. Exceptions to the compulsory requirement should also be made in the case of new buildings, additional building, and rebuilding involving rationalization and effectivization of business, imporvement of internal working environments, and extension and improvement of personnel premises.

In the next phase the Commission suggests, as a normal rule, that the requirement of permits be revoked in the case of new buildings, alteration or taking over of premisses of less than

Cl 1000 sq metres in floor area, if the building contains primarily factory or storage premises; |:] 500 sq metres in floor area, if the building primarily contains office, administrative, or researc/z premises.

A further exception to the general requirement of permits, finally, should be made in the practical application. Such exceptions are motivated by the fact that in the case of different regions and activities

there may be different need and prerequisites for a compulsory require- ment to have a permit. These needs and prerequisites are determined by several factors, i.a. the content of regional development objectives.

Regional development aims include several clearly defined instructions as to what priorities should be given with regard to the community”s efforts to influence i.a. the regional distribution of jobs. This kind of accordance of priority includes the setting up of special aid areas. Another part of the prerequisites for the accordance of priorities is the plan for the development of the regional structure. This plan gives concrete instructions as to what types of measures should be taken in various categories of towns/locations: reduction of expansion in certain sectors the economy of the urban regions, increase of employment opportunities and extension of qualified community functions in prima- ry centres, and extension and differentiation of the labour market in regional centres.

The New Organization of Regional Political Activity

The Commission considers it important to effectivity that examination of permit applications does not become isolated from the processing of other regional development matters. The examination of permit applica- tions must be an integrated part of extended information and advisory service. A co-ordination in the administrative work of various forms of government issuance of permits and granting of support must also be possible. ls is also necessary that the principles for the implementation of the examination of permit applications is in agreement with the guide- lines for the regional distribution of the extension of community services.

An examination of permit applications presupposes increased advisory facilities for the companies in respect of alternative location places and various possibilities of aid. A more effective co-ordination between the aid organizations and the authorities responsible for various service functions will also be necessary if companies, which after negotiations within the framework of the examination of permit applications, select another location place than originally, are to find pledges with regard to financial support and community services honoured. An increased analy- sis and information is also required within the community sector in order that various public organizations are to have access to the basic material required to be able to aSsess the regional consequences of new and altered community measures.

On the basis of the starting points listed, the Commission feels that there is considerable reason to advocate the appointment of a new, independent regional development organization and proposes that this be called the Government Location Delegation. The regional and local organizations % the county administrations and the municipal authorities — should be given a stronger position in regional development work.

What the Commission's Proposal Involves

If the localization organization, utilizing the new control measures, is to be able to participate in the companies” planning — to the benefit of the companies and of the community — well organized outreaching work is necessary. The aim and intensity of this outreaching work can be varied according to businesses, regions and time. These variations comprise an expression of the tlexibility of action emphasized by the Commission. lt should be emphasized that motives for discussions and contacts exist even if the rate of expansion in a region is slow at a particular stage.

If the localization organizations has, as a result of its offensive outreaching work, initiated negotiations with a company which is operating in a sector in which permits are required and which has documented its intention of expanding its activities or of establishing new business, it is the task of the location organization to report an alternative opportunities of location on the basis of given prerequisites.

The location organization puts out information e.g. on chances of assistance, transport prerequisites and availability of labour. In the next phase, after the company has evaluated the data supplied, the location organization assists in establishing contacts with the financing organiza- tion in question and in practice co-ordinates the measures which may be required by several different authorities with regard to the financing and extension of community services. The localization delegation will be- come a driving force in continued planning and in attempts to realize plans.

Contact and negotiation work may be assumed to follow the main guidelines in existing regional political work — with two exceptions: The new central localization organization will be able to function as a co-ordinator and will thereby have the prerequisites to play the entire board of regional development support measures.

Through the issuance of permits the regional development organiza- tions will have the opportunity of acting with authority when companies without purely economic and social motives for a particular localization insist on sticking to their demands.

The Commission's estimates show that the regional political examina- tion of applications for permits would comprise some 700—800 cases p.a. About 300 applications would refer to building measures, taking over and renting premises in major urban regions. The remaining 300—400 cases would refer to measures subject to permit requirement in other parts of the country, primarily in primary and regional centres.

The New Regional Political Control Measures — Perspectives

A regional political examination of permit applications in the form outlined by the Commission would involve an essential further develop- ment of Swedish regional policy. The examination of permit applications

can give the regional development organizations increased insight into the problems surrounding the development of individual companies and branches. It also has prerequisites for improving the opportunities for the community — when there are social and economic reasons in favour of a certain regional distribution of a company's investments — to emphasize its interests with authority and try to persuade the company to select a location alternative which will satisfy both the company*s and the public”s demands. It should be emphasized that the communitys extend- ed authority involves increased responsibility for community organiza- tions in their attempts to follow developments in the various sectors of the economy and to stimulate development within companies and branches able to contribute to increased employment and an improved environment. The proposed compulsory permit requirement must be implemented in a graduated way. Connections in regional economic development appear more complicated and objectives in regional policy more diversi- fied than previously. The emphasis in regional policy is in the process of being shifted from the 19605” focus on the quantitative problems to a discussion on the qualitative dimensions of regional economic develop- ment. The motives for a general reduction of development in certain regions are not now as a apparent as the need for a structural adaption geared to an improvement of the balance between branches of the economy and occupations. The need for balance in the regional structure and in the structure and development of the individual regions is maturing into the primary target for measures in a new community system policy.

The results

Effectivity in the examination of permit applications will naturally depend en by what statute it can be implemented. This is in turn dependent on the degree of precision in regional political objectives and to what degree economic development premits utilization of the exami- nation of permit applications. Successful regional policy requires an increase in demand on various goods and services and a rejuvenation in the economy which gradually places increased demands on labour respurces. Regional political examination of permit applications creates no employment expansion. This must be done by other methods. Handled correctly, the permit measures, however, can mean a decisive reinforcement of the regional political arsenal of measures making it possible in the majority of regions to achieve the aims with regard to regional balance and regional development which the politically responsi— ble organizations at central, regional and local level set up.

.. , , _ ..._..,., 'l'1',',,..,|-J|'l|j|... . ___,. ,' ' 1- | hl. ' . . ',,1"'|| ' ., |. ' | |._.._|,..| ,v,'l _.._ _ E_l' , ,,,, .”i,” I.: . ,

_ '. "_ " .,:_ . *”". "." Ll' | thJfJ'l T ""Il l1,' . lll? JL,, "IL."

51.f",'"|||.'.,"|=" u,',, —-.",ni|#i_|||:U:t—lu'r . ,.. |. .. ...-.».lr'-,.l',

,',m'å ,l han" '|"||F' | | " ." "- _ —.' " '|.-. .I' '.'.' 'un'"

." " lj',,',"" ||. "' "" l|,|||.""_'..,,|' ,,,,_',.. :|”. .',",l | . ||| " .. ..'| |", '-' _|». .. .:.

.'. . .. "*"".'l'.',."" "' ä'?" -..'-*,, "" ..|" "','llm. ..1l',l-.. '. , '-'_"-'-"|.' "U.-. —. '.»: ..|.

a' "??? |||! "" ' - '_,_I,' .",',-l lf-p -",l'_i'..' .l. .'..w .....L. m...-..... __.',_.,'".,,',.'-" , l'Etat-"fr., ”i"”; .'L'h '.| " '.",r', ! ' .|....r.--|. ., " .-.....---|. :'|'J!.|'rll|w_

.- ,. %'H. .. |||. gill. ill',',"_'(|_|l,''.)",."|'..|-' ,',";.._| ". "!#-"pi"," "'"". . ._.|||..| .. ||. %,"' '_",'"' "'|""||' ",l'lnq , ul'-|'. |'.'|'-, |" 'in', . |'- -. ,,,”, |, I..... ,,, ..,,,. ,lllf'll,."._'_," '|'-"|||, — "l,',=,,_ l"""""' :,','.,, ',I' |, ”,,' .F ',- »"'.'|. ' .-*' ';... .'.rt ...-..,- är!:

, ' |,|,' __ ,, ,,'-J.; .',-_| '.'»— ,,", ' ._.'.',|.:_'--»,;'.-.u—n. ..| .|..... ..|...."

"'k'q'khw. ,',. ,,,,,"(,,.|,'.,,'11'E"7"'i" ,, ,,',""'"' "., .' ' |' w."...rmlv...

”Liga:, ',_||_',,'||.?|l,|_',l,'|,.,i.'p|r, W'hm'wå'a ,',|'|'.,'.'.l.1|;l,[ "" 'uru'l ut.".ftujl urdquw uid-ii" "..vf'tt't . -,,|' ». ' ”'

, ...'| _, ,, ,."',— 5,'.-|.||, | . ,Ty|_,»,_-,),.,.,,. ,,_ .,»,- -,',"' ' |., _,',,,, 'U'le' ". ' -,'.. _|" '. ."|',,l,.".' .',?" .. v” "'l..—" '1'..'—| '-.1|'"||| mer.-:. _..- ' .'=',l'='|n,"”, ... -- '..t' ",,-'na.” -.|" '.',I- u...-..|....mr f—zi'. 'u'.$,'.....,.|.;e-..—"i '-"=. .'wfu..||__' .....|| |... '.. - fan.... :..-.nu ,|- || FIF-Plug. .' |."' '|T.|' lh—I ,". ' ||l'|.' .|_| Juli .'r"| Imrim'aggii ||

:,"'|||"l .|"' .|"|l uf. .',-| .,.'.'|-|.'||'. .___J#f...;.|'.|ä || . '| .. I|j|,,_' '.|l'.!.',._'|r.ufrz .:"' , ' ,där? ,,'.|._|J,|,.. ,',|,, .|' .' ',:j J!,,.|'| '.| |..»'||'.-'|,||,' 'L, _|, v:,.|,._. mL Jm om,-u,...”

"—|. på]: |. ".'., -.'_ ,__ .r |',.,|||'" 'F'"_" ,_,.. ,'W. Pq'|.|_'|'.'|'f|_|.l||,||u|_],|1,| .,,,|-y|[,-p_

| .WJ'UA'LI" 'i|,'|.' Trututfl'ilawd. ,,T.."'1'|.' 311.151, urlll |u|||bi||

l'i'.-1|,'»', |:_"'"| ' ||||,|"$"'|,"|l'lll '||'|'l>=3 ".r|..l, '|I. men. :.mnu'lnrr'

-.. | ,_|.. , ||| _" &&”,anan

_'"",' #Ja'r'. ' ,"' " 'I"? ' H" |' ,','. .' '|' " .. .'..|. ' , , ,, utrett.",

"SWE' ,..., .'.—ann." ""..ul'."' ""|,:"|-.-|'|, (" .'1rl'..||"-.'1l."wf Ica-= '.'»nmlwr .. ,, |..

" '|',', ""| . ,. ' ' %% ','r.|.|'. ',,Irlu' |.1. || .|,||.-_:1_- .le .|. 'rllvtm'fr " '-' I'Li'," ""'.'. '.wi' N-"J 1|""|'|' 'lo' Hui,,lnpq'. ' J,|.'|"|"I',T_>|5|"', " ,.mwyl m'h m» heltal-Ir)!

_|.||,,||F!.".'jl| ,,__1|.'_||.. muy, . ...uwlrm'w 111

.|' . '.." _ ' L.! ' '|',,"'.'|

_, 'M'UH' 'I. l',"_'"||'.'_., |.' '|'"._..|i .'l län-4.35. ....|l .'- _, "'="-""i"""n IW| |'||l,, din.—,! 'M:.'|l'(,|u|'t.'.1'|..,g,'._ri (lut-.,'.'

EHE =||.-|l- 'WWF"'1|,|':=-'4Fm.|.'|, 55" | åa'EMH ,, ,5%13.—r'__.]' |._ fam.-|- ,. .WI |"... ' =. .,_'.'.!""' ".'!" ”'i'.—"|?!" is.-"." "..| ...om... - — '"E'MM'LJ"""N""-""'1'm"' t'J Mt.! -'

|| 'Ell'un'm, 'i" '|.J||..|t|.'| .rdt

;..._ . ',,| . " '..||..

' _| . _'

|. "

|, ' |,

I Problemställning

1. Regionalekonomisk utveckling och regionalpolitik

1.1 Samhällsomvandling och stabiliseringsåtgärder — ett tidsperspektiv

De senaste 25—30 årens regionalekonomiska utveckling i Sverige rymmer en rad genomgripande, tidvis också drastiska förändringar. Näringslivs- och bebyggelsestrukturen har i det långa perspektivet, både när det gäller detaljerna och huvuddragen, skiftat form. Den yttersta orsaken till dessa förändringar är skillnader i utvecklingstakten mellan olika delar av varu- och tjänsteproduktionen # i sin tur ett resultat av ändrade tillverknings- och transportmetoder, utvecklade administrativa rutiner samt nya pro- dukter, konsumtionsvanor och servicebehov.

Förändringarna i arbetslivet, omfördelningen i närings- och yrkesstruk- turen har i nästa steg orsakat befolkningsomflyttningar som tidvis haft betydande proportioner. Under en stor del av 1950-talet bytte årligen 300 000—400 000 personer hemortskommun. Förändringarna under 1960-talet innebar en stark uppgångi den årliga inrikes omtlyttningen — till en nivå över 500 000 personer. .

De för 1950- och 1960-talens befolkningsrörelser avgörande förskjut- ningarna i näringsstrukturen grundlades i ett ännu tidigare skede. Indu- strin passerade redan under första hälften av 1930-talet jord- och skogsbruket som den i sysselsättningshänseende ledande näringen. Jord- och skogsbrukets arbetskraftsbehov hade börjat krympa och mötte redan vid slutet av andra världskriget den i sysselsättningshänseende snabbt växande servicesektorn. Sysselsättningsökningen inom både industrin och servicenäringarna accelererade efter krigsslutet och befolkningsfördel- ningen kom i hög grad att anpassas efter lokaliseringsmönstret inom expansiva industri- och servicegrenar. De strukturella förändringarnas omfattning inom näringslivet mellan åren 1950 och 1970 redovisas i följande översikt.

Period Sysselsättningsförändring, antal personer jord— och Industri Service Samtliga skogsbruk 1950—1960 —l90 000 +l70 000 +160 000 +140 000 1960—1970 —220 000 + 40 000 +380 000 +200 000

Sysselsättningstalen antyder en hög grad av stabilitet i förändringen inom jord- och skogsbruk men döljer det faktum att 1950-talets reduce— ring lämnade norra Sverige — skogslänen — utanför den mest dramatiska delen av förändringsprocessen. 1950-talet var framför allt södra och mellersta Sveriges omvandlingsskede — en följd av att rationaliseringen i jordbruket gav mest påtagliga effekter i det området under det första efterkrigsdecenniet.

Under 1960-talet flyttades tyngdpunkten i näringslivsförändringarna till norra Sverige. Inom skogsbruket infördes nya avverkningsmetoder. Basindustrierna, som under 1950-talet haft en starkt sysselsättnings- skapande expansion, började också utnyttja nya, arbetskraftbesparande tillverkningsprocesser. I flera sydsvenska län, som hade redovisat en vikande befolkningsutveckling perioden 1950—1960, stabiliserades folk- mängden under 1960-talet, medan de nordligaste länen efter år 1960 började registrera betydande årliga minskningar. Den starka sysselsätt- ningsexpansionen inom servicenäringarna under 1960—talet innebar en betydande tillväxt av flertalet större tätorter, i absoluta tal framför allt av de tre storstäderna.

Strukturförändringarna i näringslivet och följsamheten i bebyggelsens lokalisering anses allmänt ha varit en grundförutsättning för den stigande ekonomiska standarden. Samhälle, företag och enskilda individer mötte dock redan på ett tidigt stadium olika slags problem i samband med de accelererande förändringarna. Åtgärder för en regional utjämning av tillgången på arbete mellan områden med vikande sysselsättningsunderlag och andra områden med starkt expansiva tendenser började vidtas. Från början av 1950-talet utnyttjades stimulans- och informationsåtgärder, men också kontrollerande åtgärder inom byggnadsregleringens ram. Kraven på lokaliseringsinsatser skärptes under 1960-talet efter hand som problemen flyttades till mer glesbefolkade områden i norra Sverige med begränsade pendlingsmöjligheter till expansiva industricentra, en ensidig näringsstruktur och _ på flera håll — hög medelålder inom den yrkesverk- samma befolkningen.

Till bilden hör att underlaget för lokaliseringsåtgärderna efter hand började reduceras. Sysselsättningsexpansionen inom industrin som helhet ebbade ut under 1960-talet. De omfattande kapacitetsunderskotten i många tillverkningsbranscher hade sedan slutet av 1950-talet visat tecken till att avta. En stigande mättnad på olika varumarknader förutsatte bättre fantasi, ökat förutseende och större ekonomiska ansträngningar av företagen i deras strävanden att utveckla nya produkter och rationellare produktionsmetoder. Valet av expansionsalternativ och därmed av lokali- seringsort började under 1960-talet, med hänsyn till det ökade riskta- gandet, att bli ett mer komplicerat ställningstagande än tidigare.

Under en stor del av 1950-talet hade många företag inom branscher med varaktig överefterfrågan en primär strävan att kunna disponera en så stor tillverkningskapacitet som möjligt. Tillgången på produktionsresurser — arbetskraft, maskiner och byggkapacitet — var emellertid knapp och dessutom ojämnt regionalt fördelad. Konkurrensen om resurserna gjorde det lättare för samhället att genom planerings- och rådgivningsinsatser

påverka företagen i valet av lokaliseringsort än som senare skulle bli fallet. De olika former av ekonomisk lokaliseringspolitisk stimulans som samhället skulle komma att erbjuda under 1960-talet var en naturlig utveckling av medelsarsenalen med hänsyn till de ändrade förutsätt- ningarna, bl a det ökade risktagandet. De nya ekonomiskt stimulerande åtgärderna skulle framför allt bidra till att trygga de befintliga företagens utveckling inom områden med ett vikande sysselsättningsunderlag.

De lokaliseringsfrämjande stödåtgärdernas allt offensivare inriktning under 1960-talet var ett led i de ökade strävandena att stimulera tillväxten av sysselsättningsunderlaget i landets starkt glesbygdsdomine— rade norra delar. Utvidgningen av medlen skall också ses mot bakgrund av att möjligheterna till lokaliseringspolitisk kontroll upphörde sedan byggnadsregleringen i slutet av 1950—talet bedömdes ha spelat ut sin roll som konjunktur- och säsongsregulator av sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamheten. Debatten kring behovet av restriktiva styrmedel i lokaliseringspolitiken och deras effekter levde emellertid vidare i riksdagen, pressen och i de offentliga utredningar som behandla- de mål och medel för den svenska lokaliserings- och regionalpolitiken. Redan den första lokaliseringsutredningen, tillsatt år 1974, hade analyse- rat motiven för en samhällelig påverkan av företagens lokaliseringsval. Diskussionen om restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel knöt under 1950-talet an till principdebatten om olägenheterna av efterkrigstidens regleringar.

Utredningen redogör i följande avsnitt för de tidigare offentliga lokaliseringspolitiska utredningarnas överväganden när det gäller direkt samhällspåverkan av företagens lokaliseringsval.

1.2. Överväganden om restriktiva styrmedel i tidigare lokaliseringspolitiska utredningar

1.2.1. Utredningen angående näringslivets lokalisering ( 194 7—1 951 )

Utredningen föreslog i sitt betänkandel en intensifiering av den tidigare i försöksvisa former påbörjade upplysningen och rådgivningen gentemot företagen i lokaliseringsfrågor. Den utåtriktade informationen skulle kombineras med ökat beaktande av allmänna lokaliseringssynpunkter i statliga och kommunala verksamheter av betydelse för näringslivets geografiska fördelning. Det förutsattes att både informationen till före- tagen och samordningen av den offentliga verksamhetens olika delar skulle baseras på en aktiv region- och lokaliseringsplanering. Om dessa åtgärder inte gav önskade resultat borde samhället ”som en sista utväg” pröva möjligheten att genom en tillståndsprövning förhindra lokalise- ringar som ur samhällets synpunkt kunde anses olämpliga. Utredningen framhöll att byggnadsstadgan möjliggjorde kontroll av etablering i flera

' Utredningen angående näringslivets lokalisering, Näringslivets lokalisering (SOU 195 1 :6).

fall och att byggnadsregleringen delvis utnyttjades för lokaliserings- politiska syften.

Utredningen inriktade sin diskussion om de restriktiva styrmedlen på behovet att hejda en alltför stark expansion av de tre största städerna, framför allt Stockholms-regionen. Det bör först klargöras, konstaterade utredningen i betänkandet, vilka faktorer som bestämmer inflyttningen till huvudstadsområdet — om det över huvud taget går att påverka befolkningsutvecklingen genom att förhindra etablering av nya verksam— heter. I nästa steg bör utredas om etableringsverksamheten kan påverkas genom andra lokaliseringspolitiska medel än en tillståndsgivning. Före- ligger ett behov av starkare styrmedel är det angeläget att få klarlagt om kontrollen behöver omfatta alla verksamheter eller om den kan begränsas

till industrin — rent av till de större industriföretagen. Etablering av större produktionsenheter inom industrin hade enligt

utredningens bedömning haft en begränsad omfattning i Stockholms- regionen de senaste årtiondena och sannolikt inte spelat någon avgörande roll för befolkningstillväxten. Utredningen drog den slutsatsen att utveck- lingen inom de olika servicenäringarna i stället varit den avgörande drivkraften i den regionala tillväxtprocessen. En begränsning av en eventuell tillståndsgivning till vissa verksamheter speciellt inom industrin bedömdes därför som ”föga ändamålsenlig”.

Utredningen uppmärksammade också flera praktiska svårigheter i samband med en tillståndsgivning: Skall tillståndstvånget anknytas till uppförandet av en industribyggnad, blir utnyttjandet av befintliga lediga lokaler en opåverkad sektor och kontrollen kan kringgås. Skall pröv- ningen i stället avse den golvyta/markareal ett företag behöver utnyttja eller knytas till anställningen av arbetskraft, uppstår andra administrativa problem.

Om gränsen för den verksamhet som skall kontrolleras sätts lågt, fortsatte utredningen, blir antalet företag som prövas mycket stort och kontrollen måste sannolikt göras relativt detaljerad. Bortsett från om det är möjligt att effektivt genomföra en sådan kontroll, ifrågasatte utred- ningen om man inte på detta sätt rent av skulle hindra etablering av verksamhet som måste påbörjas i liten skala. Vägras tex en företagare med små resurser att starta en tillverkning på sin hemort kan en önskvärd företagsbildning utebli. Om gränsen å andra sidan sätts högt kan kon— trollen kringgås genom att företag startas just i liten skala. Det kan även bli svårt att fastställa vad som skall räknas som ”nyetablering”. Ett redan existerande företag kan i gamla lokaler ta upp en ny tillverkning som successivt byggs ut. Avgränsningen av det geografiska område som en lokal lokaliseringskontroll skall omfatta, framhöll utredningen slutligen. kan också skapa problem. Om företagslokalisering motverkas inom ett område, kommer nya företag i stor utsträckning att förläggas omedelbart utanför det kontrollerade området.

Utredningen ansåg inte att den kunde ta slutlig ställning till om en tillståndsgivning borde införas som lokaliseringspolitiskt instrument, vare sig i syfte att förhindra olämplig lokalisering överhuvud taget eller för att förhindra lokaliseringen av nya företag till Stockholms-regionen. Ett

ställningstagande borde för det första inte ske förrän det klargjorts om och i vilken form byggnadsregleringen skulle komma att kvarstå. Denna fråga var föremål för utredning inom en särskild kommitté. Skulle någon form av investeringskontroll komma att bibehållas, kunde en prövning av olika anläggningars lämplighet ske i anslutning till denna kontroll. För det andra — och det bedömdes av utredningen som viktigare — borde frågan om restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel övervägas ytter- ligare sedan praktiska erfarenheter vunnits av den föreslagna utvidgningen av den lokaliseringspolitiska verksamheten.

Utredningens förslag till åtgärder omfattade som ovan delvis redovisats en utvidgad utrednings- och forskningsverksamhet ilokaliseringsfrågor på regional och nationell nivå, information och rådgivning för direkt påverkan av företagens lokaliseringsval samt — vid behov — generella ekonomiska stödåtgärder tex när det gäller transporterna. Individuella subventioner borde inte lämnas, hävdade utredningen.

Statsmakterna beslutade år 1952 i huvudsak enligt de skisserade riktlinjerna. Tyngdpunkten i det lokaliseringspolitiska arbetet skulle ligga på information och lokaliseringsplanering. Arbetsmarknadsstyrelsen fick i uppdrag att svara för verksamheten. Det förutsattes att byggnadsregle- ringen fortsättningsvis skulle kunna utnyttjas även för lokaliserings- politiska syften.

1.2.2. Kommittén för näringslivets lokalisering (] 959— 1963)

Byggnadsregleringen fanns som ovan redovisats i själva verket kvar ända till år 1959 och brukades under nära nog hela 1950-talet i den praktiska lokaliseringspolitiska verksamheten. Tillståndstvånget utnyttjades i det här sammanhanget huvudsakligen i kontaktskapande syfte. Antalet före- tag som bl a i storstadsregionerna av lokaliseringspolitiska skäl vägrades byggnadstillstånd var mycket begränsat. Ändå — eller rättare sagt, just därför att tillståndsgivningen ”för effektivitetens skull hanterades med omdöme” , uppstod en lucka i medelsutrustningen när byggnadsregle- ringen upphörde strax före l950-talets slut.

Kungl Maj:t tillsatte bla mot den bakgrunden en ny lokaliserings- politisk utredning — kommittén för näringslivets lokalisering — som isitt betänkande år 19631 redovisade en omfattande analys av de pågående befolknings- och sysselsättningsförändringarna. Kommittén utvärderade vidare den under 1950-talet bedrivna lokaliseringsverksamheten och föreslog, delvis efter utländsk förebild, en rad lokaliseringspolitiska medel. Samtliga nya medel syftade till att stimulera utvecklingen inom företag i områden med ett vikande sysselsättningsunderlag.

Det framhölls i Kungl Maj:ts direktiv till kommittén att förutsätt- ningarna för en lagstiftning avsedd att påverka näringslivets lokalisering borde undersökas. Kommittén konstaterade i sin analys av förutsätt— ningarna för restriktiva styrmedel att de föreslagna nya stödåtgärderna

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58).

tillsammans med en aktivering av den samhälleliga lokaliseringsverk- samheten - planering, samordning, information - avsåg att underlätta lokalisering till olika orter utanför storstäderna och att utvecklingen i dessa expansionsområden sannolikt skulle komma att dämpas. Kommit- tén förde därefter en diskussion om restriktiva styrmedel som i allt väsentligt överensstämde med de slutsatser som redovisats av 1947 års

utredning. Kommittén framhöll först beträffande en allmän lokaliseringskontroll

—- i princip tillämpad i hela landet — att en omfattande och kostnads— krävande administration skulle komma att behövas. Oavsett detta, under- strök kommittén, skulle andra betänkligheter kunna resas mot en allmän kontroll. Kommittén pekade bl a på svårigheterna att bedöma de ekono— miska konsekvenserna på lång sikt av en lagstiftning som i vissa fall kan fördröja eller förhindra en utbyggnad av industriproduktionen. Även en lokaliseringskontroll för vissa regioner skulle enligt kommitténs bedöm- ning kunna få liknande effekter — den skulle i varje fall inte vara någon garanti för att den tillståndsprövade produktionen kunde flyttas till områden med behov av ökad ekonomisk aktivitet, eftersom företagen som regel hade möjlighet att skrinlägga sina planer.

Kommittén fann liksom den tidigare utredningen att utvecklingen i storstadsregionerna i större utsträckning bars upp av serviceexpansionen än av industritillväxten. Ett av skälen bedömdes vara att omlokaliseringen av industriell verksamhet från storstadsregionerna haft en relativt stor omfattning.

Omlokaliseringarna hade emellertid som redovisats endast i ett begrän- sat antal fall orsakats av vägrade byggnadstillstånd. Företagen hade i stället med hänsyn till rekryteringssvårigheter, höga produktionskost- nader, brist på industrilokaler och tomtmark bedömt utvecklingsmöjlig- heterna vara gynnsammare på andra håll. För nyetableringarna i stor- stadsregionerna svarade företag med lokal avsättning eller företag som av andra skäl var storstadsberoende.

Enligt kommitténs mening borde en lokaliseringskontroll omfatta alla näringsgrenar. Det skulle emellertid med hänsyn till företagsbeståndets struktur och verksamhetens inriktning, vara svårt att inom handel och annan serviceverksamhet närmare precisera och avgränsa tillstånds— tvånget. Praktiska problem skulle enligt kommitten möta vid anknyt- ningen av kravet på tillstånd till golvytans eller sysselsättningens storlek och vid utformningen av den administrativa apparat som skulle krävas för en effektiv kontroll av tillämpningen.

Kommittén drog sammanfattningsvis den slutsatsen att de föreslagna ekonomiska åtgärderna, som avsåg att stimulera en önskad omlokalise— ring, framför allt åtgärder som underlättade företagens utflyttning från storstadsområden till vissa andra delar av riket, borde göra det möjligt att nå fram till en tillfredsställande lösning på detta lokaliseringsproblem utan att en tillståndslagstiftning behövde tillgripas. litt tillståndstvång skulle enligt kommitténs bedömningar inte komma att medföra någon ytterligare effekt i detta avseende. Utvecklingen bedömdes vidare komma att gå i riktning mot en fortsatt spontan omlokalisering, främst med

hänsyn till att de förhållanden som varit avgörande för den tidigare utflyttningen väntades bestå.

Statsmakterna gav genom 1964 års beslut om en ny stödgivning och en utökad samhällsplanering de lokaliseringspolitiska organen möjligheter att bedriva en aktiv lokaliseringspolitik. Frågan om en lokaliserings— kontroll sköts ännu en gång på framtiden.

1.2.3 ] 968 års lokaliseringsutredning (1968—

1964 års lokaliseringspolitiska beslut avsåg den femåriga försöksperioden budgetåren 1965/1966—1969/1970. År 1968 tillkallades en ny offentlig utredning med uppgift att utvärdera erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten och föreslå åtgärder för en kommande verksamhets- period. Utredningen lade år 1969 fram förslag1 till en vidareutveckling, både en breddning och en fördjupning av de lokaliseringspolitiska stimulansåtgärderna. Utredningens ställningstagande med förslag till rikt- linjer syftade till att åstadkomma en viss förskjutning i tyngdpunkten från selektiva till generellt verkande lokaliseringspolitiska medel.

I enlighet med Kungl Maj:ts direktiv diskuterade utredningen också behovet av restriktiva lokaliseringspolitiska styrmedel. Utredningen fram- höll att valet av regionalpolitiska medel måste grundas på den regional- politiska målsättningens amibitionsnivå. Etableringskontroll är ett restrik- tivt medel och kommer enligt utländska erfarenheter till användning när de positiva medlen inte ensamma kan bidra till en dämpning av expan- sionen och överhettningen i storstadsområdena. Utredningen uttalade tveksamhet inför en etableringskontroll som regionalpolitiskt medel med hänsyn till svårigheterna att bedöma effekterna. De regionalpolitiska forskarna hade ännu inte analyserat verkningarna av detta medel i resp länder. Framför allt de indirekta verkningarna bedömdes av utredningen som svårutredda. Ett tillståndstvång skulle också innebära komplicerade institutionella och organisatoriska problem.

Utredningen konstaterade att det visserligen i byggnadslagstiftningen fanns regler som syftade till att förhindra olämplig lokalisering av olika verksamheter. Motiven för dessa regler var dock inte regionalpolitiska. Inte heller miljövårdslagstiftningens regler bedömdes kunna tjäna regio- nalpolitiken på ett effektivt sätt.

Utredningen ansåg emellertid med utgångspunkt från sin diskussion om lokaliseringspolitikens mål och medel att en enklare form av etable- ringskontroll, liknande den som väntades bli införd i Norge, borde övervägas. Underlag för en sådan etableringskontroll skulle i Sverige kunna finnas i de tre storstadsområdena. Kontrollens syfte skulle vara att få till stånd en diskussion mellan företagen och samhället i lokaliserings-

1 1968 års lokaliseringsutredning, [.okaliscrings- och regionalpolitik (SOU 1969:49).

Utredningen har senare utarbetat ett delbetänkande med förslag till regler för uppföljning av lokaliseringsstödärenden samt en promemoria om sekretesspro- blemen i samband med handläggningen av stödärendena. Utredningen har vidare övervägt vissa frågor rörande administrationen av stödverksamheten.

1952 av; Byggnadsreglc IQGÅ ars 1970 avs 1972 ars lcglonal YldeaKJS rlngen upphov riksdags rlksdags pollrlska hand _ beslul T— beslut ] beslut Ilngsologiam Al 1950 ; 1960 1550 + | Beslut o _ l ' l 0 0 ' i _A_ . Industrllane Beredskapsarbeten Lokal. gammla och investeringsfond seungsv _ medel | lokahsermgs— samrad pollliskl sytle l ' o—o—> E Offentliga Utredningen om Kol'lmlnén 10' 1968 års Itlzkali» utredningar narlngslwels ”a""95'lVE'5 senngsuuednmg Inkallsellng IOköl'SETing ERU Ultedulngen om regionalpolluska styrmedel L 1 [i] mgmde, Byggnadsreglenng Utredning, planering Slalllgl |0k8|152> Ulokal lOkn'lSUllHQS FOYE'BQB'E'O'EW" Rädglvmng ringssiod stod (inte slodoml'adeil arnas langlvnlng Samordning och Utblldnlngsstod Utbllrinungsslod planering av samme. Urokad samordning Sysselsatlnmgssmd ulbyggnadeu OCh Plane'mg Transporiszod nggnadsreglermg Radglvnlng Samordning, planering Foreiagarelorenmg— Foielagaretore Råd ] _ , ganlng arna: |3”9'V"'"9 Beredskapsalbm nmgarnas Ianglv Foreragaleloremng (industrilokaler) lung! arnas Ianglvnlng lnvesrenn slondsv ""5 ?""95' . medel 9 ,ondsmedel | Lokalrsevmgssamrdd

Utokade stod moillgliewr Orlsklassmce ung, belolk | nlngs smal

Indusmcenua

J | |

Figur 1.1 Svensk lokaliserings— och regionalpolitik från 1940-talet till 1970-talet — en översiktlig skiss

frågorna och borde ha formen av ett samråd, baserat på en etablerings- anmälan. Även denna form av lokaliseringspolitisk påverkan bedömdes dock medföra en rad praktiska svårigheter. Utredningen utvecklade inte dessa problem närmare utan ansåg att den, i avvaktan på resultaten av det inledda samarbetet mellan regeringen och industriförbundet, inte borde konkretisera förslaget till samrådssystem ytterligare.

Utredningens förslag till nya regionalpolitiska stödmöjligheter tillvara- togs till väsentlig del i det regionalpolitiska beslutet vid 1970 års riksdag. Förslaget om ett etableringssamråd utvecklades i en departements- promemorial som efter remissbehandling lades till grund för beslut senare vid 1970 års riksdag. Samrådsplikten infördes den 1 april 1971.

Utvecklingen inom svensk lokaliserings- och regionalpolitik från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet — omfattande även andra åtgärder än de ovan behandlade restriktiva medlen — illustreras översiktligt ifigur 1.1.

1.3. Direktiven för utredningen om regionalpolitiska styrmedel

Regionalpolitiken har sedan slutet av 1960—talet i flera sammanhang varit föremål för en översyn och förnyelse. Det har skett en utlidgning av

2 lnrikesdepartementet, PM angående lokaliseringssamråd (ln Stencil l970:2). Se vidare avsnitt 8.6.

resurser och anvisade medel, framför allt inom stödverksamhetens ram. Samtidigt har i den allmänna debatten från flera håll framförts krav på en etableringskontroll som en kompletterande åtgärd avsedd att dämpa tillväxten i storstadsregionerna1 . I riksdagen yrkades åren 1969 och 1970 i motioner att ett tillståndstvång eller ett system med investeringsavgifter riktat mot etablering och utbyggnad av företag i dessa tätbefolkade områden skulle utredas2.

Som redovisats i avsnitt 1.2 har de tidigare verksamma lokaliserings- politiska utredningarna inte sammanställt något mer omfattande material eller genomfört någon mer djupgående analys som nu skulle kunna läggas till grund för ett ställningstagande. Statsrådet och chefen för dåvarande inrikesdepartementet framhåller i direktiven3 till utredningen om regio- nalpolitiska styrmedel4, att det ännu saknas ett underlag för bedöm- ningen av för- och nackdelar på kort och lång sikt av eventuella nya styrmedel och att frågan därför bör bli allsidigt och grundligt belyst.

Följande utdrag ur direktiven anger vilka bedömningar departements- chefen ansett nödvändiga i styrmedelsutredningens arbete:

”De sakkunniga bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt i de allmänna mål för regionalpolitiken som statsmakterna fastställde år 1970 samt i de konkretiseringar härav som kommer att redovisas för riksdagen under hösten 1972 i form av ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet.

Utredningsarbetet bör i inledningsskedet undersöka behovet av ytter- ligare styrmedel i den regionala politiken. Om utredningen finner sådana styrmedel motiverade bör den undersöka förutsättningarna härför samt pröva utformningen av olika alternativa lösningar. Som en utgångspunkt bör gälla att förutsättningarna skall förbättras för en expansion isådana regioner där en utveckling av näringslivet bör främjas. Det bör undersökas i vilken mån man kan nå detta mål genom att dämpa tillväxten i de mest expansiva regionerna. Det är nödvändigt att de sakkunniga vid utform- ningen av sina förslag beaktar resultatet av den regionala utvecklings- planering som har genomförts (Länsplanering 1967 och Länsprogram 1970) samt resultatet av den särskilda forskning och de undersökningar som ERU har redovisat eller kommer att redovisa.

De sakkunniga bör också ta del av de erfarenheter från tillämpning av restriktiva medel utomlands som redovisas i SOU 1969149 och i de internationella översikter som delvis på grundval av utförda studier i resp land för närvarande utarbetas inom inrikesdepartementet. Likaså bör de beakta erfarenheterna från samrådsförfarandet och den regionalpolitiska stödverksamheten.

De sakkunniga bör söka klarlägga de direkta och indirekta effekterna av tillämpningen av styrmedel som syftar till att begränsa expansionen i vissa regioner. Införandet av sådana medel få inte leda till negativa effekter på landets ekonomi och sysselsättning eller hindra en sund näringslivssammansättning i berörda regioner. De sakkunniga bör därför vid övervägandet av olika lösningar ta hänsyn till strukturproblemen och till riskerna för rubbningar i konkurrensförhållanden. I sistnämnda

1 Se bl a Näringspolitik, rapport från SAPfLOs näringspolitiska arbetsgrupp. Stockholm 1972. 2 l969:l:1058 och ll:1219, 1970:l:228 och ”339, 1:384 och 111435. 3 Statsrädsprotokollet ]972-07-21, 4 ! betänkandet också kallad styrmedelsutrcdningen.

hänseende bör uppmärksammas förhållanden bl a mellan olika branscher, mellan inhemska företag inbördes samt mellan sådana företag och företag i utlandet. Riskerna för utflyttning av företag och överföring av riskvilligt kapital till länder, i vilka liknande restriktioner saknas, bör beaktas. Andra viktiga hänsyn gäller de återverkningar som här diskuterade medel, framför allt avgifter, kan ha på prisutveckling, lönebildning och arbets- miljö i de regioner där sådana medel införs. Behovet för företagen i dessa regioner av unverleverantörer får inte heller förbises. Med beaktande av här berörda och övriga omständigheter av betydelse bör de sakkunniga ta ställning till frågan om nya medel för styrning av den regionala utvecklingen.

Olika alternativ ifråga om nya styrmedel bör övervägas. När det gäller tillståndstvång — etableringskontroll — eller avgiftsbeläggning bör prövas om dessa styrmedel skall knytas till företagens fysiska investeringar, t ex lokal- eller investeringskostnader, eller till arbetskraftssidan, tex syssel- såttningsökning eller lönekostnader, eller till någon annan faktor, tex förädlingsvärde. Självfallet kan också övervägas om grunden för tillstånds— tvång resp avgiftsbeläggning bör knytas till en kombination av sådana faktorer. I fråga om avgifter, t ex sysselsättningsavgifter, bör bedömas om avgifterna skall vara av marginell art, dvs knytas enbart till sysselsätt- ningsökning, ökad genomsnittslön e dyl, eller bestämmas i förhållande till den totala sysselsättningen, lönesumma e dyl i företaget.

Förordar de sakkunniga åtgärder av detta slag, bör i fråga om form och anknytningsfaktorer sådana lösningar sökas att inte tillämpningen medför kostnadskrävande utredningar eller åtgärder av annat slag. Det är vidare önskvärt att undvika uppbyggnaden av en omfattande kontrollapparat för att tillförsäkra samhället inflytande över näringslivets regionala utveckling. Effektiviteten inom och kostnaderna för systemet bör noga vägas mot varandra.

Liknande bedömningar måste ligga till grund för de sakkunnigas överväganden i fråga om avgränsningen av tillstånds- eller avgiftspliktiga sektorer. Ett system med tillståndstvång eller avgifter måste för att vara praktiskt användbart ha ett adekvat avgränsat användningsområde. De sakkunniga bör därför med beaktande av bl a vad jag förut har framhållit pröva vilka geografiska, sektoriella, storleksmässiga eller andra avgräns- ningar som är nödvändiga och möjliga att genomföra. I detta samman- hang bör de sakkunniga ta hänsyn till de beslut beträffande den fysiska riksplaneringen som statsmakterna kan komma att fatta. Föreslagna lösningar bör kunna användas för att tillgodose såväl de regionalpolitiska kraven på företagslokaliseringar som bedömningarna inom den fysiska riksplaneringen rörande lokaliseringen av industrier som har anspråk på speciella naturresurser eller åstadkommer betydande miljöstörningar.

När det gäller tillståndstvång bör särskilt uppmärksammas i vad mån detta krav bör upprätthållas i fråga om sådana typer av verksamhet som på grund av sin speciella karaktär redan är föremål för tillståndsreglering av något slag, exempelvis enligt atomenergilagen (19561306), vattenlagen (19181523) eller miljöskyddslagen (1969:387), och hur prövningen i sådana fall bör samordnas för att inte bli onödigt administrativt betung- ande. Vad nu sagts gäller också den tillståndsprövning som kan komma till stånd på grundval av förslagen i promemorian DSC l972:1 Lagstift- ning om fysisk riksplanering rörande särskild tillståndsprövning enligt byggnadslagen beträffande lokalisering av verksamhet av väsentlig bety- delse för hushållningen rned landets samlade mark- och vattentillgångar. I detta sammanhang bör också samordningen med byggnadstillstånds- lagstiftningen (1971 :1204, 1205) och investeringsfondslagstiftningen (19552256) övervägas, eftersom lagstiftningen på dessa båda områden ger möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn. Behov av tillståndstvång före-

ligger inte i fråga om projekt för vilka särskilt tillstånd att ta i anspråk investeringsfond har meddelats, eftersom Kungl Maj:t vid beslut härom förfogar över möjligheten att tillgodose regionalpolitiska målsättningar.

I fråga om tillståndstvång eller avgiftsskyldighet bör vidare prövas om tillämpningen skall avse hela landet eller endast vissa delar därav. Skulle en begränsning till vissa områden anses befogad, bör möjligheterna att undvika speciella effekter i kontrollregionernas omland bedömas. De sakkunniga bör avgöra vilka sektoriella avgränsningar som med hänsyn till kontrollregionernas och angränsande regioners olika näringslivsstruktur kan vara påkallade.

En förutsättning för införande av restriktiva åtgärder måste vara att de på ett smidigt sätt kan kombineras och samordnas med de stimulans- åtgärder som vidtas inom ramen för den regionalpolitiska stödverksam- heten. Detta får betydelse för bl a bedömningen av vilket eller vilka organ som bör handha verksamheten. En organisatorisk samordning med den regionalpolitiska plancringsverksamheten och samhällsplaneringen i övrigt bör eftersträvas.

De sakkunniga bör lägga fram de författningsförslag och utforma de regler för förfarandet hos handläggande organ som föranleds av de sakkunnigas ställningstaganden. Beroende på vilken lösning de sakkun- niga föreslår kan fråga uppkomma om särskilda sanktioner krävs för att motverka att företag kringgår den åsyftade regleringen. De sakkunniga bör lägga fram förslag till behövliga sådana sanktioner. Behovet av sekretessregler bör klarläggas. I detta hänseende bör arbetet bedrivas i samarbete med offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.

Vidare bör klarläggas på vad sätt man skall kunna tillgodose behovet av sakkunskap om bransch— och marknadsförhållanden vid avgörandet av de särskilda ärendena. De förslag som kan komma att läggas fram med anledning av kommerskollegieutredningens betänkande (SOU 1971169) bör härvid uppmärksammas. När det gäller informationskällor för dessa bedömningar bör även resultatet av den fortsatta beredningen av samar- betsutredningens betänkande (SOU l970:41 , 42) beaktas.

De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp också andra frågor, som berör de åsyftade medlens användning, än de jag har nämnt här.

Med utgångspunkt i sin bedömning av behoven av restriktiva medel bör de sakkunniga lägga fram en plan för förslagens genomförande och de förberedande åtgärder som de anser erforderliga. De bör beräkna kostna- derna för genomförandet och det årliga medelsbehovet för verksam— heten.”

1.4. Utredningsarbetets uppläggning

1.4.1. Synpunkter på underlagsmaterialet

En omfattande statlig forsknings— och utredningsverksamhet kring regio- nalpolitiska frågeställningar bedrivs i Sverige sedan mitten av 1960-talet. Arbetet, som efter hand erhållit ökade resurser, har förankrats inom ERU1 och den av ERU initierade forskningen vid universiteten och har vidare tagit sig uttryck i regionalpolitiska handlingsprogram och regionala trafikförsörjningsplaner utformade av kommunerna och länsstyrelserna enligt statsmakternas riktlinjer. Resultaten av dessa arbeten spänner

1 Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (arbetsmarknadsdepartc- mentet).

numera över en rad problemområden. Många undersökningar och utred- ningar har inneburit en värdefull fördjupning när det gäller insamling och bearbetning av regionalekonomiska data. Samordningen mellan de olika forsknings- och utredningsinsatserna har också förbättrats. Successivt framflyttade utredningspositioner har avslöjat nya problem men själv— fallet också vidgat grundkunskaperna och gett en bättre helhetssyn när det gäller de regionalpolitiska frågorna.

Utredningen om regionalpolitiska styrmedel har kunnat basera sina överväganden på den relativt stabila grund av teoretiska och praktiska regionalpolitiska erfarenheter som samlats under senare år. Erfaren- heterna har på flera punkter haft en avgörande betydelse för utred- ningens diskussion och slutsatser. Emellertid har det varit nödvändigt för utredningen att komplettera den tillgängliga regionalekonomiska doku— mentationen med egna statistiska sammanställningar och att genomföra egna specialundersökningar. Syftet har varit att belysa problemen med utgångspunkt från utredningens speciella frågeställningar — behovet av starkare styrmedel än de nuvarande samt förutsättningarna att i expan- siva regioner tillämpa dessa styrmedel. Dessa frågeställningar har till en del krävt andra regionala redovisningsenheter än som brukats i tidigare regionalekonomiska beskrivningar. Tillgången på färskt, tidigare outnytt- jat statistiskt primärmaterial — bl a resultaten från 1970 års folkräkning — har också motiverat bearbetningar i utredningens regi.

Utredningens uppgift att klargöra möjligheterna att genom dämpning av utvecklingen i de mest expansiva regionerna åstadkomma en lokalise- ring av verksamhet till områden där näringslivet behöver stimuleras har fordrat en speciell anlays av struktur och utvecklingstendenser i Stock- holms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna. I direktiven har de tre stor- stadsregionerna utpekats som expansiva områden med potentiellt utloka- liseringsbara företag. Storstadsregionerna har kommit i fokus av det regionalekonomiska perspektiv utredningen skisserar. Storstadsdiskus- sionen byggs under av de bearbetningar utredningen genomfört med insamlat eget primärmaterial — det gäller bl a omfattningen samt erfaren- heterna av den utlokalisering som genomförts av företag i storstadsregio- nerna från l960-talets början. lnom expertgruppen för regional utred— ningsverksamhet (ERU) pågår arbetet med en speciell storstadsstudie som kommer att publiceras som bilaga1 till styrmedelsutredningens betänkan- de under hösten 1974.

Den företagsekonomiska frågeställningen, vad som händer i ett företag som vid sin expansion möter en i regionalpolitiskt syfte inrättad restriktiv avgift, är ett exempel på en annan delfråga som inte kunnat belysas med utgångspunkt från tillgängliga forsknings— och utredningsresultat. Utred- ningen har i samarbete med ERU genomfört en analys av dessa problem. [ räkneexemplets form illustrerar utredningen vilka följder som skulle kunna uppstå i olika etablerings- och utbyggnadssituationer. Även detta arbete kommer att redovisas som särskild bilaga1 till betänkandet.

1 Ds A 197415

1.4.2. Utredningsuppgiftens avgränsning

Utredningen har, för avgränsningen av sin arbetsuppgift, formulerat ett antal frågeställningar, som steg för steg anger vilka överväganden som bedömts nödvändiga för att utredningen skall kunna formulera slutsatser om behovet av och förutsättningarna för starkare styrmedel i regional- politiken än de nuvarande:

l Föreligger det behov av ökade regionalpolitiska insatser och vilka iir i så fall dessa behov?

Kommentar:

Utredningens överväganden om behovet av starkare styrmedel skall enligt direktiven grundas på de mål för regionalpolitiken som statsmakterna fastställt. Målen har bl a angetts i länsvisa ramar för befolkningstalen, som därmed utgör grunden för utredningens beräkning av det framtida regionalt fördelade sysselsättningsbehovet. Statsmakternas strävan efter "lika tillgång till arbete” har i utredningens kalkyl krävt operationella definitioner på yrkesverksamhetsgraden.

Utredningen har ansett det vara tillräckligt att i grova mått kunna ange behovet av ökade regionalpolitiska insatser i olika områden. Anknyt- ningen till de länsvisa befolkningsramarna innebär bla att framtida ojämnheter i sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen inom olika län inte framträder i kalkylen. Praktiska överväganden om speciella regionala svårigheter och om behovet att genom regionalpolitisk styrning uppnå punktvisa lösningar kommer alltid att vara en viktig del av den dokumen- tation som primärkommunerna, landstingen och länsstyrelserna fortlöpan- de arbetar fram inom ramen för den regionala utvecklingsplaneringen.

2 Kan behoven tillgodoses med utnyttjande av nuvarande regional- politiska medel och insatser?

Kommentar:

Flera nya regionalpolitiska medel har tillkommit de senaste åren. Regio- nalpolitiken arbetar numera över ett mycket brett register. Det är emellertid svårt att värdera de framtida effekterna av de nu existerande regionalpolitiska medlen, och detaljbedömningarna riskerar att bli osäkra.

3 Om det fordras en utökning av medel och insatser, är den möjlig inom ramen för de stimulerande åtgärderna?

Kommentar:

Restriktiva regionalpolitiska styrmedel innebär — det har framhållits i utredningsarbeten under tidigare decennier och i direktiven till den föreliggande utredningen — ett väsentligt ingrepp i företagens besluts- funktion. Ett system med effektiv styrning förutsätter att samhället skaffar sig instrument för att rationellt kunna sätta sig in i företagens

situation och därmed avgöra om etablering/utbyggnad skall få komma till stånd eller inte. De i direktiven redovisade riskerna för bieffekter av restriktiva styrmedel ställer krav på ett detaljerat kunskapsunderlag i den enskilda planeringssituationen. Det bör med hänsyn till riskerna för en ogynnsam sidopåverkan stå klart om nya åtgärder, t ex en utökning av de ekonomiska insatserna eller införandet av ytterligare stödformer, kan vidtas inom de stimulerande medlens ram.

4 Om det bedöms nödvändigt att utnyttja restriktiva medel i regional— politiken för att tillgodose behov som svarar mot den regionalpolitiska målsättningen, vilka styrmedel kan övervägas och hur bedöms effekterna av dessa?

Kommentar: Direktiven ger utredningen i uppgift att undersöka förutsättningarna för

a) etableringskontroll, dvs tillståndstvång vid etablering och utvidning av industri- och serviceverksamhet i vissa expansiva regioner;

b) ekonomisk styrning, dvs avgiftsbeläggning tex för investeringar eller sysselsättningsökning, alternativt löpande avgifter räknade på löne- summan vid motsvarande arbetsställen enligt ovan.

Det finns i båda fallen internationella förebilder och därmed erfaren- heter som utredningen kan tillgodogöra sig. Men det är också nödvändigt att de svenska erfarenheterna av olika slags administrativa och ekono- miska styrmedel, även andra än regionalpolitiska, utvärderas och kommer till användning.

Utredningen anser det önskvärt att kunna pröva om relationerna mellan hittillsvarande åtgärder och resultat kan appliceras på utnytt- jandet av nya regionalpolitiska styrmedel - hur företagen reagerar på restriktioner av olika slag och vilket handlingsutrymme de prövande organen arbetar inom. Samtidigt har själva mekanismen i tillståndspröv— ningen eller avgiftsbeläggningen intresse. Det gäller inte minst att klargöra i vilken omfattning de nu existerande styrmedlen, som tillkommit för andra syften än regionalpolitiska, kan utnyttjas även för en påverkan av olika verksamheters lokalisering.

5. Vilken verksamhet är lokaliseringsbar? Vilket underlag för utflyttning av sysselsättningsskapande verksamhet finns inom expansiva regioner?

Kommentar:

De restriktiva styrmedlen har i nationellt perspektiv enbart en omför- delande effekt. Den sysselsättningsskapande effekten är i princip begrän- sad till de stimulerande regionalpolitiska medlen, som i många fall ger ett företag möjligheter att starta/utvidga verksamhet som det inte hade kunnat göra utan olika stödmöjligheter. Om etablering/utvidgning inne— bär att företaget tar avsättningsmöjligheter från en redan etablerad verksamhet, som därigenom tvingas reducera sin sysselsättning eller helt

upphöra med tillverkningen, blir resultatet naturligtvis inte någon tillväxt av antalet arbetstillfällen.

Utredningen anser det nödvändigt att penetrera möjligheterna för näringslivet i storstadsregionerna att under 1970-talet utgöra en del av basen för förstärkningen av sysselsättningsunderlaget i områden med en vikande utveckling, vilket samtidigt innebär att återkommande tendenser till överhettning på arbetsmarknaden i storstadsregionerna motverkas. Genom jämförelser mellan de tre enskilda storstadsregionerna blir det möjligt att överväga en nyanserad användning av ev nya styrmedel, anpassad till individuella förhållanden i varje enskild region.

6 Vilka är skälen för och emot restriktiva styrmedel i regional- politiken och vilka för— och nackdelar kan förknippas med olika lösningar?

Kommentar:

Utredningens övervägande om skälen för och emot olika styrmedel skall vara en syntes av diskussionen kring de tidigare redovisade frågeställning- arna. Ett slutligt ställningstagande till frågan om nya regionalpolitiska medel förutsätter också en bedömning av alternativa lösningars olika för- och nackdelar.

7 I vilka former skall den restriktiva regionalpolitiska styrningen utövas?

Kommentar:

Ett positivt ställningstagande till utökad regionalpolitisk styrning förut- sätter att utredningen anvisar konkreta lösningar, föreslår val av styr- medel, detaljregler och organisation samt beräknar kostnader.

1.5. Regionala redovisningsenheter

Redovisning av befolkningsstatistiska och ekonomiska data på regional nivå, nödvändiga för utredningens analys och överväganden, förutsätter ett val av regionala redovisningsenheter. Grundenheter i den officiella svenska statistikredovisningen är som regel olika administrativa områden — församlingar, kommuner och län. Sedan mitten av 1960-talet har statistiskt material i betydande omfattning också redovisats på de tidigare existerande kommunblocken och på A—regionerna. Flera av de nämnda redovisningsenheterna är uppbyggda av ett antal enheter av lägre dignitet: Flera kommuner bildar ett län, medan kommunen i sin tur består av en eller flera församlingar. På samma sätt har A-regionen byggts upp av ett antal kommuner och församlingar.

Lokala och regionala redovisningsenheter sammanslås vidare i vissa statistikredovisningar till grupper bildade av ett antal grundenheter, som inte utgör geografiskt sammanhängande områden. Denna typ av regionali-

serad redovisning förutsätter att de sammanförda enheterna har ett eller flera gemensamma karakteristika och att enheterna följaktligen bildar en homogen grupp. Ett exempel på denna form av indelning är ERU:s s k kommungrupper, som grundats på en klassindelning av de tidigare kommunblocken med hänsyn till storleken och koncentrationen av befolkningen i lokala och regionala centras intluensfält. Samma typ av redovisning kan ske med utgångspunkt från den plan för utveckling av den regionala strukturen — ortsklasszficeringen — som antagits av 1972 års riksdag. Resultatet blir i det fallet en indelning av landets kommuner i fyra grupper, var och en innehållande kommuner med samma funktioner i ortssystemet: storstadsregioner, primära centra, regionala centra och kommuncentra.

De krav som skall ställas när man väljer redovisningsenhet varierar från fall till fall. Olika studieobjekt, tidsdimensioner och analysmetoder innebär ofta helt skilda fordringar. Det är ett grundläggande krav att redovisningsenheten medger en lämplig generaliseringsgrad i presenta— tionen av materialet. En alltför detaljerad indelning försvårar överblicken i sifferredovisningen och kan förhindra identifieringen av generella trender och grova strukturer. Genom att summera på alltför stora geografiska områden riskerar man å andra sidan att betydelsefulla särdrag i strukturer och utvecklingstendenser suddas ut och förbises i analysen.

Valet av redovisningsenhet bör i första hand ske med utgångspunkt från de frågeställningar som skall belysas. Dataredovisningen i det föreliggande betänkandet syftar till att ge underlag för den analys utredningen ovan skisserat i sin utredningsmodell A avsnitt 1.4 ovan. Ett grundvillkor för den dataredovisningen är att förhållanden inom geogra— fiska områden i vilka näringslivets utveckling bör stimuleras och för- hållanden i områden inom vilka tillväxtdämpande åtgärder eventuellt kan sättas in, behandlas skilda från varandra och från förhållanden i övriga delar av landet.

Frågan är i nästa steg vilka statistiska grundenheter den erforderliga redovisningen ställer krav på. Utredningen utgår i sina överväganden från de gällande regionalpolitiska målen — som dessa anges bla i form av befolkningsramar för länens verksamhet — och förutsätter att tidigare på länsnivå i detalj gjorda bedömningar av de regionalpolitiska problemens lokala karaktär och fördelning alltjämt är giltiga. Detta talar för att länet när det gäller beskrivningen av problemens lokalisering och svårighetsgrad samt omfattningen av insatta åtgärder i många fall kan vara en lämplig grundenhet. Länet är för övrigt i en rad officiellt publicerade statistiska redovisningar den minsta geografiska enheten. Med utgångspunkt från det ovan redovisade behovet av åskådlig generalisering anser utredningen det vara lämpligt att i viss utsträckning begränsa redovisningen till län sammanförda igrupper.

Utredningens uppdrag innefattar, som redovisats i föregående avsnitt, krav på en relativt detaljerad belysning av förhållanden även inom de egentliga storstadsområdena. Det föreligger inom olika avsnitt i betänkan- det ett behov av underlagsmaterial eller analyser där den grova generalisering av storstadsförhållandena som baseras på länsvisa redovis—

ningar inte är tillfredsställande. Godtyckligt genomförda länsgruppsin- delningar av den typ geografiskt sammanhängande områden utgör kan dessutom resultera i genomsnitt som återger förhållanden utan förankring i praktisk regionalpolitisk verklighet. Generaliseringsgraden är även i det avseendet alltför grov och jämförelsen mellan storstadslänen och om- råden utanför dessa riskerar att bli vilseledande.

Det föreligger vidare i näringsgeografiskt hänseende väsentliga skill- nader mellan de tre storstadsområdena, som därför, så långt möjligt, bör behandlas skilda från varandra. Utredningen har valt att för dessa redovisningar som storstadsområden betrakta Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna enligt 2 & kungörelsen (1971 :51, ändrad 1972223) om lokaliseringssamråd. För jämförelser med storstadsområdena är det naturligt att använda redovisningsenheter av motsvarande funktionella karaktär. Utredningen anser att områden bildade av kommuner samman- förda i grupper efter deras funktioner enligt planen för utveckling av den regionala strukturen1 utgör lämpliga redovisningsenheter för jämförelsen mellan storstadsregionerna och övriga regioner i landet.

De principiella och praktiska krav som ställts på redovisningsenheterna innebär att utredningens redovisning och analys av regionalt fördelade underlagsdata kommer att bygga på länen som primära redovisnings- enheter. När underlagsmaterialets sammansättning eller behovet av överblick kräver, kommer redovisningen att ske med materialet fördelat på länsgrupper:

(l) Storstadslänen med separat redovisning för varje län, dvs Stock— holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län;

(2) Skogsla'nen (Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).

Övriga län delas av praktiska skäl i två ungefär jämnstora grupper:

(3) Mellersta Sverige (Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län); (4) Södra Sverige (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Hallands län).

Vid jämförelser mellan de funktionellt avgränsande storstadsområ- dena (samrådsregionerna) och övriga ortsgrupper kommer följande indel- ning att utnyttjas: (l) Storstäder, med separat redovisning för varje storstadsregion; (2) Primära centra," (3) Regionala centra; (4) Kommuncentra.

De redovisade länsgruppernas och storstadsregionernas geografiska avgränsning framgår av figurerna 1.2 och 1.3.

1 SFS 197324. 5

I Pro blemställning

II "Utgångsläge

Skogslänen

Storstadslän

Storstadslan *—Me|lersta Sverige

f

_, . Figur 1.2 Regionala Södra Sverige redovisningsenheter

Storstadslän — länsgrupper

1.6. Betänkandets disposition

Utredningen har ovan i kapitel ] behandlat problemställningen och redovisat sin syn på utredningsuppdraget.

Utredningen redogör i kapitel 2 för den aktuella regionalekonomiska forskningen. Redovisningen koncentreras till de delar av det inom expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) åren 1970—1974 bedrivna utredningsarbetet som har anknytning till,,de frågeställningar utredningen behandlar i det föreliggande betänkandet.

I kapitel 3 lämnar utredningen som en bakgrund till sin analys en redogörelse för den regionalekonomiska utvecklingen i Sverige. Utred- ningen skisserar huvuddragen i sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen med utgångspunkt från uppgifter ur folkräkningarna, industri-

Stockholms-regionen

/Z //I / , , .

/ *xJ I /

%

)

Kommuner:

1 Göteborg 7 Mölndal 2 Ale 8 Partille 3 Härryda 9 Stenungsund 4 Kungsbacka 10 Tjörn 5 Kungälv 11 Ockerö 6 Lerum

Kommuner:

1 Stockholm 2 Botkyrka 3 Danderyd 4 Ekerö 5 Haninge 6 Huddinge 7 Järfälla 8 Lidingö 9 Nacka 10 Nynäshamn 11 Sigtuna 12 Sollentuna 13 Solna 14 Sundbyberg 15 Södertälje 16 Tyresö 17 Täby 18 Upplands-Bro 19 Upplands-Väsby 20 Vallentuna 21 Vaxholm 22 Värmdö

Malmö-regionen

Kommuner:

1 Malmö 2 Bara 3 Burlöv 4 Kävlinge 5 Lomma 6 Lund 7 Staffanstorp 8 Svedala 9 Vellinge

Figur 1.3 S torstadsre- gionernas avgränsning

III Överväganden

statistiken och arbetsmarknadsstatistiken. Redovisningen är så långt detta varit möjligt baserad på redan tillgängligt material. Specialbearbetningar av primärdata har också genomförts av utredningen i syfte att bredda underlaget för en bedömning av befolknings- och sysselsättningsutveck- lingen i regionalt perspektiv under 1970-talet.

Utredningens diskussion av förutsättningarna för starkare styrmedel i regionalpolitiken, så som dessa styrmedel definierats i direktiven för arbetet, kräver en ingående belysning av sysselsättnings- och befolknings- utvecklingen i de tre svenska storstadsregionerna. En väsentlig del av det erforderliga underlaget finns redan i beskrivningen av den allmänna regionalekonomiska utvecklingen i kapitel 3. Storstadsutvecklingen har dock även andra dimensioner. Utredningen behandlar i kapitel 4 storstadsregionernas struktur och utveckling genom en mer detaljerad beskrivning. Redogörelsen har bl a ett internationellt perspektiv och är i övrigt baserad på de olika undersökningar som genomförts av planerings- organ och arbetsmarknadsmyndigheter i svenska storstadsregioner. Kapit- let avslutas med en sammanfattning av de regionala planeringsorganens bedömningar av den framtida sysselsättnings- och befolkningsutveck— lingen inom storstadsregionerna.

I kapitel 5 redogör utredningen för omfattningen av det statliga finansiella stöd som beviljats i regionalpolitiskt syfte sedan början av 1960-talet. Redovisningen omfattar en beskrivning av stödets regler, omfattning, inriktning och resultat.

Utredningen har vidare sammanställt data om arbetsställen inom industrin som med statligt finansiellt stöd utlokaliserats från storstadsre- gionerna. Även dessa uppgifter redovisas i kapitel 5, tillsammans med en beskrivning av motiven för och erfarenheterna av utlokaliseringen så som

de framställts av företagen i ett antal enkätsvar.

I kapitel 6 — det sista kapitlet i beskrivningen av utgångsläget — söker utredningen tillgodogöra sig de erfarenheter av restriktiva regionalpoli- tiska medel som gjorts i andra länder under de senaste decennierna.

Utredningen har så långt samlat en dokumentation som utgör en del av underlaget för övervägandena i de följande kaptilen. Det har dock inte varit möjligt att i dessa avsnitt sammanställa alla basfakta nödvändiga för utredningens analys. Väsentliga kompletteringar i faktarédovisningen måste ske även i samband med utvärderingen. Det gäller till att börja med kommunernas, länsorganens och statsmakternas regionalpolitiska hand- lingsprogram som utgör en del av underlaget för utredningens övervägan— den om behovet av regionalpolitiska insatser i kapitel 7.

Utredningen övergår i kapitel 8 till att beskriva och utvärdera tillämpningen av andra regionalpolitiska styrmedel än de ekonomiska stimulerande åtgärderna. Diskussionen omfattar en beskrivning och utvärdering av resultaten och erfarenheterna av de inhemska administrati- va styrmedel som helt eller delvis utnyttjas i regionalpolitiskt syfte under efterkrigstiden. Utredningen preciserar i nästa steg med utgångspunkt från de redovisade erfarenheterna de krav som bör ställas på nya och starkare regionalpolitiska styrmedel och bedömer slutligen de nuvarande

administrativa medlens förutsättningar att i samverkan eller genom mindre förändringar i tillämpningen tillgodose kraven.

I kapitel 9 fullföljer utredningen den stegvisa analysen. Kapitlet innehåller en diskussion av de förutsättningar som gäller för införandet av starkare styrmedel. Utredningen redogör för olika slag av restriktioner som kan antas reducera effektiviteten i styrningen eller orsaka ogynn— samma sidoeffekter och väger samman för- och nackdelar.

Utredningens förslag till nya regionalpolitiska åtgärder redovisas slutligen IV Förslag i kapitel 10.

. _' ' '.' ". * ."u" _"|| ' ., .I_Q,|.l'1 |||. ':i'|""'""||_|'1 -|.—.— ,. » | . .. -. . , | ' .l ."- || ".'. '." '|.'.' || " " ' u' " . ' '. I. &" E'li. |.-"*"*::;:.—1.'-"|'."'-."..1,iii ' .-, - .' .. fr.all'iil'ir'w ' ' ,' 4"£'.'.' _. ”'|'."'- ''|" likadan? _ iji" ":'i— "' " ' ' , E'";

. . . |. .. ,,-|_ " ; l" 1||i|nflllmår-'>'IJ_|| '." . .'v' w.. '."'-|,.;-I,mil|åv|9. .himf ..|-.'.. lip, vai-gräl h pa ryl ” namn —. Lil' ,tlrm'qmwn -tn.n£1&.—.

wm-|||m|,1||.|||u|u Arto-||

"|! |

.,gålll'p'i'l» "".' myr. lan—. il 1

nu

'.')" '|'-ali .!||T.'| | .

||| |'|'|

||...|'.|'-' ...|_,. _ . _ ' |'|'.!' . ,.-'.. ||...||r. ',

.. || , ||?Iäcl'1i'G|—|U| i..-_, '.I""':""']"

||| . ". "|| ' || ||

. -.|.|;||.:..i ,... ||| .- ,. .. "”Ni"! .. '- ' "i," 'i'l'.h,.'"'. ,w 'Ö'” , | l| 'l| .I'I—l'l'ril'lu. '. '. "'l.,'l:.'.£li'v |", mer; '.. ”" ,. . 'i"? ""'"".l'! ! * - |M1||lrl;.

_ . __ | . . ij ,!1 . | I|||?

i . : . . . . . ' .., | -' , ' , ' . "' . ' ' . . ' - |.- —. . i , | _ _qu II' | ._. , ,, . P . . u ' ' . "..' ' . ' . . ' i ' ' . ' h—Q " * ' ' . . . |

' .. vä .'[w'

||"!r (.'|'||

_ |||-|" ||.|.||' . - _|.|.|.. |. *.

_ :tuk.'

'- . * . ., . "" . 'Cf Wai-'_" '|"'lF,å'|" ||. ,» |||. |||-|.. __'...f" | l "F, .' —. .» ' .- - . -. .. || |” ,!' .| . . ,__,9._|' .|' . -' '|.,,|. " ' .— *'||' "'|| " III". 'i' ”M.-.'. ||. ,.'|' . ||. l.. -.-' ", ii.!" ' . —r||| irl-d'.). ..|; = '.. ,',-31;- ",'Iu |.| . | ||'| || ,__1u|_|1'4 ||| ,,, Jl |! | | || l , ,,A ,, * ”.,,III ' , ["I "|" "'|'.' * ,| ' ,? | "' ':.'- , .. ,,'|,| .'|' ..

H Utgångsläge

2. Regionalekonomiska forskningsperspektiv

2.1 Det aktuella forskningsläget — en översikt

2.1.1 Den regionalekonomiska forskningens villkor

Regionalekonomisk forskning' syftar till att klargöra vilka svårigheter som uppstår inom ett land eller delar av landet genom regionala olikheter i utvecklingen och intressekonflikter i företagens, individernas och samhällets handlande och _ i nästa steg — till att utveckla metoder för att bestämma svårigheternas omfattning och konsekvenser. Med diagno- sen som underlag blir de samhälleliga motåtgärderna också ett mål för regionalekonomiska forskningsinsatser: Vilka medel kan samhället utnyttja för att återställa en ordning som det hade funnits skäl att lämna oförändrad? Vilka möjligheter till påverkan föreligger, om samhället vill uppnå en utveckling som tillgodoser bestämda sociala och ekonomiska krav? Hur skall de ökade kunskaperna om de regionalekonomiska sammanhangen föras in i planerings- och beslutsprocessen? Vilka negativa följder kan samhälleliga ingrepp i den spontana utvecklingen komma att medföra?

Många av de teoretiska sammanhangen inom regionalekonomin är ännu ofullständigt utforskade. Trots stora arbetsinsatser de senaste decennierna i Sverige och utomlands präglas tolkningen av den regionala obalansens problem fortfarande av osäkerhet och en viss brist på helhet. Orsakerna är flera. De problem och konflikter som den regionalekono- miska forskningen skall behandla är många och har starkt växlande karaktär och innebörd. Det tvingar fram en i många andra forsknings- sammanhang ovanlig bredd.

Det stora antalet ofta irrationellt påverkande faktorer och den höga graden av ömsesidighet i sambanden mellan faktorerna ställer också forskningen inför betydande problem. Inom regionalekonomin föreligger tex inte de möjligheter till förenklande antaganden som visat sig användbara inom systerämnena nationalekonomi och internationell eko- nomi. Samtidigt saknas inom regionalekonomin på en rad punkter ännu de empiriska data som är nödvändiga för att beskriva och analysera de

1 Begreppet regionalekonomisk forskning skall i avsnittet uppfattas som ett relativt brett sökande efter problem och lösningar och inkluderar även en del av den mer eller mindre målinriktade regionalekonomiska utredningsverksamheten.

regionalekonomiska förloppen — det gäller både sådant som kan mätas och det som inte kan kvantifieras i ekonomiska och andra termer, '. ex de enskilda individernas värderingar av miljökvaliteterna samt arbetets och fritidens innehåll.

Svårigheterna att bygga modeller för tillförlitliga bedömningar av den framtida utvecklingen i enskilda regioner och av sambanden mellan framtida insatser och resultat accentueras av hindren att för längre perioder med säkerhet förutse förändringar i produkter och produktions- metoder — i sin tur ett resultat av förskjutningar i efterfrågemönstret, ändrade råvaru- och energikostnader eller en följd av den rent tekniska utvecklingen. Till detta kommer mer eller mindre långtgående föränd- ringar i transportsystemen som påverkar kostnadsrelationerna och där- med ändrar förutsättningarna för befolknings- och näringslivsmönstret på ett sätt som möjligen kan förutses på ett par års sikt, men knappast när perspektivet sträcks 10—20 år framåt i tiden.

Genomgripande och svårförutsebara förändringar i uttolkningen av de framtida regionalekonomiska perspektiven kan naturligtvis också bli resultatet av utbredda opinionsväxlingar och av de ändrade mål och medel i samhällets och företagens agerande som följer av sådana omvärderingar. Det kan förefalla som om den erforderliga fantasin ofta skulle saknas i det regionalpolitiska prognosarbetet. Variablema är emellertid många, framtidsbedömningen osäker på så gott som varje enskild punkt och behovet av garderingar i regel större än vad kravet på åskådlighet och användbarhet medger.

2.1.2 ER U.'s forsknings- och utredningsverksamhet Publicerade arbeten

Den svenska regionalekonomiska forskningen fick år 1965 en officiell huvudman när statsrådet och chefen för inrikesdepartementet tJIkallade expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)'. Gruppen har sedan dess initierat forskning vid universiteten och genom egna arbeten utvecklat och utarbetat underlag för statsmakternas ställningstaganden i de regionalpolitiska frågorna. Tillkomsten av ERU innebar'er. strävan efter samordning av den svenska — och senare även av den nordiska — regionalekonomiska forskningen men syftade också till en utveckling av samarbetet mellan politiker, planerare och forskare för en angelägen förnyelse av planeringsformerna.

ERUZS arbete, som enligt utredningens mening haft en avgörande betydelse för utvecklingen av svensk regionalekonomisk forsknings- och utredningsverksamhet, har sammanfattats i följande rapporter:

' Ledamöter: Generaldirektör Ingvar Ohlsson (ordt), byråchef Curt Canarp, generaldirektör Lennart Holm,- professor Torsten Hägerstrand, professor Erik Höök, sekreterare Lars Ljung, departementsråd Bengt Thuvesson och arkitekt Erik Wirén.

Sekretariat perioden 1970—1974: l-"il lic Gösta Guteland, fil kand Ingela liclländer, fil kand Christer Stighäll, fil, lic Börje Tallroth och fil lic. Sture Ö)erg.

[:| Betänkandet Balanserad regional utveckling (SOU 19703) med bilage- delarna Urbaniseringen i Sverige (SOU 1970:14) och Regionalekono- misk utveckling (SOU 1970115)l . Redovisningen utgjorde en samman- fattning av en rad forskningsresultat inom ramen för en analys av den regionala utvecklingen orsaker och problem. Rapporterna utkom samtidigt som 1968 års lokaliseringsutredning presenterade sitt betän- kande, Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969149), och utgjorde ett av underlagen för statsmakternas regionalpolitiska beslut år 1970.

[| Forskarrapporten Regioner att leva i (Publica 1972). Elva samhälls- vetenskapliga forskare fick komma till tals om regionalpolitik och välstånd. Arbetet publicerades våren 1972.

E] Lägesrapporten Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965— 1971 (Ds In 1972214). Rapporten var en sammanfattande beskrivning av delresultaten från några aktuella arbeten och utkom våren 1972 som ett av underlagen för 1972 års regionalpolitiska beslut.

El Bilagor till 1970 års långtidsutredning och glesbygdsutredningen (SOU 1971216 resp SOU 1972:56). Redovisningarna utgör exempel på samordning av forskning och undersökningar inom den offentliga utredningsverksamheten.

El Betänkandet Orter i regional samverkan (SOU 1974:1) med bilagor (se nedan). Redovisningen är en vidareutveckling av den tidigare analysen av den regionala näringslivs- och befolkningsutvecklingen. Betänkandet publicerades i februari 1974.

Fyra teoribildningsfaser

ERU tecknar som en bakgrund till analysen i 1974 års betäknande den regionalekonomiska forskningens historiska idéutveekling. Skissen skild- rar i grova drag de olika faserna i utbytet av varor och tjänster från ekonomisk-historisk synpunkt med parallell illustration av den teoribild- ning som ägt rum och hur teoribildningen stegvis anpassats till den regionalekonomiska verkligheten.

Under den förindustriella tiden, framhåller ERU, var transportkost- naderna höga och varuutbytet mellan olika regioner följaktligen begrän- sat. Det uppstod en relativt okomplicerad regional struktur. En rad näringar utövades endast i städerna. Landsbygden svarade för en stor del av livsmedelsproduktionen. En arbetskraftsintensiv teknik utnyttjades. Svårtransporterade livsmedel kom att produceras närmare städerna än lättransporterade. De teorier för produktion av olika varor som växte fram under denna tid präglades av de skisserade förhållandena. Med en tämligen stationär befolkning och en okomplicerad teknik var det naturligt att söka förklara produktionens förläggning i rummet med

1 Bland de enskilda arbetena i dessa rapporter intar Åke E Anderssons studie Storstadsproblematiken, Torsten Hägerstrands arbete Tidsanvändning och omgiv- ningsstruktur och Gunnar Törnqvists analys Personkontakter och lokalisering en central ställning. _ Före ERU har andra viktiga regionalekonomiska forskningsprojekt genomförts. Det gäller tex Gunnar Törnqvists Studier [ industrilokalisering som utgjorde en bilaga till betänkandet av Kommittén för näringslivets lokalisering är 1963. Som exempel på ett arbete som publicerats vid sidan av ERU skall vidare nämnas Folke Kristenssons Människor, företag och regioner från år 1967. Det senare arbetet behandlas nedan i kapitel 4.

utgångspunkt från en analys av kostnaderna för transporter av varor. För många svårtransporterade, tunga varor gäller dessa teorier fortfarande.

Befolkningsomflyttningar och materiell standardstegring till följd av mer avancerad teknik och ökad kapitalbildning medförde en successiv förskjutning i teoribildningen. Den bästa lokaliseringen av ett företag behövde inte längre sammanfalla med den ort som erbjöd de lägsta transportkostnaderna. Tog företagen hänsyn till regionala skillnader både i kostnader för råvaror, halvfabrikat, kapital och arbetskraft samt i intäkter för de producerade varorna, kunde andra lokaliseringar vara att föredra. De teorier för företagens vinstmaximering som växte fram har alltjämt relevans vid beslut om lokalisering av enskilda företag.

Lokaliseringsteorier baserade på transportkostnadsminimering reSp vinstmaximering representerar enligt ERU fas ett och fas två i den beskrivna ide'utvecklingen. Motivet för att i nästa steg föra in hushålls- sektorn i analysen kan, framhåller ERU vidare, sättas i samband med de stora befolkningsomtlyttningar som ägt rum under lång tid. Hushållen söker lokaliseringar som i något eller några avseenden förbättrar levnads- situationen. Materiella standardvinster torde därvid inta en central roll. En förklaring av dessa befolkningsomflyttningar förutsätter att utveck- lingen inom flera sektorer än tidigare kan beaktas. Det ställer i sin tur krav på modeller som visar det ömsesidiga beroendet mellan systemets olika delar. Hushållssektorn har förts in i analysen, även om dess roll är passiv och i första hand gäller dess efterfrågeskapande delar. En allmän jämviktsteori, som bla förutsätter perfekt konkurrens på varu- och faktormarknaderna, har utvecklats. Denna teoribildning kan sägas repre- sentera fas tre.

Under de senaste årtiondena har begränsningarna i modeller som förutsätter perfekt konkurrens med bla en fri prisbildning på alla varor och tjänster blivit allt mer uppenbara. I en fjärde teoribildningsfas har modellerna för beskrivning av produktionssystemens interregionala beroende förfinats. Idéutvecklingen har vidare i stor utsträckning berört möjligheterna att inkorporera icke prissatta miljöfaktorer i analysen. Det senare innebär att teoribildningen kring hushållssektorns agerande nu fått en mer framskjuten ställning. En rad olika ansatser har prövats i det sammanhanget. Behovet av tvärvetenskaplig forskning och integration av forskningsresultat mellan olika vetenskapliga områden har blivit allt mer betydelsefullt.

Nya metoder har också införts, t ex för analyser av tidsåtgången och av möjligheterna att använda tiden som mått på resursuppoffringar'. Ett annat exempel på förnyelse i den regionalekonomiska forskningen är utnyttjandet av nationalekonomins cost-benefit-analyser. SträVandena är att vid sidan av den traditionella investeringskalkylens intäkter och kostnader söka beakta även de positiva och negativa konsekvenserna för den omvärld som påverkas av planerade åtgärder, tex de boende, företagen och de offentliga serviceorganen. Som en utveckling av den

1 Torsten Hägerstrands utveckling av dessa tankegångar redovisades tidigare i bilagedelen Urbaniseringen iSverige (SOU 1970214).

allmänna jämviktsteorin, betonar ERU, växer det vidare fram en orts- systemteori som inom sin ram behandlar forskningsresultat från olika vetenskaper.

Trepartsspelet

De inledningsvis i avsnitt 2.1 skildrade problemen för den regionalekono- miska forskningen har försvårat men inte utgjort något avgörande hinder för en utveckling av teoribildningen. Framsteg i uppbyggnaden av ett lokaliseringsteoretiskt system med ökad realism har gjorts — både utomlands och i Sverige. Från att ursprungligen främst ha rymts inom fas ett och två i den doktrinhistoriska utvecklingen har forskningen i allt större utsträckning kommit att omfatta inslag från fas tre och fyra.

ERU har utvecklat sin analys mot bakgrunden av den allmänna teoriutvecklingen. I 1970 års betänkande underströk ERU det ömsesidiga beroendet mellan de faktorer som styr företagssektoms, hushållssektorns och den offentliga sektorns lokaliseringsval. Ett beslut om en lokalise- ringsförändring som fattas inom en sektor utlöser beslut om förändringar inom andra sektorer. Dessa förändringar kan i sin tur medföra nya lokaliseringsbeslut inom den sektor som startat förändringen. Den regio- nala utvecklingen formas genom ett trepartsspel. I ERU:s betänkande 1970 presenterades en översikt över faktorer som tillsammans i olika kombinationer avgör de tre behandlade sektorernas lokaliseringsval: bl a transportkostnader, löner och marknadsefterfrågan.

ERU:s analys visade att olika regioner kunde antas ha olika produk- tionstekniska förutsättningar på tillgångs- och efterfrågesidan, vilket skulle kunna leda till olikheter i produktivitetsmönstret. Med ett rent företagsekonomiskt perspektiv skulle i en första ansats regioner med stort befolkningsunderlag kunna ge högre produktivitet — det gällde främst storstadsregionerna. ERU underströk dock att dessa skillnader kunde bero på icke regionbunda faktorer, t ex realkapitalets ålder. Ett hänsyns- tagande till samhällsekonomiska kostnader, som uppstår genom service- utbyggnaden, skulle på olika sätt kunna modifiera resultaten.

De 5 k agglomerativa fördelarna i orter med större underlag av befolkning och företag bedömdes av ERU som väsentliga för lokalise- ringsvalet, tex tillgång till olika kategorier av arbetskraft, utbyggd företagsservice och goda kontaktmöjligheter utan större anspråk på tidsåtgång. ERU uppehöll sig speciellt vid personkontakternas stigande betydelse. Flera av de faktorer som bestämmer företagssektorns lokalise- ringsval skulle enligt ERU kunna vara avgörande för valet av lokalise- ringar även inom den offentliga sektorn.

För hushållens del fann ERU agglomerativa fördelariorter stora nog att tillhandahålla en differentierad privat och offentlig service. Skillnaden i tillgången på arbetsmöjligheter mellan olika regioner betraktades som en av de främsta orsakerna till hushållens omflyttningar. Tillgång till en differentierad och trygg arbetsmarknad syntes vidare väga tyngre som omtlyttningsincitament än inkomstskillnader. Det framhölls att hus- hållens bosättning även påverkas av en mängd icke prissatta miljöfak-

torer, tex tillgång till utbildning, sjukvård och annan samhällsservice samt utbud av olika fritids- och kulturaktiviteter. Tidsfaktorns betydelse för hushållens levnadsvillkor behandlades för första gången mer grundligt.

ERU betecknade i 1970 års betänkande utvecklingen av den svenska orts- och regionstrukturen som ett resultat av de tre sektorernas lokalise- ringsval och samspelet dem emellan. ERU framhöll att den utvecklingen kan betraktas som ett regionalt utvecklingsförlopp. I detta är storstä- derna och glesbygderna två motsatser. Kring dessa uppkommer en rad problem. Bakom urbaniseringsprocessen ligger en utveckling mot större kapitalintensitet inom de ytkrävande näringarna jord- och skogsbruk och en ökad koncentration till näringsgrenar och samhällsaktiviteter ivilka stordrift och samlokalisering ger hög avkastning.

ERU kom vidare till slutsatsen att regionalpolitiken på lång sikt bör ha till uppgift att göra bebyggelsestrukturen mer robust inför framtida ekonomiska påkänningar och att göra den bättre ägnad för en rättvis fördelning av sociala och kulturella tjänster. Krav på robusta orter, med förutsättningar att dra till sig och erbjuda ett mångsidigt näringsliv, leder oundvikligen fram till regionala mål som innebär en koncentration av de regionalpolitiska insatserna. Ortsstrukturen bör vara sådan att de enskilda individernas möjligheter att välja arbetsuppgifter och bostadsort maxi- meras.

I betänkandet 1970 redovisades också det behov av forskning som måste tillgodoses för att ERU skulle kunna utveckla den regionala analysen. Vissa forskningsområden utpekades som centrala. Ett av dessa behandlade (l) individernas önskemål när det gäller typ av bosättnings- ort, boendeform och lokal omgivning. Inom företagssektorn framstod det som särskilt betydelsefullt att (2) kunna studera de regionala olikheterna i produktionskostnaderna. ERU fick år 1969 Kungl Maj:ts uppdrag att utreda produktionskostnaderna i olika delar av landet. Nya prognos— metoder (3) för beskrivning av regionala utvecklingsförlopp var ett annat önskemål, bl a betingat av den ökande regionaliseringen i den ekono- miska långtidsplaneringen.

ER U:s arbete åren I 970— ] 9 74

ERU:s arbete efter år 1970 har i stort sett följt de skisserade huvudlinjerna och är därmed också en vidareutveckling av de tidigare resultaten. Som allmän karakteristik kan sägas att ERU i 1970 års betänkande behandlade trepartsspelet mellan hushållen, företagen och den offentliga sektornf Utgångspunkten för den nya rapporten är de regionala enheterna i ortssystemet. Rapporten syftar till att belysa ortssystemet ur miljösynpunkt, både som konsumtions- och som produk- tionsmiljö. Analysen leder till ett annat samspel — mellan orter i regional samverkan.

I denna andra etapp har ERU också prövat nya former för samarbetet mellan forskare och planerare. Grundarbetet kring de tre ovan redovisade huvudfrågorna har utförts inom olika arbetsgrupper med representanter för universitet, departement, centrala ämbetsverk, länsstyrelser och kom- muner. Arbetsgruppernas överväganden, sammanfattade i nedan angivna

rapporter, är baserade på ett antal fristående forskningsarbeten initierade av och diskuterade inom resp grupper. ERU:s betänkande 1974 har utarbetats med utgångspunkt från resultaten av dessa rapporter.

Arbetsgrupp Rapport Ordf, sekr Arbetsgruppen för stu- Ortsbundna Ievnads- Generaldirektör Ingvar dier av hushållens villkor (SOU l974:2) Ohlsson (ordf) levnadsvillkor i olika Fil lic Sture Öberg ortstyper (Sök!) Produktionskostnads- Produktionskostnader Professor Gunnar gruppen och regionala produk— Törnqvist (ordf) duktionssystem l-'il kand Christer (SOU l974z3) Stighäll (sekr) Prognosgruppen Regionala prognoser i Professor Per Holm planeringens tjänst (ordf) (SOU l974:4) Fil lic Börje Tallroth (sekr)

I avsnitten 2.2—2.3 redovisas en del av de slutsatser i levnadsvillkors- gruppens och produktionskostnadsgruppens rapporter som har speciellt intresse för styrmedelsutredningens överväganden.

2.2. Hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper

2.2.1. Problemställning

Hushållens levnadsvillkorl i en region är beroende både av individernas egna tillgångar och av omgivningens/regionens tillgångar. De egna till- gångarna är bla hälsotillstånd, kunskapsnivå och förmögenhet. Till de viktigaste tillgångarna i omgivningen hör möjligheten att kunna förvärvs— arbeta inom lämpligt avstånd från bostaden. Andra levnadsvillkor är beroende av tillgången på bostäder, hälso- och sjukvård, utbildnings- möjligheter och kulturaktiviteter inom den egna regionen.

Genom olika åtgärder — t ex utbildning eller sparande —- kan hushållen påverka de egna framtida levnadsvillkoren. Kollektiva beslut inom hus- hållssektorn förändrar också omgivningens framtida tillgångar. Samtidigt påverkas omgivningens tillgångar av hushållens beteenden. Beslut fattas dessutom inom företagssektorn och den offentliga sektorn med konse- kvenser för tillgångarna i den egna regionen. Hushållens levnadsvillkor förändras ständigt genom en ömsesidig påverkan mellan tillgångar och beteenden i ett samspel mellan hushållssektorn och övriga sektorer. Den arbetsgrupp, knuten till ERU, som analyserat hushållens levnadsvillkor i olika ortstyper illustrerar det dynamiska förloppet och det ömsesidiga beroendet i denna påverkan genom principskissen ifigur 2.1.

1 Genom att välja hushållet som enhet kan man i undersökningarna ta hänsyn till att olika aktiviteter kan samordnas i flerpersonshushåll. Hushållet utgör dessutom ofta inkomst- eller konsumtionsenhet. Villkoren för de enskilda medlemmarna i flerpersonshushåll kan också studeras. [ den följande texten görs ingen skillnad mellan individer och hushåll.

&” Humum

tillainmr boulninulörmlm I m.m. L _ _ Lwnldlvillkar I vorkrnmlmsmöiliuhuu _ _

Omgivningen: tillgångar inkommbilinmrar

invmorimr i invmeriwur & utbildning m.m.

infrastruktur m.m.

Figur 2.1 [förändringar av hushållens levnadsvillkor över tiden

Källa: ERU (sou 19742)

Mätningar av levnadsvillkoren utgör, framhåller arbetsgruppen i sin redovisning, ett led i strävandena att ge ett mått på utvecklingen av individernas välfärd. Denna välfärd relateras vanligen till den faktiska konsumtionen och individens sätt att uppleva den. Det är alltså fråga om en subjektivt upplevd behovstillfredsställelse, baserad på den individuella bedömning av glädje eller nytta som olika beteenden bildar underlag för. Den aktuella vålfärdssituationen jämförs med den individen tidigare upplevt eller tror att andra upplever.

De personliga värderingarnas roll gör emellertid välfärden svårmätbarl . Problemet accentueras av att det inte finns någon allmänt accepterad gemensam måttstock för individernas välfärdsupplevelser. Försök har i olika sammanhang gjorts att tex genom intervjuer skatta viktiga kom- ponenter i välfärden. Varje individ pendlar mellan olika känslotillstånd som självfallet påverkas av förhållanden i omgivningen. Individens egna tillgångar och omgivningens tillgångar blir därmed avgörande även för välfärdsupplevelsen.

Levnadsvillkorsgruppen anser det vara tillräckligt att tills vidare regi- strera de yttre förhållandena, levnadsvillkoren, som till skillnad från upplevelserna är praktiskt mätbara och i stor utsträckning förändras

' Välfärdsteorin har gamla traditioner men har inte kunnat fyllas med något konkret innehåll, bla beroende på svårigheterna att finna ett enhetligt måttsystem för värdering av olika upplevelser. Låginkomstutredningens levnadsnivåbegrepp är ett exempel på en välfärdsdefinition som använts för praktiska mätningar i Sverige.

Se vidare levnadsvillkorsgruppens rapport, som innehåller en utförligare diskus— sion om problemen i samband med skattningar av välfärden.

Tablå 2.1 Exempel på viktiga komponenter bland levnadsvillkoren i en region

ARBETE tillgång till förvärvsarbete tillgång till god arbetsmiljö

SERVICE tillgång till hälso- och sjukvård tillgång till offentliga kommunikationsmedei

BOSTAD bostadsstandard bostadsområdesstandard

SOCIAL GEMENSKAP yttre förutsättningar för social gemenskap

INFORMATION tillgång till utbildning tillgång till allmänna bibliotek och bokhandel

REKREATION tillgång till offentliga rekreationsanläggningar tillgång till bad-, ströv- och sportstugeområden

HYGIEN luft-, buller- och vattensituationen mentalhygieniska förhållanden

genom offentliga åtgärder. Hushållen påverkar som framhållits också kollektivt sina egna levnadsvillkor och därmed välfärden.

Arbetsgruppen har haft till uppgift att klargöra skillnader i hushållens levnadsvillkor mellan olika regioner samt individernas valsituation och preferenser när det gäller olika bostadsorter. Gruppen har valt ett antal komponenter bland levnadsvillkoren som kan förväntas visa stora regio-

nala variationer. Urvalet av välfärdskomponenter, som vidare betingas av en rad teoretiska och praktiska överväganden, framgår av tablå 2.1. Tillgången till arbete och olika former av service utgör hörnstenar i det här sammanhanget. Rekreationsmöjligheterna är enligt redovisningen andra yttre förhållanden av grundläggande betydelse för hushållens levnadsvillkor.

2.2.2. Arbetsmarknaden och hushållens levnadsvillkor

Levnadsvillkorsgruppen koncentrerar i ett omfattande avsnitt om arbets- marknadsförhållanden en väsentlig del av uppmärksamheten på de lokala arbetsmarknadernas funktionssätt och de teorier som utvecklats kring dessa frågor. Det pågår oavbrutet en stark omflyttning inom arbets- kraften mellan företag, yrken och olika lokala arbetsmarknader. Denna anpassning mellan utbudet av och efterfrågan på förvärvsarbete är avgörande för de enskilda hushållens levnadsvillkor. De individer i hushållen som är beredda att förvärvsarbeta söker hålla sig informerade om arbetsmarknadsläget. Sökprocessen kan resultera i att önskemål och

erbjudanden om arbeten jämkas samman. Har information om krav och erbjudanden utväxlats mellan arbetssökande och arbetsgivare men utan att resultera i sysselsättning, existerar ett matchningsproblem.

I levnadsvillkorsgruppens rapport redovisas olika synpunkter på arbets- lösheten tillsammans med data av traditionellt slag som beskriver skillna- derna i tillgång och efterfrågan på förvärvsarbete mellan olika delar av landet. Gruppen diskuterar vidare förvärvsarbetets egenskaper, bl a yrkes- valsmöjligheterna och förutsättningarna för den yrkesspecialisering som ger individen en avkastning som svarar mot anspråksnivån. Möjligheterna för de arbetssökande att erhålla önskat yrke på bostadsorten eller i dess omedelbara närhet minskar med yrkesspecialiseringen — och som regel med den egna regionens storlek. Ännu mindre blir möjligheterna för hushåll med fiera förvärvsarbetande att verka inom önskade yrken på den lokala arbetsmarknaden.

Levnadsvillkorsgruppen, som framhåller att valmöjligheterna på arbets- marknaden är av betydelse vid en samlad bedömning av levnadsvillkoren i olika regioner, konkretiserar svårigheterna att åstadkomma en geografisk anpassning mellan yrkesval och förvärvsmöjligheter i ett avsnitt om s k slumparbetslöshet. Begreppet är enligt rapporten ett uttryck för de slumpvisa skillnaderna i tiden mellan tillgången på lediga arbeten och tillgången på sökande med lämpliga kvalifikationer och med intresse för dessa arbeten. Som underlag för diskussionen har levnadsvillkorsgruppen använt en köteoretisk modell för att studera hur möjligheterna att realisera ett bestämt yrkesval varierar mellan arbetsmarknader av olika storlek med hänsyn till de slumpvisa variationerna i utbudet av arbets- kraft vid olika tidpunkter.

Resonemanget om slumparbetslösheten konkretiseras av levnadsvill- korsgruppen genom följande exempel:

”Om 50 personer söker arbete som bilmekaniker på en ort under en tioårsperiod, och det blir 50 sådana arbetsplatser lediga på orten under samma period är man benägen att tro att ingen av de arbetssökande blir utan arbete som bilmekaniker. Men de lediga arbetsplatserna uppstår kanske lite då och då under perioden och personerna kanske söker arbete mer eller mindre slumpmässigt över tiden. Dessa slumpmässiga variationer medför att det ibland uppstår en kö av arbetssökande bilmekaniker och ibland en brist på bilmekaniker. Kön av arbetssökande blir ibland så lång att en person som skall söka arbete som bilmekaniker inte kan räkna med att få ett sådant arbete inom lång tid, kanske ett halvt år. Personen kanske då söker en annan typ av arbete på orten eller flyttar till ett arbete som bilmekaniker på någon annan ort. Man kan beräkna att cirka 10 av de 50 arbetssökande på grund av de slumpmässiga variationerna inte får något av de 50 arbetena som bilmekaniker vilka blir lediga på orten under tioårsperioden.”

Slumpvariationerna betyder enligt arbetsgruppen mer på en arbets- marknad med få arbetsplatser än på en arbetsmarknad med ett stort antal arbetsplatser. Även om antalet sökande till vissa arbeten på den lilla arbetsmarknaden under en längre period är lika stort som antalet lediga arbeten av vissa slag, riskerar en relativt stor andel att få söka sig en annan typ ar arbete eller flytta till en annan region, om de inte väljer att

Tabell 2.1 Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader i jämvikt, ett kalkylexempel

Den lokala arbets- Andel av de ar- Andel av de ar- Andel av de ar— Slumparbetslöshetens marknadens storlek, betssökande som betssökande som betssökande som omfattning, procent antal sysselsatta inte får arbete, får arbete ome- får arbete efter procent delbart, procent viss väntan, procent 100 7—20 80—40 13 —40 0,2—0,6 1000 2 61—47 36—51 0,5 —0,6 10 000 0 33 66—67 0,8 100 000 0 14 86 1,1

Anm [ de fall ett intervall redovisas skiljer sig utfallet i modellen då man antar att inflyttning inte förekommer respektive förekommer. Ingen yrkesdifferentiering finns. Genomsnittlig arbetstid på arbets- marknaden är 20 år. Om den förväntade arbetslöshetstiden överstiger sex månader flyttar man från den lokala arbetsmarknaden.

under en längre tid gå arbetslösa. På den lilla arbetsmarknaden blir den förväntade arbetslösheten så lång att de som verkligen vill arbeta måste flytta. Slumparbetslösheten kan följaktligen beräknas vara låg på små lokala arbetsmarknader. På stora lokala arbetsmarknader blir i motsva- rande situation andelen som tvingas flytta obetydlig. Det lönar sig att vänta på arbete, och därmed blir även slumparbetslösheten större än på små lokala arbetsmarknader. Tabell 2.1 visar Slumparbetslöshetens omfattning på olikstora arbetsmarknader ijämvikt enligt levnadsvillkors— gruppens kalkylexempel.

Levnadsvillkorsgruppen redovisar också i några exempel vad yrkes- specialiseringen och kravet på valmöjligheter praktiskt skulle kunna innebära. Beräkningarna utgår från att det, som redovisas i tabell 2.2, år 1970 i några yrken på några orter fanns ett visst antal förvärvsarbetande. Det skall framhållas att sjukvårdsbiträde år ett av de vanligaste yrkena i Sverige med nära 100 000 förvärvsarbetande år 1970. I t ex Örebro fanns 2 600 sjukvårdsbiträden. Detta är den i tabellen redovisade högsta sysselsättningen. Antalet markerar den gräns — enligt beräkningar utförda inom ramen för arbetsgruppens verksamhet — där de slumpvisa variatio- nerna i utbudet av arbetskraft, under speciella förutsättningar (se nedan), inte längre inverkar på individens situation. Antalet sysselsatta under- stiger inom flertalet yrken och på flertalet lokala arbetsmarknader det redovisade gränsvärdet.

Tabell 2.2 Antal förvärvsarbetande med fördelning på vissa yrken i riket och på lokala arbetsmarknader år 1970

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro Riket

Chaufför 344 549 561 1 779 2 212 108 800 Sjukvårdsbiträde 341 427 529 2 030 2 635 94 300 Polisman 12 55 48 194 284 13 500 Tandsköterska 20 45 39 162 238 9 600 Brandman 2 9 25 48 79 4 200 Optiker 0 8 7 25 34 1 400

Anm Den lokala arbetsmarknaden har avgränsats med en cirkel med 30 km radie centrerad kring tätorten och skiljer sig från kommunens arbetsmarknad.

Tabell 2.3 visar hur stor andel av de personer vilka söker arbete inom ett visst yrke som enligt gruppens beräkningar inte kan förväntas få detta inom ett halvt år vid ansökningstillfället och som enligt kalkylens förutsättningar antas söka arbete inom ett annat yrke i kommunen eller flyttar till ett arbete på en annan ort. Arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt. Personer, som vill ha arbete antingen inom ett yrke med få sysselsättningstillfällen eller på en lokal arbetsmarknad av begrän- sad storlek har sämre möjligheter att få vad de önskar. Det framgår också av tabellen att de slumpvisa variationerna i utbudet av arbetskraft i betydande utsträckning kan inverka på flyttningen, speciellt från mindre kommuner. Med en ökad yrkesspecialisering i samhället följer allt fler begränsningar i möjligheternafatt realisera yrkesvalet på hemorten.

Det skall framhållas att dessa förhållanden är en renodlad effekt av slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft. Yrkesvalssz'tuationen på en lokal arbetsmarknad påverkas av inflyttningen till de lediga platser som inte kan besättas inom ”rimlig” tid av den lokala befolkningen. Även strukturförändringar samt konjunktur- och säsongvariationer inverkar på möjligheten att realisera ett yrkesval. Vid en helhetsbedömning av individens möjlighet att få önskat arbete i olika regioner måste effekten av sådana faktorer också beaktas. Tabell 2.4 visar slutligen i hur stor utsträckning möjligheterna att realisera ett yrkesval med bibehållen bostadsort reduceras om hänsyn tas även till inflyttningen på lokala arbetsmarknader. För små yrken och för små lokala arbetsmarknader minskar eller försvinner möjligheterna att realisera önskat yrkesval enligt dessa beräkningar.

Under förutsättning att de lokala arbetsmarknaderna är i ungefärlig jämvikt på lång sikt skulle det finnas stora möjligheter för chaufförer och sjukvårdsbiträden att realisera önskat yrkesval inom ett halvt år efter inträde på arbetsmarknaden. Båda yrkena har, som framgår av tabell 2.2, ca 100000 förvärvsarbetande. De regionala olikheterna i möjlig- heterna att erhålla arbete framgår vidare av redovisningen ifigur 2.2. Beräkningarna bygger på samma "förutsättningar som tabell 2.4, dvs tas förbli obesatta i högst ett halvt år. Inom stora delar av södra Sverige, i de större orterna längs Norrlandskusten samt kring Östersund och Kiruna

Tabell 2.3 Andel arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkylexempel [) Måttenhet: Procent

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro

Chaufför 3 2 2 l 1 Sjukvårdsbiträde 3 3 2 l l Polisman 20 9 10 4 3 Tandsköterska 16 11 12 6 3 Brandman 40 22 15 10 8 Optiker — 24 25 15 13

*Anm Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom sex månader. De lokala arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt.

Tabell 2.4 Andel arbetssökande som normalt inte kan realisera sitt yrkesval på olika lokala arbetsmarknader (kalkylexempel 2) Måttenhet: Procent

Yrke Vindeln Mora Oskarshamn Hässleholm Örebro Chaufför 6 4 4 1 1 Sjukvårdsbiträde 6 5 4 1 1 Polisman 100 33 33 11 7 Tandsköterska 100 33 100 11 9 Brandman 100 100 100 33 33 Optiker 100 100 100 100 100

Anm Det förutsätts att personerna arbetar i medeltal 20 år samt att en person som söker arbete i ett visst yrke i en viss kommun antingen byter yrke eller flyttar till en annan kommun om personen inte kan förväntas få arbete inom sex månader. De lokala arbetsmarknaderna förutsätts vara i långsiktig jämvikt. Siffrorna för de små lokala arbetsmarknaderna är avsevärt större än i tabell 2.3 då kalkylen nu förutsätter att arbeten tillsätts av inflyttande personer, när lediga platser inte kan besättas inom sex månader.

kan två av tre enligt beräkningarna få sysselsättning som polisman utan att behöva flytta till en annan lokal arbetsmarknad. Den som väljer att bli sjukvårdsbiträde har goda förutsättningar att realisera sitt yrkesval i större delen av landet.

2.2.3. Levnadsvillkoren och ortssystemets utveckling — arbetsgruppens slutsatser

Problemen kring hushållens önskemål om levnadsmiljöer och hushållens lokaliseringsval har ökat i betydelse i den regionala debatten. Även om möjligheterna att påverka levnadsvillkoren ökat, bl a genom utbyggnaden av den offentliga verksamheten, återstår det för forsknings- och utred- ningsorganen att lösa en rad praktiska problem. Levnadsvillkorsgruppen understryker att en kartläggning av hushållens nuvarande bosättning inte ger några möjligheter att fastställa hushållens preferenser. De attityd- undersökningar arbetsgruppen utnyttjat ger endast partiell information och kan inte användas för en fristående kartläggning av önskemålen beträffande levnadsmiljön. Det har därmed inte heller, framhåller levnadsvillkorsgruppen, varit möjligt att utveckla några modeller som beskriver hushållens preferenser när det gäller olika ortstyper.

Med stöd av en dokumentation, som spänner över många verksamhets- områden, söker arbetsgruppen emellertid diskussionsvis klargöra samban- den mellan levnadsvillkoren och ortssystemets utveckling. Gruppen fram- håller, att levnadsvillkoren inom de i folkmängdshänseende största regionerna i landet är starkt beroende av orternas interna struktur. Lokaliseringen av arbetsplatser och bostäder blir avgörande för hushållens resmönster. Det kan konstateras, menar arbetsgruppen, att utbyggnaden av storstäderna skett i stora bebyggelseenheter med en omfattande social segregering av befolkningen som följd. Tillgången till förvärvsarbete är i

Polis Sjukvårdsbiträde

Förklaring:

% _ (! llllllllll l-u mum i: >se

O storstäder . primära centra

Figur 2. 2 Andel av de arbetssökande som med hänsyn till slumpvisa variationer i utbudet av arbetskraft i olika delar av landet inte beräknas kunna realisera valet av yrken

Källa: ERU (SOU 1974:2)

gengäld bäst i de största regionerna. Även utbudet av kvalificerad service, speciellt när det gäller kulturell verksamhet och undervisning, har sin tyngdpunkt i storstadsregionerna.

I de medelstora regionerna har utbyggnaden i stor utsträckning kunnat ske successivt, vilket på vissa håll inte förhindrat stora bebyggelseenheter och en viss social segregering av befolkningen. Ensidighet i näringslivet i

de medelstora regionerna har skapat arbetsmarknadsproblem, speciellt för den yngre, långtidsutbildade delen av arbetskraften. För flertalet är valmöjligheterna på arbetsmarknaden i de medelstora regionerna dock fullt acceptabla. Det omdömet gäller också de flesta formerna av kvalificerad service.

Förhållandena i de små regionerna kontrasterar enligt arbetsgruppens bedömning mot de redovisade möjligheterna i större och medelstora regioner. Små, lokala arbetsmarknader kan inte på lång sikt erbjuda trygg sysselsättning för enskilda individer i önskat yrke och med önskad lön. Det är dessutom svårare för flera medlemmar av ett hushåll att erhålla förvärvsarbete. Olika former av service har som regel en sämre standard i de mindre regionerna än i större och medelstora regioner.

Oavsett de olika slagen av ofullkomligheter i de redovisade region— typerna, konstaterar levnadsvillkorsgruppen vidare, binder långvarigt boende i en och samma miljö hushållen till resp regioner — inte bara i materiella utan även i immateriella avseenden. Hushållsmedlemmarnas placering i ett socialt nätverk innebär som regel en stark bindning till boendemiljön. Vänskapsrelationer och goda kunskaper om en orts förhål- landen kan inte utan vidare utnyttjas på en ny bostadsort. Huvuddelen av den inomregionala flyttningen är enligt erfarenhet kortdistant, vilket torde bero på att en stor del av hushållen önskar slippa anpassa sig till en helt ny omgivning och ett helt nytt socialt nätverk.

Individernas strävan efter stabilitet i den sociala förankringen utesluter inte förändringar i ortssystemet. Tvärtom, menar levnadsvillkorsgruppen, måste ortssystemet revideras efter hand som hushållens önskemål och värderingar förändras och förutsättningarna för hushållens välfärd rubbas. Även om möjligheterna till mer omfattande förändringar i ortssystemet är stora —- med ett bostadsbyggande på de senaste årens höga nivå skulle hela befolkningen fram till år 1985 kunna erbjudas bostäder på knappt 100 lokala arbetsmarknaden — innebär existerande värderingar att mer drastiska förändringar i utvecklingsförloppet knappast är sannolika. Det framtida ortssystemet kommer i stor utsträckning att få baseras på den existerande bosättningsstrukturen. Genom variationer i tidshorisonterna för planeringen kan samhället genom praktiska åtgärder skapa tillfreds- ställande levnadsvillkor även i orter och ortstyper som på lång sikt inte kommer att vara lika attraktiva som tidigare.

2.3. Företagens och samhällets produktionskostnaderi olika ortstyper

2.3. ] Problemställning

ERU har tidigare i olika sammanhang redovisat undersökningsresultat som tyder på att produktionstaktorerna betingar ett högre pris i regioner med stort befolkningsunderlag än i regioner med litet underlag. Flera branschstudier har vidare visat att avkastningen per insatt volymenhet av olika produktionstaktorer är betydligt högre i de mer tätbefolkade

regionernas företag än i andra produktionsenheter. Olikheter i företagens möjligheter att tillgodogöra sig skalekonomiska fördelar har angetts som en orsak. Realkapitalets ålder och arbetskraftens utbildningsnivå är sannolikt också av betydelse. Analysen behöver emellertid utvidgas med en samhällsekonomisk kalkyl som beaktar de kostnader ett investerings- beslut orsakar för andra företag, bland hushållen och inom den offentliga sektorn. Sådana merkostnader kan bli resultatet av olika slags stocknings- svårigheter och av kraven på kapacitetshöjande nyinvesteringar i enskild och offentlig service.

Företagens kostnader och produktionsinriktning påverkas även av efterfrågans och avsättningens fördelning på regionala, nationella och utrikes marknader. Skillnader i avsättningsmarknadernas Storlek och avstånden till dessa förklarar bla en rad olikheter i företagens transport- kostnader. Resonemanget är detsamma när det gäller personkontakt- kostnaderna. Koncentrationen av kontaktberoende verksamheter till storstadsregionerna medför som regel höga persontransportkostnader för företag som ligger långt från dessa regioner.

Omfattningen av företagens produktionskostnader är också beroende av i hur hög grad företagen i en region är integrerade i de lokala och regionala produktionssystemen. Ett väl sammanvävt leveranssystem inne- bär som regel att företagen kan specialisera sig på avgränsande delar i produktionen, vilket ger bättre möjligheter att utnyttja stordriftsför- delarna och lägre tillverkningskostnader än om varje produktionsenhet skulle ha svarat för de olika delarna i produktionskedjan.

I den samhällsekonomiska analysen kan ett outnyttjat kapital i form av bostäder och anläggningar för kommunal service vara en tillgång. Omvänt medför motsvarande nyinvesteringar till följd av utbyggnader i produktionsapparaten en kostnad. ERU:s produktionskostnadsgrupp har i sin analys, sökt vidareutveckla tidigare diskussioner när det gäller olikheterna i produktionskostnaderna mellan olika ortstyper. Analysen är baserad på en rad specialstudier, bl a sammanställningar av uppgifter om leveransströmmar och personkontakter samt faktiska och potentiella kostnader och intäkter i produktionen. Gruppen framhåller att vissa av mätmetoderna är otillräckligt prövade och en del av de redovisade empiriska resultaten följaktligen osäkra.

2 .3 .2 Produktionskostnadsskillnader och leveransströmmar

Bakgrund

Produktionskostnadsgruppen visar i sin rapport att företag i större regioner med högre befolkningstäthet har produktivitetsfördelar gent- emot företag i mindre regioner med lägre befolkningstäthet. Om man bortser från olikheterna i branschsammansättning mellan regiontyperna, kan en väsentlig del av produktivitetsskillnaderna förklaras av att företag i de större regionerna i högre grad har möjligheter att specialisera driften och att utnyttja stordriftsfördelar i sin produktion. Kapitalintensiteten, värdet av byggnader och maskiner per anställd, visar också regionala

skillnader. Olikheterna i kapitalets ålder och de anställdas utbildning och ålder kan också till en del förklara de regionala skillnaderna i produk- tionskostnaderna. De uppgifter som sammanställts av produktionskost- nadsgruppen tyder dock inte på att det — sedan hänsyn tagits till de redovisade faktorerna — skulle finnas några systematiska produktivitets- skillnader mellan jämförbara företag i olika regiontyper.

Lönekostnader

Lönekostnaderna är en omfattande del av näringslivets produktionskost- nader. Av produktionskostnadsgruppens redovisning framgår att löne- nivån för industriarbetare är betydligt högre i storstadsregionerna än i övriga delar av landet. Storstadsföretagen har emellertid i många fall valt en produktionsteknik och produktinriktning som kräver ett relativt sett lägre antal arbetstimmar per producerad enhet av slutprodukten. Som framgår av tabell 2.5 med uppgifter för år 1970 hade endast norra tätbygden väsentligt lägre lönekostnad i förhållande till produktionens saluvärde än Göteborgs- och Malmö-regionerna, trots att lönenivån i dessa båda regioner var betydligt högre än lönenivån i samtliga regiongrupper utanför storstadsregionerna. Det skall framhållas att de redovisade genomsnittsvärdena döljer en omfattande spridning i lönenivån inom de olika regiongrupperna. Resultaten påverkas bla av skillnader i bransch- sammansättningen.

Den genomsnittliga lönenivån för manliga arbetare år 1970 iolika län redovisas i figur 2.3. Skillnaderna är till en del ett resultat av de speciella utbuds- och efterfrågeförhållandena. Samspelet mellan dessa faktorer innebär enligt gängse teori att priset stiger när efterfrågan ökar, så länge utbudet är oförändrat. Priset kan emellertid'åter sjunka, om utbudet ökar till följd av prisstegringen. Det är enligt detta synsätt, framhåller produktionskostnadsgruppen, ett felaktigt påstående att företag genom brist på arbetskraft tvingas flytta från t ex storstadsregionerna. En ökande efterfrågan på arbetskraft leder till stigande löner. En de] företag kan ha svårt att förena denna löneökning med krav på tillfredsställande

Tabell 2.5 Rörliga kostnader inom industrin i olika kommungrupper som andelar av salutillverkningsvärdet samt lönenivån år 1970

Kommungrupp Rörliga kostnader som andelar av Lön/sysselsatt salutillverkningsvärdet, procent år 1970, kronor Lön Inköp av råvaror

och halvfabrikat

Stockholm 28,6 49,4 31 772 Göteborg och Malmö 22,6 58,0 29 488 Större städer 23,3 54,5 26 657 Södra mellanbygden 24,3 53,6 25 547 Norra tätbygden 19,9 56,4 26 558 Norra glesbygden 22,2 40,7 25 619

Anm Tabellen har i produktionskostnadsgruppens slutliga redovisning ersatts av en figur.

Figur 2.3 Den genom- snittliga lönenivån för manliga arbetare inom tillverkningsindustrin (exkl gruvor) länsvis år 1970

Källa: ERU (SOU 1974:3l

, . ."

......

& .

... .

ä..

. . ... ..... .O

..

. få . . . . då . . . . .

$$ . % .

. . . .. % .. .

...... .

.

* & & .. ..Qp .

. . ; . . . . . . . . & . . p

.. ....... ....... .......... .......... .......... ..........

. . . .

.

. .. . .. , ; . . .

. . %

. .

.

%, . . . . . . .. $% .:. .. . . J

; . . J

. .

.O

4 .. . ; . . *. ».

4

. . .

... ...

.

. . . .

.. . .

. & . .

. . . . . . . . ';

. ; ... .. .. .. . . .

... ... ...

. . .

. .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . % . . . 4

.&v

. .. . . . ; . . . . . . . . . . . . . %

..

00.0 .

....... .

. . ... . .

. . . .

. . dä . . % . . .. . . . . % . . .

....... .

.:.

.”?

..

%%

..

... ....... %... ap..

— .. .

'. . ..

. .

. . . .

'. . . .. . . .

. . ..... ..........

'. . . . .

. . . . . . . . . . .. då ..... ......... ...veeee .... .%3.

. . .. . .. %, . ...........

........... ...........

. .. '.

.. . .

. . .. f: .

..

wNNNNk . &? ... ... . ... ... .... .... ... .... ... .... ... 5”? gay. .... .. q;: JWUWB

. . '$ . . .. p

'b . . . . % .

Förklaring: " Index: Stockholms län = 100

? & 90.0 VII/A BSD-89.9 (22 800-84.9 l:] 75.0-79.9

räntabilitet och får anledning att ompröva produktionsinriktningen och lokaliseringen av sin tillverkning.

Råvaru- och halvfabrikatkostnader

Tabell 2.5 illustrerar också de regionala variationerna i råvaru- och halvfabrikatkostnadernas andelar av produktionsvärdet. Inom norra gles- bygden svarade råvaror och halvfabrikat år 1970 för en betydligt mindre andel av produktionsvärdet än i övriga regiongrupper, 41 resp 49—58 %. Enligt produktionskostnadsgruppens tolkning är dessa skillnader ett uttryck för olikheter i branschsammansättningen men också ett resultat av skillnader i råvarupriserna. Olikheterna förklaras också av att en stor del av företagen i norra glesbygden svarar för det första förädlingsledet —— på basis av den lokalt och regionalt tillgängliga råvaran. I detta primära förädlingsled skapas ett relativt sett större förädlingsvärde än i produk- tionskedjans senare led. Ett sådant antagande förklarar också halvfabrika- tens relativt låga andel av produktionsvärdet i Stockholms-regionen, där företagen i stor utsträckning svarar för de senare leden i förädlingskedjan.

De relativt sett låga kostnaderna för inköp av råvaror och halvfabrikat för företag i norra glesbygden och i Stockholms-regionen kan enligt produktionskostnadsgruppen till en del också vara ett resultat av att transportkostnaderna för råvaror och halvfabrikat är lägre än i andra regioner. För företagen i norra glesbygden skulle det bero på närheten till råvarumarknaden, för företagen i Stockholms-regionen på närheten till halvfabrikatutbudet samt de goda transportmöjligheterna mellan Stock- holms-regionen och övriga delar av landet.

Tran sportkos mader

Transportteknikens fortgående utveckling förändrar transportkostna- dernas relativa betydelse och deras regionala variationer. Produktions- kostnadsgruppen pekar på uppgifter i koncentrationsutredningens under- sökningar som visar att transportkostnaderna inom flera branscher minskat relativt sett under senare år. Inom cementindustrin, och i de flesta branscher som tillverkar stapelvaror, har transportkostnaderna stigit långsammare än produktionskostnaderna (exkl transportkostna- derna). Den relativa kostnadssänkningen när det gäller cement är ett resultat av att företagen övergått till nya distributionsformer. Genom att transporterna förenklats och omlastningen gjorts snabbare har transport- kostnaderna reducerats, vilket generellt minskat fördelen med en decen- traliserad anläggningsstruktur.

Undersökningar inom ett stort antal livsmedelsbranscher ger en likar- tad utvecklingsbild. Sedan andra världskriget har en koncentration till färre och större arbetsställen ägt rum inom samtliga grenar av livsmedels- industrin. Denna förändring har betingats av de ökade stordriftsfördelar och de minskade relativa transportkostnader som initierats av modernise- ringar i produktionen och av förändringar i produktsortimentet.

Även om transportteknikens utveckling inneburit en utjämning av olikheterna varierar känsligheten för regionala transportkostnadsskill- nader, som redovisats, mellan olika industribranscher. Bland de ur transportkostnadssynpunkt svårrörliga anläggningarna finns en grupp (1) som med hänsyn till råvarufyndigheterna bundits vid en viss lokalisering, medan det för en annan grupp (2) i första hand är marknadens geografiska fördelning som påverkar transportkostnaderna och lokalise- ringen. De råvarubundna anläggningarna bearbetar tunga och skrym- mande eller lättförstörbara råvaror till mer lättransporterade halvfabrikat och färdiga produkter, t ex järn- och stålverken, anläggningar inom jord- och stenindustrin, sågverksindustrin, massa- och pappersindustrin, den kemiska industrin och vissa grenar av livsmedelsindustrin.

Tidigare gjorda undersökningar visar att antalet produktionsenheter inom den råvarubundna gruppen ökade i Sverige fram till andra världs- kriget. Därefter har antalet anläggningar minskat kraftigt. De råvarubundna enheterna svarade i början av seklet för en dominerande del av sysselsätt- ningen inom tillverkningsindustrin i landet men torde nu ha mindre än 20 % av de industrisysselsatta, trots att produktionsvolymen ökat väsent-

ligt. Parallellt med denna utveckling har gruppens bundenhet från transportkostnadssynpunkt minskat.

Inom de marknadsbundna industrierna påverkar kundernas lokalisering produktionens dimensionering och förläggning i olika delar av landet. Sannolikt har den tekniska och ekonomiska utvecklingen även inom denna grupp lett till att transportkostnaderna relativt sett minskat i betydelse och att produktionen successivt koncentrerats till större och färre enheter, med minskad sysselsättning som följd i åtskilliga regioner.

Slutligen finns en grupp anläggningar som kan betecknas som rörliga från transportkostnadssynpunkt. Transportkostnaderna saknar betydelse för dessa enheter. Beteckningen "rörlig” anger endast att andra faktorer än kostnader för transport av gods vanligen är mycket väsentligare för expansionen och lokaliseringen i skilda regioner. Dessa rörliga enheter finns bl a inom tekoindustrin, plastindustrin, maskinindustrin, elmaterial- industrin, transportmedelsindustrin och metallvaruindustrin. Många av anläggningarna är närmast hopsättningsfabrikerv Råvarorna består av halvfabrikat och färdiga detaljer. Produkterna som framställs har högt handelsvärde i förhållande till transporterade vikter och volymer. De industriella enheterna ingår ofta som komponenter i större system av hopsättningsfabriker med underleverantörer i flera led, spridda på ett stort antal orter utom och inom landet.

Nyetablerade anläggningar inom tillverkningsindustrin, enheter som omlokaliserats och sådana som lagts ut som filialer i Sverige efter andra världskriget har till övervägande del tillhört denna från transportkost- nadssynpunkt rörliga grupp. För närvarande torde uppskattningsvis hälf- ten av tillverkningsindustrins arbetsställen i landet och två tredjedelar av de industrisysselsatta höra till gruppen rörliga enheter.

bfterfrrigemarknademas lokalisering

Enligt ERU:s undersökningar av efterfrågans och avsättningsmarkna- dernas geografiska fördelning — tabell 2.6 — är de undersökta företagen i

Tabell 2.6 Tillverkningsindustrinsa avsättning relativt fördelad på olika marknader år 1970 Måttenhet: Procent

l—"öretagens lokalisering Avsättningsmarknad

Lokalt Regionalt Nationellt Utlandet Summa (egna A- (egna länet (landet i regionen) i övrigt) övrigt) Skellefteå A-region 10 4 47 39 100 Lycksele A-region _ 15 10 66 9 100 Falun/Borlänge A-region 13 8 62 17 100 Avesta/Hedemora A—region 2 22 25 51 100 Ludvika/Mora A-region 5 4 69 22 100 Borås A-region 17 2 64 17 100 Malmö/Lund/Trelleborgs A-rcgion 24 8 42 26 100 Dalsland (landskapet) 5 4 62 29 100

” l-Zxkl gruvor.

ett antal regioner starkt beroende av kunder utanför den egna regionen. Endast företagen i Malmö—regionen hade lokala och regionalal leveranser som översteg 30 %av hela försäljningen. I Ludvika/Mora-regionen uppgick andelen till endast 9 %. Utlandsberoendet varierade men var i flertalet regioner påfallande stort. Undersökningen visar vidare att de större företagen i en region är relativt sett mer inriktade på försäljning till landet i övrigt'och till utlandet än de mindre företagen. Tillsammans bildar de olika företageni en region ett mer eller mindre väl integrerat produktionssystem. Vissa företag specialiserar sig som framhållits på avgränsade moment i produktionskedjan och uppnår därigenom skalfördelar som sänker produktionskostnaderna per tillverkad enhet.

Ett exempel på den inhemska avsättningsmarknadens omfattning och struktur för industrin inom en region år 1970 — i det här fallet Kopparbergs län — redovisas ifigur 2.4. Exportmarknaden tog enligt produktionskostnadsgruppens kartläggning i anspråk 28 % av hela försälj- ningsvärdet. Den återstående delen spreds över stora delar av södra och mellersta Sverige, framför allt storstadsregionerna och Mälardalsområdet. En motsvarande kartläggning av Malmö-företagens leveranser visar på större interna regionala leveranser relativt sett och en mindre grad av spridning inom landet jämfört med industrin i Kopparbergs län. Skill- naden är naturlig med hänsyn till den mer differentierade industristruk- turen och den större komplexiteten i det interna produktionssystemet i Malmö-regionen.

De omfattande beroendena mellan företagen i olika regioner innebär att förändringar i efterfrågan inom en region eller i utlandet sprider sig snabbt till leverantörer i olika delar av landet — med positiva eller negativa konsekvenser i sysselsättningshänseende. Även inköpssidan inom undersökningsföretagen omfattas av leveranssamspelet, vilket förstärker sambanden mellan utvecklingen i olika regioner. Inköpen var dock år 1970 för hela undersökningsgruppen mer lokalt och regionalt inriktade än försäljningen. De mindre och medelstora företagen hade när det gäller inköpen en starkare lokal och regional förankring än de stora företagen.

ERU:s produktionskostnadsgrupp framhåller att de omfattande leve- ranserna mellan en rad textil- och konfektionsföretag i Borås-regionen är ett exempel på specialisering och arbetsfördelning som i kombination med korta avstånd mellan kunder och leverantörer bör ha gett relativa produktionsi'ördelar. Detta kan vara en förklaring till att Borås-regionen åren 1950_1970 inte drabbades av sysselsättningsnedgången inom tekoindustrin i samma utsträckning som landet i dess helhet.

2.3.3. Personkontakter

Mot leveranserna av varor inom och mellan regioner och sektorer svarar ett mönster av personkontakter. ERU:s produktionskostnadsgrupp har som ett led i sin beskrivning och analys av transportkostnadernas

' Leveranser till övriga delar av det egna länet.

Figur 2.4 Inhemska le- veranser från tillverk- ningsindustrin i Kop- parbergs län år 1970

Måttenhet: Procent

Källa: ERU (SOU 1974:3)

Förklaring:

Samtliga områden till vilka det skett leve- ranser anges med gå- ton

Värden mindre än 0,5 % anges ej 1 | Övriga värden är avgrun- $ dade till närmaste heltal

betydelse för företaget även behandlat det personliga kontaktutbytet — reskostnaderna och tidsåtgångenl . Förskjutningen i sysselsättningen från godshantering och materialbearbetning till service och administration innebär att de informationsbehandlande, kontaktberoende funktionerna vuxit på bekostnad av den rutinbetonade, mindre kontaktberoende materialbearbetningen. Företagen har vidare i ökad utsträckning etablerat regionalt uppdelade organisationer. De informationsbehandlande funk- tionerna har alltmer koncentrerats till storstadsregionerna, medan mate- rialbearbetningen fördelats relativt jämnt över landet.

Avstånden har, framhåller produktionskostnadsgruppen, i det när— maste upphört att vara ett hinder för informationsöverföring genom tele och brev. Trots den teletekniska utvecklingen kräver emellertid en väsentlig del av informationsutbytet direkta personliga kontakter. Dessa direkta personkontakter — för vilka de fysiska avstånden utgör en viktig restriktion _ har ökat under senare år. Som en följd av samhällets allt större komplexitet kommer de under överskådlig tid att växa ytterligare.

Produktionskostnadsgruppens kartläggningar visar att den regionala näringsgrenssammansättningen och befattningsstrukturen inom företagen har avgörande betydelse för omfattningen av det mellanregionala kon- taktutbytet. Som framgår av tabell 2.7 är sektorn industri och handel en av de tunga kontaktalstrarna. Det gäller även om man ser till förbindelser- na mellan företag inom en och samma sektor.

Storstadsregionerna — speciellt Stockholms-regionen — har enligt undersökningen en central ställning i kontaktutbytet. Relativt omfat- tande kontakter förekommer även i södra och mellersta Sverige mellan andra regioner. Inom norra Sverige är det mellanregionala kontakt- utbytet däremot mer begränsat. Nästan alla kontakter i norra Sverige riktas mot företag, myndigheter och organisationer i Stockholms— regionen.

En undersökning av det interregionala personkontaktmönstret för 18 regioncentra i landet visar att hela 91 % av det personliga kontaktbehovet för företag i Stockholms-regionen kan tillgodoses inom den egna regionen. För tex Kristinehamn och Lycksele är ”självförsörjnings-

Tabell 2.7 Personkontakter fördelade mellan och inom olika sektorer Måttenhet: Procent

Sektor Industri Offentlig Uppdrags— lntresse- Bank, för- Övrigt Totalt och han- förvalt- verksam- organisa- säkring del ning het tioner m m Industri och handel 68 10 7 7 3 6 100 Offentlig förvaltning 22 56 7 7 l 7 100 Uppdragsverksamhet 47 20 19 6 4 5 100 Intresseorganisationer 38 18 5 28 4 7 100 Bank. försäkring m m 32 6 7 9 42 4 100 Övrigt 29 16 4 7 2 42 100

| Se även Mats-G Engström—Bengt W Sahlberg, Kommunikationer och regional utveckling — nuvarande och framtida utvecklingslinjer. Ingår i Bilaga 8 (SOU 197423).

graden” däremot endast 22 resp 17%. När det gäller Göteborg och Malmö har det interna kontaktutbytet beräknats omfatta omkring två tredjedelar av hela kontaktverksamheten. Regioner på högre hierarkisk nivå i ortssystemet har enligt kartläggningen större kontaktutbyte mellan varandra än med regioner av lägre dignitet.

2.3.4. Beräkning av expansionskostnaa'erna i ett antal regioner

Produktionskostnadsgruppen söker i nästa steg med utgångspunkt från det empiriska underlagsmaterialet genom ett antal räkneexempel visa vilka konsekvenser begränsade förändringar i produktionssystemen skulle kunna ge. De regionala effekterna på sysselsättning, produktion och samhällsinvesteringar studeras med utgångspunkt från de olika regionalpolitiska åtgärder som kan utnyttjas för att skilda alternativ när det gäller den regionala utvecklingen skall uppnås. Bland tänkbara alternativ koncentreras diskussionen till två ytterligheter — å ena sidan ökad koncentration till storstadsområden, å andra sidan omfattande insatser för kommuncentra och andra mindre orter på storstädernas bekostnad. Gruppen behandlar dessutom två mellanalternativ, i det ena fallet ett antagande om att utvecklingen fortsätter som under 1960-talet, i det andra fallet slutligen att produktions- och sysselsättningstillväxten i primära centra stimuleras.

Sysselsättningseffekten och expansionskostnaden konkretiseras i produktionskostnadsgruppens s k samhällsekonomiska översiktskalkyler för

El Ett storstadsområde: Malmö; |:] Tre primära centra: Skellefteå, Borlänge och Borås; D Tre regionala centra: Lycksele, Ludvika och Åmål.

Leveranskartläggningen har utnyttjats för att illustrera hur en ökad efterfrågan skulle komma att fördelas mellan olika branscher inom regionen1 och dessutom hur efterfrågan på varor från andra delar av landet och från utlandet skulle komma att påverkas. Olika verksamheters kontaktkostnader, kapitalinsatser och löneandelar är andra komponenter i den ekonomiska kalkylen. Uppgifter om förvärvsintensiteten på lokala arbetsmarknader utgör underlaget för beräkningar av inflyttningens omfattning. Denna kalkyl, kombinerad med uppgifter om det lokala bostadsbeståndet, ger underlag för en beräkning av de erforderliga nyinvesteringarna i bostäder och kommunala anläggningar. Ett av kalkyl- exemplen illustrerar de samhällsekonomiska effekterna av en ökning i den totala industrisysselsättningen med 1 000 nya arbetstillfällen inom den egna regionen, dels direkta sysselsättningseffekter i den primära produktionen, dels indirekta effekter i olika underleverantörsled i den egna regionen.

Produktions— och sysselsättningsförändringen medför en ökning av hushållens totala inkomster i regionen. Utom det belopp som utgör statlig skatt kommer större delen av inkomstökningen att omsättas i den

' Beräkningarna har utförts med A-regionen som bas.

egna regionen. Skatteintäkterna används i stor utsträckning av kommu- nen till löner och andra utbetalningar, tex för underhåll av fastigheter, Hushållens inkomster efter skatt utnyttjas huvudsakligen för lokala inköp av varor och tjänster. Med utgångspunkt från uppgifter om hushållens samlade inkomstökningar efter statlig skatt har produktionskostnads- gruppen beräknat ökningen i antalet kommunalt anställda och antalet anställda inom handeln och övrig privat service.

Som framgår av resultatredovisningen i tabell 2.8 skulle sysselsättnings- ökningen med gjorda antaganden leda till en betydande arbetskraftsefter- frågan också inom andra sektorer än industrin. De beräknade regionala variationerna är dock stora —— drygt en fördubbling i Lycksele-regionen, mot ett tillskott med endast 300 sysselsatta i Borås-regionen. De stora återverkningarna i Lycksele är enligt produktionskostnadsgruppen ett resultat av att där fordras kapacitetshöjande investeringar när det gäller industrins byggnader och fasta anläggningar. Även ”läckaget" i sysselsätt— ningstillskottet till andra delar av landet varierar som framgår av tabellen mellan de olika regionerna. Slutligen kan framhållas att den erforderliga produktionsökningen enligt beräkningarna blir högre i Malmö och Skellefteå än i övriga regionerna till följd av att kapitalintensiteten i produktionen där är större än inom andra regioner i exemplet.

Produktionskostnadsgruppen har med utgångspunkt från data om yrkesverksamhetsgraderna vidare beräknat antalet potentiella arbets- sökande på de lokala arbetsmarknaderna och jämfört dessa med den kalkylerade sysselsättningsökningen i olika regioner. Resultaten, som redovisas i tabell 2. 9, innebär för Skellefteå- och Ludvika-regionernas del att rekryteringen till de nya arbetstillfällena skulle kunna ske inom den egna befolkningen, medan Malmö-, Lycksele-, Borås— och Åmåls-regio-

Tabe112.8 Direkta och indirekta sysselsättningseffekter i några A-regioner — ett kalkylexempel (exkl sysselsättningseffekter till följd av bostadsbyggande)

A-region Antal sysselsatta. Produk- tions- I den egna regionen I landet ökning, . iövrigt milj Inom industrin Indirekt Totalt k . ronor '_— inom sek- (4) = Direkt Direkt och torer (2)+(3) (1) indirekt utanför (2) indu- strin (3) Malmö 920 1 000 485 1 485 550 163 Borås 985 1 000 305 1 305 280 112 Borlänge ' 935 1000 555 1555 510 128 Skellefteå 810 1 000 800 1 800 710 172 Lycksele 960 1 000 1 030 2 030 570 120 Ludvika 965 1 000 550 1 550 515 120 Åmål 985 1 000 650 1 650 495 112

Anm Produktionsökningen (ökningen i förädlingsvärdet) har valts så att den direkta och indirekta sysselsättningseffekten uppgår till totalt 1 000 nya industri- sysselsatta i de studerade regionerna. Den initiella sysselsättningsökningen fördelas proportionellt mellan regionernas branscher i förhållande till den befintliga bransch- sammansättningen och storleksfördelningen.

Tabell 2.9 Beräknat antal inflyttande arbetssökande samt beräknade flyttningskost- nader

A-region Antal Kostnader per Totala flytt- inflyttare inflyttare, ningskostnader,

kronor milj kronor

Malmö 1 483 14 000 21 Borås 1 305 12 700 17 Borlänge 390 12 700 5

Skellefteå —— 12 700 —

Lycksele 1 365 12 700 17

Ludvika — 12 700 —

Åmål 1 068 12 700 14

Anm Flyttningarna antas genomgående ske från Norrlands inland. I flyttnings- kostnaderna ingår kapitalförluster för offentligt och privat kapital på avflyttnings- orten, hushållens direkta flyttningskostnader samt kostnader för att uppehålla kontakter med släkt och vänner. Däremot beaktas ej subjektivt kända uppoffringar från hushållens sida i dessa flyttningskostnader.

nerna skulle behöva mer än 1 000 inflyttande förvärvsarbetande. För de nyinflyttade som inte beräknats kunna beredas plats i tillgängliga, ej utnyttjade bostäder antas en utbyggnad av bostadsbeståndet ske. Investe- ringar inom bostadssektorn har bedömts generera en proportionell andel expansionsinvesteringar i grannskapsanläggningar. Bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar tar dock även arbetskraft i anspråk. Resultatet skulle för övriga näringsgrenar bli en arbetskraftsminskning, trots inflytt- ningen.

De beräknade totala kostnaderna för att uppnå målet 1000 nya industriarbetsplatser i de studerade orterna framgår av tabell 2.10. Resultaten visar att den antagna utbyggnaden kan ske till relativt låga kostnader i Malmö- och Ludvika-regionerna, medan kraven ekonomiskt sett skulle vara större i Åmåls- och Lycksele-regionerna. Det befintliga

Tabell 2.10 Beräknade kostnader vid expansion i olika A-regioner — sammanfattning av kalkylexemplet Måttenhet: Milj kronor

A-region Produktions— Kapacitets- Nyinveste- I-"Iyttnings- Summa kostnader för ökning höjande inves- ringar i bo— kostnader expansion och produk- teringar inom städer och tionsökning industrin grannskaps- anläggningar Totalt Per syssel- satt 1 nya arbetstill- fallen Malmö 163 — — 21 184 0.200 Borås 112 — 204 17 333 0.338 Borlänge 128 2 58 5 193 0206 Skellefteå [72 52 — — 224 0.277 Lycksele 120 84 284 17 505 0.526 Ludvika 120 24 — — 144 0.149 Åmål 112 35 202 14 363 0368

Anm Uppgifterna avser de totala kostnaderna under hela investeringstiden. I produktionskostnadsgrup- pens rapport (SOU 1974:3) redovisas även investeringskostnaderna fördelade på olika år.

kapacitetsutrymmet, när expansionsåtgärderna sätts in, visar sig vara avgörande för utbyggnadskostnadernas omfattning. Malmö-regionen har enligt kalkylens förutsättningar ledig kapacitet i utgångsläget. Beräk- ningarna ger inget besked om kostnaderna i Malmö, när kapaciteten är fullt utnyttjad och anger inte heller utbyggnadskostnadernas storlek i alternativa kapacitetssituationer inom övriga undersökta regioner.

2.3.5. Produktionskostnadsgruppens slutsatser om ortssystemet

Produktionskostnadsgruppen skisserar i sitt avslutningskapitel som ett underlag för en utvärdering av produktionssystemet de regionala konse— kvenserna av fyra alternativ för den framtida organisationen av landets näringsliv:

El Varuproduktion för en internationell marknad; D Varuproduktion för en nationell marknad; El Tjänsteproduktion för hushållen; El Tjänsteproduktion för företagen.

Det betonas att de valda exemplen är teoretiska extremfall och att dei praktiken givetvis inte utesluter varandra. Inslag från alla fyra alterna- tiven kommer att finnas i den framtida samhällsutvecklingen. Uppenbart är att åtgärder som vidtas för att påverka utvecklingen medför effekter både för den direkt berörda verksamheten och för andra verksamheter. Gruppen strävar efter att söka renodla vissa aspekter av arbetsfördel— ningen mellan sektorer och regioner för att kunna antyda vilken huvud- riktning utvecklingen förväntas ta, om den internationella arbetsfördel- ningen förändras. Gruppen diskuterar också vad som kan ske om den ökande tjänsteproduktionen huvudsakligen riktar sig till hushållen eller i första hand tillgodoser företagens servicebehov.

En mer långtgående internationell arbetsfördelning är enligt produk- tionskostnadsgruppensutvärdering en väsentlig förutsättning för en fort- satt stegring av befolkningens materiella levnadsstandard. Denna utveck- ling kan emellertid leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter. En drastisk nedskärning av utrikeshandeln, vilket på sikt kan medföra en stagnation i tillväxten av våra materiella tillgångar, innebär omvänt att varuproduktionen kan förväntas ske i relativt små anläggningar lokalise- rade till ett flertal orter runt om ilandet.

En ökad sysselsättningsandel för de tjänsteproducerande näringarna kan tolkas på två sätt. Enligt den ena tolkningen domineras utvecklings- bilden av den hushållinriktade servicen. Det innebär att allt mer av det arbete som nu sker i hemmen produceras kollektivt. En effekt av detta blir emellertid en mer koncentrerad bebyggelse än för närvarande — genom behovet av samlokalisering mellan bostäder och service. Varupro- duktionen kan i detta utvecklingsalternativ behöva ske ikapitalintensiva produktionsenheter, om sysselsättningsexpansionen inom tjänstesekto— rerna skall få tillräckligt utrymme. Dessa kapitalintensiva industrianlägg-

ningar kan förväntas uppvisa en koncentrerad lokalisering till ett fåtal orter i landet.

Den andra tolkningen av tjänstesektorernas ökande sysselsättnings- andel utgår från en ändrad arbetsfördelning framför allt mellan industrin och servicesektorn. Denna tolkning förutsätter att sysselsättningen ökar inom tjänstesektorn på grund av att flera administrativa funktioner eller servicefunktioner som tidigare fanns inom industriföretagen flyttas till särskilda serviceföretag. En konsekvens av denna utveckling kan bli en regional segregering av tjänsteproduktion och varuproduktion, eftersom det inte längre ur organisatorisk synpunkt blir nödvändigt att samloka- lisera servicefunktioner och varubearbetande funktioner. Produktions— kostnadsgruppen påpekar att sådana tendenser kan uppvägas av en regionalpolitik som stimulerar till samlokalisering i utvecklingsblock av varuproduktion och verksamheter med forsknings- och utvecklingsarbete.

2.4. Regionalekonomiska forskningsperspektiv — en sammanfattning

Tillkomsten av ERU år 1965 gav den svenska regionalekonomiska forskningen en officiell huvudman. ERU:s arbete, som resulterat i en rad betänkanden och rapporter, har syftat till en utveckling av samarbetet mellan politiker, planerare och forskare för en angelägen förnyelse av planeringsformerna. _ ERU behandlade i 1970 års betänkande trepartsspelet mellan hus- hållen, företagen och den offentliga sektorn och dess regionala effekter. Utgångspunkten för 1974 års rapport är de regionala enheterna i ortSSystemet. Arbetet syftar till att belysa ortssystemet från miljösyn- punkt, både som konsu mtions-och som produktionsmiljö. Det leder till ett annat samspel — mellan orter i regional samverkan med syfte att skapa robusta regionala strukturer för dem som lever och arbetar där.

ERU:s levnadsvillkorsgrupp konkretiserar svårigheterna att åstad- komma en geografisk anpassning mellan yrkesval och förvärvsmöjligheter i en modell för beräkning av de slumpvisa skillnaderna i tiden för uppkomsten av lediga arbeten och tillgången på sökande med lämpliga kvalifikationer och med intresse för dessa arbeten. Även om antalet sökande till vissa arbeten på den lilla arbetsmarknaden under en längre period är lika stort som antalet lediga arbeten av vissa slag, riskerar en relativt stor andel att få söka sig en annan typ av arbete eller flytta till en annan region, om de inte väljer att under en längre tid gå arbetslösa.

ERU:s produktionskostnadsgrupp söker med utgångspunkt från empi- riskt underlagsmaterial genom ett räkneexempel visa konsekvenserna av begränsade förändringar i företagens produktionssystem. Sysselsättnings- effekterna inom olika näringsgrenar konkretiseras för ett antal regioner, där efterfrågan på tillverkningsindustrins produkter genom olika ekono- misk-politiska åtgärder antas bli stimulerad. Kartläggningen av företagens leveranser har utnyttjats för att illustrera hur en produktionsökningi utgångsläget för 1 000 personer skulle komma att leda till att det tex i

Skellefteå-regionen skapas ytterligare 1 800 arbetstillfällen, varav drygt 700 beräknats ”läcka ut” till arbetsplatser inom landet i övrigt.

Produktionskostnadsgruppen skisserar slutligen fyra utvecklingsalter- nativ och konstaterar att en ökad internationell arbetsfördelning kan leda till en koncentration av varuproduktionen till ett fåtal anläggningar i varje bransch lokaliserade till några få orter. Enligt ett annat alternativ, karaktäriserat av en drastisk nedskärning i det internationella varuut- bytet, skulle resultatet omvänt bli en struktur med produktionen för- delad på relativt små anläggningar lokaliserade till ett'flertal orter i landet.

En utveckling som innebär ökad sysselsättningsandel för tjänsteprodu- cerande sektorer tolkas av gruppen på två sätt. I det ena fallet domineras utvecklingsbilden av den hushållsinriktade servicen. Behovet av samlokali- sering mellan bostäder och service leder till en koncentrerad bebyggelse» och servicesektorns krav på ökat arbetskraftsutrymme till kapitalinten- siva enheter inom varuproduktionen lokaliserade till ett fåtal orter.

Den andra tolkningen av tjänstesektorernas expansion utgår från en ändrad arbetsfördelning mellan industrin och servicesektorn. Resultatet kan bli en regional segrering mellan varuproduktion och serviceproduk- tion. Sådana tendenser kan emellertid uppvägas av regionalpolitiska åtgär— der som stimulerar till samlokalisering i regionala utvecklingsblock av varuproduktion och tjänsteproduktion, bl a forskning och utvecklings- arbete. Produktionsgruppen betonar att de fyra utvecklingsalternativen är extremfall och att samhällsutvecklingen i praktiken kommer att innehålla samtliga typer av förändringar.

'|..-|.,.,*, |.'_.' '...,..._ ....,,-',.-.|_|,_..'.3 .. sil.-J" ._ ..

—,-||

.. ”'" .",, ,"'|1||='...,,., ,"-ä

-|-:_-.|,_=, ---

|. I"f ||iiif||ll"'|.

"" [kg"—"|" '. _ - , '- ' — .. "('-.. &..T'ij .|l||.-T"1.l'|'.' www .. "'”?"

'|,.',.,'.l;,,, Månar-MHN H.MItmm .|||. Li.—131 .- 'le ' .'..nqt'rji ll: |, .:ÄLm'mEu'aau—ct d |-| in..-| 'tirir'a :!äb'm Milium, ,tr '|'|= Inte?.nu'ris- ni!

”'i'?!”- 1'_1'1.l'|'|ll8'.h, tilluft- "n' .:=' Emiä'wh i;.liwgul |||, '|-l|' '

, =, |", ,,,—,,, & ni:-fl jfr- "n' .'Ä' dm: '|' teod- _[f'll until-'|.:

. |||- .,|,,'.,, ,,,.....

||| " . - - -m|?' juli.—'na. .-||"| ,fk'ul. |mlut'lw'v' ' " || Pkt-A ,','-"' » ., -,."H . '” ll .|,t|,,||l.!'tlrl.ib; tr .'||'|" ||Jl|r|mqmn e'||||..=||l J' '.|' " AW

" ' ' . ' , " - . - %ukwmnm r..-. nagrrinlilr-j a'tbm ari

a' Miljön,! .u_ ”'='!” F*ulunlabfllrlfli'mal't'w 511?!an ' law-_|, |u'ttllnh 351151th iittala-gr .|' |||! ns". mulm TnumnäfliIME-w'llulpl't und bhä— itil: pm-nllmhdåtz Ertl midi '. =||.-' Eir-

i'll-| _JFHÖ4?|nHa|MD fläta. nfrlållbbffl'tåiftbv ' . , _ _, . , , '.-|.r allt ju,: :i-u'itrlail men n'r'gnrii'lgluln stl! äääfit ', " , ' .. , ' , ., . , Jie-ugnar.....uhiaums unna Iluuusrim

','.teailnh'|1ll'|.,tit |'r i'a'tr'fdhtiliih |. . |. kr.-..

.|'-m ..,Fllj'r 'n'] .'," ". | ' . . ull rt' "fallit—f |'. . .. m,» " ' '|'-||| |.. " " |

- . '-|, ..,, .l' .. |-1,:"

'. -' .."1 ||.|.|.".|.'| ' '.' "| ' . "-|i,|"|'l.'"||l'="' 1'i'" » - ' ' | . ,'_ ,I ,, | mfl,-_ .-|. _ 'å'-||. f,.”

... — | | || ||, ”' ',, " F-l , I” , ' _ ".||',,:' , ,,.. ,, [| 'i"| | _*, |-'|,' ' '. ' ,,,| |" |, "lll. -|.'|. ',_.-"|_-||-',||l-|, q, - "|| ','.': =|||--'.-' "|..!" - ., .., ;,- " -|'| . '...|.. _ '|.-&,. ||," . ,, |; . .1 .'- |" ' l - . . . , - .'_ -' |". ' _. ||| ",',-',fh |"..-.' ' '. , ||| ||,|||, ha”—,,'. '.'.|,'F|!| ",-.', ,, *-

3. Regionalekonomisk utveckling

3.1. Redovisningens syfte och disposition

En snabb och genomgripande förändring i befolkningens geografiska fördelning har varit det mest påtagliga draget i de senaste decenniernas regionalekonomiska utveckling. Omfördelningen av befolkningen — ett

resultat av betydande befolkningsomflyttningar — har i hög grad styrts, ' av förändringar i arbetstillfällenas lokalisering. Emellertid har inte heller omflyttningen åstadkommit en fullständig anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Betydande regionala variationer föreligger i den s k yrkesverksamhetsgraden eller relativa arbetskraftstalet — d v s relationen mellan antalet förvärvsarbetande och antalet invånare i arbets- för ålder.

Näringslivets omvandling—Övergången från jordbruks- till industri- och servicesamhället—har under ett par decennier varit driydsragen bakom befolkningsomflyttningarna. Även andra förändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen får emellertid konsekvenser när det gäller sysselsättningens och befolkningens regionala fördelning. En följd av konjunktursvängningarna under senare år har varit att arbetskrafts-

efterfrågan i skeden med ökande ekonomisk aktivitet stigit snabbast i de , i folkmängdshänseende största regionerna. Detta har under vissa år resulterat i en ökning av omflyttningstempot och därmed av takten i befolkningskoncentrationen. Under perioder med avmattning i ekonomin har omflyttningen däremot avtagit. De arbetssökande har uppenbarligen föredragit arbetslöshet i hemorten framför den tillfälligt osäkra arbets- marknaden i de expansiva regionerna. Detta beteende har resulterat ien snabbare ökning av arbetslösheten i de kontraktiva regionerna än iövriga delar av landet.

Den regionala befolknings— och sysselsättningsutvecklingen har under senare år blivit grundligt dokumenterad och analyserad'. Statistiska data angående befolknings— och sysselsättningsutvecklingen publiceras dess- utom kontinuerligt av bl a statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrel- sen och länsstyrelserna. Dataredovisningen i föreliggande kapitel syftar främst till att ge en sammanfattande bild av tendenserna i befolknings-

1Se tex prop 1972:111 (bil 1) och ERU:s betänkande, Orter i regional samverkan (SOU 197421).

och sysselsättningsutvecklingen med särskild inriktning på de regionala förhållandena.

Utredningen redovisar i avsnitt 3.2 befolknings- och sysselsättnings- utvecklingen under 1960-talet och den gångna delen av 1970-talet med tonvikt på de regionala skillnaderna. Huvudkällor är här den officiella befolkningsstatistiken samt folk- och bostadsräkningarna. Som en kom- plettering, för uppföljning av sysselsättningsutvecklingen efter år 1970, följer i avsnitt 3.3 en redogörelse för utvecklingen på arbetsmarknaden som den kan beskrivas med statistiska centralbyråns och arbetsmarknads— styrelsens kontinuerliga redovisningar av arbetsmarknadsdata. Avsnitt 3.4 illustrerar sysselsättningsutvecklingen med utgångspunkt från de föränd- ringar som skett i den regionala fördelningen av olika arbetsfunktioner. Avsnittet koncentreras på en redovisning av förändringar i den regionala arbetsfördelningen inom näringslivets och förvaltningens administrativa funktioner. Redovisningen bygger på studier som utförts av Mats-G Engström vid Lunds universitets kulturgeografiska institution.

Lokaliserings— och sysselsättningsförändringarna inom industrin under 1960-talet, som de framgår av den officiella industristatistiken, beskrivs i avsnitt 3.5. Den utförliga redovisningen av industrisektorns utveckling motiveras inte bara av att sektorn stått i centrum för de hittillsvarande regionalpolitiska insatserna. Industrin är också med hänsyn till det tillgängliga statistiska materialet den enda näringsgren vars utveckling kan följas år från år. Utredningen redovisar slutligen i avsnitt 3.6 servicesek-

' torns struktur och utveckling med utgångspunkt från folk- och bostads- räkningen 1970 samt bearbetningar ur 1970 års företagsregister.

3.2. Befolknings— och sysselsättningsutvecklingen

_. _ &” |, 3. 2.1 Folkmängdsförändringar perioden 1 961 — I 9 73

Folkmängdstillväxten i landet uppgick perioden 1961—1973 till genom- snittligt något mer än 50 000 personer per år. Som framgår av tabell 3.1 låg ökningen i genomsnitt på drygt 60 000 personer årligen under 1960-talets sista hälft. Perioden 1971—1973 sjönk den årliga genomsnitt— liga tillväxten till 23 000 personer. Födelseöverskottet svarade i genom- snitt under hela perioden för 35 000 personer av den årliga folkökningen, samtidigt som nettoinvandringen bidrog med knappt 20 000 personer. Variationerna i födelseöverskottets storlek spänner över ett stort inter- vall —— från 25 000 personer år 1969 till 45 000 personer åren 1964 och 1965. Nettoinvandringens storlek varierar dock betydligt mera —— mellan ett underskott på 11 000 personer år 1973 och ett överskott på 45 000—50 000 personer åren 1969—1970.

De regionala dragen i befolkningsförändringarna redovisas i tabell 3.1 och framgår vidare av figur 3.1:

_;El Storstadslånens tillväxt dominerade kraftigt i förhållande till föränd- ringarna i övriga länsgrupper under 1960—talets båda femårsperioder. De svarade för nära 400 000 av hela folkmängdstillvåxten på 600 000 personer mellan åren 1960 och 1970.

Index Länsgrupper 1 15

110

Storstadslänen 105

Mellersta Sverige Riket Södra Sverige

95

90

85 År 1960 1965 1970 1973

Index Ortsgrupper 115

Storstäder

Primära centra

100 Riket

95 Regionala centra

Figur 3.1 Befolknings-

90 utveckling i länsgrupper Kommuncentra och ortsgrupper i för- hållande tiII riksutveck— 85 lingen perioden 1960— År 1960 1965 1970 1973 1973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

E] Endast länsgruppen mellersta Sverige kunde hålla en ökningstakt inivå

med rikets. EJ Södra Sverige och framför allt skogslänen fick avstå befolkningsandelar V till storstadslänen. Skogslänen förlorade 50 000 invånare under 1 960-talet.

Under 1970-talets inledning förändrades folkmängdstillväxtens regio->x nala fördelning radikalt. Som framgår av figur 3.1 utjämnades skillnader-

Tabell 3.1 Folkmängdsförändringen fördelad på läns- och ortsgrupper perioden

1961 — 1 973 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Länsgrupp 1961—1965 1966—1970 1971—1973 Totalt Ortsgrupp 1961—1973

Storstadslänen 197 198 21 415 Stockholms län 113 104 9 226 Göteborgs och Bohus län 43 43 0 86 Malmöhus län 41 51 12 104

Mellersta Sverige 80 90 23 192 Södra Sverige 36 48 21 105

Skogslänen — 35 # 18 5 — 147

Storstadsregionerna 199 204 26 429 Stockholms-regionen 110 106 8 224 Göteborgs-regionen 52 62 10 122 Malmö—regionen 37 36 9 81

Primära centra 106 126 36 26 8 Regionala centra 7 9 9 26

Kommuncentra — 32 — 23 — 3 — 59

Hela riket 278 319 68 665

Därav: Födelseöverskott 188 171 86 445

Utrikes flyttningsnetto 92 143 — 20 215

Anm Talen är avrundade, vilket innebär att summan av rader och kolumner inte alltid stämmer med angivna totalsummor. Detta gäller samtliga tabeller i detta

kapitel. Källor: SCB, Officiell befolkningsstatistik.

na i den relativa tillväxttakten mellan länsgrupperna efter år 1970. Mätt i absoluta tal visade storstadslänen under år 1971 en något kraftigare ökning än länsgrupperna södra och mellersta Sverige —— 20 000 personeri tillväxt för storstadslänen mot 6000—8 000 personer i länsgrupperna södra och mellersta Sverige. Under åren 1972 och 1973 fortsatte folkmängdstillväxten i ungefär samma takt som under år 1971 isödra och mellersta Sverige. Sammanlagt för storstadslänen reducerades där- emot befolkningsökningen till 2000 personer under 1972, för att år & 1973 övergå i en minskning på 1 000 personer. Skogslänen som grupp ökade sin folkmängd från 1970 till 1973 men fortsatte ändå att förlora något i befolkningsandel under dessa år. Folkmängdsförändringarna länsvis under 1960-talet och början av 1970-talet framgår av figur-3.2. Parallellt med förskjutningen av befolkningsexpansionen från stor- stadslänen till övriga län i södra och mellersta Sverige åren 1971—1973 skedde, som också redovisas i tabell 3.1 och figur 3.1, en motsvarande utjämning mellan ortsgrupper:

EI Under åren 1971—1973 var den sammanlagda befolkningsökningen i ortsgruppen primära centra betydligt större än ökningen i storstads- regionerna.

[| 1 ortsgruppen regionala centra ökade folkmängden lika mycket under

dessa tre år som under hela perioden 1966—1970. [I] Befolkningsavtappningen i kommuncentra minskade. Mot en genom-

snittlig årlig nedgång på något mer än 4 000 personer under slutet av 1960-talet svarade en minskning på 1 000 personer per år perioden 1971 —1973.

Av tabell 3.1 framgår vidare att folkmängdstillväxten åren 1971—1973 reducerades i något olika takt ide tre storstadsregionerna: ] St/oekholms-* 20 f 47 ' ” / regionen föll folkökningen från drygt 20000 personer per år under R;] perioden 1966—1970 till endast 9 000 personer år 1971, för att under år 1972 upphöra helt och övergå i en minskning på ca 1 000 personer år 1973. Omsvängningarna i Göteborgs- och Malmö-regionerna var inte lika starka. Folkmängdsökningen i Götetmggs-regionen, 12 000 personer per år under slutet av 1960-talet, sjönk till 8 000 personer år 1971, 2 000 personer år 1972 och upphörde helt år 1973. I Malmö-regionen, som växte med i genomsnitt 7 000 invånare per år underqu960-talet reduce- » 7 ' , S * rades ökningen med omkring 2 000 personer årligen perioden 1971—1973 och uppgick alltså till ca 1 000 personer under år 1973.

Beskrivningen av befolkningsutvecklingen ger intrycket av storstadsre- gionerna och primära centra som landets tillväxtpoler, regionala centra; som i stort stillastående i folkmängdshänseende och däremellan kommun- l centra som insprängda folkminskningsregioner. Bilden nyanseras emeller- tid av redovisningen i tabell 3.2, där folkmängdsförändringarna i orts- grupperna relaterats till orternas geografiska läge efter länsgrupper. Tabellen visar betydande skillnader i utveckling i olika ortsgrupper beroende på i vilken del av landet orterna är belägna. [ skogslänen hade endast ortsgruppen primära centra befolkningstillväxt under perioden l961f1973. Grupperna regionala centra och kommuncentra förlorade praktiskt taget lika många invånare — ca 60 000 personer. Denna utveckling kontrasterar starkt mot förändringen i södra och mellersta Sverige, där regionala centra — i södra Sverige även kommuncentra — visade en betydande befolkningsökning.

Tabell 3.2 Folkmängdsförändringen i länsgrupper med fördelning på ortsgrupper perioden 1961—1973 Måttenhet: ] OOO—tal personer

Ortsgrupp Länsgrupp Hela riket

Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen

Storstad sregioner 392 21 16 — 429 Primära centra 13 136 52 68 268 Regionala centra 9 42 29 - 54 26 Kommuncentra 1 — 7 8 — 61 — 59 Summa 415 192 105 — 47 665

Källor." SCB, Officiell befolkningsstatistik.

1961—1965 1966—1970 X ) ' ' / ml. ,

r _.'/r '.2'. I/ji 'i'/, fit/V 1971—1973 ,: »—../ X/l.

Förklaring:

. > 4 000 personer per år i befolkningsökning

2 000 — 4 000 " " " [| 0 — 2 000 " " " Figur 3. 2 Årlig ge- nomsnittlig folk- [:l Befolkningsminskning mängdsförändring med fördelning

på län perioderna Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik 1961— I 965, 1966— 1970 och 1971— 1973

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Stockholms län Göteborgs och Bohus län

Utrikes flytt- 0 ningsnetto

Inrikes flytt-_5 ningsnetto

Utrikes flytt- ningsnetto 'Inrikes flytt- ningsnetto

—15 År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973

Födelsenetto

Fodelsenetto lrjrikes flytt- Inrikes flytt- 0 nmgsnetto ningsnetto . "5 Utrikes flytt- .5 4 Utrikes f'VTt' nlngsnetto nlngsnetto —1 5 —1 5 År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973 15 Södra Sverige 15 Skogslänen 5 '!l Inrikes flytt- wman— aåzrszssm 0 M__ ”"*W'W'O ”"m"” - ningsnetto _5 mngsnetto _5 Utrikes flytt- ningsnetto —1 5 —15 —20 -2o . År 1961 1965 1970 1973 1961 1965 1970 1973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Befolkningsförändringarnas fördelning på olika komponenter — födel- senetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto -— framgår av figur 3.3. Bortsett från åren 1964—1967 hade födelsenettots utveckling liten inverkan på de regionala variationerna i folkmängdstillväxten perioden 1961—1973. Undantag utgör skogslänen där det förhållandevis stora födelsenettot under 1960-talets första hälft reducerades kraftigt efter år 1967. Svängningarna i flyttningsnettona var emellertid den avgörande ; faktorn bakom de redovisade förändringarna i befolkningstillväxtensi regionala fördelning.

Figur 3. 3 Födelsenetto samt inrikes och utrikes flyttningsnetto med fördelning på olika stor- stadslän och Iänsgrup per perioden 1 961— I 973

3.2.2. Förändringar i flyttningsnzönstret

Som framgår av figur 3.3 eliminerades storstadslänens tidigare inflytt- / ningsöverskott praktiskt taget helt åren 1971—1973. Både Stockholms samt Göteborgs och Bohus län fick vidkännas underskott i det inrikes flyttningsutbytet efter år 1971. Malmöhus län behöll sitt överskott men på en betydligt lägre nivå än under 1960-talet. Det skall understrykas att det utrikes flyttningsöverskottet samtidigt reducerades kraftigt: För samtliga tre storstadslän noterades en nettoutvandring åren 1972 och 1973, vilket starkt kontrasterar mot de tre länens nettoinvandring, sammanlagt 20 000 personer, under år 1970.

Nedgången i storstadslänens inrikes flyttningsnetto svarar givetvis mot ökningar av flyttningsnettona för landet i övrigt. Den största förändring- en skedde i skogslänen, där flyttningsnettot förbättrades från en nettoutflyttning på 16 900 personer år 1969 till en nettoinflyttning på knappt 1 000 personer år 1973. Förändringen i det utrikes flyttningsnet- tot slog igenom i samtliga länsgrupper. Mest påtaglig var nedgången i » mellersta Sverige, där flyttningsnettot förändrades från ett överskott på 16 000 personer år 1970 till ett underskott på 3 000-—4 000 personer vart och ett av åren 1972 och 1973. Enbart en redovisning av nettoflyttningens storlek ger emellertid inte hela bilden av befolkningens flyttningsmönster. Stora förändringar i en regions nettoflyttning kan uppstå på grund av ändringar i bruttodata — i ut- flyttningen från regionen, i inflyttningen till regionen eller genom en /kombination av båda. Figur 3.4 visar att den inrikes omflyttningens storlek varierar med konjunkturläget. Det totala antalet flyttningar över länsgräns i riket omfattade 220 000 personer år 1970 — men endast 185 000 personer år 1972 och 195 000 personer år 1968. Figuren ger också besked om en del av bakgrunden till förändringeni flyttningsnettona efter år 1970. En jämförelse mellan åren 1968 och 1972, när de inrikes omflyttningstalen var praktiskt taget identiska, visar att minskningen av storstadslänens flyttningsnetton orsakades både av ett minskande antal inflyttare och ett ökande antal utflyttare. Särskilt märkbara var dessa förändringar i Stockholms län * antalet inflyttare var där 7 000 färre år 1972 än år 1968, samtidigt som antalet utflyttare var 4000 fler. 1 skogslänen kan den motsatta utvecklingen observeras * antalet inflyttare var 1000 fler är 1972 än är 1968, medan antalet utflyttare var 12 000 färre.

De utrikes flyttningsrörelserna förändrades enligt ett liknande mönster perioden 1968—1973. År 1968 — utgångspunkten för den ovan redovisa- de jämförelsen — invandrade 36 000 personer till Sverige. Immigrationen år 1972 var 6 000 personer mindre. Den största förändringen inträffade emellertid i utvandringen. År 1972 emigrerade 42 000 personer från Sverige, vilket kan jämföras med 23 000 personer år 1968. Denna förändring slog igenom i samtliga redovisade områden, men var särskilt stor i Stockholms län och i länsgruppen mellersta Sverige, där antalet emigranter var 4 000 resp 6 000 personer fler år 1972 än år 1968.

Under år 1973 skedde endast obetydliga förändringar i flyttnings—

SOU l974:82 Regionalekonomisk utveckling 109 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

I nf lytta re

Utflvttare

Stockholms Göteborgs Malmöhus Mellersta Södra Skogs- län och län Sverige Sverige länen Bohus län Förklaring: 1968 Figur 3.4 Inrikes om-

flyttning över läns- gräns med fördelning på storstadslän och länsgrupper åren I 968, Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik 1970 och 1972

mönstret jämfört med år 1972. Den inrikes omflyttningen över länsgräns ökade något — från 185 000 personer år 1972 till 193 000 personer år 1973. ökningar i antalet inflyttare skedde främst i länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen. Omfattningen av inflyttningen till storstadslänen förändrades inte mellan åren 1972 och 1973. Däremot ökade antalet utflyttare från storstadslänen med omkring 3 000 personer. Motsvarande förändring skedde också i länsgruppen mellersta Sverige. Flyttningsutbytet med utlandet var under år 1973 praktiskt taget identiskt med de redovisade strömmarna under år 1972. Den regionala fördelningen av immigration och emigration förändrades endast margi— nellt mellan åren 1972 och 1973.

3.2.3. Förvärvsarbetande befolkning Fördelning på näringsgrenar åren 1965 och 1970

Enligt tabell 3.3 var förändringen i det totala antalet förvärvsarbetande relativt måttlig under perioden 1965—1970. Den officiella statistiken redovisar en minskning på 24000 personer, medan den beräknade verkliga förändringen sannolikt inneburit en ökning på 60 000 personer (jfr Anm till tabellen). De båda talen kan jämföras med förändringen under 1960-talets första femårsperiod, som medförde en tillväxt på mer än 100 000 sysselsatta.

Den relativt begränsade nettoförändringen i antalet förvärvsarbetande under 1960-talets sista femårsperiod döljer emellertid betydande för- skjutningar i sysselsättningens fördelning på näringsgrenar. Som framgår av tabellen minskade antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen jordbruk, skogsbruk m m med drygt 120 000 personer mellan åren 1965 och 1970. Samtidigt ökade sysselsättningen inom servicesektorn med knappt 190000 personer. I båda fallen innebar förändringarna under

Tabell 3.3 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter näringsgren åren 1965 och 1970 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Näringsgren 1965 1970 Förändring Skattad 1965—1970 ”verklig” förändring

Jordbruk, skogsbruk m m 404 277 — 128 — 122 Gruvor, tillverknings-

industri m m 1 088 1 041 — 46 — 15 Byggnadsindustri 329 332 3 10 Handel, restaurang och

hotell 507 490 — 17 — 5 Bank-, försäkrings- och

uppdragsverksamhet 135 169 34 39 Samfärdsel, post och tele 246 247 1 7 Offentlig förvaltning,

tjänster 726 856 130 147

Totalt 3 436 3 413 — 24 62

Anm Resultaten av folk— och bostadsräkningarna 1965 och 1970 är inte helt jämförbara. Tre väsentliga skillnader föreligger mellan de båda räkningarna: skillna- der i definitionen av förvärvsarbetande, skillnader i näringsgrensindelning och skillnader i bortfallens storlek. De båda första faktorerna spelar sannolikt en obetydlig roll för jämförelsemöjligheterna. Skillnaderna i definitionerna av förvärvs— arbetandebegreppet är av mindre betydelse genom att 1970 års definition ”minst 20 timmars veckoarbetstid” visat sig överensstämma väl med 1965 års definition "minst halv normal arbetstid". Ändringen av näringsgrensindelningen har beaktats genom att 1965 års resultat anpassats till 1970 års näringsgrensschema.

Skillnaderna i bortfall mellan de båda räkningarna innebär en allvarlig begränsning av jämförbarheten. Gjorda kontrollundersökningar visar att antalet förvärvsarbetan- de i realiteten sannolikt ökat med ca 60 000 mellan åren 1965 och 1970. Hälften av underskattningen faller på storstadslänen. [ övriga län uppgår den totala underskatt- ningen som regel till 2 000 51 3 000 förvärvsarbetande i varje län.

Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

slutet av 1960—talet en förlängning av trenden från perioden 1960—1965. Ett nytt utvecklingsdrag utgör däremot minskningen av antalet förvärvs- arbetande inom tillverkningsindustrin och den måttliga sysselsättningsök—

Måttenhet: 1000ta| personer

Jordbruk, skogsbruk m m Byggnadsindustri

Bank-, försäkrings- och

125 Samfärdsel, post och tele uppdragsverksamhet

ål

O

Storstads— Mellersta Södra Skogs- Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen länen Sverige Sverige länen Förklaring:

Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970

Figur 3.5 Förvärvsarbe- tande befolkning med fördelning på närings- grenar och länsgrupper åren 1965 och 1970

ningen inom byggnadsindustrin mellan åren 1965 och 1970. Under första hälften av 1960-talet ökade dessa båda näringsgrenar med vardera omkring 30 000 sysselsatta.

Den förvärvsarbetande befolkningens regionala fördelning och syssel- sättningsutvecklingen i länsgrupperna under senare delen av 1960-talet visas i figur 3.5. I figuren framträder de karaktäristiska dragen i den förvärvsarbetande befolkningens regionala fördelning på näringsgrenar: i/(l) storstadslänens överrepresentation inom servicenäringarna, (2) skogs- länens, jämfört med riket, höga andel inom näringsgrenarna jordbruk, skogsbruk m m samt byggnadsindustri och (3) skogslänens relativa sysselsättningsunderskott inom näringsgrenen tillverkningsindustri. Redo- visningen i figuren bygger på de okorrigerade sysselsättningsuppgifterna från år 1970. Det regionala mönstret blir i stort sett detsamma även sedan sysselsättningstalen korrigerats för 1970 års underskattning av antalet förvärvsarbetande.

Antalet sysselsatta ökade något mellan åren 1965 och 1970 i )änsgrupperna mellersta och södra Sverige, steg avsevärt i storstadslänen . men minskade betydligt i skogslänen. För flertalet näringsgrenar gick sysselsättningsförändringarna i samma riktning inom samtliga länsgrupper som i hela riket. Undantag utgjorde byggnadsindustri samt samfärdsel, post och tele. Antalet förvärvsarbetande inom dessa näringsgrenar minskade i skogslänen, medan sysselsättningen ökade i övriga länsgrupper och i riket som helhet. Minskningen av antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen tillverkningsindustri i hela landet motsvarades av en negativ sysselsättningsförändring i mellersta Sverige och i storstadslänen. Som framgår av figur 3.5 svarade storstadslänen för hela den i tabell 3.3 redovisade sysselsättningsminskningen inom näringsgrenen handel, restau- rang och hotell mellan åren 1965 och 1970.

Ser man till förändringen av antalet arbetstillfällen (mätt som förvärvs- arbetande dagbefolkning) i de olika länen under perioden 1965—1970 noteras ökningar i storstadslänen och i flertalet län i södra och mellersta Sverige. I samtliga skogslän reducerades däremot antalet arbetstillfällen med mellan 1 000 och knappt 7 000. En minskning av antalet arbetstill- fällen inträffade också i Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Örebro län under andra hälften av 1960-talet.

Fördelning pa” yrken åren 1960 och 1970

Sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar under 1960-talet innebar att merparten av sysselsättningsexpansionen skedde inom service- sektorn. Av tabell 3.4 framgår att ökningen av den förvärvsarbetande befolkningen, om man ser till yrken koncentrerades till två områden: (1) naturvetenskapligt, tekniskt, samhällsvetenskapligt, humanistiåkt och konstnärligt arbete samt (2) kameralt och kontorstekniskt arbete. Båda dessa yrkesgrupper finns representerade i samtliga näringsgrenar. Antalet förvärvsarbetande inom yrkesområdet tillverkningsarbete m m förändra- des inte mellan åren 1960 och 1970. Under samma period ökade antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenarna tillverknings— och byggnads-

Tabell 3.4 Förvärvsarbetande befolkning i hela riket fördelad efter yrke åren 1960, 1965 och 1970 Måttenhet: [ OOO-tal personer

Yrke 1960 1965a 1970 Förändring 1960—1970

Naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanis- tiskt och konstnärligt arbete 417 526 646 229 Administrativt arbete 69 76 79 10 Kameralt och kontorstekniskt

arbete 274 328 371 97 Kommersiellt arbete 309 318 306 — 3 Lantbruks-, skogs— och fiskeri-

arbeteb 438 403 272 — 166 Transport- och kommunikations-

arbete 235 229 221 — 14 Gruv- och stenbrytningsarbete

samt tillverkningsarbete 1 168 1 201 1 167 — 1 Servicearbete samt militärt och

ospecifierat arbete 334 360 351 17

Totalt 3 244 3 441 3 413 169

3 Siffrorna för år 1965 baseras på en urvalsundersökning och innefattar en viss överskattning i förhållande till 1960 och 1970 års värden. 1960 och 1970 års data är resultat av folk- och bostadsräkningarnas totalundersökningar och är i stort sett jämförbara. b Antal medhjälpande kvinnor är betydligt underskattat i 1960 års folkräkning jämfört med räkningarna 1965 och 1970. Underskattningen beräknas till ca 50 000 förvärvsarbetande.

Källor: liolk- och bostadsräkningarna 1960, 1965 och 1970.

industri med ca 20 000 personer — följaktligen expanderade industrisek- *- torns tjänstemannayrken. Den helt dominerande delen av tillväxten i de vetenskapliga, tekniska, administrativa, kamerala och kontorstekniska yrkena skedde emellertid inom servicesektorns näringsgrenar.

