SOU 2005:1

Radio och TV i allmänhetens tjänst - Riktlinjer för en ny tillståndsperiod

Till statsrådet och chefen för Utbildnings- och kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 9 oktober 2003 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att ta fram ett underlag om de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod.

Genom beslut den 13 oktober 2003 förordnade chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Marita Ulvskog, f.d. statsrådet Bengt K Å Johansson som ordförande i kommittén. Som övriga ledamöter förordnades den 11 november 2003 riksdagsledamöterna Rossana Dinamarca, Dan Kihlström och Tobias Krantz, f.d. riksdagsledamoten Ewa Larsson, riksdagsledamoten Annika Nilsson, avtalssekreteraren Erland Olauson samt riksdagsledamöterna Kent Olsson och Birgitta Sellén. Som experter förordnades samma dag departementssekreteraren Gabriella Fredriksson samt kanslirådet Eva Lisskar-Dahlgren. Genom beslut den 2 december 2003 förordnades som experter departementssekreteraren Filippa Arvas- Olsson samt kanslirådet Ann-Jeanette Eriksson.

Genom beslut den 25 mars 2004 entledigades Gabriella Fredriksson och samma dag förordnades departementssekreteraren Cissi Storck som expert i kommittén. Genom beslut den 15 april 2004 entledigades Filippa Arvas-Olsson och samma dag förordnades kanslirådet Åsa Finnström som expert i kommittén.

Departementssekreteraren Carin Khakee var kommitténs huvudsekreterare under tiden 29 oktober 2003 – 30 april 2004. Som huvudsekreterare fr.o.m. den 1 maj 2004 förordnades den 23 mars 2004 kanslirådet Henrik Selin. Som biträdande sekreterare förordnades den 19 december 2003 Jenny Isaksson och Göran Larsson. Lena Enstam har varit kommitténs assistent.

Kommittén överlämnar härmed betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst – riktlinjer för en ny tillståndsperiod (SOU 2005:1). Till betänkandet är fogade två reservationer och ett särskilt yttrande.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i december 2004

Bengt K Å Johansson

Rossana Dinamarca Dan Kihlström Tobias Krantz

Ewa Larsson Annika Nilsson Erland Olauson

Kent Olsson Birgitta Sellén

/Henrik Selin

Jenny Isaksson

Göran Larsson

Sammanfattning

Vårt uppdrag har inneburit att ta fram ett underlag om de villkor som ska gälla för verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst under kommande tillståndsperiod. Den nuvarande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB löper ut vid utgången av år 2006. Den 1 januari år 2007 inleds således en ny tillståndsperiod.

Kommitténs betänkande är avsett att ge en tydlig vägledning när det gäller de grundläggande principerna och inriktningen av det kommande public service-uppdraget. Vårt utredningsarbete har haft två huvudlinjer. Dels har vi genomfört en bred och djupgående analys av omvärlden för de svenska public service-företagen, både i Sverige och i andra länder. Dels har vi gjort en utvärdering av programföretagens verksamhet inom en rad områden som regeringen särskilt pekat ut i utredningsdirektiven. I samband med utvärderingen har vi också analyserat om dagens krav på programföretagen i sändningstillstånd och andra styrdokument är ändamålsenliga för att tillgodose målsättningarna i uppdraget eller om det finns behov av förändringar.

Betänkandets första del ger bakgrunden till det svenska systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst. I kapitel 2 redogör vi för relationen mellan staten och programföretagen, regelverkets olika komponenter, systemet för granskning och revision m.m. Vi visar hur det system som har vuxit fram har innehållit en kombination av åtgärder för att främja programföretagens självständighet i förhållande till statsmakterna och olika särintressen.

I kapitel 3 beskrivs hur svensk public service har vuxit fram under 1900-talet och hur uppdrag, organisation och styrning har utvecklats och förändrats över tid. Genomgången visar att samtidigt som public service-företagens uppdrag, organisation och omfattning har förändrats, så har den grundläggande principen att programverksamheten ska bedrivas självständigt och inte påverkas

av statliga eller kommersiella intressen legat fast. Även programföretagens uppdrag att tillhandahålla ett mångsidigt och brett programutbud, att erbjuda nyheter, kulturprogram och underhållning av hög kvalitet har funnits med sedan början. Principen att programmen ska kunna tas emot av hela befolkningen på lika villkor och att sändningarna ska vara reklamfria och finansieras genom avgifter har också behållits oförändrad.

I betänkandets andra del behandlar vi public service-verksamhetens omvärld. I kapitel 4 tittar vi på hur situationen för public service-radio och TV ser ut i några andra länder. Särskild uppmärksamhet har vi ägnat våra nordiska grannländer, Storbritannien och situationen inom EU när det gäller synen på public service.

Public service-modellerna i de nordiska länderna har mycket gemensamt. I alla nordiska länder kom radio och TV tidigt att, med brittisk förebild, hanteras med ensamrätt av ett nationellt programbolag finansierat med TV-avgifter. Organisationen av radio och TV avspeglar en gemensam nordisk syn på statens uppgifter och på välfärdssamhällets utveckling under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder i Europa har också det huvudsakliga public service-företaget i respektive land haft en i grunden icke-kommersiell inriktning med reklamförbud. De utmaningar som verksamheten står inför den närmaste tiden, t.ex. den tekniska utvecklingen och den hårdnande konkurrensen om publikens uppmärksamhet, är också likartade i länderna.