Sysselsättningen förändrades inom flertalet yrkesområden i samma riktning i samtliga länsgrupper. De mest påtagliga undantagen — figur 3.6 — utgör minskningen av antalet förvärvsarbetande i skogslänen inom yrkesområdena kommersiellt arbete och servicearbete. Båda yrkesområ- dena är knutna till verksamheter som är direkt beroende av utvecklingen av det lokala befolkningsunderlaget, vilket minskade betydligt inom stora delar av skogslänen under 1960-talet. Givetvis tillkom nya serviceformer och därmed nya sysselsättningstillfällen även i de befolkningsminskande delarna av landet. Dessa sysselsättningstillskott neutraliserades dock av regional koncentration och arbetsbesparande insatser inom de redan etablerade servicefunktionerna.

Förändringarna inom yrkesområdet tillverkningsarbete m m visar en splittrad bild geografiskt sett. Medan antalet förvärvsarbetande ökade i länsgrupperna södra och mellersta Sverige — i den senare länsgruppen i

betydande omfattning — reducerades sysselsättningen i storstadslänen och skogslänen. Minskningen i skogslänen förklaras till stor del av en betydande avgång av sysselsättningstillfällen inom byggnadsindustrins områden.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Naturvetenskapligt m m arbete Administrativt arbete

500 500

200 , zoo

o me w...-w ”"*”

Kameralt och kontorstekniskt arbete Kommersiellt arbete

500 500

200

Transport- och kommunika- tionsarbete

200

Tillverkningsarbete m m 500

g

0 .. _ » ; . *, I. ' Storstads- Mellersta Sodra Skogs- Storstads— Mellersta Södra Skogs- länen Sverige Sverige länen länen Sverige Sveri;e länen Figur 3. 6 Förvärvsarbe- tande befolkning med Förklaring; fördelning på yrken och länsgrupper åren 1950 . ä 1 970 1960 och 1970 * Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1960 och 1970

Yrkesverksamhetsgrad åren I 965 och 19 70

Mellan åren 1965 och 1970 ökade befolkningen i yrkesverksam ålder, här' åldern 15—64 år, med ca 130 000 personer. Eftersom ökningen av antalet förvärvsarbetande var knappt hälften så stor minskade yrkesverksamhets— ' graden, dvs relationstalet mellan antalet förvärvsarbetande och den totala folkmängden i yrkesverksam ålder. Som framgår av tabell 3.5 sjönk yrkesverksamhetsgraden med två procentenheter mellan åren 1965 och 1970. Tar man hänsyn till 1970 års "underskattning av antalet förvärvsar- betande blir minskningen en procentenhet. Minskningen föll helt och hållet på männen, medan den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden ökade något. Den manliga yrkesverksamhetsgraden minskade i samtliga ålders-

Tabell 3.5 Yrkesverksamhetsgrad i åldrarna 15—64 år i län och länsgrupper åren 1965 och 1970 Måttenhet: Andel förvärvsarbetande av hela befolkningen, procent

Län 1965 1970a Länsgru pp Stockholms 69 66 Göteborgs och Bohus 67 63 Malmöhus 70 67 Storstadslänen 69 66 Uppsala 65 63 Södermanlands 66 65 Östergötlands 64 64 Älvsborgs 7 1 67 Skaraborgs 68 64 Örebro 67 64 Västmanlands 65 64 Mellersta Sverige 67 65 Jönköpings 69 65 Kronobergs 69 65 Kalmar 64 63 Gotlands 69 66 Blekinge 66 64 Kristianstads 69 66 Hallands 68 65 Södra Sverige 68 65 Värmlands 64 62 Kopparbergs 64 61 Gävleborgs 64 62 Västernorrlands 63 60 Jämtlands 64 59 Västerbottens 60 58 Norrbottens 5 8 56 Skogslänen 62 60 Hela riket 67 ' 65 Därav: Män 84 80 Kvinnor 44 45

& Beräknat efter antalet förvärvsarbetande enligt den officiella statistiska redovis- ningen.

Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

grupper, medan den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden ökade i alla åldrar 'utom 16—24 år. Det bör poängteras att ökningen i den kvinnliga sysselsättningsgraden koncentrerades till gruppen gifta samboende kvin- nor.

Den regionala utvecklingen av yrkesverksamhetsgraderna följer ett entydigt mönster. I flertalet län minskade yrkesverksamhetsgradcn med 2—4 procentenheter åren 1965—1970. Detta innebar att de betydande *_ regionala skillnader i yrkesverksamhetsgrad som kunde observeras år 1965 kvarstod i stort sett oförändrade år 1970. Ordnar man länen med hänsyn till yrkesverksamhetsgradens storlek kan tre grupper urskil- jas: I den första gruppen återfinns storstadslänen med undantag av Göteborgs och Bohus län. Till den andra gruppen kan man föra länen i mellersta och södra Sverige med undantag av Älvsborgs län, som ligger i nivå med Stockholms och Malmöhus län. Till gruppen hör också Göteborgs och Bohus län. I den tredje gruppen slutligen återfinns skogslänen.

Skillnaderna i yrkesverksamhetsgrad i de tre grupperna är väsentligen en återspegling av kvinnornas sysselsättningsförhållanden. Tillgången på arbetstillfällen inom tekoindustrin i Älvsborgs län har gett länet en yrkesverksamhetsgrad som betydligt överstiger genomsnittet för övriga län i södra och mellersta Sverige. Bristen på lämpliga arbetstillfällen har å andra sidan hållit * nere den kvinnliga sysselsättningsgraden på en förhållandevis låg nivå i Göteborgs och Bohus län samt i skogslänen.

3.3. Arbetsmarknadens förändringar

3.3.1. Sysselsättningsutvecklingen enligt arbetskraftsundersökningarna

Inledning

Sedan augusti 1961 utför statistiska centralbyrån (SCB) i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen kvartalsvisa arbetskraftsundersökningar (AKU). Åren 1966—1969 utfördes dessutom utvidgade AKU under tiden september—november. I januari 1970 byggdes AKU ut till månadsvisa undersökningar. Samtidigt upphörde de särskilda höstundersökningarna.

Resultaten från AKU publiceras av SCB dels i form av uppgifter avseende de enskilda undersökningstillfällena (kvartal, månad), dels i form av rapporter baserade på specialbearbetningar. Till dessa senare specialbearbetningar hör redovisningarna av årsmedelvärden beräknade på resultaten från kvartals- och månadsvisa AKU. Dessa årsmedelvärden har publicerats from år 1965. Vidare har SCB redovisat resultat från utvidgade AKU 1966—1969 och från de reguljära månadsundersökningar- na september—november fr o m är 1970. Dessa har anpassats till begrep- pen i folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

Den följande dataredovisningen bygger på de publicerade årsmedelvär- dena och de folk- och bostadsräkningsanpassade resultaten från arbets- kraftsundersökningarna.

Befolkningens sysselsättningsstams

Enligt arbetskraftsundersökningarna ökade antalet personer i arbetskraf- ten1 med mer än 200 000 mellan åren 1965 och 1973. Detta framgår av tabell 3.6, som också visar att merparten av ökningen, 180 000 personer, faller på gruppen sysselsatta. Ökningen av antalet sysselsatta personer är i ) viss .mån ett resultat av en minskning i den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt. Minskningen av medelarbetstiden utgör till en del en. följd av lagstadgad arbetstidsförkortning. Förändringarna i genomsnitten är dock / större än den beslutade reduceringen i arbetstiden, vilket innebär att antalet personer som utför mindre än full normal arbetstid ökat under perioden.2

Under perioden 1965—1973 fördubblades antalet arbetslösa. Föränd- ringarna i arbetslösheten under redovisningsperioden pekar enligt AKU på en trendförskjutning mot en högre arbetslöshetsnivå. Det genomsnittliga antalet arbetslösa låg år 1970 cirka 15000 över 1965 års nivå. En jämförelse mellan åren 1971 och 1972 å ena sidan och de närmast föregående lågkonjunkturåren 1967 och 1968 å andra sidan visar på en ökning av genomsnittsantalet arbetslösa med cirka 20 000 personer.

Det skall påpekas att det ovan redövisade materialet utgör tvärsnittsdata som beskriver befolkningens sysselsättningsstatus vid ett antal undersökningstillfällen. Arbetskraftsundersökningarnas data medger även en redovisning av flertalet flöden

Tabell 3.6 Befolkningen i åldern 16—74 är fördelad efter sysselsättningsstatus perioden 1965—1973 Måttenhet: I OOO-tal personer

Sysselsättnings- 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 status

Sysselsatta 3 698 3 733 3 695 3 737 3 768 3 854 3 860 3 862 3 879 Arbetslösa 44 59 80 85 73 59 101 107 98

Sammanlagt i arbetskraften 3 742 3 792 3 775 3 822 3 841 3 913 3 961 3 970 3 977

Ej i arbets-

kraften 1903 1911 1966 1945 1941 1951 1936 1936 1929

Hela befolkningen 16—74 år 5 645 5 703 5 741 5 767 5 781 5 864 5 897 5 906 5 905

Anm Uppräknade totaler har avrundats till 1 OOO-tal. Summeringarna av kolumner stämmer därför inte alltid med angivna summor. Detta gäller samtliga tabeller som bygger på material från arbetskraftsundersökningarna.

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal.

I arbetskraftsundersökningarna redovisas befolkningen i åldern 16—74 är uppdelad på personer i arbetskraften och personer ej i arbetskraften. Personer i arbetskraften består av sysselsatta och arbetslösa. De sysselsatta kan i sin tur delas upp i personer i arbete och tillfälligt frånvarande.

2 Enligt de folk- och bostadsräkningsanpassade AKU-data ökade antalet förvärvsarbetande enligt folk- och bostadsräkningens definitioner (minst 20 timmars arbete per vecka) med endast 50 000 personer under perioden 1965—1972. Hela ökningen föll på perioden 1965—1970.

som förekommer på arbetsmarknaden. Ett antal i det avseendet väsentliga data har sammanställts och redovisats av arbetsrrrarknadsstyrelsenl .

AMS sammanställning visar att ca 4,5 milj personer under senare år tillhört arbetskraften någon gång under året. Flödena inom arbetskraften är betydande. Minst 1,2 milj personer beräknas årligen tillträda ny anställning. Åren 1968—1972 var 7—10% av hela antalet personer i arbetskraften arbetslösa någon gång under året. Under samma period varierade arbetslöshetstalet vid AKU:s mättillfallen mellan 1,5 och 2,7 %. Flödet av arbetslösa är alltså 4 a 5 gånger större än det antal arbetslösa som redovisas som tvärsnittsdata. Den registrerade ökningen av antalet arbetslösa sedan mitten av 1960-talet kan praktiskt taget helt förklaras av en ökning i arbetslöshetstidens längd. Storleken av inströmningen av nya arbetssökande har inte ökat under senare år.

De regionala förändringarna i sysselsättningen enligt AKU åren 1965—1970 innebar, som framgår av figur 3. 7, en omfördelning mellan länsgrupperna :

El Antalet sysselsatta i storstadslänen ökade med mer än 100 000 personer under perioden 1965—1970.

EI I länsgrupperna mellersta Sverige och södra Sverige steg antalet sysselsatta med omkring 15 000 resp ca 50 000 personer. El Skogslänen förlorade närmare 20 000 sysselsatta under 1960-talets sista hälft.

1 AMS, Meddelande från utredningsenheten 1973z25.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

1 500

1 000 ..-

Mellersta wmw sverige Skogs- länen Södra Sverige 500

Storstads— länen

Figur 3. 7 Sysselsatta År 1965 1957 1969 1971 1973

fördelade efter läns- grupp, perioden 1965— 1973 Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

40

Skogslänen Storstadslänen Mellersta Sverige Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973 Figur 3.8 Arbetslösa fördelade efter läns- grupp åren 1965 —

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal 1973

Under perioden 1971—1973 stagnerade sysselsättningen i storstads- länen. En liknande tendens kan noteras i länsgrupperna södra Sverige, medan trenderna enligt AKU från slutet av 1960-talet var oförändrade i mellersta Sverige och skogslänen.

Den regionala utvecklingen av arbetslösheten, som den redovisas i figur 3.8, innebär att storstadslänen hade den största tillväxten i antalet arbetslösa under åren 1971—1972. Det skall observeras att antalet arbetslösa i skogslänen, som i den nedåtgående konjunkturen 1966—1968 ökade betydligt mera än i andra länsgrupper, låg på en lägre nivå är 1972 än är 1968. I övriga länsgrupper översteg antalet arbetslösa år 1972 motsvarande antal år 1968.

Under år 1973 minskade antalet arbetslösa något i samtliga läns- grupper. Störst var minskningen i storstadslänen, medan arbetslösheten i ;» skogslänen i stort sett låg kvar på 1972 års nivå.

Även under de första månaderna (januari—mars) år 1974 minskade antalet arbetslösa i samtliga länsgrupper. En jämförelse mellan antalet arbetslösa under första kvartalet 1973 och 1974 visar att den kraftigaste nedgången i arbetslösheten ägde rum i skogslänen. Den relativa arbetslös- heten var emellertid betydligt större i skogslänen än i övriga delar av* landet. Första kvartalet 1974 låg det relativa arbetslöshetstalet på 3,9 % i. skogslänen, vilket skall jämföras med 2,5% i länsgruppen mellersta' Sverige, 2,2 % i storstadslänen och 1,7 % i länsgruppen södra Sverige.

Relativa arbetskraftstal

Det relativa arbetskraftstalet enligt AKU, dvs den andel av hela befolkningen i åldern 16—74 år som befinner sig i arbetskraften, ökade, ; som redovisas i tabell 3. 7, med en procentenhet åren 1965—1973. Som vidare framgår av tabellen förklaras ökningen i det relativa arbetskrafts- talet uteslutande av förändringar i kvinnornas förvärvsintensitet, som steg med drygt sex procentenheter under perioden. Männens relativa arbets- kraftstal minskade däremot med mer än fyra procentenheter mellan åren 1965 och 1973.

Tabell 3.7 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor perioden 1965—1973 Måttenhet: Procent

Kön 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Män 83,9 83,4 82,4 82,1 81,3 80,6 80,3 79,7 79,5 Kvinnor 48,7 49,6 49,1 50,5 51,5 32,8 54,0 54,7 55,2 Båda könen 66,3 66,5 65,7 66,3 66,4 66,7 67,2 67,2 67,3

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal.

Betydande regionala skillnader i de relativa arbetskraftstalen förelåg under hela redovisningsperioden. Framför allt i skogslänen understeg männens arbetskraftstal betydligt riksgenomsnittet. Avvikelsen uppgick under flera år till två är tre procentenheter. De största regionala skillnaderna i de relativa arbetskraftstalen noteras emellertid för kvinnor- na. Det kvinnliga arbetskraftstalets avvikelse från riksgenomsnittet var särskilt framträdande i länsgrupperna storstadslänen och skogslänen. I storstadslänen låg det relativa arbetskraftstalet för kvinnor under hela perioden 1965—1973 cirka fyra procentenheter över riksgenomsnittet. Däremot understeg det relativa arbetskraftstalet i skogslänen under hela perioden riksgenomsnittet med cirka fyra procentenheter.

Innebörden av de regionala skillnaderna i de relativa arbetskraftstalen kan illustreras av följande räkneexempel: Om skogslänens relativa arbetskraftstal för både män och kvinnor legat på samma nivå som riksgenomsnittet år 1973 skulle ytterligare 45 000 personer ha befunnit sig i arbetskraften. Om det kvinnliga arbetskraftstalet dämtöver höjts till storstadslänens nivå hade 25 000 personer tillkommit i arbetskraften i skogslänen. Ställs samma krav på det relativa arbetskraftstalet för kvinnor också i övriga länsgrupper skulle antalet personer i arbetskraften ha ökat med ytterligare 70 000. En arbetskraftsituation i hela riket jämförbar med förhållandena i storstadslänen skulle alltså ha inneburit ett tillskott i arbetskraften på 140 000 personer år 1973.

Tabell 3.8 Latent arbetssökande samt personer i arbete, mindre än 35 timmar, som under mätveckan kunnat och velat ta mer arbete (undersysselsatta) fördelade efter kön perioden 1965—1973 Måttenhet: ] OOO-tal personer

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

Latent arbets- sökande 121 126 124 146 133 Därav: Mån 17 13 14 21 19 Kvinnor 105 113 110 125 114

Undersyssel-

satta 75 72 82 87 90 Därav: Män 21 23 29 33 28 Kvinnor 54 49 53 53 61

120

17 104

79

23 56

115

18 97

90

27 63

97

17 81

92

27 65

90

14 76

87

25 62

Källor: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal,

Latent arbetssökande och undersysselsatta

Trots den kraftiga ökningen av antalet personer i arbetskraften under åren 1965—1973 registrerades ända fram till år 1972 mer än 100 000 personer som latent arbetssökande. De skulle enligt den statistiska' definitionen ha sökt arbete om de ansett sig kunna få sådant på bostadsorten. Förändringarna av antalet latent arbetssökande framgår av tabell 3.8, som också visar utvecklingen av antalet undersysselsatta personer perioden 196541973. Med undersysselsatta avses person

er som

arbetat mindre än 35 timmar och som under arbetskraftsundersökningens mätvecka kunnat och velat ta mer arbete.

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Latent arbetssökande

Skogslänen

Storstads- länen Mellersta Sverige Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973

Undersysselsatta

Storstads- länen

Skogslänen Mellersta Sverige

Södra Sverige

År 1965 1967 1969 1971 1973

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen. Årsmedeltal

Figur 3. 9 Latent arbets- lösa samt personer iar- bete mindre än 35 tim- mar som under mät- veckan kunnat och ve- lat ta mer arbete (under- sysselsatta), fördelade efter länsgrupp perio- den 1965 — 1973

Figur 3.10 Vid arbetsför- medlingen anmälda ledi- ga platser och anmälda arbetslösa män och kvinnor vid månadens mitt åren 1960 — 1973. Årsmedeltal

Huvuddragen i utvecklingen av antalet latent arbetssökande är i stort sett desamma i samtliga länsgrupper. Som framgår av figur 3.9 ökade antalet fram till år 1968 i storstadslänen samt i södra och mellersta Sverige. Därefter och fram till år 1973 minskade de latent arbetssökande emellertid i samtliga länsgrupper. Det bör noteras att även om en viss utjämning skett under perioden var relationstalet mellan antalet latent arbetssökande och hela antalet personer i arbetskraften år 1973 fort- * farande dubbelt så stort i skogslänen som i övriga länsgrupper.

De mest påtagliga dragen i utvecklingen av antalet undersysselsatta är den i förhållande till övriga länsgrupper betydande ökningen i storstads- länen mellan åren 1966 och 1973. Antalet undersysselsatta ökade under denna period med 10 000 personer istorstadslänen, medan ökningen för riket i övrigt stannade vid 5 000 personer,

3.3.2. Arbetslösa och lediga platser enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik

En av de variabler som ingår i AKU-materialet — antalet arbetslösa personer — dokumenteras också kontinuerligt av arbetsmarknadsstyrel- sen. Väsentliga skillnader har tidigare förelegat i SCB och AMS sätt att mäta arbetslösheten:

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

* Arbetslösa

män och kvinnor

Arbetslösa män

Arbetslösa kvinnor

År1960 1962 1965 1970 1973

Källa: Arbetsmarknadsstatistik (AMS)

[| SCB har vid ett antal tillfällen under året frågat ett urval personer om deras sysselsättningsstatus under AKU-mätveckan. För att registreras som arbetslös behöver intervjupersonen dock inte ha vidtagit någon åtgärd för att få arbete just under mätveckan.

l:] Som arbetslösa i AMS räkningar har noterats personer som — den dagi mitten på varje månad då arbetsförmedlingarna upprättat sin statistik » varit anmälda som arbetslösa och som haft kontakt med förmedlingen under den vecka som räkningsdagen infaller. Vid sidan av registrering- en av antalet arbetslösa personer har AMS sedan mitten av år 1961 gjort månatliga uppföljningar av antalet till arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser.

Den registrerade arbetslösheten enligt AMS mätningar var i stort sett tre gånger större är 1973 än är 1960. Av figur 3.10 framgår att den kraftiga ökningen av antalet arbetslösa under perioden inte bara kan förklaras av förändringar i konjunkturbilden. Fr o m mitten av 1960—talet har en trendförskjutning ägt rum — mot en högre nivå när det gäller antalet arbetslösa. En jämförelse mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 resp lågkonjunkturåren 1968 och 1972 åskådliggör en trendökningix antalet arbetslösa på ca 20 000 personer. Denna förändring överensstämÅ mer med de ovan redovisade tendenser som kunnat observeras i AKU-materialet från perioden 1965—1973. Årsmedeltalet vid arbetsförmedlingen anmälda lediga platser var lika stort år 1973 som under år 1962. Variationerna i de lediganmälda platserna var än mer uttalade än svängningarna i antalet arbetslösa. Någon trendförändring i antalet lediga platser kan inte noteras i det studerade materialet under perioden.

Förändringarna i antalet arbetslösa i länsgrupperna följer samma mönster som rikstalen, vilket framgår av figur 3.11. Vissa skillnader mellan länsgrupperna framträder först under senare delen av perioden. Fram t o m är 1968 förändrades antalet arbetslösa på ett praktiskt taget enhetligt sätt i samtliga länsgrupper. Mellan åren 1968 och 1970 minskade antalet arbetslösa i samtliga länsgrupper utom skogslänen.

Åren 1971—1973 framträdde en helt ny utvecklingsbild. Den största ökningen av antalet arbetslösa i absoluta tal, 12400, registrerades i storstadslänen, samtidigt som antalet arbetslösa ökade ungefär lika mycket i mellersta Sverige som i skogslänen, drygt 7 000. Mellan åren 1970 och 1973 trefaldigades antalet arbetslösa i storstadslänen, fördubb- lades i mellersta och södra Sverige, medan ökningen i skogslänen stannade vid 50 %. Förändringarna i antalet lediga platser enligt figur 3.11 överensstämmer för samtliga länsgrupper väl med riksutvecklingen åren 1971—1973.

Konsekvenserna av redovisade förändringar i antalet registrerade arbetslösa och lediga platser visas i tabell 3.9. Av tabellen framgår den successiva försämring som skett i relationen lediga platser per arbetslös. För var och en av de från sysselsättningssynpunkt svaga perioderna 1962—1963, 1967—1968 och 1971—1973 kan noteras ett allt lägre i relationstal, samtidigt som antalet lediga platser per arbetslös under

Måttenhet: 1 OOO-tal

Arbetslösa 30

Skogslänen

20 Storstadslänen

'— ' ** Mellersta Sverige

Södra Sverige

__? År 1960 1965 1970 1973

Lediga platser 30

20

Storstadslänen

10 Mellersta Sverige Södra Sverige

Skogslänen Figur 3.1] Vid arbetsför- medlingen anmälda ar- betslösa och lediga plat- 0 | 1—1— ser vid månadens mitt År 1960 1962 1965 1970 1973

fördelade efter" läns- grupp åren 1960 (1962) Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, Meddelanden från

— 1973. Årsmedeltal statistiksektionen

Tabell 3.9 Antal lediga platser per arbetslös perioden 1962—1973 — årsmedeltal

Länsgrupp 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Storstadslänen 3,6 3,5 5,6 7,0 4,1 1,7 1,8 3,5 3,9 1,0 0,6 0,7 Mellersta Sverige 1,9 2,0 2,8 3,0 1,6 0,9 0,9 1,8 1,8 0,6 0,5 0,6 Södra Sverige 2,0 1,9 3,3 3,3 1,6 1,1 1,3 2,4 2,3 0,7 0,7 0,9 Skogslänen 0,4 0,5 0,5 0,7 0,6 0,4 0,5 0,5 0,6 0,3 0,2 0,2 Hela riket 1,6 1,7 2,2 2,7 1,7 0,9 0,9 1,6 1,7 0,6 0,5 0,5

Källa: Arbctsmarknadsstalistik (AMS).

högkonjunkturåren 1969—1970 låg klart under motsvarande tal för denxgj närmast föregående uppgångsperioden 1964—1965.

Försämringen i förhållandet mellan efterfrågan och utbud är fullt märkbar i samtliga länsgrupper. I skogslänen kan utvecklingen sägas ha varit något mera gynnsam än i övriga länsgrupper. En sådan jämförelse framstår dock som mindre meningsfull, eftersom relationstalet iskogs- länen under större delen av perioden markant avvikit från motsvarande tal i övriga länsgrupper. Av tabell 3.9 framgår också att storstadslänen, som t o m är 1970 varje år redovisade dubbelt så många lediga platser per arbetslös som södra och mellersta Sverige, under åren 1971—1973 hade ett relationstal i nivå med talen i dessa båda länsgrupper.

Som visas i figur 3.12 baserad på länsvisa uppgifter var antalet lediga platser avsevärt mindre än antalet arbetslösa i de fyra nordligaste länen även under det från sysselsättningssynpunkt gynnsamma året 1970. I övriga skogslän samt i Örebro län var antalet lediga platser ungefär lika stort som antalet registrerade arbetslösa personer. Övriga län — med undantag av Blekinge, Skaraborgs och Västmanlands län — hade minst två år tre gånger fler lediga platser än arbetslösa. ] Stockholms län registrera- des år 1970 sju lediga platser per arbetssökande.

År 1973 var bilden från år 1970 radikalt förändrad. Förutom skogslänen redovisade flera län i länsgrupperna mellersta och södra Sverige och dessutom Malmöhus län betydligt färre lediga platser än arbetslösa. I övriga län, inklusive Stockholms samt Göteborgs och Bohus län rådde en ungefärlig numerär överensstämmelse mellan antalet lediga platser och antalet aktivt arbetssökande.

Det skall tilläggas att sysselsättningssituationen förbättrats avsevärt under början av år 1974. Under årets fyra första månader låg antalet arbetslösa i landet som helhet ca 10 000 under motsvarande tal för år 1973, medan antalet lediga platser var 10000—20 000 fler än under motsvarande period är 1973. En jämförelse mellan uppgifterna för april månad 1973 och 1974 visar att det skett en ökning av antalet lediga platser i samtliga län utom Gotlands län och en minskning av antalet arbetslösa i samtliga län utom Jämtlands län.

1970

Förklaring: D -— 0,4 lediga platser per arbetslös

D 0,4 _ 0,8 " n u

u u n

n u "

Figur 3:1 2 A ntal lediga platser per arbetslös, länsvis, åren I 970 och I 9 73

" n "

Källa: Arbetsniarknadsstyrelsen, Meddelanden från statistiksektionen

1973

3.4. Förändringar i den regionala arbetsfördelningen

3.4.1. Bakgrund

Nytillskotten av arbetstillfällen under 1960-talet kom i huvudsak tre yrkesområden till del:

(1) naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete; (2) kameralt och kontorstekniskt arbete; (3) administrativt arbete.

Flera av de redovisade yrkesområdena — tekniskt arbete, kameralt och kontorstekniskt arbete samt administrativt arbete — är företrädda inom nära nog samtliga näringsgrenar. Tillväxten inom dessa yrken under 1960-talet bar upp sysselsättningsexpansionen både inom tillverknings- industrin, den privata tjänstesektorn och inom näringsgrenen offentliga tjänster.

Den regionala fördelningen av sysselsättningstillskotten inom de nämnda yrkesområdena har avvikit betydligt från fördelningen av/ befolkningen. Som visats i avsnitt 3.2 skedde närmare hälften av sysselsättningstillväxten inom ”tjänstemannayrkena” tekniskt och veten- skapligt arbete, administrativt arbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete i storstadsområdena under 1960—talet.

Orsakerna bakom den sneda regionala fördelningen av sysselsättnings- tillskotten inom tjänstemannayrkena har studerats vid Lunds universitets kulturgeografiska institution inom ramen för forskningsprojektet Regio- nala utvecklingstendenser inom svenskt näringsliv. Lundaforskarnas undersökningar har bl a visat att det råder en stark samvariation mellan kontakt- och informationsbehov och regional koncentration av vissa kontaktberoende verksamheter och arbetsfunktioner. Dessa förhållanden har särskilt ingående studerats av Mats-G Engström, som bl a publicerat en studie av nya drag iförvärvsarbetets regionala organisation i Sverige!. Engströms undersökning, som bygger på material som beskriver utveck- lingen under den första delen av 1960—talet har senare följts upp för perioden fram till år 1970. Den följande framställningen bygger på Engströms uppföljning, som kommer att presenteras i sin helhet som särskild bilaga2 till betänkandet under hösten 1974.

3.4.2. Den funktionella sysselsättningsstrukturen

Beskrivningar av näringslivets sysselsättningsstruktur och sysselsättnings- utveckling brukar bygga på redovisningar av de förvärvsarbetande fördelade på näringsgrenar. De utvecklingsdrag som på senare tid blivit allt påtagligare i den regionala sysselsättningsfördelningen fångas emellerv

1 Mats-G Engström, Regional arbetsfördelning, Lund 1970. 2 Ds A l974:5 '

Tabell 3.10 Relativ förändring i antalet förvärvsarbetande, totala antalet tjänste— män och antalet högre tjänstemän inom näringsgrenama tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel med fördelning på storstadsregioner perioden 1965/1966—1970 Måttenhet: Procent

Personalkategori Stockholms- Göteborgs- Malmö- Hela regionen regionen regionen riket Samtliga förvärvsarbetande — 1 — l —- 4 0 Samtliga tjänstemän 20 14 11 13 Högre tjänstemän 31 39 22 24

tid inte in av de traditionella indelnings- och redovisningsprinciperna. Engströms beskrivning av den regionala sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningsstrukturen vilar på en funktionell indelning av verksam- _ heterna. Med funktionell klassificering avses en uppdelning av yrkesverk- samma personer grundad på de förvärvsarbetandes arbetsfunktioner, dvs arbetsuppgifter och ansvarsområden1 .

En redovisning av sysselsättningsutvecklingen med de yrkesverksamma uppdelade efter arbetsfunktioner ger en bild som väsentligt skiljer sig från det förändringsmönster som framträder i den gängse näringsgrensbaserade statistiken. Enligt tabell 3.10 förändrades antalet sysselsatta i hela riket inom industri2 och partihandel enligt folk- och bostadsräkningarna endast obetydligt mellan åren 1965 och 1970. I samtliga storstads- regioner skedde en viss minskning iantalet förvärvsarbetande. Studeras förändringarna enbart inom tjänstemannafunktionerna framträder emel- lertid en helt annan utvecklingsbild. Antalet tjänstemän ökade med 13 % i hela riket perioden 1966—1970, men tillväxten var betydligt starkare i Stockholms-regionen, 20 %. Kategorin högre, informations- och kontakt- beroende tjänstemän steg i antal med hela 24 % i riket _ och särskilt starkt i Stockholms- och Göteborgs-regionerna under perioden 1966—1970.

3.4.3. Sysselsättningsförändringar för olika grupper av befattningshavare perioden 1966—1970

Antalet tjänstemän inom industri och partihandel i hela riket uppgick till 308 000 år 1970. Jämfört med år 1966 innebar detta en ökning av tjänstemannaantalet med 35 000 personer, dvs 13 %. Ökningen hade emellertid varit ännu större under första delen av 1960—talet, då tillväxten uppgick till närmare 70000 sysselsatta. Under de första tre åren på 1970-talet bromsades tillväxten ytterligare. Antalet tjänstemän var endast obetydligt högre år 1973 än är 1970.

Antalet tjänstemän inom industri och partihandel förändrades i

Indelningen bygger på den nomenklatur som används i Svenska Arbetsgivareföreningens tjänstemannalönestatistik. Uppgifterna i det följande avser anställda tjänstemän inom medlemsföretagen i Svenska Arbetsgivareföreningen. Statsföretagens förhandlingsorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisa— tiop. Statistiken täcker 80—85 % av antalet tjänstemän i berörda näringsgrenar.

Avser näringsgrenarna tillverkningsindustri och byggnadsindustri.

Tabell 3.11 Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom industri och partihandel med för delning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 samt förändring perioden 1966—1970

Ortsgrupp Samtliga tjänstemän Högre tjänstemän Hela Förändring 1966—1970 Hela Förändring 1966—1970 antalet __ antalet "___—___" 1970 Absolut Relativ 1970 Absolut Relativ Index: Index: 1966 = 1966 = 100 100 Stockholms—regionen 79 300 13 200 120 14 000 3 300 131 Göteborgs—regionen 33 300 4 100 114 5 300 1 500 139 Malmö-regionen 21 800 2 400 112 3 200 600 122 Primära centra 88 900 9 300 112 12 800 2 100 120 Regionala centra 56 500 5 100 110 8 000 1 200 118 Kommuncentra 26 800 1 600 106 3 600 400 113 Hela riket 308 500a 35 700 113 47 200b 9 100 124

a Inkl. 1 900 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner. b Inkl. 300 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner.

väsentligt olika takt i skilda regioner. Som framgår av tabell 3.11 var ökningen i Stockholms-regionen, relativt sett, betydligt större än riks-' genomsnittet. Även i Göteborgs-regionen växte tjänstemannagruppen något snabbare än i riket som helhet. Mätt i absoluta tal svarade Stockholms-regionen för drygt 35 % av den totala sysselsättningstillväx- ten bland industrins och partihandelns tjänstemän. De tre storstads- regionerna fick tillsammans del av mer än hälften av den totala ökningen, vilket kanjämföras med regionernas andel av rikets befolkning på ca 30 %.

Storstadsregionernas dominans var ännu större om man studerar tillväxten av kategorin högre befattningshavare. Av den totala sysselsätt- ningsökningen på drygt 9 000 personer svarade storstadsregionerna för 60 % — varav Stockholms-regionen för drygt 35 %. Förändringen mätt i relativa tal visar samma karakteristika som förändringen av hela gruppen

tjänstemän. Endast i Stockholms— och Göteborgs-regionerna ökade. antalet högre befattningshavare snabbare än riksgenomsnittet.

I de båda ortsgrupperna primära och regionala centra fanns enskilda regioner där såväl antalet tjänstemän totalt som antalet högre befattnings— havare — mätt i relativa tal — steg kraftigare än i storstadsregionerna. Bland primära centra gällde detta Uppsala, Kalmar/Nybro, Kristianstad/ Hässleholm, Växjö/Alvesta, Karlstad och Umeå, I regionala centra' föranleder även mycket små absoluta ökningar stora procentuella förändringar varför en redovisning av enbart den relativa tillväxten kan ge en skev bild av utvecklingen. Hultsfred/ Vimmerby, Eslöv, Lidköping, Fagersta, Söderhamn och Hudiksvall är regionala centra med ett mer betydande antal tjänstemän (fler än 1 000) och en större procentuell förändring än storstadsregionerna både när det gäller antalet tjänstemän totalt och av antalet högre befattningshavare. I primära centra Karlskrona, Gävle/Sandviken och östersund/Krokom minskade antalet tjänstemän under perioden 1966 —1970. Detsamma inträffade i flera regionala centra t ex Enköping, Trelleborg, Karlskoga/Degerfors, Avesta och Ludvika.

Figur 3.13 Omfördel- ningar mellan landets 'A-regioner av högre be- fattningshavare inom industri och partihan- del åren 1 96 0— I 970

Förklaring: Se not sid 131

Omfördelningens stor- lek, antal personer 300

20 65 ISO

(Siffrorna i figuren ger A—regionens kodnum— mer)

Källa: Mars-G Eng- ström, Förändringar i den regionala arbets- fördelningen i Sverige mellan 1960 och 1970

Skillnaderna i utvecklingen mellan olika regioner under 1960-talet ledde till stora omfördelningar mellan regionerna av högre befattnings— /, havare inom industri och partihandel. Dessa omfördelningarl framgår av figur 3.13. Figuren, som täcker perioden 1960—1970 visar att de största omfördelningsvinsterna gjordes av Göteborgs-, Malmö- och Stockholms- regionerna — i nu nämnd ordning. Även Nyköpings, Linköpings och Växjö A-regioner noterade betydande andelsvinster. Större omfördel- ningsförluster redovisas för bl a Borås, Karlskoga, Västerås och Ludvika/ A-regioner.

En nivåuppdelning som delvis ansluter till den indelning som utnyttjas för sysselsatta inom industri och partihandel har även genomförts för tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet. Uppdelningen bygger på tjänstemännens inplacering i lönegrader på den statliga löne- planen.

Antalet tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet ökade, som visas i tabell 3.12, med knappt 45 000 eller 13 % under perioden 1966—1970. Mätt i relativa tal var de regionala variationerna ganska obetydliga — med någon övervikt för storstadsregionerna. Studeras tillväxtens regionala fördelning utifrån de absoluta ökningstalen blir emellertid storstadsregionernas tillväxtförsprång mer framträdande. Hälften av den totala sysselsättningsökningen föll på storstadsregionerna, drygt 30 % enbart på Stockholms-regionen.

I den relativt sett lilla gruppen chefstjänstemän — tjänstemän inom de tidigare B- och C-löneplanerna — svarade storstadsregionerna för en ännu större del av sysselsättningstillväxten. Drygt 80 % av ökningen av antalet befattningshavare inom dessa löneplaner föll på storstadsregionerna. Det är denna tjänstemannakategori som närmast motsvarar den tidigare behandlade gruppen högre, kontakt- och informationsberoende befatt- ningshavare inom industri och partihandel.

En väsentligt annorlunda profil framträder i den regional fördelningen av tillskotten av befattningshavare i mellanlönegraderna A 17—A 30. Storstadsregionerna svarade för knappt 40 % av tillskottet i den gruppen. Mätt i relativa tal var ökningen i såväl primära, regionala som kommun- centra kraftigare än förändringen i både Stockholms— och Malmö-regio- nerna.

3.4.4. Regionala olikheter i den funktionella sysselsättningsstrukturen

Den ojämna geografiska fördelningen av sysselsättningstillskotten inom industrins och partihandelns tjänstemannagrupper har successivt lett till betydande olikheter i den regionala fördelningen av dessa arbetsfunk-

1 För varje region har den relativa förändringen jämförts med utvecklingen i hela landet. Om regionens tillväxttakt under den aktuella perioden varit högre än genomsnittet för riket, har regionen ifråga gjort en omfördelningsvinst (andelsvinst), vilken på kartan anges med en svart cirkelyta vars storlek står i proportion till andelsvinsten omräknad i absoluta tal. Om regionens tillväxttakt varit lägre än rikets, uppstår en omfördelningsförlust, som markeras med en ofylld cirkelyta. Grå cirklar på kartan anger att regionen i stort följt rikets utveckling.

Tabell 3.12 Antal tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 samt förändring perioden 1966—1970 Ortsgrupp Samtliga tjänstemän Tjänstemän på B- och C-löneplanen

L—

Hela Förändring 1966—1970 Hela Förändring 1966—1970

antalet antalet _ 197 () Absolut Relativ 1970 Absolut Relativ

Index: Index: l966=100 l966=100

Tjänstemän i lönegrad A l7—A 30

Hela antalet 1970

Förändring 1966—1970

Absolut

Relativ Index:

l966=100

Stockholms-regionen 107 000 14 000 115 ' 3 900 700 122 Göteborgs-regionen 29 000 4 400 118 500 100 118 Malmö-regionen 20 200 3 300 120 500 100 113

Primära centra 116 300 12 600 112 1 900 100 107 Regionala centra 65 900 6 400 111 600 100 111 Kommuncentra 29 800 3 500 113 100 0 110

Hela riket 371 300a 44 200 113 7 600 1 100 115

37 000 10 300 7 500 41 700 23 800 12 200

133 soob

10 000 3 500 2 300 12 500 7 900 4 000 40 200

137 152 145 148 150 148 143

a Inkl 3 000 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner. b Inkl 1 000 tjänstemän som inte kan fördelas på regioner.

Tabell 3.13 Totala antalet tjänstemän och antalet högre tjänstemän inom industri och partihandel samt hela befolkningen med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 Måttenhet: Andel i procent

Ortsgrupp Andel av Antalet Antalet högre Hela befolk- tjänstemän tjänstemän ningen Stockholms-regionen 26 30 18 Göteborgs-regionen 11 11 8 Malmö-regionen 7 7 5 Primära centra 29 27 28 Regionala centra 18 17 24 Kommuncentra 9 8 16 Hela riket 100 100 99

tioner. Som framgår av tabell 3.13 har storstadsregionerna — och då främst Stockholms-regionen —— ett betydande "överskott” av tjänstemän inom industri och partihandel. Stockholms-regionens särställning accen- tueras i den regionala fördelningen av de högre, kontakt- och informa- tionsberoende tjänstemannakategorierna.

En uppdelning av tjänstemännen på tio s k befattningsområden avslöjar ytterligare skillnader i den funktionella sysselsättningsstrukturen mellan i första hand Stockholms-regionen och övriga delar av landet. Nära 40% av antalet tjänstemän i Stockholms-regionen var år 1970 sysselsatta inom befattningsområdet kameralt arbete, som i hela riket svarade för 35 % av antalet tjänstemän. Motsvarande överskott förelåg inom befattningsområdet kommersiellt arbete, som sysselsatte 21 % av tjänstemännen i Stockholms-regionen mot 18 % i hela riket. Däremot återfanns endast 13 % av Stockholms-regionens tjänstemän inom befatt- ningsområdet produktionsledande arbete, som sysselsatte 21 % av antalet tjänstemän i hela riket.

De redovisade skillnaderna avspeglar Stockholms-regionens domineran- de position som förläggningsort för företagens huvudkontor och regiov nens betydelse från marknadssynpunkt, men också det förhållandet att produktionsverksamheten är av förhållandevis liten omfattning i regio- nen. De båda andra storstadsregionerna kännetecknas av jämförelsevis höga andelar inom befattningsområdet kommersiellt arbete. Göteborgs- regionen hade vidare år 1970 något högre andelar inom olika tekniska funktioner men något lägre andelar inom produktionsledande arbete än Malmö-regionen och riket i dess helhet.

Den regionala fördelningen av tjänstemännen inom statlig och stats- understödd verksamhet visar stora likheter med fördelningen av indu- strins och partihandelns tjänstemannagrupp. Som framgår av tabell 3.14 hade Stockholms-regionen samt ortsgruppen primära centra år 1970 en större andel av de statligt anställda tjänstemännen än av befolkningen och, som framgår vid en jämförelse med tabell 3.13, också en något större andel än av industrins och partihandelns tjänemannakår. Chefs- tjänstemännen var i hög grad koncentrerade till Stockholms-regionen.

Tabell 3.14 Antalet tjänstmän inom statlig och statsunderstödd verksamhet samt hela befolkningen med fördelning på ortsgrupper och storstadsregioner år 1970 Måttenhet: Andel i procent

Ortsgrupp Andel av

Samtliga Tjänstemän Tjänstemän Hela befolk- tjänstemän på B- och C- i lönegraderna ningen löneplanen A 17—A 30

Stockholm s-regionen 29 51 28 18 Göteborgs-regionen 8 7 8 8 Malmö-regionen 5 7 6 5 Primära centra 32 25 31 28 Regionala centra 18 7 18 24 Kommuncentra 8 l 9 16 Hela riket 100 98 100 99

3.5. Industrisektorns struktur och utveckling

3.5.1. Avsnittets disposition

Sysselsättningsutvecklingen inom industrisektorn1 under 1960-talet kännetecknades av betydande variationer i sysselsättningsnivån. Syssel- sättningsförändringarna påverkades både av omfattande rörelser i arbets- ställebeståndet, genom etableringar och nedläggningar, och av svängning- ar i sysselsättningsnivån i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstill- stånd. För sysselsättningsutvecklingen på regional nivå spelade dessutom omflyttningen av arbetsställen en viss roll.

I fortsättningen belyses i avsnitt 3.5.2 omfattningen samt fördelningen i tiden och på regioner av etableringar, nedläggningar och omflyttningar av industriarbetsställen. Vidare redovisas iavsnitt 3.5.3 utvecklingen av antalet sysselsatta inom hela industrin. Lokaliseringsförändringarnas betydelse för industrins sysselsättningsutveckling sammanfattas i avsnitt 3.5.4. Redovisningen i avsnitten 3.5.2 — 3.5.4 sträcker sig fram t o m år 1970. I avsnitt 3.5.5 kompletteras bilden av industriutvecklingen med material som belyser förändringarna under åren 1971—1973. Iavsn itt 3.5. 6 lämnas en redogörelse för den svenska industrins expansion i utlandet. Avslutningsvis redovisar utredningen i avsnitt 3.5. 7 bedömningar av industrins sysselsättningsutveckling under återstoden av 1970-talet.

3.5.2. Etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen perioden 1 963— 1 9 70

Tidigare undersökningar

Sammanställningar och analyser av data som kan ge en fullständig bild av företagsrörelsernas omfattning och orsaker under 1960-talet saknas för närvarande. En redovisning av företagsrörelsernas omfattning under en

1 Med industri avses genomgående i avsnitt 3.5 näringsgrenarna gruvor och mineralbrott samt tillverkningsindustri.

del av decenniet, perioden 1963—1968, har lämnats i prop 1972:111. Vidare har genomförts två undersökningar som belyser delar av den totala etablerings-, nedläggnings— och flyttningsaktiviteten. Den ena, utarbetad av Birgitta Nygren, behandlar nyetableringsverksamheten i hela riket under perioden 1963—19681. Den andra, som utförts av Göran Carstedt och Birgitta Isaksson-Pérez, analyserar företagsbestånd och företagsutveckling med utgångspunkt från studier av företagsrörelserna inom två branscher i Västerbottens och Stockholms län?.

Nygrens undersökning, som uteslutande behandlar nyetableringar, dvs ny industriell tillverkning utan ägarsamband med annan industriell verksamhet, har byggt bla på enkäter till de etablerade företagen. I undersökningen redovisas etableringsverksamhetens omfattning samt motiven för och problemen i samband med nyföretagande. Enkätunder- sökningens resultat har baserats på svar från 300 företag etablerade åren 1963—1968.

Fördelningen i tiden av dessa nyetableringar illustrerar en tendens till minskning av etableringsaktiviteten mot slutet av undersökningsperioden. Den regionala fördelningen tyder på att etableringsaktiviteten varit högre inom stödområdet än i landet i övrigt, medan etableringsfrekvensen i storstadslänen betydligt understigit riksgenomsnittet. Nygrens undersök- ning av motiven för etableringen visar att strävan efter egen verksamhet och behov av självständighet legat bakom nästan hälften av etableringar- na. Defensiva motiv — risk för arbetslöshet, vantrivsel med tidigare sysselsättning och liknande — har utgjort bakgrunden till ca en fjärdedel av etableringarna. Undersökningen visar vidare att de nyetablerade företagen haft god Växtkraft, särskilt åren närmast efter etableringen.

Carstedts och Isaksson-Pérez studie har bla syftat till att kartlägga etablerings-, tillväxt- och nedläggningsbeteenden inom industrin och hur dessa förhållanden påverkat den industriella strukturen. Den empiriska studien, som omfattat perioden 1944—1968, behandlar två branscher — träindustrin samt metall— och verkstadsindustrin — i två regioner, Västerbottens län och Stockholms län, exkl Stockholms kommun.

Carstedts och Isaksson-Pérez studie åskådliggör en klar nedgång i antalet etableringar men en relativt konstant nivå när det gäller antalet nedläggningar under perioden. Vid ett studium av etableringarnas och nedläggningarnas samband med konjunkturutvecklingen har författarna funnit att såväl etablerings— som nedläggningsfrekvenserna (antalet etablerings- och nedläggningshändelser i förhållande till antalet existeran- de arbetsställen) legat på en stabil nivå under olika avmattningsperioder. Expansion i ekonomin har medfört en minskning i etableringsbenägenhe— ten och en ökning av nedläggningsfrekvensen. Författarna har vidare påvisat en trendökning i nedläggningsfrekvensen. Den utvecklingen tycks ha överträffat de mer kortsiktiga svängningarna på grund av konjunktur- förändringarna.

1Birgitta Nygren, Nyetableringar inom svensk industri 1963—1968. Sveriges Industriförbund, Stockholm 1972.

2 Göran Carstcdt och Birgitta Isaksson-Perez, Företagsbestånd och företags- utveckling. Umeå Universitet, Umeå 1972.

Carstedt och Isaksson-Pérez har också konstaterat att unga företag uppvisat högre tillväxttakt än gamla företag, och att små företag haft en högre utvecklingstakt än stora företag. Dessa konstateranden har anknyt- ning till företagens utvecklingsmönster efter etableringen: ju mindre företagen är vid etableringen desto snabbare sker tillväxten. Utvecklings- takten avtar enligt studien med stigande ålder på företagen. Ett annat samband har kunnat noteras mellan etableringsstorleken och risken för framtida nedläggning. Företag etablerade i en högre storleksklass löper mindre risk att läggas ned än företag etablerade i en lägre storleksklass. Även om det saknas heltäckande undersökningar av etablerings— och nedläggningsverksamhetens omfattning under de senaste decennierna, har orsakerna till och motiven för dessa förändringar belysts i flera sammanhang. Sven-Erik Johansson och Bo Sillén, som studerat de mindre och medelstora företagen har hävdat att det främsta motivet till företags- etableringarna varit en strävan efter självständighetl. Som framhållits ovan visar Nygrens undersökning att självständighetsmotivet utgjort bakgrunden till hälften av nyetableringarna under 1960—talet men att levebrödsprincipen fortfarande också har aktualitet.

Även orsakerna till den observerade tendensen till nedgång i etable— ringsverksamheten har diskuterats i olika sammanhang. Det har framhål- lits att strukturförändringarna i näringslivet försvårat nyetablering. Erik Dahmén har hävdat att den allmänna attitydförändringen i samhället spelat en betydande roll för förändringen i etableringsbenägenhetenz. Dahmén menar att lusten att starta och driva industriella småföretag har minskat, därför att de personer som skulle ha kommit ifråga som företagsgrundare haft många andra, ofta bättre alternativ att välja på. Det är nu mycket lättare än tex under mellankrigstiden, i synnerhet för personer som skulle vara kapabla att grunda och arbeta upp ett företag, att få ”trygga och välbetalda anställningar”. Enligt Dahmén förklaras avsaktningen i den industriella företagsbildningen delvis också av att det blivit större utrymme än tidigare för företagsetableringar inom service- sektorn.

Den del av strukturför'ändringarna inom industrin som består i sammanläggningar och samarbete mellan företag har i andra sammanhang bedömts vara en faktor som försvårar nyetablering. Koncentrationsten- densema inom svensk industri under 1960-talet har belysts i flera arbeten3. Bengt Rydén har i sin kartläggning och orsaksanalys av svenska industriföretags fusionsverksamhet perioden 1949—1969 visat att fu- sionsaktiviteten varit betydligt större under den senare delen av 1960- talet än under tidigare år av undersökningsperioden. Perioden 1965—1969 deltog årligen ca 200 företag i fullständiga fusioner. Under samma period

1 Sven-Erik Johansson, Bo Sillén, Småindustri och familjeföretagare, Stockholm 1968. 2 Erik Dahmén, Familjeföretagens roll i framtidens Sverige. lndustriförbundets tidskrift 1965, nr 8. 3 Se bl a Bengt Rydén, Fusioner i svensk industri, Industriens utredningsinstitut, Stockholm 1971 och Statens Pris- och Kartellnämnd, Storföretag och koncentra- tionstendenser, Lund 1971.

varierade antalet anställda i förvärvade företag från 15 000 personer år 1965 till 38 000 personer år 1969, motsvarande 1,6 resp 4,4 % av hela antalet sysselsatta inom industrin.

Företagssamgåendets konsekvenser för etableringsaktiviteten har vida- re behandlats av koncentrationsutredningen1 som pekat på svårigheterna för nyetablerade företag att slå sig in på marknader som kännetecknas av monopol- eller oligopolsituationer. Spelet mellan redan existerande och potentiella säljare på sådana marknader gör att nya tillverkare måste räkna med motåtgärder från redan etablerade företag. Etableringen kan framstå som riskfylld även om den rådande vinstnivån i branschen är hög. Den som avser att etablera inom en bransch med säljarkoncentration måste i sin kalkyl beakta, inte bara den normala investeringskostnaden, utan också kravet på resurser för att möta aggressiva motåtgärder. Det är möjligt att det föreligger ett samband mellan nedläggnings- och etable- ringsaktiviteten via förändringar i koncentrationsgraden. Åtminstone i vissa branscher sker nedläggningar ofta som en följd av företagssamman- läggningar under perioder då branschens avsättning stagnerar. Denna utveckling kan leda mot en fåtalsdominans som i sin tur, enligt koncentrationsutredningens resonemang, skulle kunna hindra nyetable- ring i ett läge när avsättningssituationen åter ger utrymme för nya säljare på marknaden.

Källmaterial

Svårigheten att erhålla lämpligt statistiskt underlagsmaterial kan vara en av orsakerna till att heltäckande undersökningar över lokaliseringsföränd- ringarna under 1960-talet saknas. Uppgifter om etableringar, nedlägg— ningar och flyttningar av arbetsställen inom industrin har fr o m är 1963 sammanställts av statistiska centralbyrån (SCB). SCB:s redovisning härrör från jämförelser mellan industristatistikregistret från ett år till nästa, varvid etableringar och nedläggningar registreras vid förändringar i en särskild kontrollsiffra och flyttningar vid ändring i arbetsställets geogra- fiska kod.

SCB:s uppgifter om ]okaliseringsförändringarna har omfattande brister: Namn—, ägar- och branschbyten kan föranleda noteringar iförändrings- statistiken, även om verksamheten i realiteten bedrivits med oförändrad inriktning och omfattning. En annan felkälla utgör vidare det förhållan- det att arbetsställe på grund av statistikens uppbyggnad registreras som etablerat resp nedlagt när det passerar gränsen fem sysselsatta. Vidare har en betydande differens i många fall visat sig föreligga mellan ett företags verkliga etableringsår och det etableringsår som registrerats i industri— statistiken.

Utredningen har i samarbete med länsstyrelserna genom en granskning och komplettering av SCB:s förteckningar över företag som etablerat, lagt ned eller flyttat arbetsställen, strävat efter att få en så riktig bild som

] Koncentrationsutredningen, Industrins struktur och konkurrensförhållanden, (SOU 196825).

möjligt av lokaliseringsförändringarna under 1960-talet. Av olika skäl kan inte heller detta material ge en helt fullständig och korrekt bild av lokaliseringsförändringarnas totala omfattning. Särskilt i de största länen saknas praktiska möjligheter att kontrollera samtliga arbetsställen som redovisats i SCB:s förteckningar under perioden 1963—1970. Det har också varit svårt för länsstyrelserna att undersöka om samtliga etablerade arbetsställen verkligen kommit med i SCB:s material. Speciellt svårt har det givetvis varit att i efterhand kontrollera de förändringar som skett under den tidigaste delen av perioden. Definitions- och gränsdragnings- problem har sannolikt också lösts på olika sätt av länsstyrelserna. Detta gäller tex behandlingen av ekonomiskt rekonstruerade företag och gränsdragningen mellan flyttning och etablering/nedläggning av arbets- ställe. Möjligheterna att identifiera etablerade arbetsställen som självstän- diga företag eller filialföretag har också varierat mellan länen.

Lokaliseringsförändringarnas omfattning samt den geografiska fördel- ningen och utvecklingen i tiden av etablering, nedläggning och omflytt- ning av arbetsställen som någon gång under perioden haft minst fem sysselsatta redovisas i detalj ibilaga A till betänkandet. Föreliggande avsnitt innehåller en översikt över lokaliseringsförändringarnas omfattning under hela redovisningsperioden 1963—1970 med tonvikten lagd på sysselsätt- ningseffekterna i de enskilda länen.

L0kaliseringsförändringarnas totala omfattning perioden 1963—1970

Under perioden 1963—1970 berördes knappt 6 400 industriarbetsställen i”— 40 % av det total antalet arbetsställen — av lokaliseringsförändringar:

"El Drygt 2 500 arbetsställen etablerades under perioden; El Ca 3 700 lades ner; [1 Omkring 150 arbetsställen flyttades över länsgräns.

Lokaliseringsförändringarna ledde följaktligen till en nettoavgång på ca 1 200 arbetsställen.

I länen utanför storstadsområdena etablerades sammanlagt 1 800 arbetsställen under den studerade perioden. Av dessa var ca 400 eller omkring 20% filialetableringar. I flera av skogslänen — Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län —- låg andelen filialetableringar väsentligt över genomsnittet för riket.

Grundmaten'alets egenskaper innebär begränsningar i möjligheterna att dra säkra slutsatser om utvecklingen av etablerings— och nedläggningsbe- nägenheten. Endast relativt betydande variationer över tiden i antalet etableringar och nedläggningar kan läggas som bevis för att etablerings- resp nedläggningsaktiviteten förändrats. Utvecklingen av antalet etable- ringar antyder en uppgång i etableringsbenägenheten under perioden 1966—1968. Åren 1969—1970 föll etableringsaktiviteten ner till den nivå som observerats åren 1963—1965. Antalet nedläggningar var väsentligt större under de båda perioderna 1966—1968 och 1969—1970 än åren 1963—1965.

Det är svårt att dra paralleller med tidigare gjorda undersökningar av

lokaliseringsförändringarna eftersom undersökningarna täcker olika tids- perioder och har olika omfattning. Det förhållandevis stora antalet etableringar under åren 1966—1968, som präglades av en nedåtgående konjunktur, följer emellertid det i andra undersökningar påvisade konjunkturbeteende som innebär högre etableringsaktivitet under av- _l mattningsperioder än i expansionsskeden. Däremot ger utredningens ._ material ingen klar bekräftelse på den långsiktiga tendens till minskning av etableringsbenägenheten som påvisats i bla Carstedts och Isaksson- Pérez undersökning. Avgångsbeteendet överensstämmer däremot väl med ett mönster som påvisats i Carstedts och Isaksson-Pérez undersökning: att antalet nedläggningar tenderar att öka och att en stark ökning av nedläggningsaktiviteten sker under avmattningsperioder.

Lokaliseringsförändn'ngarnas regionala effekter framgår av tabell 3.15. Tabellen visar att praktiskt taget samtliga län fick vidkännas minskningar av antalet arbetsställen som en följd av lokaliseringsförändringarna under perioden 1963—1970. De största förlusterna, mätt i relativa tal, noteras för Göteborgs och Bohus, Kalmar och Kopparbergs län. Lokaliserings- förändringarna ledde till en minskning av antalet arbetsställen med " 13—14 % i vart och ett av dessa län mellan åren 1963 och 1970.

Tabell 3.15 Förändring i antal arbetsställen och antal sysselsatta genom etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen med fördelning på län perioden 1963—1970 Län Förändring i antal Arbetsställen Sysselsatta

Stockholms — 210 — 6 900 Göteborgs och Bohus -— 160 — 3 400 Malmöhus — 160 — 3 500 Uppsala — 30 —- 800 Södermanlands — 60 — 1 600 Östergötlands 10 300 Älvsborgs — 110 — 2 200 Skaraborgs — 60 — 600 Örebro — 50 —- 1 900 Västmanlands — 20 0 Jönköpings — 70 — 1 200 Kronobergs — 10 — 100 Kalmar — 90 — 500 Gotlands 0 0 Blekinge 10 — 100 Kristianstads — 80 —- 200 Hallands 20 — 400 Värmlands 10 — 800 Kopparbergs — 80 — 1 300 Gävleborgs — 50 —- 700 Västernorrlands — 20 — 1 800 Jämtlands 10 300 Västerbottens _ 20 200 Norrbottens 10 600

Hela riket — 1 210 - 26 600

Förklaring:

70 arbetsställen

Minskning

Figur 3.14 Förändring i . Ökning antalet arbetsställen ge- ” nom flyttningar över läns- .

gräns med fördelning på län perioden 1963—1970 Källa: Se bilaga A

] sex län — Östergötlands, Blekinge, Hallands, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens — var tillskottet av arbetsställen större än avgången. Som framgår av figur 3.14 förklaras ökningen av antalet arbetsställen i Östergötlands län helt av att företagsomflyttningarna gav ett betydande nettotillskott av arbetsställen. I övriga län där lokaliseringsförändringarna innebar en ökning av arbetsställena var nettovinsterna av omflyttningen obetydliga och antalet etableringar följaktligen fler än antalet nedlägg- ningar.

Omflyttningen av arbetsställen över länsgräns omfattade sammanlagt drygt 150 enheter under perioden 1963—1970. Hälften av antalet omflyttade arbetsställen hade sitt ursprung i Stockholms län. I övrigt var de utflyttade arbetsställena relativt jämnt fördelade på ursprungslän. Östergötlands län utgjorde det främsta målet för de flyttande företagen. Under hela perioden flyttade 22 arbetsställen in till länet. Söderman- lands, Kalmar, Hallands, Älvsborgs och Kopparbergs län tog emot vardera 10—12 inflyttade arbetsställen. Det samlade resultatet av företagsom- flyttningama framgår av figur 3.14.

Lokaliseringsförändringarna under perioden 1963—1970 resulterade i en total sysselsättningsminskning på närmare 27000 personer. Som framgår av tabell 3.15 föll mer än hälften av minskningen på de tre. storstadslänen. Flertalet övriga län redovisar också negativa sysselsätt- ningsförändringar. Minskning på mer än 1000 sysselsatta noteras för Södermanlands, Älvsborgs, örebro, Jönköpings, Kopparbergs och Väster— norrlands län. Endast i fyra län — Östergötlands, Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens län — gav lokaliseringsförändringarna ett tillskott till industrisysselsättningen.

Den redovisade sysselsättningsförändringen utgör differensen mellan ett sysselsättningstillskott på 48 000 arbetstillfällen i etablerade arbetsställen och en sysselsättningsavgång på 75 000 arbetstillfällen i nedlagda arbetsställen. Sysselsättningsminskningen var betydligt större under den senare delen av perioden, åren 1966—1970, än under åren 1963—1965. Detta förklaras till en del av att sysselsättningseffekten av nyetablering- arna minskade kontinuerligt. Ännu större betydelse hade emellertid höjningen av nivån på sysselsättningsavgången genom nedläggningar efter år 1965. Antalet sysselsatta i nedlagda företag ökade från ett årligt genomsnitt på knappt 7 000 personer åren 1963—1965 till över 10 000 personer åren 1966—1970.

Den summerade sysselsättningen vid etableringstillfället i nyetablerade arbetsställen utanför storstadslänen var drygt 30 000 personer. En tredjedel av antalet sysselsatta var verksamma i arbetsställen som utgjorde filialetableringar. I Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Väster— bottens län svarade filialetableringarna för mer än hälften av det redovisade totala sysselsättningstillskottet inom industrin.

De omflyttade arbetsställena sysselsatte totalt något mer än 4000 personer i inflyttningslänen omedelbart efter omflyttningen. Detta mot- svarar knappt 10% av etableringarnas sysselsättningstillskott. JämförtI med effekterna av etableringar och nedläggningar var de sysselsättnings- förändringar som följde av omflyttningen av arbetsställen relativt obetyd-

liga. Omflyttningarna gav de största sysselsättningstillskotten i Östergöt- lands och Kalmar län, vardera ca 600 personer, Kristianstads län, drygt 400 sysselsatta, och i Kopparbergs län, knappt 250 sysselsatta.

Från tidpunkten för lokaliseringsförändringen och fram to m är 1970 ökade antalet sysselsatta i etablerade och omflyttade arbetsställen med knappt 14 000 personer. Arbetsställen etablerade i storstadslänen till- växte med ca 2 000 sysselsatta. Utanför storstadsregionerna ökade sysselsättningen i etablerade filialer lika mycket som i helt nyetablerade företag eller med omkring 5 000 personer. Sysselsättningstillväxten i de omflyttade arbetsställena stannade vid drygt 1 000 personer. De redo- visade sysselsättningsökningarna motsvarar

— för filialetableringarna 46 %, — för nyetableringarna 26 % och 1 — för de omflyttade arbetsställena 30 % av antalet sysselsatta vid tidpunkten för lokaliseringsförändringen.

Den relativt sett kraftigaste sysselsättningsexpansionen i etablerade och omflyttade arbetsställen ägde rum i Värmlands, Västerbottens och Jämtlands län. I dessa län var sysselsättningstillväxten fram till år 1970 större än det sammanlagda antalet sysselsatta vid etableringstidpunkten. Mätt i absoluta tal expanderade sysselsättningen i de etablerade och omflyttade arbetsställena mest i Värmlands, Älvsborgs, Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län. I samtliga dessa län ökade antalet sysselsatta med mellan 1 000 och 2 000 personer från etableringstidpunk— ten och fram till år 1970.

3.5.3. Utvecklingen av det totala antalet sysselsatta inom industrin åren I 962— I 9 70

Sysselsättningsutvecklingen inom hela industrin

Sysselsättningen inom industrin (arbetsställen med minst fem sysselsatta) varierade kraftigt under perioden 1962—1970. Antalet sysselsatta ökade mellan åren 1962 och 1965 med 24 000 personer. Under den följande treårsperioden minskade sysselsättningen med 58 000 personer för att under åren 1969—1970 återigen öka — med 41 000 personer. Samman— v' lagt innebar detta en sysselsättningsökning inom industrisektorn på 7 000 personer mellan åren 1962 och 1970. Sysselsättningsutvecklingen var väsentligt olika i skilda län. Två tredjedelar av länen visade sysselsättningsökningar. Minskningslän var de (tre storstadslänen, som förlorade 18 500 sysselsatta — Stockholms län drygt 13 000 personer— samt Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Koppar- bergs och Västernorrlands län. I Örebro och Kopparberg län reducerades industrisysselsättningen med ca 3 000 personer i vardera länet, medan sysselsättningsförlusterna i övriga län stannade under 1 000 personer. De största sysselsättningsökningarna, 3 000 — 5 000 personer, noterades i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads och Hallands län. Jämförelsen mellan åren 1962 och 1970 ger emellertid en felaktig bild

av trenden i industrins sysselsättningsutveckling. År 1962 präglades av konjunkturdämpning och låg arbetskraftsefterfrågan, medan året 1970 återfinns på en av topparna i konjunkturkurvan. Den närmast föregående, jämförbara efterfrågesituationen på arbetsmarknaden förelåg åren 1965—1966. Mellan åren 1965 och 1970 minskade antalet sysselsatta inom industrin med 20000 personer. De regionala variationerna i sysselsättningsutvecklingen var betydande. I hälften av länen ökade sysselsättningen inom industrin. Merparten av minskningen fördelades på fem län:

— Stockholms län, som förlorade drygt 10 000 arbetstillfällen, — Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, som minskade med vardera 4 000 sysselsatta, samt

— Älvsborgs och Örebro län, som tillsammans förlorade ca 5 000 sysselsatta inom industrin.

De största sysselsättningsökningarna inom industrin mellan åren 1965 och 1970 _ 1 500—2 000 personer — noterades för Kalmar, Kristian- stads, Hallands, Västerbottens och Norrbottens län.

Sysselsättningsutvecklingen för olika personalkategorier

Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1962—1970 var väsentligt olika för skilda personalkategorier. Sett över hela perioden — tabell 3.16 — minskade arbetarpersonalen med 25 000 sysselsatta, medan förvalt- ningspersonalen ökade med drygt 30 000 personer. Förändringarna var av samma karaktär även mellan åren 1965 och 1970. Hela sysselsättnings- 'minskningen föll på arbetarpersonalen, samtidigt som förvaltnings- personalen ökade med 10 000 personer. Under expansionsperioden l969el970 skedde emellertid en betydande utjämning i förändrings- takten jämfört med den tidigare utvecklingen. Under det närmast före- gående expansionsskedet — perioden 1963—1965 — hade förvaltnings— personalen ökat med 11 % och arbetarpersonalen med endast en procent. Åren 1969—1970 var förändringstalen 5 resp 4 %.

Den helt övervägande delen av minskningen iarbetarpersonalens antal ,, föll på storstadslänen. Under perioden 1963—1970 minskade arbetarpersonalen i Stockholms län med drygt 15 000 personer och i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län med vardera 5 OOO—6 000 personer. Det skall framhållas att Stockholms län noterade en nedgång även åren 1969—1970, när arbetarpersonalen i hela riket ökade med/ närmare 30 000 personer.

Tabell 3.16 Antal sysselsatta perioden 1962—1970 fördelade på arbetar- och för- valtningspersonal

Personalgrupp 1962 1965 1968 1970 Arbetarpersonal 738 900 743 200 685 900 713 800 '— Förvaltningspersonal 225 700 245 300 244 500 257 700 4—

Totalt 964 600 988 500 930 400 971 500

Källor: SOS, Industri. Länsstyrelsernas redovisningar.

Sysselsättningsu [vecklingen branschvisl

Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1962—1970 gick inom fler- talet branscher isamma riktning som förändringarna inom hela industrin. Undantag utgjorde endast branscherna gruvor och mineralbrott samt J textil-, beklädnads—, läder- och lädervaruindustri, som kontinuerligt

minskade sin sysselsättning under hela redovisningsperioden. Under expansionsåren 1969—1970 hade också jord- och stenvaruindustrin en ! sysselsättningsminskning.

Takten i de olika industribranschernas sysselsättningsförändring avvek emellertid i flertalet fall betydligt från utvecklingen inom hela industrin. Som visas ifigur 3.15 var sysselsättningsförändringarna inom branscherna kemisk industri och verkstadsvaruindustri relativt sett mer fördelaktiga än förändringarna inom industrin totalt under hela perioden. Detta gällde också fram till år 1968 för branscherna trävaruindustri samt jord- och stenvaruindustri. Förutom branscherna gruvor och mineralbrott samt textilindustri hade massa— och pappersindustri samt järn- och metallverk under hela perioden en relativt sett mera ofördelaktig utveckling än industrin totalt.

I föregående avsnitt påvisades stora skillnader mellan länen med avseende på sysselsättningsförändringarna inom hela industrin. Dessa * differenser utgör en kombination av regionala skillnader i förändringar av sysselsättningen inom de olika branscherna och olikheter mellan länen i fråga om branschsammansättningen. I flera län — bl a storstadslänen samt Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län — förklaras en förhållande- vis ofördelaktig sysselsättningsutveckling under perioden 1966—1970 av att förändringarna inom de olika branscherna var mindre gynnsamma än i

Index Index 120 120 Kemisk industri Trävaruindustri 110 110 Verkstadsvaruindustri Livsmedelsindustri .Ilprld- odstenvaruind ' ' 100 : ea in ustrin 100" Hela Industrin Järn- och stålverk Massa- och pappers- 90 industri 90 80 80 Textil- o beklädn industri 70 Gruvor 70 År 1962 1965 1968 1970 År 1962 1965 1968 1970

Figur 3.15 Sysselsättningsföra'ndringar inom enskilda branscher i förhållande till sysselsättningsu tveck— lingen inom hela näringsgrenen industri perioden 1962 — 1970

Källa: SOS, Industri

1 Redovisningen under denna rubrik avser industrin exklusive bilreparations- verksamhet, bygghantverk m m.

riket som helhet. Den kraftiga sysselsättningsminskningen inom Älvs- borgs län under samma period var däremot helt en följd av länets från tillväxtsynpunkt ofördelaktiga branschsammansättning.

Förändringar i industrins storleksstruktur

De relativt omfattande variationerna i antalet sysselsatta under redovis— ningsperioden skulle kunna ha medfört betydande förändringar i in- dustrins storleksstruktur. Dessa förändringar var emellertid i realiteten r obetydliga. Arbetsställenas medelstorlek förändrades endast i takt med konjunkturvariationerna under perioden. Fördelningen av antalet syssel- satta på arbetsställen i olika storleksgrupper påverkades heller inte nämnvärt. Däremot förändrades givetvis antalet sysselsatta i olika stor- leksgrupper i takt med den totala sysselsättningsutvecklingen under perioden.

Flödena av arbetsställen mellan storleksklasser är av två slag. Inom många arbetsställen sker märkbara förändringar i sysselsättningen i takt med konjunkturvariationerna. Dessa sysselsättningsvariationer medför i konjunkturuppgång en ström av arbetsställen från de mindre mot de större storleksklasserna och ett flöde i motsatt riktning under konjunk- ' turnedgång. Vid sidan av de konjunkturbetingade flödena mellan storleksklasser förekommer för det andra förändringar som har en mer genomgripande karaktär och som förklaras av att det i företagsbeståndet finns enskilda arbetsställen som oberoende av konjunkturläget kontinuere ligt tillväxer eller går tillbaka med avseende på sysselsättningen.

Utvecklingen både av antalet arbetsställen och av antalet sysselsatta i olika storleksgrupper tyder på att förändringsbilden under perioden 1962—1970 fick sin prägel av de konjunkturella variationerna. Dessa — konjunkturstyrda förändringar var så dominerande att de helt vägde upp effekterna av lokaliseringsförändringarna och andra förändringar i enskil- da arbetsställens utveckling.

3.5.4. Lokaliseringsförändringarnas betydelse för sysselsättnings- utvecklingen inom hela industrin

Föregående avsnitt har visat på betydande kastningar i sysselsättnings- utvecklingen inom industrin under perioden 1962—1970. Redovisningen i avsnitt 3.5.2 avslöjade omfattande sysselsättningsförändringar som en följd av industrins lokaliseringsförändringar.

Tabell 3.1 7 illustrerar den betydelse lokaliseringsförändringama haft för sysselsättningsutvecklingen inom hela industrin. Under samtliga tre perioder som redovisas i tabellen innebar de samlade förändringarna i arbetsställen med ändrat lokaliseringstillstånd en minskning av antalet sysselsatta. Under hela perioden 1963—1970 uppgick minskningen till 13 000 sysselsatta, delperioden 1966—1970 till 20 000 sysselsatta och under de båda åren 1969—1970 till 9 000 sysselsatta.

I de redovisade förändringstalen har också räknats in den sysselsätt- ningsförändring som skett fram to m är 1970 i de arbetsställen som

etablerades och flyttades under respektive period. Följaktligen var sysselsättningsutvecklingen i de arbetsställen som inte berördes av l/lokaliseringsförändringar mera gynnsam än sysselsättningsutvecklingen inom industrin totalt under samtliga perioder. Som framgår av tabellen ägde en viss expansion rum i arbetsställen med oförändrat lokaliserings- tillstånd även under perioden 1966—1970, när industrisysselsättningen i sin helhet minskade avsevärt. Det är sannolikt att denna tillväxt till stor del bars upp av expansion inom de arbetsställen som genomgått ny- eller omlokalisering under åren 1963—1965.

Sysselsättningstillväxten på 20 000 personer i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd under perioden 1963—1970 var ojämnt )fördelad mellan länen. I några län — Stockholms, Örebro, Värmlands och Kopparbergs län — skedde avsevärda minskningar i sysselsättningen även i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd. Minskningen i Stock- holms län uppgick till drygt 7 000 sysselsatta och i de tre övriga till omkring 1 500 personer i vardera länet. De största sysselsättningsök- ningama i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd — 2 OOO—5 000 personer — redovisades i Uppsala, Skaraborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands och Västerbottens län.

Det skall understrykas att även om lokaliseringsförändringarna — etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen — spelar en stor roll för industrins regionala sysselsättningsutveckling avslöjar dessa händelser ändå bara en del av den ständigt pågående förändring som sker i produktionens organisation och lokalisering. Det är sannolikt att beslut om ändringar i produktionsinriktningen och i fördelningen av produktion mellan olika anläggningar i flerarbetsställeföretag kan få konsekvenser, ; som betyder minst lika mycket som lokaliseringsförändringarna för den

i regionala omfördelningen av sysselsättningen. Sysselsättningsexpansionen

' utanför storstadslänen i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstill- stånd kan i stor utsträckning vara ett resultat av sådana förändringar.

Tabell 3.17 Förändring i antalet sysselsatta to m är 1970 genom etablering, ned— läggning och flyttning av arbetsställen samt sysselsät(ningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd perioden 1963—1970

Förändringskomponent 1963—1970 1966—1970 1969—1970 Total sysselsättningsförändring 6 700 — 17 200 41 000 Tillskott vid etablering av

arbetsställen 43 400 25 100 9 800 Förändring i etablerade arbetsställen 12 300 5 800 1 700 Förändring i flyttade arbetsställen 1 300 1 000 0 Avgång vid nedläggning av arbets-

ställen — 70 300 — 51 700 — 20 000

Förändring i arbetsställen med oför- ändrat lokaliseringstillstånd 20 000 2 600 49 500

3. 5. 5 Sysselsättningsutvecklingen åren I 9 71 — 1 9 73

Konjunkturavmattningen efter år 1970 medförde att sysselsättningen ! inom industrin åter gick tillbaka. Det publicerade industristatistiska materialet tillåter endast studium av sysselsättningsförändringar mellan åren 1970 och 1971, Under detta enda är minskade antalet sysselsatta med nästan 20000 personer. Data från arbetskraftsundersökningarna (AKU) antyder att nedgången fortsatte även under år 1972 men att en viss återhämtning ägde rum under år 1973.

Sysselsättningsförändringarna mellan åren 1970 och 1971, som de framgår av industristatistiken, innebar sysselsättningsminskningar i fler- talet län. I Uppsala, Gotlands, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län ökade industrisysselsättningen. Tillväxten var dock obetydlig —— mellan 30 och 200 personer i vardera länet. Hela sysselsättningsminskningen mellan åren 1970 och 1971 föll på arbetarpersonalen, medan förvalt-i' ningspersonalen ökade något.

3.5.6. Den svenska industrins expansion i utlandet

Svenska industriföretags verksamhet vid egna produktions- och försälj-_ ningsföretag i utlandet har expanderat kraftigt under senare år. Detta"— visar bl a en undersökning som utförts vid Industriens Utredningsinstitut (IUI). Undersökningen har syftat till att kartlägga omfattningen och inriktningen av industriföretagens utlandsinvesteringar samt att analysera effekterna av utlandsverksamheten på den svenska ekonomin.

IUI:s undersökning har omfattat direkta investeringar i utlandet, som gjorts av svenska industriföretag, med minst 50 anställda i Sverige. Undersökningen innehåller uppgifter dels om investeraren, dvs den svenska koncemdelen (moderbolag och svenska dotterföretag), dels om producerande dotter— eller dotterdotterföretag och försäljande dotter- företag i utlandet. I en rapport, som utarbetats av Birgitta Swedenborg, presenteras väsentliga delar av det insamlade materialet'. Innehållet i föreliggande avsnitt bygger helt på denna rapport.

IUI:s studie har primärt omfattat den svenska industrins utlands- engagemang under perioden 1965—1970. Tidigare har gjorts en liknande undersökning — genomförd av Harald Lund — för perioden 1960—19652. Lunds material har bearbetats Aceh länkats till resultaten för perioden 1965—1970, varför IUI kunnat beskriva förändringarna under hela perioden 1960—1970.

De utländska dotterföretagens produktionskapacitet växte mycket starkt under hela 1960-talet. Sysselsättningen ökade med drygt 70 % och. företagens totala tillgångar mer än fyrfaldigades, vilket framgår av tabel 3.18. Tillväxten var relativt sett starkare under periodens första hälft än,-& under dess andra. Mellan åren 1960 och 1965 ökade sysselsättningen med 40 % och tillgångarna med 110 % — mot 24 resp 95 % mellan åren 1965

1 Birgitta Swedenborg, Den svenska industrins investeringar i utlandet. Indu- striens Utredningsinstitut, Stockholm 1973. ? Harald Lund, Svenska företags investeringari utlandet, Stockholm 1967.

Tabell 3.18 Antal anställda, totala tillgångar och svenskt investerat kapital i produ- cerande dotterföretag i utlandet åren 1960, 1965 och 1970

1960 1965 1970 Antal anställda 105 511 1.47 807 182 649 Totala tillgångar, milj kronor 3 834 8 033 15 607 Svenskt investerat kapital, milj kronor 1 898 3 316 5 735

och 1970. IUI framhåller att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om expansionstakten efter år 1970 på grundval av den lägre tillväxt- takten under den andra femårsperioden1 . Den snabba expansionen i utlandet under den första femårsperioden ; gick parallellt med en starkare uppgång i industrin i Sverige än under den Usenare delen av perioden. Industrisysselsättningen i Sverige ökade med 7 % åren 1960—1965 men minskade med 2 % perioden 1965—1970. Det skall understrykas att sysselsättningsförändringen vid de utländska dotterbolagen och i den svenska industrin inte är direkt jämförbara. För de utländska dotterbolagen inkluderas den sysselsättningsökning som jskett genom köp av utländska företag, medan tillväxt genom företagsköp inte medför någon förändring, statistiskt sett, för hela industrin i Sverige. Producerande företag som etablerats i utlandet perioden 1960—1970 sysselsatte 65 000 personer år 1970. Av dessa återfanns

f— hälften i förvärvade företag, l, — ca 30 % i nystartade företag och ' — ca 20 % i företag som övergått från att vara enbart försäljande

dotterföretag.

Den totala omfattningen av de svenska företagens utlandsengagemang framgår av tabell 3.19. År 1970 fanns mer än 1300 dotterföretag i utlandet. Merparten av dessa var försäljningsföretag. Totalt sysselsatte

Tabell 3.19 Svenska industriföretags utländska dotterföretag och minoritetsintres- sen åren 1965 och 1970

Antal företag Antal anställda Svenskt investerat kapital, milj kr

1965 1970 1965 1970 1965 1970

Försäljande dotterföretag 583 905 24 826 42 702

Producerande företag 329 428 147 807 182 649 3 317 5 735 Summa 912 1333 172 633 225 351

Minoritetsägda produk- tionsföretag 56 91 . . . . 258 524

1 Av riksbankens statistik framgår att de direkta investeringarna i utlandet ökade mycket kraftigt 1969—197 3. Tillstånden till direkta investeringar utomlands ökade från 700—900 milj kronor åren 1967—1968 till 1 100—2 000 milj kronor per år under perioden 1969—1973.

utlandsföretagen ca 225 000 personer, varav mer än 80 %i de producerande dotterföretagen. De försäljande dotterföretagen var förhållandevis små. Medelstorleken år 1970 uppgick till knappt 50 sysselsatta, vilket kan jämföras med de producerande företagens medelstorlek — ca 420 sysselsatta. I realiteten hade nästan hälften av försäljningsföretagen mindre än 10 anställda.

De utlandsinvesterande företagen representerar en väsentlig del av svensk industri, om man mäter deras andelar av sysselsättning, produktion och export. År 1970 redovisas 107 koncerner med produktion vid utländska dotterföretag. Dessa sysselsatte samma år 380 000 personer i Sverige, vilket var drygt 40 % av industrins totala sysselsättning. Deras andel av förädlingsvärdet var ungefär lika hög, medan andelen av svensk export » 55 % — var betydligt större. Lägger man till exporten från koncerner med enbart försäljande dotterbolag i utlandet, blir resultatet att de utlandsinvesterande företagen tillsammans svarade för hela 73 % av den svenska industrivaruexporten år 1970. Flera av de utlandsinvesteran- de företagen är stora och väger tungt i redovisningen. Av Sveriges 40 största koncerner bedrev 32 produktion vid utländska dotterbolag. Ytterligare sex hade enbart egna försäljningsföretag eller minoritetsintres- sen i utländska produktionsföretag.

I IUI-publikationen har också gjorts ett försök att värdera utlands- etableringarnas effekter på den svenska utrikeshandeln. IUI menar att svenska utlandsetableringar är mer exportkonkurrerande än importkon- kurrerande. Den samlade importen till Sverige från producerande dotter- företag i utlandet utgjorde endast en procent av den totala svenska importen 1970, medan dotterbolagens utlandsförsäljning (exklusive import från Sverige) motsvarade 40% av hela den svenska exporten (utanför öststaterna) samma år. Produktionsföretagen har vuxit relativt sett snabbast i regioner där svensk export visat en jämförelsevis svag tillväxt under 1960-talet. De ursprungliga EG-länderna och Latinamerika har mottagit en ökad andel av svensk utlandsproduktion, parallellt med en minskad andel av svensk export, medan det motsatta gäller framför allt u-ländema i Afrika och Asien. EFTA-ländema uppvisade en något motsägelsefull bild — främst till följd av utvecklingeni Norden — med en starkt ökad andel av utlandsproduktionen och samtidigt en kraftigt ökad andel av den svenska exporten.

3.5.7. Bedömningar av sysselsättningsutvecklingen inom industrin under ] 970-talet

Sysselsättningsnedgången inom industrin kommer sannolikt att fortsätta även under återstoden av 1970-talet. Enligt bedömningar i 1973 års avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredningl skulle industrin mellan åren 1970 och 1977 förlora ca 60 000 arbetstillfällen. En sådan reducering skulle innebära en avsevärd stegring av minsknings- takten från slutet av 1960-talet. Mellan åren 1965 och 1970 minskade

1 Långtidsutredningen, Svensk ekonomifram till 1977 (SOU l973z21).

industrisysselsättningen, som framgått av avsnitt 3.5.4, med knappt 20 000 personer. Som visats i avsnitt 3.5.5 skedde en fortsatt nedgång i industrisysselsättningen på inemot 30 000 personer mellan åren 1970 och 1972. Denna minskning var dock i stor utsträckning konjunkturbetingad och upphörde under år 1973.

Sysselsättningsförändringarna antas enligt långtidsutredningen komma att variera betydligt mellan olika branscher. En gynnsammare utveckling än för hela industrin förutses i första hand för

CI gummivaruindustrin, El den grafiska industrin, El petroleum- och kolindustrin, C] järn-, stål— och metallverken samt för El verkstadsvaruindustrin.

Den snabbaste sysselsättningsminskningen antas komma att äga rum inom Cl gruvindustrin, El dryckesvaru- och tobaksindustrin, D den kemiska industrin samt D varvsindustrin.

En sysselsättningsutveckling inom industrin med det skisserade inne- hållet skulle få olika konsekvenser i skilda regioner. De regionala effekterna har inte kunnat preciseras i 1973 års avstämning och framskrivning av långtidsutredningen. En framdragning av de observerade trenderna i branschförskjutningarna illustrerar emellertid de nuvarande utvecklingstendensernas riktning. En fortsatt utveckling i enlighet med förändringarna från perioden 1962—1970 skulle innebära en sysselsätt- f/ ningsminskning i storstäderna med ca 17 000 personer mellan åren 1970 och 1975 och i primära centra i södra och mellersta Sverige med ca 10 000 personer. I Norrland och de mindre tätbefolkade delarna av södra och mellersta Sverige skulle industrisysselsättningen komma att öka med ca 8 000 personer. Utvecklingen mellan åren 1975 och 1977 skulle enligt ,trendframskrivningen innebära en sysselsättningsminskning i samtliga ortstyper.

En från långtidsutredningens antaganden avvikande bedömning av industrins sysselsättningsutveckling framträder i de uppgifter om planera- de sysselsättningsförändringar under perioden 1973—1977 som angetts av de större företagen inom ramen för informationssystemet företag— samhä'lle. De uppgiftsskyldiga företagen — i huvudsak företag med minst 50 sysselsatta — har i den första enkätomgången hösten 1973 redovisat planer på sysselsättningsökningar om ca 50000 personer mellan åren 1972 och 1977. Det skall tilläggas att de svarande företagen täcker ungefär 70 % av det totala antalet sysselsatta inom industrisektorn.

Enligt företagens uppgifter skulle sysselsättningen öka i samtliga län. Summerat på länsgrupper planeras den största ökningen i södra och mellersta Sverige — drygt 15000 sysselsatta i vardera länsgruppen. Ökningen i storstadslänen och skogslänen skulle uppgå till ca 10 000

sysselsatta i vardera länsgruppen. Den angivna sysselsättningsökningen planeras åtminstone delvis komma till stånd genom etablering av nya arbetsställen. Enkätföretagen har uppgett att de avser att starta omkring 160 nya arbetsställen i Sverige under perioden 1973—1977. Företag i storstadslänen svarar för 30 % och företag i länsgruppen södra Sverige för 20 % av de planerade nyetableringarna.

Företagens planer skall bedömas mot bakgrunden av de restriktioner som kan komma att påverka den framtida utvecklingen. Rapportsyste- mets undersökning har omfattat ca 4 000 arbetsställen. För dessa har i 3 500 fall angetts indikationer på faktorer som bedömts bli ett hinder för den framtida expansionen. Ca 40 % av dessa indiaktioner avser faktorn efterfrågan på företagets produkter på hemmamarknaden, medan tillgång på arbetskraft skulle utgöra ett hinder för utvecklingen enligt 15 % av svaren.

3.6. Servicesektorns struktur och utveckling

3.6.1. Sysselsättningsutvecklingen perioden 1 965— 1 970

Enligt data redovisade i de närmast föregående avsnitten pekar de nuvarande trenderna i sysselsättningsutvecklingen entydigt mot att ser- vicesektorn, som burit upp sysselsättningsexpansionen under 1960-talet, i stor utsträckning kommer att avgöra storleken och den geografiska fördelningen av sysselsättningstillskotten under 1970-talet. Utvecklingen inom flera av serviceverksamheterna bidrar till att öka den geografiska koncentrationen i sysselsättningsutbudet. Som framgått av redovisningen i avsnitt 3.4 gäller detta inte bara den kvantitativa dimensionen —— antalet arbetstillfällen — utan även sysselsättningsutbudet fördelat efter arbets- funktionernas karaktär. Som en illustration kan nämnas att Stockholms- regionen svarade för ca 30 % av den totala ökningen i antalet kontakt- beroende befattningshavare under 1960-talet.

Servicesektorn, som den avgränsats i avsnitt 3.2, är emellertid inte homogen från sysselsättningssynpunkt. Den innehåller dels verksamheter som uteslutande betjänar den lokala och regionala befolkningen och följaktligen dimensioneras med hänsyn till befolkningsunderlagets stor-51 lek, dels grenar med en klar baskaraktär som tillgodoser servicebehov på.! riks— eller landsdelsnivå. Exempel på aktiviteter av den förra typen är detaljhandel, utbildning på grundskole- och gymnasienivå samt stora delar av vårdverksamheten. Till den senare kategorin räknas bl a cental offentlig förvaltning, intresseorganisationer samt delar av partihandel, samfärdsel samt bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet.

Tabell 3.20 visar sysselsättningsutvecklingen mellan åren 1965 och 1970 i servicesektorns olika delar. Som framgår av tabellen skedde merparten av sysselsättningsexpansionen inom verksamheter med anknyta" ning till lokala och regionala marknader. Närmare 60 % av den totala förändringen i näringsgrenar med sysselsättningsökning _föll på under— visnings- och vårdsektorerna.

Tabell 3.20 Sysselsättningsu(vecklingen inom olika delar av servicesektorn perioden 1965—1970 Måttenhet: 1 OOO-tal förvärvsarbetande

Näringsgrena 1965 1970 Förändring åren 1965 —1970

Antal Procent

61 Partihandel 159 161 2 1 62 Detaljhandel 293 285 -— 8 — 3 63 Restaurang- och hotellverksamhet 55 56 l 2 71 Samfardsel 180 182 2 1 72 Post- och telekommunikationer 66 71 5 7 81, Bank- och annan finansverksam- 82 het, försäkringsverksamhet 60 67 7 12 831 Fastighetsförvaltning och

fastighetsförmedling , 20 26 6 33 832, Uppdragsverksamhet, maskinut— 833 hyrning 55 81 26 46 91, Offentlig förvaltning, försvars-, 96 polis- och brandskyddsverksamhet,

internationella organisationer 134 169 35 26 931, Undervisning, forskning och 932 utvecklingsarbete 151 181 30 20 933 Hälso- och sjukvård 155 217 62 40 934 Socialvård 52 98 46 88 935, Intresseorganisationer, ideella 939 och kulturella organisationer 28 27 — 1 — 3 94 Rekreationsverksamhet, kulturell

serviceverksamhet 25 36 11 42 92, Renings-, renhållnings- och ren- 95 göringsverksamhet, reparations,

tvätteri- och annan serviceverk-

samhet 171 135 — 36 — 21

Servicesektorn totalt 1 604 1 792 188 12

a Siffrorna avser näringsgrensnumrerningen enligt svensk näringsgrensindelning (SNI). Källor." Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

Bland näringsgrenar med stort inslag av basverksamheter dominerade uppdragsverksamheten och rekreationsverksamheten om man ser till sysselsättningstillväxtens storlek. Mätt i relativa tal ökade antalet syssel- satta i båda dessa grenar med mer än 40 %. Inom övriga näringsgrenar med påtagliga inslag av basverksamheter, dvs service på riks- eller lands- delsnivå — partihandel, bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsför- 'valtning samt organisationer — var sysselsättningstillväxten däremot relativt obetydlig.

Sysselsättningsförändringarna inom servicesektorn har i tabell 3.21 en regional dimension. Som tidigare påpekats avgörs sysselsättningens omfattning inom flera av servicesektorns näringsgrenar helt och hållet, eller till övervägande delen, av det lokala och regionala befolkningsunder- lagets storlek. Sysselsättningstillskotten inom dessa näringsgrenar är därför inte fritt lokaliseringsbara. Däremot finns inom servicegrenar med ett mera betydande inslag av verksamheter som har baskaraktär möjlig-

Tabell 3.21 Sysselsättningsförändring inom olika delar av servicesektorn med fördelning på länsgrupper perioden 1965—1970 Måttenhet: Antal förvärvsarbetande, dagbefolkning

Näringsgren Stock- Göte- Malmö- Mellersta Södra Skogs— Hela holms borgs hus län Sverige Sverige länen riket län och

Bohus län

61 Partihandel —2 000 100 1 400 1 400 900 600 2 500 71 Samfzirdscl 2 200 —500 1 000 200 100 ——700 2 200 81, Bank- och annan finansverk-

82 samhet, försäkringsverk-

samhet 1 200 700 800 1 600 1 400 1 200 6 900

831 l-astighetsförvaltning och

fastighetsförmedling 700 1 500 700 1 600 600 1 300 6 400

832. Uppdragsverksamhet, maskin- 833 uthyrning 12 700 3 300 2 500 3 600 1 500 2 100 25 600 935, lntrcsseorganisationer, 939 ideella och kuturella

organisationer 800 0 —200 —700 —400 —300 —900

94 Rckreationsverksamhet, kulturell serviceverk- samhet 4 100 1 100 1 000 2 000 1 000 1 400 10 600 Summa 19 700 6 200 7 200 9 700 4 900 5 500 53 300 Serticesektorn i övrigt3 36 900 14 800 16 300 34 400 20 900 11 200 134 500 16 800 187 800 Servicesektorn totalt 56 600 20 900 23 500 44 100 25 900

a Näringsgrenarna 62, 63, 72, 91, 96, 931—934, 92, 95. Källor: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970.

heter att välja mellan olika regioner för lokaliseringen av sysselsättnings- tillfällena. '

1 den fortsatta beskrivningen av servicesektorns struktur och utveck- ling koncentrerar utredningen intresset till de näringsgrenar som är sammansatta av ett större antal enheter möjliga att lokalisera oberoende ) av befolkningsunderlaget. Dessa näringsgrenar är: (61) partihandel, (81+82) bank- och försäkringsverksamhet, (831) fastighetsförvaltning och Vfastighetsförmedling, (832+833) uppdragsverksamhet, (935+939) intresseorganisationer, ideella organisationer samt (94) rekreationsverk- samhet och kulturell serviceverksamhet. Av den totala sysselsättningstillväxten inom servicesektorn under perioden 1965—1970 föll mer än hälften på storstadslänen. Som jämförelse skall noteras att storstadslänen år 1970 svarade för inte fullt 40 % av det totala antalet sysselsatta i landet. Ännu mer påtaglig framstår storstadslänens dominans, om tillväxten inom de ”lokaliseringsbara” näringsgrenarna fördelas regionalt. Storstadslänen svarade för mer än 60 % av det totala sysselsättningstillskottet i dessa näringar. Stockholms län, som hade en femtedel av det totala antalet förvärvsarbetande, svarade ensamt för mer än hälften av storstadslänens ökning. Mot detta"

kontrasterar utvecklingen i övriga länsgrupper. På länsgrupperna södra Sverige och skogslänen, som vardera hade knappt 20% av landets

förvärvsarbetande år 1970, föll endast 9 resp 10 % av den totala sysselsättningsökningen inom de ”lokaliseringsbara” servicenäringarna.

Ser man till den länsvisa sysselsättningsförändringen inom hela

", servicesektorn noteras en tillväxt i samtliga län under perioden 1965—1970. Mätt i relativa tal var emellertid sysselsättningsexpansionen något kraftigare i flertalet län i södra och mellersta Sverige än i skogslänen. Bland skogslänen uppvisade endast Västerbottens län en större relativ tillväxt än riksgenomsnittet. En svagare uppgång än genom- snittet för riket redovisas inom södra och mellersta Sverige för Kalmar, Blekinge, Älvsborgs och Skaraborgs län. Bland storstadslänen hade

, Stockholms län — trots den kraftiga absoluta ökningen — en tillväxt av servicesysselsättningen som, mätt i relativa tal, var något mindre än riksgenomsnittet under perioden 1965—1970.

1 tabell 3.21 har näringsgrenen offentlig förvaltning, försvars—, polis- och brandskyddsverksamhet sammanförts med den del av servicesektorn som domineras av lokalt och regionalt anknuten verksamhet. Det skall emellertid framhållas att även denna näringsgren innehåller ett _ mätt i absoluta tal — betydande inslag av basverksamhet. Basdelen består främst av den centrala statliga förvaltningen, men även samarbetsorgan inom den kommunala sektorn samt delar av försvaret kan räknas dit. Merparten av dessa verksamheter är koncentrerade till Stockholm.

Enligt sammanställningar gjorda av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet1 uppgick antalet anställda i central statlig verksamhet inom Stockholms-regionen hösten 1969 till 43000 personer. Siffran refererar till sektorerna civila myndigheter och institutioner, försvaret, statens affärsverk samt statliga bolag. Den regionala och lokala verksam- heten inom dessa sektorer sysselsatte samma år 46000 personer i Stockholms-regionen. Hela antalet sysselsatta inom statlig verksamhet i övriga delar av landet, där verksamheten till helt övervägande del är av lokal och regional karaktär, uppgick till ca 230 000 personer. Genom beslut av riksdagen under åren 1971 och 1973 kommer centrala myndig- heter med tillsammans ca 11 000 sysselsatta att utlokaliseras från Stockholm under 1970-talet.

3.6.2. Verksamhetsställe— och sysselsättningsstrukturen år 1970

Antalet företag som bedriver verksamhet inom de ”lokaliseringsbara” servicegrenarna är betydande. Som framgår av tabell 3:22 innehåller 1970 års företagsregister 64 500 verksamhetsställen inom dessa näringsgrenar. Många av företagen var emellertid små. Den summerade sysselsättningen i de registrerade företagen uppgick till 347 000 personer. Den regionala fördelningen av sysselsättningen inom de behandlade servicegrenarna — tabell 3.23 — illustrerar en stark dominans för huvudstadsområdet. Stockholms läns andel av servicesysselsättningen låg i flertalet närings- grenar kring 40 %, vilket skall jämföras med länets andel av rikets samtliga

1 Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, Decentralisering av statlig verksamhet — ett led iregionalpalitiken (SOU 1970:29).

förvärvsarbetande, ca 20 %. Om länets andel av sysselsättningen i de studerade näringsgrenarna reducerades till att svara mot andelen av samtliga sysselsatta skulle det faktiska antalet sysselsatta år 1970 minska med 70 000 personer.

Tabell 3.22 Antal verksamhetsställen inom vissa av servicesektorns näringsgrenar med fördelning på läns- grupper och enskilda storstadslän år 1970

Näringsgren Stock— Göte— Malmö- Mellersta Södra Skogs- Hela holms borgs hus län Sverige Sverige länen riket län och

Bohus län _

61 Partihandel 4 300 1 900 1 900 2 400 1 800 1 800 14 200 81, Bank- och annan finansverk- 82 samhet, försäkringsverk- samhet 900 400 500 1 400 1 200 1 400 5 800 831 liastighetsförvaltning och -förmedling 4 200 2 500 2 600 5 300 2 900 3 400 20 900 832, Uppdragsverksamhet, maskin- 833 uthyrning 3 600 1 000 1 000 1 500 1 100 1 300 9 600

935, lntresseorganisationer, 939 ideella och kulturella

organisationer _ 1 200 500 700 2 900 2 100 2 000 9 300 94 Rckreationsverksamhe't 800 300 400 1 000 1 000 1 100 4 500

Summa 15 100 6 600 7 000 14 600 10100 11000 64 500

Kalla: 1970 års företagsregister.

Tabell 3.23 Sysselsatta inom vissa av servicesektorns näringsgrenar och samtliga förvärvsarbetande med för- delning på länsgrupper och enskilda storstadslän år'1970 Måttenhet: Andel i procent

Näringsgren Stock- Göte— Malmö— Mellersta Södra Skogs- Summa Antal

holms borgs hus län Sverige Sverige länen syssel- län och satta Bohus i hela län riket 61 Partihandel 37 13 13 15 10 12 100 152 900 81, Bank- och annan finans- 82 verksamhet, försäkrings- verksamhet 40 10 9 16 12 13 100 57 200 831 l:astiglletsförvaltning och —förmedling 24 14 12 24 10 17 101 24 200 832, Uppdragsverksamhet, 833 maskinuthyrning 49 13 9 13 6 10 100 65 000 935, lntresseorganisationer, 939 ideella och kulturella

organisationer 38 5 7 19 14 17 ' 100 31 100 94 Rekreationsverksamliet 51 6 10 13 8 12 100 17 200 Totalt 40 11 11 16 10 12 100 347 500 Samtliga förvärvs- arbetande 20 9 9 25 17 20 100

Källa: 1970 års företagsregister.

3.6.3. Långtidsutredningens bedömning av sysselsättningsutvecklingen under 1 9 70-talet

De tjänsteproducerande näringarna skall enligt bedömningarna vid 1973 års avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredning1 svara för hela bruttotillskottet av arbetstillfällen under perioden 1970—1977. Servicesektorn antas öka sin sysselsättning med 350 000 personer. Samtidigt väntas de varuproducerande näringsgrenarna förlora

,/ omkring 235 000 arbetstillfällen. Merparten av servicesektorns expan- sion, 290 000 sysselsatta, antas falla på de offentliga tjänsterna. Handel och privata tjänster beräknas öka antalet sysselsatta med drygt 30 000 resp 20000 personer fram till år 1977. Samfärdseln kommer enligt långtidsutredningens bedömning att ligga kvar på ungefär oförändrad sysselsättningsnivå. Det bör betonas att de angivna förändringarna avser hela antalet sysselsatta, dvs både heltids— och deltidssysselsatta. Föränd- ringstalen är därför inte helt jämförbara med de uppgifter om utveck- lingen under perioden 1965—1970 som utredningen redovisat i avsnitt 3.6.1 och som beskriver förändringen av antalet sysselsatta med minst 20 timmars veckoarbetstid.

Långtidsutredningen har inte gjort några separata bedömningar av sysselsättningsutvecklingen inom servicesektorns olika delområden. För näringsgrenen handel har dock en särskild prognos utarbetats av Handelns utredningsinstitutz. Enligt prognosen antas partihandeln öka sin syssel- sättning med ca 13 000 personer under perioden 1968—1975.

För offentliga tjänster redovisar långtidsutredningen en kalkyl över den framtida driftskostnadsutvecklingen inom olika delsektorer. Efter- som personalkostnadema utgör en väsentlig del av driftskostnaderna inom flertalet sektorer, ger driftskostnadsutvecklingen också i grova drag en bild av tänkbara sysselsättningsförändringar inom den offentliga tjänstesektorn under en stor del av 1970-talet.

Den årliga volymförändringen i driftskostnaderna antas för samtliga delsektorer inom näringsgrenen offentliga tjänster enligt långtidsutred- ningens kalkyl komma att bli avsevärt mindre under perioden 1970—1977 än åren 1965—1970. Den kraftigaste ökningstakten, 5 % per år, förutses inom sektorerna hälso— och sjukvård samt socialvård. En årlig tillväxt på omkring 3,5% förväntas inom sektorerna utbildning och forskning samt rättsväsen, medan driftskostnaderna för gruppen övriga tjänster — allmän förvaltning, rekreationsverksamhet m m — antas växa med 3 % per är.

3.7. Regionalekonomisk utveckling — en sammanfattning

Tre påtagliga förändringar i det regionalekonomiska utvecklingsför- loppet kunde noteras under perioden 1960—1973:

[:| Ett nytt skede. i näringslivsutvecklingen inleddes vid mitten av 1960-

] Längtidsutredningen, Svensk ekonomifram till 1977 (SOU 1973:21). 2 Långtidsutredningen, Varuhandelfram till 1975 (SOU 1971 :14).

talet, då den förut växande industrisektorn stagnerade och tom började gå tillbaka i sysselsättningshänseende;

El Arbetsmarknadsproblemen drabbade betydligt fler regioner under början av 1970-talet än under 1960-talet;

[1 1960-talets kontinuerliga ökning av storstadsområdenas andel av be- folkningen upphörde vid ingången till 1970-talet.

Den regionala utjämningen i folkmängdsförändringarna förklaras av två nya drag i flyttningsmönstret:

El Det utrikes inflyttningsöverskottet som under större delen av 1960- talet gav storstadsområdena betydande folkmängdstillskott byttes åren 1971—1973 i ett utflyttningsöverskott;

El De inrikes flyttningsrörelserna förändrades under 1970-talets första är mot en, jämfört med 1960-talet, förhållandevis låg inflyttning och hög utflyttning från storstadsområdena. Parallellt skedde en betydande minskning av antalet utflyttare från skogslänen.

De regionala särdragen i förändringarna på arbetsmarknaden under perioden 1960—1973 var följande:

Cl Skogslänen hade den mest ogynnsamma arbetsmarknadsstrukturen: de lägsta relativa arbetskraftstalen, den i relativa tal — och som regel i absoluta tal — högsta arbetslösheten samt Het lägsta antalet lediga platser;

DStorstadslänen hade åren 1971 och 1972 den mest ogynnsamma ut- vecklingen på arbetsmarknaden — den största ökningen i antalet arbets- lösa och antalet undersysselsatta.

Näringslivets utveckling åren 1960—1965 innebar en sysselsättnings- expansion inom samtliga huvudnäringsgrenar, utom jord- och skogsbruk. Efter år 1965 koncentrerades expansionen till servicesektorn, som ökade antalet arbetstillfällen med närmare 200 000 under perioden 1965—1970. Merparten av tillväxten skedde inom vård- och undervisnings- sektorerna, offentlig förvaltning samt byggnadsverksamhet. Den regio- nala fördelningen av sysselsättningsökningen var ojämn. Mer än hälften av servicesektorns totala sysselsättningstillväxt skedde i storstadslänen. Av expansionen inom de 5 k lokaliseringsbara näringsgrenarna föll 60 % på storstadslänen. Storstadsregionernas tillväxtdominans var särskilt påtaglig inom kategorin högre, kontakt- och informationsberoende befattnings- havare.

Industrisektorn förlorade omkring 20 000 arbetstillfällen mellan åren 1965 och 1970. Nedgången fortsatte även åren 1971 och 1972, medan en viss återhämtning skedde under år 1973. Sysselsättningsförlusten för- klaras av att antalet nya arbetstillfällen genom etablering av företag inte höll jämna steg med den sysselsättningsavgång som orsakades av företagsnedläggningarna. En jämförelse mellan åren 1965 och 1973 visar särskilt påtagliga sysselsättningsförluster i storstadslänen. Länsgrupperna södra Sverige och skogslänen kunde däremot notera en viss ökning av industrisysselsättningen.

|| rr |H'

| ||'r:l' |E. . '. -. .-.J|f | | :. |:." |». _ ||_'| & 'i' - -.. !

'.IAIP'J. " "_l .. ' " ". . ' . . _ ". " ' ” T' |||” ' " w " .. ' ': ' .; - |--* ' .r'|..|'llt'|| . * ' "'

| '||;' || _'H" .-.|||4 |

" :|.|||"Eh'|""""_"' ' ':'" """"H"'-"f'

ru" |"

"""l"3"."_""|. ' 'if "? ' _ . _ _ . '. " "" '. -. ' . ' : . . "..':' '. . VAWEJ'.11_,1!|A.1?|

'.'-.'. ..| ur.: '... ""äi"?" : J"." "...g.

"14""""J-.*-!'1' 'i- _-:.>";:L-71_' IEW:L:JP *u- "| . .. 'Me—..-a»... .

1 ._ 'H"'h' 4_

||| ' '|'| [.|'-"(- |-*- . ||| . | | -!'I' "" . | - ..|. .H.

J"'|-'""-'_" "I

.. . ' . '.' , -'"4'" |..'.. ." .".-"—'-"-'-" - r"; '-.' ._ " '.th'i'j'i'n 'i'".

..| . .. '|I" I|l-|||| ' . . . . "" J. . ”J.-|

.. .. ', ||| ... .' 'i-. * .. .-.'.|" | .- |||

-' "i. 'E'w-tn- .. "nr.-|

| "' |, |, . ."'1."|"|'lr.'*"' ” t" r 'F'lf' .. ., & '.'-_. .. ' | .. HIT”. .Hl'j. 'l"'|" "'Äl'H .' .'J |. ; ' h- *_ .' |-' i""_""»"" » '|'-'ful. _ . , , _ ..- , . : ' '.' ". || '|." ..' . _ ..'...|. "|. _: I'll . . . - ,T-J'" '. _'.-. . . | | ' | | -' ' - r . . ... " .||| l'|_ ' , .. _ ..| fälg-""din"" '. .'I _. _ > I "I lll I . _ || .|_ |' : . . . 4 .' | "||. .' '_"—"". _ ”(| || 'fiäl' ""| ' |..: ' ". ." _' '.'|"t. " 'r'i' .'i'W't- .'. -" "' .1 "(';-, rä. ..'-":a? -- ' " ' F ' - ' " " | |', |

4. Storstadsregioner

4.1. Storstadsstruktur och storstadstillväxt

4.1. ] Världsstäderna Några huvuddrag

Stora befolkningskoncentrationer, där en närmast oproportionerligt stor del av de viktigaste transaktionerna i världen utförs, döptes vid sekel- skiftet av den moderna stadsplaneringens pionjärtänkare till världs- städerna. Vad utmärker dessa världsstäder? Vad skiljer dem från andra omfattande agglomerationer? Hur har de blivit dagens storcentra?

Den brittiske geografen Peter Hall, som behandlat dessa frågeställ- ningar' , framhåller att Världsstäderna vanligen är centra för den politiska makten. De utgör säte för de nationella regeringarna, ibland också för internationella organ och för olika förvaltningsmyndigheter. Runt dessa samlas en rad institutioner som i olika frågor samarbetar med regeringar- na och med varandra: fackföreningarnas och näringslivets centrala org'a- nisationer samt de stora industrikoncernernas huvudkontor.

Världsstäderna är också nationella centra för handeln och för kom- munikationerna. Här finns ofta en viktig hamnfunktion för distribution av import- och exportvaror — och de stora internationella flygplatserna. Centralbankerna och affärsbankernas huvudkontor, de stora försäkrings- bolagens centrala administration och en rad specialiserade serviceföretag kompletterar bilden. Världsstäderna har blivit platser där information samlas och sprids. Bokförlagen och de stora tidskrifts— och tidningsföre- tagen fanns där redan tidigare — under de senaste decennierna har de också blivit centra för de stora radio- och televisionsnäten. Världsstäderna har vidare monopol på den exklusiva detaljhandeln och förfogar över resurser för en stor del av de kulturella nöjena: operahusen, teatrarna och konsertlokalerna.

Till bilden hör att de välutvecklade industriländerna i Europa och Nordamerika, som rymmer Världsstäderna, tidvis har haft en betydande

befolkningsökning — i sin tur ett resultat av höga födelsetal och en omfattande invandring. Behov av bättre försörjning för en ökande befolkning har gått hand i hand med en tilltagande sysselsättning inom

' Peter Hall, Väldsstädema (Aldus).

det arbetskraftsintensiva näringslivet i storstadskoncentrationerna. Sam- tidigt har sysselsättningen i landsbygdsnäringarna och i vissa industri— branscher lokaliserade utanför storstadsregionerna, tex kolgruveindu- strin, gått starkt tillbaka. Storstadsområdena — inte minst Världsstäderna —- har de senaste årtiondena svarat för en väsentlig del av den globala befolkningsökningen.

Peter Hall behandlar också idéerna om koncentrationens ursprung — teorier som i grova drag kan sägas återge världsstadens utvecklingshis- toria. Den första industriella revolutionen från 1700-talets senare del grundade sig bla på uppfinningar som exploaterade kolet och därmed inledde järnets industriella tidsålder. Den tunga industrin baserad på kolet lokaliserades till kolfälten: tex Birmingham i England, Ruhr i Tyskland och Pittsburg i USA. Efter 1850 utvecklades en teknik som, praktiskt tillämpad i större skala i början av 1900-talet, bildade grunden för en ny industriepok. Den nya teknologin — de elektriska strömkret— sama, telefonen, oljekällan, förbränningsmotorn och andra nyheter — gav upphov till en industri baserad på lätta och alltmer komplicerade finmekaniska produkter. Fortsatta tekniska framsteg ökade förutsätt- ningarna att för varutransporterna utnyttja icke spårbundna motorfordon och gav möjligheter att välja lokaliseringsorter oberoende av råvaru- eller energikällornas lägen.

Följden skulle kunna ha blivit en betydande decentralisering av produktionen. Utvecklingen blev emellertid den motsatta — en koncen— tration av industri och service. Flera av den tidens samhällsplanerare hade förutsett ett decentraliserat mönster och registrerade den nya utveck- lingen med besvikelse. En del sökte politiska orsaker och menade att den moderna storstaden var en produkt av ”finanskapitalism och impera— listisk byråkrati”. Paris våldsamma tillväxt förklarades på 1940-talet vara en följd av den centraliseringspolitik som alla franska regeringar sedan revolutionen 1789, hade bedrivit. Peter Hall drar slutsatsen att en medveten politik i vissa länder periodvis påverkat takten i storstadstill- växten men att storstadsutvecklingen ändå är ett universellt tillväxt- fenomen. Den har uppträtt både i centraliserade och i decentraliserade länder, både i stater med ett kapitalistiskt samhällssystem och i stater med ett socialistiskt system. Det måste således ha funnits mer generellt verkande orsaker.

De administrativa funktionemas framväxt

Peter Hall tar 1800-talets förändringar i den industriella och kommer- siella företagsorganisationen till utgångspunkt för sin förklaring av världs- städernas dynamiska expansion. Fram till 1850, och ofta ännu senare, hade nästan alla företag inom industri, handel, gruvdrift, sjöfart och finansverksamhet varit enmans— eller kompanjonföretag, finansierade med hjälp av vinster, ägarnas besparingar eller genom lån från lokala banker. Det blev snart tydligt att denna organisationsform i sin begränsade skala inte passade för nya och expanderande verksamhetsformer, tex gruv— drift, järnvägar eller gasverk, och det började bildas aktiebolag med

begränsad ansvarighet. Regler som gjorde det möjlight att grunda sådana bolag, infördes mellan åren 1855 och 1870 i länder som Storbritannien, Frankrike och Tyskland.

Den rena produktionsprocessen låg fortfarande i de gamla industri- ägarnas händer, men de viktigaste besluten om vad som skulle produce— ras, hur mycket och för vilken marknad kom att fattas på avstånd från fabrikerna av individer som hade intresse för styrelsen av de nya bolagen. Det var dessa finansiärer som skulle avgöra om ett nytt bolag var värt att stödja, en idé värd att utveckla eller ett företag värt att få kortfristiga lån.

Intresset försköts från de fysiska produktionsprocesserna mot finan— sieringsfrågor, produktionsbeslut och försäljning — med andra ord från fabriken till kontoret. Ett antal tekniska och andra framsteg skapade under dessa år det moderna kontoret, som av Peter Hall kallas den nya teknologins första karakteristiska produkt: stenografin (1837), den elekt- riska telegrafin (också 1837), de billiga internationella portona (1840), hissen (1857), skrivmaskinen (1867), skyskrapan (omkr 1875), telefonen (1876), räknemaskinen (kommersiellt utvecklad 1872-88), det elektri- ska ljuset (1880), stencil— och dikteringsmaskinerna (1887). Ursprunget till den moderna reklamen möjliggjordes av en serie utvecklingsarbeten inom tryckeri— och fotoreproduktionstekniken mellan åren 1849 och 1893.

I USA steg det totala antalet kontorsanställda från 5,1 miljoner år 1900 till 21,6 miljoner år 1950 eller från 17 till 37 % av hela arbetskraf- ten i USA. Antalet kvinnor inom kontorsyrkena ökade under samma period från mindre än en miljon till 8,6 miljoner. Genom den tekniska utvecklingen av transporterna — det elektriska tåget, tunnelbanorna, bussarna — kunde den växande sysselsättningen koncentreras till stor- stadsområdenas centrum.

Framstegen och förändringarna hade en avgörande inverkan på stor- städernas utveckling. Även om den nya industrin kunde decentraliseras var detta inte fallet med kontoren. [ takt med den ökande bolagsbild- ningen utvecklades nya administrativa verksamheter — huvudkontoren för järnvägarna, de allmännyttiga företagen, industrierna och för de utländska investeringstrusterna. Snart växte det upp företag som kunde erbjuda specialiserade tjänster åt de nya huvudkontoren: bokföring, reklam samt tex juridisk och ekonomisk rådgivning. Vid sekelskiftet började regeringarnas ökade betydelse i det ekonomiska och sociala livet märkas genom en kraftig ökning av kontorsarbetet i den politiska huvudstaden — som i många fall också var den kommersiella huvudsta- den. Samtidigt växte det fram organisationer som representerade ekonomiska eller speciella branschintressen: fackföreningar och arbets- givarorganisationer. Dessa hade ett stort behov av kontakter med rege- ringsorganen och drogs till de administrativa huvudstäderna — världs- städerna.

De nya 'mediaindustrierna”, som kombinerade kontorets och fabri- kens funktioner — tidningar, tidskrifter, radio, television — lokaliserades till affärscentra. För dessa verksamheter var nyhetsförmedlingen avgöran- de och de kunde enklast utvecklas i storstadscentra. Under 1900-talet

1

skedde en stark utvidgning av den högre undervisningen och forskningen som koncentrerades till storstadsregionerna. 1 Ökningen av alla slags kontorsarbeten är enligt Peter Hall den viktiga- /ste förklaringen till världsstädernas tillväxt under tiden efter 1850. Men det fanns också andra orsaker. Detaljhandeln växte i de flesta världs- städer snabbare än den lokala befolkningens behov, eftersom dessa centra tjänstgjorde som skyltfönster även för den nationella och i vissa fall för den internationella marknaden. Olika slag av hantverksyrken — beställningsskräddare, juvelerare, ädelmetallsmeder och finmöbelsnickare — blev tidigt typiska storstadssysselsättningar. Under 1900-talet fick de sällskap med många industrier, skapade av den nya teknologin, som av olika skäl utvecklades mest gynnsamt inom eller i närheten av storstäder- na, t ex tillverkningen av komplicerad elektronisk apparatur.

Peter Hall menar att storstädernas uppkomst, med utvecklingen inom modern teknologi och ekonomisk organisation som bakgrund varit natur- lig och to m oundviklig. Även om utvecklingstakten varierar — under 1950-talet växte New York långsammare än landets totalbefolkning, medan Paris under en tid på 1930—talet förlorade befolkning till det övriga Frankrike — tycks rörelsen in mot storstaden inte kunna vändas. Utvecklingen blir densamma, oavsett hur den officiella politiken ser ut och vilka medel myndigheterna har till sitt förfogande. Slutsatsen gäller enligt Peter Hall inte minst de östeuropeiska staterna.

4.1.2. Ekonomer om storstäder och storstadstillva'xt

Na'gra beskrivningar av utvecklingsförloppet

En rad ekonomer i olika länder har under de senaste decennierna diskuterat och analyserat storstädernas utveckling. Folke Kristensson sammanfattade år 1967 — i anslutning till generalplanearbetet för Stockholms stad och regionplanearbetet för Stockholms-regionen — de svenska och utländska erfarenheterna av sambanden mellan storstads- struktur och storstadstillväxt'. Arbetet har två huvudavsnitt: Det första ägnas åt en principiell analys av samspelet mellan svårpåverkbara tekniskt-ekonomiskt-sociala drivkrafter samt människors, företags och andra verksamheters önskningar och handlande som de kommer till uttryck i åtgärder som påverkar regionstorlek och regionstruktur. I ett andra huvudavsnitt — utformningen av den framtida Stockholms- regionen — prövas möjligheterna att praktiskt utnyttja resultaten av de principiella övervägandena.

Kristensson illustrerar i en totalmodell för människors och företags val av region drivkraften bakom tillväxten inom olika regioner. Både männi- skor och företag har, om man ser tillbaka ett antal decennier, frigjorts från bundenheten till naturgeografiska förhållanden och erhållit större frihet 1 valet av bosättning och lokalisering. Samtidigt har kraven på att snabbt

1 Folke Kristensson, Människor, företag och regioner. Stockholm 1967.

nå stora sortiment av sysselsättningsmöjligheter respektive produktions- resurser stigit.

För människorna har behovet att kunna välja ur ett brett register av arbetstillfällen, tjänster och varor — materiella och immateriella — kommit att framstå som alltmer betydelsefullt. För företagen har det blivit allt viktigare att snabbt kunna variera produktionens volym och samman— sättning. Dessa krav kan för många människor och företag tillgodoses endast i stora tätbefolkade regioner.

Människors efterfrågan på regionstruktur — den vänstra delen av tablå 4.1 — utformas av vad de önskar i sina olika egenskaper av individer, hushållsmedlemmar och sysselsatta. Denna efterfrågan har för en människa eller en grupp olika styrka och inriktning under skilda faser i en livscykel. Den äldre och därmed oftast beslutande generationen bestämmer i väsentliga avseenden genom sin efterfrågan på regionstruktur den om- värld nästa generation har att leva 1. Enligt modellen kommer strukturut- vecklingskrafterna och strukturförändringama — den högra delen av tablån — att förstora företagens krav på valfrihet i tid, rum och volym och ändrar förutsättningarna för effektiviteten. Företagen kräver för sin välfärd tillgång till ett större sortiment av resurser än tidigare.

Folke Kristensson framhåller att en starkare tillväxt i vissa regioner, med stor sannolikhet leder till en snabb ekonomisk expansion för landet. Expansionen bidrar också till att realisera samhälleliga mål som brukar betecknas som önskvärda samt till ökade krav på samordning mellan handlandet inom olika offentliga och privata sektorer. Om denna sam- ordning inte kan genomföras, kommer tillväxten att ackompanjeras av växande bostads— och trafikproblem men säkerligen inte att hejdas, möjligen att för en tid bromsas upp. En sådan utveckling skulle kräva mycket stora sociala och ekonomiska uppoffringar för miljoner män- niskor — de som redan bor i de stora tätregionerna och de många som vill dit. På lång sikt skulle detta få effekter för hela samhällsekonomin.

Oavsett om tillväxten av stora tätregioner bedöms som önskvärd eller inte, bör åtgärder som har till syfte att främja, dämpa eller ändra inriktningen av tillväxten väljas med hänsyn till de totala ekonomiska och samhälleliga verkningarna — framför allt på lång sikt. En bristande anpassning mellan tillväxttakten samt bla bostads— och trafikinveste— ringarna skulle vara ett olämpligt styrmedel, dels därför att den bristande anpassningen endast med stor fördröjning skulle verka dämpande på tillväxttakten, dels därför att fördröjningen skulle kunna ge svåra ekonomiska och sociala verkningar.

Kristensson avser genom sin totalmodell att fästa uppmärksamheten på de starka ömsesidiga beroendeförhållandena. Människorna, företagen och myndigheterna påverkar med sitt handlande varandras valsituationer och det förefaller ur totalsynpunkt särskilt angeläget ta hänsyn till detta. Både på grund av människornas allt större frihet att själva besluta var de vill leva och företagens allt större krav på komplicerade och sortiments- rika resurser, i vilka människorna dominerar, synes människorna alltmer komma att bestämma företagens lokalisering och i mindre utsträckning företagen — eller motsvarande verksamheter — människornas lokalisering. ».

M *NNISKOR _)

(— FURETAG

Manniskar: individu- och htlsha'llsmedltmmar; alla generationer; sysselsatta och Iritidalc F urrlag' alla slags vcrlnumhrter; privata och oI/entligu; besluts- och dri/tenhetcr

Output av resurser Input av varor och tjänster

Input av resurser . Output av varor och tjänster

Förutsättningar för För'etagens EFFEKTIVITET

Resurser ut vilka de ut 'Ija dosera och kombinera — i tid ram och volym:

Förutsättningar för Minniskornas VÅLFÄ RD

Resurser ar vilka dr' ulv 'lia. dosera och kombi/tam — i tid. ram och volym:

Slru klurat vecklings- kra/ler i tiden

SIruklul/urumhingur i tiden

Val av region Val av region Straktar/äriindringal

" tiden

sker ofta sker ofta

starkt integrerade

r e s 11 r s e r

arbetskraft på olika nivåer och med olika kunnande och kunskaper spcci företag. mest tjänster mark. lägen. byggnader

Längre liv och längre aktivt lit

Fler v mer utbild- ning. specialutbildning. omskolning

Högra realinkomst. särskilt för äldre Arbetsveckan kortare Mcr deltidsarbete

Fri 'd ngre och aktivare Pcrsontranspurter mindre tidskänsliga Svagare (ekonomisk) bind g till arbeuplats och företag

Mer kunnande, idéut' byte och intresse rörande utlandet

Fler äldre varav många med mycket större inkomster

Stora besluuenheter större (och färre)

mest som sysselsatt

enligt hela som delbeslul

arbetsplatser

sysselsättning

utbildning

tidarcutbildning. omskolning yrkesumgange

hushållets av stor Ston driftenheter

Längre och mer diffe- större (och färre)

rentierad utbildning

beslutsenhet.

värderingar

Små specialistenheter fler (och ofta större)

Mycket mer vidareut- bildning och omskol— ning

samgr svagt integrerade Vardoneller r 1: » u r s e r

kunder

kundämnen

Ici crantorer

luerantörsänuien

mest som individ Företag använder fler och mer komplicerade resurser

stegvis värderingar

Fler och mindre hus- hitlisenheter

kultur. aktiv och passiv rekreation, aktiv och passiv personligt umgänge

och är olika går ofta

Mera och flera fritids- aktiviteter Fler och längre resor inom och mellan regioner

Mer: förbindelser med utlandet

Marknader större för viss vara eller tjänst

för olika

stegvis och

övrig kontakt och

i n i o r m a t i o 11

andra företag. konkurrerande andra företag, kompletterande övriga företag

myndigheter. statliga och andra organisationer. ekonomiska och andra

mestsomhushålls- medlem

bostadsområde bosud

(mli. släkt hllso- och sjukvård

resurser och är 5:3th Europeisk handel

mycket större Nordisk marknad på fler varuområdcn

olika for viss

medlemmar resurs

Rese- och trmwrtlörhdllan- den för all! ovan Rerc- och Ironman/tilltalan- den [är allt avart

"Minifom" lö' hmmm" Priser på olika resurser

JÄMVIKTSPÅVERKANDE FAKTORER Konflikl kartlla'ng rikt bostadsmarknad kommunikationer betalningsbalans

Andliga symboler Fysiska symboler »storstadsztmo- kyrkor

sfären: rådhus »småstadsidyllen» sStorgatan» nlantlivets bakup »Brunnsparkenx

Mrdicin'mcnlal- Subvcnlioncr hygieniska krav till (från) egen i värderingar luft. vatten. jord region i levnadsmiljö tmngscl. bdslighet från (ti 1 andra storlek (o)ljud. tystnad regioner "yrka

Enstaka gigant- Minoriteter in unit-ringar huvudtmfikled vattentillforsel

storsj'ukhiu Tablå 4.1 Efterfrågan på och påverkan av regionstruktur främst storlek och täthet (totalmodellerz) Källa: Folke Kristensson, Människor, företag och regioner, 1967

Slrtiklnrnt vecklings- kra/ler i tid:-n

Transportkostnadcmas andel mindre

Stordriftenslspecialise- ringens fördelar storre

Organisatoriska stur- driitsnackdelar mindre

Metodik och teknik svårare och lu'rändrr— ligare Fördelar höga mark- nzdsandclar större Handels under (Nor— den/Europa'Världcn) mindre

Föränderligheten i varueltcrfrågan storre

En annan forskare, WilburR Thompson, menar att ekonomer som utformar modeller för stadstillväxten bör intressera sig speciellt för den regionala servicen. Den regionala servicesektorn är stabil från tillväxtsyn- punkt, medan övriga näringars omfattning och betydelse för sysselsätt- ningsutvecklingen växlar från tid till annan'. Detta gäller framför allt regioner som framgångsrikt attraherar nya näringar med höga krav på ”intelligens och kreativitet”. Dessa branscher mognar så småningom och kommer att omfatta en rationaliserad och rutiniserad produktion. När de nått detta stadium tillhör de inte längre den snabbast expanderande sektorn, och regionen måste söka sig nya utvecklingsbranscher, om den vill behålla sin starka tillväxt. I själva verket innehåller regioner med en omfattande utförsel av varor och tjänster en blandning av några mycket unga, snabbt tillväxande branscher, några medelålders med svag Växtkraft och ett fåtal som är gamla och på tillbakagång.

Varje produkt har sin framgång och tillbakagång, och varje regions överlevande måste i det långa loppet vila på dess förmåga att utforska och uppfinna eller på annat sätt skapa ett nytt underlag för den produktion av varor och tjänster som avsätts utanför det egna området. Den ekonomiska basen för en storstadsregion är dess universitets och forsk- ningsinstitutioners skaparkraft, skickligheten hos dess tekniska och eko— nomiska institutioner, genomslagskraften hos dess informations— och reklamapparat, flexibiliteten i dess transportväsende och kollektiva tjän- steproduktion samt alla andra egenskaper hos den lokala infrastrukturen som underlättar den snabba och direkta övergången från gamla och mognade näringar till nya och växande. En variationsrik sammansätt— ning av varu- och tjänsteutförseln — bredden — dämpar effekten av förändringar i omvärlden, medan en rik infrastruktur — djupet — underlättar anpassningen till dessa förändringar genom att förse regionen

X

med de institutioner och fysiska förutsättningar som krävs för att det skall vara möjligt att starta nya företag, överflytta kapital från gamla till nya användningar och omskola arbetskraft. Thompsons uppfattningar refereras i ett arbete publicerat av Stock-

holms generalplaneberedningl, där det samtidigt framhålls att Stock-% holms expansion bekräftar dessa tankegångar. Regionens utveckling kan till betydande del härledas ur den snabba tillväxt som tjänstesektorerna genomgår. Stockholms-regionens stora serviceandel innebär att tjänste- produktionens expansion får betydande sysselsättningseffektcr — men

utan att detta innebär en ökande koncentration av dessa verksamheter till re gionen3 .

Ekonomen G M Neutze behandlar storstadstillväxtens förutsättningar

1 Wilbur R Thompson, Internal and external factors in the development of urban economies, ur H S Perloff and L Wingo Jr (edzs), issues in urban economics, John Hopkins Press 1968. 2 Olle Ohlsson, Arne Granholm, Regionalekonomiska modeller med tillämpning på Stockholmsvregionen, Stockholms kommunstyrelses utlåtanden och memorial, Bihang, 1972186. 3 Det senare fenomenet har observerats i studier av New York-regionens utveck— ling. Se bl & Robert M Lichtenberg, One—tenth of a Nation, New York Metropolitan region study 1960, Harvard University Press Regional Plan Association, Inc.

och problem med utgångspunkt från australienska erfarenheter!. Neutze diskuterar de ekonomiska motiven för och emot en decentralisering av sysselsättning och befolkning från de största till de medelstora koncentrationerna. Bland de stora regionernas fördelar anför Neutze en rad argument som är kända också från den svenska debatten. Större regioner ger underlag för ett bredare urval av möjligheter i form av samhällsservice, utbildning, kultur, arbete, varor och tjänster. För de sysselsatta kan detta innebära färre bindningar till speciella företag, bättre materiell levnadsstandard samt — inte minst betydelsefullt — större möjligheter att trygga sysselsättningen också under perioder med genom- gripande strukturomvandlingar.

Nackdelarna är enligt Neutze främst de långa, dyrbara och obekväma arbetsresorna för boende och sysselsatta. Bostadmarknadens ineffektivi- tet, bristande överblick av alternativa bosättnings- och arbetsplatser samt andra, mer djupgående missförhållanden, kan hindra de berörda från att förändra sin situation. Är det mot den bakgrunden inte möjligt att genom en omfördelning av tillväxten uppnå huvuddelen av storregionernas fördelar med mindre uppoffringar av ekonomiska och mänskliga värden? Neutze påpekar att de företagsekonomiska subjekten inte alltid är informerade om alla alternativ, inte beaktar alla konsekvenser av sitt handlande och inte heller samordnar sitt beteende med andra företags eller samhällets åtgärder. Sådana skevheter påverkar otvivelaktigt utveck- lingen. Det är dock oklart om de sammanlagda effekterna av ofullkom- ligheterna gynnar eller hämmar de stora regionernas tillväxt.

Neutze menar vidare att nytillkommande företag i en stor region medför små fördelar — ibland t o m nackdelar — för de företag som redan finns på platsen. I en mindre region däremot kan tillskottet vara en betydelsefull fördel för de redan etablerade, eftersom underlaget för privat och samhällelig service breddas. Bertil Thorngren framhåller i sin kommentar till Neutzes arbete att detta resonemang inte förefaller övertygande som samhällsekonomiskt argument mot större regioner. Om de inflyttande företagen är av exakt samma slag som de redan etablerade kommer de att skärpa konkurrensen tex om arbetskraften. Är de i stället av ett annorlunda och delvis nytt slag kommer de att erbjuda nya alternativ till användning av de resurser de etablerade företagen haft tillgång till. De kan också föra in metoder och kunnande som tidigare ._ inte funnits i regionen. Skapandet och utnyttjandet av dessa nya

alternativ kan bli en betydelsefull drivkraft bakom den utveckling Neutze vill se omfördelad.

Det är enligt Thorngren inte nödvändigtvis något samhällsintresse att skydda etablerade företag från ”intrång” eller att flytta företag enbart till regioner där de är oreserverat välkomna av det lokala näringslivet. Däremot kan det väntas vara ett samhällsintresse att skydda människor

1 G M Neutze, Economies and the size of cities, Canberra 1965. En sammanfattning i svensk översättning med kommentarer av Bertil Thorngren och Åke E Andersson har publicerats i serien Urbaniseringsprocesren, Häfte nr 32, Stencil Lund 1970.

från alltför hård konkurrens om arbetstillfällen, dvs att ge dem ett skydd _ mot en ”alternativfattig” miljö. Detta talar för att frågan inte gäller hur stora regioner skall vara, mätt i invånarantal eller ekonomiska resultat, utan hur stora de skall vara i förhållande till sina möjligheter att ge A*"? invånarna en adekvat livsmiljö. Att förändra en regions struktur kan vara ett mer effektivt sätt att påverka utvecklingen än att söka reglera dess ' storlek. Stora regioner med fullt utbyggda kollektivtransporter, fungeran- de bostadsförsörjning och effektiv miljövård skulle tex kunna vara attraktiva, även om kostnaderna för en sådan utbyggnad skulle drabba löne- och vinstnivåer inom regionerna. Små regioner, där de unika förutsättningarna tillvaratagits, skulle kunna vara attraktiva för andra aktiviteter med mindre komplex och föränderlig struktur.

Storstadsregionernas balansproblem

Under senare år har fokus i de svenska ekonomernas diskussion om storstadstillväxten flyttats från överväganden om storstadsregionernas fördelar för den enskilde och för samhället — stort urval av service och sysselsättning, konjunkturpolitisk stabilitet — till resonemang om regioner- nas inre strukturella svårigheter. Förenklat uttryckt kan det sägas att slutsatser om nivåns betydelse inte längre är det centrala i diskussionen om de största regionernas utveckling, snarare överväganden om deras balanssvårigheter. Inte minst de senaste årens sysselsättnings- och befolk- ningsförändring, har visat att storstadsregionernas utveckling kan ge samma slags strukturella problem som förändringarna i andra region- typer.

Bertil Thorngrens ovan redovisade kommentar till Neutzes arbete är ett uttryck för dessa tankegångar. Balansproblemet har vidare uppmärk- sammats av Erik Dahmén och Roland Artle i deras inläggi ERU-rappor- ten Regioner att leva il.

Erik Dahmén kritiserar den i olika sammanhang framförda tesen att Stockholms-regionens omfattande tillväxt under efterkrigstiden skall uppfattas som ett bevis, eller i varje fall som ett mycket starkt indicium på rationella ekonomiska krafters spel. Hade inte främst den s k bostads- bristen lagt hinder i vägen skulle, anses det, dessa krafter ha medfört en ännu snabbare tillväxt. Dahmén ifrågasätter om de positiva faktorerna, närmast stordriftens fördelar och de positiva externa effekterna för företagen och hushållen, kunnat spela lika stor roll, när regionen hunnit växa till närmare en miljon invånare, som de gjorde när invånarantalet bara var en halv miljon. Naturligtvis kan en del positiva faktorer finnas kvar, men hur många och hur betydelsefulla är de? Har inte i en rad fall de flesta redan utnyttjats, kanske för länge sedan?

De negativa externa effekterna har i regel framträtt senare än de positiva, men då i gengäld med mycket större styrka. En betydande del

1 ERU, Publica, Allmänna Förlaget, 1972.

av de mycket stora offentliga investeringarna under årens lopp har gjorts för att minska de negativa verkningarna av den stora befolkningsanhop- ningen i Stockholms-regionen. Trafiken har krävt sin del. Också bostads— byggandet har blivit mycket omfattande, liksom en stor del av den kommunala investeringsverksamheten. Under trycket av de negativa faktorerna har investeringarna också blivit forcerade. Genom denna utveckling, framhåller Dahmén, har arbetsmarknaden blivit överansträngd och kostnaderna för hela anläggningsverksamheten drivits i höjden.

Dahmén avvisar tesen att merkostnaderna för storstadstillväxten skulle vägas upp av de mycket stora ”intäkterna” eller ”välfärdstillskotten". De registrerade inkomstolikheterna mellan Stockholms-regionen och andra regioner är ett tveksamt bevis, bla därför att det inte med säkerhet kan visas att det föreligger interregionala skillnader i företagens produktivitet och att jämförelserna inte avser samma slags inkomsttagare. Även om man vid en viss tidpunkt konstaterat en genomsnittlig inkomstolikhet följer inte därav att en fortsatt tillväxt genom nettoinflyttning skulle innebära ett steg närmare optimum, dvs den ekonomiskt mest effektiva regionstorleken. Alldeles för begränsade analyser av marginaleffekterna har gjorts. Om man vill visa att Stockholms—regionen är mera optimal än tex Åmåls— eller Örebro-regionerna, fordras betydligt bättre bevisföring än den som hittills redovisats — och därmed också bättre argument för att övertyga om att fortsatt expansion av Stockholms-regionen skulle vara samhällsekonomiskt rationell.

Enligt Roland Artle är de kollektiva nyttigheterna en viktig kugge i själva mekanismen för stadstillväxten. Staden är en koalition, ett kollek- tiv, med invånarna som medlemmar. Dess utveckling och tillväxt är baserad på en uppbyggnad av dels konkreta stockar som avger flöden av kollektivtjänster -— gator, broar, gemensamhetslokaler och annat — och dels abstrakta stockar — kunskapsstockar och alltmer intrikata informa- tionssystem — som också ihuvudsak har kollektivprägel. En mängd olika tjänster presteras av en kapitalapparat, vars tillkomst finansierats av både tidigare och nuvarande generationer stadsinvånare. Att få del av dessa kollektivnyttigheter, ofta till låg eller ingen omedelbar kostnad, blir ett starkt incitament för flyttare att bli nya medlemmar i kollektivet — staden. Visserligen har många av de berörda nyttigheterna begränsad kapacitet, dvs de betjänar bara ett visst antal ”konsumenter” per tidsenhet, men dessa kapacitetsgränser är ofta diffusa, i synnerhet ur flyttarens synvinkel. För individen, och även företaget, blir det ofta ett rationellt ekonomiskt beslut att flytta till staden — och alldeles särskilt till storstaden som har det ojämförligt största sortimentet av kollektivnyttig- heter. Man kan inte helt freda sig från reflexionen, menar Artle, att de som idag mest energiskt hävdar att Stockholm blivit ”alltför stort” är stockholmare själva. Vad som ter sig rationellt för den inflyttande landsortsbon står i konflikt med vad den som redan är medlem i kollektivet anser vara rationellt, och bakom den konflikten ligger bl a olika uppfattningar om kapacitetsgränserna. Åke E Andersson resonerar i inledningen till sin matematiskt oriente-

rade storstadsanalys, som publicerades av ERU år 1970I , om storstads- regionernas obalanserade tillväxt som ett välfärdsproblem. De efter- följande beräkningarna visar att tillfälliga obalanser mellan insatserna för olika näringsgrenar ibland kan vara nödvändiga om det på lång sikt, bedöms angeläget att uppnå högt ställda mål när det gäller bostads- produktionens, serviceförsörjningens och den industriella produktionens tillväxt. Inom övriga nordiska länder har bl a den norske ekonomen Thormod Hermansen2 utvecklat metoder för analys av sambanden mellan storstadstillväxt och storstadsstruktur.

En bred internationell översikt över teoretiska arbeten om urbanise- ringens ekonomiska villkor publicerades under år 1973 iJournal of Economic Literatura. översikten visar att den matematiskt inriktade teoribildningen kring storstadsproblemen utvecklats under det senaste decenniet. Svårigheterna att utnyttja slutsatserna för en praktisk politik tex när det gäller ekonomi, arbetsmarknad och bostadsförsörjning är dock fortfarande mycket påtagliga. Orsakerna får bedömas vara flera. Som framhållits i inledningen till kapitel 2 är det svårt att i det komplicerade samspelet mellan sociala, ekonomiska och tekniskadriv- krafter isolera skeenden som skall analyseras. Det saknas också i många avseenden _ och det är sannolikt ett mer avgörande skäl — empiriska data som gör det möjligt att i en tillämpning av modellerna dra tillförlitliga slutsatser om storstadsutvecklingen — hur den skall och kan påverkas.

4.2 Storstadsregioner i internationellt perspektiv — en statistisk översikt

4.2.1. Folkmängd och folkmängdsutveckling i vissa internationella storstadsregioner

Enligt Förenta Nationernas statistiska redovisningar4 är Australien det mest storstadsdominerade bland världens industriländer. Vid slutet av 1960-talet bodde inte mindre än 67% av Australiens befolkning i tätorter med mer än 100 000 invånare. Efter Australien i agglomerations— grad följde Japan med hälften av befolkningen i tätorter med mer än 100 000 invånare. Motsvarande relationstal låg i Storbritannien på ca 40 %. I intervallet 30—35 % återfanns bla Danmark, Sovjet, Österrike, Nederländerna och Västtyskland, medan Kanada, USA och Italien hade 25—30 % av befolkningen i större tätorter. Sverige hör till den grupp av länder, omfattande bl a Finland, Frankrike, Norge och Tjeckoslovakien,

1 Åke E Andersson, under medverkan av Rune lungen, Storstadsproblcmatiken (SOU 197 0:14). En komplettering är Olle Ohlsson, Arne Granholm, Regionalmodel— ler, Stockholms Generalplaneberedning 1973. 2 Se bl a Thormod Hermansen, Regionale pressproblemer, boligbygging og arbeidskraftallokering, Stencil, Bergens universitet, 1971. 3 Gerald S Goldstein, Leon N Moses, A survey of Urban Economics. Journal of Economic Literature, June 1973, Volume Xl, Number 2. 4 United Nations, Demografic Yearbook 1970, New York 1971.

som vid slutet av 1960-talet hade 15—20% av befolkningen bosatt i tätorter med mer än 100 000 invånare.

Det finns uppenbarligen inget entydigt samband mellan de större tätorternas befolkningsandel och landets totala folkmängd, inte heller mellan koncentrationsgrad och utvecklingsnivå eller levnadsstandard, som dessa båda senare faktorer brukar mätas. Däremot ger liten yta och stor folkmängd förutsättningar för en hög storstadsandel, tex i Japan och Nederländerna.

Ett klart samband finns å andra sidan mellan landets totala folkmängd och förekomsten av enstaka stora befolkningsagglomerationer. De båda folkrikaste tätortsregionerna i industrinationerna — Tokyo och New York, båda med en folkmängd på ca 11 milj invånare — ligger i länder med mer än 100 milj invånare. Sovjet — det tredje landet på samma folkmängdsnivå — har en huvudregion, Moskva, med ca 7 milj invånare. Stater med ca 50 milj invånare i Västeuropa — Västtyskland, Storbritan- nien, Italien och Frankrike — hyser i två fall tätortsregioner med 7 år 8 miljoner invånare — Paris och London. Roms tätortsområde har knappt 3 milj invånare, medan Västtysklands dominerande tätortsagglomeration återfinns inom Rhen-Ruhr—området med totalt omkring 10 milj invånare. Det största enskilda tätortsområdet i Västtyskland, bortsett från Berlin, är emellertid Hamburg med knappt 2 milj invånare.

I följande sammanställning redovisas ett urval av de större agglomera— tionerna i de industrialiserade länderna. Urvalet täcker dels de folkrikaste tätortsregionerna, dels de dominerande agglomerationerna i länder där huvudstadsregionen har mindre folkmängd än den största regionen. För några länder har flera storstadsregioner tagits med. Detta gäller stater med flera folkrika tätortsregioner som varierar i struktur eller utveckling och stater som har två ur folkmängdssynpunkt likvärdiga storstads- regioner som inte är huvudstäder.

[folkmängd vid slutet av Region 1960-talet, milj invånare

>10 Tokyo, New York 5—10 Paris, London, Moskva, Chicago, Los Angeles 2— 5 Leningrad, Madrid, Rom, Birmingham, Sydney, Melbourne, Montreal, Toronto 1— 2 Hamburg, Wien, Köpenhamn, Stockholm,

Miinchen, Warszawa, Bryssel, Prag Rotterdam, Amsterdam

0,4— 1 Helsingfors, Oslo, Ziirich

Källa: United Nations, Demografic Yearbook 1970.

Som framgår av figur 4.1 med data som illustrerar utvecklingen under 1950- och 1960-talet i dessa storstadsområden står inte folkmängdstill- växten i absoluta tal i direkt relation till respektive regions storlek. Tokyo hade visserligen den överlägset största befolkningsökningen — ca 270 000 personer per år —— men tillväxten i New York överträffades av

Absoluta tal lOOtHal invånare per är

|———-— +300 '

+200

. . Paris Los Angeles +100 New York . . Moskva . Chicago Madrid Toronto ' . Rom .Montreal . Leningrad . . . Melbourne Sydney Miinchen Warszawa Hamburg] . OJ. Rotterdam Birming Köpenv . . ZUrich Helsing- A ! d ' ham ., .hamn "" "" a'" '0'5 Relativa tal % per år

London .

Källa: United Nations, Demographic Yearbook 1970

förändringarna både i Los Angeles och i Paris. Folkmängdstillväxten i Stockholms-regionen låg i nivå med förändringen i vissa andra ungefär jämstora regioner, t ex Hamburg, Miinchen, Warszawa och Amsterdam. Det skall tilläggas att befolkningsutvecklingen inom flertalet av de redovisade orternas centrala områden var negativ under 1950— och 1960-talen. Minskningen varierar från årliga genomsnitt på några hundra- tal personer i Bryssel och Stockholm till 20 000 personer i Paris. Endast Tokyo, Moskva, Los Angeles, Leningrad och Montreal hade enligt redovisningen i Demografic Yearbook befolkningsökning inom sina administrativa områden mellan åren 1950 och 1970.

Redovisas folkmängdstillväxten irelativa tal, vilket också skett ifigur 4.1, framstår inte längre de största tätortsagglomerationerna, Tokyo, Paris, Los Angeles, New York och Moskva, som de mest expansiva. Deras plats intas i stället av ett antal mindre och ”yngre” metropoler: Toronto,

Figur 4.1 Folkmängds- förändring i genom- snitt per år i vissa inter- nationella storstads- regioner (hela det urba- niserade området) under 1950- och 1960 talen — absoluta och relativa tal

Helsingfors, Montreal och Madrid. Stockholms-regionens årliga tillväxt under 1950- och 1960-talen — 1,8 % — motsvarar medianvärdet i den studerade gruppen av storstadsregioner. Flertalet medelstora tätorts- regioner i Europa, Amerika och Australien — 2—5 milj invånare — hade en kraftigare relativ tillväxt än Stockholms—regionen. En svagare expan- sion i relativa tal registrerades dels i de stora agglomerationerna, bl a New York, London, Paris och Moskva, dels i storstadsområden som Bryssel, Birmingham, Köpenhamn och Amsterdam. Det skall påpekas att avgräns— ningarna av tätortsregionerna skett på delvis olika sätt i skilda länder. Slutsatserna av de redovisade förändringstalen får därför inte hårddras. Trots den i flertalet industriländer mycket kraftiga expansionen i de / största befolkningsagglomerationerna sker i flera länder en relativt sett ? ännu starkare tillväxt i tätortsregioner som befinner sig på en lägre nivå i tätortshierarkin. Data om befolkningsutvecklingen i tätortsregionerna i USA under 1960—talet1 visar att de — mätt i relativa tal — mest expansiva tätorterna återfunnits bland regioner som hade mellan en halv och en miljon invånare år 1960. En arbetsgrupp inom EFTA som studerat tillväxtcentras roll i medlemsländernas regionalpolitik har i en rapport publicerad år 19732 konstaterat att det är landsdelscentra eller centra på regional nivå som växer snabbast — på bekostnad av de största och de minsta stadsregionerna.

4.2.2. Struktur och utvecklingstendenser i vissa nordiska storstads— regioner

Folkmängd och fl yttningsrörelser

Den översiktliga redovisningen av folkmängdsnivåer och folkmängdsför— ändringar i vissa internationella storstadsregioner i föregående avsnitt har visat på väsentliga skillnader i omfattning och utveckling mellan de dominerande tätortsagglomerationerna i olika industriländer. Den absoluta storleken är emellertid ofta av mindre intresse vid jämförelser mellan olika storstadsregioner. Sett i ett internationellt perspektiv är det mer givande att studera storstadsregionernas struktur och utveckling i för- hållande till andra orter inom resp länder. Svårigheterna att erhålla jämförbara data för de olika länderna är emellertid betydande och utredningen har valt att ställa storstadsutvecklingen i Sverige i en internationell belysning enbart med hjälp av uppgifter om huvudstads- regionerna i Danmark, Finland och Norge. Som framgår av tabell 4.1 och figur 4.2 inträffade i flertalet av de redovisade nordiska storstadsregionerna en markant förändring i folk- 'mängdstillväxtens storlek efter år 1970. Den årliga folkökningen som uppgick till 10 000 år 20 000 personer under 1960-talet reducerades åren 1971—1972 till i genomsnitt 3 000 a 5 000 personer per år och upphörde

1 Russel B Adams, Metropolitan Area och Central City Population, I 96 0—1 970— ]980, Annales de Geographie No 444, 1972. ? National Settlement strategies: A framework for regional development. Regional Policy in EFT A. Publicerad av BETA-sekretariatet, Geneve.

Tabell 4.1 Folkmängd och folkmängdsförändringar i vissa nordiska storstads- regioner perioden 1960—[973

Måttenhet: l OOO-tal personer

Region lfolk— Förändring, år Folk- mängd mängd 1960 1961—1965 1966—1970 1971 1972 1973 1973

Stockholma 1 223 110 106 9 0 0 1447 Göteborga 564 52 62 8 2 0 688 Malmöa 335 37 36 5 3 1 417 Köpcnhamnb 1608 70 82 4 4 3 1770 OsloC 710 48 48 4 2 2 814 Helsingforsd 661 88 80 18 16 17 881

a Området för tillämpning av bestämmelserna om lokaliseringssamråd. b Nordostsjälland. C Oslo og Akershus fylke. d Helsingfors regionplaneområde samt Kyrkslätts och Sibbo kommuner.

Källor: SCB, Officiell befolkningsstatistik (Sverige); Landsplaneudvalgets sekre- tariat, De seneste års regionale befolkningsutvikling (Danmark); Regionplanerådet för Oslo og Akershus, Oslo og Akershus — Regional statistikk (Norge); Finlands statistikcentral, Befolkningsförändringsstatistiken, Folkräkningen 1960 och 1970 (Finland).

praktiskt taget helt år 1973. Utanför mönstret faller endast Helsingfors— regionen, där folkökningen fortsatte i samma takt åren 1971—1973 som under 1960-talet.

Figur 4.2 visar vidare att befolkningsexpansionen koncentrerades till ,». storstadsregionernas ytterområden. ;

De omfattande förändringarna i storstadsregionernas befolkningsut- veckling förklaras främst av förskjutningar i flyttningsrörelserna. Som framgår av tabell 4.2 hade samtliga nordiska storstadsregioner betydande inflyttningsöverskott under 1960-talet. I Stockholms— och Köpenhamns- regionerna byttes detta överskott i ett underskott åren 1971—1972. Även Göteborgs-, Malmö- och Oslo-regionerna fick vidkännas betydande reduk- tioner i flyttningsnettona under början av 1970-talet.

Skillnader föreligger i utvecklingen av det utrikes flyttningsnettot mellan å ena sidan de svenska storstadsregionerna och å andra sidan Köpenhamns- och Oslo-regionerna. De svenska storstadsregionerna hade en kraftig minskning både i det utrikes och i det inrikes flyttningsnettot åren 1971 och 1972. [ Köpenhamns— och Oslo-regionerna skedde däre- mot ingen nedgång i det utrikes flyttningsnettot. Som visats i kapitel 3 följdes nedgången i de svenska storstadslänens inrikes flyttningsöverskott i början av 1970-talet av en kraftig reducering av skogslänens utflyttningsöverskott. Liknande förändringar i flyttnings- mönstren under början av 1970-talet registrerades även i Danmark och Norge.

I Danmark sammanföll minskningen av Köpenhamns-regionens inrikes flyttningsnetto med kraftig förbättring av flyttningsnettona för Nordjyl—

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Stockholm

+25

+10

—10

— 25 Period 1961-1966-1971 19721973 1961-1966—1971 19721973 1961—1966-1971 19721973 1965 1970 1965 1970 1965 1970

Köpenhamn Oslo Helsingfors + 25

mmåä

1961-1966-1971 19721973 1961-1966-1971 19721973 1965 1970 1965 1970

CentralortskOmmUnen

Figur 4.2 Årlig folkmängdsförändring i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1973

Källor: Se tabell 4.1

Tabell 4.2 Inrikes och utrikes flyttningsnetton i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1972

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Region Typ av Genomsnitt per år

flyttning ___—_—

1961—1965 1966—1970 1971 1972

Stockholm Inrikes 10 8 —— 1 —4

Utrikes 5 6 1 —4 Göteborg Inrikes 4 5 3 0

Utrikes 2 3 0 —2 Malmö Inrikes 4 3 2 l

Utrikes I 2 0 0 Köpenhamn Inrikes 4 —4 —7

Utrikes . . 2 I 4 Oslo Inrikes 5 3 —2 — l

Utrikes . . I 3 1 Helsingfors Inrikes 15 10

Utrikes .

Källor: Se tabell 4.1.

lands, Viborgs, Fyns och Storströms amtskommuner, dvs de områden som hade de största negativa flyttningsnettona under perioden 1966— 1969. Parallellt inträffade en kraftig förskjutning i mönstret för flytt- ningarna mellan kommuner av olika storlek. Kommuner mindre än 15 000 invånare hade sammanlagt en nettoutflyttning på drygt 5 000 personer under år 1970. År 1972 uppvisade samma kommuner en nettoin flyttning på mer än 8 000 personer.

Förändringarna i flyttningsmönstret orsakades bla av en sysselsätt- ! ningsexpansion inom de mindre kommunernas förvaltningar. Samtidigt med denna ökning av arbetstillfällena försköts bosättningspreferenserna till fördel för de mindre orterna. Denna förskjutning stimulerades av att det förelegat betydande skillnader mellan kommuner av,olika storlek i priset på mark för bostadsbyggande. Spridningen av tätortstillväxten inom amtskommunerna följdes av en ökad pendling från de mindre tätorterna mot orter med större arbetsmarknader.

Även i Norge skedde en regional utjämning i flyttningsnettona under åren 1971 och 1972. Fylkena på Vestlandet och i Tröndelag, som hade betydande nettoutflyttning under 1950— och 1960—talen visade en betyd- ligt gynnsammare flyttningsbild åren 1971—1972. På hela Vestlandet var nettoutflyttningen sammanlagt endast 75 personer under de två åren. De båda Tröndelagsfylkena hade samtidigt en nettoinflyttning på över 500 personer.

Hela Nordnorges nettoutflyttning, som uppgick till över 4 000 per- soner per år under slutet av 1960—talet stannade vid i genomsnitt 1 300 personer åren 1971—1972. Den förbättrade flyttningssituationen för västra, mellersta och norra Norge innebar en minskning av nettoinflytt- ningen till Östlandet och Oslo-området. Inflyttningsnettot i Oslo og

Figur 4.3 Förändring i antalet förvärvsarbe- tande med fördelning på näringsgrenar i nor- diska storstadsregioner

, mellan åren I 960 och I 9 70

Akershus fylke låg på 4 000 år 5 000 personer per år under 1950- och l960-talen men stannade åren 1971—1972 vid 500 personer per år. Samtidigt noterades en kraftig förbättring av flyttningsnettona i Öst- landets båda nordligaste fylken — Hedmark och Oppland — som båda hade stora utflyttningsnetton under 1960-talet.

Sysselsättning

Den totala sysselsättningstillväxten mellan åren 1960 och 1970 varierade från 12 till 16 % i samtliga nordiska storstadsregioner utom Helsingfors- regionen, där antalet sysselsatta perioden 1960—1970 ökade med närma- re 30 %. Expansionen inom servicesektorn svarade för den helt domine- rande delen av sysselsättningstillväxten isamtliga regioner, vilket framgår av figur 4.3. Mätt i relativa tal ökade servicesysselsättningen svagast i

Måttenhet: 1 OOO—tal personer

Stockholm

Göteborg

Malmö

Köpenhamn

Oslo

Helsingfors

—40 —10 0 50 100 120

Förklaring:

Jordbruk, skogsbruk mm _ Industri och byggnadsverksamhet Service Samtliga näringsgrenar

Källor: Se tabell 4.1

Tabell 4.3 Antal förvärvsarbetande samt den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på näringsgrenar i vissa nordiska storstadsregioner år 1970

Region Antal för— Relativ fördelning iprocent Summa värvsar- betande, Jordbruk, Industri och Service- 1 OOO-tal skogsbruk m m byggnadsverksamh näringar

Stockholm 695 1 29 70 100 Göteborg 297 3 39 58 100 Malmö 188 4 36 61 101 Köpenhamn 880 2 36 62 100 Oslo 383 2 32 66 100 Helsingfors 428 2 35 63 100

Källor: Se tabell 4.1.

Oslo-regionen med 25 % —— starkast i Helsingfors-regionen med 44 %. Sysselsättningsförändringarna inom tillverknings- och byggnadsindustrin under 1960-talet innebar en minskning av antalet arbetstillfällen i Stockholms- och Köpenhamns-regionerna. Industrisysselsättningen i de båda andra huvudstadsregionerna, liksom i Göteborgs-regionen, ökade något, medan antalet sysselsatta inom industrisektorn i Malmö-regionen var i stort sett detsamma åren 1960 och 1970.

Industrisektorns sysselsättningsandel varierade år 1970 i huvudstads- regionern'a, som framgår av tabell 4.3, mellan 29% för Stockholms— regionen och 36 % för Köpenhamns-regionen.

Tabell 4.4 Färdigställda lägenheter i vissa nordiska storstadsregioner perioden 1961—1972

Måttenhet: l OOO-tal lägenheter

Region Genomsnitt per år _ Totalt

1961—1965 1966—1970 1971 1972 1961—1972

Stockholm 15 21 24 22 229 Göteborg 7 12 13 9 118 Malmö 5 7 6 8 77 Köpenhamn 11 18 20 16 181 Oslo 7 7 8 9 89 Helsingfors 10& 13 14 124

a Genomsnitt för perioden 1961—1970.

Källor: SCB, Sammanställningar från länsstyrelserna i AB—, M— och O—län (Sverige); Landsplaneudvalgets sekretariat, Regionale boligfremskrivninger 1985 (Danmark); Regionplanerådet för Oslo og Akershus, Oslo og Akershus — Regional statistikk (Norge); Finlands statistikcentral, Bostadsproduktionsstatistik (Finland).

Bostadsbyggande

Även i fråga om bostadsproduktionen finns vissa likheter mellan de nordiska storstadsregionerna. Som framgår av tabell 4.4 steg antalet färdigställda lägenheter under 1960-talet och fram t o m år 1971 såväl i Stockholms- och Göteborgs- som i Köpenhamns-regionen. År 1972 inträffade en märkbar minskning i färdigställandet inom samtliga tre regioner. I Helsingfors—regionen var bostadsproduktionen väsentligt större åren 1971—1972 än under 1960-talet.

4.3. Undersökningar av de svenska storstadsregionernas struktur och utveckling

Utredningen har i kapitel 3 redovisat data som belyser de grova drageni landets regionalekonomiska struktur och utveckling. Beskrivningen ger bl a en översiktlig bild av förhållandena i de olika storstadsregionerna och gör det möjligt att studera förändringarna i deras rikssammanhang. Redo- visningen i föreliggande kapitel syftar till att ge en mer nyanserad bild av storstadsregionernas struktur och utveckling.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen inom storstadsregionerna dokumenteras och analyseras kontinuerligt av regionernas egna plane- ringsorgan. Utredningen har i väsentlig utsträckning kunnat bygga sin redovisning av storstadsutvecklingen på sammanställningar och analyser som framställts på lokal och regional nivå inom storstadsområdena.

Länsstyrelserna följer kontinuerligt den regionalekonomiska utveck- lingen i storstadsområdena och behandlar i sina regionalpolitiska över- väganden storstäderna som en integrerad del av resp län. Vid sidan av länsstyrelserna gör primär— och landstingskommunala organ aktiva utred— nings- och planeringsinsatser:

|:! I Stockholms-regionen handläggs frågor rörande översiktlig plane- ring dels av landstingets planeringsnämnd på basis av verksamheten inom planerings— och regionplanekontoren, dels av Stockholms kommun och dess generalplaneberedning.

Cl Översiktliga planeringsfrågor inom Göteborgs-regionen faller inom ansvarsområdet för Göteborgs-regionens kommunalförbund. Data om de ekonomisk-geografiska förhållandena i Göteborgs-regionen insamlas, bearbetas och analyseras av Göteborgs stadskontors utredningsavdelning.

[] De övergripande planeringsfrågorna på kommunal nivå inom Malmö-regionen hanteras av Sydvästra Skånes Kommunalförbund.

De redovisade statliga och kommunala regionala organen har under senare år publicerat ett omfattande material avsett att belysa storstads— områdenas hittillsvarande och framtida struktur och utveckling. Utred- ningen har i sin beskrivning av storstadsregionerna utnyttjat data ur följande publikationer:

Utgivare

Arbetets namn

Huvudsakligt innehåll

Länsstyrelserna i Stock- holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län

Stockholms läns landsting, regionplanekontoret

Stockholms generalplane beredning

Stockholms Stadsbyggnads- kontor

Göteborgs stadskontor

Länsprogram 1970

Förslag till regionplan 1970 för Stockholmstrakten

Stockholmsregionens utveck- ling (Meddelande 1971:4)

Arbetskraftsundersök ningen i Stor-S tockholm 1968

Inventering och analys av äldre arbetsområden i Stock- holm

Stor-Göteborgs näringsliv, nutidsläge och framtids- perspektiv (Nr Ur 1971:10)

Arbetsmarknadssituationen i Göteborgs-regionen (Nr Ur 1971:15)

Bedömning av näringslivs— och sysselsättningsutveckling

Hittillsvarande regionalekonomiska utveck- ling, serviceförhållanden m m

Förslag till plan för utveckling av den re- gionala stukturen.

Förslag till plancringsnivåer i olika kom- muner för år 1980

Stockholms-regionens ekonomiska utveck- ling och struktur.

Förutsättningar och mål för den framtida utvecklingen

Utvecklingsalternativ för perioden 1985— 2000

Nationella perspektiv på Stockholms-regio- nens tillväxt, orsaker till den regionala ut- vecklingen

Hittillsvarande och framtida utveckling av befolkning, bostäder, sysselsättning och produktion

Sysselsättningsstrukturen med avseende på näringsgren, yrke och utbildning

Sysselsättningsstruktur och sysselsätt- ningsutveckling i Stockholms-regionens del- områden. Den partiella och latenta arbets- kraften samt den ej sysselsatta befolk- ningens omfattning och struktur,

Näringsgrens- och yrkesfördelningsprognos

Analys av markutnyttjande och sysselsätt- ning i sex arbetsområden

Näringslivets struktur och utveckling i Göte- borgs-regionen perioden 1960—1965 — jäm- förelse med övriga storstadsområden.

Allmänna förutsättningar för näringslivets arbetskraftsefterfrågan

F ramtidsperspektiv för Göteborgs- regionens näringsliv

Arbetslösheten i Göteborg åren 1965— 1971 —- en jämförelse med övriga storstadsom- råden och hela riket

Näringslivsförändringar i Göteborgs-re- gionen efter år 1965

Näringslivs-, bransch- och yrkesstruktur i Göteborgs-regionen

Göteborgs-regionens marknads- och produk- tionsbetingelser

Observerade och beräknade sysselsätt- ningsförändringar i Göteborgs-regionen åren 1960 — 1 985

Utgivare

Arbetets namn

Huvudsakligt innehåll

Sydvästra Skånes kommunalförbund

Utbud av potentiell arbets- kraft inom Göteborgs- regionen

Sysselsättningsmöjlig- heter för potentiell arbets- kraft

Göteborgs—regionens mark- nads— och produktionsbe— tingelser

Programplanering — mars 1974

Förslag till regionplan 1972 för sydvästra Skåne

Bostadsbyggnadsprogram 1974—78 för sydvästra Skåne

Omfattningen av potentiell arbetskraft, för- delning på olika grupper, gruppernas vilja och möjlighet att börja arbeta

Arbetsgivarnas intresse för och behov av skilda grupper av arbetskraft, reella möjligheter att bereda arbete åt vissa typer av arbetskraft

Bedömningar av vilka slags verksamheter som finner motiv att flytta från Göteborg och hur möjligheterna att attrahera ny verk- samhet kan komma att förändras

Konsekvenserna för den framtida syssel- sättningsutvecklingen

Sammanfattning av aktuella prognoser och bedömningar rörande befolkningsutveckling, näringsliv och sysselsättning

Redovisning av planeringsförutsättningar i övrigt: utbyggnadsplanering för bostads- och arbetsområden, skatteunderlagsprognos m m

Bedömning av s k strategiska frågor, dvs frågor av vital betydelse för kommunens framtida utveckling och inriktning av verk- samheten

Allmänna utgångspunkter för utbyggnaden av sydvästra Skåne

Befolknings-, näringslivs- och sysselsätt- ningsutveckling

Regional struktur. Utbyggnad för bostä- der, trafik, service och fritid

Kostnader, finansiering och ekonom i.

Beräkning av bostadsbyggnadsbehov perio- den 1971—1985 baserad på bedömningar av befolkningsutveckling, hushållsbildning, lägenhetsavgång m m

Program för bostadsbyggandets omfatt- ning och lokalisering perioden 1974— 1978

Rapporterna från de planerade organen i storstadsområdena, under hand kompletterade med synpunkter och material från opublicerade promemorior samt uppgifter sammanställda inom utredningens sekre- tariat, utgör underlaget för den följande beskrivningen av storstädernas struktur och utveckling. Utredningen har vidare för sin redovisning tillgodogjort sig delar av innehållet i 1974 års ERU-rapporter — se ovan kapitel 2 — och i viss utsträckning underlaget för ERU:s analys av samhällsutvecklingen i storstadsregionerna som kommer att publiceras under hösten 1974 som bilaga1 till utredningens betänkande. Redo- görelsen för struktur och utveckling inom storstadsregionernas arbets- marknader bygger till betydande del på material som ställts till förfogan— de av länsarbetsnämnderna i storstadslänen.

Dokumentationen om de svenska storstadsregionerna inleds iavsnitt 4.4 med en beskrivning av storstadsregionernas ställning i produktions- och kontaktsystemet. Därefter belyses strukturen och utvecklingen inom företagssektorn och den offentliga sektorn iavsnitt 4.5. Avsnitt 4.6 är en redogörelse för storstadsregionernas arbetsmarknad. Iavsnitt 4. 7 behand- las storstadsområdenas hittillsvarande befolkningsstruktur och befolk- ningsutveckling. Kapitlet avslutas med en översikt över bedömningar av storstadsregionernas framtida utveckling i avsnitt 4. 8.

4.4. Storstadsregionernas ställning i produktions- och kontaktsystemet

4.4.1. Produktions— och kontaktsystemets struktur

Ett produktionssytem består av objekt — arbetsställen eller delar av arbetsställen — som är beroende av varandra och länkas samman av transporter av gods, personer och information. I produktionssystemet finns dessutom länkar i form av ägandeförhållanden och maktrelationer. ERU:s produktionskostnadsgrupp har, som framgått av redovisningeni kapitel 2, som en del av sin undersökning av produktionskostnaderna i olika regioner, studerat beroendeförhållandena inom det nationella produktionssystemet. Särskild uppmärksamhet har ägnats de regionala aspekterna på det svenska produktionssystemet.

Produktionskostnadsgruppen framhåller i sin inledande principdiskus- sion att verksamheten vid olika arbetsställen ofta är starkt specialiserad. Arbetsfördelningen inom det nationella produktionssystemet har drivits långt. Produktionsutfallet i en region är resultatet av ett lagarbete mellan enheter, av vilka några finns inom den observerade regionen och andra i övriga regioner. Förändringar som kan avläsas i en region kan vara en följd av händelser och omständigheter i andra regioner. Genom de länkar som förbinder olika arbetsställen får åtgärder och förändringar i en region alltid större eller mindre effekter i andra regioner.

I produktionssystemets enheter ingår fyra typer av arbetsfunktioner:

(1) Insamlingsfunktioner; (2) Tillverkningsfunktioner; (3) Servicefunktioner; (4) Administrativa funktioner.

Tyngdpunkten i sysselsättningen i Sverige har förskjutits från i första hand insamlings— och tillverkningsfunktioner till administrativa funk- tioner. Antalet befattningshavare i funktioner som svarar för utbyte och behandling av information — särskilt de mest kontaktintensiva — har ökat mycket kraftigt. Antalet kontaktintensiva befattningshavare beräknas ha stigit från 150 000 år 1960 till 250 000 år 1970 eller med ca 65 %. _

Den regionala omfördelningen av sysselsättningen har enligt produk- tionskostnadsgruppen inneburit en alltmer utpräglad funktionell differen- tiering mellan olika regioner. De informationsbehandlande, styrande ochy administrerande funktionerna har både inom den privata och inom den offentliga sektorn i allt större omfattning koncentrerats till storstads-

regionerna Stockholm, Malmö och Göteborg — i nu nämnd ordning. Samtidigt har tillverkning och godshantering — särskilt de rutinbetonade delarna — decentraliserats och fördelats mellan regioner med mindre befolkningsunderlag i olika delar av landet. Regionalt uppdelade organisa- tioner har blivit allt vanligare. Organisationer med stort antal sysselsatta har delats så att styrenheterna förlagts till någon storstadsregion, medan övriga enheter fått mer perifera lägen.

De kontaktintensiva befattningshavarna är en från regionalpolitisk synpunkt tungt vägande grupp. Hela gruppen omfattar visserligen endast ca 250 000 befattningshavare, men minst hälften av dessa finns i storstadsregionerna och ger där betydande sekundära sysselsättnings— effekter. De kontaktintensiva befattningshavarna knyter till sig personal för service samt registrering och bearbetning av information inom den egna organisationen. Samtidigt drar styrenheterna i storstadsregionerna till sig leverantörer av administrativ service. Regional koncentration av administration innebär också en koncentration av köpkraft genom att de kontaktintensiva befattningshavarna har en genomsnittsinkomst som är fyra gånger större än genomsnittsinkomsten för samtliga yrkesverksamma ilandet.

4.4.2. Fördelningen av näringslivets beslutsfunktioner

Till bilden av den regionala funktionsuppdelningen hör också en regional koncentration av beslutsfattandet i näringslivet. I en av delundersök- ningarna inom ERU:s produktionskostnadsstudiel visas att av de börs- noterade företagens huvudkontor år 1950 fanns 32% i Stockholms- regionen. År 1965 uppgick Stockholms-regionens andel till 38 % och år 1972 till 37 %. Under perioden 1950—1972 steg Malmö-regionens andel av antalet huvudkontor från 5 till 9 %. Däremot reducerades Göteborgs- regionens andel från 19 till 16 %. Tillsammans ökade storstadsregionernas andel av huvudkontoren från 56 % år 1950 till 62 % år 1972. Undersökningen beskriver också det svenska näringslivets ”ekonomiska maktstege”. Den geografiska spridningen av sammanlagt ca 16 000 styrelseuppdrag, 3 000 verkställande direktörer och 2 500 styrelseord- förande i svenska aktiebolag har kartlagts. Studien, som illustrerar förhållandena åren 1970 och 1971, visar att 58 % av de verkställande direktörerna återfanns i storstadsregionerna. En ännu större andel av styrelseuppdragen, 63 %, besattes av personer bosatta i storstadsregio— nerna, som också hyste 68% av styrelseordförandena. 1 Stockholms— regionen återfanns 38, 42 resp 46 % av de verkställande direktörerna, styrelseledamöterna och ordförandena. Den regionala koncentrationen av styrfunktionerna inom näringslivet kan vidare belysas av att enheter med i 55 % av antalet sysselsatta i landets 500 största industriföretag år 1970

styrdes och administrerades från storstadsregionerna, varav 33 % från

* Stockholms-regionen.

1 Lars Nordström, Mellanregionala beroenden — Maktens regionala koncentra- tion. lngår i 1974 års ERU-betänkande, Bilaga 8, Regionala beroenden (SOU 1974:3).

4.4.3. Köp och leveranser av varor och tjänster

1 produktionskostnadsgruppens beskrivning av det svenska produktions- systemet ingår också några kartläggningar som visar hur regionernas arbetsställen genom köp och leveranser av varor och tjänster är länkade till varandra och till arbetsställen i andra delar av landet. Fyra områden i olika delar av landet har studerats — Malmö A-region, Borås A-region, Kopparbergs län och Skellefteå/ Lycksele A-regioner. Undersökningen har omfattat arbetsställen inom tillverkningsindustrin och delar av uppdrags- verksamheten (företagsservice).

Undersökningen av industriföretagens försäljning visar att storstads- regionerna — och särskilt Stockholms-regionen — är en betydelsefull avsättningsmarknad för företagen i samtliga studerade regioner. Stock- holms-regionens andel av de fyra regionernas försäljning varierade mellan 25 % för Skellefteå/Lycksele A-regioner och 36 % för Borås A-region. Av Borås-regionens försäljning gick närmare 60 % till de tre storstadsregio— nerna. Företagen i Kopparbergs län och i Skellefteå/Lycksele-regionerna avsatte ca 40 resp 30 % av sin inhemska försäljning inom de tre storstads— regionerna. Malmö—företagens produkter stannade till 45 % i den egna regionen eller grannregionerna, medan 27% resp 9% av försäljningen gick till Stockholms— och Göteborgs—regionerna.

Storstadsregionerna har däremot enligt ERU:s kartläggning inte fullt så stor betydelse om man granskar de undersökta industriföretagens för- delning av inköpen. Andelen inköp från storstadsregionerna varierade från 39 % för Borås-regionens företag till 25 % storstadsinköp för Skellefteå/Lycksele-regionernas företag. En betydande del av inköpen, 40—50 %, gjordes för samtliga undersökta områden inom den egna regionen eller grannregionerna.

Leveransundersökningarna visar vidare att en mycket stor andel av försäljningen till Stockholm för samtliga regioners del utgjordes av leveranser till partihandeln. Likaså var en stor del av Kopparbergs— och Skellefteå/Lycksele-företagens inköp i Stockholms-regionen leveranser från partihandelsföretag. Malmö- och Borås-företagens inköp i Stockholm skedde däremot i liten grad via partihandeln. Däremot gick en stor del av inköpen i den egna resp närmast belägna storstadsregionen via parti- handeln. Flera av länkarna i leveranssystemet har alltså sin grund i

näringslivets relationer till partihandelsföretagen, som istor utsträckning, är koncentrerade till storstadsregionerna.

Serviceföretagens försäljning och inköp av tjänster har studerats på samma sätt som industriföretagens leveranser. Denna del av undersök- ningen har omfattat de tjänster som i officiell statistik rubriceras uppdrags- verksamhet. Serviceföretagens försäljning stannade till övervägande delen '

inom och i närheten av den egna regionen. Mellan 58 och 81 % av försäljningen i de studerade regionerna gick till företag inom den egna eller angränsande regioner. Av Malmö-företagens tjänsteproduktion av- sattes endast 30% utanför Skåne, varav 15 % inom företag i övriga storstadsregioner.

Serviceföretagens köp av tjänster skedde däremot i betydligt större

omfattning i storstadsregionerna. Borås och Skellefteå/Lycksele- regionernas företag köpte något mindre än knappt 70 % av sina tjänsteri storstadsregionerna. Företagen i Malmö-regionen gjorde knappt hälften av sina tjänsteinköp i de båda övriga storstadsregionerna, medan åter- stoden köptes i den egna regionen och i grannregionerna. Det bör observeras att serviceföretagens inköp av tjänster omfattade relativt begränsade belopp.

4.4.4. Personkon takter

ERU:s produktionskostnadsgrupp har också belyst beroendeförhål— landena inom produktionssystemet genom en kartläggning av de direkta personkontakterna inom näringsliv och offentlig förvaltning. Kontakt- undersökningen har syftat till att identifiera de informationsbehandlande och kontaktberoende funktionerna i samhället.

Enligt undersökningen svarar arbetsställen inom näringsgrenarna indu- stri, offentlig förvaltning och andra tjänster mätt iabsoluta tal för det största antalet externa personkontakter. Om hänsyn tas till det varie- rande antalet anställda inom olika näringsgrenar framstår intresseorgani- sationer och offentlig förvaltning som de mest kontaktberoende närings- grenarna. Undersökningen visar vidare att det är en avgränsad grupp administrativa befattningshavare som främst sköter de externa person— kontakterna. Omfattningen av kontaktarbetet är bla beroende av på vilken nivå i organisationen befattningshavaren befinner sig. Tjänstemän med en viss ställning inom en organisation har i första hand kontakter med tjänstemän på motsvarande nivå i andra organisationer. Resultaten av kontaktundersökningarna visar att industriföretag utan- för Stockholms—regionen sköter hälften av sitt kontaktarbete på den egna lokaliseringsorten. Kontakterna tas huvudsakligen med tillresande från Stockholm, utlandet och från närbelägna regionala centra. Den andra hälften av kontakttiden domineras av förbindelser inom Stockholms- regionen. För organisationer lokaliserade till Stockholms-regionen gäller att en mycket stor del av tiden ägnas kontakter i den egna regionen. Befattningshavare som arbetar i Stockholms-regionen ägnar med andra ”ord genomsnittligt sett betydligt mindre tid åt resor än kollegorna i

övriga delar av landet. De mellanregionala personkontakterna över långa avstånd har studerats med hjälp av en enkätundersökning omfattande passagerartrafiken på samtliga reguljära flyglinjer inom Sverige under en vecka i april månad 1967. I undersökningen registrerades drygt 5 000 kontakter mellan arbetsställen i regioner med flygplats. Kontaktmönstret dominerades helt av de tre storstadsregionerna. Två tredjedelar av antalet resenärer kom från dessa regioner. Storstadsregionerna utgjorde målet för ca 80% av antalet resenärer som avreste från andra regioner. Från arbetsställen inom Stockholms-regionen företogs ca 2 200 tjänsteresor med flyg till arbets- ställen i andra regioner under mätveckan. Samtidigt tog arbetsställen i Stockholms-regionen emot ungefär lika många besök utifrån.

4.5. Näringsstruktur och näringslivsutveckling i storstadsregionerna

4.5.1. Näringsstruktur

Näringsgrensstrukturen i storstadsregionerna skiljer sig i flera avseenden från näringsgrenssammansättningen i riket. Skillnader framträder också vid jämförelser mellan de tre storstadsregionerna. Figur 4.4 in- nehåller en jämförelse mellan storstadsregionernas andelar av den för- värvsarbetande dagbefolkningen inom olika näringsgrenar och resp regions andel av det totala antalet förvärvsarbetande. Figuren visar att Stockholms-regionens näringsgrenssammansättning väsentligt avviker från näringsgrensstrukturen i hela riket. Tillverkningsindustrin i regionen hade år 1970 en sysselsättningsandel som var sju procentenheter lägre än regionens andel av det totala antalet sysselsatta. I gengäld översteg Stockholms-regionens andel av sysselsättningen inom näringsgrenarna (l) handel, hotell- och restaurangverksamhet, (2) samfärdsel, post och tele, ' (3) bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet samt (4) offentlig förvalt- _ ning och andra tjänster väsentligt regionens totala sysselsättningsandel. Göteborgs- och Malmö-regionerna liknar varandra om man ser till näringsgrenssammansättningen. Avvikelserna från riksmönstret är dess- utom betydligt mindre än i Stockholms-regionen. År 1970 var både Göteborgs- och Malmö-regionernas andel av sysselsättningen inom näringsgrenen tillverkningsindustri endast en knapp procentenhet lägre än resp regions andel av det totala antalet förvärvsarbetande. Inom service- näringarna är bilden inte lika enhetlig. I Malmö-regionen översteg syssel- sättningsandelen för samtliga servicegrenar regionens andel av den totala sysselsättningen. Göteborgs-regionen hade däremot en sysselsättnings- andel inom näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster som understeg regionens andel av det totala antalet förvärvsarbetande.

Måttenhet: Andel i procent av dagbefolkningen

Näringsgren Stockholms-regionen Göteborgs—regionen Malmö-regionen Jordbruk, skogs— bruk m m Tillverknings- industri m m

Byggnadsindustri

Handel, hotell- och restau rangverksamhet Samfärdsel, post och tele Bank—, försäkrings- och uppdragsverksamhet

Offentlig förvaltning och andra tjänster

%? 0 10 20 30 40 0 1 0 20

(Den streckade linjen markerar regionens andel av det totala antalet förvärvsarbetan- de i riket)

Figur 4.4 Storstadsregionernas andel av den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket med fördelning på näringsgrenar år I 970

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1970

Skillnaderna i näringsstruktur mellan de tre storstadsregionerna kan också belysas genom beräkning av den sysselsättning som kan sägas vara av baskaraktär, dvs den arbetskraft som åtgår för att producera varor och tjänster som avsätts utanför den egna regionen.

Bassysselsättningens storlek i de tre storstadsområdena enligt denna definition anges genom att man bestämmer den minimisysselsättning som skulle krävas i varje region för att upprätthålla produktionen för lokalt behov. Den del av sysselsättningen som ligger utanför detta minimibehov antas vara knuten till regionens basproduktion. Beräkningarna av stor- stadsregionernas sysselsättningsbehov för lokal produktion har baserats på en analys av sysselsättningsstrukturen i storstadsregionerna och i de därnäst till folkmängden tio största kommunerna. I dessa tretton om- råden har den förvärvsarbetande befolkningen inom olika näringsgrenar år 1970 satts i relation till folkmängden. Den lägsta noterade andelen har för varje näringsgren antagits motsvara den minimisysselsättning som varje region skulle kräva för att producera varor och tjänster för den egna regionens behov.

Som framgår av tabell 4.5 skulle 350 000 av Stockholms-regionens 700 000 förvärvsarbetande år 1970 ha funnits inom vad som här kallats basnäringarna. Motsvarande sysselsättningsöverskott i Göteborgs- regionen skulle ha utgjort 135 000 sysselsatta och i Malmö-regionen 92 000 sysselsatta. Det totala antalet förvärvsarbetande i Göteborgs— och Malmö-regionerna var 300000 resp 190000 personer. I Stockholms- regionen skulle alltså exakt hälften av de förvärvsarbetande ha varit sysselsatta i produktion för lokalt bruk. I Göteborgs— och Malmö-regio- nerna uppgick den lokalt bundna andelen enligt beräkningarna till ca 55 % av det totala antalet förvärvsarbetande. Sysselsättningsutvecklingen .i storstadsregionerna skulle alltså — förenklat uttryckt — i ungefär lika istor grad styras av förändringar på den lokala marknaden som av , förändringar på avsättningsområdena utanför den egna regionen.

Tabell 4.5 Beräknat antal förvärvsarbetande inom basverksamhet (se text) med fördelning på näringsgrenar och storstadsregioner år 1970

Näringsgren Stockholms— Göteborgs— Malmö— regionen regionen regionen

Jordbruk, skogsbruk 0 3 300 3 900 Tillverkningsindustri 108 300 69 800 41 200

Byggnadsindustri 12 000 6 000 2 000 Handel, hotell- och restaurangverksamhet 50 600 15 700 13 200 Samfärdsel, post och tele 33 700 16 700 6 000 Bank-, försäkrings— och uppdragsverksamhet 51 200 9 600 6 100

Offentlig förvaltning

och andra tjänster 95 200 13 900 19 100

Summa 351 000 135 000 91 500

Enbart bassysselsättningens storlek ger emellertid inte den fullständiga bilden av regionens näringsgeografiska särdrag. Regionens näringsprofil framträder framför allt genom olikheter i basproduktionens samman- sättning. Tabell 4.5 visar att ungefär hälften av bassysselsättningen i både Göteborgs- och Malmö-regionerna år 1970 skulle ha funnits inom tillverk- ningsindustrin. Av återstående överskott i Göteborgs-regionen föll mer- parten på näringsgrenarna handel, hotell- och restaurangverksamhet samt samfärdsel, post och tele, medan bassysselsättningen inom näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster var förhållandevis låg. 1 Malmö- regionen svarade näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster däremot för den största överskottsposten efter tillverkningsindustrin. I Stockholms-regionen var bassysselsättningens fördelning på näringsgrenar enligt beräkningarna väsentligt annorlunda än i de båda övriga storstads- regionerna. Ungefär 30% av sysselsättningsöverskottet återfanns inom var och en av näringsgrenarna tillverkningsindustri samt offentlig förvalt- ning och andra tjänster. Lika stor var den sammanlagda bassysselsätt- ningen inom näringsgrenarna handel, restaurang- och hotellverksamhet samt bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet.

Resultaten av beräkningarna illustrerar väsentliga skillnader i närings-C'w profilen mellan å ena sidan Stockholms-regionen och å andra sidan ” Göteborgs- och Malmö-regionerna. Stockholms roll som lokaliseringsort för centrala riksmyndigheter och organisationer, större partihandels- företag, huvudkontor inom bank- och försäkringsverksamhet m m av- speglas i det stora ”överskottet” av förvärvsarbetande i servicenäringar i förhållande till det beräknade lokala behovet inom tjänstesektorn. Ser- vicenäringarnas bassysselsättning i de båda andra storstadsregionerna kan antas i första hand vara knuten till konsumtionsbehov inom resp landsdelar — västra och södra Sverige.

4.5.2. Näringslivsutveckling

Den förvärvsarbetande dagbefolkningen ökade i Stockholms-regionen enligt folkräkningarna med drygt 50 000 personer under perioden 1965— 1970, dvs lika mycket som under den närmast föregående femårsperio- den. Huvuddelen av ökningen i regionen — drygt 40 000 arbetstillfällen — föll som framgår av figur 4.5 på näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster. Bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet expanderade med tillsammans ca 15 000 sysselsatta. I övrigt ökade antalet arbetstill— fällen inom näringsgrenarna samfärdsel, post och tele samt byggnads- industri, medan tillverkningsindustrin förlorade ca 6 000 sysselsättnings- tillfällen.

Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) var antalet sysselsatta i Stockholms-regionen något färre år 1973 än år 1970. Betydande skillnader föreligger dock mellan de olika näringsgrenarna. Inom sektorn offentlig förvaltning och andra tjänster fortsatte tillväxten även efter år 1970 — fram till år 1973 ökade antalet arbetstillfällen i näringsgrenen med drygt 20 000. Bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet i Stockholms—regionen ökade med ca 4 000 arbetstillfällen,

Figur 4.5 Förändring i antalet arbetstillfällen i storstadsregionerna perioden 1 965— I 970

Måttenhet: 1 OOO-tal förvärvsarbetande (dagbefolkning)

Jordbruk m m

Tillverknings-

industri m m

Byggnadsindustri

Handel, hotell- och L— restaurangverksamhet En

Samfärdsel, post och tele

Bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet

Offentlig förvaltning och andra tjänster

Samtliga närings- grenar

—-10 Förklaring:

60

Stockholms-regionen Göteborgs-regionen Malmö—regionen

Källa: Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970

medan näringsgrenarna handel, hotell— och restaurangverksamhet samt samfärdsel, post och tele förlorade sammanlagt drygt 5 000 sysselsatta under åren 1971—1973. Samtidigt fortsatte sysselsättningsavgången inom den varuproducerande sektorn. Antalet arbetstillfällen minskade med något mer än 10 000 i vardera näringsgrenen tillverkningsindustri och byggnadsindustri. Tendenserna från de sista månaderna år 1973 och början av 1974 pekar enligt arbetskraftsundersökningarna på att antalet arbetstillfällen i Stockholms-regionen åter skulle ha ökat, främst som följd av stigande aktivitet inom industrisektorn. I Göteborgs-regionen ökade antalet arbetstillfällen med ca 16000 mellan åren 1965 och 1970. Denna ökning motsvarar hälften av föränd- ringen under 1960-talets första femårsperiod. Sysselsättningsföränd- ringarna i Göteborgs-regionen perioden 1965—1970 innefattar en minskning på sammanlagt ca 7 000 arbetstillfällen inom jordbruks— och industrisektorerna och en ungefär lika stor sammanlagd ökning inom byggnadsverksamhet, hotell- och restaurangverksamhet samt bank-, för- säkrings- och uppdragsverksamhet. Resultaten innebär att sysselsättningen

inom den privata sektorn inte nämnvärt förändrades mellan åren 1965 och 1970 och att sysselsättningsökningen följaktligen helt bars upp av tillväxten inom de statliga och kommunala sektorerna. Den statliga förvaltningen expanderade i Göteborgs-regionen med omkring 3000 arbetstillfällen, medan de primär- och landstingskommunala verksam- heterna svarade för ca 9 000 nya arbetstillfällen _'trots att dessa sektorer hade endast 15% av den totala sysselsättningen i regionen under perioden 1965—1970.

Efter år 1970 försvagades sysselsättningsökningen i Göteborgs- regionen om man jämför med utvecklingen under slutet av 1960-talet. Antalet arbetstillfällen var år 1973 enligt AKU knappt 7 000 fler än år 1970. Både tillverkningsindustrin och den offentliga förvaltningen ökade med 6 000 a 7 000 sysselsatta i Göteborgs-regionen mellan åren 1970 och 1973. Byggnadsindustrin förlorade under samma period ca 7 000 förvärvsarbetande.

I Malmö-regionen ökade antalet sysselsatta med ca 11000 mellan åren 1965 och 1970, vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av ökningen under perioden 1960—1965. Hela tillväxten under andra hälften av 1960-talet — sammanlagt drygt 16 000 arbetstillfällen — tillkom inom näringsgrenarna offentlig förvaltning och andra tjänster, handel, hotell- och restaurangverksamhet samt bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet. Industrisektorn förlorade däremot ca 4 000 förvärvsarbetande i Malmö-regionen perioden 1965—1970.

Mellan åren 1970 och 1973 förändrades inte det totala antalet sysselsatta inom Malmö-regionen i någon större utsträckning. Inom ramen för den oförändrade totala arbetskraftsefterfrågan förekom emellertid en viss omfördelning mellan olika näringsgrenar. Antalet arbetstillfällen minskade med vardera ca 3 000 i näringsgrenarna tillverk— ningsindustri, byggnadsindustri samt handel, hotell- och restaurangverk- samhet. Samtidigt ökade antalet arbetstillfällen med omkring 8 000 i näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster.

4.5.3. Industrisektorns bransch- och yrkesstruktur

Tidigare har framhållits att en av skillnaderna mellan storstadsregionerna, om man ser till näringsgrensstrukturen, är den låga andelen industrisyssel— satta i Stockholms-regionen i förhållande till andelen industrisysselsatta i de båda övriga regionerna. Även inom tillverkningsindustrin finns emel- lertid betydande skillnader mellan de tre regionerna. De mest påtagliga olikheterna, om man jämför Stockholms— och Göteborgs-regionerna med utgångspunkt från folkräkningsdata år 1970, består i en förhållandevis låg andel grafisk industri i Göteborgs-regionen samt en låg andel textil-, beklädnads- och lädervaruindustri i Stockholms-regionen. En väsentlig strukturell skillnad mellan de båda regionerna finns vidare inom metall- och verkstadsvaruindustrin: I Göteborgs-regionen svarar bil-, kullager- och varvsindustrin för ca två tredjedelar av metall— och verkstadsvaru-

V

industrins sysselsättning. I Stockholms-regionen ligger tyngdpunkten på .c),

elektroindustrin.

Malmö-regionens branschsammansättning avviker betydligt från de båda andra storstadsregionernas, främst på grund av att metall— och verkstadsvaruindustrin enligt folkräkningen 1970 svarar för en förhållan- devis begränsad del av industrisysselsättningen — ca 35 % mot ca 45 % i Stockholms-regionen och drygt 55 % i Göteborgs-regionen. Livsmedels- _industrin, den kemiska industrin samt jord- och stenindustrin har i

gengäld jämförelsevis höga sysselsättningsandelar i Malmö-regionen.

En mer genomgripande strukturell skillnad mellan å ena sidan Stock- holms-regionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmö-regionerna framträder då de industrisysselsatta fördelas på yrkesområden. Enligt data från slutet av 1960-talet återfinns hälften av de sysselsatta inom näringsgrenen tillverkningsindustri i Stockholms-regionen inom yrkes- området tillverkningsarbete. Motsvarande andel för de båda övriga stor- stadsregionerna är två tredjedelar. I gengäld ligger andelen för yrkes- områdena naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m samt kameralt och ' kontorstekniskt arbete ca sju procentenheter högre i Stockholms—regio-

nen än i Göteborgs— och Malmö-regionerna. Sifferolikheterna pekar på att det i Stockholms-regionens industrisektor finns ett betydligt större inslag .av företagsledande, administrativa och vetenskapliga funktioner än i

Göteborgs- och Malmö-regionerna.

Skillnaderna i industriell struktur mellan de tre storstadsregionerna framträder klart då resp regions bassysselsättning fördelas på branscher inom tillverkningsindustrin. En beräkning av sysselsättningens fördelning på produktion för lokalt behov och basproduktion enligt den metod, som redovisades tidigare i detta avsnitt, visar att 80 % av de sysselsatta inom industrin i Göteborgs- och Malmö-regionerna år 1970 och ca 70% i Stockholms-regionen skulle ha varit engagerade i produktion av varor för avsättning utanför den egna regionen. [ Stockholms- och Göteborgs- regionerna fanns ett fåtal branscher med särskilt stor bassysselsättning. "Sysselsättningsöverskotten” i Malmö-regionen var betydligt jämnare fördelade mellan olika industribranscher. De största överskotten i Stock- holms-regionen återfanns inom elektroindustrin, den grafiska industrin och maskinindustrin. Motsvarande dominans i Göteborgs-regionen utöva- des av transportmedels- och varvsindustrin samt maskinindustrin. Det är dessa branscher och deras utveckling som ger regionerna deras industriella karaktär och som i hög grad bestämmer den regionala industrisektorns expansionsmöjligheter.

4.5 .4 Industristrukturens förändringar

Sysselsättningsutvecklingen under 1960-talet inom industrisektorn kännetecknades för Stockholms-regionens del av en kraftig minskning av antalet arbetstillfällen. Nedgången under perioden 1965—1970 — sam- manlagt 6 000 sysselsatta — var dock betydligt mindre än förändringen under perioden 1960—1965. Minskningen översteg under 1960-talets första hälft 10 000 arbetstillfällen. Sysselsättningsnedgången inom industrin i Stockholms-regionen fortsatte under åren 1971 och 1972,

men upphörde under år 1973 och byttes mot slutet av året — enligt AKU — i en ökning.

Minskningen av antalet industrisysselsatta under 1960-talets andra hälft var i Stockholms-regionen relativt sett något starkare än i riket som helhet. Stockholms-regionen svarade år 1965 för 14,1 % av det totala antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i riket. År 1970 hade andelen sjunkit till 13,7 %. Den i absoluta tal största reduceringen av antalet arbetstillfällen inom industrin i Stockholms-regionen mellan åren 1965 och 1970 skedde inom branscherna elektroindustri samt textil-, beklädnads— och lädervaruindustri som båda förlorade ca 2 500 syssel- satta. I livsmedels- och dryckesvaruindustrin minskade sysselsättningen med knappt 1 500 personer under 1960-talets andra hälft.

Mellan åren 1965 och 1970 minskade antalet sysselsättningstillfällen inom industriföretagen i Göteborgs-regionen med ca 4 000. Sysselsätt- ningsutvecklingen under perioden 1965—1970 skiljde sig betydligt från förändringen mellan åren 1960 och 1965, då sysselsättningen inom industrisektorn ökade med ca 6 000 personer. Göteborgs-regionens andel av det totala antalet arbetstillfällen inom industrin i landet minskade från 8,3 % år 1965 till 8,1 % år 1970. AKU-resultaten tyder på att industri— sysselsättningen i Göteborgs-regionen åter ökat efter år 1970.

Främsta orsaken till den under 1960-talet förändrade utvecklingen i Göteborgs-regionen var sysselsättningsavgången inom textil-, beklädnads- och lädervaruindustrin som reducerades med ca 6 000 arbetstillfällen mellan åren 1965 och 1970. Samtidigt förlorade livsmedelsindustrin i runt tal ] 500 arbetstillfällen. Till viss del kompenserades dessa förluster av en sysselsättningsexpansion inom bilindustrin — knappt 4 000 syssel— ' satta —— och inom den kemiska industrin samt plast- och petroleum- industrin, som tillsammans ökade med något mindre än 1 000 arbetstill- fällen mellan åren 1965 och 1970 i Göteborgs-regionen.

Även i Malmö-regionen skiljde sig sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin under perioden 1965—1970 betydligt från föränd- ringen under 1960-talets första femårsperiod. Mellan åren 1960 och 1965 , ökade industrisysselsättningen något i regionen. Perioden 1965—1970 förlorade däremot industrin ca 4000 arbetstillfällen. Merparten av

sysselsättningsförlusterna — ca 3 000 arbetstillfällen —— ägde rum inom ,

textil-, beklädnads- och lädervaruindustrin. Även sysselsättningsminsk-x. ningen i Malmö-regionen under andra hälften av 1960-talet var relativt sett kraftigare än i riket i dess helhet. Regionens andel av det totala antalet arbetstillfällen inom industrin reducerades från 5,1 % till 4,8% mellan åren 1965 och 1970. Enligt AKU fortsatte nedgången för Malmö-regionens del under åren 1971—1973.

Sysselsättningsutvecklingen inom industrin i samtliga tre storstads- regioner var förhållandevis ogynnsam, om man jämför med föränd- ringen i riket i övrigt under perioden 1965—1970. Om industrins totala sysselsättning hade förändrats i samma takt mellan åren 1965 och 1970 inom storstadsregionerna som i hela riket skulle antalet sysselsatta i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna ha legat 8100, 1 900 resp 2200 högre än det faktiska antalet år 1970. Den ”förlorade”

sysselsättningen motsvarar 6, 2 resp 4 % av antalet arbetstillfällen inom industrin i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna.

Den ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen inom industrin i stor— stadsregionerna kan ha två orsaker: Den kan följa av en från tillväxtsyn- punkt mera ofördelaktig branschsammansättning i storstadsregionerna än i riket som helhet eller vara resultatet av en lägre sysselsättningstillväxti storstadsregionerna än i riket inom olika branscher.

Under perioden 1965—1970 var den faktiska sysselsättningsutveck- lingen i Stockholms-regionen betydligt mera gynnsam än den skulle ha varit om regionen haft rikets branschsammansättning. Skillnaderna mellan rikets samt Göteborgs— och Malmö-regionernas sysselsättningsut- veckling påverkades däremot obetydligt av branschstrukturen. Bransch- sammansättningen kan alltså inte förklara storstadsregionernas jämförel- sevis ofördelaktiga sysselsättningsutveckling. Följaktligen måste orsaken sökas i att sysselsättningsutvecklingen inom enskilda branscher var svagare i storstadsregionerna än i riket i övrigt. Särskilt inom Stockholms- regionen hade de enskilda branscherna en jämfört med riket ofördelaktig sysselsättningsutveckling — ”tillväxtunderskottet” uppgick under—perio- den 1965—1970 till sammanlagt när 12 000 sysselsatta. Enligt motsvaran- de beräkning skulle antalet sysselsatta i Göteborgs- och Malmö-regionerna ha varit 2 400 resp 1 800 fler om sysselsättningen inom varje bransch växt i samma takt som i riket som helhet mellan åren 1965 och 1970.

Den ogynnsamma sysselsättningsutvecklingen iStockholms— och Göte- borgs-regionerna kunde observeras i praktiskt taget samtliga branscher. I Stockholms-regionen var förändringen särskilt ofördelaktig inom metall- och verkstadsvaruindustrin, som svarade för två tredjedelar av tillväxt- underskottet. Textil-, beklädnads— och lädervaruindustrin visade det största underskottet i Göteborgs-regionen, medan sysselsättningen i metall- och verkstadsvaruindustrin tillväxte i något snabbare takt än i riket som helhet. I Malmö-regionen utvecklades livsmedels- och dryckes- varuindustrin samt massa-, pappers- och den grafiska industrin gynn- sammare än i landet som helhet. De största tillväxtunderskotten i Malmö-regionen föll på metall- och verkstadsvaruindustrin samt textil-, beklädnads— och lädervaruindustrin.

Utredningen har ovan i kapitel 3 visat att den negativa sysselsätt- jningsutvecklingen inom storstadslänens tillverkningsindustri till stor del *kan förklaras av ogynnsamma lokaliseringsförändringar. Resultatet av etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen under perioden 1966—1970 blev för Stockholms-regionens del ett bortfall på knappt [6 000 arbetstillfällen. Under samma period orsakade lokaliseringsföränd- ringarna en förlust på knappt 2 000 arbetstillfällen i Göteborgs och Bohus län, medan Malmöhus län förlorade ca 3 500 arbetstillfällen.

4.5.5. Servicesektorns struktur och utveckling

Beräkningar av storleken på den sysselsättning som ligger utanför vad som skulle behövas för att tillgodose den egna regionens servicebehov kan också användas för att belysa skillnaderna mellan de tre storstadsregio-

nerna när det gäller servicesektorns omfattning och struktur. Denna ”överskottssysselsättning” — ovan rubricerad bassysselsättningen — skulle år 1970 ha varit något större i Göteborgs-regionen än iMalmö—regionen, 55 000 resp 44 000 personer. Bassysselsättningen inom tjänstesektorn i Stockholms-regionen beräknas i sin tur ha varit mer än fyra gånger större än motsvarande sysselsättning i de båda andra regionerna.

Bassysselsättningens fördelning på näringsgrenar inom servicesektorn skulle vidare enligt beräkningarna ha varit väsentligt olika i de tre storstadsregionerna. I Stockholms-regionen svarade partihandel, upp- dragsverksamhet och offentlig förvaltning vardera för 30 000—40 000 sysselsatta inom basverksamheter år 1970. I Göteborgs-regionen beräknas sysselsättningen i basproduktion inom näringsgrenen samfärdsel ha varit lika stor som bassysselsättningen inom hela näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster, ca 14000 personer. Därutöver föll ca 20% — 11 000 arbetstillfällen — på näringsgrenen partihandel. Även Malmö—regionens bassysselsättning återfanns till betydande del — ca 30 % — inom partihandeln.

Av den totala sysselsättningsökningen inom servicesektorn i Stock- holms-regionen under perioden 1965—1970 — 55 000 arbetstillfällen — svarade de fyra näringsgrenarna uppdragsverksamhet, offentlig förvalt—g ning, hälso- och sjukvård samt socialvård tillsammans för ca 80 %. Inom var och en av dessa näringsgrenar ökade antalet förvärvsarbetande med drygt 10 000 personer. Tillskottet av sysselsättning inom servicesektorn åren 1965—1970 var betydligt lägre i Göteborgs- och Malmö-regionerna än i Stockholms-regionen, 21 000 resp 17 000 arbetstillfällen. Undervis- ning, hälso- och sjukvård samt socialvård svarade tillsammans för mer än 60 % av den totala tillväxten av arbetstillfällen i Göteborgs- och Malmö- regionerna mellan åren 1965 och 1970.

4.6. Storstadsregionernas arbetsmarknad

4.6.1 Sysselsättning och arbetslöshet — en översikt

Enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) minskade antalet sysselsatta personer något i Stockholms-regionen mellan åren 1970 och 1973. Göteborgs—regionen hade en mindre ökning, medan antalet sysselsattai Malmö-regionen inte genomgick någon förändring under perioden. I

l

samtliga regioner minskade antalet sysselsatta män. Antalet sysselsatta kvinnor ökade däremot något åren 1971—1973.

Under slutet av år 1973 och början av år 1974 steg enligt AKU antalet sysselsatta åter i Stockholms— och Göteborgs-regionerna. Sysselsättningen i Malmö-regionen var däremot lika stor i början av år 1974 som under första delen av år 1973. Parallellt med minskningen i antalet sysselsatta mellan åren 1970 och 1972 steg antalet arbetslösa i storstadsregionerna enligt AKU. Under år 1973 minskade därefter antalet arbetslösa något — en utveckling som fortsatte under början av år 1974. Antalet arbetslösa i Stockholms-

regionen ökade från 8 000 personer genomsnittligt under år 1970 till 17 000 personer år 1972, men minskade till 14 000 personer år 1973. I Göteborgs- och Malmö-regionerna ökade antalet arbetslösa med 3 000 resp 4 000 personer om man jämför årsmedeltalen för 1970 och 1972. Antalet arbetslösa förändrades sedan obetydligt i Göteborgs-regionen under år 1973 och utgjorde i medeltal under året 8 000. I Malmö-regio- nen minskade däremot antalet arbetslösa med 2 000 personer mellan åren 1972 och 1973 till 6 000 personer. Under första kvartalet 1974 var antalet arbetslösa i samtliga storstadsregioner lägre än under motsvarande period år 1973.

Den förhållandevis ogynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden i storstadsregionerna under början av 1970-talet kan dock inte dölja det faktum att sysselsättningssituationen i stort var bättre i storstadsre- gionerna än i riket i övrigt. Det relativa arbetskraftstalet, dvs antalet personer i arbetskraften i förhållande till hela befolkningen i åldern . 16—74 är, låg betydligt högre istorstadsregionerna än i riket som helhet.

Emellertid fanns ganska betydande skillnader mellan de tre storstads- regionerna särskilt när det gäller sysselsättningen för kvinnor.

Det relativa arbetskraftstalet för kvinnor i Göteborgs-regionen ökade långsammare än arbetskraftstalet i hela riket efter år 1970 och låg år 1973 i nivå med riksmedeltalet. Vid samma tidpunkt översteg Malmö- regionens kvinnliga arbetskraftstal riksgenomsnittet med fyra procent- enheter. Det relativa arbetskraftstalet för kvinnor iStockholms—regionen låg år 1973 drygt sju procentenheter över riksgenomsnittet.

Den i förhållande till riket som helhet ogynnsamma förändringen 1 antalet arbetslösa i storstadsregionerna, som den redovisas i AKU, bekräftas av arbetsförmedlingarnas registrering av antalet arbetslösa. Under år 1973 svarade storstadsregionerna för 20—25 % av det totala antalet registrerade arbetslösa. Totalt för de tre storstadsregionerna innebar detta en fördubbling av andelen från år 1970. Den relativt sett kraftigaste ökningen av arbetslösheten efter år 1970 ägde rum i Malmö- regionen, som fram till år 1973 istort sett trefaldigade sin andel av rikets arbetslöshet — till ca 6 %. Stockholms-regionens andel, som år 1970 låg på drygt 5 %, fördubblades fram till år 1973. Göteborgs-regionens andel av riksarbetslösheten ökade däremot mindre — från knappt 5 % år 1970 till ca 6 % år 1973. Nedgången i antalet arbetslösa i storstadsregionerna under slutet av år 1973 och början av år 1974 var i stort sett parallell med förändringen i landet i övrigt. Storstadsregionernas andel av arbets- lösheten i hela riket låg kvar på 1973 års nivå även under första kvartalet 1974.

4.6.2. Förändringar i efterfrågan på arbetskraft

Antalet arbetstagare berörda av varsel om personalinskränkning översteg i samtliga storstadsregioner vid början av 1970-talet betydligt den nivå som observerades under konjukturnedgången åren 1967—1968. Samtidigt reducerades antalet lediga platser. Platsutbudet sjönk med 30—50 % i de tre regionerna mellan åren 1970 och 1971. Nedgången slog igenom med

större kraft i Stockholms- och Malmö-regionerna än i Göteborgs-re- gionen.

Varseln om personalinskränkningar genom driftsomläggningar omfatta- de i Stockholms—regionen 2 OOO—3 000 personer årligen under slutet av 1960-talet, men berörde nästan 5 000 personer år 1971. Under år 1972 var antalet varselberörda i Stockholms—regionen knappt 3 000 och år 1973 något mindre än 2 000 personer. I Göteborgs-regionen ökade effekterna av varslen från 1 000 ä 1 500 anställda årligen under perioden 1967—1970 till ca 2 000 personer per år perioden 1971—1973.

Utvecklingen i Malmö-regionen skedde sannolikt efter samma linjer som i de båda övriga regionerna. Antalet varselberörda i hela Malmöhus län — särredovisning för Malmö—regionen saknas — ökade från omkring 1 000 personer i genomsnitt åren 1969—1970 till 3 500—4 000 personer åren 1971 och 1972. Under år 1973 minskade antalet varselberörda till knappt 2000 personer.

År 1971 var — enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistiska redovisning — för första gången under l960- och 1970-talen antalet lediga platser i Göteborgs- och Malmö-regionerna färre än antalet arbetslösa. Under år 1972 blev förhållandet detsamma i Stockholms-regionen. I genomsnitt fanns under åren 1972—1973 två arbetslösa per ledig plats i Malmö- regionen, omkring 1,5 arbetslösa per ledig plats i Göteborgs-regionen och drygt en arbetslös per ledig plats i Stockholms-regionen.

Under första kvartalet 1974 svängde relationen mellan antalet arbetslösa och antalet lediga platser tillbaka mot en övervikt för antalet lediga platser. I april 1974 motsvarades varje anmäld arbetslös av drygt 1,5 registrerade lediga platser vid arbetsförmedlingarna i Stockholms— och Göteborgs-regionerna. I Malmö-regionen var antalet anmälda arbetslösa lika stort som antalet registrerade lediga platser.

4.6.3. Arbetsmarknadens matchningsproblem

Numerär jämvikt mellan antal arbetslösa och lediga platser betyder givetvis inte att fullständig balans råder på arbetsmarknaden. Företag som efterfrågar arbetskraft ställer ofta krav t ex i fråga om ålder, utbildning, och yrkesvana som inte uppfylls av alla arbetssökande. Redovisningen i tabell 4.6 ger en mycket grov indikation på svårigheterna att matcha utbudet av lediga platser mot de arbetslösas efterfrågan på arbete.

Som framgår av tabellen förelåg i december 1973 för Stockhoms- och Göteborgs-regionerna en ungefärlig jämvikt mellan antalet lediga platser och antalet arbetslösa. Även om man antar att samtliga arbetslösa skulle kunnat anvisas en ledig plats inom önskat yrkesområde hade i Stock- holms-regionen 2 800 arbetslösa blivit utan arbete. Samtidigt skulle 2 300 lediga platser inte ha kunnat fyllas av registrerade arbetssökande. I Göteborgs-regionen var balansen något bättre — 1000 arbetslösa och lediga platser skulle enligt samma teoretiska förutsättningar ha blivit över. Det skall poängteras att denna beräkning inte säger något om de verkliga möjligheterna att para de lediga platserna med de registrerade arbetslösa. I realiteten föreligger speciella krav och önskemål från både

Tabell 4.6 Vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa och lediga platser inom olika storstadsregioner med fördelning på yrkesområden 1973—12—10

Yrkesområde Stockholm 9- Göteborgs— M almö— regionen regionena regionenb

Arbets— Lediga Arbets— Lediga Arbets— Lediga lösa platser lösa platser lösa platser Tekniskt m m, 1 600 2 600 900 900 1 300 800 administrativt, kameralt, kontors— tekniskt och kom- mersiellt arbete Byggnadsarbete 1 400 0 400 200 100 200 Tillverkningsarbete, 1 100 900 1 000 1 900 1 100 400

maskinskötsel m m exkl byggnads- och stuveriarbete

Servicearbete 5 00 1 800 500 600 700 400 Övriga yrkesom- 1 800 600 1 300 500 1 200 300 råden Samtliga yrkes— 6 400 6 000 4 100 4 000 4 400 2 100 områden

3 Inkl Alingsås och Vårgårda kommuner. b Inkl Trelleborgs kommun.

Källa: AMS, Meddelande från statistiksektionen.

arbetsgivare och arbetssökande vilket ytterligare begränsar matchnings- möjligheterna.

Trots dessa reservationer kan en jämförelse mellan storstadsregionerna med avseende på utbuds/efterfrågebalansen inom olika yrkesområden bidra till att illustrera skillnaderna i arbetsmarknadsläget. Hela över- skottet av lediga platser i Stockholms-regionen lokaliserades till kontors- och serviceyrkena. Däremot rådde i Göteborgs-regionen numerär balans och i Malmö-regionen ett överskott på arbetssökande inom dessa sekto- rer. Vidare förelåg ett överskott på arbetssökande inom b yggnadsyrken i Stockholms-regionen, medan arbetsmarknaden i stort sett befann sig i balans inom byggsektorn i de båda andra storstadsregionerna.

Inom yrkesområdet tillverkningsarbete observerades också väsentliga skillnader mellan regionerna. I Göteborgs-regionen rådde en markant överefterfrågan på ”industriarbetskraft”. Stockholms-regionen uppvisade däremot ett mindre överskott på arbetssökande till industrin. I Malmö- regionen — där antalet arbetslösa var lika stort som i de båda övriga regionerna — innebar den mycket låga efterfrågan på arbetskraft ett betydande överskott av personer som sökte tillverkningsarbete.

4.6.4. Göteborgs-undersökningen

Nyligen genomförda undersökningar vid länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har bekräftat att den rent numerära balansen på arbets-

marknaden — en ledig plats per arbetslös — långtifrån garanterar en verklig överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Länsarbetsnämnden gjorde i augusti 1973 i samband med räkningen av antalet arbetslösa och lediga platser en kartläggning av de arbetssökandes yrkesönskemål, de lediga platsernas fördelning på yrkesområden och av eventuella arbetshinder hos de arbetssökande1 .

Antalet registrerade arbetslösa i Göteborgs och Bohus län uppgick i augusti 1973, enligt tabell 4. 7, till 4 200 personer. Antalet platser lediga som kunde tillsättas omedelbart var 4 300. Av de arbetslösa hade 2 500, eller nästan 60 %, begränsningar av något slag i arbetsutbudet. För knappt häften av de arbetssökande ansågs åldern vara ett hinder för förvärvsarbetet.

Tre yrkesområden dominerade de arbetssökandes yrkesönskemål. Sysselsättning inom yrkesområdena naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m samt inom servicearbete och tillverkningsarbete efterfrågades av vardera ca 1 000 personer. Av de lediga platserna fanns huvuddelen — 1 400 resp 1 200 — inom yrkesområdena tillverkningsarbete och service- arbete. För tillverkningsarbete rådde alltså teoretiskt sett balans mellan utbud och efterfrågan. En närmare analys av utbud och efterfrågan visade att hälften av de arbetssökande var kvinnor och en fjärdedel män över 55 år. Företagen sökte emellertid företrädesvis yngre män med viss utbild- ning.

Inom serviceyrkena var situationen delvis en annan. Även där rådde en relativt god numerär balans mellan utbud och efterfrågan. Inom service- området pågår ständigt en stor omsättning av både lediganmälda platser

Tabell 4.7 Antal arbetssökande samt anmälda lediga platser vid arbetsförmedlingen i Göteborgs och Bohus län med fördelning på yrkesområden i augusti 1973

Yrkesområde Arbetssökande Lediga platser

Naturvetenskapligt, tekniskt, samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete samt administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete 990 390 Vårdarbete inom hälso- och sjukvård

samt medicinskt arbete 120 400 Servicearbete 940 1 200 Tillverkningsarbete 1 020 1 360 Byggnadsarbete 590 890 Övrigt arbete 5203 90 Summa 4 180 4 330

a Inkl 160 sökande utan specificerade yrkesönskemål.

1 Augustiundersökningen följdes under november 1973 av en bredare studie som på de punkter jämförelser är möjliga gav i stort sett samma resultat som den tidigare här refererade undersökningen.

och arbetssökande. En betydande del av det stora antalet arbetslösa och lediga platser var därför sannolikt relativt nyanmälda önskemål, som på kort tid skulle komma att tillgodoses av förmedlingen. Även bland de sökande till arbeten inom serviceyrkena kan emellertid också ha funnits ett antal personer med olika former av arbetshandikapp.

En annan typ av matchningsproblem framträdde inom yrkesområdet naturvetenskapligt och tekniskt arbete m m. Bland de sökande fanns ett stort antal långtidsutbildade personer utan egentlig begränsning i arbets- utbudet men med en utbildning som inte stämde med efterfrågan.

Matchningsproblemen på arbetsmarknaden framträder ännu tydligare om man i stället för hela länet betraktar balanssituationen enbart vid arbetsförmedlingen i Göteborg. Av 1 600 lediga platser inom tillverk- ningsarbete i Göteborg stod ca 1 100 till förfogande för svetsare, grovplåtslagare, verkstadsmekaniker och maskinmontörer. Arbetskrafts- utbudet inom yrkesområdet uppgick till knappt 600 personer, varav 300 kvinnor och 100 män äldre än 55 år, dvs personer som efterfrågades i liten utsträckning av företagen. Inom yrkesområdet vårdarbete efterfrå- gades 400 personer, varav drygt 300 läkare, tandläkare och sjuksköter- skor. Antalet arbetssökande var 50. Omkring 600 arbetslösa sökte arbete inom yrkesområdet tekniskt, vetenskapligt, administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete, men antalet lediga platser inom yrkesområdet stannade vid drygt 200.

Länsarbetsnämndens undersökning visade att det vid sidan av en snabb genomströmning, som vid Göteborgs-förmedlingen under år 1973 upp- gick till 5 000 år 6 000 personer per månad, fanns en betydande arbetskraftsresurs bestående av sökande med begränsat arbetsutbud. Därutöver dominerades det icke utnyttjade arbetskraftsutbudet av en stor grupp kvinnor och långtidsutbildade. Samtidigt förelåg ett markant efterfrågeöverskott främst i fråga om yrkesutbildade industriarbetare.

4.6.5. Konsekvenserna av ett antal företagsnedlaggningar

Undersökningar som behandlar arbetsmarknadseffekterna av före- tagsnedläggningar är relativt få och avser i huvudsak händelser under 1960-talets sista femårsperiod. Den kvantitativt mest omfattande undersökningen av detta slag publicerades av arbetsmarknadsstyrelsen år 1972'1. Undersökningen redovisar sysselsättningssituationen en viss tid efter driftsomläggningen för 11 500 personer som under åren 1966— 1972 varslades om avsked på grund av personalinskränkning eller drifts- nedläggelse. Undersökningstidpunkten varierade för de studerade 87 driftsomläggningarna från en till tolv månader efter omläggningen.

Av de 11 500 arbetstagarna vid de nedlagda arbetsställena hade 67 % erhållit nytt arbete vid undersökningstillfället. Totalt 10 % var registre- rade som arbetslösa. Återstående 20% fördelades ganska jämt på kate- gorierna personer i utbildning, personer i arkiv- och beredskapsarbete,

1 AMS, Meddelande från utredningshyrån 197220.

pensionerade, långtidssjuka och ej arbetssökande. Undersökningen visade att 75 % av de arbetslösa var äldre än 55 år.

Längden av den tid som förflutit mellan tidpunkten för driftsomlägg- ningen och tidpunkten för undersökningen visade sig ha liten betydelse för resultaten. Andelen arbetslösa låg på ca 10 % både för de driftsinskränk- ningar som undersöktes 1—3 månader efter förändringen och för de som undersöktes efter 10—12 månader. Däremot kunde vissa skillnader konstateras vid jämförelse mellan branscherna. En något lägre andel fick arbete efter omställningar inom textilindustrin än inom verkstadsvaru- industrin samt massa- och pappersindustrin. En betydande skillnad förelåg också mellan olika personalkategorier. Av omställningsberörda " tjänstemän var 4 % arbetslösa vid undersökningstillfället, bland arbetar- personalen 12 %. För åtta driftsomläggningar med 2 100 berörda arbetstagare inhäm- tades uppgifter om arbetsförhållandena för de personer som erhållit arbete i öppna marknaden. Knappt 50 % av dessa hade erhållit sänkt lön vid arbetsplatsbytet. Vid en allmän bedömning av arbetsbytet ansåg hälften av de berörda att det inte fanns någon större skillnad mellan det gamla och det nya arbetet, medan en tredjedel ansåg att det nya arbetet var bättre än det tidigare.

Förutom arbetsmarknadsstyrelsens breda uppföljning av omställnings- drabbade arbetstagare har gjorts studier av sysselsättningssituationen för friställda arbetstagare vid några av de företag som lagt ned verksamhet i storstadsregionerna:

E] Under tiden oktober 1966 — september 1968 avvecklades driften vid Electrolux AB:s fabrik inom Hammarby industriområde i Stockholm. Tillverkningen flyttades till Motala. Omläggningen berörde ca 480 kollek- tivanställda och 100 tjänstemän. Enligt länsarbetsnämndens noteringar1 hade i september 1967 sammanlagt 250 anställda slutat vid företaget och fått nya anställningar genom eget initiativ eller med arbetsförmedlingens hjälp. Av de återstående 325 anställda sökte 240 arbetsförmedlingens stöd för att få nytt arbete. I slutet av oktober 1968 återstod 28 personer att placera. Efter semesterperioden 1969 fanns ingen tidigare anställd vid Hammarby-fabriken anmäld hos arbetsförmedlingen, vilket innebar att 220 av de ursprungligen 240 anmälda erhållit nytt arbete.

D I uppföljningsstudier som gjordes av arbetsmarknadsstyrelsen åren 1967el968 av några företag som lagt ner verksamheten under år 1966 ingick bl a en redovisning av sysselsättningssituationen för friställd personal vid Mab & Mya AB i Malmöz. Driften vid företaget, som hade ca 500 anställda vid varseltillfället, avvecklades under perioden 1966—1967. Huvuddelen av permitteringarna skedde under andra kvartalet 1966. Genom en enkätundersökning tillfrågades sammanlagt 474 personer om sin sysselsättningssituation i november 1967. Av 405 svarande hade 70 % fast arbete i november 1967. Av återstående 120 personer var hälften

1 Länsarbetsnämnden i Stockholms län, PM 1969-10-23. 2 AMS, Meddelande från utredningsbyrån 196 7:30 och ]968:43.

sjuka, pensionerade eller dylikt. Knappt 10 % — drygt 30 personer — av de svarande var utan arbete och önskade sådant.

Bland de som erhållit arbete hade knappt 40% arbetsuppgifter som liknade dem de hade i det nedlagda företaget. Omplaceringarna ledde till ett betydande antal byten av näringsgren och yrke hos den friställda personalen. Hälften av de omplacerade ansåg att arbetsuppgifterna på den , nya arbetsplatsen var lika kvalificerade som uppgifterna före friställ-

ningen, medan en fjärdedel ansåg sig ha fått mer kvalificerade arbetsupp— gifter. En tredjedel av de svarande uppgav att lönen höjts i samband med omplaceringen, knappt 40 % att lönen var oförändrad och något mindre än 30 % att de fått lägre lön.

El Under år 1969 avvecklades driften vid AB JA Wettergren & Co i Göteborg. Företaget, som var verksamt inom konfektionsindustrin, sys— selsatte 190 personer vid varslet i juni 1969. En undersökning av de friställdas sysselsättningssituation ca 12 månader efter nedläggningen genomfördes som ett seminariearbete vid Socialhögskolan i Göteborg under år 19711. Hälften av de svarande hade nytt arbete redan vid nedläggningen _ huvuddelen genom omplacering inom koncernen. Drygt ett år efter nedläggningen hade två tredjedelar av samtliga friställda fått ny anställ- ning. Totalt 19% angav att de var arbetslösa. Flertalet av dessa var kvinnor och äldre. Hälften av de sysselsatta hade återigen erhållit arbete inom teko-branschen. För 60% av de omplacerade hade ekonomin påverkats i någon riktning: 40 % hade fått det ekonomiskt bättre, 20 % sämre löneförmåner.

J; De redovisade undersökningarnmpekar sammanfattningsvis på att minst

70 % av personalen som friställts vid produktionsställen nedlagda under slutet av 1960-talet såväl inom storstadsregionerna som i övriga delar av landet kunde byta anställning —— men flera först efter viss tid. Omkring 10 %, främst äldre arbetstagare och kvinnor, drabbades av arbetslöshet i minst ett år, medan återstoden av olika skäl utgick ur arbetskraften. För hälften av dem som fått nytt arbete innebar den nya sysselsättningen inga större förändringar. De personer som upplevde en förbättring i sin arbetssituation var något fler än de som fick vidkännas försämringar på grund av arbetsplatsbytet.

4.6.6. Personalomsa'ttningen inom verkstadsindustrin

De påtvingade arbetsplatsbyten som blir följden av nedläggningar och driftsinskränkningar inorn företagen är omfattande men volymen under- stiger den spontana rörligheten på arbetsmarknaden. En undersökning från början av 1960-talet visade att endast 20—25 % av arbetsbytena tvingades fram av förändringar i driftenz. En aktuell studie av personal- omsättningen inom verkstadsindustrin har utförts i samarbete mellan

' Ingrid Löfstrand, Rosemarie Prytz, Kerstin Sparredal, Frislälld arbetskraft inom TEK O-industrin, Socialhögskolan i Göteborg, 1971.

2 Bengt Rundblad,Arbetskraftens rörlighet, IUI 1964.

Svenska Metallindustriarbetareförbundet och Sveriges Verkstadsförening. Resultatet av undersökningen, som omfattar perioden 1969—1972, har publicerats som en bilaga till industristrukturutredningen1 .

Undersökningen visar att knappt 70 % av arbetarpersonalen vid före- tagen i undersökningen — medlemsföretagen i Sveriges verkstadsförening med ca 200 000 sysselsatta arbetare — var anställda inom samma företag både är 1969 och år 1972. Mer än 30 % av de sysselsatta lämnade alltså sina anställningar under en treårsperiod. Personalomsättningen påverka— des till viss del av konjunkturläget. Under högkonjukturåret 1970 slutade drygt 25 % av arbetarna vid undersökningsföretagen — åren 1971 och 1972 sjönk andelen till 18 resp 15 %.

Undersökningen fångade år 1972 in ca 80000 arbetare, som inte tillhörde de undersökta företagen är 1969, och alltså nyrekryterades åren 1969—1972. Siffran utgör en betydande underskattning av den totala rekryteringen, eftersom den inte omfattar dem som både nyanställts i och lämnat företaget under de tre åren. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar skulle det totala antalet nyanställningar ha uppgått till närmare 200000 personer under de tre åren. Mer än hälften av de nyrekryterade skulle alltså ha slutat sina anställningar under den stude— rade perioden.

Undersökningen ger möjligheter till regionala jämförelser — särskild redovisning föreligger för Stockholms— och Göteborgs-regionerna. I Stockholms-regionen återfanns endast 65 % av antalet anställda men i Göteborgs—regionen hela 77 % av arbetarna vid samma företag både är 1969 och 1970. År 1972 hade *'kvarstannandefrekvensen” ökat till 74 % i Stockholms-området och till 81 % i Göteborgs-området. Under båda åren var alltså avgången i Stockholms-området väsentligt högre än genomsnittet, medan rörligheten i Göteborgs-områdets företag endast obetydligt avvek från riksgenomsnittet.

Bakom de regionala skillnaderna låg — till viss del —— variationer i rörligheten mellan olika branscher, yrken och företagsstorlekar. En lägre personalomsättning än genomsnittet observerades inom varvsindustrin och bilindustrin, medan t ex rnetallmanufakturindustrin och elektroindu- strin låg något över genomsnittet. Till yrkesgrupper med lägre omsättning än genomsnittet hörde verktygsarbetare, maskinreparatörer och grovplåt— slagare. Svetsare samt serie- och bandhopsättare lämnade omvänt före- tagen i större utsträckning än genomsnittet. Andelen arbetare utan företagsbyten uppvisade en med företagsstorleken ökande siffra under samtliga tre år i undersökningen. Personalomsättningen inom företag med mer än 500 arbetare låg under hela perioden under och inom företag med högst 25 anställda över genomsnittet.

1Industristrukturutredningen, Svensk industri, Verkstadsindustrins arbets— marknad — kartläggning av arbetskraftsströmmar ] 96 9— 19 72 (SOU 1974113).

(ing,/(, , ,

4.6.7. Länsarbetsnämndernas bedömningar av arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna '

De i flera hänseenden nya tendenser på arbetsmarknaden i storstads- regionerna som påvisats i sifferredovisningen tidigare i detta avsnitt kommer också till uttryck i länsarbetsnämndernas beskrivningar av arbetsmarknadssituationen och i deras framtidsbedömningar'. El Länsarbetsnämnden iStockholms län har framhållit att sysselsättnings- situationen inom industrin i Stockholms-regionen kännetecknades av en överefterfrågan på arbetskraft ända fram till slutet av 1960-talet. Därefter förändrades arbetsmarknadssituationen. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin sjönk från i runt tal 5 000 lediga platser i genomsnitt per månad under år 1970 till ca 1 000 i början av år 1973. Trots den redovisade utvecklingen rådde brist på yrkesutbildad arbetskraft även under åren 1971 och 1972.

Under slutet av år 1973 ökade åter efterfrågan på arbetskraft till industrin i Stockholms-regionen. Det totala antalet arbetslösa minskade emellertid långsammare i länet än i riket i övrigt, främst beroende på att arbetskraftsefterfrågan inom tjänstesektorn låg kvar på en låg nivå. Tjänstemannagruppernas andel av antalet arbetslösa ökade väsentligt under början av 1970-talet. Kvinnorna svarade för en allt större del av arbetslösheten — vid slutet av år 1973 en tredjedel av antalet arbetslösa.

Försämringen i arbetsmarknadsläget i Stockholms-regionen efter år 1970 hade enligt länsarbetsnämnden flera orsaker. Vissa industribran- ; scher hade praktiskt taget försvunnit från regionen, tex textil- och

konfektionsindustrin. Vidare hade skett en ökning av antalet företags— _ fusioner som gett negativa sysselsättningseffekter i Stockholms—regio- __ nen. Till detta skall läggas ökade svårigheter att placera vissa grupper av

arbetssökande. Andelen svårplacerade personer steg under början av 1970-talet till 15 å 20 % av de arbetssökande efter att tidigare ha utgjort endast 5 å 10 %.

Länsarbetsnämndens bedömning av arbetsmarknadsutsikterna våren 1974 innehöll krav på kraftfulla insatser från arbetsförmedlingens sida för att stimulera de arbetssökandes yrkesrörlighet. Nämnden ansåg också att större insatser kunde bli nödvändiga för att påverka den geografiska rörligheten hos vissa grupper av arbetssökande. Arbetsmarknadsläget i stort karakteriserades av en ökad efterfrågan på arbetskraft. Trots minskningen av arbetslösheten under början av 1974 var antalet arbets- lösa enligt nämndens bedömning fortfarande relativt högt.

Det ökade utbudet av lediga platser i Stockholms-regionen under början av 1974 härrörde i stor utsträckning från verkstadsindustrin. Länsarbetsnämnden framhöll att industrins efterfrågan på yrkesarbets- kraft inte kunde fyllas. Inom flera industribranscher — främst verkstads- industrins olika sektorer — angav företagen planerade produktionsök- ningar och behov av ytterligare arbetskraft under år 1974. Den största bristen på arbetskraft bedömdes komma att föreligga inom yrkesområ-

1 Den följande redovisningen är i huvudsak baserad på genomgångar av nämnder- nas rapporter om arbetsmarknadsutsikterna.

dena verkstadsmetallarbete och elektroarbete. Även inom vissa yrkesom- råden utanför tillverkningssektorn väntades en bestående arbetskrafts- brist, t ex inom vårdyrkena samt inom transport- och kommunikations- arbete.

Länsarbetsnämnden har i olika sammanhang pekat på regionala balans- problem inom länet: I Norrtälje- och Nynäshamns-regionerna samt i skärgårdskommunema uppträder samma typ av regionalpolitiska problem som inom glesbygdsområdena i andra delar av landet. Andra balans- problem har med den ”sneda arbetsplatslokaliseringen" inom Stock- holms-regionen att göra.

Det största arbetsområdet — innerstaden — hade år 1968 en förvärvs- arbetande dagbefolkning på 340 000 personer, medan nattbefolkningen stannade vid 150 000 personer. Inpendlingsöverskott förekom därutöver endast i Solna kommun, som hade en nattbefolkning på 32 000 personer och en dagbefolkning på 38 000 personer. Det största bosättningsom- rådet — södra förorterna — hade däremot ett betydande utpendlingsöver- skott. Nattbefolkningen uppgick till 178 000 personer, medan dagbefolk- ningen stannade vid 97 000 personer. I flera av de halvcentrala områdena var nattbefolkningen 2—3 gånger så stor som dagbefolkningen. Länsar- betsnämnden har uttalat sig för en spridning av arbetsplatserna inom regionen.

Den lokala olikheten i förvärvsintensiteten samt av industrisysselsätt- ningens fördelning inom Stockholms-regionen år 1970 framgår av kartorna A och B, som utgör en del av grundmaterialet för ERU:s studie om utvecklingen i storstadsregionerna]

E] Enligt länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län upphörde den i arbetsmarknadshänseende långvarigt överhettade perioden i Göteborgs- regionen i stort sett i och med konjunkturdämpningen år 1967. Utveck- lingen har därefter, enligt nämndens bedömning, kännetecknats av en allt mer utpräglad strukturell obalans på arbetsmarknaden. Sedan slutet av 1960-talet har det rått en konstant överefterfrågan på yrkeskunnig, manlig arbetskraft till den tunga industrin — varven samt kullager- och bilindustrin. Samtidigt har antalet arbetstillfällen inom den sk lätta industrin minskat. Textil- och konfektionsindustri saknas nu praktiskt taget helt inom regionen. Under år 1973 avvecklades också delar av lädervaruindustrin.

Tjänstemännen började få speciella svårigheter genom förändringar på arbetsmarknaden i Göteborgs-regionen åren 1971—1973. Införandet av nya kontorsrutiner och en allmän strävan att rationalisera kontorsverk- samheten drabbade särskilt hårt äldre personer med begränsad, otidsenlig utbildning — arbetskraft som inte passade in i de nya kontorssystemen. De äldre kontorsanställdas prekära arbetsmarknadssituation förstärktes av ensidigheten i Göteborgs-regionens näringsstruktur. Jämfört med de andra storstadsregionerna har Göteborgs-regionen en mycket stor varu- producerande men en liten tjänsteproducerande sektor.

' Motsvarande beskrivningar för Göteborgs— och Malmö-regionerna kommer att redovisas i Ds A l974:5.

Näringsstrukturen försvårade också enligt länsarbetsnämnden möjlig- heterna för den nytillträdande ungdomen på arbetsmarknaden. Place- ringsmöjligheterna inom servicesektorn var begränsade och ungdoms— arbetslösheten ökade kraftigt. Under år 1973 var sysselsättningssitua- tionen särskilt allvarlig inom handeln. Enligt länsarbetsnämndens upp- fattning hade en viss överetablering skett inom detaljhandelssektorn. De nya anläggningarna hade slagit ut ett antal äldre butiker, vars personal haft svårt att finna ny sysselsättning. Minskningen av antalet arbetstill- fällen inom den lätta industrin och den begränsade tillväxten i arbets- kraftsefterfrågan inom servicesektorn i Göteborgs —regionen ledde också till en avsevärd försämring av kvinnornas sysselsättningssituation. Kvin- nornas andel av antalet arbetslösa uppgick år 1969 till 15—20 % men ökade till 40—50 % i genomsnitt under år 1973.

I arbetsmarknadsprognosen våren 1974 konstaterade länsarbets- nämnden i Göteborgs och Bohus län att den pågående konjunkturupp- gången kunde väntas leda till en stor efterfrågan på arbetskraft speciellt inom verkstadsindustrin. De stora företagen inom bil— och varvsindustrin förutsågs få ökade svårigheter att rekrytera arbetskraft. Förbättringen av arbetsmarknadssituationen under början av år 1974 löste dock inte alla problem: Kvinnoarbetslösheten och arbetslösheten bland ungdomen på- verkades inte i någon högre grad. Inte heller äldre och handikappade personers sysselsättning förbättrades på ett avgörande sätt genom kon-

junkturuppgången. Den ökade arbetskraftsefterfrågan inom verkstadsindustrin skulle

enligt länsarbetsnämnden leda till en förbättring av arbetsmarknadsläget för verkstadstekniker och i viss män för personer med kontorsteknisk utbildning. Bristen på personal inom vårdsektorn bedömdes komma att kvarstå. Länsarbetsnämnden förutsåg vidare en ökad arbetskraftsefter- frågan inom transport- och kommunikationssektorn, medan den låga efterfrågan inom administrativa yrken och kommersiellt arbete bedömdes komma att bestå.

D Länsarbetsnämnden i Malmöhus län registrerade i likhet med organen i de båda andra storstadslänen en kraftig försämring i arbetsmarknadsläget efter år 1970. Ett uttryck för den förändrade situationen i Malmö-regio- nen var enligt länsarbetsnämnden att beredskapsarbetena i länet år 1971 för första gången nådde en mer omfattande nivå. Överefterfrågan på arbetskraft omfattade efter år 1970 endast yrkesutbildad arbetskraft för verkstadsindustrin.

Inom övriga delar av arbetsmarknaden var förändringarna under åren 1970—1973 genomgående av negativt slag. Regionens industrisektor drabbades av ett flertal företagsnedläggningar. Särskilt utsatta branscher var textil- och konfektionsindustrin samt läder- och gummivaruindustrin. Samtidigt stagnerade sysselsättningsexpansionen inom servicenäringarna.

Nedgången i arbetskraftsefterfrågan drabbade främst två grupper på arbetsmarknaden: Ungefär hälften av de arbetslösa i Malmö-regionen vid slutet av år 1973 var kvinnor. Det begränsade utbudet av nya arbetstill- fällen, särskilt inom servicesektorn, beskar de nytillträdande ungdomarna möjligheter att erhålla arbete. Större delen av antalet arbetslösa ung-

domar utgjordes av personer med utbildning på grundskolenivån, men även antalet arbetslösa personer med gymnasie- och högskoleutbildning var betydande.

Förutom kvinnor och ungdomar konfronterades också vissa grupper av tjänstemän med en allt ogynnsammare arbetsmarknadssituation i Malmö- regionen efter år 1970. Ökningen av antalet arbetslösa tjänstemän var främst en följd av nedläggningen av industriföretag och omställnings- problem i samband med att företagen införde nya kontorsrutiner. Dessutom bidrog förändringar inom parti— och detaljhandeln till ökningen av arbetslösheten bland tjänstemännen — dels avvecklades ett antal partihandelsföretag inom regionen, dels orsakade koncentrationen inom detaljhandeln en reducering i sysselsättningen.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län förutsåg i sin bedömning våren 1974 en ökad efterfrågan på arbetskraft inom industrin som en följd av den pågående konjunkturförbättringen. Den ökade efterfrågan bedömdes i första hand avse yrkesutbildad arbetskraft i tillverkningen men även tjänstemän och arbetskraft utan yrkesvana. Personalbrist förutsågs inom varvsindustrin, gummivaruindustrin, den grafiska industrin, den kemiska industrin och livsmedelsindustrin.

Utanför industrisektorn skulle enligt länsarbetsnämndens bedömning, bristen på personal inom vårdsektorn komma att bestå. Sysselsättnings- situationen för kontors- och förvaltningspersonal samt tekniker antogs komma att förbättras successivt. Däremot fanns ingen antydan till förbättring av arbetsmarknadssituationen för de långtidsutbildade.

4.7. Storstadsregionernas befolkningsutveckling

Den försämrade arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna åren 1971—1973 fick också betydande återverkningar på befolkningsutveck- lingen. Som framgår av tabell 4.8 ökade storstadsregionernas folkmängd med i genomsnitt 40 000 personer per år under 1960-talet. Efter år 1970 reducerades befolkningstillväxten kontinuerligt för att under år 1973 upphöra helt. Utvecklingsmönstren var likartade i samtliga tre regioner. Nedgången i befolkningstillväxten slog dock igenom tidigare och med något större kraft i Stockholms-regionen än i Göteborgs— och Malmö- regionerna. Nedgången i befolkningstillväxten i storstadsregionerna skedde jäm- sides med en långtgående omfördelning av befolkningen inom regionerna. Som framgår av figur 4.6 minskade folkmängden i Stockholms kommun med 130 000 personer mellan åren 1960 och 1973, medan folkmängden i resten av regionen ökade med drygt 340 000 personer. I Göteborgs- och Malmö-regionerna höll folkmängdstillväxten i centralortskommunerna jämna steg med tillväxten i regionernas ytterområden under hela 1960- talet. Åren 1971—1973 gjorde emellertid också Göteborgs och Malmö kommuner betydande folkmängdsförluster, medan båda regionernas

Figur 4.6 Befolknings— utveckling i olika delar av storstadsregionerna perioden 1 960—1 973

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Tabell 4.8 Folkmängd och folkmängdsförändring i storstadsregionerna perioden 1960—1973 Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Region Folkmängd Folkmängdsförändringigenornsnitt Folkmängd

per år

1960 1961— l966— 1971 1972 1973 1973

1965 1970 Stockholms— ] 223 22 21 9 0 0 I 447 regionen Göteborgs- 564 10 12 8 2 0 688 regionen Malmö- 335 7 7 5 3 1 417 regionen

Millor: SCB, Officiell befolkningsstatistik.

ytterområden fortsatte att växa i ungefär samma takt som under 1960-talet. Eftersom storstadsregionernas arbetsplatser till största delen är lokaliserade till regionernas centrala delar har, som delvis framgått av

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

850

so.. .

Övriga

_..—1 Stockholms- .! regionen

Stockholms kommun

Göteborgs kommun

Malmö kommun

Övriga Göteborgs- regionen

lllllllllllllllllllllllllllll' ! "|"! Övriga Ma|mö. llll . "" ""..."..uuulu uulunnnuullluuluu. lllll" 1reg|onen 'qu ' 07— . 1—— "| År 1960 1965 1970 1973

redovisningen i avsnitt 4.6 förändringarna i befolkningsfördelningen medfört betydande obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbets- kraft inom olika delar av regionerna.

Befolkningens fördelning inom Stockholms-regionen samt andel invå- nare med gymnasieutbildning i olika delar av regionen framgår av kartorna C och D, som hämtats från grundmaterialet för ERU:s storstadsstudie.l

Den kraftiga nedgången i folkmängdstillväxten efter år 1970 förklaras helt av en försämring i storstadsregionernas flyttningsnetton gentemot övriga delar av landet och utlandet. Som framgår av figur 4.7 var den naturliga folkökningen (födelseöverskottet) i storstadsregionerna åren 1971—1972 något större än genomsnittet under andra hälften av 1960-ta- let.

Figuren visar att både det inrikes och det utrikes flyttningsöverskottet minskade kraftigt i samtliga storstadsregioner efter år 1970. Stockholms- regionen fick vidkännas ett negativt inrikes flyttningsnetto redan under

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Födelseöverskott Inrikes flyttningsnetto

Stockholms- regionen

Göteborgs-5

regionen

Malmö- regionen

O O regionen Göteborgs- regionen Stockholms- —6 —6 regionen År 1967 1970 1973 1967 1970 1973

Malmö- regionen

Göteborgs- regionen

"t _ "" rGegiåggrrrgs Stockholms- Stockholms— regionen regionen _6 | —1 5 _. År 1967 1970 1973 1967 1970 1973

1 Motsvarande beskrivningar för Göteborgs— och Malmö-regionerna kommer att redovisas i Ds A l974:5.

Figur 4. 7 Födelseöver- skott, flyttningsnetton och total folkökningi

storstadsregionerna åren I 96 7— I 9 73

Källa: SCB, Officiell befolkningsstatistik

Tabell 4.9 Nettoflyttning i storstadsregionerna fördelad på åldersgrupper år 1973

Ålder, år Stockholms— Göteborgs- Malmö- rcgionen regionen regionen

-—14 —4 100 —2 200 —1 100 15—24 "13 400 +] 200 +1 200 25—39 —4 900 —2 600 —1 400 40—55 —1700 — 500 —- 200 56—69 —1 600 _ 300 i 0 70— — 200 i 0 + 100 Summa —9 100 —4 400 —1 400

Källa: SCB, Befolkningsförändringar 1973, Del 2.

år 1971. Göteborgs— och Malmö-regionerna erhöll däremot fortfarande ett relativt betydande tillskott genom flyttningsutbytet med övriga delar av landet under år 1971. År 1972 blev även Göteborgs-regionens inrikes flyttningsnetto negativt — Malmö-regionens först under år 1973. Negativa — om än olika stora — utrikes flyttningsnetton registrerades år 1972 i samtliga tre regioner.

Flyttningsförlusterna i storstadsregionerna var störst inom åldrarna 25—39 år. Som framgår av tabell 4.9 gjorde Stockholms- regionen en nettoförlust i flyttningsutbytet på 4 900 personer i åldrarna 25—39 år under år 1973. Göteborgs- och Malmö-regionerna förlorade samma år 2 600 resp 1 400 invånare i samma åldersgrupp. Som en följd av nettoutflyttningen i åldersgruppen 25—39 år noteras också en bety- dande nettoutflyttning av barn i åldrarna 0—14 år. Däremot registrerades en nettoinflyttning i åldrarna 15—24 år.

Minskningen i storstadsregionernas flyttningsnetton efter år 1970 var resultatet av en minskad inflyttning och ökad utflyttning. I Stockholms- regionen var antalet inflyttare omkring 6 000 färre år 1973 än år 1968 —— det sista året under 1960-talet med låg flyttningsaktivitet. Också i Göteborgs- och Malmö-regionerna var antalet inflyttare lägre år 1973 än år 1968. Samtidigt ökade antalet utflyttare — i Stockholms-regionen med ca 6 000 mellan åren 1968 och 1973 samt i Göteborgs— och Malmö- regionema med 3 500 resp 2 500 personer. '

Den kraftiga nedgången i det utrikes flyttningsnettot förklaras främst av en betydande ökning av antalet emigranter. I Stockholms-regionen var antalet utvandrare ca 5 000 fler under år 1973 än under år 1968. Ökningen av antalet utvandrare från Göteborgs- och Malmö-regionerna beräknas till drygt 3 000 resp knappt 2 000 personer —- en följd av att antalet hemvändande utländska medborgare ökade starkt efter år 1970.

4.8. Bedömningar av storstadsregionernas framtida utveckling

4.8.1. Planeringsorganens fram tidsbedömningar

Som en följd av den vikande befolkningsutvecklingen och förändringeni arbetsmarknadsläget efter år 1970 har de planerande organen inom

6605

'>Ö9 % DÖ9—Ö7%DÖ7-65%D(65% Mötvörde saknas

————— Stockholms kommungräns _ Europaväg. riksväg

Karta A Sysselsatta [ Stockholm 19 70

Källa." ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. '

Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Storstäder har i allmänhet en stor andel förvärvsarbetande. Skillnaden mellan bostadsområden i Stockholm är dock markanta. Lidingö och Danderyds kommuner samt områdena Västerort och Saltsjöbaden har låga värden. Bilden visar var nya arbetstillfällen måste skapas för att sysselsättningen skall bli likvärdig i alla delar av regionen.

mu

6 5 5 5 då bli/II. 1600 1610 1620 1630 1640 1650 . >24 % .24'20%.20'16 %D(16% % Mätvärde saknas ----- Stockholms kommungräns _ Europaväg. riksväg

Karta B Industrisysselsatta i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

I Stockholms kommun arbetar få av de bosatta inom industrin. Många industri- anställda pendlar in till arbetsplatser inom kommunens gränser. I stora drag överensstämmer dock industrins lokalisering med bosättningen för de anställda. Detta gäller bl.a. Södertälje, Botkyrka och Upplands-Bro kommuner.

X Nk . ,

1600 1610 1620 1630 1640 Antal personer i 1000—tal

'>3o lao-20 .20—10 Dio-1 841/Mätvärde saknas

————— Stockholms kommungräns

Europaväg, riksväg

Karta C Befolkningen i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 1974:2. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Centrala Stor-Stockholm har som regel mer än 30 000 invånare inom tre km från varje plats. Nybyggda förorter är mindre kompakta. I Haninge, Botkyrka och Upplands-Väsby kommuner bor högst 20 000 personer inom motsvarande yta.

HUDDINGE

!,

%#!!!”

1600 1610 1620 D >Ö % DÖ'Å» % D 4-2 % B(z % % Mötvörde saknas ————— Stockholms kommungräns _ Europaväg, riksväg

Karta D Bosatta med allmän gymnasieutbildning i Stockholm 1970

Källa: ERU:s bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970

Anm: Kartan återger förhållanden inom bostadsområden. För varje mätpunkt har uppmätts förhållanden inom en cirkel med tre kilometers radie. Se vidare SOU 197412. Datorbearbetningar: Hans Hertling.

Skillnader mellan Stockholms norra och södra delar kan illustreras med folkräk— ningens utbildningsdata. Norr om en linje mellan Lovön (Ekerö kommun) och Saltsjöbaden (Nacka kommun) har ofta mer än 7 % av befolkningen studerat i allmänna gymnasier.

storstadsregionerna vidtagit omfattande revideringar av sina prognoser. För de delar av framtidsbedömningarna som gäller 1970-talet har också statsmakternas regionalpolitiska mål — i första hand som de kommer till uttryck i befolkningsramarna — påverkat planeringen.

Aktuella bedömningar av sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen inom storstadsregionerna för återstoden av 1970-talet förutsätter en långsammare tillväxt än som framgår av planer och prognoser från slutet av 1960-talet. För Stockholms län har landstingets planeringskontor räknat fram en planeringsnivå år 1980 på 1 537 000 invånare]. Denna nivå avviker från det värde som länsstyrelsen med utgångspunkt från statsmakternas beslut om befolkningsramarna fastställt som riktvärde — 1 600 000 invånare år 1980. Planeringskontorets preliminära planerings- . nivå motsvarar en utveckling där folkmängdstillväxten stannar vid den naturliga folkökningen och in- och utflyttning följaktligen balanserar varandra.

Planeringen av samhällsutbyggnaden i Göteborgs-regionen bygger för närvarande på en befolkningsprognos som för hela Göteborgs-regionen motsvarar drygt 720 000 invånare år 1980 och 740 000 invånare år 19852. Denna prognos ligger också till grund för det bostadsbyggnads— program för Göteborgs-regionen åren 1974—1978 som utarbetats av Göteborgs-regionens kommunalförbund. Jämfört med planeringsnivån från början av 1970-talet — 790000 invånare år 1980 — innebär planeringsorganens nu gällande bedömningar en avsevärd nedjustering av takten i befolknings- och sysselsättningsökningen inom Göteborgs-regio- nen.

Den kommunala planeringen inom Malmö-regionen inriktas för när- varande mot en befolkningsnivå år 1980 för hela Sydvästra Skånes kommunalförbund (Malmö-regionen och Trelleborgs kommun) på 492 000 invånare. I planeringen av bostadsbyggandet inom regionen3 har folkmängden år 1985 angetts till 520 000 invånare. Detta motsvarar en planeringsnivå som är 50000 personer lägre än minimialternativet i kommunalförbundets förslag till regionplan år 1972. De kommunala planeringsorganens prognoser för befolkningsutveck- lingen inom storstadsregionerna pekar således mot en väsentligt! lägre utvecklingstakt än som bedömdes trolig vid slutet av 1960-talet. De ovan redovisade beräkningarna ses nu över inom ramen för arbetet med Länsplanering 1974. Nya bedömningar kan komma att resultera i planeringsnivåer, som, åtminstone för Stockholms- och Göteborgs- regionerna, ligger i närheten av det undre värdet i statsmakternas befolkningsramar för resp län. Försiktigheten i framtidsbedömningarna tycks ha grundats på ett antagande att storstadsregionernas flyttningsnet- ton, som minskade kraftigt under 1970-talets första år, kommer att stabiliseras på en låg nivå. Den prognoserade avsaktningen i storstads-

1 Stockholms läns landsting, planeringskontoret, PM 1973-12—27. 2 Göteborgs kommun, Programplanering, mars 1974. 3 Sydvästra Skånes kommunalförbund, Bostadsbyggnadsprogram 1974—1978 för sydvästra Skåne.

regionernas sysselsättnings- och befolkningstillväxt skulle enligt dessa antaganden snarare vara en följd av brist på arbetskraft än resultatet av en förväntad svag utveckling av arbetskraftsefterfrågan.

För Stockholms-regionens del har förvaltningsutskottets planerings- kontor bedömt den föreslagna planeringsnivån som rimlig med hänsyn till de av allt att döma kvarstående produktivitetsfördelarna av en Stockholms-lokalisering och den observerade stora befolkningsutflytt- ningen under de senaste åren. I kommentarer till sysselsättnings- och befolkningsprognosen för Göteborgs-regionen framhåller stadskontorets utredningsavdelning att den faktor som framför allt påverkar befolknings- utvecklingen i Göteborgs-regionen är flyttningsutbytet med omgivande regioner och med utlandet. Under åren 1972 och 1973 hade Göteborgs- regionen en negativ nettoflyttning trots att arbetskraftsefterfrågan ökade. Orsaken anges vara en väsentlig förbättring av sysselsättningsläget i regionens inflyttningsomland samt en minskad invandring av finländsk arbetskraft till Göteborgs-regionen.

4.8.2. Handlingsprogram för den inomregionala fördelningen av sysselsättningstillfällena

De kommunala planeringsorganen har jämsides med arbetet på prognoser och program för den framtida sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen inom storstadsområdena aktualiserat frågan om en påverkan av den inomregionala arbetsplatslokaliseringen. Inom Stockholms läns lands- ting har tillsatts en arbetsgrupp för utredning rörande uppgifter för landstinget i det regionala planeringsarbetet rn m. Denna utredning aktualiserades bl a av ett flertal yttranden över förslagen till Regionplan 1970 och Regionplan 1973 samt ett antal motioner och andra framställ- ningar till landstinget med yrkande om ett vidgat landstingsansvar när det gäller planeringen i länet. Krav har vidare framförts på att landstinget, som huvudman för den regionala planeringen, måste söka skaffa sig erforderliga medel för att kunna genomföra planerna enligt de uppställda målen för samhällsutbyggandet. En översyn av samordningen mellan landstingets och de statliga organens planeringsverksamhet har också påyrkats.

Inom Göteborgs-området har Göteborgs-regionens kommunalförbund genomfört en utredning om lokalisering och dimensionering av arbets- områden inom regionen. Utredningen har mynnat ut i ett förslag om en samordnad planering av utbyggnaden av arbetsplatsområden i Göteborgs- regionen. Syftet är att genom en samverkan mellan kommunerna i fråga om utbudet av mark för arbetsområden i regionen styra företagens lokalisering i enlighet med de allmänna mål som ställts upp för fördelning av bostäder och arbetsplatser inom regionen.

4.9 Storstadsregioner — en sammanfattning

Den redovisade översikten av teoribildningen kring storstadsregionernas uppkomst och utvecklingsförutsättningar pekar ut vissa faktorer som haft

avgörandets betydelse för storstadstillväxten:

Cl Stordriftens fördelar inom industriell och administrativ verksamhet; El Många verksamheters behov av närhet till stora marknader; El Kontaktbehovet som källa till de administrativa funktionernas koncentration.

Översikten antyder vidare att fokus i den svenska diskussionen kring storstadsproblemen under senare år har flyttats från slutsatser om nivåns betydelse för regionernas struktur och utveckling till överväganden kring regionernas balanssvårigheter.

Den internationella utblicken, som sätter in de svenska storstadsre- gionerna i deras globala sammanhang, placerar Stockholms-regionen långt ned bland de industrialiserade ländernas huvudregioner — både i fråga om befolkningsnivå och när det gäller befolkningstillväxt. I ett nordiskt perspektiv råder god överensstämmelse mellan de svenska, danska och norska storstadsregionerna om man jämför folkmängdsutveckling, flytt- ningsrörelser, näringslivsstruktur och bostadsproduktion. En dämpad expansionstakt kunde observeras både i de svenska storstadsregionerna och Köpenhamns— och Oslo-regionema under början av 1970-talet.

Storstadsregionerna har en nyckelställning i det svenska produktions- och kontaktsystemet:

Cl Storstadsregionerna svarar för en mycket hög andel av köpen från och leveranserna till företag inom andra regioner; El Storstadsregionerna — främst Stockholms-regionen — dominerar det nåt som bildas av de direkta personkontakterna; D I storstadsregionerna finns huvuddelen av näringslivets beslutsfattare.

Undersökningar av produktions— och levnadsförhållandena i de svenska storstadsregionerna visar att de tre regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har många gemensamma drag, men att det också finns skillnader mellan å ena sidan Stockholms-regionen och å andra sidan Göteborgs- och Malmö-regionerna. Förändringarna i Göteborgs- och Malmö-regioner- na avviker i sin tur från utvecklingen inom landet i övrigt.

Näringsstrukturen i storstadsregionerna kännetecknas — jämfört med riket — av en överrepresentation för servicesektorns verksamheter och en motsvarande underrepresentation för industrisektorn. Särskilt gäller detta Stockholms-regionen. Det mönstret har förstärkts under det senaste decenniet genom att servicesektorn, relativt sett, expanderat kraftigare och industrisektorn svagare i storstadsregionerna än inom landet i övrigt.

Arbetsmarknaden i storstadsregionerna, som fram till slutet av 1960- talet kännetecknades av överefterfrågan på arbetskraft inom flertalet verksamhetsområden, förändrades perioden 1970—1973 enligt i stort sett samma mönster som arbetsmarknaden i övriga regioner:

E] Ökningen av antalet sysselsatta upphörde; EI Antalet arbetslösa steg kraftigt mellan åren 1970 och 1972, men minskade åter under år 1973.

Ökningen av antalet arbetslösa drabbade särskilt kategorierna kvinnor, ungdomar och äldre tjänstemän. Förändringen av antalet arbetslösa i början av 1970-talet var relativt sett mera ogynnsamma i storstadsregio- nerna än i riket i övrigt. Storstadsregionernas andel av rikets arbetslöshet fördubblades i det närmaste mellan åren 1970 och 1973. Parallellt med att antalet arbetslösa ökade sjönk antalet lediga platser betydligt. Åren 1972—1973 var antalet arbetslösa istorstadsregionerna fler än antalet lediga platser, vilket aldrig inträffade under 1960- talet. Arbetsmarknadens balansproblem förstärktes ytterligare av den brist på överensstämmelse som förelåg mellan de arbetssökandes yrkesönskemål och platsutbudets struktur. Länsarbetsnämndernas be- dömningar våren 1974 av arbetsmarknadsutsikterna för återstoden av år 1974 pekade på en avsevärd förbättring av arbetsmarknadssituationen i storstadsregionerna minskade, ökade utflyttningen. Mönstret var detsam- ma både i fråga om den inrikes och när det gäller den utrikes

omflyttningen. Stagnationen på arbetsmarknaden åren 1971—1973 är en av förkla- ringarna till nedgången i befolkningstillväxten i storstadsregionerna under början av 1970-talet. 1960-talets kraftiga befolkningsexpansion trappades ned successivt efter år 1970 och hade år 1973 praktiskt taget upphört i samtliga tre regioner. Bakom nedgången i befolkningstillväxten låg förändringarna i flyttningsrörelserna. Samtidigt som inflyttningen till storstadsregionerna minskade ökade utflyttningen. Mönstret var det- samma både i fråga om den inrikes och när det det gäller den utrikes omflyttningen.

Förändringarna i arbetsmarknads- och befolkningsförhållandena under början av 1970-talet har påverkat de regionala planeringsorganens bedöm- ningar av storstadsregionernas framtida utveckling. Befolkningsprogno- serna från slutet av 1960-talet har justerats avsevärt och närmat sig värden vid den undre gränsen i statsmakternas befolkningsramar. Sam- tidigt har de regionala planeringsorganen ägnat ett ökat intresse åt storstadsregionernas inomregionala struktur- och balansproblem.

5 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte

5.1. Den statliga stödgivningen budgetåren 1960/1961—1972/1973

5 . 1.1 Stödprogrammets utveckling — en inledning

Det nuvarande statliga finansiella stödet för regionalpolitiskt motiverade etableringar och utvidgningar av enskilda industriföretag har sitt ursprung i den långivning som statsmakterna i slutet av 1930-talet genom de nybildade företagareföreningarna ställde till förfogande för utveckling i första hand av hantverksföretag och mindre industrier. Tillkomsten av industrilånegarantierna i mitten av 1950-talet — ett statligt borgens- åtagande för reguljära bankkrediter regionalt administrerat av företagare- föreningarna — innebar en betydande utvidgning av stödgivningen: De individuella finansieringsinsatserna kunde ökas och gav även medelstora företag möjligheter att utnyttja det statliga stödet. De lokaliseringspoli- tiska strävandena i företagareföreningarnas låne- och garantigivning blev genom statsmakternas lokaliseringspolitiska beslut under 1950-talet efter hand mer entydigt uttalade.

En avgörande breddning i den ekonomiska stödgivningen genom- fördes år 1963 när möjligheter öppnades för företag att efter sär- skilda medgivanden i varje enskilt fall ta i anspråk investeringsfonds- medel i lokaliseringspolitiskt syfte. Samtidigt inleddes en försöksverksam- het med uppförande av industrilokaler som statskommunala beredskaps- arbeten. Den senare stödformen skulle brukas temporärt — iavvaktan på den slutgiltiga utformningen av lokaliseringsstödet — men kom att användas i viss utsträckning även sedan det nya lokaliseringspolitiska stödet införts år 1965.

Lokaliseringsstödet omfattade inledningsvis statliga bidrag och lån till industriella investeringar samt utbildningsbidrag, men utökades år 1970 med flera andra former av stöd: flyttningsbidrag till s k nyckelarbets- kraft, flyttningsersättning avseende maskiner, sysselsättningsstöd samt lånegarantier för anskaffande av omsättningstillgångar och byggnadskre- ditiv i de reguljära kreditinstituten. Ursprungligen stod dessa möjligheter till lokaliseringsstöd öppna för industriföretag och turistanläggningar. Genom 1970 års beslut blev industriserviceföretag och s k industriliknan- de verksamhet och år 1973 även vissa former av partihandel samt reklam-

onAIIsrkINGssrou

SYSSlLSAHNINGSSIOD

ruusrousvöo

UTIIIONINGSSIOD

ortsnvcossvoo IOKALISHINGSSAMRÄD

ImuszIcu—Ivu

fLYIYNINGSIlDRAG

nummret NADSUWIDNING

Imrisz-Imssroim urvmc—s nu m on:/uu ÅvtN IPDUSVIILIKNANM vakuum" ocn Imusmstmct Iouusmncgsroon UWIDGAS nu [O(ALISERINGSSIw I FORM AV LÅN CIN IIDIAG TILL IWSVII— LÅNEGAMN" Föl ÅNSKAFFNING AV A" MAYVÅ ÄVEN VISSA SMG AV ronne 001 runsuurxceumcu vm "mammon | wce- nomsrxmm. ALLMÄNNA oc» INte muut—on ocn umuosvucsm- Iman ocn wrsxmu | rossu mm men nom genom". IsvooowJMr Imac. I nu. sroooerntv UNIDGAS. hop Iwnas rm, mm va mma _ smort UNIDGAS nu ATV GÄLLA ALI svoo vn: ammo AV SYSSELSAH- vrmsmnn INOM on INIi "DOOM— NNGEN I INDUSVRIFDIHAG INOM wu som KAN nam; Laurust- lm IN:: sidnamn | IIIucssroIa (INOM mmm) ww Iwws ' nu; Nu:s?

smort ul'VIDGAS nu. ul GALLA stor: nu VISSA "ANS'ORWI AvtN vlsu rut—malm nu.

FRÅN ALLMÄNNA Honom") AlLMANäSlaoaÅDU

kw mom nu, "73:95 nonc— ros unnar—ama AV nanm» VID urvmeu urliwnmcssrco. SCHAILONSIOD I ALLMÄNNA SIODOMRÅDEI YO! IN- leuAuLtwt &er urVIDGAlx Forma. 'MNING av ABUSKIAFWN samt om sroo vm tomma vmrsumromnc. ha men nu, Iwws utan" smo mL KOMMUNALA svs. rgcscxsvwcsmntv MED sloa nu Nrwrmrt ocu SELSÄIVNINGSINSATSEI. Kaur-mv ISMSKILD socm. srmcr | ouslvaotl. | TMFIK um srlect | Gits-voon hwlmd bil, I: »wlmzun. Ir mum-so

ooLIGAvocIsu ww VID UNIDGNING ocn iYAILtNNC— | sromwsricloNn _ ha, mms: nu, m::so

UmYGGNAD Av Imuswctmu trauman ha» mrsa

muut. IIIL trumma Aursuoant vm rum—unc— snar SVAITNJÅLP.

|.______—_—_—__—_—__._

Mp mc:n

IYIKESUNILDNING oc» maskar—una AV wrsxurr.

hop mats: REDSKAPSARKR to: An MlNSKA svsstuÄnNI NGSVAMIlot-(N msn s'usxuo INKIKINING pÅ SYSStLSÄTININGSSVAGA mmm—I. uterum-mr www.mmi nu ms |__—___..— _. _ _

A" wear tomat; A" M., mats: rÅ Awmm soNDMmrL roa Av tuner lell KGIONAuouvlsxl svm LÄMNAM YILLSYÅN) A" ANVÄNDA thsuAINGstor—onmn uwu str—uv: Al nu

,wmmmgow" INVESIHINGAR I svoo Et. tomrum I namram ru" rl" ANVÄmAS rön IMIESYERINGAR INOM srooowulou .&er om KIAVU pA Ansö-(AN PMU] namn.

Nu GNNMI toa stumm- lin Mossvsrtm 001

snutuuwnmcsuouo __ _ _ _ _ _. &%%'—'Mina __'_ nu, msn: M m,m

| Im" IW I Ives ' Im I Isa | Im | 1969 ' lm I |le I Im I WIJ |

Figur 5.1 Regionalpolitiskt stöd samt vissa åtgärder med regionalpolitiska effekter åren 1963— 1973

— en översikt

Källa: ERU (SOU 1974:1)

och konsultbyråer stödberättigad verksamhet. I samband med utvidg- ningen av stödgivningen år 1970 kom dessa finansieringsformer att rubriceras regionalpolitiskt stöd.

År 1971 infördes på försök ett särskilt regionalpolitiskt transportstöd i syfte att minska kostnaderna för leveranser från företag inom det allmänna stödområdet. Transportstödet permanentades genom beslut av 1973 års riksdag och utvidgades till att omfatta bla även mindre transportkvantiteter samt transporter till stödområdet. Under år 1972 fattade statsmakterna beslut om uppbyggnad av sk industricentra i Lycksele och Strömsund.

ERU har grafiskt illustrerat hur de regionalpolitiska åtgärderna succes- sivt byggts ut. Illustrationen, som återges i figur 5.1, visar i översiktlig form den nuvarande bredden i åtgärdsprogrammet.

Avsnitt 5.1 nedan innehåller en beskrivning av de redovisade finansie- ringsformernas omfattning från början av 1960-talet (eller från den tidpunkt senare under 1960-talet då resp stödformer etablerades). Utför- ligare redogörelser för stödreglerna samt stödgivningens omfattning och resultat har lämnats i prop 1972:111 (bil 1), prop 1973150 och prop 1973z95 samt i ERU:s beskrivning av stödverksamhetens resultatl. Redogörelser för omfattningen av den regionalpolitiska stödgivningen utges dessutom av arbetsmarknadsstyrelsen i Meddelanden från utred-

1 Se tex Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965-1971, Lägesrap- port från ERU (Ds ln 1972:14) och Orter i regional samverkan (SOU l974zl).

föreningarnas s k direktlån i Företagareföreningarnas förbunds årliga verksamhetsberättelser.

] avsnitten 5.2 och 5.3 redovisas uppgifter om industriell verksamhet som sedan början av 1960—talet lokaliserats av företag i storstadsregioner- ningsenheten samt när det gäller industrilånegarantierna och företagare- na till områden utanför dessa regioner med utnyttjande av de olika stödformerna. Redogörelsen omfattar dels en beskrivning av den stor- stadshaserade lokaliseringens omfattning och dess fördelning på lokalise- ringsorter, dels en undersökning (grundad på en enkät till företagen) om motiven för filialutläggningar och omlokaliseringar samt företagens erfar- enheter efter genomförda förändringar i lokaliseringen.

5.1 .2 Regler och praxis för olika former av stödgivning — en översikt

Företagareföreningarnas lånestöd

Företagareföreningarna beviljar s k direktlån upp till 200 000 kronor per företag av medel som ställs till deras förfogande ur statens hantverks- och industrilånefond. Lån avseende högre belopp förutsätter medgivande av statens industriverk, som efter beredning och yttrande av företagare- föreningen i länet också avgör ärende om industrilånegaranti.1 Någon övre gräns för lånegarantins storlek har inte fastställts. Avser garantin större belopp eller föreligger tvekan i ställningstagandet skall ärendet prövas av Kungl Maj :t (i arbetsmarknadsdepartementet). Direktlånen och industri- lånegarantierna syftar till att tillgodose hantverkets och den egentliga små- , industrins behov av kapital för anskaffande av anläggnings- och/eller om- sättningstillgångar. Föreligger särskilda skäl kan kreditstöd i dessa former utgå även till medelstora och större industriföretag.

Statskommunala beredskapsarbeten

Statskommunala beredskapsarbeten har utnyttjats för uppförande både av hantverkshus och andra kollektiva industribyggnader samt av lokaler individuellt anpassade till olika företags behov. Det statliga finansierings- bidraget uppgår till 1/3 — i särskilda fall till hälften — av den beräknade kostnaden för byggnadsinvesteringen. Lokalerna hyrs som regel ut. Hyran debiteras enligt kommunal självkostnad, dvs med avdrag för effekterna av det statliga finansieringsbidraget. Flera företag har efter inflyttningen förvärvat äganderätten till lokaler som de utnyttjar.

Uppförandet av industrilokaler detaljregleras inte i arbetsmarknads- kungörelsen som innehåller de allmänna bestämmelserna för beredskaps- arbetena.2 Det innebär att bestämda restriktioner saknas tex när det gäller investeringarnas storlek samt valet av ändamål och branscher. Beslut om uppförande av industrilokaler som beredskapsarbeten fattas av arbetsmarknadsstyrelsen efter beredning och yttrande av regionala organ.

1 SFS 19732550. 2 SFS 19662368.

Det förutsattes vid lokaliseringsstödets införande år 1965 att bered- skapsarbetena i begränsad utsträckning skulle brukas som lokaliserings- politisk stödform.

:

Investeringsfondmedel1

Företag som avsatt medel till investeringsfond för konjunkturutjämning kan oberoende av läget på arbetsmarknaden få tillstånd att disponera dessa medel för investeringar som har betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Medgivandet lämnas enligt ett särskilt moment i förordningen (1955:256, ändrad 1963:215) om investeringsfonder för konjunkturut- jämning. Några särskilda villkor för regionalpolitiskt motiverade ianspråk- taganden har inte fastställts. Det skall framhållas att skatteförmånerna blir något mindre vid de regionalpolitiskt motiverade ianspråktagandena (9?) 3 mom) än vid det reguljära utnyttjandet av investeringsfonderna. Företagen går vid dessa 5 k selektiva frisläpp miste om det extra investeringsavdrag på 10 % av ianspråktagna fondmedel som kan utnytt- jas enligt huvudreglerna (16 5). Beslut i dessa ärenden fattas av Kungl Maj:t (i finansdepartementet) efter beredning och yttrande av länsarbets- nämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.

Regionalpolitiskt stöd

Det regionalpolitiska stödet — före år 1970 rubricerat det lokaliserings- politiska stödet — erbjuder en rad olika förmåner som kan komma företagen till del var för sig eller, vilket ofta tillämpas, i olika slags kombinationer. Relativt detaljerade regler har formulerats bl a när det gäller stödets storlek, vad som skall vara stödberättigad verksamhet och de villkor det stödtagande företaget skall uppfylla. För den regional- politiska stödverksamheten finns ett allmänt stödområde — gränserna fastställs av riksdagen — och ett inre stödområde, som avgränsas i detalj av Kungl Maj:t i tillämpningsförordningen. Stödområdenas nuvarande utsträckning framgår av figur 5.2.

Det regionalpolitiska stödet utgår som (1) lokaliseringsstöd, (2) utbildningsstöd, (3) sysselsättningsstöd och (4) flyttningsstöd till arbets- kraft med kvalificerad utbildning.

(1) Lokaliseringsstöd Lokaliseringsstöd beviljas som

El lokaliseringsbidrag/avskrivningslån; El lokaliseringslån; Cl lånegaranti;

El ersättning av kostnader vid flyttning av företag.

Stöd utgår i första hand inom det allmänna stödområdet, men i särskilda fall också till företag i andra delar av landet, om avsevärda

1 För en utförligare beskrivning av investeringsfondernas regionalpolitiska utnytt- jande, se Lars Grundberg, Beskattningen som medel i regionalpolitiken. En nordisk översikt, Sveriges Industriförbund 1972.

Förklaring:

lnre stöd— området

s,; Övriga delen av allmänna stödområdet Gränsområde med flexibel tillämpning av stödbe- stämmelserna

Figur 5. 2. Den geogra- fiska avgränsningen av stödområdena år I 974

sysselsättningsvårigheter förutses eller har uppkommit, tex genom in- dustrinedläggningar i samband med en omfattande branschrationalisering. Lokaliseringsstöd kan också beviljas när särskilda skäl talar för en komplettering av sysselsättningsunderlaget i ett område med ensidigt näringsliv eller isolerat läge.

Allmänna förutsättningar för erhållande av lokaliseringsstöd är att lf verksamheten bedöms ge varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tillfredsställande lönsamhet och kunna utövas på en ort med goda möjligheter för verksamheten. Lokaliseringsstöd kan inom det allmänna

stödområdet lämnas industrier och sk industriliknande verksamhet1 samt olika former av industriserviceverksamhet. Stödberättigad verksam- het är enligt beslut vid 1973 års riksdag också vissa former av partihandel och företagsinriktad uppdragsverksamhet inom det allmänna stödområ- det. Utanför det allmänna stödområdet beviljas stöd till företag med industriell eller industriliknande verksamhet. I särskilda fall kan lokalise- ringsstöd lämnas vid investering i rationaliseringssyfte inom och utanför stödområdet till industriell eller industriliknande verksamhet, även om investeringen inte medför ökad sysselsättning samt till etablering och utvidgning av turistanläggningar.

Kungl Maj:t kan dessutom bevilja företag som flyttar sin centrala administration från storstadsområde till annan del av landet lokaliserings— , stöd vid investeringar i byggnader efter motsvarande grunder som gäller

för lokaliseringsstödet. Denna stödgivning riktar sig bl a till industrins administration, försäkringsbolag och riksorganisationer och syftar till att stimulera en utflyttning av centrala förvaltningsenheter från storstads- områdena. Stöd beviljas inte för öppnande av filialkontor eller annan lokal verksamhet.

Bidrag/avskrivningslån och lokaliseringslån — det senare med möjlig— heter till temporär ränte- och amorteringsfrihet — utgår vid ny-, till- eller ombyggnad av lokal, alternativt annan anläggning, som är nödvändig för verksamheten. Lokaliseringslån kan dessutom erhållas för inköp av maskiner, arbetsredskap och verktyg samt, om särskilda skäl föreligger, vid förvärv av industrilokal. Anskaffande av omsättningstillgångar vid etablering av verksamhet för vilken lokaliseringsstöd utgått kan underlät- tas genom att lånegaranti beviljas — det senare gäller enbart industriföre— tag och företag med industriliknande verksamhet för investeringar inom det allmänna stödområdet. Lånegaranti kan vidare ställas för byggnads- kreditiv, när lokaliseringsstöd har beviljats för ny-, till- eller ombyggnad och till uppdragsverksamhet för anskaffande av omsättningstillgångar.

Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån får enligt de generella reglerna uppgå till sammanlagt högst 35 % eller, om särskilda skäl föreligger, till högst 50 % av stödunderlaget. Bidrag/avskrivningslån och lokaliseringslån beviljas, om inte särskilda skäl föranleder annat, till ett sammanlagt belopp motsvarande högst två tredjedelar av stödunderlaget, medan lånegaranti kan utgå med högst 50 % av det rörelsekapital som fordras. Ersättning vid flyttning av företag lämnas med belopp som motsvarar skälig kostnad för nedmonterng, transport och för uppmontering av maskiner, arbetsredskap och verktyg.

För att ytterligare stimulera särskilt angelägna industriella investeringar i vissa delar av det inre stödområdet har 1973 års riksdag skapat förutsättningar för en mer långtgående stödgivning. Så skall t ex lokalise— ringsstöd i form av lån och bidrag kunna lämnas till mer än två tredjedelar av investeringskostnaderna enligt den ovan redovisade huvud-

' Exempel på industriliknande verksamhet är djupfrysning av jordbruks— och fiskeprodukter, kafferosterier, skinn- och pälsberedningsföretag, fotolaboratorrer och grussorteringsanläggningar.

regeln. Bidrag/avskrivningslån skall kunna utgå för belopp upp till 65 % av byggnadskostnaderna och vidare kommer i delar av det inre stödom- rådet avskrivningslån till investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg att kunna beviljas, om kostnaderna utgör en mera betydande del av de totala investeringarna.

Ärenden om lokaliseringsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen med utgångspunkt från yttranden av länsstyrelsen, som i sin tur samråder med länsarbetsnämnden och företagareföreningen. När stödet avser verksam- het utanför det allmänna stödområdet, förhöjt stöd inom det inre stödområdet eller när den sammanlagda kostnaden för de investeringar och omsättningstillgångar stödet avser uppgår till minst fem milj kronor, skall arbetsmarknadsstyrelsen överlämna ärendet till Kungl Maj:t för avgörande.

(2) Utbildningsstöd

Utbildningsstöd utgår antingen som s k schablonbidrag eller som indivi- duellt stöd i form av bidrag till mer omfattande utbildning inom företagen. Utbildningsstödet lämnas för nyanställd personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamhet, om verksamheten bedöms komma att ge arbetskraften varaktig sysselsättning.

Schablonstödet utgår med fem kronor för varje nyanställd person och , arbetstimme under högst sex månader. Det individuellt prövade utbild- ningsstödet beviljas för egentlig yrkesutbildning och utgår under högst ett år * i första hand inom det allmänna stödområdet. Stödbeloppet per elev och arbetstimme bestäms i den individuella prövningen från fall till fall med hänsyn till utbildningskostnadernas storlek och utbildningstidens längd.

Ärenden om utbildningsstöd för verksamhet inom det allmänna stöd- området avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen eller när det gäller schablon- stöd, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, av länsarbetsnämn- den. Utbildningsstöd för verksamhet utanför det allmänna stödområdet och utbildningsstöd med högre belopp än tio kronor per arbetstimme beviljas av Kungl Maj:t.

(3) Sysselsättningsstöd

Sysselsättningsstöd utgår till företag med industriell verksamhet i det inre stödområdet och kan under en försöksperiod beviljas i gränstrakterna till det inre stödområdet och på Gotland i samband med att annat lokaliseringsstöd lämnasl. Stödet omfattar ersättning för ökning av arbetskraften och utgår under högst tre år. Sysselsättningsstödet beviljas både företag som nyetablerar verksamhet i inre stödområdet och befintliga företag som utökar arbetsstyrkan. En av förutsättningarna är att de anställda i företaget har löneförmåner enligt gällande kollektiv- avtal.

Sysselsättningsstöd utgår i form av s k förstaårsbidrag för varje kalen-

l Sysselsättningsstöd skall på försök under två år efter prövning ivarje särskilt fall kunna beviljas även turistföretag inom det inre stödområdet.

derår, under vilket sysselsättningen i ett företags verksamhet har ökat jämfört med närmast föregående kalenderår. Har förstaårsstöd beviljats, får företaget stöd i ytterligare högst två år, om sysselsättningsökningen har bibehållits. Förstaårsstödet har enligt beslut vid 1973 års riksdag höjts från 5 000 kronor till 7 000 kronor för varje årsarbetskraft som sysselsättningen ökat med. Andra året utgår ytterligare 7 000 kronor och tredje året 3 500 kronor — tidigare var beloppet under tredje året 2 500 kronor. Har investeringsfond för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investering i verksamheten beviljas sysselsättningsstöd varken för det år investeringen avslutas eller för året närmast därefter.

Ärende om sysselsättningsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

(4) Flyttningsstöd till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning

Flyttningsbidrag i form av respenning, bortavistelsebidrag och starthjälp utgår sedan 1970-07-01 till den som har kvalificerad yrkesutbildning och har fått stadigvarande anställning vid nyetablerat eller utvidgat företag som bedriver industriell eller industriliknande verksamhet inom det allmänna stödområdet. Som förutsättning gäller att arbetskraft med erforderlig utbildning inte kan erhållas inom den egna regionen. Stödets storlek regleras i arbetsmarknadskungörelsen. Ärende om flyttningsstöd prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande, av länsarbetsnämnden.

5.1.3. Stödgivningens omfattning från 1960-talets början

Företagareföreningarnas direktlån och industrilånegarantierna är de båda stödformer som kunnat brukas redan från början av 1960-talet. De har bl a av det skälet — och genom sin inriktning på de mindre företagen — svarat för det största antalet ärenden, tillsammans drygt 16 000. Detta framgår av tabell 5.1, som också visar att de båda finansieringsformerna — som en följd av målgruppernas storleksstruktur — haft ett sammanlagt låne- och garantibelopp som avsevärt understiger både utnyttjandet av investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte och användningen av det regionalpolitiska stödet.

Lånegarantier och direktlån har tillsammans omfattat något mer än 1 300 milj kronor från 1960-talets början och fram till mitten av år 1973 resp slutet av 1972. De av Kungl Maj:t lämnade tillstånden för regionalpolitiskt motiverat bruk av investeringsfonderna har budgetåren 1963/1964—1970/1971 uppgått till nära 3600 milj kronor, medan regionalpolitiskt stöd — i huvudsak bidrag och lån till uppförande av anläggningar och anskaffande av maskiner — budgetåren 1965/1966— 1972/1973 kunnat tas i anspråk för knappt 2 500 milj kronor.

De statskommunala beredskapsarbetena för uppförande av industri- lokaler utnyttjades relativt intensivt åren 1963—1965. Stödformens samlade regionalpolitiska användning har emellertid varit begränsad, om man jämför med de finansieringsformer som kunnat brukas under hela

Tabell 5.1 Statligt stöd i regionalpolitiskt syfte till utbyggnad av industriell verk- samhet med fördelning på olika finansieringsformer _ totalsiffror från 1960-talets början eller från tidpunkten för stödgivningens påbörjande under 1960-talet

Stödform Antal stöd- Beviljat stöd, Beräknad total Beräknad sys-

Kalcndcrår/ ärenden milj kr investering, selsättningsef— budgetår milj kr fekt, antal per- soner l Företagarejöreningamas 14 825 700,6 1960—1972 direktlån 2 Industrilånegarantier 1 591 614,6 1960/1961— 1972/1973 3 Statskonmzunala beredskaps— 233 120,0 319,0 9 200 1963-01-01— arbeten (uppförande av 1965-06-30 industrilokaler)” 4 lnl'esteringsj?)ndsmedel 473 3 569,3b 5 0952 1963/1964— (i regionalpolitiskt syfte) 1970/19710 5 Regionalpolitiskt stödd 5.1 Lokaliseringsstöd CI Bidrag och län 1 409 2 171,7 3 9919 30 gooe 1965/1966— 1972/1973 [| Lånegaranti _ 88 27,0 1970/1971— 1972/1973 [1 Flyttningsersätt- 65 9,0 -— 1970/1971— ning företag _ 1972/1973 5.2 Utbildningsstödf 1 400 234,8 — 36 600 1963-01-01— 1972-06-30 5.3 Sysselsättningsstöd 405 21,0 — 4 200 1971—1972 Summa regionalpolitiskt stöd 3 367 2 463,5 —

, a Redovisningen avser endast perioden före påbörjandet av lokaliseringsstöd— givningen. Uppförande av industrilokaler som statskommunala beredskapsarbeten har i viss mån skett även efter 1965-06-30. Se figur 5.5.

” Medgivet ianspråktagande av investeringsfondsmedel. C Samtliga beslut om disponerande av investeringsfondsmedel sker sedan 1971- -06-18 med hänvisning till 9 ä 3 mom och en redovisning för tiden fram till år 1973 med cttomfattande konjunkturpolitiskt motiverat ianspråktagandc, saknar intrcssei detta sammanhang. d 1 regionalpolitiskt transportstöd har för kalenderåren 1971—1973 dessutom anslagits ca 130 milj kronor. Transportstödet har efter den treåriga försöksperioden permanentats och samtidigt utvidgats, bla genom att minimisträckan för stöd- berättigade frakter sänkts från 300 till 250 km och minimivikten från 500 till 300 kg per sändning. Vidare har öppnats möjligheter att räkna in utländsk transport- sträcka i bidragsgivningen. En förstärkning har också skett av godsstödet när det gäller godstransporter i färjetrafik från Gotland till fastlandet. Kostnaden för transportstödet med de redovisade utvidgningarna beräknas till 70 milj kronor årligen (1973 års volymer, 1972 års priser).

eSiffran 30800 är en summering av den i företagens samtliga ansökningar redovisade beräknade sysselsättningsökningen. Arbetsmarknadsdepartementet har med utgångspunkt från uppgifter insamlade av länsstyrelserna beräknat den sammanlagda faktiska effekten per 1973-12—31 till 24 800 sysselsattai 936 företag som ökat sysselsättningen.

f S k lokaliseringsutbildning i samband med nyanställning vid etablering eller större utbyggnad. Före 1970/1971 beviljades sådant utbildningsbidrag endast inom stödområdet. Under de två senaste budgetåren har stöd i viss utsträckning lämnats även utanför det allmänna stödområdet.

Källor: Företagareföreningarnas förbunds verksamhetsberättelser, Meddelanden från AMS utredningsenhet samt opublicerade redovisningar.

Stödform Beräkn stöd- Beräkn stöd— belopp per belopp per ärende, 1 000- sysselsatt, tal kronor 1 OOO-tal kronor

Direktlån 47 lndustrilånegarantier 376 . . Beredskapsarbeten 515 39 lnvesteringsfondmedel 7 546 . . Lokaliseringsbidrag/avskrivrtingslån och

lokaliseringslån 1 541 71

eller större delen av perioden. Totalt 120 milj kronor i statsbidrag utgick under de redovisade åren.

Skillnaderna i antalet ärenden och de beviljade totalbeloppen innebär betydande olikheter mellan stödformerna när det gäller projektens genomsnittsstorlek. Som framgår av ovanstående sammanställning varie- rar det genomsnittligt beviljade stödet under de redovisade perioderna mellan 47 000 kronor för företagareföreningarnas direktlån och 7,5 milj kronor för investeringsfondsärendena. Lokaliseringsstöd (bidrag och län) har beviljats för i genomsnitt 1,5 milj kronor per projekt. Spridningen i storlek är dock omfattande både bland investeringsfondsärendena och bland lokaliseringsstödsärendena. När det gäller investeringsfondsmedlen brukade i regionalpolitiskt syfte skall framhållas att knappt 2 000 milj kronor eller drygt hälften av det beviljade ianspråktagandet perioden 1963—1970 frisläpptes genom 5 k kombinationstillstånd. Det innebär att företag erhållit tillstånd att använda fondmedel för investeringar vid anläggningar både i områden med behov av stimulerande åtgärder och i mer expansiva områden. Det första kombinationstillståndet gavs redan år 1964 och var för övrigt det första regionalpolitiskt motiverade utnyttjandet av investeringsfondsmed- len. AB Volvo erhöll i april 1964 tillstånd att ta i anspråk 94 milj kronor för investeringar på 124 milj kronor vid befintliga anläggningar i Göte- borg och Skövde samt för filialetableringar i Arvika och Bengtsfors. De senare anläggningarna, båda inom det allmänna stödområdet, sysselsatte våren 1974 tillsammans omkring 600 personer. Åren 1964—1971 beviljades sammanlagt 35 kombinationstillstånd. Bland dessa erhöll AB Volvo sju', Telefon AB L M Ericsson fem, ASEA fyra och AB Saab-Scania tre tillstånd. För dessa och ytterligare 23 företag som beviljades kombinationstillstånd under perioden resulterade ianspråktagandena i omfattande anläggningsarbeten och maskinanskaff— ningar även vid resp företags huvudanläggningar i expansiva regioner. Det har ofta framhållits av företrädare för företagen att dessa som regel kapacitetshöjande investeringar varit nödvändiga för en produktionspla- nering' inom företagen som gjort det möjligt att etablera filialer alterna- tivt expandera redan befintliga filialer i områden med behov av ökad sysselsättning. Figurerna 5.3 och 5.4 visar omfattningen av de ilokalise- ringspolitiskt syfte beviljade ianspråktagandena åren 1963— 1971 för vissa

1 Under år 1974 har AB Volvo vidare erhållit medgivande att ta i anspråk 40 milj kronor för etablering av en nzonteringsfabrik för busschassier i Borås, tillsammans med investeringar i Göteborg och Skövde på 250 resp 70 milj. kronor.

AB Volvo Telefon AB L M Ericsson

Förklaring:

Investeringar, milj kronor

större svenska företag — redovisningen avser både kombinationstillstånd och övriga beslut.

Det regionalpolitiska stödet har som framgått av avsnitt 5.1.1 en allsidig utformning. Tyngdpunkten i anslagsförbrukningen ligger enligt redovisningen i tabell 5.1 på investeringsstödet — lokaliseringsbidrag/av- skrivningslån och lokaliseringslån — som med nära 2 200 milj kronor svarat för nära 90% av det beviljade regionalpolitiska stödet tom budgetåret 1972/1973. Investeringsstödet har visserligen utgått under en längre period än övriga former av stöd — flyttningsersättning, sysselsätt- ningsstöd och lånegaranti — men det är inte det avgörande skälet till olikheterna i medelsförbrukningen. Investeringsstödet är av naturliga skäl mer anslagskrävande och har också haft en väsentligt större omfattning än övrig stödgivning under den för det regionalpolitiska stödets olika delar gemensamma tillämpningsperioden.

Uppgifter om sysselsättningseffekterna och om den beräknade totala investeringen saknas för flera av stödformerna. Det skall också framhållas att den i tabell 5.1 redovisade totala investeringen för investeringsfonds- medlen på nära 5 100 milj kronor är en osäkrare siffra än de 4 000 milj kronor som beräknats för lokaliseringsstödet, framför allt beroende på olikheterna mellan de båda finansieringsformerna när det gäller formerna för prövningen av ärendena.

För beslut om lokaliseringsstöd krävs ansökningar med detaljerade utredningar som med hänsyn till stödets konstruktion, detaljregler och preciserade villkor för erhållande av bidrag/lån senare också följs upp av de stödbeviljande organen. Samma krav på utredningar och annan dokumentation gäller inte för ianspråktagande av investeringsfondsmed-

Figur 5.3 Investeringar med tillstånd (95, 3 mom) att ! regionalpo- litiskt syfte disponera medel ur in vesterings— fond perioden 1963- 07-01 — 1972—09—30

Figur 5.4 Investeringar med tillstånd ( 9.6 , 3 mom) att i regionalpo- litiskt syfte disponera medel ur investerings- fond perioden I 963- 07—01 —— 19 72-09—30

Saab-Scania AB

Förklaring:

Investeringar, milj kronor

2 20

. O 0 ..

len. Utnyttjandet av fondmedlen är en skatteförmån och detaljregleras först i efterhand av taxeringsmyndigheterna med utgångspunkt från innehållet i Kungl Maj:ts medgivande. Dessa olikheter innebär att företag som ansöker om lokaliseringsstöd för sin finansiering i regel redovisar mer preciserade och mer definitiva utbyggnadsplaner än företag som har för avsikt att utnyttja investeringsfondsmedel för sin lokaliseringsåtgärd.

Den hittillsvarande beskrivningen av stödgivningen är baserad på totaluppgifter för perioden från 1960-talets början eller från den tid— punkt under 1960-talet då olika stödformer infördes och som regel fram- till mitten av år 1973. Siffermaterialet har också en tidsdimension av intresse för bedömningen av den regionalpolitiska stödgivningens resultat. Som framgår av figur 5.5 har de fem finansieringsformerna utvecklats något olika. För lokaliseringsstödet och investeringsfondsmedlen förelig— ger betydande ökningar i den årliga volymen, om man jämför de första åren i tillämpningen med vad som beviljats i början av 1970-talet. Lokaliseringsstödgivningen har ökat från omkring 200 milj kronor sam— manlagt för bidrag och lån budgetåret 1965/1966 till 375 milj kronor 1972/1973. lanspråktagandet av investeringsfondsmedel i regionalpo- litiskt syfte har haft en uppgång från 100 milj kronor 1963/1964, det första redovisningsåret, till över en miljard kronor 1969/1970 och drygt 500 milj kronor 1970/1971. Som framgått av tabell 5.1 har samtliga beslut, även de som fattats i konjunkturutjämnande syfte, fr o m 1971-06-18 skett selektivt enligt 95 3 mom. En jämförelse mellan budgetåren 1971/1972 och 1972/1973 å ena sidan samt tidigare budgetår å den andra sidan saknar därför intresse i det här sammanhanget.

Måttenhet: Milj kronor

lndustrilånegarantier a) Investeringsfondsmedel (ianspråk- Företagareföreningarnas direktlån tagande "| regionalpolitiskt syfte) 300 B Garanti Direktlån

200

100

Budgetår 01960/52/å64å 66/% 68/ 70/ 51 63 65 67 69 71

Statskommu nala beredskapsarbeten b)

200 (industrilokaler)

100

0 B ; Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Statligt lokaliseringsstöd

[] Bidrag/avskrivningslån

Lokaliseringslån 300

200

100

O .,- _ , 0 d,. _ Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ '72/ 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 61 63 65 67 69 71 73 61 63 65 67 69 71

Figur 5.5 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på olika stödformer budgetårs- vis 1960/61 — 1972/73

a) Företagareföreningarnas direkt/ån avser utnyttjandet kalenderårsvis: budgetår 1960/1961 = kalender- år 1960 etc

b) Sammanlagd statlig och kommunal finansiering

Källor: Meddelanden från AMS utredningsenhet, Företagareföreningarnasförbunds verksamhetsberättel- ser, arbetsmarknadsstyrelsen (särskild bearbetning)

Industrilånegarantierna och företagareföreningarnas direktlån hade en volymökning under första hälften av 1960-talet, men tillväxten avstan- nade i samband med att lokaliseringsstödet infördes i mitten av decenniet. Både garantigivningen och direktlånen ökade åter i omfattning senare under decenniet. Kalenderåret 1972 och budgetåret 1972/1973 beviljades drygt 90 milj kronor i direktlån resp 65 milj kronor i statliga borgensåtaganden, vilket tillsammans är tre gånger mera än den årliga garanti- och lånegivningen i början av 1960-talet.

Uppförandet av industrilokaler som statskommunala beredskapsarbe— ten hade störst omfattning budgetåret 1964/1965 med ca 130 milj kronor i totala investeringar (sammanlagd statlig och kommunal finansie- ring). Även denna stödvolym sjönk starkt åren efter lokaliseringsstödets införande. De belopp som redovisas fram till budgetåret 1968/1969 vari väsentlig utsträckning ett realiserande av principbeslut fattade före år 1965. Beredskapsarbetena har även under 1970-talet utnyttjats för uppförande av industrilokaler. Beloppen särredovisas emellertid inte längre i statistiken över beredskapsarbetena.

Olikheterna i utvecklingen för de redovisade finansieringsformerna har som framgår av figur 5.6 inneburit omfattande förskjutningar i ”stöd- strukturen". Detta är naturligtvis endast ett annat sätt att illustrera de ovan skisserade förändringarna — t ex investeringsfondernas ökade regio- nalpolitiska användning och den drastiska minskningen av företagare- föreningarnas kreditandel. Det skall i det här sammanhanget framhållas att kombinationer i utnyttjandet av olika stödformer är vanliga — det gäller dock inte ianspråktagande av investeringsfonder som i princip är oförenligt med annan regionalpolitisk stödgivning.

Måttenhet: Andel i procent.

Procent

100—

80—

60—

40—

20—

Budgetår 0 1960/61 6

Förklaring: . Statligt lokali- XXS Investeringsfonds— seringsstöd & medel (i anspråk- Iåne- och (uppförande av tagande i regional- garantigivning industrilokaler) politiskt syfte)

Figur 5. 6 Statligt finansiellt stöd iregionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på stödformer budget— årsvis a) 1960/] 961 — 19 70/1971

3) Se not till figur 5.5 Källa: Se figur 5.5

Måttenhet: Andel i procent

Storstadslänen

Direktlån " Industrilåne- garantier

Industrilåne- garantier Direktlån

0 Budgetår1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Mellersta Sverige 100

garantier Direktlån Beredskaps— arbeten

Budgetår1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Skogslänen

100 Beredskaps- arbeten

Direktlån

garantier

Budgetåf1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Industrilåne—

Industrilåne-

Storstadslänen

100 75 50 l nvesterings— 25 fondsmedel Lokalise- 0 II.-||| "1 ringsstöd 1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Södra Sverige

Investerings- fondsmedel Lokalise- ringsstöd 1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Mellersta Sverige

Investerings- fondsmedel

Lokalise- ringsstöd

Lokalise- ringsstöd

lnvesteri ngs- fondsmedel

1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Figur 5. 7 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med relativ fördelning på länsgrupper budget-

årsvis a) 1960/61 — 1972/73

3) Se not till figur 5.5

Källa: Se figur 5.5

f Större intresse för bedömningen av de hittillsvarande resultaten än >, tidsperspektivet har givetvis den regionala fördelningen av stödgivningen. Ser man först till de fyra länsgruppernas procentuella andelar av bidrags— och lånevolymen för olika finansieringsformer — figur 5. 7 — är de stora årsvisa svängningarna ett framträdande drag. Det gäller samtliga stödfor- 1 mer utom de direktlån företagareföreningarna förfogar över. Direktlånen är den enda stödform som helt administreras på det regionala planet. Det innebär att den samlade kreditvolymen inför varje verksamhetsår i förväg fördelas på län — i stor utsträckning med utgångspunkt från närmast föregående års fördelning. När det gäller övriga behandlade stödformer saknas motsvarande ramar. Utfallet, som det illustreras i figur 5.7 blir beroende av tillgången på etablerings- och expansionsprojekt som fyller ekonomiska och sysselsättningspolitiska krav enligt regler och praxis och som kan rymmas inom tillgängliga medelsramar på riksnivå. De största årsvisa fluktuationerna redovisas inom samtliga länsgrupper för investeringsfondernas regionalpolitiska användning. Detta är naturligt med hänsyn till att många av de enskilda projekten har stor omfattning och stark genomslagskraft statistiskt sett. Utnyttjandet av investerings- ff fondsmedel i regionalpolitiskt syfte har genom kombinationstillstånden gett storstadslänen den största andelen. Även om man summerar upp- gifterna för de olika åren visar det sig att storstadslänen under den redovisade perioden svarat för en större del av investeringsfondernas regionalpolitiska användning än någon av de övriga länsgrupperna.

Lokaliseringsstödet har i mycket stor utsträckning, undantaget är endast budgetåret 1966/1967, kommit skogslänen till del — det harju också varit syftet med denna stödform. För länsgruppen mellersta Sverige redovisas dock andelar på omkring 25 % vissa år. Till en del beror detta på att omfattande områden i Älvsborgs län — större delen av Dalsland — tillhör det allmänna stödområdet. Resultaten för mellersta Sverige har dessutom i väsentlig utsträckning påverkats av de möjligheter till tempo- rärt utnyttjande av lokaliseringsstödet som lämnats i Norrköping och Borås.

Figur 5.7 illustrerar dessutom industrilånegarantietnas avtagande be- tydelse i skogslänen när beredskapsarbetena, som en förberedelse för lokaliseringsstödgivningen, började utnyttjas för uppförande av industri- lokaler. Det innebar att framför allt södra Sveriges ställning när det gäller användningen av lånegarantierna i stället började förstärkas — budgetåret 1968/1969 översteg andelen 50 %.

Den länsvisa fördelningen — figur 5.8 — ger en mer nyanserad regional bild av förändringarna i stödgivningen under den redovisade perioden. Figuren, som för budgetåren 1963/1964—1970/1971 innehåller en sär— redovisning av det regionalpolitiska utnyttjandet av investeringsfonderna, visar att Gävleborgs län svarat för en avgörande del av fondmedlen inom den norra länsgruppen. I övriga skogslän har andra finansieringsformer dominerat — bland dessa framför allt lokaliseringsstödet. Den redovisade utvecklingen i Gävleborgs län har burits upp av medgivanden för Telefon AB LM Ericsson och AB Svenska Kullagerfabriken att ta i anspråk medel för investeringar i Hudiksvall och Söderhamn resp Hofors. AB Sandvik

Måttenhet: Milj kronor Stockholms län Göteborgs och Bohuslän Malmöhus län 275 275 . 275]

200 ___—— 200— 200

Uppsala län Södermanlands län

100————————l 100—___? ' '1 , or,—,__L—a—u

75_Jönköpings län 75 Kronobergs län ,, 04========CCECC1 0.1=.=.=.==1=B:1:l:l=l32l 100 Gotlands län 100 Blekinge län 100 Kristianstads län

0 __ å__.__

Hallands län Skaraborgs län

150— 100

.L

Om

Värmlands län

175— 100 0 375 Kopparbergs län 375 Gävleborgs län 375Västernorrlands län , _ _ 300—___— 300—) 300] 200 200 200

,. | d |.. .. .. .. 150 Jamt en 5 an 150Vasterbottens Ian 150 Norrbottens Ian

100 100—' 01 . _i—D—l—F & o . 0 _ - Budget—1960/ 64/ 68/ 72/ 1960/ 64/ 68/ 72/ 1960/ 64/ 68/ 72/ år 61 65 69 73 61 65 69 73 61 65 69 73

Förklaring: lanspråktagande av investeringsfondsmedel ( t o m budgetåret 1970/1971)

|:] Övriga stödformer (lokaliseringsstöd, beredskapsarbeten samt företagareföreningar- nas låne- och garantigivning)

Figur 5.8 Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte med fördelning på län budgetårsvis”) 1960/61—1 972/73.

svarade för en väsentlig del av den stora beslutsvolymen budgetåret 1969/1970 genom ett kombinationstillstånd omfattande investeringar på drygt 600 milj kronor i Sandviken samt bla i Sveg, Bollnäs och Lidköping.

Inom några län har utnyttjandet av stödformerna varit begränsat till företagareföreningarnas kreditgivning — det gäller bl a Uppsala, Kristian— stads och Hallands län. Utom Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, med omfattande medgivanden att genom kombinationstillstånd ta i anspråk investeringsfondsmedel, kan inom södra och mellersta Sverige

Tabell 5.2 Planerad och faktisk sysselsättningsökning länsvis i företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd 1965—07-01—1973-12-31

Län Antal arbets- Sysselsättningseffekt ställen . Planerad enligt Faktisk ansökan 1973-12-31 Stockholms — — — Göteborgs o Bohus 18 + 628 + 622 Malmöhus 4 + 104 + 69 Summa 22 + 732 + 691 Uppsala 1 + 15 + 21 Södermanlands 6 + 73 + 203 Östergötlands 25 + 1 753 + 1 285 Älvsborgs 61 + 2 699 + 2 514 Skaraborgs 4 + 203 + 237 Örebro 8 + 173 + 272 Västmanlands 7 + 129 + 39 Summa 112 + 5045 + 4571 Jönköpings 5 + 417 + 451 Kronobergs 12 + 166 + 238 Kalmar 12 + 763 + 742 Gotlands 10 + 205 + 134 Blekinge 2 + 845 + 345 Kristianstads 4 + 88 + 211 Hallands 1 + 0 — 15 Summa 46 + 2 484 + 2 106 Värmlands 127 + 3 631 + 3 273 Kopparbergs 158 + 2 721 + 2 381 Gävleborgs 83 + 2 478 + 2 764 Västernorrlands 104 + 2 967 + 2 406 Jämtlands 75 + 1 593 + 1 978 Västerbottens 108 + 3 220 + 3 110 Norrbottens 101 + 1 656 + 1 492 Summa 756 + 18 266 + 17 404 Totalt 936 + 26 527 + 24 772 Därav inom det allmänna stödområdet 758 + 18 745 + 17 751

Kalla: Arbetsmarknadsdepartementet.

endast Älvsborgs, Östergötlands och Örebro län redovisa stödbelopp på minst 25 milj kronor under mer än ett år.

En systematisk uppföljning av de sysselsättningseffekter det statliga finansiella stödet resulterat i föreligger endast för lokaliseringsstödets del. Enligt arbetsmarknadsdepartementets beräkning med utgångspunkt från länsstyrelsernas uppgifter hade fram till 1973-12-31 sammanlagt 963 företag som erhållit statligt lokaliseringsstöd ökat sin sysselsättning med nära 25 000 personer, varav knappt 18 000 personer vid anläggningar inom det allmänna stödområdet.

Den länsvisa fördelningen av denna sysselsättningsökning framgår av tabell 5.2, som visar att tillväxten av företagen inom stödområdet framför allt kommit Värmlands och Västerbottens län till del. Den faktiska ökningen av antalet sysselsatta fram till 1973-12-31 uppgick där till mer än 3 000 personer, medan uppgången i Norrbottens län stannade vid knappt 1 500 sysselsatta. Utanför stödområdet gav lokaliseringsstödet den största sysselsättningstillväxten i Östergötlands län.

De redovisade uppgifterna innebar för flera län att den samlade, av företagen planerade sysselsättningsökningen inte hade uppnåtts. Stora differenser för Kopparbergs, Västernorrlands, Värmlands och Östergötlands län, sammanhänger i väsentlig utsträckning med att en rad beslut avseende omfattande etableringar/utbyggnader fattats relativt nära tidpunkten för redovisningen av den faktiska sysselsättningsökningen och att planerna därför inte hunnit realiseras. I vissa fall hade företagen helt avstått från att utnyttja det beviljade lokaliseringsstödet. För Gävleborgs och Jämtlands län redovisades omvänt en större faktisk sysselsättnings- tillväxt än som motsvarades av företagens ursprungliga planer.

lnom ERU har genomförts vissa beräkningar av stödverksamhetens effekter1 sedan år 1965. Som framgår av följande sammanställning baserad på data ur det redovisade materialet beräknades lokaliseringsstöd- företagen vid slutet av år 1971 svara för 9 % av sysselsättningen inom, tillverkningsindustrin i hela riketz. För skogslänen redovisades en väsent-

' Expertgruppen, för regional utredningsverksamhet, Orter i regional samverkan (SOU l974:1). I betänkandet redovisas utöver innehållet i föreliggande avsnitt en specialundersökning om de sysselsatta vid ett antal lokaliseringsstödföretag i tre län. Undersökningen visar bl a att nära 25 % var arbetslösa före anställningen och att knappt 10 % kom från beredskapsarbete eller omskolning. En stor del, 37 %, hade tidigare arbetat inom industrin. Endast 13% hade varit sysselsatta i jord- och skogsbruk. Knappt 20 % av de nyanställda i de undersökta lokaliseringsstödföre- tagen var över 50 år.

ERU redovisar vidare en undersökning av stödföretagens leveransströmmar. Resultaten tyder på att de indirekta sysselsättningseffekterna inom de regioner utbyggnaden lokaliserats till varit betydande. Företagen är dock i stor utsträckning orienterade mot södra och mellersta Sverige för sina inköp och för sin försäljning.

En studie av stödföretagens ekonomiska förhållanden visar på försämrad bokförd räntabilitet åren 1966—1970 — till stor del beroende på att omfattande avskriv- ningar genomförts. Åren 1971—1972 visar beräkningarna på en återhämtning. Stödföretagcns likviditet var i början av perioden väsentligt sämre än genomsnittet för industrin men förbättrades fram till år 1972. Lönenivån inom stödföretagen var för tillverkningsindustrin i dess helhet något lägre än genomsnittet för hela industrin.

2 Rikssiffran har hämtats ur industristatistiken för år 1971.

Figur 5. 9 Förändringen av antalet sysselsatta inom industriföretag som beviljats lokali- seringsstöd samt inom hela industrin åren

1 963 — I 972

Länsgrupp Stödföretagens andel av hela tillverkningsindustrin i resp områden är 1971 iprocent I förhållande till I förhållande till antalet företag antalet sysselsatta

Skogslänen 22 33 Övriga Sverige 1 4 Hela riket 5 9

V ligt större andel, 33 % av antalet sysselsatta i området. Lokaliseringsstöd- företagen hade genomgående för de olika områdena lägre andelar av antalet företag än av antalet sysselsatta och var således i medeltal större än genomsnittet för samtliga industriföretag i skogslänen resp övriga Sverige.

Index: 1963 = 100

Index Samtliga industribranscher 180

Städföretag i

160 norra glesbygden

Stödföretag i norra tätbygden

140 Samtliga stödföretag

120 Hela industrin i skogslänen 100 Hela industrin QQ År 1963 1966 1969 1972

Verkstadsvaruindustrin och trävaruindustrin

180—i Stödföretag inom

trävaruindustrin Stödföretag inom ver k— stadsvaruindustrin

160—

140

120—

Hela trävaruindustrin

Hela ver kstadsvaru— industrin

., År 1963 1966 1972

Källa: ERU (särskild bearbetning)

ERU:s tidigare beräkningarl visade vidare att den grupp av företag som disponerat lokaliseringsstöd för sin etablering/utbyggnad varit klart ex—

X

pansivare i sysselsättningshänseende än både den svenska industrin i dess helhet och industriföretagen i skogslänen. ERU:s jämförelse utgår från år 1963, när en del av de företag som senare erhöll statligt lokaliseringsstöd började tillgodogöra sig statligt finansiellt stöd genom att hyra (i vissa fall förvärva) industrilokaler uppförda som beredskapsarbeten, och sträcker sig fram t o m är 1972. Figur 5.9 visar att stödföretagen som grupp ökade sin sammanlagda sysselsättning med nära » 40 % mellan åren 1963 och 1972. Ungefär samma relativa tillväxt hade; de företag i norra tätbygden som beviljats lokaliseringsstöd. Norra glesbygdens stödföretag nära nog fördubblade sin sysselsättning fram till i 1970 men hade i gengäld en relativt stark tillbakagång åren 1971 och 1972. Antalet sysselsatta bland stödföretagen inom trävaru- och verk— stadsindustrierna ökade mellan åren 1963 och 1972 med 7580 %.

Enligt ERU:s bearbetningar nyetablerades 129 företag med lokalise- ringsstöd åren 1965—1972. Den sammanlagda sysselsättningen vid dessa enheter uppgick år 1972 till 7 400 personer. Omkring hälften av hela antalet arbetsställen och två tredjedelar av sysselsättningseffekten var ett resultat av stödåtgärder beslutade före år 1969.

När det gäller återstående i kapitlet behandlade stödformer skall först framhållas att summerade sysselsättningsuppgifter saknas helt för före- tagareföreningarnas kreditgivning och industrilånegarantierna, En partiell redovisning som avser perioden l9_63*l965 föreligger för företag i industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten. De nyuppförda lokalerna beräknades komma att tas i anspråk för industriell verksamhet med en sammanlagd sysselsättning för 9 200 personer. Nettoökningen får dock bedömas ha varit betydligt mindre, eftersom många av dessa företag flyttade från äldre till nya lokaler inom samma region. För investeringsfondsföretagen finns slutligen en uppgift avseende åren 1963—1969. Sysselsättningstillväxten vid 200 arbetsställen har av arbetsmarknadsstyrelsen uppgetts till sammanlagt 5 900 personer, dvs en genomsnittlig ökning med omkring 30 sysselsatta per produktionsenhet mellan åren 1963 och 1969.

5.2. Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finan- siellt stöd av företag i storstadsregionerna åren 1960—1973

5.2.1. Redovisningens syfte och uppläggning

Övervägande delen av det i föregående avsnitt redovisade statliga finan- siella stödet har kommit till användning inom redan befintliga industri- arbetsställen — för utvidgning av lokaler och tillverkningskapacitet, för

1 Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965—1971 (Ds ln 1972:14). Siffrorna som aktualiserats för utredningen om regionalpolitiska styrmedel omfattar inte arbetsställen som lagts ned under åren 1963—1972, däremot samtliga nya enheter som etablerats under perioden.

modernisering av företagens produktionsutrustning och för utveckling av nya produkter i syfte att förändra företagens marknadsandelar och förbättra deras konkurrenskraft. Filialetableringar och omflyttningar av redan existerande produktionsenheter har gjort anspråk på en begränsad del av stödgivningen och av den sysselsättning de statliga insatserna resulterat i.

Utredningen har sökt kartlägga den lokalisering av nya produktions- enheter som ägt rum utanför storstadsregionerna av företag som före utlokaliseringen hade hela eller en väsentlig del av sin verksamhet inom dessa storstadsregioner och som utnyttjat statligt finansiellt stöd för lokaliseringsförändringen. I föreliggande avsnitt redovisas omfattningen av denna utlokalisering: variationerna i tiden, de regionala och bransch- visa olikheterna samt fördelningen på storleksgrupper. Avsnitt 5.3 är en redogörelse för motiven när det gäller utlokaliseringen och en del av de erfarenheter företagen gjort i samband med förändringen av lokalise- ringen. Slutsatserna när det gäller motiv och erfarenheter är baserade på resultaten av en enkät till företag i storstadsregionerna som under perioden från 1960-talets början genomfört utlokaliseringar med statligt finansiellt stöd. Med statligt stöd avses i det här sammanhanget lån- och/eller bidrags- givning enligt samtliga fem finansieringsformer som behandlats i före- gående avsnittl :

El Företagareföreningarnas direktlån; El Industrilånegarantier; Cl Statskommunala beredskapsarbeten (uppförande av industrilokaler); |:! Statligt lokaliseringsstöd; El Investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte.

Utredningen skaffade sig i det första steget genom kontakter med de för stödärendenas handläggning ansvariga organen2 vissa utgångsdata om produktionsenheter som av dessa handläggande organ bedömdes ha varit lokaliserade av företag i storstadsregionerna. Kartläggningen var inled- ' ningsvis av explorativ karaktär och definitionen på utlokalisering täm- ligen vid. Utredningens bearbetning av de erhållna uppgifterna gjorde det möjligt att i nästa steg urskilja olika typer av lokaliseringsförändring vilket också innebar att kriterierna på storstadsursprung kunde preciseras.

Det slutligt avgränsade materialet och den följande redovisningen av industriell verksamhet utlokaliserad från storstadsregionerna omfattar enbart nya produktionsenheter på orter där resp företag tidigare inte bedrivit verksamhet. Det är i och för sig ett regionalpolitiskt intresse att kunna ange omfattningen av produktionsöverföringarna mellan befintliga anläggningar under olika perioder — inte minst därför att dessa partiella

1 Norrlandsfondens kredit— och garantigivning har i några fall medverkat till utlokalisering men endast i kombination med de redovisade stödformerna och behandlas inte i redogörelsen. 2 Länsstyrelserna, länsarbetsnämndcma, företagareföreningarna och arbetsmark-

nadsstyrelsen.

tillverkningsomtiyttningar med stor sannolikhet kan antas ha haft större sysselsättningseffekter än flyttningar och etableringar av hela produk- tionsställen. Begränsningen har emellertid genomförts med hänsyn till att just etableringen av produktionsenheter representerar en påtaglig form av regional förnyelse inom näringslivet som regionalpolitiken med sin målsättning om ökad bredd i arbetsplatsutbudet syftar till att förverkliga. Samtidigt innebär en beskrivning av omfördelningsprocessen med ut- gångspunkt från de nya eller omflyttade produktionsenheterna en praktisk förenkling från utredningsteknisk synpunkt.

Som utlokalisering definieras i utredningens undersökning följande förändringar av lokaliseringstillståndet inom företag som finns, eller ursprungligen fanns, i någon av de tre storstadsregionerna1 :

El Omlokalisering av företaget

Till denna typ av förändring räknas företag som omlokaliserat huvud- kontor (företagsledning) och produktion från storstadsregionen. Även om en mindre del, tex försäljningsfunktionen eller den tekniska kund- servicen inom företaget, stannat kvar i den ursprungliga regionen har förändringen rubricerats som omlokalisering av företaget.

El Filialutläggning inom företaget

Som filialutläggning betecknas decentralisering av produktion omfattan— de en del av företagets verksamhet. Har företaget tidigare etablerat produktionsfilial(er) rubriceras lokaliseringen som filialutläggning, även om företaget inte längre har någon producerande verksamhet i storstads- regionen.

D Utjlyttning av hela den producerande verksamheten inom företaget Denna kategori omfattar förändringar i de företag som flyttar ut hela produktionen men behåller företagsledningen intakt i storstadsregionen. El Etablering av tillverkning inom företaget

Till denna typ av lokalisering räknas etablering av en tillverkande enhet utanför storstadsregionerna inom konstruktions— eller handelsföretag lokaliserade till dessa regioner.

El Etablering genom intressentf er) med anknytning till annat företag

Gruppen omfattar bl a etablering genom intressent(er) som tidigare varit verksamma vid befintliga företag i storstadsregionerna och som startat egen verksamhet utanför dessa regioner.

Planerade och beslutade men ännu inte genomförda lokaliseringar ingår vidare i utredningens inventering. Detsamma gäller produktionsstäl-

1 Med storstadsregionerna avses de kommuner där lagen om lokaliseringssamråd tillämpas.

len som genom filialutläggning eller omlokalisering etablerats i den nya regionen men också lagts ned under redovisningsperioden samt företag som flyttat ytterligare en gång — till en annan region. Den följande flyttningen har däremot inte behandats i undersökningen.

Det skall understrykas att ingen dubbelräkning förekommer i materia- let. En rad företag har för genomförandet av sin utlokalisering utnyttjat flera stödformer i kombination men redovisas enbart efter den stödgiv— ning som bedömts ha haft den avgörande betydelsen för möjligheterna att realisera utlokaliseringen. De i tabeller och figurer angivna stödbe- loppen omfattar vidare endast den finansiering som de handläggande organen lämnat medgivande till i samband med själva lokaliseringen. Senare beslut om utökat stöd för andra utbyggnadsetapper ingår inte i redovisningen. Det skall tilläggas att de utlokaliserade produktionsen— heterna fördelats på olika är efter tidpunkten för stödorganets beslut om finansiering. Själva omflyttningen eller etableringen har i många fall inträffat ett eller två år senare. En grundregel för avgränsningen av gruppen utlokaliserade enheter har slutligen varit att inte bara företaget utan även den flyttade produktionen tidigare haft någon praktisk storstadsanknytning och — vid etablering av en helt ny tillverkning —— att företag med anläggningar inom och utom storstadsregionerna bedömts ha haft möjlighet att genomföra och anled- ning att överväga en storstadslokalisering. Tillämpningen av den regeln innebär tex att AB Volvos nyetablerade anläggningar i Arvika och Lindesberg, som utgör filialer till Volvo-Köpingverken, inte ingår i materialet. Däremot har bland enheter om- och utlokaliserade från storstadsregionerna inräknats den nya sammansättningsverkstaden för person- och lastbilar i Kalmar, som är en avläggare till Volvo-Torslanda- verken i Göteborg.

Den i avsnitt 5.3 redovisade enkäten om företagens motiv och erfarenheter samt personliga kontakter med en rad företag har komplet- terat beskrivningen av lokaliseringsförändringen och motiverat omfattan- de justeringar i det bearbetade materialet. Det kan genom ofull-' ständigheter i informationen om förändringens karaktär fort— farande finnas några omflyttningar/etableringar i materialet som inte fyller ovan angivna krav och därför inte skulle ha varit med i den följande redovisningen — omvänt anläggningar som gallrats bort men som skulle ha ingått i beskrivningen om förhållandena i samband med utlokalise- ringen i detalj kunnat klarläggas. Sådana bristeri materialet bör till en del kunna balansera varandra men har begränsad betydelse för utvärderingen av de regionalpolitiska stimulansmedlens effekter.

Det är enligt utredningens bedömning avgjort en större svaghet att kartläggningen begränsats till att omfatta enbart nya produktionsenheter och således inte fångar in de omfattande förändringar iproduktionens förläggning som kontinuerligt äger rum mellan befintliga anläggningar inom och utom storstadsregionerna och mellan olika företag med produktionsenheter i olika delar av landet — förändringar som i viss utsträckning också finansieras med statligt stöd i olika former.

5.2.2. Utlokaliseringens omfattning och struktur hela perioden 1960—1973

Utredningen har i sin kartläggning av den sedan år 1960 med statligt finansiellt stöd från storstadsregionerna genomförda utlokaliseringen av industri- och serviceföretag registrerat 191 produktionsställen etablerade under de i avsnitt 5.2.1 redovisade omständigheterna. Detta framgår av tabell 5.3, som också visar att huvuddelen, 154 enheter, haft sitt ursprungi Stockholms—regionen. Göteborgs-regionen svarar för 30 om— flyttade/etablerade produktionsställen, medan endast sju enheter loka- liserats av företagi Malmö-regionen under perioden 1960—1973.

Det skall redan här framhållas att utlokaliseringen haft en begränsad omfattning relativt sett. Omlokaliseringar och filialutläggningar av stor— stadsföretag har tex inte gjort anspråk på mer än fyra procent av hela stödgivningen i regionalpolitiskt syfte under perioden. En sammanfattan- de redogörelse för de genomförda lokaliseringsförändringarnas omfatt- ning i förhållande till annan stödgivning och i förhållande till samtliga omlokaliseringar _ även de som genomförts utan statligt stöd — lämnas nedan iavsnitt 5.2.5.

Knappt hälften av antalet produktionsställen är resultatet av en omlokalisering av hela företaget. En tredjedel har kunnat rubriceras som filialutläggning, i den meningen att företaget flyttat ut en del av sin

Tabell 5.3 Produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördelning på olika typer av lokalisering, perioden 1960-01-01—1973—06—30

Typ av lokalisering Stockholms- Göteborgs- Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner Antal Relativ Antal Relativ Antal Relativ Antal Relativ fördeln, fördeln, fördeln, fördeln, procent procent procent procent Omlokalisering av hela företaget 73 47 10 34 2 29 85 45 Filialutläggning (del av den producerande verksam- heten”) 43 28 16 53 3 42 62 33 Utflyttning av hela den producerande verksam- heten (företagsledningen kvar i storstadsregionen) 16 10 2 7 —— — 18 9 Etablering av tillverk- ning utanför storstads- regionen (företaget tidigare t ex konstruktör, grossist eller importör) 15 10 1 3 — — 16 8 Etablering genom intressent(er) som flyttar från företag i storstadsregionen 7 5 1 3 2 29 10 5 * Samtliga 154 100 30 100 7 100 191 100

” Inkl etablering av producerande dotterföretag.

produktion från storstadsregionen. För 9 % av arbetsställena därutöver har utflyttningen inneburit att hela den producerande verksamheten utlokaliserats. Företagsledningen, den centrala administrationen och/eller försäljningsfunktionen har däremot stannat kvar i storstadsregionen. Etablering av en producerande enhet utanför storstadsregionen inom ett företag som tidigare enbart varit konstruktör eller tex grossist med verksamheten lokaliserad till storstadsregionen — en variant på den förra typen av lokaliseringsförändring — har förekommit i 8% av fallen. Etablering genom intressenter hemmahörande i storstadsregionerna svarar slutligen för 5 % av antalet produktionsställen i det samlade materialet.

Tabell 5.3 illustrerar vidare skillnaderna mellan de tre storstadsregio- nerna när det gäller fördelningen på olika typer av lokaliseringsföränd- ring. Inom Stockholms—regionen har omflyttningen av hela företag dominerat utlokaliseringen, medan förändringen, i de båda övriga stor- stadsregionerna framför allt omfattat filialutläggning. Även om antalet produktionsställen utflyttade av företag i Göteborgs- och Malmö-regio- nerna är relativt få, tyder olikheterna i andel på skillnader i underlaget för utflyttning av industriell verksamhet. Särskilt inom Göteborgs-regio- nen domineras ju industrin av ett begränsat antal stora enheter — biltillverkningen, varven och kullagerindustrin. De mindre och medelstora företagens andel av sysselsättningen är inte densamma som i Stockholms- regionen. Det har för Göteborgs-regionen satt prägel på utlokaliseringens omfattning och struktur. De redovisade regionala effekterna återspeglas också i sysselsätt- ningsförändringarna, vilket framgår av tabell 5.4. Utredningen har med stöd av företagens uppgifter beräknat omfattningen av den sysselsätt- ningsminskning i storstadsregionerna som företagens ändrade lokalisering gett upphov till. Resultatet är för Stockholms-regionen en minskning på sammanlagt 3 000 sysselsatta till följd av statligt stödfinansierad utflytt- ning och nedläggning av tillverkningar inom företag som lokaliserat verksamhet till andra delar av landet. För Göteborgs-regionen har

Tabell 5.4 Sysselsatta inom företag som utlokaliserat produktionsställen med stat- ligt finansiellt stöd från olika storstadsregioner perioden 1960-01—01—1973-06-30 Måttenhet: Antal personer (avrundade tal)

Stockholms— Göteborgs— Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner

Faktisk sysselsättningsminskning

inom företagens anläggningar i stor- stadsregionerna genom förändringar i lokaliseringen 3 000 700 0 3 700 Beräknad framtida sysselsättning

i den mottagande regionen enligt företagens ansökan om finansi- ellt stöd 6 700 2 100 200 9 000 Faktisk sysselsättning vid utloka-

liserade produktionsställen i den mottagande regionen första halv- året 1973 7 000 2 400 200 9 600

Måttenhet: Antal sysselsatta personer

Antal sysselsatta 12 000 Planerad, ej realiserad _syssel- 10 000 sattmng vrd an-

läggningar under uppbyggnad första halvåret 1973

Filialutläggning

Omlokalisering av hela företaget

Faktisk syssel- Beräknad syssel- FaktiSK syssel- sättningsminskning sättning vid före- sättning vid före- inom företagens tagens anlägg- tagens anläggn i anläggningar i ningar i de mot— de mortagande storstadsregia- tagande regio-_ regionerna fÖfSta nerna Qenom nerna enligt an- halvåret 1973 förändringar i sökan om stöd

lokaliseringen

beräkningen visat på en reducering med 700 arbetstillfällen. Relationen mellan dessa båda tal motsvarar i stort sett förhållandet mellan antalet utlokaliserade produktionsställen i de båda storstadsregionerna. När det gäller Malmö-regionen understiger den beräknade sysselsättningsminsk- ningen 50 personer.

Drygt 2 000 av den beräknade sammanlagda minskningen av sysselsätt— ningen i storstadsregionerna på i runt tal 3 700 personer är ett resultat av omlokaliseringar av hela företag. Den återstående reduceringen, de partiellt utlokaliserade verksamheterna, omfattar till en del utflyttning som kunnat preciseras genom att förändringen omfattat hela produk- tionsavdelningar. I andra fall har filialutläggningen baserats på den fortgående expansionen, och det har följaktligen inte varit möjligt att urskilja någon minskning i sysselsättningen. Det skall tilläggas att företag som till följd av utflyttningen redovisat minskad resp oförändrad syssel- sättning kan ha ökat eller minskat sin totalsysselsättning i storstadsre- gionerna genom andra åtgärder. Flera företag har framhållit att filiallokali-

Figur 5.10 Förändrad sysselsättning efter utlokalisering av pro- duktionsställen med statligt finansiellt stöd inom företag i stor- stadsregionerna perio- den 196001—01 — I 9 73—06—30

seringen varit en nödvändig förutsättning för denna expansion i storstads- regionerna.

Tabell 5.4 visar vidare olikheterna mellan sysselsättningsminskningen i storstadsregionen, den beräknade framtida sysselsättningen i den mot- tagande regionen och den faktiska sysselsättningen vid de utlokaliserade produktionsställena under första halvåret 1973. Dessa siffror illustreras också grafiskt i figur 5.10, som klart markerar den expansiva utveck- lingen inom de omlokaliserade produktionsställena. Den i företagens ansökningar om statligt finansiellt stöd angivna framtida sysselsättningen — som regel på några års sikt efter etableringen — har summerats till 9 000 personer, alltså mer än dubbelt så mycket som den beräknade sysselsättningsminskningen på 3 700 personer i storstadsregionerna.

Som vidare framgår av figuren överstiger den faktiska sysselsättningen vid de utlokaliserade enheterna första halvåret 1973 den i ansökningarna beräknade sysselsättningen. Skulle hänsyn tas till ännu icke realiserade sysselsättningstillskott i då relativt nyligen beslutade och med statligt stöd finansierade projekt, ökar resultatet av de redovisade regionalpoli- tiska åtgärderna i de mottagande regionerna till i runt tal 10000 sysselsatta. Nettoökningen inom de aktuella företagen skulle därmed uppgå till mer än 6 000 sysselsatta. Filialutläggningen — omfattande även utflyttning av hela den producerande verksamheten och etablering av en tillverkande enhet inom tex grossistföretag — har inneburit en starkare expansion i den realiserade sysselsättningen än omlokaliseringen av hela företag. Det skall tilläggas att förändringarna inte behöver vara något uttryck för skillnader i arbetsproduktiviteten mellan olika regioner. Den ökade sysselsättningen har möjliggjort en omfattande förnyelse och produktionstillväxt inom flertalet företag efter utlokaliseringen.

Den utlokaliserade verksamheten sysselsatte första halvåret 1973 i genomsnitt 50 personer per produktionsställe. Totalt 60% av antalet enheterl hade dock, som framgår av tabell 5.5, mindre än 25 sysselsatta. Endast 14 % av samtliga enheter sysselsatte mer än 100 personer. Ser man till branscher domineras utlokaliseringen av enheter inom" verkstadsvaruindustrin — i tabell 5.6 fördelad på metallvaruindustri, maskinindustri, elektroindustri och transportmedelsindustri. Tillsammans svarar dessa fyra verkstadsindustribranscher för 55 % av antalet produk- tionsställen utlokaliserade mellan åren 1960 och 1973. Sysselsättnings— andelen första halvåret 1973 var dock väsentligt större, 72 %. Andra grenar med framträdande positioner i undersökningsmaterialet är plast— varuindustrin samt gruppen pappersvaruindustri och grafisk industri, som båda hade en sysselsättningsandel på 9 %. Antalet utlokaliserade enheter var emellertid inom plastvaruindustrin väl i nivå med vad som registrerats för de flesta grenarna inom verkstadsvaruindustrin. Endast metallvaru- industrin med 52 nya produktionsställen överträffar plastvaruindustrins 24 utlokaliserade enheter.

' Exkl 15 nedlagda, icke rekonstruerade företag samt fem ännu ej påbörjade lokaliseringsårgärder.

Tabell 5.5 Produktionsställen utlokaliserade av företag i storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd perioden 1960-01-01—1973-06-30, fördelning på storleks— grupper efter antalet sysselsatta första halvåret 1973 Måttenhet: Anta] produktionsställen

Storleksgrupp, Omlokalise- Filial- Utflyttning Etablering Etablering ge- Samtliga Relativ antal syssel— ring av utläggning av hela den av produ- nom intressent fördelning, satta hela före- producerande cerande som flyttar från procent

taget verksamheten enhet storstadsreg — l 0 20 1 1 1 7 5 44 26 l 1 —— 25 25 1 8 7 4 4 58 34 26— 50 10 4 6 1 1 22 13 51-100 10 9 2 2 — 23 13 101 — 200 4 6 2 — — 1 2 7 20 1 —5 00 3 7 -— — — 10 6 501 — 2 — — — — 2 1 Samtliga 74 55 18 14 10 171” 100

” Exkl 15 nedlagda företag samt fem ej påbörjade verksamheter.

En fördelning av de utlokaliserade produktionsställena på de olika stödformerna — se tabell 5. 7 — visar att företagen i 100 fall, eller något mer än hälften, utnyttjat företagareföreningarnas direktlån och industri- lånegarantier. För 56 produktionsställen har lokaliseringsstöd beviljats, medan företagen för 18 och 17 enheter utnyttjat industrilokaler uppförda som statskommunala beredskapsarbeten resp tagit i anspråk investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte för utlokaliseringen.

Tabell 5.6 Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsställen utlokaliserade med statligt finansiellt stöd av företag i olika storstadsregioner, fördelning på branscher, perioden 1960-01-01—1973-06-30

Bransch Stockholms- Göteborgs- Malmö- Samtliga regionen regionen regionen regioner

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Relativ prod- syssel— prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel— fördel- ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta ning,

procent

Livsmedelsindustri 5 81 _ _ — —— 5 81 1 Textil-, beklädnads-

och lädervaruindustri 6 112 2 30 — — 8 142 2 Trävaruindustri 6 107 2 121 2 7 10 235 2 Pappersvaruindustri

och grafisk industri 12 496 2 181 1 132 15 809 8 Annan kemisk industri

och gummivaruindustri 8 377 3 43 — — 11 420 4 Plastvaruindustri 21 581 3 231 — — 24 812 9 Stenvaruindustri 2 15 1 6 — — 3 21 0 Metallverk 3 91 -— — — — 3 91 1 Metallvaruindustri 44 1 650 7 371 1 18 52 2 039 21 Maskinindustri 14 861 5 505 2 59 21 1 425 15 Elektroindustri 20 1 996 _ — -— — 20 1 996 21 Transportmedels—

industri 8 519 5 903 — — 13 1 422 15 Övriga branscher 5 36 — — 1 21 6 57 1

Samtliga branscher 154 6 922 30 2 391 7 237 191 9 550 100

242 Finansiellt stöd SOU l974:82 Tabell 5.7 Produktionsställen, sysselsatta, beviljat finansiellt stöd och beräknad total investering för verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på stödformer, perioden 1960-01-01—1973-06-30 Stödform Samtliga stöd- Direktlån Statskommu- Statligt Investe— former och industri- nala bered- lokalise— ringsfonds- ' lånegarantier” skapsarbeten ringsstöd medel Antal produktionsställen 100 18 56 17 191 Faktisk sysselsättning i den mottagande regionen första halvåret 1973, antal personer 2 321 1 151 3 484 2 594 9 550 Beräknad minskning av antalet sysselsatta istorstadsregionerna genom förändringar i företagens lokalisering 800 100 2 400 400 3 700 Beviljat finansiellt stöd, milj kronor 16,6 30,5 132,8 109,3 289,2 Beräknad total investering ' i byggnader och maskiner, milj kronor 39,7 30,5 225,0 146,2 441,4

a Siffran anger endast det antal företag som utnyttjat direktlån och garantier utan kombination med andra stödformer, t ex lokaliseringsstödet.

Lokaliseringsstödet har gett den största sysselsättningseffekten, nära 3 500 nya arbetstillfällen, i de mottagande regionerna. Resultatet ger en klar övervikt i förhållande till de 2 300 arbetstillfällen som tillkommit fram till första halvåret 1973 genom företagareföreningarnas låne- och garantigivning. Även investeringsfondsmedlen har, trots det begränsade antalet produktionsställen, haft en något större sysselsättningseffekt än företagareföreningarnas kreditgivning. Det skall tilläggas att företag som erhållit lokaliseringsstöd svarat för nära 2/3 av den ovan redovisade minskningen av sysselsättningen i storstadsregionerna genom föränd- ringarna i företagens lokalisering. Motsvarande andel är speciellt låg för investeringsfondsmedlen —— en naturlig följd av att filialetableringar inom -

' expanderande större företag dominerar inom denna del av stödgivningen.

Tabell 5.7 visar också att sammanlagt 289,2 milj kronor i lån, bidrag och investeringsfondsmedel utnyttjats av företagen för beräknade investe- ringar i byggnader och maskiner på 441,4 milj kronor. Även om skillnaderna i antalet utlokaliserade produktionsställen beaktas har för— delningen av de totala beloppen mellan de olika finansieringsformerna varit ojämn.

Som framgår av följande sammanställning varierar effekten i de mottagande regionerna från 23 sysselsatta i genomsnitt per enhet för företagareföreningarnas kreditgivning till drygt 150 sysselsatta vid pro- duktionsställen utlokaliserade med ianspråktagande av fondmedel. Även det beviljade stödet per produktionsställe och per sysselsatt visar stora variationer. Det genomsnittliga låne— och bidragsbeloppet har för lokalise- ringsstödet utgjort nära 2,4 milj kronor, medan ianspråktagandet när det gäller investeringsfondsmedlen beräknats till drygt 6,4 milj kronor. De statskommunala beredskapsarbetenas genomsnittsvärden ligger lägre, vil-

sou l974:82 Finansiellt stöd 243 Genomsnitt Stödform Samtliga stöd- Direktlån Statskommu- Statligt Investe— former och industri- nala bered- lokalise— ringsfonds— lånegarantier skapsarbeten ringsstöd medel Antal sysselsatta första halv- året 1973 per utlokaliserat produktionsställe 23 64 62 153 50 Beviljat stöd per utlokali- serat produktionsställe, 1 OOO-tal kronor 166 1 694 2 371 6 429 1 520 Beviljat stöd per sysselsatt första halvåret 1973 7 200 26 500 38 100 42 100 30 400

ket bl a beror på att dessa produktionsställen som regel är små och att anskaffande av maskinutrustning inte räknats in i stödunderlaget. Före- tagareföreningarnas kreditstöd har i en rad fall syftat till en förstärkning av omsättningstillgångarna —— de i volymhänseende tunga byggnads- och maskininvesteringarna har finansierats med reguljära bankkrediter — och de genomsnittliga stödbeloppen blir bl a av det skälet speciellt låga.

Till de 56 produktionsställen som utlokaliserats med statligt lokalise- ringsstöd har i 51 fall beviljats sammanlagt 118,1 milj kronor i lokalise— ringslån och i 19 fall 14,7 milj kronor i lokaliseringsbidrag. Detta framgår av tabell 5.8, som också visar att flyttningsersättning på totalt 2,2 milj kronor beviljats fyra företag som inte sökt någon annan form av lokaliseringsstöd än flyttningsersättning. I övriga fall har ersättningen utgått i kombination med lokaliseringslån och/eller lokaliseringsbidrag. Till så gott som samtliga enheter utlokaliserade till stödområdet efter lokaliseringsstödets tillkomst år 1965 — även de som genomfört föränd- ringen med utnyttjande av övriga stödformer — har dessutom beviljats utbildningsbidrag, i de flesta fall enligt den s k schablonregeln (fem kronor per arbetstimme och sysselsatt under sex månader).

Det skall slutligen tilläggas att 20 av totalt 183 produktionsställen med sammanlagt 340 sysselsatta och 4 milj kronor i beviljat lån och bidrag —

Tabe115.8 Beviljat lokaliseringsstöd till industriell verksamhet utlokaliserad av företag i storstadsregionerna perioden 1965-07-01—1973-06-30

F om av lokaliseringsstöd Antal produk- Beviljat stöd

tionsställen Milj kronor Relativ fördeln, procent

Lokaliseringslån 52 118,1 85 Lokaliseringsbidrag 19 14,7 11 F lyttningsersättning 15 2,2 2 Garanti omsättnings-

tillgångar 11 3,2 2

Samtliga 56 132,8 100

Tabell 5.9 Nedlagd och rekonstruerad verksamhet tidigare ut- eller omlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna perioden 1960-01-01— 1973-06-30 Antal produk- Antal sysselsatta Beviljat stöda tionsställen enligt ansökan milj kronor Verksamheten helt nedlagd 12 200 2,9 Verksamheten rekonstruerad, ny ägare på samma ort 4 63 0,7 Verksamheten rekonstruerad, flyttad till annan ort 4 79 0,4 Summa 20 342 4,0 Därav i D Storstadslänen — — —— El Södra Sverige 4 62 0,4 D Mellersta Sverige 8 115 0,8 El Skogslänen 8 165 2,8

” Direktlån, lånegarantier, statskommunala beredskapsarbeten samt lokaliserings- lån och lokaliseringsbidrag.

se tabell 5.9 — lagt ned sin verksamhet under perioden. 1 fyra fall har företagen rekonstruerats genom nya ägare på samma ort. 1 fyra andra fall har verksamheten i rekonstruerad form flyttats till en ny ort utanför storstadsregionen. Konsekvenserna i sysselsättningshänseende av dessa nedläggningar har som framgår av tabellen varit större inom skogslänen än inom övriga länsgrupper.

5.2.3. Förändringar i utlokaliseringens omfattning perioden 1960—1973

Den med olika former av statligt stöd genomförda utlokaliseringen av produktionsställen från storstadsregionerna har haft en ojämn fördelning i tiden. Det hör bl a samman med att flera av stödformerna tillkommit efter hand som den lokaliseringspolitiska verksamheten breddats. I början av 1960-talet beslutades om statligt finansiellt stöd till mellan fyra och åtta nya produktionsställen per år med ursprung i storstadsregionerna. Antalet ökade till 17 enheter årligen i mitten av 1960-talet — och sedan ytterligare till 30 utlokaliserade produktionsställen budgetåret 1971/ 1972, för att under redovisningsperiodens sista år reduceras till 18 utflyttade enheter.

Den stigande trenden illustreras i figur 5.11, som också visar att en väsentlig del av sysselsättningsresultaten registrerade första halvåret 1973 har sitt ursprung i produktionsställen beslutade redan före eller omkring mitten av 1960-talet. De nya anläggningarna har haft tid att utvecklas vidare — i de följande utbyggnadsetapperna ofta också med statligt finansiellt stöd.

Sysselsättningstalen första halvåret 1973 är i själva verket mindre för anläggningar utlokaliserade fr o m 1969/1970 än för enheter lokaliserade 1963/1964, 1966/1967 och 1968/1969. Antalet utlokaliseringar har emellertid ökat kontinuerligt sedan 1968/1969 — budgetåret 1972/1973

|

Produktionsställen

Antal 30

20

Filialutläggning 10

: Omlokalisering Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Antal 1 200

B udget år 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Beviljad finansiering

Milj kr

60

30

Filialutläggning

0 M,. .. . "w"»! Omlokalisering Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/

61 63 65 67 69 71 73

undantaget. De senare årens projekt har genomsnittligt varit mindre omfattande än tidigare. Uppgifterna om volymen beviljat stöd under flera år inom den redovisade delperioden ger belägg för detta. Men vissa av de berörda företagen har också haft svårigheter att nå upp till den planerade sysselsättningen —— andra har inte hunnit realisera sina planer vid redovis- ningstillfället.

Den skisserade utvecklingen illustreras ifigur 5.12, som innehåller en jämförelse * årsvis efter tidpunkten för beslut om finansiering —— mellan den realiserade sysselsättningen första halvåret 1973 och den i företagens ansökningar redovisade sysselsättningen vid de nya produktionsställena. För en rad år har registrerats en faktisk sysselsättning som överstiger den planerade. 1 övrigt redovisas för några år en relativt god balans mellan realiserad och planerad sysselsättning. Ett negativt saldo föreligger endast

Figur 5.1] Produktions- ställen, sysselsatta och beviljad jinansiering för verksamhet utlokalise- rad av företag i stor- stadsregionerna efter typ av lokalisering, bud- getårsvis 1960/61 — I 9 72/ 73

Figur 5.12 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen ut- lokaliserade med statligt finansiellt stöd av före- tag i storstadsregionerna samt beräknad syssel- sättning enligt uppgifter i företagens ansökan om stöd, budgetårsvis efter tidpunkt för beviljat stöd budgetårsvis 1960/6] — 1972/73

Måttenhet: Antal sysselsatta perso ner

2 000

1 000

0 lla a.; s. Budgetår 1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ 61 63 65 67 69 71 73

Förklaring: Beräknad Faktiskt antal sysselsättning sysselsatta enligt ansökan första halvåret

1973

för två av budgetåren. Gapet 1970/1971 i figuren motsvarar ett ”underskott” på drygt 1 000 arbetstillfällen, varav större delen utgör ett resultat av den under år 1973 pågående uppbyggnaden av Volvo-

Kalmarverken. De i figur 5.11 illustrerade årsvisa ojämnheterna när det gäller antalet projekt och volymen beviljat stöd är särskilt framträdande i fördelningen på stödformer, redovisad ifigur 5.13.

5.2.4. Utlokaliseringens fördelning på mottagande regioner perioden- 1960—1973

Länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen har med 71 resp 69 enheter — se tabell 5.10 — haft det största utbytet av utlokaliseringen om man räknar antalet produktionsställen. Den realiserade sysselsättningsök- ningen under första halvåret 1973 blev dock betydligt större i mellersta Sverige, 4 400 personer, än i skogslänen, där resultatet utgjorde knappt 3 000 nya arbetstillfällen. Det beviljade totala stödbeloppet var däremot mindre i mellersta Sverige och utnyttjades följaktligen för mer arbets- kraftsintensiva investeringar än i skogslänen. Det skall framhållas att en väsentlig del av de nya anläggningarna i länsgruppen mellersta Sverige lokaliserats till Dalsland, som från lokalise- _ ringsstödgivningens början till större delen ingått i stödområdet. Huvud-

parten av utlokaliseringen till länsgruppen mellersta Sverige har dock varit ett resultat av temporära medgivanden att utnyttja de regionalpoli-

Milj kronor

10 40

20

industrilånegarantier Antal 60 () ulllll | |». ti? () Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/

Företagareföreningarnas direktlån och 15 m Iläll !!! | år 61 63 65 67 69 71 73

Statligt lokaliseringsstöd

Milj kronor 60

O - & () Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ år 61 63 65 67 69 71 73

Förklaring: [] Antal produktionsställen Beviljad finansiering

Statskommunala beredskapsarbeten Milj kronor

aiå le

O , . Budget-1960/ 62/ 64/ 66/ 68/ 70/ 72/ år 61 63 .65 67 69 ' 71 73

investeringsfondsmedel (i regional— politiskt syfte) Antal

15

Milj kronor 60

Budget-1960/62/ 64/ 66/ 68/ 76/ 72/ år 6163 65 67 69 71 73

Figur 5.13 Produktionsställen och beviljat stöd för verksamhet utlokaliserad av företagi storstads- regionerna, fördelning på stödformer, budgetårsvis 1960/61 — 1972/ 73

tiska stödformerna för insatser i Norrköping och Borås. Till storstadslä- nen utanför de egentliga storstadsregionerna har flyttats 15 produktions- ställen med en sammanlagd sysselsättning för 400 personer, medan 36 enheter med 1 800 arbetstillfällen lokaliserats till södra Sverige. Sysselsättningsförändringarna ifigur 5.14 innebär att den beräknade, tidigare angivna minskningen i sysselsättningsunderlaget i storstadsregio- nerna på 3 700 arbetstillfällen fördelat sig förhållandevis lika mellan produktionsställen som lokaliserats till länsgrupperna södra och mellersta Sverige. Sysselsättningen bland de utlokaliserade produktionsställena har

Måttenhet: Antal sysselsatta personer

1 000 Storstadslänen

Filialutläggning Omlokalisering

Filialutläggning

Omlokalisering

Filialutläggning

Omlokalisering

Filialutläggning

Figur 5.14 Förändrad sysselsättning efter ut- Omlokalisering lokalisering av produk- 0 . ' * ' __ _ tionsställen med stat- Fektlsk-syzselsatt- Beraknad sdnyEI- Fakt'Sk syåsel- . . .. . ningsmms ning sättning vi öre— sättning Vi hgt finansiellt-stod m- inom företagens tagens anlägg— företagens an- orn storstadsforetag, an|äggningar i ningar i de mot- läggn i de mot- fordelade efter mot-. storstadsregio- tagande regioner- tagande regio— tagande regioner PeflO- nerna genom för- na enligt ansökan nerna första den 1960-01-01 — ändring i Iokali— om stöd halvåret 1973 1 9 73-06-30 seringen

Tabell 5.l 0 Produktionsställen, sysselsatta och beviljat stöd för verksamhet utloka- liserad av företag i storstadsregionerna, fördelning på mottagande regioner (läns- grupper), perioden 1960-01-01—1973-06-30

Storstads— Södra Mellersta Skogs- Samtliga länen” Sverige Sverige länen länsgrupper

Antal produktionsställen 15 36 71 69 191 Därav omlokalisering av hela företaget, procent 47 59 56 22 45 Beräknad sysselsättning

enl företagets ansökan, antal personer 368 2 724 3 173 2 769 9 034 Faktisk sysselsättning

första halvåret 1973, antal personer 409 1 750 4 404 2 987 9 550 Beviljat stöd, milj kronor 7,7 1042 81,1 97,3 290,3

a Storstadslänen utanför samrådsregionerna.

framför allt i mellersta Sverige blivit högre än den planerade. Utveck- lingen inom södra Sverige skulle däremot ha inneburit en försvagning jämfört med vad som redovisats i underlaget för det statliga beslutet om finansiering. Den beräknade differensen för södra Sverige på nära 1 000 arbetsställen är till större delen ett resultat av att AB Volvos nya Kalmar-anläggning ännu inte var i drift första halvåret 1973. Fördelningen av den från storstadsregionerna utlokaliserade verksam— heten illustreras branschvis i tabell 5.11. Den i sysselsättningshänseende väsentligaste delen av metallvaruindustrin har valt skogslänen, transport- medelsindustrin och maskinindustrin däremot mellersta Sverige. Elektro- industrin har dominerat utflyttningen till södra Sverige. Plastvaruindu- strins och pappersvaruindustrins nya anläggningar — de mest framträdan- de utflyttningsbranscherna vid sidan av de olika grenarna inom verkstads- varuindustrin — har framför allt lokaliserats till mellersta Sverige resp skogslänen. Plastvaruindustrins betydelse för den genom utflyttningen initierade förnyelsen av näringslivet i skogslänen har varit påtagligt svag. En nedbrytning av uppgifterna om den utlokaliserade verksamheten på länsnivå — figur 5.15 — visar att det i ett fåtal län, Älvsborgs och Östergötlands län, under senare delen av perioden också Värmlands och Kopparbergs län, funnits tendenser till kontinuitet i lokaliseringen av produktionsställen med ursprung i någon av de tre storstadsregionerna. Det är också dessa län, tillsammans med Kalmar och Gävleborgs län, som tagit emot nya enheter vilka sammanlagt första halvåret 1973 sysselsatte mer än 500 personer. Till Älvsborgs län — Borås-området och Dalsland — har lokaliserats statligt stödfinansierade produktionsställen för nära 2 700 sysselsatta. Arbetsmarknaden i Östergötlands län har genom lokaliseringen från storstadsregionerna utvidgats med något mer än 1 100 och arbetsmarknaden i Kalmar län med drygt 1 000 nya arbetstillfällen från år 1960 till mitten av år 1973.

De utlokaliserade enheterna redovisas vidare individuellt, uppdelade

Figur 5.15 Sysselsatta första halvåret 19 73 vid produktionsställen utlokaliserade av före- tag i storstadsregionerna, fördelning på mottagan- de län efter tidpunkt för beslut om finansiellt stöd budgetårsvis 1960/ 6] — 1972/ 73

Måttenhet: Antal sysselsatta perso ner

200

0

400

200

0

400

200

0

200

0

600

400

200

0

400

200

0

400

200

0

400

200

0

Budget-1960/ 64/ 68/ 72/ 69 73 är

Stockholms län

D

Uppsala län

Hi ill

Jönköpings län

Göteborgs och Bohus län

i

Södermanlands län

Kronobergs län

Di il

Gotlands län

[i El

Hallands län

[[B %

Värmlands län

& ill Ul

Kopparbergs län

Q] äl

Jämtlands län

ED El

61 65

Blekinge län

Älvsborgs län

Örebro län

Gävleborgs län

Västerbottens län

1960/ 64/ 68/ 72/

61 65 59 73

Malmöhus län

U

Östergötlands län

&

Kalmar län

Eli

Kristianstads län

E

Skaraborgs län

Västmanlands län

Västernorrlands län '

CJ

Norrbottens län

&]

1960/ 64/ 68/ 72/ 61 65 69 73

Tabell 5.1! Sysselsatta första halvåret 1973 och produktionsställen utlokaliserade av företag i storstads- regionerna med statligt finansiellt stöd, fördelning på branscher och mottagande regioner (länsgrupper) perioden

1960-01-01—1973-06-30

Bransch Storstads— Södra Mellersta Skogslänen Samtliga läns- länen Sverige Sverige grupper Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- prod- syssel- ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta ställen satta Livsmedelsindustri — — 2 62 2 11 1 8 5 81 Textil—, beklädnads- och lädervaruindustri 1 50 1 30 2 40 4 22 8 142 Trävaruindustri 2 20 1 -— 6 212 1 3 10 235 Pappersvaruindustri och grafisk industri — — 4 162 3 292 8 355 15 809 Kemisk industri och gummivaruindustri — — 3 214 6 192 2 14 11 420 Plastvaruindustri 4 133 7 127 11 517 2 35 24 812 Stenvaruindustri 1 6 2 15 — — — — 3 21 Metallverk 1 75 l 3 — — 1 13 3 91 Metallvaruindustri 2 34 7 184 20 403 23 1 418 52 2 039 Maskinindustri 2 58 3 162 7 906 9 299 21 1 425 Elektroindustri 1 10 4 788 5 761 10 437 20 1 996 Transportmedels- industri 1 23 1 — 7 1 065 4 334 13 1 422 Övriga grenar — — 1 3 1 5 4 49 6 57 Samtliga branscher 15 409 37 1 750 70 4 404 69 2 987 191 9 550

efter olika stödformer och storstadsregioner, i en serie kartbilder — figurerna 5.16—5.19. Redovisningen åskådliggör bl a skillnaderna i stor- leksstrukturen mellan å ena sidan de produktionsställen som lokaliserats ' med investeringsfondsmedel och å andra sidan de enheter som förändrat lokaliseringen med företagareföreningarnas lån och lånegarantier. För lokaliseringsstödets och beredskapsarbetenas del är bilden mer splittrad. Kartillustrationerna visar också att de produktionsställen som haft sitt ursprung i Stockholms-regionen fått en bred spridning över landet. Göteborgsföretagens nya anläggningar har däremot i väsentlig grad koncentrerats till regioner inom västra Sverige. Dessa regionala olikheter överensstämmer i stort sett med de skillnader som dokumenterades i 1963 års undersökning1 avseende perioden 1946—1961. Utlokalise- ringens geografiska inriktning påverkas i hög grad av företagens kontakt- system — köp och leveranser — och kan antas vara relativt stabil i tiden. Det skall tilläggas att antalet produktionsenheter som haft sitt ursprung i Malmö-regionen är för begränsat för att det skall vara möjligt att urskilja något bestämt lokaliseringsmönster.

l kartillustrationerna konkretiseras vidare den begränsade utlokalise- ringen från storstadsregionerna till de fyra nordligaste länen. Den för skogslänen i tabeller och figurer ovan redovisade stora utflyttningsande— len visar sig i stor utsträckning vara ett resultat av lokaliseringar till

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963).