Ett genomgående intryck vid våra kontakter med våra grannländer i Norden är att public service-radio och TV åtnjuter ett stort förtroende bland allmänheten och kan räkna med ett starkt stöd i framtiden. I Storbritannien är översynen av BBC:s verksamhet inför ett nytt uppdrag inte avslutad ännu. Regeringen har dock slagit fast på förhand att översynen ska leda till ett starkt BBC som står oberoende i förhållande till staten.

En stor del av den mediepolitiska debatt som förts inom EU den senaste tioårsperioden har handlat om balansen mellan närings- och konkurrenspolitiska aspekter å ena sidan och yttrandefrihet och kulturpolitiska intressen å den andra. Kommersiella TV-företag har sedan början av 1990-talet lämnat klagomål till EU-kommissionen om public service-företagens finansiering och dominerande ställning. Huvudproblematiken gäller de länder där public serviceföretagen finansieras med både offentliga medel och reklam. Andra viktiga frågor är huruvida public service-företag bör få starta

nischkanaler och hur de bör få agera på området ny teknik och nya tjänster.

Utvecklingen de senaste tio åren har inneburit att medlemsstaternas kompetens och ansvar i förhållande till EU-regleringen har klargjorts. Public service som fenomen har dessutom givits ett relativt starkt direkt stöd i EU:s-regelverk. I dag har EU-kommissionen en sammanhållen syn på hur EU:s regelverk bör tillämpas. Det som gäller är att varje medlemsland avgör hur public serviceuppdraget ska definieras och hur verksamheten ska finansieras. Uppdraget ska vara klart definierat, kriterierna för finansiering ska ha fastställts i förväg på ett öppet sätt och finansieringen får inte överstiga kostnaderna, dvs. ingen överkompensation får ske.

Det viktiga från EG-rättens perspektiv är att verksamhet som finansieras med kommersiella intäkter bedrivs på kommersiella villkor och att offentligt stöd inte används för att subventionera dessa verksamheter. Generellt betonar kommissionen vikten av att public service-företag tydligt särredovisar kommersiell verksamhet från den verksamhet som finansieras med offentliga medel.

I kapitel 5 försöker vi fånga några av de mest centrala förändringstendenserna på medieområdet. Ett viktigt syfte med omvärldsanalysen är att regering och riksdag ska kunna basera bedömningar och förslag på en så komplett bild som möjligt av det mediesamhälle som allmänradion och allmäntelevisionen ska verka i under kommande tillståndsperiod. Kapitlet innehåller grundläggande fakta om det svenska medielandskapet med särskilt fokus på radio och TV samt de nya medieformer och distributionsplattformar som håller på att växa fram. Vi presenterar också uppgifter om medieanvändning, om ekonomin på radio- och TVområdet samt om utbudet i svensk radio och TV.

Den genomgång vi gör visar att radio- och TV-området på mindre än 20 år har gått från en relativt enkel och förutsägbar monopolsituation till en komplex och mer lättrörlig marknad präglad av hård konkurrens om publikens uppmärksamhet och dramatisk teknisk utveckling där public service-radio och TV endast är en av många aktörer. Alltfler traditionella radio- och TVföretag och aktörer inom området nya medier strävar efter att få publiken att ägna uppmärksamhet åt just deras medieplattformar. Vår bedömning är att företagen i allmänhetens tjänst den närmaste tioårsperioden kommer att befinna sig i en alltmer komplicerad och krävande konkurrenssituation.

Även om den tekniska utvecklingen, allt ifrån satellit- och kabel-TV via Internet till digital-TV, har givit publiken ökade valmöjligheter så är det viktigt att konstatera att allt det nya inte är tillgängligt för alla. Varken tekniken eller tillgången till utbudet är jämnt spritt bland allmänheten. Fortfarande har drygt en tredjedel av de svenska hushållen tillgång endast till ett utbud bestående av tre svenska TV-kanaler och på radiosidan har en fjärdedel av publiken endast tillgång till SR:s kanaler. Internet har blivit allt vanligare, men det har inte på något avgörande sätt förändrat människors användning av traditionella medier.

Trots 20 år av stark tillväxt i nya kanaler och programutbud och framväxt av nya medieformer så är fortfarande traditionell radio och TV, tillsammans med dagspressen, med stor marginal de mest använda massmedierna i samhället. Människors medievanor förändras långsamt och följer vissa bestämda mönster. Den traditionella radio- och TV-kanalen kommer att fylla ett behov under lång tid, men den kommer att kompletteras med nya aktörer och nya tjänster som blir möjliga med ny teknik.

Men även om medievanor förändras långsamt så har mycket hänt de senaste 20 åren. Samtidigt som den totala tiden för medieanvändning har förblivit relativt stabil har mediesystemet som helhet expanderat kraftigt. Det innebär att radiolyssnandet och TVtittandet har spridits på ett större antal kanaler. Denna fragmenterade medieanvändning resulterar i att människor i allt mindre utsträckning delar samma upplevelser. Allt färre radio- och TVprogram kommer att få riktigt stora publikandelar. Det finns tendenser till att människor i vissa grupper tar del av nyheter och samhällsinformation i allt mindre utsträckning när tillgången till ett större programutbud ökar.