Från Stockholms-regionen Från Göteborgs-regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

Figur 5.16 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med industrilånegarantier budgetåren I 96 0/6 ] — I 972/ 73 och före- tagareföreningarnas direktlån perioden 1960-01-01 - I 9 73— 06— 30

Från Stockholms-regionen Från Göteborgs-regionen

Från Malmö—regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

. 3 0 25 . 100

Figur 5.1 7 Produktions- . 300 ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner till industrilokaler uppför- da som statskommu- nala beredskapsarbe- ten perioden 1 962- 01-01 — 1973-0630

Från Stockhol ms-regionen F rån Göteborgs—regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

- 3 o 25 . 100

. 300

Figur 5.18 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i olika storstadsregioner med statligt lokaliserings- stöd budgetåren 1965/ 66 — 1972/ 73

Från Göteborgs-regionen

Från Stockholms-regionen

Från Malmö-regionen

Förklaring:

Beräknat antal sysselsatta efter genomförd investering

industriföretag i olika storstadsregioner med investeringsfondsmedel (i regionalpolitiskt syfte) budgetåren 1963/64 — 1 9 72/ 73

o _ , , . _ — _ Figur 5. 19 Produktions-. __ » 800 ställen utlokaliserade av

Figur 5. 20 Produktions- ställen utlokaliserade av industriföretag i stor- stadsregionerna, samt- liga finansieringsformer, perioden 1960-01—01 — I 9 73-06-30

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Det skall framhållas att bl a Jämtlands och Västernorrlands län i stället haft ett relativt stort utbyte i sysselsättningshänseende av omlokaliseringar genomförda med lokalise— ringsstöd från andra delar av landet än storstadsregionerna, bla från smålandslänen.

De från Stockholms-regionen med företagareföreningarnas kreditgiv- ning utflyttade produktionsställena har i väsentlig utsträckning lokalise- rats till de angränsande länen och till Östergötlands län. Företagare- föreningarnas kreditstöd har som redovisats ofta utnyttjats för omflytt- ningar av mindre företag, som uppenbarligen föredragit en relativt

Måttenhet: Andel i procent

10

Figur 5.21 Beviljat finan- siellt stöd till produk- tionsställen utlokalise- rade av företag i stor- stadsregionerna i för- hållande till hela stöd- givningen, budgetårsvis perioden 1960/6] — 1 971/ 72

> Iz, ,.

Budgetår1960/61 1963/64 1966/67 1969/70 1971/72

kortdistant flyttning för att kunna bibehålla en god kontakt med storstadsregionens marknad.

En sammanställning av de utlokaliserade produktionsställena oberoen-X de av storlek och ursprungsregioner — figur 5.20 — visar, som ovan$ framhållits, att en väsentlig del förlagts till mellersta Sverige. Sammanlagt ett 30-tal enheter har lokaliserats till Östergötlands län. En rad andra områden — bla Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands och Kronobergs län samt norra delen av Göteborgs och Bohus län — kan redovisa 10—15 nya produktionsställen lokaliserade av storstadsföretag sedan början av 1960- talet.

5.2.5. Utlokaliseringens relativa storlek åren I 96 0—1 973

Den ovan i avsnitt 5.2 redovisade utlokaliseringen genomförd med statligt finansiellt stöd har en relativt betydande omfattning. Koncentrerade insatser till vissa regioner — t ex Dalsland samt Borås-, Norrköpings— OChX Mora—regionerna — har bidragit till en förnyelse av näringslivet och " arbetsmarknaden i dessa områden. Den relativa betydelsen av utlokalise—rx ringen som helhet får dock bedömas ha varit marginell. Som framgår av följande sammanställning har de utflyttade enheterna gjort anspråk på endast 3,9% av hela stödgivningen under redovisningsperioden från 1960-talets början. Andelen varierar mellan stödformerna, från drygt 7” % för lokaliseringsstödet till något mer än en procent för företagareföre- ningarnas totala låne- och garantigivning.

Direkt- Stats- Lokali— lnves- Samtliga lån och kommu- serings- terings- industri- nala be— stöd fonds- lånega— redskaps— medel rantier arbeten

Beviljat stöd till utloka- lisering i procentav hela stödgivningen 1,2 5,5 7,3 3,1 3,9

Figur 5.21 visar på stora årsvisa växlingar kring genomsnittsvärdet ca 4 %. Andelar av hela stödgivningen på 1—2 % vissa år kontrasterar mot värden på 5—8 % andra år. Budgetåret 1970/1971 uppnådde utlokalise- ringen från storstadsregionerna sin högsta andel av hela stödgivningen under redovisningsperioden, nära 9 %.

Den relativa betydelsen av utlokaliseringen har också varierat regionalt. I skogslänen har något mindre än 3 % av det totala stödet utnyttjats av företag som genomfört omlokalisering från storstadsregionerna. För södra och mellersta Sverige beräknas andelen, som framgår av följande sammanställning, ha utgjort nära 13 resp drygt 5 %.

Storstads— Södra Mellersta Skogs- Samtliga länen Sverige Sverige länen

Beviljat stöd till utloka- lisering iprocent av hela stödgivningen 0,6 12,6 5,2 2,6 3,9

Även i sysselsättningshänseende är de utlokaliserade enheternas sam- manlagda andelar av den totala industrisysselsättningen relativt begränsa- de. Antalet nya arbetstillfällen i de mottagande regionerna första halvåret 1973 motsvarar, som framgår av figur 5.22, totalt 4,5 % av den samman- lagda sysselsättningen inom industrin i Stockholms-regionen enligt 1965 års folkräkning. För Göteborgs-regionen har andelen beräknats utgöra 2,5 %, medan Malmö-regionen inte uppnår mer än 0,4 %. Stora bransch- visa olikheter förekommer. För Stockholms-regionen redovisas större andelar än genomsnittet när det gäller metallverken (en grupp av

Måttenhet: Andel i procent

Bransch Stockholms-regionen

Livsmedelsindustri Textil- o beklädnadsind Trävaruindustri Massa- o pappersindustri

Figur 5. 22 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika stor- stadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år 1965, fördelning på branscher och u r s p r u n g s- regioner

Måttenhet: Andel i procent

Bransch Storstadslänen

Livsmedelsindustri Textil- o beklädnadsind

Trävaru industri Massa— o pappersindustri

Jord» o stenvarumdustn Metallverk

Verkstadsvaruindustrii

Tra nsportmedelsindustri - Annan verksamhet

Samtliga

Figur 5. 23 Sysselsatta första halvåret 1973 vid produktionsställen utlokaliserade av företag i olika stor- stadsregioner i förhållande till samtliga sysselsatta år I 965, fördelning på branscher och m 0 t t a g a n- d e r e g i o n e r

begränsad storlek i absoluta tal inom storstadsregionerna), verkstads- varuindustrin samt den kemiska industrin.

Om man i nästa steg jämför sysselsättningen inom den utlokaliserade verksamheten med sysselsättningen i hela industrin inom de mottagande regionerna _ ifigur 5. 23 representerade av de fyra länsgrupperna — blir andelarna av sysselsättningen år 1965 ännu mindre än de ovan redovisa- de. De utlokaliserade enheternas sysselsättning första halvåret 1973 motsvarade i skogslänen 1,5 % av antalet yrkesverksamma i den länsgrup- pen år 1965. Mellersta Sverige hade nästan samma andel, 1,3 %, medan de relativa talen för södra Sverige och för storstadslänen (utanför storstadsregionerna) utgjorde endast 0,8 resp 0,9 %. De branschvisa olikheterna slår igenom även när det gäller de mottagande regionernas an- delar.

En jämförelse slutligen mellan omfattningen av den stödfinansierade utlokaliseringen från storstadsregionerna och de i kapitel 3, avsnitt 3.5, behandlade totala lokaliseringsförändringarna perioden 1963—1970 redo- visas i tabell 5.12. Om man först ser till den etablerade verksamheten (egentliga nyetableringar och filialutläggningar) svarade utlokaliseringen med statligt stöd för en påfallande liten del av tillskottet i antalet arbetsställen. Endast 2 % av de egentliga nyetableringarna och filialutlägg—(l ningarna hade sitt ursprung i någon av de tre storstadsregionerna. I gengäld utgjorde hela 31 % av samtliga industriarbetsställen som flyttade (hela) verksamheten över länsgräns åren 1963—1970 storstadsföretag som för investeringar i samband med lokaliseringsförändringen utnyttjade olika statliga stödformer.

Det skall tilläggas att andelarna var något högre vid jämförelse mellan sysselsättningstalen, 6 resp 45 %. Skillnaderna mellan uppgifterna om arbetsställenas och sysselsättningens andelar är ett uttryck för att det

Tabell 5.12 Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen åren 1963—1970 Måttenhet: Procent

1963—1965 1966—1968 1969—1970 Helaperioden

196 3 — 1 970

Antal arbetsställen

Etablerade” ! 2 4 2 Flyttadeb 26 28 54 31 Antal sysselsatta

Etablerade arbets- ställen 4 5 8 6 Flyttade arbets- ställen 34 49 -61 45

” Egentliga nyetableringar, filialutläggningar. b Hela företag.

finansiella stödet både vid flyttning och vid etablering utnyttjades för genomsnittligt sett större enheter än de som konstituerade de spontana lokaliseringsförändringarna. Olikheterna kan till en del också ha redovis— ningstekniska orsaker. Grundsiffrorna i de båda materialen är inte helt identiska — sysselsättningsuppgifterna kan i ett antal fall skildra läget vid olika tidpunkter i företagens utveckling inom de nya regionerna.

Tabell 5.12 visar också att den med statligt stöd finansierade utlokali- seringen från storstadsregionerna ökade i tiden i relation till samtliga lokaliseringsförändringar perioden 1963—1970. Förändringen var störst för gruppen flyttade företag. Flyttningarna från storstadsregionerna (hela företag) ökade från 26 % delperioden 1963—1965, till 28 % åren 1966— 1968 och vidare till 54% av hela antalet omflyttande företag 1969— 1970. Den starka andelsuppgången mellan delperioderna 1966—1968 och 1969—1970 orsakades av en omfattande reducering i omflyttningarna' mellan orter utanför storstadslänen. De med statligt stöd genomförda utflyttningarna av hela företag från storstadsregionerna hade åren 1969— 1970 i stort sett samma omfattning som tidigare. En regional uppdelning av materialet efter mottagande regioner —— tabell 5.13 — visar att etableringarna med storstadsursprung, även om talen är låga, hade störst betydelse relativt sett i skogslänen. Antalet var också i absoluta tal större inom skogslänen än i någon annan länsgrupp. Skillnaderna i relationstalen orsakades emellertid främst av att den allmänna etableringsaktiviteten var lägre i skogslänen än inom andra länsgrupper. Det konstaterandet när det gäller norra Sverige avser enbart de egentliga nyetableringarna. Skogslänen hade oavsett ursprungsregion enligt uppgifter redovisade i kapitel 3 fler filialetableringar än mellersta Sverige och lika många som södra Sverige. Samtidigt etablerades fler stödfinansierade filialer med storstadsursprung i skogslänen än inom andra länsgrupper. Dessa stödfinansierade storstadsfilialer utgjorde för skogslänen 15 % av samtliga etablerade filialer. Relationstalet var något

Tabell 5.13 Industriell verksamhet utlokaliserad med statligt finansiellt stöd av företag i storstadsregionerna i förhållande till samtliga etablerade och över länsgräns flyttade arbetsställen, fördelning på länsgrupper, perioden 1963—1970 Måttenhet: Procent

Länsgru pp Etablerade Därav: Flyttade arbetsställen fllialutlägg- arbetsställen ningar Storstadslänen 0 . . 21 Mellersta Sverige 3 19 42 Södra Sverige 1 3 29 Skogslänen 5 15 17 Hela riket 2 12” . 3 l

” Exkl storstadslänen.

högre, 19 %, i mellersta Sverige, som emellertid hade färre filialetable- ringar totalt sett än skogslänen och södra Sverige.

Som slutligen framgår av tabell 5.13 svarade de till skogslänen flyttade storstadsföretagen perioden 1963—1970 för en lägre andel av samtliga flyttningar till dessa län än motsvarande storstadsflyttningar till län i andra länsgrupper. Den med statligt finansiellt stöd genomförda omflytt- ) ningen från storstadsregionerna av hela företag kom framför allt länsgrup- pen mellersta Sverige till del.

5.3. Motiven för och erfarenheterna av utlokaliseringen från storstadsregionerna '

5.3.1. Tidigare undersökningar om motiven för ändrad lokalisering

Det saknas svenska undersökningar om motiven för och erfarenheterna av genomförda företagsutflyttningar från storstadsregionerna under 1960- talet. Kommittén för näringslivets lokalisering redovisade i sitt betänkan- de1 uppgifter om lokaliseringsorsakerna för ett antal nya arbetsställen med minst 25 sysselsatta som under perioden 1946—1961 uppstått genom att företag nyetablerats, helt omlokaliserat sin verksamhet eller förändrat verksamheten genom filialutläggningar. I ett undersökningsfor- mulär angavs nio lokaliseringsorsaker som skulle rangordnas av de svarande företagen efter orsakernas betydelse för valet av ny lokalise- n'ngsort.

Kommittén, som betonade att slutsatserna av olika skäl måste tolkas med stor försiktighet, fann att ledig industrilokal och lämplig tomtmark i samt god tillgång på arbetskraft var de mest frekventa lokaliseringsor- sakerna. Dessa orsaker markerades av omkring hälften av de i undersök- ningen deltagande företagen. Lokaliseringsorten var för 24 % av företagen

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58).

också företagsledarens hemort, medan 21 % uppgav att de bland olika lokaliseringsfaktorer hade påverkats av goda kommunikationer, 15 % av närhet till avsättningsområdet och 12 % av närhet till råvaran. Endast 11% av företagen pekade på att kommunala stödåtgärder som en av orsakerna hade medverkat till valet av lokaliseringsort.

Kommittén beskrev också företagsrörelsernas omfattning och kon- staterade att 122 produktionsenheter hade omlokaliserats perioden 1946—1961, medan 213 arbetsställen lagts ut som filialer. Vid dessa sammanlagt 335 lokaliserade produktionsenheter sysselsattes år 1961 nära 34000 personer. Drygt hälften av den Sysselsättningen var ett resultat av 90 filialutläggningar och 44 utflyttningar av företag i stor- stadsregionerna, varav sammanlagt två tredjedelar — nära 70 % av syssel- sättningseffekten — hade sitt ursprung i Stockholms-regionen. Som ett led i informationsverksamheten om stödområdet genomförde Sveriges industriförbund våren 1972 en intervjuundersökning om erfaren- heterna av lokalisering till stödområdet inom ett antal företag som etablerat filialverksamhet. Undersökningen omfattade dels tolv anlägg- ningar som 1969 varit föremål för en liknande intervjuundersökning, dels ytterligare elva anläggningar varav tre startat sin verksamhet mellan 1965 och 1967 och de övriga åtta tillkommit 1969 eller senare. Fyra av dessa var i likhet med de tolv tidigare undersökta anläggningarna filialer till stora koncerner, de övriga driftsenheter inom relativt små företag. Samtliga anläggningar låg inom stödområdet, flertalet i Norrland. Tolv av de sammanlagt 23 undersökta enheterna fanns inom det 5 k inre stödom- rådet.

För de tidigare av industriförbundet undersökta filialanläggningarna dominerade möjligheterna att få utnyttja investeringsfondsmedel och tillgången till arbetskraft bland de angivna motiven för etablering av verksamhet inom stödområdet. Även för tre av de i andra etappen undersökta filialanläggningarna uppgavs s k kombinationsfrisläpp av in- vesteringsfondsmedel ha haft stor betydelse för anläggningarnas till- komst. Två företag angav skäl av ideologisk natur och ett företag hade - påverkats av önskemål från kunder. Tre företag hade förbättrat sitt kommunikationsläge i förhållande till kunder och övrig produktion genom etablering i Norrland. I ett fall hade beställaren krävt avskild produktion av sekretesskäl, vilket föranlett företaget att välja en etable- ring inom stödområdet. Slutligen hade ett företag övertagit en produk- tionsanläggning från en konkurrent. Samtliga företag hade upplevt svårigheter att rekrytera arbetskraft vid tidigare anläggningar. Arbets- kraftsmotivet hade varit olika starkt hos olika företag, men fanns alltid med i bilden som ett argument för etablering i stödområdet.

Samtliga företag hade krävt att etableringsorten skulle ha ett tillfreds— ställande kommunikationsläge och en ”rimlig” grad av service. Dessa krav var uppfyllda i samtliga orter — även de mindre. Tio av de elva företagen hade påbörjat sin verksamhet i hyrda lokaler — vanligen hade permanenta lokaler färdigställts under tiden. För fem av företagen hade möjligheten att få en användbar lokal varit avgörande för valet av etableringsort. I två fall hade enskilda kommuners agerande varit tungan på vägen och i

ytterligare två fall hade statliga myndigheters önskemål fått fälla utslaget mellan likvärdiga alternativ.

Övervägande antalet intervjuade företag hade goda erfarenheter av lokaliseringen. De övriga såg inga svårigheter framför sig som de inte trodde sig kunna övervinna. Det visade också den starka sysselsättnings- expansionen. Vid slutet av år 1972 sysselsattes 3 700 personer i de etablerade filialerna.

Inom Ekonomiska Forskningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm genomfördes åren 1969—1970 en studie av företagslokalise- ringen och den regionalekonomiska strukturutvecklingen med en i Sverige tidigare oprövad ansats1 . Undersökningens syfte var att beskriva företagsenheterna och de regioner där enheterna är lokaliserade och att studera om det finns ett samband mellan företagsenheternas lokalisering och företagens måluppfyllelse. Strukturutvecklingen betecknas av för- fattarna som ett komplicerat växelspel mellan företagens struktur och deras regionala miljö. Det är fråga om ett dubbelriktat beroende där händelser, beslut och åtgärderi de inblandade systemen ständigt påverkar varandra. Lokaliseringsbeslutet kan inte isoleras från övriga beslut inom ett företag. Det är ett val mellan en mängd olika alternativ av vilka följande sannolikt är de viktigaste: 3

[I att stanna i befintliga lokaler och fortsätta som ”vanligt” — det 5 k nollalternativet;

El att stanna och ändra inriktningen av verksamheten (utan att omfatt- ningen därför ändras); D att stanna och ändra verksamhetens omfattning utan ändrad inrikt- ning;

Cl att stanna och förändra verksamhetens omfattning samtidigt med en ändrad inriktning; El att flytta, dvs att lämna en viss lokal och återuppta verksamheten i en annan — det 5 k ”rena” lokaliseringsbeslutet.

Back—Dalborg-Otterbeck arbetade med en slumpvis utvald grupp av företag och studerade vilka beslut — flytta alternativt inte flytta verksam- het — som hade fattats inom företagen åren 1960—1967 och vilka lokaliseringsförändringar som blivit resultatet av dessa beslut. Författarna kunde med utgångspunkt från sin analys dra slutsatsen att företagens lokalisering bestäms av en uppsättning relationer mellan egenskaper hos företagen och hos regionerna. Även en obetydlig förskjutning i region- egenskaperna innebär en förändring av lokaliseringsförutsättningarna och kan, tillsammans med andra obetydliga förändringar, på ett avgörande sätt rubba möjligheterna för ett företag att bedriva samma typ av verksamhet i regionen som tidigare. Det konstaterades att lokaliserings- besluten underlättas om kritiska samband mellan företagsegenskaper och -. regionegenskaper kan isoleras.

I studien visades vidare att samband föreligger mellan andra typer av

' Rolf Back, Hans Dalborg, Lars Otterbeck, Lokalisering och ekonomisk struktur- utveckling, EFI, Stockholm 1970.

egenskaper än de som bestämmer ett företags branschtillhörighet. Lokali- seringsanalysen borde i motsats till vad som ofta skett genomföras med utgångspunkt från företagets egenskaper när det gäller administrations— nivå, produktutvecklingsengagemang, komplexitet, föränderlighet i in- riktning och föränderlighet i aktivitet. Den empiriska undersökningen bland ett 25-tal företag visade enligt Back-Dalborg-Otterbeck att höga värden på dessa egenskaper inom producerande enheter i industrin kräver lokalisering till regioner med en omfattande folkmängd och stor befolkningstäthet.

5.3.2. Uppläggningen av utredningens undersökning

Utomlands, särskilt i Storbritannien och USA, har genomförts en rad undersökningar av företagsrörlighetens orsaker1 . I flera arbeten har också rörlighetens samband med de regionalpolitiska medlens tillämpning be- handlats. En del av de utländska erfarenheterna har utnyttjats som underlag för diskussion och slutsatser när det gäller svenska företagsrörel- ser. Utredningen har emellertid bedömt det angeläget att få till stånd en kartläggning av motiv och erfarenheter även avseende den i föregående avsnitt redovisade utlokalisering som ägt rum från storstadsregionerna med statligt finansiellt stöd från 1960-talets början. Sträcks kartlägg- ningen ut över hela decenniet kan slutsatserna kedjas till resultaten av den tidigare inom kommittén för näringslivets lokalisering genomförda

undersökningen för åren 1946—1961. , , Utredningen har valt att genom en postenkät till de nära 200 företagen

med ursprung i storstadsregionerna få en grov bild av de förhållanden som påverkat förändringen av lokaliseringstillståndet och de erfarenheter som företagen senare gjort efter utlokaliseringen. Utredningen har sökt att dela upp frågorna avseende de enskilda lokaliseringsfaktorerna efter (I) förhållandena vid den ursprungliga storstadsanläggningen, (2) för- hållandena inom storstadsregionen i allmänhet och (3) förhållandena inom den mottagande regionen. Det har därigenom blivit möjligt att till' en del pröva graden av konsekvens i det enskilda företagets bedömning och därmed rimligheten i de erhållna svaren. Företagets rangordning av de olika lokaliseringsorsakerna i den tidigare nämnda undersökningen avseende åren 1946—1961 har i utredningens kartläggning ersatts av en bedömning för varje enskild lokaliseringsfaktor. Företaget skulle enligt en bestämd skala — avgörande, stor, viss och ingen betydelse — ange den enskilda faktorns inverkan i förhållande till andra faktorer. Det ur- sprungliga formuläret testades före utsändningen genom en provundersök- ning och faktorkatalogen justerades med hänsyn till gjorda erfarenheter. Undersökningstekniken har i stort sett motsvarat de förväntningar som ursprungligen ställdes. Jämförelser mellan svaren i formulärets olika delar har gett i stort sett positivt utslag när det gäller graden av konsekvens och

1 Se bl a översikter av David Keeble. Employment Mobility in Britain (ingår i Spatial policy problems of the British economy, Cambridge University Press 1971), och William E Morgan, Taxes and the location of industry, University of Colorado Press 1967.

rimlighet i bedömningarna. De företag utredningen kunnat nå med sin enkät men som inte svarat har sannolikt haft speciella skäl för att avstå från att delta i undersökningen. Det är svårt att uttala en bestämd mening om hur resultaten skulle ha förändrats om samtliga företag deltagit i undersökningen. Särskilt intressant hade det naturligtvis varit att kunna klargöra erfarenheterna av ut- eller omlokaliseringen inom de företag som lagts ned efter förändringen i lokaliseringstillståndet.

Utredningen vill understryka att resultaten av enkäten skall tolkas med försiktighet. Beskrivningen av lokaliseringsorsakerna är inte baserad på erfarenheterna från något slumpvis utvalt stickprov av företag och resultaten kan inte enligt gängse statistisk teori förstoras upp från delen till att gälla hela industrinl . Svaren ger besked om vad som hänt inom en grupp rörliga företag, dvs faktiska flyttare. Det saknas en kontrollgrupp icke-flyttande företag i materialet. Deras svar skulle ha kunnat förbättra möjligheterna att dra generella slutsatser för storstadsindustrin i dess helhet. I undersökningen ingår tex inte heller den för utredningens överväganden intressanta grupp av företag som övervägt en förändrad lokalisering men valt att stanna i storstadsregionen2 . Undersökningen har också i sin egenskap av postenkät flera brister. Uppgifterna ger uttryck åt de svarande personernas bedömning av vilka krafter som påverkat lokaliseringen. Den bedömningen har följt en subjektiv värdeskala, som svarat mot olika individers temperament. Det har inte funnits möjligheter för en intervjuare att påverka svaren i riktning mot en viss enhetlighet i värderingarna. Även när förhållandeni företagens inre system utlöst lokaliseringsförändringen framträder gärna faktorer i det yttre systemet som sidoordnade orsaker, vilka sannolikt endast med svårighet kunnat skiljas från de förra. Redovisningen av motiven för lokaliseringsförändringen kan ofta också ha varit resultatet av en efterrationalisering med utgångspunkt från de erfarenheter som företagen senare gjort på den nya orten. Det gäller naturligtvis alldeles speciellt de (relativt få) enheter som utlokaliserades redan i början av 1960-talet.

Vad skall undersökningsresultaten med denna rad av reservationer då kunna användas till? Det skall framhållas att beskrivningen av en grupp företag som genomfört en förändring i sitt lokaliseringstillstånd bidrar till att skapa en klarhet kring mekanismen i företagens flyttningar som kan dokumenteras på andra och ur vetenskaplig synpunkt ofta mer adekvata sätt. Enkätresultaten gör det möjligt att formulera hypoteser om före- tagsrörligheten som kan prövas i andra sammanhang, tex med stöd av data om de totala lokaliseringsförändringarna inom näringslivet. Resulta- ten av enkäten kan till en del även utnyttjas vid utvärderingen av

1 Det framhålls i den ovan nämnda översikten av William E Morgan, Taxes and the location of industry, att resultaten av erfarenhet blir i stort sett indentiska, oberoende av om slutsatserna är statistiskt Säkerställda eller inte. ? Motiv och erfarenheter inom denna grupp av företag penetreras till en del genom den i kapitel 8 redovisade enkäten till företag som deltagit i lokaliserings— samråd.

lokaliseringssamrådets erfarenheter samtidigt som de bildar en konkret bakgrund till tolkningen av utländska rörlighetsanalyser och till den allmänna teorin om lokaliseringsval och lokaliseringsförändringar.

5 .3 .3 Undersökningens omfattning

Utredningen distribuerade sitt undersökningsformulär i november 1972 till företag representerande drygt 200 produktionsställen. En del av dessa företag uppgav att förändringen i lokaliseringstillståndet inte motsvarade utredningens kriterier på utlokalisering från storstadsregionerna. Efter gallring återstod 183 produktionsställen]. För 100 av dessa — drygt hälften — var, som framgår av tabell 5.14, enkätsvaren så fullständiga att de kunnat användas för beskrivningen av motiv och erfarenheter. Av 25 ofullständiga, ej användbara svar avsåg flertalet etablering av företagets producerande enhet (företaget hade tidigare varit konstruktör eller t ex grossist) eller en beskrivning av motiv och erfarenheter i samband med etablering genom intressenteri företag från någon av storstadsregionerna. För båda dessa typer av lokalisering fanns tidigare ingen egen produktion att jämföra med och uttömmande besked kunde bl a av det skälet inte lämnas beträffande sambandet mellan förhållandena i storstadsregionen och motiven för utlokaliseringen.

I undersökningen utelämnades vidare 18 enheter som hade lagts ned efter utlokaliseringen. Det saknades även inom flertalet rekonstruerade företag personer som deltagit i den ursprungliga omflyttningen och därför kunde besvara frågorna i undersökningsformuläret. För samman- lagt 40 produktionsställen uteblev svaren helt. En del av företagen uppgav att de med hänsyn till den interna arbetsbelastningen inte hade resurser att delta i undersökningen.

De 100 användbara svaren omfattar 55 produktionsställen som redo- visat motiv och erfarenheter i samband med filialutläggning, medan återstående 45 svar avser omlokalisering av hela företaget. Till kategorin

Tabell 5.14 Undersökningens omfattning

Svarskategori Antal produktions- Relativ fördelning, ställen procent Användbara svar 100 54 Ofullständiga, ej använd- bara svar 25 14 Företaget nedlagt; ev ny ägare känner ej till motiven för den ursprungliga lokali- scringcn 18 10

Svar har ej kunnat er- hållas 40 22 Samtliga 183 100

1 Produktionsenheter utlokaliserade genom beslut under första halvåret 1973 ingår inte i enkätundersökningen och antalet understiger följaktligen det i avsnitt 5.2 redovisade antalet, 191 enheter.

filialutläggning har här räknats både partiell utlokalisering — omfattande en del av tillverkningen — och utflyttning av hela den producerande verksamheten. Som framgått av redovisningen i avsnitt 5.2 har den senare typen haft en betydligt mindre frekvens än utläggningen av nya tillverk- ningsenheter, utöver de inom företagen redan existerande.

Om jämförelsen mellan antalet användbara svar och hela antalet produktionsställen görs enbart för grupperna omlokalisering och filialut- läggning, erhålls, som redovisas i tabell 5.15, en svarsandel på 56 % för de omlokaliserade företagen och 71 % för filialerna. Genomsnittligt för dessa typer av utlokalisering blir svarsfrekvensen 63 %, vilket kan jämföras med 54 % för hela materialet.

Tabellen visar också att de svarande företagens nya produktionsställen har en ännu högre andel av sysselsättningen, nämligen 73 %. De större enheterna är överrepresenterade i materialet _ omvänt har framför allt de mindre företagen avstått från att delta i undersökningen. En stark övervikt i materialet föreligger vidare för produktionsställen med ur- sprung i Stockholms-regionen. För Göteborgs- och Malmö-regionerna har tillsammans erhållits endast 16 användbara svar. Resultaten präglas starkt av de bedömningar som redovisats av företag i Stockholms-regionen, och det har därför inte bedömts nödvändigt att i beskrivningen av motiven och erfarenheterna ge en regional dimension. En uppdelning av de användbara svaren på branscher — tabell 5.16 — illustrerar omfattande avvikelser från svarsfrekvensen i materialet som helhet. Bland de större industrigrenarna är framför allt plastvaruindustrin underrepresenterad — det gäller speciellt om man jämför antalet sysselsat- ta — medan den största gruppen i basmaterialet, metallvaruindustrin, med 71 % av antalet produktionsställen och 89 % av hela sysselsättningen inom de med statligt stöd utlokaliserade enheterna, i stället är överrepre- senterad. Även om svarsfrekvensen är hög inom många branscher har

TabeIISJS Företag i undersökningen med fördelning av produktionsställen och sysselsatta på omlokalisering och filialutläggning samt ursprungsregioner

Typ av lokalisering Produktionsställen Sysselsatta

Antal 1 procent av samt- Antal liga utlokalise— rade med statligt

1 procent av antalet sysselsatta vid samt- liga produktionsstäl-

stöd len utlokaliserade med statligt stöd Omlokalisering av hela företaget 45 56 2 060 53 Filialutläggning 55 71 4 590 88 Samtliga 100 63 6 650 73 Därav cm- och utlokaliserade från D Stockholms-regionen 84 67 4 531 70 Cl Göteborgs-regionen 12 43 1 928 82 [:l Malmö-regionen 4 80 191 91

| 1

antalet användbara svar bedömts vara alltför begränsat för att branschvisa analyser skall vara möjliga. Utredningen vill framhålla att materialet ö/er huvud taget inte tål någon långtgående uppdelning och specificering av sambanden mellan grupptillhörighet och motiv eller erfarenheter i samband med utlokaliseringen.

5 .3.4 Företagens motiv för förändring av lokaliseringen

Företagens beslut om förändring i lokaliseringen av tillverkningen kan vara beroende av

(1) Produktionsbetingelser inom företagens ursprungliga anläggningfar) i storstadsregionen; (2) Produktionsbetingelser inom storstadsregionen iallmänhet som före- tagen bedömt dem på sikt; (3) Produktionsbetingelser inom den mottagande regionen.

Katalogen över lokaliseringsfaktorer delades i undersökningsformuläret i tre huvudgrupper efter dessa tre typer av produktionsbetingelser. Avsikten var att företagen skulle kunna skilja mellan de ”inre” och de ”yttre” problemen i samband med sin utveckling i storstadsregionen. Detta bedömdes ha betydelse för deras möjligheter att lämna tillförlitliga

Tabell 5.16 Företag i undersökningen med fördelning av produktionsställen och sysselsatta på olika branscher

Bransch Produktionsställen Sysselsatta Antal [ procent av samt- Antal I procent av antalet liga utlokalise- sysselsatta vid samt- rade med statligt liga produktionsstäl- stöd len utlokaliserade med statligt stöd Livsmedelsindustri 4 100 74 100 Textil-, beklädnads- och lädervaru- industri 2 33 30 25 Trävaruindustri 4 67 179 91 Pappersvaruindustri 3 60 348 92 Grafisk industri 6 75 402 93 Kemisk industri och gummivaru-

industri 5 56 315 76 Plastvaruindustri 10 56 232 35 Metallverk 2 67 16 18 Metallvaruindustri 32 71 1 725 89 Maskinindustri 1 1 61 740 52 Elektroindustri 12 71 1 270 68 Transportmedelsindustri 7 54 1 289 91 Övriga grenar 2 50 30 91

Samtliga branscher 100 63 6 650 73

svar. Den redovisade uppdelningen skulle också göra det möjligt att i efterhand pröva graden av rimlighet i företagens bedömningarl.

Det skall till en början framhållas att förändringen i lokaliseringstill- ståndet inom de undersökta företagen, som framgår av tabell 5.17, varit en del av den fortgående expansionen och förnyelsen i företagens verksamhet. Hela 70% av de undersökta enheterna har uppgett att(/ produktionsökning haft avgörande eller stor betydelse för lokaliseringsbe- slutet. En avsevärt mindre del av företagen, endast omkring 30 %, har angett nya produktionsmetoder och/eller ny marknadsbearbetning som ett motiv med avgörande eller stor betydelse. Andelen stiger emellertid till 55 a 60 %, om även företag som markerat att nya metoder och/eller ny marknadsbearbetning haft viss betydelse för lokaliseringsvalet inklude- ras i jämförelsen. Införandet av nya produktionsmetoder och ny mark- nadsbearbetning har haft större betydelse relativt sett för företag som 3 omlokaliserat hela verksamheten än för företag som lagt ut filialer. Omvänt har planerad produktionsökning inom undersökningsgruppen varit ett mer frekvent motiv för filiallokalisering än för utflyttning av hela företaget.

Tabell 5.17 visar slutligen också att samarbetsavtal med andra företag eller nya ägandeförhållanden varit föga framträdande som orsak till förändringen i lokaliseringstillståndet. Andelen har beräknats vara något högre för de omlokaliserade företagen än för filialutläggningarna. Det ( förefaller som om förändringar i ägandet av ett företag i flera fall öppnat möjligheter för en omlokalisering som i grunden haft andra, tex företagsekonomiska motiv. Möjligheten att omlokalisera verksamheten kan omvänt ha varit en grundförutsättning för övertagandet i några fall.

Ändrade ägandeförhållanden som motiv för utlokalisering har emeller-

Tabell 5.17 Förändringar i produktion, marknadsbearbetning och ägande som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent av samtliga svarande företag i resp grupper (typ av loka- lisering)

Typ av lokalisering Nya produktions- Produktionsökning Ny marknads— Samarbetsavtal metoder bearbetning eller förändr i ägandet

Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 44 24 67 _ 13 36 20 16 9 [filialutläggning 24 31 73 15 27 27 5 9 Samtliga 33 28 70 14 31 24 10 9

' Frågorna grupperades i undersökningsformuläret efter produktionsbetingelser- nas lokalisering inom och utanför storstadsregionen. Svaren har emellertid i vissa av de följande tabellerna sammanställts för att möjliggöra jämförelser i de spegelvända bedömningarna av förhållanden i storstadsregionen och i den mottagande regionen.

Tabell 5.18 De befintliga (ursprungliga) produktionsutrymmenas egenskaper som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Bristfälliga Otillräckligt Begränsade eller inga lokaler” stora lokaler u tbyggnadsmöjligheterb Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse

Omlokalisering av

hela företaget 69 16 67 13 56 9 filialutläggning 40 24 47 5 27 20 Samtliga 53 20 56 9 40 15

a Tex olämpligt fördelade på olika plan och delytor, otillräcklig takhöjd och bärighet eller olämpligt byggda ur brandskyddssynpunkt.

17 T ex genom byggsvårigheter på egen mark eller genom att närliggande mark ej kunnat förvärvas till kostnad som företaget accepterat.

tid av enkätsvaren att döma haft en mycket begränsad omfattning inom den undersökta gruppen. Sammanlagt 19 företag har gjort en markering för detta motiv. Uppenbart är i stället att företag som valt en annan lokalisering — huvuddelen i expansion — haft flaskhalsproblem som enligt deras bedömning med fördel kunnat lösas genom hel eller partiell omflyttning av produktionen till regioner utanför storstads-området. Som redovisas i tabell 5.18 har bristfälligt utrustade lokaler — ter olämpligt fördelade på olika plan och delytor, otillräcklig takhöjd och bärighet eller olämpligt byggda ur brandskyddssynpunkt — och otillräck— ligt dimensionerade egna utrymmen haft en avgörande eller stor betydel- se för nära 70 % av de undersökta utflyttningarna av hela företag. Som ,illustrerats i avsnitt 5.2 domineras gruppen av de mindre företagen, imedan filialutläggningarna i stor utsträckning genomförts av större

företag. Företag som lagt ut filialer har inte i samma utsträckning hindrats i sin

expansion av bristfälliga eller otillräckligt stora lokaler och inte i samma grad som de mindre, omlokaliserade enheterna bedömt utbyggnadsmöj- ligheterna på egen eller närliggande mark utgöra en begränsning. De större företagen har uppenbarligen inte heller, som framgår av tabell 5.19, bedömt tillgången på mark och hyreslokaler i storstadsregionen vara samma påtagliga restriktion för utvecklingen inom företagen som de mindre, helt omlokaliserade företagen angett. Hela 84 % av den senare (kategorin har uppgett att brist på valmöjligheter när det gäller industri- mark och hyreslokaler haft betydelse för förändringen i lokaliseringen. Kostnaderna för mark och lokaler har redovisats som motiv för 80 % av produktionsställena inom gruppen omlokaliserade företag. Dessa har konsekvent också höga andelar för delmotiven lägre mark-, bygg- och/ eller hyreskostnader och tillgången på lediga industrilokaler i den mot- tagande regionen.

Bilden blir i stort sett den motsatta om man i stället i tabell 5.20

Tabell 5.19 Mark- och lokalförhållanden i storstadsregionen och i den mottagande regionen som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Bristande valmöjlig- heter när det gäl- ler industrimark och hyreslokaler i stor- stadsreg

Höga mark- och hy- reskostnader i stor- stadsreg

Ledig industrilokal i mottagande reg

Lägre mark-, bygg- och hyreskostn i mottagande reg

Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 62 22 67 13 60 2 73 9 [filialutläggning 25 18 36 16 45 13 49 27 Samtliga 42 20 50 15 52 8 60 19

studerar arbetskraftsförhållandenas betydelse för utlokaliseringen. Det skall först framhållas att den undersökta företagsgruppen utpekat hittills- varande rekryteringssvårigheter samt förväntningarna om en minskad arbetskraftstillgång i storstadsregionerna som ett starkare motiv för utlokalisering än hög frånvaro och omsättning bland personalen vid den befintliga anläggningen. Förväntningarna om lägre frånvaro och omsätt- ning i den mottagande regionen har dock erhållit lika höga andelar i undersökningen som rekryteringssvårigheter och minskad arbetskraftstill- gång i storstadsregionerna. Skillnaderna kan vara ett uttryck för en underskattning av frånvarons och personalomsättningens roll i företagens utvärdering av den ursprungliga anläggningens egenskaper.

Det är framför allt företag med nyetablerade filialer som ansett rekryteringssvårighetema vara ett hinder för expansionen. Nära 60% , inom denna grupp har uppgett att rekryteringsproblemen haft avgörande (' eller stor betydelse. Dessutom har emellertid 24 % företagen markerat att rekryteringsproblemen varit av viss betydelse. För omlokaliseringen är andelen i båda fallen 27 %. Inom denna grupp har relativt sett fler omlokaliserade företag än filialenheter uppgett att förväntningar om lägre lönekostnader i den mottagande regionen haft avgörande eller stor betydelse.

Företagens beslut om ändrad lokalisering har föregåtts av övervägan— den om finansieringsförhållanden och förhandlingar om olika slag av förmåner med de stödbeviljande organen. Expansion genom filialetable- ring eller omlokalisering är som regel resurskrävande. Den långa tid under vilken de undersökta utlokaliseringarna ägt rum har karaktäriserats av variationer i kredittillgången på den reguljära lånemarknaden. I skeden med en stram kreditpolitik bör det statliga finansiella stödet ha framstått'X som mer attraktivt än under perioder med en lätt kreditmarknad. Den omständigheten att den statliga stödfinansieringen har ett regional- politiskt syfte och bl a avsett att underlätta omflyttningar av produk- tionsställen från storstadsregionerna till områden med behov av ett

fk

Tabell 5.20 Arbetskraftsförhållanden i storstadsregionen och förväntningar när det gäller den mottagande regionen som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Hög frånvaro och om- Rekryteringssvårig- Förväntningar om Förväntningar om sättning bland per- heter, förväntan om lägre frånvaro och lägre lönekostnader sonalen vid befintl minskad arbetskrafts- omsättning i mot- i mottagande reg anläggningen tillg i storstadsreg tagande reg Avgörande/ Viss Avgörande] Viss Avgörande/ Viss Avgörande] Viss stor be— betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse

Omlokalisering av

hela företaget 18 27 27 27 44 36 38 36 Filialutläggning 33 18 58 24 45 20 22 60 Samtliga 26 22 44 25 45 27 29 49

stabiliserat sysselsättningsunderlag talar för att själva stödgivningen borde . ha framstått som en betydelsefull faktor vid valet av lokalisering för den

/ . planerade expansronen.

Resultaten från undersökningen — se tabell 5.21 — talar emellertid delvis ett annat språk. Av det totala antalet enkätföretag har mindre än .-/ hälften, 41 %, uppgett att det statliga finansieringsstödet haft avgörande ( eller stor betydelse. Det är i och för sig en betydande andel, men ändå en relativt låg siffra, om man jämför med vad som tidigare redovisats för andra delmotiv. Antingen har det funnits en medveten eller omedveten strävan bland undersökningsföretagen att reducera betydelsen av stöd- finansieringen, eller också har finansieringsmotivet inte haft en fram- trädande position i diskussionen om lokaliseringsvalet hos mer än knappt hälften av företagen.

Båda tolkningarna kan ha fog för sig. Vad som först talar för att många enkätföretag kan ha skjutit undan det statliga stödets betydelse är att många inte haft akuta finansieringsproblem. Lokal- och arbetskraftsfrå- gorna kan antas ha framstått som de primära motiven för utlokalise- iringen, medan finansieringen på många håll sannolikt bedömts som ett ]sekundärt problem. Möjligheten till statligt finansieringsstöd har uppfat- tats som en självklar motprestation för en från samhällelig synpunkt angelägen förstärkning av sysselsättningsunderlaget i de mottagande regionerna. Det intrycket har sannolikt förstärkts efter diskussioner med de offensivt arbetande lokala och regionala lokaliseringsorganen.

Det skall å andra sidan inte förbises att det statliga stödet för en rad företag sannolikt endast haft en marginell betydelse. Det gäller de företag som vid sidan av en reguljär bankkredit — för övrigt ofta också ett resultat av lokaliseringsorganens ansträngningar — disponerat lån i före- tagareföreningen. För dessa krediter beviljas inga räntesubventioner eller andra speciella lättnader. För övriga i avsnittet behandlade stödformer innebär den statliga finansieringen emellertid en reducering av omkost- nadema, och stödgivningen har därmed haft andra förutsättningar att

Tabell 5.21 Finansieringst'örhållanden som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

%

Typ av lokalisering Finansieringssvårig- Statligt finansierings- Kommunalt finansierings- heter i storstads— stöd i den mottagande stöd i den mottagande regionen regionen regionen Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss Avgörande/ Viss stor be— betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse %

Omlokalisering av

hela företaget 38 18 33 13 9 Filialu tläggning 13 20 47 18 16 Samtliga 24 19 41 16 14

framstå som en direkt förmån och ett motiv för utlokalisering.

En uppdelning av svaren efter stödformer ger belägg för hypotesen att en del av stödgivningen sannolikt framstått som mindre avgörande för möjligheterna och intresset att genomföra utlokaliseringen. Skillnaderna illustreras också av särredovisningen av materialet på de olika typerna av lokalisering i tabell 5.21. Det statliga finansieringsstödet har enligt enkätsvaren haft betydelse för fler företag som lagt ut filialer än för, företag, ofta mindre, som omlokaliserat hela verksamheten från storstads-V regionerna.

Kommunalt finansieringsstöd har vidare enligt tabell 5.21 haft en mycket begränsad betydelse för de redovisade lokaliseringsförändringar- na. Det innebär emellertid inte att kommunerna spelat en helt passiv roll i den beskrivna utflyttningsprocessen. Som framgår av tabell 5.22 har kommunala myndigheters handlande haft avgörande eller stor betydelse för 31 % av samtliga utlokaliseringar i materialet. Till detta skall läggas att kommunala åtgärder haft viss betydelse för 20 % av produktionsställe- na. För de statliga lokaliseringsorganen är motsvarande resultat enligt undersökningen endast 19 resp 8 %. Företagareföreningama når genom sina åtgärder inom gruppen utlokaliserade hela företag upp till 26 resp 13 %.

De i flera län, vid sidan om de reguljära lokaliseringsorganen verkande näringsråden har enligt företagens uppgifter haft en mycket begränsad betydelse för de redovisade lokaliseringssträvandena. Det skall under- strykas att företagen sannolikt haft svårt att renodla bedömningarna. 1 den praktiska lokaliseringsverksamheten sker som regel ett samspel mellan olika organ på det lokala och regionala planet — kommunen, företagareföreningen och de statliga lokaliseringsorganen, tex länsstyrel— sen och länsarbetsnämnden.

Andra utomstående initiativ till utlokaliseringen än de redovisade lokaliseringsorganens har däremot enligt företagens bedömning förekom- mit i mycket begränsad omfattning. Produktionssamarbete med annat företag i den mottagande regionen och önskemål om annan lokalisering från kunder eller leverantörer har, som framgår av tabell 5.23, angetts för

20 16

Tabell 5.22 Initiativ till utlokalisering av samhälleliga och andra organ Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokalisering Kommunal myndighet Statligt lokali- Företagareföre— Näringsråd seringsorgan ning

Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss

stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse stor be— betydelse tydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 24 30 13 4 27 20 — 2 Filialutläggning 36 20 24 11 25 7 5 — Samtliga 31 20 19 8 26 13 3 1

22 resp 9 % av produktionsställena. Personliga motiv, tex företagsleda- rens anknytning till lokaliseringsorten, har haft avgörande eller stor betydelse för 7% och viss betydelse för 11% av de genomförda

utlokaliseringarna. Sammanfattningsvis har de i undersökningen deltagande företagen

uppgett att produktionsbetingelserna vid den ursprungliga egna anlägg-

; ningen i storstadsregionen haft betydelse för fler enheter än produktions-

betingelserna inom storstadsregionen i allmänhet. Det föreligger ivarje fall en gradskillnad i bedömningen från den undersökta gruppens sida. Som redovisas i tabell 5.24 har 69 % angett att förhållanden vid den egna anläggningen haft avgörande eller stor betydelse för utlokaliseringen,

edan endast 45 % bedömt storstadsregionens allmänna förutsättningar Egöra ett avgörande hinder för expansionen. Jämförelsetalen blir docki Stort sett identiska, 84 resp 89 %, om man lägger till andelen enheter som uppgett att motiven haft viss betydelse.

I konsekvens med de tidigare i detalj redovisade skillnaderna i betydelse för olika slag av flaskhalsproblem mellan de båda typerna av lokalisering finns i den sammanfattande bedömningen en differens mellan" filialföretagen och de helt omlokaliserade företagen. Filialenheterna

Tabe115.23 Samarbete med andra företag och personliga hänsyn som motiv för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent-

Typ av lokalisering Produktionssamarbete

Önskemål om annan Personliga motiv, t ex före-

med annat företag i lokalisering av kunder,

tagsledarens anknytning

den mottagande reg leverantörer till lokaliseringsorten Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss stor be— betydelse stor be— betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 9 13 9 4 9 11 Filialutläggning 4 18 4 2 5 l 1 Samtliga 6 16 6 3 7 1 1

Tabell 5.24 Företagens sammanfattande bedömning av motiven för utlokalisering Måttenhet: Andel i procent

Typ av lokaliscring Förhållanden vid den Förhållanden inom Förhållanden inom den ursprungliga anlägg— storstadsreg i mottagande reg ningen allmänhet Avgörande] Viss Avgörande] Viss Avgörande] Viss stor be- betydelse stor be- betydelse stor be- betydelse tydelse tydelse tydelse Omlokalisering av hela företaget 78 18 40 47 62 27 Filialutläggning 62 22 49 33 65 31 Samtliga, 69 20 45 39 1'64 129,

dominerar bland företag som angett förhållanden inom storstadsregionen ;( i allmänhet ha avgörande eller stor betydelse — omlokaliseringarna av hela företag omvänt bland dem som sammanfattningsvis bedömt förhål- landena vid den egna anläggningen i storstadsregionen ha avgörande eller' stor betydelse för förändringen i lokaliseringstillståndet.

Skillnaderna i undersökningsresultaten är däremot små mellan dessa båda grupper när det gäller betydelsen av förhållandena inom den mottagande regionen. Den genomsnittliga andelen som angett avgörande eller stor betydelse uppgår till 64 %, vilket är en högre andel än den som bedömt förhållandena inom storstadsregionen i allmänhet ha en motsva- rande betydelse som motiv för utlokaliseringen. Dessutom har företagen för 29 % av produktionsställena uppgett att betingelserna inom den mottagande regionen haft en viss betydelse. Det innebär att sammanlagt 93 % av de undersökta företagen i någon form beaktat förhållandena i den mottagande regionen.

/

5.3.5. Företagens erfarenheter av utlokaliseringen

Företagen i undersökningsgruppen har med utgångspunkt från formuläret på några punkter vidare redovisat erfarenheterna av den genomförda utlokaliseringen. Det är givet att möjligheterna att bedöma dessa erfaren- heter varierat från företag till företag. För en del produktionsställen kan resultaten — positiva eller negativa — vara mycket påtagliga, för andra mer svårgripbara. Det senare gäller inte minst de utlokaliserade filialerna. Speciellt inom storföretag som expanderat genom filialutläggning kan det av naturliga skäl vara svårt att urskilja decentraliseringens betydelse för lönsamhet och kontakt med leverantörer eller kunder.

Men också i andra avseenden föreligger mätsvårigheter. Utredningen har av företagen önskat få veta om resultatet av utlokaliseringen i olika avseenden bedömts klart bättre, i viss mån bättre, klart sämre, iviss mån sämre eller om företaget inte erfarit någon förändring över huvud taget. Enkätsvar av detta slag kan inte göra anspråk på att följa en enhetlig värdeskala. Det som av ett svarande företag uppfattas som ”klart bättre” kan för ett annat företag framstå som ”i viss mån bättre”. Frågan är

vidare hur stora marginaler de svarande räknat med för svarsalternativet ”ingen förändring”. Till dessa problem skall läggas olikheterna mellan företagen när det gäller erfarenheternas utsträckning i tiden. Några företag har över tio års verksamhet vid det utlokaliserade produktions- stället att falla tillbaka på, andra endast ett år eller mindre, med de skillnader i underlaget för bedömningen av erfarenheterna detta innebär.

Slutsatserna av undersökningen skall följaktligen inte hårddras. Resul- taten kan möjligen sägas ge en vägledning om hur företagen i olika avseenden upplevt den nya lokaliseringen. Som framhållits ingår huvud- delen av de nedlagda verksamheterna inte i det bearbetade svarsmateria- let. De erfarenheter som samlats inom dessa felande 18 enheter hade naturligtvis kunnat ge en delvis annorlunda bild än som redovisas nedan.

Resultaten när det gäller erfarenheterna av utlokaliseringen redovisas i två figurer. Dessa illustrerar för var och en av angivna egenskaper och aktiviteter i företaget hur stor andel i procent av hela antalet företag som haft tex klart bättre eller i viss mån sämre utbyte av den nya verksamheten, jämfört med förhållandena före utlokaliseringen. I den ena figuren har produktionsställena delats upp efter filiallokalisering och utflyttning av hela företaget. 1 den andra figuren har svarsmaterialet en regional dimension efter mottagande regioner. i” Som framgår av figur 5.24, vänstra delen, har enligt många företags »? bedömningar förbättringar inträffat i lönsamhet och finansiell uppbygg- nad — det kan antas att en rad företag genom stödgivningen erhållit en relativt sett ökad långfristig upplåning. Kontakterna med arbetsmark- naden och myndigheterna skulle också ha förbättrats samt, framför allt, den interna arbetsmiljön. Enligt företagens enkätsvar har däremot kontakterna med kunder och leverantörer inte påverkats i någon mer / betydande utsträckning. Försämringar skulle för många företag ha inträffat i tillgången på kommunikationer och industriell service.

Den differentierade redovisningen på filialutläggning och omlokalise- ring av hela företaget innebär nästan genomgående att relativt sett fler ,, företag med utlokalisering av filialer inte haft någon förändring. Det behöver som ovan antytts inte tolkas så att filialföretagen fått ett sämre utbyte av omlokaliseringen än de flyttande företagen, snarare att erfaren- heterna inom filialgruppen ofta endast med svårighet kan bedömas på ett tillförlitligt sätt. Om företaget upplever det så ligger det sannolikt närmast till hands att som omdöme avge "ingen förändring”. Det torde för övrigt också vara mer naturligt att företagsledningen i ett litet företag som flyttat hela verksamheten bedömer erfarenheterna med annat tem- perament — det gäller i båda riktningar _ än företrädare för ett större eller medelstort företag för vilka sambandet mellan lokalisering och resultat kan vara mer komplicerat och svårbedömbart.

En regional uppdelning av materialet i två länsgrupper, vardera med ett 40—tal svar redovisas också i figur 5.24. Skillnaderna mellan skogslänen och mellersta Sverige framstår på en del punkter som relativt betydande - det gäller lönsamhet, samt tillgång till kommunikationer och annan samhällelig och enskild service. Enligt enkätsvaren skulle resultaten i y dessa fall vid utlokalisering till skogslänen ha varit avgjort sämre än

Måttenhet: Andel svarande företag i procent

Typ av lokalisering: Länsgrupper: . Omlokalisering . Mellersta Sverige

Filialutläggning Skogslänen

100

Finansiell Uppbyggnad

Lönsamhet

Kontakt med kunder

Kontakt med leverantörer

Kontakt med

arbetsmarknaden 50 th, "E & % E & % 100 __ Kontakt med _ ' myndigheter 50 5 _.__| i i e 100 __ __ Tillgång till 50

kommunikationer

Tillgång till 50 industriell service _ .. ä t a 100—

Tillgång till 50 _ __

samhällsservice _ ?

» Mä & ..

Arbetsmiljö ___—___4 Klart Iviss Ingen Iviss Klart Klart Iviss Ingen Iviss Klart bättre m_ån for- mån sämre bättre mån 'för- män sämre

battre änd- sämre bättre änd- sämre ring ring

Figur 5.24 Erfarenheter av utlokaliseringen bland enkätföretagen fördelade efter omlokalisering och filialutläggning samt länsgrupperna mellersta Sverige och skogslänen

) resultaten vid lokalisering till mellersta Sverige. Variationerna kan docki

väsentlig utsträckning förklaras av olikheterna i fördelningen på antalet filialer och omflyttningar mellan resp områden. När det gäller tillgång till kommunikationer har i materialet kunnat observeras att lokaliseringen till länsgrupp saknar betydelse för företagets erfarenheter, snarare läget i förhållande till kommunikationscentra med anknytning till andra delar av landet och till utlandet.

5.4. Statligt finansiellt stöd i regionalpolitiskt syfte # en sammanfattning

Statligt finansiellt stöd till företag som nyetablerar eller utvidgar sin verksamhet har beviljats som

EJ Direktlån och industrigarantilån för 1 315 milj kronor sedan år 1960 och fram till slutet av år 1972 resp budgetåret 1972/1973;

El Statskommunala beredskapsarbeten (uppförande av industrilokaler) för 120 milj kronor åren 1963—1965;

Cl lnvesteringsfondsmede1(i regionalpolitiskt syfte) för 3 569 milj kronor budgetåren 1963/1964—1970/1971;

El Regionalpolitiskt stöd för 2 464 milj kronor budgetåren 1965/1966— 1972/1973.

Sysselsättningseffektema kan inte i detalj preciseras. De statskommu- nala beredskapsarbetena beräknas ha resulterat i 9 200 arbetstillfällen inom företag i de nya lokalerna. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens redovis- ning har lokaliseringsstödet resulterat i arbetstillfällen för 30 800 syssel- satta.

Industriföretag i storstadsregionerna har utnyttjat statligt finansiellt stöd i någon eller några av de redovisade formerna för lokalisering av 191 ' nya produktionsenheter utanför storstadsregionerna budgetåren 1960/1961—1972/1973. Huvuddelen av anläggningarna har sitt ursprung i Stockholmsregionen — en mycket begränsad del har flyttat från eller lagts ut som filial av företag i Malmö-regionen.

Sysselsättningen vid de nya produktionsenheterna utgjorde första halvåret 1973 i runt tal 10 000 personer. Huvuddelen av utlokaliseringen kom länen i mellersta Sverige till del.

Det för utlokaliseringen utnyttjade statliga stödet svarar för en mycket begränsad del av den totala stödgivningen, som alltså i huvudsak kommit de stationära företagen till del. Utlokaliseringen är också en liten del av samtliga etableringar i olika delar av landet — däremot har det finansiella stödet haft en relativt stor betydelse för omflyttningama av hela industriföretag från storstadsregionerna.

Motiven för lokaliseringsförändringarna — kartlagda i en särskild enkät till företagen — varierar men följer ändå vissa mönster. För de mindre företagen, som ofta flyttat hela verksamheten, har behovet av bättre

lokaler till rimlig kostnad varit en framträdande orsak till utlokalise- ringen. De större företagen, som i regel lagt ut filialer, har framförallt strävat efter bättre förutsättningar för arbetskraftsrekryteringen. Produk- tionsförhållandena bedöms i flertalet avseenden och för huvuddelen av företagens anläggningar ha blivit bättre efter utlokaliseringen.

%&'#th hu'lmc'cal' Mil mma” :d. .... . . lb Nm'å'wrlåw i:!lläw .wm . ,. Åhh-"iw; Ml'thELÄun'n ...| män-'.;T Pl|ntt|.m|1:||m'_mvl .:

_|' "|.. , . ” | . ""|-w . | I II'' ||| | .. .

rlllllh "' |||" IF: .'.i. T' . .. '. ,. Mill". . ..

|' . '| H..-..|.. . . l"||'L""'-" . "||",,:f _ "r _ 1.11 ' ", '|| ' ” #l|||'| |r ' ' lf ,, få”? ' |.-... ., . . —.. .||?-| .. " . . .. 'Em'w'” 1' .. 'ful . ' ' ' .. , 'I"?! "' " 'iH-i '# '. .r unl'p

"FI ”|” _ - ,, " " I,...rml—

" mil-#:i' m» -. ' ,, |. | . |. ,

. ' ..., ...a-111

| _ || 1 || ' l. &&

' " Hifi . |. ' |..' .11' ”' || ' | .

| I | 'i .. _l' ' |. '|| || | || ' LI l . ' '|..[ ". | |Iu'l ' ”__-1 '|' i. | |. I [|]; .'..". 'n.

6. Regionalpolitiska styrmedel utomlands

6.1. Regionalpolitik utomlands

6.1.1. En inledande översikt

Flertalet industriländer bedriver en lokaliserings- och regionalpolitik på nationell nivå — många länder sedan lång tid tillbaka. Lokaliseringsåtgär— derna var till en början bla i Storbritannien och Norge, en del av återuppbyggnadsarbetet efter krigsslutet. Regionalpolitiken fick emeller- tid snart i dessa och andra länder, ett mer självständigt innehåll, baserat på allmänt formulerade målsättningar för befolkningens och sysselsätt- ningens regionala fördelning.

Strukturförändringarna i näringslivet resulteradeunder 1950-talet in- om de flesta industriländer i förskjutningar i befolkningsandelen och olikheter i den sociala och ekonomiska standarden mellan jordbruksom- rådena och de expanderande industriregionerna. I länder som Italien, Irländska republiken, Nederländerna och USA tog sig viljan att genom lokaliseringspolitiska insatser balansera landsbygdsnäringarnas tillbaka- gång en rad konkreta uttryck. En snabbt vikande sysselsättningsutveck- ling i kolgruveindustrin, som under 1950-talet började göra sig gällande i Belgien, Frankrike och Storbritannien, fordrade också omfattande regio- nala sysselsättningsskapande åtgärder.

En helt annan typ av regionala svårigheter hade blivit kännbara i Västtyskland omedelbart efter krigsslutet, i gränsområdet närmast öst- zonen. Många företag fick efter det tyska rikets delning sina leverans— och avsättningsförbindelser avskurna och tvingades söka nya råvarukällor och nya marknader. Till detta kom att ett stort antal flyktingar samladesjust i gränsregionerna och skulle slussas in i ett produktionsliv som höll på att rekonstrueras.

Regionala problem av dessa olika slag, ansågs det i samtliga länder, borde främst lösas genom tillväxtskapande motåtgärder. Efterfrågan på varor och tjänster var omfattande och produktionen växte relativt snabbt i en efterkrigsekonomi som gick mot ökad stabilitet. Men produktions- resurserna — bl a tillgången på finansiella resurser — var knappa, och det blev naturligt att i den praktiska politiken samtidigt försöka tillgodose både tillväxtbefrämjande och regionalpolitiska syften.

Regionalpolitiken kom i samtliga länder, vid sidan om regional priori-

tering av utbyggnaden inom olika samhällsfunktioner, att operera med olika former av investeringsstöd — lån med ränteeftergifter och viss amorteringsfrihet, investeringsbidrag, tillhandahållande av statliga indu- strilokaler och skattelättnader för etablering/utbyggnad av industriell tillverkning i särskilt utpekade problemområden. Utformningen av stödet innebar i samtliga länder en selektiv låne- och bidragsgivning med prövning av villkoren i varje enskilt fall.

Tyngdpunkten i lokaliserings- och regionalpolitiken har i samtliga länder kommit att ligga kvar på olika slag av stimulansåtgärder, även om insatserna efter hand utvecklats och medlen förfinats. Utvecklingen av de regionalpolitiska åtgärderna har fordrat experiment _ med positiva och negativa resultat. Utbildnings- och transportstöd har införts. Olika former av generell stödgivning _ utan granskning av förutsättningarna i varje särskilt fall — har vidare prövats'. Det skall tilläggas att EG-länderna redan under 1950-talet bildade en särskild bank för finansiering av utvecklingsprojekt i områden med varaktiga, strukturella sysselsättnings- problemz. Inrättandet av en regionalpolitisk investeringsfond avsedd att utnyttjas för sysselsättningsskapande åtgärder inom EG-ländernas utveck- lingsområden förbereds sedan några år3.

Resultaten av den regionalpolitiska stödgivningen i olika länder har inte uteblivit. Det framgår av officiella sifferredovisningar och utvärde- ringar men självfallet också av det faktum att verksamheten i samtliga länder överlevt försöksåren och efter hand funnit fastare former. Ändå har regionalpolitiken naturligtvis inte helt kunnat lösa de problem som aktualiserats. Det brukar framhållas att svårigheterna är helt andra i ett land som Italien, där grovt räknat nationens halva yta utgör föremål för stödåtgärder, än i Nederländerna, som i sin helhet ryms inom ett av landskapen i Mezzogiorno, det syditalienska stödområdet. Olikheterna mellan dessa båda länder när det gäller problemens struktur och storlek har emellertid inte medfört några klart markerade skillnader i medelsarse- nalen. Kapitalstöd och regional prioritering av serviceutbyggnaden utgör viktiga inslag i båda ländernas regionalpolitik. Olikheterna i utvärderingen av resultaten är ändå påfallande, t ex när bedömare för Nederländernas del betonat de nya servicefunktionemas, framför allt vägarnas betydelse för strävandena att utjämna den regionala obalansen, medan erfarenheter- na från ltalien i stället tyder på att det finansiella stödet till företagen spelat en avgörande roll. Båda länderna prövar nu även restriktiva

1 Möjligheter till sysselsättningspremier, motsvarande det svenska sysselsätt- ningsstöd som infördes år 1970, har funnits i Storbritannien men avskaffades under år 1973. Som skäl för avvecklingen åberopades höga kostnader och svåra avgräns— ningsproblem i tillämpningen. 2 Omkring hälften av den europeiska investeringsbankens låne— och garantigiv- ning åren 1959—1971 har kommit Syd—Italien till del. Sammanlagt 172 krediter motsvarande totalt fyra miljarder kronor beräknas under perioden ha gett direkt sysselsättning åt 57000 personer. Uppgifterna framgår av en redovisning i de italienska stödmyndigheternas informationsorgan, News from the Mezzogiorno, 1973:5. . 3 Se tex Kommission der europäischen Gemeinschaften, Bericht fiber die regionalen Probleme in der erweiterlen Gemeinschaft, KOM (73) 550 endg, Briissel, den 3. Mai 1973.

|_

Stödform

1 investeringsbidrag: byggnader maskiner

2 Uppförande av industrilokaler

3 Långivning: marknadsräntav

räntesubventioner

lånegarantier

DIGI-Du&mm

4 Skattelättnader: investeringar

nu.-.... Grekland

vinster

5 Sysselsättningsbidrag 6 Förlustbidrag 7 Utbildningsbidrag

8 Bidrag till inkörningskostnader

IUI-Ulllnuäma

Inna-ID-In-D-U-I Japan

|_ 9 Flyttningsbidrag (företag)

(arbetskraft) till vissa områden

11 Utökning av aktiekapital 12 Transportstöd

Förklaring:

. stödformen har regional avgränsning O stöd ges i hela landet

Figur 6.1 Statligt stöd till industriföretag i regionalpolitiskt syfte med fördelning på stödformer i vissa OECD-länder — en översikt

Källa: OECD, Working party No 6 of the Industry Committee, Re-appraisal of regional policies, DlE/IND 6/73.7

regionalpolitiska åtgärder.

Den regionalpolitiska stödgivningens olika former med fördelning på länder redovisas översiktligt i figur 6.1 och omfattningen av investerings- bidragen i olika länder årsvis i tabell 6.1. Bruket av lättnader i företagsbe- skattningen i regionalpolitiskt syfte inom olika länder — redovisningen har närmast anknytning till övervägandena i kapitel 9 nedan — framgår av Bilaga B. Som illustreras i figur 6.2 täcker områden, där olika former av regionalpolitiskt stöd kan erhållas, mycket betydande delar av Väst- europa samt av USA och Kanada. Den goda samordningen över nationsgränserna, ett framträdande drag i bilden, är ett naturligt resultat av att gränsområdena har en likartad näringsstruktur och samma slags regionalekonomiska problem. Den karaktäristiken gäller tex kolgruve- distrikten vid fransk—belgiska gränsen, jordbruksområdena på ömse sidor

Tabell 6.1 Statliga regionalpolitiska investeringsbidrag årsvis i olika länder Måttenhet: ] OOO-tal kronor

Land Period Bidrag Totalt I genomsnitt per 1 000 invånare

Belgien 1971 818 000 82 Kanada 1973/1974a 785 000 36 Danmark 1970/1971a 11 000 2 Frankrike 1971 288 000 6 Västtyskland 1972 749 000 13 Irland 1969/1970a 288 000 97 Italien 1970 407 000 8 Nederländerna 1970 276 000 24 Norge 1970 9 000 2 Spanien 1964—197ob 21 000 1 Sverige 1965—197219 53 000 7 Storbritannien 1973/1974a 3 208 000 58

& Budgetår. b Genomsnitt per år.

Källa: OECD, Central Government Expenditure for Regional Policy Purposes. DIE/IND 6/73.7 Add 3.

om dansk-tyska gränsen och de nordiska skogsbygderna.

Stödgivningen utomlands kan ha betydelse för bedömningen av den svenska utlandsetableringens framtida omfattning men är i övrigt av sekundärt intresse för utredningens överväganden, och detaljerna när det gäller stimulansmedlen i olika länder behandlas inte i betänkandet.

6.1.2 Restriktiva styrmedel i några länder

De lokaliseringspolitiska stödprogrammen har i flertalet länder syftat till' en utbyggnad av de i resp problemområden befintliga företagen och till lokalisering av nyetablerad verksamhet inom dessa områden. Ett annat syfte har varit att med stödförmånerna stimulera företag inom de i befolkningshänseende mest expansiva regionerna i resp länder att lokali- sera filialer eller flytta hela verksamheten till områden med behov av ett ökat sysselsättningsunderlag.

I länder som Storbritannien och Frankrike med omfattande och tät- befolkade huvudstadsregioner har det också funnits en stark strävan att reducera trycket på arbetsmarknad, kommunikationer, bostadsför— sörjning och övrig service i storstadsregionerna. Ambitionerna att genom denna avlastning åstadkomma en utjämning i den regionala obalansen har inneburit en relativt omfattande stödgivning i syfte att reducera stor- stadsområdenas attraktionskraft — den brittiska lokaliseringsbudgeten omfattar årligen ett belopp motsvarande omkring 3,5 miljarder kronor. Men stödgivningen har dessutom kompletterats med olika former av restriktioner för kontroll av näringslivets utbyggnad i de mest expansiva

Förklaring: så? Stödgivningens grundförmåner

Kvalificerade stödförmåner

x'

Figur 6.2 'b Regionalpolitiska stödområden i USA och Kanada

Källor: Sammanställningar från resp länder

regionerna. Den brittiska etableringskontrollen tillämpas sedan år 1945, medan den franska lagstiftningen — etableringskontroll och ett system med regionala investeringsavgifter — infördes år 1956.

I Italien föreslogs, när den senaste lagen om de regionalpolitiska åtgärderna skulle behandlas i parlamentet år 1971, att statligt tillstånd skulle krävas för varje större investering i de högindustrialiserade område- na. Företag som erhöll sådant tillstånd skulle, om den totala investering- en beräknades överstiga ett belopp motsvarande knappt 3 milj kronor och antalet industriarbetare i utgångsläget var större än 100, erlägga en avgift på 7 000 kronor för varje nyanställd utöver dessa 100 industri- arbetare. Avgiftsmedlen skulle utnyttjas för utbyggnad av regionala'

serviceanordningar. Förslaget mötte stark kritik. Det hade för övrigt lagts fram i ett

konjunkturläge när det var angeläget att stimulera investeringsverksam- heten —- både i de södra och norra delarna av landet. Förslaget om ett avgiftssystem godtogs inte av parlamentet, som däremot accepterade en tillståndsplikt. Investeringsprojekt överstigande belopp motsvarande 50 milj kronor skall anmälas till planeringsministeriet som genom planerings- kommittén CIPE inom tre månader prövar möjligheterna att realisera projektet. Har inom de tre månaderna bifall inte vägrats får investeringen påbörjas. Om arbeten igångsätts trots förbud kan vite utdömas motsva- rande 25 % av investeringsbeloppet. I Nederländerna har under år 1974 beslutats om regionalpolitiska restriktioner i de västra delarna av landet. Bestämmelserna, som avses träda i kraft senast vid årsskiftet 1974/1975, omfattar både avgifts-, tillstånds— och anmälningsplikt för olika slag av investeringar inom näringslivet.

6.1.3 Överväganden om restriktiva styrmedel

Överväganden om kontroll av lokalisering i regionalpolitiskt syfte pågår nu i flera länder. I Norge, där ett lokaliseringssamråd motsvarande det svenska infördes år 1971, tillsatte den tidigare regeringen, som den utlovat vid sitt tillträde i april 1973, en departementskommitté med uppgift att pröva olika former för vidareutveckling av samrådet i riktning mot en kontroll av lokaliseringen i vissa regioner. Det norska stortinget uttalade sig redan år 1972 för införande av en starkare styrning av privata och offentliga investeringar än som tidigare tillämpats'. Kommittén skall enligt sitt mandat utreda

(1) De juridiska och ekonomiska frågorna som hör samman med ,en etableringskontroll; (2) Vilken administrativ organisation som ett effektivt utnyttjande av kontrollen nödvändiggör; (3) Den branschvisa och geografiska avgränsningen av etableringskon- trollen.

Det förutses att kommittén i sitt arbete håller nära kontakt med företagens och de anställdas organisationer. Som underlag för kommit- téns överväganden finns bla ett av det norska arbetarpartiet utformat förslag till etableringskontroll. Kommittéen räknar med att kunna slutföra sitt arbete under år 1974.

Som en provisorisk åtgärd, i avvaktan på införandet av den föreslagna lokaliseringskontrollen, infördes i slutet av år 1973 bestämmelser som syftar till en samhällelig styrning i lokaliseringshänseende av etablering och expansion med anknytning till oljeutvinningen på den norska kontinentalsockeln och av andra industriutbyggnadsätgärder i kustom— rådena. Antalet sysselsatta i oljeutvinningen uppgick sommaren 1973 till 5000—6000 personer. I mitten av år 1974 — ett år senare — har 8 OOO—9 000 personer antagits vara direkt eller indirekt engagerade i petroleumverksamheten. Förändringen innebär att i runt tal 1/3 av hela landets årliga sysselsättningstillväxt skulle absorberas av oljeaktiviteterna.

De provisoriska bestämmelserna stadgar att större industri— och anlägg- ningsarbeten samt utbyggnad av oljebaser får påbörjas först efter ”sam- tykke fra Kongen”. Beslut om tillstånd till lokalisering skall fattas med utgångspunkt från en samlad värdering som tar hänsyn bla till den regionala utvecklingen, kraven på stabilitet i ekonomin samt miljöskydds- intressena. Sanktioner (böter eller fängelse) skall kunna vidtas mot enskilda personer och företag som påbörjar och fullföljer arbeten utan tillstånd.

I Finland överlämnade kommittén för lokaliseringsvägledning ijuni

1 Uttalandet gjordes vid behandlingen av St meld nr Z7(I971—I972) bl a mot bakgrund av uppgifter från år 1968 att 10 000 förvärvsarbetande i Osloregionen hade mycket långa dagliga resor till sina arbetsplatser: 10 000 sysselsatta var sk veckopcndlare, medan 7 OOO—8 000 besökte hemmet mer sällan än en gång per vecka. Uttalandena vidareutvecklades iSt meld nr 13 (1972—197 3) som behandlade målen och medlen för regionalpolitiken.

1973 sitt betänkande till regeringen. Kommitténs förslag tog bl a sikte på att skapa ett centralt register med uppgifter relevanta för företagens lokaliseringsbeslut. Det föreslogs vidare att staten på basis av databanken skulle upprätta en rådgivningsverksamhet som kunde ge företagen information om lokaliseringsalternativ ”som är ändamålsenlig ur både företagsekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter och som bidrar till att skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft”.

Kommittén framhöll att myndigheterna inom ramen för det nya systemet borde kunna erhålla förhandsanmälan om alla mer betydande etableringar och utvidgningar inom industrin och servicenäringarna. Visade det sig att tillräckligt fullständiga förhandsbesked inte lämnades, skulle det finnas skäl att överväga obligatorisk förhandsanmälan — men först sedan informationen och rådgivningen tillämpats och gett praktiska erfarenheter.

Kommittén hade inte haft till uppgift att pröva behovet av och förutsättningarna för en etableringskontroll men föreslog att en särskild kommitté skulle utreda en sådan vidareutveckling av den regionalpoli- tiska stymingen. Regeringen tillsatte ijanuari 1974 en sådan kommitté med uppgift att utreda behovet av och möjligheterna att med restriktiva åtgärder påverka företagslokalisering samt utreda de praktiska problem, som hör samman med förverkligande av dessa åtgärder. Kommittén skall också pröva de föreslagna åtgärdemas anknytning till utvecklingsområ- deslagstiftningen, planerings- och byggnadslagsstiftningen samt lagstift- ningen, som rör utnyttjandet och skyddandet av naturtillgångar. Dess- utom skall kommittén i sitt arbete beakta erfarenheterna av lokaliserings- informationen och lokaliseringsvägledningen.

Den finska kommittén för lokaliseringsbegränsning avser att avsluta sitt arbete under år 1974.

I Danmark övervägs inga nya regionalpolitiska styrmedel. Det danska folketinget beslutade år 1972 om en viss utvidgning av det finansiella stödet i syfte att få till stånd en bättre balans i den regionala utveck- lingen. I debatten kring dessa frågor har det framhållits att tiden ännu" inte är mogen för mer långtgående ingrepp i företagens lokaliseringsval och att de svenska och norska erfarenheterna av lokaliseringssamrådet bör avvaktas innan ytterligare styrmedel tas i anspråk'. Enligt uppgifter som utredningen inhämtat har inte heller i Västtyskland, Belgien, Kanada eller USA aviserats någon direkt styrning av företagens lokaliseringsval. Däremot har i Japan — inom ramen för det beslutade programmet avseende den regionala balansen — diskuterats ett system med avgifter vid etablering och expansion i de mest tätbefolkade regionerna.

Utredningen redogör i följande avsnitt för det norska lokaliseringssam- rådets regler och erfarenheter. Utredningen behandlar därefter i avsnitten 6.3—6.5 resultaten och erfarenheterna av den brittiska och franska lokaliseringskontrollen samt bakgrund och bestämmelser för det neder- ländska avgiftssystemet.

1 Se t ex en tidskriftsartikel av Anker Jörgensen, Byplan 1972:6.

SOU l974:82 Styrmea'e/ utomlands 289 6.2 Lokaliseringsvägledning i Norge

6.2.1 Bakgrund

Det norska virkemiddelutvalget, som år 1968 erhöll regeringens uppdrag att utvärdera de då existerande lokaliseringspolitiska medlen, föreslog i mars 1969 en lagstadgad lokaliseringsvägledning. Verksamheten skulle handhas av ett permanent lokaliseringsutvalg, som förutsattes ersätta det kontaktorgan med representanter för Norges Industriförbund, Norske Håndverks— og Industribedrifters Forbund och de lokaliseringspolitiska myndigheterna (främst statsdepartementen) som funnits sedan år 1965. Det tidigare kontaktorganet hade haft till uppgift att diskutera och föreslå lösningar på praktiska lokaliseringsfrågor inom industrin. Verk- samhetens omfattning blev beroende av frekvensen i företagens frivilliga förfrågningar. Kontaktorganet hade emellertid också tillfälle att yttra sig över vissa lokaliseringsärenden som skulle avgöras av regeringen. De första årens arbete visade att det fanns ett behov av en bättre samordning i den offentliga lokaliseringsvägledningen än tidigare och att det fordrades ett mer omfattande kontaktutbyte än som ägde rum enbart på frivillig basis.

Den norska lagen om lokaliseringsvägledning, som i allt väsentligt bygger på virkemiddelutvalgets förslag, beslutades av stortinget i mars år 1970. Lokaliseringsutvalgets ledamöter utsågs i december år 1970. Lagen trädde i kraft i maj är 1971.

6.2.2 Regler för den norska lokaliseringsvägledningen

Den norska lagen om lokaliseringsvägledning stadgar att industri- och hantverksföretag med minst 15 sysselsatta eller som får minst 15 sysselsatta efter etablering eller utvidgning skall anmäla sina planer för lokaliseringsutvalget, om åtgärderna omfattar

El Utbyggnad med minst 300 m2 golvyta;

D Övertagande av lokal med minst 300 m2 golvyta (eller om summan av utbyggnad och övertagande överstiger 300 ml);

(] Ombyggnad till en kostnad som överstiger 400 000 Nkr; [:| Köp eller förhyrning av fasta industritillgångar; D Flyttning till någon av kommunerna med samrådsplikt om företaget skall utnyttja minst 300 m2 golvyta på den nya orten.

En kommun i någon av samrådsregionerna skall vidare underrätta lokaliseringsorganet när den planerar

El Expropriation av industri- eller hantverksfastighet som kan medföra flyttning av verksamhet;

D Stadsplan som förutsätter flyttning av företag;

DSaneringsåtgärder som förutsätter flyttning av företag.

Kommunen skall också meddela när den möter efterfrågan på lokalise— ring av företag med anmälningsplikt.

Lagen om lokaliseringsvägledning innebär vidare ett krav på att företaget skall ta emot vägledning i sitt lokaliseringsval. Bestämmelserna ger emellertid inte det statliga lokaliseringsorganet någon möjlighet att förhindra etableringen, omflyttningen eller utbyggnadenl . Lokaliserings- utvalget skall senast inom 120 dagar efter anmälan utfärda bevis på att samråd ägt rum och att utvalget fått tillfälle att ge den information lokaliseringsvägledningen bör omfatta. Samrådsperioden kan under sär- skilda förutsättningar förlängas. Företaget fattar därefter på egen hand beslut om lokaliseringen.

Byggnadstillstånd kan inte ges och ”tingslysing” inte ske förrän samrådsbevis utfärdats.

6.2.3 Geografisk avgränsning av anmälningsplikten Anmälningsplikten gäller företag i regionerna kring

[] Oslo: 19 kommuner; (varav tre genom beslut i februari 1973, bla Moss, regionalt centrum i Östfolds fylke); El Kristiansand: en'kommun; El Stavanger: fyra kommuner; CI Bergen: en kommun; El Trondheim: en kommun;

Avgränsningen framgår vidare av figur 6.3.

6.2.4 Lokaliseringsvägledningens organisation

Lokaliseringsutvalget skall enligt lagen ha tio ledamöter. Reglerna ger dock regeringen möjligheter att ändra antalet och lokaliseringsutvalget fick från starten i maj är 1971 sammanlagt 12 ledamöter2 (utom

suppleanter):

D Tre representanter för Norges Industriförbund;

D Två representanter för Norske Håndverks- og Industribedrifters For- bund;

Cl En representant för Landsorganisasjonen i Norge;

EISex representanter för olika myndigheter (kommunal- og arbeids- departementet, industridepartementet, finansdepartementet, Distrik- tenes utbyggingsfond, arbeidsdirektoratet och Selskapet for industri—

vekstanlegg).

' Utvalget har i ett fall hemställt om att industridepartcmcntet genom tillämp— ning av byggnads!illståndsgivningen skulle förhindra en planerad lokalisering av ett verkstadsföretag inom Oslo-regionen för att möjliggöra övertagandet av lämpliga lokaler och friställd arbetskraft ien annan del av landet. Framställningen ledde inte till någon åtgärd.

2 Utvidgningen syftade till att bereda möjlighet för LO och Selskapet for industrivekstanlegg (statligt organ för uppförande och uthyrning av industrilokaler) att delta i utvalgets arbete. De båda organen hade inte varit representerade i det tidigare kontaktutvalgct.

Kristiansand

Källa: Lokaliseringsutvalget, En oversikt over fag/ig og dkonamisk bistand, 1973

Ordförande och vice ordförande utses av utvalget. Uppdragen cirkule- rar mellan representanter för organisationerna och myndigheterna. Nyval sker årligen på båda posterna.

Lokaliseringsutvalget väljer vidare bland sina medlemmar ett arbets- utskott sammansatt av fem ledamöter. Enskilda lokaliseringsfall av större omfattning och betydelse samt frågor av principiell natur behandlas inom utvalget i dess helhet. Under år 1973 hölls åtta plenisammanträden. Arbetsutskottets ledamöter samlades vid 12 tillfällen under året. Som regel deltar företrädare för anmälningspliktiga företag i utvalgets och arbetsutskottets överläggningar. Ledamöterna besöker också en väsentlig del av företagen för en närmare diskussion och genomgång av problemen i samband med lokaliseringsvalet.

Lokaliseringsutvalgets sekretariat utför det dagliga kontakt- och informationsarbetet. Sekretariatet informerar företag med expansions- eller flyttningsplaner om lämpliga lokaliseringsorter och om olika stödformer, biträder med kostnadsberäkningar för alternativa lokalise-

Figur 6.3 Områden med anmälningsplikt vid eta- blering, omflyttning och utvidgning av industrier i Norge

ringar och söker vara en förbindelselänk dels mellan företag som söker kapacitet hos andra tillverkare, dels mellan företagen och de statliga och kommunala myndigheterna. Bevis om fullgjord anmälningsplikt kan i vissa fall utfärdas av sekretariatet. Sekretariatet hade under år 1973 totalt nio tjänstemän.

6.2.5 Lokaliseringsvägledningens omfattning — en statistisk översikt

Lokaliseringsutvalget Slutbehandlade under åren 1972—1973 som fram- går av tabell 6.2, vardera året drygt 150 ärenden om anmälningspliktiga ny— och tillbyggnader samt övertaganden av industrilokaler. Så gott som samtliga innebar en förändring av redan befintlig verksamhet. Endast ett ärende under år 1972 avsåg nyetablering. Omkring 60 % av antalet utgjorde utvidgning, medan ca 40 % omfattade flyttning inom eller till samrådsregionerna. Omräknat till jämförbara årstal innebär den redo- visade verksamheten åren 1972—1973 en uppgång i volymen jämfört med år 1971 (maj—december). Utvecklingen bedöms till en del vara resultatet av en konjunkturförbättring, till en del vara en följd av att frågan om EG-anknytningen avgjordes under år 1972 och att en rad företag därefter beslutade verkställa planer som tidigare skjutits upp med hänsyn till osäkerheten om anslutningsformen.

Under år 1973 skedde en mycket kraftig ökning av antalet frivilliga förfrågningar. Med frivilliga förfrågningar avses ärenden där företag tagit kontakt med lokaliseringsutvalget för att få vägledning eller där utvalget har kontaktat företag för att informera om konkreta lokaliseringsalterna- tiv. Uppgifterna i tabell 6.2 visar inte hela omfattningen av ökningen i antalet frivilliga förfrågningar. I realiteten registrerades 70 sådana ärenden hos lokaliseringsutvalget under år 1973. Merparten — 57 ärenden — aktualiserades under andra halvåret och hann inte avgöras under året.

Av totalt 101 inkomna frivilliga förfrågningar under tiden maj 1971 till slutet av år 1973 kom två tredjedelar — 66 ärenden — från företag i områden med anmälningsplikt, varav 40 från företag i Oslo kommunf Återstoden omfattade 20 förfrågningar av företag på Östlandet, tio av företag i övriga delar av landet, medan fem förfrågningar kom från företag i utlandet.

Tabell 6.2 Slutbehandlade vägledningsärenden åren 1971—1973 Måttenhet: Antal ärenden

Typ av förändring 19713 1972 1973 Flyttning 34 65 58 Utvidgning 45 89 98 Nyetablering l 1 0 Summa anmälningspliktiga ärenden 80 155 156 Frivilliga förfrågningar 9 8 21 Totalt 89 163 177

3 Fr o m 1971-05-01.

Tabell 6.3 Slutbehandlade vägledningsärenden med fördelning på regioner åren 1972 och 1973

År Oslofjords— Kristian- Stavanger Bergen Trond— Summa området sand heim

Antal ärenden 197 2 106 6 16 16 11 155 1973 91 13 26 16 10 156 Relativ för-

delning

1972 69 4 10 10 7 100 1973 58 8 17 10 7 100

Något mer än två tredjedelar av de Slutbehandlade ärenden som rörde anmälningspliktiga åtgärder under år 1972 avsåg verksamheter inom Oslofjords-området. Detta framgår av tabell 6.3, som också visar att fördelningen mellan Stavanger-, Bergen- och Trondheims-områdena var relativt jämn under år 1972. Under år 1973 minskade antalet ärenden något i Oslofjords-området, medan antalet Slutbehandlade ärenden som rörde verksamheter i Kristiansand och Stavanger ökade. Drygt hälften av Oslofjords-områdets 91 ärenden under år 1973 hade sitt ursprung i Oslo kommun.

Branschfördelningen av de under åren 1972 och 1973 Slutbehandlade samrådsärendena visar att verkstadsvaruindustrins olika delgrupper svara- de för huvuddelen. Inom den övriga industrin hade endast den grafiska industrin, den kemisk-tekniska industrin och livsmedelsindustrin årligen mer än tio anmälda och behandlade ny- och tillbyggnader, förvärv eller flyttningar.

Den genomsnittliga handläggningstiden för vägledningsärendena har hittills omfattat ca 60 dagar, men med stora individuella variationer. Sekretariatets strävan har varit att snabbt skilja ut ärenden avseende företag som inte kan förlägga den planerade expansionen till annan ort och omedelbart utfärda bevis på att anmälningsplikten fullgjorts. Endast i ett begränsat antal fall har det bedömts nödvändigt att förlänga samrådstiden utöver de 120 dagar som lagen generellt medger.

6.2.6 Erfarenheter av den norska lokaliseringsvägledningen

Bakgrund till ställningstagandena

Omkring 60 % av vägledningsärendena under åren 1972 och 1973 avsåg, som ovan redovisats, utvidgningar av befintliga utrymmen i samråds- regionerna. Ett motiv för utbyggnaden var för en stor del av dessa företag strävan att åstadkomma en rationellare tillverkning än tidigare. Många av företagen planerade också att tillgodose ett ökat behov av lagerlokaler och personalutrymmen eller att förbättra miljö och sociala förhållanden på arbetsplatsen.

I 1973 års verksamhetsberättelse anger lokaliseringsutvalget att man i

kontakten med utvalget tas på ett tidigt stadium i företagens planerings- process. Utvalget sökte under år 1973 prioritera behandlingen av de frivilliga förfrågningarna. Utvalget räknar med att företag som söker vägledning utan att vara anmälningsskyldiga verkligen har motiv att överväga en alternativ förläggning av verksamheten.

Som underlag för sin informationsverksamhet har utvalget dels sammanställt en broschyr över tillgängliga stödmöjligheter, dels tagit initiativ till ett lokaliseringsregister, som för varje kommun skall innefatta en rad uppgifter om förhållanden av intresse i lokaliseringssammanhang. Informationsverksamheten tar sig emellertid också mer handfasta ut- tryck. Lokaliseringsutvalget har som ett led i vägledningsarbetet prövat att tillsammans med företrädare för enstaka eller grupper av företag resa ut till tänkbara lokaliseringsorter eller distrikt för att på platsen informera om lokaliseringsförutsättningama. Företagen ställer sig i regel positiva till denna form av information. Utvalget informerar också kommunerna om företagens anspråk inför planerade omlokaliseringar.

Resultat

Den lokalisering som ägt rum under medverkan av lokaliseringsutvalget har i stor utsträckning omfattat omlokalisering och filialutläggning från Oslo-området till olika orter på det norska östlandet. Strävandena att lokalisera verksamhet även till andra landsdelar, framförallt Nord-Norge, ges prioritet men kräver också betydande insatser av lokaliseringsmyndig— heterna. Som ett resultat av vägledningen pekar utvalget på att 19 företag to m är 1973 fattat beslut om förläggning av verksamhet utanför de tillståndspliktiga områdena. Dessa 19 företag planerade att i anslutning till etableringen sysselsätta ca 1 000 personeri de nya anläggningarna. Av de 19 företagen hade 17 sitt ursprung på östlandet — varav 11 iOslo. Tolv av företagen etablerade sig också på östlandet, tre på Sörlandet, två i Tröndelag och två i Nord—Norge. Flertalet etableringar — 14 ärenden —' var filialutläggningar eller flyttningar.

Förutom i de nämnda 19 fallen har lokaliseringsutvalget medverkat — utan att ha haft huvudansvaret för rådgivningen — i ett antal ärenden som lett till beslut om ändrad lokalisering. Utvalget har i sådana ärenden orienterat om de regionalpolitiska medlen, skaffat upplysningar om arbetskraft, kommunikationer m rn eller förmedlat kontakt mellan företaget och myndigheter, kreditinstitut m fl. Vid årsskiftet 1973/74 arbetade utvalget med ett 40-tal ärenden där möjligheter till omlokalise- ring eller nyetablering förelåg. Flertalet av dessa företag angav vid den första kontakten den centrala delen av Östlandet som lokaliseringsönske- mål. En aktiv rådgivning har emellertid lett till att andra delar av Östlandet och även andra landsdelar aktualiserats.

Ett viktigt resultat av verksamheten under åren 1971—1973 var den personliga kontakt som lokaliseringsutvalget upprättat med represen- tanter för ett betydande antal större och mindre industrier i samråds- regionerna. Lokaliseringsutvalget hade vid utgången av år 1973 knutit

ett 30-tal av de under året behandlade ärendena hade anledning att närmare granska företagens lokaliseringsplaner. I de flesta fallen rörde dessa planer total eller partiell omflyttning av verksamheten. Utvalget förklarade också i flera fall, när företag planerade utvidgningar av befintliga anläggningar, att lokaliseringen borde övervägas ytterligare. Ut- valget gav i samtliga dessa ärenden information om de regionalpolitiska medlen och erbjöd sig att medverka genom kostnadsanalyser och andra undersökningar av betydelse för lokaliseringsavgörandet. Några företag utnyttjade erbjudandet, medan andra hävdade att de själva redan prövat

lokaliseringsfrågan tillräckligt noggrant. Företagens argument mot en omlokalisering av verksamheten kretsade som regel kring fyra huvudmotiv: hänsyn till tidigare investeringar, behov av närhet till marknaden, hänsyn till och beroende av de anställda samt stort kontaktbehov. Lokaliseringsutvalget framhåller att om före- taget inte övervåger omlokalisering av hela verksamheten, blir ofta inte heller en partiell utlokalisering aktualiserad. Filialutläggning som ett alternativ till utbyggnad av den befintliga anläggningen är vidare, enligt utvalgets mening, beroende av företagets storlek.

De mindre och medelstora företagen uppger som regel i överläggningar med lokaliseringsutvalget, att bristen på administrativ kapacitet förhind- rar en geografisk uppdelning av verksamheten. För flertalet mindre och medelstora företag måste en förändring i lokaliseringen, av ekonomiska och administrativa skäl, omfatta hela verksamheten. En sådan lösning blir beroende av om det finns tillräckligt starka skäl för en flyttning hos företagsledaren och hos anställda i olika nyckelpositioner inom företaget.

När det gäller de frivilliga förfrågningarna, menar utvalget, bör man vara försiktig att dra slutsatser om bakgrunden till företagens önskemål att värdera andra lokaliseringsalternativ. Ett av skälen är att utvalget -— när 1973 års verksamhetsberättelse upprättades — fortfarande behandla- de en stor del av de inkomna förfrågningama. Önskemålen om förändrad lokalisering kan bottna i arbetskraftsproblem och brist på markutrymme för expansion. Att förhållandevis många Oslo-företag frivilligt sökt rådgivning kan, enligt utvalget, bero på bristen på industritomter samt det generella trycket på bostads- och arbetsmarknaderna, men också på den ökade kunskapen i företagen om etablerings— och expansionsförutsätt- ningarna i andra landsdelar1 .

Lokaliseringsutvalget framhåller att ökningen av de frivilliga förfråg- ningama hade ett samband med den intensifierade information till näringslivet som utvalget svarat för. Arbetet kännetecknas av att

1 I en utredning av IKO lndustrikonsulent A/S, Naeringslivets arealbehov, lokaliseringskrav og utvikling i Oslo kommune, spesielt industrielle bedrifter (stencil Oslo 1969), har Oslo kommun sökt få klarlagt vilka företagstyper som bör prioriteras vid fördelning av tomtmark. Enligt de redovisade utredningsresultaten, baserade på bedömningar av allmänna utvecklingstendenser och på enkätsvar från 1 600 företag, skulle industrin vid en minskning i sysselsättningen med 20 % fram till år 1990 kräva en utvidgad total areal med omkring 50%. Drygt 20% av företagen, huvuddelen inom konfektionsindustri och metallmanufaktur, uppgav i enkätsvaren att de kan tvingas söka sig utanför Oslo för att tillgodose framtida markbehov.

kontakter med ca 400 företag. Kontakterna gjorde det möjligt för ut- valget att redovisa information "om alternativa lokaliseringsorter samt om de statliga låne- och bidragsmöjligheterna. Utvalget tog med stöd av lagstiftningen också del av de långsiktiga expansionsplanema inom en rad företag. Samtalen uppges ha skapat förståelse för och ökad insikt om de regionalpolitiska problemen inom industrin.

6.2.7 Lokaliseringsutvalgets synpunkter på den framtida verksamheten

Den hittillsvarande handläggningen av vägledningsärendena har visat, framhåller lokaliseringsutvalget, att industriföretagens kännedom om de regionalpolitiska medlen och om lokaliseringsmöjligheterna utanför samrådsregionerna varierar starkt. Det föreligger ett betydande behov av kunskaper om förutsättningarna för industriell och annan verksamhet inom olika delar av landet. Utvalget kan som ett informationsorgan ”överordnat” stödbeviljande organ, arbetsmarknadsmyndigheter och regionala utvecklingsorgan lämna en allsidig orientering. En bred översikt över lokaliseringsvillkoren sammanställd på central nivå ger, om den kan hållas aktuell, företagen bättre möjligheter att välja än om de skall vända sig till de existerande specialorganen.

Anmälningsplikten har emellertid, enligt lokaliseringsutvalgets mening, vissa brister, och i verksamhetsberättelserna har föreslagits flera regel— ändringar. Företagen anmäler ofta inte projekt förrän ansökan om byggnadslov inges och har då försäkrat sig om tomtmark och även haft omfattande kostnader för planering och projektering. Överlåtelse av fastighet anmäls i många fall också först sedan köpekontraktet upprät- tats. Utvalget understryker i 1972 års verksamhetsberättelse, att den sena

anmälningstidpunkten delvis utgör en följd av att lagstiftningen är relativt ny, och att en viss tröghet i informationen under initialskedet kunde väntas. Det ligger vidare i sakens natur, att många ärenden är väl ' förberedda när en lagstiftning av denna typ sätts i kraft. För att säkra en tidigare reaktion från företagens sida än som varit vanlig under de båda första verksamhetsåren anser lokaliseringsutvalget att det bör övervägas om anmälningsplikten skall knytas till annat byggnadslovet eller ”tings- Iysingen”.

Utvalget räknar emellertid med att det hade kunnat komma in tidigare i en rad samrådsärenden, om kommunerna i samrådsregionerna bättre uppfyllt sin anmälningsplikt och aktivt deltagit i ett samarbete om dessa lokaliseringsfrågor. Kontakter mellan lokaliseringsutvalget och flera berörda kommuner knöts dock år 1972, och samarbetet förbättrades avsevärt år 1973. Genom kvartalsvisa rapporter från kommunerna infor- meras numera lokaliseringsutvalget om de driftsförändringar som kom- munerna fått kännedom om.

Utvalget har vidare etablerat fasta kontakter med olika statliga organ, bla de som handlägger ärenden enligt den för konjunkturutjämning tillkomna byggnadstillståndsgivningen. Utvalget är också engagerat i

utredningar av lokaliseringsförutsättningarna inom ett antal branscher, exempelvis grafisk industri och livsmedelsindustri. Lagen om tillstånd för utbyggnad av baser för oljeutvinning och större industri— och anlägg- ningsverksamhet kommer att leda till krav på insatser från utvalgets sida när det gäller beslut om lokalisering av dessa anläggningar.

Anmälningsplikten är för närvarande begränsad till utbyggnad/över- låtelse inom själva samrådsregionen. Företag kan alltså flytta till områden alldeles utanför regiongränsen utan att åläggas lokaliseringsvägledning. Utvalget har, för att motverka framtida tendenser till sådan snedvridning, föreslagit att anmälningsskyldigheten också bör omfatta företag som flyttar ut från samrådsregionerna, oavsett var lokaliseringen sker. Utval- get har vidare med hänsyn till att större delen av sysselsättningsexpan- sionen i de aktuella regionerna härrör från utvecklingen inom offentliga och privata tjänster föreslagit en utvidgning av anmälningsplikten till att omfatta även vissa servicenäringarl. Ett annat skäl för en branschkom— plettering uppges vara att serviceutbudets sammansättning utgör en viktig förutsättning för omlokalisering av industriföretag.

6.3 Restriktiva styrmedel i Storbritannien

6.3.1 Regler

Den brittiska etableringskontrollen skall göra det möjligt förlokaliserings- organen att i regionalpolitiskt syfte reglera både uppförande av industri- lokaler (undantag lagerbyggnader) samt kontors— och servicelokaler (undantag byggnader för vissa typer av handel). Som uppförande av lokaler räknas både ny-, till- och ombyggnad. Regleringen omfattar projekt som innebär att den tillkommande eller ändrade golvytan överstiger följande regionalt varierade tal:

Typ av Område Våningsyta, m2 investering (avrundade tal)a lndustri— Sydöstra England 1 000 lokal Övriga delar av Stor-

britannien utom utveck- lingsområdena I 500 Utvecklingsområdenab -—

Kontors— och London-området 1 000 servicelokal

3 Talen anges i lagtexten i kvadratfot. De har i tabellen omräknats till m2 och avrundats till värden som något överstiger de verkliga. b Områden där finansiellt stöd beviljas. Se figur 6.2.

! Stortinget har senare i princip uttalat sig för en utvidgning av anmälningsplik- ten — både i geografiskt sektoriellt hänseende. Det har framhållits att servicenä- ringarna bör omfattas av bestämmelserna och att anmälningsplikten bör kunna utökas till nya orter, tex det expanderande Tromsö i Nord-Norge. Dessa frågor behandlas i en särskild arbetsgrupp, som tillsatts av kommunaldepartementet. Utredningsarbetet vilar emellertid i awaktan på resultatet av etableringskontroll— kommitténs arbete.

Den regionalpolitiskt motiverade kontrollen av investeringarna i in- dustrilokaler har tillämpats sedan år 1945 och gränserna istorlekshän- seende för tillståndstvånget har ändrats vid olika tillfällen. Senast skedde detta i mars 1972 när golvytegränsen höjdes

D Från 500 till 1 000 m2 isydöstra England, bl a London-området; D Från 500 till 1 500 rn2 i de mellersta industridistrikten1 ; El Från 1 000 till 1 500 m2 i övriga delar utanför utvecklingsområdena.

Kravet på tillstånd för uppförande och ändring av administrations- och servicelokaler infördes år 1965. Tillståndskravet skulle vara en komplette- ring till den av Location of Offices Bureau år 1963 påbörjade offentliga lokaliseringsrådgivningen inom administrativ verksamhet och service- näringar som alltmer kommit att framstå som de i sysselsättningshänseen- de expansiva sektorerna.

Kravet på tillstånd för uppförande av kontors- och serviceutrymmen tillämpades ursprungligen från tillkomsten år 1965 endast i sydöstra England. Det utsträcktes efter någon tid till delar av de mellersta industridistrikten, bla Birmingham-området, men mjukades senare uppi etapper och avvecklades slutligt i mellersta England år 1970. Den högsta icke tillståndspliktiga lokalytan förkontors- och servicebyggnader var vid denna tidpunkt i Stor-London knappt 300 m2 och i återstoden av sydöstra England 1 000 m2. I_slutet av år 1970 höjdes lokalytegränsen för lokalåtgärder i Stor-London till 1 000 m2. Samtidigt infördes i den praktiska handläggningen betydande lättnader i tillståndskravet för etablering/utbyggnad av kontors- och servicelokaler inom övriga delar av sydöstra England. . Tillämpningen av lagstiftningen kontrolleras genom byggnadslagstift- ningen. Byggnadslov lämnas av de lokala planeringsorganen men först sedan handels- och industridepartementet beviljat lokaliseringstillstånd. Företag som planerar en investering skall i sin ansökan redovisa vad den nya eller förändrade lokalen kommer att användas till. För industrins del tillämpas lagstiftningen i huvudsak för att kontrollera lokaliseringen av" själva produktionen — däremot som regel inte andra funktioner inom företaget, t ex lagerfunktionen. Inom kontors- och servicesektorn utövas kontrollen oavsett vad lokalerna skall användas till. Tillstånd skall enligt lagstiftningen beviljas om företaget kan visa att en lokalisering utanför den ursprungliga regionen skulle medföra uppenbara nackdelar för företaget. När det gäller industrilokalerna stadgas att förläggningen skall ske i överensstämmelse med ”en lämplig fördelning av industrin” inom landet. Innebörden av detta definieras inte närmare i lagtexten. Praktiskt innebär bestämmelsen att lokaliseringsorganet får bedöma varje ansökan på dess egna meriter och med utgångspunkt från tidigare erfarenheter söka avgöra om en utbyggnad kan förläggas till och verksamheten drivas framgångsrikt inom alternativa regioner i överens-

1 East Anglia och Midlands.

stämmelse med samhälleliga mål för sysselsättningens regionala fördel- ning. Villkoren för tillständ att uppföra eller ändra kontors- och service- lokaler är bl a att verksamheten inte kan utföras på annan plats än den planerade, att ingen annan lokal finns, att projektet är väsentligt ur allmän synpunkt och att ingen ökad sysselsättning uppstår — det sistnämnda kravet gäller vid ombyggnad eller modernisering.

6.3.2 Resultat och erfarenheter inom kontors- och serviceverksamheten

En empirisk studie när det gäller decentraliseringen av kontors- och serviceverksamheten utfördes i mitten av 1960-talet, sedan lokaliserings- kontrollen nyligen inrättats.1 Studien visade att de begränsade omflyttningama, räknat efter antalet sysselsatta, hade störst omfattning. Dessa omfattade som regel flyttningar av hela företaget. Ett fåtal stora utlokaliseringar — i viss utsträckning filialutläggningar — hade dock större sammanlagda sysselsättningseffekter än det omfattande antalet små flyttningar.

Undersökningen gav underlag för slutsatsen att motiven för ändrad lokalisering var starkast för de medelstora omflyttningama, 40—80 sysselsatta. Dessa företag bedömde vanligen en omlokalisering vara ett gynnsamt alternativ, dels eftersom den som regel innebar ett verkligt steg i riktning mot ökad lönsamhet, dels eftersom företag i den storleksklas- sen ofta inte var så specialiserade att de behövde verka i de mest centrala delarna av London-regionen. För de stora företagen — med möjligheter till omfattande decentraliseringar — hade omflyttningen som regel be- gränsade kostnadssänkande effekter. Koncernföretagen hade redan en stor del av verksamheten utanför London-området, särskilt inom tillverk- ningsfunktionerna, och en utflyttning av den centrala administrationen skulle inte ge några egentliga lönsamhetstillskott.

Studien visade också att utflyttningsintresset var störst inom försäk- ringsverksamhet, kemisk industri, försäljning av kontorsutrustning och partihandel. Sektorer med begränsade decentraliseringsresultat var om- vänt bank- och finansväsen, tryckerier, fackliga och vetenskapliga organi- sationer, revisionsbyråer och transportföretag. De allra flesta företagen — omfattande huvuddelen av sysselsättningen inom de undersökta företa- gen — flyttade till platser inom 40 miles från den ursprungliga lokalise- ringen, dvs i huvudsak inom Stor-London. Behovet av expansionsut- rymmen och strävandena att reducera kostnaderna var enligt undersök- ningen de vanligaste motiven för flyttningen. Många av de mindre företagen saknade möjligheter att förlänga kontrakten på sina hyresloka- ler. Flera av de större företagen redovisade installation av datorutrustning och centralisering av flera, lokalt skilda verksamheter som motiv för omflyttningen.

1 .ISWabe, Office deeentralisation:An empirical study, Urban *Studics, 111, (19.66).

Uppgifter i ett arbetsdokument utformat inom OECD' visar att omlokaliseringen av arbetstillfällen inom administration och service från centrala London ökade från ett tusental per år islutet av 1950-talet och början av 1960-talet till 14 000 i genomsnitt åren 1967—1968. Under hela perioden 1963—1972 omlokaliserades sammanlagt 1 100 företag med kontors- och servicesysselsättning för nära 100 000 personer. Voly- men anger de kända flyttningarna. Till detta skall enligt OECD-rapporten läggas uppskattningsvis 120000—140000 arbetstillfällen inom företag som genomfört förändringar i lokaliseringen utan att dessa kunnat dokumenteras i den officiella statistiska redovisningen. Detta är väsentli- ga lokaliseringsförändringar — som jämförelse skall nämnas att omkring en miljon personer sysselsattes i kontorsyrken i Stor-London år 1966. Hela 37 % av de kända omlokaliseringarna, räknat i antal sysselsatta, innebar å andra sidan en begränsad flyttning inom Stor-London. Endast 15 % av flyttningen nådde ut till orter längre än 80 miles från Stor-London. Utvecklingsområdena erhöll en procent av de utlokaliserade arbetstillfäl- lenainom administration och service.

Mellan åren 1965 och 1969 avslogs ansökningar om lokaliseringstill- stånd för sammanlagt omkring tre milj m2 golvyta i kontors- och servicelokaler _ varav hälften i centrala London. Följden blev en press på hyreskostnaderna i befintliga lokaler, vilket accentuerades av att allt fler expansionsvilliga företag mot slutet av 1960-talet avstod från att flytta sin verksamhet. Lediga lokaler fylldes av verksamheter som inte med nödvändighet behövde ligga i London-området, medan andra avstod från att expandera. Stor-Londons andel av den befintliga golvytan inom kontor och service reducerades relativt väsentligt under slutet av 1960-ta- let. Oroad av dessa tendenser och av de effekter en fortsatt återhållsam- het skulle kunna ha på Londons ställning som internationellt affärs- centrum och som ett ”drivhus för innovationsverksamhet” släppte den brittiska regeringen på kontrollen åren 1969 och 1970. Resultatet blev, som framgår av figur 6.4, en snabb ökning av medgivandena att öka eller. ändra lokalytan i centrala London — nära nog en fördubbling från år 1969 till 1971.

Figuren visar också på en stark tillväxt av kontors- och servicelokalerna inom övriga Stor-London och sydöstra England. Utbyggnadskontrollen tillämpas numera med en högre grad av flexibilitet också i dessa ytterom- råden. Det utesluter inte en påverkan av företagens planer. Lokaliserings- myndighetema söker i stor utsträckning kanalisera kontors- och service- expansionen till de växtcentra, bla new towns, som utpekats i den ”strategiska” översiktsplanen för samhällsutbyggnaden i hela sydöstra England (The Strategy for the South-East).

Strävandena att lokalisera kontors- och serviceorgan utanför sydöstra England har nu begränsats till åtgärder som syftar till att förstärka

1 Gordon C Cameron, Constraining the growth in employment of London, Paris and the Randstad _ a study of methods. OECD, Environment Directorate, U/CHG/73.472.

Måtten het: 1 OOO-tal m2 3 000

Sydöstra . England

Därav: Stor-London

Därav:

1 000 Centrala London

Figur 6.4 Beviljade lokaliseringstillstånd för uppförande av 0 kontors— och service— År 1965 1967 1969 1971 1972 År

lokaler i sydöstra England åren 1965 —

Källa: Trade and Industry Gazette, 15 March 1973, Vol 10, No 11 1972

sysselsättningsunderlaget i utvecklingsområdena. Som en komplettering till de restriktiva åtgärderna infördes i juni 1973 särskilda stödåtgärder avsedda att stimulera omlokalisering av administrativa och servicebetona- de arbeten. Bidrag på upp till 800 pund per sysselsatt och fri hyra under tre—fem år i de lokaler företaget utnyttjar kan erhållas i samband med omlokalisering.

Den redovisade lokaliseringskontrollens kritiker har framhållit att systemets tillämpning präglas av godtycke, eftersom behovet att stanna kvar i den ursprungliga lokaliseringen aldrig kan fastställas på helt objektiva grunder. Effekterna när det gäller sysselsättningens fördelning blir sällan mer än marginella eftersom tillämpningen endast berör planera- de nya arbetsställen. Det har också framhållits att kontrollen borde omfatta även förändringar i utnyttjandet av befintliga lokaler, att utbyggnaden medför omfattande samhälleliga kostnader och att ett

system med regionala skatter eller avgifter för expansion av kontors- och serviceverksamhet borde övervägas.

6.3.3 Resultat och erfarenheter inom industrin1

Beräkningar visar att 370000 arbetstillfällen inom industrin — en tredjedel av Londons nuvarande industrisysselsättning — flyttats från huvudstadsregionen åren 1945—1970. Även för industrin har en betydan- de del — 60 % — valt en lokalisering till sydöstra England (inkl East Anglia). Utvecklingsområdena har dock erhållit en betydligt större andel av de omflyttade arbetstillfällena inom industrin än inom kontors- och serviceverksamheten. Tillståndsgivningen bedöms dock enligt olika ut- värderingar även för industrins del endast i begränsad omfattning ha bidragit till en omfördelning av sysselsättningsmöjlighetema. Som framgår av figur 6.5 ökade medgivandena att uppföra eller ändra industrilokaler under perioden 1963—1970 i snabbare takt inom sydöstra England, bl a London-området, än inom utvecklingsområdena i norra delen av Storbritannien. Förändringen av industribyggandet i utvecklings- områdena överensstämmer mera med utvecklingen i västra delen av det mellersta industriområdet, bl a Birmingham.

Måttenhet: 1000-tal tillstånd 25

Å Sydöstra England (bl a London- området)

Utvecklingsområdena

Västra mellersta industriområdet

År1960 1962 1964 1966 1968 1970

Figur 6.5 Beviljade lokaliseringstillstånd för industriföretag i olika delar av Storbritannien åren l960— 19 70

Källa: OECD, Issues an Regional Policies, 1973

1 Avsnittet är i huvudsak baserat på de utvärderingar av de restriktiva styrmed- lens effekter som genomförts av D Emanuel i ett arbete för OECD:s arbetsgrupp som tillsattes år 1971 med uppgift att kartlägga den regionalpolitiska verksamheten i medlemsländerna (D Emanuel, Issues of regional policies, Paris 1973), av A JBrawn i hans översikt av de teoretiska problemen i samband med bedömningen av den regionala utvecklingen (A ] Brown, The Framework of regional economics in the United Kingdom, London 1972) samt av G C Cameron i hans ovan redovisade arbete.

Den ökade tillståndsvolymen för sydöstra England under slutet av 1960-talet, återspeglar dels en nedgång i utlokaliseringen dels ett ökat intresse att åstadkomma en utveckling inom växtcentra utpekade i den ”strategiska” översiktsplanen för hela sydöstra England. Sydöstra Eng- land hade under slutet av 1960-talet 32 % av folkmängden i Storbritan- nien men svarade för endast omkring 20 % av det beviljade industribyg- gandet i Storbritannien åren närmast före 1970-talet. För norra och västra delen av landet var proportionerna omvända: 6 % av befolkningen jämfört med 8—10 % av de nya och tillbyggda industrilokalerna.

Det skall framhållas att tillståndsgivningen inte alltid motsvaras av en byggnadsverksamhet i den omfattning som redovisas i figuren. En rad företag avstår av olika skäl från att fullfölja skisserade expansionsplaner. Andelen outnyttjade tillstånd (räknat efter golvytans storlek) varierade år 1969 mellan 20 % i sydöstra England, 10 % i utvecklingsområdena och 6 % i den tillståndspliktiga delen av de mellersta industridistrikten. Antalet vägrade lokaliseringstillstånd är relativt få inom industrin, om- kring 10 % av samtliga behandlade ärenden under de senaste åren. lnom service- och kontorsverksamheten redovisas en väsentligt högre andel ej bifallna ansökningar, ca 20 %, perioden 1969—1971. Kontrollområdet för serviceverksamheten har emellertid, som framhållits, en betydligt snävare avgränsning än området för industrilokaler, vilket till en del förklarar skillnaden i andelarna.

Dessa och andra redovisade uppgifter om antalet vägrade tillstånd ger inte någon indikation på kontrollsystemets effektivitet. Företagen kan söka och vägras tillstånd upprepade gånger i rad, eller genom hot om avslag på ansökan antingen förmås att ändra sina planer eller helt avstå från att lämna in ansökan och att fullfölja planerna. Möjligheterna att analysera resultaten av styrmedlen begränsas ytterligare av att lokalise- ringsorganet i de enskilda fallen inte offentliggör skälen till ett vägrat lokaliseringstillstånd.

En undersökning avseende perioden 1958—1963 visade att 80% av företagen i sydöstra England och västra delen av mellersta industri- distrikten som inte erhöll lokaliseringstillstånd för utvidgning eller etable- ring — sammanlagt 12—14 % av den beräknade sysselsättningsökningen inom samtliga sökande företag —- realiserade sin planerade expansion genom andra åtgärder. En annan undersökning från åren 1963—1968 gav vid handen att 9% av antalet projekt, avsedda att realiseras utanför utvecklingsområdena och som redovisades för de tillståndsbeviljande myndigheterna, modifierades redan i samband med diskussioner mellan företag och myndigheter, att 6 % av planerna övergavs före beslut och att företagen i 5 % av fallen underkastade sig myndighetens krav.

6.3.4 Synpunkter på den brittiska tillståndsgivningen

Det har framhållits i gjorda utvärderingar av den brittiska tillståndsgiv- ningen att den är en negativ kontroll. Den kan endast förhindra en

etablering/utbyggnad eller få företaget att omdisponera tillgängliga resur- ser. Den kan inte stimulera industriell expansion eller styra lokaliseringen till en plats som är lämplig ut samhällets synpunkt, om inte den lokaliseringen också är en plats som fyller företagets alla krav på god industriell miljö och fördelaktiga marknadskontakter. Regleringen bygger på en individuell prövning, vilket medför omfattande administrativa svårigheter. Det saknas t ex möjligheter att förhindra upprepade tillbygg- nader under den gällande lägsta gränsen för tillståndstvång. Den brittiska lokaliseringskontrollen uppges i betydande utsträckning ha utnyttjats för att säkra en utbyggnad av näringslivet i de nya samhällen — s k new towns — som byggts upp på 30—50 km avstånd från London i syfte att avlasta regionens äldre delar. Det skulle innebära att lokaliseringslagstiftningen i det avseendet snarare tjänar den fysiska än den regionalekonomiska planeringens syften. Ambitionerna att lyckas med uppbyggnaden av planerade new towns, bl a så att det nyinvesterade samhällskapitalet utnyttjas effektivt, tar sig ofta uttryck i en press från olika myndigheter, vilket bedömts försvåra beslutsprocessen. Avvägningen mellan de miljöpolitiska förväntningarna och kraven på en industriell expansion kan också medföra praktiska problem. Sker ställningstagande- na i tillståndsärendena utan hänsyn till företagens möjligheter att upp- rätthålla och om möjligt förbättra den interna effektiviteten uteblir en nödvändig anpassning till den fortgående industriella utvecklingen.

Erfarenheten visar att tillståndsgivningens effektivitet varierar mellan olika konjunkturlägen _ och därmed även bedömningen av dess för- och nackdelar. [ en utpräglad högkonjunktur ökar enligt brittiska erfaren-- heter förutsättningarna att åstadkomma en utflyttning av industriell verksamhet till utvecklingsområdena. Samtidigt reduceras motståndet mot regleringen, eftersom den otvivelaktigt minskar trycket på arbets- marknaden i de mest expansiva områdena. Omvänt avtar möjligheter- na att åstadkomma resultat under en lågkonjunktur. Det har ifrågasatts om ett upphävande av tillståndsplikten under perioder med ekonomisk avmattning skulle ha lett till ökade investeringar i London-området.

Kritiken mot kontrollen har också varierat i tiden beroende på vilka principer, bla vilken grad av smidighet och tidsåtgång, som varit vägledande för tillståndsgivningen inom de ansvariga organen. Även på den punkten har det växlat under åren. Utvecklingsområdenas företräda— re — myndigheter och planeringsorgan — har som regel försvarat etable- ringskontrollen och energiskt motsatt sig de lättnader som vid olika tillfällen aktualiserats. Kritikerna har i gengäld hört hemma inom till- ståndsområdena. Dessutom har det hävdats att effektiviteten i närings- livet hämmas genom de administrativa ingreppen i företagens beslut.

Det pekas i det sammanhanget numera också på de ändrade förutsätt- ningar för tillståndsgivningen som EG—anslutningen och den ökande intemationaliseringen kommer att innebära. Multinationella företag som kan välja lösningar för sin expansion med varierande konsekvenser för olika länder, även sådana som inte tillämpar etableringskontroll, kan komma att avstå från investeringar i Storbritannien. Redan kravet på att söka sådant tillstånd är en extra omgång i planeringsprocessen, som enligt

i

bedömare kan vara till nackdel för det brittiska investeringsalternativet. Lokaliseringen av produktion och service kommer genom EG-anslut- ningen att få anpassas till nya förutsättningar, vilket uppges komma att minska regleringens effektivitet.

Det brukar framhållas att den snedvridning i konkurrensförutsätt- ningarna som en felaktig handläggning av tillståndsprövningen kan få också verkar till nackdel för brittisk industri. Det har t ex hävdats att det starkt försämrade internationella konkurrensläget för brittisk bilindustri under 1960-talet var en följd av den lokalisering till norra Storbritannien som tvingades fram med stöd av etableringskontrollen i mitten av 1950-talet. Ställningstagandet skulle ha kunnat bli ett annat, om beslutet hade fattats på 1970-talet.

A J Brawn ställer i sitt ovan angivna arbete frågan om de restriktiva styrmedlens tillämpning i vissa delar av landet haft någon återhållande effekt på den nationella ekonomiska utvecklingen. Författa- ren är medveten om svårigheterna att renodla bevisföringen och söker ekonomiskt-statistiska indikationer på att så skulle varit resp inte varit fallet. Den omständigheten, framhåller Brown inledningsvis, att de totala byggnadsinvesteringarna i Storbritannien ökat under de senaste decen- nierna — dessutom i snabbare takt ju mer de regionalpolitiska åtgärderna forcerats _ talar i sig själv mot att återhållsamheten i vissa områden skulle ha haft en reducerande verkan på den allmänna framstegstakten. Brown söker i nästa steg genom jämförelser mellan utflyttning och tillståndsgivning inom storstads— och utvecklingsregioner under delperio- der med olikheter i de regionalpolitiska ambitionerna visa att nedgången i industrisysselsättningen orsakad av restriktionerna mer än väl motsvara- des av en ökning i andra delar av landet.

Mot kritiken av etableringskontrollen och dess betydelse som lokalise- ringspolitiskt instrument framhåller D Emanuel att lagstiftningen ger före- tagen möjligheter att få information om stödförmånerna, vilket är det klart uttalade syftet med bestämmelserna. I det avseendet har kontroll- systemet otvivelaktigt spelat en viktig roll. Annars hade regleringen inte existerat så länge som verkligen skett. Det finns också en rad enskilda lokaliseringsfall att grunda omdömet om systemets effektivitet på.

Resultaten av den samlade brittiska lokaliseringspolitiken — tillstånds- och stödgivningen _ bedöms av båda författarna som förhållandevis tillfredsställande. Perioden 1945—1969 skapades 500 000 nya arbetstill- fällen i utvecklingsområdena genom omlokalisering från södra England. Samtidigt flyttade emellertid en miljon förvärvsarbetande från norra till södra delarna av landet. Lika stor var minskningen av sysselsättningen inom den brittiska kolindustrin under perioden.

Både Emanuel och Brown anser det ställt utom tvivel att till- ståndsprövningen haft en betydande del i de regionalpolitiska resulta- ten. Brown söker också svar på frågan om dess relativa roll i förhållande till de stimulerande ekonomiska åtgärderna. Han framhåller att skärp- ningen i tillståndsgivningen år 1958 — någon förbättring av stödmöjlig- heterna genomfördes inte — gav mycket begränsade resultat. Det utökade finansiella stödet år 1963 följdes däremot av en omedelbar ökningi

uppförandet av industrilokaler och i den industriella rörligheten. Det skall å' andra sidan beaktas att ett ökat antal omflyttningar registrerades år 1960 och att myndigheterna kan ha haft en mer återhållande attityd när det gäller tillståndsprövningen före år 1963. Två undersökningar från 1960-talet — den ena i handelsministeriets, den andra i brittiska industri- förbundets regi — pekade på att det finansiella stödet haft större betydelse för omflyttningen än tillståndskravet. Omvänt visade undersökningen också att tillståndsgivningen i fler fall än stödgivningen varit en avgörande faktor. AJ Brown framhåller att de båda typerna av regionalpolitiska medel verkat tillsammans och gett effekter som uppenbarligen blivit större totalt sett än summan av verkningarna om medlen hade opererat var för sig och oberoende av varandra.

Tyngdpunkten i brittisk lokaliseringspolitik, uppger D Emanuel, är för närvarande på väg att förskjutas från direkta kontrollingrepp till stimule- rande ekonomiska åtgärder. Det innebär att de restriktiva styrmedlen tillämpas med högre grad av flexibilitet och bättre anpassning till olika konjunkturlägen och till företagens individuella krav än tidigare.

6.4 Restriktiva styrmedel i Frankrike

6.4.1 Regler

Den franska etableringskontrollen opererar genom två olika typer av styrningsåtgärder :

(l) Enskilda och offentliga organ inom industri, kontorsverksamhet och servicenäringar som nyetablerar eller utvidgar i Paris-regionen och anlägger eller utvidgar en byggnad — inkl lagerlokaler, garage, laboratorier mm — med minst 1 500 m2 golvyta skall begära myndigheternas tillstånd; (2) Beviljas lokaliseringstillstånd skall samma organ för investeringar i industrilokaler erlägga en avgift på 200 francs per ml golvyta och för investeringar i kontors- och servicelokaler på 400 francs per m2 golvyta i båda fallen för den del av golvytan som överstiger 1 500 m2. Stora regionala variationer i avgiftsplikten tillämpas inom Paris- området. Lättnader gäller framför allt i de östra delarna av Paris och dess omland, där avgifter på 25 resp 100 francs per m2 tas ut.

De ursprungliga bestämmelserna, som tillkom år 1955, har förändrats vid flera tillfällen. Den högsta tillståndsfria golvytan var till en början 500 rn2 och senare 1 000 m2 — med variationer i tillämpningen mellan ny- etableringar (strängare krav) och utvidgningar av företag. Avgifternas storlek och konstruktion har också förändrats vid olika tillfällen. De ovan redovisade tarifferna fastställdes i april 1972.

Det skall tilläggas att de restriktiva regionalpolitiska åtgärderna, som har till syfte att åstadkomma en decentralisering av sysselsättning och befolkning, tillämpades en kort tid i slutet av 1960-talet i Lyon, den andra stora befolkningskoncentrationen i Frankrike.

6.4.2 Resultat och erfarenheter

Det framhålls i en OECD-rapportl att den franska etableringskontrollen inspirerades av de brittiska styrningsåtgärderna. Tyngdpunkten i fransk regionalpolitik är emellertid nu på väg att förskjutas från administrativ kontroll till stödåtgärder. Skälen är, betonas det, att myndigheterna inte har samma möjligheter som företagen att avgöra valet av lokalise- ringsort. En flyttning från Paris—regionen innebär som regel nackdelar för företaget, och någon kompensation kan inte lämnas inom kontroll- systemets ram. Företagen får ta konsekvenserna av ett mindre välgrundat lokaliseringsval och bör därmed också svara för det slutliga ställnings— tagandet.

Den redovisade grundsynen ligger enligt OECD-rapporten bakom den liberalisering av tillståndsreglerna som enligt föregående avsnitt genom— fördes i april 1972. Liberaliseringen berör i första hand de mindre företagen. För de större är det fortfarande mer en fråga om förhandling än kontroll. Överenskommelse om etablering eller utvidgning av kontors— eller fabrikslokaler i Paris-regionen inom ett större företag kan liksom hittills som regel träffas, om företaget samtidigt åtar sig att lokalisera verksamhet till andra delar av landet. Systemet används för övrigt också i stor utsträckning för att få till stånd en med hänsyn till bosättnings- mönstret lämplig fördelning av sysselsättningen inom Paris-regionen. Arbetsplatserna har tenderat att lokaliseras till de centrala och västra delarna av regionen, medan bostadsbyggandet framför allt utvidgats i östlig riktning — med kommunikationsproblem och andra urbaniserings— svårigheter som följd.

Går man sedan till avgiftssystemet saknas enligt redovisningen i OECD-dokumentet inte positiva inslagi bedömningarna. Avgiften är som restriktivt medel mer neutral än tillståndsgivningen, eftersom den drabbar alla företag. Konsekvenserna för det enskilda företagens investeringskost- nader kan beräknas på förhand. Företagen behöver enbart bestämma sig för om de skall ta merkostnaden, avstå från etablering/utbyggnad i Paris-regionen eller genomföra en lokalisering till andra delar av landet.

Avgiftsplikten är emellertid ur snävt regionala intressen ingen invänd- ningsfri åtgärd och kritiseras av företrädare för Paris-regionen. Avgifts- satsen har utökats men bedöms fortfarande som relativt begränsad. Det redovisade kravet på 200 francs per m2 golvyta uppges genomsnittligt för industriföretagen innebära en merkostnad på 10 % av investeringsbelop- pet. De franska myndigheterna har sedan de restriktiva medlen började tillämpas år 1955 registrerat antalet genomförda omlokaliseringar av industri- och serviceföretag. Det saknas emellertid formell skyldighet för företag att anmäla en spontan lokaliseringsförändring. Genom att utnytt- ja information från handläggningen av den franska regionalpolitiska stödgivningen, tillsammans med uppgifter från det lokala planet om detaljer i den regionala ekonomiska förnyelsen, har det dock varit möjligt för lokaliseringsorganen att få ett mått på den genomförda decentralise- ringen. Även om nivån inte skulle vara helt korrekt, har principerna för

Figur 6.6 Verksamhets- stiillen inom industrin utflyttade från Paris- regionen årsvis perioden 1955 — I 971

Måttenhet: Antal verksamhetsställen 300

År 1955 1961 1967 1971 År

Källa: Bulletin Statistique (Ministere de la Construction) 7 and 8 1964. och Statistiques et lndicateurs Des Regions Francaises,1972

materialinsamlingen hela tiden varit desamma, vilket talar för att resultaten ändå är ett uttryck för utlokaliseringens årsvisa förändringar.

Enligt dessa uppgifter reducerades antalet genomförda utlokaliseringar efter ett maximum perioden 1961—1963 med 250—300 per år — figur 6.6 — relativt brant till drygt 100 genomförda förändringar vart och ett av åren 1969—1971. Detta innebär att antalet produktionsomflyttningar från Paris-regionen de senare åren under redovisningsperioden återgått till resultaten i början av decentraliseringsperioden. Siffrorna redovisas i en rapport utarbetad inom det centrala statliga stödorganet DATARl .

Den statistiskt redovisade minskningen i utlokaliseringen skall enligt- rapporten ses mot bakgrund av att redovisningen endast omfattar den ursprungliga lokaliseringen av ett nytt verksamhetsställe. Successiva överflyttningar till redan anlagda arbetsplatser räknas således inte. I själva verket har en betydande del av den sysselsättningsskapande verksamheten utanför Paris-regionen under 1960-talet omfattat tillbyggnader av tidigare under redovisningsperioden utlokaliserade enheter. Det gäller bla reali- serandet av omfattande expansionsprogram inom biltillverkningen och den elektroniska industrin. Ett annat skäl till minskningen i antalet omlokaliseringar uppges vara att företagen sannolikt i ökad utsträckning sökt andra lösningar än utflyttning av verksamheten. Tillståndskravet kan ha utlöst rationaliseringsåtgärder eller andra former av ändrat utnyttjan- de av befintliga lokaler. Det behöver inte betyda att en expansion hållits tillbaka. Företagen kan ha valt andra, lika goda lösningar som de planerade.

1 Pierre Durand, Industrie et regions, Paris 1972.

Som en tredje orsak till den minskande aktiviteten i den mellan-regio- nala flyttningen av verksamhetsställen utpekas slutligen de ökande möjligheterna att finna utrymmen i nya industriområden inom Paris—re- gionen ; i första hand för utbyggnad av befintliga företag. Dessa inomregionala flyttningar — som regel företag med begränsade motiv för utlokalisering — har ofta fått stor publicitet. De har ibland tolkats som ett uttryck för en förändring i den praktiska politiken och att lokalise— ringsorganen varit mottagliga för de sociala konsekvenserna av en utflytt- ning från regionen. Det framhålls i rapporten att omfattningen med hänsyn till det begränsade antalet berörda arbetstagare ofta överdrivits.

Sammanlagt 2 700 nya verksamhetsställen med 430 000 sysselsatta har enligt det redovisade materialet lokaliserats från Paris-regionen perioden 1955—1971 — huvuddelen dock till orter inom 20 mil från huvudstaden. Decentralisen'ngen inom industrin illustreras av Paris-regionens sjunkande andel av inom den franska biltillverkningen: 70 % år 1960, 60 % år 1970 och 40 % (beräknat värde) år 1975. Mellan åren 1965 och 1970 tillkom i runt tal 30 000 nya arbetstillfällen inom bilindustrin utanför Pan's-regio- nen. Genom dessa och andra åtgärder sjönk Paris-regionens andel av den totala industrisysselsättningen från 24 till 22 % mellan åren 1962 och 1968. Under den perioden var utflyttningen från huvudstadsområdet till övriga delar av Frankrike för första gången under decennier lika stor som inflyttningen från samma områden. Det hindrade inte att befolknings- ökningen i Paris-regionen — genom födelseöverskott och nettoimmigra- tion — var större än tillväxten i folkmängden för landet som helhet. De utpekade åtta alternativen till Paris-regionen (métropoles d4equilibre) — flertalet med minst 200 000 invånare — växte dock snabbare än huvud- stadsregionen under perioden 1962—1968.

Bedömningar för framtiden pekar, trots en försvagning i omlokalise- ringen under senare år, på fortsatt utflyttning från och omflyttning inom Paris-området under 1970-talet. Faktorer som verkar för en sådan utveckling är bla den höga andelen utländsk arbetskraft inom närings- livet i regionen, de stigande markkostnaderna i huvudstadsområdet, den kommunikationstekniska utvecklingen och de allmänt sett goda förut- sättningarna för en lokalisering till orter som Bordeaux, Toulouse, Montpellier, Saint-Etienne, Limoges, Toulon och andra större centra — de vanligaste lokaliseringsorterna för den hittillsvarande decentralise- ringen av sysselsättningsunderlaget.

Även om industriutvecklingen i Paris-regionen mellan åren 1954 och 1968, som framgår av figur 6. 7, medfört en omfördelning av sysselsätt- ningen inom flera branscher till förmån för andra delar av landet finns det enligt samma bedömningar en dynamik och ett nyskapande i huvudstadsregionens industri som också i framtiden kommer att kunna bilda underlag för utlokalisering av nya arbetsställen. Emellertid kommer den tidigare omfattningen av de industriella lokaliseringsförändringarna med säkerhet inte att upprepas. En fortsatt, mer nyanserad tillämpning av de restriktiva reglerna och en fortsatt ekonomisk stödgivning för industrins del kan dock inte undvaras — de är nödvändiga för att åstadkomma en komplettering av den decentralisering av arbetstillfällen

inom kontorsverksamheten och servicesektorn i Paris-regionen som under 1970-talet bedöms komma att ge väsentligt bättre resultat än tidigare.

Den positiva bedömningen för sektorn administration och service har skett i vetskap om att den hittillsvarande lokaliseringsverksamheten karaktäriserats av problem och svårigheter, som i princip överensstämmer med de ovan redovisade brittiska erfarenheterna. Samtidigt som industri- sysselsättningen minskade i Paris-regionen under 1960-talet registrerades en mycket stark ökning inom servicesektorn. Det stod klart att åtgärder behövde vidtas. År 1967 infördes särskilda bidrag på 5—20 % av investe- ringskostnaderna till företag som flyttade administration och/eller forsk- nings- och utvecklingsverksamhet från Paris-regionen. Samtidigt besluta- des om en utvidgning av lokaliseringskontrollen, som tidigare endast omfattat industrins verkstadsutrymmen, till att gälla även lokaler för administrativa och andra ändamål. Kontrollåtgärderna, som alltså avsåg att hålla tillbaka byggnadsverksamheten och även kom att omfatta krav på avgifter, började tillämpas år 1969.

Resultaten av de vidtagna lokaliseringsåtgärderna anses i stort sett ha uteblivit. Det markeras av att endast ett 30-tal företag åren 1968—1971 sökte utnyttja de nya investeringsbidragen. Under samma tid ansökte drygt 2 000 industriföretag om motsvarande statliga ekonomiska stöd. Efter år 1967 skapades inom fastighetsföretagen förväntningar om hög ekonomisk avkastning och uppförandet av nya kontorshus i Paris-regio- nen steg från drygt 300 000 rn2 år 1967 till mer än 600 000 rn2 år 1968 och nära 800 000 m2 år 1969. Den statliga decentraliseringskommittén, som ansvarade för tillståndsgivningen, påbörjad år 1969, gav tillstånd till åtgärder för drygt 1,2 milj m2 år 1970 och 1,4 milj m2 år 1971. Det skall tilläggas att avslagen ökade från 17 000 rn2 under år 1969 till nära 700 000 m2 år 1971. För huvuddelen av den ökade tillståndsgivningen åren 1969—1971 saknades hyresgäster vid prövningen av ansökan om tillstånd. Omfattningen av dessa byggnadsobjekt reducerades kraftigt genom en restriktiv tillståndsgivning under åren 1972 och 1973. Sam- tidigt har strävandena att genom förhandlingar och stödgivning decentraf lisera olika delar av servicesektorn, bl a bank- och försäkringsverksam- heten, utvidgats ytterligare.

6.5 Restriktiva styrmedel i Nederländerna1

6.5.1 Inledning

1 Nederländerna har parlamentets båda kammare i november 1973 resp februari 1974 antagit en lag om selektiva investeringsbegränsningar i regionalpolitiskt syfte. Lagförslaget som presenterades i oktober 1972 har ändrats i väsentlig utsträckning under parlamentsbehandlingen — både av regeringen och av andra kammaren.

' Källa: Meddelande från Ministerie van Economische Zaken, Wetsontwerp selectieve Investeringsregeling (Nr 471, 26 november 1973).

Måttenhet: 1 OOO-tal personer

Verkstadsindustrin Elektrotekniska industrin

1 000 1 000 Övriga F ran k- rike 600 600

nen Övriga Frank- 200 200 rike llllllll , Pans- regio- nen 0 År1954 1962 1968 1954 1962 1968 Livsmedelsindustrin Konfektionsindustrin 1000 1000 600 600 Övriga Frank— rike Övriga Frank- 200 200 rike Paris- Paris- regio- regio- O nen . nen År 1954 1962 1968 1954 1962 1968

Figur 6. 7 Sysselsatta inom olika industribranscher med fördelning på Paris-regionen och övriga Frankrike åren 1954, 1962 och 1968

Källa: Pierre Durand, Industrie et regions,1972

Bestämmelserna har lagfästs och avses träda i kraft senast vid årsskiftet 1974/1975. Regeringen kommer att samråda med parlamentets båda kammare, innan beslut fattas om den nya investeringslagens tillämpning.

6.5.2 Reglernas syfte och inriktning

Syftet med de regionalpolitiska restriktionerna är att dämpa etablerings- och expansionstakten inom näringslivet i den tätbefolkade västra delen av Nederländerna — i det holländska s k Randstad-området, kring Rotter- dam, Haag, Amsterdam och Utrecht.

Lokaliseringsbestämmelserna omfattar företagens investeringar i

(1) Byggnader genom uppförande, utvidgning, ombyggnad och ersätt- ning;

(2) Fasta produktionsanliiggningar ”i det fria” genom uppförande, ut- vidgning och förnyelse (t ex för oljeraffinaderier och anläggningar inom kemisk industri som inte kräver byggnader)

Utanför restriktionerna ligger bostäder, mark—, vatten- och vägbygg- nadsarbeten, driftsbyggnader för jordbruk och trädgårdsodling, transport- anläggningar, hotell och restauranglokaler samt byggnader för regional och lokal service.

6.5.3 Regleringsinstrumenten

Lagbestämmelserna stadgar att myndigheterna i sitt regionalpolitiska arbete skall utnyttja tre olika instrument:

(l) Investeringsavgifter för byggnadsinvesteringar som i kostnader över- stiger 250 000 floriner1 samt investeringar i övriga fasta anläggningar (se ovan) som överstiger 2 milj floriner,"

(2) Tillståndsplikt El dels i västra Rijnmond för byggnadsinvesteringar som överstiger en milj floriner samt för investeringar i övriga fasta anläggningar till kostnader över 5 milj floriner, D dels i bestämmelsernas övriga tillämpningsområden (se nedan) för investeringar som beräknas överstiga 3 resp 15 milj floriner,

(3) Anmälningsskyldighet för investeringar i byggnader inom området utanför Rijnmond för projekt som överstiger en milj floriner, dock högst 3 milj floriner, samt för projekt mellan 5 och 15 milj florineri övriga fasta anläggningar.

Rijnmond kallas det område i sydvästra delen av Randstad kring Rotterdam och Europort som har den största befolkningstätheten i landet. Området omfattar ett 20-tal kommuner. Se figur 6.8.

1 100 floriner = ca 166 Skr (augusti 1974).

Reglerna innebär sammanfattningsvis att byggnadsprojekt i landets västra delar på upp till 250 000 floriner (övriga fasta anläggningar 2 milj floriner) över huvud taget inte berörs av avgifts-, tillstånds- och anmäl- ningsplikten. För byggnadsinvesteringar mellan 250 000 och en milj floriner (övriga fasta anläggningar 2—5 milj floriner) utgår endast investe- ringsavgift. _

Beräknas byggnadskostnaderna uppgå till mer än en milj men högst 3 milj floriner (övriga fasta anläggningar över 5 , men högst 15 milj floriner) tillkommer (vid Sidan om investeringsavgiften):

El Krav på tillstånd [3 Krav på att projekt utanför Rijnmond anmäls till ekonomiministeriet (som kan kräva att tillståndsprövning skall ske).

Inveringsavgift utgår och krav på tillstånd gäller för samtliga byggnads- investeringar över 3 milj floriner (fasta anläggningar 15 milj floriner) inom och utom Rijnmond. Undantag gäller, som ovan redovisats, för vissa slag av verksamhet.

Det förutsätts att hela det planerade projektet (exkl markförvärv) ingår i de kostnadsberäkningar som redovisas. Bestämmelserna skall inte kunna kringgås genom att planerade arbeten som utgör en helhet delasi mindre projekt som var för sig faller under någon av storleksgränserna för de regionalpolitiska restriktionerna.

Beslutet om införande av både avgifts-, anmälnings- och tillståndsregler är resultatet av en avvägning mellan de tre systemens för— och nackdelar.

Amsterda m

Haag I Utrecht

RIJNMOND | i Rotterdam

Figur 6.8 Rijnmonds avgränsning

Det framhålls i underlaget för parlamentets beslut att den ekonomiska och den administrativa styrningen kompletterar varandra och att samtliga redovisade åtgärder kommer att behövas. Avgifterna är generellt verkan- de. Det bedöms vara en fördel att företagen i förväg kan bedöma konsekvenserna av investeringsbesluten. Avgifterna drabbar å andra sidan företagen urskillningslöst och kan reducera deras intresse att expanderai det egna landet och resultera i att företagen flyttar verksamheten utomlands. Den administrativa kontrollen bedöms bli tung och arbetskrä- vande men ger i gengäld myndigheterna möjligheter att arbeta selektivt och att ta hänsyn till de olika företagens förutsättningar.

6.5.4 Bestämmelsernas geografiska tillämpningsområde

1 lagen har fastställts att de regionalpolitiska restriktionerna gäller inom provinserna:

Nord-Holland — med undantag för Kop van Noord-Holland (dvs den övre delen av Nord—Holland) och de därtill gränsande kommunerna Alkmaar, Langedijk, Heerhugowaard och Sint Pancras:

Syd-Holland — utom ön Goeree-Overflakkee.

Lagen tillåter, att regeringen utvidgar tillämningsområdet med vissa områden i provinserna Svd—Holland. Zeeland och Gelderland.

En utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde måste vara fastställd i lag.

6.5.5 Investeringsavgiftens konstmktion och omfattning

Investeringsavgift skall utgå med 25 % för byggnadsarbeten och med 3 % för investeringar i övriga fasta anläggningar på den del av kostnaderna som överstiger 250 000 resp 2 milj floriner. Lagen medger att uttags- procenten kan ändras genom beslut av regeringen eller av organ som” regeringen utser, t ex för vissa regioner i de västra delarna av landet eller för vissa typer av byggnader och företag. Den nederländska regeringen har tillkännagett att den ämnar använda sig av denna befogenhet genom att reducera tariffen för investeringar i byggnader till 12,5 % dels i ett antal kommuner i västra delen av Nederländerna, vilka utpekats som tillväxtområden och skall avlasta de allra största tätorterna, dels för vissa typer av lokaler, bl a kontorsbyggnader, auktionsbyggnader, lagerlokaler, överbyggnader till stapelbäddar, tidningsföretags lokaler, utställnings- byggnader och universitetslokaler.

För investeringar som både faller inom de redovisade ändamålen och sker inom utpekade ”tillväxtkommuner” kommer avgifter på högst 1/4 av standardtariffen att uttas.

Förutom de ovan redovisade ändamål som undantagits från restriktio- ner — bl a bostäder, jordbruksbyggnader, transportanordningar och bygg- nader för lokal och regional service — kan avgiftsbefrielse i särskilda fall medges när det gäller byggnader och anläggningar som helt eller så gott

som helt skall användas för miljöskyddsändamål. För att stimulera en snabb återuppbyggnad av kvarter som håller på att saneras kan undantag från avgiftsskyldighet lämnas. Detsamma gäller i de fall rekonstruktion äger rum sedan en anläggning förstörts t ex genom brand eller därför att en lånesäkerhet av andra skäl upphör att gälla. Möjlighet till avgiftsbe- frielse föreligger i den situationen endast om den nya byggnaden i storlek motsvarar vad som förlorats. Sådan återuppbyggnad får ske i samma eller i en angränsande kommun. I vissa fall kan rekonstruktion utan avgifts- plikt genomföras inom annat område än det ursprungliga.

Slutligen finns det möjlighet för regeringen att iexceptionella situa- tioner och i särskilda fall lämna dispens från avgiftsskyldigheten.

6.5 .6 Tillståndssystemet och anmälningsbestiimmelserna

För investeringar i byggnader och fasta anläggningar av viss storlek gäller inom hela området där restriktioner tillämpas en tillståndsplikt. För något mindre byggnads— och anläggningsarbeten i områden utanför Rijnmond tillämpas uteslutande ett anmälningstvång. Investeringsprojekt under en milj floriner i byggnader och 5 milj floriner i fasta anläggningar omfattas över huvud taget inte av de regionalpolitiska tillstånds— och

anmälningsbestämmelserna. Anmälningsplikten innebär att den som skall bygga måste minst en

månad före planerat påbörjande redovisa innehållet i det aktuella projek- tet till ekonomiministeriet. Avsikten är att myndigheten, om den finner att realiserandet bör ske i andra former, skall kunna besluta att tillstånds- förfarandet skall tillämpas, även om projektets storlek ligger under den fastställda gränsen. Avsikten med anmälningstvånget är emellertid också att ekonomiministeriet, när det saknas motiv att tillämpa tillståndsförfa- randet, skall kunna informera det berörda företaget om alternativa, förmånliga etableringsmöjligheter. Utnyttjar inte myndigheten sin be- fogenhet att tillståndspröva en etablering/utbyggnad är företaget oför- hindrat att påbörja byggnads- och anläggningsarbetena sedan den fast- ställda tiden, en månad, förflutit.

Förutom ovan redovisade undantag i restriktionerna kan ekonomi- ministeriet för vissa slag av investeringar och i särskilda fall medge befrielse från tillstånds- och anmälningsplikten. Några regler för dessa undantag har inte redovisats. Det har i behandlingen av lagförslaget framhållits att projekt som inte avgiftsbeläggs i första hand torde komma att befrias från tillstånds- och anmälningsskyldigheten.

[ lagen fastslås, att ett tillstånd får vägras endast på grund av överväganden som hänger samman med koncentrationen av verksamhe- ter, befolkning och näringsliv i den västra delen av landet, liksom med områdets ekonomiska struktur eller läget på arbetsmarknaden i området. Andra motiv får inte åberopas. Myndigheten skall således vid sitt beslutsfattande beakta de effekter, som ett visst företags etablering (eller utvidgning) får på befolknings- och arbetsmarknadsutvecklingen. Hänsyn skall vidare tas till effekterna för det berörda företaget av att det får genomföra sin plan på den valda platsen och till det allmänna värde

som med hänsyn till den ekonomiska strukturen måste fästas vid att projektet kan realiseras. Det slutgiltiga avgörandet skall vara resultatet av en avvägning mellan olika faktorer. Lagen föreskriver, att närmare tillämpningsföreskrifter kan ges när det gäller vägran av tillstånd.

Beslut i ärende angående ansökan om tillstånd fattas av ekonomi- och bostadsministerierna, eventuellt tillsammans med andra berörda ministe- rier. Regeringen har rätt att överlåta vissa grupper av tillståndsansök- ningar (tex de under ett visst byggnadskostnadsbelopp) till särskilda statliga organ eller till lokala styrelser — det senare endast för ansök- ningar inom de berörda provinserna. Det är ännu oklart i vilken utsträckning denna befogenhet kommer att utnyttjas,

De beslutande ministerierna måste ge berörda statliga organ möjlighet att inom två månader yttra sig över varje ansökan. Tiden förlängs till fyra månader i komplicerade fall. Ministerierna är i sin tur skyldiga att inom fyra månader — i vissa fall förlängt till sex månader — avge sitt beslut. Samma regler gäller när beslutsbehörigheten överlåtits tex på lokala

styrelser. Ett lokaliseringstillstånd kan meddelas med vissa begränsningar eller

särskilda föreskrifter. Söka-nden kan besvära sig över avslag på ansökan om tillstånd samt över bifall med icke önskvärda begränsningar eller föreskrifter hos Drottningen.

Det skall slutligen framhållas att regeringen utfäst sig att regelbundet överlägga med näringslivets intresseorganisationer om huvudlinjerna i tillämpningen av tillståndssystemet. Regeringen är vidare genom lag förpliktad att varje år tillställa parlamentet en redogörelse för lagen: verkningar.

6.6 Regionalpolitiska styrmedel utomlands — en sammanfattning

Flertalet industriländer har sedan länge prövat åtgärder avsedda att- påverka sysselsättningens regionala fördelning i resp länder. Tyngdpunk- ten i lokaliseringsverksamheten ligger på stimulerande åtgärder. De statliga regionalpolitiska organen söker genom olika former av bidrags- och lånegivning samt — i vissa länder — genom skattelättnader förmå företag att förlägga etableringar och utbyggnader till regioner med ett omfattande behov av utvidgning i sysselsättningsunderlaget.

I Storbritannien och Frankrike har under en rad år prövats restriktiva åtgärder för kontroll av expansionen inom industri, service och admi- nistration i de allra mest tätbefolkade delarna av resp länder. Restriktio- nerna omfattar en tillståndsprövning med utgångspunkt från det lokal- behov som en utbyggnad/etablering ger upphov till, bl a i London- och Paris-områdena. I Frankrike kompletteras tillståndsplikten av en avgifts- skyldighet för investeringar i lokaler av viss storlek.

Syftet med de restriktiva åtgärderna i Storbritannien och Frankrike är att dämpa storstadsutvecklingen och därmed att få till stånd en lokalise- ring av expanderande enheter enligt de samhälleliga regionala målen.

Möjligheterna att förhindra angelägna utbyggnader har enligt gjorda utvärderingar använts med stor försiktighet. Tillståndsplikten bedöms framför allt vara ett informations- och kontaktinstrument. Genom kombinationer mellan tillståndsprövning och stimulansåtgärder har un- derlaget för lokaliseringssträvandena breddats.

[ Italien infördes år 1971 en lokaliseringsprövning för större industri- investeringar. Det nederländska parlamentet har under år 1974 lagfäst bestämmelser om tillståndsprövning och avgiftsskyldighet. I Norge, där ett lokaliseringssamråd motsvarande det svenska funnits sedan år 1971, samt i Finland förbereds införandet av en lokaliseringskontroll som skulle göra det möjligt att åstadkomma en ökad spridning av sysselsättnings- skapande investeringar till områden med behov av ett utökat sysselsätt- ningsunderlag.

"'".' ""l'lll' ' - ' " ». -* .., ' . r .'-_ '."" . . - ?” *" "l.';'.”. ., ' - .,»15... .',.l',"|'_—J'_ .','|' _'.' '>F' ",'_ '! ' ' " ' ': -"_, ' * _,-_'.'_'.,',.'>.'_|,.t .r. , , * _ ,,,. ' ' (., "-'I .,u ,' '. " z' . '.'..' '. '.."

' TEL-'namrl '_l'..'d|_ . |||-|», _ ,_ . _

| '.l.'._'.'_. - ' . »- .' . l" .'." .Il * . ..', '.',.' ”"'-'.'. , .,'- ' ', ". _ l" . ..__r_,__ __,..,, ,. ,- _ , ,. . _, ,..,

uh..- |||-,. .”.., |:), _ __. , -_

'n' " .,l'm-"l— ' ." "'" ,". |.

._ ”.|.qu '_._____ '. 15. 1-, ,_,"' ' >>,. >>

' ,'.'- ' ! .=.|,- _ ' '.'-,||-,.,_-'T._'u'....

___ __'_. _|' _-.,.

el. .'-'-.l.>... -

.'Fl.'. '.'” . , .. .'.iF'."F"v ..'”F |"' .', |,_____|..-]__, ... .|_. ...-..|

! .

-.-_|.'l"-l:r' _ r'l'-.. "

1 . P i? ' . ; | . - . .- t..-+, ." . .',-'if >.' _,ll. - . ,. .|l' '...' ' . ...a. '.' ..|.-. .. .'..r. .-

, —j-.'_' |'|-j"j£||:|'_' |..,',.,,..'u' . ' ,'F' 1l' __"l.'_1'l,|,'l ,.,l'l |',_.|' >.. , ,. .. ...r'-.-

' -ur | .. _ ||. - . . | - .| _, .... _|,__l|=|___,__ 'l,,,|'_.. _ .. ”|; | -_ i'._ l " ' , - _

. —: ',| '|.. "..-'.". f.*l'n ._l',',, | __ ' .," " - ,—

_: lut ll-| ,', _|>> n-_ _.., . .. .. ' — 'i'... ' .-'- ' .

1. 'dl,

' l" '=|,|,,, |. '1._ du,,,'|,'l |

*_Fu .'5 .z,- >'_.

'» - ...i' _l. .

.|i|,.,_,"_..'__..____||,.' ". _ __ __ .. __ _, ,,__-;_|_,_. r'_||__-|.[,,. -__i"l .nu 1 dm 'l|'J - ,, _ ,- __ ."... , lt-. .. P|._, ' ' j ' _ ' _ ""clliTllr l": ' -|'lln|

,,'m'". "._'.. "-..|l

, _ _ _ _ _, -r'| .|', .r;_ m,m | .. |_|,._. | .., | 1|T ”Fri" E%Hly-érnq . . - _ _ ,_ _ _ .. __ _ . _”:LC __l_,|.| ||, , _ _,.-, _'I'__'" .l' ' ' '. —. . ' - 'llr -4(,'—|w_.tl,u|' .|. .I .F slum mål"-"Wi ' . '. " , _. ""l "'

art::rf-Ier—rin' . » # nu:-'vl'ihiilnvfliljiåla _ '” =lr'tgtjtr'l- .-=|. ,IHW',H-'£ lf- - - t.l's.-'—-u'c»>'i.'."i'-r ' . '

damm w w ,m'l'l "hål »

__ "'|.". .,. '.,'.-> ii ";

. ,. r'l'l'. ,|.|_"

III Överväganden

7. Behovet av regionalpolitiska insatser

7.l_ Kommunernas och länens förslag till regionalpolitiska handlingsprogram (Länsplanering 1967, Länsprogram 1970)

7.1.l Den yttre ramen för arbetet med de regionalpolitiska handlings- programmen

Genom beslut i mars 1969 uppdrog Kungl Maj:t åt länsstyrelserna att i försöksvisa former utarbeta regionalpolitiska handlingsprogram för länen. Handlingsprogrammen kallades Länsprogram 1970 och skulle utformasi samverkan mellan länsstyrelserna, övriga statliga myndigheter samt lands- ting och primärkommuner — med utgångspunkt från resultaten av beräkningar och överväganden som tidigare gjorts i Länsplanering 1967 och de uttalanden föredragande departementschefen redovisade i sam- band med att Länsplanering 1967 år 1969 anmäldes för riksdagen'. I proposition till 1970 års riksdag2 gavs ytterligare riktlinjer för arbetets genomförande.

Länsprogrammen skulle innehålla en analys av de regionala problemen och ett förslag till klassificering av orter och regioner med precisering av åtgärder avsedda att lösa de problem som förknippas med olika ortstyper. Lösningarna skulle grupperas kring tre huvudtyper av åtgärder:

Cl Sysselsättningspolitiska åtgärder, dels generella åtgärder avsedda att vid behov allmänt stimulera sysselsättningsutvecklingen i länet, dels selek- tiva åtgärder som skulle kunna påverka förhållandena i vissa kommu- ner eller orter; D Socialpolitiska åtgärder, bl a sådana som skulle kunna bereda syssel- sättning av temporär natur och sådana som skulle kunna trygga en tillfredsställande serviceförsörjning i områden med ofrånkomlig befolk- ningsminskning; El Prioritering mellan kommunerna av den offentliga sektorns inves— teringar.

Arbetet med Länsprogram 1970 slutfördes av länsstyrelserna och de samverkande organen under år 1971 och redovisades hösten 1972 för

' Prop l969:1, bil 13, SU1969257, BaU 1969130, rskr l969:l88 och 309. 2 Prop 1970175, SU 1970:103, BaU1970140, rskr l970:270 och 304.

riksdagen. Statsmakterna beslutade i det sammanhanget om en vidareut- veckling av tidigare uttalanden om de regionalpolitiska målen och om möjligheterna att realisera dessa, bl a genom folkmängdsramar för sam- hällsplaneringen i länen och genom en plan för utveckling av den regionala strukturen, den s k ortsklassificeringenl .

Föreliggande avsnitt är en sammanfattning av länsstyrelsernas avväg- ningari Länsprogram 1970. Bedömningar för storstadsregionernas del har tidigare redovisats i kapitel 4.. I avsnitt 7.2 nedan redovisas innebörden av statsmakternas regionalpolitiska uttalanden hösten 1972 och de kompletteringar i medlen som beslutades våren 1973. Redogörelsen utgör en bakgrund till utredningens överväganden om behovet av regional- politiska insatser i avsnitten 7.3— 7.5.

7.1.2 Befolkningsförändringamas beräknade regionala fördelning. under I 970-talet

Länsstyrelsernas bedömning av den önskvärda befolkningsutvecklingen i olika län framgår av tabell 7.1. Siffrorna utgör ett beräknat ärsgenomsnitt perioden 1971—1980 — både av den totala folkmängdsförändringen och av den nettoflyttning som kommer att fordras under 1970-talet för att befolkningsmålsättningen med gjorda antaganden om fruktsamhet och dödlighet skall kunna uppnås.

[ tabellen redovisas som en jämförelse även den faktiska länsvisa förändringen av folkmängden i genomsnitt per år under perioden 1966— 1973, dvs drygt hälften av den period 1966—1980 för vilken beräkningar- na ursprungligen genomfördes. Det skall framhållas att folkmängdstalet år 1980 för flertalet län är detsamma som i den ursprungliga målsätt- ningen, preciserad i Länsplanering 1967. Län som bedömde det möjligt och angeläget att öka befolkningsunderlaget prognosperioden 1966— 1980 men som i själva verket hade en minskning mellan åren 1965 och 1970, skulle följaktligen tvingas till en starkare befolkningsökning i genomsnitt per år perioden 1971—1980 än som bedömdes önskvärd och” möjlig för hela perioden 1966—1980. Behovet att under 1970-talet ta igen ”förlorad” befolkningstillväxt från 1960-talets senare hälft avser enligt beräkningarna självfallet också län som åren 1966—1970 inte ökade sin folkmängd i den takt som målsättningen 1966—1980 angav,

Som framgår av tabell 7.l utgick samtliga län enligt redovisningen i Länsprogram 1970 från att befolkningstalet skulle stiga under 1970—talet. De största ökningarna — något mer än hälften av den i länsprogrammens målsättningar summerade årliga befolkningstillväxten på drygt 93 000 personer — beräknades komma att ske i de tre sk storstadslänen, framför allt i Stockholms län, som skulle få en tillväxt på 24900 personer per år. Förutsättningarna för en ökning av folkmängden bedöm- des något mer optimistiskt för Malmöhus län än för Göteborgs och Bohus län, 12 800 resp 9 500 personer i årlig genomsnittlig ökning fram till 1980.

1 Prop 1972:111, an 1972128, rskr 1972z347.

Tabell 7.1 Beräknad folkmängdsförändring länsvis i medeltal per år enligt läns- styrelsernas regionalpolitiska målsättning och erforderlig nettoflyttning perioden 1971—1980 samt genomsnittlig faktisk befolkningsutveckling åren 1966—1973 Måttenhet: 1 000 tal personer

Län Folkmängdsför- Erforderlig Faktisk folk— ändring (läns- nettoflytt- mängdsföränd- styrelserna) i ning i ge- ring i genom- genomsnitt/år nomsnitt/år snitt/år 1971—1980 1971—1980 1966—1973

Stockholms +24 900 +19 800 +14 500 Göteborgs och Bohus + 9 500 + 7 000 + 5 400 Malmöhus + 12 800 +11 500 + 7 700

Summa +47 200 +38 300 +27 600

Uppsala + 3 700 + 2 900 + 3 700 Södermanlands + 3 000 + 2 000 + 1 400 Östergötlands + 5 800 + 4 500 + 2 200 Älvsborgs + 3 800 + 2 400 + 3 700 Skaraborgs + 1 800 + 1 100 + 900 Örebro + 2 800 + 1 900 + 600 Västmanlands + 3 900 + 2 400 + 1 600

Summa + 24 800 +17 200 +14 100

Jönköpings + 3 400 + 2 000 + 1 600 Kronobergs + 1900 + 1400 + 1 300 Kalmar + 1 500 + 1 200 + 200 Gotlands + 200 + 100 i 0 Blekinge + 1 500 + 1 100 + 700 Kristianstads + 1500 + 1000 + 1300 Hallands + 2 900 + 2 400 + 3 600

Summa + 12 900 + 9 200 + 8 700

Värmlands + 800 + 600 — 400 Kopparbergs + 900 + 500 — 300 Gävleborgs + 2 000 + 1 700 i" 0 Västernorrlands + 1 300 + 1 000 — 300 Jämtlands + 1 300 + 1 400 — 700 Västerbottens + 1 800 + 700 + 100 Norrbottens + 300 — 1 300 "'_' 0

Summa + 8 400 + 4 600 — 1 600

Hela riket + 93 300 +69 3000) +48 800

”) In- och utflyttning mellan länen balanserar varandra och summan för hela riket utgör en beräknad nettoinvandring.

Det skall framhållas att befolkningsmålsättningen för storstadslänen reducerades i Länsprogram 1970 jämfört med tidigare beräkningar i Länsplanering 1967. För Stockholms län justerades den beräknade folkmängdsnivån ned med ett tal som motsvarar omkring 10 000 personer årligen, medan reduceringen i de övriga storstadslänen stannade vid några tusen invånare per år1 .

1 [ länsstyrelsernas fortsatta beräkningar och ställningstaganden i anslutning till statsmakternas beslut om befolkningsramar har skett en ytterligare reduktion av planeringsnivåerna i storstadslänen. Den aktuella planeringsnivån våren 1974 mot- svarar — jämfört med tabell 7.1 — en årlig reduktion av målsättningen med omkring 13 000 invånare i Stockholms län, ca 5 000 invånare i Göteborgs och Bohus län och omkring 6 000 invånare i Malmöhus län.

Länsstyrelserna i storstadslänen önskade genom sina ändrade ställ- ningstaganden svara upp mot de strävanden att dämpa storstadstillväxten som statsmakterna gav uttryck åt vid behandlingen av Länsplanering 1967. När det gäller Stockholms län drog ansvariga planeringsmyndig- heter slutsatsen att det knappast kunde vara rimligt att befolkningstill- växten ökade på det sätt som tidigare bedömts möjligt och önskvärt. Det framhölls i Länsprogram 1970 att statsmakterna genom den beslutade och föreslagna utlokaliseringen av statlig verksamhet samt genom lokali- seringssamrådet och den omfattande lokaliseringspolitiska stödgivningen till en del tagit konsekvenserna av sina principbeslut och att dessa åtgärder inte kunde lämna utvecklingen i Stockholmsregionen opåverkad. Storstadsexpansionens kommunalekonomiska konsekvenser berördes i Länsprogram 1970 av länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, som ansåg det tveksamt om bostadsbyggandet med hänsyn till produktionskostnadernas och hyresnivåns utveckling kunde upprätthållas på den höga nivån från senare delen av 1960-talet. Immigrationen, som under slutet av 1960-talet svarat för en stigande del av inflyttningsöver- skottet i storstadsregionerna, bedömdes dessutom vara en mycket osäker post i beräkningarna.

En god förmåga att expandera i folkmängdshänseende förutsågs emellertid även utanför storstadsregionerna. En rad mellansvenska län skulle enligt beräkningarna i Länsprogram 1970 behöva öka invånarean— talet med 3 OOO—6 000 årligen för att uppnå länsstyrelsernas målsättning för år 1980. Flera av de till folkmängden små sydsvenska länen, tex Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, redovisade i länsprogrammet en något lägre befolkningsökning, mindre än 2 000 personer per år.

Även inom skogslänen stannade länsstyrelserna i sina bedömningar av vad som skulle vara en angelägen utveckling för en ökning av folk- mängden. Målsättningen för år 1980 skulle innebära ett större årligt tillskott —— mellan 1 000 och 2 000 personer — i befolkningsunderlaget inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län än i övriga skogslän. För Värmlands och Kopparbergs län motsvarade målsätt- ningen ett krav på 800—900 invånare i befolkningsökning per år, medan en genomsnittlig årlig tillväxt på 300 personer i Norrbottens län skulle vara tillräcklig för att uppnå befolkningstalet enligt målsättningen för år 1980.

Länsstyrelsernas bedömningar av befolkningsutvecklingen länsvis under 1970-talet förutsatte för samtliga län, utom Norrbottens län, en nettoinflyttning. Tillskottet genom inflyttning skulle enligt redovisade beräkningar betyda relativt sett mer för befolkningstillväxten inom länen i sydöstra Sverige och i flertalet skogslän — båda kategorierna med hög genomsnittsålder inom befolkningen — än för folkmängdsökningen i storstadslänen och i en rad mellansvenska län. För Jämtlands län, som beräknades få ett födelseunderskott under 1970-talet, skulle enligt mål- sättningen fordras en nettoinflyttning av större omfattning än den redo— visade befolkningstillväxten.

Enligt länsstyrelsernas samlade bedömningar skulle den årliga folk- mängdsökningen i hela riket perioden 1971—1980 som redovisats uppgå

till drygt 93 000 personer. Detta är en betydligt större årlig tillväxt än den faktiska uppgången under 1960-talet. Under första hälften av decenniet var den svenska befolkningstillväxten — födelseöverskott och nettoinvandring — knappt 55 000 personer i genomsnitt per år, under andra hälften nära 62 000 personer. En befolkningsökning på 93 000 personer har inte uppnåtts något år under hela efterkrigstiden. Det skall tilläggas att första delen av 1970-talet kännetecknats av en mycket låg befolkningstillväxt. Åren 1971—1973 ökade rikets folkmängd med i genomsnitt 32 000 personer per år. Under år 1973 stannade befolkningsuppgången vid 15 000 personer, vilket är det lägsta öknings- talet sedan slutet av 1920-talet. Länsstyrelsernas samlade beräkningar i Länsprogram 1970 skulle med de antaganden om fruktsamhetens och dödlighetens utveckling som ligger till grund för statistiska centralbyråns aktuella befolkningsprognos kräva ett årligt invandringsöverskott på nära 70 000 personer. Detta är en siffra som väsentligt överstiger vad som redovisades under 1960-talet. Under vart och ett av högkonjunkturåren 1969 och 1970 invandrade netto räknat något mindre än 50 000 personer. För år 1967 redovisades endast omkring 10 000 invandrare netto och för åren 1972 och 1973 en netto- utvandring på 11 000—12 000 personer. De faktiska folkmängdsförändringarna under hittillsvarande delen av den ursprungliga prognosperioden 1966—1980 har också för flertalet län — undantag Uppsala, Älvsborgs, Gotlands, Norrbottens och Hallands län * — jävat den utveckling som länsstyrelserna bedömt som önskvärd och

möjlig. Det gäller inte minst storstadslänen som genom den svaga : utvecklingen åren 1971—1973 inte nått upp till de genomsnitt som beräknats för målsättningsalternativet åren 1971—1980.1 Det skall fram- hållas att även andra omfattande försvagningar jämfört med det tidigare mönstret i befolkningsutvecklingen — det gäller tex Örebro och Väst— manlands län — redovisas under senare år.

7.1.3 De länsvisa regionalpolitiska mälsättningarnas bakgrund samt innehållet i a'lgärdsförslagen _ en översikt

S torstadslänen

Enligt länsstyrelserna skulle expansionen i storstadslänen tillgodose näringslivets krav på förutsättningar för att kunna utvidga sin verksam- het. Expansionen bedömdes också vara nödvändig dels för att möta befolkningens krav på ökad valfrihet inom den regionala arbetsmarkna— den och en fortsatt utjämning av löner och materiella levnadsvillkor, dels för att tillgodose samhällsekonomiska krav på ökad rörlighet och därmed ökad produktivitet. Samtliga tre storstadslän redovisade dessutom ett

1 Befolkningstillväxten inom Göteborgs-regionen — omfattande delar av Göteborg Bohus, Älvsborgs och Hallands län —— har under senare år i större omfattning än vad länsprognoserna utgått ifrån kommit de båda senare länen till del. Detta förklarar i viss utsträckning både Göteborgs och Bohus läns relativt svaga utveckling och Älvsborgs och Hallands län, ovan redovisade, gynnsamma position.

behov att i perifera delar — tex i Roslagen, norra Bohuslän och på Österlen — genom stimulerande åtgärder upprätthålla underlaget för en nödvändig samhällelig och enskild service. Länsstyrelsen i Stockholms län ville särskilt markera att den sydligaste delen av länet med hänsyn till sin struktur och sina utvecklingstendenser inte borde påverkas av de åtgärder för dämpning av storstadstillväxten som statsmakterna uttalat sig för bl a när det gäller Stockholms-regionen.

Det skall framhållas att länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län bedömde Malmö resp Göteborg sakna Stockholms egenskaper som storstad — bl a gäller det näringslivsstrukturen _ och att den spontana utvecklingen i dessa regioner följaktligen inte medvetet borde dämpas i samma omfattning som tillväxten i Stockholm. När det gäller Malmöhus län uttalades en vilja att under 1970-talet inom den expansiva länsramen åstadkomma ökad spridning av sysselsättning och boende i hela Skåne — både för att undvika en ur miljösynpunkt negativ koncen- tration till Malmö/Lund-området och för att på olika håll i landskapet förbättra serviceunderlaget och motverka ensidighet på lokala och regio- nala arbetsmarknader.

Storstadslänen pekade i sin redovisning av medlen, som skulle göra det möjligt att uppnå folkmängdsmålsättningarna, på svårigheterna att an- passa utbyggnaden av olika sektorer till befolkningsutvecklingens krav: Storstadslänen behöver en framsynt markanvändningsplanering men måste också få samhällsbyggnadsresurser för att åstadkomma en harmoni mellan befolkningsökningen, uppförandet av bostäder samt utbyggnaden av kommunikationer och olika kommunala serviceanordningar.

Storstadslänens planeringsorgan vände sig mot en alltför rigorös tillämp- ning av lokaliseringssamrådet och hävdade att länen i ovan utpekade delar tvärtom har behov att kunna utnyttja statligt lokaliseringsstöd för att stimulera en angelägen tillväxt och diversifiering av näringslivet. Läns- styrelsen i Stockholms län menade vidare att en utlokalisering av statlig förvaltningsverksamhet utöver de 6 100 arbetstillfällen som beslutats i första etappen skulle vara olämplig med hänsyn till att sysselsättnings- ökningen i regionen helt måste baseras på utvecklingen inom service och förvaltning. Samtliga tre länsstyrelser i storstadslänen var angelägna att framhålla industrins betydelse för en balanserad utveckling i storstads- regionerna — inom Stockholms-regionen för den strukturella balansens skull, i Göteborgs— och Malmö-regionerna även för tillväxttakten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslog mot den bak- grunden en rad åtgärder när det gäller företagsservicen avsedda att stimulera utvecklingen bland mindre och medelstora enheter inom den s k lätta industrin. Detta skulle kunna tjäna som en motvikt till den tunga varvs- och bilindustrin. En gynnsam utveckling inom tex den elektro- tekniska industrin, livsmedelsindustrin och tekoindustrin skulle genom ökad bredd i arbetsplatsutbudet och ökade möjligheter till förvärvsarbete för flera medlemmar i samma familj innebära en angelägen stabilisering av arbetsmarknaden för de tunga industribranscherna i Göteborg, som tidvis haft en hög personalomsättning. En fortsatt förstärkning av den arbets- marknadspolitiska verksamheten i syfte att underlätta anpassningen på

arbetsmarknaden och en ökad uppmärksamhet när det gäller arbetsmiljö- frägorna bedömdes av länsstyrelsen i Malmöhus län som nödvändiga åtgärder.

Övriga län i södra och mellersta Sverige

Bland de övriga länen i södra och mellersta Sverige — de flesta utan förutsebara varaktiga underskott på arbetstillfällen kvantitativt sett — kan urskiljas olika typer av argument för en ökande folkmängd enligt den regionalpolitiska målsättningen. Från flera håll hävdades att det är ett riksintresse att expansionsmöjligheterna inom näringslivet tillvaratas genom en samhällsexpansion som svarar mot näringslivets, i synnerhet industrins, traditionella lokaliseringsmönster. Några av länsstyrelserna menade också att en utlokalisering av industriell verksamhet från stor- stadsregionerna med hänsyn till dessa regioners stockningsproblem är ett nationellt intresse och att de alternativ till storstadsregionerna för lokalisering av industri och service som erbjuds inom vissa regioner — t ex Uppsala, Norrköping/Linköping, Växjö, Skövde och Örebro — måste tillvaratas. Några av länsstyrelserna påpekade i det sammanhanget att utvecklingen inneburit att en ökande andel av de kvalificerade arbetsupp- gifterna förlagts till Stockholms—regionen och att detta förvärrat den , regionala obalansen.

Flertalet län i södra och mellersta Sverige åberopade som motiv för fortsatt befolkningstillväxt behovet att kunna balansera förutsebara och akuta strukturproblem med de konsekvenser dessa har eller riskerar att få för sysselsättningsutvecklingen — ensidighet i utbudet av arbetstillfällen, bristande valfrihet för den långtidsutbildade ungdomen och för kvinnor som önskar förvärvsarbete samt risker för drastiska omfattande nedlägg- ningar av industriell verksamhet. En rad länsstyrelser hävdade att ett expansivt näringsliv är den främsta garantin för att grundläggande jämlikhetsmål skall kunna uppnås — för att tillgången på arbete och underlaget för väsentliga delar av den samhälleliga och enskilda servicen skall kunna tryggas och så långt möjligt förstärkas.

En länsstyrelse framhöll att besluten om att söka realisera de regional- politiska målen måste följas av ett bestämt och konkret handlande från statsmakternas sida. Liksom storstadslänen betonade övriga län i södra och mellersta Sverige nödvändigheten av att bygga ut den samhälleliga servicen, speciellt kommunikationerna — vägar, flygplatser, hamnar och leder för den inrikes sjöfarten — men också bostäder, skolor, sjukhus och daghem i en takt och med en regional fördelning som svarar mot den förväntade befolkningsomfördelningen. Genomtänkta samhällsbyggnads— investeringar på grundval av en välutvecklad och framsynt kommunal markanvändningsplanering skapar en fördelaktig industriell miljö nödvän- dig för den lokala och regionala sysselsättningstillväxten, påpekades det vidare.

Från flertalet län i södra och mellersta Sverige hävdades att miljön för näringslivet också kan förbättras genom utvidgad teknisk, ekonomisk och kommersiell service åt de mindre och medelstora företagen inom ramen

för företagareföreningarnas verksamhet. Flera länsstyrelser framhöll att lokaliseringsstöd bör utgå till företag iutpekade perifert belägna delar av länen utanför stödområdet och till företag i orter eller regioner med akuta sysselsättningssvårigheter. Fortsatt branschstöd i de former som tillämpats när det gäller glas- och möbelindustrin är vidare nödvändigt betonades från län där dessa industrigrenar har en framträdande position.

En länsstyrelse föreslog att kommunerna skulle ha möjligheter till statliga bidrag för uppförande av industrilokaler enligt reglerna för statskommunala beredskapsarbeten även när syftet med dessa lokaler går längre än att bekämpa arbetslöshet. Föreslaget betecknades som ett konkret exempel på en önskvärd liberalisering av lagstiftningen om kommunernas näringsstimulerande åtgärder.

Enligt länsstyrelserna i södra och mellersta Sverige borde samtliga redovisade åtgärder kunna bidra till att stärka expansionen inom det befintliga näringslivet men också komma att verka attraherande på företag från storstadsregionerna. Lokaliseringssamrådet har förutsätt- ningar att stimulera denna utveckling, som vid sidan av statens egen utflyttning av verksamhet i väsentligt ökad utsträckning borde omfatta utlokalisering av det enskilda näringslivets service samt forskning och administration.

Skogslänen

Skogslänens utgångspunkter i formuleringen av befolkningsmälsättningar- na var framför allt behoven att genom en varaktig förbättring av försörjningsunderlaget lösa sysselsättningsbehovets rent kvantitativa problem. Även om de kvalitativa aspekterna, behovet av allsidighet i yrkesutbudet och valfrihet på arbetsmarknaden, framträdde i redovis- ningen från flera av skogslänen, låg tyngdpunkten i argumenten självfallet på strävandena att möta den fortsatta kraftiga nedgång i sysselsättning och folkmängd — och därmed i det lokala serviceunderlaget — som utvecklingen inom jord- och skogsbruket och inom vissa industri- branscher väntades orsaka under 1970-talet.

Skogslänens förslag till åtgärder _för förbättring av sysselsättningsgra- den präglades av de svårigheter länen mött i sitt praktiska lokaliserings- arbete, bl a med hänsyn till res- och transportavstånden och bristerna i den industriella miljön. Det betonades att investeringarna i kommunika- tioner, bostäder, högre utbildning m m är viktiga moment i realiserandet av de regionalpolitiska målen men att de fortgående förbättringarna av boende- och företagsmiljön enligt redovisningen i Länsprogram 1970 inte kan ”garantera” en expansion. I förslagen till utökade medel i regional- politiken behandlade skogslänen — utom utflyttning av statlig verksam- het — framför allt åtgärder avsedda att i större utsträckning än hittills stimulera företagens utveckling. Förslagen berörde lokaliseringsstödets och investeringsfondslagstiftningens tillämpning, den tekniska, ekono- miska och kommersiella servicen åt mindre och medelstora företag, sam- verkan mellan företag, uppförande av industricentra med uthyrning av

lokaler, statliga stödbeställningar, reduceringar av kommunikations- verkens och inrikesflygets taxor, isbrytarservice och statligt fraktstöd.

Speciella jordbruksåtgärder i syfte att upprätthålla och om möjligt utvidga vissa driftsformer samt skötselinsatser och avverkningsstimuleran- de åtgärder inom skogsbruket diskuterades av flera skogslän, som också föreslog särskilda insatser för turismen och turistföretagen. Speciella skattefrågor — bl a skatteutjämningsbidragen — behandlades av ett antal länsstyrelser. Skogslänen underströk vidare behovet av direkta statliga företagsetableringar i regioner där den spontana etableringsviljan visat sig vara svag. Malmprospektering och malmutvinning samt ökat tillvaratagan- de av vattenkraften är andra åtgärder som diskuterades i länsprogram- men.

Några länsstyrelser i skogslänen framhöll slutligen att en statlig etableringskontroll avsedd att dämpa tillväxten i de expansivare regio- nerna i södra och mellersta Sverige kunde bli nödvändig om det påbörjade lokaliseringssamrådet inte gav tillfredsställande resultat.

7.2. Statsmakternas regionalpolitiska målsättning

7.2.1. Regionalpolitiska beslut under 1960-talet1 | De tidigare regionalpolitiska beslutens allmänna innebörd

Genom 1964 års riksdagsbeslut lades grunden till en målmedveten svensk regionalpolitik. len sammanfattande formulering angavs målen för denna politik vara

» att främja en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas;

— att det stigande välståndet fördelas så, att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service;

— att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i sådana former att de enskilda individernas trygghet värnas;

— att rikets försvar underlättas.

Med utgångspunkt från erfarenheterna av den försöksvisa lokaliserings— politiska verksamheten från år 1965 vidareutvecklades de regionalpoli- tiska målen i samband med beslutet om den fortsatta stödverksamheten vid 1970 års riksdag. Vidareutvecklingen innebar en mer preciserad mål- sättning och gav uttryck åt starkt ökade ambitioner att motverka den regionala obalansen. Regionalpolitiken skulle skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende mellan invånare i olika regio- ner. Detta mål förklarades omfatta ett ansvar för att strukturomvand- lingen och den ekonomiska tillväxten skulle ske på sådant sätt att de en-

1 Redogörelsen begränsas till de regionalpolitiska besluten från mitten av 1960-talet. En kort sammanfattning av diskussionen om mål och medel under 1940- och 1950-talet redovisas i kapitel 1 ovan.

skilda människornas trygghet värnas. Det framhölls vidare i 1970 års re- gionalpolitiska beslut att den ökade insikten om miljöns betydelse till— fört välståndsbegreppet en viktig dimension.

Målen för regionalpolitiken som under 1950—talet varit allmänt formu- lerade hade preciserats efter hand som diskussionen om åtgärderna kon- kretiserades och medlen förfinades. En förutsättning för vidareutveck- lingen hade varit den systematiska uppbyggnad av den regionalpolitiska planeringsverksamheten som genomfördes i nära samverkan mellan stat och kommun under senare delen av 1960-talet. Planeringen inleddes med Länsplanering 1967 som framför allt skulle göra det möjligt att ange till vilka orter de regionalpolitiska insatserna i första hand borde koncentre- ras.

När Länsplanering 1967 anmäldes för riksdagen uttalade statsmakterna den meningen att regionalpolitiken borde syfta till att skapa nya eller utveckla redan existerande tillväxtbetingelser för ett antal utvecklings— bara tätortsregioner i olika delar av landet. Som utgångspunkt för det regionalpolitiska handlandet inom stödområdet godtogs länsstyrelsernas prioriteringar och rangordningar av insatserna mellan kommunblocken. För regioner utanför stödområdet ansåg statsmakterna att de i avvaktan på konkretiseringen i det fortsatta planeringsarbetet kunde acceptera länsstyrelsernas prognoser baserade på en framskrivning av de senaste årens utvecklingstendenser. Storstadsregionerna undantogs, som framgår av följande avsnitt, från denna bedömning.

Statsmakternas uttalanden om storstadsutvecklingen

Storstadsregionernas s k stockningsproblem — brist på arbetskraft, accele- rerande befolkningsökning, eftersläpning i samhälleliga investeringar samt i utbyggnaden av bostäder och kommunikationer med negativa konse- kvenser för boendemiljön — uppmärksammades i 1964 års regionalpolitiska beslut och ledde åren 1969 och 1970 till konkreta uttalanden om att storstadstillväxten borde dämpas. Statsmakterna ansåg att problemen hade förvärrats sedan mitten av 1960-talet.

Ett uttryck för detta var att storstadsområdena vid årsskiftet 1969/1970 svarade för 70 % av den inneliggande stocken oprioriterade byggnadsärenden. Det pekades vidare på att den rådande expansions- takten enligt ERU fordrade en betydande utbyggnad av samhällskapital och kommunal service. En önskvärd balans skulle kräva en begränsning av näringslivets anspråk på arbetskraftsresurserna i dessa regioner.

Statsmakterna uttalade åren 1969 och 1970 att en del av storstads— expansionen borde fördelas på växtkraftiga stadsregioner inom andra delar av landet (så som detta kommit till uttryck i länsstyrelsernas förslag till regionalpolitiska målsättningari Länsplanering 1967). Statsmakterna framhöll speciellt beträffande Malmöhus län att de av länsstyrelsen redovisade strävandena att avlänka en del av den förutsebara expansionen i Malmö/Lund—regionen till andra områden i länet borde vara vägledande för de statliga organens planering och åtgärder.

7.2.2 '] 972 års regionalpolitiska beslut — en sammanfattning

De regionalpolitiska målen — beslutets allmänna innebörd

Innebörden av målen för regionalpolitiken har som grund för ett sammanhållet regionalt handlingsprogram ytterligare konkretiserats vid 1972 års riksdag]. Statsmakterna uttalar att förbättringen av de enskilda människornas möjligheter att i alla delar av landet så långt möjligt få del av den materiella, sociala och kulturella välfärden skall stå i centrum för den praktiska regionalpolitiken. Med den utgångspunkten, framhålls det i 1972 års regionalpolitiska beslut, måste målet sättas högt i fråga om (1) tillgången till välbetald och säker sysselsättning samt (2) valmöjligheter inom den lokala arbetsmarknaden. Kraven på (3) god serviceförsörjning —— åtkomlighet och standard — för glesbygdsbefolkningen måste tillgodo- ses. Slutligen betonas att en regionalpolitik som utgår från människornas krav måste ha anknytning till (4) miljöfrågorna.

Det är en viktig del av de regionalpolitiska strävandena att bebyggelse- strukturen utformas så att en god boende— och arbetsmiljö kan åstadkom- mas. Det betonas också att de tre välfärdskomponenterna — arbete, service, miljö — hör nära samman. De bör vägas ihop så att de successivt ökade resurserna målmedvetet utnyttjas för att detli näringsgeografiska regioner, huvudsakligen motsvarande de nuvarande länen, skall vara möjligt att bygga upp orter av olika karaktär som kompletterar varandra så att arbete, service och miljö kommer inom räckhåll för alla människor.

Förutsättningarna att realisera de regionalpolitiska målen

Enligt statsmakternas bedömning representerar regionalpolitikens hittills- varande resultat endast en första etapp av strävandena att realisera långsiktiga och ambitiösa mål som ställts upp. Insatserna har inte åstadkommit en regional balans i önskvärd utsträckning. Det bör dock hållas i minnet, betonas det vidare, att de regionalpolitiska målen inte kan uppnås en gång för alla. Näringslivet kommer även i fortsättningen oavbrutet att förändras. Krafterna i den tekniska och ekonomiska utveck- lingen riskerar alltid att medföra nya regionala balansproblem.

En fortsatt industriell expansion betecknas som en nödvändig förut- sättning för den framtida välståndsutvecklingen. Om en sådan expansion skall bli möjlig måste industrisektorn också i fortsättningen underkasta sig stora strukturella förändringar genom anpassningar till ny teknik och förändringar i efterfrågan på dess produkter. Allt talar för att övergången från jordbruks- till industrisamhället kommer att sakna nämnvärd betydel- se för den regionala utvecklingen ilandet efter år 1980. I stället kommer den påbörjade utvecklingen mot ett samhälle med stigande sysselsätt- ningsandel för servicenäringarna att på ett genomgripande sätt förändra näringslivets struktur.

Endast ett näringsliv i expansion kommer att kunna ge utrymme för den ökning av sysselsättningen i underförsörjda områden som målsätt-

1 Prop 1972:111, bil 1, InU 197228, rskr l972z347.

ningen avser. Möjligheterna att omlokalisera företag från södra till norra Sverige är begränsade, om man vill undvika att skapa sysselsättningspro- blem i orter som nu har en positiv utveckling. Alla erfarenheter visar att tillväxten i näringslivet är lättast att omlokalisera.

Men den ekonomiska tillväxtens konsekvenser är inte alltid fördelak— tiga sett ur regional synpunkt, uttalas det vidare. Det gäller bl a specialiseringen inom näringslivet som riskerar att medföra omfattande punktvisa nedläggelser av företag. Även den pågående utvecklingen mot större produktionsenheter skapar regionala problem. Stordriften innebär färre produktionsställen och därmed tendenser till minskat antal lokali- seringsbara enheter. En stor del av industriproduktionen bedöms dock även i framtiden komma att ske inom mindre företag.

Även en mycket stark ekonomisk tillväxt ger begränsade resurser att realisera olika samhällsmål. En hög ambitionsnivå föreligger t ex även när det gäller miljövård, u-landsstöd och familjepolitik. I viss utsträckning kan insatser på dessa och andra områden samtidigt tillgodose regional- politiska syften men konkurrensen om resurserna kan leda till målkon- flikter. En annan väsentlig begränsningi handlingsfriheten inom regional— politiken är Sveriges stora yta och den i relation till ytan ringa folkmängden. Dessa faktorer gör det praktiskt omöjligt att skapa ett samhälle med förutsättningar för den enskilde att alltid kunna byta yrke utan att behöva flytta till annan ort. Den existerande regionala struktu- ren med dess fördelning av arbetsplatser, bostäder, skolor och kommuni- kationer representerar ett stort samhällskapital som självfallet inte heller inom rimlig tid kan genomgå en radikal förändring.

Genom regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör enligt statsmakternas mening den redovisade bristen pa" sysselsättningstill- fällen kunna elimineras i många orter och regioner. [ starkt glesbygds— dominerade områden i norra Sverige är emellertid den nuvarande bristen på arbetstillfällen så stor att det inte är realistiskt att räkna med att obalansen under 1970-talet skall kunna utjämnas genom en ökning av industrisysselsättningen. Det är för övrigt inte möjligt att till de starkt glesbygdsdominerade regionerna omlokalisera ett så betydande antal arbetstillfällen från andra områden i södra och mellersta Sverige, som själva väl behöver nuvarande sysselsättningstillfällen.

Inte heller bedöms servicenäringarnas lokalisering kunna påverkas i den utsträckning som behövs för att täcka den föreliggande sysselsättnings- bristen. Sysselsättningen växer visserligen snabbt inom servicenäringarna, i synnerhet i de större tätorterna. Emellertid kan endast serviceverksam- het som inte har anknytning till dessa orters lokala serviceförsörjning om- lokaliseras. Denna typ av service, som främst är av riks- och landsdels- karaktär, behöver ett stort befolkningsunderlag och goda kommunikatio- ner med det område som skall försörjas. Förutsättningar för sådan ser- vicelokalisering föreligger på ett begränsat antal orter.

Den regionala strukturen

Den regionala utvecklingsplaneringen — Länsplanering 1967 och Läns- program 1970 — hade, som redovisats, till syfte att klargöra behovet av insatser för att nå en mera balanserad regional utveckling. Planeringen skulle ange hur olika insatser — utbyggnad av samhällsfunktionerna och stimulans till näringslivets utveckling — borde fördelas mellan olika kommuner. Som riksdagen uttalade redan år l964 borde tyngdpunkten i detta planeringsarbete ligga i länen.

En viktig förutsättning för planeringen är att man i de olika länen väljer planeringsniväer motsvarande de totala resurser som står till buds. Men det gäller också att skapa enhetliga värderingar för fördelningen av resurserna inom de skilda länen. Som ett medel i planeringen för att lösa dessa frågor har statsmakterna genom 1972 års regionalpolitiska beslut anvisat ramar för länens och de regionala statliga organens verksamhet och beslutat om en klassificering av orter och regioner.

När det gäller befolkningsramarna understryks att befolkningstal som vägledning för samhällsplaneringen är ett grovt och ofullständigt instru- ment, men att något annat underlag för den långsiktiga planeringen inte finns. Sysselsättningsutvecklingen är en primär faktor i det samman- hanget och måste bedömas med utgångspunkt från förutsättningarna för den nationella politiken och den ekonomiska tillväxten. Meningsfulla befolkningsramar måste utformas med realistiskt beaktande av utveck- lingsmöjligheter och utvecklingstendenser i de skilda regionerna och med hänsyn till de beräknade effekterna av tillgängliga regionalpolitiska medel. Att inrikta samhällsplaneringen på en utveckling som det saknas , möjligheter att förverkliga är samhällsekonomiskt oförsvarligt. Det är också vilseledande för enskildas, kommuners och företags beslut när det gäller dispositioner som rör deras framtid, heter det vidare.

Länsstyrelserna angav i Länsprogram 1970, som redovisats i avsnitt 7.1, planeringsnivåer för länen i form av befolkningstal. Dessa planerings- nivåer var sedan utgångspunkten för de regionala organens problemana— lyser och åtgärdsförslag. Summerade för hela landet motsvarade läns- styrelsernas bedömningar en riksfolkmängd på ca 9 milj invånare år 1980, vilket var 0,5 milj invånare högre än statistiska centralbyråns befolknings- prognos baserad på antagandet om en årlig genomsnittlig nettoinvandring på 20 000 personer. Statsmakterna framhåller att invandringen-sannolikt blir lägre och att den relativt korta tid som återstår av prognosperioden 1966—1980 accentuerar behovet att räkna ner länsstyrelsernas plane— ringstal, om inte dessa skall komma att ligga på en orealistiskt hög nivåi vissa län. Skillnaderna mellan utvecklingen enligt målsättningen fram till år 1980 och takten i den faktiska förändringen sedan år 1965 framgår delvis tabell 7.1 ovan.

De av statsmakterna angivna befolkningsramarna redovisas i tabell 7.2. De regionalpolitiska insatser som kan väntas bli möjliga medger enligt statsmakternas uttalanden, att huvudalternativet för planeringen i län som nu har regionala obalansproblem kan grundas på en istort sett oförändrad befolkning fram till år 1980. Det betonas att detta med

Tabell 7.2 Folkmängd åren 1970 och 1973 samt befolkningsramar för planeringen i länen år l980 Måttenhet: [ OOO-tal invånare

Län Folkmängd Plan nivå Statsmakternas __ år 1980 beslut om befolk- 1970 1973 (enl läns— ningsramar för program planeringen år 1970) 1980 Stockholms 1 477 I 486 1 727 1 600—1 675 Göteborgs och Bohus 717 716 811 760— 790 Malmöhus 722 734 850 760— 790 Uppsala 219 228 256 225— 235 Södermanlands 249 250 279 250— 260 Östergötlands 383 387 440 390— 410 Älvsborgs 403 413 440 410— 430 Skaraborgs 259 262 276 260— 270 Örebro 276 274 300 280— 290 Västmanlands 262 260 301 270— 280 Jönköpings 299 301 333 305— 320 Kronobergs 167 169 186 170— 180 Kalmar 241 240 256 245 — 255 Gotlands 54 54 56 52— 55 Blekinge 154 155 168 155— 165 Kristianstads 265 269 279 265 —— 275 Hallands 201 213 229 210— 220 Värmlands 285 284 292 280— 290 Kopparbergs 278 279 286 270— 280 Gävleborgs 294 292 314 290— 300 Västernorrlands 268 268 281 260— 270 Jämtlands 131 132 144 125— 135 Västerbottens 233 234 250 230— 240 Norrbottens 256 259 259 250— 260 Hela riket 8 092 8 160 9 013 8 312—8 675

hänsyn till rådande utvecklingstendenser är en hög planeringsambition. Liksom hittills bör huvuddelen av de regionalpolitiska insatserna förbe- hållas de delar av landet som omfattas av det allmänna stödområdet. Planeringen i länen utanför stödområdet bör inriktas på vad en rimlig utvecklingsprognos utan speciella tillväxtfrämjande åtgärder kan inne— bära. Det utesluter inte att särskilda åtgärder liksom hittills skall kunna komma i fråga för att lösa akuta sysselsättningsproblem också i dessa delar av landet.

En regional utjämning förutsätter som framhållits också en differen- tiering av åtgärderna inom resp län för att vissa typer av åtgärder skall kunna knytas till särskilda orter eller regioner. Statsmakternas beslut innebär vidare att det utanför storstadsregionerna utses

(l) Primära centra för uppbyggnad och utveckling av en expansiv stads- region inom varje län, lämplig att genom utlokalisering av statlig och enskild förvaltning från Stockholm och genom utbyggnad av kom- munikationer, sjukhus och skolor attrahera en ökande andel av de annars ofrånkomliga befolkningsomflyttningarna till storstadsre- gionerna;

(2) Regionala centra — flertalet med goda förutsättningar för näringslivets utveckling — som inom länen i stödområdet genom regionalpolitiskt stöd kan få betydelse för sysselsättning och serviceförsörjning inom den egna och en eller flera omgivande kommuner;

(3) Kommuncentra, d v 5 kommuner med centralorter vars funktioner huvudsakligen är begränsade till att betjäna invånarna i den egna kommunen och som speciellt i vissa delar av landet kan behöva stöd- åtgärder för att upprätthålla av serviceunderlag och sysselsättning.

Statsmakternas länsvis konkretiserade ställningstagande när det gäller den s k ortsklassificeringen framgår av figur 7.1.

Statsmakternas uttalanden om utvecklingen i storstadsregionerna

Departementschefen gör i propositionen följande uttalande om utveck— lingen i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö:

”Arbetsmarknaden i storstadsområdena har många positiva drag. För de flesta invånarna finns ett stort antal arbetstillfällen inom pendlingsav- stånd. På grund av sin storlek blir storstadsområdenas arbetsmarknaderi allmänhet mycket motståndskraftiga mot störningar. De motstår i nor- mala fall störningar på grund av företagsnedläggningar eller andra syssel- sättningsproblem. Möjligheterna för människorna att välja mellan olika yrken är mycket goda, i synnerhet i Stockholm. Också sysselsättnings- möjligheterna för kvinnor är goda. I Göteborg är sysselsättningsgraden för kvinnor visserligen lägre än i de andra storstadsområdena men ändå högre än på de flesta håll i landet i övrigt. Samtidigt framgår bla av * ERU:s redovisningar att kommunikationssvårigheter och långa restider i minskar möjligheterna för många människor att välja arbete var som helst i i resp region. Arbetsmarknaden i t ex Stockholm är sålunda inte längre ,1 gemensam för alla invånare i regionen även om de centrala delarnas ' utbud av arbetstillfällen är tillgängligt för i stort sett hela regionens befolkning.

Också serviceutbudet i storstadsområdena fyller i allmänhet högt ställda krav. Det finns ett brett och högt kvalificerat utbud i fråga om utbildning, sjukvård och annan samhällsservice. Även den kommersiella servicen är väl utbyggd. Kommunikationerna såväl inom regionen som med övriga delar av landet och med utlandet är välutvecklade, i synnerhet i fråga om Stockholms-regionen.

Storstadsområdena brottas emellertid även med svårbemästrade pro- blem. Den snabba befolkningstillväxten där har medfört köproblem inom vissa servicesektorer, särskilt inom sjukvårds- och kommunikationssekto— rerna. För stora delar av befolkningen blir arbets— och serviceresorna påfrestande på grund av ökade resavständ, köbildning m m. Olägenheter från miljösynpunkt i form av avgaser, buller od har blivit alltmer uttalade. Under hela 1960—talet har det rätt betydande bostadsbrist. Den höga takten i samhällsbyggandet har lett till storexploatering med risk för segregation i boendet. [ vissa fall har mindre lämpliga markområden byggts ut. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar i sitt länsprogram att det finns risk, också vid ett något minskat bostadsbyggande i Stock- holmsregionen, att mindre lämpliga bostadsbyggnadsområden måste ex- ploateras även under den närmaste femårsperioden.

Grunden för expansionen inom storstadsområdena har under efter- krigstiden varit huvudsakligen den starka tillväxten inom servicenäringar- na. Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin minskar däremot sedan flera år. Kontaktberoende, informationsbehandlande och styrande verk—

Gräns för det inre stödområdet

Gräns för det allmänna stödområdet

Förklaring:

Länsgräns

V — Kommungräns & Storstadsregioner Primära centra . Regionala centra

' Kommuncentra

Figur 7.1 Planen för den regionala strukturen

samhet inom såväl privat som offentlig verksamhet är koncentrerade till storstadsområdena. Förhållandena är emellertid något olika i områdena sinsemellan. I Stockholms-området har nedgången i industrisysselsätt- ningen varit så stor att den fortsatta utvecklingen måste ägnas särskild uppmärksamhet. I fråga om Göteborgs-regionen präglas sysselsättnings- expansionen av i första hand utvecklingen inom den tunga industrin. Däremot är den administrativa sektorn och den lätta industrin underre- presenterade där.

Storstadsområdenas höga tillväxttakt under en lång följd av år har minskat möjligheterna att åstadkomma en balanserad utveckling i andra delar av landet. Tillväxttakten i storstadsområdena bör därför dämpas. En enhällig riksdag har gjort upprepade uttalanden i denna riktning och har också beslutat om åtgärder för att åstadkomma en dämpning. Det finns som jag nyss har framhållit också miljöpolitiska motiv härför. Däremot är det enligt min mening inte realistiskt att räkna med en uppbromsning av expansionen i så hög grad att en fortsatt befolknings— ökning i dessa områden skulle helt förhindras. Om en sådan utveckling lades till grund för planeringen, skulle detta med största sannolikhet endast leda till att planeringen fjärmade sig från den verkliga utvecklingen så att köproblemen skärptes ytterligare.

Det bör nämligen hållas i minnet att storstadsområdena fyller en viktig funktion i vår framtida regionala struktur. Stockholm kommer alltjämt att vara huvudstad med de funktioner som följer därav. Alla de nuvaran- de storstadsområdena kommer givetvis också framledes att vara betydan- de landsdelscentra i fråga om mycket kvalificerad service. Man får därför räkna med att de tre storstadsområdena även fortsättningsvis blir lokalise- ringsorter för mycket specialiserade verksamheter.

En dämpning av tillväxten i storstadsområdena får, som berörda länsstyrelser och kommuner har påpekat, inte leda till att de sociala förhållandena och servicen i storstadsområdena försämras. Stora delar av befolkningen kommer vilken politik som än försatt leva och verka i dessa områden. Ett fortsatt högt bostadsbyggande är därför nödvändigt och det är angeläget att förbättra servicen, framför allt inom sektorer där köproblem finns i dag.

Näringslivets tillväxt i storstadsregionerna har medfört en betydande befolkningsökning där under en följd av år. Under år 1971 skedde emellertid en markant omsvängning. I Stockholms län ökade befolk- ningen mycket litet detta år. Tillgängliga uppgifter tyder på att ökningen också under första halvåret 1972 har varit svag. Ett samband mellan befolkningsomtlyttningar och konjunkturförändringar har observerats för en lång följd av år och nuvarande utveckling har troligen samband med konjunkturnedgången. I en konjunkturuppgång kan befolkningstillväxten åter skjuta fart. Åtgärder behöver därför vidtas även i fortsättningen för att dämpa tillväxttakten i storstadsregionerna. Sådana åtgärder bör dock användas med försiktlighet i dämpade konjunkturlägen.

Med hänsyn till den skiftande näringslivsutvecklingen i storstadsom- rådena bör inriktningen av dämpningsåtgärder vara något olika i de skilda områdena. I Stockholms-regionen bör dämpningen avse framför allt service och administrativ verksamhet, medan det i Göteborgs-regionen är önskvärt att tillväxten begränsas framför allt inom den tunga industrin. Expansionstendenserna i Malmö-regionen har så allmän karaktär att dämpningsåtgärder där bör ha mera generell inriktning.”

Inrikesutskottet uttalar i sitt betänkande1 med anledning av olika

1 InU l972z28. Uttalanden som berör Stockholms-regionen har senare skett i samband med be- handlingen av förslaget till omlokalisering av statlig verksamhet. InU 1973222.

motioner som behandlade storstadsutvecklingen att det vid en dämpning av tillväxten inte kan bli fråga om att generellt hålla tillbaka utvecklingen av näringslivet i storstadsregionerna. Dämpningen får inte ske på sådant sätt att det går ut över kravet på en differentierad arbetsmarknad. Det är inte önskvärt att industrisysselsättningen fortsätter att gå tillbaka på det sätt som skett tex i Stockholm under de senaste åren. Dämpningen av befolkningsökningen bör i Stockholms-regionen framför allt avse service och administrativ verksamhet — i Göteborgs-regionen tillväxten av tung industri. De tre storstadsområdena förutsätts även framdeles vara bety- dande landsdelscentra för mycket kvalificerad service och lokaliserings- orter för högspecialiserade verksamheter.

Det regionalpolitiska handlingsprogrammet

[ 1972 års statliga regionalpolitiska handlingsprogram, som har karaktä- ren av principbeslut, betonas att regionalpolitiken spänner över ett brett register av åtgärderl. Statsmakterna framhåller att praktiskt taget alla yttringar av samhällsaktivitet har betydelse för den geografiska fördel- ningen av näringsliv och befolkning i samhället och att detta bör prägla regionalpolitikens innehåll så som det kommer till uttryck i det regional- politiska handlingsprogrammet.

Det regionalpolitiska handlingsprogrammet utgår från att medlen i princip skall vara desamma som tidigare men att tillämpningen ur regionalpolitisk synpunkt skall kunna göras effektivare. Det gäller bl a en rad av de åtgärder, föreslagna av länsstyrelserna i Länsprogram 1970, som har med den offentliga sektorns expansion att göra. Statsmakterna betonar att åtgärder, som behöver vidtas för att den ovan redovisade regionala strukturen skall förverkligas, ivissa fall redan kommit till stånd eller i varje fall påbörjats — i andra fall väntas förslag bli framlagda.

På flera områden måste ställningstagandena emellertid föregås av utredningar och detaljplanering som inte förelegat vid tidpunkten för det regionalpolitiska beslutet. Det understryks också att genomförandet av nya åtgärder, liksom takten i genomförandet, beror av faktorer, som endast ofullständigt kan överblickas, tex de framtida resurser som kommer att kunna ställas till förfogande för regionalpolitiken.

Lokalisering av statlig verksamhet kommer att kunna stimulera och förstärka utvecklingen i orter betecknade som primära centra. Sedan den av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslagna andra utflyttningsetappen genomförts torde, framhålls det, någon ytterligare omlokalisering inte bli aktuell under överskådlig tid. I den mån nya statliga aktiviteter aktualiseras bör däremot förutsättningarna att förlägga dcm utanför storstadsområdena prövas.

Sambandet mellan industripolitiska och regionalpolitiska åtgärder ställer krav på samordning, bla överväganden om vilka konsekvenser

' Principbeslutet om det regionalpolitiska handlingsprogrammet vidareutveckla- (les genom ställningstaganden till detaljfrågor vid 1973 års riksdag (prop 1973150, an 197337, rskr 248).

regionalpolitiska åtgärder, som direkt berör ett eller flera industriföretag, kan få för branschens totala kapacitet och utveckling. Industripolitiska åtgärder med allmänt branschstimulerande syfte kan genom den starka geografiska koncentrationen i vissa branscher — det gäller bla glasindu— strin och varvsindustrin — få avsevärda regionalpolitiska effekter. Till de industripolitiska åtgärder som har speciellt intresse för regionalpolitiken hör vidare det informationssamarbete mellan näringsliv och samhälle som statsmakterna beslutat om1 och den förstärkning av stödet till den mindre och medelstora industrin — förbättrad tillgång på riskbärande kapital och ökad rådgivningsservice — som kommer att genomföras.

Utbyggnaden av energiproduktionen, speciellt vattenkraftexploate- ringen, har haft regionalpolitisk betydelse. Statsmakternas beslut innebär att de förslag till fortsatt utbyggnad som framförts av länsstyrelserna får prövas regionalpolitiskt efter hand som de aktualiseras av vattenfallsver— ket. Malmprospekteringsfrågorna övervägs bla på grundval av geologiut- redningens betänkande och i övrigt utreds flera konkreta gruvprojekt. När det gäller etablering av statliga företag erinras om de insatser som gjorts av Svetab inom regioner med sysselsättningsproblem. Samtidigt framhålls att det vid bildandet av Statsföretag AB uttalades att förvalt- ningsbolaget skulle ta särskild hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions— och lokaliseringsalternativ.

Det regionalpolitiska finansiella stödet som genom 1970 års regional- politiska beslut i ökad utsträckning kommit att utgå genom generella åtgärder — sysselsättningsstöd, schabloniserat utbildningsstöd och trans- portstöd - bedöms av statsmakterna i stort sett har funnit sina formerz.

Förutsättningar har enligt 1972 års beslut skapats för ökade statliga insatser i enskilda projekt inom det inre stödområdet. Avskrivningslån kan beviljas även för vissa former av maskininvesteringar samtidigt som lokaliseringsbidrag/avskrivningslån skall kunna utgå till högst 65 % av byggnadskostnaderna. Beslutet att på försök bygga upp 5 k industricentra i Strömsund och Lycksele — industrilokaler för uthyrning med viss gemensam service — är en annan utvidgning av den regionalpolitiska verksamheten. Vidare har sysselsättningsstödet höjts från 5 000 till 7 000 kronor per årssysselsatt under de två första åren och från 2 500 till 3 500 kronor under det tredje året. Slutligen har särskilda riktlinjer fastställts för det regionalpolitiska stödet till turistanläggningar som bl a innebär att kommun i vissa fall skall kunna vara stödmottagare. Den totala ekono- miska ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten budgetåren 1973/1974 — 1977/1978 omfattar 2 500 milj kronor, varav 450 milj kronor beräknats komma att utgöra lokaliseringsbidrag/avskrivningslån, 150 milj kronor sysselsättningsstöd och 1 550 milj kronor lokaliserings-

o

lan. En ökning av det allmänna stödområdet till att omfatta även Avesta

1 Prop 1972:116, NU 1972262, rskr l972z340. Försöksverksamhet pågår under ledning av den till industridepartementet knutna delegationen för informationssys— temet företag — samhälle. 2 En redogörelse för stödverksamhetens utformning har lämnats ovan i kapitel 5.

och Hedemora kommuner i Kopparbergs län har genomförts efter beslut vid 1972 års riksdag. Samtidigt har uttalats att problemen i flera regioner i anslutning till stödområdet — inom delar av Värmlands och Gävleborgs län, den nordligaste delen av Uppsala län, Sala- och Fagersta-regionernai Västmanlands län och Lindesbergs—regionen i Örebro län — bör uppmärk- sammas. Beslutet innebär att en viss tillämpning av stödbestämmelserna skall kunna ske även i dessa delar liksom i andra områden inom södra och mellersta Sverige där regionala sysselsättningsproblem uppstår. Även det inre stödområdet har utvidgats -— i norra delen av Värmlands län och i nordvästra delen av Kopparbergs län.

Utbyggnaden av olika samhällsfunktioner är en viktig del av strävande- na att realisera de regionalpolitiska målen. Huvudansvaret för planering och utbyggnad av sendceanordningar vnar i väsenthga avseenden på kommunerna. Även om statligt stöd till uppförande och drift av sådana anläggningar utgår i vissa fall, är skatteutjämningen ett av de främsta medlen att skapa en så långt möjligt likvärdig kommunal service i olika delar av landet. Inte minst gäller det kommunerna i Norrland men också gksbygdskonnnuneriandradehravlandef.

Statsmakternas beslut innebär vidare att regionalpolitiska synpunkter skall beaktas vid planering och utbyggnad inom olika sektorer, bl a utbildning och förskoleverksamhet, hälso- och sjukvård, åldringsvård, rättsväsende, kommunikationer och bostadsförsörjning. Statsmakterna behandlar olika aspekter på serviceförsörjning och investeringar — för kommunikationerna även taxesättningen. Det understryks att de skissera— de komponenterna i ett regionalpolitiskt handlingsprogram inte utgör en fullständig katalog över åtgärder som behöver vidtas för att de uppställda regionalpolitiska målen skall uppnås. Kompletterande åtgärder får succes- sivt prövas t ex inom olika delar av det årliga arbetet med statsbudgetenz. Ökade kunskaper genom forskning och tekniska landvinningar, nya värderingar och krav kommer att leda till nya initiativ och till en ständig reformering av det regionalpolitiska handlingsprogrammet.

1 Ändringar i skatteutjämningssystemet baserade på skatteutjämningsrevisionens förslag har beslutats av 1973 års riksdag (prop l973z44, FiU l973z23, rskr 1973: 249). 2 Som ett exempel på en sådan komplettering kan nämnas att 1974 års riksdag beslutat om åtgärder för att intensifiera skogsvården i norra Sverige. Utöver tidigare anvisade anslag för liknande ändamål på ca 10 milj kronor skulle statens kostnader för budgetåret 1974/75 för det föreslagna programmet bli 30 milj kronor. Verksam— heten bör enligt jordbruksministern i första hand planeras för en tioårsperiod. En ökad satsning på skogsvården tjänar två syften: Dels minskar konsekvenserna från sysselsättningssynpunkt av rationaliseringen både på kort och lång sikt, dels mildras den framtida svackan ivirkesförsörjningen.

7.3. Behov av ökat sysselsättningsunderlag i länen enligt den regionalpolitiska målsättningen fram till år 1980 — en översiktlig kalkyl

7.3.1. Utgångspunkter

Statsmakterna har genom 1972 års regionalpolitiska beslut, som ovan redovisats, preciserat riktlinjerna för den fortsatta regionalpolitiska plane- ringen och inriktningen av de framtida regionalpolitiska insatserna. Beslutet om befolkningsramar för länens verksamhet är ett mätbart uttryck för ambitionerna när det gäller befolkningens regionala fördel- ning. Genom sambanden mellan sysselsättnings- och befolkningsutveck- lingen har ramarna en innebörd också för den framtida regionala fördelningen av arbetstillfällena.

Utredningen skall enligt direktiven i sina överväganden utgå från de gällande målen för regionalpolitiken. Grunden för utredningens ställ- ningstagande till behovet av nya styrmedel inom regionalpolitiken bör lämpligen vara en beräkning av den sysselsättning som kommer att fordras i olika län för att den anvisade befolkningsfördelningen skall uppnås. Till en sådan kalkyl hör också — i nästa steg — en bedömning av möjligheterna att genom spontan sysselsättningstillväxt och med de hittills prövade regionalpolitiska medlen uppnå den önskvärda fördel- ningen av arbetstillfällena. Utredningen vill understryka att den i förelig- gande avsnitt redovisade kalkylen är ett sätt att beräkna de länsvisa erforderliga sysselsåttningsförändringama. Antagandena kan varieras och kalkylmetoden förfinas. Sådana förändringar behöver emellertid inte påverka resultaten i stort.

7.3.2. Antaganden om yrkesverksamhetsgraden

En beräkning av det sysselsättningsunderlag som svarar mot befolknings- ramarna för de olika länen förutsätter en precisering av den s k yrkes— verksamhetsgraden eller förvärvsintensiteten, dvs förhållandet mellan antalet förvärvsarbetande1 och det totala antalet personer i ett visst åldersintervall. Yrkesverksamhetsgraden, som i regel anges i procent- tal, varierar med kön, ålder och civilstånd samt efter undersökningsom- rådets geografiska läge och bebyggelsestruktur, samtidigt som den visar betydande förändringar i tiden. De regionala olikheterna förklaras i första hand av skillnader i omfattning och struktur hos de lokala arbetsmarkna- dernas efterfrågan på arbetskraft. Dessa skillnader har hittills främst på- verkat den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden, eftersom familjehushållens val av bostadsort av tradition som regel skett med hänsyn till den för- värvsarbetande mannens möjligheter på arbetsmarknaden.

1 [ folk- och bostadsräkningarna inkluderar kategorin förvärvsarbetande både personer som varit i arbete minstVZO timmar under mätveckan, och personer som varit tillfälligt frånvarande (högst 4 månader) från sådant arbete.

Även förvärvsintensitetens förändring i tiden styrs till en del av variationer i arbetskraftsefterfrågan. Större roll för dessa variationer spelar dock förändringar i individens benägenhet att förvärvsarbeta. Under de senaste decennierna har t ex ökat intresse för studier verkat i riktning mot en sänkt yrkesverksamhetsgrad. Ekonomiska förhållanden utgör den främsta generella stimulansen till en höjning av yrkesverksam- hetsgraderna. Ett exempel på en sådan stimulans är införandet av särbeskattningen i början av 1970-talet.

Yrkesverksamhetsgraden i åldrarna 15—64 år enligt folkräkningarna minskade, som redovisats i avsnitt 3.2, i samtliga län mellan åren 1965 och 1970. Det har också visats att skillnaderna i förvärvsintensitet mellan länen är betydande. Den enligt folkräkningarnas material beräknade förvärvsintensiteten omfattar, som nämnts, förvärvsarbetande med minst 20 timmars arbetsvecka. I statistiska centralbyråns arbetskraftsunder- sökningar (AKU) motsvaras yrkesverksamhetsgraden av det relativa ar- betskraftstalet, dvs summan av antalet sysselsatta personer (oberoende av arbetstidens längd) och antalet arbetslösa personer i förhållande till det totala antalet personer i åldern 16—74 år. Väljer man att mäta yrkesverk- samhetsgraden enligt den senare definitionen registreras en svag ökning mellan åren 1965 och 1970. Uppgången fortsatte perioden 1971—1973.

I 1972 års regionalpolitiska beslut har uttalats att regionalpolitiken bör syfta till en sådan spridning av de tillgängliga resurserna att människorna i de olika regionerna kan erbjudas sysselsättningsmöjligheter och en likvär- dig tillgång till social, kommersiell och kulturell service samt god miljö. I redovisningen av motiven för befolkningsramarna och diskussionen om deras innebörd har vidare konstaterats, att befolkningstalen i en region självklart inte kan hållas uppe genom att människor hålls kvar arbetslösa eller undersysselsatta. Dessa uttalanden om den regionala fördelningen av sysselsättningsmöjligheterna innebär, enligt utredningens mening, att de regionalpolitiska insatserna primärt bör syfta till att möjliggöra en regional utjämning av yrkesverksamhetsgraderna.

Utredningen utgår från att de genomsnittliga yrkesverksamhetsgrader- som redovisas för storstadslänen och övriga län i södra och mellersta Sverige år 1970 motsvarar en nivå på förvärvsintensiteten som något understiger de värden som skulle ha uppnåtts om samtliga personer som önskat förvärvsarbete i dessa områden erhållit sysselsättning. Att yrkes- verksamhetsgraden år 1970 inte uppnådde sitt maximala värde framgår bl a av att antalet latent arbetssökande i de tre nämnda länsgrupperna under år 1970 uppgick till ca 75 000 personer (AKU). Till detta skall läggas att gruppen arbetslösa — sammanlagt ca 40 000 personer i de tre länsgrupperna — sannolikt omfattade ett betydande antal personer som varit arbetslösa under längre tid än fyra månader (och därför inte registrerats som förvärvsarbetande i folkräkningen). År 1970 fanns alltså sammanlagt i de tre länsgrupperna minst 100000 personer som, om lämplig sysselsättning hade funnits, skulle ha registrerats som förvärvs- arbetande. Detta skulle ha höjt yrkesverksamhetsgraden med något mer än två procentenheter. Utredningen utgår från att yrkesverksamhetsgraden är 1980, om målet

full och jämn sysselsättning skall uppnås, måste ligga på en nivå som minst motsvarar 1970 års värde för hela landet. Som jämförelse kan näm- nas, att långtidsutredningen antar att det relativa arbetskraftstalet för riket kommer att öka med något mer än en procentenhet under 1970— talet].

Kravet på en regional utjämning i sysselsättningen tar sig i utred- ningens kalkyl uttryck i att samtliga län år 1980 antas uppnå minst den yrkesverksamhetsgrad som redovisas för riket som helhet är 1970. An- tagandet innebär att beräkningarna baseras på en yrkesverksamhetsgrad år 1980 som för de län vilka är 1970 hade en förvärvsintensitet som var lika med eller översteg riksgenomsnittet överensstämmer med yrkesverk- samhetsgraden i resp län är 1970. När det gäller övriga län utgår utred— ningen från att 1970 års yrkesverksamhetsgrad för riket skall ha uppnåtts år 1980.

7.3.3. Genomförande och resultat

Beräkningen av det för befolkningsramarna erforderliga sysselsättnings- underlaget år 1980 har i utredningens kalkyl utförts med utgångspunkt från antalet invånare i åldersgruppen 15—64 år. Som ett första led i beräkningen har folkmängden enligt 1970 års folkräkning för varje län skrivits fram till år 1980 med hänsyn tagen till förändringar genom beräknat antal födda och döda. Skillnaden mellan ramvärdena och den framskrivna befolkningen är 1980 har vidare antagits bli utjämnad genom in- eller utflyttning, varvid 65 % av det totala antalet flyttare beräknats höra till åldersgruppen 15—64 år.

Med utgångspunkt från de antagna yrkesverksamhetsgraderna har därefter beräknats det antal förvärvsarbetande som skulle komma att svara mot befolkningsramarna år 1980. Det behövliga nettotillskottet av arbetstillfällen under 1970-talet har erhållits som skillnaden mellan det beräknade antalet förvärvsarbetande år 1980 och det registrerade antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningen 1970. Det behövliga tillskottet i industri- och servicenäringarna har slutligen bestämts genom att den under 1970-talet i Länsplanering 1967 länsvis beräknade avgången av sysselsättningstillfällen inom jord— och skogsbruket adderats till de erhåll- na nettotalen.

Det skall understrykas att beräkningarna genomgående avser den mantalsskrivna befolkningen, sk nattbefolkning. Det är således inte möjligt att för samtliga län sätta likhetstecken mellan det beräknade tillskottet av förvärvsarbetande och den behövliga förändringen av antalet fysiska arbetstillfällen i länet under 1970—talet. Särskilt i storstadsom- rådena sker — också över länsgränser — en betydande pendling från ytterområdena mot de centrala delarna. Utredningen utgår från att denna obalans mellan bostads- och arbetsplatsområden i betydande utsträckning kommer att kvarstå under 1970-talet. Stora delar av den för befolknings- ramarna behövliga ökningen i sysselsättningsunderlaget i Uppsala och

1 Långtidsutredningen, Svensk ekonomi fram till 1977 (SOU l973t21).

Tabell 7.3 Beräknat behov av nya arbetstillfällen under perioden 1970—1980 enligt den sysselsättningsnivå som svarar mot riksdagens befolkningsramar för planeringen år 1980 Måttenhet: ] OOO-tal sysselsatta personer

Län Befolknings- Beräknat Sysselsättningstillskott Länsgrupp ram år 1980 arbetskrafts— perioden 1970—1980 utbud” år 1980 Nettobehov Behov med hän- syn till avgång inom glesbygds- näringar Stockholms 1600—1675 706— 738 31— 63 37— 69 Göteborgs och Bohus 760— 790 317— 329 13— 25 18— 30 Malmöhus 760— 790 326— 339 6— 19 17* 30 Storstadslänen 3 120—3 255 1 349—1 406 50—107 72—129 Uppsala 225— 235 92— 97 3— 8 7— 12 Södermanlands 250— 260 102— 106 ./. 2— 2 2—— 6 Östergötlands 390— 410 159— 168 ./. 1— 8 5— 14 Älvsborgs 410— 430 174— 183 ./. 3— 6 7— 16 Skaraborgs 260— 270 104— 108 ./. 1— 3 5— 9 Örebro 280— 290 114— 118 ./. 2— 2 3— 7 Västmanlands 270— 280 112— 116 2— 6 6— 10 Mellersta Sverige 2 085—2 175 857— 896 ./. 4— 35 35— 74 Jönköpings 305— 320 123— 129 ./. 3— 3 3— 9 Kronobergs 170— 180 70— 74 0— 4 5— 9 Kalmar 245— 255 98— 102 0— 4 6— 10 Gotlands 52— 55 22— 23 O— 1 2— 3 Blekinge 155— 165 62— 66 J. 1— 3 2— 6 Kristianstads 265— 275 110— 114 ./. 2— 2 8— 12 Hallands 210— 220 86— 90 2— 6 9— 13 Södra Sverige 1402—1470 571— 598 ./. 4— 23 35— 62 Värmlands 280— 290 114— 119 0— 5 8— 13 Kopparbergs 270— 280 109— 113 0— 4 6— 10 Gävleborgs 290— 300 118— 122 1— 5 6— 10 Västernorrlands 260— 270 106— 110 2— 6 7— 11 Jämtlands 125— 135 50— 55 l— 6 5— 10 Västerbottens 230— 240 96— 100 7— 11 13— 17 Norrbottens 250— 260 105— 109 11— 15 15— _19 Skogslänen 1 705—1 775 698— 728 22— 52 60— 90 Hela riket 8 312—8 675 3 475—3 628 64—217 202—355

a Folkräkningsdefinition, personer med minst 20 tim arbetstid per vecka.

Södermanlands län samt i Hallands och Älvsborgs län kan förutsättas bli tillgodosett genom ökning av antalet arbetstillfällen i de centrala delarna av Stockholms- resp Göteborgs-regionerna.

Utredningens beräkningar visar, som framgår av tabell 7.3, att syssel- sättningen totalt för samtliga län behöver öka med drygt 60 000 arbetstillfällen under 1970-talet, om befolkningsramarnas undre nivå skall kunna uppnås. Ungefär 80 % av det behövliga tillskottet faller enligt kalkylen på storstadslänen och återstoden på skogslänen. Om det övre ramvärdet skall realiseras, krävs totalt för landet ett ytterligare tillskott på 150 000 arb etstillfällen, dvs totalt mellan 210 000 och 220 000 nya

arbetstillfällen. Tar man i nästa steg hänsyn till avgången av sysselsätt- ningstillfällen inom jord— och skogsbruk kräver det undre ramvärdet en ökning av antalet sysselsättningstillfällen inom övriga näringar med 200000 arbetstillfällen och den övre nivån ett tillskott på 355 000 arbetstillfällen fram till år 1980. Av tillskottsbehovet i det lägre alternativet faller en tredjedel på storstadslänen, 30 % på skogslänen och knappt 20% vardera på länsgrupperna mellersta Sverige och södra

Sverige. Det skall som jämförelse framhållas att antalet förvärvsarbetande i

industri- och servicesektorerna under perioden 1965—1970 steg med sammanlagt ca 180 000 personer. Denna ökning bars upp enbart av servicesektorns expansion — sysselsättningen inom industrisektorn minskade under perioden med ca 10000 personer. Av den totala sysselsättningsökningen mellan 1965 och 1970 inom industri— och ser- vicesektorerna föll mer än hälften på storstadslänen, drygt 20% på vardera mellersta Sverige och södra Sverige och endast 8 % på skogslänen.

7.3.4. Möjligheterna att tillgodose behovet av nya sysselsättaingstillfa'llen — ett räkneexempel

Som påvisats i tidigare avsnitt har takten i rikets folkmängdstillväxt avsevärt reducerats efter år 1970. Om den nettoutvandring som registre- rades åren 1972 och 1973 skulle upphöra och flyttningsutbytet med utlandet inta ett jämviktsläge under återstoden av 1970-talet, skulle rikets folkmängd år 1980 komma att ligga på den nivå som anges av be- folkningsramens nedre värde. Skulle det övre värdet förverkligas krävs en nettoinvandring på ca 50 000 personer per år.

Förändringarna i folkmängdstalen i de olika länen hittills under 1970- talet har i några fall varit sådana att en fortsättning av de nuvarande trenderna innebär svårigheter för vissa län att nå det undre befolknings- ramvärdet år 1980. Detta gäller i första hand storstadslänen — främst Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Däremot har folkmängdsför- ändringarna i några av skogslänen under perioden 1971—1973 stärkt möjligheterna för dessa län att nå åtminstone det nedre värdet i statsmakternas befolkningsramar för år 1980. Inrikesutskottet uttaladei samband med 1972 års regionalpolitiska beslut att planering och ambitioner i skogslänen borde inriktas på de högre talen i planerings- ramarna.

Utredningen har redan i avsnitt 7.3.1 pekat på att enbart en beräkning av de krav på förändring av totalfolkmängden som befolkningsramarna ställer år en otillräcklig kvantifiering av den regionalpolitiska målsätt- ningens innehåll. Som framgår av beräkningarna i föregående avsnitt innebär även det undre ramvärdet för flertalet län ett behov av en betydande sysselsättningsexpansion inom industri— och servicenäringar. Under perioden 1970—1973 kan antalet förvärvsarbetande enligt prelimi- nära bedömningar ha ökat med 20 000—30 000 personer ihela riket inom industri- och servicenäringar. Merparten av ökningen har sannolikt ' fallit på vissa län i södra och mellersta Sverige.

Sysselsättningen under 1970-talet utanför skogslänen bör kunna ut- vecklas i en sådan riktning och omfattning att folkmängden i flertalet län i södra och mellersta Sverige kommer att ligga inom de angivna ramarna. Svårigheter att uppnå det undre ramvärdet kan dock enligt utredningens bedömning komma att uppstå främst för länen i sydöstra Sverige. Nuvarande trender innebär också en betydligt långsammare "sysselsätt- ningsexpansion i storstadslänen än som svarar mot det lägre värdet i befolkningsramarna.

Utredningen bedömer det däremot som osannolikt att den spontana sys- selsättningsexpansionen i skogslänen skulle komma att vara tillräcklig för att fylla de beräknade erforderliga sysselsättningstillskotten. Utredningen illustrerar i tabell 7.4 i räkneexemplets form, för skogslänens del, vad den spontana sysselsättningstillväxten skulle kunna resultera i och vad som därutöver skulle fordras för att den regionalpolitiska målsättningens krav skall tillgodoses. Som spontan tillväxt definieras i det här sammanhanget dels näringslivets ”naturliga” utvidgning, dels den ökning av antalet arbetstillfällen som de nuvarande regionalpolitiska stimulansmedlen skul- le kunna ge upphov till. Det skall framhållas att räkneexemplet är baserat på en optimistisk bedömning av den spontana sysselsättningsutvecklingen i de berörda länen. Det framgår bl a av en jämförelse mellan den beräknade förändringen mellan år 1970 och 1980 och den faktiska utvecklingen under senare delen av 1960-talet.

Mot den antagna ökningen på 11 000 arbetstillfällen inom industri och byggnadsverksamhet i skogslänen under perioden 1970—1980 enligt ta- bellen svarar en minskning på 2 OOO—3 000 sysselsatta åren 1965—1970, en period då det regionalpolitiska stödet skapade 9 000 nya arbetstill- fällen i dessa län. Det bör noteras att den antagna nettoökningen på 11 000 arbetstillfällen i realiteten kräver ett betydligt större antal helt nya arbetsplatser, som ersättning för den avgång inom nu befintliga verk- samheter som kan väntas i flertalet län. Några av skogslänen — bl a Värm- lands och Kopparbergs län — har en sådan industristruktur att betydande reduceringar kan förutses inom den nu befintliga industrin, genom ratio- naliseringar av produktionen och nedläggningar av arbetsställen.

Den i räkneexemplet antagna tillväxten inom servicesektorn innebär att sysselsättningen i flertalet län skulle öka något mera perioden 1970—1980 än under åren 1965—1970. Med hänsyn till att flertalet skogslän redan år 1970 hade en hög andel servicesysselsatta är även detta antagande ett uttryck för en optimistisk bedömning. Utredningen har beaktat att flera av länen kommer att bli berörda av den beslutade utlokaliseringen av central statlig förvaltningsverksamhet.

Enligt utredningens beräkningar skulle den övre befolkningsramen år 1980 i skogslänen kräva att i det närmaste 60 000 nya arbetstillfällen skapas genom utökade regionalpolitiska medel. Om man reducerar ambitionen till att gälla det undre ramkravet minskas detta behov till knappt 30 000 nya arbetstillfällen. Det skall understrykas att kalkylen ger detta resultat, trots att utredningen i sina antaganden utgått från att befolkningen i skogslänen inte heller är 1980 kommer att ha samma möjligheter som befolkningen i flertalet övriga län att erhålla sysselsätt- mng.

Tabell 7.4 Beräknad spontan sysselsättningsutveckling inom industri- och service- sektorerna jämfört med beräknat behövligt sysselsättningstillskott i skogslänen perioden 1970—1980 — ett räkneexempel Måttenhet: ] OOO-tal sysselsatta personer

Län Behövligt Beräknad spontan syssel- Differens mellan be- syssel- sättningstillväxt hövligt sysselsätt- sättnings- _— ningstillskott och tillskott Industri och Service spontan sysselsätt-

byggnadsverk- ningstillväxt samhet

Värmlands 8—13 1,5 3,5 3— 8 Kopparbergs 6—10 1,0 3,0 2— 6 Gävleborgs 6—10 1,5 3,5 1— 5 Västernorrlands 7—11 1,0 3,0 3— 7 Jämtlands 5—10 1,0 2,0 2— 7 Västerbottens 13—17 2,5 3,0 8—12 Norrbottens 15—19 2,5 3,0 10— 14

Summa 60—90 11,0 21,0 28—58

Genom de i kalkylen utnyttjade länsgenomsnitten för yrkesverksam- hetsgraden beaktas heller inte att det inom länen existerar påtagliga regionala skillnader i yrkesverksamhetsgraderna. Det finns på länsnivå ambitioner att utjämna dessa olikheter. Detta ökar ytterligare behovet av ny sysselsättning utöver vad beräkningarna pekar på - speciellt i län med omfattande punktvisa problem. Det skall också betonas, att utredningen genom valet av kalkylmetod endast beaktat de kvantitativa aspekterna på det regionalpolitiskt motiverade behovet av ökad sysselsättning under 1970-talet.

i 1

7.4. Regionala sysselsättningsskapande åtgärder — utredningens utvärdering av behov och förutsättningar

7 .4.1 Disposition

Den spontana sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen har en rad drag som inte kan förenas med kraven på regional utjämning och balans. Strävandena att genom ett regionalpolitiskt handlingsprogram realisera den regionalpolitiska målsättningen innebär å andra sidan inte att samhället kan sätta sig över den spontana ekonomiska och sociala utvecklingen. De naturliga krafterna inom den ekonomiska tillväxtens ram är starka. En fullständig utjämning av de strukturella förändringarna inom näringslivet i olika delar av landet skulle med nuvarande åtgärder kräva mycket stora ekonomiska insatser.

Kravet på omfattande insatser accentueras av att de regionalpolitiska resultaten, som framgått av redovisningen i kapitel 2, tenderar att läcka ut från de regioner där medlen opererar. Läckaget är en följd av det komplicerade leveranssamspelet inom och mellan olika branscher och näringsgrenar. Långtgående ekonomiska stödåtgärder — med syfte att

effektivt förverkliga ambitiösa regionalpolitiska mål skulle innebära konflikter mellan olika samhällsmålsättningar och resultera i spänningar mellan samhällspolitikens olika delar.

Det är inte möjligt att bortse från den spontana sysselsättnings- och befolkningsutvecklingens förlopp när man diskuterar och tar ställning till behovet av regionalpolitiska insatser. Utredningen redovisar i avsnitt 7. 4.2 fakta och synpunkter delvis baserade på dokumentationen i kapitel 3, som en bakgrund till de i avsnitt 7.4.3 redovisade ställningstagan- dena när det gäller de tillväxtbefrämjande regionalpolitiska medlens förutsättningar att tillgodose behoven. Utredningen behandlari nästa led, iavsnitt 7.5, kravet på en starkare regionalpolitisk styrning än vad dessa stimulerande medel har möjligheter att åstadkomma.

7.4.2. Perspektiv på ] 970-talets strukturförändringar inom näringslivet Långtidsutredningens bedömningar

långtidsutredningens bedömningar av de framtida näringslivsföränd- ringarna, redovisade i kapitel 3, ger uttryck för en del av den väntade spontana utveckling1 som bildar själva underlaget för realiserandet av den regionalpolitiska målsättningen fram till år 1980. I långtidsutredningen framträder flera drag i sysselsättningsutvecklingen, som motverkar eller försämrar förutsättningarna att åstadkomma en tillfredställande regional balans. Det är som regel fråga om tendenser, dokumenterade i kapitel 3, som grundlagts redan under tidigare decennier och som bedömts komma att ge påtagliga effekter även under 1970-talet.

Arbetskraftsbehovet inom jord- och skogsbruket har reducerats genom mekanisering och förskjutningar i storleksstrukturen som båda inneburit effektivare bruknings- och awerkningsmetoder. Med nuvarande mål för jordbrukspolitiken och ett antagande, att avverkningarna i skogsbruket inte nämnvärt kommer att ökas utöver nuvarande höga nivå, blir resultatet genom fortsatt mekanisering och omarrondering av de brukade arealerna en minskning av sysselsättningen i glesbygdsnäringarna fram till år 1980 i samma takt relativt sett som under 1950- och 1960-talen. Den höga medelåldern bland jordbrukarna utgör en del av underlaget för bedömningen. Kommande skogspolitiska överväganden och deras miljö- vårdspolitiska bakgrund är å andra sidan en osäker faktor och kan modi- fiera de redovisade slutsatserna.

En förändring i sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet jämfört med föregående decennier väntas enligt långtidsutredningen däremot inom industrin. Tendenserna till stagnation i sysselsättningshänseende på riksnivå kunde visserligen skönjas redan under 1960-talet men bedöms fro ni det innevarande årtiondet komma att bli ett varaktigt inslag i bilden. Fortsatt stark ökning av produktiviteten samt strävandena att

1 Med spontan utveckling avses i utredningens diskussion även förändringar föranledda eller modifierade av nu gällande mål och medel för samhällets verksamhet i olika avseenden.

lösgöra serviceuppgifter inom industrin och föra dem till externa, renodlade serviceföretag är några av förklaringarna. På längre sikt, och naturligtvis i speciella konjunkturlägen, skulle industrins tillverknings- funktioner kunna få en mer uttalat vikande sysselsättning. Utvecklingen kan delvis bli beroende av hur företagen tillvaratar möjligheterna till expansion utomlands. En väsentlig reducering av arbetskraftsbehovet har skett under de senaste åren inom den vid 1970-talets början överdimen— sionerade b yggnadsverksamheten.

Det skall understrykas att långtidsutredningens bedömningar spänner över ett stort antal delområden i ekonomin och berör — förutom sysselsättning — konsumtion, produktion, investeringar och finansiering. Den utvecklingsbild som tecknas i 1973 års avstämning och framskrivning av 1970 års långtidsutredning innehåller väsentliga förutsättningar för en fortsatt tillväxtpolitik med mindre spänningar mellan olika efterfråge- områden än som varit vanliga under 1960-talet. Industrins expansions- möjligheter på utlandsmarknaderna under 1970-talet bedöms för flertalet branscher som mycket goda.

Den fortsatta ekonomiska tillväxten kommer enligt långtidsutred- ningen att skapa förutsättningar för en fortsatt sysselsättningskrävande expansion inom servicegrenar som tillgodoser angelägna behov, bl a inom rekreations— och vårdsektorerna.

Konsekvenser för den regionala utvecklingen

, De redovisade gynnsamma tendenserna förhindrar emellertid inte en» l fortsatt regional obalans i utvecklingen. Tvärtom kan de skisserade l negativa förändringarna i sysselsättningen inom några av näringsgrenarna i komma att förstärkas i ogynnsam riktning just inom områden där de | regionalpolitiska medlen förutsätts verka. Jord- och skogsbruket är * fortfarande överrepresenterat i sysselsättningshänseende i skogslänen. Även om skogslänen kommer att ha en högre andel sysselsatta i glesbygdsnäringarna än övriga Sverige, kan de antas svara för en betydan- de del av den i långtidsutredningen beräknade avgången. Det får naturligt- vis konsekvenser för sysselsättningen som sådan men också för folkmäng- den och serviceunderlaget samt därmed, i andra hand, för förutsättningar- na att lokalisera ny sysselsättningsskapande verksamhet till utsatta regioner i skogslänen.

Men också tendenserna när det gäller sysselsättningen inom industrin kan komma att innebära speciella svårigheter för realiserandet av den regionalpolitiska målsättningen. Industrin i flera av skogslänen består i relativt betydande utsträckning av konjunkturkänslig och kapitalintensiv processindustri — pappers- och massaindustrier, kemiska fabriker samt järn- och stålverk. Omfattande utvidgningari produktionen genom ökat tillvaratagande av stordriftsfördelarna kan under vissa förutsättningar åstadkommas utan nämnvärda sysselsättningstillskott. Stora risker före- ligger tvärtom att långtgående rationaliseringar, liksom hittills, kommer att få negativa konsekvenser när det gäller sysselsättningens storlek. Även nedläggningar av omoderna och personalkrävande produktionsenheter

som inte kan ges utrymme i företagens strukturmönster kommer att genomföras. De redovisade förändringarna har satt viss prägel på syssel- sättningsutvecklingen i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län de senaste 10—15 åren och kommer sannolikt att göra sig gällande bl a inom dessa län även under 1970-talet.

Sysselsättningsexpansionen i Sverige under 1970-talet kommer i huvudsak att ske inom servicesektorn — bl a genom produktion av tjänster för den lokala och regionala marknadens behov. Servicesektorn har redan en hög sysselsättningsandel i skogslänen. Den lokala och regionala offentliga och enskilda servicen är uppenbarligen väl utbyggd. Det finns följaktligen inget underlag för en förändring av servicesektorn med ett ur sysselsättningssynpunkt mer expansivt inne- håll än vad den genomsnittliga utvecklingen på riksnivå kommer att innebära. Det är ännu osäkert vad det nya regionalpolitiska stödet till servicegrenar av basnäringskaraktär — partihandel och uppdragsverksam- het — kommer att medföra. Utbyggnaden av rekreationsservicen — turistanläggningarna — kan möjligen ge ett bättre resultat i skogslänen än på andra håll, men insatserna blir av allt att döma punktvisa och sysselsättningseffekterna marginella. Säsongsvariationerna reducerar be- tydelsen av dessa åtgärder inom rekreationssektorn.

De redovisade förändringarna på näringsgrensnivå innebär också risker — det visar redan utvecklingen sedan slutet av 1960-talet — för mer eller mindre varaktiga utvidgningar av de regionalt avgränsade sysselsättnings- problemen. Möjligheterna till en omflyttning av lokaliseringsbara enheter i syfte att tillgodose den regionalpolitiska målsättningens krav försvåras av att allt fler regioner värnar om ”sina” företag och arbetsställen på ett effektivare sätt än tidigare. Problemet accentueras av att arbetsmarkna- derna i storstadsregionema åren 1971—1973 haft svårigheter i en omfattning som tidigare inte drabbat dem.

Ett annat negativt drag i utvecklingsbilden utgör den sjunkande trenden när det gäller sysselsättningseffekterna av nyetableringarna inom industrin. Parallellt med de minskande etableringsresultaten har, som utredningen redovisat i kapitel 3, effekterna av nedläggningarna ökat. Förändringarna är ett uttryck för att företagen genom höjd produktivitet och punktvisa utvidgningar av sysselsättningen kan åstadkomma en ökad produktion inom redan existerande anläggningar. Mycket av det nyskapande som för några decennier sedan förutsatte etablering av nya företag sker nu inom elleri anslutning till de befintliga enheterna. Många företag bedriver en systematisk produktutveckling och forskning med syfte att få fram produkter lämpliga att efter hand ersätta de som nu är i produktion. Det blir relativt sett mindre marknadsutrymme över för nya företag än tidigare. Utlandsexpansion genom utvidgning av befintliga företag eller etablering av nya enheter — se redovisningen i kapitel 3 —— kan vara en annan förklaring till att etableringsfrekvensen hållits tillbaka inom landet och att antalet nedläggningar ökat. Det skall tilläggas att flertalet av de skisserade tendenserna när det gäller näringslivets utveck— ling inte är unika för Sverige — de gör sig gällande inom en rad andra industriländer.

Utredningen har så långt redovisat en rad negativa faktorer av betydel- se för bedömningen av underlaget för den regionalpolitiska målsätt- ningens förverkligande. Det saknas å andra sidan inte positiva faktorer i den ekonomiska och demografiska utveckling som en regionalpolitiskt motiverad fördelning av sysselsättningen skall rymmas inom. Den för regionalpolitikens effektivitet avgörande tillväxten i ekonomin innebär en snabb förnyelse inom näringslivet. Den tekniska och kommersiella ut- vecklingen ger produkter och tjänster en kortare livslängd än tidigare. Det ställer större krav på de varu— och serviceproducerande företagen, som tvingas möta kraven med tätare och mer långtgående förändringar i produktutformning och produktionsteknik. Det kani den utvecklingen också finnas tendenser till en ökad förädling av inhemska råvaror och halvfabrikat.

Näringslivets stigande utlandsberoende, stimulerat av nya internatio— nella överenskommelser och lättnader i handelsutbytet och av företags- samarbetet över nationsgränserna, de ökande kraven när det gäller företagens yttre och inre miljö och den fortgående utvidgningen av de finansiella resurserna förstärker takten i omvandlingen. Den av specialise- ringen och stordriften initierade förnyelsen har naturligtvis en negativ sida, eftersom de allt snabbare förändringarna förstorar riskerna för drastiska, temporära sysselsättningssvårigheter i olika regioner.

Det är emellertid ofrånkomligt — och det utgör den ökande föränd- ringstaktens positiva sida — att tätare ny- och reinvesteringar ger fler företag möjligheter, oftare än tidigare, att överväga en ändrad produk-

, tionsinriktning och/eller en ändrad lokalisering. Förändringarna innebär att underlaget för att påverka företagen till lokaliseringsåtgärder i ! enlighet med den regionalpolitiska målsättningen, tex till fördel för ; skogslänen, kommer att öka. Det skall understrykas att förnyelse i den ; här meningen är ett uttryck för att stigande investeringsresurser tas i * anspråk och att de möjliggör en omdisponering av tillgängliga produk- tionsinsatser mellan företagen.

Snabbare förnyelse i näringslivet än tidigare kan antas leda till tätare förändringar också i företagens interna organisation. Det finns, som framgår av redovisningen i kapitel 3, tendenser som pekar mot en ökad regional uppdelning mellan styr-, administrations- och tillverknings- enheterna inom företagen. Orsakerna är flera. De interregionala kontaktmöjligheterna har förbättrats — telekommunikationernas och godstransporternas utveckling kan i det avseendet ha varit avgörande. Utökade och interregionalt sett jämnare utbildningsmöjligheter har gjort det möjligt att finna lokaliseringsalternativ för att genomföra en avlast- ning även av mer komplicerade företagsfunktioner. Det skall inte förbises att de teoretiska och praktiska insikterna i administration och företags- styrning allmänt sett förbättrats och erhållit en ökad spridning. Även om strävandena efter effektivare organisation också kan resultera i en koncentration av vissa kontaktberoende funktioner till speciella service— företag, bör utvecklingen under 1970-talet i de redovisade hänseendenai stort kunna förbättra möjligheterna till en omfördelning av sysselsätt— ningsunderlaget.

Förutsättningarna för lokalisering av industri— och serviceföretag under 1970-talet präglas vidare av de förändringar i arbetskraftstillgången som kommer att bli ett resultat av åldersstrukturens förskjutningar. Strävan- dena att ytterligare förkorta arbetstiden accentuerar de stigande svårig- heterna att nå en överensstämmelse mellan efterfrågan och tillgång på olika slag av arbetskraft. De nuvarande strukturella problemen för vissa yrkes- och utbildningsgrupper ger en antydan om de 5 k matchningspro- blemens art och omfattning i framtiden. Det finns inga avgörande skäl som talar för att—industriföretag och serviceorganisationer på expanderan- de orter inom och utom storstadsregionerna under återstoden av 1970- talet, speciellt i skeden med en överhettad konjunktur, skulle få väsent— ligt bättre möjligheter än tidigare att tillgodose sitt arbetskraftsbehov. Motiv för omlokalisering och filialutläggning bl a från storstadsregionerna kommer sannolikt att finnas även under återstoden av 1970-talet. Som framgått av redovisningen i kapitel 5 hade svårigheterna att tillgodose arbetskraftsbehovet en avgörande betydelse för beslutet om förändrad lokalisering bland en väsentlig del av företagen som med statligt finan- siellt stöd utlokaliserade verksamhet från storstadsregionerna åren 1960—1973.

Ett realiserande av den regionalpolitiska målsättningen kommer i många regioner att kräva en flexibilitet i bostadsbyggandet som gör det möjligt att temporärt expandera lägenhetsproduktionen för att tillgodose bostadsbehov knutna till punktvisa expansioner inom näringslivet. Till— gången på investeringsutrymme inom bostadssektorn kommer uppenbar— ligen inte att vara en faktor som begränsar möjligheterna att realisera den regionalpolitiska målsättningen. Statsmakternas år 1972 fattade beslut om att utnyttja konjunkturreserven för punktvisa regionalpolitiska be- hov är en praktisk tillämpning av principen om ökad interregional flexibilitet i bostadsbyggandet under 1970-talet.

En väsentlig faktor av betydelse för den regionala utvecklingen är slutligen att etableringen och utbyggnaden av industri— och serviceföretag redan genom den hittillsvarande tillämpningen av de regionalpolitiska medlen gett goda resultat på många håll. Utvecklingen, som finns dokumenterad i redovisningarna av industrins lokaliseringsförändringarl , ger nya sekundära effekter efter hand och tenderar, i varje fall i de med hänsyn till företagens initiativ och utnyttjandet av stödverksamheten mest gynnade områdena, att i många regioner förstärka sig själv. Produktionsförutsättningarna förbättras i många regioner. Utgångsläget är i varje fall i det avseendet mer gynnsamt nu under 1970-talet än vid den femåriga försöksverksamhetens inledning år 1965.

Det hävdast ex av de regionalpolitiska organen i Norrbottens län att ge- nomförda och planerade åtgärder — bla utbyggnaden av Norrbottens Jämverk samt lokaliseringen av tekniska högskolan till Luleå och av fredsförbandet till Arvidsjaur — på ett avgörande sätt lyft intresset för länet hos företagen. Investeringsnivån i länet är avsevärt högre än under 1960-talet, vilket innebär att det regionalpolitiska arbetet nu kan

1 Jfr redogörelserna ikapitel 3 och kapitel 5.

bedrivas på en annan nivå än tidigare — med helt andra möjligheter till resultat.

Det skall understrykas att utredningens överväganden när det gäller be- hovet av regionalpolitiska åtgärder och underlaget för dessa inte har kun- nat baseras på någon mer detaljerad bedömning av framtida, politiskt bestämda förändringar i oljeförsörjningen, vilka anpassningsmekanismer återkommande akuta bristsituationer kan utlösa, tex vilka alternativa energisystem som kan komma att utvecklas.

Enligt en av de utvecklingslinjer som ERU:s produktionskostnadsgrupp "skisserat riskerar drastiskt ökade transportkostnader att leda till minskad rörlighet och en reducering av stordriftsfördelarna och därmed till de- centralisering av arbetsplatser, framför allt av marknadsbundna tillverk- ningsindustrier, detaljhandel och annan service. Men det är också, enligt en annan utvecklingslinje, tänkbart att arbetsfördelningen reduceras. Produktionssystemen skulle i detta alternativ komma att förändras så att flera arbetsmoment integreras inom samma produktionsställe. Självför- sörjningsgraden' skulle öka och därmed minska behovet av externa transporter. En tredje utvecklingsmöjlighet är enligt produktionskost- nadsgruppen att arbetsplatser och befolkning, om det finns starka transportekonomiska motiv, koncentreras på det nationella, regionala och lokala planet. Olika verksamheter lokaliseras med hänsyn till de ömsesidiga kontaktbehoven och den ”mellanregionala organisationstrafi— ken” reduceras. Ett fjärde alternativ slutligen skulle innebära att den transporttekniska utvecklingen — nya tekniska och organisatoriska lösningar — balanserar energiknappheten.

Konsekvenserna av drastiskt ändrade råoljepriser för tillgången på insatsråvaror och efterfrågan på färdiga produkter inom vissa branscher — delar av den kemiska industrin, plastvaruindustrin resp bilindustrin — är också ovissa. Leveranssystemen riskerar att rubbas. Varaktiga betalningsba-

* lansproblem kan dämpa utrikeshandelns utveckling. Ändrade kostnadsre— lationer mellan vissa produktionsfaktorer kan vidare medföra en utveck- ling av nya, mindre energifordrande tillverkningsprocesser. Om detta skulle innebära mer arbetskraftskrävande produktionsmetoder än som annars hade tillämpats påverkas sannolikt lokaliseringsmönstret — hur och i vilken omfattning är nu svårt att bedöma. Det är ännu svårare att med någon grad av precision beakta sådana förändringar när utredningen söker utvärdera behovet av regionalpolitiska insatser.

7.4.3'De stimulerande regionalpolitiska medlens förutsättningar att till- godose behovet av ökad sysselsättning enligt den regionalpolitiska ma'l- sättningen

De stimulerande regionalpolitiska medlen omfattar, som framgått av redovisningen i kapitel 5, en rad olika stödmöjligheter. Utbudet av selektiva och generella stödformer är efter successiva påbyggnader väl differentierat. Samtidigt har inom den allmänna näringspolitikens ram utvecklats en rad medel utan geografiska begränsningar avsedda att stimulera den industriella utvecklingen: ekonomiskt stöd till teknisk förnyelse samt kommersiell och administrativ rådgivning inriktad på de

mindre och medelstora företagen. Det regionalpolitiska stödet har under år 1973 utvidgats till vissa former av service — partihandel och uppdrags- verksamhet utan lokal anknytning och kan nu, tillsammans med de näringspolitiska stödmöjligheterna, bedömas täcka de flesta stödbehoven. Generellt kan om det regionalpolitiska stödet också sägas, att initial- svårigheterna i handläggningsarbetet undanröjts och att stödverksamheten efter omfattande praktiska erfarenheter kan antas ha funnit sina former.

Utredningens positiva omdömen om de stimulerande regionalpolitiska medlen är också baserade på det faktum att stödet haft en god efterfrågan. Totalt 2,5 miljarder kronor i lån och olika former av bidrag har ställts till företagens förfogande sedan försöksverksamhetens inled— ning år 1965 och fram till mitten av 1973, fördelat på år enligt en relativt starkt stigande kurva. Kreditstödet kan under senare år sägas ha blivit en normal finansieringsform inom stora delar av näringslivet i det allmänna stödområdet.

Genom ökade insatser utanför stödområdet —— temporärt i Norrköping och Borås och punktvis på olika orter i sydöstra Sverige — har använd- ningen breddats. Många företag investerar med anlitande av det lokalise- ringspolitiska stödet uppenbarligen i visshet om att stödmöjligheterna skall stå öppna även under återstoden av 1970-talet. Det skall framhållas att den sedan mitten av 1960-talet med statligt finansiellt stöd genom- förda utlokaliseringen av företag från storstadsregionerna ökat i antal år från år och att den haft en relativt omfattande volym även åren 1971—1972. Som framgått av redovisningen i kapitel 5 har de stödfinan- sierade förändringarna ökat sett i relation även till de totala lokaliserings- förändringarna.

De stimulerande regionalpolitiska medlen är tillväxtskapande. De bidrar bl a till att sänka kostnaderna för investeringar i byggnader och — genom möjligheten till räntefrihet på lånen — till att något reducera kostnaderna för maskinanskaffandet under igångsättningsåren. För många företag som beviljats statligt lokaliseringsstöd är det emellertid i första hand en fråga om säkerheter. Företag som har en utvecklingsbar produktion men saknar möjligheter att erbjuda säkerheter enligt bank- lagens krav har erhållit förutsättningar att förändra sin produktionsappa- rat och därigenom, som regel, att skapa ökad sysselsättning. Det har skett en förnyelse av produkter, produktionsutrustning och av företagens inter- na arbetsmiljö.

Det finns således i de hittillsvarande erfarenheterna av stödgivningen ett underlag för en positiv bedömning av de stimulerande medlens möjligheter att under 1970-talet medverka till att realisera den regionalpolitiska målsättningen. En effektivare information om stödmöj- ligheterna än den hittillsvarande borde kunna ge en god avkastning, speciellt i skeden med en allmän kreditpolitisk åtstramning. Arbetskrafts- tillgången och kreditstödet bl a inom skogslänen kommer även i framtida skeden med en hög ekonomisk aktivitet på nationell nivå att vara viktiga lokaliseringsfaktorer. Konkretiseringen av lokaliseringsplaneringen — be- folkningsramarna, ortsklassificeringen, en bättre samordning än tidigarei utbyggnaden av servicefunktionerna — bildar underlag för en förbättring i

den industriella miljön i enskilda regioner vilket bör komma att ytterli- gareöka efterfrågan på regionalpolitiska stimulansmedel.

Det finns emellertid också flera faktorer som begränsar möjligheterna för de stimulerande medlen att på ett avgörande sätt bidra till en erfor— derlig regional balans. Stödgivningen utnyttjas enligt de hittillsvarande er- farenheterna framför allt av de i resp regioner redan befintliga företagen. Resultatens spridning blir därför i väsentlig utsträckning beroende av nä- ringsstrukturen inom olika regioner i utgångsläget och därmed till en del, som framhållits i föregående avsnitt, av de tidigare regionalpolitiska resul- tatens regionala fördelning. Inte minst tillgången på lokal industriell tra- dition har visat sig spela en avgörande roll för möjligheterna att få till stånd en expansion i sysselsättningen på olika orter i en region.

Samtidigt som möjligheterna att åstadkomma resultat varierar med hänsyn till näringsstrukturen i utgångsläget påverkas den geografiska spridningen i utnyttjandet enligt de hittillsvarande erfarenheterna av res- och transportavstånden till och från avsättningsmarknaderna och av olikheter i klimat mellan olika delar av landet. Det är uppenbarligen lättare att genom utnyttjandet av de stimulerande medlen åstadkomma resultat inom de delar av allmänna stödområdet som ligger i Älvsborgs län än tex i Norrbottens län. Så länge företagen kan välja lokaliseringsort inom det allmänna stödområdets yttre del utan att stödförmånerna ändras, kommer det att vara svårare att lokalisera verksamhet inom nya eller expanderande företag till övre Norrland än till andra delar av landet.

Det kan vidare vara till nackdel för en stödgivning med sysselsättnings- skapande syften att huvuddelen av medlen med nuvarande inriktning främjar en kapitalintensiv verksamhet. Större delen av det totala årliga stödbeloppet avsätts och disponeras som investeringstillskott framför allt som lån. Stödgivningen är emellertid tillväxtfrämjande, och inriktningen på olika former av kapitalstöd får också betraktas som en betydelsefull positiv faktor. Investering och förnyelse utgör en grundförutsättning för att företagen med framgång skall kunna konkurrera med andra enheter och är därmed på sikt ett villkor för utvidgningen av sysselsättningsunder- laget i en region.

Inriktningen på olika former av kapitalstöd innebär emellertid också svårigheter att finna former för en stimulans av expansionen inom delar av servicesektorn som inte fordrar kapital i samma utsträckning som huvuddelen av tillverkningsindustrin. Det är i varje fall svårt att avväga stödet på ett sätt som innebär att det ger effekt, utan att en konkurrens— förskjutande, icke önskvärd subventionering uppstår. Ett angränsande problem är att en del av de företag som omlokaliserar verksamhet till regioner med behov av ett utvidgat sysselsättningsunderlag mer sällan funnit motiv och förutsättningar att även flytta styrande enheter eller andra funktioner av administrativ art.

7.5 Behovet av påverkan i regionalpolitiken — utredningens principiella slutsatser

Utredningen har i avsnitt 7.4 skisserat några drag i den ekonomiska och sociala utveckling som den regionalpolitiska målsättningen skall rymmas inom och även behandlat de stimulerande medlens möjligheter att bidra till önskvärda förändringar. Skissen har gett konturerna — det har varit en förteckning över orsaker till sannolika utvecklingsförlopp — men utan försök till sifferpreciseringar eller någon saldoberäkning. En sådan för— enkling är naturlig. De olika faktorernas betydelse låter sig inte utan vidare kvantifieras. Resultatet av en kvantifiering skulle bli en skenbar exakthet som måste omges med lika stora osäkerhetsmarginaler som ett ställningstagande baserat på en kvalitativ avvägning av olika faktorers effekter i olika riktningar.

Det är i princip lika svårt att förutse den framtida regionala utveck- lingen i dess olika faser som att söka bedöma de nuvarande stödmöjlig- heternas förutsättningar att inverka på utvecklingen. Ett av skälen är att den regionalekonomiska utvecklingens olika delar, som framhållits i kapitel 2, endast med svårighet kan isoleras och analyseras. De ömsesidiga sambanden är omfattande och komplexiteten i erforderliga modellberäk- ningar hög. Till detta skall läggas att konsekvenserna av generella, plötsligt verkande faktorer i samhällslivet — t ex förändringar i utlands- beroendet, miljövårdskravens genombrott och nya perspektiv på energi- försörjningen — på ett radikalt sätt kan förändra grundläggande förutsätt- ningar för den regionala fördelningen av befolkning och näringsliv.

Utredningen utgår i sin bedömning av kravet på starkare regionalpoli- tisk styrning från behovet av insatser sådant det kunnat beräknas med stöd av statsmakternas ramar för befolkningstalen i de olika länen år 1980. Den inom utredningens sekretariat genomförda kalkylen, åskådlig- .ord ovan i avsnitt 7.3, visar på ett behov av ökad sysselsättning i olika delar av landet som den spontana utvecklingen inom olika näringsgrenar och de nuvarande regionalpolitiska stimulansmedlen, trots de hittillsva- rande goda resultaten, sannolikt inte kommer att kunna tillgodose. Det finns när det gäller stödåtgärderna, som ovan redovisats, faktorer som pekar i positiv riktning, bl a det förhållandet att stödgivningen efter en stegvis breddning och effektivering under senare år nu har funnit sina former och av företagen accepterats som en normal finansieringsväg. Begränsningarna är emellertid flera. Så kan man t ex konstatera att deti resultaten finns en regional ”snedvridning” som delvis hör samman med att utvecklingen som regel är beroende av näringsstrukturen i utgångs- läget i olika regioner och därmed också av de hittillsvarande regionalpoli- tiska åtgärdernas spridningseffekter.

Erfarenheterna av sysselsättningsstödet har efter två års försöksverk- samhet bedömts som mycket tillfredsställande och systemet permanenta- des, som redovisats i kapitel 5, genom beslut av 1972 års riksdag. En undersökning baserad på norska förhållanden har visat att ett sysselsätt- ningsstöd har fem gånger så hög effektivitet som en kapitalsubventione- ring, samtidigt som en betydligt större andel av realinkomstförstärk-

ningen tillfaller arbetskraften än vid kapitalstödgivningl .

Utredningen har i sina överväganden om behovet av regionala syssel- sättningsåtgärder koncentrerat slutsatserna kring skogslänens problem. Det är en naturlig följd av att skogslänen utgör ett stort, sammanhängan- de målområde för de regionalpolitiska åtgärderna och i utredningens dokumentation och beräkningar behandlats som en enhetlig grupp. Ut- redningens sätt att analysera och uttolka den regionalpolitiska målsätt- ningen skall inte skymma det faktum att det finns svårigheter av regional- ekonomisk karaktär i andra delar av Sverige, bl a på Gotland och öland som ju numera också ingår i det allmänna stödområdet. Utredningen har emellertid valt att i största möjliga utsträckning renodla sina beräkningar ovan i avsnitt 7.3 och sitt resonemang i 7.4 och 7.5. Det hindrar å andra sidan inte att vissa län i södra och mellersta Sverige bedöms kunna få samma svårigheter som flera av skogslänen att realisera den. regionalpolitiska målsättningen. Samtidigt riskerar man inom åtskilliga i stort sett expansiva län att i vissa regioner möta problem som det regionalpolitiska handlingsprogrammet i sin nuvarande utform- ning inte förmår lösa.

Skogslänen har emellertid i stort andra regionalekonomiska svårigheter än södra och mellersta Sverige. Avstånden mellan de expanderande industri- och serviceorterna är mindre i södra och mellersta Sverige än i norra Sverige och svårigheterna att uppnå befolkningsramarna blir bl a av det skälet inte desamma som i skogslänen med det omfattande glesbefolkade inlandet. För storstadsregionernas del skulle en väsentligt svagare sysselsättnings- och befolkningsutveckling än som förutsätts enligt de nuvarande befolkningsramarna kunna innebära allvarliga balans- problem — det gäller framför allt arbetsmarknaden — men underlaget är än då tillräckligt för en tillfredställande serviceförsörjning i dessa regioner.

Utredningen har i nästa steg, i bedömningen av förutsättningarna för regionalpolitiken, understrukit att sysselsättningsexpansionen iframtiden kommer att koncentreras till servicesektorn. En större del av de regionalpolitiska resultaten än tidigare måste baseras på utvecklingen när det gäller utbudet av olika tjänster. Servicetillväxten under 1970-talet kommer i väsentlig utsträckning att omfatta utvidgningar av lokal och regional samhällsservice. Lokaliseringen av de olika funktionerna blir beroende av det lokala och regionala befolkningsunderlagets storlek och tillväxttakten sannolikt relativt jämn, om man jämför förändringarna i olika delar av landet. Bedömningar av möjligheterna att finansiera en omfattande sysselsätt- ningstillväxt inom den offentliga sektorn har präglats av en viss pessimism, främst beroende på att en stor del av den expansiva verksam- heten är primär- och landstingskommunalt finansierad. Enligt utred- ningens mening är finansieringen snarare en skatteteknisk fråga än ett resursproblem. Produktionen av varor och tjänster kommer under över-

1 I den svenska debatten har bl a ekonomerna Åke E Andersson, Peter Bohm och Gösta Rehn argumenterat för en fortsatt förskjutning i tyngdpunkten till förmån för ett direkt sysselsättningsstöd.

skådlig tid att kunna göras effektivare och lämna ökande resurser för olika for-mer av service, t ex när det gäller viktiga vård- och rekreations- behov. Sysselsättningsutredningen har bl a till uppgift att överväga dessa frågor.

Vid sidan om den samhälleliga servicen, knuten till det regionala befolkningsunderlaget, kommer den enskilda servicesektorns och de administrativa organen även i fortsättningen att utvidgas och ge möjlig- heter att lokalisera nya verksamheter i överensstämmelse med innehållet i den regionalpolitiska målsättningen. Enligt utredningens bedömning finns det inom nya och äldre servicesektorer omlokaliseringsmöjligheter som inte tillvaratas, bl a därför att traditionen ännu inte visat, i samma utsträckning som inom industrin, att det för centralt styrande funktioner föreligger lokaliseringsalternativ till storstadsregionerna. En effektiv påverkan av lokaliseringsvalet inom olika servicegrenar under 1970-talet förutsätter en systematiskt genomförd regionalpolitisk påverkan i andra former än vad de stimulerande medlen erbjuder.

Även om industrisysselsättningen som en följd med stigande arbetspro- duktivitet och fortsatt överföring av arbetsuppgifter till servicesektorn inte skulle komma att öka, sker, som framhållits i föregående avsnitt, en omfattande förnyelse inom företagen. Förnyelsen ger ofta förutsätt- ningar för en annan lokalisering än enligt det ursprungliga mönstret. Möj- ligheterna till en fortsatt förbättring och förstärkning av de stimulerande medlen i syfte att åstadkomma resultat som svarar mot den regionalpo- litiska målsättningens krav är enligt utredningens bedömning i stort sett uttömda. Skall samhället kunna verka för en regionalpolitiskt anpassad lokalisering av verksamhet inom företag som med hänsyn till sin struktur och sin utveckling har förutsättningar att expandera och skall lokalise- ringsorganen kunna förhandla sig till lösningar som enligt den regionalpo- litiska målsättningens krav i väsentligt ökad utsträckning kommer de nordligaste delarna av landet till del och tillgodoser kraven på kvalitativt sett jämställda sysselsättningsmöjligheter i olika regioner, fordras andra regionalpolitiska åtgärder som ett komplement till de nuvarande stimu— lansmedlen.

I följande kapitel redovisas erfarenheter av administrativ, regionalpoli- tiskt utnyttjad styming i Sverige. Utredningen diskuterar vidare de krav som bör ställas på styrmedlen i operationellt hänseende samt de nu tillämpade administrativa styrmedlens möjligheter att tillgodose dessa krav.

8. Regionalpolitiska effekter av administrativa styrmedel

8.1. Statliga åtgärder för utbyggnad av samhälleliga servicefunk- tioner

8.1.1. Bakgrund

Utbyggnaden av samhällets olika servicefunktioner har ur regionalpolitisk synpunkt två slags effekter: Utbyggnaden utgör ett underlag för en direkt sysselsättningsskapande verksamhet och den bidrar som regel till en komplettering av serviceutbudet och därmed till en förbättring av lokaliseringsförutsättningarna. Detta ger i sin tur regionalt och lokalt positiva konsekvenser i sysselsättningshänseende. Möjligheterna att vid den fortgående utbyggnaden av samhällsservicen välja lösningar i linje med de allmänna lokaliseringspolitiska strävandena uppmärksammades redan i början av 1950-talet, när de första riktlinjerna för den svenska lokaliseringspolitiken formulerades. Behovet att hävda lokaliseringspoli- tiska synpunkter vid utbyggnaden av samhällsfunktionerna preciserades ytterligare genom de lokaliseringspolitiska principbesluten under 1960- talet.

] den praktiska tillämpningen kom de lokaliseringspolitiska riktlinjerna tidigt att påverka valet av orter för högstadieskolorna och gymnasierna. De allmänna lokaliseringspolitiska strävandena skulle vidare beaktas vid fördelningen av olika anslag och tex vid prövningen av tidsplanen för nedläggning av trafiksvaga järnvägsbandelar.

Betydelsen av att på detta sätt bredda bedömningen av innehållet i serviceutbyggnaden har ökat efter hand som samhällsservicen vuxit kvantitativt sett och efter hand som innebörden av de regionalpolitiska målen vidareutvecklats. Statsmakterna framhålleri 1972 års regionalpoli- tiska beslut att regionalpolitikens syfte är att skapa ökad jämlikhet mellan människor i olika regioner. Praktiskt taget alla former av samhällelig verksamhet är i större eller mindre utsträckning engageradei det regionalpolitiska arbetet. Enligt statsmakternas bedömning är utbygg- naden av skilda samhällsfunktioner av väsentlig betydelse för möjligheter- na att nå de regionalpolitiska målen. Det betonas att denna utbyggnad gått särskilt snabbt det senaste decenniet och i hög grad bidragit till att skapa förutsättningar för en förbättring av den regionala balansen.

Planeringsprinciperna och styrmöjligheterna varierar för olika samhälls-

investeringar. Utbyggnadstakten och den regionala fördelningen när det gäller tex bostäder, skolor, gator och vägar fastställs av statsmakterna. För vissa sektorer sker det iform av investeringsramar, för andra delar av samhällsverksamheten genom statsbidragsramar eller andra ekonomiska styrmedel. Vissa investeringar är föremål för tillståndsprövning enligt lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m m. För närvarande är ett fåtal sektorer inom den offentliga investeringsverksamheten undantagna från någon form av statliga fördelningsbeslut — bl a vägar som behövs för visst bostadsbyggande och investeringar i vattenverk och va-ledningar. Omfatt- ningen av dessa investeringar påverkas emellertid indirekt genom den regionala fördelningen av bostadsbyggnadsramarna.

Avsnitt 8.1 är en redovisning av statliga åtgärder som utnyttjas eller skulle kunna utnyttjas för att åstadkomma en regional styrning av investeringar i olika former av samhällsservice:

|:] Direkta statliga investeringar; D Statliga bidrag till kommunala investeringar; Cl Statlig kontroll av kommunernas upplåning; El Statliga och statskommunala beredskapsarbeten; D Prioritering inom sjukhusbyggandet; El Bostadsbyggandets fördelning.

Redogörelsen i avsnittet omfattar regler och principer1 för fördelning av de statliga investeringarna och bidragen samt vissa uppgifter om tillämpningen och resultaten. Dessutom redovisas avslutningsvis en kort utvärdering grundad på bedömningar som har intresse för utredningens ställningstaganden längre fram i kapitel 8 samt i kapitel 9.

8.1.2. Direkta statliga investeringar Planeringsprinciper och beslutsformer

Statsmakternas styrning av de statliga investeringarnas omfattning sker huvudsakligen i anslutning till investeringsfinansieringen via statsbudge- ten. De investeringsmedel som ställs till förfogande anvisas av riksdagen på förslag av Kungl Maj:t. Styrningen sker på delvis olika sätt inom skilda investeringssektorer. Styrningens innebörd växlar också. Så varierar t ex ambitionerna att tillgodose andra än de ursprungliga och för resp investeringar grundläggande syften mellan olika sektorer. Investeringsbehovet inom den statliga sektorn preciseras i myndighe- ternas och affärsverkens petitaframställningar. Affärsverken upprättar årliga planer för sina nyinvesteringar och redovisar objektvis en beräknad medelsförbrukningz. Med dessa planer som underlag anvisar riksdagen

1Redogörelsen för reglerna bygger i viss utsträckning på dokumentation i byggplaneringsutredningens betänkande, Medel för styrning av byggnadsverksamhe- ten (SOU 1970:33). Uppgifter om plancringsprinciperna härrör bla från redovis- ningen iprop 1972:111, bil I.

2 Exkl domänverket som i detta avseende har en ställning vilken motsvarar de statliga bolatens.

medel för arbetena genom investeringsanslag över kapitalbudgeten. Kungl Maj:t fastställer därefter en medelsförbrukningsram (investeringsram) för de olika verken under budgetåret. lnvesteringsanslaget omfattar i regel också en konjunkturreserv — ca 10 % av investeringsramen för resp verk — som kan utnyttjas efter beslut av Kungl Maj:t.

Investeringsramarna kan alltså överskridas — men bara med Kungl Maj:ts godkännande. Affärsverken har däremot en viss handlingsfrihet inom den egna investeringsramen. Sedan år 1963 beslutas i princip om ett enda kollektivanslag för varje affärsverk. I statsverkspropositionen anges årligen hur denna medelsförbrukning beräknas komma att fördela sig på objektgrupper. Om förutsättningarna för verksamheten ändras kan verket omfördela medlen mellan objektgrupperna. Rörelsefriheten är emellertid begränsad. För särskilt specificerade större projekt gäller som regel att besparingar under ett budgetår inte utan Kungl Maj:ts medgivande får disponeras för andra ändamål. Nya projekt som aktualiseras under löpande budgetår kan inte heller igångsättas utan Kungl Maj:ts — ibland inte heller utan riksdagens — medgivande, även om finansieringen kan ske genom omfördelning inom verkets totalram.

Som underlag för investeringsbesluten sker inom Statens Järnvägar en långsiktig trafik- eller driftplanering med syfte att utveckla järnvägen som transportmedel och att anpassa företagets resurser till transportefterfrå- gans långsiktiga förändringar. Investeringsplaneringen inom SJ, som sker centralt, hålls samman i en löpande femårsplan för investeringsverksam- heten. Omprioriteringar förekommer tex genom att nya investerings- objekt aktualiseras och genom ändrad rambedömning och ändrade | kostnadsrelationer. Investeringsplaneringen inom andra statliga affärsverk | sker i stort enligt samma principer.

Det statliga vägbyggandet — vid sidan av affärsverkens anläggningsarbe- ten en betydande investeringssektor — består av två delar: ordinarie vägarbeten och beredskapsarbeten. ] genomsnitt under 1970-talet svarade de ordinarie vägarbetena för omkring 70 % av det statliga vägbyggandet och beredskapsarbetena för resterande 30 %. Anslagen för de ordinarie vägarbetena fastställs budgetårsvis men avser finansieringen av vägbyggan- det kalendersårsvis. Planeringen av vägbyggandet utförs av statens vägverk i samråd med länsstyrelserna och kommunerna. Planläggningen, som har två faser, omfattar dels en inventering av behoven, dels en prioritering i tiden mellan olika projekt. Bedömningarna av behoven redovisas i länsvisa behovsplaner och långtidsplaner. Tidigareläggning av vägprojekt som finansieras med beredskapsmedel beslutas av arbetsmarknadsstyrel- sen i samråd med statens vägverk. I behovsplanerna konkretiseras omfattningen av väginvesteringarna under en lO—lS-årsperiod: dels riksvägar och primära länsvägar (som tillsammans bildar huvudvägnätet), dels sekundära och tertiära vägar. Planerna grundar sig på bedömningar av framtida efterfrågan på vägtjänster — trafikprognoser — och på uppgifter om vägarnas nuvarande standard. I längtidsplanerna angelägenhetsgraderas de projekt som bör utföras inom den närmaste tioårsperioden. Parallellt med långtidsplaner- na upprättas flerårsplaner omfattande fem år.

Som hjälpmedel vid angelägenhctsgraderingen —— rangordningen — av vägprojekten i långtidsplaner och flerårsplaner har använts en lönsamhets- modell utvecklad inom vägverket. Lönsamhetstalen bildar i modellen tillsammans med övriga värderingsfaktorer — trafiksäkerhetskrav, sociala och regionalpolitiska aspekter samt miljö-, markanvändnings- och för- svarsaspekter — underlag för prioriteringen. Rangordningen av vägprojek- ten i långtidsplanen sker oberoende av fördelningen på län, vilket skapar förutsättningar för ett vägnät med kontinuerlig standard över hela landet.

1972 års riksdag beslutade om nya riktlinjer för den fortsatta vägplaneringen. Enligt dessa riktlinjer skall den av vägverket i planeringen tillämpade kalkylmodellen ses över. Syftet är att få fram en ny modell som gör det möjligt att bestämma den vikt som bör ges vissa av de i kalkylmodellen ingående komponenterna, tex trafikanternas tidskost- nad, trafikolyckskostnaden och kalkylräntan. [ riksdagsbeslutet har vidare betonats att utvecklingsarbetet bör vidgas med hänsyn till de regionalpolitiska strävandena. Den hittills utnyttjade kalkylmodellen har i första hand varit ett hjälpmedel för att bestämma de trafikekonomiska vinsterna — vägtrafikanternas besparing — vid olika storlek och inriktning av väginvesteringarna. Det föreligger emellertid ett behov att i det fortsatta, långsiktiga utvecklingsarbetet väga in även samhällsekonomiska effekter som ligger utanför den nuvarande modellen. De trafikekono- miska vinsterna kan enligt statsmakterna inte bestämmas enbart med hänsyn till trafikanterna utan bör sättas in i det vidare sammanhang bebyggelse— och näringslivsutvecklingen utgör.

I avvaktan på den arbets- och tidskrävande utvecklingen av en mera generellt tillämplig planeringsmetodikl, som inrymmer möjligheter till vidare samhällsekonomiska och regionalpolitiska hänsyn, har riksdagen uttalat att ökat utrymme även på kort sikt under vissa förutsättningar skall beredas regionalpolitiska hänsyn vid överväganden om väginveste- ringar och andra åtgärder på vägområdet. l riksdagsbeslutet har också angetts exempel på nödvändiga undantag från rent trafikekonomiska bedömningar vid prioriteringen av projekten. De direktiv som Kungl Maj:t meddelat vägverket till ledning för verkets arbete med revidering av flerårsplaner och fördelningsplaner omfattar anvisningar om hur undan- tagen från de trafikekonomiska bedömningarna skall beaktas.

Investeringarna för övriga civila myndigheter — i huvudsak uppföran- det av lokaler — administreras till största delen av byggnadsstyrelsen och finansieras via statens allmänna fastighetsfond. Byggandet avser den ur regionalpolitisk synpunkt viktiga sektorn universitet och högskolor samt därutöver bl a förvaltningsbyggnader för statlig verksamhet av olika slag. Medelsanvisningen sker budgetårsvis med utgångspunkt från investerings-

1För att dra upp konkreta riktlinjer för det redovisade utrednings— och utvecklingsarbetet tillsattes i maj 1972 en särskild arbetsgrupp. Dess uppdrag utvidgades genom beslut i december 1972 till att även omfatta den översyn av arbetsmarknadsstyrelsens vägbyggnadsverksamhet som begärts av riksdagen (TU 1972:15, rskr 1972 :25). Arbetsgruppen har redovisat resultaten av övervägandena på den senare punkten i rapporten Översyn av arbetsmarknadsstyrelsens och vagverkets verksamhet beträffande beredskapsarbeten på vägar (Ds K 1974 4).

planer utarbetade av byggnadsstyrelsen med de olika verkens långtidspla- nering _ ibland offentliga utredningars förslag till långtidsplanering — och Kungl Maj:ts ställningstaganden till denna planering som grund.

Det skall tilläggas att förslag till investeringsreserv upprättas årligen av arbetsmarknadsstyrelsen. Investeringsreserven omfattar statliga, kommu- nala och statsunderstödda investeringsobjekt valda med hänsyn till angelägenhet och startberedskap. Innehållet ligger till grund för riksda- gens beslut om allmän beredskapsstat, som ger Kungl Maj:t fullmakt att inom en viss ram ta investeringsreserven i anspråk, om sysselsättningsläget skulle fordra det.

Former för regional påverkan

Regionalplitiska riktlinjer har som nämnts i ökad utsträckning kommit att styra den regionala fördelningen av investeringarna, även om graden av påverkan varierar mellan olika verksamhetsområden. Inom resp investeringssektorer sker först en regional påverkan genom att affärs- verkens och övriga myndigheters regionala förvaltningar tar initiativ till nya eller aktualiserar en vidareutveckling av existerande anläggningar. Det är alltså fråga om en fackbedömning av uppslag och åtgärder. Men de regionala sektorsförvaltningarna kan givetvis också influeras av allmänna regionalpolitiska synpunkter — framförda i propåer och framställningar av kommuner, landsting, statliga länsmyndigheter eller enskilda företag.

På det centrala planet sker i de statliga verken en ytterligare granskning men också en vidare avvägning av de föreslagna projekten mot förslag från andra regionala organ och de av centralförvaltningarna initierade egna investeringsprojekten. Från början av 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet var arbetsmarknadsstyrelsen det centrala organ som skulle skapa ett underlag för en ut lokaliseringspolitisk synpunkt angelägen samordning i planeringen av de statliga ämbetsverkens investeringar. Arbetsmarknadsstyrelsen sökte genom regelbundna överläggningar med verkens planeringsorgan få dessa att beakta allmänna sysselsättningspoli— tiska synpunkter och kravet på en anpassning till de lokaliseringspolitiska strävandena. Arbetsmarknadsstyrelsen anmodades som regel också att till Kungl Maj:t yttra sig över de olika verkens förslag till investeringar och över förslag till revideringar i organisationen som skulle innebära en förändrad lokalisering av regionala serviceenheter. Genom de länsVisa lokaliseringsutredningar som utfördes i arbetsmarknadsstyrelsens regi åren 1957—1962 engagerades flera av de centrala ämbetsverken i ett vidare lokaliseringspolitiskt planeringsarbete1 .

1964 års lokaliseringspolitiska beslut innebar att arbetsmarknadsstyrel- sens roll som centralt organ inom lokaliseringsverksamheten förändrades. Länsstyrelserna erhöll utvidgade utrednings- och planeringsbefogenheter, vilket minskade behovet av och förutsättningarna för arbetsmarknadssty-

1Utredningarna, som omfattade en analys av näringslivets strukturer och utvecklingstendenser samt förslag bl a till regionindelning, ortsklassificering och förbättringar i serviceutbudet, genomfördes för Skaraborgs, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Kopparbergs och Östergötlands län.

relsen att agera som samordnande organ t ex när det gäller den regionala fördelningen av de statliga serviceinvesteringarna. Enligt departements- chefen fanns det emellertid behov av att på riksplanet utveckla de samordningsåtgärder som vidtagits i länen. Det betonades att dessa frågor hade sådan omfattning och betydelse att ett ämbetsverk inte kunde åläggas ansvaret för dessa överväganden. Samordningen av den lokalise- ringspolitiska planeringsverksamheten kom att förläggas till Kungl Maj:ts kansli (inrikesdepartementet), där en lokaliseringsberedning med koordi- nerande funktioner inrättades. Underlaget för den regionalpolitiska samordningen av den statliga investeringsverksamheten blev det omfat- tande länsvisa utredningsarbete — Länsplanering 1967 och Länsprogram 1970 — som det dåvarande inrikesdepartementet initierade och som Kungl Maj:t senare ålagt samtliga statliga myndigheter att beakta i sin planering.

Den första cirkulärskrivelsen till statsmyndigheterna om beaktande av de regionalplitiska riktlinjerna år 1969 ersattes i februari 1973 av en skrivelse (1973224) om iakttagande av statsmakternas beslut om den regionala utvecklingen. Statlig myndighet skall inom sitt verksamhets- område följa riktlinjerna för regionalpolitiken och verka för att de allmänna regionalpolitiska mål nås som riksdagen uttalat sig för. Det innebär att statsmakternas antaganden om befolkningsutvecklingen t o m utgången av år 1980 (befolkningsramarna) skall läggas till grund för planeringen inom myndigheternas resp verksamhetsområden och för beslut av betydelse för samhällsutvecklingen i länen. Den skisserade befolkningsutvecklingen skall tills vidare vara vägledande för myndighe- ternas planering även för början av 1980-talet. Samtidigt skall det finnas en planeringsberedskap för att myndigheterna skall kunna möta de problem som uppstår om utvecklingen skulle komma att avvika väsentligt från vad som antagits.

Det fastslås vidare i skrivelsen till de statliga organen att kommunerna i länen i huvudsak skall fylla de funktioner som anges i den plan för utveck- ling av den regionala strukturen som riksdagen godkänt (den s k ortsklassi— ficeringen) och att länsstyrelserna vid anfordran skall lämna annan statlig myndighet uppgifter om den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen i länet samt de övriga upplysningar i anslutning till planeringen som kan ha betydelse för övriga myndigheters arbete.

Även på det departementala planet har under senare år skett en aktivering av den regionalpolitiska samordningen. I anvisningar1 för gemensam beredning av ärende som handläggs i ett departement men som berör också annat departements verksamhetsområde har fastslagits, att ärende som gäller nyetablering eller omlokalisering av offentlig verksam- het skall beredas tillsammans med arbetsmarknadsdepartementet. Genom utbyte av kommittésakkunniga mellan statsdepartementen sker i ökande grad, inte minst i frågor med regionalpolitisk anknytning, en utväxling av erfarenheter och synpunkter mellan olika delar av den offentliga verksamheten. Den departementsberedning av Länsprogram 1970 som föregick 1972 års regionalpolitiska beslut är ett annat exempel på en

1 Statsrådsberedningens PM om delning m m 1969-09—16.

utvidgad samordning i bedömningen av frågor med betydelse för olika områden av den offentliga verksamheten.

Den av kommunikationsdepartementet under år 1972 påbörjade regionala trafikplaneringen är en ny form av integrerad sektoriell och regionalpolitisk planering. Den övergripande regionala trafikplaneringen kommer att innebära en samordning på departementsnivå mellan den från regionalpolitisk synpunkt viktiga trafikpolitiken och övriga samhälls- planeringssträvanden. Grundarbetena för den regionala trafikplaneringen utförs av länsstyrelserna som under våren 1973 redovisat de erforderliga inventeringarna av trafikbehov och befintliga trafikanläggningar till kornmunikationsdepartementet. Förberedelser för den länsvisa utform- ningen av de trafikpolitiska målsättningarna pågår. Länsstyrelsernas slutredovisning till Kungl Maj:t kommer enligt arbetsplanen att ske hösten 1974. Resultaten av den regionala trafikplaneringen avses komma att föreläggas riksdagen under år 1975.

Det skall slutligen framhållas att en ny länsplaneringsomgång, avsedd att ge ett nytt och vid behov reviderat underlag för ställningstaganden i konkreta regionalpolitiska frågor, påbörjats under år 1973 inom de olika länen. Tyngdpunkten i arbetet kommer att 'ligga i länen — hos primärkommuner, landsting samt statliga länsorgan. Planeringsunderlaget överlämnades från länsstyrelserna till kommuner och andra organ i april 1974. Gemensamma diskussioner och överväganden på basis av det preliminära materialet kommer att ske fram till hösten 1974, varefter länsstyrelsema utarbetar en programdel som remitteras till kommuner och övriga organ för yttrande. Den samlade nya länsplaneringsomgången redovisas enligt den gällande tidsplanen tillsammans med remissvaren till arbetsmarknadsdepartementet i juni 1975. Efter beredning på det centrala planet beräknas underlag, slutsatser och förslag kunna föreläggas riksdagen under år 1976.

De statliga investeringarnas regionala fördelning — en statistisk översiktl

Det fylligaste och ur regionalpolitisk synpunkt intressantaste investerings- materialet finns inom vägsektorn. De statliga vt'iginvesteringarna2 steg från drygt 900 milj kronor budgetåren 1960/1961 till något mer än 1 900 milj kronor kalenderåret 19733. Bortsett från enstaka år av svag tillbakagång — budgetåret 1961/62 och kalenderåret 1966 — har väg- investeringarna ökat kontinuerligt från 1960-talets till 1970-talets början.

Inom ramen för ökningen i vägbyggandet från början av 1960-talet har en omfördelning mellan län och länsgrupper ägt rum. Som framgår av

1 Samtliga kostnader i avsnittet avser löpande priser. 2 Uppgifterna inkluderar statliga utgifter för anläggningsarbeten och underhåll både enligt ordinarie anslag och enligt arbetsmarknadsanslaget (beredskapsarbeten), däremot ej statliga bidrag till kommunerna för anläggande av gator och vägar, som behandlas separat nedan. 3 Genom omläggning i planeringen övergick redovisningen år 1963 från budgetår till kalenderår.

Figur 8.1 Vägbygg- nadsinvesteringar (byggnadsarbeten och) underhåll) enligt ordi- narie anslag och bered- skapsanslag inom olika länsgrupper och hela riket åren 1960 — 19 73 (löpande priser)

Index: Budgetåret 1960/1961 = 100 (länsgrupper)

Index 380 T Miljarder Storstads- 340_ länen

300— 10

260—

220— Mellersta Sverige Södra Sverige

180 . Skogslänen

140

100 80 | T | : '_T_'1' | I _| __1— Budget- 1960/ 1962/ 196 1966 1969 1971 1973 år/kalen- 61 63 derår

Källa.” Bilismen i Sverige 1960—1973

figur 8.1, med illustration av investeringsvolymens indexförändring från budgetåret 1960/1961, hade skogslänen när det gäller vägbyggandet fram t o m är 1964 en mer expansiv utveckling än övriga länsgrupper. Efter en tillbakagång i absoluta tal 1965—1966 ökade skogslänens Väginvesteringar åter under resten av 1960-talet och vidare under åren 1972 och 1973.

Den för skogslänen redovisade tillbakagången i väginvesteringarna vid mitten av 1960-talet motsvarades av en stark framryckning för storstads- länen, medan länsgrupperna södra och mellersta Sverige hade en tämligen jämn tillväxt under hela decenniet. Storstadslänen redovisade en tillbaka- gång i väginvesteringarna åren 1968 och 1969, som emellertid kompense- rades av en återhämtning åren 1970—1973.

Huvuddelen av vägbyggnadsexpansionen i storstadslänen åren 1970—1973 låg, som framgår av figur 8.2, inom Malmöhus samt Göteborg och Bohus län. Stockholms län svarade i stället för en väsentlig del av tillväxten strax före mitten av 1960-talet. Figur 8.2, som innehåller länsvisa uppgifter i absoluta tal, illustrerar också andra ojämnheter mellan länen. De totala kostnaderna för vägbyggandet ökade från mitten av

Måttenhet: Milj kronor (löpande priser)

Stockholms län Göteborgs och Bohus län Malmöhus län

Kristianstads län

Älvsborgs län Skaraborgs län

Örebro län

Västernorrlands län

Norrbottens län

År 1960/61 64 66 68 70 72 1960/61 64 66 68 70 72 1960/61 64 66 68 70 72

Figur 8.2 Väginvesteringar (byggnadsarbeten och underhåll) länsvis enligt ordinarie anslag och bered- skapsanslag budgetåret ] 960/61 — kalenderåret 1973

Källa: Se figur 8.1

1960-talet och fram till 1970-talets början främst i Uppsala, Kalmar, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län, medan bl a Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län redovisade stagnation eller tillbakagång i väginvesteringarna. Flera län tex Södermanlands, Kristianstads och Jämtlands län, hade en tämligen oenhetlig utveckling under perioden. Vägbyggandets utveckling inom de fyra länsgrupperna från budget- året 1960/61 framgår av figur 8.3. Redovisningen illustrerar förändring- en i områdenas andelar av väginvesteringarna i hela riket — men också det förhållandet att storstadslänen hade en andel under perioden som väsentligt understeg deras andel av totalbefolkningen i riket. Skogslänens relativa del översteg däremot befolkningsandelen. Proportionerna var emellertid de motsatta, vilket också redovisas i figuren, när det gäller statliga bidrag till kommunerna för anläggande av gator och vägar. Det skall understrykas att de senare bidragsbeloppen utgjorde endast omkring en fjärdedel av de totala väginvesteringarna.

Statens vägverk har i en utredning1 om väginvesteringarnas och vägstandardens regionala utveckling under 1960-talet för de 5 k planlägg- ningsområdena ställt samman uppgifter avsedda att möjliggöra en jämförelse av regionala olikheter i utveckling och standard inom vägtrafiken. Ett utdrag av data för perioden 1958—1969 återgivna i tabell 8.1 visar att de båda nordligaste planläggningsområdena — övre och nedre Norrland — erhöll betydande andelar av vägbyggnadsanslagen, 15 resp 13 %. I själva verket hade endast östra och västra Sverige — med storstadsregionerna Stockholm och Göteborg —— större andelar än norra Sverige, 22 resp 19 %.

Fordonsbeståndet ökade emellertid i en svagare takt inom de nordligaste områdena än i övriga Sverige. Följaktligen blev också investeringsutgiften per fordon, som framgår av tabellen, betydligt större i de nordligaste områdena än tex i östra och västra Sverige. Enligt vägverkets undersökning var andelen acceptabel vägstandard på riksvägnä- tet högre i nedre och övre Norrland än i övriga Sverige.

När det gäller luftfart och sjöfart finns investeringsuppgifter avseende de fyra länsgrupperna — men för en begränsad del av den period som ovan behandlats. Luftfartsverkets investeringar2 ökade från 14,3 milj kronor budgetåret 1966/1967 till 82,3 milj kronor 1972/1973. Sjöfarts- verkets investerande verksamhet hade avsevärt mindre omfattning men framför allt en svagare ökningstakt — investeringsvolymen inom den statliga sjöfartssektorn steg från 7,4 milj kronor budgetåret 1966/1967 till 16,1 milj kronor 1972/1973.

Som framgår av figur 8.3 kom tyngdpunkten i anläggningsarbeten och anskaffningar inom luftfarten från mitten av 1960-talet i ökad utsträck- ning att ligga på storstadslänen. Detta är naturligt med hänsyn till de omfattande investeringarna vid Arlanda och Sturups flygplatser. Det skall

' Statens vägverk, Väginvesteringarnas och vägstandardens regionala utveckling på det statliga vägnätet under 1960-talet, Stencil 1971, TO 117. 2 Inkl kommunala anläggningsbidrag på igenomsnitt 30 % under perioden.

80 80

60

6 (4, Bidrag till " gator

40 0 vägar 40

% " a) . 20 Vagar 20 , 0 100 Sodra Sverige 100 Sodra Sverige 80 i 80 i 60 60 40 40 20 — Vägara) 20 Slö . Bidrag till fa" Luft- 0 gator ' fart 0 vägar 100 Mellersta Sverige 100 Mellersta Sveri-e

Vägara) _ Bidrag til|20 Egator

Skogdänen

100

:" Bidrag -' till gator 0 vägar

0 0 Budget— ' år 1960/61 64/65 68/69 72/73 1960/61 64/65 68/69 72/73 Kalender— år 1961 1963 19651967 19691971 1973

Figur 8.3 Statliga investeringar inom olika delar av kommunikationssektorn, relativa andelar för olika länsgrupper, åren 1960 — 1973 (delvis budgetårsvis) (Skuggad yta anger områdets andel av rikets folkmängd)

Tabell 8.1 Statliga Väginvesteringar och fordonsbeståndets ökning perioden 1958—1969 samt acceptabel vägstandard år 1970 inom vägverkets planläggningsområden

Planläggningsområde Statliga investerings- Utgift per fordon Fordonsbeståndets Väglängd med acceptabel utgiftera åren 1958— l958—l969b, ökning 1958—1969, standard 1970 (riksväg— 1969, relativ fördeln kronor relativ fördeln nätet), relativ andel i procent i procent i procent Totalt Ordinarie (inkl bered- medel skapsarbeten) Övre Norrland 13 9 15 650 6 77 Nedre Norrland 13 14 9 550 8 67 Nordvästra Svealand l 1 12 5 250 10 58 Östra Sverige 22 21 3 400 27 62 Västra Sverige 19 18 4 000 20 61 Sydöstra Sverige 12 15 4 850 14 66 Södra Sverige 8 1 l 3 050 15 60 Totalt 98

100 5 150 100 65

a Exkl utgifter för underhåll. b Medeltalet registrerade personbilar, lastbilar och bussar åren 1958 och 1969.

framhållas att dessa anläggningar ju tillgodoser viktiga kommunikations— behov i regioner som är väsentligt större än storstadslänen.

Inom sjöfartssektorn svarade arbeten med nya och befintliga fyrar för huvuddelen av investeringarna under den redovisade perioden. Det är givet att även dessa anläggningar har effekter för trafikanter utanför de områden där anläggningarna är belägna. Skogslänen erhöll en successivt växande andel av Sjöfartsverkets investeringar budgetåren 1966/1967— 1970/1971. Skogslänens andel reducerades därefter, samtidigt som investeringarna i storstadslänen växte relativt sett. Karaktäristiskt både för sjöfart och luftfart under hela perioden var mellersta Sveriges begrän- sade del av investeringarna.

Inom televerket hade norra teledistriktet budgetåren 1967/1968— 1972/1973 en minskande andel av investeringsvolymen och även en nedgång av arbetenas volym i absoluta tal. Som framgår av figur 8.4 svarade östra och västra distrikten, omfattande bl a två storstadsområden, för huvuddelen av ökningen i de statliga teleinvesteringarna under perioden.

För Statens Järnvägars del — uppgifter om investeringar i fasta anläggningar inom olika driftdistrikt föreligger för budgetåren l966/ 1967—1970/1971 — redovisas en hög grad av stabilitet i tiden när det gäller fördelningen mellan olika delar av landet. Totalt för den redovisade perioden — se tabell 8.2 — hade de tre storstadsdistrikten, även om man bortser från de omfattande anläggningarna för pendeltågstrafiken i Stockholms-området, den största andelen: 210 milj kronor eller 37 % av hela beloppet på 568 milj kronor. Några nybyggnader av vagn- och lokverkstäder genomfördes inte under den redovisade perioden. För närvarande uppförs en ny järnvägsverkstad iöstersund till en kostnad på omkring 25 milj kronor.

Måttenhet: Andel i procent

50

Östra teledistriktet

40-

Västra

lllll . . ""'" teledistriktet

20 Södra

teledistriktet

10

. Norra teledistriktet

Figur 8.4 Televerkets anläggningskostnader med relativ fördelning Budgetår 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73 på Olika teledistrikt

budgetåren ] 96 7/68 Källa: Televerket (särskild bearbetning) _ 1972/73

Fram till slutet av 1950-talet ägde utbyggnaden av den högre utbildningen huvudsakligen rum på de äldre universitets- och högskole- orterna. Under 1960-talet kom däremot en stor del av expansionen till stånd på nya orter. Uppbyggnaden av universitetet i Umeå påbörjades under 1950-talet, medan socialhögskolan tillkom år 1962 och lärarhög-

; skolan är 1967. Universitetsfilialer med utbildning inom filosofisk ' fakultet inrättades år 1967 i Växjö, Karlstad, Örebro och Linköping. Utbildningen i Linköping utgör nu tillsammans med enheterna för medicin samt teknisk utbildning och forskning en självständig högskola. I Örebro inrättades genom beslut är 1966 socialhögskola samt gynmastik-

Tabell 8.2 SJ investeringar i fasta anläggningar med fördelning på grupper av driftdistrikt totalt för budgetåren 1966/1967—1970/1971

Driftdistrikt (grupper) Milj kronor Rel fördeln, % Storstadsdistrikten 210a 37 Växjö/Borås 50 9 Norrköping/Örebro 109 19 Gävle/Sundsvall 125 22 Umeå/Luleå 74 13

Summa sssb 100

a Exkl fasta anläggningar för pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet på 238 milj kronor.

b Exkl investeringar i anläggningar på 91 mäj kronor gemensamma för hela nätet, bl a utrustning för automatisk platsbokning, fjärrskrift och telekablar. Källa." SJ (särskild bearbetning).

och idrottshögskola. År 1971 startade ytterligare en socialhögskola, förlagd till Östersund. Riksdagens beslut år 1971 om högre teknisk utbildning och forskning i Luleå och en bibliotekshögskola i Borås är ett annat uttryck för de regionalpolitiska bedömningarnas betydelse för lokaliseringen av utbildningsinstitutionerna.

1968 års utbildningsutredning (U 68) har för omorganisation av den postgymnasiala utbildningen föreslagit1 en indelning av landet i utbild- ningsregioner med de nuvarande sex universitetsortema som kärnor. Utbildningsregionerna har i sin tur delats in i sammanlagt 19 högskoleom— råden för en fortsatt utbyggnad av den decentraliserade högskoleutbild- ningen under 1970-talet. Föreslagna nya högskoleorter utöver nuvarande universitets- och filialorter är Sundsvall/Härnösand, Falun/Borlänge, Jönköping, Kalmar, Eskilstuna/Västerås, Borås, Kristianstad, Östersund, Luleå och Halmstad.

8.1.3. Statliga investeringsbidrag Planeringsprinciper och beslutsformer

De statliga investeringsbidragen till kommunerna har olika syften. I vissa fall är avsikten att stimulera till investeringar och åtgärder inom speciella sektorer, tex uppförandet av barnstugor. Andra bidragsformer syftar primärt till att avlasta kommunerna betydande utgifter — ofta på områden där huvudmannaskapet gått över från stat till kommun. En särställning i sammanhanget intar skatteutjämningsbidraget som är avsett att reducera skattetrycket i kommuner med ett i förhållande till riks- genomsnittet begränsat skatteunderlag.

Statliga bidrag till byggande av kommunala vägar och gator utgår med 85 eller 95 % av kostnaden och avser genomfartsleder och andra viktigare vägar i de kommuner som är egna väghållare. För varje år fastställer statsmakterna en bidragsram, som fördelas på olika projekt enligt en femårig fördelningsplan. Ramen fastställs av vägverket och revideras vart tredje år.

Bidrag till uppförande av skolbyggnader utgår med 35—45 % för permanenta lokaler och med ett fast belopp per kvadratmeter för provisoriska lokaler. Bidragsandelen, som varierar beroende på kommu- nens skatteunderlag, var under 1960-talet i genomsnitt 34 % för de båda lokaltyperna. Kommunerna lämnar ansökningar om statsbidrag, till länsskolnämnderna. Projekten rangordnas efter angelägenhetsgrad genom beslut i länsstyrelserna. Ärendena går vidare till skolöverstyrelsen, som löpande utarbetar skolbyggnadsplaner för de närmaste fem åren. Skol- överstyrelsen föreslår Kungl Maj:t en investeringsram som motsvarar de totala kostnaderna för projekt som skolöverstyrelsen anser angelägna och som bör ingångsättas under resp budgetår. Skolöverstyrelsen samråder vid planeringen av skolbyggnadsverksamheten med arbetsmarknadsstyrelsen.

Bidrag till avloppsreningsverk m m utgår med mellan 30 och 50 %

1 1968 års utbildningsutredning, Högskolan (SOU 1973:2 och 3).

beroende på reningsgraden. För varje budgetår anger statsmakterna en ram för bidragsgivningen. Under konjunkturförsvagningen 1971—1972 höjdes bidragsandelen till 75 % och ramanslaget utvidgades kraftigt jämfört med tidigare är. Se vidare nedan.

Bidrag till anordnande av barnstugor beviljas med ett visst belopp per plats för ny-, om- eller tillbyggnad och för inköp av byggnad avsedd som barnstuga. Dessutom kan statliga lån utgå. Tillsammans täcker bidrag och eventuellt lån som regel hela eller nästan hela kostnaden. Bidragens omfattning per budgetår regleras i den av statsmakterna fastställda anslagsramen.

Regional fördelning

De statliga investeringsbidragen syftar inte till att åstadkomma någon speciell regional fördelning av de kommunala investeringarna. Utnyttjan- det av bidragen följer i huvudsak investeringsbehovens regionala spridning. Avvikelser förekommer i vissa fall, t ex när investeringar tidigareläggs av arbetsmarknadsskäl. Som regel är det då inte i första hand regionalpoli- tiska hänsyn utan renodlat arbetsmarknadspolitiska bedömningar som är vägledande för den regionala styrningen.

Den regionala fördelningen av de statliga bidragen till anläggande av kommunala gator och vägar har illustrerats ovan i samband med redovisningen av de statliga väginvesteringarna. Som framgått av figur 8.3 låg tyngdpunkten i bidragsgivningen under 1960-talet på storstads- länen, medan skogslänen hade en särskilt låg andel. Fördelningen av bidragen till uppförande av avloppsreningsverk redovisas i figur 8.5 , som också omfattar uppgifter om nytillkomna barnstugeplatser med relativ fördelning på länsgrupper1 . Tillgängliga data avser endast fem resp fyra budgetår, och beskrivningen av förändringarna i tiden har därför ett begränsat intresse. Figuren visar att storstadslänens andel av antalet nyinrättade barnstugeplatser betydligt översteg länsgruppens befolk- ningsandel. Länsgruppen södra Sverige, men i synnerhet skogslänen, hade i stället en betydande underrepresentation. När det gäller bidragen till uppförande av avloppsreningsverk låg storstadslänens andel under befolk- ningsandelen, medan speciellt länsgruppen mellersta Sverige vissa år under perioden var överrepresenteradz.

Regionalt fördelade uppgifter saknas när det gäller statsbidragen till kommunala skolbyggnader under 1960-talet.

1 Regionalt fördelade uppgifter om statliga lån och bidrag till barnstuge- verksamheten saknas. Kommunerna utnyttjar dock sannolikt utan undantag de statliga stödmöjligheterna, och platsökningen ger därmed också en bild av stödgivningens regionala fördelning. Det skall framhållas att bidragen till uppförande av avloppsreningsverk ökade mycket starkt under budgetåret 1971/1972 jämfört med närmast föregående år genom en sysselsättningspolitiskt motiverad utvidgning av den ordinarie ramen på 80 milj kronor. Av en sammanlagd bidragsgivning under 1971/1972 med 444 milj kronor svarade storstadslänen för 87 milj kronor, södra och mellersta Sverige för 133 resp 145 milj kronor och skogslänen för 79 milj kronor. Huvuddelen av det totala beloppet utnyttjades till förhöjda bidrag motsvarande 75 % av investerings- kostnaden.

80— 80— | Barn- 60—' 60 _; stuge- platser 40 ,. Bostads— _ —4 nl ' byggande 40 . Bidrag till

Sjukhus- avIOpps-

20 investe- 20 , rening ringar 0 O 100 Södra Sveriger _ r 100_1S_ödra Sverige

80—1 80—

60—- . P 60-1

40— Bidrag till

Sjukhus— 404 investe- ringar 20

20 0 Mellersta Sverige Mellersta Sverige 100 f . 100

80—1 80—'

60—1 lr

60

Sjukhus- Bidrag till investe- 40 avlopps- ringar rening Bostads-

20 byggande 20 0 0 Sko slänen Skogslänen 100 9 *T r 100 ___J

801 80

60 ' 60

Sju khus— 40 investe- ringar

Bidrag till avlopps— rening

Barn- stuge-

o 0 platser Budget- år 1960/61 64/65 68/69 72/73 1960/61 64/65 68/69 72/73 Kalender- år 1961 1963 1965 1967 1969 1971 1973

Figur 8.5 Lägenhetsproduktion och sjukhusbyggande, nytillkomna barnstugeplatser samt statliga bidrag till uppförande av avloppsreningsverk, relativa andelar för olika länsgrupper, åren 1960 — 1973 (delvis budgetårsvis) Källor.-SOS, Bostadsbyggandet;SOS Kommunernas Finanser; SCB, Barnstugor 1970/71; statens natur- vårdsverk (särskild bearbetning av data om bidrag till avloppsrening)

8.1 .4 Kungl Maj:ts lånekontroll enligt kommunallagen

Kommunernas rätt att ta upp lån och ställa borgen regleras i kommunal— lagen (1953:753) genom att vissa låne- och borgensbeslut fordrar Kungl Maj:ts godkännande. Några former av sk underställningsfria lån finns dock — det gäller i första hand krediter och borgensåtaganden på högst fem år upp till ett visst belopp beräknat i förhållande till skatteunderla- get. Till detta kommer speciella fall av underställningsfrihet, t ex lån av statsmedel som beviljats av Kungl Maj:t eller krediter för bostadsbygg- nadsföretag som godkänts för statlig belåning.

Syftet med Kungl Maj:ts kontroll av kommunernas upplåning är att skydda den kommunala förmögenheten men också att ge Kungl Maj:t en viss överblick på det kommunalekonomiska området. Omkring 80 % av kommunernas långfristiga skulder utgör lån upptagna med Kungl Maj:ts tillstånd.

Låneprövningen har endast i begränsad utsträckning använts för att påverka de kommunala investeringarnas inriktning och regionala fördel- ning. Byggplaneringsutredningen framhöll i sitt betänkande1 att den genomförda granskningen inte något år under 1960-talet medförde mera betydande förändringar av den totala lånevolymen. Åren 1966 och 1967 ökade antalet ansökningar som inte vann bifall, vilket sammanhängde med att lånetillståndet då gjordes beroende av igångsättningstillstånd till objekt som var underkastade byggnadsreglering. Utan sådant tillstånd skulle ju lånet inte komma att aktualiseras. [ övrigt motiverades avslagen med att lånet avsåg inventarier — vilka förutsätts finansierade på annat sätt -— eller att den planerade investeringen bedömdes ligga utanför den kommunala kompetensen. Regionalt fördelade uppgifter om den statliga lånekontrollens tillämpning saknas.

8. 1 .5 Beredskapsarbeten Planeringsprinciper och beslutsformer

Enligt de grundläggande reglerna i arbetsmarknadskungörelsen (19661368) är beredskapsarbetets uppgift att bereda sysselsättning för arbetslösa som inte på annat sätt kan placeras i lämpligt arbete, i första hand äldre och annan lokalt bunden arbetskraft. Omfattningen av beredskapsarbetena är således beroende av arbetslöshetens omfattning. Arbetenas lokalisering avgörs i huvudsak av arbetslöshetens regionala fördelning. De 5 k storarbctsplatserna i södra och mellersta Sverige för arbetslösa bla från norrlandslänen har inneburit ett visst avsteg från denna grundregel.

Beredskapsarbetet skalli princip vara en tidigareläggning av åtgärder som beräknas bli utförda ”inom den närmaste tiden”, dvs arbeten av sådan angelägenhetsgrad att de genomförs även om arbetslöshet inte råder. Beredskapsarbetena kan vara allmänna arbeten och särskilda

1 Byggplaneringsutredningen, Medel för styrning av hyggnadsverksamheten (SOU 197033).

arbeten. De allmänna arbetena är främst avsedda för säsongs- och konjunkturarbetslösa samt för arbetslösa vid företagsnedläggningar och andra större omställningar i näringslivet. De särskilda arbetena syftar till att bereda handikappade samt lokalt bunden eller av andra orsaker svårplacerad arbetskraft sysselsättning. De särskilda arbetena bedrivs bl a som s k industriella beredskapsarbeten.

Beredskapsarbetena rubriceras vidare som statliga, kommunala eller enskilda beroende på huvudmannaskapet. De statliga beredskapsarbetena finansieras nästan uteslutande över arbetsmarknadsstyrelsens budget, vilket ger styrelsen möjlighet att avgöra urvalet av sådana arbeten och att påverka formerna för genomförandet. Till kommunala och enskilda arbeten som kan beviljas statsbidrag enligt särskilda regler — en del av dessa har redovisats ovan i avsnitt 8.1.3 — betalar arbetsmarknadsstyrel- sen bidrag efter de grunder som anges i författningen. [ övriga fall utgår för kommunalt beredskapsarbete ersättning med 33 % av de godkända kostnaderna och för enskilt arbete bidrag motsvarande de godkända kostnaderna, med avdrag för arbetets värde för den enskilde. Bidragen kan i särskilda fall höjas eller sänkas.

Beredskapsarbetena kan genom urvalet av objekt ge betydande indirekta sysselsättningseffekter. Tidigareläggning av trafikinvesteringar bidrar till förbättrade lokaliseringsförutsättningar. Uppförande av indu- strilokaler som beredskapsarbete hari många fall skapat förutsättningar för lokalisering av nya företag till en region men har också ökat möjligheter- na att inom olika regioner utveckla redan befintliga företag. I övervägan— den när det gäller valet av projekt har ofta gjorts allmänna regionalpoli- tiska bedömningar, även om hänsynen bla till arbetskraftens lokala bundenhet och till finansieringsförutsättningarna inte alltid medfört en ur regionalpolitisk synpunkt önskvärd rörelsefrihet.

Planeringen av beredskapsarbetena sker fortlöpande. Vid kontakter med kommunala och enskilda byggherrar och med regionala statliga organ inhämtar länsarbetsnämnderna informationer om projekt som med hänsyn till planeringsläge, arbetskraftsbehov och annat bedöms vara lämpliga att utföras som beredskapsarbete. Arbetsmarknadsstyrelsen sammanställer motsvarande uppgifter som lämnas av de centrala statliga verken. Med utgångspunkt från dessa uppgifter och bedömningar av utvecklingen på arbetsmarknaden utarbetar länsarbetsnämnderna årligen förslag till program för beredskapsarbeten inom länen under det kommande budgetåret. Förslagen prövas av länsstyrelsen och blir i det sammanhanget föremål för en vidare regionalpolitisk granskning. Pro- grammen överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen som dels avgör vilka projekt som skall utföras i form av beredskapsarbeten, dels lämnar direktiv för arbetenas genomförande.

Regional fördelning

De sammanlagda statliga, statskommunala och enskilda beredskapsarbete- na omfattade kalenderåret 1960 knappt 400 milj kronor och översteg

budgetåret 1968/19691 för första gången en miljard kronor. Efter en nedgång de båda följande åren steg volymen till 2,4 miljarder kronor budgetåret 1971/1972 för att reduceras till 2,2 miljarder kronor budgetåret 1972/1973. Utvecklingen återspeglas ifigur 8.6 med uppgifter om de totala investeringarna i beredskapsarbeten fördelade på de fyra länsgrupperna.

Skogslänen svarade från 1960-talets början för en betydligt större volym än övriga områden och låg speciellt före budgetåret 1971/1972 på en hög nivå i förhållande till övriga länsgrupper. Skogslänen hade emellertid en stark uppgång redan i början av 1960-talet, samtidigt som ökningstakten för övriga länsgrupper var relativt svag. Det bör observeras att beredskapsarbetena budgetåren 1971/1972 och 1972/1973 hade en större omfattning inom storstadslänen än i länsgruppen södra Sverigez.

Måttenhet: Milj kronor (löpande priser)

1 200 1000 Skogslänen 800 600 Mellersta Sverige Storstadslänen 400 Södra Sverige 200

CMM

År 1960 1963 1966 1969/70 1972/73 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (särskild bearbetning) 1 Redovisningen avser fr o m 1966/67 budgetår. 2 Samtliga belopp anges i s k upparbetad kostnad, dvs statligt bidrag tillsammans med övrig, som regel kommunal finansiering.

Figur 8. 6 Beredskapsarbe- ten (hela investeringskost- naden) med fördelning på länsgrupper kalenderåret 1960 — budgetåret 1972/ 73

Måttenhet: Andel i procent

mor—I_—

50+f_

Storstadslänen

_[__

IIIIIIIIIIIIIIEII

Södra Sverige

% 'In-"|||... "' |

Mellersta Sverige

1

Husbygg- nadsarb

Va-arbe- ten

———l

* Va-arbe— ten

H u sbygg- nadsarb

00

25

0

754——

25

0

Bli

50—,_———T————l

Storstadslänen

Södra Sverige

1 00 ——1————

Hamnar, farleder

Mellersta Sverige

___L—

Hamnar ' ' . Industriella farlederd beredskaps— arbeten Järnvägar industriella beredskaps- arbeten

100 100 &_ 75_%_____.$._ % $ 50 _..ng " oo . Husbygg- '..lndustriella nadsarb 25 Hamnar, begedskaps— tVa—arbe- farleder]: Järnvägar ar eten 'In-"Innu. ligustri- 0 . t' "4llllllå. ! lokaler Skogslänen Skogslänen 100 _ ' Industri- 100 lokaler 75 75 . ' Va- arbe- Industriella ' ten _L beredskaps- 50 Husbygg- 50 arbeten nadsarb 25 25 0 —,—— 0 Budgetår1960/61 1964/65 1968/69 1972/73 1960/61 1964/65 1968/69 1972/73

Figur 8. 7 Beredskapsarbeten efter ändamål med relativ fördelning på länsgrupper budgetåren 1960/61 — I 9 72/ 73

Källa: Arbetsmarknadsstvrelsen (särskild bearbetning)

Tabell 8.3 Industrilokaler uppförda som beredskapsarbete, total investering med fördelning på län, budgetåren 1963/1964— 1968/[969

Län Total investering, Relativ fördelning, 1 OOO-tal kronor procent

Östergötlands 300 0 Älvsborgs 6 010 2 Värmlands 16 082 6 Kopparbergs 21 234 7 Gävleborgs 38 334 13 Västernorrlands 67 322 23 Jämtlands 31 388 11 Västerbottens 36 666 13 Norrbottens 72 131 25

Summa 289 467 100

Det har också varit möjligt att med utgångspunkt från arbetsmarknads- styrelsens primärmaterial genomföra regionala jämförelser på länsgrupps- nivå mellan olika investeringsa'ndamål. Skogslänen hade som en följd av sin dominerande ställning när det gäller den totala volymen för flera typer av arbetenl en stark överrepresentation jämfört med övriga länsgrupper. Det gäller tex husbyggnadsarbetena, bla uppförandet av industrilokaler som beredskapsarbete'z, men också vatten- och avlopps- anläggningar, hamnar och farleder samt järnvägsspår3. Figur 8. 7 visar att skogslänens andel av va-arbetena reducerades från mitten av 1960-talet. Omvänt ökade skogslänens relativa del av de s k industriella beredskapsar- betena, som introducerades budgetåret 1966/67 Och sedan dess vuxit till knappt 120 milj kronor i hela landet.

Industrilokaler för nära 290 milj kronor uppfördes under perioden 1963/1964—1968/1969 som beredskapsarbete. Detta framgår av tabell 8.3, som visar att Norrbottens och Västernorrlands län vardera svarade för omkring 70 milj kronor eller ca 25 %. Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens andelar utgjorde 11—13 %, medan Kopparbergs och Värmlands län hade endast 6—7 % av totalvolymen. 1 övrigt var endast Östergötlands och Älvsborgs län representerade bland de län där beredskapsarbetena utnyttjades för uppförande av industrilokaler perio- den 1963/1964—1968/1969.

8.1.6. Sjukhusbyggande

Sjukhusinvesteringarna finansieras i huvudsak med kommunala medel, men omfattningen och inriktningen regleras genom statliga beslut. Kungl Maj:t ger socialstyrelsen i uppdrag att årligen till socialdepartementet

' Jämförelserna avser inte vägbyggnadsinvesteringar, eftersom dessa behandlats ovan i avsnitt 8.1.2. Inte heller redovisas uppgifter om skogliga arbeten och andra grupper som saknar direkt betydelse för utbyggnad av samhällsbyggnadsfunktioncr- na.

2-lndustrilokaler ingår fr o m budgetåret 1969/1970 igruppen husbyggnad. 3 Fr o m 1969/1970 särredovisas inte hamnar och farleder samt järnväggspår.

redovisa en plan för prioritering av anläggningsarbetena inom sjukvården — läkarstationer, vårdcentraler, sjukhem och övriga sjukhus. Prioritering- en skall enligt Kungl Maj:ts beslut rymmas inom bestämda ramar — för år 1974 har angetts 700 milj kronor samt för åren 1974—1975 en särskild investeringsram när det gäller större sjukhusprojektl. I direktiven till socialstyrelsen framhålls att planeringen skall utformas enligt de riktlinjer som årligen meddelas av socialdepartementets sjukvårdsdelegation.

Socialstyrelsen grundar sina förslag till prioritering på uppgifter om planerade investeringar från sjukvårdshuvudmännen och överlägger bla med arbetsmarknadsstyrelsen om de sysselsättningspolitiska förutsätt- ningarna och konsekvenserna. Beslut om prioritering av investeringarna i sjukhusbyggnader fattas med utgångspunkt från stadgandet i kungörelsen (1971:1205) om byggnadstillstånd för de 5 k oprioriterade byggnadsarbe- tena.

Som framgår av figur 8.5 ökade storstadslänens andel av landstingens totala sjukhusinvesteringar under första hälften av 1960-talet för att sedan reduceras under andra hälften av årtiondet. Skogslänens andel sjönk något i mitten av 1960-talet men har senare stabiliserats. Av de övriga länsgrupperna stärkte även södra Sverige sin position under andra hälften av 1960-talet. För samtliga länsgrupper innebar de redovisade förskjutningarna en successivt förbättrad överensstämmelse mellan sjuk- husinvesteringarnas andel och resp områdens relativa del av befolkningen i riket. Det skall framhållas att primärkommuner utanför landsting och de statliga undervisningssjukhusen inte ingår i redovisningen och att storstadslänen därför till en del är underrepresenterade i materialet.

8.1.7. Bostadsbyggande Bostadsbyggnadsplanens principer

Statsmakternas beslut om bostadsbyggandets omfattning — bostadsbygg- nadsplanen — grundas dels på en bedömning inom nationalbudgetens ram av hur stora resurser som kan avdelas för bostadssektorn, dels på en bedömning av bostadsbyggnadsbehovet och av de befintliga kommunala planerna för bostadsbyggandet. De medel som används för att hålla bostadsbyggandet inom det i bostadsbyggnadsplanen angivna antalet lägenheter är besluten om statliga bostadslån samt besluten om byggnads- tillstånd för bostadsbyggnadsföretag utan statliga lån. Bostadslånens omfattning under ett kalenderår fastställs av riksdagen, medan Kungl Maj:t med stöd av lagen om byggnadstillstånd för icke prioriterade arbeten avgör storleken av byggandet utan statliga lån.

Före år 1969 tog riksdagen årligen ställning till bostadsbyggandets omfattning dels för det löpande kalenderåret, dels preliminärt för ytterligare två kalenderår. Från år 1969 och fram till år 1973 hade bostadsbyggnadsplanen ett femårigt perspektiv. Planen innehöll för varje år ett garanterat program för det statsbclånade byggandet. För vart och

1 Inom den särskilda ramen ryms utbyggnader av Östra sjukhuset i Göteborg samt av Värnamo, Landskrona och Östersunds sjukhus på 300 milj kronor.

ett av de två första åren upptog planen dessutom ett beräknat byggande utan statliga lån samt en projektreserv för det statsbelånade och det icke statligt belånade byggandet. För det tredje året fastställdes en projekt- reserv som endast avsåg det statsbelånade byggandet.

Planen omfattade för de två första åren hela landet, men avsåg för de tre senare åren i princip endast orter med klart expansivt näringsliv och långsiktigt positiv befolkningsutveckling. Till dessa orter räknades enligt bostadsstyrelsens beslut de tre storstadsregionerna och 45 kommunblock. Under planperiodens tredje år skulle delar av det garanterade programmet och projektreserven tillgodose behoven av ett treårigt planeringsperspek- tiv i orter som inte bedömts klart expansiva men där behovet av ramtilldelning klart dokumenterats genom konkreta projekt.

Syftet med denna konstruktion av bostadsbyggnadsplanen var att främja en mer långsiktig planering av bostadsbyggandet och att få en möjlighet att anpassa planen till konjunkturutvecklingen. Ramsystemet inom denna bostadsbyggnadsplan visade sig emellertid vara administrativt svårhanterligt. Syftet att främja en långsiktig planering uppnåddes inte i någon högre grad1 . Samtidigt hade de nya länsstyrelserna erhållit vidgade uppgifter inom samhällsplaneringen och regionalpolitiken på länsplanet. Detta föranledde bostadsstyrelsen att isin anslagsframställning år 1972 begära en omprövning av planens konstruktion och hantering.

Enligt beslut vid 1973 års riksdag har bastadsbyggnadsplanen begrän- sats till att omfatta tre år. Den avser numera hela landet och innehåller de första två åren ett garanterat program för det statsbelånade byggandet, ett beräknat byggande utan statliga län samt en projektreserv omfattande både det statsbelånade och det icke statligt belånade byggandet. Genom projektreserver som ger Kungl Maj:t möjlighet att utvidga de garanterade ramarna sker anpassningar till konjunkturutvecklingen.

Hittillsvarande principer för bostadsbyggandets regionala fördelning

Ramarna för beslut om bostadslån och för beslut om byggnadstillstånd för företag utan statliga lån fördelas på de tre storstadsregionerna och på länen av bostadsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsenz. Statsmakterna har angett vissa grunder för låneramens geografiska fördelning3. Bedömningen av det regionala och lokala bostadsbyggnads- behovet skall vara den primära fördelningsgrunden. Särskild hänsyn skall enligt gjorda uttalanden tas till bostadsbristen istorstadsområdena och andra tätorter samt till det bostadsbyggnadsbehov som kan dokumente- ras i samband med näringslivets expansion. Ramarna skall emellertid också fördelas mellan län och storstadsregioner med beaktande av förutsättningarna att genomföra den erforderliga bostadsproduktionen. Samtidigt skall hänsyn tas till betydelsen av kontinuitet i planeringen och

1 Prop l973:1,bil 13. 2 lv'öre år 1971 fördelades det icke statligt belånade bostadsbyggandet av arbetsmarknadsstyrelsen. 3 Setex cu 1971:12.

i produktionen. Grundprincipen är enligt statsmakternas tidigare uttalan- den att bostadsbyggnadsbehovet, med de modifikationer som möjligheter— na att bygga kan föranleda, skall tillgodoses i samma relativa omfattning i alla kommuner.

Bostadsstyrelsen söker vid fördelningen av bostadsbyggnadsramen mellan länen att väga bostadsbyggnadsbehovets olika komponenter mot varandra: befolkningsutvecklingens faktiska och förväntade förändringar, förekomsten av otillfredsställd efterfrågan på lägenheter, olikheter i hushållsbildningsgraden samt behovet av ersättningsproduktion bl a för avgång av sämre lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet. Bostads- styrelsen beaktar vidare i sina fördelningsöverväganden det bostadsbygg- nadsbehov som kan uppkomma på orter som berörs av riksdagens beslut om utlokalisering av statlig verksamhet. Fördelningen inom länen beslutas av länsstyrelsen efter förslag av länsbostadsnämnden. Vid utformningen av förslaget sker samråd med länsarbetsnämnden. Kommunen utgör den lokala enheten för denna fördelning, som liksom den länsvisa fördelningen skall grundas på bostadsbyggnadsbehovet. Utgångspunkten för bedömningen är innehållet i den regionalpolitiska planeringen, de kommunala bostadsbyggnadspro- grammen samt aktuella planer för industriell och samhällelig utbyggnad. Vidare beaktas planer på sanering av bebyggelse samt möjligheterna att på ett rationellt sätt genomföra större bostadsbyggnadsprojekt.

En mindre del av den fastställda totalramen _ projektreserven eller resurser som inte kommer att utnyttjas i resp län — fördelas av bostadsstyrelsen genom punktvisa insatser först under löpande år. Bostadsstyrelsens beslut fattas med utgångspunkt från framställningar av länsbostadsnämnden och avser i regel både kommun och byggnadsobjekt. Besluten har nästan utan undantag omfattat projekt klara för igångsätt- ning med anknytning till pågående eller omedelbart förestående industri- utvidgningar.

Bostadsbyggandets regionala fördelning — en statistisk översikt

Under 1960-talet med ett starkt stigande bostadsbyggande ägde en betydande regional omfördelning rum i lägenhetsproduktionen. Som framgår av figur 8.8 med uppgifter om antalet nya lägenheter redovisade enligt ERU:s sk funktionella regionindelning ökade bostadsbyggandet under första hälften av 1960-talet framför allt inom kommungruppen primära centra i södra och mellersta Sverige men också inom övriga södra och mellersta Sverige.

De tre storstadsregionerna hade en relativt svag utveckling av bostads- byggandet i början av 1960-talet. Det har framhållits i en analys av bostadsbyggandet i Stockholmsregionen, utarbetad inom Stockholms generalplaneberednings kanslil, att ””cftersläpningen” i huvudstadsregio- nens lägenhetsproduktion orsakats av tendenser till stigande konkurrens

* Åke E Andersson, Göran Tegnér, Lennart Wikberg, Bostadspolitik för Stock- holmsregionen, Stockholms generalplanearbete, Meddelande nr 5 (1970).

Måttenhet: 1000—tal lägenheter

40

Primära centra i södra1 och mellersta Sverige

30

1961 1966 1970

Övriga södra och

Stockholms. , mellersta Sverige

regionen

I

Göteborgs- regionen

20

1 0 Norra tätbygden regionen Figur 8.8 Bostadsbyg- gandet inom storstads— glesbygden regionerna och andra 0 , kommungrupper År 1961 1965 1969 1972 1961 1965 1969 1972 åren 1961—1972

Källa: ERU (särskild bearbetning)

om arbetskraft, kapital och planeringsresurser i lägen med allmän konjunkturuppgång och stabiliseringspolitiskt motiverade restriktioner för investeringsverksamheten. Lägre igångsättningsberedskap än i Göte— borgs- och Malmö-regionerna bedömdes delvis ha varit en orsak till att lägenhetsproduktionen inom Stockholms—regionen i början av 1960—talet, liksom i slutet av 1950-talet, inte ökade isamma takt som inom de båda övriga storstadsregionerna. Den starka befolkningstillväxten i Stock- holms-regionen innebar enligt generalplaneberedningens utredare att bo- stadsstandarden försämrades, Den omfattande saneringen spetsade till situationen, och priset för ökad inflyttning blev en ökad boendetäthet. Lägenhetsproduktionen i Stockholms- och Göteborgsregionerna steg emellertid kraftigt under andra hälften av 1960-talet, medan Malmö-re- gionen hade en jämnare ökningstakt under hela decenniet. Den starka tillväxten av bostadsbyggandet i Stockholms- och Göteborgs-regionerna från år 1966 innehar, som redovisas i figur 8.8, en lägenhetsproduktion för hela riket som snabbt närmade sig och år 1968 översteg 100 000 lägenheter per år. Samtidigt skedde en relativt kraftig försvagning av bostadsbyggandets utvecklingjusti de båda kommungrupper som hade den starkaste uppgången under första hälften av 1960—talet. För primära centra i södra och mellersta Sverige redovisas dock en ökning mellan åren 1965 och 1970, medan övriga södra och mellersta Sverige hade en

nedgång i lägenhetsproduktionen under delperioden 1965—1968.

Övriga södra och mellersta Sverige kunde senare återvinna förlorad terräng och är i själva verket den enda kommungrupp som under redovisningens senare år hade byggvilja för en expanderande bostadspro- duktion. Varken i norra tätbygden eller i norra glesbygden som ända sedan 1960-talets början haft en förhållandevis svag utveckling av bostadsbyggandet skedde någon ökning av lägenhetsproduktionen under 1970-talets första år.

Omfördelningen av bostadsbyggandet i mitten av 1960-talet från primära centra och övriga södra och mellersta Sverige till storstadsregio- nerna, framför allt Stockholms- och Göteborgsregionerna, utgjorde resultatet av en medveten styrning i ett skede med växande men i förhållande till efterfrågan knappa bostadsbyggnadsresurser. Föredragan— de departementschefen framhöll i 1964 års statsverksproposition:

”] detta läge är det angeläget, att en hög produktionsnivå kan upprätthållas även framdeles. I den mån det uppkommer möjligheter att ytterligare öka bostadsbyggandet bör en sådan ökning genomföras. Särskilt viktigt är det att söka åstadkomma större bostadstillskott i de regioner, där efterfrågan på bostäder är störst, i första hand de tre storstadsområdena. Vissa möjligheter härtill torde föreligga, om tillgång- en på byggarbetskraft i dessa områden kan ökas. Ansträngningar bör därför göras att tillföra bostadsproduktionen i storstadsregionerna ökad arbetskraft genom att de byggnadsarbetare, som redan är verksamma inom dessa regioner i högre grad än nu sysselsättes inom bostadsbyggan- det, genom att arbetskraft överföres från sådana områden i landet där sysselsättningssvårigheter för byggnadsarbetarna föreligger och jämvikt inträtt på bostadsmarknaden.”

Statsmakternas beslut om förstärkning av bostadsbyggandet i stor- stadsregionerna tog sig också uttryck i relativt genomgripande förändring- ar i lägenhetsramens länsvisa fördelning. Figur 8.9 med data om lägenhetsproduktionen inom olika län åren 1960—1973 ger en något mer nyanserad bild av förskjutningarna i bostadsbyggandets regionala fördel- ning än den ovan redovisade kommungruppsvisa jämförelsen. Som ett resultat av omfördelningen i ramarna sjönk bostadsbyggandet, räknat i antal lägenheter under två å tre år vid mitten av 1960-talet: i flera län, bla i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län. Lägenhetsproduktionen i andra län, framför allt Södermanlands, Gotlands, Hallands och Örebro län, visade tendenser till stagnation. Endast i Uppsala län fortsatte bostadsbyggandet att öka även under mitten av 1960-talet.

En betydande återhämtning i bostadsproduktionen ägde emellertid rum i flertalet län, framför allt i Östergötlands, Jönköpings och Hallands län under andra hälften av 1960-talet. Samtidigt ökade lägenhetsproduk- tionen i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län också starktl. Det bör uppmärksammas att de flesta län i riket har haft en klar ökningi trendhänseende av bostadsbyggandet under hela perioden från 1960-ta-

11965 års riksdag uttalade att en miljon lägenheter skulle byggas åren 1965—1974.

22 000

Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län

Jönköpings län Kalmar län

Blekinge län

| I Älvsborgs län

Örebro län

Gävleborgs län Västernorrlands län

Västerbottens län Norrbottens län

År1960 62 64 66 68 70 72 1960 62 64 66 68 70 72 1960 62 64 66 68 70 72

Figur 8. 9 Bostadsbyggandet länsvis åren I 960— 19 73

lets början. Vikande tendenser från mitten av decenniet redovisas för Västmanlands och Södermanlands län samt för Stockholms, Uppsala och Göteborgs och Bohus län under 1970-talets första år.

Synpunkter på bostadsbyggandets regionala fördelning i framtiden

Regionala olikheter i näringslivets utveckling kommer även i framtiden primärt att bli avgörande för ramfördelningen. Punktvisa bostadsbygg- nadsinsatser för att säkra möjligheterna till omfattande utvidgningar av industri- och serviceföretag kommer dessutom att kunna få en större andel av lägenhetsproduktionen än hittills. Kraven på kontinuitet i byggandet och i byggplaneringsprocessen kan å andra sidan förhindra drastiska omställningar. De kommunalekonomiska resurserna — förutsätt- ningarna att klara nödvändiga följdinvesteringar — blir sannolikt på många håll en restriktion för möjligheterna att genom ökat bostadsbyg- gande regionalt öka arbetskraftsförsörjningen.

Enligt statsmakternas beslut om den regionala utvecklingen skall bostadsbyggandet inom skogslänen kunna vidgas utöver vad bostadsbygg- nadsplanens ram medger, om det behövs för att tillgodose bostadsbygg- nadsbehov och för att främja den regionala utvecklingen eller sysselsättningen i dessa områden. I enlighet med detta principbeslut har riksdagen under år 1973 beslutat att projektreserven får tas i anspråk inte bara för konjunkturbetingade utvidgningar av bostadsbyggandet i allmänhet utan också för en regionalpolitiskt motiverad ökning av bostadsbyggandet i skogslänen.

Fördelningsarbetet har delvis ändrat karaktär. Tyngdpunkten har förskjutits från prioriteringar mellan län och kommuner till bedömningar av behov och byggvilja. Det skall tilläggas att begreppet ”bostadsbygg- nadsbehov” fått en vidare mening än tidigare när statsmakterna i de senaste regionalpolitiska besluten pekat på att bostadsbyggandets bety- delse för den regionala utvecklingen och det material om samhällsut- vecklingen som utgör grunden för de regionalpolitiska besluten skall beaktas av de bostadspolitiska organen. Under perioder med bättre balans mellan utbudets och efterfrågans storlek än under 1960-talet blir utom byggviljan nyproduktionens sammansättning på olika typer av bostäder och, med ett vidare perspektiv, utformningen av bostadsmiljön i dess helhet också en viktig lokaliseringsfaktor. Den kvalitativa dimensionen i bostadsbyggandet får ut regionalpolitisk synpunkt ökad betydelse vid sidan av de tidigare starkt dominerande kvantitativa aspekterna.

8.1.8. Fömtsa'ttningarna att utnyttja utbyggnaden av samhälls- funtionerna som medel i regionalpolitiken

Utbyggnaden av samhällsfunktionerna har regionalpolitiskt verkande direkta och indirekta effekter. De indirekta effekterna av olika samhälls- funktioners utbyggnad har ofta större sysselsättningsskapande betydelse än de direkta. Skillnaderna kan emellertid som regel endast med svårighet klargöras. Det saknas ännu analyser av de praktiska sambanden mellan

storleken av insatserna i servicehänseende och de regionalpolitiska resultatens omfattning och därmed också godtagbara modeller för beräkning av regionalpolitiskt lämpliga fördelningar av investeringsanslag och ramar inom olika sektorer.

Enbart den ovan i avsnitten 8.12—8.1.7 redovisade regionala fördel— ningen av investeringsutvecklingen för olika offentliga verksamheter ger inte tillräckliga besked om sambanden mellan de faktorer som bestämmer de regionala olikheterna i serviceutvecklingen och skillnaderna i syssel- sättningens fördelning. Fördelningen illustrerar det faktiska utfallet under historisk period. Detta är resultatet av en inverkan från flera olika faktorer: sektorsvisa krav på utbyggnad, ersättning och modernisering av olika anläggningar, planeringsberedskapen inom resp områden och — för statsbidragssektorn —- kommunala initiativ och kommunal investerings- vilja.

Det saknas inte exempel på serviceinsatser som haft regionalpolitisk betydelse. De redovisade svårigheterna att klargöra sambanden mellan investeringar och regionalpolitiska resultat bottnar bl a i problem när det gäller att urskilja effekter på kort och lång sikt. De omedelbara resultaten har som regel spektakulär karaktär och kan hjälpligt dokumenteras. Sträcker man ut perspektivet 10—20 år bakåt eller framåt i tiden blir svårigheten större. Utbyggnaden av olika servicefunktioner vävs på lång sikt samman i ett mönster där detaljerna i utbyggnaden ochi de enskilda företagens lokaliseringsmotiv mer sällan kan direkt relateras till varandra. Det är ju för övrigt först på längre sikt som samhällsfunktionernas utbyggnad ger de önskvärda effekterna. Det långa perspektivet får emellertid inte skymma det korta —— varken i utvärderingen eller i den fortsatta praktiska verksamheten. Det är nödvändigt att i olika situa- tioner genom improvisation och förändringar i planeringen söka uppfylla plötsliga och speciella fordringar för att en utbyggnad inom primärnäringarna skall kunna komma till stånd inom regioner där behov av en expansion eller differentiering i sysselsättningsunderlaget föreligger.

Spänningar mellan olika planeringssektorer, ofullkomligheter i bered- skapen eller tex finansieringssvårigheter kommer även i framtiden att kunna lägga hinder i vägen för en regionalpolitiskt motiverad utbyggnad av samhällets servicefunktioner. De ovan redovisade planeringssträvande- na — statsmakternas beslut om den regionala utvecklingen, det regional- politiska handlingsprogrammet, Kungl Maj:ts cirkulärskrivelse till de statliga myndigheternas och fortsatta planeringsinitiativ, bl a Läns- planering 1974 och den regionala trafikplaneringen — markerar en ny fas i samordningen av verksamheten inom den offentliga sektorn. Sannolikt kommer de väsentliga praktiska resultaten å andra sidan att ligga relativt långt fram i tiden och kan knappast bidra till att lösa problem på kort sikt. Förutsättningarna varierar också mellan olika delar av landet när det gäller strävandena att genom utbyggnad av samhällsservicen realisera den regionalpolitiska målsättningen. En rad län i södra och mellersta Sverige har i sina bedömningar inom ramen för Länsprogram 1970 funnit att tyngdpunkten i behovet av åtgärder ligger just på utbyggnaden av samhällets servicefunktioner. Skogslänen hari sina redovisningar tvärtom

betonat att förbättringen av serviceutrustningen inte kommer att medföra tillräcklig stimulans — det fordras framför allt stödåtgärder som tar sikte på att förbättra företagens finansiella förutsättningar.

8.2. Lagstiftning om etablering och utbyggnad av miljö- störande industri och annan verksamhet

8.2.1. Inledning

Lokalisering och utbyggnad av industri och jämförlig verksamhet som tar i anspråk eller förändrar naturresurser regleras i

(l) miljöskyddslagen (19691387); (2) vattenlagen (19182523).

Vidare finns en rad speciallagstiftningar som genom kravet på koncession ger samhället möjlighet att pröva lämpligheten av vissa omgivningspåverkande anläggningar, bl a

(3) väglagen (19712948); luftfartslagen (1957z297); atomenergilagen (1956z306); strålskyddslagen (19381110); lagen innefattande bestämmelser om elektriska anläggningar (1902: 71); gruvlagen (19581314): lagen ang stenkolsfyndigheter m m (1886146); uranlagen (1960:679); lagen om kontinentalsockeln (19662314); ledningsrättslagen (197321144).

Slutligen innebär

(4) byggnadslagen (19472385) genom kravet på upprättande och fast— ställelse av general— eller detaljplan för reglering av markanvändningar vissa förutsättningar att i det enskilda fallet styra lokaliseringen av verksamhet som tar i anspråk eller förändrar knappa naturresurser.

För att tillgodose behovet av en samordning i prövningen av ärenden om lokalisering av miljöstörande industri enligt byggnadslagen och miljöskyddslagen beslutade 1972 års riksdag om kompletteringar av dessa senare lagar. De nya bestämmelserna —— en del av statsmakternas ställningstaganden när det gäller den fysiska riksplaneringen — betrakta- des ursprungligen som provisoriska och skulle vidareutvecklas av bygglag- utredningen.

I föreliggande avsnitt redovisas innehållet i miljöskyddslagen samt byggnadslagens bestämmelser om lokalisering av industriell och annan verksamhet som förbrukar naturresurser. Vidare behandlas de hittillsva- rande erfarenheterna när det gäller tillämpningen av miljöskyddslagstift-

ningen avseende industriell verksamhet inom storstadsregionerna. Avsnit- tet innehåller slutligen en redogörelse för innebörden i statsmakternas beslut om den fysiska riksplaneringen hösten 1972 och en kort sammanfattande utvärdering, bl a synpunkter på de framtida lokalise- ringsförändringar inom den miljöstörande verksamheten som kan bedö- mas ha intresse för utredningens regionalpolitiska ställningstaganden.

8.2.2. Regler och erfarenheter före 1972 års beslut om fysisk riksplanering

Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser om tillåtlighet och tillstånds- prövning till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar, som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller annan anläggning] . Åtgärd eller verksamhet som faller inom lagens tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet.

Tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen har i huvudsak följande inne- håll:

El För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 5); El För att motverka olägenheter av miljöfarlig verksamhet skall vidtas försiktighetsmått i den utsträckning som är skälig. Med försiktighets- mått avses tex reningsanordningar och andra skyddsåtgärder. Till försiktighetsmått räknas också begränsning av den miljöfarliga verk- samheten (5 ä); [1 Om miljöfarlig verksamhet kan befaras medföra väsentlig olägenhet trots att alla skäliga försiktighetsmått iakttas får verksamheten utövas bara om det föreligger särskilda skäl (6 €); D Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust uppkommer från naturvårdssynpunkt eller att liknande allmänt intres- se skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Kungl Maj :t kan dock lämna tillstånd till verksamheten, om den är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt (6 'g').

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet kan hos koncessionsnämnden för miljöskydd ansöka om tillstånd till verksamhe- ten. Kungl Maj :t har för en rad verksamhetsgrenar med stöd av bemyndi- gande i lOå miljöskyddslagen föreskrivit skyldighet för företagen att inhämta tillstånd (koncessionsplikt). I miljöskyddskungörelsen (19691388) redovisas i 38 punkter de olika slag av industrier och andra

anläggningar — se tablå 8.1 — som inte får anläggas utan tillstånd. Koncessionsplikt gäller även vid ändring av de uppräknade anläggningar- na.

Naturvårdsverket har dispensrätt för all verksamhet som är konces—

1 Utom bestämmelserna i miljöskyddslagen gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsovårds-, byggnads— och naturvårdslagstiftningen. Prövningsmyn— digheterna på miljöskyddsområdet skall således beakta bestämmelser i annan lagstiftning som är av betydelse för miljöskyddet, liksom de organ som tillämpar annan lagstiftning skall beakta de regler som har betydelse ur miljöskyddssynpunkt.

sionspliktig. Företaget kan alltså i dessa fall, i stället för att söka tillstånd hos koncessionsnämnden, begära dispens av naturvårdsverket. Om natur- vårdsverket beviljar dispens skall i beslutet anges de villkor och föreskrifter som verket anser bör gälla. För vissa typer av verksamhet har naturvårdsverkets dispensbefogenhet delegerats till länsstyrelserna. Ett dispensbeslut eller ett avslag på en dispensansökan kan inte överklagas. Vägras dispens måste företaget begära koncessionsnämndens tillstånd.

Miljöskyddslagen är i grunden ett instrument avsett att förhindra lokalisering eller utbyggnad av verksamheten inom regionen. Miljöskydds— lagen ger emellertid samhället begränsade möjligheter att vid lokalisering av miljöstörande verksamhet välja mellan olika platser och därmed att aktivt möjliggöra en lämplig placering eller att för viss plats beakta behovet att reservera utrymme för annan industri som det längre fram kan visa sig angeläget att förlägga till samma plats.

Tablå 8.1 Industrier och andra anläggningar som enligt miljöskyddskungörelsen (l969z388) ej får anläggas utan tillstånd eller dispens

Gruva eller anrikningsverk Sintrings-, järn- eller stålverk eller ferrolegcringsverk Metallverk eller metallraffinaderi Anläggning för ytbehandling av metall Cementfabrik Anläggning för framställning av kalk genom skifferbränning Mineralullsfabrik Träsliperi, pappersbruk, cellulosa— eller wallboardfabrik Sockerfabrik Stärkelsefabrik Mejeri, torrmjölk- eller glass- fabrik Slakteri, köttkonservfabrik eller dcstruktionsanläggning I-'iskmjöls- eller fiskoljefabrik eller fabrik för beredning eller konservering av fisk Fabrik för beredning eller konser— vering av grönsaker, rotfrukter, frukter eller här

Margarinfabrik

Jästfabrik Benmjöls- eller hudlimsfabrik Bryggeri, maltfabrik Fabrik för beredning eller färgning av textilier, ulltvätteri Tvättinrättning för mer än 10 000 kg tvättgods per dygn Garveri eller annan anläggning för Skinnberedning

Fabrik för framställning av baske— mikalier Fabrik för framställning av gösel- medel Fabrik för framställning av plast, konstfiber eller syntetiskt gummi Gummifabrik Kimröksfabrik Läkemedelsfabrik Krut- eller sprängämnesfabrik Fabrik för raffinering av oljor eller fetter Fabrik för framställning av färg, harts, fernissa eller lösningsmedel Tvättmedelsfabrik Fabrik för framställning av bekämp- ningsmedel

Atomkraftanläggning

Ångkraftanläggning eller annan en- läggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt översti— gande 50 MW Kol— eller spaltgasverk Anläggning för behandling eller de- ponering av avfall, om den tillförda avfallsmängden överstiger 50 ton om året, eller anläggning för behandling av oljeavfall eller annat specialav- fall Anläggning för djurhållning med utrym- me för mer än 1 000 slaktsvin eller 10 000 fjäderfän Anläggning för torkning av animalie- producerad gödsel

Miljöskyddslagens tillämpning1 har inom Stockholms-regionen med- fört att en rad företag under senare år ålagts investeringar för att kunna tillgodose ökade krav bla när det gäller reningen av det industriella avloppsvattnet. Vid flertalet produktionsställen har uppenbarligen också funnits ekonomiska möjligheter till dessa utvidgade åtaganden. Endast två företag har med hänsyn till kraven i koncessionsärendet — inom ramen för överväganden om den fortsatta driften av verksamheten — kommit att diskutera en omlokalisering till orter utanför Stockholmsre- gionen. Ett 10-tal industriföretag i regionen har däremot, utom övriga villkor, accepterat en tidsbegränsad användning ——som regel 5—-10 år. Fortsatta utredningar med utgångspunkt från erfarenheterna av vidtagna reningsåtgärder kommer att slutligt avgöra om dessa företag, med oförändrade produktionsmetoder, skall välja annan lokalisering inom eller utom Stockholms-regionen efter prövotidens slut.

Industrier med miljövårdsproblem inom Stockholms-regionen är i regel företag med äldre tillverkningsmetoder. Ytbehandlingsverkstäderna utgör en särskild problemgrupp, men i övrigt existerar inga speciella bransch— svårigheter. Ett generellt miljövårdsproblem för näringslivet inom regio- nen är transporterna av avfallet till uppsamlingsplatser och destruktions— eller återvinningsanläggningar. För en rad restprodukter föreligger be- tydande praktiska svårigheter i avfallshanteringen, vilket komplicerar företagens val av utbyggnads- och lokaliseringsalternativ inom regionen. Inte heller inom Göteborgs- eller Malmö-regionerna har miljöskyddsla- gens tillämpning resulterat i någon mer omfattande omlokalisering. Flera mindre ytbehandlingsindustrier har haft svårigheter att lösa avloppspro- blemen men som regel kunnat erbjuda lösningar som accepterats vid dispensprövningen. Det skall framhållas att den obligatoriska anslutning- en till det kommunala avloppsnätet för en rad företag inom olika branscher i Göteborg medfört förhållandevis betydande kostnader. Dessa kostnader har emellertid inte i något fall medfört nedläggelse eller omlokalisering.

Förändringarna är således begränsade, vilket är ett uttryck för att de ansvariga miljövårdsorganen i första hand sökt komma överens med företagen om förbättringar i tillverkningsprocesser och reningsanordning- ar. [nga nyetableringar uppges ännu ha förhindrats inom storstadsregio- nerna som en följd av de villkor samhället ställt upp i ärenden prövade enligt miljöskyddslagen. Det skall framhållas att bestämmelserna tilläm- pats endast ett fåtal år. Genomgången och granskningen av befintliga industriers vatten- och luftvårdande anordningar är tidsödande och förhållandena har ännu inte kunnat prövas vid alla produktionsställen.

1 Den följande beskrivningen av tillämpningen är baserad på faktauppgifter och synpunkter redovisade av företrädare för naturvårdsenheterna inom resp länsstyrel- scr.

8.2.3 1973 års lagstiftning om lokalisering av miljöstörande industri och annan verksamhet

För en rad induStrilokaliseringar med betydande regionalpolitiska konse- kvenser fordras, som redovisats, en prövning av tillåtligheten enligt miljöskyddslagen. En fastställd plan enligt byggnadslagen måste praktiskt alltid föreligga och vidare kan ofta krävas en tillåtlighetsprövning enligt andra lagar, tex vattenlagen. Prövningen enligt miljöskyddslagen och vattenlagen sker hos olika organ. Avgörandena skall under vissa villkor underställas Kungl Maj:t eller kunna föras till Kungl Maj:t genom besvär.