En fortsatt spridning av Internet, olika former av höghastighetsanslutning i hemmen och andra tekniska landvinningar kommer tillsammans med ett ökat medieutbud att fortsätta att förändra medielandskapet. Allt fler människor kommer att ha möjlighet att själva påverka sin mediekonsumtion. Möjligen kan utvecklingen gå mot ökade valmöjligheter och ett större inflytande för enskilda mediekonsumenter, vilket i förlängningen kan vara ett steg mot ökat deltagande bland medborgare i det offentliga samtalet.

En sådan utveckling är emellertid bara möjlig om alla kan få tillgång till och dra nytta av den nya tekniken och om det programutbud och andra tjänster som erbjuds upplevs som relevanta av hela allmänheten. Vi kan redan i dag se en framväxt av digitala klyftor

mellan människor. I takt med att utvecklingen tar fart finns det risker att dessa klyftor vidgas.

I kapitel 6 redogör vi inledningsvis för de slutsatser vi anser bör dras mot bakgrund av omvärldsanalysen. Därefter presenteras kommitténs syn på den framtida public service-verksamheten i Sverige. Vi redovisar också vår principiella syn på styrningen av verksamheten via sändningstillstånd och andra regelverk.

Den utveckling som beskrivs i omvärldsanalysen innebär att radio och TV i allmänhetens tjänst kommer att verka i en mediesituation där antalet aktörer och kanaler fortsätter att öka. SR, SVT och UR måste förhålla sig till en ökad konkurrens både om publikens uppmärksamhet och om programinnehåll och programproduktion.

Vi kan inte se att utvecklingen under den senaste 20-årsperioden på något avgörande sätt har ökat mångfalden i det svenska radio- och TV-utbudet. Kommersiell radio och TV har bidragit till ett större utbud inom vissa programgenrer, men utbudets omfattning har ökat långt mer än mångfalden. Det finns konkurrens endast inom en begränsad del av programutbudet i svensk radio och TV, särskilt gäller detta inom nöje, sport, fiktion och underhållning. Ett stort antal av de programtyper som görs av public service, särskilt på svenska språket, görs inte av någon annan eller görs i mycket begränsad utsträckning av andra.

När publiken sprids på allt fler enskilda radio- och TV-kanaler så sprids också intäkterna på marknaden på allt fler kanaler och tjänster. Detta får konsekvenser för viljan och förmågan att investera i ny produktion. Betal-TV-företag som framöver kan förväntas ta en allt större del av intäkterna på TV-marknaden, investerar mycket lite i produktion av program på svenska språket. Public service-televisionen står fortfarande för två tredjedelar av investeringarna i svensk TV-produktion, trots att dess andel av branschens intäkter idag endast är en tredjedel. För radio är andelen sannolikt ännu högre. Public service-företagens andel av branschens intäkter kommer sannolikt att fortsätta att minska.

Den svenska annonsmarknaden tycks inte räcka till mer än ett mycket begränsat antal kommersiellt finansierade radio- och TVkanaler med ambitioner att erbjuda ett brett programutbud av hög kvalitet, också när det gäller produktion på svenska språket. Detsamma gäller i andra länder med små språkområden. När det ökade programutbudet dessutom domineras av musik och lättare fiktions- och underhållningsprogram, ofta hämtat från utlandet, är det

angeläget att hävda berättigandet av medieföretag i allmänhetens tjänst med ett bredare journalistiskt uppdrag och ett särskilt ansvar för produktion på det svenska språket.

Utvecklingen på mediemarknaden den senaste 15 till 20-årsperioden visar på den mycket stora betydelse som den svenska radion och televisionen i allmänhetens tjänst har för att målsättningar om mångfald, kvalitet och tillgänglighet kan uppfyllas. Undersökningar visar också att allmänhetens förtroende för public service-företagen är fortsatt stort.

I den fragmenterade medievärld som växer fram talar mycket för att den samlade kraft som allmäntelevisionen och allmänradion står för får fortsatt starkt stöd. Det finns fortsatt ett stort behov av en oberoende radio- och TV-verksamhet som, genom sitt särskilda uppdrag och sin finansiering genom allmänna resurser, kan fokusera på hela publikens skiftande behov utan att ta kommersiella hänsyn. Detta är public service-verksamhetens särart.

Det värde som en radio och TV i allmänhetens tjänst kan skapa har betydelse för människor på flera nivåer. Det skapas dels ett värde eller en nytta för människor som individer, förutsatt att programverksamheten är utformad för att tilltala hela publiken, såväl breda grupper som smalare intressen. Dessutom skapas värden för människor i deras egenskap av medborgare – och därmed för samhället i sin helhet – genom att programverksamheten syftar till att främja sociala, kulturella och demokratiska processer.

För att public service-verksamheten ska kunna motsvara dessa förväntningar behöver enligt vår mening följande värden och målsättningar genomsyra public service-uppdraget:

  • Public service-företagen ska präglas av oberoende och en stark integritet. Verksamheten ska bedrivas självständigt såväl från staten som från kommersiella intressen och olika särintressen.
  • Public service-radio och TV ska ges ett uppdrag att verka på bredden genom att erbjuda en mångfald av program, från det breda anslaget till det mera särpräglade samtidigt som publiken får chansen till nya och överraskande val av program och genrer. I uppdraget ingår ett särskilt ansvar för den svenska kulturen och det svenska språket. All programverksamhet ska präglas av en ambition om hög kvalitet och nyskapande form och innehåll.
  • Programutbudet ska vara tillgängligt för hela publiken så att också de som inte kan eller vill betala för programinnehåll på framtidens digitala plattformar kan få tillgång till ett varierat utbud av hög kvalitet. Detta innebär bl.a. att public serviceutbudet, både i radio och TV och på nya plattformar, ska vara okodat och fritt tillgängligt utan andra kostnader vid sidan av TV-avgiften. Det innebär också att programverksamheten genom tillgänglighet och mångsidighet ska tillgodose skiftande intressen och förutsättningar hos hela landets befolkning.
  • Programföretagen bör vara så organiserade att en spegling av hela landet blir en realitet i all programverksamhet och att den upplevs som relevant av människor i skilda miljöer. En central del av public service-uppdraget innebär att vara närvarande i hela samhället. Programföretagens decentraliserade organisation är en förutsättning för det.
  • För att programverksamheten ska kunna bedrivas utan de krav på lönsamhet som gäller kommersiell radio och TV – och som får konsekvenser för både bredd och kvalitet – så ska den vara av icke-kommersiell karaktär och finansieras genom TV-avgifter. Det är också en kvalitet i sig med en frånvaro av kommersiella budskap i en viktig del av svensk radio och television.
  • Enligt radio-_och_TV-lagen gäller att programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Även om detta gäller all svensk radio och TV finns det anledning att understryka att en radio och TV i allmänhetens tjänst har ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för insikt om och förståelse för samhället och den gemensamma värdegrund som en levande demokrati kräver. Public service-företagen kan erbjuda ett gemensamt rum där frågor som är av intresse för alla i Sverige kan tas upp och diskuteras.
  • Public service-företagen kan bidra till att stärka medborgarskapet och samhörigheten mellan alla människor bosatta i Sverige genom att utgöra en oberoende röst för hela publiken. Programverksamheten ska präglas av opartiskhet och saklighet. Programverksamheten ska också ha en övergripande folkbildningsambition. Nyhets- och samhällsbevakningen ska präglas av mångfald samt erbjuda sammanhang och genom analys och förklaring begripliggöra komplicerande skeenden. Public

service kan erbjuda en arena för gemensamma upplevelser och ett trovärdigt forum för stora delar av det offentliga samtalet.

  • Public service-radio och TV har ett särskilt ansvar för att ett perspektiv präglat av jämställdhet mellan kvinnor och män är en utgångspunkt i all programverksamhet. Public service ska också fungera som förebild på en rad områden, inte minst när det gäller barn- och ungdomsprogram av hög kvalitet, skildringen av kulturell mångfald i Sverige, tillgänglighet för personer med funktionshinder och återhållsamhet med våldsskildringar i televisionen.
  • Programföretagen ska ges goda möjligheter att utveckla sin verksamhet också inom området ny teknik. Public serviceuppdraget ska därför omfatta såväl nya sätt att distribuera radio och TV som nya kommunikationsformer och plattformar, exempelvis verksamhet på Internet. En förutsättning är dock att de värden och regler i public service-uppdraget som gäller enligt sändningstillstånden också tillämpas för företagens verksamhet på andra tekniska plattformar och för nya programkanaler och tjänster. Programföretagen bör överhuvudtaget inte bedriva verksamhet som riskerar att skada förtroendet för kärnverksamheten.
  • Public service-radio och TV ska vara professionella och effektiva organisationer med hög integritet. Hela verksamheten, dvs. de tre programföretagen tillsammans, bör vara så stark att den klarar att hantera både de inre spänningar som följer av skilda ambitioner inom programföretagen och det yttre tryck som följer av konkurrensen med övrigt medieutbud och förändringar i omvärlden. Verksamheten ska bedrivas rationellt och med god hushållning av tillgängliga resurser.
  • En public service-verksamhet finansierad med allmänna resurser måste ha medborgarnas förtroende. Detta kräver en stor lyhördhet inför publikens krav och förväntningar. Det innebär inte att programföretagen vid varje givet tillfälle ska sträva efter höga publikandelar. Men det är viktigt att åtminstone stora delar av programverksamheten är uppskattad i alla publikgrupper och att många tycker det är angeläget att titta och lyssna. Det är också viktigt för legitimiteten i TV-avgiftssystemet att publiken anser sig få valuta för pengarna.