Lokalisering av industrier som tar i anspråk naturresurser som det råder särskild knapphet på och som är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande anspråk prövades tidigare med utgångspunkt från över- siktliga planeringsmål på riksnivå. Arbetet var emellertid oenhetligt. Den första prövningen av utbyggnaderna kom att ske enligt olika lagar. Det föreföll som om tillfälligheter närmast avgjort ordningen. Lokaliseringen av det nya raffinaderiet till Brofjorden, norr om Lysekil, prövades ursprungligen som planärende, medan tex förläggningen av ett värme- kraftverk till Hogdal, norr om Strömstad, först aktualiserades som ett miljöskyddsärende.

Erfarenheten visade att lagreglerna inte alltid medgav en diskussion om lokaliseringen av sådana industrier på ett ur samhällets synpunkt tillräckligt tidigt stadium och inte heller på grundval av en allsidig bedömning. Industrin hade ofta gjort sitt lokaliseringsval och drivit sina förberedelser mycket långt, innan de tillståndsbeviljande organen fick tillfälle att göra sin prövning. Detta bedömdes som otillfredsställande ur samhällets synpunkt men givetvis också som en nackdel ur industrins synpunkt, om det efter en kostnadskrävande planläggning visade sig att den tilltänkta lokaliseringsorten inte kunde tas i anspråk. Risk kunde också finnas, framhölls det, att tidsfaktorn tvingade fram en förläggning av verksamheten till en plats som visserligen inte är olämplig men från samhällelig synpunkt ändå inte bedöms som den mest lämpliga.

För att möjliggöra en prövning vid lämplig tidpunkt och en allsidig bedömning av lokaliseringsvalet för industri av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar beslutade statsmakterna år 1972 om ändringar i byggnadslagen och miljöskyddsla- gen. De ändrade reglerna innebär att Kungl Maj:t övertagit beslutanderät- ten idessa lokaliseringsfrågor från de i normalfallen beslutande myndig- heterna. Valet av lokalisering skall från början aktualiseras hos Kungl Maj:t som gör de avvägningar som fordras med hänsyn till olika samhälleliga mål, bla hushållning med knappa naturresurser, hög och jämn sysselsättning, ekonomisk tillväxt och regional balans.

Företag skall hos Kungl Maj:t (bostadsdepartementet) ansöka om tillstånd till lokalisering eller utvidgning. Kungl Maj:t kan i särskilda fall medge undantag från prövningsskyldighet om verksamheten inte bedöms vara av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Företag har möjlighet att i förväg få besked om Kungl Maj:t avser att genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen. Det

åligger vidare varje statlig myndighet att till Kungl Maj:t anmäla behov av sådant beslut när myndigheten fått veta att konkreta lokaliseringsförbe- redelser vidtagits.

Den allsidiga prövning som är huvudsyftet med den nya handläggnings- ordningen förutsätter i normalfallet att utlåtande inhämtas från sakkun- niga myndigheter och från olika organisationer. Koncessionsnämnden skall yttra sig över lokaliseringsfrågan med hänsyn till de krav som ställs i miljöskyddslagen. Kommunens ställningstagande är också ett nödvändigt beslutsunderlag. Andra myndigheter som regelbundet hörs är vägverket, naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, planverket, industriverket och länsstyrelsen. Bland organisationerna bereds LO samt industriförbun- det med berörda branschorgan tillfälle att redovisa synpunkter — i regel också sammanslutningar som representerar olika naturvårdsintressen.

Lokaliseringen av den industri det gäller är enligt statsmakternas bedömning i första hand en planfräga. Bestämmelsen om Kungl Maj:ts prövning av lokaliseringsfrågan, avsedd att möjliggöra en auktoritativ samhällelig bedömning på ett tidigt stadium i planeringsprocessen, har placerats i byggnadslagen (l972z775):

”Är valet av plats för industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentill- gångar, skall verksamhetens lokalisering prövas av Konungen. Konungen föreskriver vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas Konungens prövning och kan även föreskriva sådan prövning beträffande viss verksamhet som avses i första punkten.

Tillsånd enligt första stycket till lokalisering får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Konungen kan föreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna intressen.”

(Byggnadslagen 136 a %) Förhållandet mellan byggnadslagen och miljöskyddslagen regleras genom ett tillägg i den senare lagstiftningen (19722782):

”Skall frågan om lokalisering av viss verksamhet enligt 136 & & byggnadslagen (19472385) prövas av Konungen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.”

(Miljöskyddslagen 9 &)

Genom Kungl Maj:ts beslut har i särskild kungörelse (1972z78l) angetts vilka typer av företag som är underkastade den särskilda lokaliseringsprövningen:

[! Järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk; El Träsliperi, pappersbruk och cellulosafabrik: El Fabrik för framställning av petrokemiska produkter; CI Fabrik för raffinering av råoljor;

El Atomkraftanläggning;

CI Anläggning för upparbetning av atombränsle; El Ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW; El Fabrik för framställning av gödselmedel; El Cementfabrik.

Kungörelsen behandlar sådana verksamheter som under alla omständig- heter är av intresse från riksplaneringssynpunkt. Med hänsyn till svårigheterna att ange vilka utvidgningar av befintlig verksamhet som har "väsentlig betydelse för markhushållningen” avser kungörelsefallen bara nyanläggning. Särskild prövning enligt 136 a 5 av projekt som avser expansion av befintliga anläggningar —— och även nyanläggning av annat slag än som anges i kungörelsen — fordrar att Kungl Maj:t i de enskilda fallen fattar beslut om sådan prövning.

Generalplanen är det planinstitut som i första hand skall brukas för att inom den fysiska riksplaneringens ram säkerställa bevarandet eller utnyttjandet av vissa markområden av riksintresse och till dessa hörande naturresurser. Prövningen av generalplan har genom beslutet vid 1972 års riksdag i administrativt hänseende blivit densamma som för detaljplan. Generalplanen antas av kommunfullmäktige men skall fastställas av länsstyrelsen. Föreligger särskilda skäl skall länsstyrelsen underställa planen Kungl Maj:ts prövning. Generalplan som omfattar lokalisering för vilken fordras särskild prövning enligt 136 aä skall också underställas Kung Maj:t. Bestämmelsen återfinns i byggnadslagen 10 å, som också fastslår att Kungl Maj:t får besluta att generalplan för att tillgodose allmänt riksintresse, skall finnas för visst område och att planen skall vara helt eller delvis fastställd. Även sådan plan skall underställas Kungl Maj:ts prövning.

8.2.4. Miljöskyddskraven och den framtida lokaliseringen av miljöstörande industri

Statsmakternas beslut om den fysiska riksplaneringen hösten 1972 innebär en klar anvisning om att stor restriktivitet skall iakttas när det gäller lokalisering av miljöstörande industri till högexploaterade kuster. Ställningstagandena innehåller också mer preciserade riktlinjer för olika områden, bl a storstadsregionernas kustavsnitt. Det framhålls beträffande Göteborgs-regionens centrala delar att en begränsning i den fortsatta utbyggnaden av miljöstörande verksamhet är nödvändig eftersom närmil- jön redan blivit hårt belastad av tung industri. Hänsyn bör också tas till önskvärdheten att dämpa storstadstillväxten och att främja en god differentiering av arbetsmarknaden. För Stenungsunds-området, i norra delen av Göteborgs-regionen, har det bedömts angeläget att tillgängliga markresurser reserveras så att en fortsatt utbyggnad av industrin inte förhindras genom olämpliga markdispositioner. De undersökningar av vattenrecipienten som bedrivits i området under lång tid visar enligt statsmakternas uttalanden att någon ökning av mängden förorenande utsläpp inte bör tillåtas. Även närmiljön måste beaktas vid överväganden om ytterligare industriutbyggnad i Stenungsund. En fortsatt utbyggnad i området är därför beroende av i vilken mån de befintliga anläggningarnas föroreningsutsläpp kan nedbringas eller förorenande anläggningsdelar vid utbyggnad kan ersättas av nya enheter med mindre omfattande utsläpp.

När det gäller Malmö-regionen betonas att markkonkurrensen och föroreningssituationen — för övrigt i hela Öresunds-området — inte tillåter etablering av omgivningspåverkande anläggningar. Det framhålls å

andra sidan att mark för lokalisering av utrymmeskrävande men ej miljöstörande industri bör säkras i anslutning till befintliga tätorter längs öresundskusten, så att orörda naturområden eller mark av stort värde för andra ändamål inte behöver tas i anspråk. Inom Stockholms-regionen har Nynäshamn utpekats som en punkt där markområden för omgivningspå- verkande industri bör reserveras. Restriktioner gentemot lokalisering av vissa industrityper kan finnas. Avgöranden får emellertid träffas, fram- hålls det, med utgångspunkt från förutsättningarna och konsekvenserna i de enskilda lokaliseringsfallen.

Generellt gäller om de högexploaterade kusterna i landet att miljöstö- rande industri inte bör tillåtas annat än i anslutning till de anläggningar som redan finns där. Det innebär att mark på vissa platser vid de högexploaterade kusterna bör reserveras för de typer av industri som statsmakternas riktlinjer behandlar: Lysekil, Stenungsund, Värö, Karls- hamn, Norrköping samt Nyköping-Oxelösund. Förläggning av miljö- störande verksamhet till västkusten bör tillåtas bara om starka samhälls- ekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan lökalisering.

De sk obrutna kusterna skall enligt statsmakternas riktlinjer helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. Det gäller norra Bohusläns skärgård, norra Smålands och Östergötlands kust samt Ångermanlands kust mellan Ångermanälven och Köpmanholmen. Dessa kuster bör användas för fritidsändamål och deras vetenskapliga naturvär- den skyddas. Vid övriga kuster bör på många ställen miljöstörande industri kunna lokaliseras utan större konflikter med naturvårds- eller fritidsintressen.

' 8.2.5 Tillämpningen av 136 a 5? byggnadslagen

Tillämpningen av 136a5 innebar fram till den 1 maj 1974 att fem ärenden prövats av Kungl Maj:t och erhållit tillstånd till utbyggnad: massa- och pappersindustrier i Vallvik, Norrköping, Skutskär och Obbola (Holmsund) samt en petrokemisk industri i Stenungsund.

Vid samma tidpunkt hade beslut fattats om prövning av ytterligare 19 ärenden. Sex av dessa avsåg etablering och utbyggnad av oljeraffinaderier, fyra ärenden utbyggnad av massa- och papperstillverkning och tre ärenden expansion av petrokemisk industri. Tre företag hade ansökt om tillstånd att få etablera tillverkning av oljeborrningsplattformar. Slutligen förelåg i maj 1974 beslut om att ansökningar om utbyggnad av ett kärnkraftverk, etablering av ett ångkraftverk samt uppförande av en anläggning för beredskapslagring av olja skulle avgöras av Kungl Maj:t enligt 136 a 5.

De planerade och beslutade anläggningarnas läge, figur 8.10, visar att spridningen är relativt stor längs ostkusten, medan etableringarna vid västkusten skulle komma att koncentreras till några få områden. Flertalet raffinaderiutbyggnader har aktualiserats vid västkusten: Göteborg och Lysekil. Etableringen av de tre anläggningarna för tillverkning av oljeborrningsutrustningar skulle enligt redovisade planer ske i norra Bohuslän, medan den petrokemiska industrins utbyggnad av företagen

Figur 8.10 Lokalise- ring av miljöstörande verksamhet — .'ärenden enligt [36 a & BL prö- vade och under pröv- ning 19 74 -— 05 —-01 . (Exkl en anläggning för bered- skapslagring av olja)

Källa: Bostadsdepartementet, PM 1974—05—01

planerats kunna genomföras i Stenungsund. Flertalet ärenden om etablering/utbyggnad av massa- och pappersindustrier avser anläggningar vid ostkusten, företrädesvis i norra Sverige.

Nio av sammanlagt 24 etableringar/utbyggnader berör storstadsregio- nerna. Det kan antas att ärenden behandlade enligt 136 a % även i fortsättningen blir förhållandevis få—speciellt de som kommer att aktualiseras inom storstadsregionerna eller inom andra områden med en omfattande och differentierad arbetsmarknad. Produktionsprocesserna är i flertalet fall starkt kapitalintensiva och kommer i varje fall inte att ställa några mer omfattande krav på ökad sysselsättning inom expansiva regioner. Tvärtom kan restriktiviteten vid prövningen av utbyggnader av större anläggningar regionalt komma att leda till en minskad sysselsätt- ning — genom nedläggelser, omlokaliseringar och rationaliseringar av driften. Valet av lokaliseringsorter för dessa stora industrianläggningar har endast punktvis förutsättningar att medverka till en stabilisering av

sysselsättningsunderlaget i områden med en vikande befolknings- utveckling.

8.3. Byggnadsregleringen under 1940- och 1950-talen

8.3.1. Tillkomst och tillämpning

Slutet av 1930-talet präglades av en omfattande byggnads- och anlägg- ningsverksamhet. Med andra världskrigets utbrott följde en påtaglig åtstramning i investeringarna. Bostads- och industribyggandet reducera- des drastiskt åren 1940 och 1941 men uppvägdes delvis av ökande militära anläggningsarbeten. Statliga och kommunala stödåtgärder avsed- da att motverka den växande bostadsbristen ledde till en stark uppgångi byggandet redan efter ett par år. Samtidigt ökade uppförandet av industrilokaler. Byggnads- och anläggningsverksamheten steg åter till den relativt höga förkrigsnivån.

Investeringstillväxten innebar en arbetskraftsbrist som skärptes genom inkallelser och fortsatt uppgång i rustningsproduktionen. De växande arbetskraftsanspråken och stigande svårigheter att tillgodose behoven av byggnadsmaterial resulterade under år 1942 i en prövning av olika arbetens angelägenhet inom kristidslagstiftningens ram. Med utgångs- punkt från dessa regleringserfarenheter infördes år 1943 en lag (1943: 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete1 .

Även efterkrigstiden präglades av omfattande knapphet på arbetskraft och råvaror och gjorde det nödvändigt att fördela byggarbetsobjek- ten över längre tidsperioder. Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skulle komma att gälla under återstoden av 1940-talet och praktiskt taget hela 1950-talet. Den förlängdes årsvis2 genom särskilda riksdagsbeslut men utan större förändringar i form eller innehåll. Detaljföreskrifterna reviderades emellertid kontinuerligt genom förändringar i tillämpnings- kungörelsen och andra bestämmelser för handläggningen. Förändringarna innebar framför allt en stegvis upplösning av tillståndstvånget efter hand

1 som arbetskraftssituationen och materialtillgången förbättrades. ' Byggnadsregleringen omfattade från början praktiskt taget all bygg- nads- och anläggningsverksamhet. Undantag gjordes för arbeten som kunde bedrivas med en arbetsstyrka på tre personer eller mindre3 :

— — - ”Uppförande av hus av alla slag, rivning av hus samt schaktning för husbyggnad,

anläggande av väg, järnväg, spårväg eller annan större fast transportan- ordning eller av bro, hamn, farled, flottled, kraft-, vatten- eller

' Prop l943:324. 2 1956 års riksdag beslutade att förlänga lagen i två år. Chefen för finansde- partementet hade år 1955 tillkallat sakkunniga för att utreda olika frågor om den fulla sysselsättningens ekonomi, den sk stabiliseringsutredningen. Byggnadsregle- ringen som ekonomiskt—politiskt instrument förutsattes komma att behandlas av utredningen och i avvaktan på dessa överväganden kunde lagen ges en längre giltighet än tidigare.

3 Genom skärpning av lagstiftningen i juni 1946 kom tillstånd under en tid att krävas även för de 5 k tremannabyggena.

avloppsledning, gata eller park, utförande av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,

så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete å byggnad eller anläggning, som nu sagts.”

Efter hand kunde olika delar av byggnadsinvesteringarna undantas från regleringen]. Kungl Maj :t meddelade generellt byggnadstillstånd för vissa slag av arbeten eller för arbeten av mindre omfattning. Detta var ett uttryck för att resurserna hade ökat och att tillståndstvånget till viss del, särskilt i vissa regioner och under speciella konjunkturskeden, kunde undvaras. Men det fanns självfallet också en strävan att förenkla och hålla nere administrationen av en reglering som skulle ha ökat i volym i takt med investeringsverksamhetens allmänna tillväxt. Förenklingen av admi- nistrationen tog sig också det uttrycket att beslutanderätten i fler och fler ärenden flyttades från Kungl Maj:t till arbetsmarknadsstyrelsen och från central nivå till länsarbetsnämnderna.

Samtidigt stod regleringssystemet under häftig debatt. 1949 års investeringskommitté pekade i sitt betänkande (SOU 195316) på de omfattande praktiska svårigheterna i samband med handläggningen av ärenden om byggnadstillstånd, bl a bristen på överblick över tillgång och efterfrågan på olika byggresurscr. Kommittén argumenterade för en successiv övergång till generellt verkande ekonomiska styrmedel. De konkreta förslagen vann inte gehör varken hos remissinstanserna eller hos statsmakterna. Utredningens dokumentation och analys anses emellertid ha haft en betydande inverkan på takten i den fortgående uppmjuk- ningen av byggnadsregleringen under 1950-talet.

Som framgår av figur 8.11 ökade antalet ansökningar om byggnadstill- stånd mycket starkt under slutet av 1940-talet. År 1950 registrerades drygt 67000 nya ansökningar. Samtidigt beviljades omkring 53 000 tillstånd. Båda antalen reducerades starkt under de kommande åren. Efter genomförda lättnader i regleringen inkom och beviljades år 1954 drygt 10 000 ansökningar. Trots ökad investeringsverksamhet stabilisera- des regleringen på nivån 10 000 byggnadstillstånd från mitten av 1950-talet.

_Den reglerade verksamhetens byggnadsvolym förändrades inte på samma sätt som antalet tillstånd, bl a beroende på att uppmjukningen i första hand avsåg det stora antalet mindre arbeten. Tillståndsgivningen motsvarade år 1948 arbeten för i runt tal 1,8 miljarder kronor. Efter en klar ökning i trendhänseende utgjorde den totala volymen reglerade arbeten är 1958 totalt 5,8 miljarder kronor. Den redovisade tillväxten avser löpande priser. Uppgången räknat ifasta priser begränsades till en knapp fördubbling perioden 1944—1958.

Under 1940-talet var praktiskt taget hela den svenska byggnadsverk-

1 År 1949 ändrades föreskrifterna så att uppförande av ekonomibyggnad avseende jordbruksfastighets eget behov samt reparations- och förbättringsarbete på en- eller tvåfamiljshus med vissa undantag kunde utföras utan byggnadstillstånd. År 1952 undantogs bl a förbättringar av sommarstugor och tillbyggnader av småhus och följande är alla arbeten avseende hus för högst två familjer. År 1958 beviljades generellt byggnadstillstånd även för flerfamiljshus.

Måttenhet: 1000tal ansökningar 80

70

60

50

40

30

20

Belsut fattade av Kungl Maj:t eller AMS

. Beviljade Inkomna

l'uuul

10

|__"!— lT—f ITF-;

År 1944 1946 1948 1950 1952 1954 1956 1958

Figur 8.11 Inkomna och beviljade ansökningar om byggnadstillstånd Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens årliga verksamhetsberättelser åren 1944 — 1958

samheten reglerad. Vid slutet av 1950-talet hade andelen minskat till omkring hälften. Tillståndsgivningen följde i stort en för varje år upprättad investeringsram med särskilda kvoter för olika sektorer, tex bostadsbyggande och olika industrigrenar. Avvikelser från ramen blev möjliga när tillstånden inte utnyttjades i den utsträckning som förutsattes vid besluten och blev nödvändiga när bristen på arbetskraft och material accentuerades. En drastisk inskränkning av tillståndsgivningen, det 5 k byggstoppet, genomfördes under andra halvåret 1947 när det visat sig att resurserna inte motsvarade efterfrågan.

8.3.2. Byggnadsregleringen ilokaliseringspolitiken — principer

1943 års byggnadsreglering hade ursprungligen till syfte att hålla de samlade byggnadsinvesteringarna inom de ramar som tillgängliga resurser representerade. Ett annat syfte, som efter hand fick växande betydelse, var att åstadkomma en säsongutjämning. Detta utgjorde också ett motiv för att förlänga lagens giltighet, när behovet av en investeringsbegränsan- de reglering vid slutet av 1950-talet inte längre förelåg.

Ett tredje syfte med byggnadsregleringen — som inte heller hade förutsetts i förarbetena till den ursprungliga lagstiftningen — blev att

åstadkomma en begränsning av näringslivets utveckling i storstadsregio- nerna. Expansionen skulle i stället förläggas till delar av landet med behov av utökat sysselsättningsunderlag. Byggnadsregleringen kom redan under 1940-talet att utnyttjas i strävandena att påverka industribyggan— dets men delvis också bostadsbyggandets och övriga anläggningsarbetens fördelning inom landet.

Statsmakterna uttalade ursprungligen ingen mening om att byggnads- regleringen skulle brukas även som ett lokaliseringsinstrument men accepterade uppenbarligen förfarandet. Ett formellt uttalande om regle- ringens lokaliseringspolitiska användning skulle inte göras förrän i början av 1950-talet. Den är 1947 tillsatta utredningen angående näringslivets lokalisering behandlade isitt betänkande1 frågan om tillståndsgivning för att hindra lokaliseringar som kunde bedömas olämpliga ur samhällets synpunkt. Utredningen framhöll att en etableringskontroll var förenad med åtskilliga praktiska svårigheter och ansåg att det var för tidigt att ta slutlig ställning. Frågan om ett tillståndstvång borde vila till dess det klarlagts dels vilka resultat och erfarenheter förslagen till utvidgning av den lokaliseringspolitiska verksamheten kunde ge, dels om och i vilken form den gällande byggnadsregleringen skulle kvarstå.

Utredningens förslag behandlades vid 1952 års riksdag som beslutade att företagen borde påverkas i sitt lokaliseringsval genom upplysning och rådgivning från samhällets sida. Tillståndsgivning för att hindra etablering och utvidgning på olämpliga orter ansågs inte nödvändig. Så länge byggnadsregleringen tillämpades borde emellertid lokaliseringspolitiska synpunkter anläggas vid prövningen av ärenden om byggnadstillståndz.

Statsmakternas ställningstagande till byggnadsregleringen var en del av '1952 års lokaliseringspolitiska beslut. Det skulle dröja ytterligare en tid innan lokaliseringsmotiven också redovisades i samband med den årliga förlängningen av lagen om byggnadstillstånd. Under intryck av de växande kraven att reducera den ökande interna obalansen i storstadsex- pansionen framhölls i proposition till 1956 års riksdag3.

-———— "Man kan peka på flera konkreta exempel, där genom arbetsmarknadsstyrelsens åtgärder företag förlagts till platser, som ur samhällelig synpunkt varit lämpliga, men där utan ingripande av styrelsen något företag sannolikt ej skulle kommit till stånd. Ett nära samarbete har etablerats med industriens organisation för lokaliseringsfrågor, industriens produktionsråd, såväl som med byggnadsberedningen, när- mast i syfte att därmed komma i kontakt med företag som har för avsikt att nyetablera eller utvidga sin verksamhet. Samhällets möjligheter att ingripa har emellertid varit begränsade, enär den lokaliseringspolitiska verksamheten huvudsakligen endast har rådgivande karaktär. Samma erfarenhet av den rådgivande verksamhetens otillräcklighet har gjorts i England.

———— Ur samhällets synpunkt är det ett primärt intresse att arbetskraftsresurserna utnyttjas så effektivt som möjligt. Varje ort har

1 Utredningen angående näringslivets lokalisering, Näringslivets lokalisering (SOU 195116). 2 Prop. 19521127, statsutskottet 1952:137, rskr 1952z246. 3 Prop 1965z85, tredje lagutskottet 1956:15, rskr 1956:232.

sitt optimum, men det är givetvis omöjligt att angiva detta iexakta siffror. Så mycket torde dock stå klart att en tätorts ständiga befolkningstillväxt ingalunda är ett kriterium på att dess produktiva resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Tvärtom tyder allt på att vissa tätortsområden i vårt land nått en sådan storleksordning att risk förfinnes för uppkomsten av desorganisationsföreteelser, som kan leda till ett mindre effektivt utnyttjande av våra totala produktiva resurser. Om samhället påverkar lokaliseringen så att näringslivets expansionstakt minskar i de större tätorterna men ökar i de områden, som nu har stora utflyttningar, underlättas möjligheterna att komma tillrätta med tidigare nämnda problem.

— v — Vid valet av medel för att motverka den icke önskvärda expansionen i vissa orter kan givetvis flera utvägar tänkas. För närvarande synes det ligga närmast till hands att anknyta till byggnadsregleringen, som enligt vad jag tidigare anfört redan i viss utsträckning kommit till användning i syfte att främja den eftersträvade utvecklingen. Någon ändring av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete synes för detta ändamål ej erforderlig. Vid prövningen av byggnadstillståndsärenden som berör de större tätorterna bör emellertid större vikt än tidigare läggas vid en sådan bedömning av ärendena, som främjar en ur samhällets synpunkt lämplig förläggning av företagen.

* — # När byggnadsregleringen avskaffas, torde därför en ny lagstift- ning, som ger samhället möjlighet att öva ett avgörande inflytande på näringslivets lokalisering1 inom vissa orter och områden, bliva erforder-

lig.”

Statsmakternas entydiga uttalanden år 1956 utgjorde emellertid inte något hinder för den fortsatta uppmjukningen — och för upphörandet av tillståndsgivningen, som beslutades av 1959 års riksdagl. När de stabiliseringspolitiska motiven för begränsning av investeringarna inte längre förelåg bedömdes inte lokaliseringsövervägandena självständigt kunna bära upp tillståndsgivningen. Det säsongutjämnande syftet tillgo- l dosågs genom arbetsmarknadsmyndigheternas möjlighet att besluta om * tidpunkt för igångsättning. Den regionala planeringen och lokaliserings-

frågorna skulle i fortsättningen behandlas i det byggråd som stod till socialministerns förfogande för samordning av byggnadsfrågorna. Byggrå- det skulle bla samla erfarenheter av hur lokaliseringsverksamheten påverkades av att byggnadstillståndsgivningen inte utnyttjades som lokaliseringspolitiskt instrument.

8.3.3. Byggnadsregleringens handläggning i lokaliseringspolitiskt syfte

Byggnadstillståndsärendena avgjordes under 1940- och 1950-talen på tre nivåer, av

[] Länsarbetsnämnden; l] Arbetsmarknadsstyrelsen; El Kungl Maj:t (socialdepartementet).

Samtliga ärenden om uppförande och utbyggnad av industrilokaler behandlades på central nivå. Avgörandena skedde utan undantag i

1 Kursiverat här. 2 Prop 1959283. tredje lagutskottet 1959117, rskr 19591176.

samråd med respektive länsarbetsnämnder. Inom arbetsmarknadsstyrel- sen avgjordes tillståndsärendena inom byggnadstillståndsbyrån. lndu- striella ärenden behandlades under en del av efterkrigstiden i samråd med handels- och industrikommissionen som sökte bedöma angelägenheten av olika utbyggnader med hänsyn till det sökande företagets lönsamhet och försörjningslägets krav. Kommissionen gjorde också inom en årlig in- dustriram ett förslag till prioritering.

Industriella utbyggnadsplaner som bedömdes ha intresse ur lokalise- ringssynpunkt remitterades inom arbetsmarknadsstyrelsen till lokalise- rings- och utredningsbyrån för yttrande. Lokaliserings- och utredningsby- rån sökte fastställa nödvändigheten för företaget att stanna på den ursprungliga lokaliseringsorten och, om skäl till oförändrad lokalisering saknades, möjligheterna att välja en annan, ur sysselsättningssynpunkt lämpligare förläggning — för en del av verksamheten eller för hela företaget. Vid etableringar eller utbyggnader utanför de ur arbetsmark- nadssynpunkt mest överhettade regionerna sökte lokaliserings- och utredningsbyrån dessutom klargöra om det fanns lokaliseringspolitiska motiv för en prioritering iturordningshänseende framför utbyggnadspro- jekt inom andra sektorer än industrin,

Ärenden som ur lokaliseringssynpunkt kunde avgöras efter relativt ytliga bedömningar gick snabbt åter till byggnadstillståndsbyrån. Ansök- ningar som bedömdes mer kontroversiella behandlades utförligare. Det innebar bl a att de ansvariga handläggarna inom byrån tog kontakt med företagen och ofta besökte anläggningarna för att bilda sig en bättre uppfattning om nödvändigheten att genomföra de ursprungliga planerna än vad ansökan gav underlag för. Syftet var också att få till stånd en diskussion om alternativa orter, bla på grundval av det informations- material om lokaliseringsförutsättningarna som fortlöpande utarbetades inom byrån. Samråd ägde kontinuerligt rum med företrädare för det av Sveriges industriförbund bildade Industrins pro duktionsråd.

Inom socialdepartementet behandlades byggnadstillståndsärendena i den sk byggnadsberedningen, sammansatt av den ansvarige departe- mentschefen, statssekreterarna i social- och finansdepartementen samt företrädare för arbetsmarknadsstyrelsens och bostadsstyrelsens verksled— ningar. Representanter för lokaliserings- och utredningsbyrån deltog vid behov i överläggningarna. En rad industriärenden med lokaliseringspo- litiskt innehåll föredrogs inför departementschefen av chefen för arbets- marknadsstyrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå. Vid enstaka tillfäl— len deltog representanter för berörda företag i dessa överläggningar.

8.3.4. Den lokaliseringspolitiska prövningens omfattning

Det saknas en uttömmande statistik över tillämpningen av byggnadstill— ståndsgivningen i lokaliseringspolitiskt syfte från 1950-talet. De nu existerande handlingarna i enskilda ärenden medger inte heller en fullständig beskrivning i efterhand av verksamhetens omfattning. Arbetsmarknadsstyrelsen redovisade emellertid i de årliga verksamhets- berättelserna perioden 1954—1957 uppgifter som ger en viss vägledning

Tabell 8.4 Tillämpningen av byggnadsregleringen i lokaliseringspolitiskt syfte åren 1954—1957

1954 1955 1956 1957

A ntal ansökningar om byggnadstillstånd Samtliga prövade ur lokaliseringssynpunkt 283 287 425 412 Därav: 13 Avstyrkta ärenden . . 25 16

Tillstyrkta ärenden . . 96 88 D Ingen erinran . . 166 321 Nyetableringar/flyttningar . . 55 Beräknad förändring av antalet sysselsatta Samtliga prövade ur lokaliseringssynpunkt +6 200 +6 700 +6 700 +5 700 Därav: [3 Avstyrkta ärenden . . +600 DTillstyrkta ärenden . . +2 700 Nyetableringar/flyttningar . . +2 900

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsberättelser åren 1954— 1957.

om volymen, Som framgår av dessa siffror, sammanfattade i tabell 8.4, varierade det totala antalet ärenden om byggnadstillstånd prövade ur lokaliseringssynpunkt mellan knappt 300 och drygt 400 per år!. Den avgjort största delen, 60 resp 75 % enligt data enbart för åren 1955 och 1956, lämnades utan erinran. Det innebar att motiv i flertalet fall saknades för en mer grundlig diskussion av möjligheterna för företaget att ändra sitt ursprungliga lokaliseringsval. Inte heller bedömdes det angelä- get att med oförändrad lokalisering ge ärendet något förtur framför ärenden inom andra investeringssektorer än industrin eller framför andra industriärenden. En tillstyrkan i syfte att få till stånd en prioritering skedde i något mindre än 100 fall under vart och ett av åren 1955 och 1956. Antalet avstyrkta ärenden utgjorde endast 25 resp 16 under de båda åren, som regel företag i Stockholm eller Göteborg. Det saknas uppgifter om hur många av dessa ansökningar som senare av andra skäl beviljades byggnadstillstånd.

Sysselsättningen vid planerade nya och utvidgade industrianläggningar som prövades ur lokaliseringspolitisk synpunkt perioden 1954—1957 beräknades för resp år komma att öka med 5 700—6 700 personer. En viss uppdelning av materialet för år 1955 ger besked om att de tillstyrkta ärendena svarade för 2 700 av den beräknade totala sysselsättningsök- ningen, medan avstyrkandena motsvarade omkring 600 nya arbetstillfäl- len. Planerade nyetableringar och omflyttningar av företag _ det framgår inte i vilken utsträckning dessa ansökningar till eller avstyrkts, alternativt

lämnats utan erinran — skulle enligt samma uppgifter resultera i en sysselsättningsökning för 2 900 personer, fördelade på 55 nya produk- tionsställen.

' ] verksamhetsberättelsen för år 1958 lämnas ingen uppgift om handläggningens omfattning. Det framhölls att antalet ärenden var betydligt mindre än närmast föregående år.

I arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsberättelser lämnas ingen infor- mation om utfallet av de rent lokaliseringspolitiska övervägandena, dvs om argumenten för tillstyrkan eller avstyrkan kom att stödja eller rent av bli utslagsgivande för det slutliga ställningstagandet. I den dokumenta- tion som utarbetades av kommittén för näringslivets lokaliseringl framhölls att fyra företag som vägrats byggnadstillstånd återfanns i en förteckning över företag som hade omlokaliserat verksamheten under 1950-talet.

8.3.5. Erfarenheter av den lokaliseringspolitiska tillämpningen

Byggnadstillståndsgivningen under 1940- och 1950-talen hade karaktären av en turordningsreglering. Det var inte fråga om att för all framtid hejda 'en ny- eller tillbyggnad, snarare att bestämma den lämpliga tidpunkten för planerade arbeten med hänsyn till arbetskrafts- och materialresurser- na samt konkurrerande anspråk inom den egna sektorn eller från andra sektorer.

Brist på tillverkningskapacitet kännetecknade svensk industri under 1950-talet. Även om läget förbättrades efter hand fick de lokaliseringspo- litiska motiven oftast vika, speciellt om det gällde att undanröja uppenbara och besvärliga flaskhalsar i produktionen. Kapacitetsbristen innebar vidare att de ansvariga handläggarna i sitt arbete strävade efter att hjälpa fram olika industriprojekt snarare än att förhindra utbygg— naderna. Det kunde ske genom att de lokaliseringspolitiska motiven, som framhållits i föregående avsnitt, gavs en sådan tyngd att projektet vid prövningen av byggnadstillståndärendet vid en planerad lokalisering till områden med vikande sysselsättning erhöll förtur. Skulle den av företaget skisserade utbyggnaden ske inom överhettade arbetsmarknader, hade lokaliseringsorganet möjligheter att anvisa andra orter där ett snabbt och positivt beslut om byggnadstillstånd kunde träffas. Den restriktiva inställ- ningen till industriella projekt avsåg i första hand Stockholms-, Göte- borgs- och Malmö-regionerna, men periodvis även orter som Helsingborg, Västerås och Norrköping.

Som ovan redovisats drevs ärendena av lokaliserings- och utredningsby- rån endast i undantagsfall till en avstyrkan. Genom förhandlingar med företagen sökte handläggarna få dessa att överväga andra orter. Intresset för en omlokalisering från en ansträngd regional arbetsmarknad ökade ' om företaget kunde få en del av sina ursprungliga önskemål tillgodosedda

istorstadsregionen, t ex en utbyggnad av utrymmen för företagets centrala administration. I de relativt få fall som bedömningen resulterade i en avstyrkan fanns enligt lokaliseringsorganets mening mycket starka motiv även ur företagets synpunkt att förlägga etableringen/utbyggnaden till andra orter — omvänt inget klart behov att placera verksamheten tex i storstadsregionerna. Ofta tillhörde dessa etableringar/utbyggnader också

1Kommittén för näringslivets lokalisering, Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1963:58).

branscher med sådan kapacitet att speciella motiv för utvidgning saknades.

Byggnadsregleringen var en effektiv informationskälla för arbetsmark- nadsstyrelsen i det rådgivande lokaliseringsarbetet. Ansökan knöt an till en konkret utbyggnadssituation, vilket underlättade diskussionen mellan företag och lokaliseringsorgan. Det var vanligt att företagen själva sökte upp arbetsmarknadsstyrelsen för att framföra synpunkter på valet av lokaliseringsort, även om avsikten var att stanna i den ursprungliga regionen. Företagens inställning till den lokaliseringspolitiska prövningen varierade, beroende på om resultatet stred mot deras önskningar eller om de lokaliseringspolitiska kraven kunde utnyttjas för en positiv lösning, dvs bättre turordning för den ursprungliga lokaliseringen eller omlokalise- ring till annan del av landet.

Byggnadsregleringen hade som lokaliseringsinstrument den nackdelen att det ofta var för sent att påverka ortsvalet när ansökan skulle prövas av tillståndsmyndigheten. Planerings- och projekteringsarbetet var som regel långt framskridet, och en förändring av planerna skulle kräva betydande merkostnader. Särskilt för de mindre företagen kunde en revidering av de ursprungliga intentionerna ha fått omfattande konsekvenser. Även andra skäl, bl a det ovan redovisade kravet på utvidgning av industrins tillverkningskapacitet och risken för rubbningar i konkurrensen mellan företagen, innebar att lokaliseringsorganet tillämpade byggnadsreglering- en med stor försiktighet.

Lokaliserings- och utredningsbyrån sökte, som framhållits, arbeta ien konstruktiv anda, dvs strävade ofta i första hand efter att finna skäl för att industriprojekten på det ena eller andra sättet skulle kunna realiseras. Positiva argument för en viss lokalisering i den slutliga bedömningen kunde emellertid inte alltid ges den prioritét lokaliseringsorganet önska- de. Omvänt utgjorde avstyrkandena inte alltid ett hinder för planernas realiserande på den av företaget utpekade orten. Det lokaliseringspoli- tiska ändamålet underordnades i stor utsträckning andra syften med byggnadstillståndsgivningen. Statliga åtgärder som syftade till att påverka lokaliseringsvalet var inte lika accepterade på 1950-talet som under senare decennier. Det fanns ett visst motstånd mot drastiskt styrande ingrepp. Från olika håll i områden med behov av utökat sysselsättnings- underlag betecknades lokaliseringsorganets anpassning till dessa förutsätt- ningar som överdriven.

8.4. Byggnadstillståndsgivningen under l960— och l970-talen

De i föregående avsnitt redovisade förändringarna i byggnadsregleringens tillämpning innebar tillsammans med konjunkturavmattningen under de sista åren på 1950-talet, att reglerna med utgången av år 1958 ipraktiken hade spelat ut sin roll. 1959 års riksdag förlängde emellertid lagen t o rn mitten av år 1961, men endast för att arbetsmarknadsmyndighetema i säsongutjämnande syfte skulle kunna besluta om lämplig tid för igångsättning av byggnadsarbeten.

Efter en ny utsträckning av giltigheten år 1961 infördes år 1963 lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, som kom att gäl- la till utgången av år 1971]. Bestämmelserna ersattes av lag(l971 :1204) om byggnadstillstånd mm?, som i princip baserades på 1960-talets byggreglerande erfarenheter. Dessa nu gällande föreskrifter ger liksom den tidigare lagstiftningen Kungl Maj:t fullmakt att under viss tid, för vissa åtgärder och i vissa delar av landet kräva tillstånd för byggnads- arbete, om detta är nödvändigt med hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden, läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga intressen, tex för att jämn sysselsättning under olika delar av året skall kunna beredas byggnadsindustrins arbetskraft. I tillämpningskungörelsen (197111205) pekar Kungl Maj:t ut följande s k oprioriterade byggnads- arbeten: bensinstationer, bilverkstäder, parkeringshus, butiker, kontors- och banklokaler, vissa kommunala byggnader, bla sjukhus och ålder- domshem, bostadshus som uppförs utan statliga lån, vissa fritidshus, samlingslokaler, Sporthallar och idrottsanläggningar. Syftet med lagstift- ningen är att komplettera de penning- och finanspolitiska medlen och att åstadkomma en lämplig inriktning av byggnadsinvesteringarna med hänsyn till fördehiingen av behoven samt tillgången på arbetskraft och material.

Redan i samband med 1969 års förlängning av Kungl Maj:ts fullmakt att förordna om tillståndsprövning framhölls betydelsen av att kunna begränsa och omfördela byggandet sektorsvis men också regionalt. Den regionala styrningen, som enligt förarbetena till den nya lagen om byggnadstillstånd förutsattes få ökad tyngd, har inneburit att tillstånds- givningen tillämpats med betydligt större skärpa inom storstadsregioner- na än i övriga delar av landet. Restriktiviteten bedöms framför allt ha träffat handelns investeringar och inneburit en omfördelning i tiden av planerade arbeten. Se vidare redovisningen iavsnitt 8.5 nedan.

Utgångspunkten vid tillämpningen av regleringen har väsentligen varit regionala olikheter i de aktuella förhållandena på byggarbetsmarknaden. Det skall understrykas att uppförandet av industrilokaler är ett priorite- rat arbete i byggnadstillståndslagens mening — krav på byggnadstillstånd gäller inte -- och det saknas följaktligen möjligheter för lokaliseringsorga- net att få den information om industrins investeringsplaner och öva det inflytande på lokaliseringen som 1943 års byggnadsreglering möjliggjor- de.

1 Perioden 1967—02-01--1968-09-30 kompletterades tillståndskravet med en investeringsavgift på 25 % av kostnaderna för s k oprioriterade arbeten. Under tiden 1970-05-07 —-1971-05-31 utgick motsvarande avgift för arbeten utanför det allmän- na stödområdet. Se vidare avsnitt 8.5 nedan. 2 Den nya lagen är delvis baserad på de förslag den år 1967 tillsatta byggplaneringsutredningen lade fram i sitt betänkande, Medel för styrning av byggnadsverksamheten (SOU 1970:33).

8.5. Investeringsavgifter i konjunkturutjämnande syfte

8.5.1. Perspektiv på 1950-talets investeringsavgift

Investeringsavgifter i syfte att dämpa investeringarna har under efterkrigs- tiden utnyttjats vid fyra tillfällen, åren 1952—1953 och 1955—1957 samt (delar av) åren 1967—1968 och 1970—1971. Utformningen av avgifts- systemet 1967—1968 och 1970—1971 skiljde sig i flera väsentliga let. Avgiftsskyldigheten begränsades åren l967»1968 och 1970—1971 till de 3 k oprioriterade byggnadsarbetena. Under 1950-talets tillämpning gällde däremot ett generellt avgiftstvång. Även andra investeringar än byggnadsarbeten och flertalet investeringssektorer, bl a också industrin, omfattades av lagstiftningen under 1950—talet.

Möjlighet att erhålla dispens från avgiftsskyldigheten saknades under 1950-talet. Avgiften varigengäld avsevärt högre åren 1967—1968 och 1970-1971. Den skulle fr o m 1967 betalas in före arbetenas påbörjande och kostnaden var inte avdragsgill. Avgiften drabbade därigenom hårdare än tidigare. 1950-talets investeringsavgift har med hänsyn till dessa olikheter karaktäriserats som en förhållandevis mild form av investerings- begränsningl .

Enligt undersökningar från slutet av 1950-talet skulle investeringsbe- gränsningen till följd av investeringsavgiften under år 1955 ha utgjort 5--6 %. Senare beräkningar med andra analysmetoder tyder på att investeringsavgiften i 1950—talets form inte hade någon begränsande effekt över huvud taget. För aktiebolag var den genom avgiften uppkommande kostnadshöjningen 6% netto, vilket i stort sett mot- svarade den årliga höjningen av byggnadskostnaderna. Att bygga med investeringsavgift blev för en väsentlig del av anläggningsarbetena inte mer kostsamt än att skjuta investeringarna ett år framåt i tiden.

I fortsättningen av avsnitt 8.5 behandlas uteslutande regler och erfarenheter av investeringsargiften som ekonomiskt styrmedel perioder- na 1967—1968 och l970--197l.

8.5.2. Investeringsavgiftens motiv

De kreditpolitiska åtgärderna samt arbetsmarknadsorganens prövning av tidpunkten för anläggningsarbetenas påbörjande enligt lagen om igång- sättningstillstånd var under större delen av 1960-talet — fram till år 1967 _ de primära ekonomisk-politiska medlen för att åstadkomma en i tiden och även regionalt sett balanserad fördelning av anläggningsinvesteringar- na. Under år 1966 iakttogs stor restriktivitet i tillståndsgivningen för s k oprioriterade byggnadsobjekt _ bl a kontors- och förvaltningsbyggnader, bank- och butikslokaler, bensinstationer, parkeringshus och vissa slag av fritidshus. En väntad aktivering av byggnadsverksamheten under 1967 bedömdes i finansplanen kräva ”en mer eftertrycklig begränsning av det icke prioriterade byggandet”. Detta kunde ske på två sätt: genom en

' Denna uppfattning har framförts av byggplaneringsutredningen (SOU 1970:33).

sådan skärpning av den fysiska regleringen att den i princip innebar byggnadsstopp för oprioriterade objekt eller genom införande av en tidsbegränsad avgift på sådan nivå, att den kraftigt dämpade investerings- benägenheten inom den oprioriterade sektorn. Statsmakterna valde det senare alternativet, bla därför att avgiftssystemet bedömdes medföra en mindre belastning administrativt sett än en skärpt igångsättningsreglering.

Även 1970—1971 års investeringsavgift hade sitt ursprung i samhälls- avseenden från reglerna vid investeringsavgiftens giltighet under 1950-ta- ekonomiska spänningar. Arbetsmarknaden kännetecknades under första halvåret 1970 av ett betydande efterfrågeöverskott — speciellt för vissa sektorer i vissa regioner. Spänningar fanns också i det utrikes varu- och tjänsteutbytet, som trots en fördelaktig kostnads- och produktivitetsför- ändring inom industrin hade utvecklats på ett klart otillfredsställande sätt. Industrins investeringar beräknades under år 1970 komma att öka med drygt 10 %. Statsmakterna bedömde det nödvändigt för ekonomins expansionsförmåga att utrymme kunde skapas för dessa investeringspla- ner och beslutade att förstärka den reala och finansiella återhållsamheten inom övriga sektorer av ekonomin genom en upprepning av det tidigare systemet med investeringsavgifter. Väsentliga förutsättningar för att investeringsavgiften skulle ge avsett resultat ansågs vara att den begränsa- des i tiden och hade sådan omfattning att den fick kännbara konsekven- ser i de enskilda fallen.

8.5.3. Regler för avgiftssystemets tillämpning

Investeringsavgift skulle enligt lagstiftningen (1967144, 68 och l970:99) utgå på de byggnadsarbeten som påbörjades

— dels under tiden mars 1967—september 1968," — dels under tiden mai 1970—juli 1971.

Tillämpningen skulle i förra fallet omfatta 17 månader, i det senare 15 månader. I själva verket kunde avgiftsskyldigheten genom förändringarna i konjunkturen under den andra delperioden avkortas med två månader.

Investeringsavgiften utgjorde under båda tillämpningsperioderna 25 % av byggnadskostnaderna. Avgiften skulle betalas efter särskild deklaration innan arbetena påbörjades och var då en preliminär avgift. Slutlig avgift fastställdes sedan arbetena fullbordats. Saknades underlag för beräkning av avgiftens storlek skulle länsstyrelsen, som var uppbörds— myndighet, uppskatta investeringskostnaden. Investeringsavgiften var inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen och inräknades inte heller i anskaff- ningskostnaden vid beräkning av vårdeminskningsavdraget på anläggning- en. Investeringsavgiften erlades av både skattskyldiga och icke skattskyl- diga byggherrar. En avdragsgill avgift skulle ha drabbat byggherrarna med olika styrka.

I 1970 års lagstiftning infördes den begränsningen, jämfört med reglerna 1967—1968, att avgift skulle erläggas om den ”oprioriterade användningen” beräknades omfatta mer än 50 % av byggnadens totala volym. Det beslutades vidare att endast det byggnadsarbete som

igångsattes under giltighetsperioden skulle utgöra grund för bedömningen om arbetet var avgiftsbelagt eller inte.

Ett arbete skulle enligt både 1967 och 1970 års bestämmelser anses igångsatt när det påbörjades på arbetsplatsen. Förberedelser kunde göras utan att avgift behövde erläggas, men kostnaderna för dessa förberedelser skulle ingå i det avgiftsgrundande beloppet. Detta belopp omfattade bl a kostnader för material, löner och ersättningar till arbetare och arbetsleda- re på platsen, arkitekt-, konstruktions- och kontrollkostnader, under- entreprenader och skälig andel av s k indirekta kostnader, tex admini- strationskostnader. Hade arbetet utlämnats på entreprenad motsvarade byggnadskostnaden hela entreprenadsumman. Byggnadskostnad för arbe— ten som byggherre utförde i egen regi, skulle även omfatta skälig andel av sk indirekt byggnadskostnad, tex administrationskostnader, däremot inte ränta på eget kapital.

Avgiften skulle erläggas av den för vars räkning arbetet utfördes — byggherren. Statliga anläggningsarbeten var undantagna från kravet på investeringsavgift, däremot inte primär- eller Iandstingskommunala inve- steringar (utom beredskapsarbeten). Om läget på arbetsmarknaden eller andra avgörande skäl motiverade, kunde Kungl Maj:t helt eller delvis befria byggherre från skyldighet att erlägga investeringsavgift.

Investeringsavgift skulle enligt 1967 och 1970 års förordningar utgå för följande byggnadsarbeten."

— bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse; — hus som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors— eller banklokaler;

— kommunal förvaltningsbyggnad;

— byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler; _ sporthall eller annan idrottsanläggning; —— bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, när arbetet ingår i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller när huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

Den redovisade förteckningen innebär att investeringsavgift inte utgick för samtliga byggnadsarbeten som fordrade igångsättningstillstånd. Utan- för avgiftsskyldigheten föll bland de 5 k oprioriterade byggnadsobjekten t ex Sjukhus och ålderdomshem. Vidare undantogs kommunalt eller enskilt beredskapsarbete, byggnadsarbeten med statsbidrag för övergång- en till högertrafik (år 1967), byggnadsarbete föranlett av skada för vilken ersättning enligt försäkringsavtal utgick — dessutom arbeten för kostnader under 50 000 kr och mindre installations- och reparationsarbeten som inte krävde igångsättningstillstånd.

Investeringsavgift skulle enligt 1967 års beslut erläggas för oprioritera- de byggnadsarbeten ihela landet. Fr o m april 1968 lämnade Kungl Maj:t generell befrielse för investeringar i skogslänen, om kostnaden understeg 5 milj kronor. Under perioden 1970—1971 undantogs samtliga byggnads-

investeringar inom det allmänna stödområdet från avgiftsskyldigheten.

Den som avsåg att sätta igång ett avgiftsbelagt byggnadsarbete skulle före igångsättningen lämna skriftlig deklaration med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden till länsstyrelsen. Den kommunala bygg- nadsnämnden hade enligt föreskrifterna i tillämpningskungörelsen skyl- dighet att underrätta länsstyrelsen om meddelat byggnadslov, utom i de fall arbetet uppenbarligen inte var avgiftsbelagt. Motsvarande skyldighet gällde för länsarbetsnämnden beträffande arbeten som fordrade nämn- dens igångsättningstillstånd. Länsstyrelsen ålades i sin tur, innan beslut fattades om visst byggnadsarbete var avgiftsbelagt eller inte, att höra länsarbetsnämnden. Dispens från investeringsavgiften söktes hos Kungl Maj :t (finansdepartementet). Yttranden i de enskilda ärendena inhämta- des från arbetsmarknadsstyrelsen, som baserade sitt ställningstagande bl a på länsarbetsnämndens bedömning.

8.5.4. Erfarenheter av investeringsavgiftens tillämpning

Departementschefen framhöll i proposition (l967:10) till 1967 års riksdag att avsikten med investeringsavgiften var att de berörda byggnads- arbetena skulle uppskjutas och att en byggherre sannolikt endast undantagsvis skulle komma att betala en avgift motsvarande en fjärdedel av byggnadskostnaden, om avgiften kunde undvikas genom ett uppskov med arbetet under knappt två år.

Lagstiftningen fick både 1967—1968 och 1970—1971 den avsedda effekten. Under den första tillämpningsperioden inbetalades inte mer än 5,6 milj kronor i investeringsavgifter, motsvarande en byggnadskostnad på drygt 20 milj kronor. Under avgiftsperioden 1970—1971 erlades avgifter för sammanlagt 6,5 milj kronor — byggnadskostnaderna har för dessa arbeten beräknats till 26 milj kronor. Projekt som genomfördes efter erläggande av avgift hade i regel begränsad omfattning.

Möjligheterna för Kungl Maj:t att lämna dispens kom att utnyttjasi förhållandevis stor utsträckning. Utom de beslutade geografiska och sektorsvisa generella undantagen prövade Kungl Maj:t under giltighetsti— den 1967-1968 avgiftsbefrielse för 938 byggnadsobjekt, motsvarande en sammanlagd kostnad på 1 380 milj kronor. Av dessa undantog Kungl Maj:t arbeten för en kostnad på cirka 860 milj kronor eller drygt 60 % från avgiften. Av de arbeten som medgavs befrielse vann 2/3 eller arbeten för cirka 360 milj kronor bifall av arbetsmarknadsska'l. Från maj 1970 till slutet av januari 19711 befriades 372 arbeten för 870 milj kronor från investeringsavgift. Ansökningar som vägrades bifall omfattade nära 210 milj kronor, fördelade på 233 byggnadsobjekt. Dispenserna hade således — trots olikheter i tidsutsträckningen — ungefär samma volym båda giltighetsperioderna. Avslagsärendena svarade emeller- tid för en mindre del relativt sett perioden 1970-1971 än 1967el968. Det skall påpekas att i totalbeloppet för samtliga ärenden ingår under

I Den sista redovisningen under investeringsavgiftens giltighet 1970—1971 genom- fördes 1971-01-21. Förordningen var i kraft ytterligare drygt tre månader. Dispenserna ökade väsentligt under giltighetspersiodens sista del.

båda perioderna dispensansökningar som ingetts och behandlats vid flera tillfällen. Många av dessa kan ha erhållit bifall först vid en senare tidpunkt när Kungl Maj:t bedömde läget på arbetsmarknaden möjliggöra detta.

De ”synnerliga skäl” som enligt förordningarna skulle kunna medföra avgiftsbefrielse var t ex behovet av centrumanläggningar i anslutning till ny bostadsbebyggelse. Vidare befriades från avgift arbeten som skulle ha hindrat bostads- eller vägbyggande, om de inte kunnat påbörjas, samt investeringar som bedömdes vara särskilt viktiga för industrins eller nyttotrafikens utveckling. Befrielse från investeringsavgift medgavs för kommunala förvaltningslokaler som genom kommunsammanläggning blivit otillräckliga. Vissa tvångssituationer medförde också befrielse. Sålunda beaktades anmärkningar från hälsovårdsnämnd eller annan myn— dighet, t ex föreläggande att företa viss åtgärd för att byggnaden skulle få utnyttjas. Nödvändiga reparations- och underhållsarbeten befriades ibland från avgift, bl a beaktades risker för person- och sakskador. Vid prövningen av ansökningar om avgiftsbefrielse av arbetsmarknads- skäl medgavs befrielse för byggnadsarbeten som medförde ökad syssel— sättning de båda vinterperioder förordningen verkade. Som förutsätt- ning för avgiftsbefrielse gällde att arbetena skulle starta isådan tid att sysselsättningen blev störst under vinterhalvåret, och att arbetena i huvudsak även kunde avslutas under denna period. Som villkor föreskrevs i regel att igångsättning skulle ske före visst datum.

Regional statistik om dispensärendenas omfattning och fördelning på olika slag av byggnadsobjekt saknas. Restriktiviteten bedöms dock ha varit starkast när det gäller investeringar i storstadsregionerna — speciellt i de båda tillämpningsperiodernas inledande faser. Det har vidare framhål- lits att vissa typer av byggnadsobjekt som kommuner, företag och andra hade svårt att vinna dispens för, tex idrottshallar, samlingslokaler och butiker, endast undantagsvis avgiftsbefriades inom storstadsområdena.

Någon total undersökning av avgiftens investeringsbegränsande effek- ter åren 1967—4968 och 1970—1971 har inte genomförts. En opublice- rad beräkning utförd inom byggarbetskraftsutredningens sekretariat visade att sysselsättningen för byggnadsarbeten inom gruppen handel m m] — en relativt omfattande del av de avgiftsbelagda sektorerna — skulle ha reducerats med över 4 000 personer under investeringsavgiftens giltighetstid 1967—1968. Siffran är resultatet av enjämförelse mellan de kvartalsvisa genomsnitten för dessa arbeten 1967—1968 och motsvarande kvartalssiffror åren 1964—1966. Den återhållande effekten för byggnads- arbeten inom gruppen handel åren 1970—1971 skulle däremot enligt samma beräkningar inte ha varit mer än hälften av den redovisade begränsningen perioden 1967—1968.

Storleken av avgiftens återhållande verkan ”bekräftas” av den snabba återgång till sysselsättningsnivån enligt genomsnittet för perioden 1964—1966 som registrerades för sektorn handel m m året sedan avgiftskravet upphört år 1968. Återhämtningen efter 1967—1968 års investeringsavgift utgjorde i 1971 års finansplan ett underlag för

1 Detalj- och partihandel, hotell och restauranger, banker, försäkringsföretag, vissa kontorslokaler m m.

Måttenhet: Milj kronor

Storstadsläne

1 0001 1 . 800 _ ' .

600

ti

ri— 1— i 1 4 i l ' År 1966 1967 1968 1969 1970 1971 19721973

Södra och mellersta Sverige (utom storstadslänen) ___.i i

400

200

600

400

200

#

År 1966 1967 rigang—riges; 1970 r1971 1972 '1973

moskogslänen—l . .» _. _ l

200

Figur 8.12 Beviljade igångsättningstillstånd

" . _ 0 ;, - _. | for Oprlqnfe'yde bygg— År 1966 1967 i 1968 I 1969 1 1970 #*1971 ' 1972 1973 nadsprOJekt aren I 966 _ 1973 (kvartalsupp- (Skuggad yta anger investeringsavgiftens giltighetstid) gifter) Källa: Arbetsmarknadsstatistik (AMS)

antaganden om en liknande uppgång i påbörjandet efter avgiftssystemets avveckling under 1971. En sammanställning av regionalt uppdelade data om beviljade bygg- nadstillstånd1 åren 1966—1967 inom samtliga oprioriterade investerings— grupper2 tyder å andra sidan inte på att påbörjandet inom den oprioriterade sektorn skulle ha genomgått någon mer drastisk reducering under de båda tillämpningsperioderna. Som framgår av figur 8.12 minskade tillståndsgivningen (räknat i byggnadskostnader) inom stor- stadslänen från första till andra kvartalet år 1967. Under tredje kvartalet 1967 mer än fördubblades emellertid tillståndsgivningen men reducerades

* l-"öre år 1972 rubriceradeigångsättningstillstånd. 2 Som ovan redovisats föll flera typer av oprioriterade byggnadsarbeten, bla ålderdomshem och sjukhus, utanför den avgiftsbelagda sektorn.

vid årets slut till den tidigare nivån under andra kvartalet. För den återstående giltighetstiden under 1968 redovisas en successiv uppgång i det oprioriterade byggandet inom storstadslänen. Södra och mellersta Sverige (utom storstadslänen) hade en minskning i byggnadstillståndsgiv- ningen fram till slutet av tredje kvartalet år 1967 och därefter, liksom storstadslänen, en oavbruten uppgång under investeringsavgiftens giltig- hetstid fram till hösten 1968. I stort sett samma förändringar visade skogslänen, även om nedgångstrenden under år 1967 inte var lika brant som för södra och mellersta Sverige.

För storstadslänen och södra och mellersta Sverige innebar utveckling- en av den oprioriterade byggnadsverksamheten även under perioden maj 1970—maj 1971 en nedgång i den inledande fasen, följt av en återhämt- ning under periodens senare. del. För skogslänen registrerades däremot en brant ökning av den beviljade igångsättningen redan under andra kvar- talet år 1970.

Gemensamt för de båda giltighetsperioderna 1967—1968 och 1970—1971 är inom samtliga tre geografiska områden den obetydliga avvikelsen från förändringen i trendhänseende mellan åren 1966 och 1973. En viss försvagning i ökningstakten kan dock skönjas när det gäller storstadslänen under avgiftsperioden 1970—1971. Det skall understrykas att siffrorna är svårtolkade, i synnerhet på regional nivå. Uppgången i det oprioriterade byggandet i början av åren 1968 och 1971 var ett resultat av att byggarbetsmarknaden hade försvagats och att dispensfrekvensen ökade efter hand. I övrigt innebär den omständigheten att investerings- avgiftens tillämpning knappast ger kontur åt redovisningen av det oprioriterade byggandet, att avgiften sannolikt kapade en topp i på— börjandet vilken delvis sköts fram till vintern 1968 resp 1971.

Byggplaneringsutredningen framhöll i sin utvärdering av investerings— avgiftens effekter att dispensprövningen istort sett hade samma karaktär som prövningen av igångsättningstillstånd vid en byggnadsreglering. Avgiftens storlek gav, som tanken också var, ungefär samma effekt som ett byggnadsstopp genom skärpt reglering. För den ekonomiska meka- nism som man i diskussionen i anslutning till 1950—talets avgifter räknade med skulle släppa fram de mest lönsamma och angelägna projekten var utrymmet mycket begränsat.

Byggplaneringsutredningen drog vidare den slutsatsen att en viss del av det dispensvägen avgiftsbefriade byggandet skulle ha kunnat komma till stånd även med erläggande av avgift. För övrigt hade tillståndstvånget, som tillämpades jämsides med investeringsavgiften, en viss återhållande effekt även på omfattningen av de avgiftsbelagda byggnadsarbetena. Huvudintrycket var dock, fortsatte utredningen, att avgiften hade ett avgörande inflytande i så måtto att man inte ens i Stockholms-regionen visade något nämnvärt intresse att bygga med avgift utan föredrog att vänta till avgiftsperiodens slut.

En undersökning1 av investeringsavgiftens effekter år 1970 inom ett

1 Lars Bertmar, Effekter av 1970 års investeringsavgift — en empirisk studie, lil-'I, Stencil 1972.

begränsat antal företag styrker i stort sett de ovan redovisade slutsatser— na, bl a att avgiften genom sin storlek hade en starkt återhållande verkan. Resultaten tyder på att en koncentration av igångsättningar av de uppskjutna projekten ägde rum sedan avgiftskravets upphört. Ett antal planer uppsköts för att senare aldrig realiseras. Vidare ändrades ordnings- följden mellan olika projekt — avgiften fungerade som ett internt prioriteringsinstrument. Benägenheten att söka dispens varierade väsent- ligt mellan branscherna. Detaljhandeln hade vid undersökningstillfället årsskiftet 1970/1971 sökt utnyttja dispensmöjligheten i en betydande omfattning, medan särskilt affärsbankerna och bensinbolagen i relativt få fall ingett ansökan om avgiftsbefrielse.

8.5.5. Konsekvenser för den regionala fördelningen av investeringarna — sammanfattande synpunkter

Redovisade regionala data tyder inte på att någon spontan regional omfördelning av det planerade oprioriterande byggandet skulle ha ägt rum till förmån för ökade investeringar tex i skogslänen. Återhämtningen inom samtliga regioner men speciellt i skogslänen under tredje kvartalet 1968 var ett uttryck för den snabbt försämrade byggsysselsättningen vintern 1968 som arbetsmarknadsmyndigheterna sökte stimulera genom ökad igångsättning —— även inom den oprioriterade sektorn. Den redovisade branta ökningen i tillståndsgivningen för skogslänens del under andra kvartalet 1970 hade knappast hunnit påverkas av de regionala variationerna i investeringsavgiften. Ökningen var tillfällig och följdes av en djup nedgång inom den oprioriterade sektorn redan tredje kvartalet 1970.

Investeringsavgiftens regionala variationer skulle teoretiskt sett kunna ha haft en geografiskt omfördelande effekt när det gäller investerings- utvecklingen. Frånvaron av ett extra hinder för det oprioriterade byggan- det inom vissa delar av landet skulle i aktuella områden ha kunnat bidra till en snabbare utveckling av serviceanläggningar nödvändiga för expan- sionen inom de primära näringarna, bl a industrin. Generell befrielse från avgift inom ett område skulle även ha kunnat medverka till en kontinui— tet i sysselsättningen på den lokala och regionala byggarbetsmarknaden och förhindra att rörliga resurser lockades till ”överhettade” regioner. I sin tur skulle detta ha kunnat motverka punktvisa försvagningar i befolknings- och serviceunderlaget _ med de konsekvenser en sådan obalans skulle kunna få för den regionala stabiliteten på längre sikt.

Resonemanget är emellertid i hög grad hypotetiskt. En återhållsamhet inom de oprioriterade sektorerna syftar till att skapa ökat utrymme och därmed bättre ekonomiska villkor för den del av det prioriterade byggandet som industrins utbyggnad utgör. Detta ökade utrymme skulle rent av kunna innebära en större konkurrens om den ur lokaliseringssyn- punkt tillgängliga industriexpansionen från områden där investeringsav- giften tillämpas. Det skall framhållas att i den praktiska handläggningen inom expansiva regioner med avgiftstvång har det i ställningstaganden till dispensärendena, beroende på byggnadsverksamhetens stora omfattning,

inte kunnat bli något val mellan prioriterade industribyggnadsarbeten och oprioriterade andra objekt.

En avgörande invändning mot det redovisade resonemanget om investeringsavgiftens regionalt styrande effekter ----- och sannolikt en viktig anledning till att data över tillstånden för oprioriterade arbeten inte ger några entydiga utslag när det gäller den regionala omfördelningen — är emellertid de hittillsvarande korta tillämpningsperioderna. Det har inte hunnit ske någon uttalad regional omstrukturering av byggplaner, bla därför att investeringsavgiften redan vid beslutstillfället haft en begränsad, klart preciserad varaktighet. Giltigheten har visserligen kunnat förlängas, men det har också funnits möjligheter att vinna dispens från kravet på investeringsavgift. Som redovisats har dispenserna haft en betydande omfattning.

8.6. Lokaliseringssamrådet

8.6.1 Bakgrund och tillkomst-

En obligatorisk anmälningsplikt för nyetablering av företag eller en direkt etableringskontroll i syfte att hejda storstädernas expansion aktualisera- des i flera motioner till riksdagen åren 1964—19701. Förslagen från senare hälften av perioden överlämnades till 1968 års lokaliseringsutred- ning, som emellertid tvekade inför en etableringskontroll som lokalise- ringspolitiskt medel. Skälen för utredningens tveksamhet var, som framgått av redogörelsen i kapitel 1, svårigheten att bedöma medlets effekter. Utredningen framhöll att den regionalpolitiska forskningen ännu inte hade undersökt och analyserat verkningarna av restriktiva styrmedel. Framför allt de indirekta verkningarna bedömdes som svårgripbara. ] avvaktan på resultaten av det samarbete i lokaliseringsfrå— gor som hade inletts mellan inrikesdepartementet och Sveriges industri- förbund ansåg utredningen att den inte borde framlägga förslag till en etableringskontroll eller etableringsa'nmälanz.

Remissorganen, som yttrade sig över 1968 års lokaliseringsutrednings förslag, hade olika uppfattningar om en starkare lokaliseringspolitisk styrning. En rad instanser uttalade sig för en etableringspåverkan i storstadsområdena. Andra remissorgan intog en klart avvisande hållning. 1968 års lokaliseringsutrednings förslag behandlades av 1970 års riksdag. Departementschefen framhöll att upplysnings- och rådgivningsverksam- heten borde göras ”mer allmängiltig” och ske i ”mer organiserade former”. Det ansågs emellertid uteslutet att på basis av de utredningar som genomförts ta ställning till frågan om etableringstillstånd. Förutsätt-

' T ex 1969 11297, 11:314. 2 ] särskilda yttranden redovisade ledamöter av utredningens rådgivande nämnd andra uppfattningar. Ledamöterna Ingvar Svanberg och Bert likström framhöll att utredningen borde lagt fram ett förslag om anmälningsplikt för etablering i områden med en överhettad arbetsmarknad. Ledamoten Tage Kahlin föreslog att systemet med varsel vid nedläggelse och driftsinskränkning inom industrin skulle gälla även större utbyggnader och etableringar inom i första hand storstadsområdena.

ningar borde däremot kunna finnas för ett anmälningssystem. Ett sådant system skulle enligt statsmakterna kräva ett relativt enkelt administrativt förfarande men samtidigt ge goda möjligheter till kontinuerligt samråd och utbyte av information mellan samhällets lokaliseringsorgan och de expansionsvilliga företagen. Samrådsverksamheten borde inriktas på företag i starkt expanderande regioner och där omfatta den industri och de andra sektorer inom näringslivet som utgör grunden för expansionen.

Formerna för det av statsmakterna i princip beslutade anmälnings- systemet skisserades i en särskild departementspromemarial , som efter remissbehandling lades till grund för beslut av 1970 års riksdagz. Sam- rådsverksamheten påbörjades den I april 1971.

8.6.2. Lokaliseringssamrådets innehåll Författningsbestämmelser

Reglerna för lokaliseringssamrådet anges i

El Lag (1970:725, ändrad 19732549) om lokaliseringssamråd; El Kungörelse (1971 :51, ändrad 197323 och 1974:334) om lokaliserings- samråd; El Kungörelse (1970:726) om ändring i byggnadsstadgan.

Lagen om lokaliseringssamråd ger Kungl Maj:t rätt att förordna, att den som planerar nybyggnad eller annat åtgärd med lokaler som kräver byggnadslov skall samråda med lokaliseringsorganet om lokaliseringen av den verksamhet som lokalerna är avsedda för. Byggandet får inte påbörjas förrän samrådet ägt rum. Bevis om samråd skall utfärdas senast fyra månader efter att planerat byggande anmälts till lokaliseringsorganet. Lager ger myndigheten möjlighet att förlänga denna tid med högst ett år, om det anmälningsskyldiga företaget inte lämnar uppgifter om sina planer eller på annat sätt undandrar sig medverkan i lokaliseringssam- rådet3.

Lokaliseringsdelegationen kan numera också enligt tillägg (19731549) i den ursprungliga lagen förelägga det samrådsskyldiga företaget att

1 lnrikesdepartementet, PM angående lokaliseringssamråd (Ds ln 19702). Förslaget tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Avstyrkande yttranden lämnades av en minoritet i arbetsmarknadsstyrelsens styrelse, länsstyrelsen iStockholms lån, Handelskamrarnas nämnd, SAF, Sveriges Industriförbund, SHlO, Svenska bank- föreningen, Sveriges grossistförbund, en minoritet i Svenska kommunförbundets styrelse, Stockholms och Malmöhus läns företagareföreningar, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Sydvästra Skånes kommunalförbund, stadsfullmäktige i Göte— borg, drätselkammaren i Malmö och ett antal hörda handelskammare.

2 Prop 1970:154, BaU 1970:69, rskr 19702446. 3 Ordvalet i det kärva lagspråket konstrasterar mot beskrivningen av lokaliserings- samrådets innehåll i arbetsmarknadsstyrelsens informativa folder utgiven år 1970: ”Genom de nya bestämmelserna har statsmakterna velat ge företag som planerar ny- eller utbyggnad av sina anläggningar inom Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-området, tillfälle till information från lokaliseringsmyndigheten/arbetsmark— nadsstyrelsen om arbetskraftstillgång, bostadst'örhållanden m m, dvs om lokalise- ringsförutsättningar på andra orter i landet och möjligheterna att erhålla regionalpo- litiskt stöd enligt SFS 1970:180”.

komplettera sin anmälan med utredning om förutsättningarna att förlägga verksamheten utanför storstadsregionen. Syftet är att företaget i de fall en omlokalisering — inte minst från företagets egna kostnads- och effektivitetssynpunkter — förtjänar att övervägas skall uppmärksamma dessa fördelar. Föreläggandet är avsett att utnyttjas från fall till fall, speciellt när det av handlingarna inte klart framgår vilka företagsekono- miska hinder som föreligger för en utflyttning från storstadsregionen. Lokaliseringsorganet skall klart ange i vilka hänseenden utredning bedöms vara nödvändig och vid behov lämna erforderliga anvisningar och så långt möjligt även biträda i utredningsarbetet. Samrådstiden kan för företag som inte fullgör skyldigheten att redovisa en utredning om alternativa lokaliseringsorter förlängas med upp till ett år.

Samrådspliktens grund

Regler för tillämpningen av lagbestämmelserna anges i kungörelsen om lokaliseringssamråd, som fastslår att arbetsmarknadsstyrelsen är lokalise- ringsmyndighet och alltså statligt samrådsorgan. Samrådsskyldighet gäller för företag, organisation och enskild person som planerar uppförande av byggnad eller tillbyggnadl , om

[3 Byggnadsarbetet kräver byggnadslov enligt byggnadsstadgan (1959: 612, 19702726): [:| Lokaltillskottet beräknas omfatta minst 500 m2 våningsyta; El Lokalerna helt eller huvudsakligen avses komma att användas inom någon av följande sektorer inom näringslivetz; 61 Partihandel och varuhandelsförmedling 81 Bank- och annan finansverksamhet, i den mån skyldighet icke föreligger att inhämta yttrande från nämnden för bankkontors- etablering3 82 Försäkringsverksamhet 83 Fastighetsförvaltning, fastighetsförmedling, uppdragsverksamhet

Genom ändring i tillämpningsförordningen (1974:334) har industrin, dvs följande grenar, fr o m 1974-07-01 undantagits från samrådskravet:

31 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobakstillverkning 32 Textil-, beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning 33 Trävarutillverkning 34 Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk produktion 35 Tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plastvaror

36. Tillverkning av varor av mineraliska ämnen, utom metaller 37 Metallframställning '

38. Verkstadsvarutillverkning 39 Annan tillverkning

' Samrådsskyldighet föreligger inte för lokaler som skall användas av statlig, primär— eller landstingskommunal myndighet.

2 Sifferbeteckningen anger näringsområdcnas nummer enligt standard för svensk näringsgrensindelning (SNI). 3 De särskilda bestämmelserna om bankkontorsetablering ändrades under år 1973 och omfattar nu tillståndsplikt (1973:1190).

Kungörelsen pekar vidare ut de kommuner i Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna där samrådsskyldighet för ny- eller tillbyggnad föreligger. De ursprungliga samrådsregionernas avgränsning ändrades i viss omfattning 1973-02-13 med hänsyn till den av statsmakterna i december 1972 beslutade planen för den regionala strukturen (ortsklassificering- en). Alingsås kommunblock hade rubricerats som självständigt regionalt centrum och utgick ur samrådsregionerna] .

De kommuner där samrådsskyldighet för närvarande föreligger redovi- sas i tablå 8. 2. För Stockholms-regionens del omfattar samrådsregionen så gott som hela länet _ från Nynäshamn och Södertälje kommuner i söder, till Sigtuna och Vallentuna i norr, Ekerö och Upplands-Bro i väster samt Vaxholm och Värmdö i öster. Endast Norrtälje kommun i norra länsdelen ligger utanför området med samrådsplikt. Göteborgs-regionen motsvarar det planeringsområde som kommit att utgöra en naturlig enhet för översiktlig ekonomisk och fysisk planläggning. Regionen berör tre län — omfattande bl a Lerums och Härryda kommuner i öster, Kungsbacka i söder, Öckerö och Tjörn i väster samt Stenungsund och Ale i norr. ] Malmö-regionen ingår centralortskommunen och åtta angränsande kom— muner, bl a Lund. Det är således en mindre enhet än det område planeringsorganet Sydvästra Skånes kommunalförbund verkar inom. Planeringsregionen sydvästra Skåne omfattar utom samrådsregionen också Trelleborgs kommun. Se vidare figur 1.3 i kapitel 1.

Tablå 8.2 Kommuner i samrådsregionerna

Stockholms— Göteborgs— Malmö- regionen regionen regionen Stockholm Göteborg Malmö Botkyrka Ale Bara Danderyd Härryda Burlöv l—Zkerö Kungsbacka Kävlinge Haninge Kungälv Lomma Huddinge Lerum LUHÖ Järfälla Mölndal Staffanstorp Lidingö Partille Svedala Nacka Stenungsund Vellinge Nynäshamn Tjörn Sigtuna Öckerö Sollentuna Solna Su nd hyhcrg Södertälje Tyresö Täby Upplands-Bro Upplands-Väsby Vallentuna Vaxholm Värmdö

1 SFS l973z23. Övriga revideringar enligt kungörelsen — och senarei l973z553 A föranleddes av förändringar i kommunindelningen och innebar inga justeringar i sak.

8.6.3 Organisation

Ärenden om lokaliseringssamråd handläggs av en särskild lokaliseringsde— legation med chefen för arbetsmarknadsstyrelsen som ordförande. Kungl Maj:t har för åren 1974—1976 i övrigt förordnat följande ledamöter och suppleanter i delegationen:

Ledamöter

Departementsråd Åke Larsson, Arbetsmarknad sdepartementet

Kansliräd Gunnar Ribrant, lndustridepartementet

Borgarråd Inge Hörlen, Stockholms kommun

Kommunalråd Erik Johannesson, Göteborgs kommun

Direktör Matts Bergom Larsson, Sveriges Verkstadsförening Direktör

Suppleanter (personliga)

Departementsråd Bengt Thuvesson, Arbetsmarknadsdepartementet

Departementssekretera re Michael Sohlman, lndustridepartementet

Kommunalråd Anund Hedberg, Örnsköldsviks kommun

Landstingsråd Knut Nilsson, Stockholms läns landsting Direktör Lars Almström, Stockholms handelskammare

Direktör

Tage Kahlin, Sveriges Industriförbund

Verner Helte, Sveriges Hantverks— och Industriorganisation

Ombudsman LO:s andre ordförande TOTO Karlsson Lars Westerberg, LO

Utredningssekreterare Utredningssekreterare lvar Asp, Jan—Erik Nyberg,

TCO TCO

Anmälan om lokaliseringssamråd skall omfatta uppgifter om företagets nuvarande verksamhet och lokaler, vissa data om det planerade byggnads- projektets art, storlek och om den förändring av sysselsättningen inom företaget som ny— eller tillbyggnaden beräknas komma att medföra. Till anmälan skall fogas bilagor, bl a ritningar över projektet, som visar de nya lokalernas utformning.

Om byggherren är ett fastighetsförvaltande företag och själv inte kommer att utnyttja den planerade ny- eller tillbyggnaden skall uppgifter också lämnas om de hyresgäster som avser att använda utrymmena.

Ärenden om lokaliseringssamråd samt om regionalpolitiskt stöd bereds inom arbetsmarknadsstyrelsens Iokaliseringsenhet, som budgetåret 1972273 hade ett 30—tal tjänster. Tre handläggare var under budgetåret varaktigt engagerade i samrådsverksamheten.

För flertalet ärenden om lokaliseringssamråd påbörjas beredningen efter anmälan av företag som planerar ny- eller tillbyggnad. Lokaliserings- enhetens handläggare bedriver dessutom en uppsökande verksamhet med

ledning av data i länsarbetsnämndernas investeringsenkäter, genom uppgifter i dags— och fackpress samt på basis av information från byggnadsnämnder, företag och branschorgan. Syftet är att få till stånd en diskussion om alternativa lokaliseringsorter på ett tidigt stadium, innan utbyggnadsplanerna blivit alltför fastlåsta och företaget haft betydande kostnader för projektering och andra förberedelser.

Ett samrådsärende kan sedan anmälan gjorts som regel behandlas vid kommande sammanträde i lokaliseringsdelegationen. Sammanträden äger rum med fyra—sex veckors intervall. Lokaliseringsdelegationen beslutar vid den första handläggningen av ett ärende om samrådsbevis skall

Tablå 8.3 Ärenden om lokaliseringssamråd som enligt Iokaliseringsdelegationens beslut 1973-10-23 kan avgöras av ordföranden

Byggnadsåtgärd för Exempel

Verksamhet till vilken Kungl Maj:t beviljat användande av investeringsfondsmedel

Verksamhet som avses bli helt integrerad med den pågående verksamheten och ej kan skiljas från moderanlägg— ningen

Verksamhet som i huvudsak är bunden till den lokala mark- naden

Produktionsservice i form av lokalt verkande legoföretag och underleverantörer, smides- oeh reparationsverkstäder, maskin- och verk—

tygsservice, plåtslageri m fl1

Lokal bankservice, försäkringsservice, fastig- hetsförvaltning, fastighetsförmedling

Partihandel som huvudsakligen betjänar stor- stadsregion, t ex partihandel kombinerad med detaljhandel (snabbgrosslager, byggmarknadcr m fl) samt agenturer med begränsad geografisk räckvidd

Tillverkningar där särskilt höga transport- kostnader medför att produkterna får en be- gränsad marknad. t ex tillverkning av fa— briksbetong och betongvaror, sortering av grus m m1

Byggnader som huvudsakligen skall innehålla butiker för detaljhandel och/eller bostäder och endast till mindre del kontor

l'abrik för tillverkning av cement, kalk eller lättklinker samt större varv och oljeraffina- cleril

Redan etablerat företag som är beroende av natur- resurser eller transport- förutsättningar på etable- ringsorten

Verksamhet som inte genomgår expansion

Rationaliseringsåtgärd, tillbyggnad av lager och personalutrymmen

Ägaren och dennes familj är starkt bundna till orten. Verksamheten är särskilt beroende av en liten och väl inarbetad personal

Mindre företag av typ familjeföretag

i Samrådsskyldighet föreligger som redovisats inte längre för industriell verksam- het.

utfärdas eller om ärendet skall bordläggas, vilket sker, t ex om det råder oklarhet om företagets intentioner. Lokaliseringsenhetens handläggare besöker de flesta samrådsföretagen för att få till stånd en diskussion med representanter för företagsledningen om olika lokaliseringsalternativ. Komplettering av faktamaterial och synpunkter efter bordläggning av ett ärende har i några fall skett genom att ledamöter ur lokaliseringsdelega- tionen besökt företaget eller genom att företrädare för företaget redovisat sina planer vid delegationens sammanträden i plenum.

Lokaliseringsdelegationens ordförande har enligt beslut av delegatio- nen 1973-10-23 bemyndigats att avgöra ärenden om vissa slag av utbyggnader, exemplifierade i tablå 8.3. Lokaliseringen av dessa verksam- heter är enligt delegationens erfarenheter som regel given. Syftet med denna delegering av beslutanderätt till ordföranden är att ledamöterna skall kunna ägna ökad tid och uppmärksamhet åt ärenden där lokalise- ringen verkligen kan påverkas. Det skall framhållas att ny- och tillbyggna- der som företaget efter kontakter med lokaliseringsenhetens handläggare beslutar att förlägga utanför samrådsregionerna inte föredras och be- handlas i lokaliseringsdelegationen.

8.6.4 Lokaliseringssamrådets omfattning och resultat — en statistisk översikt1

Från lokaliseringssamrådets inledning 1971-04-01 och fram to m 1973- 12-31 utfärdade arbetsmarknadsstyrelsen, som framgår av tabell 8.5, sammanlagt 494 samrådsbevis. Av dessa svarade företag i Stockholms—re- gionen för 42 % eller 207 planerade ny- och tillbyggnader. En tredjedel av samrådsbevisen avsåg arbeten i Göteborgs-regionen samt en fjärdedel ny- och tillbyggnader i Malmö-regionen.

Drygt hälften eller 272 av samtliga byggnadsåtgärder som varit föremål

Tabell 8.5 Antal utfärdade samrådsbevis med fördelning på samrådsregioner 1971- 04-Ol—1973-12-31

Region Industri Partihandel, k'astighetsför- Summa banker, för- vallning, upp- _ säkringsverk— dragsverk- Antal R-Flatlf samhet samhet fordelmng i procent Stockholm 106 52 49 207 42 Göteborg 91 50 20 161 33 Malmö 75 38 13 126 25 Samtliga 272 140 82 494 100 Realtiv fördel— ning i procent 55 28 17 100 -—

1 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska uppgifter om lokaliseringssamrådet april 19 7] —december 19 73 m fl.

för lokaliseringssamråd under perioden innebar planer på lokalutvidgning- ar inom industrin. Gruppen partihandel, banker och försäkringsverksam- het', svarade för 28 % och de fastighetsförvaltande företagen — med lokaler för uthyrning till industri- och serviceverksamhet samt viss uppdragsverksamhet -— för 18 % av de utfärdade samrådsbevisen. Indu- strin dominerade samrådsverksamheten inom samtliga regioner.

Innehållet i de avgjorda samrådsärendena motsvarar planerade investe- ringar med en sammanlagd våningsyta på 2,4 milj mz. En jämförelse mellan uppgifterna i tabell 8.5 och tabell 8.6 visar att Stockholms-regio- nen hade en större andel relativt sett av den totala golvytan än av antalet utfärdade bevis. Både Malmö- och Göteborgs-regionerna hade omvänt relativt sett ller bevis än som svarade mot våningsyteandelarna. De redovisade olikheterna innebar att byggnadsprojekten i Stockholms-regio— nen var genomsnittligt större än som beräknats för samtliga samrådsären- den under perioden — i de senare regionerna mindre än genomsnittet.

Samma olikheter finns mellan näringsgrenarna. Var och en av de båda grupperna industri samt partihandel, banker och försäkringsverksam- het svarade under perioden för en mindre andel av den planerade tillkommande våningsytan än av antalet samrådsbevis. Gruppen fastig- hetsförvaltning och uppdragsverksamhet hade omvänt en väsentligt större del av våningsytan relativt sett än av antalet ärenden. Ny- och tillbyggnaderna av hyreslokaler, som dominerar denna tredje grupp av samrådsärenden, var följaktligen betydligt större genomsnittligt räknat än projekten inom övriga grupper.

Medelstorleken bland de avgjorda samrådsärendena under perioden uppgick till nära 5 000 m2. Genomsnittet för gruppen industri utgjorde 4 000 m2 , medan de fastighetsförvaltande företagens planer var väsentligt mer omfattade, drygt 10 000 m2 i medeltal per planerat projekt. För gruppen partihandel, banker och försäkringsverksamhet låg genomsnittet

Tabell 8.6 Planerade byggnadsinvesteringar enligt samrådsärenden avgjorda 1971- 04-01—1973-12-31 Måttenhet: Milj m2

Region Industri Partihandel, l-"astighetsför- Summa ! banker, för- valtning. upp- ———_7 » säkrings— dragsverksam- Vanmgs— [film*/_ 1 verksamhet het yta fördelning

iprocent

Stockholm 546 251 579 1 375 57 Göteborg 255 166 213 634 26 Malmö 207 133 58 398 17

Samtliga 1 008 550 850 2 407 100 Relativ fördel- ning i procent 42 23 35 100 »

1 SNI 61, 81 och 82. Se vidare redovisningen av samrådsskyldiga näringsområden. sid 415 .

på knappt 4 000 m” våningsyta, dvs under medeltalet för hela materialet. En regional jämförelse visar att ärendena i Stockholms-regionen hade en genomsnittsstorlek på nära 6 500 m2 våningsyta. För Malmö-regionen planerades ny— och tillbyggnader på i medeltal endast 3 000 m2, medan samrådsärendena i Göteborgs-regionen med knappt 4 200 ni2 hade en medelstorlek som låg närmare genomsnittet för samtliga regioner.

Det skall tilläggas att spridningen kring dessa genomsnittstal var betydande. Ett stort antal ärenden omfattade ny- och tillbyggnader nära gränsen för anmälningsplikten, dvs 500 m2 våningsyta. Nya lokalutrym— men planerades i en rad andra fall för 20 000 år 30 000 ml. Enstaka projekt inom gruppen fastighetsförvaltning skulle enligt ansökan om lokaliseringssamråd resultera i nya lokaler med mer än l00 000 rn2 våningsyta.

De planerade nya lokalutrymmena beräknades av företagen leda till en utvidgad sysselsättning för 5 000 personer inom grenarna industri samt partihandel, banker och försäkringsverksamhet, varav huvuddelen, nära 3 000 personer, skulle vara ett resultat av investeringar i Stockholms-re— gionen. Detta framgår av tabell 8. 7 som också visar att tyngdpunkten i sysselsättningsökningen inom samtliga regioner låg på gruppen industri. Den beräknade sysselsättningsökningen för samtliga ärenden motsvarar 3e4 % av det totala antalet sysselsatta inom de berörda arbetsställena före samrådet.

De redovisade sysselsättningsuppgifterna är emellertid osäkra. En del av företagen avstår av olika orsaker från att realisera de projekt för vilka de erhållit samrådsbevis eller skjuter förverkligandet på framtiden. Det saknas exakta uppgifter om storleken av dessa åtgärder. Vidare saknas i redovisningen uppgifter om de fastighetsförvaltande företagen som i regel har svårigheter att i förväg redovisa uppgifter avseende de kommande läggas'att många av samrådsföretagen kan ha haft ett intresse att tona ned de sysselsättningsskapande effekterna av de planerade investeringarna för att därmed undvika en alltför stark press från samrådsorganet och en från företagets synpunkt onödigt stor tidsutdräkt i handläggningen av samrådsärendet.

Tabell 8.7 Beräknad ökning av sysselsättningen genom planerade investeringar inom företag som erhållit samrådsbevis perioden l97l-O4-01—l973-l2-31

Måttenhet: Antal personer (avrundade tal)

Region Industri Partihandel, Summa

banker, för- Säkrings_ Antal Relativ verksamhet fördelning

i procent

Stockholm 2 400 500 2 900 57 Göteborg 900 100 1 000 21 Malmö 900 200 1 100 22

Samtliga 4 200 800 5 000 100

hyresgästerna. Det gäller naturligtvis alldeles speciellt företag som före byggstarten, i preliminär eller definitiv form, slutit avtal för endast en del av de planerade lokalutrymmena.

Det genomsnittliga lokalutnyttjandet för samtliga företag som erhöll samrådsbevis 1971-04-01—1973-12-31 skulle enligt det redovisade mate- rialet utgöra drygt 300 m2 per nyanställd. Enbart inom industrins samrådsföretag skulle för varje nyanställd 260 rn2 våningsyta ha plane- rats. Om man jämför dessa genomsnitt med erfarenhetssiffror från praktisk industri- och serviceverksamhet eller medelvärden från utred- ningar om näringslivets lokaldispositioner genomförda i annat samman- hangl är detta ett mycket lågt lokalutnyttjande. En betydande del av samrådsärendena avsåg lagerutvidgningar eller moderniseringar av produk- tionsutrymmen, dvs åtgärder som inte kunde få samma sysselsättnings- verkningar som en omfattande produktionsutvidgning. Flera av samråds- företagen uppgav dessutom att de planerade investeringarna syftade till en rationalisering av verksamheten och en minskning av sysselsättningen. Mycket talar emellertid för att den beräknade och redovisade sysselsätt- ningen utgör en underskattning av arbetskraftsbehovet. Till detta skall läggas att många av samrådsföretagen kan ha haft ett intresse att tona ned de sysselsättningsskapande effekterna av de planerade investeringarna för att därmed undvika en alltför stark press från samrådsorganet och en från företagets synpunkt onödigt stor tidsutdräkt i handläggningen av sam- rådsärendena.

Måttenhet: Andel i procent

Näringsgren Imö-regionen Livsmedetsindustri Textil- o bekläd.ind_ Trävaruindustri Pappersvaruindustri Kemisk industri Jord- o stenvaruind. Metallframställning Verkstadsvaruindustri Annan industri

Stockholms-regionen Göteborgs-regionen

Partihandel Banker Försäkringsverksamhet

Fastighetsförvaltning

Figur 8.13 Samrådsbevis med relativ fördelning på näringsgrenar, region vis, perioden ] 971—04-01 — 1 973-12. Källa: Arbetsmarknadsstvrelsen (särskild bearbetning)

1 Se tex Sven Olov Larsson, Sven Mellstrand. [.okaliseringsjörändringar och lokaliseringsval i två äldre arbetsområden, Stockholms Stadsbyggnadskontor, Utredningsbyrån. Meddelande 42. Lokalutnyttjandet bland industri— och servicefö— retag som tillkommit i Ulvsunda och Södra Hammarbyhamnens industriområden åren 1968—1973 beräknas enligt denna undersökning till 80 m2 våningsyta per sysselsatt.

Antal samrådsbevis | | Antal sysselsatta 100 | | 1000 | | | I 80 800 60 600 40 400 20 200 0 0

19712 19713 19714 19721 19722 1972319724 19731 19732 19733 19734 Förklaring:

% Samrådsbevis D Sysselsatta

Figur 8.14 Antal utfärdade samrådsbevis samt beräknad sysselsättning kvartalsvis efter tidpunkten för anmälan 1971-04—01 — 1973-12-31

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (särskild bearbetning)

Den ovan i olika tabeller redovisade fördelningen av samrådsärendena pä näringsgrenar har gett en grov bild av samrådsverksamheten perioden 1971—04-01—1973-12-31. En uppdelning av antalet utfärdade samrådsbe— vis på delgrupper — figur 8.13 — visar, att verkstadsvaruindustrin svarade för det största antalet samrådsärenden inom industrin i samtliga tre regioner. Partihandeln= hade en framskjuten position inom tjänstegrup- pen. Figuren tyder inte på några mer omfattande skillnader mellan de tre samrådsregionerna när det gäller samrådsärendenas fördelning på bran- scher.

Samrådsverksamheten har, om man fördelar antalet utfärdade bevis samt beräknad sysselsättning på kvartal efter tidpunkten för anmälan, varierat i omfattning under olika skeden. Efter en successiv uppgång i verksamheten under år 1971 följde, som framgår av figur 8.14, en relativt stark nedgång tredje kvartalet 1972 men en stabilisering under det följande fjärde kvartalet. Mönstret var detsamma under år 1973 och den del av 1974 (redovisas ej i figuren) som utredningen kunnat överblicka. Kvartalsvis utfärdades fram till slutet av år 1973 från ett 20-tal till omkring 65 samrådsbevis. Variationerna i beräknad sysselsättning följde i stort sett förändringarna i antalet samrådsbevis mellan olika kvartal under den redovisade perioden.

8.6.5 Lokaliseringsamrådets direkta effekter

De hittillsvarande erfarenheterna tyder på att lokaliseringssamrådet gett relativt omfattande depåeffekter — företagen får vid överläggningen med lokaliseringsorganets handläggare impulser till förändringar i lokaliserings-

tillståndet som inte kan utnyttjas vid den förestående investeringen utan först vid en kommande ny- eller tillbyggnad och utvidgning av produk- tionskapaciteten. En utvärdering av lokaliseringssamrådets effekter förut- sätter bla av det skälet ett längre tidsperspektiv än som nu står till förfogande.

Föreliggande avsnitt är en redogörelse för de direkta effekterna på kort sikt, dvs omfattningen av den utlokalisering som beslutats t o m 1974-03-31. Utredningen utvidgar i nästa avsnitt underlaget för en bedömning av samrådets verkningar genom att redovisa resultaten av en enkät till samrådsföretagen om deras erfarenheter av tillämpningen. Utredningen återkommer därefter i avsnitt 8.7 med egna synpunkter på samrådssystemet och dess betydelse på längre sikt.

Fram till våren 1974 hade, som framgår av tabell 8.8 totalt 24 företag som deltagit i lokaliseringssamråd beslutat att helt eller delvis utlokalisera verksamheten från storstadsregionerna — 18 företag av dessa hade sitt ursprung i Stockholms-regionen, tre företag i Göteborgs—regionen och tre i Malmö-regionen. [ de allra flesta fallen var förändringen i lokaliseringen genomförd eller påbörjad vid tidpunkten för redovisningen. Två av dessa 24 företag — båda i Stockholms-regionen — hade dock senare uppskjutit resp beslutat avstå från den planerade lokaliseringen.

Som redovisas i tabellen beslutade 20 av företagen _ övervägande delen — om utlokalisering utan att inge formell samrådsanma'lan. Dessa företag hade på ett tidigt stadium i planeringsprocessen kommit i kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen för diskussioner om konkreta lokaliserings- alternativ — delvis som ett resultat av lokaliseringsenhetens uppsökande arbete — och fattade beslut om ändrad lokalisering innan samrådsan- mälan avseende utbyggnad i samrådsregionen inlämnats. Så gott som samtliga 20 företag skulle, om motsvarande utvidgning av tillverknings- kapaciteten ägt rum i storstadsregionen, ha varit samrådspliktiga. Endast i två fall skulle expansionen enligt samrådsorganets bedömningar ha

Tabell 8.8 Företag som efter samråd perioden 1971—04-01—1974-03-31 beslutat om annan lokaliseringa

Region Antal företag Beräknad sysselsättning Totalt Därav Ökning på Minskning etablerings— i samråds- Utan formell Sökt eller lt'ilial- orten regionen samrådsan- erhållit etablering mälan lokalise- ringsstöd Stockholm tab 16 10 6 480 190 Göteborg 3 2 l — 80 50 Malmö 3 2 1 3 70 10 Samtliga 24 20 12 9 630 250

a Inkl företag som inte gjort formell samrådsanmälan, b Ett av företagen har senare beslutat uppskjuta och ett beslutat avstå från omlokaliseringen.

kunnat komma till stånd med en ny- eller tillbyggnad under 500 rn2 golvyta, vilket således inte skulle ha krävt samrådsanmälan.

Tolv av företagen som beslutade förändra sin lokalisering sökte vidare statligt lokaliseringsstöd för omflyttningen. Flera företag utnyttjade andra former av statligt stöd för att finansiera de erforderliga investe- ringarna på den nya lokaliseringsorten. Samtliga beslut om utlokalisering utom ett — en bilskrotningsverksamhet — avsåg företag inom industrin. Tio företag tillhörde verkstadsvaruindustrin, tre livsmedelsindustrin, tre den grafiska industrin och två företag plastvaruindustrin. I övrigt omfattade utlokaliseringen bl a en träskotillverkning, ett konfektions- företag och en metallmanufakturtillverkning. [ nio fall innebar föränd- ringen i lokaliseringen filialetablering, medan sex företag var nyetable- ringar genomförda av personer bosatta istorstadsregionerna vid samråds- tillfället.

Förklaring:

. losvsselsatfa I'kxx 60 "

Figur 8.15 Företag sorti deltagit i lokaliserings— samråd och beslutat om lokalisering från stor- stadsregionerna ] 9 71- 04—01 — 1974-03—31

Sysselsättningseffekterna på de nya lokaliseringsorterna beräknades av företagen till drygt 600 personer, varav de båda företag som senare beslutat uppskjuta resp avstå från att realisera sina planer, svarade för drygt ett 50—tal. Som framgår av tabell 8.8 skulle en betydande del av de realiserade och planerade lokaliseringarnas effekter vara ett resultat av förändringar i Stockholms-regionen. Den redovisade sysselsättningen på de nya orterna var i huvudsak ett resultat av en expansion. Minskningen ar arbetstillfällena i storstadsområdena genom den beslutade lokalise- ringen skulle beröra 250 sysselsatta.

Endast nio av de 24 företag som beslutat om utflyttning valde lokaliseringsorter inom skogslänen — bla de två företag som senare beslutat uppskjuta resp avstå från omlokaliseringen. Fördelningen på mottagarorter framgår av figur 8.15, som visar att tillsammans åtta företag etablerade sig på Öland och Gotland. Fyra företag stannade vid förändringen av sin lokalisering i närheten av storstadsregionerna.

8.6.6 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet — resultaten av en enkät till företagen

Undersökningens uppläggning

Utredningen har genom en enkät till företag, organisationer och enskilda personer som deltagit i lokaliseringssamråd med arbetsmarknadsstyrelsen önskat dokumentera deras erfarenheter av samrådet. Syftet har också var att undersöka företagens motiv för en oförändrad lokalisering till storstadsregionen. Enkätformuläret distribuerades ursprungligen till de 300 företag för vilka samrådsbevis utfärdades 1971-04-01—1972-12-31. Totalt erhöll utredningen 127 svar från dessa 300 företag, varav 101 eller 34% av hela antalet var så fullständiga att de kunde användas för bearbetning, I totalt åtta fall därutöver hade investeringarna skjutits upp,

Tabell 8.9 Undersökningens omfattning

Svarskategori Industri Partihandel, l—"astighets— Totalt banker, för- förvaltning säkringsverk- uppdrags- samhet verksamhet Användbara svar, antal 55 34 12 101 [ procent av hela antalet

samrådsärenden 1971-04-01— _1972-12-31 37 39 19 34 Ofullständiga svar, antal ' 16 6 4 26 Investeringarna uppskjutna, ej

svar, antal 3 4 l 8 Svar har ej kunnat erhållas,

antal 74 44 47 165

Summa 148 88 64 300

a Därav 45 företag som av Kungl Maj:t beviljats tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedel och erhållit samrådsbevis utan att egentliga samrådsöverlägg- ningar ägt rum.

och företagen ansåg inte att de kunde besvara frågorna i formuläret. Besked kunde vidare inte erhållas från 45 företag som av Kungl Maj:t hade beviljats tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedel för anläggningsarbeten i storstadsregionerna. Dessa företag erhöll samråds- bevis utan att egentliga samrådsöverläggningar hade ägt rum och ansåg av det skälet att de inte kunde delta i undersökningen.

De redovisade siffrorna framgår av tabell 8.9 som också visar att andelen användbara svar är i stort densamma inom de båda huvudgrup- perna industri samt partihandel, banker och försäkringsverksamhet, 37—39 %. För fastighetsförvaltning redovisas en avsevärt lägre svarsandel, 19 %. Tabell 8.109 illustrerar fördelningen av svaren på de tre samrådsre- gionerna: Stockholms-regionens 49 enkätföretag motsvarar 36 % använd- bara svar — för Göteborgs- och Malmö-regionernas del kunde 34 resp 28 % av svaren utnyttjas i bearbetningen och utvärderingen.

Tabell 8.10 Samrådsärenden i undersökningen med fördelning på regioner och näringsgrenar

Måttenheter: Antal användbara svar

Samrådsregion industri Partihandel, Fastighets- Totalt 1 procent av banker, för- förvaltning, samtliga sam- säkringsverk- uppdrags— rådsärenden i samhet verksamhet resp regioner Stockholm 27 16 6 49 36 Göteborg 15 12 4 31 34 Malmö 13 6 2 21 28 Summa 55 34 12 101 34

Därav med arbetsställen ' utanför samrådsregionerna 19 21 2 42 14

Tabell 8.11 Sysselsatta inom samrådsföretag i undersökningen samt beräknad förändring genom planerade investeringar

Industri Partihandel, l"astighets— Totalt butiker, t'ör- förvaltning, såkrin'gsverk- uppdrags- samhet verksamhet

Samtliga sysselsatta vid företagens anläggningar, antal personer 56 600 29 300 . . 85 900 Därav i storstadsregionerna, beräknad andel i procent 48 63 . . 50 Beräknad förändring: D Ökning Antal företag 26 11 . . 37 Antal sysselsatta 760 250 . . 1 010 D Minskning Antal företag 1 5 . . 6 Antal sysselsatta 50 40 . . 90

Dlngen förändring Antal företag 28 18 . . 46

Tabell 8.12 Svarande samrådsföretag inom industri samt partihandel, banker och vissa tjänster med fördelning på regioner och storleksgrupper efter antalet sysselsattai resp företag

Måttenheter: Antal företag

Storleksgrupp, antal sysselsatta Stockholms— Malmö- Göteborgs— Samtliga regionen regionen regionen regioner — 25 6 7 8 21 26 —— 1 00 15 7 7 29 101—200 2 _ 4 6 201—500 4 4 3 1 1 501— 16 1 5 22 Summa 43 19 27 89

' Av de 89 enkätföretagen inom industri och partihandel, banker och försäkringsverksamhet redovisade sammanlagt 37, som framgår av tabell 8.11 ett ökat personalbehov på totalt 1 000 personer (huvuddelen inom industrin), medan sex företag uppgav att sysselsättningen genom de planerade arbetena kunde reduceras med 90 personer. Det skall tilläggas att det beräknade tillskottet på 1 000 sysselsatta var omkring en tredjedel av den beräknade sysselsättningsökningen för samtliga företag som erhöll samrådsbevis 1971-04-01—1972-12-31, vilket också utgjorde under- sökningsföretagens andel av hela antalet samrådsföretag under samma period.

Det sammanlagda antalet sysselsatta inom de redovisade 89 industri— och serviceföretagen var vid enkättillfället nära 86 000 personer. Om- kring hälften av dessa beräknas ha varit verksamma vid företagens anläggningar utanför storstadsregionerna. Fördelningen av företagen på storleksgrupper i tabell 8.12 visar att de minsta enheterna dominerar: 50 enheter eller knappt 60 % av antalet enkätföretag hade mindre än 100 sysselsatta. De flesta stora företagen _ mer än 500 sysselsatta — fanns bland undersökningsföretagen i Stockholms-regionen.

Syftet med byggnadsåtgärden — motivet för oförändrad lokalisering

Ser man till syftet med de planerade investeringarna inom de undersöka samrådsföretagen — tabell 8.13 — uppgav något mer än hälften av industriföretagen, att utvidgning av produktionskapaciteten haft avgöran- de eller stor betydelse. Inom gruppen partihandel, banker och försäk- ringsverksamhet övervägde i stället utvidgning av lagerkapaciteten, vilket är naturligt med hänsyn till att många av företagen inom denna sektor var handelsföretag, med distribution som basfunktion. Utvidgning av lager- möjligheterna uppgavs emellertid vara en viktig orsak till de planerade investeringarna även inom den undersökta industrigruppen. Hälften av industriföretagen rapporterade i enkätsvaret att behovet av ökad lager- kapacitet haft avgörande eller stor betydelse för den planerade ny- eller tillbyggnaden. Mer än 40 % av industriföretagen skulle genom utvidgning—

Tabell 8.13 Syften med planerade investeringar inom samrådsföretagen i undersök- ningen

Måttenhet: Andel av svamtliga svarande företag inom resp näringsgrenar i procent

Syfte (avgörande/stor betydelse) Industri Partihandel, Totalt banker, för- säkringsverk- samhet

Utvidgning av produktionskapaciteten 56 38 49 Upptagande av nya produkter/tjänster 44 24 36 Modernisering av lokalutrymmena vid - oförändrad kapacitet: D produktion 44 32 39 liladministration 29 38 33 D försäljning 22 26 24 Modernisering av maskinparken 27 18 24 Utvidgning av lagerkapaciteten 51 62 55

en ta upp nya produkter eller avsåg att med oförändrad tillverkningskapa- citet modernisera lokalutrymmena.

Samtliga företag i undersökningen valde som framhållits en oförändrad lokalisering till storstadsregionen. För nära tre fjärdedelar av industriföre- tagen var motivet, som framgår av redovisningen i tabell 8.14, tekniska

Tabell 8.14 Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföretagen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena inom storstadsregionen

Måttenhet: Andel av samtliga svarande företag inom resp näringsgrenar i procent

Motiv Industri Partihandel, banker, Totalt fö rsäk ri ngsve rksamhet

Avgörande] Viss be— Avgörande/ Viss be- Avgörande/ Viss be— stor betydelse tydelse stor betydelse tydelse stor betydelse tydelse

lnvesteringsplanerna långt fram- skridna vid tidpunkten för sam-

rådet 40 11 21 12 33 11 Goda expansionsmöjligheter vid anläggningen i storstadsregionen 62 15 56 9 60 12 Svårigheter att vid flyttning/ Filialutläggning behålla speciell personal 62 7 50 18 57 11 Tekniska svårigheter att dela pra— duktionen på flera arbetsställen 73 4 44 6 62 4 Nära samarbete med andra företag/ produktionsställen i storstadsregioner:

kunder 56 9 56 15 56 11 D materialleverantörer 44 13 24 12 36 12 D tekniska konsulter 20 11 6 3 15 8 C legotillverkare 18 18 — 6 11 13 Svårigheter att finansiera tlyttning/tilialutläggning 11 16 3 9 8 13 Flyttning/filialutläggning ekono miskt krävande, risktagandet svår— bedömbart 40 22 12 18 29 20 Personliga faktorer, t ex före- tagledarens bindning till regionen 35 5 6 18 24 10

svårigheter att dela produktionen på flera arbetsställen. Nästan lika många företag markerade att de haft goda expansionsmöjligheter vid anläggningen i storstadsregionen och att en flyttning/filialutläggning skulle ha inneburit svårigheter att behålla speciell personal.

Nära samarbete med kunder i storstadsregionen angavs ha haft avgöran— de eller stor betydelse för drygt hälften av företagen, både i industrigrup- pen och inom partihandel, banker och försäkringsverksamhet. Även den senare gruppen hade enligt de redovisade svaren i stor utsträckning goda expansionsmöjligheter inom storstadsregionen. Det skall tilläggas att endast en tredjedel av undersökningsföretagen ansåg investeringsplanerna så långt framskridna att det utgjort ett motiv för oförändrad lokalisering. Ett begränsat antal företag uppgav i övrigt att nära samarbete med tekniska konsulter och legotillverkare eller att finansieringssvårigheter vid flyttning/filialutläggning varit motiv för att bibehålla verksamheten odelad i storstadsregionerna.

De hittills behandlade motiven för oförändrad lokalisering har berört förhållanden inom storstadsregionen. I företagens bedömning av förut— sättningarna för en utlokalisering med hänsyn till betingelserna utanför storstadsregionen — tabell 8.15 — utpekades främst riskerna för svårigheter när det gäller godstransporterna. Nära hälften av samtliga undersöknings- företag lade vikt vid det svarsalternativet — inom industrigruppen mer än hälften av företagen. En jämförelse visar att fler företag räknade med svårigheter att vid utflyttning/filialutläggning behålla speciell personal än med svårigheter att utanför storstadsregioen rekrytera speciell personal

Uppfattningar om samrådet

De av företagen i enkätsvaren redovisade erfarenheterna innebär att lokaliseringssamrådet för en mindre de] varit en besvärande extra omgång

Tabell 8.15 Motiv för oförändrad lokalisering inom samrådsföretagen i undersökningen med hänsyn till bedömningen av förhållandena utanför storstadsregionen

Måttenhet: Andel i procent

Motiv Industri Partihandel, banker Totalt försäkringsverksamhet Avgörande/ Viss be- Avgörande/ Viss be- Avgörande] Viss be— stor betydelse tydelse stor betydelse tydelse stor betydelse tydelse

l-örutsättningar att rekrytera speciell personal Tillgång på enskild och samhällelig service Transportförhällanden: G material (in) U färdiga produkter (ut)

0 personer Omfattningen av det statliga finansiella stödet vid lokali- sering

51 9 18 12 38 10 24 29 9 29 18 29 55 5 29 3 45 5 60 4 24 3 46 3 36 15 12 15 27 15

7 15 — 3 4 10

Tabell 8.16 Erfarenheterna av samrådet inom företagen i undersökningen Måttenhet: Andel i procent

Erfarenhet Industri Partihan- Fastighets- Totalt del, ban- förvaltning, ker försäk- uppdrags— ringsverk- verksamhet samhet

.la Iviss .la Iviss .la Iviss .la Iviss mån mån mån mån

Samrådet en besvärande extra om- gång i planeringsprocessen 13 24 9 47 33 17 14 31 AMS information om andra lokalise—

ringsalternativ värdefull för framtida planering av ev ytterligare

utbyggnadsetapper:a

D uppgifter om det finansiella

stödet 43 30 C! uppgifter om industrimark och

industrilokaler 27 17 D uppgifter om övrig samhälls—

service, tex kommunikationer 20 23 Samrådet visade attförutsätt— ningar att (helt eller delvis) flytta företaget saknades 64 9 65

a Procenttalen har beräknats med utgångspunkt från 30 industriföretag som besvarat frågor och kan antas ha erhållit den information som avses.

Inom partihandel etc föreligger uppgifter från sju företag, medan svar saknas helt inom gruppen fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet.

i planeringsprocessen. Endast 14 % ansåg, som framgår av tabell 8.16, att så varit fallet. Dessutom uppgav nära en tredjedel av företagen att samrådet i viss mån varit en besvärande extra omgång. Även på den här punkten varierar svaren mellan företagsgrupperna. Inom industrin var bedömningen av samrådets resultat mer positiv än inom grupperna partihandel m m och fastighetsförvaltning. Det är naturligt med hänsyn till att de praktiska möjligheterna till omlokalisering sannolikt var större inom industrin än inom de övriga grupperna. De fastighetsförvaltande företagen hade ju för övrigt andra intressen än samrådsorganet, nämligen att kunna attrahera hyresgäster. Inställningen till samrådet präglades rimligtvis av detta. De redovisade erfarenheterna av lokaliseringssamrådet för den under- sökta industrigruppens del skall vidare ses mot bakgrund av att informationen från samrådsorganets sida _ bla uppgifterna om det finansiella stödet — med hänsyn till sitt innehåll varit speciellt tillrättalagd för dessa företag. Som framgår av tabell 8.16 hade nära tre fjärdedelar av de 30 företag som diskuterat andra lokaliseringsalternativ, haft ett utbyte av informationen om det finansiella stödet. Något mindre än två tredjedelar av företagen bedömde informationen om arbetskraftstill- gången — den fråga som överläggningen enligt samrådsorganet vanligen centreras kring —— som värdefull eller i viss mån värdefull.

Tabell 8.17 Undersökningsföretagens källa till information om skyldigheten att delta i lokaliseringssamrådet

Måttenhet: Andel i procent

lnformationskälla industri Partihandel, Fastighets- Totalt

banker, för- förvaltning, säkringsverk- uppdrags- samhet verksamhet Arbetsmarknadsstyrelsen 44 39 50 43 Kommunens byggnadsnämnd 29 19 30 26 Annat företag 2 13 10 6 Branschorganisation 5 3 — 4 Annan (bl a byggkonsulter) 20 26 10 21

Summa 100 100 100 100

En väsentlig del av undersökningsföretagen, nära hälften, erhöll som slutligen redovisasi tabell 8.1 7 den första informationen om skyldigheten att delta i lokaliseringsområdet av arbetsmarknadsstyrelsen. Andelen är ett uttryck för att samrådsorganet legat väl framme i sitt uppsökande arbete. Kommunens byggnadsnämnd var primär informationskälla i en fjärdedel av fallen, medan andra, bla byggkonsulter, enligt enkätsvaren lämnade den första informationen om samrådsskyldigheten till företagen i drygt 20 % av fallen.

8.6.7 Handläggningstidens längd

Samrådsorganet söker, vilket ovan nämnts, i så stor utsträckning som möjligt behandla inkommande samrådsärenden vid närmast följande överläggning i lokaliseringsdelegationen. Sammanträden sker med fyra— sex veckors intervall, och handläggningen borde därmed i flertalet fall kunna ske inom den redovisade tiden. Relativt få ärenden skulle kräva längre behandling än två månader.

Tabell 8.18 Samrådsärenden avgjorda perioden 1971-04-01—1973-06-30 fördelade efter handläggningstidens längd Måttenhet: Relativ fördelningi procent

Näringsgren Antal veckor Totalt Samrådsregion » -—2 3 —4 5—8 9—

lndustri 39 35 20 6 100 Partihandel, banker, försäkringsverksamhet 43 33 17 7 100

Fastighetsförvaltning, uppd ragsverksamhet 50 28 18 4 100 Samtliga 42 34 18 6 100

Därav i B Stockholm 444 32 16 8 100 D Göteborg 42 36 17 5 100 D Malmö 39 34 24 3 100

Dessa antaganden bekräftas av en sammanställning av handläggningsti- dema för de Slutbehandlade ärendena från 1971—04-01 och fram till 1973-06-30. Som framgår av tabell 8.18 avgjordes 42% av samtliga ärenden inom två veckor efter tidpunkten för ansökan och ytterligare 34 % inom tre—fyra veckor. Endast 6 % av ärendena krävde en handläggning som översteg åtta veckor. Tabellen visar också att relativt sett något fler ärenden inom tjänster och fastighetsförvaltning slutbe— handlades under två veckor än inom industrin. Skillnaderna är emellertid små och förhållandet mellan näringsgrenarna för övrigt det omvända när det gäller handläggningstiden tre—fyra veckor. Skillnaderna visar sig vara begränsade även vid en geografisk fördelning av materialet. Det kan konstateras att de med avstånden till Göteborg resp Malmö förenade svårigheterna för samrådsorganets handläggare att vid behov snabbt besöka företag som deltar i lokaliseringssamråd inte haft några synbara negativa konsekvenser när det gäller handläggningsti- dens längd.

Vid en bedömning av tidsåtgångens omfattning skall beaktas att den i tabellen redovisade tillämpningen i stort sett sammanföll med en avmattning i konjunkturen och en nedgång i bostadsbyggandet som innebar ett omfattande behov av sysselsättningsobjekt för byggnadsar- betskraft i storstadsregionerna.

I den ovan redovisade enkäten tillfrågades företagen om tidsåtgången i olika delar av planeringsprocessen för den samrådspliktiga ny- eller tillbyggnaden. Omkring 60 företag redovisade tidsuppgifter som kunnat bearbetas. Resultaten framgår av tabell 8.19, som visar att företagen erhållit sitt samrådsbevis i medeltal fyra veckor efter anmälan. Medianvär— det var emellertid endast två veckor. Det fanns alltså en relativt stor spridning i de redovisade uppgifterna om handläggningstidens längd.

Tabell 8.21 visar också att samrådstiden för de undersökta företagen i genomsnitt var den kortaste delen av planeringsprocessen. Det dröjde enligt uppgifter som företagen lämnat i medeltal 12 veckor från erhållande av samrådsbevis till beviljande av byggnadslov. Även tiden från företagets ursprungliga kännedom om samrådet till anmälan var genom- snittligt längre än samrådstiden. Det skall understrykas att spridningen i tidsutdräkten mellan företagen av uppgifterna att döma var stor. Median-

Tabell 8.19 Genomsnittlig tidsåtgång i olika delar av undersökningsföretagens planeringsprocess

Måttenhet: Antal veckor

Från Till Medel- Median- värde värde Företagets investeringsbeslut _ Kännedom om samråd 9 6 Kännedom om samråd — Ansökan om samråd 6 3 Ansökan om samråd — Samrådsbevis 4 2 Samrådsbevis — Byggnadslov 12 8 Byggnadslov — Påbörjande av investeringar 6 2

värdena skiljer sig från medelvärdena. Skillnaderna mellan de olika leden i planeringsprocessen är emellertid i stort sett desamma oavsett om man utgår från medianvärdet eller från medelvärdet.

8.6.8 Erfarenheter av lokaliseringssamrådet —- en sammanfattande bedömning

Arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsenhet, som inom ramen för lokali— seringsdelegationens arbete ansvarar för den dagliga samrådsverksamhe- ten, har sökt bedriva arbetet på ett sätt som varit förenligt med de regionalpolitiska ambitionerna och kravet att inte i onödan fördröja planerade etableringar eller utbyggnader inom företagen. Handläggnings- tiderna, dokumenterade i föregående avsnitt, får bedömas som gynnsam— ma, vilket bl a är ett resultat av att handläggarna snabbt kunnat skilja ut ärenden som inte fordrat någon längre behandling och i stället koncentre- rat arbetet på andra ärenden där handläggningsorganet ansett sig kunna påverka lokaliseringen.

Den omständigheten att antalet utflyttade företag är relativt begrän- sat får inte skymma det faktum att en rad företag — även sådana som snabbt beviljats samrådsbevis — erhållit information och impulser som i kommande utbyggnadsetapper skulle kunna få betydelse för företagens överväganden. Företag som erhållit samrådsbevis och genom- fört planerade utbyggnader har efter någon tid kommit tillbaka till lokaliseringseneheten för att diskutera statlig finansiering på alternativa lokaliseringsorter avseende nya utvecklingsplaner.

Flera företag har i sina enkätsvar påpekat att det i realiteten aldrig funnits något alternativ till en utbyggnad eller etablering inom storstads- regionen och att besöket av lokaliseringsenhetens tjänstemän inte fyllt någon funktion, endast tagit tid i anspråk. Resultatet av samrådet är naturligtvis beroende av företagsledningens intresse att ta emot informa- tion och förutsättningslöst diskutera lokaliseringsfrågor. Det har före- kommit att en från början uttalat negativ inställning till problemen i samband med den regionala utvecklingen efter genomfört samråd blivit mer nyanserad och positiv. Det skall vidare inte förbises att även besök i företag där utgången på förhand får bedömas som given ofta resulterari en fördjupad branschkännedom eller ökade insikter om den aktuella industriutvecklingen hos handläggningsorganet.

Samrådssystemet saknar å andra sidan inte svagheter. Det kan i vissa fall vara svårt att få de uppgifter av det samrådsskyldiga företaget som fordras för att lokaliseringsorganet skall kunna lämna relevant informa- tion. Ett problem i det sammanhanget är att få besked om de kommande hyresgästerna när det gäller lokaler avsedda för uthyrning. På den punkten finns klart motsatta intressen mellan byggherren, dvs det fastighetsförvaltande företaget och samrådsorganet. Brist på uppgifter när det gäller hyresgästerna har i flera fall föranlett en press från lokalise- ringsorganets sida, vilket till en del medfört missnöje med verksamheten från de berörda företagens sida.

Industrin har enligt företagsenkäten haft det största utbytet av

lokaliseringssamrådet. De konkreta resultaten av samrådet är ju för övrigt koncentrerade till industrin. Lokaliseringsenheten har hittills haft svårig- heter att för serviceföretagen finna argument för en alternativ lokalise- ring. Skälen är framför allt att de flesta serviceföretag som samrådsorga- net överlagt med har en lokal eller regional marknad och att det regionalpolitiska stödet inte stått till förfogande för dessa företag. Det skall tilläggas att möjligheterna till expansion i storstadsregionerna har varit goda under den period med nedgång i sysselsättning och byggnads- verksamhet som karaktäriserat en stor del av den hittillsvarande samrådsperioden.

Ett generellt problem i samrådsverksamheten har varit att många företag sökt samråd på ett sent stadium i planeringsprocessen när möjligheterna att åstadkomma en förändring varit begränsade. Detta är naturligt i ett initialskede, innan erforderlig kännedom om samrådsskyl- digheten spridits bland företagen i storstadsregionerna. Oavsett redovisa- de svagheter i lokaliseringssamrådet har förekomsten av regler för informationsutbytet gett stadga åt det uppsökande kontaktarbetet i regionalpolitiken.

8.7 De nuvarande administrativa styrmedlens möjligheter att åstadkomma en ökad regionalpolitisk påverkan — utredningens slutsatser

8.7.1 Disposition

Den ovan i kapitel 8 redovisade tillämpningen av administrativa styrme- del med anknytning till den regionala fördelningen av befolkning och näringsliv har gett erfarenheter som kan tillvaratas i den fortsatta diskussionen om förutsättningarna för starkare styrmedel i svensk regionalpolitik. Utredningen söker i föreliggande avsnitt med utgångs- punkt från de redovisade erfarenheterna kortfattat ange vilka krav som bör ställas på nya styrmedel när man söker bedöma om fördelarna med en starkare styrning överväger nackdelarna. Utredningen diskuterar därefter möjligheterna för de nuvarande administrativa styrmedlen att tillgodose de angivna kraven och redovisar avslutningsvis sina slutsatser när det gäller behovet av nya styrmedel i svensk regionalpolitik.

8.7.2 Krav på de regionalpolitiska styrmedlen

Utredningen anser att följande tre huvudkrav skall ställas på en utökad regionalpolitisk påverkan:

(l) Påverkan skall vara effektiv; (2) Påverkan skall inte ge ogynnsamma bieffekter,” (3) Påverkan skall kunna ske utan administrativa svårigheter.

Effektivitet [ påverkan förutsätter enligt utredningens mening att de nya medlen påverkar lokaliseringsbara näringsgrenar och företag. Det

innebär att företag, eller funktioner inom företagen, skall kunna flyttas resp brytas ut och fungera t ex med ett annat kontaktmönster och annan transportförsörjning än som tidigare stått till förfogande. Företag som påverkas skall vara så konkurrenskraftiga att de kan tåla olika slag av påfrestningar som en förändring i lokaliseringstillståndet kan komma att medföra — tex kostnader för flyttning av produktion till andra regioner än de som ligger allra närmast den ursprungliga lokaliseringsorten. Ändrad arbetskraftsrekrytering och nya transportförutsättningar kan ge inkörningssvårigheter som i varje fall på några års sikt skulle kunna leda till högre produktionskostnader som inte nödvändigtvis vägs upp av lättnader i andra avseenden, tex genom att företaget i nya lokaler kan organisera ett effektivare produktionsflöde än tidigare.

Effektivitet i styrningen innebär vidare att styrmedlens tillämpning påverkar lokaliseringskänsliga aktiviteter inom företaget och att påverkan kan kvantifieras genom jämförelser mellan olika lokaliseringsalternativ. Styrmedlen bör, om de skall ge resultat, påverka de expansiva delarna i företagen. Om en utvidgning av ett företag förutsätter etablering av en produktionstekniskt fristående enhet, är lokaliseringspotentialen rimligen större än om utvidgningen kan ske genom expansion av den befintliga produktionsutrustningen. Olika slag av merkostnader vid omlokalisering bortfaller och expansionsalternativen kan värderas på jämställd bas.

Undvikande av ogynnsamma bieffekter — det andra huvudkravet — förutsätter att de restriktiva regionalpolitiska styrmedlens tillämpning inte förhindrar tillväxten av en ur samhällelig synpunkt angelägen produktion av varor och tjänster genom att företagen antingen avstår från att realisera sina planer eller väljer en sysselsättningsskapande utlandsex- pansion som ett alternativ till den vägrade etableringen eller utbyggna- den. Tillväxtmålet har, speciellt ivissa skeden, en viktig sysselsättningsdi- mension på nationell nivå och kan behöva prioriteraseller i varje fall tillgodoses parallellt med det regionalpolitiska målet. Utnyttjandet av regionalpolitiska styrmedel bör vidare inte ske i sådana former att det orsakar bestående och för andra samhällspolitiska målsättningar negativa rubbningar i konkurrensen mellan företag och branscher.

Det tredje huvudkravet på de restriktiva styrmedlen _ undvikande av administrativa svårigheter —— förutsätter en utformning av åtgärderna som innebär att tillämpningen inte fordrar en alltför omfattande och kostnadskrävande organisation för handläggningen av ärendena eller för kontrollen av tillämpningen. Styrmedlens användningsområde skall ha en avgränsning som innebär att styrningens syfte framstår som klart och entydigt. Undvikande av administrativa svårigheter innebär också ett krav på att styrmedlens tillämpning i så liten utsträckning som möjligt skall fördröja planeringen och genomförandet av planerna i företagen. Klara kriterier som underlag för lokaliseringsorganets ställningstagande innebär att företagen ofta i förväg skall kunna bedöma utfallet av prövningen eller få ett förhandsbesked, vilket förhindrar att handläggningen för flertalet, icke lokaliseringsbara industri- och serviceföretag blir en tidskrävande extra omgång i planeringsprocessen.

8.7.3 De nuvarande regionalpolitiska styrmedlens möjligheter att tillgodose kraven

Det finns bland de ovan i kapitel 8 redovisade tillgängliga styrmedlen — lokaliseringssamrådet, de statliga åtgärderna för utbyggnad av olika servicefunktioner och tillämpningen av andra lagstiftningar i regionalpoli- tiskt syfte — inte något som tillgodoser samtliga i föregående avsnitt i korthet redovisade krav. Effektiviteten i lokaliseringssamrådet har varit begränsad i den meningen att det inte i något fall varit möjligt att påverka lokaliseringen av nya enheter inom tjänste- och servicesektorn. Tillämp- ningen var under avmattningen i konjunkturen åren 1971—1973 förhål- landevis mjuk. Strävanden att få till stånd en detaljerad diskussion om olika lokaliseringsalternativ neutraliserades i viss utsträckning av de allmänna arbetsmarknadspolitiska ambitionerna att även inom samråds- områdena tillgodose behovet av nya byggprojekt inom industri och service —— som ersättning för den vikande utvecklingen inom bostadsbyg- gandet. Lokaliseringssamrådet gav därmed inte heller några depåeffekter. Det skall påpekas att samrådet med nuvarande utformning och tillämp- ning i många fall riskerar att komma in på ett sent stadium i företagens utvecklingsplanering, vilket ställer stora krav på lokaliseringsorganets uppsökande verksamhet.

Lokaliseringssamrådet medför genom reglernas utformning begränsade risker för ogynnsamma bieffekter av de slag utredningen enligt den ovanstående redovisningen ansett det angeläget att undvika. Den slutsat- sen är baserad på utredningens värdering att samrådet i nuvarande form gett relativt begränsade resultat kvantitativt sett. Felaktiga slutsatser som förhindrar tillväxt eller ger upphov till konkurrensrubbningar, kan bli följden av handläggarnas bedömningar såväl inom en ”frivillig” styrning som i ett system med tvångsvisa regionalpolitiska styrmedel. l samråds- formen ligger emellertid det slutliga avgörandet hos företagen, vilket innebär att ansvaret för besluten inte är det samhälleliga lokaliserings- organets. Det innebär vidare att handläggningen av ärendena ofta kan ske i relativt enkla former. En fördel ur företagens synpunkt är att de alltid har möjligheter att förutse utgången — de får förr eller senare ett

i samrådsbevis — men informationsutbytet kan naturligtvis bli tidskrävan- de och förskjuta tidpunkten för igångsättningen av arbetena.

De statliga åtgärderna för utbyggnad av olika servicefunktioner syftar till att skapa en förbättringi företagsmiljön som sedan verkar attraheran- de på företag med möjlighet att fritt välja lokaliseringsort. Samordningen av utbyggnadsåtgärderna är en komplicerad process som förutsätter ett omfattande planeringsarbete. Avgörande framsteg har gjorts under 1970—talet genom olika former av översiktlig regionalpolitisk planering. Denna servicesamordning bör komma att växa i betydelse relativt sett sedan den regionala fördelningen av bostadsbyggandet nu blivit mer flexibel och lättare än tidigare kan anpassas till de regionalpolitiska målen.

Serviceutbyggnaden är emellertid ett alltför grovt och kostnadskrävan- de instrument för att på ett effektivt sätt, isolerat från andra åtgärder,

kunna styra utvecklingen och förbättringen av sysselsättningsunderlaget så att den regionalpolitiska målsättningen realiseras. Serviceutbyggnaden är en nödvändig grund för att de regionala målen skall kunna förverkligas men kan väntas ge de avgörande resultaten först på sikt — i samverkan med andra direkt sysselsättningsskapande åtgärder.

De ovan i kapitlet behandlade formerna av tillståndsplikt erbjuder i nuvarande form begränsade möjligheter till en effektiv regionalpolitisk styrning vid sidan om den ursprungliga och huvudsakliga användningen. Miljövårdslagen och utvidgningen av byggnadslagen för kontroll av miljöstörande verksamhet inom den fysiska riksplaneringens ram ger underlag för lokaliseringsförändringar inom en i sysselsättningshänseende mycket begränsad sektor i svensk industri. En stor del av den verksamhet som vid expansion berörs av lagstiftningen är redan lokaliserad till områden med behov av ett ökat sysselsättningsunderlag. Det gäller bl a skogsindustrin och stålverken. Regionalpolitiska hänsyn skall tas i hand- läggningen av miljövårdsärendena men lagstiftningen tillgodoser med hänsyn till de kvantitativt sett begränsade sysselsättningsverkningarna inte ens elementära krav på effektivitet i den regionala styrningen av industri- och servicesektorns investeringar och sysselsättningsunderlag.

Byggnadstillståndsgivningen och investeringsavgifterna är en konjunk— turpolitisk regulator och har till syfte att skapa ökat utrymme för de 5 k prioriterade sektorerna. Till de reglerade sektorerna räknas enligt den gällande tillämpningskungörelsen servicenäringarna men däremot inte industrin. Investeringsavgiften är ett komplement till byggnadstillstånds— givningen. Den har införts som en extra restriktion under relativt begränsade perioder åren 1967—1968 och 1970—1971 med särskilt stark efterfrågan på byggarbetskraft. Båda dessa lagstiftningar — den ena endast temporärt i bruk —— har till syfte att förbättra utrymmet bl a för industriinvesteringarna i expansiva regioner under perioder med särskilt stark ekonomisk aktivitet och riskerar därmed att motverka syftet med de regionalpolitiska åtgärderna.

Genom punktvisa fördröjningar av servicesektorns utbyggnad kan en viss tillväxt ha kanaliserats från de expansiva regionerna. En regionalpoli- tiskt motiverad utvidgning av den oprioriterade byggnadssektorn till att omfatta även industrins investeringar skulle ge lagstiftningen en annan ! innebörd än tidigare. En utvidgad byggnadstillståndsgivning utnyttjad för en systematisk regionalpolitisk styrning av det slag som byggnadsregle- ringen gav underlag för under 1940- och 1950-talen är i princip detsamma som en helt ny lagstiftning och får bedömas med utgångspunkt från de allmänna förutsättningarna för en starkare regionalpolitisk påverkan. Den slutsatsen gäller även möjligheterna till en starkare styrning av servicesektorns expansion genom den nuvarande byggnadstill- ståndsgivningen.

De i avsnitt 8.1—8.5 behandlade möjligheterna till administrativ påverkan kan inte var för sig tillgodose kraven på effektivitet i styrningen. Enligt utredningens bedömning kompletterar inte heller styrmöjligheterna varandra på ett sådant sätt att en tillfredsställande

lokaliseringspåverkan kan utövas. Effektiviteten istymingen från regio- nalpolitisk synpunkt är för samtliga behandlade administrativa styrmedel, utom lokaliseringssamrådet, så begränsad att det saknas motiv att i detalj överväga riskerna för bieffekter och individuella.administrativa svårig- heter. Samordningsproblemen vid ett kombinerat utnyttjande av flera styrmöjligheter måste vidare bedömas som svårlösta. En samordnad regionalpolitisk påverkan baserad på hittills prövade medel och med anspråk på att ge resultat skulle fordra omfattande administrativa insatser.

Det skall tilläggas att de i kapitel 6 redovisade utländska erfarenheter- na i stort sett överensstämmer med de ovan diskuterade slutsatserna. Det kan visserligen vara svårt att dra paralleller beroende på att förutsätt- ningarna , utgångsläget, och organisationen samt medlens art och omfattning — varierar mellan länderna. Begränsade effekter av lokalise- ringssamrådet på kort sikt är uppenbarligen en realitet i Norge. Priorite- ringen av samhällsfunktionernas utbyggnad bedöms ha gett substantiella resultat i Nederländerna. Möjligheterna att i regionalpolitiskt syfte utnyttja lagstiftningar som tillkommit för andra ändamål än de regional— politiska förefaller även enligt erfarenheter från flertalet andra länder att vara begränsade.

Utredningen har ovan i kapitel 7 framhållit att utnyttjandet av de ekonomiskt stimulerande regionalpolitiska medlen inte kommer att kunna säkra en utveckling som innebär att de regionalpolitiska målen kan realiseras. Enligt utredningens kompletterande bedömning på basis av den i föregående avsnitt redovisade diskussionen, kan inte heller de nu tillgängliga i regionalpolitiskt syfte helt eller delvis utnyttjade administra- tiva medlen garantera ett realiserande av målsättningen. En ökad effektivitet i samhällets lokaliseringspåverkan förutsätter nya åtgärder. Utredningen övergår i nästa kapitel till att diskutera alternativa lösningar när det gäller effektivare medel än som för närvarande disponeras av de regionalpolitiska organen.

. I ,, I .'lipTdufdfrm'gH nin '.u

? AW; 12%qu '..lrufli. ..'ul '.'-.;u

yhrl Mlulmhl. ull,] |nam-

' ' : 'i '|' ul

iil'h'.'.ni"r*|.ulv_'.mi'.um': '_”urluz': .

ll . _ __ ,-e,i ”mln? 'ZIIT'.'.|i.l IEI'lDu'IuliL' Vt,”

,, || |

'i .'.—maj:! Hi,": 'Hl'flluqlhnuluul

' law;—z.! ;"Jä r. 'm duu—.|. i"... '

,,,,, , , ._...||'Jm. , ,. , , _, . ,, . - "ij "JLi W; " " ”Hill.! '. |"_.|_'_le lm'l - " .' ' ' . ' ' ' ' J 'hl'..1'-l'£l".'d . . -'f.5 ||"Je| (tri.- tm' 5""' ”är." ' - » i'mhi'J'u Thu; t.v."! lJ'-.'l__'|5'|=l' '.!—Å

'. "".""-""'..". 7 ' ' ' * ' . .» .. ' ,,. ,,,,r,,, ' ',,,,'.,,,, ',,'gh, j., ,.,. ' ' =. i;. . _ .:, j J ., . || H-v "753511"

--'."-'_"I , '? l117'-'.'i|"""" . _ Eli-""'””U'Ll ,|, _ ,,, , ._. '. | ,. .. | | -

g;- '#':l'llhlå'kui 'ilq '.!-_'.Dh nun; .- wti?

» MM " ' ' " ' ' ,Jul,,änpuli'llflrålhllm.? m. i'm-[rett . .- . , &: »| _ ' ' . Hallå?-11", .umm'r'i'JLI-Jw'l '! tuliuäsf t' . " ',— " lö,,i't' '="' ”,',.' ':'-T' ,- .i'1),"'_'l',.'.,,.' :. ”Hyr, ,|",,.','P[||' löjpu'-'w.uil_l,u_l'l-'-QM alumn

' " "' ' ' ""-"" ","".' .'.. '5_ .' , ' ' "i l :. pupil mimi-.;mztimuq " ' ' ' " ' " " ' ' ' ' ' ' . .ul-u'ul'äigbdmuv quis-ä.. mi ..-||.=|mrit..|=.'u

[tiil |||.rv'l'|i'..,',, '

[ - '_”.» , . . _ ., . amma-iu Mmm-Jm...» ' ., .. ,','..l',,_ ",.' "_ . . ' ' 3315ng 'lå'lil'å'll'ufll'b'f' .- , "".', ",.'","i, '_.,, _, , ,, " .," _.'.t_','.i'|?|£||-.lhhu.|'.il|tamfår mamma

,, '- , , ..., ' ' = ' _, -. -' . . '. hur-mhn mau-|||. www.-md! '-" --'; nr.-ptr fauwrmmagmtnwm'

" #ll'l'th'il'" _urahmw' 'thå .éuii .uqnmlni militära": 1' r"ls'=2'- —

' ' —. ., . ,. . | M,!»vlnlgp-l'ägrw rfdänihémm ' " - . '. , , ' ' .. | ,, # ".. ' . i .m .' . ' . - - .. . simunmlwsmmm .

., '. .— - _.. ' |—.- ,—— ,- '- ' - -,,'||

,, . | |. ,. .,”, '. ,, "lf . '1'|:.... ' , ,.,,, - ,,,: .,,',,,l-.-.." ,,

' ,» ' "" " '? ,, .— , , ,,'3' " J!..ouuumi .mmmrrmtqm ., ._ . ., 5 I_- ,,. ,,, - ""'." ._'.,J. ', ,, , ,, ,,» , , ,, ._., |..." ,, lll . -. : . ' ' " ,,'" ,"".' ' ' -_ -...1.. l' |.".||t'i.||,w|. ,' ' . -,_ |.;|.|'.J|;'l.|...|i.||1| '|'l ",,',. '. fr'l'..lll.'|'l.. "' ' I'll" , _|,.. .., .|.-.ru! '.'I .lyllml r. ." -_..f,,.,i, .' ' ' , ' ... . '-1.|. :l', a .'.' T |. |'.lt ',, ,,, ,, ', , " DiHh—r ; ,unw, _ _' ,,, _:i' -.'_',',J,,.,- "'.'."'."' ; _ ',,-.'.tn mn! liir-In,,untihi-u -- "f,-3,13, -',"",'",'.'.",',"".'9". 'Till-155, ' " .. i.. -- w,... "'i'.-l- HN"" ": H" " "' '_"'""' __" " " '. I '. fll |..” " "':-.i" , JJ,,U n ] |

'i'. .,,j.._'__'..'..r'.3|',.5-' , ',_-| .- l.. ' " .

. . . .; ."1r-l..cl. F"'.". ."r"|""| . ,£,,,,,,L,fa,l| j_. ,. _ , |]. " _, _ l

" FF,-""in (t'-' Lgr-l | " ,, . |..). 'V" , , . |. _ , , , | .. |" _, . " ' , ;j'|| U| |'l||f' |l|'|| "

- .r,,.,',,., , ""I'll/ln II"-" [Ural |—||_*'l l ,l.-" i.” ' '.', +|»n1pk-uvu- inl-Hari! , ,, '.. 1, ,. . " . . ut: ' .. , ,, ,, ,, ,,,-, ,',, .. Hju -'-' - . ..| In! r:. |..ll'lu-H=|||ll_|.TI-'

9. Nya styrmedel i regionalpolitiken

9.1 Problemställning — kort sammanfattning av utredningens tidigare diskussion

Utredningen har i den föregående redovisningen och diskussionen följt den i avsnitt 1.4 presenterade ”utredningsmodellen” och till en början sökt ge svar på de grundläggande frågeställningarna

(l) Föreligger det ett behov av ökade regionalpolitiska insatser? (2) Kan behoven tillgodoses inom ramen för nuvarande regionalpolitiska stödåtgärder eller med den administrativa styrning som för närvaran- de utnyttjas i regionalpolitiken?

Utredningen har enligt sina direktiv relaterat bedömningen av behovet när det gäller ökade regionalpolitiska insatser till statsmakternas regional- politiska målsättning. Statsmakternas mål att tillförsäkra alla medborgare ”lika tillgång till arbete" och beslutet om ramar för den framtida befolkningsnivån har varit utgångspunkten för utredningens bedömning av insatsbehovet. I utredningens analys har målet om lika tillgång till arbete omsatts i operativa termer genom antaganden om den framtida yrkesverksamhetsgradens storlek i varje län. Resultatet av analysen pekar entydigt på ett behov av effektivare regionalpolitiska åtgärder, om samhällets målsättning om regional balans och stabilitet skall kunna tillgodoses.

Utredningen har i kapitel 7 redovisat sin bedömning av det ekonomi- ska stödets möjligheter att bidra till att de regionalpolitiska målen kan realiseras. Effekterna av de stimulerande medlen har varit goda. Stödverk- samheten har utvecklats successivt och tillgodoser nu företagens alla viktigare former av finansieringsbehov. Till detta skall läggas att stödverk- samheten i stigande grad kommit att accepteras som en normal finansie- ringsform av företagen. Stödåtgärdernas omfattande bredd och den successivt fördjupade tillämpningen är avgörande för utredningens slutsats att det sannolikt inte finns underlag för någon mer långtgående ökning av effektiviteten istimulansåtgärderna.

En sådan slutsats utesluter inte fortsatta punktvisa förstärkningar i stödverksamheten. Olika situationer i den regionalekonomiska utveck- lingen kräver olika typer av åtgärder. Det kan i speciella lägen finnas behov av och utymme för extraordinära insatser av stimulerande karak-

tär. En hög grad av elasticitet i stödverksamheten — och i utbyggnaden av samhällsservicen — med möjligheter att improvisera regionalpolitiska åtgärder utanför de traditionella medlens ram ger en effektiv beredskap och förutsättningar att i vissa regioner nå ökade resultat genom stimu- lansåtgärderna.

Utredningen har i kapitel 8 granskat de nuvarande administrativa styr- medlens möjligheter att bidra till en påverkan av sysselsättningsunder- lagets fördelning som skulle svara mot den regionalpolitiska målsätt- ningen. Enligt utredningens bedömningar har de regionalpolitiska resul- taten av den administrativa styrningen varit marginella. Det gäller bl a tillämpningen av lagstiftningen om lokalisering av miljöstörande verksam— het. Andra former av styrning ger effekter först på längre sikt, t ex sam- ordningen av den offentliga serviceutbyggnaden. Lokaliseringssamrådet har också begränsningar — det har bl a visat sig svårt att få kontakt med företagen på ett tillräckligt tidigt stadium i planeringsprocessen. Det skall när det gäller byggnadstillståndsgivningens effekter betonas att tillstånds- prövningens s k oprioriterade arbeten för närvarande inte omfattar industrin och att åtgärderna inom övriga sektorer i huvudsak brukas för att åstadkomma en konjunktur- och säsongsutjämning av byggnadsverk- samheten. Utredningens fortsatta analys är baserad på följande bedömningar:

Behovet att genom aktiva åtgärder påverka den regionala fördelningen av sysselsättningsunderlaget varierar i omfattning och inriktning mellan olika konjunkturfaser och olika skeden av den regionalekonomiska utveck- lingen. Variationerna fordrar en beredskap i samhällspolitiken för åt- gärder som dels kan påverka den regionala sysselsättningsfördelningen under perioder med en allmänt sett stigande arbetskraftsefterfrågan, dels i vissa lägen kan bidra till att reducera den undersysselsättning som förekommer inom speciella sektorer också i traditionellt expansiva regioner, bl a storstadsregionerna. Det kan vidare finnas ett behov av en beredskap att lokalt inom olika regioner, framför allt inom storstads- regionerna, påverka förläggningen av etableringar och utbyggnader.

En utvidgning av regionalpolitiken förutsätter en aktivering främst inom medelssektorn restriktiva åtgärder. En nyanserad användning av åtgärder, som skulle göra det möjligt att begränsa utvidgningen av vissa arbetsställen inom expansiva regioner, skulle i lägen med en allmän tillväxt i sysselsättningen skapa ett underlag för en angelägen förstärkning av expansionen inom områden med en svagt utvecklad och vikande sysselsättning. En direkt företagspåverkan skulle öka kontaktytan mellan näringsliv och samhälle och göra det möjligt för de regionalpoli- tiska organen att i väsentlig omfattning utvidga informationen om de ekonomiska stödåtgärderna och om lokaliseringsförutsättningarna.

Förutsättningarna för en restriktiv lokaliseringspåverkan diskuteras nedan i avsnitten 9.3—9. 7. Utredningen redovisar först, iavsnitt 9.2, resultaten av sina överväganden när det gäller möjligheterna att förbättra de stimulerande regionalpolitiska åtgärderna.

9.2. Stimulerande regionalpolitiska åtgärder — överväganden om förbättringar

9.2.1 Selektiva och generella åtgärder — en översikt

Regionalpolitiken omfattar en rad olika stödåtgärder. Flertalet principer för regionalpolitisk stimulans praktiserade i olika länder har prövats också i den svenska stödverksamheten. Åtgärderna är permanentade och har, som utredningen framhållit, en betydande bredd. De låne- och bidragsbeviljande organen förfogar dessutom över omfattande resurser, om man bedömer dessa med utgångspunkt från de årliga anslagsramarnas storlek.

Vidgar man perspektivet till att omfatta alla former av statliga stödåtgärder som kan differentieras regionalt har samhället en rad möjligheter att genom ekonomiska insatser stimulera företagens utveck- ling. Utredningen har valt att i översikten i tablå 9.1 rubricera dessa stödmöjligheter som

(1) Selektiva stimulansåtgärder, som beslutas efter prövning av förut— sättningar och behov i varje särskilt fall;

(2) Generella stimulansåtgärder, som står till förfogande inom vissa regioner för alla företag som uppfyller bestämda krav.

Samtliga företag som uppfyller grundvillkoren är garanterade det generella, geografiskt begränsade stödet. Kravet på kvalifikationer i den selektiva stödgivningen varierar från fall till fall och utgången av pröv- ningen kan inte — ivarje fall inte med säkerhet — bedömas i förväg. Flera av de selektiva stödåtgärderna kan komma företagninom alla regioner i

Tablå 9.1 Statliga stimulerande åtgärder helt eller delvis utnyttjade i regional- politiskt syfte — en översikt

Selektiva åtgärder Generella åtgärder Lokaliseringsstöd: Sysselsättningsstöd _ Bidrag Utbildningsstöd — Lån (ränte— och amorteringsfrihet Transportstöd

under högst tre resp fem år)

— Lånegarantier — Ersättning för flyttning av maskiner

Utbildningsstöd (förhöjt bidrag) Flyttningsstöd till arbetskraft Företagareföreningarnas direktlån lndustrilånegarantier

Uppförande av hyreslokaler som stats— kommunala beredskapsarbeten Statliga lån till större investeringar (investeringsbanken) Skatte- och avgiftslättnader Förstärkning av företagens riskvilliga kapital Företagsservice och stöd till omställ- ningsåtgärder Stöd till industribeställningar och prioritering av statlig upphandling

landet till del. Graden av risktagande vid beslut i enskilda ärenden varieras emellertid geografiskt. En regionalpolitisk anpassning av selektiva åtgärder som utnyttjas i hela landet kan också ske genom beslut om stor- leken av länsvisa medelsramar — för närvarande gäller det fördelningen av resurserna till företagareföreningarnas långivning.

9.2.2. Investeringsstöd och statlig företagsservice

Flertalet av de i översikten redovisade, selektivt och generellt verkande stödåtgärderna har förstärkts under senare är _ resurserna och använd- ningsområdena har utökats. Som exempel kan nämnas att lokaliserings— stöd kan beviljas även för etablering/expansion av s k industriliknande verksamhet samt inom det allmänna stödområdet för etablering/expan- sion av industriserviceföretag och vissa former av partihandel och upp- dragsverksamhet. Lagstiftningen öppnar numera också möjligheter för Kungl Maj:t att i speciella fall höja bidragsandelen vid investeringar i byggnader och att lämna avskrivningslån till maskinanskaffning vid särskilt angelägna industriella investeringar inom det inre stödområdet. Både det allmänna och det inre stödområdet har successivt utvidgats. Det har vidare fastslagits att vissa former av lokaliseringsstöd skall kunna beviljas i en gränszon intill det allmänna stödområdet. Sammanlagt 90 milj kronor i lokaliseringsbidrag — omkring 50 % mer än vad som tidigare anslagits — och 250 milj kronor i lokaliseringslån står till de regionalpolitiska organens förfogande under budgetåret 1973/74. Utredningen bedömer som framgått av redovisningen ovan de nuvaran- de möjligheterna inom lokaliseringsstödets ram som attraktiva. De årliga anslagen är tillräckliga om man ser till ansökningsovlymen och företagens hittillsvarande efterfrågan på låne— och bidragsmedel. Fortsatt geografisk utvidgning av det allmänna och det inre stödområdet är en tänkbar utvecklingslinje men kan reducera förutsättningarna att åstadkomma resultat i regioner där behoven av regionalpolitiska stödinsatser är störst. Det har i olika sammanhang, bla i vissa länsstyrelsers förslag till regionalpolitiska handlingsprogram samt i motioner till riksdagen, fram- hållits att lokaliseringsstödet borde utvidgas så att stödunderlaget även kunde omfatta kostnader för speciella marknadsföringsåtga'rder. Finan- sieringen av försäljningsarbetet sker normalt med utnyttjande av det rörelsekapital företaget förfogar över. Statliga borgensåtaganden kan beviljas för utvidgning av företagens omsättningstillgångar. Statligt stöd kan vidare erhållas för branschkampanjer, tex inom ramen för export- rådets arbete och genom Norrlandsfondens åtgärder. På försök drivs för närvarande inom företagareföreningarna en uppsökande verksamhet del- vis avsedd att stimulera mindre och medelstora industriföretag till en fördjupad marknadsbearbetning. Frågan om lokaliseringsstödet skall ut— vidgas genom att bidrag skall utgå även för försäljningsåtgärder får bedömas med hänsyn till de krav på risktagande från företagens sida som samhället skall ställa och hur stort det statliga engagemanget bör vara i

förhållande till det totala kapitalbehovet inorn företagen och tillgången på andra former av finansiering. Frågan har aktualiserats vid 1974 års riksdag som uttalat att introduktionen av nya produkter medför bety- dande kostnader speciellt för mindre företag och att det bör övervägas hur ett ökat statligt stöd till marknadsföringsåtgärder skall utformas] .

Andra statliga stödformer, delvis utnyttjade i regionalpolitiskt syfte, har funnit sina roller i lokaliseringsverksamheten. Till denna grupp hör industrilånegararttiema och företagareföreningarnas direktlån. Det skall när det gäller övrig statlig kreditgivning nämnas att investeringsbankens utlåning successivt utvidgats — summan av utestående lån och gjorda kreditutfästelser omfattade vid slutet av år 1973 drygt 2 800 milj kronor. Bankens uppgift är att tillgodose både de större och de mindre företagens önskemål om lång- eller medelsfristiga lån med lägre säkerhets- krav än dem bankerna ställer. lnvesteringsbanken skall bidra till finan- siering av investeringar, särskilt större och mer riskbetonade projekt, inriktade på rationalisering, strukturanpassning och utveckling. Verksam- heten ornfattar fr o rn år 1971 också exportfinansiering.

Som en komplettering till investeringsbanken inrättades under år 1973 statens utvecklingsfond, administrativt knuten till styrelsen för teknisk utveckling (STU). Lån ur fonden skall lämnas för stöd till riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system för industriell produktion som inte kan finansieras på kreditmarknaden i övrigt. Lån beviljas i regel till högst hälften av den beräknade projektkostnaden. Särskild säkerhet fordras inte. Låntagaren svarar emellertid för en avsevärd del av kostnaderna för projekten och bär därigenom en väsentlig del av risken. Återbetalningen av lånen är beroende av i vilken utsträckning projekten ger avkastning.

Möjligheterna att bygga hyreslokaler som statskommunala beredskaps- arbeten — hantverkshus och lokaler avsedda för ett enda företag — varierar efter konjuktur och arbetsmarknadsläge. En generös tillämpning av bestämmelserna gjorde det möjligt under en stor del av 1960—talet att i flera fall intressera företag som inte önskade investera i egna lokaler för en lokalisering speciellt till det inre stödområdet. Stödformens regional- politiska användning reducerades efter hand som övriga finansierings- möjligheter, främst lokaliseringsstödet, förstärktes. Kollektivt utnyttjade industribyggnader kan uppföras även med statligt lokaliseringsstöd. Bestämmelserna förutsätter att ett av företagen skall vara stödmottagare, engagera sig ekonomiskt och därmed också ta på sig ett administrativt merarbete i förhållande till andra företag som disponerar byggnaden. Saknas det i enskilda lokaliseringsfall förutsättningar att inom lokalise— ringsstödets ram åstadkomma en sådan fördelning av ansvar och åtagan- den mellan olika företag bör enligt utredningens mening statskommunala beredskapsarbeten, liksom tidigare, kunna utnyttjas i regionalpolitiska syften.

Övriga statliga finansieringsformer med möjligheter till regional priori- tering har en annan uppbyggnad. Svenska Etablerings AB (Svetab)

1 Motioner l974:1546 och 1551, InU 197427, rskr 19741204.

förvärvar aktieposter i företag, som regel på majoritetsbasis, företrädesvis inom de fyra nordligaste länen och medverkar till etablering och/eller expansion. Företagskapital AB — ägt till hälften av staten, till hälften av bankerna — skall förstärka företagens riskbärande kapital, i huvudsak genom att förvärva minoritetsposter. Stiftarna har inte beslutat om någon regional prioritering av verksamheten. Enligt utredningens mening bör en regionalpolitisk differentiering kunna ske i de enskilda fallen genom att risktagandet varieras regionalt. Förstärkningar av företagens eget kapital finansierade med medel ur AP—fonden — fjärde fondstyrelsen — bör också ges en regionalpolitisk inriktning när det är möjligt med hänsyn till de allmänna näringspolitiska värderingarna.

Det branschfrämjande stöd som infördes budgetåret 1970/1971 utgår numera till företag inom följande industrigrenar:

Tekoindustrin Trähusindustrin Skoindustrin Glasindustrin Pälsindustrin Gjuteriindustrin Möbel- och snickeriindustrin Metallmanufakturindustrin

Företag och arbetsställen är inom flera av branscherna relativt geogra- fiskt koncentrerade och stödet får därigenom en regionalpolitisk betydelse. Branschåtgärderna omfattar utbildningsstöd, bidrag till kon- sulttjänster för vissa omställningsåtgärder, sk strukturgarantilån med möjligheter till räntebefrielse samt vissa bidrag till marknadsföringsåt— gärder på export. Gjuteri-, träbearbetnings- och metallmanufakturföre- tagen kan också inom branschstödets ram utnyttja tekniska konsulter som förmedlar information om forskningsrön och ny teknik.

Det branschvisa stimulansarbetet bedrivs ännu i försöksvisa former och programmen har en begränsad utsträckning i tiden — tre—fyra år'. Det nu aktuella branschstödet kommer för flera industrigrenar att upphöra i mitten av 1970-talet. Erfarenheterna av de hittillsvarande stimulansåt- gärderna bedöms för vissa branscher som goda och bör - bla med hänsyn till sin regionalpolitiska betydelse — kunna utnyttjas i strävan- dena att förbättra utvecklingsmöjligheterna inom andra industrigrenar med omställningsproblem, ev förlängas i särskilda situationer. En utredning om den grafiska industrin har publicerats under år 1974. Utvecklingsförutsättningarna inom plastindustrin och delar av livsmedels— industrin utreds inom statens industriverk, som också genomför komplet- teringar av tidigare utredningar för teko- och trävaruindustrierna.

Punktvisa stödåtgärder med syfte att förbättra industriföretagens utvecklingsmöjligheter förekommer också oberoende av bransch i form av rådgivning till mindre och medelstora företag inom arbetsfunktionerna produktion, produktutveckling, marknadsföring och administration. På länsplanet svarar företagareföreningarna för dessa rådgivningsinsatser. Ett särskilt statligt anslag till en utökad uppsökande rådgivningsverksamhet — rubricerad företagsservice för mindre och medelstora företag — utgår

' Teko-programmet har utökats med ett femte år.

sedan budgetåret 1973/1974. På riksnivå arbetar bl a statens industriverk (SlND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens institut för före- tagsutveckling (SIFU) och Sveriges exportråd med motsvarande utveck- lingsfrågor i syfte att effektivera industrin och förbättra dess positioner på inhemska och utländska marknader.

En ökad volym och vidgad specialisering i strävandena att stimulera de mindre och medelstora företagen till egna utvecklingsinsatser kan ge betydande positiva effekter och goda återverkningar på sysselsättningen. Företagareföreningarnas strävanden att utveckla underleveranssystemen och att kanalisera information om detaljer i den statliga upphandlingen till de mindre och medelstora företagen öppnar intressanta perspektiv. Enligt utredningens mening finns det utrymme för en regionalpolitisk prioritering inom den statliga företagsservicen, tex genom att särskilda anslag disponeras för större, från regional synpunkt speciellt angelägna projekt.

Konkreta tillämpningar av en sådan prioritering är inrättandet av ett industriellt utvecklingscentrum för den mindre och medelstora industrin i övre Norrland (lUC Skellefteå), de årliga medelsanvisningarna till Norr- landsfonden samt den regionala statliga rådgivningsservicen i Eskilstuna. Beslut om etablering av industricentra i Lycksele och Strömsund är en annan form av regionalpolitisk prioritering när det gäller företagsservicen.

Utredningen redovisar slutligen i tabell 9.1 låne-, garanti- och bidrags- givningens omfattning budgetåret 1974/1975 med fördelning på vissai kapitel 9 behandlade stödformer.

Tabell 9.1 Bidrags- och lånebelopp samt garantiramar med fördelning på vissa stödformer budgetåret 1974/1975 Måttenhet: Milj kronor

Stödform Bidrag Län och/ Summa eller låne- garantier

Regionalpolitiskt stöd: 3 Lokaliseringsstöd 90,0 290,0 380,0 Cl Sysselsättningsstöd 30,0 — 30,0 2] Utbildningsstöd 65,0 — 65,0 Transportstöd 90,3 — 90,3 Företagareföreningarnas direktlån — 30,0 30,0 Industrilånegarantier — 100,0 100,0 Omställningsåtgärder inom vissa branscher 10,9 100,0 110,9 Norrlandsfonden - — 5,0 Regional företagsservice (mindre och medelstora företag) 4,5 4 5 Statens utvecklingsfond — 30,0 30:0

9.2.3. Skatte- och avgiftslättnader

Företag och enskilda rörelseidkare erlägger i huvudsak följande

statliga skatter och

avgifter: Skatt/avgift Skatte- eller Storlek Statliga nettoin- avgiftsbas komster budgetåret 1972/7 3, milj kronor (avrundade tal) Statlig inkomst— skatt: aktiebolag Taxerad inkomst 40 % 1 100 (bruttovinst) ekonomiska _, 32 % föreningar _ enskild ” Enligt skatte- firma " skalan för fysiska personer Energiskatt: el, Energikostnader 10 % bränslen ”-— 6—25 kr/ton 1 100 eller m3 Reklamskatt Reklamkostnader 6 % för annons 50 i nyhetstidning, 10 % för övriga reklamkostnader Mcrvärdeskatt lnköpskostnader 15 % 13 100 Allmän arbets— Lönekostnadera 4 % 3 100 givaravgift Socialförsäk- " , 18,4 % _c ringsavgifterb lmportavgifter Kostnader för Varierande 1 000

inköp av vissa importvaror

& Beräknade enligt särskilda regler. b ATP-avgift (10,5 %), sjukförsäkringsavgift (3,8 %), folkpensioneringsavgift (3,3 %), lönegarantiavgift (0,02 %), avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (0,4 %), avgift till yrkesskadeförsäkringen (0,3 %)

och arbetarskyddsavgift (0,1 %).

C Driftbudgetens skattetitel omfattar inte samtliga socialförsäkringsavgifter.

Genom industriföretagens möjligheter att avsätta vinstmedel till in- vesteringsfond, som efter selektiv prövning i regionalpolitiskt syfte kan tas i anspråk för anläggnings- och maskininvesteringar, finns bland de regionalpolitiska stimulansmedlen en form av Skattelättnad. Resultaten, dokumenterade ovan i kapitel 5, visar att utnyttjandet av investerings- fonderna i regionalpolitiskt syfte haft goda regionalpolitiska effekter, framför allt inom några av de börsnoterade företagen. Som framgått av redovisningen i kapitel 5 har flera av dessa företag genom 5 k kombina- tionstillstånd erhållit möjligheter till omfattande utvidgningar även inom huvudanläggningarna i de expansiva regionerna.

Lättnader i beskattningen genom investeringsfondslagstiftningen utgör

en attraktiv stödform för vinstgivande industriföretag och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen utnyttjas som ett regional— politiskt medel. Det brukar som motiv för de omfattande kombinations- tillstånden framhållas att investeringar inom företagens centrala anlägg- ningar i de expansiva regionerna är nödvändiga för att filialetableringarna skall kunna komma till stånd. Det kan vara riktigt när det gäller etablering av enheter för tillverkning av delar avsedda för sammansättning i företagens centrala anläggningar. Detta har för övrigt varit den vanli- gaste lokaliseringsformen för industrier som utnyttjat investeringsfon- derna i regionalpolitiken. Strävandena bör emellertid vara att åstad- komma en omfördelning även av de arbetskraftsintensiva sammansätt- ningsprocesserna. AB Volvos nya monteringsanläggning i Kalmar, delvis finansierad med investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte, visar att det kan finnas möjligheter till goda regionalpolitiska resultat även inom sammansättningsproduktionen.

Propåer har framförts inom utredningen att de nuvarande möjlig- heterna till ianspråktaganden i regionalpolitiskt syfte av investerings- fondsmedel borde kompletteras med regler som skulle göra det möjligt för företagen att göra skattefria avsättningar till en särskild regional in- vesteringsfond. Medel från denna fond skulle få lyftas endast för investe- ringar inom bestämda delar av landet. Det är oklart vilka effekter en sådan komplettering av de nuvarande stimulansmedlen skulle få. Ett ställningstagande fordrar en ingående belysning, bl a av de skattetekniska förutsättningarna och konsekvenserna.

Regionalt differentierade lättnader i företagens inkomstbeskattning kan vidare ske genom förändringar i reglerna för företagens maskin- och lageravskrivningar. Nuvarande avskrivningsregler ger företagen goda rörel- semöjligheter och är ur den synpunkten fördelaktiga. Det gäller speciellt reglerna för avskrivning av lagerinvesteringskostnaderna. Regionala lätt- nader som skulle stimulera företagen till mer omfattande investeringsin- satser förutsätter sannolikt åtgärder av den typ som använts i konjuktur- politiskt syfte, t ex ett extra investeringsavdrag vid sidan om de ordinarie avskrivningarna. En regional prioritering kan också ske genom att nuvarande förmåner reduceras i regioner med bättre Utvecklingsförut- sättningar än genomsnittet. Tillämpnings- och kontrollproblemen vid en regionalpolitisk användning av avskrivningsreglerna blir emellertid be- tydande. Oavsett formen av investeringsstimulerande skattelindring är det svårt att bedöma konsekvenserna i sysselsättningshänseende och därmed att i detalj ange hur stora lättnaderna i avskrivningsreglerna bör vara. Stödet måste vidare bli generellt verkande och det ges inga förhandlings— möjligheter att i de enskilda fallen anpassa stimulansen till olika behov och förutsättningar.

Regionala lättnader i realisationsvinstbeskattningen är en annan teore- tiskt tänkbar stödform. Överlåtelser som har regionalpolitisk betydelse torde emellertid vara relativt få och behovet av sådana lättnader följakt- ligen begränsat. Ekonomisk stimulans vid övertagande av lokaler, maskiner och finansiella tillgångar kan vid behov ske genom nuvarande regionalpolitiska stödåtgärder.

De behandlade skattelättnaderna syftar till att bereda företag särskilda förmåner för investeringar inom områden med behov av ökat sysselsätt- ningsunderlag. Som framgår av översikten i Bilaga B är detta en vanlig regionalpolitisk stödform utomlands. Skattelindring kan emellertid också ske genom en löpande reducering av skatte- och avgiftsuttaget i mot- svarande regioner, vilket också förekommer inom flera europeiska länder. Flertalet av de i sammanställningen ovan redovisade indirekta skatterna och avgifterna, energiskatten, reklamskatten, mervärdeskatten, den all- männa arbetsgivaravgiften och soeialförsäkringsavgifterna — har fiskala syften. Det är en okomplicerad procedur att för vissa regioner reducera uttagen, dvs förändra de procenttal som bestämmer företagsskatternas och företagsavgifternas storlek. Tillämpnings- och kontrollproblemen skulle dock även här bli betydande. Till detta skall läggas att en reduce- ring får effekter på statens skatte- och avgiftsinkomster. Om man kräver en oförändrad fördelning i det totala skattetrycket mellan företagssek- torn och hushållssektorn, skulle bortfallet av statliga intäkter från av- gränsade verksamheter i vissa regioner fordra en kompensation i skatte- och avgiftsuttaget inom delar av företagssektorn i andra regioner.

Enligt utredningens mening är effekterna av en regional skatte- och avgiftsreduktion — och av en åtföljande kompensation inom andra delar av företagssektorn — svåra att förutse. Regionalt varierade lättnader när det gäller skatter/avgifter är under vissa förutsättningar en attraktiv stimulansåtgärd. Graden av attraktivitet blir å andra sidan beroende av lättnadens storlek och vilken varaktighet i tiden företagen kan räkna med. Verkningarna varierar mellan branscher och kan teoretiskt, genom indirekt påverkan i leveranssamspelet mellan företagen, få bumerang- effekter på sysselsättningen i områden där behovet att påverka utveck- lingen är störst.

Regionalpolitiken har en nyanserad uppsättning av stimulansmedel för selektiv och generell påverkan av företagens lokalisering. Det reducerar behovet av skattelättnader som syftar till att direkt påverka intresset att investera i vissa regioner. Motivet för ytterligare stimulansåtgärder i form av löpande regionalt differentierade lättnader iföretagsbeskattningen får bedömas med utgångspunkt från behovet av sysselsättningsskapande åt- gärder omfattande hela den svenska arbetsmarknaden och med behovet av finansieringskällor för den offentliga sektorn som bakgrund. Sådana överväganden faller utanför ramen för utredningens arbete!. Den ovan redovisade propån om införande av regionala investeringsfonder bör utredas i särskilt sammanhang.

9.2.4. Företagens lånesäkerheter

Reglerna för olika former av kreditstöd innebär att företagen erlägger ränteavgifter vilka kan rubriceras som marknadsanpassade, även om dessa inte alltid — för alla låneformer —— teoretiskt skulle täcka de reguljära

[ En översyn av reglerna för företagsbeskattningen sker för närvarande inom företagsskatteberedningen tillkallad 1970-06-29.

kreditinstitutens kostnader för administration och låneförluster. Utred- ningen vill i det sammanhanget understryka att en marknadsanpassad ränta inte är något entydigt begrepp. Räntekravet bestäms på den regul- jära kreditmarknaden av penningtillgång och diskonto samt i varje enskilt fall av de säkerheter låntagaren kan ställa, men kreditinstitutet kan givet- vis också med hänsyn till banklagens och tillsynsmyndighetens ford- ringar, oberoende av vilken ränta låntagaren är beredd att betala, efter bedömning av den presumtive låntagarens möjligheter att återbetala lå'net ha skäl att avslå en kreditbegäran.

Enligt utredningens bedömning är de statliga låneformernas stimule- rande effekter främst betingade av att stödorganen tillhandahåller ett kapital för realiserande av nya projekt inom företag som kan bedömas ha de faktiska förutsättningarna för en positiv utveckling men som saknar de formella förutsättningarna att erhålla krediter på den öppna kreditmark- naden. I skeden med speciellt knappa utlåningsmöjligheter inom de reguljära kreditinstituten kan utnyttjandet av dessa låneformer vara ett attraktivt alternativ — även för företag med goda banksäkerheter. Det brukar påpekas att svårigheterna när det gäller säkerheterna som regel är störst för de mindre och medelstora företagen — speciellt när de söker erhålla lån med lång löptid. Genom halvstatliga AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåning har de mindre och medelstora företagen emellertid kunnat tillgodogöra sig en del av obligationsmarknadens möjligheter.

Det har i olika sammanhang framhållits att de statliga kreditformerna, utnyttjade både i regionalpolitiska och andra syften, bildar ett svåröver- skådligt system och att företagen i varje situation inte alltid hittar den ”rätta” finansieringskällan. Antalet kreditformer, som utökats successivt i situationer när det funnits nya kreditbehov att möta, är utan tvekan betydande. Att ge en överblick över de statliga låneformerna är i första hand en informationsfrågal. Bredden i låneutbudet markerar emellertid också att stödformerna — med vissa undantag — kompletterar varandra. Det är vanligt att finansieringen av ett etablerings- och utbyggnadsprojekt sker med utnyttjande av två eller flera statliga låneformer, som täcker in olika avsnitt i den finansiella uppbyggnaden. En annan sak är att kreditprövningen genom splittringen på olika statliga handläggningsorgan kan bli omständlig och tidskrävande.

Enligt utredningens bedömning är tillkomsten av de statliga lånemöjlig- heterna ett resultat av de reguljära kreditorganens ofta rigorösa tillämp- ning av banklagstiftningens formella krav. Den nuvarande banklagstift- ningen har sina rötter i en period i svenskt ekonomiskt liv när det hade visat sig nödvändigt att genom långtgående lagstiftningsåtgärder slå vakt om kreditinstitutens soliditet. Förhållandena har ändrats radikalt. Bankerna förfogar numera över betydande reserver som en buffert vid omfattande nedskrivningar av fordringar på låntagarna. Affärsbankernas samlade förluster utgjorde under år 1972 endast 72 milj kronor eller

1 Den tidigare till industridepartementet knutna delegationen för de mindre och medelstora företagen har publicerat en redogörelse för de villkor som gäller för olika stödformer.

drygt en promille av affärsbankernas sammanlagda utestående lån vid slutet av året. Utredningen anser det angeläget att bankernas roll i finansieringen av de framtida sysselsättningsskapande investeringarna — i relation till de alltmer omfattande statliga engagemangen -— blir klargjord. Det bör bl a övervägas om de reguljära kreditinstituten, efter en revidering av bank- lagen eller ändring av praxis i tillsynsmyndighetens arbete, skall ges ökade möjligheter att fullgöra sin samhälleliga uppgift som kapitalförmedlare och — mer än som nu är fallet — kunna ta risker med hänsyn till kunnande, ledningskapacitet, produktförnyelse och framtidsmöjligheter inom företagen, mindre med hänsyn till byggnaders och maskiner—s anskaffningsvärden.

9.2.5 Sysselsättningsstöd Sysselsättningsstödet infördes år 1971 och utgick ursprungligen till företag inom det inre stödområdet. Efter beslut av 1974 års riksdag kan sysselsättningsbidrag i samband med annat regionalpolitiskt stöd även beviljas företag i gränstrakterna till det inre stödområdet samt på Gotland. Sysselsättningsstödet utgår efter utökning av beloppen under år 1973 med följande bidrag per nyanställd:

År Belopp, kronor 1 7 000 2 7 000 3 3 500

Under åren 1971 och 1972 beviljades sammanlagt 21 milj kronor i bidrag, fördelat på 4 200 sysselsatta och 405 företag. För vart och ett av budgetåren 1973/1974 och 1974/1975 — efter utvidgning av det inre stödområdet och av bidragsbeloppet per sysselsatt — har anslagits 30 milj

kronor. De redovisade resultaten av sysselsättningsstödet är betydande, vilket i olika sammanhang ansetts motivera uttalanden att detta är en effektiv stödform som bör ges ett väsentligt ökat utrymme i den regionalpolitiska verksamhetenl. Utredningen bedömer det vara för tidigt att avge ett tillförlitligt omdöme om sysselsättningsstödets effektivitet. Det skall inte förbises att sysselsättningsstödet i många fall varit förenat med annan statligt finansiering, t ex lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån, och att detta stöd kan ha utgjort grundförutsättningen för etablerings- eller expansionsprojektets genomförande?

1 Se ovan sid 355. ? Nära hälften av antalet företag som beviljades sysselsättningsstöd åren 1971 och 1972 erhöll även lokaliseringsbidrag och/eller lokaliseringslån.

Det är svårt att i efterhand i de enskilda fallen klargöra vilken reell betydelse sysselsättningsbidraget haft — i vilken utsträckning expansions- planerna skulle ha genomförts även utan det treåriga statliga sysselsätt- ningsstödet. Det kan inte uteslutas att de hittillsvarande resultaten med reglernas utformning motsvarar den volym som varit möjlig med hänsyn till andra faktorer som avgjort expansionskraften i företagen.

Trots osäkerheten när det gäller innebörden av resultaten bedömer utredningen sysselsättningsstödet vara den stödform som för närvarande har de främsta utvecklingsmöjligheterna: Stödverksamheten är direkt relaterad till arbetskraftsefterfrågan och den är administrativt lätthanter- lig. Den generella inriktningen innebär att företagen i förväg kan bedöma resultatet, vilket underlättar kalkyleringen av de olika expansionsprojek- ten.

Enligt utredningens bedömning skulle ett omfattande sysselsättnings- stöd kunna vara ett aktivt inslag i samhällets framtida sysselsättnings- skapande verksamhet — för att jämna ut växande strukturella ofullkom- ligheter och medverka till en anpassning mellan utbud och efterfrågan när det gäller olika kategorier av arbetskraft. Det är givet att ett sådant sysselsättningsstöd skulle tillgodose viktiga regionalpolitiska behov och därför ha en geografisk differentiering. Stödets nuvarande begränsning till det inre stödområdet och — i samband med att annat lokaliseringsstöd lämnas _ till det inre stödområdets gränstrakter samt till Gotland utgör en del av en sådan regional differentiering. En utvidgning och regional anpassning av sysselsättningsstödet skulle kräva en avgränsning av stöd- berättigade områden och verksamheter baserad på mer ingående beräk— ningar och bedömningar av behov och effekter än som funnits skäl att företa i detta sammanhang.

9.2.6. Regionalt transportstöd och regional transportpolitik

Det statliga transportstödet, som infördes vid början av år 1971, utgår som bidrag motsvarande 15—35 % av fraktkostnaderna. Bidraget varierar efter det producerande företagets lokalisering inom det allmänna stöd- området. Transportstödet syftar till att utjämna regionala olikheter i kostnaderna för transporter av halvfabrikat till orter inom stödområdet. Bidrag på i genomsnitt drygt 40 milj kronor per år beviljades perioden 1971—1973. Efter beslut om utvidgning av transportstödet under år 1973 — bidragsmöjligheterna utökades till att gälla även vissa transporter till stödområdet samt mindre varukvantiteter och frakter på kortare av- stånd — beräknas den årliga medelsåtgången komma att vara 70 milj kronor.

Även transportstödet är en generellt verkande stödform. Tillämp- ningen är emellertid inte kopplad till en utökning av antalet anställda och det saknas möjligheter att överblicka konsekvenserna :" sysselsättnings- hänseende. Stödet utjämnar konkurrensolägenheterna för producerande företag i det allmänna stödområdet och ökar företagens avsättningsmöj— ligheter inom expansiva marknader utanför stödområdet.

Den nyligen genomförda breddningen av stödmöjligheterna har ytter- ligare reducerat nackdelarna från transportkostnadssynpunkt för de företag i norra Sverige som strävar efter en avsättning inom hela den svenska marknaden. Med de år 1973 beslutade förändringarna torde transportstödet i stort ha funnit sina former. Detaljförändringar som höjer stödets attraktivitet eller ökar antalet stödberättigade transporter — justeringar av bidragssatser och transportsträckor, utökning av gruppen bidragsberättigade trafikmedel m m — är givetvis möjliga'. Mer genom- gripande förändringar i transportkostnadsbilden förutsätter däremot nya typer av åtgärder, t ex förändringar i principerna för taxepolitiken inom transportområdet.