Som principiella utgångspunkter för styrningen av radio och TV i allmänhetens tjänst vill vi förorda ett uppdrag som är så tydligt som möjligt, men som samtidigt ger programföretagen en god förmåga att anpassa sig till förändringar i omvärlden. Våra förslag innebär att programföretagen ges ett stort ansvar att själva driva verksamheten så att målsättningarna i public service-uppdraget kan uppfyllas. De villkor som formuleras bör enligt vår uppfattning fokusera mer på vad som ska åstadkommas och mindre på hur det ska genomföras. För att detta ska bli verklighet vill vi stärka såväl ägarstiftelsen som programföretagens styrelser och ledningar i sina respektive roller genom att förtydliga deras uppgifter.

Förvaltningsstiftelsens ansvar kan sägas vara att på allmänhetens vägnar utöva sina befogenheter som ägare så att verksamheten bedrivs i enlighet med riksdagens intentioner. Detta ansvar utövar stiftelsen genom att utse ledamöterna, exklusive ordförande och en suppleant, i programföretagens styrelser samt genom att ta ställning till frågan om ansvarsfrihet för styrelserna. Enligt vår uppfattning bör detta innebära att stiftelsen ska utvärdera hur programföretagens styrelser fullgjort sina uppdrag. Det bör dock klart markeras att förvaltningsstiftelsen inte ska kunna ingripa direkt i programföretagens verksamhet eller överhuvudtaget fatta beslut i frågor som rör det löpande arbetet i programverksamheten.

Vi anser att stiftelsens styrelse bättre än i dag bör avspegla riksdagens partipolitiska sammansättning. Som systemet är utformat i dag är bara fem av riksdagens sju partier representerade. Vi föreslår därför att sammansättningen av styrelsen ändras så att varje partigrupp som motsvarar parti som vid valet till riksdagen har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är representerade.

Programföretagens styrelser har ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med uppdraget från riksdag och regering och andra tillämpliga regelverk. Styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet kan enligt aktiebolagslagen inte överlåtas på någon annan. Vi föreslår att programföretagen får ett ansvar för att vid inledningen av tillståndsperioden formulera verksamhetsmål i syfte att fullgöra public service-uppdraget. Programföretagen ska därefter löpande följa upp och redovisa hur resultaten utvecklas i förhållande till företagets planering och konkreta styrinstrument. De beslut som blir nödvändiga för såväl planering som uppföljning och redovisning ska fattas av programföretagens styrelser.

När det gäller granskning av hur programföretagen uppfyller sina uppdrag föreslår vi att Granskningsnämnden för radio och TV får

ett utökat uppdrag. I dag gäller att nämnden har i uppdrag att granska programföretagens public service-redovisningar med avseende på om de ger statsmakterna och allmänheten ett tillräckligt underlag för en bedömning av hur uppdraget fullföljts. Vi föreslår att nämnden, utöver att kontrollera dokumentens kvalitet, får i uppdrag att uttala sig om helheten, dvs. hur programföretagen har fullföljt sina uppdrag och om det finns skäl att påtala behov av förändringar eller förbättringar på vissa områden. Vi vill också ge nämnden ökade resurser för att kunna göra särskilda granskningar för att belysa centrala aspekter på public service-företagens programverksamhet.

En viktig aspekt på programföretagens planeringsförutsättningar är tillståndsperiodens längd. Vid en samlad bedömning har vi valt att föreslå en tillståndsperiod på sex år. Att tillståndsperioden och därmed riktlinjerna för verksamheten är fastlagda under så lång tid bör skapa stabilitet och underlätta programbolagens förmåga att verka i en föränderlig mediesituation. En lång tillståndsperiod understryker också verksamhetens självständighet och integritet.

För att göra det möjligt att kunna ta hänsyn till ändrade förutsättningar under tillståndsperioden vill vi förorda en kontrollstation efter halva tiden. Det kan finnas anledning att öppna för möjligheten att händelser och förändringar av väsentlig natur som vi idag inte kan förutse kommer att göra det nödvändigt att se över delar av uppdraget också under en tillståndsperiod.

Principen är att public service-uppdraget gäller oförändrat under hela tillståndsperioden. Vid en kontrollstation bör den grundläggande frågeställningen vara om det har skett förändringar i omvärlden, på teknikens område eller i förutsättningarna i övrigt för public service-verksamheten, som gör att någon del av uppdraget i väsentlig utsträckning inte längre är ändamålsenlig. Vi föreslår att ansvaret för den prövning som ska ske i samband med en kontrollstation ska ligga på programföretagens ägare, dvs. Förvaltningsstiftelsen. Det bör vara upp till förvaltningsstiftelsen att, mot bakgrund av resultaten av genomförda studier, bedöma om den anser att det finns anledning att ta initiativ till förändringar genom att tillskriva regeringen.

I kapitel 7 behandlar vi frågor som rör gränserna för programföretagens verksamhet, t.ex. mellan kärnverksamhet, kompletterande verksamhet och sidoverksamheter. Vi behandlar också frågor om programföretagens arkiv samt rätten att använda sponsring som intäktskälla.

Även om de tekniska förutsättningarna förändras kraftigt så finns det enligt kommitténs mening anledning att klargöra att programföretagens kärnverksamhet är att producera och sända radio- och TV-program till hela publiken på lika villkor. I takt med att tekniken utvecklas förbättras möjligheterna att göra radio- och TV-programmen tillgängliga på flera skilda sätt och att ge programmen ett mervärde för publiken. Sådan kompletterande verksamhet som bedrivs i syfte att öka tillgängligheten till public service-utbudet ska liksom kärnverksamheten finansieras med TVavgiftsmedel.

Förutom kärnverksamhet och kompletterande verksamhet kan programföretagen i begränsad utsträckning bedriva sidoverksamheter, t.ex. uthyrning av ledig produktionskapacitet och försäljning av program och rättigheter. En central förutsättning är dock att sidoverksamheter bedrivs på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster.

När det gäller frågan om programföretagens arkiv har kommittén mottagit en skrivelse där SVT föreslår att företaget ska ges rätt att ta ut avgifter för vissa elektroniska tjänster, t.ex. i samband med att SVT:s programarkiv digitaliseras. Kommittén anser att det är av stor betydelse att public service-företagens rika arkiv kan göras tillgängliga för allmänheten, men att det samtidigt inte är oproblematiskt hur man utformar ett system för att ta betalt för att göra det tillgängligt. Mot bakgrund av att SR och UR ännu inte har väckt frågan är kommitténs uppfattning att programföretagen bör återkomma till regeringen med en samlad bedömning av hur arkivfrågan bör hanteras och vilka konsekvenser det skulle få.

Kommittén anser att om programföretagen under kommande tillståndsperiod önskar förändra sin verksamhet i någon avgörande riktning, t.ex. genom att starta en permanent ny programkanal eller liknande tjänst av betydande omfattning, bör man först inhämta regeringens medgivande. Programföretagen bör tydligt redovisa skälen till varför en sådan ny kanal ska vara en uppgift för public service och på vilket sätt den skulle kunna erbjuda mervärden. Programföretagen bör också redovisa hur man avser att finansiera den föreslagna tjänsten.

I kapitlet behandlas också frågan om sponsring. Med dagens regelverk förekommer sponsring i två huvudformer. Den ena formen är direkt sponsring som innebär att en sponsor erlägger ersättning direkt till programföretaget mot att ett sponsringsmeddelande sänds i samband med den sponsrade sändningen. Den

andra formen, indirekt sponsring, handlar om att programföretagen under vissa förutsättningar får sända program där man har varit inblandad i ett samarbetsprojekt eller köpt en visningsrätt till program som erhållit bidrag från utomstående i ett tidigare led.

När det gäller direkt sponsring anser vi att dagens riktlinjer bör fortsätta att gälla. Vi understryker dock vikten av att programföretagen visar restriktivitet när det gäller sponsringens omfattning. Det är viktigt att publiken inte uppfattar public service-företagen som styrda av en kommersiell logik. Sponsringsbegreppet får inte utvidgas eller leda till att sponsring förekommer också inom andra programområden. Kraven på oberoende, integritet och trovärdighet bör sättas mycket högt.

När det gäller indirekt sponsring menar vi att programföretagen, i kontrakt eller avtal, tydligt bör ställa krav på att få insyn i programproduktionen och förvissa sig om att innehållet inte strider mot uppdraget. Det är också viktigt att programföretagen, på det sätt som regelverket föreskriver, informerar publiken om den sponsring som förekommit. Givetvis ska liksom i dag gälla att programföretagen ska betala marknadsmässiga priser för de rättigheter man köper. Därför måste kontrakt eller avtal också innehålla upplysningar om de ekonomiska relationerna mellan programföretagen och utomstående aktörer. Programföretagen bör vara skyldiga att till Granskningsnämnden redovisa innehållet i de kontrakt och avtal som används av programföretagen i samband med samarbetsprojekt och köp av visningsrätter.

I kapitel 8 behandlas public service-företagens omfattande kulturansvar. Vi går igenom programverksamheten hittills under tillståndsperioden och konstaterar att public service-företagen har en mycket stor betydelse för att bevaka, spegla och kritiskt granska kulturlivet i Sverige och för att stimulera och förmedla den kulturproduktion som sker runt om i landet. Dessutom är public serviceföretagen några av landets viktigaste kulturarbetsgivare.

Enligt vår mening bör ett kulturansvar i vid mening även fortsättningsvis vara en central och prioriterad uppgift i public serviceuppdraget. Denna uppgift blir än viktigare i ett alltmer kommersialiserat och internationaliserat medieutbud. Vi anser att de riktlinjer som nu gäller bör vara vägledande för programföretagen också i fortsättningen, men att de bör kunna formuleras tydligare. I grunden bör uppdraget på kulturområdet omfatta tre perspektiv:

  • Programföretagen ska bevaka, spegla och kritiskt granska händelser på kulturlivets olika områden i Sverige och i andra länder.
  • Programföretagen ska själva och i samarbete med utomstående producenter och utövare i det svenska kulturlivet svara för en omfattande produktion av kulturprogram i vid mening på det svenska språket.
  • Programföretagen ska göra föreställningar, konserter och andra kulturhändelser tillgängliga för hela publiken genom samarbeten med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter inom skilda områden i hela Sverige.

Vi utgår från att programföretagen liksom i dag kommer att fortsätta ge kulturområdet en betydande plats i det samlade programutbudet. Några kvantitativa krav bör dock inte formuleras.