De redovisade transportpolitiska stödinsatserna syftar till en utjämning av godstransportkostnaderna mellan företag i olika delar av landet. Inom ramen för det särskilda gotländska fraktstödet har också skett en reducering i persontransportkostnaderna. Stödet till trafiksvagajärnvägs- linjer —— den s k kollektivbiljetten — är en annan statlig ekonomisk åtgärd för upprätthållande av persontrafik. Ytterligare samhälleliga insatser för en utjämning av de inomregionala persontransportkostnaderna har aviseratsz.

Tendenserna till ökad decentralisering i beslutsfattandet och den stigande komplexiteten i avvägningar och ställningstaganden inom många delar av arbetslivet har accentuerat behovet av informationsöverföring och personkontakter. Utbyggnaden av telenätet, inte minst den avslutade inhemska automatiseringen, telexsystemets utveckling samt strävandena efter interregional taxeutjämning har inneburit en avgörande förbättring i de mellanregionala kontaktmöjligheterna. Ny teknik för överföring av data mellan uppsamlingsställen, terminaler och behandlingscentraler har revolutionerat kommunikationerna mellan och inom företag och organi— sationer. Genom bildtelefonen öppnas möjligheter till personkontakter i traditionella konferensformer utan förflyttning i rummet. Det kommer emellertid även i framtiden att vara nödvändigt att tillgodose en väsentlig del av det ökande kontaktbehovet genom personliga sammanträffanden.

Persontransportmöjligheterna har förbättrats avsevärt under de senaste 10—15 åren. Tågresetiderna på långa sträckor har reducerats i en betydande grad. Reskomforten har ökat genom förbättrad ban- och vagnstandard och genom ökat antal direktvagnar till orter vid stambanor- nas anslutningsjärnvägar. Flygkommunikationerna har successivt förbätt- rats, bl a genom införande av jetplan i inrikestrafik.

Förstärkningen av den kollektiva persontrafiken på långa avstånd har emellertid i påfallande hög grad berört kontakterna mellan olika delar av landet och Stockholm. Det har befäst Stockholms-regionens dragnings-

l Yrkanden om utökning av transportstödet har förekommit i motioner till 1974 års riksdag. Bla hemställdes i en fempartimotion (1974:497) om en översyn och revidering av nuvarande transportstödsbestämmelser med syfte att eliminera de för- skjutningar i konkurrensen stödet ger mellan landtransporter och sjötransporteri - Winer-området och att göra transporter på Vänern och Trollhätte kanal stödberät-

tigade. Riksdagen biföll ej motionärernas hemställan. 2 Kungl Maj:t tillkallade 1974-01-18 sakkunniga med uppgift att utreda frågan om regionalt avgränsade generella trafikrabatter.

kraft vid lokalisering av administrativ verksamhet. Undersökningar inom Lunds universitets kulturgeografiska institution] har visat att skillna- derna mellan olika regioner i möjligheterna att upprätthålla direkta personkontakter är mycket stora. Utvecklingen inom transportsektorn har i många fall ökat olikheterna mellan skilda delar av landet genom att förändringarna i första hand gynnat orter och områden med redan goda transportförutsättningar. Studierna av det svenska transportsystemet omfattar också modellförsök som syftar till att belysa hur samspelet och växelverkan mellan förändrad sysselsättningsstruktur och förändrade transportsystem i framtiden kan tänkas påverka de regionala olikheterna i landet. Modellförsöken visar — enligt lundaforskarna — att de effektivaste regionalpolitiska medlen för att förhindra en utveckling som leder till ökad olikställighet mellan olika regioner i landet för närvarande torde finnas inom kommunikationssektorn. Enligt utredningens mening är insatser för ökade direkta personkon- taktmöjligheter genom snabb kollektivtrafik mellan olika orter i det regionala systemet en angelägen regionalpolitisk åtgärd. Skall utlokali- seringen av statlig verksamhet kunna följas upp av en geografisk spridning av expansionen inom näringslivets ledningsorgan och övrig enskild ad— ministrativ verksamhet — här finns, som utredningen påpekat, en lokalise- ringspotential — fordras ett kontaktsystem med andra tvärtrafikrelationer än vad den nuvarande trafikorganisationen erbjuder.

Stödåtgärder som reducerar reskostnaderna kan för vissa delar av lan- det ha betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Den ur regionalpolitisk synvinkel mest angelägna förändringen inom persontransportsektorn är emellertid en utveckling av det nuvarande mellanregionala linjenätet. En persontrafikorganisation, avsedd att tillgodose regionalpolitiska kontakt- behov inom ramen för en allmän ortssystempolitik, har en ”inkubations- tid”. Det är svårt att för varje transportrelation i förväg ange den erforderliga prövotidens längd, eftersom kontaktbehoven i stor utsträck- ning är latenta och endast med svårighet kan dokumenteras genom tillgängliga transportdata. Ett nytt trafiksystem måste bl a av det skälet prövas under den tid som fordras för att resvanorna skall hinna påverkas. Detta kan i vissa lägen kräva ekonomiska insatser från samhällets sida.

En konkretisering av ett framtida trafiksystem faller utanför ramen för utredningens arbete. Tillgången till en regionalpolitiskt anpassad person- trafik är dock ett viktigt element i utredningens samlade bedömning av möjligheterna till utökad regionalpolitisk styrning. Det har i olika sammanhang framförts propåer om åtgärder av det slag som skisserats, senast av ERU. Styrmedelsutredningen anser det vara angeläget att de regionalpolitiska aspekterna särskilt beaktas i samband med de åtgärder som kommer att följa av trafikplaneringsutredningens och den trafik- politiska utredningens arbete. Samordningsmöjligheterna mellan regional- politiska och trafikpolitiska åtgärder bör penetreras gemensamt av trafik- politiska och regionalpolitiska organ.

1 Mats—G Engström — Bengt W Sahlberg, Kommunikationer och regional utveck- ling — nuvarande och framtida utvecklingslinjer. Ingår i ERU:s Produktionskost- nader och produktionssystem. Bilaga 8 (SOU 1974:3).

9.2.7. Samordnad planering av serviceutbyggnaden

Utredningen har i kapitel 8 ovan visat hur regionalpolitiska hänsyn beaktas vid utbyggnaden av olika samhällsfunktioner. Tidigare påverka- des servicestandarden regionalpolitiskt i huvudsak endast genom åtgärder inom olika verksamhetsområden. Sedan flera år söker statsmakterna i samarbete med kommunerna genom länsplaneringen — och i dess för- längning, genom det statliga regionalpolitiska handlingsprogrammet — att få till stånd en samordning i investeringsverksamheten också mellan olika servicesektorer.

De offentliga investeringarna i servicefunktioner som har betydelse för lokaliseringsmiljön bildar ett mycket brett spektrum. Beslutsprocessen är komplicerad och styrinstrumenten som regel trubbiga. Det skall tilläggas att entydiga riktlinjer för investeringarnas anpassning till ett lämpligt regionalpolitiskt mönster länge saknats. Genom statsmakternas beslut om befolkningsramar och en plan för utveckling av den regionala strukturen (den s k ortsklassificeringen) finns nu en grund för bättre samordning än tidigare. Dessa instrument utgör emellertid inen garanti för att en samordnad planering och verkställighet av beslut kommer till stånd.

Den regionalpolitiska styrningen av samhälleliga servicefunktioners utbyggnad har som regel effekter först på sikt. Det accentuerar svårig- heterna att i detalj överblicka och förutse konsekvenserna i sysselsätt- ningshänseende. En ytterligare effektivering av samordningen i den planering och i de verkställighetsbeslut som en utbyggnad av samhälleliga servicefunktioner kräver är ett nödvändigt grundelement i det regional- politiska handlingsprogrammet.

9.3. Restriktiva regionalpolitiska åtgärder — utredningens principiella överväganden

9.3.1. Problem och förutsättningar

Restriktiva regionalpolitiska åtgärder har två syften, att

(1) dämpa utvecklingen i expansiva regioner där tillväxten kan leda till problem med obalans när det gäller sysselsättning och serviceför- sörjning (brist på arbetskraft resp utbyggnadsresurser); (2) förmå expanderande företag att förlägga sysselsättningsskapande verksamhet till regioner med behov av ökat antal arbetstillfällen.

Det finns i statsmakternas regionalpolitiska målsättning ett uttalande om att befolkningsutvecklingen i de tre svenska storstadsregionerna skall dämpas. De befolkningsramar som fastställts för dessa regioner är ett uttryck för en sådan viljeinriktning. Folkmängdsnivåerna år 1980 reduce- rades av statsmaktema från det ursprungliga målsättningsalternativet i länsstyrelsernas förslag med 50 000—125 000 personeri Stockholms län,

med 60 000—90 000 personer i Malmöhus län samt med 20 000—50 000 personeri Göteborgs och Bohus län.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i storstadsregionerna för- svagades drastiskt åren 1971—'1973 jämfört med slutet av 1960-talet —— av skäl som utredningen redovisat ovan i kapitel 4. Förändringarna i utvecklingsmönstret har inneburit att behovet av åtgärder som skulle reducera tillväxttakten i storstadsregionerna kommit att framstå som mindre angeläget än tidigare. Utvecklingen har spontant — i varje fall inte genom regionalpolitiska åtgärder — dämpats i en omfattning som över- stiger den ovan redovisade reduceringen i befolkningsramarna. Det är ovisst vilka konsekvenser denna utveckling kommer att få. Oavsett när en stabilisering kan ske och hur stark återhämtningen i befolknings- utvecklingen blir, kommer behovet av en dämpning i storstadsregionernas tillväxttakt sannolikt inte att spela samma roll i formuleringen av de regionalpolitiska målen som tidigare'. Ökat utrymme kommer i stället i det regionalpolitiska arbetet att kunna ägnas balansproblemen både i kontraktiva och i expansiva regioner — bl a i storstadsregionerna.

De ovan redovisade syftena med restriktiva regionalpolitiska åtgärder — dämpning av utvecklingen i expansiva regioner samt omfördelning av arbetstillfällena till förmån för sysselsättningssvaga regioner — utgör i viss mån spegelbilder av varandra. Enligt utredningens mening är enbart behovet av en förstärkning av sysselsättningsunderlaget i regioner med en vikande utveckling, det andra delsyftet, ett tillräckligt motiv för en diskussion om restriktiva regionalpolitiska åtgärder. Kommer behovet av generell dämpning i storstadsregionerna att ersättas av ett krav på selektiva tillväxtåtgärder även i dessa områden, elimineras emellertid en betydande del av underlaget för den regionala omfördelningen av syssel- sättningsunderlaget. En aktiv regionalpolitik fordrar en realistisk bedöm- ning av vilken slags verksamhet som kan omfördelas, från vilka regioner och i vilken omfattning. Det ställer krav på en mer ingående belysning av den regionala utvecklingen och ett mer nyanserat ställningstagande än i ett läge där det föreligger ett akut behov av en generell dämpning av de mest expansiva regionernas tillväxt. Utredningen återkommer till balans- problemen och behovet av åtgärder i olika typer av regioner nedan i avsnitten 9.6 och 9. 7.

9.3.2 Praktiska lösningar — en översikt

lnom svensk samhällspolitik utövas för närvarande statlig restriktiv kontroll när det gäller etablering/expansion av varu- och tjänsteproduce- rande enheter i följande former (i vissa fall utan eller endast delvis i regionalpolitiskt syfte).

(l) Lokaliseringssamrådz. (2) Byggnadstillstånd för oprioriterade anläggningsarbeten;

1 Se tex an 197322. 2 Förutsättningar att slutgiltigt hindra en expansion/etablering saknas. Möjlig- heterna att fördröja igångsättning utgör det restriktiva momentet i lokaliserings- samrådet.

(3) Tillstånd för etablering av utländska företag; (4) Emissionskontroll (aktier, obligationslån); (5) Koncession enligt miljöskyddslagen och tillstånd enligt 136 a % bygg- nadslagen.

Utomlands — i Storbritannien, Frankrike och Italien1 — har dessutom prövats olika former av

(6) Avgifter vid etablering/expansion; (7) Tillstånd för etablering/expansion.

Teoretiskt är det också möjligt att skissera ett restriktivt system med

(8) Regionala kvoter för fördelning av sysselsättningsökningen vid etablering/expansion inom större företag med möjligheter att för- lägga produktion till egna (eller andra företags) anläggningar i olika delar av landet.

De praktiska lösningarna är flera. De utesluter emellertid inte varandra — kompletterar snarare varandra och utgör i några fall variationer på samma tema. Även ett restriktivt systern byggt kring en administrativ tillståndsprövning bör liksom det nuvarande lokaliseringssamrådet cen- treras kring en informationsfunktion för ömsesidigt utbyte av fakta och erfarenheter om produktionsförutsättningar i olika regioner och om företagens behov av service. Detta informationsutbyte skall kunna om— fatta även företag som av olika skäl, bla med hänsyn till åtgärdens storlek, undantas från prövning i ett tillståndssystem. [ den nuvarande samrådsverksamheten strävar lokaliseringsorganet, som redovisats i kapi- tel 8, att i det uppsökande arbetet nå även företag som inte formellt är samrådsskyldiga.

Byggnadstillständsgivningen medger för närvarande kontroll av tid- punkten för igångsättning av anläggningsarbeten inom delar av enskild och offentlig service, varvid bl a regionala hänsyn skall kunna tas. Ett regionalpolitiskt utnyttjande av byggnadstillståndsgivningen irestriktivt syfte får, som framhållits i kapitel 8, bedömas efter samma förutsätt- ningar som införandet av en etableringskontroll. Föreligger behov av och förutsättningar för en starkare påverkan är det en praktisk fråga vilka administrativa lösningar som bör väljas, tex om det med hänsyn till samordningsbehoven skulle finnas skäl att disponera byggnadstillstånds- givningen även för de regionalpolitiska restriktionerna.

Stiftande av aktiebolag i Sverige av utländska intressenter och utländ- ska aktiebolags eller utlandsdominerat företags förvärv av aktier i svenska företag prövas i varje särskilt fall av Kungl Maj:t. Aktiebolag kan i vissa fall undgå tillståndsplikten genom att en s k utlänningsklausul tas in i bolagsordningen. Flertalet svenska bolag har en sådan utlänningsklausul, vilket innebär att högst en viss del, mindre än 20% av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller mindre än 40 % av aktiekapitalet, får ägas av utländska rättssubjekt. Utlänningsklausulen kan inte upphävas eller

1 förberedelser sker i Norge, Finland och Nederländerna.

ändras utan Kungl Maj:ts medgivande. Förvärv av aktie i strid mot klausulen är ogiltigt.

Kungl Maj:ts prövning av aktieförvärv eller av ändring i utlännings— klausulen syftar till en kontroll av det utländska inflytandets utveckling i näringslivet. Det kan förutsättas att ställningstagandena i särskilda fall influeras av regionalpolitiska bedömningar, t ex behovet att på en viss ort genom ändrat ägarinilytande säkra fortsatt drift inom en viss produk- tionsenhet. Det är svårare att klargöra om det också sker en regionalpoli- tisk påverkan av företagen när etablering av nya anläggningar planeras och ortsvalet är en öppen fråga.

De utländska företagens verksamhet i Sverige har ägnats ökad upp- märksamhet under senare år. År 1970 sysselsattes nära 100 000 perso- ner i 800 helt eller delvis utlandsägda företag i landet. Detta var ca 30 000 fler sysselsatta är år 1965. Sammanlagt sysselsatte utlandsföre- tagen år 1970 drygt 6 % av hela antalet anställda i svenska industri— och handelsföretag. Begränsningarna i utländska företags etableringsrätt regle- ras i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom mm, som provisoriskt kompletterats (l973z72) i syfte att möjliggöra en utökning av kontrollenl. Tillståndsplikt har införts för övertagande av rörelse, även om denna rörelse inte äger fast egendom.

En allsidig översyn av den s k inskränkningslagen har vidare inletts av sakkunniga för utredningen om utländska övertaganden av svenska före- tag tillkallade av Kungl Maj:t under är 1973. De sakkunnigas uppgift är enligt direktiven2

”att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll över dels utländska uppköp av svenska företag dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Behovet av sådana instrument betingas redan av att det finns risker för att allmänna intressen träds för när och är alltså inte beroende av att det kan påvisas att riskerna materialiserats. De risker som det i detta sammanhang är fråga om är av olika slag. Om ett svenskt företag övergår i utländsk ägo, kan det under vissa förutsättningar ge upphov till skadlig begränsning av konkurrensen, främst på den inhemska marknaden. Fackliga organisationers arbete kan försvåras. Andra arbetsmarknadspolitiska problem kan uppkomma t ex i samband med strukturrationaliseringar. Den ökade omfattningen av varuflöden och betalningsströmmar mellan företag i en internationell koncern kan begränsa effekten av samhällets åtgärder t ex på det skattepolitiska området och eljest inom den ekonomiska politiken. lcke önskvärda valutapolitiska effekter kan uppkomma till följd av multinationella företags interna åtgärder. En internationell koncern kan, för att ta ännu ett exempel, omfördela tillverkning, forskning och administration mellan olika länder på ett sätt som strider-mot svenska intressen. Det är utredningens uppgift att överväga vilka legala instrument samhället bör utrustas med för att kunna förebygga eller motverka dessa risker.”

Tillståndsplikten enligt miljöskyddslagen och byggnadslagen 136a 5? tillgodoser speciella krav som i vissa tillämpningsfall kan behöva priorite-

1 Prop 1973272, NU 1973157 rskr 19735228. 2 Statsrådsprotokollet 1973-08—10.

ras på bekostnad av de regionalpolitiska hänsynen. Som utredningen framhållit ovan i kapitel 8 har de regionalpolitiska effekterna av dessa lagstiftningar inte sådan omfattning att de kan ersätta en generell regionalpolitisk styrning.

Utredningen anser det vara lämpligt att så långt möjligt renodla analysen av de restriktiva åtgärderna [och begränsari fortsättningen över- väganden om nya stymingsmöjligheter till två huvudalternativ:

(l) Avgifter vid etablering/expansion; (2) Tillstånd vid etablering/expansion.

Utredningen redovisar i avsnitten 9.4 och 9.5 sin bedömning av för- utsättningarna för ett avgifts- resp ett tillståndssystem, behandlar i avsnitt 9.6 regionala balansproblem i vissa expansiva regioner och tar först i avsnitt 9. 7 ställning när det gäller valet av nya styrmedel.

9.4. Ekonomisk styrning (avgifter) vid etablering/expansion

9.4.1. Tidigare erfarenheter

Ekonomisk styrning — avgifter vid etablering/utvidgning — har i Sverige utnyttjats i konjunkturpolitiskt syfte inför väntade överhettningar med överefterfrågan på byggnadsarbetskraft (även brist på byggnadsmaterial) under en del av 1950-talet samt delar av åren 1967—1968 och 1970—1971. Avgiften utgjorde, som redovisats i kapitel 8, vid de båda senare tillämpningarna 25 % av anläggningskostnaderna för en grupp av arbeten som i stort sett motsvarade de 5 k oprioriterade anläggningarna. Under perioden 1970—1971 (delar av åren) undantogs det allmänna stödområdet från avgiftstvånget. Dispensmöjligheter fanns och utnyttja- des i en betydande utsträckning särskilt utanför storstadsregionerna. Kravet på investeringsavgift var, när beslutet fattades, tidsbegränsat. Någon regional omfördelning av oprioriterade investeringar, dvs val av nya lokaliseringsorter för planerade serviceanläggningar, har enligt gjorda bedömningar inte skett — endast förändringar av planerna i tiden.

I Frankrike erlägger företag som önskar genomföra en etablering eller expansion i Paris—regionen och som beviljas lokaliseringstillstånd särskilda avgifter. För investeringar i industrilokaler är avgiften 200 francs per m2 golvyta och för investeringar i kontors- och servicelokaler 400 francs per m2 golvyta. [ båda fallen gäller avgiftskravet den del av golvytan som överstiger 1 500 m2. Regionala variationer i avgiftsplikten tillämpas inom Paris-området. Lättnader gäller framför allt i de östra delarna av Paris- regionen, där avgifter på endast 25 resp 100 francs per m2 belastar investeringarna. De ursprungliga bestämmelserna, som tillkom år 1955, har förändrats vid flera tillfällen. Den högsta tillståndsfria golvytan var till en början 500 m2 och senare 1000 rn2 med variationer mellan nyetableringar — strängare krav _ och utvidgningar av företag. Avgifter-

nas storlek och konstruktion har också förändrats vid olika tillfällen. De ovan redovisade tarifferna fastställdes i april 1972.

1 Nederländerna har under år 1974 införts bestämmelser som stadgar att företag som i de västra delarna av landet uppför, utvidgar och ändrar produktionslokaler eller andra fasta anläggningar skall i regionalpolitiskt syfte erlägga en avgift på 25% resp 3% av investeringskostnaderna. Avgiften utgår på den del av kostnaderna som överstiger 250 000 floriner för byggnader och 2 milj floriner av kostnaderna för övriga fasta anläggningar. Detta är huvudregeln i den nederländska lagstiftningen och kommer att tillämpas inom huvuddelen av avgiftsregionerna. Undantag från avgiftstvånget gäller vissa ändamål, bl a jordbrukets och trädgårdsod- lingens driftsbyggnader, transportanläggningar, lagerlokaler samt byggna- der för regional och lokal service. Avgiftbefrielse kan medges av regeringen, t ex för investeringar i lokaler avsedda för miljöskyddsända- mål. Parallellt med avgiftsskyldigheten tillämpas när det gäller större investeringar ett tillståndstvång och ett anmämingsförfarande. Bestäm- melsema avses träda i kraft senast vid årsskiftet 1974/1975.

9.4.2. Alternativa lösningar

Skall lokaliseringen av verksamheter styras genom regionalt tillämpade avgifter kan valet av medel ske bland följande typer:

(l) Regional investeringsavgift; (2) Regional markavgift; (3) Regional sysselsättningsavgift; (4) Regionala produktions- och/eller råvaruavgifter.

Valet av avgiftsbas — t ex investeringskostnader, markförvärvskost- nader, ökad sysselsättning eller värdet på fakturerad omsättning — måste göras med hänsyn till de mål eller delmål man syftar till att uppnå, alternativt vilka konsekvenser det är angeläget att undvika. En investe- ringsavgift påverkar anskaffningskostnaderna och kan — om den tillämpas endast inom vissa sektorer — leda till att rörliga produktionsfaktorer, som stannar inom regionen, förs över till andra sektorer än de som avgifts— begränsats. En sysselsättningsavgift stimulerar till investeringar i kapital- intensiva produktionsprocesser. Produktions— och råvaruavgifter begrän- sar den allmänna ekonomiska aktiviteten, medan en markavgift kan antas leda till ett annat markutnyttjande än som hade skett om restriktioner inte hade förekommit.

En regionalpolitisk restriktiv avgift kan vidare vara

(5) Marginell; (6) Genomsnittlig.

Den marginella avgiften erläggs endast en gång, tex i samband med investeringen eller anställandet av personal, medan en genomsnittlig avgift betalas löpande, t ex årligen. Den årliga avgiften kan anpassas efter den allmänna ekonomiska utvecklingens krav och drabbar alla företag

lika. Utökas en marginell restriktion, får de företag som tidigare erlagt avgift en konkurrensfördel. Det skall tilläggas att en engångsavgift missgynnar effektiva företag med svag likviditet i förhållande till likvidi- tetsstarka men mindre produktiva företag.

Slutligen är de regionalpolitiska avgiftemas verkningar beroende av

(7) Avgiftens storlek.

Resultatet skall inte bedömas enbart med utgångspunkt från den nominellt fastställda avgiftssatsen. Större intresse har den effektiva avgiften, dvs den faktiska kostnadshöjningen sedan hänsyn tagits bl a till möjligheterna för företaget att anpassa verksamheten till de ändrade förutsättningarna. Om tex utbuds- och efterfrågeförhållandena för en aktuell produkt eller en grupp produkter gör det möjligt för producenten att övervältra en del av avgiften på köparen påverkar det avgiftens effektivitet. En bedömning av den regionalpolitiska avgiftens verkningar i olika regioner kräver en analys av de faktorer som bestämmer presumtiva investerares benägenhet att producera en vara och att efterfråga en produktionsfaktor. För en detaljerad bedömning fordras en modell som bl a tar hänsyn till företagens lönsamhetsanspråk och förväntningar samt produktions- och produktivitetsförhållandena. Utredningen har inte haft tillgång till en sådan modell och begränsar den följande redovisningen av avgiftssystemets effektivitet till en beskrivning av ett räkneexempel som för ett antal konstruerade företag illustrerar de förändringar i produk- tionskostnaderna som följer av en regionalpolitisk styrning genom restrik- tiva avgifter.

9.4.3. Ekonomiska konsekvenser av olika regionala avgifter — ett räkneexempel

Beräkningar som utförts inom ERU:s sekretariatl för utredningens räkning visar hur investerings—, sysselsättnings- och markavgifter teore- tiskt skulle påverka företagens kostnader vid expansion och vid nyetab- lering och därmed företagens produktionskostnader och lönsamhet. Kalkylen, vars uppbyggnad och resultat kommer att publiceras under hösten 1974 som bilaga2 till betänkandet, illustrerar de ekonomiska konsekvenserna (bl a återverkningarna på rörelsenettot) av en engångsav- gift vid utbyggnad och etablering dels av en kapitalintensiv anläggning för ett verkstadsindustriföretag, dels av en arbetskraftsintensiv tjänstepro- duktion inom näringsgrenen uppdragsverksamhet —i båda fallen avser analysen företag av tre olika storlekar. Beräkningarna utgår från genomsnittsvärden bl a rörande kostnadsstruktur, kapitalanvändning och kapitalavkastning enligt den offentliga statistiken över företagens finan- ser. Uppgifterna som är relaterade till branscher och storleksklasser skildrar dels hur produktionskostnaderna förändras om hela avgiften uteslutande skulle belasta det första produktionsårets resultat, dels hur kostnaderna påverkas om företagen skulle lånefinansiera avgiften.

1 Undersökningen har utförts av fil kand Lennart Sundberg. 2 Ds A 1974:5

Enligt resultaten av beräkningarna skulle en investeringsavgift på 40 % av anläggningskostnadema vid utvidgning av en redan etablerad verk— samhet öka det första årets produktionskostnader för verkstadsindustri— företaget med 8—11 %. Den minsta relativa ökningen i produktionskost- naderna skulle drabba det medelstora företaget, den största uppgången det stora företaget. En något lägre investeringsavgift — 25 % — skulle öka produktionskostnaderna för verkstadsföretaget med 5—7 % och en avgift på 10 % med 2—3 % — i båda fallen under det första produktionsåret. Ett företag inom den arbetskraftsintensiva uppdragsverksamheten skulle enligt beräkningarna erhålla en väsentligt lägre produktionskostnadsök- ning: högst en procent även med en investeringsavgift på 40 %.

De redovisade resultaten skildrar effekterna vid expansion av befintliga företag. Avgifterna slår enligt kalkylen betydligt hårdare om man istället utgår från nyetableringar av motsvarande företag. En investeringsavgift på 40 % skulle innebära ökade produktionskostnader under det första året på 25 % för det medelstora och på 34 % för det stora verkstadsföretaget. Inom uppdragsverksamheten skulle produktionskostnadsökningen växa från en till fyra procent, om man jämför expansions- och etableringslater- nativen.

De beräknade produktionskostnadsökningarna behöver inte utgöra något hinder för genomförandet av expansionen. De kan emellertid — med de förutsättningar som gäller för kalkylen —- leda till att produk— tionsintäkterna under det första året inte täcker de rörliga kostnaderna eller att avkastningen på eget kapital sjunker under noll. Slutsatsen gäller enligt ERU:s beräkningar framför allt verkstadsindustrin och särskilt vid nyetablering som träffas av en investeringsavgift.

Företagen kan för att avgiften skall lämna den ursprungliga prognose- rade avkastningen oförändrad vidta olika åtgärder, t ex höja sin omsätt- ning, om detta ökar rörelseöverskottet. En finansiering av investerings- avgiften genom upplåning av främmande kapital skulle också reducera de beräknade produktionskostnadseffekterna under det första året. Med en upplåning i en omfattning som svarar mot avgiftskostnaden — i exemplet antas en lånetid på fem år och 6% ränta — skulle endast 26% av avgiftskostnaden belasta rörelsenettot under det första produktionsåret.

Beräkningarna omfattar vidare ett alternativ med sysselsättnings- avgifter — antingen 1000, 5 000 och 10000 kronor för varje nytt arbetstillfälle eller 5, 10 och 20 % av lönesumman som svarar mot den ökade sysselsättningen. Ett sådant alternativ innebär att avgiftskostna- derna skulle öka relativt sett mera vid en expansion av den arbetskrafts- intensiva uppdragsverksamheten än vid utvidgning av verkstadsindustrin. Det skulle framför allt vid nyetablering av nya anläggningar inom uppdragsverksamheten saknas möjligheter att täcka de rörliga kostna- derna. Vid en avgift på 10 000 kronor per nysysselsatt skulle inte heller full kostnadstäckning kunna uppnås inom verkstadsindustrin. Resultaten avser i samtliga fall företag som låter avgiftskostnaden belasta första produktionsårets vinst. En finansiering av avgiften genom upplåning av främmande kapital skulle reducera avgiftskostnaderna i samma utsträck— ning som ovan redovisats för investeringsavgiften eller med 26 %.

Effekterna av regionala markavgifter slutligen skulle enligt kalkylen i högre grad drabba verkstadsindustrin än uppdragsverksamheten. Effek- terna skulle bli mildare vid utvidgning än vid etablering och, som tidigare angetts, mindre vid upplåning än när avgiftskostnaden skall belasta det första årets resultat. Med en avgift på 50 resp 100 kronor per rn2 lokalyta skulle utvidgning av stora verkstadsanläggningar och medelstora företag inom uppdragsverksamheten bli olönsamma alternativ, dvs avkastningen på eget kapital skulle understiga noll. Resultaten skulle enligt beräk- ningarna försämras väsentligt om man jämför nyetablering med utvidg- ning.

Redovisningen av de olika avgifternas effekter enligt beräkningarna har ovan i huvudsak berört konsekvenserna under det första produktionsåret. Verkligheten är givetvis mer komplicerad, och i undersökningen disku- teras andra hänsyn som företagen förutsätts väga in i kalkylen. Oavsett om avgiften betalas med första årets vinst eller inte skall kostnaden slås ut på den nya anläggningens livslängd. Resultatet av jämförelsen mellan olika lokaliseringsalternativ inom och utanför avgiftsregionerna blir beroende av framtidsutsikterna för den aktuella produktionen.

Företagens beslut om utvidgning av befintliga och etablering av nya anläggningar sker främst med hänsyn till avkastningen på investerat kapital. Det sammanlagda nuvärdet av framtida nettovinster i anlägg— ningen efter expansionens genomförande skall enligt gängse företagseko- nomisk teori täcka investeringskostnader inklusive förräntning av nedlagt kapital. Ju längre tid anläggningen består desto större blir nuvärdet av vinsten. Emellertid avtar vinsten med stigande ålder hos produktions- kapitalet till följd av att anläggningen blir tekniskt och ekonomiskt omodern.

I undersökningen illustreras tidsperspektivet genom skissen ifigur 9.1, som visar hur nettovinsten före avgiften minskar över tiden när expan— sionen genomförts. Vid tidpunkten t3 har avkastningen nått en så låg nivå att det inte längre är lönsamt att bedriva verksamheten, varför

NETTOVINST EFTER AVSKRIVNINGAR

Avgifts- kostnad

Figur 9.1 Nettovinsten xNettovinst före och efter avgift i expanderande anlägg—

Nettovinst _ _ /_:efter avgift fore anlft ningar — en princip- , &_ » TID, ÅR

skiss t0 '(1 t2 13

anläggningen tas ur bruk. Det sammanlagda nuvärdet av framtida vinster motsvaras i figuren av ytan under den streckade linjen. När en engångs- avgift införs minskar detta nuvärde. Om avgiften är större än nettovinsten under den första tidsperioden, perioden tO—tl, måste en del av kom- mande tidsperioders vinster användas för att täcka avgiftskostnaden, vilket i figuren omfattar vinsten under perioden tl—tz. Nettovinsten i expanderande anläggningar förskjuts således framåt i tiden och inträffar först under perioden t2—t3.

Det kan också finnas speciella motiv för företagen att trots avgiften genomföra expansion/etablering inom avgiftsområden. Sådana motiv kan vara närhet till andra verksamheter eller tillgång till arbetskraft med vissa typer av kvalifikationer. Företagen kan i detta vidare perspektiv ta hänsyn till möjligheterna att övervältra kostnaderna t ex på kunderna och till de framtida utvecklingsmöjligheterna inom och utanför avgiftsre- gionen. Oavsett dessa bedömningar, konstateras det i ERU—undersök- ningen, skulle regionala avgifter sannolikt dämpa utvecklingen i avgifts- regionerna och leda till en regional omfördelning av produktionen. Omfördelningen förändrar i sin tur näringslivsstrukturen i olika regioner och påverkar valet av produktionsfaktorer. Investerings— och markavgifter har bedömts kunna ge selektiva verkningar, dvs påverka vissa typer av verksamhet, medan en sysselsättningsavgift sannolikt skulle ha mer all- sidiga omfördelningseffekter.

9.4.4. Praktiska förutsättningar och problem

Ett regionalpolitiskt avgiftssystem har olika slag av verkningar. Resul- taten av ERU:s ovan refererade beräkningar pekar på att konse- kvenserna av regionala avgifter skulle bli större vid nyetablering än vid expansion. En sysselsättningsavgift skulle framför allt drabba arbets- kraftsintensiva produktionsenheter, en investeringsavgift och i någon mån en markavgift främst kapitalintensiva anläggningar. Det fordras höga avgifter om restriktionerna skall få konsekvenser för samtliga företag, dvs ge kännbara effekter även inom företag med god lönsamhet. Sådana avgifter skulle påverka konkurrensförutsättningarna inom branscher där lönsamheten varierar mellan produktionsenheterna i avgiftsregionerna. Utredningen bedömer det sannolikt att höga avgifter också skulle dämpa initiativlusten och expansionsförmågan inom företag som konkurrerar med enheter utanför avgiftsregionerna.

De ändrade konkurrensförutsättningarna skulle kunna reducera möjlig- heterna för en del av företagen att förnya sin produktion och sitt pro- duktsortiment och att förbättra tex arbetsmiljön, lönevillkoren och sysselsättningsutbudets sammansättning. Det är svårt, innan ett regional- politiskt avgiftssystem empiriskt prövats inom svenskt näringsliv, att med någon grad av precision bedöma omfattningen och betydelsen av dessa nackdelar. Det är också svårt att förutse i vilken utsträckning nackdelarna inom avgiftsregionerna skulle kunna uppvägas av fördelarna för andra geografiska områden, om avgiftssystemet skulle leda till att en del av

produktionen istället etablerades utanför avgiftsregionerna. Det är vidare inte möjligt att bedöma i hur stor utsträckning en regionalpolitisk avgift skulle förändra leveranssystemen till förmån för områden vid sidan om avgiftsregionerna och på vilket sätt detta i nästa steg skulle påverka sysselsättningsstrukturen i olika regioner.

Oavsett hur man bedömer de ekonomiska konsekvenserna har avgifts- systemet som styrmedel effekter ur administrativ synvinkel: Ett avgifts- system har den fördelen att företagen i förväg känner till påföljden av en avgiftsplikt. Företagen kan i sina kalkyler beräkna avgiftens konsekvenser och med tillfredsställande noggrannhet jämföra de olika lokaliseringsal- ternativens ekonomiska verkningar. Ett avgiftssystem slår också i stort sett lika på företag av samma storlek och med jämförbar verksamhet. Den offentliga administrationen blir dessutom av begränsad omfattning, om man jämför med en påverkan i selektiva former där beslut skall fattas i varje enskilt fall.

Dessa positiva egenskaper förutsätter att systemet är generellt, dvs att dispensmöjligheter saknas. Ett sådant kategoriskt avgiftskrav har en väsentlig nackdel. Avstår man från dispensmöjligheten, blir resultatet en urskillningslös påverkan som punktvis kan få skadeverkningar vilka inte med säkerhet uppvägs av systemets positiva regionalpolitiska effekter. Ett renodlat avgiftssystem utan dispenser har också den allvarliga nackdelen — och det är en större svaghet — att lokaliseringsorganen inte kommer i kontakt med etablerings— och expansionsvilliga företag. Loka- liseringsorganen ges inga möjligheter att

(1) Med företagen diskutera alternativa lokaliserings- och expansions-

orter;

(2) Förmå företagen att välja en bestämd ort framför andra orter utanför avgiftsregionen; (3) Upphäva styrintrumentets verkningar om avgiftsregionen är det enda alternativet (och företaget inte har möjligheter att bära de extra kostnaderna).

Möjligheter till dispens från avgiftstvånget skulle reducera de redo- visade olägenheterna. Det kan antas att dispensprövningen, enligt erfaren- heterna från tillämpningen av det konjunkturpolitiska avgiftstvånget 196—7—1968 och 1970—1971, skulle bli mycket omfattande, förutsatt att avgiften erhåller en ”kännbar” omfattning. En sådan dispensprövning skulle enligt utredningens uppfattning i realiteten innebära en tillstånds- prövning, dvs en påverkan i administrativa former.

Ändå kan det inte med säkerhet antas att lokaliseringsorganen skulle komma i kontakt med och få tillfälle att diskutera alternativa lokalise— ringar för de ur regionalpolitisk Synpunkt mest givande projekten. Det kan vara företag som utan att begära dispens väljer att erlägga avgift eller som med hänsyn till avgiftstvånget (också utan att begära dispens) väljer att avstå från att realisera ett ur sysselsättningssynpunkt angeläget projekt. Om detta leder till att avsättningsutrymme i stället kommer en utvecklingsbar verksamhet utanför avgiftsregionen till del, kan resultatet i

vissa fall bedömas som positivt. Lokaliseringsorganet skulle emellertid inte få möjligheter att argumentera för en expansion just på de ut regionalpolitisk synpunkt mest angelägna orterna. Samma begränsning i effekterna av kontaktarbetet gäller de företag som för att undgå avgif- tens verkningar väljer en alternativ ort utan att samråda med lokalise- ringsorganet.

9.5. Administrativ styrning vid etablering/expansion

9.5 . 1 Tidigare erfarenheter

Restriktiv regionalpolitisk styrning i administrativa former — krav på tillstånd för igångsättning av investeringar i anläggningar som bereder varaktig sysselsättning — tillämpades i Sverige under efterkrigstiden fram till år 1959. Den lokaliseringspolitiska prövningen var en del av den byggnadsreglering som primärt syftade till en god hushållning med knappa byggresurser och en utjämning med hänsyn till säsongsväxlingar- na. Det lokaliseringspolitiska organet yttrade sig över ansökningar om byggnadstillstånd och kunde inom ramen för sin handläggning ta upp en diskussion med berörda företag för att resonera om alternativa orter och därmed om möjligheterna till en bättre turordning inom byggnadsregle— ringens ram. Genom att välja en lokaliseringsort i linje med det statliga lokaliseringsorganets strävanden kunde företagen i vissa fall vinna stöd för en prioritering av delar av de planerade arbetena även inom expansiva regioner.

[ Storbritannien, Frankrike och under senare år i Italien har lokalise- ringskontroll i form av en tillståndsgivning prövats som ett medel i regionalpolitiken. [ Nederländerna sker förberedelser för ett kombinerat avgifts-, tillstånds— och anmälningssystem. Utredningen har ovan i kapitel 6 och kapitel 8 redovisat en del av erfarenheterna av nuvarande utländska och de tidigare svenska styrningsåtgärderna. Positiva effekter saknas inte, även om utrymmet för långtgående ingripanden enligt samtliga för utredningen tillgängliga utvärderingar är begränsat. Det har varit nöd- vändigt att anpassa tillämpningen till varierande faktiska förutsättningar, vilket fordrat en hög grad av flexibilitet i handläggningen. De restriktiva åtgärderna har fungerat effektivast i samverkan med stimulerande åtgär- der — som ett instrument för det statliga lokaliseringsorganets utåtriktade selektiva information. De stimulerande åtgärderna i Sverige under 1950- talet utgjordes, som ovan nämnts, av en viss prioritering i byggnadsregle- ringens turordning. l utlandet har de restriktiva medlens tillämpning i de enskilda fallen kunnat kombineras med långtgående insatser av ekono- miskt stöd.

9.5.2 Praktiska lösningar — en översikt

Tillståndskravet kan, liksom den ovan behandlade avgiftsplikten, knytas till olika aktiviteter i företaget:

(1) Uppförande, ändring, förvärv eller förhyrning av lokaler, räknat efter våningsytans storlek; (2) Nyanställning av personal i viss omfattning, räknat efter antal syssel— satta eller personalkostnadernas storlek; (3) Investering av viss storlek, räknat efter kostnad.

Tillståndsprövningen kan för lokalinvesteringar ( l) ske vid D Handläggningen av byggnadslovsärendet enligt byggnadsstadgan;

El Handläggningen av byggnadstillståndsärendet enligt byggnadstillstånds- lagen (tillståndsplikten i tillämpningskungörelsen utvidgas till att om- fatta tillverkningsindustrin);

D Handläggning av lokaliseringstillståndsärende enligt särskild lag.

Väljer man att knyta tillståndskravet till nyanställningen av personal (2), kan prövningen ske vid

E] Anmälan av personalbehovet till arbetsförmedlingen (vilket i detta fall förutsätts vara obligatoriskt).

Investeringen (3), förutsätter en finansiell åtgärd. Om man bortser från företag som utnyttjar statligt investeringsstöd saknas när det gäller finan- sieringen en anknytning administrativt sett till offentliga förvaltnings- organs verksamhet. Riksbankens emissionskontroll — i avsnitt 9.3.2 ovan angiven som en form av företagspåverkan — träffar en begränsad del av de investeringar som har intresse ur regionalpolitisk synpunkt.

Valet av lösning — vad tillståndskravet skall knytas till och hur prövningen skall ske — blir beroende av vad som primärt skall uppnås, vilka bieffekter som erhålls, i vilken omfattning administrativa problem kan undvikas, på vilket stadium i företagens planeringsprocess informa- tionen når ut och vilka kontrollsvårigheter som möter i den praktiska tillämpningen.

De ovan angivna grunderna för tillståndsplikten (1—3) har ur dessa synpunkter flera för- och nackdelar. Väljer man att knyta tillståndspröv- ningen till lokalbehovet —— uppförande eller utvidgning av lokaler — utelämnas företag som har goda utrymmesreserver och kan genomföra en sysselsättningsexpansion utan ny- eller tillbyggnader. Lokalbehovet varie- rar mellan olika slag av verksamheter. Många arbetskraftsintensiva företag kan genomföra personalkrävande utvidgningar med mycket små arealut- ökningar. För andra mer kapitalintensiva verksamheter fordrar även en begränsad utvidgning av sysselsättningen omfattande lokaltillskott. Det finns inte annat än för jämförbara verksamheter några bestämda relatio- ner mellan lokalbehovet och sysselsättningens storlek. Ett behov av ytterligare lokaler förutsätter sannolikt dock i de flesta fall någon förändring i sysselsättningen. En tillståndsprövning knuten till lokalbe- hovet erbjuder dessutom goda kontrollmöjligheter, eftersom uppförande eller ändring av lokaler kräver ett byggnadslov enligt byggnadsstadgan

(19591612). Förutsättningarna att med stöd av byggnadslagstiftningen kontrollera tillämpningen förefaller att ha varit det mest framträdande motivet när den svenska och norska samrådsskyldigheten och det franska och brittiska tillståndskravet knutits till uppförande och tillbyggnad av företagens lokaler.

Sysselsättningsökning som grund för tillståndsplikten träffar i huvud- sak de arbetskraftsintensiva verksamheterna, vilket ju också är huvudsyf- tet med prövningen. Den släpper emellertid igenom etableringar och utvidgningar som i sig själva är föga arbetskraftskrävande, men som sekundärt leder till betydande sysselsättningsökningar. Konjunktur- och säsongsvariationer i företagens verksamhet och åtföljande svängningari personalbehovet kan erbjuda svårlösta problem iett system med sysselsätt- ningsökning som grund för tillståndskravet. Till detta skall läggas att kontrollmöjligheterna är begränsade. Förändringar i sysselsättningen kan avläsas i de uppgifter som företagen lämnar som underlag för uppbörden av allmänna och särskilda arbetsgivaravgifter. Dessa uppgifter blir emeller- tid tillgängliga tidigast året efter sysselsättningsökningens genomförande. Kontroll- och sanktionsåtgärder som vidtas i det läget har med hänsyn till tillståndsprövningens syfte ett begränsat intresse.

Kungl Maj .1 uppdrogi december 1973 åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samverkan med arbetsmarknadens parter utreda förutsättningarna att öka informationen till arbetsförmedlingen om lediga platser. Arbetsmark- nadsstyrelsen skall enligt direktiven beakta uttalanden beträffande en obligatorisk platsanmälan av statsrådet och chefen för inrikesdeparte- mentet och av inrikesutskottet tidigare under år 1973]. Skulle utred- ningens överväganden leda till att företagen åläggs att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen förbättras möjligheterna att utnyttja sys- selsättningsökningen som grund för den regionalpolitiska tillstånds- plikten.

Även investeringskostnad av viss storlek som grund för tillståndsplik- ten har flera nackdelar. Näringlivets investeringar utgör inte alltid ett underlag för en expansion som kräver ökad sysselsättning. De är tvärtom ofta ett led i en fortgående rationalisering av verksamheten inom företagen. Det kan, bla med hänsyn till direkta och indirekta effekter, vara svårt att i de enskilda fallen skilja rationaliseringsinvesteringar från expansionsinvesteringar med ökade anspråk i sysselsättningshänseende. En annan nackdel är att investeringen som grund för prövningen inte fångar upp sysselsättningskrävande nyetableringar och utvidgningar som kan ske till mycket låga kostnader. Även här saknas möjligheter att effektivt kontrollera tillämpningen.

9.5.3. Förutsättningar och problem

Det är teoretiskt tänkbart att genom en administrativ reglering åstad- komma en långtgående styrning av näringslivets lokalisering. Begräns-

1 Prop 197311, bil 13, an 1973z3, rskr 1973z71.

ningarna är emellertid, som kort redovisats ovan och mer utförligt inom kapitel 6 och kapitel 8, i praktiken omfattande. En grundläggande egenskap hos tillståndssystemen är deras restriktiva karaktär. Styrsyste- men kan utnyttjas för att hindra en etablering eller expansion men erbjuder ingen garanti för att det enskilda företag som förhindras att realisera en viss utbyggnad skulle komma att genomföra denna på en annan ort. Företagen har möjligheter att på olika sätt avstå från att realisera sina ursprungliga planer — de kan i vissa fall (1) förlägga verksamheten utomlands, i andra fall (2) lokalisera den nya tillverkningen till expansiva tillståndsregioner genom att omdisponera sina produktions- resurser eller (3) helt aweckla sina expansionsplaner. Innebär de båda senare alternativen att avsättningsutrymme skapas för ökad produktion inom nya expanderande anläggningar utanför tillståndsregionen har prövningen tillgodosett ett regionalpolitiskt syfte. Uteblir expansionen helt, ersätts med import eller förläggs utomlands, är detta som regel en negativ verkan av den restriktiva regionalpolitiska styrningen.

En lokaliseringslagstiftning som garanterar att företagen realiserar sina utbyggnadsplaner (dvs inte avstår) och dessutom ger lokaliseringsorganet en möjlighet att fastställa företagets lokaliseringsort har aldrig övervägts i svensk regionalpolitik och utredningen diskuterar inte heller en sådan form av styrning. Riskerna att företag som vägras tillstånd för etablering/ utbyggnad skulle realisera sina planer utomlands är ett problem som hör hemma i en diskussion om styrning av svenskt näringslivs investeringar i andra länder och om regleringen av kapitalrörelserna men har självfallet stor relevans i den praktiska tillämpningen av en regionalpolitisk styrning.

En arbetsgrupp bildades inom statsdepartementen under är 1973 på förslag av statsrådet och chefen för industridepartementet för att sam— ordna arbetet rörande de multinationella företagens verksamhet i Sverige och för att se över gällande system för prövning av svenska investeringar utomlands. I en promemoria utarbetad inom industridepartementetl diskuterades frågan om en utvidgad bedömning av svenska företags investeringar i utlandet. l promemorian, som utformades i samråd med den av industriministern tillsatta arbetsgruppen, föreslogs vissa ändringar i valutalagstiftningen. Ändringarna syftade till en skärpt övervakning av mer omfattande svenska investeringar utomlands och skulle göra det möjligt att förhindra negativa samhällsekonomiska effekter. Sysselsätt- nings— och industristrukturfrågorna skulle enligt förslaget beaktas i be- dömningen — vid sidan av derent penningpolitiska aspekterna. Förslaget till ändringar i valutalagstiftningen behandlades av riksdagen våren 1974 som beslutade i överensstämmelse med arbetsgruppens

intentioner2 .

Utredningen anser att en regionalpolitisk tillståndsgivning skulle kunna ge upphov till andra kontakter än det nuvarande lokaliseringssamrådet

1 Industridcpartementet, Riktlinjer för prövning av tillstånd för svenska direkt- investeringar utomlands. (Dsl 197422). 2 Prop 1974:89,I—*iU 197423, rskr 19741274.

och därmed främja ett informationsutbyte som gagnar både företagens strävanden och lokaliseringsorganens förverkligande av den regionalpoli- tiska målsättningen. Tillståndskravet kan antas leda till ett samråd på ett tidigare stadium än som nu sker, dvs innan företagen låst sina expansions- planer. Det skulle innebära att företagen får ökade förutsättningar att i planeringen beakta de omfattande stödmöjligheter som samhället erbju- der i olika etablerings- och expansionssituationer.

Just tidpunkten för samrådet i förhållande till företagets andra planeringsaktiviteter har visat sig vara den känsliga punkten i den hittillsvarande verksamheten. Det har också varit svårt att få till stånd ett givande meningsutbyte med företag inom servicenäringarna och med industriföretagen rörande lokaliseringen av deras administrativa funk- tioner. Ett av skälen torde vara att stödmöjligheterna framför allt varit avpassade för kapitalintensiva tillverkningsprocesser. Det är ännu oklart om den utvidgning av stödverksamheten till vissa servicegrenar som genomfördes under år 1973 kommer att ge tillfredsställande resultat. En tillståndsprövning skulle kunna varieras på en rad olika sätt — i tiden, i rummet och mellan olika typer av företag, mellan funktioner inom företagen, mellan företag fördelade på storleksklasser eller efter investeringarnas omfattning. Det finns alltid i ett tillståndssystem möjlig- heter till en flexibilitet ihandliiggningen anpassad till förutsättningarna inom näringslivets olika sektorer och inom olika regioner.

Det är givet att en sådan flexibilitet skulle kunna slå över i ett godtycke som rubbar konkurrensförutsättningarna på ett för samhället och företagen ofördelaktigt sätt och som reducerar utvecklingsmöjlig- heterna inom verksamheter som med hänsyn till kontakterna mellan innovatörer, tillverkare och avnämare behöver lokaliseras just till de expansiva regionerna. I förlängningen av det perspektivet riskerar man, inom företag som förhindras att expandera och väljer att stanna i den ursprungliga regionen, en ogynnsam påverkan av leveranssamspelet och branschstrukturen, av förtjänstmöjligheterna för arbetskraften och av förutsättningarna att förbättra arbetsmiljön. Det är svårt att i detalj förutse vilka regionalekonomiska konsekvenser detta skulle kunna få, t ex om takten i näringslivets förnyelse skulle reduceras i vissa regioner, och om verksamheter med god lönebetalningsförmåga på lång sikt skulle koncentreras till några tillväxtregioner, sk låglönesysselsättningar till andra expansiva regioner och övriga delar av landet.

Enligt utredningens bedömning skal] riskerna av en godtycklig hand- läggning emellertid inte överdrivas. Den antydda utvecklingen skulle kunna uppstå även utan en regionalpolitisk påverkan — genom andra offentliga regleringars och genom marknadskrafternas inverkan. Riskerna för negativa konsekvenser av en godtycklig handläggning måste vägas mot de fördelar som en flexibilitet i ärendeprövningen skulle medföra. Ställningstagandet i de enskilda fallen skulle kunna anpassas efter individuella förutsättningar utan bindningar till stela schablonregler som strikt drar gränser för den expansion som skall beviljas tillstånd. Proble- men i ett system med regionalpolitisk tillståndsprövning är att få fram ett så fullständigt underlag för ställningstaganden i varje enskilt ärende att

lokaliseringsorganet kan diskutera på ”jämställd” nivå med företagen och vid behov argumentera för sina förslag på ett ur regionalpolitisk synpunkt effektivt sätt.

Utredningen vill understryka att det numera — efter den regionalpoli- tiska verksamhetens etappvisa utbyggnad — inom offentliga organ på central och regional nivå finns administrativa erfarenheter, insikter i problem som rör företagens utveckling och en allsidig regionalekonomisk dokumentation. Tillsammans med statsmakternas plan för den regionala strukturen utgör detta en god grund för bedömningar och ställningsta- ganden i konkreta lokaliseringsfrågor. Genom branschutredningar, direkta statliga engagemang inom olika sektorer av näringslivet och det lagstadgade (19721826) i försöksvisa former påbörjade informationsut- bytet företag — samhälle samlas ett kunskapsunderlag som gör det möj- ligt för företag och samhällsorgan att fördjupa och nyansera lokaliserings- bedömningama. De fortsatta resultaten av den regionalpolitiska verksam- heten och av andra statliga näringspolitiska åtgärder skulle tillsammans med löpande erfarenheter av själva tillståndsprövningen kunna ge besked om nödvändiga korrigeringar i tillämpningen. De praktiska förutsätt- ningarna för en tillståndsprövning är från dessa olika synpunkter bättre än tidigare. Samtidigt skall framhållas att lokaliseringsvalet ur företagens synvinkel genom dynamiken i den ekonomiska utvecklingen och om- världens alltmer komplicerade krav blivit ett allt svårare ställnings-

tagande. Utredningen övergår i nästa avsnitt till att bedöma underlaget för en regionalpolitisk påverkan inom olika regioner och inom olika sektorer av näringslivet, Det skall understrykas att en effektiv regionalpolitisk på- verkan förutsätter en nära samordning mellan restriktiva och stimule- rande åtgärder. De restriktiva åtgärderna skulle inte ersätta någon del av stödverksamheten. Realiserandet av den regionalpolitiska målsättningen skulle tvärtom kräva ökade insatser inom de stimulerande medlens ram samt en hög elasticitet i stödverksamheten — och i utbyggnaden av sam- hällsservicen — med möjligheter för lokaliseringsorganen att i speciella situationer vidta extraordinära åtgärder anpassade till regionala föränd- ringar i behov och förutsättningar som näringslivets utveckling skapar.

9.6. Regionala balansproblem — en översikt med tonvikt på vissa expansiva regioner

9.6.1. Sysselsättningsutvecklingen i vissa expansiva regioner

Tillväxten av servicefunktionerna och de administrativa funktionerna låg, som utredningen visat i kapitel 3 och 4, bakom sysselsättningsexpan- sionen inom näringslivet under 1960-talet. Administrativa funktioner är representerade inom alla typer av verksamheter isamhället och därmed i samtliga näringsgrenar. Servicefunktioner finns framför allt inom närings-

grenarna handel, samfärdsel, uppdragsverksamhet, undervisning, hälso- och sjukvård och rekreationsverksamhet.

Skillnaderna i de olika verksamheternas inriktning medför emellertid betydande differenser mellan olika näringsgrenar i den regionala fördel- ningen av servicefunktionernas och de administrativa funktionernas expansion. Inom näringsgrenarna detaljhandel, undervisning, hälso— och sjukvård samt socialvård är förändringar i verksamheten starkt knutna till utvecklingen på en lokal och regional marknad. I dessa näringsgrenar fördelas sysselsättningstillväxten relativt jämnt över landet och i unge- färlig proportion till den totala befolkningsförändringen. Inom andra —- kontakt- och informationsberoende — verksamheter koncentreras syssel- sättningsökningen till storstadsregionerna. Detta gäller de administrativa funktionerna inom näringsgrenarna tillverkningsindustri, byggnadsindu- stri och partihandel samt administrativa funktioner och servicefunktioner bla inom samfärdsel, bank- och försäkringsverksamhet, uppdragsverk- samhet, organisationer och rekreationsverksamhet.

Lokaliseringen av de kontakt- och informationsberoende funktionerna har inneburit en stark rumslig koncentration av dessa verksamheter. Regioner med de största befolkningsunderlagen och med traditioner som kontakt- och informationscentra har varit givna lokaliseringsområden. På så sätt har en kumulativ process satts igång som gett dessa regioner en grund för expansion som saknats i övriga delar av landet. Följden har bl a blivit en geografisk koncentration av näringslivets besluts— coh styrfunk- tioner. Tabell 9.2 visar att ca två tredjedelar av sysselsättningsexpan- sionen inom verksamheter med stort inslag av kontakt- och informations- beroende funktioner föll på storstadsregionerna under perioden 1965— 1970. Stockholms-regionen ensam svarade för 45 %.

De kontakt— och informationsintensiva regionerna har blivit naturliga noder i det nationella persontransportsystemet. Undersökningarna av det svenska leveranssystemet har visat att storstadsregionerna också har en central ställning i systemet för flödet av varor. Delvis har denna position grundlagts av lokaliseringsmönstret för partihandelns och transport- sektorns terminalanläggningar.

Det skisserade skeendet har bildat ett entydigt mönster som satte sin prägel på de regionala sysselsättnings- och befolkningsförändringarna under 1960-talet. Utvecklingen inom storstadsregionerna under den hittills gångna delen av 1970-talet ställer emellertid krav på en mer nyan- serad bedömning av tillväxtförutsättningarna. Det behov av dämpning av storstadstillväxten som upplevdes som påtagligt under 1960-talet har för närvarande kommit i bakgrunden i det regionalpolitiska handlandet1 . Utan att särskilda samhälleliga åtgärder vidtagits upphörde storstadsre- gionernas befolkningstillväxt praktiskt taget helt efter år 1970. Som visats i kapitel 4 kan minskningen i folkmängdstillväxten i storstadsre- gionerna fram to m är 1973 förklaras av en fortgående och alltmer på- taglig nedgång i inflyttningen till storstäderna och en stegrad utvandring genom en ökad återflyttning av utländska medborgare.

1 Se t ex an 1973222.

Tabell 9.2 Sysselsättningsförändring perioden 1965—1970 samt antal sysselsatta år 1970 inom vissa administra- tions- och serviceverksamheter med fördelning på storstadsregioner och övriga regioner.

Verksamhet Sysselsättningsförändring 1965—1970 Antal syssel— __ satta år 1970 Stockholms- Göteborgs— Malmö- Ovriga Samtliga regionen regionen regionen regioner regioner Admlnistrations— och servicefunktioner inom tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel 18 000 4 000 2 000 11 500 35 500 308 500 Bank- och finansverksamhct 1 400 700 400 2 800 5 300 38 700 Försäkringsverksanihct —200 0 100 1 600 1 600 28 200 lv'astighetsförvaltning- . och förmedling 700 1 400 500 3 800 6 400 26 000 Uppdragsverksamhet, maskinuthyrning 12 600 3 200 2 000 7 800 25 600 80 900

Intresscorganisationer,

ideella och kulturella organisationer 800 0 0 —2 200 —1 400 26 900 Rekreationsverksamhet

och kulturell service- verksamhet 4 000 1 100 700 4 800 10 600 35 700

Summa 37 300 10 400 5 700 30 100 83 600 544 900

Den snabbt avtagande storstadstillväxten åren 1971—1973 bottnade i en för de två senaste decennierna unik arbetsmarknadssituation i stor- stadsregionerna. Antalet öppet och latent arbetssökande låg under början av 1970-talet på en nivå som tidigare inte uppnåtts. Särskilt påtagliga var sysselsättningsproblemen för de nytillträdande på arbetsmarknaden — ungdomar och kvinnor. Till en del kan ökningen i arbetslösheten förklaras av en stigande benägenhet att förvärvsarbeta. Huvudorsaken var dock en osedvanligt låg efterfrågan på arbetskraft. Nedgången i efter- frågan berodde i första hand på en väsentligt minskad rekrytering till servicenäringarna. ] samtliga storstadsregioner —- särskilt i Malmö— och Göteborgs-regionerna — avstannade sysselsättningstillväxten helt inom detaljhandeln. I Göteborgs- och Malmö-regionerna gällde detta också bank- och försäkringsverksamhet samt privata tjänster. Näringsgrenen offentlig förvaltning och andra tjänster var den enda gren som nämnvärt ökade sin sysselsättning mellan åren 1970 och 1973 i storstadsregionerna.

Denna minskade rekrytering till serviceyrkena förklarar till stor del de nytillträdandes svårigheter på arbetsmarknaden. Stagnationen i sysselsätt- ningshänseende inom exempelvis detaljhandeln och vissa rutinbetonade administrativa verksamheter ledde dessutom till svårigheter att placera friställd personal inom tjänstemannayrkena. Även för industrisektorns del försämrades arbetsmarknadssituationen. Sysselsättningsutvecklingen totalt inom industrin var inte nämnvärt ogynnsammare under åren

1971—1973 än under slutet av 1960-talet. Däremot ledde en omfattande nedläggning av företag till en successiv utslagning av vissa industribran- scher — företrädesvis textil-, beklädnads- och lädervaruindustri —- vilket medförde ökade svårigheter att omplacera friställda inom industrin.

Den långtgående omfördelningen av landets befolkning under 1960— talet — i första hand mellan skogslänen och storstadsregionerna — var i hög grad avhängig fördelningen av de nytillkomna arbetstillfällena. Antalet arbetstillfällen ökade främst i storstadsregionerna och i ett fåtal större orter i andra regioner. Under början av 1970-talet förlorade emellertid storstadsregionernas arbetsmarknader mycket av sin kraft som flyttnings— attraherande faktor. Mot 1960-talets situation — minst två och oftast fem å sju lediga platser per arbetslös — svarade åren 1971—1973 relationen en. å två arbetslösa per ledig plats i storstadsregionerna. Detta innebar att arbetsmarknadssituationen _ numerärt sett — var bättre i flera län i södra och mellersta Sverige än i storstadslänen under åren 1971—1973. I storstadsregionerna tillkom dessutom, liksom i landet iövrigt, bristen på överensstämmelse mellan sammansättningen av utbudet och efterfrågan på arbetskraft. Efterfrågan riktades till stor del mot arbetskraft med god utbildning inom industri- och vårdyrken. De arbetssökande var främst personer utan yrkesutbildning eller med otidsenlig utbildning samt per— soner med långtidsutbildning inom områden med låg efterfrågan på arbetskraft.

Nedgången i storstadsregionernas arbetskraftsefterfrågan kan ha varit ett utslag av en genomgripande strukturell förändring, en följd av en eller flera tillfälliga omständigheter eller en kombination av dessa faktorer. Det finns skäl att anta att den senare typen av faktorer spelade den mest betydande rollen för situationen under perioden 1971—1973. Åren 1971 och 1972 kännetecknades av en allmänt sett låg aktivitet inom den svenska ekonomin. Den förhållandevis långsamma expansionen inom näringslivet sammanföll med en ekonomisk åtstramning i den offentliga sektorn främst inom de kommunala verksamheterna. Detta fick betydan- de multiplikativa effekter. Exempelvis berördes byggnadsverksamheten och många serviceverksamheter av den privata och den offentliga sektorns dämpade aktivitet. Den kraftiga förbättringen av arbetsmark- nadsläget under början av år 1974 är ytterligare ett tecken på att den låga arbetskraftsefterfrågan i storstadsregionerna under början av 1970-talet främst var en följd av en allmän och tillfällig ekonomisk avmattning. Under april månad 1974 var antalet lediga platser åter dubbelt så många som antalet arbetslösa i Stockholms- och Göteborgs-regionerna. En ännu förmånligare arbetsmarknadssituation # fler än tre lediga platser per arbetssökande — förelåg samtidigt i ett antal större orter i andra delar av landet, t ex i Borås, Kristianstad, Skövde och Uddevalla.

De senare — från arbetsmarknadssynpunkt gynnade orterna -— tillhör en grupp av centra i regioner utanför storstadsområdena, som uppvisade en snabb sysselsättnings- och befolkningsexpansion under 1960-talet. Dessa tillväxtregioner återfinns främst i ortsgruppen primära centra. Expansionen i dessa regioner grundlades i huvudsak av servicesektorns tillväxt, dvs av en kraftig utbyggnad inom lokala och regionala

servicefunktioner, främst utbildning och sjukvård. [ vissa regioner förstärktes expansionen av en betydande tillväxt inom tillverknings- industrin. En rad primära centra och även vissa regionala centra i södra och mellersta Sverige fick känning av den brist på yrkesutbildad arbetskraft som var karaktäristisk för storstadsregionerna under 1960- talet.

9.6.2. De expansiva regionernas framtida utveckling

Dokumentationen och analysen i kapitel 3 och 4 av den regionalekono- miska utvecklingens bakgrund och orsaker saknar indikationer på att det skett så grundläggande förändringar i det svenska samhället att storstads- regionernas Iångsiktiga växtkraft i grunden skulle ha försvagats. Vid bedömningar av den framtida regionala utvecklingen måste beaktas att storstadsregionerna svarar för mer än en tredjedel av rikets totala befolkning och sysselsättning. Minst motsvarande andel av den framtida expansionen inom verksamheter som är knutna till det lokala och regionala befolkningsunderlaget torde därför komma att falla på stor- stadsregionerna. Detta gäller oberoende av verksamhetens art: tillverk- nings- eller servicefunktioner —- enskilt eller offentligt administrerade. Kartläggningar av det svenska produktionssystemet har vidare visat att expansion av verksamheter i olika regioner i landet genom leveranssyste- mets uppbyggnad får väsentliga konsekvenser i storstadsregionerna. Spridningseffekterna blir i stort sett desamma oberoende av om tillväxten sker inom tillverknings— eller serviceverksamheter. Den fortgående expan- sionen inom de kontakt— och informationsberoende verksamheterna är ytterligare en faktor som talar för en storstadsexpansion. Nuvarande system för transporter av personer och överföring av information ger inga förutsättningar för någon radikalt ändrad geografisk fördelning av de kontaktberoende funktionerna. En sådan omfördelning förutsätter ett väsentligt förändrat kommunikationssystem och kan åstadkommas först på längre sikt.

Det är obestridligt att den ekonomiska aktiviteten i samhället kommer att skapa förutsättningar för en tillväxt av antalet sysselsättningstillfällen. Målet att ge människor ”lika tillgång till arbete” är centralt. Utredningen förutsätter att tillgängliga samhällsresurser kommer att utnyttjas för att stimulera en fortsatt ökning av arbetskraftsefterfråganl. Oavsett hur en sådan stimulans sker och vilken inriktning den får, kommer storstadsregionerna genom sina expansionsförutsättningar att svara för en betydande del av den framtida tillväxten. En expansion i storstadsregionerna blir för övrigt nödvändig för att skapa ekonomisk och social balans också i dessa regioner. Även riktade, stimulerande samhälls- insatser kan enligt utredningens bedömning komma att fordras för att

lSe bla direktiven till sysselsättningsutredningen (statsrådsprotokollet 1974- 03—22).

dessa mål skall kunna förverkligas.

Tillväxten av sysselsättningsmöjligheterna kommer emellertid inte bara att träffa storstadsregionerna. Förstärkningen av de primära och regionala centras arbetsmarknader och serviceutrustning utgör ett av de väsentligas— te inslagen i statsmakternas plan för utveckling av den regionala strukturen. Den beslutade utlokaliseringen av statlig central förvaltnings- verksamhet och en fortsatt sysselsättningsskapande decentralisering av samhälleliga servicefunktioner är naturliga steg i förverkligandet av planen. I många av dessa primära och regionala centra kommer också att ske en utveckling av tillverkningsindustrin.

Även utanför storstadsregionerna och primära och regionala centra finns mindre och medelstora orter där en ur riksperspektiv begränsad utvidgning av den industriella verksamheten kan få omfattande regionala sysselsättningskonsekvenser. Skillnader i tillväxttakt mellan olika bran- scher, snabb uppbyggnad av produktionsenheter för tillverkning inom nya produktiområden samt kraftiga produktionsökningar inom enstaka företag är faktorer som bäddar för regional obalans i industrins sysselsätt- ningsutveckling och som kan leda till att vissa industriorter kan drabbas av överhettning inom delar av arbetsmarknaden.

9.6.3. De olika storstadsregionernas utvecklingsförutsättningar S tocklrolms—regionen

Bedömningarna i föregående avsnitt har pekat mot att storstadsregionerna sannolikt även i framtiden kommer att svara för en stor del av sysselsätt- ningstillväxten i landet. Det är emellertid uppenbart att de tre storstads- regionernas framtida expansion bygger på väsentligt olika förutsättningar. Stagnationen i sysselsättningstillväxten i Stockholms-regionen åren 1971—1973 föranleddes — som visats i kapitel 4 — främst av en kraftig nedgång inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet. Samtidigt har visats att regionen har en ur tillväxtsynpunkt gynnsam branschsam— mansättning inom industrin med maskin- och elektroindustrin som dominerande branscher. Däremot har regionen under hela 1960-talet haft en sysselsättningsutveckling inom flera enskilda branscher som genom- gående varit ofördelaktigare än förändringen i hela riket. Av redovis- ningen i kapitel 3 har vidare framgått att sysselsättningsminskningen i Stockholms-regionen i betydligt högre grad än i riket drabbat den del av personalen som är sysselsatt inom tillverkningsfunktionerna. Undersökningen av omlokaliseringen av företag med hjälp av statligt finansiellt stöd i kapitel 5 har visat att nedgången i industrisysselsätt- ningen i Stockholms-regionen till en del kan förklaras av denna omloka- lisering. Det dominerande motivet för de mindre företagens omlokalise- ringsbeslut har varit behovet av förbättrade produktionslokaler. De större

företagens lokaliseringsförändringar — främst filialutläggningar — har oftast föranletts av önskemål om bättre förutsättningar för personal- rekryteringen.

Eftersom de undersökta omlokaliseringarna svarar för endast en mindre del av den totala sysselsättningsförändringen är det inte möjligt att från utredningens material dra den säkra slutsatsen att dessa faktorer också styrt sysselsättningsutvecklingen i stort inom industrisektorn. Det kan emellertid finnas skäl att anta att arbetskraftstillgången spelat en

väsentlig roll även för de sysselsättningsomfördelningar till Stockholms- regionens nackdel som skett inom regionalt uppdelade företag och som inte fångats in i kartläggningen av de omlokaliserade företagen.

Omvandlingen av industrisektorn under de senaste decennierna har inneburit att en mängd tillverkningsenheter med otidsenliga lokaler, maskiner och produktionsmetoder lagts ned eller flyttat. Kvar finns de företag som i olika avseenden kan utnyttja de fördelar ur produktivitets- synpunkt som uppenbarligen ligger i att driva verksamhet inom en folkrik region.

Nämnvärd bassysselsättning finns främst inom maskin- och elektro- industrin. Det är också inom dessa branscher, vilka till betydande del sysselsätter yrkesutbildad personal, som de största svårigheterna har förelegat att rekrytera arbetskraft.

Förutom de ovan nämnda delarna av verkstadsvaruindustrin kommer sannolikt inte tillverkningsfunktionerna att i framtiden nämnvärt bidra till sysselsättnings- och befolkningsexpansionen inom Stockholms- regionen. Som visats i kapitlen 3 och 4 är det inom service och administrativa funktioner som Stockholms-regionen intar en nyckelställ- ning. Stockholms—regionen har en i förhållande till riket i övrigt stor andel av de förvärvsarbetande inom tillverkningsindustrins administrativa funktioner och näringsgrenarna handel, bank-, försäkrings— och uppdrags- verksamhet samt offentlig förvaltning och andra tjänster: Medan Stock- holms-regionens andel av rikets befolkning uppgår till 18 % har regionen 25 % av antalet lägre tjänstemän och 30 % av antalet högre tjänstemän inom tillverkningsindustri, byggnadsverksamhet och partihandel. Sned- fördelningen är ännu mer markant inom statlig och statsunderstödd verk- samhet samt inom bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet och intresseorganisationer. Mellan 40 och 60 % av det totala antalet befatt- ningshavare inom dessa verksamheter återfinns i Stockholms-regionen.

Sysselsättningstillväxten inom tjänstemannagrupperna har i betydande omfattning koncentrerats till Stockholms-regionen. Åren 1966—1970 ökade antalet tjänstemän inom tillverkningsindustri, byggnadsverksamhet och partihandel med ca 36 000 i hela riket. Häften av tillväxten ägde rum i Stockholms-regionen. Av den totala ökningen av antalet högre befatt- ningshavare — ca 9000 personer — föll drygt 3 000 på Stockholms- regionen. Likaså svarade Stockholms-regionen för mer än 30 % av den totala ökningen av antalet tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet.

Service och administrativa verksamheter påverkas inte på samma sätt som tillverkningsfunktionerna av agglomerativa nackdelar i storstads- regionerna. Det viktiga för dessa verksamheter är att befattningshavarna utan onödig tidsåtgång kan tillgodose sina kontaktbehov. Regionens informationstäthet — antalet informationsberoende funktioner — och kommunikationsläge avgör dess attraktivitet. Några nya tendenser i det avseendet, som skulle bryta sysselsättningsexpansionen inom de ad- ministrativa och kontaktberoende verksamheterna i regionen, har inte kunnat observeras. Den accentuerade koncentrationen av dessa verksam- heter till Stockholms-regionen — tillsammans med regionens prioriterade ställning i transportsystemet — talar för att fördelningen av detta syssel- sättningstillskott inte på ett avgörande sätt kommer att avvika från ut- vecklingen under 1960-talet. En viss modifiering kan emellertid ske av lokaliseringsmönstret genom riksdagens beslut att myndigheter med ca 11 000 anställda skall flyttas ut från Stockholms—regionen.

Den beslutade verksutflyttningen, som skall ske successivt under 6—7 år under andra hälften av 1970-talet, svarar mot 10 % av antalet arbetstillfäl- len inom statlig verksamhet i Stockholms-regionen. En förlust av 11 000

arbetstillfällen i regionen under perioden 1965—1970 skulle ha reducerat sysselsättningstillväxten inom servicesektorn med ca 15 %. Den kom- mande förlusten av arbetstillfällen genom omlokaliseringen av statlig förvaltningsverksamhet är i det perspektivet av begränsad betydelse i relation till det totala sysselsättningsunderlaget och den hittillsvarande sysselsättningsexpansionen inom servicesektorn i Stockholms-regionen.

Göteborgs—regionen

Grunderna för den framtida utvecklingen inom Göteborgs-regionen skiljer sig avsevärt från Stockholms-regionens expansionsförutsättningar. Näringslivet domineras i hög grad av tillverkningsindustrin. Antalet förvärvsarbetande inom servicesektorn är inte nämnvärt fler än vad som krävs för att producera tjänster för regionens eget behov. Större ”syssel- sättningsöverskott” föreligger endast inom distributionssektorn, dvs partihandel och transportverksamhet.

Göteborgs-regionens andel av de kontakt- och informationsberoende befattningshavarna är, som utredningen visat ovan i kapitel 4, obetydligt större än regionens befolkningsandel. Förändringen av dessa personal- kategorier under slutet av 1960-talet visar en något splittrad bild. Antalet tjänstemän inom tillverkningsindustri, byggnadsverksamhet och parti- handel ökade betydligt långsammare i Göteborgs-regionen än i Stock- holms-regionen och obetydligt snabbare än i riket som helhet. Däremot steg antalet högre befattningshavare relativt sett mer i Göteborgs- regionen än i Stockholms-regionen och betydligt mer än i hela riket. I absoluta tal stannade dock ökningen vid 1 500 personer. Likaså ökade antalet tjänstemän i statlig och statsunderstödd verksamhet relativt sett något snabbare i Göteborgs-regionen än i både Stockholms—regionen och riket som helhet.

[ kapitel 4 har visats att den geografiska omfördelningen av styrfunk— tionerna inom näringslivet under slutet av 1960-talet inneburit en försämring av Göteborgs-regionens position på den ”ekonomiska makt- stegen”. Detta kan möjligen komma att innebära en långsammare expan- sion av de administrativa funktionerna i framtiden. En motvikt till en sådan utveckling är emellertid det förhållandet att Göteborgs-regionen utgör en attraktiv lokaliseringsort för kontakt- och informationsberoende verksamheter som har behov av en regional komplettering av sin huvud- stadsbaserade verksamhet. Även utländska företag som avser att etablera någon form av representation i Sverige skulle, bl a med hänsyn till tran- sportläget, kunna bedöma Göteborgs-regionen som ett lämpligt etable- ringsalternativ.

En sammanvägning av de positiva och negativa faktorerna för utveck- lingen inom servicesektorn visar att Göteborgs-regionen saknar förutsätt- ningar att konkurrera med Stockholms—regionen som lokaliseringsort för rikstäckande kontakt- och informationsberoende administrativa verksam- heter. Däremot kan en expansion komma i fråga dels för vissa admini- strativa landsdelsfunktioner, dels för olika former av distributionsverk- samhet.

Industriutvecklingen under slutet av 1960-talet och början av 1970— talet har inneburit en polarisering av industrins produktionsstruktur i Göteborgs-regionen. Branschsammansättningen var tidigare under 1960- talet ur tillväxtsynpunkt något mer ofördelaktig än rikets branschsam- mansättning. Förändringarna under de senaste åren, som inneburit en allt större koncentration till maskin- och transportmedelsindustrin, har gett regionen en tillväxtkraftig branschstruktur. Den snabba omvandlingen

har emellertid fört med sig betydande balansproblem — överskott på arbetssökande utan yrkesutbildning, med vana från lätt industriell pro- duktion och en påtaglig brist på arbetskraft med utbildning inom verkstadsindustrins specialyrken.

Sysselsättningsnedgången inom vissa av Göteborgs-regionens industri- branscher har inte nämnvärt påverkats genom utflyttning av företag. Sysselsättningsförlusterna har i första hand varit en följd av företagsned- läggningar inom regionen. Den nuvarande industristrukturen — med bas- sysselsättningen koncentrerad till transportmedelsindustrin och i någon mån den petrokemiska industrin — gör Göteborgs-regionen i hög grad beroende av den internationella situationen inom energiförsörjningens samt på väg— och sjötransporternas områden.

Malmö-regionen

De strukturella grunderna för en fortsatt expansion inom Malmö- regionen liknar i de grova dragen dem som redovisats för Göteborgs- regionen. Malmö-regionens servicesektor är till övervägande del dimen- sionerad för att tillgodose regionens egna servicebehov. Sysselsättnings- överskott, som pekar på nämnvärt inslag av basverksamhet, föreligger endast inom partihandel. Regionens andel av antalet informations- och kontaktberoende befattningshavare är inte nämnvärt större än regionens befolkningsandel. Antalet tjänstemän inom olika administrativa och förvaltande verksamheter ökade under slutet av 1960-talet i ungefär samma takt som i hela riket, dvs i genomsnitt långsammare än i de båda övriga storstadsregionerna.

Malmö-regionens industriella branschsammansättning var under 1960- talet i stort sett neutral från tillväxtsynpunkt. En i förhållande till riket ogynnsam sysselsättningsutvecktmg inom industrin bottnade i att till- växten inom flertalet av branscherna i Malmö-regionen var långsammare än i riket som helhet. Under perioden 1965—1970 var detta särskilt påtagligt inom verkstadsvaruindustrin.

Malmö-regionen har en betydligt jämnare fördelning av sysselsätt- ningen mellan industrins olika branscher än de båda andra storstads- regionerna. Regionens tillverkningsindustri tillgodoser i första hand den egna regionens behov. Verkstadsvaruindustrin innehåller en viss bassyssel- sättning men ger i betydligt mindre grad än i Stockholms- och Göteborgs- regionerna profil åt industristrukturen. Från arbetsmarknadssynpunkt har detta inneburit en något mindre uttalad brist på yrkesarbetare än i framför allt Göteborgs-regionen.

Malmö-regionens expansion har hittills främst betingats av de konsum- tionsbehov som förelegat inom den egna regionen. Några nya tendenseri den hittillsvarande utvecklingen, som förändrat grunderna för den fram- tida tillväxten, har inte observerats. En ny faktor för framtidsbedöm- ningen utgör emellertid planerna på fasta förbindelser över Öresund och flygplats på Saltholm. Konsekvenserna för Malmö-regionen är för när- varande svåra att bedöma i detalj. Några tänkbara utvecklingslinjer kan emellertid skisseras:

Flygplatsen på Saltholm skulle innebära en förbättring av Öre- sunds-regionens internationella kommunikationsläge. Regionen blir där- igenom attraktiv för etablering av det internationella näringslivets nordiska utlöpare. I första hand kommer flygplatsen att dra till sig de kontaktberoende delarna av denna verksamhet, men även distributions— och servicefunktioner kan ha uppenbara fördelar av en flygplatsanknuten lokalisering.

Den fasta förbindelsen över Öresund innebär att Köpenhamns- och Malmö-regionerna i princip blir likvärdiga som lokaliseringsalternativ för berörda verksamheter. Förutsatt att samhälleliga åtgärder inte på något avgörande sätt påverkar etableringsförutsättningarna är det sannolikt att flertalet av de nya administrativa, kontakt- och informationsberoende funktionerna etableras i Köpenhamn, främst på grund av det större kon- taktutbud som ges i Köpenhamns-regionen jämfört med Malmö-regionen.

För ytkrävande verksamheter — distributionsanläggningar och vissa typer av industri — är situationen delvis annorlunda. Köpenhamns- regionens marktillgångar är redan nu — åtminstone i regionens östra delar — hårt utnyttjade. För de ytkrävande verksamheter, som trots stigande markpriser, föredrar att etablera sig i Öresunds-regionen, kommer därför sannolikt den svenska sidan av sundet att vara mest attraktiv. Markbristen i Köpenhamns-regionen kan också leda till att vissa lagrings- och distributionsverksamheter, som primärt är inriktade på att försörja Köpenhamns-regionen, genom de fasta Öresundsförbindelserna kommer att överväga en förläggning till Malmö—regionen. Samma förut- sättningar kan komma att gälla för vissa ytkrävande och marknadsorien- terade tillverkningsfunktioner.

Däremot är det mindre sannolikt att distributions- och tillverknings- verksamheter utan särskild marknadsanknytning till Öresunds-området kommer att attraheras av Saltholmsflygplatsen och de fasta förbindel- serna över Öresund. Tillverkande och godshanterande företag som genom sin internationella anknytning drar nytta av de förbättrade transportmöj- ligheterna kan tillgodogöra sig dessa fördelar också i östra Skåne, Blekinge och södra Småland. Samtidigt kan de ställa sig utanför en sannolikt stigande konkurrens om produktionsfaktorerna i Öresunds— området.

9.6.4. Regional expansion — en sammanfattande utvärdering

Statsmakternas gällande regionalpolitiska handlingsprogram innefattar bl a målet att dämpa tillväxten inom Stockholms-, Göteborgs- och Malmö-regionerna. Sysselsättnings- och befolkningsexpansionen i Göteborgs- och Malmö-regionerna under 1960-talet var till största delen en följd av en tillväxt inom den del av varu- och tjänsteproduktionen som inriktas på att tillgodose den lokala och regionala efterfrågan. Därutöver förekom punktvis en tillväxt av vissa basverksamheter, främst inom några av tillverkningsindustrins branscher samt inom partihandels— och transport- sektorerna. Stockholms-regionens tillväxt var däremot i betydligt högre grad följden av en snabb expansion inom de typiska storstadsaktiviteter- na, främst kontakt— och informationsberoende service- och administra- tiva funktioner. De tre storstadsregionernas tillväxt avtog som en följd av den allmänna ekonomiska avmattningen under början av 1970-talet. Regionernas grundläggande expansionsförutsättningar kvarstår emellertid orubbade och har i vissa avseenden t o m förstärkts.

En fortsatt sysselsättningsexpansion främst inom verksamheter som domineras av service- och administrationsfunktioner och den ständigt pågående förnyelsen och utvecklingen av verksamheter inom andra delar av näringslivet skulle kunna utgöra ett underlag för en utökad regional- politisk påverkan. Den regionala fördelningen av sysselsättningstillfällena

inom de fritt lokaliseringsbara service- och administrationsverksam- heterna förutsätter att en regionalpolitisk påverkan på förläggningen av dessa funktioner i första hand inriktas mot storstadsregionerna och då främst Stockholms-regionen.

Osäkerheten om storleken och den regionala fördelningen av sysselsätt— ningsförändringarna inom tillverkningsfunktionerna gör det svårt att bedöma vilka regioner som i första hand kan ge underlag för en påverkan på sysselsättningstillfällenas lokalisering inom tillverkningssektorn. En omfattande utbyggnad av olika servicefunktioner, parallellt med en ex- pansion inom tillverkningsfunktionerna, skulle kunna orsaka obalanser på arbetsmarknaden även i primära centra och andra orter med ett kraftigt expanderande näringsliv. Sådana förändringar riskeras framför allt vid koncentrerade utbyggnader av verksamheter med stor efterfrågan på speciellt utbildad arbetskraft inom snävt avgränsade sektorer av tillverkningsindustrin.

9.7 Behovet av och förutsättningarna för nya styrmedel — en sammanfattande diskussion

9.7.1. Regionalpolitikens inriktning

Statsmakterna har med den vida innebörd man gett begreppet regional- politik klargjort sin vilja att påverka den regionala utvecklingen i alla delar av landet: starkt glesbygdsdominerade områden i Norrlands inland, expansiva industriregioner i Norrlands kustland och i södra och mellersta Sverige samt storstadsregionerna. Inom de olika regiontyperna skall regionalpolitiken staka ut villkoren för sysselsättning och serviceförsörj- ning, både i de centrala tätortsdelarna och i de mer glest befolkade ytterområdena.

En regionalpolitik för hela landet, som syftar till att undanröja de svårigheter som den regionala utvecklingen orsakar, förutsätter en av- vägning i behovet av insatser mellan olika delar av landet och mellan olika regiontyper. De regionala problemen varierar som ovan redovisats i art och omfattning. En i olika avseenden oförmånlig regional utveckling kräver på vissa håll mycket kraftiga åtgärder för att balans skall uppnås mellan efterfrågan och utbud av arbetskraft — i andra regioner kan det vara tillräckligt med insatser som marginellt korrigerar utvecklingen.

Den regionala utvecklingen under 1970-talets första år har som redo- visats i avsnitt 9.6 ovan delvis ändrat förutsättningarna för det regional— politiska handlandet. Storstadsregionerna och en rad andra, tidigare starkt expansiva centra för industri och offentlig förvaltning visade för första gången tendenser till stagnation och — inågra fall — tillbakagångi sysselsättnings— och folkmängdshänseende. Samtidigt har svårigheterna att nå överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens yrkesönskemål och företagens behov av specialutbildad

arbetskraft ökat. Det finns ett konjunkturelement i denna bristande överensstämmelse. Det är inte fullt klarlagt om det, som en följd av ny teknik, ändrade värderingar och konsumtionsvanor eller förskjutningar i produktions- och leveransmönstren, också inträffat en mer varaktig förändring i det regionala utvecklingsmönstret.

Som utredningen betonat i sin beskrivning i kapitel 2 av det aktuella forskningsläget har tyngdpunkten i diskussionen kring den regionala utvecklingen flyttats från överväganden om de kvantitativa svårigheterna till bedömningar kring den regionala strukturens kvalitativa problem. Redan under 1960-talet visade utvecklingen att hög expansionstakt inte löser alla sysselsättningsproblem i alla regioner — i synnerhet inte så länge ökningen i efterfrågan på arbetskraft för hela landet har en övre gräns. Enligt utredningens mening förändras bedömningen av vad som är de viktigaste regionalpolitiska problemen om fokus flyttas från kravet på storlek och expansion till en mer nyanserad målsättningsdiskussion kring behovet av inomregional balans. Det är nu, mer än tidigare, en allmänt accepterad uppfattning att de regionalpolitiska åtgärderna för olika regioner primärt skall syfta till en ekonomisk och social balans på kort och lång sikt.

ERU har konkretiserat balansproblemen på följande sätt:

”Begreppet balans står därvid för en kompromiss mellan olika mål, tex trygghetsmål, mål i fråga om inkomstutjämning, sysselsättningsnivå, valfrihet och produktionstillväxt. Önskemålet om balans kan formuleras i flera dimensioner. Som exempel kan en indelning i produktionssystem, ekologiskt system och socialt system anföras.

Som framhålls i kapitel 7 innebär önskemålet om balans i produktions- systemet på kort sikt en strävan efter överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan av varor och tjänster. En sådan överensstämmelse kan kallas flödesjämvikt. På lång sikt tillkommer önskemålet om en balanse- rad struktur i samhället. Detta benämns här beståndsjämvikt. Innebörden av detta önskemål är en strävan efter överensstämmelse mellan samhälls- kapitalets faktiska storlek vid olika tidpunkter och den kapitalstruktur som är önskvärd ur teknologisk och ekonomisk synvinkel. l ekonomisk- politiska termer svarar kravet på flödesjämvikt till mål om full sysselsätt- ning och stabila priser samt till målet om balans i utrikeshandeln. Önskemålet om beståndsjämvikt svarar närmast mot näringspolitiska mål om kapaciteten i olika branscher samt om arbetstillfällenas regionala och branschmässiga fördelning.”

En slutsats av balansresonemanget är att regional arbetsmarknadsjäm- vikt i ett givet tidsperspektiv skall kunna uppnås både genom kontraktion på olika punkter i sysselsättningsutbudet och genom expansion i under- representerade näringsgrenar och sektorer. Denna utveckling är möjlig för regioner som nått en viss minimistorlek när det gäller sysselsättnings- och serviceunderlaget och som uppenbarligen har förutsättningar att till— godose den egna befolkningens och de sysselsattas grundläggande krav på valfrihet och trygghet. Utredningen är medveten om att det i en operativ verksamhet som syftar till en ökad intern regional balans finns omfat- tande praktiska begränsningar. Möjligheterna att nå en effektiv utjämning reduceras av svårigheterna att på kort sikt omfördela befintlig produktion

av varor och tjänster, bl a därför att den redan i utgångsläget engagerar arbetskraft som inte utan vidare finner ny och minst likvärdig sysselsätt- ning i annan verksamhet.

Förutsättningarna att effektivt kunna påverka lokaliseringen är själv- fallet större om inverkan koncentreras till expansionen inom näringslivet. Men också möjligheterna att styra denna tillväxt har praktiska begräns- ningar. För det enskilda näringslivets del kan en påverkan leda till att företaget avstår från expansionen eller kringgår bestämmelserna genom att realisera sina planer i andra former än de ursprungliga. En väsentlig del av den offentliga verksamheten och det enskilda näringslivet betjänar ofta en regional eller lokal marknad och andra lokaliseringar är inget realistiskt alternativ. De redovisade begränsningarna utgör emellertid inget principiellt hinder för en vidareutveckling av det regionalpolitiska handlingsprogram- met som skulle innebära en ökad direkt påverkan. Med behovet av inom- regional balans i fokus av en regionalpolitik för hela landet bör ekono- miskt stimulerande insatser och andra åtgärder stå till förfogande för samtliga regiontyper. Alla enskilda regioner kan emellertid inte få samtliga balansintressen tillgodosedda. Det måste bli fråga om en kom- promiss mellan olika mål och en avvägning av insatserna mellan olika regioner inom de totala resursernas ram med beaktande av de skisserade praktiska begränsningarna.

Som utredningen tidigare betonat förutsätter regionalpolitiska restrik- tioner att de stimulerande åtgärderna inte reduceras till följd av denna ökade påverkan. Båda typerna av åtgärder erfordras om den regionalpoli- tiska målsättningen skall kunna realiseras. Stödåtgärderna och en restrik- tiv påverkan måste verka tillsammans. Ökad effektivitet kräver omfattan- de insatser inom de stimulerande medlens ram samt en hög elasticitet i stödverksamheten — och i utbyggnaden av samhällsservicen — med möjligheter för lokaliseringsorganen att i speciella situationer vidta extra- ordinära åtgärder anpassade till de regionala förändringar i behov och förutsättningar som näringslivet skapar. Utredningen har i avsnitt 9.2 pekat på några av möjligheterna att genom ändringar i tillämpningsbe- stämmelserna för olika stödformer — investeringsstöd, sysselsättnings- stöd, transportstöd m rn — vid behov öka de stimulerande insatsernas djup och bredd. Det bör emellertid också ivissa situationer kunna finnas förutsättningar att med viss angiven varaktighet snabbt reducera stödför- månerna i vissa delar av det allmänna stödområdet för att därigenom kunna prioritera områden med särskilt oförmånlig utveckling.

Utredningen preciserar iföljande avsnitt vilka krav som bör ställas på en starkare regionalpolitisk styrning för att den också skall vara effektiv.

9.7.2. Gmndförutsa'ttningar för en effektiv regionalpolitisk styrning

Utredningen har ovan i kapitel 8 behandlat förutsättningarna för att en regionalpolitisk styrning skall ge substantiella effekter utöver de stimule- rande medlens resultat.

En restriktiv regionalpolitisk påverkan förutsätter (1) En expansion och förnyelse i näringslivet; (2) En flexibilitet i planeringen inom de expanderande företagen;

(3) Lokaliseringsorter i olika delar av landet som utgör realistiska alternativ till de mest expansiva orterna:

Flexibilitet i företagens planering är nödvändig om det skall vara möjligt att påverka lokaliseringen utan att företagen avstår från sina expansionsplaner. Till detta kan fogas ett krav att det (4) Inom företagsledningar och fackliga organisationer skall finnas en positiv inställning till regionalpolitiska fordringar;

(5) Inom olika verksamheter skall vara möjligt att dela upp och skilja ut arbetsfunktioner som kan lokaliseras oberoende av verksamheten i övrigt inom expansiva regioner;

(6) Från olika företag skall vara möjligt att föra samman de lokaliserings- bara arbetsfunktionerna till knippen av enheter som lokaliseras med hänsyn till ömsesidiga kontaktbehov.

Krav skall slutligen också ställas på samhället och de för regionalpoli- tiken ansvariga organen, att (7) Attraktiva möjligheter till ekonomiskt stöd kan erbjudas företag som

reviderar planerade investeringar till förmån för den regionalpolitiska målsättningen;

(8) En samordnad planering sker av den offentliga servicens utbyggnad som förbättrar förutsättningarna för produktion av varor och tjänster i olika delar av landet;

(9) En restriktiv påverkan utövas iflexibla former, snabbt och utan tungrodd formalism.

9.7.3. Nya styrmedel en sammanfattande utvärdering

Den föregående redovisningen och diskussionen har visat att det föreligger ett behov av sysselsättningsskapande åtgärder i alla regioner och regiontyper — på vissa håll för att höja den allmänna sysselsättnings- nivån, på andra håll i syfte att åstadkomma en intern regional balans mellan utbud av och efterfrågan på arbetskraft. Restriktiva regionalpoli- tiska åtgärder skapar ingen sysselsättning men kan under vissa förutsätt- ningar bidra till att regionalt omfördela en planerad expansion. Endasti undantagsfall skulle restriktioner kunna ha en sysselsättningsskapande verkan, nämligen om de utnyttjades för att få företag som överskattar expansionsmöjligheterna i vissa regioner att välja lokaliseringsorter där t ex arbetskraftstillgången eller transportförutsättningarna inte begränsar tillväxtmöjligheterna.

F.nligt utredningens bedömning föreligger det vidare förutsättningar

för en starkare regional styrning av näringslivets investeringar. Den senare bedömningen utgår dels från den förteckning över krav på effektivitet i styrningen som redovisats i det närmast föregående avsnittet, dels från den tidigare diskussionen rörande den strukturella obalansen och förnyelsen i näringslivet som underlag för den operativa lokaliseringsverk- samheten. Enligt utredningens mening kan för närvarande huvuddelen av de i föregående avsnitt preciserade kraven på nya styrmedel tillgodoses. Genom organisatoriska och andra åtgärder kan förutsättningarna ytterli- gare förbättras. Dessa bedömningar avser både de krav som bör ställas på de enskilda företagen och de fordringar som samhället har att uppfylla, bl a att tillämpningen skall kunna ske i nyanserade former — med anpassning efter växlande förutsättningar och utan tungrodd formalism.

Utredningens slutsats att det finns behov av och förutsättningar för en starkare regionalpolitisk styrning än den nuvarande är å andra sidan inte fri från reservationer. Som redovisats i olika avsnitt i samband med utvärderingen av restriktiva regionalpolitiska åtgärder inom landet och utomlands har en direkt lokaliseringspåverkan vissa risker. Tillämpningen kan, för att ta några exempel bland de ovan i avsnitt 9.4 behandlade faktorerna, dämpa initiativlust och expansionskraft, förändra leverans- systemen och konkurrensförhållandena på ett från olika synpunkter oför- delaktigt sätt eller inom vissa regioner ogynnsamt påverka branschstruk- tur och inkomstmöjligheter. Redovisningen i avsnitt 9.6 ovan har illustre— rat hur storstadsregionernas balansproblem fått en annan karaktär, vilket delvis förändrat dessa expansiva regioners lokaliseringspotential.

När utredningen på basis av den föregående diskussionen tar ställning för en starkare regionalpolitisk påverkan är utgångspunkten (1) att denna påverkan skall kunna ske i nyanserade och flexibla former som gör det möjligt för handläggningsorganet att snabbt sortera ut de företag vars expansionsplaner det är av intresse att få diskutera. Förnyelsen i sysselsåttningsunderlaget har sin grund i ändrade produktionsmetoder och organisationsprinciper. Samtidigt sker en utveckling av nya produk- ter och tjänster, tex inom miljövård, hälso- och sjukvård, fritid och rekreation, kommunikation och dataöverföring samt genom ökad vidare- förädling av inhemska basråvaror och halvfabrikat.

Utredningen utgår vidare från (2) att en regionalpolitiskt motiverad påverkan för flertalet företag inte skall vara en komplikation iplanerings— processen utan (3) att de fördelar som det finns möjligheter att tillvarata genom en lokalisering till alternativa lägen _ t ex ekonomiskt stöd samt goda förutsättningar för godstransporter och informationsöverföring — tvärtom skall lägga grunden till en positiv värdering av de utökade medlen. En påverkan som i praktisk tillämpning innebär en anpassning efter konjunkturläge och den aktuella expansionstakten i näringslivet skall inte principiellt sett behöva vara mer kontroversiell än den lagstiftning om etablering/expansion som existerar för den miljöstörande verksam- heten. Det skall tilläggas att flexibilitet i det här sammanhanget inte bara kräver hänsyn till företagens individuella förutsättningar att välja en viss lokalisering utan också (4) en fortlöpande anpassning efter olika

regioners förutsättningar och behov — storstadsområden, expansiva industriregioner utanför storstäderna och glesbygdsdominerade områden i olika delar av landet.

Detaljerna i näringslivets framtida utveckling är ovissa. Det är — oavsett förändringarnas riktning och styrka — realistiskt att räkna med allt större punktvisa investeringari produktiva verksamheterinom industri och servicenäringar, rekryteringssvårigheter till följd av dessa utbyggna- der, tidvis en bristande tillgång på vissa insatsvaror i produktionen, risker för ökande råvaru- och energikostnader som påverkar produktionen och allt större återverkningar av dessa förändringar på de lokala och regionala ortssystemen. I det perspektivet blir åtgärder för effektiv information och ömsesidig påverkan mellan samhälle och företag rätt hanterade ett naturligt element vid sidan om det medinflytande från samhällets sida när det gäller företagens investeringar som redan existerar.

En sådan investeringspåverkan bör i princip inte ha några geografiska begränsningar. De praktiska motiven för en påverkan med bred syftning varierar å andra sidan inom olika delar av landet och regionala begräns- ningar i tillämpningen, som förändras i tiden, blir en viktig del av den ovan redovisade flexibiliteten. Behovet av att styra den fortgående omfördelningen av sysselsättningsunderlaget kan antas variera i omfatt- ning och inriktning under olika skeden av den regionalekonomiska utvecklingen. Det fordras en beredskap för åtgärder som dels under perio- der med en allmänt sett stigande arbetskraftsefterfrågan kan påverka den regionala sysselsättningsfördelningen, dels i vissa lägen kan bidra till att reducera undersysselsättningen inom speciella sektorer också i traditio- nellt expansiva regioner, bl a storstadsregionerna.

] en diskussion om en investeringspåverkans omfattning bör vidare beaktas att det för att regionalpolitiska mål skall tillgodoses kan finnas' ett behov att i vissa lägen förhindra företagsomflyttningar, dvs nedläggning av en produktionsenhet i en region och etablering/utbyggnad av motsvarande tillverkning i en annan, om detta sker utan egentliga effektivitetsvinster för företaget och samhället. Det kan också vara angeläget att genom restriktioner lokalt inom olika regioner påverka lokaliseringen av etableringar och utbyggnader1 .

Frågan är då i nästa steg hur olika former av restriktiv påverkan tillgodoser de regionalpolitiska syften utredningen tidigare angett och om de verkligen ger effekter som eftersträvas.

Restriktiva åtgärder kan, som ovan redovisats, i princip utformas som

(I) Tillståndsgivning för investeringar och/eller sysselsättningsexpansion; (2) Avgifter tillämpade på investeringar och/eller sysselsättningsexpan- sion inom vissa områden.

' Inom tex Stockholms-regionen föreligger ett omfattande behov att påverka utbyggnaden av arbetsplatserna i olika riktningar. Krav på styrande åtgärder har i Stockholms läns landsting framförts av företrädare för olika politiska partier. Som ett resultat av landstingets överväganden har under år 1973 tillsatts en kommitté för utredning av landstingets vidgade uppgifter i den regionala planeringen. För en sammanfattning av denna diskussion, se planerings— och rcgionalplanekontorcns skrivelse till planeringskommittén (1973-10-31 Pk 1973/52).

Enligt utredningens bedömning tillgodoser ett avgiftssystem en be- gränsad del av de krav som bör ställas. Ett avgiftssystem ger företaget två valmöjligheter: (1) att betala avgiften för att därmed kunna realisera sitt expansionsprojekt eller (2) att inte betala och därmed tvingas avstå från projektet, alternativt realisera det utanför avgiftsregionen. Företagens beslut i ett avgiftssystem blir (utan dispensmöjlighet) en helt intern angelägenhet och ger inte, om inte avgiften erläggs i god tid före investeringarnas påbörjande, samhällets lokaliseringsorgan möjligheter att ta kontakt med företagen för diskussion om lämpliga lokaliseringsalter- nativ. Regionala avgifter är ett generellt verkande medel och ger, om förutsättningarna är identiska, i stort samma effekter inom jämförbara företag. Det innebär emellertid också att avgiftsrestriktionen slår onyan— serat även på sektorer inom näringslivet med utvecklingssvårigheter.

En tillståndsgivning tillgodoser omvänt just de krav på anpassnings- barhet och konstaktskapande som diskuterats. Inom ramen för en tillståndsgivning kan företagens individuella behov tillgodoses, vilket däremot inte är möjligt med ett avgiftssystem utan dispenser. Detta har primärt till syfte att dämpa en expansion i vissa regioner. Tillståndsgiv- ningen blir under normala förhållanden ingen ekonomisk belastning för företaget. Konsekvenser i ekonomiskt avseende kan uppstå ienstaka fall om handläggningen drar ut på tiden så att planeringskostnaderna ökar. naderna ökar.

Som utredningen redan framhållit skall de totala riskerna med en till- ståndsgivning inte överdrivas. Ställningstagandet i de enskilda fallen kan anpassas efter individuella förutsättningar utan bindningar till stela schab- lonregler som strikt drar gränser för den expansion som skall beviljas tillstånd. Problemen i ett system med regionalpolitisk tillståndsprövning blir att få fram ett så fullständigt underlag för ställningstaganden i varje enskilt ärende, att lokaliseringsorganet kan diskutera på jämställd nivå med företagen och vid behov argumentera för sina förslag på ett från regionalpolitisk synpunkt effektivt sätt.

Emellertid finns numera — efter den regionalpolitiska verksamhetens etappvisa utbyggnad — inom offentliga organ på central och regional nivå administrativa erfarenheter, insikteri problem som rör företagens utveck- ling och en allsidig regionalekonomisk dokumentation. Tillsammans med statsmakternas plan för den regionala strukturen utgör detta en god grund för bedömningar och ställningstaganden i lokaliseringsfrågor. Genom branschutredningar och direkta statliga engagemang inom vissa sektorer av näringslivet har samlats ett kunskapsunderlag som kan

fördjupa och nyansera lokaliseringsbedömningarna. Utredningen anser med utgångspunkt från redovisade för- och nack- delar att övervägande skäl talar för en tillståndsprövning som ett nytt regionalpolitiskt informations- och styrinstrument. Utredningen vill emellertid inte utesluta regionalt differentierade konjukturpolitiska av- gifter som styrmedel i det regionalpolitiska arbetet. I lägen med en stark överefterfrågan på investeringsresurser och arbetskraft, när det genom en investeringsavgift för s k oprioriterade byggnadsinvesteringar kan finnas motiv att skärpa den nu gällande byggnadstillståndsgivningen bör liksom

under åren 1970—1971 en regional differentiering tillämpas. Regionalt anpassade avgifter på byggnadsinvesteringar kan vidare vara ett medel att undvika överhettningseffekter inom vissa regioner i lägen när omfattande generella stimulansåtgärder vidtas.

Utredningen redogör iföljana'e kapitel för detaljerna i sitt förslag till starkare regionalpolitisk styrning grundat på ovan redovisade över- väganden.

- .. .. u.”. ”.|'-|.

'.'.-"'.".||.. .. |. ' . _| _. ||; ."||".- _.- —'| .. -'__._'||-..'

"rt—ih -..;>..'_v,| '....r '.'—t...... . cw |.b"|- 113-': m_w "1.1" Q'... Mahir. .'.. fil med = i:. m.m: ' i'våt' "'|. '.|. 'Pglalllmrih E'". |'.|.."=.'| 55.43.1311 "rl .....h.|.....|u

mln-'gimoigau' ru, |'.. 4 |.. ,. ..|.-il . nu.,év

—' ' Ir|'..| . ' ' '. __'. _ '|. '."' '|' """"F_ä ",-jla: ' .. .. . _. .. . .. . _ | i '” : ' ' ' ...i . : | |_| . _ "| ||| _ [_ ,. __ _ HH =-"'L."'1'|"r"_'. .. . _ —.' |'...' '_', ......__. |......|.".-. _ ..." _.'|.'.. |.. .. ' |_ .| _ ._ '__lr'åL'UJ. _|__._..-.__ "_.. _.Lh!,i_-#_' _ _|_|_|_.._. |_'|_|.__ _|.|__ '_.. .___. ._' ' å ' ' .. ...-' j'th'"1"'-""" '#'EIJ'."_ . _ . _.', _' " _r " _ _...I |.-. li'.J.'.|-_'_=.. . . . . . _. '.'.'. ."'_|'|' .” . . ..'! . .',.'-_'F.'_','+_f ff' |'L. . .. . "_. ' _ ' l. .."....:|__—._.|-: .""! ._. 'l ' 4 , _ .|.-_" ' | . ':'YT'I ; '. til. . . _ _.n. _ .__ _ | | ”:|- ___.|_ _ - " ."|.".|. . . _ . . : . _ . ._..._ . . . _. _ _. .; _. .. _. __ ' . '||.|'='l . _..n_._ . .-_._._______:_

..' .__-.-”' ' , _... '...'|___|' ""' .'rl'k'l "

.'.L/ _..an1__1__,_____|4|____.'.'. ._ . _; då!”

. ..- '|_ _ _. .'.. "L' .. , '.. ___._ .. "_.._ |. ...._ .. . '__. . . . __ |..||. | | fr. | . _, __ | . .- ' . . . ' .. . ||| -' .. . . . . .. ; ..| .. .it...— _' |__. _ .|'T'.'."' "' "| ".|___"i._._j' . . _ _.. ..... J.._j_ '-|'| '] -.. v ' '(]; ll . "' '_. -|' | '|'.- -" ,, _. ._' |__.' '_'—'.. "'.'.'_._|'::.__ " "" ..|.—. ' ', '.' _." "1.'.'.4..|'_- ' "1. "|.'__ "'_.'; ... ” * '3 . . ._ '. ._|'_ , —--. | ' - .. -. i..', ' '.' . ' ""' '|""' ' "," .|' .. 1". - .. - .. . " = 1-' . ..- .'...." "|'_-"... ". . |. |.*". |._,'....1': ".". |'.._. _. _ .H.. _. . .. ._ ___ .I _. .. | U.. .1 | u...||u||'|'|'...

10. Den regionalpolitiska tillståndsgivningens utformning

10.1 Behov och förutsättningar — en sammanfattning

Utredningens överväganden har visat att det föreligger ett behov av och förutsättningar för en starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel medger. Underlaget för utredningens slutsatser om behovet av ökade insatser är dels en beräkning av den länsvisa sysselsättningsvolym som svarar mot statsmakternas regionalpolitiska målsättning, dels en bedömning av det nuvarande regionalpolitiska handlingsprogrammets möjligheter att ge de effekter som realiserandet av målsättningen skulle kräva under återstoden av 1970-talet. Bedömningen av effekterna är grundad på de hittillsvarande resultaten av olika stimulansåtgärder samt omfattar i övrigt en prövning av möjligheterna att i regionalpolitiskt syfte utnyttja de administrativa styrmedel som för närvarande står till lokaliseringsorganens förfogande, bl a lokaliserings- samrådet och samordningen av samhällsservicens utbyggnad.

Utredningen anser det naturligt att nuvarande regionalpolitiska medel kompletteras med en tillståndsprövning för expansion inom näringslivet i olika delar av landet. Restriktioner skapar ingen sysselsätt- ning men gör det möjligt att väsentligt öka informationsutbytet mellan samhälle och näringsliv om stödmöjligheter, alternativa lokaliseringsorter och om den regionalpolitiska målsättningens krav. Behovet av en förbättrad dialog om lokaliseringsförutsättningarna gäller framför allt delar av tjänstesektorn och industrins administrativa funktioner. Dessa verksamheter är för sin utveckling beroende av ett brett informations- och kontaktutbud, som därmed blir styrande för lokaliseringen av nya arbetsställen och expansion av befintlig verksamhet. Näringslivets service- enheter och administrativa funktioner har hittills i huvudsak förlagts inom tätbefolkade regioner som redan har en allsidig näringsstruktur.

Förutsättningarna att åstadkomma en spridning av sysselsättnings— underlaget inom administration och service har emellertid ökat — genom förbättrade resmöjligheter och genom nya former för data- och informationsöverföring. Denna utveckling av kommunikationsservicen fortgår och kan successivt komma att eliminera kvarvarande olägenheter av en gles lokalisering. Den beslutade omlokaliseringen av central statlig förvaltning är ett led i strävandena att anpassa förläggningen av arbetstillfällena inom administrativa yrken till de regionalpolitiska målen.

Enligt utredningens bedömning finns det förutsättningar att skapa en tradition för förändring av lokaliseringsmönstret även inom det enskilda näringslivets service- och administrationsfunktioner.

Samhället har emellertid också ett behov att effektivt påverka lokaliseringen av tillverkningsfunktionerna i näringslivet. Den totala sysselsättningen inom industrin tenderar att minska ,- ett resultat av ökad arbetsproduktivitet och fortsatt överföring av arbetsuppgifter från industrin till servicesektorn. Punktvis sker däremot en kraftig expansion och förnyelse med omfattande regionala effekter, speciellt iskeden med betydande förskjutningar i produktions- och efterfrågebetingelserna. Nya förändringar i energi— och råvaruförsörjningen kan få återverkningar på industrins lokaliseringsmönster. Det kan vidare finnas ett behov att för- hindra omflyttningar som innebär nedläggning av en produktionsenhet i en region samt etablering av motsvarande enhet i en annan region, om detta skapar lokala sysselsättningsproblem men inte ger samhället eller företaget några mer omfattande effektivitetsvinster. Slutligen kan det i vissa situationer — med hänsyn till sysselsättningskraven och de tillgäng- liga samhällsbyggnadsresursema — föreligga motiv att lokalt inom en region påverka lokaliseringen av etableringar och utbyggnader.

En starkare regionalpolitisk påverkan än för närvarande måste bygga på informationsutbyte och samråd. Näringslivet och samhället bör som regel i de konkreta lokaliseringsavgörandena kunna förena sina stånd- punkter. Effektiviteten i det regionalpolitiska arbetet är bl a beroende av var i planeringsprocessen informationsutbytet sker och med vilken aukto- ritet informationsorganet kan agera. En tillståndsprövning ger i båda des- sa avseenden ökad stadga åt den operativa regionalpolitiska verksam- heten.

En tillståndsprövning innebär emellertid också risker — den kan tex dämpa initiativkraft och expansionsvilja. Dessa risker skall emellertid inte överdrivas. Flexibilitet i tillämpningen efter regioner, verksamheter och projektens storlek ger möjligheter att anpassa handläggningen till kraven i de individuella fallen samt till förhållandena i olika regioner under olika skeden av den regionalekonomiska utvecklingen. Det finns numera ett omfattande erfarenhetsunderlag när det gäller lokaliseringsbedömningar inom offentliga organ på central och regional nivå, ett omfångsrikt faktamaterial, en plan för den regionala strukturen och ständigt växande kunskaper om utvecklingen i olika branscher och näringsgrenar.

Förverkligandet av den regionalpolitiska målsättningen kräver styrande åtgärder för att samhället skall kunna möta förändringar som strider mot de regionalpolitiska målens realiserande. Förutsättningarna för en starka- re påverkan än som nuvarande styrmedel medger är goda och kommer att förbättras efter hand som erfarenheterna i det regionalpolitiska arbetet utvidgas. En regionalpolitisk tillståndsgivning kan emellertid endast vara det ena ledet i strävandena att påverka företagen att fatta lokaliserings- beslut i enlighet med de regionalpolitiska målsättningarna. Företagen skall också ha tillgång till de olika stödförmåner som helt eller delvis ut- nyttjas i regionalpolitiskt syfte. Samhället har vidare ansvaret för att sam— hällsservicen byggs ut i enlighet med de regionalpolitiska målen och nä-

ringslivets behov. En effektiv samverkan mellan en tillståndsprövning och de olika stimulansåtgärderna förutsätter omfattande insatser och en hög grad av flexibilitet inom de nuvarande stimulerande medlens ram. Det måste därutöver finnas en beredskap som gör det möjligt för de regional- politiska organen — vid konjunkturella eller strukturella förändringar med långtgående regionala konsekvenser — att snabbt vidta omfattande åtgärder även utanför de traditionella regionalpolitiska medlens ramar.

10.2. Den regionalpolitiska tillståndsprövningens tillämpning

10.2.1. Åtgärd inom företaget som utlöser kravet på lokaliserings- tillstånd

Den regionalpolitiska tillståndsprövningen måste knytas till någon kon- kret åtgärd inom företaget. Denna åtgärd bör så långt möjligt vara relaterad till det som ytterst skall påverkas, nämligen sysselsättningen. Det är vidare angeläget att handlandet inom företaget som skall utlösa tillståndskravet förekommer i ett tidigt skede av utvecklings- och planeringsarbetet, så att informationsutbytet hinner genomföras innan företaget genom sina förberedelser begränsat handlingsfriheten. Det skall slutligen, innan etablerings- eller utbyggnadsåtgärden påbörjats, finnas en möjlighet för offentliga organ att utan alltför omfattande administrativa svårigheter kontrollera bestämmelsernas efterlevnad.

Som utredningen redovisat ovan i kapitel 9 kan kravet på lokaliserings- tillstånd knytas till

(1) Förändring i lokalutnyttjandet genom uppförande, ändring, förvärv eller förhyrning av lokaler, räknat efter våningsytans storlek;

(2) Nyanställning av personal, räknat efter antal sysselsatta eller perso- nalkostnadernas storlek;

(3) Investering av viss storlek, räknat efter anläggnings- och maskinkost- nadernas storlek.

Valet av lösning — vad tillståndskravet skall knytas till och hur prövningen skall ske — blir beroende av vad som primärt skall uppnås, vilka bieffekterna kan bli, ivilken omfattning administrativa problem kan undvikas, på vilket stadium i företagens planeringsprocess informationen når ut och vilka kontrollsvårigheter som möter i den praktiska tillämp— ningen.

De ovan angivna grunderna för tillståndsplikten har ur dessa synpunk- ter flera för- och nackdelar, vilket framgått av övervägandena ovan i kapitel 9. Enligt utredningens bedömning talar flertalet skäl för att tillståndsprövningen skall avse anskaffande och utökning av lokaler samt ändring av lokalutnyttjandet, I samtliga länder som utnyttjat en tillståndsgivning i regionalpolitiska syften eller som organiserat ett lokaliseringssamråd har tillståndskravet resp anmälningsplikten knutits till företagens åtgärder när det gäller lokalerna. Kontrollen av tillämp- ningen och bestämmelsernas efterlevnad har bedömts kunna ske i relativt

enkla former om lokalutnyttjandet fordrat en byggnadsåtgärd.

Åtgärder för uppförande, utökning eller ändring av lokaler kan i regel inte påbörjas förrän byggnadsnämnden beviljat byggnadslov enligt be- stämmelserna i byggnadsstadgan. Överlåtelse av äganderätt eller upplå- telse/överlåtelse av hyresrätt till lokaler prövas däremot inte av något samhällsorgan. Planerad sysselsättningsökning kan anmälas till arbetsför- medlingen men sådan registrering är (ännu) inte obligatorisk] . Däremot finns en möjlighet att i efterhand kontrollera sysselsättningsförhållan- dena, tex i samband med uppbörden av arbetsgivaravgifterna. En investering i anläggningar och maskiner förutsätter ett beslut om finansiering. Skall företaget utnyttja en statlig bidrags— eller låneform blir åtgärden känd (och kan påverkas). Därutöver saknas, inom ramen för nuvarande offentliga registrering av företagens ekonomiska aktiviteter, möjligheter att effektivt fånga upp information om det enskilda

företagets investeringsplaner. Väljer man att knyta lokaliseringsprövningen till lokalbehovet kan

företag som planerar en sysselsättningsexpansion undgå tillståndskravet genom att effektivare utnyttja befintliga utrymmen. Det är självfallet möjligt att som grund för prövningen lägga en kombination av utökat eller ändrat lokalutnyttjande och sysselsättningsökning eller investerings- åtgärd av viss storlek. Behovet att låta även förvärv och förhyrning av lokaler omfattas av tillståndsprövningen skulle tala för en sådan lösning. I regel är det emellertid marginella personalförstärkningar som kan genomföras inom befintliga lokaler. När en förändring av verksamheten i ett företag tar sig uttryck i en sysselsättningsexpansion eller någon form av förnyelse i verksamheten sker ofta en förändring i lokaldispositionerna som gör det möjligt att överväga en annan lokalisering. Det skall vidare framhållas att skilda grunder för tillståndskravet minskar överskådlig- heten och försvårar tillämpningen. Mer komplicerade utredningar — t ex om investeringskostnadernas omfattning — skulle komma att fordras. De garantier för ökad effektivitet som en konstruktion med flera tillstånds- grunder syftar till står för övrigt inte i överensstämmelse med kraven på smidighet i handläggningen. En anpassning efter olika verksamheters spe- i ciella förutsättningar förutsätts delvis kunna ske genom variationer i till- ståndskravet med hänsyn till storleken av de lokaler som skall disponeras. Utredningen föreslår att den regionalpolitiska tillståndsprövningen skall avse etablering, expansion eller ändrade dispositioner som förutsät-

ter

(1) Lokalutnyttiande genom El nybyggnad av egna lokaler; CI förvärv av äganderätten till redan uppförda lokaler; Cl förhyrning av lokaler;

(2) Ändring i lokalutnyttjande genom El att lokal tas i bruk för annat ändamål än tidigare.

1 Arbetsmarknadsstyrelsen har, som redovisats i kapitel 9, erhållit Kungl Maj:ts uppdrag att utreda frågor som rör arbetsförmedlingen, bl a en obligatorisk plats- anmälan.

Som nybyggnad rubriceras enligt bestämmelserna i byggnadsstadgan (75 &) bl a uppförande av helt ny byggnad, till- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad, ombyggnad eller annan så genomgripande ändring med avseende på byggnads yttre eller inre utförande att den kan anses jämförlig med ombyggnad och byggnads inredande helt eller delvis till ”väsentligen annat ändamål”. Med förvärv av lokaler avses i första hand att företaget förvärvar marken och de byggnader i vilka lokalerna finns inrymda. Förvärv av tomträtt jämställs i det här sammanhanget med förvärv av fast egendom, dvs mark och byggnader.

Utredningen återkommer i avsnitt 10.3 —i samband med övervägan- den om kontrollproblemen — till byggnadslagstiftningens innehåll och redovisar i fortsättningen av avsnitt 10.2 vilka olika typer av undantag från kravet på regionalpolitisk tillståndsprövning när det gäller nybygg- nad av lokaler och ändrat lokalutnyttjande som är nödvändiga.

10.2.2. Lokaliseringsförutsa'ttningar för olika typer av verksamheter

I diskussionen kring förutsättningarna för nya styrmedel inom regionalpolitiken i kapitel 9 har angetts vissa krav som måste uppfyllas för att en restriktiv styrning skall övervägas. Ett sådant krav är att det finns en expansion och förnyelse i näringslivet. Ett annat krav är att tillväxten har sådan karaktär att det inom olika verksamheter är möjligt att skilja ut arbetsfunktioner, som kan fördelas mellan regioner oberoen- de av hur verksamheten i övrigt är lokaliserad.

I kapitel 9 har utredningen vidare konstaterat att en väsentlig del av den framtida sysselsättningsexpansionen sannolikt kommer att finnas inom näringar med stort inslag av administrations— och servicefunktioner. Tillverkningsfunktionerna som helhet har antagits gå tillbaka när det gäller antalet sysselsatta, bl a beroende på en stigande arbetskraftspro- duktivitet. Det har förutsatts att betydande punktvisa fömyelser och ut- vidgningar kommer att genomföras. Dessa kommer emellertid att vägas upp av minskningar i sysselsättningen genom partiella reduceringar eller nedläggningar av arbetsställen inom andra delar — geografiska eller sek- toriella — av den industriella verksamheten.

Förnyelse och utvidgning inom de tillverkande funktionerna förekom- mer i en rad olika former. Som två ytterligheter kan man betrakta å ena sidan den förändring som sker genom etablering av små enheter baserade på tillverkning av nya produkter och å andra sidan den förnyelse och expansion som blir resultatet av redan etablerade företags förändringar av produktionsvolym och struktur. Förutsättningarna för och angelägen- heten av en regionalpolitisk påverkan på företagens lokaliseringsval kan variera i tiden och mellan regioner, bla beroende på vilken form av förnyelse den aktuella åtgärden representerar.

Möjligheterna att påverka företagens lokaliseringsval inskränks av de bindningar i verksamheternas förläggning som föranleds av regionala skillnader i kostnader eller andra hinder för företagens transporter av

råvaror och färdiga produkter. Vissa tillverkningsfunktioner styrs i sin lokalisering av möjligheterna till och behovet av nära kontakter mellan producenter och avnämare. Andra delar av tillverkningsindustrins verk- samhet är beroende av nära anknytning till råvarukällor. För flertalet varupnducerande enheter är emellertid andra faktorer än transportför- hållandena mest väsentliga för lokaliseringen och utbyggnaden av verk- samheten. Sådana anläggningar kan betraktas som rörliga i lokaliserings- hänseende.

Merparten av sysselsättningen inom näringslivets tillverkningsfunk- tioner återfinns inom dessa rörliga arbetsställen. Tillverkningsfunktioner- na visar följaktligen ett betydligt mer schatterat lokaliseringsmönster än övriga funktioner. Tillverkningsfunktionerna är spridda över samtliga ortsgrupper. Den i sysselsättningshänseende mest dominerande positio- nen intar tillverkningsfunktionerna i ett antal regioner inom ortsgrupper- na primära och regionala centra. Lokaliseringen av den framtida sysselsättningstillväxten i tillverkningsfunktionerna är svår att i detalj förutse. En betydande del av expansionen kommer att ske i nu befintliga anläggningar. Sysselsättningstillskottens geografiska fördelning kommer därför i hög grad att bestämmas av den nuvarande förläggningsmönstret inom tillverkningsindustrins olika sektorer. Tillväxten får följaktligen skilda regionala effekter beroende på inom vilka sektorer expansionen sker. Detta utesluter givetvis inte att det nuvarande lokaliseringsmönstret i Viss utsträckning kan komma att modifieras genom punktvisa, mer omfattande nyetableringar av industriell verksamhet. Ett exempel på en sådan större sysselsättningsutvidgning inom tillverkningssektorn är den planerade förläggningen till norra Bohuslän av verksamhet med anknyt- ning till den norska oljeutvinningen.

Inom servicesektorn är begränsningarna i den geografiska rörligheten av ett annat slag än inom industrisektorn. I kapitel 3 — och även i kapitel 9 — har utredningen pekat på att några av de mest sysselsättningsexpan- siva näringsgrenarna under slutet av 1960-talet dominerats av verksam- heter som är starkt knutna till en lokal och regional marknad - under- visning, sjukvård och socialvård. Till kategorin lokala och regionala verksamheter hör också näringsgrenarna detaljhandel, hotell- och restau- rangverksamhet samt reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet, som emellertid alla kan inrangeras bland de sysselsättningsminskande nä- ringarna.

Övriga expansiva näringsgrenar inom servicesektorn rymmer också verksamheter med lokal och regional marknadsanknytning. Emellertid innefattar dessa näringar dessutom — inom vissa regioner— ett större inslag av bassysselsättning, dvs funktioner vars utveckling styrs av förändringar även på marknader utanför lokaliseringsregionen och som från den synpunkten är fritt lokaliseringsbara. Till denna kategori hör delar av näringsgrenarna (l) bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet, (2) intresseorganisationer, ideella och kulturella organisationer samt (3) rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet. Till samma grupp hör (4) tillverknings- industrins administrativa funktioner samt (5) näringsgrenen offentlig

förvaltning och försvarsverksamhet. I servicesektorn ingår vidare (6) näringsgrenen partihandel som i likhet med delar av (7) näringsgrenen samfärdsel rymmer ett antal lokaliseringsbara verksamhetsställen, men båda dessa tillhör i sin helhet de i sysselsättningshänseende stagnerande näringarna. .

Den regionala fördelningen av de förvärvsarbetande är, som framgått av redovisningen i kapitel 3, väsentligt olika för skilda arbetsfunktioner. Dessa skillnader påverkar också i hög grad den geografiska fördelningen av sysselsättningsförändringarna. Administrations- och servicefunktioner inom samtliga näringsgrenar är koncentrerade till Stockholms-regionen. Särskilt påtaglig är Stockholms-regionens dominans när det gäller informations— och kontaktberoende befattningshavare. En någo: annor- lunda regional fördelning har lagrings- och terminalfunktionerna, som i första hand lokaliserats till regioner med fördelaktigt transportläge OCh en geografiskt koncentrerad marknad med omfattande befolkningsunder- lag. Dessa villkor uppfylls för närvarande främst av storstadsregionerna, som blivit de mest attraktiva lokaliseringsområdena för lager- och terminalanläggningarna.

Utredningen anser — mot bakgrund av de ovan skisserade förutsätt- ningarna för den framtida sysselsättningstillväxtens fördelning * att en regionalpolitisk tillståndsgivning, som syftar till dels att i vissa regioner höja den allmänna sysselsättningsnivån, dels att inom andra områden åstadkomma en strukturell och geografisk arbetsmarknadsbalans, bör ges ett brett verkningsområde. Den tillståndsgivning för uppförande, utvidg- ning, ändring, förvärv och förhyrning av lokaler som skisserats i avsnitt 10.2.1 föreslås gälla generellt inom landet och tillämpas på samtliga verksamheter som utnyttjar lokaler inom arbetsfunktionerna produktion, administration, forskning samt lagring och distribution.

10.2.3. Tillständspliktiga lokalbehov

Tillståndspliktens sektoriella omfattning kan anges på flera sätt. I det nuvarande lokaliseringssamrådet avgränsas samrådsplikten med utgångs- punkt från verksamhetens näringsgrenstillhörighet. Som betonats i föregående avsnitt är det emellertid -— när det gäller olika verksamheters lokaliseringsförutsättningar — av större intresse att studera arbetsfunk- tionernas utveckling än förändringar inom näringsgrenarna. Eftersom det som regel föreligger ett samband mellan de arbetsfunktioner som utförs och den typ av lokal som utnyttjas är en avgränsning som anknyter till lokalutnyttjandet att föredra framför en näringsgrensbestämning- En sådan avgränsning förutsätter att det finns en allmänt vedertagen bygg- nadsnomenklatur.

Ett förslag till en officiell byggnadsnomenklatur har utarbetats inom statistiska centralbyrånl. I förslaget har byggnadsprodukterna delats ini

1 Statistiska centralbyrån, Presentation av förslag till svensk byggnadsnomenkla- tur (SBN), PM 1974—02-18.

tre huvudgrupper: bostadshus, lokalhus och anläggningar. Byggnads- gruppen lokalhus består av fabriksbyggnader, lantbruksbyggnader, kon- tors— och förvaltningsbyggnader, butiks- och lagerbyggnaderl , vårdbygg- nader, forsknings- och un dervisningsbyggnader1 , hus för samlingslokaler, logibyggnader och övriga lokalhus. Utredningen har framhållit att den regionalpolitiska tillståndsprövningen bör riktas mot produktions-, ad- ministrations-, forsknings- samt lagrings- och distributionsanläggningar. Om denna avgränsning tillämpas på statistiska centralbyråns föreslagna byggnadsnomenklatur skulle tillståndsplikten träffa

El Fabrikslokaler; El Kontors- och förvaltningslokaler; El Forskningslokaler; El Lagerlok aler2 .

Den föreslagna avgränsningen skulle innebära att tillståndsplikten begränsades till lokaler som utnyttjas av verksamheter med möjligheter att välja mellan olika regioner för sin förläggning. Utanför tillståndsplikten skulle falla lokaler för vilka realistiska lokaliseringsalternativ av redovisa- de skäl saknas: t ex lantbruksbyggnader, butiker, sjukhus, skolor, kyrkor, hotell, restauranger, samlingslokaler samt sport- och simhallar.

10.2.4. Tillständsfria lokalåtgärder Beslut fattade av andra organ

Flexibiliteten i tillståndsgivningen förutsätter en hög grad av smidighet i handläggningen. Som utredningen betonat är det inte nödvändigt att prövningen i alla konjunkturlägen upprätthålls med samma skärpa när det gäller skilda slag av till- och ombyggnader inom olika verksamheter och regioner. Ett temporärt upphävande inom 5 k expansiva regioner kan vara ett verksamt ekonomiskt-politiskt medel för att stimulera utbyggnader och investeringar i konjunkturutjämnande syfte. Det tillståndsprövande organet behöver heller inte belastas med ärenden i vilka lokaliserings- beslut redan fattats av statsmakterna. Det måste emellertid också finnas en rad generella undantag i tillståndskravet. Dessa undantag bör regleras i de författningar som föreslås gälla för tillståndsplikten. Tillståndskravet bör upphävas för åtgärder som genom bestämmelser i annan lagstiftning underställs regeringens prövning. En särskild regionalpolitisk tillståndsprövning bör heller inte ske av statliga myndigheters åtgärder som innebär förändringar i deras lokalutnyttjande, om åtgärderna prövas i annan ordning av stats- makterna. Detsamma bör gälla för verksamheter för vilka det saknas

1 I en tillhörande detaljförteckning skiljs forskningsbyggnader från undervis- ningsbyggnader. Däremot sker ingen uppdelning mellan butiks— och lagerbyggnader. 2 Utredningen förutsätter att den föreslagna nomenklaturen modifieras så att fristående lagerlokaler (lager för industri och partihandelsverksamhet, godstermina- ler) skiljs från butikslokaler.

förutsättningar att välja mellan olika lokaliseringsorter, tex på grund av att verksamheten är knuten till en lokal eller regional marknad. Av det senare skälet kan lokaler som utnyttjas av primär- eller landstingskommu- nal förvaltning generellt undantas från tillståndsprövningen.

Rationalisering — förbättring av arbetsmiljö och personalutrymmen

Det finns också motiv att befria lokalåtgärder avsedda för speciella ända- mål från tillståndsplikten. Undantag bör göras, för ny-, till- och ombygg- nader som syftar till (1) Rationalisering och effektivering av verksamheten; (2) Förbättring av den interna arbetsmiljön; (3) Utvidgning och förbättring av personalutrymmena.

Undantagen förutsätter att lokalinvesteringen uteslutande avser något av de redovisade syftena och att det samtidigt i planeringen av projekten saknas ett expansionsmotiv. Avsikten med undantagen är självfallet att förhindra att företag med hänvisning till tillståndsplikten iakttar en återhållsamhet när det gäller just dessa investeringsändamål.

Praktiskt möter det inga svårigheter att fastställa vad som är utvidgning av personalutrymmen och — i de flesta fall — sannolikt inte heller vad som är förbättring av den interna arbetsmiljön. Problemen blir större när det gäller att skilja renodlade rationaliseringsinvesteringar från andra investeringar. Utredningens enkät till företag som erhöll samrådsbevis åren 1971—1972 — se kapitel 8 — har visat att nära hälften av industri- företagen planerat investeringar som enbart syftade till en modernisering av produktionsutrymmena utan att kapaciteten skulle förändras.

Frågan är i nästa steg om det finns skäl att redan från början ange ett generellt undantag för rationaliseringsinvesteringar eller om flexibiliteten i tillämpningen kan utnyttjas för att undanta dessa byggnadsåtgärder. Smidighet i handläggningen bör kunna ge garantier för att effektivitets- höjande investeringar inte försvåras. Rent praktiska skäl som talar för antingen att rationaliseringsinvesteringarna skall ingå i eller hållas utanför saknas däremot. En prövning även av rationaliseringsinvesteringarna skulle administrativt sett innebära ett merarbete. Det skall å andra sidan inte förbises att ett generellt undantag fordrar en genomgång och klassificering av vilka arbeten som enbart medför en modernisering och effektivering utan förändring" av kapaciteten (ofta med en minskning av sysselsättningen) och vilka som är expansionsinvesteringar. Det måste i det här sammanhanget beaktas att merarbetet vid ett generellt undantagi betydande utsträckning skulle falla på byggnadsnämndenia och deras beredande organ, medan lokaliseringsmyndigheten skulle komma att svara för gallringen om rationaliseringsinvesteringarna skulle undantasi den löpande handläggningen. Utredningen anser emellertid att varje hinder för utvecklingen av pro- duktionens och administrationens effektivitet skall undanröjas. Det bör mot den bakgrunden markeras att renodlade rationaliseringssträvanden inte skall vara föremål för någon regionalpolitisk tillståndsprövning. Svå-

righetema för byggnadsnämnderna att avgöra om en åtgärd är tillstånds- pliktig eller inte, skall inte överdrivas. Det kan förutsättas att relativt få ärenden med hänsyn till nedan redovisade storleksbegränsningar kommer att medföra gränsdragningsproblem. I tveksamma fall kan byggnadsnämn- derna samråda med lokaliseringsmyndigheten.

Den tillståndsfria lokalåtgärdens storlek

De gjorda avgränsningarna innebär att tillståndsplikten skall riktas mot etablering/kapacitetsutvidgning inom företag med — sannolikt i de flesta fall — krav på ökad sysselsättning. Det är emellertid av administrativa skäl inte praktiskt möjligt och inte heller rimligt med hänsyn till de regionalpolitiska strävandena att låta samtliga lokalåtgärder, oavsett storlek, omfattas av kravet på tillstånd. Mindre utbyggnadsprojekt, räknat efter lokalytans storlek, bör således undantas från tillämpning av tillståndsplikten.

Avgränsningen mellan tillståndpliktiga och icke tillståndspliktiga åtgär- der om man ser till lokalytans storlek fordrar en avvägning mellan be- hovet att i prövningen fånga in alla projekt med regionalpolitiskt innehåll och kravet på effektivitet i handläggningen. En effektiv handläggning förutsätter att lokaliseringsmyndighetens kapacitet i inte alltför stor utsträckning tas i anspråk för handläggning av ärenden, som — oavsett resultatet av prövningen — saknar regionalpolitiskt innehåll. Det finns följaktligen skäl att undanta arbetsställen som sysselsätter ett begränsat antal personer från tillståndsprövningen. Tillståndsplikten föreslås knuten till lokalutnyttjandet, vilket innebär att ett sådant undantag måste knytas till en preciserad lokalytegräns.

Relationen mellan lokalyteåtgång och antal sysselsatta varierar kraftigt mellan olika näringsgrenar. En undersökning i Stockholm från slutet av 1960-talet' visar att den genomsnittliga våningsytan per sysselsatt i industrilokaler som färdigställdes under perioden 1965—1969 i Stockholms ytterstad var drygt 50 m2. Motsvarande ytåtgång i kontors- lokaler var knappt 30 m2 per sysselsatt. En annan undersökning2 som belyser bla lokalbestånd och sysselsättning i två industriområden i Stockholm — Ulvsunda och Södra Hammarbyhamnen — visar en lokalyta per sysselsatt inom industribyggnader på drygt 80 m2 och inom kontorslokaler på ca 30 m2.

Med de redovisade talen för ytåtgång som grund kan antas att en våningsyta på 500 m2 i industrilokaler motsvarar i runt ta] 10 sysselsatta. En lokal på 1 000 m2 skulle följaktligen rymma ca 20 sysselsatta. När det gäller kontorslokaler skulle enligt samma beräkningar 20 sysselsatta däremot fordra ca 500 m2 lokalyta. Tabell 10:l visar att en betydande del, ca 30 % av de projekt som omfattats av lokaliseringssamrådet under andra halvåret 1973 och första kvartalet 1974, återfinns i intervallet

1 Stockholms kommun, Stadsbyggnadskontorct, PM 1969-12-17 2 Stockholms stadsbyggnadskontor, Meddelande 42, 1973-07-31

Tabell 10.1 Samrådsbevis utfärdade andra halvåret [973 och första kvartalet 1974 med fördelning på storleksklasser efter lokalytans omfattning

Lokalyta, 1112 Antal Relativ för- delning, procent

500" 1000 41 31 1001" 1500 24 18 1501 f 2 000 8 6 2001 ' 3000 21 16 3001— 5 000 16 12 5 001—10000 13 9 10001— 11 _ 8

Summa 134 100

500—1 000 ml. En nedre gräns för tillståndsplikten vid 1 000 m2 skulle alltså —jämfört med en gräns vid 500 m2 — innebära en avsevärd reducering av antalet tillståndsärenden. Antalet från regionalpolitisk synpunkt intressanta projekt med en ytåtgång mindre än 1 000 m2 torde vara relativt få, så länge lokalytnyttjandet huvudsakligen avser produk- tions- och lagerlokaler. En undre gräns på 1 000 m2 för tillståndsplikten avseende lokaler som huvudsakligen innehåller administrativa funktioner skulle emellertid ge möjligheter för en tillståndsfri expansion av betydande storlek.

Utredningen föreslår som en normalregel att tillståndskravet skall upphävas för nybyggnad, ändring eller övertagande av lokaler som understiger

:l 1 000 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller fabriks- eller lagerlokaler; D 500 m2 våningsyta, om byggnaden huvudsakligen innehåller kontors-, förvaltnings- eller forskningslokaler.

Utredningen överväger iföliande avsnitt innehållet i och formerna för den vidare regionala och sektoriella anpassning som måste göras i den löpande handläggningen av tillståndsärendena.

10.2.5. Regional och sektoriell anpassning Den regionalpolitiska målsättningen

Ytterligare undantag från den generella tillståndsplikten bör göras i den praktiska tillämpningen. Sådana undantag motiveras av att det för skilda regioner och verksamheter kan föreligga olika behov av och förutsätt- ningar för en tillståndsplikt. Dessa behov och förutsättningar bestäms av flera faktorer, bl a innehållet i den regionalpolitiska målsättningen.

De regionalpolitiska målen innefattar flera klart preciserade anvisning- ar om vilka prioriteringar som bör ske när det gäller samhällets insatser för att påverka bla den regionala fördelningen av arbetstillfällena. En sådan prioritering utgör inrättandet av särskilda stödområden. En annan

del av prioriteringsförutsättningarna är planen för utveckling av den re- gionala strukturen. Planen ger anvisningar för vilka typer av åtgärder som bör vidtas i olika ortstyper: dämpning av expansionen inom vissa sektorer av storstadsregionernas näringsliv, ökning av sysselsättningsmöjligheter och utbyggnad av kvalificerade samhällsfunktioner i primära centra samt utbyggnad och differentiering av arbetsmarknaden i regionala centra.

De allmänna ambitionerna i statsmakternas regionalpolitiska målsätt- ning skall givetvis påverka tillämpningen av en regionalpolitisk tillstånds- prövning. Det saknas exempelvis skäl, så länge de nuvarande regionalpoli- tiska målen inte realiserats, att i dämpande syfte införa en tillståndsplikt för verksamheter som avser att öka sitt lokalutnyttjande inom stödområ- dena. Punktvisa tillämpningar av tillståndsplikten även inom stödområdena kan däremot motiveras av behovet att åstadkomma en från regionalpoli- tisk synpunkt lämplig fördelning av sysselsättningstillskotten mellan olika delar av stödområdena — i den mån differentieringen i stödgivningen inte påverkar utvecklingen iönskvärd utsträckning. Som exempel kan nämnas att det i motioner (t ex l974:1764 och 1765) i anslutning till regeringens förslag om utbyggnad av Norrbottens Jämverk pekats på behovet av åt- gärder som kan åstadkomma en spridning av sysselsättningsskapande verksamheter till orter utanför Luleå.

Behovet av och förutsättningarna för tillståndsprövningen ställer krav på regionala variationer i tillståndspliktens sektoriella omfattning. Det är — med beaktande av innehållet i den s k ortsklassificeringen — inte i alla lägen motiverat att inordna utbyggnad av kvalificerad service inom primära centra i en tillståndsprövning. Det kan, som ett annat exempel på behovet av en differentierad tillståndsplikt, hävdas att tillståndsplikten — om den varit i kraft under de från sysselsättningssynpunkt besvärliga åren 1971—1973 —- inte borde ha tillämpats inom tillverkningsindustrin i Stockholms-regionen, sannolikt inte heller inom alla delar av industrisek- torn i Göteborgs- och Malmö-regionerna.

Handläggningsorganets uppgifter

Som de redovisade exemplen antyder skulle det knappast vara möjligt att fastställa någon en gång för alla given sektoriell och geografisk begränsning i tillståndsplikten. Utredningen föreslår att statsmakterna genom lagstiftning anger en yttre ram för tillståndsplikten i former som skisserats i avsnitten 10.2.2 och 10.2.3 ovan och att det organ som svarar för handläggningen av tillståndsprövningen skall ges befogenheter att i den praktiska tillämpningen därutöver undanta ändamål och regioner från kravet på lokaliseringstillstånd.

Handläggningsorganets prövning av tillståndspliktens avgränsning mås— te kännetecknas av stadga och elasticitet: Stadgan är nödvändig för att den som har ansvar för utvecklingen av verksamheter som ligger inom tillståndspliktens möjliga tillämpningsområden i sin planering skall kunna beakta de krav som tillståndsplikten ställer på hans agerande. Stadgan i avgränsningarna skulle bli en följd av att det handläggande organets ställ- ningstaganden knyter an till de allmänna regional- och sysselsättnings-

politiska riktlinjerna och målsättningen om allas rätt till arbete. Elastici- teten är en grundförutsättning för att tillämpningen snabbt skall kunna anpassas till förändringar i det allmänna ekonomiska läget eller tillfälliga men djupgående förskjutningar i den regionala eller sektoriella sysselsätt- ningsutvecklingen. Elasticiteten förutsätter att handläggningsorganet noga följer förändringarna i det regionala utvecklingsmönstret.

Kravet på elasticitet i tillämpningen av tillståndplikten försvårar möjligheterna att lägga fast generella kriterier som i sifferform pekar ut i vilka situationer prövningen skall sättas ur spel. Dessa bedömningar måste göras från fall till fall, dvs region för region, av lokaliseringsor- ganet med utgångspunkt från den aktuella regionalekonomiska utvecklingen. Förändringar kan inträffa som innebär att en region med hänsyn till det aktuella och förutsebara rekryteringsbehovet inom olika branscher och företag, stark inflyttning och s k stockningsproblem får möjligheter att för en tid avstå en del av den ”spontana” expansionen. Andra regioner som har en hög generell eller strukturell arbetslöshet, utflyttning och svårigheter att utnyttja tillgänglig kapacitet i bostäder och annan befintlig service kan omvänt vara i behov av en förstärkning i sysselsättningsunderlaget. Det finns också en rad mellanfor- mer, tex medelstora regioner vars näringsstruktur i mycket hög grad domineras av tjänstesektorn och där utvecklingen medger att tillväxten av den administrativa sektorn för den regionala balansens skull utsätts för speciella restriktioner. Situationer som skulle motivera undantag från till- ståndsplikten kan också uppstå i regioner med ett omfattande befolk- ningsunderlag och där strukturella förändringar inom industrin ansetts motivera regionalpolitiska insatser på bred front —— tidigare Norrköping och Borås, numera bl 3 Eskilstuna och Örebro.

Det är viktigt att lokaliseringsorganet tidigt lyckas upptäcka föränd— ringarna i den regionalekonomiska utvecklingen och bestämma deras inriktning och omfattning. Elasticiteten i tillämpningen får inte slå över i panikreaktioner. Handläggningsorganet bör inte reagera på tillfälliga förändringar inom olika regioner eller sektorer på ett sådant sätt att det genom sina åtgärder spolierar förutsättningarna för det långsiktiga handlandet.

Lokaliseringsmyndigheten skall för att undvika olägenheter av det slag som skisserats noga följa utvecklingen även inom de sektorer och regioner som handläggningsorganen beslutat undanta från tillämpningen av till- ståndsplikten. Det regionalpolitiska handläggningsorganet bör fortlöpan- de söka identifiera nya trender i den regionala utvecklingen och med ut- gångspunkt från sina bedömningar pröva behovet av förändringar i till- ståndspliktens avgränsning. Den centrala handläggningsorganets möjlig- heter att erhålla underlag för dessa bedömningar behandlas utförligare i avsnitt 10.5.4 nedan.

504. Tillståndsgivningens utformning SOU 1974:82 10.3 Kontroll av tillståndsprövningens tillämpning

10.3.1 Kontrollrutiner för olika typer av lokalåtgärder Uppförande av lokaler för eget bruk

En grundförutsättning för tillståndspliktens effektivitet är att prövningen sker i sådana former att tillämpningen kan kontrolleras. Valet av åtgärd som utlöser tillståndskravet bör göras med beaktande av möjligheterna för lokaliseringsorganen (1) att i enkla former spärra åtgärder som genomförs av företag och andra tillståndsskyldigal utan prövning och (2) att i efterhand effektivt dokumentera tillämpningen och därmed efterlev- naden av bestämmelserna.

Utredningen har bla med utgångspunkt från kravet på effektiv kontroll, som ovan redovisats, stannat för lokalbehovet som grund för tillståndsplikten. Det kan (i likhet med vad som nu gäller för lokalise- ringssamrådet) föreskrivas att byggnadslov2 inte får lämnas av byggnads- nämnden förrän

lj lokaliseringstillstånd beviljats; eller D lokaliseringsorganet genom selektiva eller generella undantag beslutat att prövning inte fordras.

Erfarenheterna av lokaliseringssamrådet visar att den skisserade kon- trollen av tillämpningen är lätthanterlig. Kontrollen är också effek- tiv — från den synpunkten att sannolikt alla från regionalpolitisk synpunkt

' Med ”företag" avses i fortsättningen av kapitel 10 även andra tillståndsskyldiga, dvs organisationer, myndigheter och enskilda personer.

2 Byggnadsstadgans (19591612) föreskrifter om skyldighet att söka byggnadslov innebär i korthet följande: lnom områden med fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utom- plansbcstämmelscr får nybyggnad i regel inte företas utan byggnadsnämndens lov. Som nybyggnad räknas bl a uppförande av helt ny byggnad, till- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad, ombyggnad eller annan så genomgripande ändring med avseende på byggnads yttre eller inre utförande att den kan anses jämförlig med ombyggnad, byggnads inredande till väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut har varit använd eller sådan förändring av byggnad som medför att byggnaden kommer att strida mot fastställd plan eller utomplansbestämmelser. Även uppförande eller anordnande av byggnad bl a för industriell rörelse utanför nyss angivna områden fordrar byggnadslov. Byggnadslov krävs för vissa åtgärder, som inte anses utgöra nybyggnad, tex ändring som berör konstruktionen och dess bärande delar eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utseende. Till lovpliktiga åtgärder hör vidare ianspråktagande av byggnad eller del därav för väsentligen annat ändamål än som byggnaden tidigare varit använd till eller som finns angivet på godkänd ritning. Länsstyrelsen kan i vissa fall medge befrielse från skyldighet att söka byggnadslov inom ett visst industriområde, om befrielsen har tillstyrkts av byggnadsnämnden. Sådant medgivande får återkallas när som helst. Byggnadslov förfaller om det medgivna arbetet inte har påbörjats inom två år. Byggnadslov behöver inte sökas för byggnad som tillhör staten eller landsting. Befrielse gäller alla byggnader, oavsett karaktär och ändamål. Anmälan om byggnadsåtgärden skall dock göras i god tid hos byggnadsnämnden som hos berörd förvaltning kan begära att planerna underställs Kungl Maj:ts prövning. Bygglagutred- ningen har föreslagit att byggnadslov skall krävas även för statliga och landstings— kommunala åtgärder (SOU l974z21).

viktiga byggnadsåtgärder fångas in i prövningen. Ett problem är att företagets planering, när ansökan om byggnadslov inges, som regel har avancerat relativt långt. Omfattande förberedelser — inte minst ekono- miska åtaganden —- kan ha förekommit, och det är ofta inte realistiskt att diskutera alternativa orter.

överväganden om möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av tillståndsbestämmelserna aktualiserar också frågan om företagens möjlig- heter att kringgå tillståndsprövningen. Genom att mindre projekt undantas från tillståndsprövningen öppnas en möjlighet för företagen att utan prövning, genom successiva utbyggnader förverkliga ett i realiteten tillståndspliktigt projekt. Det skall framhållas att ett sådant förfarande inte är karaktäristiskt för en tillståndsgivning med lokalbehovet som grund. Även om man väljer sysselsättning eller investeringsbelopp som tillståndsgrund, måste prövningen begränsas till de mer omfattande projekten. Risken att även stora projekt realiseras genom flera mindre och tillståndsfria utbyggnader är densamma oavsett vilken tillståndsgrund som tillämpas.

Möjligheterna att slutföra omfattande anläggningsarbeten genom etappvisa utbyggnader skulle givetvis kunna elimineras genom att undantagen från tillståndsplikten för de mindre anläggningarna också gavs en tidsdimenrion. Undantagsbestämmelserna kan utformas så att tillståndsplikten gäller för etableringar/utbyggnader när den sammanlagda nya/utökade lokalytan för varje arbetsställe inom viss tid — tex tre år — kommit att överstiga de föreslagna minimigränserna. En sådan s k kumulationsbestämmelse skulle emellertid öka komplexiteten i regelsystemet. Stegvisa utbyggnadsåtgärder skulle vidare orsaka företagen extra kostnader och administrativa besvär, och det torde bla av det skälet inte vara sannolikt att företagen — enbart för att kringgå tillståndsbestämmelsema — i någon större utsträckning skulle komma att genomföra etapputbyggnader. Riskerna blir givetvis mindre ju lägre, räknat efter lokalytans storlek, gränsen för undantag från tillståndspröv- ningen placeras.

Förvärv av äganderätt till lokaler

Äganderätt till befintliga lokaler förvärvas vanligen genom att den mark på vilken byggnaderna är uppförda eller genom att den tomträtt till vilken byggnaderna hör, tillsammans med byggnaderna, överlåts till ett företag eller annan tillståndsskyldig. Överlåtelse av fast egendom eller av tomträtt skall registreras hos inskrivningsmyndighet som beviljar lagfart och skriver in tomträttsförvärv. Registreringen som sådan har inte någon betydelse för frågan om överlåtelsens giltighet.

I vissa fall tillkommer äganderätten till byggnad annan än markägaren. Så är fallet t ex vid anläggningsarrende. Förvärv av byggnaderna sker då enligt bestämmelserna om förvärv av lös egendom och någon registrering motsvarande lagfartsförfarandet förekommer inte. Vidare kan mark med befintligt byggnadsbestånd förvärvas genom fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen, alltså genom marköverföring eller markinlösen.

För att tillgodose syftet med tillståndssystemet kan bestämmelser införas som innebär att förvärv av äganderätt är ogiltigt om inte lokaliseringstillstånd erhålls eller beslut fattas av lokaliseringsorganet om att tillstånd inte fordras. Tillämpas sådana bestämmelser kan inte lagfart beviljas eller inskrivning av tomträtt ske. De ovan redovisade fallen av fastighetsreglering samt förvärv av lös egendom i kombination med anläggningsarrende skulle däremot inte träffas av sådana ogiltighetsbe- stämmelser.

Upplåtelse och överlåtelse av nyttjanderätt till lokaler

Byggnadslov skall sökas av byggherren, dvs den som uppför, ändrar eller bygger till lokalerna. [ flertalet fall torde byggherren vara den som senare skall utnyttja lokalerna för sin produktion/administration och som följaktligen också skall diskutera sitt lokaliseringsval med det tillstånds- prövande organet. Lokaler uppförs emellertid också — sannolikt i ökande utsträckning — för uthyrning. Nuvarande regler för lokaliseringsanmälan ålägger endast byggherren (ofta ett fastighetsförvaltande företag) samråd med lokaliseringsorganet. Hyresgästen som skall utnyttja de nya eller ändrade utrymmena går som regel fri från påverkan. Endast om den som uppför lokalerna lämnat uppgift om träffade hyresavtal kan lokaliserings- organets information nå de företag som avser att utnyttja lokalerna för produktion eller administration och som ytterst bör omfattas av samrå- det.

Reglerna när det gäller hyreslokalerna utgör en väsentlig svaghet i det nuvarande lokaliseringssamrådet. Bestämmelserna bör i ett system med tillståndsplikt erhålla en utformning som i princip jämställer hyresgäster med den som uppför eller ändrar egna lokaler eller med äganderätt förvärvar lokaler. Utredningen har ovan i avsnitt 10.2 föreslagit att tillståndskravet skall gälla både byggherre, fastighetsägare och hyresgäst. Någon offentlig registrering av enskilda hyresavtal som skulle göra det möjligt för lokaliseringsorganet att kontrollera tillämpningen av till- ståndskravet för företag som utnyttjar hyreslokaler sker inte. Endast om upplåtelsen innebär att lokalerna tas i anspråk för ”väsentligen annat ändamål” än som angetts i det ursprungliga byggnadslovet förekommer en administrativ prövning enligt principerna för nybyggnad. Kontroll av tillståndsgivningens tillämpning för hyreslokaler kan ske antingen genom att obligatorisk registrering av hyresavtal införs eller genom att lokaliseringsorganet ges resurser att kontinuerligt bevaka hyresmarknaden. En obligatorisk registrering av ingångna hyresavtal för kontroll av tillståndsplikten skulle kräva en omfattande administrativ insats. Det bör övervägas om nyttan av en sådan insats skulle stå ien rimlig proportion till det arbete som måste läggas ned. Såvitt utredningen kunnat bedöma saknas andra motiv än de regionalpolitiska för en offentlig registrering av hyresavtalen.

Lokaliseringsorganets kontroll skulle när det gäller nybyggda lokaler kunna ske tex i följande former:

(1) Får bygghenen/fastighetsägaren tillstånd (nödvändigt för byggnads- lov), registreras h yreslokalerna av lokaliseringsorganet; (2) Byggherren/fastighetsägaren åläggs att innan slutliga hyresavtal träf- fas underrätta lokaliseringsorganet om de slutliga hyresgästerna och den planerade verksamhetens inriktning och omfattning; (3) Lokaliseringsorganet kontrollerar efterhand att inflyttade företag verkligen sökt och erhållit tillstånd.

Det skisserade administrativa förfarandet kan utsträckas till att gälla även befintliga hyreslokaler, dvs nya upplåtelser av hyresrätt sedan tidigare hyresgäster upphört att bruka lokalerna. Beståndet av hyreslokaler registreras efter hand av lokaliseringsorganet som med utgångspunkt från data i registret regelbundet kontrollerar att en tillståndsprövning också förekommer vid övertagande av nyttjanderätten till äldre hyreslokaler.

Vilka kontrollåtgärder som skall väljas blir beroende av hur sanktioner- na mot den som utnyttjar lokalerna utan tillstånd i detalj kan fastställas. Utformningen av kontrollen förutsätter en avvägning mellan kraven på effektivitet i tillämpningen av tillståndsprövningen, övervakningsrutiner— nas praktiska räckvidd samt innehållet i sanktionerna. Utredningen diskuterar i följande avsnitt vilka slag av sanktioner som kan komma i fråga i det här sammanhanget.

10.3.2 Sanktioner — gällande bestämmelser, alternativa lösningar Uppförande av lokaler för eget bruk

Byggnadsstadgan innehåller vissa kontroll- och sanktionsbestämmelser. Så gäller i fråga om uppförande av nybyggnad att anmälan skall göras till byggnadsnämnden på olika stadier av byggnadsarbetet. Byggnadsnämn- den utövar tillsyn över byggnadsföretag för vilka byggnadslov behövs och nämnden kan besiktiga företag för vilka byggnadslov inte behövs. Den som vidtar åtgärd som kräver byggnadslov utan att ha fått sådant kan dömas till böter eller fängelse. Om byggnad har uppförts eller annan åtgärd har vidtagits utan att erforderligt byggnadslov har förelegat, kan nämnden föreskriva att det utförda skall undanröjas eller ändras. Byggnadsnämnden har i det sammanhanget befogenhet att förelägga vite.

Förvärv av äganderätt till lokaler

Förvärv av äganderätt till fastighet registreras som nämnts genom att inskrivningsmyndigheten beviljar den nye ägaren lagfart eller genom att förvärv av tomträtt skrivs in. Överlåtelse av fastighet och upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt skulle kunna göras ogiltiga, om inte lokaliseringstillstånd beviljats eller lokaliseringsorganet förordnat att tillstånd inte behövs. Enligt gällande bestämmelser skall inskrivningsmyn— digheten kontrollera att de tillstånd föreligger som krävs enligt lag för att överlåtelse eller upplåtelse skall vara giltiga. Saknas sådant tillstånd beviljas inte lagfarten eller inskrivningen.

Upplåtelse och överlåtelse av nyttjanderätt till lokaler

Avtal om upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt till uppförda lokaler samt annat avtal om nyttjanderätt till sådana lokaler, tex utan vederlag, prövas inte av någon myndighet och rättsliga förbehåll med sanktioner av samma slag som gäller för byggnadsåtgärd och för överlåtelser av äganderätt kan inte komma i fråga. De rättsliga verkningarna av att lokaliseringstillstånd inte beviljats skall emellertid framgå av bestämmel- serna. En komplettering av de ovan redovisade sanktionerna förutsätter att en särskild påföljd konstrueras för upplåtelser eller överlåtelser av hyresrätt till befintliga lokaler som sker utan att lokaliseringen av den nya verksamheten prövats. En tänkbar påföljd är att det företag som tar i anspråk hyreslokaler utan att ha erhållit lokaliseringstillstånd samt den som upplåter eller överlåter hyresrätt till lokaler skall erlägga en straffavgift beräknad efter våningsytans storlek. Böter och fängelse är som ovan redovisats en sanktion mot den som genomför byggnadsåtgärd i strid med byggnads- stadgans bestämmelser och har införts i tillämpningsföreskrifterna till 136 a & byggnadslagen. Sådana straffsanktioner kan komma i fråga också i det här sammanhanget. Föreläggande att verksamheten vid vite inte får påbörjas eller fortsättas är en annan påföljd som kan övervägas. Vidare skulle kunna föreskrivas att avtal om lokalutnyttjande genom upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt eller annan nyttjanderätt till lokaler är ogil- tigt, om den som brukar lokalerna inte erhållit lokaliseringstillstånd. En sådan regel skulle inte innebära att fastighetsägare förbjuds att upplåta lokaler utan tillstånd. Är upplåtelsen eller överlåtelsen ogiltig saknar emellertid både hyresvärden/överlåtaren och hyresgästen rättsskydd.

Sanktionsbestämmelsernas innebörd enligt de redovisade alternativen diskuteras vidare iföljande avsnitt.

10.3.3 Kontrollrutiner och sanktioner — en sammanvägning

Utredningen anser att det finns goda möjligheter att handläggningsorganet för nybyggnad och ändring av lokaler skall kunna kontrollera tillämpningen av en regionalpolitisk tillståndsprövning. Byggnadslov krävs enligt bygg- nadsstadgan för nära nog samtliga byggnadsåtgärder vars lokalisering det är av intresse att kunna påverka. Länsstyrelserna bör, om befrielse från skyldighet att söka byggnadslov skall prövas], beakta beslutets konsek- venser för den regionalpolitiska tillståndsprövningen. Sanktions- bestämmelserna i byggnadsstadgan fordrar ingen komplettering med hänsyn till lokaliseringstillståndsgivningens krav. Det bör dock övervägas om byggnadsnämnderna skall åläggas att underrätta lokaliseringsmyndig- heten eller dess regionala organ om innehållet i tillståndspliktiga byggnadslovsansökningar så snart dessa ingetts.

Som framgått av den tidigare diskussionen är läget ett annat när det gäller upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt samt annan upplåtelse av

1 Befrielse kan i vissa fall medges för industriområde. Se not sid 504.

nyttjanderätt]. Utredningen bedömer det angeläget att man så långt möjligt undviker en arbetskrävande registrering av samtliga hyres- och upplåtelseavtal uteslutande i syfte att säkra en effektiv lokaliserings- kontroll. En sådan registrering skulle kunna ersättas av en uppsökande kontroll och tillsyn under förutsättning att den kan ske i relativt enkla former och sanktionsbestämmelserna utformas på ett sådant sätt att företagen inte medvetet söker kringgå lokaliseringsreglerna.

När det gäller kontrollens effektivitet skall framhållas att tillstånds- prövningen bör ske i former som skapar rättvisa mellan företagen. Förändringar i konkurrensförutsättningarna, tex genom att möjligheter- na att kontrollera tillämpningen varierar mellan olika slag av lokalåtgär- der, bör elimineras. Det skall å andra sidan beaktas att tillståndsgiv- ningens primära syfte är att förbättra kontakt- och informationsutbytet mellan företag som planerar en etablering/expansion och lokaliserings- organet. En viss grad av elasticitet bör från den synpunkten kunna finnas i systemet. Lokaliseringsorganets kontroll skulle när det gäller nybyggda lokaler kunna ske t ex i följande former:

(l) Straffavgift för hyresgäst och hyresvärd som ingår avtal om utnytt- jande av lokaler;

(2) Böter eller fängelse för hyresgäst och hyresvärd som ingår avtal om utnyttjande av lokaler;

(3) Rätt för lokaliseringsorganet att vid påföljd av vite hos domstol be- gära föreläggande att verksamheten inte får påbörjas eller fortsättas; (4) Ogiltighet för avtal om lokaldisposition för vilken tillstånd ej be- viljats.

För (1) en straffavgift talar den omständigheten att företaget, om avgiften sätts tillräckligt högt, påtagligt skulle känna av att det inte sökt och inte erhållit lokaliseringstillstånd. Ett avgiftskrav höjer emeller- tid anspråken på övervakningsrutinerna, nämligen om lokaliseringsorga- net för att undvika en ogynnsam påverkan av konkurrensförhållandena vill försäkra sig om att inga företag som ej erhållit tillstånd undgår avgiftsplikten. Kravet på likformig behandling av ansökningarna innebär att även ny-, om- och tillbyggnader utöver byggnadsstadgans sanktioner skulle få möta en avgift. Som framgått av den tidigare redovisningen bedömer utredningen byggnadsstadgans sanktioner när det gäller bygg- nadsåtgärderna som fullt tillfredsställande. Mot införandet av en straff- avgift talar slutligen också att företag som inte beviljas lokaliserings- tillstånd i praktiken skulle kunna ”köpa sig fria”. Det skulle gynna de mest lönsamma företagen, och därmed enheter vars lokalisering det från regionalpolitisk synpunkt kan finnas störst intresse att påverka.

Samma skäl som åberopats för en straffavgift talar för införandet av regler om (2) böter alternativt fängelse eller (3) vite som sanktion

1 Utredningen utgår från att kravet på byggnadslov vid ändring av lokalutnytt- jandet till att avse ”väsentligen annat ändamål” (se avsnitt 10.3.1 ovan) träffar en mycket begränsad del av de lokalåtgärder som har regionalpolitiskt innehåll och följaktligen saknar intresse når man diskuterar formerna för kontroll av tillämp- ningen av tillståndsplikten.

gentemot den som vägrar att följa lokaliseringsorganets föreläggande om att verksamheten inte får påbörjas eller fortsättas. Böter eller fängelse som domstol dömer ut genom talan av allmän åklagare efter anmälan av lokaliseringsorganet skulle drabba företagsledaren personligen och kan därigenom bedömas vara en allvarligare påföljd än straffavgiften. Utdöms vite kan beloppet höjas, om det visar sig att den som fått föreläggandet inte ändrar sina dispositioner. Den avgörande invändningen mot straff- avgiften, att den felande kan köpa sig fri, har bl a av detta skäl inte samma relevans som tidigare redovisats.

Som sanktion mot företag som träffar avtal om lokaldisposition utan att lokaliseringstillstånd beviljats kan också väljas (4) en regel om att sådant avtal skall vara ogiltigt. Både fastighetsägare/hyresvärd och hyresgäst skulle vid ogiltighet sakna rättsskydd, vilket måste bedömas vara en tillräckligt verksam påföljd för att bestämmelserna inte medvetet kringgås. Utredningen utgår från att information om den regionalpolitis- ka tillståndspliktens innebörd och konsekvenser kommer att spridas på ett effektivt sätt och att hyresavtal endast i undantagsfall skulle komma att slutas utan att parterna känner till reglerna om lokaliseringstillstånd. Det måste emellertid från rättslig synpunkt, även i detta alternativ krävas att någon myndighet kontrollerar efterlevnaden, vid behov beivrar brister i tillämpningen och i förekommande fall för talan om ogiltighetsför- klaring vid domstol.

När det därefter gäller förvärv av äganderätt till lokaler kan som ovan redovisats också fordras lokaliseringstillstånd för att avtal skall vara giltigt, dvs för att lagfart skall beviljas eller tomträttsavtal inskrivas. Inskrivningsmyndigheten saknar emellertid, enligt nu gällande regler, praktiska möjligheter att fullgöra denna kontrolluppgift, eftersom köpe- handlingarna normalt inte innehåller uppgift om vad den nye ägaren avser att använda lokalerna till. Det kan som regel först i efterhand komma att visa sig att överlåtelsen inte är giltig. Under tiden har ”förvärvaren” sannolikt vidtagit en rad praktiska och rättsliga åtgärder, t ex installerat maskiner eller upplåtit panträtt och andra rättigheter i fastigheten. Även med dessa sanktionsregler måste klargöras vem som skall föra talan om ogiltigheten, när parterna är passiva och lagfarten bör undanröjas. Ett annat problem är att förvärv av äganderätt till lokaler kan ske utan att dispositionerna registreras av inskrivningsmyndigheten eller av annat officiellt organ. Det gäller bl a överlåtelse/upplåtelse av anläggnings- arrende avseende den tomtmark byggnaden är uppförd på, förändringari ägandet genom fastighetsregler samt övertagande av företag genom aktieförvärv.

Sanktionsbestämmelser som innebär att förvärvet eller nyttjanderätts- avtalet är ogiltigt medför alltså flera problem. De begränsade möjligheter- na att utnyttja lagfartsförfarandet vid kontrollen av tillämpningen innebär att en särskild påföljd måste införas i lokaliseringslagstiftningen för ändringar i ägandet som sker utan att lokaliseringstillstånd beviljats.

Utredningen bedömer det möjligt att lokaliseringsorganet genom en övervakning enligt den i avsnitt 10.3.1 skisserade modellen skall kunna följa tillämpningen på ett tillfredsställande sätt och att det skall vara

möjligt att skapa effektiva sanktionsbestämmelser som medverkar till att reglerna inte medvetet kringgås. Ett praktiskt problem av betydelse för de regionalpolitiska resultaten är att kontrollen som regel inte kan ske förrän förhandlingarna slutförts och — sannolikt i de flesta fall — lokalerna också tagits i anspråk. Detta begränsar i praktiken utrymmet för lokaliseringsorganets agerande. Den begränsningen gäller emellertid samtliga kontroll- och sanktionssystem. En effektiv tillämpning av tillståndsplikten förutsätter olika slag av kontaktskapande åtgärder. Oavsett vilka sanktionsbestämmelser som väljs — praktiska skäl och kravet på likformighet får avgöra den slutliga utformningen — har de betydelse för effektiviteten i kontrollen av tillämpningen och för resulta- ten av lokaliseringsorganets uppsökande kontaktarbete.

10.4. Tillståndsgivningens yttre ram

10.4.1. Principer

Utredningen anser att det finns behov av och förutsättningar för en regionalpolitisk påverkan genom en tillståndsgivning i restriktivt syfte. Frågan är vilken form av rättslig reglering som bör utnyttjas för tillståndsgivningen. Som ovan redovisats finns redan i lagen om byggnads- tillstånd ett tillståndskrav som genom komplettering av regeringens tillämpningsförordning skulle kunna utsträckas till att omfatta även industrin. Byggnadstillståndsgivningen skall möjliggöra en regional och sektoriell styrning av byggnadsåtgärderna men är framför allt ett in— strument för tidsanpassning av investeringsverksamheten. Den har som konjunktur— och säsongsregulator ett annat syfte än en regionalpolitisk lagstiftning och omfattar inte lokalåtgärder genom förvärv av äganderätt eller förhyrning.

Ställningstagandena i byggnadstillståndsärendena förutsätter inte be- dömningar i alla enskilda fall med samma vida innehåll som de regionalpolitiska. Till detta skall läggas att motiven för temporära undantag — antingen de sker med utgångspunkt från regioner, sektorer eller storlek — skulle komma att variera för de båda tillståndsplikterna. Detta bidrar till att försvåra utnyttjandet av en gemensam lagstiftning. En annan sak är att det kan fordras en administrativ samordning i prövningen av vissa ärenden enligt de båda regelsystemen, bl a så att en onödigt lång handläggningstid skall kunna förhindras. Utredningen återkommer till detta krav nedan i sitt förslag till organisatoriska lösningar.

Utredningen har efter jämförelser av förutsättningar och effekter med utgångspunkt från svenska och utländska erfarenheter funnit fördelar med en regionalpolitisk tillståndsprövning i former som nära överens— stämmer med de regler som nu gäller för etablering och utbyggnad av viss miljöstörande verksamhet. Genom att kontinuerligt pröva vilka regioner och ändamål som skall omfattas av tillståndsplikten, sorterarltillstånds- myndigheten ut projekt som inte behöver belasta handläggningsorganisa-

tionen och sådana som det i stället är av intresse att få diskutera. Det är som redovisats inte nödvändigt att alla etablerings- och utbyggnads- projekt granskas regionalpolitiskt. Genom att ange tex vilka lokalända- mål som är tillståndspliktiga kan statsmakterna peka ut de yttre gränserna. Lokaliseringsorganens slutliga urval anpassas däremot efter en rad aktuella förhållanden — praktisk handläggningskapacitet, behovet av information och bedömningen av möjligheterna att nå resultat. Fort- löpande ändringar i urvalet ger den flexibilitet, med anpassning bl a efter konjunkturförhållanden, strukturella förskjutningar och bestämda regio- nala behov, som ovan diskuterats.

Bygglagutredningen har enligt sina direktiv haft till uppgift att pröva om den provisoriska lagbestämmelsen i 136 3 & byggnadslagen om lokali- sering av viss miljöstörande verksamhet skulle kunna ersättas av en sär- skild lagstiftning. Skäl finns uppenbarligen för en övergripande lag om- fattande flera olika slag av bestämmelser som skulle reglera lokalisering och utbyggnad av produktionsanläggningar, bl a även den regionalpoli- tiska tillståndsprövningen. Bygglagutredningen har emellertid inte före- slagit någon samordnad lagstiftning. Bygglagutredningen har framhållit att en bestämmelse av den huvudsakliga uppbyggnad och omfattning som nu finns i 136 a 5 är ett lämpligt hjälpmedel för att åstadkomma en styr- ning enligt den fysiska riksplaneringens intentioner och att bestämmelsen bör ingå i en blivande planlagstiftning avsedd att ersätta den nuvarande byggnadslagen1 . Styrmedelsutredningen föreslår från dessa utgångspunkter att den re- gionalpolitiska tillståndsprövningen intas i en särskild lagstiftning. Denna bör underordnas 136 a & byggnadslagen, vilket innebär att etablering/ut- byggnad i ärenden som avgörs av regeringen, som utredningen framhållit, inte skall prövas enligt den regionalpolitiska lagstiftningen. Lokaliserings- organet föreslås regelbundet yttra sig i dessa ärenden. Lagen om lokalise- ringstillstånd skall däremot enligt utredningens bedömning vara sidoord- nad övrig lagstiftning som reglerar särskilda utbyggnads- och etablerings- villkor, t ex byggnadslagen i övrigt, vattenlagen, miljöskyddslagen, natur- vårdslagen och väglagen. Prövning föreslås alltså ske parallellt enligt olika lagar. Beslutsordningen bör utformas så att underlaget för granskningen enligt olika tillståndskrav så långt möjligt kan vara detsamma. Den lagstiftning som reglerar tillståndsprövningen bör, liksom de nuva- rande samrådsbestämmelserna, bestå av två delar: (1) en lag som anger huvuddragen i tillståndsplikten och ger regeringen möjligheter att utfärda (2) tillämpningsföreskrifter som fordras för att statsmakternas inten- tioner när det gäller en starkare regionalpolitisk påverkan skall realiseras. En förändrad inriktning av regionalpolitiken med ökat utrymme för administrativ påverkan kräver en successiv anpassning av verksamheten till erfarenheterna av den praktiska handläggningen. Det är från den synpunkten angeläget att tillämpningen inte från början binds upp genom alltför rigorösa lagbestämmelser. Regeringen bör ha möjligheter att i en

' Bygglagutredningen, Markanvändning och byggande, Principer för lagstiftning (SOU 1974:21).

tillämpningsförordning reglera olika detaljer, bl a vilka lokaländamål som skall vara tillståndspliktiga. Lokaliseringsmyndigheten bör därutöver kunna utfärda särskilda anvisningar för tillståndsprövningen utan att dessa regle- ras i tillämpningsförordningen. Utredningen föreslår bl a att temporärt verkande undantag från tillståndskravet skall kunna göras av lokaliserings- organet utan revidering i tillämpningsföreskrifterna.

Utredningen redovisar i anslutning till sammanfattningen, sid 00, för— slag till lag om lokaliseringstillstånd samt förslag till förordning med tillämpningsbestämmelser. Utredningen har inte tagit ställning när det gäller sanktionsbestämmelsemas utformning vid förvärv av ägande-, hyres- eller nyttjanderätt och det föreliggande lagförslaget saknar på den punkten påföljdsregler. Specialmotivering och kommentarer till den före- slagna lagen om lokaliseringstillstånd redovisas nedan i avsnitt 10.4.2. Tillämpningen behandlas vidare i avsnitt 10.8 — tillsammans med en redogörelse för konsekvenserna av utredningens förslag till regionalpo- litisk påverkan.

10.4.2. Specialmotivering till utredningens författningsförslag 1 %

Utredningen föreslår att uppförande, tillbyggnad eller ändring av lokaler — åtgärder som kräver byggnadslov — skall omfattas av lagen om lokaliseringstillstånd. För att även utnyttjande av redan befintliga lokaler skall kunna påverkas bör i lagen anges att den som förvärvar ägande-, nyttjande- eller hyresrätt skall söka tillstånd. Med förvärv av äganderätt avses i det här sammanhanget övertagande genom köp, byte eller gåva samt förändring i dispositionsrätten genom förvärv av aktier i bolag vars tillgångar bl a är lokaler eller nyttjanderätt till lokaler. Tillståndsplikten bör också gälla isamband med apportemission vid bildande av aktiebolag eller vid utökning av aktiekapital, om dessa åtgärder innebär att disposition av lokaler som utgör apportegendom kommer att förändras.