I kapitel 9 görs en kort genomgång av programföretagens arbete för barn och unga. Vi konstaterar att egenproduktion av barn- och ungdomsprogram på svenska språket i mycket stor utsträckning är något som public service-företagen är ensamma om. Studier visar att SVT har betydligt större mångfald i sitt utbud för barn och unga än kommersiella TV-kanaler och att kvaliteten genomgående är högre i SVT, om man med kvalitet menar exempelvis pedagogiskt innehåll och en balanserad bild av förhållandet mellan män och kvinnor eller olika etniska grupper. Inom svensk radio har SR mycket begränsad konkurrens när det gäller barn och ungdomsprogram vid sidan av musikutbudet.

Kommittén anser att det är av stor betydelse att public serviceföretagen fortsätter att vara en förebild när det gäller program riktade till barn och unga och även fortsätter att låta barn och ungdomar själva medverka i programmen. Detta är inte minst viktigt för barn med teckenspråk som förstaspråk eftersom dessa har sämre möjligheter att ta del av andra barnprogram.

I kapitel 10 behandlas SVT:s nyhetsverksamhet. Bakgrunden är att det tidigare kravet på två självständiga nyhetsredaktioner inom SVT har tagits bort. SVT:s nyhetsverksamhet ska i stället bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv.

Kommittén anser att programbolagens trovärdighet inom områden som nyheter, fakta och samhälle har stor betydelse för allmänhetens förtroende för public service. Att bedriva en kvalificerad nyhetsverksamhet och samhällsbevakning tillhör de mest

centrala uppgifterna för en radio och TV i allmänhetens tjänst. Redaktionell självständighet är en förutsättning för att motverka en likriktning av nyhetsverksamheten. Förändringar i SVT:s nyhetsorganisation får inte leda till att de redaktionella bedömningarna centraliseras. Vår bedömning är dock att nuvarande riktlinjer på området är ändamålsenliga och bör gälla också i fortsättningen.

I kapitel 11 behandlas de frågor i direktiven som rör fördelningen av produktion och resurser mellan Stockholm och övriga landet samt utomståendes medverkan, samarbeten, inköp och utläggningar av produktion på producenter utanför programföretagen.

Kommitténs uppfattning är att public service-verksamhetens decentraliserade organisation är en förutsättning för den mångfald som ska prägla all programverksamhet och därmed för programföretagens möjligheter att kunna uppfylla sitt uppdrag. För att programföretagen ska kunna spegla den verklighet som människor bosatta i Sverige lever i är det nödvändigt att företagen är närvarande i hela landet.

Både inom SVT och SR har de regionala respektive de lokala enheternas andel av allmänproduktionen under hela tillståndsperioden legat över det uppsatta villkoret om 55 procent. I SVT:s fall har andelen ökat från 55 procent till 59 procent. I praktiken har programföretagen sedan mitten av 1990-talet haft en i princip oförändrad fördelning av sin allmänproduktion mellan Stockholm och övriga landet. Även om kvantitativa data av denna typ inte säger allt så bör detta enligt kommitténs mening kunna tas till intäkt för att programföretagen har funnit en rimlig balans. Vi föreslår att kravet att 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm kvarstår, men vi anser inte att man i regelverket på förhand bör avgöra resursfördelningen mellan Stockholm och övriga landet. Det skulle kunna uppfattas som ett hinder för produktivitetsökningar, något som bör gälla alla delar i företaget.

När det gäller utomståendes medverkan, samarbeten, inköp och produktionsutläggningar föreslår vi målsättningar som tar sikte på vad som bör känneteckna programverksamheten. En generell målsättning på området bör vara att programföretagen ska främja mångfald i all programverksamhet genom en stor variation när det gäller programproduktion utanför den egna verksamheten. Det är också viktigt att programföretagen har en omfattande medverkan av personer utanför företagen. Regelverket bör dock inte peka ut exakt hur stor denna andel ska vara. Omfattningen bör kunna

variera över tid, men inte i sådan omfattning att mångfalden eller programföretagens egen kompetens riskerar att urholkas.

Vi anser dock att det är viktigt att det märks att också produktion som görs av utomstående, av enskilda producenter eller av produktionsbolag håller public service-klass när det gäller variation i innehållet och hög kvalitet. Programföretagens upphandling av produktioner utanför företaget bör vara så organiserad att respektive företag tydligt kan ta ansvar för både produktionsprocess och programinnehåll så att public service-kraven också gäller denna typ av produktion. Programföretagen bör lämna tydliga redovisningar av hur detta säkerställs.

I kapitel 12 redogör vi för programföretagens arbete med att förbättra tillgängligheten för personer med funktionshinder. Vi kan konstatera att programföretagens arbete för ökad tillgänglighet för funktionshindrade går i rätt riktning. Textning av program i TV ökar kraftigt och satsningar på fler textade program under bästa sändningstid har lett till att fler tittare har möjlighet att ta del av utbudet. SVT uppger att företaget under innevarande tillståndsperiod kommer att nå målet att texta 50 procent av de svenskspråkiga sändningarna och att tjänsten uppläst textremsa kommer att introduceras.