Tillståndskravet är generellt, dvs omfattar åtgärder som vidtas i hela landet och för samtliga verksamheter, dvs enskilda och statliga företag, föreningar och organisationer samt statliga myndigheter och enskilda personer. Tillståndsprövningens omfattning bör emellertid, som ovan understrukits, anpassas efter förutsättningar som varierar både regionalt och efter investeringens ändamål. En betydande flexibilitet itiden torde också vara nödvändig. Inskränkningar i tillståndspliktens omfattning föreslås i övrigt komma att ske genom ett antal undantag men bör därutöver inte bindas upp i lagen, utan avgöras av regeringen genom särskilda tillämpningsföreskrifter med utgångspunkt från den regional- ekonomiska utvecklingens och den regionalpolitiska målsättningens krav.

För att lagens tillämpning skall kunna kontrolleras bör föreskrivas att byggnadsåtgärd som omfattas av förordnandet i lagen inte får påbörjas förrän lokaliseringstillstånd erhållits. Det innebär att byggnadslov enligt

byggnadsstadgan inte skall lämnas förrän tillstånd beviljats.

När det gäller överlåtelse/upplåtelse av hyresrätt, upplåtelse av annan nyttjanderätt samt förvärv av äganderätt till lokaler saknas inom gällande lagstiftning motsvarande påföljdsbestämmelser. Författningsförslaget kompletteras lämpligen med en sanktionsregel för dessa typer av lokal- dispositioner.

25

I lagen bör anges i vilka situationer tillståndsplikten, oavsett den sektoriella och geografiska tillämpningens innehåll, inte skall gälla, tex för åtgärd som uteslutande syftar till rationalisering av verksamheten eller förbättring av den interna arbetsmiljön samt vissa lokalåtgärder — en- skilda och statliga — som prövas av regeringen enligt andra grunder än den regionalpolitiska lagstiftningen. Till förteckningen över de generella undantagen bör fogas en möjlighet för regeringen att i tillämpningsföre— skrifter göra ytterligare undantag från tillståndskravet.

3å

Det är nödvändigt att lokaliseringsmyndigheten kommer in i planerings- arbetet vid en sådan tidpunkt att företagens planer kan påverkas. Det skulle vara angeläget att kunna finna en formel som i olika planerings- situationer anger när ansökan (senast) skall inges. Det torde emellertid saknas möjligheter att i lagen genom en generell precisering bestämma tidpunkten så att tillämpningen kan kontrolleras och bestämmelserna får därför begränsas till att ansökan skall göras så snart det kan ske. En sådan tidsbestämning innebär att företaget, när ansökan lämnas, bör ha en relativt bestämd uppfattning om vad den planerade utbyggnaden/ etableringen skall omfatta. Däremot är det inte nödvändigt att företaget slutligt valt lokaliseringsort. Det är tvärtom angeläget att så inte har skett. Flertalet företag kommer sannolikt att sträva efter att anmäla etable- ringen eller utbyggnaden i så god tid att den inte onödigt fördröjs med anledning av tillståndsprövningen.

En aktiv information om tillståndspliktens omfattning, en intensiv uppsökande verksamhet och en samordning mellan tillstånds- och stimulansåtgärderna bör i många fall kunna ge lokaliseringsmyndigheten möjligheter att diskutera företagens planer även på det förberedande stadiet.

Rådgivning och information är som framhållits ovan i kapitel 9 det centrala i tillståndsprövningen. Det bör i lagen anges att lokaliserings- myndigheten skall ta upp överläggningar i lokaliseringsfrågan med företaget. Inget ärende skall med andra ord kunna avgöras förrän företaget haft tillfälle att få information om förutsättningarna på alternativa orter, bl a om möjligheterna till regionalpolitiskt stöd. Även om lokaliseringsmyndigheten bedömer förutsättningarna och behovet att förlägga den i ansökan aktuella etableringen/utbyggnaden till annan ort som begränsade, bör överläggningar äga rum med företaget. Den informa-

tion som lämnas kan vara av betydelse för företagets ställningstaganden när möjligheterna till framtida utvidgningar av produktionen skall be- dömas. Samtidigt får lokaliseringsmyndigheten del av aktuella bransch- kunskaper som kan vara av betydelse i det uppsökande arbetet.

4ä

Företag som ej vinner bifall på sin ansökan om lokaliseringstillstånd skall kunna anföra besvär hos regeringen.

55

Behandlingen av tillståndsärendena förutsätter att handläggare i lokali- seringsorganet, länsstyrelser, företagareföreningar etc får tillgång till en detaljerad information om planerade förändringar i företagen. Lagen föreslås därför innehålla bestämmelser om tystnadsplikt för den som får del av uppgifter om företagens planerade framtida utveckling.

10.4.3. Sekretessfrågor

Lokaliseringsmyndigheten behöver för att kunna handlägga tillstånds- ärendena en relativt detaljerad information om planerade etableringar och utbyggnader, bl a uppgifter om åtgärdernas storlek, syfte och förläggning i tiden. Förändringar i produktionens inriktning och omfatt- ning som kan bli ett resultat av dessa åtgärder påverkar ofta konkurrens- förhållandena. Skall företagen kunna agera med erforderlig öppenhet är det nödvändigt att uppgifter som fordras för handläggningen skyddas av sekretessregler och att föreskrifter ges om tystnadsplikt för den som handlägger tillståndsärenden.

Sekretessbestämmelserna bör omfatta uppgifter som lämnas av före- tagen i ansökan om tillstånd samt protokoll som lokaliseringsmyndig- heten upprättar vid överläggningar om företagens förutsättningar att förlägga verksamheten till olika orter. Kungl Maj :t har för det nuvarande samrådsförfarandet med stöd av lagen (l973z249) om inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar i civilförvaltningens sekretess- kungörelse (1970:728) meddelat sekretessregler som enligt hittillsvarande erfarenheter tillgodosett de krav som bör ställas. Utredningen föreslår att de nuvarande tillämpningsföreskriftema om sekretess för handlingar i ärenden om lokaliseringssamråd ändras till att omfatta handlingar som utgör underlag för lokaliseringsmyndighetens prövning av ansökan om lokaliseringstillståndl .

Föreskrifter om tystnadsplikt för den som handlägger tillståndsärende bör, som redovisats i avsnitt 10.4.2, intas i lagen om lokaliseringstill- stånd.

1 Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970249) har iutkast till Lag om allmänna handlingar (1974-03—01) föreslagit att dessa tillämpningsföre- skrifter skall upptas i lagstiftningen i oförändrad form.

10.5. Den regionalpolitiska verksamhetens organisation

10.5.1. Principer och allmänna krav

En regionalpolitisk tillståndsprövning kräver ett omfattande administra- tivt arbete. Även om gränsen för tillståndsplikten räknat efter lokalytans storlek skulle höjas jämfört med vad som gäller för lokaliseringssamrådet, kommer tillståndsgivningen under vissa perioder att bli mer arbets- krävande än samrådet — i den omfattning det bedrevs fram till juli 1974. För en sådan utveckling talar dels den omständigheten att antalet berörda regioner enligt utredningens förslag till principer för tillståndsavgräns- ningen blir väsentligt utvidgat, dels att en tillståndsprövning, som i många fall skulle ge lokaliseringsorganet ett avgörande inflytande när det gäller valet av lokaliseringsort, fordrar mer ingående diskussioner och överväg- anden än som förutsätts ske inom lokaliseringssamrådets ram.

Utredningen anser det vara väsentligt för effektiviteten att tillstånds- prövningen inte blir isolerad från handläggningen av andra regionalpolitis- ka ärenden. Tillståndsprövningen skall vara en integrerad del av en utvidgad information och rådgivning. En samordning i det administrativa arbetet mellan olika former av statlig tillstånds- och stödgivning skall vidare kunna ske. Det är också nödvändigt att principerna för tillstånds- prövningens tillämpning överensstämmer med riktlinjerna för den regio- nala fördelningen av samhällsservicens utbyggnad. Som utredningen redovisat i kapitel 7 och 8 sker en omfattande regionalpolitisk påverkan när det gäller samhällsinvesteringarnas fördelning. Dessa ambitioner att styra serviceutbudets lokalisering har genom 1972 års regionalpolitiska beslut blivit mer utförligt preciserade än tidigare.

Informations- och kontaktarbetet i den regionalpolitiska verksamheten — den senare omfattande både stödåtgärder och samordning av samhälls- servicens utbyggnad —— kräver enligt utredningens bedömning större resurser än som för närvarande står till lokaliseringsorganens förfogande. En tillståndsprövning förutsätter utökad rådgivning till företagen om alternativa lokaliseringsorter och olika stödmöjligheter. En effektivare samordning mellan stödorganen och de för olika servicefunktioner ansvariga myndigheterna blir vidare nödvändig, om företag, som efter förhandlingar inom tillståndsprövningens ram väljer annan lokaliserings- ort än den ursprungliga, skall få gjorda utfästelser när det gäller finansiellt stöd och samhällelig service infriade. En utökad analys och information fordras också inom samhällssektorn för att olika offentliga organ skall ha det underlag som fordras för att kunna bedöma nya och ändrade samhällsåtgärders regionala konsekvenser. Sådana bedömningar måste baseras på sektorsövergripande avvägningar. Det måste, om kraven på en effektiv resursfördelning skall tillgodoses, finnas ett operativt regional- politiskt organ på central nivå som har möjligheter att göra övergripande bedömningar och i samordningssyfte ta initiativ till nödvändiga plane- ringsåtgärder.

Det är enligt utredningens bedömning nödvändigt att dessa praktiska samordningssträvanden innefattar även de regionala statliga organen och

kommunerna. På det regionala och lokala planet finns de detaljkunskaper som kan vara avgörande för rationella ställningstaganden i de enskilda lokaliseringsfallen. Det fordras som regel också en rad olika åtaganden inom länsorganens och kommunernas kompetensområden, när planerade etableringar och utbyggnader skall realiseras.

Utredningen har ovan pekat på behovet av en samordning mellan stödbeviljande och tillståndsgivande funktioner i ställningstaganden när det gäller enskilda etablerings— och utbyggnadsärenden. Det ligger nära till hands att organisatoriskt överväga en gemensam handläggning av dessa stöd- och tillståndsärenden. Genom ett statligt organ med ansvar för båda funktionerna skulle handläggningsproceduren förenklas, vilket skulle reducera behovet av administrativa insatser — för samhällsorganen och för företagen. De stimulerande åtgärderna består emellertid av flera stödformer]. Även om det regionalpolitiska stödet är det centrala stimulansmedlet och ansvaret för dessa stödärenden skulle läggas hos det organ som handlägger tillståndsärendena skulle denna lokaliseringsmyn- dighet fånga in en begränsad del av stödverksamheten. Till detta skall läggas att intresset för det uppsökande kontaktarbetet, speciellt i det känsliga initialskedet, sannolikt riskerar att dämpas om informations— och kontaktorganet också skall svara för beslut istödärenden och därmed på ett tidigt stadium har att klargöra och ta ställning till företagens ekonomiska förutsättningar.

Utredningen söker nedan iavsnitten 1052—1055 med utgångspunkt från de principiella fordringarna att göra en avvägning mellan de redovisade kraven på en organisation för den regionalpolitiska verksam- heten. Utredningen diskuterar närmast fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika organ och återkommer därmed till frågan om samordningen av stödverksamheten och tillståndsgivningen.

10.5.2. De regionalpolitiska arbetsuppgifternas fördelning mellan olika organ

Handläggningen av regionalpolitiska ärenden och bedömningar i regionala frågor av samordningskaraktär sker för närvarande, som framgår av följande sammanställning, inom en rad organ på central nivå.

Utredningen utgår i sina bedömningar när det gäller den regional— politiska verksamhetens organisation från att fördelningen av ansvaret mellan olika organ när det gäller flertalet former av planering och statlig stödgivning samt tillståndsprövning skall vara oförändrad. Det gäller t ex byggnadstillståndsgivningen, den fysiska riksplaneringen, granskningen av

1 Frågan om ett sammanförande av handläggningen av flera former av statligt fi- nansiellt företagsstöd prövades under år 1973 med anledning av kommerskollegie- utredningens bctänkande, Näringspolitiken — ny verksorganisation (SOU 1971 :69). Utredningens förslag till ett samlat centralt huvudmannaskap för en rad olika stöd- former, omfattande bl a det regionalpolitiska stödet, resulterade inte i några åtgär- der från statsmakternas sida (prop l973z4l, NU 1973154, rskr l973z225).

Organ Ärende, ärendegrupp

Arbetsmarknadsstyrelsen

F raktbidragsnämnden Statens industriverk

Statens planverk Expertgruppen för regional utrednings- verksamhet (ERU)

Statsdepartementen:

El Arbetsmarknads- departementet

El Bostadsdepartementet

El F inansdepartementet

El Kommunikationsdepartementet

Regionalpolitiskt stöd Information och rådgivning Lokaliseringssamråd Byggnadstillståndsärenden Regionalt transportstöd

Industrilånegarantier Branschfrämjande åtgärder Regional företagsservice (företagareföreningarna) Fysisk riksplanering Utredning, forskning

Regionalpolitiskt stöd (ärenden av större vikt) Industrilånegarantier (ärenden av större vikt) Länsplanering Fysisk riksplanering Ärenden om tillstånd för etablering/utbyggnad enligt byggnadslagen 136 a &

Byggnadstillståndsärenden (ärenden av större vikt) Ianspråktagande av in- vesteringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte Investeringar i trafikanläggningar Regional trafikplanering

etableringar/utbyggnader av viss miljöstörande verksamhet, investerings- fondsärendena, beviljandet av industrigarantilån och de branschfrämjande

åtgärderna.

De ansvarsområden vars organisatoriska ställning det därmed återstår

att diskutera är

El Regionalpolitiskt stöd; Information och rådgivning;

Regionalpolitisk tillståndsgivning;

Cl Regionalt transportstöd;

El Länsplanering (riktlinjer, central utvärdering);

Utredning, forskning.

Det vore somutredningen framhållit angeläget att kunna ge ansvaret för ansvaret för hela den redovisade regionalpolitiska verksamheten till ett organ — alternativt skapa ett organ som får detta samlade ansvar. En

sådan lösning skulle ge organet auktoritet och förmåga att operera inom alla de centrala delarna av det regionalpolitiska fältet: stödgivningen, handläggningen av tillståndsärenden, informations— och rådgivnings- arbetet samt utrednings— och forskningsverksamheten, bl a utformningen av riktlinjer för länsplaneringsarbetet och sammanställning av resultaten. Arbetsuppgifterna är emellertid av väsentligt olikartad karaktär, vilket re- ducerar fördelarna av att ansvaret hålls samman inom ett organ. Det finns emellertid också principiella skäl som talar mot en sådan organisation. Handläggningen av stöd- och tillståndsärenden samt information och råd- givning innebär i huvudsak tillämpning av riktlinjer och föreskrifter som statsmakterna beslutat inom det regionalpolitiska programmets ram. Ut- formningen av dessa riktlinjer och föreskrifter är en uppgift för de poli- tiskt ansvariga organen. Länsplaneringens resultat utgör en del av under- laget för programarbetet. Utrednings- och forskningsverksamheten syf- tar bl a till att utveckla metoder som ger de regionalpolitiska organen möjligheter att utvärdera resultaten av regionalpolitiken i dess helhet och i detaljerna. Denna utvärdering bör utföras vid sidan om den operativa regionalpolitiska verksamheten.

Från dessa utgångspunkter bedömer utredningen det angeläget att länsplaneringsarbetet också i fortsättningen initieras och hålls samman inom regeringens kansli och att utvecklingen av metoder för utvärdering av resultaten och för utveckling av analysen när det gäller de komplicera- de regionalekonomiska sambanden huvudsakligen sker inom en särskild expertgrupp i samma former som hittills. De återstående regionalpolitiska arbetsuppgifterna är samtliga av operativ natur. Av dessa intar handlägg- ningen av ärenden om regionalt transportstöd en särställning. Transport- stödet är som redovisats i kapitel 9 en generellt verkande stödform. Reglerna är väl preciserade och lämnar inte i de enskilda fallen något utrymme för regionalpolitiska ställningstaganden. Det måste bli en fråga om praktisk samordning, tex i det redovisningstekniska arbetet, om handläggningen av transportstödsärendena skall kombineras med behand- lingen av övriga stödärenden eller inte. Utredningen har ansett det ligga utanför ramen för uppdraget att överväga dessa samordningsmöjligheter.

När det sedan gäller det regionalpolitiska stödet, kontaktarbetet och den föreslagna tillståndsgivningen finns det skäl som talar för å ena sidan att verksamheten skall hållas ihop och å andra sidan att stödgivningen sker inom ett organ samt information, rådgivning och tillståndsprövning inom ett annat organ. En förutsättning för den senare lösningen är att handläggningen av ärendena kan samordnas effektivt. Det skall i det här sammanhanget observeras att flertalet utbyggnader och en stor del av etableringarna aktualiserade i ärenden om regionalpolitiskt stöd med de undantag utredningen föreslagit sannolikt inte skulle fordra lokaliserings- tillstånd. Omvänt skulle den väsentligaste delen av de utbyggnader/ etableringar som aktualiseras i tillståndsärendena sannolikt inte komma att finansieras med statligt regionalpolitiskt stöd.

Det skall framhållas att en väsentlig del av antalet stödärenden om- fattar mindre utbyggnader av företag som tidigare erhållit statligt regio- nalpolitiskt stöd. Valet av lokaliseringsort är i sådana fall sällan en kon-

troversiell fråga. Handläggningen av dessa ärenden sätter sin prägel på stödverksamheten, som genom beslutens ekonomiska innebörd samt kra- vet på uppföljning och effektiv kontroll är arbetskrävande. Elasticiteten och handlingsfriheten för informationen, rådgivningen och tillståndspröv- ningen kan reduceras om samtliga funktioner hålls samman inom ett or- gan. Utredningen har ovan i avsnitt 10.5.1 pekat på riskerna för att det viktiga uppsökande kontaktarbetet hämmas om det ansvariga organet också beslutar i stödärenden och för olika företag redan på ett tidigt sta- dium i diskussionen skall söka bedöma och ta ställning till de ekonomiska förutsättningarna för etablering/expansion. Ett självständigt verkande in- formations- och kontaktorgan har förmåga att agera med större fantasi än ett organ med kombinerade stöd-, tillstånds- och informationsuppgifter, — bl a också därför att det kan spela över hela fältet av regionalpolitiskt utnyttjade åtgärder.

Utredningen övergår i nästa avsnitt till att diskutera valet av handläggningsorgan för tillståndsgivning, information och samordning inom den regionalpolitiska verksamheten.

10. 5.3 Val av handläggningsorgan

Ett realiserande av den regionalpolitiska målsättningen förutsätter enligt utredningens bedömning ett centralt organ som med auktoritet kan hävda regionalpolitiska intressen. Det behövs ett sektorsövergripande organ som har kompetens och resurser att göra samlade bedömningar, väga olika sektorers behov mot varandra och att ta initiativ till planerings- och fördelningsåtgärder som påverkar den regionala utvecklingen. Förut- sättningar finns nu genom utredningens förslag till tillståndsprövning vid etablering/expansion att ge ett centralt regionalpolitiskt organ den auktoritet som effektiviteten i verksamheten fordrar.

Frågan är i nästa steg vilket av följande tre organisationsalternativ som mest effektivt tillgodoser kraven på överblick samt initiativ- och samordningsförmåga eller av andra skäl har de flesta fördelarna:

(l) Handläggningen sker inom något av statsdepartementen; (2) Handläggningen sker inom något av de för handläggningen av vissa regionalpolitiska frågor ansvariga centrala ämbetsverken; (3) Ett helt nytt organ inrättas.

Utredningen drar först den slutsatsen att tillståndsgivningen — och beslut inom övriga funktioner i den regionalpolitiska verksamheten som skall knytas till prövningen — av principiella och praktiska skäl inte (annat än avgöranden i ärenden av större vikt) bör ske på departementsnivå. Förläggandet av en omfattande operativ verksamhet till något av statsdepartementen skulle strida mot gällande principer för fördelningen av uppgifter inom central svensk statsförvaltning.

Går man sedan till de i översikten på sid 518 redovisade centrala ämbetsverken faller två organ redan i en första bedömning utanför ramen: Tyngdpunkten i planverkets verksamhet ligger på ärenden som inte kräver de ingående bedömningar av den regionala utvecklingen som

en regionalpolitisk tillståndsprövning skulle fordra. Industriverket har genom det finansiella stöd som verket beslutar om samt genom sina branschutredningar och kontakter med företagareföreningarna en betydligt vidare överblick — men endast för industrins del. Som utredningen ovan föreslagit skulle verksamheter inom en rad andra näringsgrenar också komma att omfattas av tillståndskravet.

Arbetsmarknadsstyrelsen är därmed det enda organ bland de i översikten redovisade som har en tillfredsställande överblick över näringslivets utveckling, som kan ge en allsidig information och som förfogar över möjligheter att genom olika medel påverka samtliga näringsgrenars utveckling. För närvarande svarar arbetsmarknadsstyrelsen också för viktiga verkställighetsfunktioner inom den regionalpolitiska stödverksamheten på central nivå. Handläggningen av ärenden om lokaliseringssamråd, som avgörs inom den av Kungl Maj:t utsedda lokaliseringsdelegationen, har förlagts till arbetsmarknadsstyrelsens loka- liseringsenhet. Arbetsmarknadsstyrelsens chef är ordförande i delega- tionen.

Arbetsmarknadsstyrelsens ställning som centralt lokaliseringspolitiskt organ slogs fast redani 1952 års riksdagsbeslut. Arbetsmarknadsstyrelsen skulle sammanställa data om den regionala närings- och bebyggelse- strukturen som underlag för ställningstaganden i lokaliseringsfrågor. Som utredningen redovisat i avsnitt 8.3 ovan utnyttjades byggnadsregleringen — ärendena handlades inom arbetsmarknadsstyrelsen — för en lokaliserings- politisk påverkan fram till år 1959. När beredskapsarbetena och investe- ringsfondsmedlen år 1963 började brukas ilokaliseringspolitiska syften utvidgades arbetsmarknadsstyrelsens befogenheter. Beslut om statligt lokaliseringsstöd skulle fr o m är 1965 fattas av arbetsmarknadsstyrelsen, som också fick ansvaret för det administrativa arbetet i samband med lokaliseringssamrådet år 1971. Verkets ställning som samordnande organ när det gäller regional utvecklingsplanering förändrades dock, som framgår av redovisningen i kapitel 8, genom 1964 års lokaliseringspoli- tiska beslut. En del av dessa uppgifter flyttades till länsstyrelserna, medan central samordning skulle ske inom Kungl Maj:ts kansli (inrikesdeparte- mentet).

Som utredningen tidigare understrukit förutsätter en effektiv organisa- tion av det regionalpolitiska arbetet att ett centralt organ ges ansvar och befogenheter att verka inom hela det regionalpolitiska fältet. Det organ som får till uppgift att svara för dessa uppgifter bör enligt utredningens bedömning

(1) Ha en inre organisatorisk struktur som gör det möjligt för organet att med kraft engagera sig i de regionalpolitiska frågorna; (2) Stå fritt från sektorsbedömningar som influerat ställningstaganden; (3) Ha flexibla personalresurser. Det ligger i sakens natur att ett nytt regionalpolitiskt organ, i form av en nämnd sammansatt av representanter för regionala och centrala intres- sen och med ett kansli av begränsade dimensioner, tillgodoser de två förs- ta kraven: Blir den regionalpolitiska tillståndsprövningen och bevak-

ningen av de regionala frågornas handläggning i den statliga förvaltningen det nya organets enda uppgift finns det givetvis ingenting i verksamheten som konkurrerar om ledningens engagemang och uppmärksamhet. Det kommer därmed inte heller att finnas behov av några sektorsövervägan— den som influerar ställningstagandena på ett för överblicken och helhets- bedömningen otillfredsställande sätt. Ett självständigt regionalpolitiskt organ kan däremot inte — med de uppgifter som diskuterats ovan i försla- get — erhålla så omfattande personalresurser att kravet på organisatorisk flexibilitet tillgodoses.

För arbetsmarknadsstyrelsen som centralt regionalpolitiskt organ är resultaten av bedömningarna omvända: Verket har stor personalorgani- sation — centralt och regionalt. Den i alla lägen krävande arbetsmark- nadspolitiken är emellertid och kommer att vara arbetsmark- nadsstyrelsens huvuduppgift. Det innebär enligt utredningens bedömning dels att verksledningen i sitt arbete som regel tvingas prioritera arbetsuppgifter med direkt anknytning till arbetsmarknadspolitiken, dels att rent arbetsmarknadspolitiska motiv och hänsyn ivarje läge riskerar att ta överhanden i förhållande till resultaten av andra sektorsvärderingar och av de övergripande bedömningarna. Det kan i olika situationer uppstå konflikter mellan den renodlat arbetsmarknadspolitiska bedöm- ningens fordringar och kraven på långsiktigt verkande regionalpolitiska åtgärder.

Arbetsmarknadsbedömningen är väsentlig i de regionalpolitiska över- vägandena. Arbetsmarknadsstyrelsen har av det skälet och med hänsyn till de beslutade åtgärdernas försökskaraktär blivit ansvarigt handlägg- ningsorgan för flertalet delar av den regionalpolitiska verksamheten, framförallt stödgivningen. Utredningen anser emellertid från redovisade utgångspunkter att övervägande skäl talar för ett nytt självständigt regionalpolitiskt organ. Enligt utredningens bedömning är försöksskedet i svensk regionalpolitik förbi och tiden nu mogen för en permanent organisatorisk lösning. Endast ett självständigt verkande organ kan effektivt samordna olika synpunkter till en enhetlig bedömning och i den operativa verksamheten sammanjämka sektorsvisa ställningstaganden. En sådan samordning på beredande och verkställande nivå är en förutsätt- ning för att det regionalpolitiska handlandet skall ge det utbyte som den regionalpolitiska målsättningen fordrar. Den utvidgning av informations- och rådgivningsfunktionen som en tillståndsprövning kommer att ställa krav på och de grundliga bedömningar med sammanvägning av olika synpunkter som tillståndsplikten kommer att fordra accentuerar behovet av ett fristående handläggningsorgan.

Som utredningen framhållit är det inget krav att handläggning av stödärenden samt tillståndsprövning, information, rådgivning och sam— ordning av sektorsövergripande bedömningar sker inom ett enda organ. Tvärtom finns det, som redovisats, skäl som talar för att dessa ansvarsom- råden hålls isär. Utredningen föreslår från dessa utgångspunkter att handläggningen av ärendena om regionalpolitiskt stöd skall ligga kvar inom arbetsmarknadsstyrelsen och inte överföras till det föreslagna nya organet.

1 0.5.4 Handläggningsorganets arbetsuppgifter

Det av utredningen föreslagna regionalpolitiska organet föreslås få till uppgift att

Cl Handlägga tillstän dsärenden; D Svara för information och rådgivning i lokaliserings- och regional- politiska frågor till företag, organisationer och statliga myndigheter;

El Sammanställa data om lokaliserings- och expansionsförutsättningarna i olika regioner samt om branschutvecklingen som underlag för ställ- ningstaganden i regionalpolitiska frågor;

Cl Avge yttranden över ansökningar om statligt finansiellt stöd till in- vesteringar över fem milj kronor om dessa ej aktualiseras som tillståndsärende;

El Avge yttranden över utredningar och framställningar med regionalpoli- tiskt innehåll;

DTa initiativ till åtgärder inom olika statliga och kommunala myndig- heter med syfte att åstadkomma en vidareutveckling av det regional- politiska handlingsprogrammet;

Cl Samordna olika statliga myndigheters åtgärder som syftar till att för- verkliga den regionalpolitiska målsättningen.

Utredningens förslag innebär att handläggningsorganet skall svara för informations- och rådgivningsfunktionen i regionalpolitiken. Samman- ställningar av data om lokaliserings- och expansionsförutsättningarna i olika regioner och om utfallet av stödverksamheten sker nu på olika håll, bl a inom arbetsmarknadsdepartementets enhet för regional utveckling, arbetsmarknadsstyrelsens utredningsenhet och inom ERU. En del av de mer rutinbetonade utrednings- och utvärderingsuppgifterna bör kunna överföras från dessa enheter till det föreslagna regionalpolitiska organet.

Utredningen föreslår vidare att det regionalpolitiska organet skall yttra sig över ansökningar om statligt finansiellt stöd till investeringar över fem milj kronor, när dessa inte aktualiseras som ett tillståndsärende (t ex därför att etableringen/utbyggnaden ligger utanför det för tillfället gällande tillämpningsområdet). Sådana yttranden bör inhämtas för utbyggnader som sker med regionalpolitiskt stöd, industrigarantilån och ianspråktagande av investeringsfondsmedel i regionalpolitiskt syfte. Det nya organet föreslås slutligen delta i handläggningen av ärenden om lokalisering av miljöstörande verksamhet enligt l36aå byggnadslagen och i övrigt när det med hänsyn till förutsättningarna för prövningen av lokaliseringen enligt annan lagstiftning finns anledning att anlägga regio- nalpolitiska perspektiv.

Utredningens förslag till arbetsuppgifter innebär att det under regering- en skulle bildas ett centralt organ för den operativa samordningen mellan olika verksamheter och för initiativärenden inom hela det regionalpoli- tiska fältet. En sådan instans med övergripande uppgifter på det centrala verksplanet har saknats sedan arbetsmarknadsstyrelsens utrednings- och planeringsroll övertogs av Kungl Maj :t och länsstyrelserna år 1965.

Utredningen återkommer till frågan om samordning i beredningen av olika ärenden iavsnitten [0.5.6 och 10.5. 7.

10.5.5 De regionala och lokala organens roll i den regionalpolitiska verksamheten

De regionala och lokala organen bör, som utredningen ovan i flera sammanhang understrukit, ha ett betydande inflytande på den regional- politiska verksamheten på central nivå. Länsstyrelser och kommuner har redan nu, inom ramen för länsplaneringen, viktiga uppgifter när det gäller utformningen av regionalpolitikens innehåll. Länsstyrelserna och före- tagareföreningarna deltar i handläggningen av ärenden om regional- politiskt stöd. Företagens ansökningar inges i regel till länsstyrelsen i resp län som efter beredning — ofta i samråd med företagareföreningen _ överlämnar ansökningarna med yttrande till arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen anser det nödvändigt att de regionala och lokala organens roll i regionalpolitiken, som motvikt till en ökad effektivitet i regional- politiken på central nivå, kan förstärkas. Som ett led i dessa strävanden är det angeläget att länsstyrelserna och kommunerna tillförsäkras ett inflytande i det arbete som enligt utredningens förslag kommer att utföras inom det nya regionalpolitiska handläggningsorganet och i anslutning till dess verksamhet. Utredningen föreslår att länsstyrelserna med hänsyn till sin ställning som ledande statligt organ med ansvar för planeringsfrågor på regional nivå blir det centrala organets regionala instans. En sådan uppgift innebär att länsstyrelserna löpande skall förse det centrala regionalpolitiska organet med underlag för dess bedömningar i initiativ-, samordnings- och rådgivningsärenden. Effektivitet i det regionalpolitiska handlandet förutsätter ett omfattande och nära sam- arbete i olika praktiska frågor och ett kontinuerligt utbyte av bedöm- ningar och synpunkter mellan lokal, regional och central nivå.

De regionala organen bör emellertid också ha ett direkt inflytande på handläggningen av tillståndsärendena. Utredningen föreslår att det centrala regionalpolitiska organet skall ha ansvaret för tillståndspliktens tillämpning men att det i olika fall, när lokaliseringen till ett visst län har visat sig vara motiverad ur regionalpolitisk synpunkt men ortsvalet ännu är en öppen fråga, delegerar beslutanderätt till länsstyrelsen. De praktiska erfarenheterna får visa i vilken utsträckning dådan delegation kan ske och hur de regionala organens medverkan i beslutsprocessen skall utformas när lokaliseringen till ett bestämt län inte är en kontroversiell fråga men det centrala organet ändå önskar behålla beslutanderätten för egen del.

Utredningen vill i det sammanhanget understryka att det som en följd av det regionala inflytandet inte får bli en alltför långt utdragen berednings— och beslutsprocess, som försvårar möjligheterna för företagen att snabbt realisera etablerings- och expansionsplaner. Dessa och andra skäl talar för att handläggningsordningen inte skall vara densamma som för det nuvarande regionalpolitiska stödet, dvs att ärendet först prövas av länsstyrelsen, därefter av det centrala organet (arbetsmarknadsstyrelsen) och sist, i vissa fall, av regeringen. Det är en beslutsprocess som passar — och i flertalet fall kan vara nödvändig — för en stödform men som inte lika väl tillgodoser de krav på elasticitet i handläggningen man har skäl att ställa på en tillståndsgivning.

Utredningen föreslår att praktiska lösningar när det gäller kommunika- tion och samordning mellan det centrala handläggningsorganet och läns- styrelserna samt mellan länsstyrelserna och lokala organ, tex byggnads— nämnderna, utformas sedan erfarenheter vunnits av tillämpningen. En effektiv samordning, med möjligheter för regionala/lokala organ att vinna gehör för sina synpunkter, förutsätts kunna ske i de beredningsgrupper som diskuteras iföl/ande avsnitt.

10.5.6 Det regionalpolitiska organets sammansättning och arbetsformer

Sammansättning

Det nya regionalpolitiska organet måste, för att kunna agera med auktoritet, utformas så att alla viktigare intressen finns representerade. Det är nödvändigt att planerings- och verkställighetsorgan inom berörda delar av samhällssektorn samt fackliga och näringspolitiska organisationer och andra intressenter får ett inflytande på ställningstagandena i de loka— liseringsfrågor som skall behandlas. Samtidigt måste det skapas förutsätt- ningar för en smidighet och flexibilitet i handläggningen.

Enligt utredningens mening är det inte möjligt i en avvägning när det gäller lokaliseringsorganets storlek att tillgodose samtliga krav på smidig- het, handlingskraft och allsidig representation. I praktiken kan emellertid smidighet i handläggningen kombineras med inflytande på lokaliserings- verksamheten från olika grupper och intressen, om riktlinjer utformas och beslut i större ärenden fattas av lokaliseringsorganet i plenum, medan tillämpning av riktlinjerna och rätt att avgöra detaljbeslut delegeras till ordföranden och ett (eller flera) arbetsutskott. Det senare skulle också kunna få till uppgift att bereda ärenden — enskilda lokaliseringsfrågor eller principiella ställningstaganden — som behandlas av lokaliserings- organet i plenum.

Utredningen föreslår att det nya regionalpolitiska organet skall vara sammansatt av representanter för statsmakterna, de sysselsättnings— och näringspolitiska offentliga organen inom statsdepartement och centrala ämbetsverk, de fackliga organisationerna, näringslivets organisationer och de båda kommunförbunden.

En sådan sammansättning förutsätter ett relativt betydande antal leda- möter och suppleanter. Utredningen föreslår med utgångspunkt från strä- van efter allsidig representation att det regionalpolitiska organet förutom ordföranden skall ha 14 ledamöter och 14 suppleanter, varav nio leda— möter och nio suppleanter skall representera statsdepartement, centrala ämbetsverk och organisationer samt fem ledamöter och fem suppleanter regionala samhällsintressen. Samtliga ledamöter bör utses av regeringen — huvuddelen efter förslag av organisationer och myndigheter. Utred— ningens förslag till representation framgår vidare av följande sammman- ställning.

Ordinarie ledamöter Suppleanter

Representerande Antal chrcsentcrande Antal Arbetsmarknadsdepartementet ] Arbetsmarknadsdepartementct 1 Industridepartementet ] lndustridcpartementet 1 Arbetsmarknadsstyrelsen l Statens naturvårdsverk 1 Statens industriverk ] Statens planverk 1 Sveriges Industriförbund ] Sveriges Hantverks— och 1

lndustriorganisation

Sveriges Grossistförbund 1 Svenska Bankföreningen 1 Svenska Kommunförbundet 1 Landstingsförbundet l LO l LO ] TCO l SACO 1 Övriga 5 Övriga 5

Det regionalpoli tiska organets namn

Beviljande av lokaliseringstillstånd är en viktig del av det föreslagna regionalpolitiska organets verksamhet. Även regionalpolitiska frågor i vid mening skall enligt förslaget komma att behandlas av det nya organet men enbart i anslutning till bedömningar av lokaliseringsbehov och lokaliseringsförutsättningar vid beredning av ärenden. Beslut fattas i flertalet sådana ärenden av regeringen. "Lokalisering” är från dessa utgångspunkter att föredra framför ”regionalpolitisk” som ett uttryck för rådets ansvarsområde. Den senare benämningen bör förbehållas renodlat politiska organs verksamhet.

Det föreslagna regionalpolitiska organet borde med hänsyn till informations- och rådgivningsverksamhetens centrala betydelse rubriceras som ett ”råd”. Organet föreslås emellertid också få myndighetsfunk- tioner och beteckningen "råd" blir följaktligen vilseledande. Utredningen har övervägt alternativen ”nämnd” och ”delegation" och bla med hänsyn till kontinuiteten —— det nuvarande samrådsorganet rubriceras lo- kaliseringsdelegationen — stannat för den senare benämningen.

Utredningen föreslår att det nya organet kallas statens lokaliserings— delegation.

Kansliorganisation

Lokaliseringsdelegationen bör för att kunna fullgöra sina uppgifter ha ett eget, från andra myndigheter fristående sekretariat. Särskilda enheter föreslås ingå i rådets sekretariat för huvudfunktionerna

El Information och rådgivning; DUtredningar och sammanställningar av data om lokaliseringsförut- sättningama samt den regionalekonomiska utvecklingen; D Beredning av tillståndsärenden.

Delegationens sekretariat bör ledas av en kanslichef som inför lokaliseringsdelegationen ansvarar för kansliets arbete. Kanslichefen

föreslås handlägga samordningsärenden och andra frågor inom det regionalpolitiska området som normalt inte kan fördelas på någon av enheterna. Förutom kanslichefen bör sekretariatet bestå av 12 personer, varav tre enhetschefer och fem handläggare. Utredningen har i sin bedömning av personalbehovet utgått från erfarenheterna inom det nuvarande regionalpolitiska arbetet samt gjort en uppskattning av ärendevolymen inom sekretariatets olika arbetsenheter.

Utredningen föreslår vidare att organisationen utvidgas med en rådgivande expertgrupp sammansatt av företrädare för olika forsknings- oeh utredningsorgan inom de ekonomiska samt närings- och regional- politiska områdena. Expertgruppen skall kunna behandla generella frågeställningar — analysmetoder, alternativa regionala utvecklingslinjer, resultatvärdering — med anknytning till delegationens arbete, däremot inga enskilda lokaliseringsärenden. Lokaliseringsorganets sekretariat bör vidare genom överläggningar med representanter för olika myndigheter på central, regional och lokal nivå, branschorgan, forsknings- och utredningsinstitutioner mm kunna tillföra arbetet faktaunderlag och erfarenheter.

Resultatet av utredningens överväganden när det gäller den interna organisationen illustreras ifigur 10.1. Utredningen återkommer i avsnitt 10.6 till de kostnader som ett realiserande av förslaget skulle komma att medföra. Det skall redan här framhållas att en väsentlig del av de föreslag- na tjänsterna finns inrättade hos de nuvarande inom regionalpolitiken verksamma organen och kan överföras till lokaliseringsdelegationens sek— retariat.

Underlag och former för lokaliseringsdelegationens drendeberedning

Lokaliseringsorganets avgöranden måste grundas på ett allsidigt och stabilt underlag. Ett sådant underlag skall möjliggöra avvägningar med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget samt förhållanden och

Lokaliserings- delegationen ________ Expertgrupp

Kanslichef

Tillståndsenhet

Figur 10.1 Förslag till organisation för statens lokaliseringsdelega tion

Informations— och Utredningsenhet rådgivningsenhet

tendenser inom speciella branscher och företag. Komponenter i underlaget av grundläggande betydelse för bedöm- ningarna är

(1) De regionalpolitiska målen;

(2) De miljöpolitiska målen samt kraven som ställs inom den fysiska riks- planeringen;

(3) Den aktuella arbetsmarknadssituationen i olika regioner;

(4) De långsiktiga förändringarna i sysselsättnings-, produktions- och nå- ringsstrukturen på nationell och regional nivå.

De bransch- och företagsspecifika utgångspunkterna omfattar

(1) Den framtida utvecklingen inom olika branscher samt planerade sam- hällsinsatser i form av program för branschutveckling och bransch- stöd;

(2) Branschernas och företagens marknadssituation _ förutsättningarna på den inhemska marknaden och på utlandsmarknaden; (3) Branschernas och företagens transportmöjligheter;

(4) Branschernas och företagens förutsättningar att rekrytera arbets- kraft;

(5) Kraven på företagen när det gäller den yttre och den inre miljön.

Lokaliseringsdelegationen kan genom omfattande kontakter med samhällets och näringslivets planerings— och verkställighetsorgan få erforderliga grundkunskaper. Innehållet i statsmakternas allmänna sam- hällspolitiska mål utvecklas inom de olika statsdepartementen eller inom organ knutna till departementen. Analyser av arbetsmarknadssituationen kan göras i samverkan mellan arbetsmarknadsverket och delegationen. För bedömning av detaljerade krav i den regionalpolitiska målsättningen och av utvecklingsmöjligheterna i olika län finns ett omfattande fakta- underlag hos länsstyrelserna och kommunerna.

De bedömningar av olika industribranscher som skall läggas till grund för lokaliseringsorganets ställningstaganden förutsätter ett nära samarbete med statens industriverk. Industriverket har ålagts ansvaret för sam- ordningen och verkställigheten av samhällets industripolitiska verksam- het. Åtgärderna inom de regionalpolitiska och industripolitiska handlings- programmen måste vara väl koordinerade. Inom ramen för industri- verkets branschinriktade utredningsverksamhet har ett antal industri- grenars struktur och utvecklingsförutsättningar kartlagts. Branschutred— ningar bedrivs och planeras fortlöpande. Lokaliseringsdelegationen före- slås att hos industriverket kunna begära utredningar som bedöms nöd- vändiga för delegationens ställningstaganden.

Områden som inte täcks av industriverkets utredande och planerande verksamhet samt områden där kompletteringar av andra skäl är nödvändi- ga skall kunna belysas i samverkan mellan lokaliseringsorganet och näringslivets branschorganisationer. Kompletterande material om transportförhållanden och transportkostnader — utöver vad som redovi— sas i branschutredningar — kan inhämtas från fraktbidragsnämnden.

Branschers och enskilda företags situation i fråga om rekryteringen av arbetskraft kan penetreras i samverkan mellan lokaliseringsorganet och arbetsmarknadsverket. Väsentlig information finns också hos de fackliga organisationerna, inte minst underlag för bedömningar i ärenden som be- rör arbetsmiljön inom olika branscher och företag.

Det skall slutligen nämnas att näringsliv och samhälle med utgångs- punkt från bestämmelserna i lagen (1972:826) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor håller på att bygga upp ett system för ett konti- nuerligt informationsutbyte. lnformationssystemet år tills vidare baserat på ett enkätförfarande men kompletteras efter hand med andra former för insamling av data och bedömningar. Syftet med informationssystemet är att kartlägga hindren i företagens utveckling: svårigheter som kan leda till nedläggningar samt problem som på kort och lång sikt begränsar de enskilda företagens förnyelse och expansion. lnformationsutbytet bedrivs på försök under tre år och skall omfatta företag isamtliga näringsgrenar med i regel minst 50 sysselsatta. Systemet har förutsättningar att ge det centrala lokaliseringsorganet, länsstyrelserna och kommunerna ett regis- ter över framtidsbedömningar på medellång sikt inom olika företag samt inom näringsgrenar och regioner. Uppgifterna gör det bl a möjligt för de regionalpolitiska organen att följa förändringarna inom verksamheter som för tillfället undantagits från tillståndsplikten.

Beredningsgmpper

Handläggningen av tillståndsärendena och samordningsarbetet i den regionalpolitiska verksamheten förutsätter ingående överväganden basera- de på överläggningar mellan ledamöterna — representanter för olika intresse- och fackområden — inom lokaliseringsdelegationen i plenum eller i särskilda arbetsutskott. Samordningsarbetet fordrar emellertid också omfattande insatser på beredningsstadiet — i form av samråd mel- lan representanter för olika organ och/eller gemensam handläggning, t ex i ärenden som kräver både stödinsatser och tillstånd inom olika verksam- hetsområden. Utredningen föreslår att huvuddelen av detta samordnings- arbete skall ske inom särskilda beredningsgrupper som varieras i storlek och sammansättning beroende på ärendenas art och omfattning.

Följande sammanställning är ett exempel på statliga organ och ärendegrupper som har anknytning _till verksamheten inom lokaliserings- delegationen och kan behöva bli representerade i det föreslagna sam- ordnings— och beredningsarbetet. Den föreslagna lokaliseringsdelegationens ställning i den regional- politiska verksamheten och i förhållande till regeringen, centrala ämbets- verk och motsvarande regionala organ, illustreras i figur 10.2. Lokali- seringsdelegationen skall enligt utredningens förslag vara den operativa informations-, rådgivnings— och tillståndsmyndigheten och skall i den arbetsfunktionen samverka med länsstyrelserna och en rad centrala äm- betsverk. Figuren utgör en exemplifiering av samarbetet på det centrala ämbetsverksplanet och på det regionala planet. Lokaliseringsdelegationen

Organ Ärendegrupp Arbetsmarknadsdepartementet Regionalpolitiskt stöd, arbetsmiljöfrågor Kommunikationsdepartementet Regional trafikplanering, trafikinvesteringar lndustridepartementet Finansieringsfrågor Bostadsdepartementet Lokalisering av miljö- störande verksamhet Finansdepartementet lnvesteringsfonder, byggnadstillstånd Arbetsmarknadsstyrelsen Regionalpolitiskt stöd,

beredskapsarbeten, byggnads- tillstånd, arbetsmarknadsbedömninga

Statens industriverk Industrilånegarantier, företagsservice, branschbedömningar Statens naturvårdsverk Dispenser enligt miljöskyddslagen

Statens planverk Planfrågor Bostadsstyrelsen Bostadsförsörjning Statens vägverk Transportservice

Statens järnvägar ,,

Sjöfartsverket ”

Nämnden för samhälls- Informationsfrågor information

Nämnden för bankkon- Tillstånd för etablering av torsetablering bankkontor Länsstyrelserna Bedömningar av regionala

behov och förutsättningar

föreslås yttra sig i ärenden av regionalpolitisk betydelse som avgörs av regeringen.

Lokaliseringsdelegationen bör inte ges några beslutande befogenheter, endast rådgivande uppgifter när det gäller samordningen av de centrala ämbetsverkens regionala arbete (streckad linje). Lokaliseringsdelega- tionens samordningsfunktion på det regionala planet utövas av länsstyrel- serna. Delegationen skall tillsammans med länsstyrelserna utgöra motorn i den administration på central och regional nivå som en framåtsyftande och aktiv regionalpolitisk verksamhet kräver.

10.5.7 Lokaliseringsprövningens förhållande till andra former av tillståndsgivning och till stödgivningen

Genom arbetet i de olika beredningsgrupperna kommer en långtgående samordning i handläggningen av utbyggnadsärendena att kunna genom- föras. Denna samordning syftar till en rationell avvägning mellan olika intressen. Samordningssträvandena kommer att vara till fördel både för

Regeringen

Statens lo ka I ise ringsde— legation

Statens vägverk

| | | | Vägför- valtningar

lllll

Kommuner

Bostads- styrelsen

Statens

marknads' industriverk styrelsen

Länsstyrel- >

Länsbo- stadsnämn- der

Företagare- föreningar

Figur 10.2 Regionalpolitikens besluts- och samarbetsmönster efter inrättandet av statens lokaliserings- delegation — en översiktlig skiss

effektiviteten i de olika samhällsorganens arbete, för realiserandet av skil- da målsättningar och för att tillgodose företagens krav på en smidig hand- läggning.

Enligt utredningens bedömning kommer det dessutom, som redovisats i avsnittet om den lagtekniska utformningen, att fordras en institutiona- lisering av samordningen, t ex så att kravet på lokaliseringstillstånd upphävs för etablering/utbyggnad av miljöstörande verksamhet som förutsätter regeringens tillstånd enligt 136 a & byggnadslagen. I dessa ställningstaganden sker redan enligt statsmakternas nuvarande intentioner en regionalpolitisk bedömning.

Utredningen förutsätter däremot att det för utbyggnad som prövas enligt miljöskyddslagen och som följaktligen avgörs av koncessions- nämnden (i vissa fall av naturvårdsverket och länsstyrelserna) också skall krävas regionalpolitiskt lokaliseringstillstånd. Det bör övervägas om en gemensam ansökan skall kunna inges för båda formerna av tillståndspröv- ning.

Utredningens förslag till åtgärder för institutionell samordning i handläggningen mellan den regionalpolitiska tillståndsplikten och annan tillstånds— och stödgivning framgår av följande sammanställning.

532. Tillståndsgivningens utformning SOU l974:82 Tillståndsgivning Beslutande organ Samord ning Stödform _ __

lfackavgörandc Lokaliserings—

tillstånd

Miljöskyddslagen Koncessionsnämn- Lokaliserings- Gemensam ansökan

den (dispens kan delegationen

lämnas av natur— vårdsverket och

länsstyrelserna) Byggnadstillstånds— Arbetsmarknads— Lokaliserings- Gemensam ansökan lagen styrelsen/rege— delegationen

ringen 136 a & BL Regeringen Regeringena Yttrande av lokali-

seringsdelegationen

Ianspråkstagande av Regeringen Regeringena Yttrande av lokali- investeringsfonds- seringsdelegationcn medel i regionalpo- litiskt syfte Regionalpolitiskt Arbetsmarknads- Lokaliserings— Yttrande av lokali— stöd styrelsen/regc- delegationen/ seringsdclegationen

ringen regeringena (vissa stödärenden)

3 Särskilt lokaliseringstillstånd fordras ej.

10.6. Beräknade kostnader för lokaliseringsdelegationens verksamhet

Kostnaderna för lokaliseringsdelegationens verksamhet beräknas av utred- ningen till 2,5 milj kronor per år, varav något mindre än hälften skulle utgöra löner och arvoden, en tredjedel utgifter för expertarbeten och informationsåtgärder samt drygt en fjärdedel resor, lokalhyra och övriga expenser (1974 års priser och löner). Utredningen har i beräkningen utgått från att sekretariatet skall bestå av 13 befattningshavare. Leda- möter och suppleanter föreslås erhålla fasta årsarvoden och samman- trädesarvoden enligt de regler som gäller för de statliga verkens styrelser. Ordföranden föreslås i viss utsträckning delta i delegationens löpande verksamhet och skall enligt förslaget erhålla ett arvode reglerat efter om- fattningen av sitt arbete.

Lokaliseringsdelegationen skall vara ett rådgivningsorgan. En väsentlig del av informations- och kontaktarbetet utförs av sekretariatets personal genom uppsökande åtgärder samt genom handläggningen av tillstånds- ärendena. En effektiv påverkan fordrar att överläggningar skall kunna komma till stånd på ett tidigt stadium, innan företagen för egen del genom olika slag av åtaganden låst sig när det gäller ortsvalet. En sådan påverkan förutsätter att delegationen också utnyttjar olika informa— tionsmedia för att sprida kännedom om den regionalpolitiskaverksam- hetens innehåll. Framställning av trycksaker, annonsering, utställnings- framträdanden och bearbetning av massmedia kräver särskilda arbets- insatser och anslag. Utredningen bedömer det möjligt att kostnaderna för dessa åtgärder skall kunna rymmas inom en årlig ram på 300 000 kronor.

Lokaliseringsdelegationen bör också ha resurser till sitt förfogande för speciella expertarbeten utanför sekretariatet. Det kan vara undersök- ningar som underlag för delegationens ställningstaganden i enskilda lokaliseringsfall, särskilda kartläggningar för framställning av data om lokaliseringsförutsättningarna och om lokalutnyttjandet eller punktvisa utvärderingar av resultaten av den regionalpolitiska verksamheten. Dele- gationen bör som framhållits ovan i avsnitt 10.5.5 genom samverkan med departement, offentliga utredningar, centrala ämbetsverk, länsstyrelser, kommuner samt fackliga organ och näringslivsorganisationer kunna erhålla ett omfattande underlag för sina ställningstaganden. Kravet på flexibilitet i verksamheten förutsätter emellertid att lokaliseringsdelega— tionen har möjligheter att vid behov ta initiativ och i egen regi genomföra även större utredningsprojekt utan att detta i alltför hög grad reducerar sekretariatets handlingsberedskap och elasticiteten i verksamheten.

Resultaten av utredningens överväganden när det gäller kostnaderna för lokaliseringsdelegationens verksamhet framgår av följande samman- ställning. Beräknade kostnader för informationsåtgärder förutsätter att vissa initialåtgärder hunnit genomföras. Utredningen bedömer anslagsbe— hovet för en inledande informationskampanj, uppläggning av ett basmate- rial m rn till 500 000 kronor.

Kostnadspost Kronor Ledamöter 200 000 Sekretariat:

Kanslichef I'thetschefcr (tre) Handläggare (lem) Kontorsskrivare, kansliskrivare och expeditionsvakt (l'yra) ] 100 000 Information 300 000 l'lxpertarbetcn 300 000 Resor, truktamcnten 200 000 Lokaler. expenser _ 400 000 Summa 2 500 000

Lokaliseringsdelegationen skall enligt förslag till arbetsuppgifter som ovan redovisats bedriva rådgivning i lokaliseringsfrågor även när tillstånds- plikten av olika skäl inte tillämpas. Sådan rådgivning, som ofta torde komma att ske på företagens initiativ, kan kräva utredningsinsatser inom sekretariatet. Utredningen anser det angeläget att ett frivilligt utnyttjande av lokaliseringsdelegationens serviceverksamhet stimuleras och att avgif- ter följaktligen inte skall debiteras företag, organisationer och enskilda som önskar råd och information när det gäller lokaliseringsvalet.

10.7. Tidsplan för förslagets genomförande

Under år 1974 och en del av år 1975 pågår inom länen arbetet med Länsplanering 1974. Resultaten av denna planeringsomgång kommer

att kunna redovisas för riksdagen under våren 1976. Samtidigt skall enligt direktiven de första resultaten av sysselsättningsutredningens arbete föreligga. Det finns givetvis skäl som talar för att statsmakterna skulle ges tillfälle att ta ställning till innehållet i dessa arbeten och till utredningens föreliggande förslag om utökad regionalpolitisk påverkan i ett samman- hang, dvs under år 1976.

Förändringarna i näringslivet tenderar emellertid att öka, vilket skärper behovet av nya medel i regionalpolitiken. Utredningens förslag borde från den utgångspunkten genomföras och bestämmelserna träda i kraft så snart det är praktiskt möjligt, bla med hänsyn till den tid rernissbehandlingen kräver. Skulle de föreslagna reglerna tillämpas tex fr o m den I juli 1975 ger det delegationen och dess sekretariat en knapp men sannolikt tillräcklig tid att förbereda och organisera det kommande arbetet. De omfattande erfarenheter av information, rådgivning och prövning av företagens planer (utan tillståndsplikt) som samlats i det nuvarande samrådssystemet skulle givetvis kunna tillvaratas vid en utvidgning av regionalpolitiska verksamheten.

Övergångsbestämmelser bör införas som förhindrar att företag forcerar en samrådsanmälan av sina planer för att undgå tillståndskravet. Utred- ningen föreslår att den nuvarande samrådsdelegationen skall ges möjlighet att förordna om att tillståndskravet skall tillämpas för etablering/expan- sion som anmälts under år 1975 men som inte kan slutbehandlas före den 1 juli 1975 (om utredningens förslag skulle genomföras vid den tidpunkten). Sådana förordnanden träffar endast projekt som för närvarande omfattas av samrådslagstiftningen. Praktiska skäl talar för denna begränsning. Utredningen anser att motsvarande övergångsbestäm- melser — som skulle bli administrativt krävande — inte erfordras för hyresupplåtelser och övertaganden av lokaler samt för åtgärder när det gäller byggnadsåtgärd eller annan lokaldisposition inom regioner och för verksamheter som nu inte omfattas av det obligatoriska samråds- förfarandet.

10.8. Utredningsförslagets konsekvenser

10.8.1. Några tillämpningsfall

Det är angeläget att de regionalpolitiska organen för att effektivt kunna påverka valet av lokaliseringsort ges tillfälle att på ett tidigt stadium delta i företagens och övriga verksamheters förberedelser för en etablering eller utbyggnad. Kravet på lokaliseringstillstånd skulle enligt utredningens bedömning förbättra samhällets möjligheter att i tid påverka lokalise- ringsövervägandena inom näringslivet. Skall lokaliseringsorganen verk- samt kunna delta i företagens planering — till nytta för företagen och för samhället — måste det dessutom finnas en väl organiserad uppsökande

verksamhet.

En sådan uppsökande verksamhet kan bedrivas på olika sätt. Lokalise- ringsdelegationen bör ges resurser att framställa ett allsidigt informations- material om den regionalpolitiska målsättningens innebörd _ om de medel som utnyttjas i regionalpolitiken och därmed om företagens möjligheter att med samhällets stöd förlägga verksamhet till områden där det från regionalpolitisk synpunkt är angeläget att stimulera utveckling- en. lnformationsmaterialet bör distribueras selektivt till företag i bransch- er och näringar med kapacitetssvårigheter. Informationen följs sedan upp genom personliga kontakter.

Arbetet kan också vara i verklig mening uppsökande, dvs lokaliserings- organet kontaktar företag som på olika sätt — genom information till massmedia och branschorgan, alternativt genom sina svarsuppgifter i det lagstadgade informationsutbytet företag—samhälle — redovisat inten- tioner att utvidga verksamheten eller att nyetablera. Inriktningen av och intensiteten i den uppsökande verksamheten kan varieras efter verksam— heter och regioner samt i tiden. Dessa variationer är ett uttryck för den av utredningen betonade flexibiliteten i handläggningen. Det skall framhållas att motiv för överläggningar och kontakter föreligger också när expansionstakten i ett visst skede är låg inom en region. Även om det saknas utrymme för de restriktiva åtgärderna, kan det i olika lägen finnas ett behov att diskutera vad som hindrar en utvidgning eller en förnyelse av kapaciteten. Det är tex viktigt att det fortlöpande resoneras om vilka åtgärder samhället kan vidta för att underlätta genomförandet av en sysselsättningsskapande expansion. Flertalet större och medelstora före- tag bedriver för övrigt en långtidsplanering som det oberoende av konjunkturläget eller den aktuella branschsituationen finns anledning för samhällets lokaliseringsorgan att hålla sig informerad om.

Har lokaliseringsorganet som ett resultat av sitt offensivt uppsökande arbete inlett överläggningar med ett företag som bedriver verksamhet inom den tillståndspliktiga sektorn och som dokumenterat sina avsikter att utvidga verksamheten eller att nyetablera, är det lokaliseringsorganets uppgift att med utgångspunkt från givna förutsättningar redovisa alterna- tiva lösningar till lokalisering. Lokaliseringsorganet informerar tex om stödmöjligheter, transportförutsättningar och arbetskraftstillgångar. Fö- retaget utvärderar redovisade data. Det jämför med egna krav och presenterar i nästa steg en tänkbar lösning när det gäller investeringarnas regionala fördelning.

Lokaliseringsorganet överväger konsekvenserna av företagets förslag, jämför dessa med den regionalpolitiska målsättningens krav och accepte- rar — om det finns tillräckliga skäl _ de redovisade åtgärderna. Lokaliseringsdelegationen, som under hand kan ha informerat de stödbeviljande myndigheterna, medverkar till att kontakt etableras med aktuella stödorgan och samordnar i praktiken åtgärder som kan erfordras av flera olika myndigheter när det gäller finansiering och utbyggnad av samhällsservicen. Lokaliseringsdelegationen blir tillsammans med de regionala organen en motor i det fortsatta planeringsarbetet och i strävandena att realisera planerna.

Lokaliseringsorganet kan emellertid också finna anledning att förhand- la vidare sedan företaget redovisat sin syn på förslaget till lokalisering av verksamheten. Det bör även i den situationen finnas skäl att föra in representanter för andra samhällsorgan i överläggningarna och att låta lokaliseringsdelegationen vara motorn. Det får förutsättas att parterna även här i många fall kommer överens och att företagets etablerings- eller utbyggnadsplaner kan realiseras utan att åtgärden resulterar i ett till- ståndsärende.

Kontakt- och förhandlingsarbetet kan antas följa huvudlinjerna i den nuvarande regionalpolitiska verksamheten — med två undantag: Det nya centrala lokaliseringsorganet kommer att kunna agera som samordnare och har därmed förutsättningar att spela över hela fältet av regionalpoli- tiska stödåtgärder. De regionalpolitiska organen får genom tillståndsgiv- ningen möjligheter att framträda med auktoritet, när företagen i situatio- ner utan renodlat företagsekonomiska och samhälleliga motiv för en viss lokalisering vidhåller sina krav. Det uppsökande arbetet har förutsätt- ningar att ge goda resultat — om lokaliseringsorganet får kontakt med företagen innan dessa genom långtgående förberedelser bundit sig vid en viss lokalisering. Effektiviteten i påverkan blir i stor utsträckning beroende av när och hur informationen om olika lokaliseringsalternativ kan distribueras och presenteras.

Lokaliseringsdelegationen kommer emellertid inte att kunna fånga upp alla expansionsplaner, innan de tagit en definitiv form och presenterats som en ansökan om lokaliseringstillstånd. I flertalet fall torde lokalise- ringsorganet komma att möta ett färdigt utbyggnadsprojekt, även om planerna kan vara mer eller mindre slutligt låsta. En del av företagen kan vara mer mottagliga för regionalpolitiska argument än andra. Lokalise- ringsorganets utrednings- och förhandlingsrutiner blir när det gäller dessa företag i stort sett desamma som i det uppsökande arbetet. Resultaten av lokaliseringsdelegationens insatser blir här beroende av vilka praktiska villkor för en viss lokalsiering som föreligger, vilka fördelar stödmöjlig- heterna ger företaget och hur lokaliseringsorganet förmår att argumentera med utgångspunkt från dessa olika förutsättningar.

Svårigheterna för lokaliseringsorganet att nå resultat blir större när det gäller företag som redovisar färdiga utbyggnadsplaner och som också läst sig vid genomförandet av dessa. Lokaliseringsorganet får i sådana situatio- ner — med utgångspunkt från sina erfarenheter, genom jämförelser med innehållet i liknande ärenden samt data och värderingar i branschutred- ningar m m — söka bedöma hur stor rörelsefrihet företagen har i valet av lokaliseringsort för en ny tillverkning eller för utvidgning av den aktuella produktionen. Det kan förutsättas att lokaliseringsorganet och företaget i många fall på ett tidigt stadium kommer att kunna bli överens om att någon annan lokalisering än den ursprungligen planerade inte bör aktuali- seras.

Ofta kommer utgången emellertid inte att vara lika given. Lokalise- ringsorganet och företaget bedömer förutsättningarna för en lokalisering anpassad till de regionalpolitiska riktlinjerna på olika sätt. Lokaliserings-

organet kommer i sådana situationer, med stöd av tillståndsplikten, att kunna utöva en viss press på företaget. Förhandlingarna, som kan bli långvariga, får i princip samma allsidiga innehåll som ovan skisserats: De alternativ lokaliseringsorganet presenterar innehåller uppgifter om arbets- kraftstillgångar och olika servicemöjligheter samt konkreta erbjudanden om statligt finansiellt stöd — representanter för stödorganen deltar i förhandlingarna. Hur den slutliga uppgörelsen utformas beror på hur lokaliseringsorganet värderar företagets utvecklingsförutsättningar på olika orter och om man är beredd att utnyttja möjligheten att i slutskedet vägra lokaliseringstillstånd för att effektivt påverka företaget. Lokaliseringsorganet måste för sitt ställningstagande bedöma företagets intresse och möjligheter att avstå från den planerade etableringen/expan- sionen, altemativt att förlägga den utomlands.

10.8.2. Tillståndsprövningens beräknade omfattning

Under de tre första åren av lokaliseringssamrådets tillämpning utfärdades ca 550 samrådsbevis, dvs omkring 180 bevis igenomsnitt per år. En regionalpolitisk tillståndsprövning utformad enligt utredningens ovan redovisade förslag skulle ) jämfört med lokaliseringssamrådet — i vissa avseenden medföra en betydande ökning av antalet prövade ärenden men i vissa avseenden också en reducering av ärendemängden.

Utredningen har räknat med en minskning av ärendeantalet dels genom att gränsen för tillståndsfria åtgärder dragits vid 1 000 m2 lokalyta för fabriks- och lagerlokaler, jämfört med 500 m2 i lokaliseringssamrådet, dels genom att byggnadsåtgärder som syftar till förbättring av arbetsmiljö och personalutrymmen och till rationalisering av verksamheten generellt undantagits från tillståndsplikten. Det senare undantaget kan emellertid inte påverka ärendemängden mer än i ytterst begränsad utsträckning _ sådana byggnadsåtgärder torde i flertalet fall omfatta lokalytor som ligger under gränsen för tillståndsfria förändringar. Höjningen av den undre lokalytegränsen innebär däremot en avsevärd reducering av ärendeantalet. Beräkningar utförda med utgångspunkt från storleksfördelningen av de byggnadsåtgärder som omfattats av lokaliseringssamrådet visar att höj- ningen av gränsen för tillståndsfria åtgärder från 500 till i 000 m2 för fabriks- och lagerlokaler skulle reducera antalet ärenden med omkring en tredjedel.

Den beräknade minskningen av ärendemängden uppvägs emellertid av att tillståndsgivningen, jämfört med samrådet, föreslagits få en vidare avgränsning både sektoriellt och geografiskt. Utvidgningen av den sekto- riella omfattningen, medför ingen större ökning av antalet ärendenl. Utökningen av det geografiska tillämpningsområdet skulle däremot öka ärendemängden väsentligt.

[ Jämförelsen avser förhållandena före 1974—07-01, när industrin fortfarande omfattades av samrådsplikten.

Enligt en sammanställning som gjorts inom statistiska centralbyrån för utredningens räkning påbörjades under år 1973 drygt 600 byggnads- projekt större än 1 000 m2 våningsyta inom byggnadsområdena industri-, partihandels-, lager— och magasinsbyggnader. Knappt en tredjedel av bygg- nadsarbetena utfördes i storstadslänen, ca 20 % i skogslänen och omkring hälften i övriga län. Antalet påbörjade projekt större än 500 m2 vånings- yta inom sektorerna kontors- och förvaltningsbyggnader uppgick till ca 150 i hela landet, också här knappt en tredjedel inom storstadslänen.

Antalet nybyggnadsprojekt inom de föreslagna tillståndspliktiga sek- torerna skulle — bedömningen har gjorts med utgångspunkt från byggnadsverksamhetens omfattning under år 1973 -— totalt komma att uppgå till ca 800 per år. Antalet ärenden som skulle komma att handläggas av lokaliseringsdelegationen blir givetvis beroende av de sektoriella och geografiska begränsningarna i den praktiska tillämpningen av tillståndsplikten. Utgår man från att tillståndsprövningen för kontors- och förvaltningslokaler i praktiken väsentligen begränsas till storstads- regionerna och att tillståndsplikten för fabriks- och lagerlokaler endast i mindre utsträckning tillämpas inom stödområdet reduceras den maximala ärendemängden med ca 200 ärenden. Med hänsyn till att även andra mindre begränsningar skulle kunna komma i fråga kan lokaliseringsdele- gationens handläggning av nybyggnadsärenden komma att uppgå till högst 500 a 600 ärenden per år.

Även antalet tillståndspliktiga övertaganden och förhymingar av loka- ler är svårt att beräkna med någon större grad av säkerhet. övertaganden av äganderätt till lokaler som skulle komma att omfattas av tillstånds- plikten är sannolikt relativt få. Däremot är frekvensen troligen betydligt högre i fråga om tillståndspliktiga förhymingar. Nystartade verksamheter tillgodoser ofta sina lokalbehov genom förhyrning. Efter hand som dessa expanderar och behöver öka ut sina lokaler sker också en betydande omsättning av tillgängliga hyreslokaler. Utredningen uppskattar antalet förhymingar av tillståndspliktiga lokaler till mellan 100 och 200 per år.

En summering av den beräknade ärendemängden visar att den regional- politiska tillståndsprövningen skulle komma att omfatta 700 å 800 ärenden per år. Omkring 300 ärenden skulle gälla byggnadsåtgärder, övertaganden och förhymingar av lokaler inom storstadsregionerna. Återstående 300 å 400 ärenden skulle avse tillståndspliktiga åtgärder i övriga delar av landet, företrädesvis inom primära och regionala centra.

10.8.3. Perspektiv på tillståndsprövningen

Det är svårt att göra en tillförlitlig beräkning av ärendemängden. Ännu svårare är att bedöma effekterna av tillståndsgivningen och att precisera dessa effekter i form av antalet lokaliserade verksamheter eller antalet nya sysselsättningstillfällen.

En regionalpolitisk tillståndsprövning i den form utredningen skisserat skulle innebära en angelägen vidareutveckling av regionalpolitiken. Till- ståndsprövningen kan ge de regionalpolitiska organen en ökad insyn i

problemen kring enskilda verksamheters och branschers utveckling. Den kan också förbättra möjligheterna för samhället — när samhälls- och före- tagsekonomiska skäl talar för en viss regional fördelning av investeringar- na — att med auktoritet hävda sina intressen och söka få ett företag eller annan verksamhet att välja ett lokaliseringsalternativ som tillgodoser både företagets och det allmännas krav. Det skall understrykas att samhällets utvidgade befogenheter innebär ett ökat ansvar för lokaliseringsorganen i deras strävanden att följa utvecklingen inom näringslivets olika delar och att stimulera utvecklingen inom företag och branscher med möjligheter att bidra till en ökad sysselsättning och en förbättrad miljö.

Utredningens förslag till organisation av den regionalpolitiska verksam- heten skulle innebära en ny form av samordning mellan de olika i regionalpolitiken engagerade organen på central och regional nivå. Försla— get syftar till att säkra åtgärder när det gäller olika former av samhälls- service — finansiering, utbildning, transporter och annan service — som kan vara nödvändiga för en verksamhets utveckling. Utredningen har ovan i kapitel 9 pekat på flera konkreta möjligheter till förbättringar i de redan nu attraktiva stödmöjligheterna. Utredningen har dessutom understrukit betydelsen av flexibilitet och beredskap i regionalpolitiken — att extraordi— nära, punktvisa insatser skall kunna utnyttjas i situationer när behov och möjligheter talar för att detta är angeläget eller nödvändigt.

Den föreslagna tillståndsprövningen, samordningen sav samhällets in- vesteringar och de ökade stödinsatserna förbättrar möjligheterna för en nyanserad tillämpning av de regionalpolitiska medlen. Omfattande erfa- renheter av ärendehandläggningen i de senaste årens regionalpolitiska verksamhet har skapat förutsättningar för en sådan nyansering. En mängd data har samlats och bedömningar dokumenterats av de regionalpolitiska organen på central och regional nivå. Men nyanseringen i tillämpningen av tillståndsplikten är också nödvändig. Sambanden i den regionalekonomis- ka utvecklingen framstår som mer komplicerade och målen i regionalpoli- tiken som mer facetterade än tidigare. Tyngdpunkten, om man ser till underlaget för handlingsprogrammet i regionalpolitiken, håller på att flyttas från 1960-talets i stor utsträckning kvantitativa innehåll till en diskussion kring den regionalekonomiska utvecklingens kvalitativa dimen- sioner. Motiven för en allmän dämpning av utvecklingen i vissa regioner är nu inte lika framträdande som behoven av en strukturell anpassning som syftar till en förbättring av balansen mellan näringsgrenar och yrken. Behovet av jämvikt i den regionala strukturen och av god balans i de enskilda regionernas uppbyggnad och utveckling mognar fram som det primära området för.åtgärder i en ortssystempolitik med det allsidiga innehåll ERU skisserat.

Resultaten av tillståndsprövningen blir naturligtvis beroende av med vilken stadga den kan tillämpas. Denna är i sin tur avhängig graden av precision i de regionalpolitiska målen och i vilken mån den ekonomiska utvecklingen medger att tillståndsprövningen utnyttjas. En framgångsrik regionalpolitik fordrar en tillväxt iefterfrågan på olika varor och tjänster och en förnyelse i näringslivet som ställer successivt ökade krav på arbetskraftsresurserna. En regionalpolitisk tillståndsprövning skapar ingen

expansion i sysselsättningen. Det måste ske genom andra åtgärder. Rätt hanterade kan tillståndsåtgärderna emellertid innebära en avgörande förstärkning av medelsarsenalen som gör det möjligt att i flertalet regioner uppnå de mål när det gäller regional balans och regional utveckling som de politiskt ansvariga organen på central, regional och lokal nivå ställer upp.

Reservationer

A v K arl Erik Eriksson

. Utredningen har genomfört en uttömmande analys och utvärdering av de

nuvarande regionalpolitiska medlens verkningar och gjort en, såvitt nu kan bedömas, realistisk uppskattning av behovet av insatser under återstoden av 1970-talet. Bedömningen av insatsbehovet är baserad på innehållet i den av statsmakterna antagna regionalpolitiska målsättningen. Jag biträder utredningsmajoritetens bedömningar och delar uppfatt- ningen att det fordras ytterligare åtgärder om det skall vara möjligt att komma till rätta med den regionala obalansen. Sysselsättningssvårigheter- na och bristerna i serviceförsörjningen riskerar att permanentas om det inte snabbt vidtas kraftfulla motåtgärder.

Utredningen understryker i olika sammanhang att en effektiv regional- politik fordrar en expansion inom näringslivet och i sysselsättningen i alla delar av landet. Utredningen diskuterar vidare, som en följd av detta avgörande, vilka möjligheter till utvidgning av de regionalpolitiskt stimulerande medlen som föreligger. Enligt min mening har utredningens majoritet varit för försiktig i sina ställningstaganden när det gäller stimulansåtgärderna. Genom en allmänt expansiv näringsstimulerande verksamhet, i stor utsträckning inriktad på de mindre och medelstora företagen inom olika branscher — tex utökad företagsservice i form av rådgivning när det gäller marknadsföring, produktion och administration, större allmänna låncmöjligheter samt en fortsatt utvidgning av det redan mycket attraktiva regionalpolitiska stödet —- skulle väsentligt ökade resultat kunna uppnås. Det skulle inte minst genom en förbättrad samordning mellan olika slag av rådgivnings- och stödmöjligheter, en effektivare information samt ett utvidgat samarbete mellan handlägg- ningsorganen vara möjligt att effektivt påverka lokaliseringen av närings- livet i enlighet med den regionalpolitiska målsättningen.

Jag anser från dessa utgångspunkter att restriktiva styrmedel riskerar att hämma expansionen i näringslivet och därmed försämra förutsätt- ningarna för cn jämnare fördelning av arbetstillfällena mellan regionerna. Som också utredningsmajoriteten understrukit skapar ett system med tillståndsprövning ingen sysselsättning. [ stället för att bygga ut samhälls- funktioner som riskerar att dämpa de expansiva krafterna i näringslivet bör förstärkning ske på områden som kan verka stimulerande på nyföretagsamhet och expansionstakt.

Tillståndsprövning av det slag som föreslås av utredningsmajoriteten

innebär att den slutliga beslutanderätten flyttas från respektive företag till central myndighet. Därmed rycks grunden undan för en fast planering i företagen. Inom de ramar som statsmakterna drar upp bör enligt min mening varje företag ha rätt att fatta de avgörande besluten. I en sådan decentraliserad ekonomi är det också lättare att ge de anställda en reell medbestämmanderätt. Det samarbete och informationsutbyte som otvivelaktigt bör ske och utökas mellan näringsliv och myndigheter bör därför även i fortsättningen ske i samrådets form.

Att inrätta ett centralt lokaliseringsorgan innebär vidare en expansion av offentlig verksamhet som knappast bör prioriteras. Inom den marginal som står till förfogande för reformer bör enligt min mening en utbyggnad av den centrala statliga förvaltningen tvärtom hållas tillbaka till förmån för uppgifter inom bl a vård- och utbildningssektorerna.

Jag kan med hänsyn till vad som ovan redovisats inte biträda utredningsmajoritetens förslag till införande av en regionalpolitisk till- ståndsprövning.

Av Erik Hovhammar

Samhällets regionalpolitik har under den senaste tioårsperioden gett goda resultat. Utredningens redovisning av befolknings- och näringslivsutveck- lingen inom stödområdet visar dock att de regionalpolitiska insatserna måste förstärkas om de av riksdagen antagna utvecklingsmålen skall kunna uppnås. Jag konstaterar att utredningens material ger en realistisk bild av de skilda problem som kan sammanfattas i begreppet regional obalans och delar utredningsmajoritetens allmänna bedömning av beho- vet av ytterligare åtgärder. I detta sammanhang bör också framhållas att riksdagsbesluten om såväl det regionalpolitiska handlingsprogrammet 1972 som den successiva utbyggnaden av de regionalpolitiska stödåtgär- derna fattats i betydande enighet mellan de politiska partierna.

Från dessa utgångspunkter kan jag emellertid inte biträda utrednings- majoritetens förslag om införande av en etableringskontroll för industri och vissa andra näringsgrenar. Jag menar

att de risker och nackdelar med en etableringskontroll som diskuterats i utredningens direktiv med avseende på tänkbara effekter i fråga om expansionsvilja, konkurrensförhållanden, produktions- och distributions- kostnader, administrativt merarbete för berörda myndigheter och företag rn ni inte ägnats tillbörlig uppmärksamhet,

att en etableringskontroll med den av utredningsmajoriteten föreslagna utformningen inte är en lämplig metod för att styra sysselsättningstill- skott till olika delar av stödområdet,

att allmänna näringspolitiska åtgärder och en ytterligare utbyggnad av skilda stimulansåtgärder är väsentligt bättre ägnade att bidra till en industriell expansion inom stödområdet.

Principiellt talar flera skäl mot införandet av en etableringskontroll. Företagens beslut i lokaliseringsfrågor har betydande kostnadskonsekven- ser på både kort och lång sikt. Dessa konsekvenser kan vara svårbedömda men torde ändå bäst överblickas inom det enskilda företaget. Sålänge som företagen ensamma bär ansvaret för investeringarnas ekonomiska utfall bör också de formella besluten i lokaliseringsfrågor fattas inom företagen.

Samhället kan påverka dessa beslut genom att i sysselsättningssvaga regioner tillhandahålla attraktiva lokaliseringsorter med utbyggd sam- hällsservice, kommersiell service, person- och varutransporter m m, genom att erbjuda ekonomiska stimulansåtgärder och genom att infor- mellt samråda med företagen i lokaliseringsfrågor. Erfarenheterna från det senaste decenniet visar att samhället härigenom kan utöva ett väsentligt inflytande på företagens lokaliseringsbeslut.

En etableringskontroll innebär emellertid att ansvaret för företagens beslut i ]okaliseringsfrågor flyttas från företagen till centrala statliga myndigheter. Därmed skapas ovisshet om planeringsförutsättningarna i expanderande företag. Denna ovisshet förstärks om syftet för och normerna i prövningsförfarandet är oklara. I detta sammanhang har utredningsmajoritetens förslag uppenbara brister som hjälpligt döljs av uttryck som ”flexibilitet”, ”prövning från fall till fall” osv.

Med det föreslagna systemet kan ett företag inte på förhand bedöma hur dess utbyggnadsplaner kommer att behandlas, vilka lokaliseringsal- ternativ som kan föreslås, vilken hänsyn den statliga myndigheten är beredd att ta till företagsekonomiska nackdelar med en omlokalisering, hur lång tid som åtgår för prövningsförfarandet osv.

En etableringskontroll kan därmed få allmänt negativa effekter på expansionsviljan genom ökad oklarhet och förseningar i planeringsarbetet samt administrativt merarbete för berörda företag. Mycket talar för att dessa konsekvenser blir särskilt kännbara för de mindre företagen som sällan har de resurser som skulle behövas för att klara ett omfattande kontakt- och utredningsarbete i samband med prövningsförfarandet.

Svårigheterna att bedöma sådana negativa konsekvenser av en etable- ringskontroll har i tidigare svenska utredningar och vid liknande överväganden i flera andra europeiska länder varit ett viktigt skäl för att avstå från användning av restriktiva styrmedel i lokaliseringspolitiska sammanhang. Ett ställningstagande för etableringskontroll i Sverige måste enligt min mening bygga på en övertygande redovisning av

att stödområdet på detta sätt kan tillföras väsentligt flera arbetstillfäl- len än genom användning av andra regionalpolitiska medel, samt

att detta kan åstadkommas utan påtagliga negativa effekter på näringslivets utveckling och landets ekonomi.

Från dessa utgångspunkter är utredningens material, enligt min mening, helt otillräckligt som underlag för utredningsmajoritetens för- slag.

Enligt utredningens direktiv skulle behovet av nya styrmedel prövas mot bakgrund av möjligheterna att stimulera näringslivets expansion

inom i första hand stödområdet och samtidigt dämpa tillväxten i de mest expansiva regionerna. [ och för sig kan ifrågasättas om dessa utgångs- punkter fortfarande är relevanta. Behovet av industriell utveckling också i storstadsområdena har de sista åren understrukits av statsmakterna. Ett klart uttryck för detta var regeringens beslut våren 1974 att upphäva den s k samrådsskyldigheten för industriella utbyggnader i samtliga tre storstadsområden.

Principiellt kan också hävdas att en administrativ tillståndsprövning inte är en lämplig väg att styra företagens investeringar till vissa orter och regioner. Prövningen avser att tillåta eller förhindra etablering eller utbyggnad på en viss ort.

Om ett företag efter omfattande utredningar och förhandlingar med den statliga myndigheten inte beviljas tillstånd att bygga ut på en viss ort lär man knappast ha tid att genomgå ett eller flera ytterligare prövningsförfaranden. Om företaget önskar fullfölja utbyggnadsplanerna blir man således tvingade att träffa en informell underhandsöverenskom- melse om lokaliseringsorten med myndigheten. Det statliga organet skulle därmed, utan eget ställningstagande eller eget ansvar, ålägga företaget ett bindande direktiv.

För min egen del finner jag det förvånande att utredningsmajoriteten inte låtit sig påverkas av erfarenheterna från det i England tillämpade LDC-systemet som i många avseenden överensstämmer med här förelig- gande förslag. Ändå sägs i avsnitt 6.3 att

”det framhålls i gjorda utvärderingar av den brittiska etableringstill- ståndsgivningen att den är en negativ kontroll. Den kan endast förhindra en etablering/utbyggnad, få företaget att omdisponera tillgängliga resur- ser, inte stimulera industriell expansion eller styra lokaliseringen till en plats som är lämplig ur samhällets synpunkt . .

Vidare att

”Regleringen bygger på en individuell prövning, vilket medför omfattan- de administrativa svårigheter” och att

”. . . tar sig ofta uttryck i en press från olika myndigheter som uppges försvåra beslutsprocessen."

Dessa negativa effekter och likartade negativa erfarenheter i Italien förtjänar ett mera ingående studium innan ett likartat system övervägs i Sverige.

De starkaste argumenten mot en etableringskontroll är ändock av övervägande praktisk natur. Möjligheterna att nå påtagliga resultat för sysselsättningen inom stödområdet ärinte klarlagda. Som tidigare antytts har samhällets organ redan ett väsentligt inflytande på företagens lokaliseringsbeslut. Det torde vara svårt att från de senaste årens utbyggnader inom större och medelstora industriföretag hitta exempel på investeringar vilkas lokalisering inte kunnat påverkas av statsdepartemen- ten, arbetsmarknadsstyrelsen och andra samhällsorgan genom konces- sionsprövningar, beslut om frisläpp från investeringsfonder, arbetsmark— nadspolitiska åtgärder och utnyttjande av regionalpolitiska stimulansåt- gärder. Det är därför enligt min mening, anmärkningsvärt att inte utredningsmajoriteten, som underlag för sitt ställningstagande, försökt

bilda sig en uppfattning om arten och omfattningen av de industriella utbyggnader m m under senare år som från samhällets synpunkter sett borde ha förlagts till andra orter.

Större och medelstora företag torde numera som en följd av den omfattande informationsverksamhet som bedrivits av centrala myndig- heter, länsstyrelser, landsting, kommuner och Industriförbundet ha en ingående kännedom om de stöd- och stimulansåtgärder som kan utnyttjas i samband med etableringar och utbyggnader inom stödområdet. Positiva erfarenheter från det 60—tal företag som efter 1965 etablerat sig inom stödområdet torde också tillsammans med svårigheter att rekrytera arbetskraft i högkonjunkturer innebära att flertalet stora och medelstora företag normalt överväger en utlokalisering som ett av flera alternativ.

Situationen bland i första hand mindre företag är mera svårbedömd. För flertalet av dessa företag torde emellertid en fullständig eller partiell omlokalisering av företaget till stödområdet vara ett mindre realistiskt alternativ. Verksamhetens begränsade omfattning, hårt arbetsbelastade företagsledningar och höga kostnader för personkommunikationer inne- bär betydande svårigheter när det gäller att klara sambandet mellan geografiskt avskilda verksamheter. Erfarenheterna från genomförda omlo- kaliseringar av mindre företag visar också enligt utredningar inom bl a Norrlandsfonden, att inkörningskostnaderna inom stödområdet ofta utgör en riskabel belastning på företagens ekonomi. Sammanfattningsvis vill jag därför konstatera, att utredningsmajoriteten samlats kring ett förslag om restriktiva åtgärder som på nuvarande stadium måste avvisas från såväl praktiska som principiella utgångspunkter. Jag beklagar samtidigt att utredningsmajoriteten genom sin tolkning av direktiven funnit sig förhindrad att behandla positiva och verkningsfulla regionalpo- litiska insatser.

Utredningen har visserligen i flera sammanhang framhållit att en effektiv regionalpolitik kräver expansion inom näringslivet och ökad sysselsättning i alla delar av landet. [ herr Erikssons reservation hävdas dock; ”i stället för att bygga ut samhällsfunktioner som riskerar att dämpa de expansiva krafterna i näringslivet bör förstärkning ske på områden som kan verka stimulerande på företagsamhet och expansions- takt” och att ”utredningsmajoriteten varit för försiktig i sina ställnings- taganden när det gäller stimulansåtgärderna.” Jag delar dessa bedöm- ningar.

I första hand kan konstateras att samhällets ekonomiska politik och allmänna näringspolitik har helt grundläggande betydelse för ansträng- ningarna att komma till rätta med olika regionala balansproblem. Inte minst erfarenheterna från stagnationsåren 1971 och 1972 gav entydiga besked om de politiska och praktiska svårigheterna att åstadkomma omlokaliseringar till stödområdet under en period som präglas av vikande sysselsättningi landets olika delar.

Med de ambitiösa mål som fastställts för regionalpolitiken är det helt uppenbart att sådana tillfälliga bakslag blir utomordentligt svåra att återhämta senare. ] förstärkningen av samhällets regionalpolitiska insatser bör därför väsentligt ökad uppmärksamhet ägnas åt allmänna näringspoli-

tiska åtgärder som stimulerar nyetableringar och företagstillväxt. Inte minst åtgärder för att begränsa familjeföretagens och familjeföretagarnas problem kan här bli betydelsefulla.

Också i fråga om regionalpolitiska stimulansåtgärder torde förbätt- ringar och nya insatser ha förutsättningar att ge avsevärt större positiva effekter än den etableringskontroll som utredningsmajoriteten föreslår. Exempel på viktiga sådana insatser är; ökat utnyttjande av investerings- fondssystemet i regionalpolitiskt syfte, skattestimulanståtgärder i sam- band med etablering och utbyggnad inom stödområdet, åtgärder för att kraftigt reducera kostnaderna för persontransporter och telekommuni- kation mellan stödområdet och landet i övrigt samt en ytterligare utbyggnad av det 5 k transportstödet.

Särskilt yttrande

A v Torsten Stridsman

Jag instämmer i utredningens sammanfattande överväganden att det föreligger ett behov av starkare påverkan i regionalpolitiken än som nuvarande styrmedel medger. Förverkligandet av den regionalpolitiska målsättningen kräver styrande åtgärder för att samhället skall kunna möta förändringar som strider mot de regionalpolitiska målen. Därför har jag ansett det vara naturligt att nuvarande regionalpolitiska medel kompletteras med en tillståndsprövning för olika slag av expansion inom näringslivet i olika delar av landet.

Jag delar utredningens mening att en starkare regionalpolitisk påverkan än för närvarande måste byggas på informationsutbyte och samråd. Näringslivet och samhället har i grunden gemensamma intressen och bör som regel i de konkreta lokaliseringsavgörandena kunna förena sina ståndpunkter.

De regionalpolitiska målen innefattar av riksdagen preciserade anvis- ningar om vilka prioriteringar som bör ske när det gäller samhällets insatser för att påverka bl. a. den regionala fördelningen av arbetstillfälle- na. En sådan prioritering utgör inrättandet av särskilda stödområden. En annan del av prioriteringsförutsättningarna är befolkningsramarna och planen för utveckling av den regionala strukturen.

Den regionalpolitiska ortsstrukturen skall enligt riksdagsbeslutet ut- vecklas efter ett särskilt klassificeringssystem med ortstyperna storstads- områden, primära centra, regionala centra och kommuncentra.

Huvuddelen av de offentliga investeringarna och i stor utsträckning också de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna skall enligt riksdagsbeslutet 1972 koncentreras till primära och regionala centra. I första hand inriktas uppenbarligen insatserna på ett antal primära centra. Enligt min mening måste den i riksdagsbeslutet 1972 avsedda koncentrationen i länen få konsekvensen att stora områden drabbas av försämrade sysselsättnings- och servicemöjligheter. Det skulle uppstå stora luckor i servicenätet. En sådan koncentration kan inte förenas med den välfärds- och jämlikhets- politiska målsättning som regionalpolitiken måste ha.

Jag vill understryka angelägenheten av att livskraftiga länscentra utvecklas och främjas, men jag vill samtidigt understryka att det är lika viktigt att mindre orter med omland kan fungera som lämpliga enheter

från t. ex. arbetsmarknads-, service- och kommunikationssynpunkt.

En koncentration av resurserna till primära centra, såsom angetts i riksdagsbeslutet och till vilket utredningen även ansluter sig, kan inte jag biträda. En sådan koncentration av resurserna till primära centra måste bli till förfång för övriga kommuner. Riksdagsbeslutet om en ortsklassi- ficering kommer att medföra en kraftig centralisering inom länen.

Enligt min mening bör länsbefolkningen istället själva få möjlighet att påverka utvecklingen i ett län. I avvaktan på en länsdemokratireform bör det länsorgan, som har hand om planeringen — länsstyrelsen — anförtros att i samarbete med kommuner och landsting svara för den fortsatta planeringen av den regionala strukturen.

Jag vill framhålla att såväl från demokratisynpunkt som med hänsyn till kunskaper om förhållandena i länet har landstinget väsentligt större förutsättningar att forma en för länet god och riktig utveckling än centrala beslutsfattare.

Jag ser mycket positivt på utredningens förslag att de regionala organen får ett direkt inflytande på handläggningen av tillståndsärendena.

Utredningen föreslår att det centrala regionalpolitiska organet skall ha ansvaret för tillståndspliktens tillämpning men att det i olika fall, när lokaliseringen till ett visst län har visat sig vara motiverad ur regionalpo- litisk synpunkt men ortsvalet ännu är en öppen fråga, bör delegera beslutanderätt till länsstyrelsen.

Enligt min mening bör länsorganen också aktivt verka för att komplettera näringsstrukturen inom länet och genom uppsökande verksamhet stimulera nyföretagande. En sådan aktiv roll inom regional— politiken kan naturligen läggas på företagareföreningarna. 1974 års vårriksdag föreslog Kungl. Maj :t att pröva vilka uppgifter inom regional- politiken som bör ankomma på de tre organen länsstyrelse, länsarbets- nämnd och företagareförening. Denna prövning bör leda fram till att företagareföreningarnas funktioner inom regionalpolitiken byggs ut.

En prövning av frågan om ytterligare stimulansåtgärder i form av regionalpolitiskt stöd, regionalt transportstöd eller skatte- och avgiftslätt- nader är överväganden som jag bedömer faller utanför utredningens arbete.

Ett ställningstagande till olika regionalpolitiska stödåtgärder fordrar enligt min mening ett omfattande utredningsarbete och bör därför prövas i ett särskilt sammanhang.

Jag har den bestämda uppfattningen att det är nödvändigt att inom en nära framtid tillsätta en parlamentarisk utredning som ser över hela det lokaliseringspolitiska fältet av såväl selektiva som generella stödåtgärder. Jag tror att det går att få en ytterligare effektivitet av de regionalpolitiska stimulansmedlen. Bl. a. är skatte- och avgiftslättnader än så länge i det stora hela oprövade som stimulansmedel i lokaliseringspolitiskt syfte. Frågan om ett inomregionalt transportstöd är ett annat område som hittills är oprövat.

Som exempel kan jag nämna att det skulle underlätta att få en önskvärd spridning av verksamheter från Norrbottens Järnverk i Luleå till orter i inlandet och Tornedalen om det fanns ett inomregionalt verkande

transportstöd. Norrbottens Jämverk skulle därmed inte belastas med interna transportkostnader som filialetableringar annars kan medföra.

I en ny lokaliseringsutredning kunde också prövas frågan att ge länsorganen befogenheter att själva få fördela lokaliseringsstödet.

BilagaA Lokaliserings- och sysselsättningsförändringar inom

industrin åren 1962 — 1970

Holger Jonasson

A.] Undersökningens bakgrund och syfte

En kraftig tillväxt av industrisektorns arbetskraftsefterfrågan var en av drivkrafterna bakom den regionalekonomiska förändringsprocess som inleddes redan under mellankrigstiden och som fortsatte iett accelere- rande tempo efter krigsslutet. Den dominerande delen av sysselsättnings- tillväxten i landet under 1950-talet föll på industrisektorn, vilket innebar att industriföretagens lokaliseringsbeslut i hög grad kom att styra människornas bosättningsmönster. Under 1960-talet minskade industrins betydelse i det avseendet: Sysselsättningstillväxten avtog i styrka sam- tidigt som utbyggnaden av tjänsteproduktionen på nationell och regional nivå fick allt större betydelse som sysselsättningsskapande faktor.

Industrisektorn kom att bli huvudmålet för de regionalpolitiska åtgärder som successivt utvecklades under 1960-talet. Industrin hade en stor lokaliseringspotential, som snabbt kunde utnyttjas och stödåtgär- derna gav påtagliga regionalpolitiska resultat. Det finns emellertid skäl att anta att underlaget för regionalpolitiska insatser inom industrisektorn kommer att krympa under 1970-talet: Sysselsättningen, som reducerades redan under sista hälften av 1960-talet, har, enligt långtidsutredningens bedömningar, förutsatts minska ytterligare under 1970-talet. Det skall framhållas att utvecklingsmönstret sannolikt kommer att bli oenhetligt med avseende på förändringarna inom olika branscher och i skilda regioner. Genomförda branschutredningar — t. ex. av tekoindustrin samt järn och metallmanufakturindustrin — har visat på strukturproblem av betydande dimensioner inom industrisektorn. Regional koncentration av ”problembranscher” kan leda till punktvisa, snabbt uppkommandey försvagningar av sysselsättningsunderlaget, lika väl som industriella satsningar inom nya produktområden skulle kunna innebära omfattande sysselsättningsökningar inom andra regioner.

Dokumentationen om utvecklingen inom industrin har brister som gör det svårt att erhålla en korrekt bild av de aktuella utvecklingstrenderna. Undersökningar finns — vilket framgår av kapitel 3 i betänkandet — som belyser utvecklingsförlopp och förändringsorsaker inom delar av indust- rin. Det grundläggande statistiska materialet om företagsrörelserna — etableringar, nedläggningar och omflyttningar — har emellertid hittills varit ofullständigt. Det har därför varit svårt att få ett grepp om vilken

roll lokaliseringsförändringarna spelat för den observerade nedgången i industrisektorns sysselsättningstillväxt.

Uppgifter om etableringar, nedläggningar och flyttningar av arbets- ställen inom industrin har fr.o.m. år 1963 sammanställts av statistiska centralbyrån (SCB). SCB:s redovisning bygger på jämförelser mellan industristatistikregistret från ett år till nästa, varvid etableringar och nedläggningar registreras vid förändringar i en särskild kontrollsiffra och flyttningar vid ändring i arbetsställets geografiska kod. SCB:s material har emellertid vissa brister. Namn-, ägar— och branschbyten kan föranleda noteringar i förändringsstatistiken, även om verksamheten i realiteten bedrivits med oförändrad inriktning och omfattning. En annan felkälla utgör vidare det förhållandet att ett arbetsställe på grund av statistikens uppbyggnad registreras som etablerat resp. nedlagt då det passerar gränsen fem sysselsatta. Vidare har en betydande differens i många fall visat sig föreligga mellan ett företags verkliga etableringsår och det etableringsår som registrerats i industristatistiken.

Sekretariatet inom utredningen om regionalpolitiska styrmedel har i samarbete med regionalekonomiska enheterna vid länsstyrelserna genom— fört en granskning och komplettering av SCB:s förteckningar över företag som etablerat, lagt ned eller flyttat arbetsställen. Utredningen har försökt att få en så korrekt bild som möjligt av lokaliseringsförändringarna under 1960-talet. Av olika skäl ger inte heller det kompletterade materialet en helt fullständig och riktig bild av lokaliseringsförändringarnas totala omfattning. Särskilt i de största länen saknas praktiska möjligheter att kontrollera uppgifterna om samtliga arbetsställen som redovisats iSCst förteckningar under perioden 1963—1970. Det har heller inte varit möjligt för länsstyrelserna att undersöka om samtliga etablerade arbets- ställen verkligen kommit med i SCB:s material. Speciellt svårt har det varit att i efterhand kontrollera de förändringar som skett under den tidigare delen av perioden. Det skall vidare framhållas att definitions- och gränsdragningsproblem sannolikt lösts på olika sätt av länsstyrelserna. Detta gäller t. ex. behandlingen av ekonomiskt rekonstruerade företag och gränsdragningen mellan flyttning och etablering/nedläggning av arbetsställe. Möjligheterna att identifiera etablerade arbetsställen som självständiga företag eller filialföretag har också varierat mellan länen.

[ fortsättningen av denna bilaga till styrmedelsutredningens betänkan- de belyses i avsnitten A2—5 omfattningen samt fördelningen i tiden och på regioner av etableringar, nedläggningar och omflyttningar av industri- arbetsställenl. Vidare redovisas i avsnitt A.6 utvecklingen inom hela industrin av antalet arbetsställen och sysselsatta. Lokaliseringsföränd- ringarnas betydelse för industrins sysselsättningsutveckling sammanfattas i avsnitt A. 7.

1 Med industri avses fortsättningsvis i bilagan näringsgrenarna gruvor och mineral- brott samt tillverkningsindustri.

A.2 Lokaliseringsförändringarnas totala omfattning

A.2.l Arbetsställen

Under perioden 1963—1970 uppgick, som framgår av tabellA.I summan av nytillskotten av arbetsställen i länen till 2 700. Med nytillskott avses nyetablerade och över länsgränsen inflyttade arbetsställen. Nytillskotten motsvarar 16 % av medelantalet arbetsställen inom industrin perioden 1963—1970. Fördelas materialet på olika storstadslän och länsgrupper enligt utredningens indelning blir de regionala skillnaderna obetydliga. De nytillkomna arbetsställenas andel av medeltalet arbetsställen under perioden varierar mellan 14 och 17 %. Det övre värdet representeras av Göteborgs och Bohus län samt länsgruppen södra Sverige, medan tillskottet i Stockholms och Malmöhus län ligger vid den nedre gränsen för det redovisade intervallet.

Några säkra slutsatser om förändringarna i nytillskottens variationer över tiden kan inte dras. Bristerna i grundmaterialet ger en alltför stor osäkerhetsmarginal. Antalet etableringar i början av perioden är sannolikt något överskattat och det kan inte med säkerhet hävdas att nytillskotten var nämnvärt färre åren 1969—1970 än delperioden 1963—1965. Däremot torde materialet tillåta slutsatsen att antalet nytillkomna arbetsställen var högre åren 1966—1968 än under övriga delar av undersökningsperioden. Förändringarna i tiden förefaller istort sett ha varit av samma karaktär inom de olika länsgrupperna som i riket som helhet. Stockholms län hade dock ett anmärkningsvärt stort nytillskotti antalet arbetsställen åren 1969—1970 jämfört med övriga delar av undersökningsperioden.

Det sammanlagda antalet nedlagda och över länsgräns utflyttade arbetsställen uppgick enligt tabell A.2 till knappt 4 000 under perioden

Tabell A.l Etablerade och över länsgräns inflyttade arbetsställen fördelade på läns- grupper perioden 1963—1970

Länsgrupp a Antal igenomsnitt per år Totalt an- tal 1963— 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970

Storstadslänen 90 100 70 700 I Stockholms län 30 40 40 300 ! Göteborgs och Bohus län 30 30 20 200 I Malmöhus län 30 30 10 200 Mellersta Sverige 90 100 60 710 Södra Sverige 100 110 90 790 Skogslänen 70 70 40 480 Hela riket 340 370 270 2 670

a Se betänkandet, kap 1,1igur 1.2.

Anm. Talen är avrundade, vilket innebär att summan av rader och kolumner inte alltid stämmer med redovisade del— och totalsummor. Detta gäller samtliga tabeller i denna bilaga.

1963—1970. Detta motsvarar något mer än en femtedel av antalet arbetsställen vid periodens början. Avgångens fördelning i tiden innebär en nivåhöjning mot slutet av 1960-talet. Som framgår av tabellen är skillnaden i årsgenomsnitten mellan den första och de båda sista delperioderna markant. Det står klart att avgångsaktiviteten ökat. Däremot finns ingen påvisbar skillnad mellan genomsnitten för åren 1966—1968 och 1969—1970.

Sett i relation till antalet befintliga arbetsställen var skillnaderna i avgångens storlek mellan länsgrupperna obetydliga. Inom samtliga läns- grupper motsvarade avgången 20—23% av antalet arbetsställen vid periodens början. Enda avvikelsen från detta mönster noteras för Göteborgs och Bohus län, där 28 % av arbetsställena lades ned alternativt flyttade under redovisningsperioden. Avgångens fördelning över tiden inom de olika länsgrupperna följde i stort den ovan redovisade utvecklingen på riksnivå. Enda påtagliga avvikelsen föreligger i södra Sverige där avgången, 160 arbetsställen, även under åren 1969—1970 var högre, än under den närmast föregående delperioden, då i medeltal 130 arbetsställen årligen lades ner.

Nytillskottet och avgången av arbetsställen resulterade netto räknat under redovisningsperioden 1963—1970 i en minskning på 1 200 arbetsställen, vilket framgår av tabell A.3. Mer än en tredjedel av det totala beståndet av arbetsställen berördes av etablering, nedläggning eller flyttning över länsgräns under den studerade åttaårsperioden. Nettoför- ändringen motsvarar emellertid inte mer än 7 % av antalet arbetsställen vid periodens början. Den ovan redovisade regionala överensstämmelsen i tillskotts- och avgångsfrekvenserna innebär att nettoförändringen »»i förhållande till det totala beståndet av arbetsställen — varierade obetyd- ligt mellan olika länsgrupper. Nedgången höll sig inom ramen S 10 %. Bland storstadslänen hade Göteborgs och Bohus län, genom den höga avgångsfrekvensen en minskning av antalet arbetsställen med 13 %.

Tillskottet och avgången av arbetsställen samspelade med varandra på ett sådant sätt att nedgången i antalet arbetsställen kontinuerligt ökade under redovisningsperioden. Detta mönster framträder i samtliga läns-

Tabell A.2 Nedlagda och över länsgräns utflyttade arbetsställen fördelade på länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år Totalt an— tal 1963— 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen 130 180 150 1 210 I Stockholms län 50 80 60 500 I Göteborgs och Bohuslän 40 50 50 360 I Malmöhus län 40 50 40 350 Mellersta Sverige 120 150 120 1 030 Södra Sverige 110 130 160 1 020 Skogslänen 70 90 80 630

Hela riket 420 540 510 3 890

Tabell A.3 Förändring i antalet arbetsställen genom etablering, nedläggning och tlyttning med fördelning på länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Antal igenomsnitt per år Totalt antal

1963—— 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970

Storstadslänen —40 — 80 — 80 _ 520

I Stockholms län —10 —40 —20 —200 I Göteborgs och Bohus län —10 —20 —30 —160 I Malmöhus län —10 —20 —30 —-160

Mellersta Sverige —20 — 40 — 60 » 320 Södra Sverige —10 — 20 — 70 —— 230 Skogslänen 0 — 20 — 40 — 150

Hela riket —80 —170 —240 —1 210

grupper med undantag av Stockholms län, där det påvisade stora tillskottet i antalet arbetsställen åren 1969—1970 höll nere förlusten på en nivå som understeg minskningen åren 1966—1968.

A.2.2 Sysselsatta

Vid lokaliseringstillfället uppgick sysselsättningen i de ny- och omloka- liserade arbetsställena till 48 000 personer, vilket motsvarar 5 % av det genomsnittliga antalet sysselsatta inom hela industrin under perioden 1963—1970. I samtliga länsgrupper utom södra Sverige, låg sysselsätt- ningstillskottet i relativa tal på ungefär samma nivå som i riket som helhet. För länsgruppen södra Sverige innebar ny- och omlokaliseringarna ett tillskott motsvarande 7% av det totala antalet sysselsatta inom industrin.

Fördelas sysselsättningstillskottet i tiden, tabell A.4, framträder en stadigt sjunkande tendens. Skillnaden i tillskott mellan den första och sista delperioden är så stor att man, trots bristerna i materialet, kan påstå att om- och nylokaliseringarnas sysselsättningstillskott minskade under den studerade perioden 1963—1970. Regionalt sett var nedgången i sysselsättningstillskottet särskilt stark i Malmöhus län och länsgruppen mellersta Sverige.

Tabell A.4 Sysselsatta vid etablerings— resp. inflyttningstidpunkten i etablerade och över länsgräns inflyttade arbetsställen med fördelning på länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år Totalt antal

— 1963 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen * 1 880 1 490 1 310 12 700 I Stockholms län 850 460 670 5 200 I Göteborgs och Bohus län 410 510 320 3 400 ' Malmöhus län 620 520 320 4 100 Mellersta Sverige 2 010 1 680 1 440 14 000 Södra Sverige 1 690 1 600 1 530 13 000 Skogslänen 1 040 1 060 880 8 100

Hela riket 6 630 5 840 5 170 47 700

Antalet sysselsatta i nedlagda och över länsgräns utflyttade arbets- ställen utgjorde under den undersökta perioden enligt tabell A.5 75 000 personer. Detta motsvarar 8 % av medelantalet sysselsatta under perio- den. Antalet sysselsatta inom nedlagda och omflyttade arbetsställen i relation till det totala antalet industrisysselsatta varierade mellan 6 och 9% i de olika länsgrupperna. Sysselsåttningseffekterna var klart större under slutet av 1960-talet än under redovisningsperiodens tre första år. Samtidigt tyder skillnaden mellan delperioderna 1966—1968 och 1969— 1970 på att konjunkturavmattningen under den förra delperioden påverkade sysselsättningsavgångens storlek. En regional fördelning av materialet visar att Göteborgs och Bohus län samt skogslänen avviker från detta mönster —— de visar båda upp ett successivt ökat antal sysselsatta i nedlagda och utflyttade arbetsställen under perioden 1963—1970.

Lokaliseringsförändringarnas sysselsättningseffekter sammanfattas i tabell A.6. Nettoresultatet av etableringar och nedläggningar samt in- och utflyttningar av arbetsställen åren 1963—1970 innebar en förlust på sammanlagt 27 000 sysselsättningstillfällen. Detta motsvarar 3 % av den totala genomsnittliga industrisysselsättningen under perioden. De redo- visade förändringarna gav negativa sysselsättningsnetton i samtliga läns- grupper: I storstadslänen utgjorde sysselsättningsförlusterna 4 51 5 % av den totala industrisysselsättningen, medan reduceringen var 1,5—3,5 % i

övriga länsgrupper. Den årliga sysselsättningsminskningen var i samtliga länsgrupper betydligt större under delperioderna 196611968 och 1969— 1970 än åren 1963—1965.

Som framgår av figur A.] hade praktiskt taget samtliga län del i sysselsättningsförlusterna. Endast i fyra län. Östergötlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens — kan nämnvärda sysselsättningsvinster registreras. Det skall noteras att överskottet i Östergötlands län baserades på ett mycket gynnsamt utfall av lokaliseringsförändringarna åren 1963—1965. Sysselsättningsvinsten i de tre nordliga länen är merajämnt fördelad över hela undersökningsperioden.

1 övrigt avviker utvecklingen i länen endast i ett fåtal fall från de karakteristika som redan redovisats för länsgrupperna. Mer betydande

Tabell A.5 Sysselsatta vid nedläggnings- resp. utflyttningstidpunkten i nedlagda och över länsgräns utflyttade arbetsställen med fördelning på länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år Totalt antal — '— ——» —— »— --,» ., - , * 1963

1963v1965 1966—1968 1969 "1970 1970 Storstadslänen 2 350 4 000 3 760 26 600 I Stockholms län 1 140 1 840 1 610 12 200 I Göteborgs och Bolins län 640 850 1 180 6 800 I Malmöhus län 570 1 310 980 7 600 Mellersta Sverige 1 830 3 300 2 690 20 800 Södra Sverige 1 460 2 320 2 100 15 500 Skogslänen 1 040 1 660 1 770 11 600

6 690 11 280 10 320 74 500

Hela riket

+2 000 LD (D 03 rh 0— (D CD

——1 000

—3 000

+2 000

1 966—1 968 0

—3 000

+2 000

1969—1970

1963—1970 O

—2 000

—6 900

SWXYZBDAC

__4000 e. .. ,, ..., . LänABOM CDEPRTU

Figur A.] Förändring i antalet sysselsatta genom etablering, nedläggning och flyttning av arbetsställen med " fördelning på län perioden 1 963— I 970

Tabell A.6 Förändring i antalet sysselsatta genom etablering, nedläggning och flyttning av arbetsställen med fördelning på länsgrupper perioden 1963—1970

Totalt antal

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år ' — 1963

1963—1965 1966—1968 1969-1970 1970 Storstadslänen —470 —2 510 —2 460 —13 900 I Stockholms län —290 —1 380 —940 —7 000 I Göteborgs och Bohuslän —230 — 340 —860 —3 400 I Malmöhus län 60 — 780 —660 -3 500 Mellersta Sverige 180 —1 620 —1 240 f 6 800 Södra Sverige 230 _ 720 — 570 — 2 500 Skogslänen 0 — 600 — 890 — 3 500

—60 —5 440

Hela riket —5 150 —26 800

avvikelser utgör den relativt kraftiga sysselsättningsförlusten i Söderman- lands och Kopparbergs län åren 1963—1965 och i Värmlands län åren 1969—1970, syselsättningsvinsterna i Blekinge län mellan åren 1966 och 1968 och i Västmanlands, Kristianstads och Hallands län åren 1969— 1970. Det bör också noteras att Jönköpings län svarade för hälften och tillsammans med Kalmar län för två tredjedelar av sysselsättningsför- lusten i länsgruppen södra Sverige.

A.3 Etableringar

Merparten av de ovan redovisade ny- och omlokaliserade arbetsställena är etableringar. Under redovisningsperioden uppgick antalet etablerade arbetsställen till drygt 2 500. I län utanför storstadslänenl utgjorde de egentliga nyetableringarna, som framgår av tabell A.7, huvuddelen — något mer än 1 400 — medan antalet filialetableringar var omkring 400 eller 20% av hela antalet. Betydande skillnader i filialetableringarnas andel föreligger mellan länsgrupperna. För mellersta Sverige uppgick andelen filialetableringar till endast 17 % och för södra Sverige till 20 %. 1 yskogslänen var däremot hela 36% av det totala antalet etableringar filialarbetsställen.

Några större variationer över tiden i etableringarnas fördelning på ny- och filialetableringar kan inte noteras. Under samtliga tre delperioder låg filialetableringarnas andel mellan 20 och 25 % av hela antalet etable- ringar. En fördelning av materialet i tiden och på regioner ger ett begränsat antal observationer och säkra slutsatser kan inte dras. Tecken på en minskning av andelen filialetableringar finns i mellersta Sverige, medan andelen tenderat att öka i skogslänen. Vid etableringstillfället sysselsattes — se tabellA.8 — 43 000 personer i de nya arbetsställena. I länsgrupperna södra och mellersta Sverige och

1Grundmaterialet har för storstadslänen inte tillåtit någon uppdelning mellan nyetableringar och filialetableringar. En sådan redovisning är emellertid mindre intressant i dessa län. Huvuddelen av de regionalt uppdelade företagens huvudan- läggningar finns i storstadslänen varför den helt dominerande delen av filialetable- ringarna sker utanför dessa områden.

Tabell A.7 Etablerade arbetsställen fördelade på länsgrupper och typ av etablering perioden 1963—1970

Länsgrupp Typ av etablering Antal i genomsnitt per år Totalt antal 1963 196341965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen Samtliga 80 90 70 670 I Stockholms län Samtliga 30 40 40 290 I Göteborgs och Bohus län Samtliga 20 30 20 190 I Malmöhus län Samtliga 30 30 10 190 Mellersta Sverige Nyetablering 60 80 50 540 l*'ilialetablering 20 10 10 1 10 Samtliga 80 90 60 650 Södra Sverige Nyetablering 70 80 70 600 Filialetablering 20 20 20 150 Samtliga 90 100 90 750 Skogslänen Nyetablering 40 40 20 300 Filialetablering 20 20 20 160 Samtliga 60 60 40 450 Hela riket Nyetableringal 180 200 150 1 440 Filialetableringal 60 50 40 410 Samtliga 320 340 260 2 520

3) Exkl. storstadslänen

skogslänen svarade filialarbetsställena för något mer än en tredjedel av sysselsättningen i de etablerade arbetsställena. Som redovisats ovan svarade filialerna för 20% av antalet etablerade arbetsställen, vilket innebär att filialernas storlek betydligt översteg genomsnittsstorleken hos nyetablerade arbetsställen. Filialetableringarna var i samtliga länsgrupper

Tabell A.8 Sysselsatta vid etableringstidpunkten i etablerade arbetsställen med fördelning på länsgrupper och typ av etablering perioden 1963—1970

Länsgrupp Typ av etablering Antal i genomsnitt per år Totalt antal 1963 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen Samtliga 1 850 1 400 1 250 12 300 I Stockholms län Samtliga 850 430 6 70 5 200 I Göteborgs och Bohus län Samtliga 410 480 260 3 200 I Malmöhus län Samtliga 600 490 320 3 900 Mellersta Sverige Nyetablering 1 090 1 080 1 130 8 800 l-'ilialetablering 710 350 200 3 600 Samtliga 1 800 ] 430 ] 340 12 400 _ Södra Sverige Nyetablering 1 000 920 1 010 7 800 f'ilialetablering 490 400 450 3 600 Samtliga 1 480 1 320 I 460 11 300 Skogslänen Nyetablering 550 390 320 3 400 Filialctablering 410 590 510 4 000 Samtliga 950 970 830 7 400 Hela riket Nyetableringa) 2 630 2 390 2 480 20 000 Filialetableringa) 1 600 1 330 1 150 11 100 Samtliga 6 090 5 120 4 880 43 400

3) Exkl. storstadslänen

i genomsnitt dubbelt så stora som nyetableringarna med avseende på antalet sysselsatta.

Tendenser till förändring i tiden av filialernas sysselsättningsandel framträder i det sammanställda materialet. Förändringarna är särskilt märkbara i mellersta Sverige och skogslänen. 1 den förra länsgruppen minskade filialetableringarnas betydelse kontinuerligt under perioden 1963—1970, medan filialernas sysselsättningsandel omvänt ökade kraftigt i skogslänen.

A.4 Omflyttningar över länsgräns

Som framhållits i avsnitt A.1 ovan är det i praktiken, vid genomgång av det statistiska grundmaterialet, svårt att skilja omflyttning av arbets- ställen från övriga typer av lokaliseringsförändringar. I föreliggande undersökning tillämpas en snäv definition på flyttningsbegreppet. Som flyttning rubriceras enbart lokaliseringsförändringar som inneburit att ett helt arbetsställe, både tillverkning och administration, bytt geografiskt läge. Vidare anses flyttning föreligga endast när lokaliseringsförändringen inneburit att ett nytt arbetsställe etablerats på inflyttningsorten. Flytt- ning av hela verksamheten vid ett arbetsställe till en befintlig anläggning på annan ort registreras enbart som nedläggning på den ursprungliga orten.

Perioden 1963—1970 flyttade enligt de redovisade avgränsningarna 154 arbetsställen från ett län till ett annat. Som framgår av tabellA.9 hade hälften av de flyttade arbetsställena sitt ursprung i Stockholms län. Övriga storstadslän svarade tillsammans för drygt 10 % av antalet flyttade arbetsställen. För 15—20 % av de flyttade arbetsställena låg den ursprungliga lokaliseringsorten inom länsgrupperna mellersta och södra Sverige, medan endast 10 arbetsställen lämnade något av skogslänen.

Största andelen — 40 % av de flyttade arbetsställena _ lokaliserades till mellersta Sverige. Två tredjedelar av inflyttningarna till denna länsgrupp hade sitt ursprung i Stockholms län. Flertalet arbetsställen som flyttades

Tabell A.9 Över länsgräns flyttade arbetsställen fördelade på olika storstadslän och länsgrupper efter ursprunglig och slutlig lokalisering

Antal arbetsställen flyttade Till

Stock- Göte- Malmö— Mellersta Södra Skogs- Totalt Från holms borgs o. hus Sverige Sverige länen

län Bohus län

län

Stockholms län — 1 1 42 15 14 73 Göteborgs och Bohuslän — — l 6 4 A 11 Malmöhus län — 1 - — 5 3 9 Mellersta Sverige 2 2 2 6 7 8 27 Södra Sverige — — 3 3 16 2 24 Skogslänen 1 — — 5 1 3 10 Summa 3 4 7 62 48 30 154

Förklaring:

70 arbetsställen

€.!

Minskning . Ökning Figur A.2 Förändring i antalet arbetsställen ge- nom flyttningar över la'ns— gra'ns med fördelning på län perioden 1 963— I 9 70

Tabell A.IO Sysselsatta i intlyttningslänen vid flyttningstidpunkten i flyttade arbetsställen med fördelning på länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år Totlaåtözån- ta —

1963—1965 1966—1968 1969-1970 1970

Storstadslänen 30 90 60 500 I Stockholms län — 20 - 100 I Göteborgs och Bohus län — 30 60 200 I Malmöhus län 30 40 - 200 Mellersta Sverige 200 250 100 1 600 Södra Sverige 210 290 70 1 600 Skogslänen 90 90 60 600 Hela riket 520 720 290 4 400

till södra Sverige kom från län i den egna länsgruppen, medan skogslänens främsta rekryteringsområden var Stockholms län och mellersta Sverige.

Det länsvisa utfallet av företagsomflyttningarna illustreras ifigur A.2 som visar att Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län, registrerade flyttningsförluster. Flera län i gruppen mellersta Sverige — Östergötlands, Södermanlands och Älvsborgs län — gjorde de största vinsterna. Även Kalmar, Värmlands och Kopparbergs län fick ett betydande tillskott av arbetsställen genom dessa omflytt- ningar.

Omflyttningarnas beräknade sysselsättningseffekter framgår av tabell A.IO. Totalt sysselsatte de omflyttade arbetsställena efter inflyttningen 4 400 personer på den nya orten. Merparten av sysselsättningstillskottet föll på länsgrupperna södra och mellersta Sverige. Tabellen visar också att omflyttningen av arbetsställen hade en betydligt mindre sysselsättnings- effekt åren 1969—1970 än under den tidigare perioden.

A.5 Sysselsättningsutvecklingen i etablerade och omflyttade arbetsställen

Från etableringstillfället och fram t. o. m. är 1970 ökade sysselsättningen i de etablerade arbetsställena, som framgår av tabell A.]I, med 12 000 personer. Det skall understrykas att talet är en nettosiffra och tar hänsyn till sysselsättningsförluster genom att arbetsställen som etablerats också kan ha lagts ner under redovisningsperioden.

Den starkaste sysselsättningstillväxten ägde rum i arbetsställen etable- rade inom skogslänen. Den fördelaktiga utvecklingen i denna länsgrupp framträder ännu tydligare om tillväxten sätts i relation till sysselsätt- . ningens storlek vid etableringstillfället. För skogslänens del motsvarade 1/ tillväxten 60 % av det ursprungliga antalet sysselsatta. Ökningen iövriga länsgrupper stannade vid 15_30 %.

Uppdelningen av etableringarna på filialer och nyetableringar visar att båda kategorierna i absoluta tal ökade sysselsättningen i samma omfatt- ning. Filialetableringarnas tillväxt var emellertid relativt sett starkare än i]

Tabell A.Il Förändring i antal sysselsatta fram t.o.m. år 1970 i arbetsställen etablerade under perioden 1963—1970 med fördelning på länsgrupper och typ av etablering

Länsgrupp Typ av etablering Antal i genomsnitt per år Totalt antal 1963 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen Samtliga 290 350 0 2 000 I Stockholms län Samtliga 110 160 0 800 I Göteborgs och Bohus län Samtliga 180 170 10 I 000 I Malmöhus län Samtliga 0 40 0 100 Mellersta Sverige Nyetablering 140 200 240 1 500 Filialetablering 270 110 0 1 100 Samtliga 400 310 240 2 600 Södra SVt-rige Nyetablering 280 210 100 1 700 Filialetablering 510 20 40 1 700 Samtliga 800 230 140 3 4 00 Skogslänen Nyetablering 400 140 200 2 000 lillialetablering 260 330 260 2 300 Samtliga 670 460 460 4 300 Hela riket Nyetableringa) 820 550 530 5 200 i-iiiaietabieringa) 1 040 450 300 5 100 Samtliga 2 160 I 370 840 12 300

expansionen inom de nyetablerade arbetsställena. För de egentliga nyetableringarna motsvarade sysselsättningstillväxten 26% av antalet anställda vid etableringstidpunkten. Filialetableringarna hade däremot en ökning från etableringen och fram till år 1970 på 46 %. Skillnaden i tillväxt var särskilt markant i länsgrupperna södra och mellersta Sverige. I skogslänen var tillväxttakten relativt sett densamma för ny- och filialetableringarna.

De omflyttade arbetsställena ökade efter flyttningen och fram t. o. m. är 1970 sin sysselsättning med 1 300 personer, vilket framgår av tabell A.IZ. Ökningen motsvarar 30 % av antalet sysselsatta vid flyttningstid- punkten, vilket innebär att förändringarna i de ny- resp. omlokaliserade arbetsställena var i stort sett identiska. Arbetsställen som flyttat till storstadslänen och skogslänen hade enligt det sammanställda materialet en något svagare sysselsättningstillväxt än arbetsställen som flyttat till V mellersta och södra Sverige.

Tabell A.12 Förändring i antal sysselsatta fram t.o.m. år 1970 i arbetsställen flyttade över länsgräns perioden 1963—1970 med fördelning på länsgrupper

Länsgrupp Antal i genomsnitt per år Totalt an- tal 1963— 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1970 Storstadslänen 10 10 0 100 I Stockholms län — 10 — 0 I Göteborgs och Bohus län — 30 0 100 I Malmöhus län 10 —30 — —100 Mellersta Sverige 70 120 0 600 Södra Sverige 40 160 10 600 Skoglänen —30 50 0 100

Hela riket 90 340 10 1 300

A.6 Utvecklingen av antalet arbetsställen och sysselsatta inom hela industrin

A.6.] Redovisningens omfattning

Tillskotten och avgångarna av arbetsställen åren 1963—1970 medförde som visats i föregående avsnitt, omfattande förändringar bland industri- sektorns arbetsställen och i sysselsättningsvolymen. Sysselsättnings- utvecklingen styrdes givetvis inte bara av lokaliseringsförändringarna. Under den studerade perioden skedde betydande sysselsättningsföränd- ringar även inom arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd.

Antalet arbetsställen och sysselsatta inom industrin redovisas årligeni statistiska centralbyråns (SCB) officiella industristatistik. Den följande redovisningen bygger uteslutande på material ur industristatistiken — SCB:s officiella redovisningar — samt länsstyrelsernas bearbetningar av industristatistikens råtabeller1 .

A.6.2 Utvecklingen av antalet arbetsställen

Antalet arbetsställen i hela riket uppgick år 1970 enligt industristatis- tiken till 16 000, vilket innebär en nedgång med 1 500 mellan åren 1962 och 1970. Detta framgår av figur A.3 och tabell A.I3, som också visar att minskningen var relativt sett störst i storstadslänen och i länsgruppen mellersta Sverige.

Nedgången i antalet arbetsställen skedde inte i en jämn takt över hela perioden. En kraftig minskning under åren 1962—1965 på 800 arbets- ställen följdes av en stabilisering perioden 1966—1968, medan minsk- ningen _åren 1969—1970 i stort sett motsvarade förändringen under den första delperioden. Det bör noteras att förändringen i antalet arbets- ställen, sådan den framträder i industristatistiken, inte helt överens- stämmer med förändringen i arbetsställeantalet genom etableringar och nedläggningar (avsnitt A.2). Till en del beror detta på att industristatis- tiken endast redovisar arbetsställen med minst fem sysselsatta. Detta innebär att en förändring registreras även när arbetsställen passerar redovisningsgränsen. En annan förklaring till differensen är, som inledningsvis påpekades, att avsnitt A.2 bygger på en reviderad version av industristatistikens basmaterial.

1 Industristatistiken omfattar — med mindre undantag - arbetsställen med minst fem sysselsatta. fr. o. m. är 1968 har en ny näringsgrensklassiflcering tillämpats i den officiella redovisningen av industristatistiska data. Jämfört med den tidigare näringsgrensindelningen har detta inneburit att ett antal arbetsställen främst inom sektorerna bilreparationsverksamhet och bygghantverk utgått ur den officiella statistiken. I grundmaterialet finns emellertid uppgifter om arbetsställen i dessa branscher även för år 1970. Underlaget för industristatistiken har undergått successiva förbättringar under redovisningsperioden. Registren har bl. a, tillförts arbetsställen som tidigare skulle ha ingått i statistiken. Den mest omfattande kompletteringcn genomfördes är 1964. I den följande redovisningen har — såvida inte annat anges * denna förändring beaktats, genom att de tillförda arbetsställena antas ha funnits i samma antal och med samma sysselsättning år 1962 som år 1964.

Tabell A.l3 Antal arbetsställen perioden 1962—1970 fördelade på länsgrupper

länsgrupp 1962 1965 1968 1970 Storstadslänen 5 150 4 850 4 760 4 540 I Stockholms län 2 350 2 170 2 170 2 050 I Göteborgs och Bohus län 1 280 1 230 1 200 1 150 I Malmöhus län 1 520 l 450 1 390 1 340 Mellersta Sverige 4 840 4 660 4 540 4 390 Södra Sverige 4 360 4 170 4 240 4 120 Skogslänen 3 070 2 940 2 990 2 900

Hela riket 17 420 16 620 16 530 15 950

Källor: SOS, industri. Redovisningar från länsstyrelserna.

Redovisningen av den regionala utvecklingen av antalet arbetsställen i tabell A.13 visar att avvikelser föreligger mellan länsgrupperna och riket när det gäller förändringarna av antalet arbetsställen. 1 länsgrupperna södra Sverige och skogslänen ökade antalet arbetsställen perioden 1966—1968, medan förändringen för riket totalt innebar en mindre minskning.

A.6.3 Utvecklingen av an talet sysselsatta Antalet sysselsatta totalt

Sysselsättningen inom industrin ökade med knappt 7 000 personer mellan åren 1962 och 1970. Som framgår av figur A.3 och tabell A.I4 var tillväxten inte resultatet av en kontinuerlig expansion. En uppdelning av den åttaåriga redovisningsperioden i delperioder visar på tvära kastningar i utvecklingen. Sysselsättningsförändringarna styrdes av kon-

Måttenhet: 1 OOO—tal Arbetsställen Sysselsatta 20 1 000 sysselsatta 1 8 900 . N ' & . 1 6 800 0 0

År 1962 1965 1968 _ 1970

Figur A.3 Antal arbetsställen och antal sysselsatta inom industrin i hela riket perioden 1 962-1970

Källor: SOS, Industri. Redovisningar från länsstyrelserna

Figur A.4 Sysselsättnings- förändringar i länsgrupper— na i förhållande till syssel- sättningsutvecklingen [

hela riket inom industrin under perioden 1 962— I 9 70

junkturförloppet. Det redovisade materialet tyder också på en minskningi trendhänseende när det gäller industrisysselsättningen. Mellan åren 1962 och 1965 ökade antalet sysselsatta personer med 24 000, vilket förbyttes i en minskning på 58 000 mellan åren 1965 och 1968. Denna nedgång kunde inte helt hämtas in under expansionsperioden 1969—1970. Antalet sysselsatta ökade med endast 41 000 personer under den perioden.

Den regionala utvecklingen innebar betydande skillnader i förändrings- takt mellan olika länsgrupper. Som framgår av tabell A.I4 och figurA.4 hade länsgruppen södra Sverige den mest positiva utvecklingen — sysselsättningen ökade där med 19 600 personer mellan åren 1962 och 1970. Det hör till bilden att den markerade nedgången åren 1966—1968 slog igenom i ganska liten grad inom denna länsgrupp. Södra Sverige hade

Södra Sverige

Skogslänen Mellersta Sverige

100. MW Riket

Storstadslänen

År 1962 1965 1968 1970

Källor: SOS, Industri. Redovisningar från länsstyrelserna

Tabell A.I4 Antal sysselsatta perioden 1962—1970 fördelade på länsgrupper

Länsgrupp 1962 1965 1968 1970 Storstadslänen 315 400 315 300 289 500 296 300 I Stockholms län 138 700 135 800 124 300 125 400 I Göteborgs och Bohus län 86 400 87 800 80 000 83 400 I Malmöhus län 90 300 91 700 85 200 87 500 Mellersta Sverige 298 300 310 300 289 000 301 700 Södra Sverige 170 000 181 100 178 500 189 700 Skogslänen 181 000 181 900 173 400 183 700

Hela riket 964 700 988 600 930 400 971 400

Källor: SOS, Industri. Redovisningar från länsstyrelserna.

också den i relativa tal mätt kraftigaste sysselsättningsökningen åren 196941970. Sysselsättningen istorstadslänen utvecklades under samtliga delperioder mera ogynnsamt än sysselsättningen i övriga områden. Skogslänen, som hade en ogynnsam förändring åren

1963—1965,

redovisade en sysselsättningsutveckling åren 1966—1970 som var betyd—

Måttenhet: 1 OOO-tal sysselsatta

Storstadslänen, mellersta Sverige

150 1

100

l

OZ

ITI

UI—IC

O

År 1962 1 965 1968 1970

AB

Södra Sverige

Skogslänen

1965 1968

1965 1968

Figur A.5 Antal sysselsatta inom industrin perioden 1962—1970 med fördelning på län

Källa: SOS, Industri. Länsstyrelsernas redovisningar

ligt mera positiv än riksutvecklingen.

Som framgår av figur A.5 utsattes samtliga tre storstadslän samt Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län för sysselsättningsförluster under redovisningsperioden. Sysselsättnings- reduceringen i dessa län var speciellt kraftig under nedgångsperioden 1966—1968 —- flertalet hade en sysselsättningsförlust även åren 1963— 1965.

De största sysselsättningsökningarna under redovisningsperioden ägde rum i Kalmarl, Kristianstads, Jönköpings och Hallands län. I de tre förstnämnda länen byggdes ökningen i första hand upp av betydande sysselsättningstillskott åren 1963—1965 och 1969Ä1970. Hallands län redovisade däremot en betydande sysselsättningsexpansion även under konjunkturavmattningen 1966—1968. Bland län med stora sysselsätt- ningsökningar under åttaårsperioden finns också Jämtlands, Väster— bottens och Norrbottens län. I samtliga dessa tre län expanderade industrisysselsättningen under alla tre delperioderna. Tillväxten var betydligt större de båda åren 1969 och 1970 än under hela den närmast föregående sexårsperioden.

Sysselsättningsutvecklingen inom industrin under perioden 1963— 1970 påverkades, som redan framhållits, starkt av konjunktursväng- ningarna. Om man skall kunna få ett grepp om den långsiktiga trendeni sysselsättningsförändringarna är det viktigt att jämföra år som präglades av likartade konjunkturbilder. Av de valda redovisningstillfällena utgör åren 1962 och 1968 punkter på konjunkturkurvans lägre delar, medan åren 1965 och 1970 i fråga om efterfrågan på arbetskraft representerar toppar. En jämförelse mellan sysselsättningstalen dessa båda är ger en uppfattning om den långsiktiga trenden i industrins sysselsättningsutveck- ling.

Mellan åren 1965 och 1970 minskade antaletsysselsatta inom industrin med knappt 20 000 personer. I länsgrupperna storstadslänen och mellersta Sverige gick sysselsättningen ned med tillsammans nära 30 000 personer, medan industrisysselsättningen i södra Sverige steg med omkring 9 000 och i skogslänen med 2 000 personer. Förutom samtliga län i gruppen södra Sverige ökade Uppsala, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län sin industrisysselsättning under perioden 1965—1970.

Tabell A.15 Antal sysselsatta perioden 196271970 fördelade på arbetar- och förvaltningspersonal

1962 1965 1968 1970 Arbetarpersonal 738 900 743 200 685 900 713 800 Förvaltningspersonal 225 700 245 300 244 500 257 700 Totalt 964 600 988 500 930 400 971 500

Källor: SOS, Industri. Redovisningar från länsstyrelserna.

1 En del —— knappt 1 000 sysselsatta — av den redovisade förändringen är ett resultat av en ändring i länsgränsen mellan Kalmar och Kronobergs län 1969-01-01.

Antal sysselsatta inom olika personalkategorier

Uppdelningen av den totala sysselsättningen inom industrisektorn på personalkategorier i tabell A.I5 visar, att arbetarpersonalens andel minskade från 77 % år 1962 till 73 % år 1970. Även om förvaltnings- ( personalen successivt ökade sin andel av sysselsättningen under hela * redovisningsperioden ger de två sista åren en antydan om förändringar i utvecklingsbilden. Förvaltningspersonalen steg i antal med hela 11 % men arbetarpersonalen med endast en procent under konjunkturuppgången 196341965. Under expansionsåren 1969—1970 utjämnades tillväxten till 5 resp. 4 %.

Tabell A.Iö visar betydande regionala skillnader främst i fråga ömt förändringarna av arbetarpersonalens storlek. Medan arbetarantalet ökade i med 10 000 personer i länsgruppen södra Sverige mellan åren 1962 och =? 1970, minskade arbetarantalet i storstadslänen under samma period med 27 000 personer. Det skall noteras att minskningen i storstadslänen inte bara ägde rum under avmattningsperioden 1966—1968, utan även under perioden 1963el965, när sysselsättningen ökade totalt sett inom industrisektorn. Stockholms län registrerade en minskning av arbetar- personalens antal också under expansionsperioden 1969—1970. Det kan också konstateras att den relativt sett ogynnsamma utvecklingen av antalet arbetare i skogslänen under de båda första delperioderna följdes av en betydande expansion åren 1969—1970.

De regionala skillnaderna i förändringarna av förvaltningspersonalens antal är inte lika framträdande. Ökningen av förvaltningspersonalen

Tabell A.I6 Förändring i antalet sysselsatta med fördelning på personalkategorier och länsgrupper perioden 1963—1970

Länsgrupp Personal— 1963—1965 1966—1968 1969—1970 1963—1970

kategori Storstadslänen a —6 200 —23 600 3 000 —26 800 f 6 100 — 2 200 4 400 8 300 I Stockholms län a —4 700 _ 10 000 — 700 — 15 500 f I 800 — I 500 I 900 2 200 I Göteborgs och Bohus län a — 300 — 7 100 2 500 — 5 000 l" I 800 — 700 I 400 2 400 I Malmöhus län 21 —I 100 — 6 400 I 200 e 6 300 f 2 500 0 I 100 3 600 Mellersta Sverige a 5 300 —20 000 9 300 — 5 600 » f 6 600 — I 000 3 600 9 200 Södra Sverige a 6 500 — 4 400 8 300 10 300 f 4 700 I 800 2 900 9 400 Skogslänen a —I 300 — 9 100 7 800 — 2 700 f 2 200 600 2 600 5 400 Hela riket a 4 300 —57 300 28 300 —24 800 f 19 600 — 800 13 400 32 200

&) arbetarpersonal D förvaltningspersonal

Källor: SOS, Industri. Redovisningar från länsstyrelserna.

skedde dock betydligt snabbare i länsgruppen södra Sverige än i riket i övrigt. Tillväxten på 9 000 personer motsvarade där 30% av antalet tjänstemän vid periodens början. I övriga länsgrupper låg den relativa ökningen mellan 10 och 15 %. Bland storstadslänen hade Stockholms län den svagaste tillväxten av förvaltningspersonalen — ett resultat främst av en ogynnsam utveckling under de båda första delperioderna.

Antalet sysselsatta inom olika branscher[

Som framgår av tabell A.17 utvecklades flertalet branscher under de redovisade delperioderna i samma riktning som hela industrin. Undantag utgjorde i första hand gruvor och mineralbrott samt textilindustri, som även under expansionsperioderna minskade sin sysselsättning. Perioden 1969—1970 gällde detta ocksåjord— och stenvaruindustrin. Det förhållandet att flertalet branscher utvecklades isamma riktning som industrin totalt innebar inte att sysselsättningen inom dessa grenar också förändrades i samma takt. Figur A.6 visar hur sysselsättningen inom de skilda branscherna utvecklades i förhållande till sysselsättningen inom hela industrin under de tre delperioderna. Förutom gruvor och mineralbrott samt textilindustrin, som reducerades kontinuerligt under åren 1962—1970, fick massa- och pappersindustrin samt järn- och stålverken periodvis vidkännas andelsförluster. Vinsterna tillföll i första hand trävaruindustrin, den kemiska industrin samt verkstadsvaru- industrin. Det skall noteras att trävaruindustrins hela tillväxt ägde rum före år 1969 och att jord- och stenindustrin fram till år 1969 gjorde en betydande andelsvinst som i stort sett helt gick förlorad under åren 1969—1970.

1960-talet kännetecknades av betydande regionala omfördelningar av

Tabell A.I7 Antal sysselsatta perioden 1962-1970 med fördelning på branscher

1962 1965 1968 1970

Bransch

Gruvor och mineralbrott 19 500 16 900 14 000 13 900 Livsmedels— , dryckesvaru— och tobaksindustri 72 500 73 900 73 500 74 900 Textil-, beklädnads—, läder- och lädervaru- industri 107 200 103 100 83 500 76 700 Trävaruindustri 67 700 77 100 76 500 79 300 Massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri 109 000 111 800 103 600 105 200

Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-,

plast- och plastvaruindustri 56 100 61 800 60 000 . 65 300 Jord- och stenvaruindustri 38 300 43 700 40 900 39 600 Järn-, stål- och metallverk 67 400 69 400 63 800 67 100 Verkstadsvaruindustri, annan tillverknings- industri 362 400 388 100 363 700 398 700 Totalt 900 100 945 800 879 500 920 700

Källa: ERU (särskild bearbetning).

[ Redovisningen under denna rubrik avser industrin exkl. bilreparationsverksamhet. bygghantverk m. m.

lndex Index 120—

Kemisk industri Trävaruindustri

”0 Verkstadsvaruindustri

Jord— o stenvaruind Hela industrin Järn- och stålverk

Livsmedelsindustri Hela industrin 100 '

Massa- och pappers— industri

100

90 90

80 80

Textil- o beklädn industri Gruvor

70-—— 70

. _,_.._ År1962 1965 1968 1970 År1962 1965 1968 1970

Figur 46 S ysselsa'ttningsföra'ndringar inom enskilda branscher i förhållande till sysselsättningsutveck- lingen inom hela näringsgrenen industri perioden 1962 — 1970

Källa: SOS, Industri

industrisysselsättningen. Denna regionala omfördelning påverkas av två faktorer: Regionernas branschsammansättning avviker som regel i gynn— sam eller ogynnsam riktning från rikets branschsammansättning samtidigt som regionala variationer föreligger i tillväxttakten inom enskilda branscher. Dessa båda komponenter kan i en viss region slå i samma riktning — positiv eller negativ — och förstärka varandra eller verka åt

Måttenhet: 1 OOO-tal sysselsatta

6 Förklaring: 4 + ' . Total omfördelning Omfördelning genom till- 2 & växtuinom branscher [1 Omfördelning på grund av branschsammansättning 0 1 —7 _4 _ —6 Län 3 2 0 _1 | Län H I K L N S W X Y Z AC BD

Figur A. 7 Omfördelning mellan län av sysselsättningen inom industrin under perioden 1966— l970 Källa: ERU (särskild bearbetning)

Tabell A.I8 Antal sysselsatta per arbetsställe perioden 1962—1970

Länsgrupp 1962 1965 1968 1970

Storstadslänen 61 65 61 65 I Stockholms län 59 63 57 61 I Göteborgs och Bohus län 67 72 67 73 I Malmöhus län 59 63 61 65 Mellersta Sverige 62 67 64 69 Södra Sverige 39 43 42 46 Skogslänen 59 62 58 63 Hela riket 55 60 56 61

olika håll och därmed i större eller mindre utsträckning utjämna varandra.

Figur A.7 visar hur den totala omfördelningen av industrisysselsätt- ningen mellan länen under perioden 1966—1970 kan delas upp på komponenterna branschsammansättning och inombranschvariation.

Det skall betonas att figuren inte visar den faktiska sysselsättnings— förändringen i de olika länen. Figurens ”totala omfördelning” motsvarar _ för varje län — skillnaden mellan den faktiska sysselsättningsföränd- ringen inom hela industrin och den förändring som skulle ha skett om sysselsättningen i länet utvecklats i samma takt som sysselsättningen i hela riket. Omfördelningen genom tillväxt inom branscher är på samma sätt den över samtliga branscher summerade differensen mellan den faktiska sysselsättningsutvecklingen och en beräknad sysselsättnings- utveckling enligt den riksgenomsnittliga procentuella förändringen i resp. bransch. Omfördelningen på grund av branschsammansättningen är resultatet av att branscher med olika utveckling svarar för skilda andelar av sysselsättningen i olika län.

Flertalet län hade en sysselsättningsutveckling inom de enskilda industribranscherna som var mera gynnsam än riksutvecklingen. I storstadslänen samt i Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Väster- norrlands län var sysselsättningsförändringarna inom branscherna mera ofördelaktiga än i riket som helhet. När det gäller branschsammansätt- ningen uppvisade IS län — däribland samtliga storstadslän och flertalet skogslän — en från tillväxtsynpunkt mera fördelaktig industristruktur än riket. En gynnsam förändring inom branscher och en fördelaktig branschsammansättning, båda jämfört med riket, förelåg i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län. Däremot hade Örebro och Kopparbergs län både ogynnsam tillväxt inom enskilda industribranscher och en ofördelaktig branschstruktur.

De detaljberäkningar som ligger till grund för figur A.7 visar att omfördelningsförlusterna för storstadslänen förklaras av ett ogynnsamt utfall för flertalet branscher. 1 Stockholms och Malmöhus län var förlusten särskilt markant inom verkstadsvaruindustrin, medan samtliga branscher utom jord- och stenvaruindustrin samt järn- och metallverken i ungefär lika hög grad bidrog till omfördelningsförlusten i Göteborgs och Bohus län. Inom flertalet länt som visade en starkt positiv utveckling var det framför allt förändringarna inom verkstadsvaruindustrin som skapade

det gynnsamma utfallet. I Älvsborgs län svarade dessutom textil- och beklädnadsindustrin för en betydande del av omfördelningsvinsten, medan gruvor och mineralbrott hade stor betydelse för det positiva resultatet i Västerbottens och Norrbottens län.

A.6.4 Förändringar [ industrins storleksstruktur

Förändringarna i industriarbetsställenas medelstorlek var obetydliga under perioden 1962—1970. Om man bortser från variationer som har sin förklaring i konjunktursvängningarna visar materialet i tabell A.18 att arbetsställenas medelstorlek i riket som helhet låg på ungefär samma nivå under hela perioden. Några stora förändringar i arbetsställenas medel- storlek inom de olika länsgrupperna framträder heller inte. Stabiliteten i arbetsställenas medelstorlek utesluter inte andra föränd- ringar i industrins storleksstruktur. Den tidigare påvisade minskningen i antalet arbetsställen mellan åren 1962 och 1970 drabbade praktiskt taget helt de mindre arbetsställena. Som framgår av tabell A.]9 minskade antalet arbetsställen som sysselsatte högst 20 arbetare med 1 500 mellan åren 1962 och 1970. Antalet arbetsställen med mer än 50 arbetare var däremot ungefär detsamma vid periodens början som vid dess slut är 1970.

Bilden blir delvis annorlunda då förändringarna i storleksstrukturen studeras med utgångspunkt från antalet arbetare vid arbetsställen iolika storleksgrupper. Enligt tabell A.20 bidrog arbetsställena i samtliga storleksgrupper — utom gruppen 51—100 arbetare —— till den under redovisningsperioden observerade minskningen av arbetarantalet inom industrin. Något entydigt mönster i förändringen av storleksstrukturen

Tabell A.I9 Antal arbetsställen perioden 1962—1970 med fördelning på storleks- grupper

Storleksgrupp, antal arbetare 1962 1965 19683) 19703) — 10 7 880 6 890 7110 6 630 11— 20 3 850 3 700 3 660 3 590 21— 50 3170 3 380 3150 3 080 51— 100 1 220 1 270 1 220 1 260 101— 200 700 720 660 690 201— 500 420 440 410 410 501—1000 120 120 110 120 1 001- 70 60 50 _ 60 Totalt 17 430 16 580 16 370 15 830

3) Arbetsställen inom bilrcparationsverksamhet, bygghantverk m. in.. som utgick ur den officiella statistiken år 1968 har antagits finnas i samma antal och storleksgrupp som år 1967.

Källa: SOS, Industri.

kan däremot inte urskiljas. Den observerade trenden mot en minskad industrisysselsättning kan inte förklaras av någon särskilt ogynnsam utveckling i speciella kategorier av arbetsställen. Samtliga storleksgrupper visar en långsiktig tendens till sysselsättningsminskning.

Som antytts i redovisningen av lokaliseringsförändringarna i avsnitt A.2 ovan kan det negativa nettot när det gäller etableringar och nedläggningar av arbetsställen förklara merparten av arbetsställe- och sysselsättningsminskningen i de lägre storleksgrupperna. Förändringarna i arbetsställen med mer än 200 arbetare är däremot i första hand ett resultat av de flöden som kontinuerligt sker mellan grupperna genom att arbetsställena växer eller reduceras i storlek. Flödena av arbetsställen mellan storleksklasser är av två slag. Inom många arbetsställen sker stora förändringar i sysselsättningen i takt med konjunkturvariationerna. Dessa sysselsättningsförändringar medför i kon- junkturuppgångar en ström av arbetsställen från de lägre mot de högre storleksklasserna och under konjunkturnedgångar ett flöde i motsatt riktning. Teoretiskt sett kan dessa förändringar — utom i den lägsta ochi den högsta storleksklassen — ta ut varandra och fångas följaktligen inte upp i en redovisning av nettoflöden.

Vid sidan av de konjunkturbetingade flödena mellan storleksklasser förekommer också förändringar av mer genomgripande karaktär. Dessa förklaras av att det i företagsbeståndet finns enskilda arbetsställen som oberoende av konjunkturläget kontinuerligt växer eller går tillbaka med avseende på sysselsättningen. Även denna typ av förändringar kan teoretiskt sett eliminera varandra när arbetsställena sorteras efter storlek. Studeras förändringar i storleksstrukturen med utgångspunkt från antalet sysselsatta i storleksgrupperna måste hänsyn dessutom tas till att sysselsättningsförändringar självfallet också äger rum i arbetsställen som under hela perioden legat i samma storleksklass.

Redovisningen i tabellerna A.I9 och A.20 tyder på att utvecklingen

Tabell A.20 Antal arbetare vid arbetsställen fördelade i storleksgrupper perioden 1962—1970

Storleksgrupp, antal arbetare 1962 1965 19683) 19706) _ 10 48 400 43 800 44 400 41 900 11— 20 57100 54700 54100 53100 21— 50 100 700 108 000 100 600 98 600 51— 100 85 800 89 400 86 200 89 400 101— 200 97 800 102 200 92 800 97 400 201— 500 129 500 133100 122 400 124 600 501—1 000 85 500 84 500 77 000 81 300 1 001— 134 300 127 600 108 600 127 500 Totalt 739 100 743 300 686 100 713 800

”) Arbetsställen inom bilreparationsverksamhet, bygghantverk m. m., som utgick ur den officiella statistiken år 1968 har antagits finnas i samma antal och storleksgrupp som är 1967.

Källa: SOS, Industri.

både av antalet arbetsställen och antalet sysselsatta arbetare i olika storleksgrupper fått sin prägel av de konjunkturella variationerna. Dessa konjunkturstyrda förändringar är så dominerande att de helt väger upp effekterna på storleksstrukturen av lokaliseringsförändringar och av eventuella långsiktigt verkande förändringar i enskilda arbetsställens utveckling.

A.7 Lokaliseringsförändringarnas betydelse för sysselsättnings— utvecklingen inom hela industrin — en summering

Föregående avsnitt har visat på betydande kastningar i sysselsättnings- utvecklingen under perioden 1953,1970_ Redovisningen i avsnitt A.2 har avslöjat betydande sysse]sättningsförändringar som en följd av industrins lokaliseringsförändringar. Tabell A.2] illustrerar den betydelse lokaliseringsförändringarna hade för sysselsättningsutvecklingen inom hela industrin perioden 1963—1970. Under samtliga tre delperioder som redovisas i tabellen innebar de samlade förändringarna i arbetsställen med ändrat lokaliseringstillstånd en minskning av antalet sysselsatta. För hela perioden 1963;1970 uppgick minskningen till 13 000 sysselsatta, under åren 1966—1970 till 20 000 sysselsatta och under de två åren 1969— 1970 till 9 000 sysselsatta.

I de redovisade förändringstalen har också räknats in sysselsättnings- förändringen fram t. o. m. år 1970 ide arbetsställen som etablerades och flyttades under resp. period. Följaktligen var sysselsättningsutvecklingen i de arbetsställen som inte berördes av lokaliseringsförändringar mera gynnsam än sysselsättningsutvecklingen inom industrin totalt under samtliga perioder. Som vidare framgår av tabellen skedde en viss expansion i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd under perioden 1966—1970, då industrisysselsättningen i sin helhet minskade avsevärt. Det är sannolikt att denna tillväxt till en del bars upp av en expansion inom arbetsställen som genomgått ny- eller omlokalisering under åren 1963—1965.

Figur A.8 visar hur lokaliseringsförändringarna påverkade sysselsätt- ningsutvecklingen i olika länsgrupper under perioden 1963—1970. I

Tabell A.2] Förändring i antalet sysselsatta t. o. m. år 1970 genom etablering, nedläggning och flyttning av arbetsställen samt sysselsättningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokalise- ringstillstånd perioden 1963—1970

Förändringskomponent 1963—1970 1966—1970 1969—1970 Total sysselsättningsförändring 6 700 —17 200 41 000 Tillskott vid etablering av arbetsställen 43 400 25 100 9 800 Förändring i etablerade arbetsställen 12 300 5 800 1 700 Förändring iflyitade arbetsställen 1 300 1 000 0 Avgång vid nedläggning av arbetsställen —70 300 —51 700 —20 000 Förändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd 20 000 2 600 49 500

storstadslänen gav lokaliseringsförändringarna en sysselsättningsfårlust, som varierade mellan 6 000 i Stockholms län och 3 500 sysselsrtta i Malmöhus län. I länsgrupperna södra Sverige och skogslänen imebar lokaliseringsförändringarna däremot ett tillskott av sysselsättningstill- fällen. Av figur A.8 framgår också att den tillväxt i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd som påvisades för riket som lelhet nästan helt kom länen utanför storstadsområdena till del. I Stocklolms län minskade antalet sysselsatta i de ”genomgående” arbetsställena med ca 7 000 personer. I Göteborgs och Bohus samt i Malmöhus län var sysselsättningen i dessa arbetsställen i stort sett oförändrad inder perioden.

Det skall understrykas att även om lokaliseringsförändringaria — etablering, nedläggning och omflyttning av arbetsställen — spelat 61 stor

Måttenhet: 1 OOGtaI sysselsatta

0501wa—

QUI-hmm..

_]

t_l_ :

Total förändring

Förklaring: A Stockholms län

'—] Göteborgs och Bohus län Malmöhus län Mellersta Sverige Södra Sverige Skogslänen

Förändring genom flyttning 20 10

Förändring i genomgående arbetställen

Figur A.8 Sysselsättningsförändring. t o m är 1970 genom etablering, nedläggning och ]lyttnirg av arbetsställen samt sysselsättningsförändring i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd — för- delning på länsgrupper perioden 1963—1970

nas g..;

roll för industrins regionala sysselsättningsutveckling avslöjar dessa händelser ändå bara en del av den ständigt pågående förändringen i produktionens uppläggning och lokalisering. Det är sannolikt — om än omöjligt att dokumentera med tillgängligt statistiskt material — att beslut om ändringar i produktionsinriktning och fördelning av produktion mellan olika anläggningar i flerarbetsställeföretag betyder minst lika mycket som lokaliseringsförändringarna för den regionala omfördel- ningen av sysselsättningen. Sysselsättningsexpansionen utanför storstads- länen i arbetsställen med oförändrat lokaliseringstillstånd kan vara ett utslag av sådana förändringar.

Bilaga B Regionalpolitiskt motiverade lättnader i företagsbeskattningen i olika länder — en

översikt

1. Inkomstskatt I Särskilda avskriv- ningsmöj- ligheter

I Rtalisa- tionsvinst

| Resultat— utjämning

l Kapital— bidrag

2. Investerings- skar: 3. Omsättnings- skatt

4. Stämpelskatt m m

5. Kommunala skatter

6. Övriga skatter och avgifter

Belgien Kanada

Danmark

F inland

Frankrike

Västtyskland

Ökade avskriv- _

ningar under de tre första åren efter ny- anskaffning Skatten redu- ceras vid återinveste- ringi stöd- området

Beskattas ej

Skattebefriel- se under fem år för inves- teringar i fasta till- gångar med statligt stöd

Stödföretag befrias från skatt på ak- tiebrev (2,5 % utan lätt- nad)

Befrielse un- der fem år från skatt på sysselsättning och installe- rad kraft

Beskattas ej

Fria avskriv- ningar under 10 år på ny- anskaffade tillgångar Extra avdrag på 3 % per år i "inre stöd- området" un- der 10 år

Fasta till- gångar undan- tas från in- komst- och förmögenhets- beskattningen under 10 år'

Befrielse un- der åren 1970— 1975 vid fas- tighetsför- säljning (6 % utan lättnad) Befrielse un- der den tid statliga skat- telättnader utnyttjas

Ökade avskriv- Ökade avskriv- ningar med högst 50 % på rörliga till- gångar och högst 30 % på fasta till- gångar2

ningar från 5 till 25 % på tillgångar

i byggnader under första året efter uppförandet

Reducering från 10 % till 5 % vid åter- investering

Partiell eller total befriel- se från skatt på rörelse (patcnte) un-

dl”

Reducering av skatt på över-

låtelser från

13,8 % till 2 %

der högst fem

lrland

Fri avskriv- ning första året på ny— anskaffade tillgångar

Extra investe- ringsavdrag på 20 % i "inre stöd- området"

Skattebefri- frielse för vinst på ex- portproduk— tion under 15 år, partiell reduktion till år 1990

Reducering av fastighetsbe- skattningen

Befrielse från importavgift vid införsel av maskinell u tru stning

Italien

Skattebe— frielse under 10 år efter etablering

( 15 % på in- komster som överstiger

6 % av aktie- kapitalet)

Reducering med 50 % för vinst som återinves- teras Reducering

med hälften för

maskiner och material (4 % utan lättnad)

Reducering av elskatten till hälften

Japan

Ökade avskriv- ningar på tillgångar i byggnader och utrustning vid flyttning till stödområden

Reduktion (statlig kom- pensation)

Nederländerna

Ökade avskriv- ningar för 1/3 av nyanskaf— fade till- gångar i bygg— nader

Nya företag får göra avdrag för förluster de sex första åren mot vins- ter under senare år

Norge

___.

Extra avskriv- ningar i ini— tialskedet på upp till 50 % för nyanskaf- tade tillgång- ar i maskiner och annan ut- rustning inom Nord-Norge

Möjligheter till avskriv— ningar innan anläggnings- tillgångar tagits i bruk

Skattebe- frielse för upp till 25 % av vinsten som avsätts till investe- ringsfond för att tas i an- språk inom stödområden-" Skattebe- frielse kan medges (13 % utan lättnad)

1 1-' örmånen gäller enskilda rörelseidkare samt handels- och kommanditbolag.

2 Förmånen gäller investeringar i den Östra gränszonen.

3 Är vinsten högre än genomsnittet för de två närmast föregående åren kan 50 % av vinsten avsättas. Beloppen skall normalt utnyttjas för investering inom fem år från första avsättningsåret. Nedskrivning av beloppen skall ske med 55 % i Nord-Norge och 65 % i övriga stödområden. Det slutliga skattefria investeringsbeloppet blir således

45 resp 35 %.

Källa: OECD, Working Party No 6 of the Industry Committe, Re-appraisal of regional policies (DIE/IND 6/73.7) samt olika redogörelser för regionalpolitiken i resp länder.

Sverige

Skattebe— frielse för 40 % zv'vins- ten som av- sätts till investerings- fond

Storbritannien

Litteraturförteckning

Adams, Russel B: Metropolitan Area och Central City Population, 1960-1980. Annales de Geographie, No 444, 1972 Aktiv lokaliseringspolitik. Betänkande av Kommittén för näringslivets lokalisering. SOU l963z58 samt 1963:49 och 62 (bilagor) Andersson, Åke E och Jungen, Rune: Storstadsproblematiken. SOU 1970:15. Bilaga 7 Andersson, Åke E, Tegner, Göran och Wikberg, Lennart: Bostadspolitik för Stockholmsregionen. Stockholms generalplanearbete. Meddelande nr 5 (1970) Area Redevelopment and Regional Development Policy in France. OECD. Working Party No 6 of the Industry Committee. Paris 1973- 06-08 Back, Rolf, Dalborg, Hans och Otterbeck, Lars: Lokalisering och ekono- misk strukturutveckling. EFI. Stockholm 1970 Bericht iiber die regionalen Probleme in der erweiterten Gemeinschaft. Kommission der europäischen Gemeinschaft, KOM (73) 550 endg, Brössel, den 3 mai 1973

Bertmar, Lars: Effekter av 1970 års investeringsavgift —— en empirisk studie. EFI, Stencil 1972 Brown, A J: The Framework of regional economics in the United Kingdom, London 1972 Cameron, Gordon C: Constraining the growth in employment of London, Paris and the Randstad — a study of methods. OECD, Environment Directorate, U/CHG/73.472

Carstedt, Göran och Isaksson-Pérez, Birgitta: Företagsbestånd och före- tagsutveckling. Umeå Universitet. Umeå 1972 Central Government Expenditure for Regional Policy Purposes. OECD Working Party No 6 of the Industry Committee. DIE/IND 6/73.7 Add 3 Check-List of Central Government Incentives to Promote Industrial Location for Regional Purposes. OECD Working Party No 6 of the Industry Committee DIE/IND 6/73.7. Annex Dahmén, Erik: Familjeföretagens roll i framtidens Sverige. Industriför- bundets tidskrift 1965, nr 8

Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Betänkande av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. SOU 1970129 Demografic Yearbook 1970. United Nations. New York 1971 Durand, Pierre: Industrie et regions. Paris 1972

Emanuel, D: Issues of regional policies. OECD. Paris 1973 Engström, Mats-G: Regional arbetsfördelning. Lund 1970 Engström, Mats-G och Sahlberg, Bengt W: Kommunikationer och regional utveckling — nuvarande och framtida utvecklingslinjer. SOU 1974:3. Bilaga 8

Goldstein, Gerald S och Moses, Leon N: A survey of Urban Economics. Journal of Economic Literature. June 1973. Volume XI. Number 2 Grundberg, Lars: Beskattningen som medel i regionalpolitiken. En nordisk översikt. Sveriges Industriförbund 1972 Hall, Peter: Världsstäderna (Aldus) Hermansen, Thormod: Regionale pressproblemer, boligbygging og ar- beidskraftallokering, Stencil. Bergens universitet 1971 Hägerstrand, Torsten: Tidsanvändning och omgivningsstruktur. SOU 1970:14. Bilaga 4 Högskolan. Betänkande av 1968 års högskoleutredning. SOU 1973:2 och 3 Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Betänkande av koncen- trationsutredningen. SOU 1968:5 Johansson, Sven-Erik och Sillén, Bo: Småindustri och familjeföretagare. Stockholm 1968 Jörgensen, Anker: Egnsudvikling, Byplan 197216 Keeble, David: Employment Mobility in Britain. Spatial policy problems of the British economy, Cambridge University Press 1971 Kristensson, Folke: Människor, företag och regioner. Stockholm 1967 Larsson, Sven Olov och Mellstrand, Sven: Lokaliseringsförändringar och lokaliseringsval i två äldre arbetsområden. Stockholms Stadsbyggnads- kontor, Utredningsbyrån. Meddelande 42 Lichtenberg, Robert M: One-tenth of a Nation. _New York Metropolitan region study 1960. Harvard University Press Regional Plan Associa- tion, Inc. Lund, Harald: Svenska företags investeringar i utlandet. Stockholm 1967 Löfstrand, Ingrid, Prytz, Rosemarie och Sparredal, Kerstin: Ftiställd arbetskraft inom TEKO-industrin. Socialhögskolan i Göteborg 1971 Markanvändning och byggande, Principer för lagstiftning. Betänkande av bygglagutredningen, SOU 1974:2] Medel för styrning av byggnadsverksamhet. Betänkande av byggplane- ringsutredningen. SOU 1970:33 Morgan, William E: Taxes and the location of industry. University of Colorado Press 1967 National Settlement strategies: A framework for regional development. Regional Policy in EFTA. EFTA-sekretariatet, Geneve Neutze, C M: Economics and the size of cities. Canberra 1965 Nordström, Lars: Mellanregionala beroenden — Maktens regionala kon- centration. SOU 1974:3. Bilaga 8 Nygren, Birgitta: Nyetableringar— inom svensk industri 1963—1968. Sve- riges Industriförbund. Stockholm 1972 Näringslivets lokalisering. Betänkande av utredningen angående närings— livets lokalisering. SOU 1951:6 Näringspolitiken — ny verksorganisation. Betänkande av kommerskolle- gieutredningen. SOU 1971:69

Näringspolitik. Rapport från SAP-LO:s näringspolitiska arbetsgrupp. Stockholm 1972 Ohlsson, Olle och Granholm, Arne: Regionalekonomiska modeller med tillämpning på Stockholms-regionen. Stockholms kommunstyrelses utlåtanden och memorial. Bihang 1972186 Ohlsson, Olle och Granholm, Arne: Regionalmodeller. Stockholms Gene- ralplaneberedning 1973

Orteri regional samverkan. Betänkande av ERU. SOU 1974:1 Ortsbundna levnadsvillkor. Bilagedel I till Orter i regional samverkan. Rapport av ERU:s arbetsgrupp för studier av hushållens levnadsvillkor. SOU 1974:2 ' PM angående lokaliseringssamråd. Promemoria utarbetad inom inrikesde-

partementet. Ds In l970:2 Presentation av förslag till svensk byggnadsnomenklatur (SBN). Statis- tiska centralbyrån PM 1974-02—18 Produktionskostnader och regionala produktionssystem, Bilagedel II till Orter i regional samverkan. Rapport av ERU:s produktionskostnads- grupp. SOU l974:3 Regionala prognoser i planeringens tjänst. Bilagedel 111 till Orter i regional samverkan. Rapport av ERU:s prognosgrupp. SOU 1974:4 Regionalpolitisk forskning och stödverksamhet 1965—1971. Lägesrap- port från ERU. Ds In 1972:14 Riktlinjer för prövning av tillstånd för svenska direktinvesteringar utom- lands. Promemoria utarbetad inom industridepartementet. Ds I 1974:2 Rundblad, Bengt: Arbetskraftens rörlighet. Industrins utredningsinstitut 1964 Rydén, Bengt: Fusioner i svensk industri. Industrins utredningsinstitut. Stockholm 1971 Storföretag och koncentrationstendenser. Statens pris- och kartellnämnd. Lund 1971 Strukturproblem. SNS, studier och debatt. Stockholm 1962 Swedenborg, Birgitta: Den svenska industrins investeringar i utlandet. Industrins Utredningsinstitut. Stockholm 1973 Svensk ekonomi fram till 1977. Betänkande av långtidsutredningen. SOU 1973:21 Svensk industri, Verkstadsindustrins arbetsmarknad — kartläggning av arbetskraftsströmmar 1969—1972. Betänkande av industristruktur- utredningen. SOU 1974213 Thompson, Wilbur R: Internal and external factors in the development of urban economies. Ur H S Perloff and L Wingo Jr (edzs), Issues in urban economies, John Hopkins Press 1968 Törnqvist, Gunnar: Personkontakter och lokalisering. SOU 1970:14. Bilaga 5 Törnqvist, Gunnar: Studier i industrilokalisering. SOU 1963z49 Utkast till Lag om allmänna handlingar (1974-03-01). PM av offentlig- hets- och sekretesslagstiftningskommitten. Wabe, J S: Office decentralisationzAn empirical study. Urban Studies. III Varuhandel fram till 1975. Betänkande av 1970 års långtidsutredning. SOU 1971 :14 Wetsontwerp selectieve lnvesteringsregeling (Nr 471, 26 november 1973). Meddelande från Ministerie van Economische Zaken Väginvesteringarnas och vägstandardens regionala utveckling på det stat- liga vägnätet under 1960-talet. Statens vägverk. Stencil 1971, TÖ 117

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

1. Orta i regional samverkan. A. 63. Internationellt patentsamarbete l. H. 2. Ortsbundna levnadsvillkor. A 64. Energi 1985, 2000. I. 3. Produktionskostnader och regionala produktionssystam. A. 65. Energi 1985, 2000. Bilaga. l. 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst, A 66. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga 5. Boken Litteraturutredningens huvudbetänkande. U. gudstjänster. Band 1. Gudstjänstordning m.m. U. 6. Förenklad konkurs m.m. Ju. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjånster och övriga 7. Barn- och ungdomsvård. S. gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Liturgiska utveck- 8. Rättegången i arbetstvister. A Iingslinj'er. U. 9. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remiss— 68. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga yttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten och kyrka. U. 1969—1972. U. 10. Data och näringspolitik I. 69. Invandrarutradningan 3. Invandrarna och minoriteterna. A. 11. Svensk industri. Delrapport 1. |. 70. Invandrarutredningen 4. Bilagor. A. 12. Svensk industri. Delrapport 2. | 71. Om antagning till högskolan. U. 13. Svensk industri. Delrapport 3. I. 72. Energiforskning. Program för forskning och utveckling. I. 14. Svensk industri. Delrapport 4. I. 73. Enorgiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av 15. Sänkt pensionsålder m.m. S. Energiprogramkommittén. Avdelning A. Utvinning av ener- 16. Neutral bostadsboskattning. Fi. giråvaror och industriell energiproduktion. I. 17. Solidarisk bostadspolitik. B. 74. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av 18. Solidarisk bostadspolitik Bilagor. B. Enorgiproqramkommittén. Avdelning B. Näringslivets ener- 19. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. gianvändning. I. 20. Förslag till skatteomläggning m.m. Fi. 75. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av 21. Markanvändning och byggande. B. Enorgiprogramkommittén. Avdelning C. Transporter och 22. Vattenkraft och miljö. B. samfärdsel. I. 23. Reklam V. Information i reklamen. U. 76. Energiforskning. Expertmatarial utarbetat på uppdrag av 24. Förslag till hamnlag. K Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och 25. Fri sterilisering. Ju. hushåll. I. 26. Motorradskap. K 77. Värmeförsörjning enligt värmeplan. Ju. 27. Mindra brott. Ju. 78. Stålindustrins framtida utveckling. I. 28. Räntelag. Ju. 79. Utbildning för arbete. A. 29. Att utvärdera arbotsmarknadspolitik. A. 80. Jaktmarker. Jo. 30. Jordbruk i samverkan. Jo. 81. Jaktmarker. Bilagor. Jo. 31. Unga lagöverträdare V. Ju. 82. Samverkan för regional utveckling. A. 32. Solidarisk bostadspolitik Följdfrågor. B. 33. Att översätta Gamla testamentet. U. 34. Grafisk industri i omvandling. I. 35. Spridning av kemiska modal. Jo. 36. Skolan, staten och kommunerna. U. 37. Mut- och bestickningsansvaret. Ju. 38. FFV. Förenade fabriksvarken. I. 39. Socialvården. Mål och medel. S. 40. SocialvArden. Mål och medel. Sammanfattning. 5. 41. Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familje- daghomsverksamhet. Fi. 42. Barns fritid. S. 43. Utställningar. U. 44. Effekter av förpackningsavgifton. Jo. 45. Samordnad traktamentsboskattning. Fi. 46. Bafordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. 47. Installationssektorn. I. 48. lnstallationssektorn. Bilagor. I. 49. Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocossen. Fi. 50. Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. Kn. 51. Utbildning i förvaltning inorn försvaret. Del 1. Fö. 52. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. Fö. 53. Skolans arbetsmiljö. U. 54. Vidgad vuxenutbildning. U. 55. Utsökningsrätt XIII. Ju. 56. Närförläggning av kärnkraftverk I. 57. Lägenhetsreserv. B. 58. Skolans arbetsmiljö. Bilagor. U. 59. Sexual— och samlevnadsundervisning. U. 60. Trafikbuller. Del I. Vägtrafikbuller. K. 61. Trafikbuller. Bilagedel. K. 62. Studiestöd åt vuxna. U.

KUNGL. BIBL.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Förenklad konkurs m.m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27]

Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut- och bestickningsansvaret. [37] Utsökningsrätt XIII. [55] Värmeförsörjning enligt värmeplan. [77]

Försvarsdepartementet

Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning. 1. Utbildning i för— valtning inom försvaret. Del. 1. [51]

2. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. [52]

Socialdepartemehtet

Barn— och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m.m. [15] Socialutredningen. 1. Socialvärden. Mål och medel. [39] 2. Socialvårdan. Mål och medel. Sammanfattning. [40] Barns fritid. [42]

Kommunikationsdepartementet

Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26] Trafikbullerutredningen. 1. Trafikbuller. Del I. Vägtrafikbuller. [60] 2. Trafikbuller. Bilagedel. [61]

Finansdepartementet

Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m.m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedag— hemsverksamhet. [41] Samordnad traktamantsbeskettning. [45] Bevissäkringslag för skatte— och avgiftsprocessen. [49]

Utbildningsdepartementet

Boken. Litteraturutredningans huvudbetänkande. [5] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33] Skolan, staten och kommunerna. [36] Utställningar. [43] Skolans inre arbete. 1. Skolans arbetsmiljö. [53] 2. Skolans arbets- miljö. Bilagor. [531 Vidgad vuxenutbildning. [54] Sexual- och samlevnadsundervisning. [59] Studiestöd åt vuxna. [62] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjän— stordning rn. m. [66] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudguds— tjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Li— turgiska utvecklingslinjer. [67] 3. Svenska kyrkans gudstjänst. Hu— vudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969-1972. [68] Om antagning till högskolan. [71]

Jordbruksdepartementet

Jordbruk i samverkan [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44] Jaktmarksutredningen, 1. Jaktmarker. [80] 2. Jaktmarker. Bilagor. [81]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete I. [63]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i re— gional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produk- tionskostnader och regionala produktionssystam. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29] Invandrarutredningen. 1. Invandrarutredningen 3. Invandrarna och minoriteterna. [69] 2. Invandrarutredningen 4. Bilagor. [70] Utbildning för arbete. (791 Samverkan för regional utveckling. [82]

Bostadsdepartementet

Boende— och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bos- tadspolitik. [17] 2. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. [18] 3. So- Iidarisk bostadspolitik. Följdfrägor, [32] 4. Lägenhetsreserv. [57] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22]

lndustridepartementet

Data och näringspolitik. [10] Industristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [1 2] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4, Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34] FFV. Förenade fabriksverken. [36] lnstaIletionsbranchutredningen. 1. Installationssektorn. [47] 2. In- stalletionssektorn. Bilagor. [48] Närförläggande av kärnkraftverk. [56] Energiprognosutredningen. 1. Energi 1985, 2000. [64] 2. Energi 1985, 2000. Bilaga. [65] Energiprogramkommittén. 1. Energiforskning. Program för forsk- ning och utveckling. [72] 2. Energiforskning. Expertmaterial ut- arbetat pä uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning A Ut- vinning av energiråvaror och industriell energiproduktion. [73] 3. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energi— programkommittén. Avdelning B. Näringslivets energianvändning. [74] 4. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning C. Transporter och samfärd— sel. [75] 5. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat pä uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning D. Lokalkomfort och hus— håll. [76] Stälindustrins framtida utveckling. [78]

Kommundepartementet information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50]

Nordisk utredningsserie (Nu) 1974

Kronologisk förteckning

Sverigefinnarne och deras organisationer Naturorienterande ämnen igrundskolan i Norden, årskurserna 1—6 Förslag till Nordisk tentamensgyldighed Grunnskolen i Norden Spesialundervisning i Norden Faamyene i Norden Hayere utdanning av sykepleiere Äldres integration i samhället Kontrollpolitik och narkotika

Nl—l

SDPFP'P'PP

_ .,:||| | '. ' ' ':' ' |||' _. |

."i'! .'...'-'||-r'|':.' '||. .._

| ..- '." l- | .,||

-Z'_||l||—_.

! ! |!

! . i ' ' . . . ' ..-. ! _ ! " !! !!!! !!!!!__!_ .. ! . ._ _ !!nl !! !!!-!. _! ; !. __: ".!!..|!' !! ! ”!!?! !! ! !_! ' 'Fv'l' :| "I !. '! " !!!. !|!'|"".' -.l|' _.FL "rf.!" |_!'! i”!" _' 'F'.

! ! ll l ' I !! | ||. 'I ' '_"|'.- " '.'l"*|.."'i ""'.""] '.' '! ! | l

:.'.'_,..- .... "iW- .. .. '! !"!..'.!]-"'L ". . '. .- .|' .. ' ! , .- ,

! |'..' J"!" ' |! -..".'. .._L '! '_' 'i. '

- ”..'-' l' .' ' . --.—= -. f . .

"".'i' 7.41.|' _J.'..'-—'. .» . --'.-'.' ...G- ||| .' .! .. .'r..||.. ' ' _ . . ,_!!!_.!...!."" ;. N..! .! _!_!! V.] _ .|. . 1.1-| -" ru! _ i,!.._. 'lllj!!| !.! !.:I' |. _! !. ||!

'. . . !, . . wii... . |t-.”- .!._,";.':*.. .|..-. !!. . - . !- ' -- ' '-';| .- ' -

.'-.'-"|...! 1... . . ,',. , .

'|.-'" "'"

|-. -. | |. _ || rr ||!!

||'.._ !.. _! ! !. |"| :_! | || ! ' ' '__|!|-v ||* _ j ' " - | - "..4 - . r _ . .

'un'-HH. i. |'- " - i.. ..| ..

- -_-|».. . .- . |.-".| |—- ' .. ..- . "i " '.|."" .._ !.- __ , . .

|"-"" '_ . "|- _"'! .|.- 1 '. .» - | * !!! | !. .! ! I :! — |.

I-_i'|!_ ||' _|jJ!|||_! _'- -_ . !_.! ! ! -| '. .||.. r -= !.."' "." -'.|r!H!. _ .. ' .». " .--'. -'.'|* .! |' ), r '.'.' . . ' -r . . ' | '! .. .. .r' ir!!!" ::.-!!! NHJW!!! !!!!h'mrr... :. !-.-.!;|! ...! .! _ ! .!.. _!-_!.!!!! "är!!-"" !!!”!!! ;'_'.'_' .'"I! !!| . ”ml.-| '|! ! ..'!" | || '|' | f! _

"" '-'!'|-'!| _!_!. . _ "H.!II '.'! '. ". ._...| !. ... -. !..1!!-|! "'I'!"| ..' .'!! .. .! .!!' '! ' '! _ !' . |! | !!| ! r11'1ll | _ ., . - '_' | | ! .'I[!.!!

,!_'|'.||..!-r_ ..

"||..| '-"|.|5|'-!! .... ..'.u ., ... - ..| - | ' » '|-.' , . Illl'!'| ' '. H;! !!!!!!I 'i'."!!i !_,__..!. .! .. ' . | * !""'!"l- ""'"":

||:

KUNGL. ms... - 2 OKT |97| STOCKHOLM