På radiosidan arbetar SR kontinuerligt med att förbättra hörbarheten i sändningarna på olika sätt. Alla programföretag använder sig av ny teknik för att förbättra tillgängligheten, exempelvis genom att lägga ut material och information om utbudet på sina webbplatser.

Kommittén anser att funktionshindrades möjligheter att tillgodogöra sig public service-företagens utbud fortsatt bör vara en prioriterad fråga och att ambitionsnivån bör höjas. Målet bör på längre sikt vara att hela utbudet i möjligaste mån görs tillgängligt för alla medborgare och på kort och medellång sikt att tillgängligheten fortsätter att förbättras. Programföretagen bör avgöra hur arbetet ska bedrivas i praktiken.

I kapitel 13 behandlas programverksamheten för språkliga och etniska minoriteter. År 2002 bodde ca en miljon människor från fler än 200 olika länder i Sverige. År 2002 utgjorde invandrarna 11,8 procent av den svenska befolkningen.

I Sverige finns fem erkända nationella minoriteter och minoritetsspråk. De nationella minoriteterna är samer (som också räknas som urbefolkning), sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska (alla varieteter), finska, meänkieli,

romani chib (alla varieteter) och jiddisch. Minoritetspolitiken syftar till att ge de nationella minoriteterna skydd och inflytande i frågor som berör dem samt att främja deras kultur och språk så att dessa kan överleva.

Vi konstaterar att inga andra rikstäckande medier än public service-radio och TV riktar sig särskilt till dessa grupper. Sverige har åtagit sig ett särskilt ansvar för de nationella minoriteterna och på detta område har public service-företagen en särskilt viktig roll att spela, inte minst för spridning av kunskap om våra inhemska minoriteter hos den breda allmänheten För dessa språkgrupper är också program för barn och unga av särskild vikt.

Kommittén anser att språkliga och etniska minoriteters tillgänglighet till public service också fortsättningsvis bör vara ett prioriterat område och att målsättningen bör vara att tillgängligheten ska fortsätta att förbättras. Programföretagen bör bestämma den närmare inriktningen på hur detta kan ske.

I kapitel 14 beskriver vi programföretagens arbete med jämställdhet. Idag är schabloniserade och stereotypa bilder av män och kvinnor samt av könsroller och maktstrukturer vanliga i samhället. Också medierna har en del i detta.

Även om hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män följer av den s.k. demokratibestämmelsen i radio-_och_TV-lagen (och därmed gäller all radio och TV som omfattas av lagen) finns det enligt vår uppfattning anledning att understryka den roll som public service-företagen kan och bör spela på området. Public service-företagen kan, genom att undvika att visa stereotypa bilder och traditionella könsroller och istället ta fram positiva exempel, bidra till en utveckling mot ett mer jämställt samhälle. Jämställdhetsperspektivet bör vara en utgångspunkt i all programverksamhet.

I kapitel 15 behandlas utbildningsprogramverksamheten. Enligt kommitténs uppfattning är utbildningsprogrammen en mycket viktig del av public service-uppdraget. Public service-radio och TV kan utgöra ett mycket viktigt komplement till utbildningssektorn i vid mening. I radio och TV kan utbildningsprogram dessutom nå alla medborgare oberoende av utbildningsbakgrund, ekonomiska förutsättningar och geografisk hemvist. Därför bör utbildningsprogrammen också i fortsättningen finansieras via TV-avgiften.

Kommittén vill stärka utbildningsprogrammens ställning i det samlade public service-utbudet. För att detta ska kunna ske, inom ramen för de ekonomiska resurser som står till buds, krävs ett

närmare samarbete mellan programföretagen. Det är kostsamt att ha en fullt utrustad teknikpark för radio- och TV-produktion för ett företag som bedriver en så pass begränsad produktions- och sändningsverksamhet som UR gör. De höga produktionskostnaderna inom UR jämfört med de övriga programföretagen är ett hinder om produktionen av utbildningsprogram ska öka och få en mer framträdande plats. UR har dessutom till kommittén framfört att driften av Kunskapskanalen kräver ökad produktion för att kunna utvecklas fullt ut och företaget har begärt 50 miljoner kronor extra per år för att klara detta. Det kvarstår också sedan tidigare en del problem i kontaktytorna mellan UR och SVT.

Kommittén anser att företagens gemensamma satsning på Kunskapskanalen är ett steg i rätt riktning. Det bör kunna ge utbildningsprogrammen en mer framträdande roll i det samlade public service-utbudet. Starten av Kunskapskanalen innebär dock ökade åtaganden i produktionsvolym. Det ställer krav på att samarbetet mellan programföretagen utvecklas och förbättras.

Genom ett samutnyttjande av produktionsresurser och lokaler bedömer vi att programföretagen gemensamt bör kunna, inom ramen för befintliga resurser, skapa förutsättningar för en ökad produktion inom utbildnings- och folkbildningsområdet motsvarande i storleksordningen 50 miljoner kronor.

Vi föreslår att en kommitté får i uppdrag att arbeta fram förslag som syftar till att frigöra resurser för utbildningsprogram samt lösa de problem som finns i kontaktytorna mellan företagen. Det kan vara lämpligt att kommittén är sammansatt av representanter för de tre programföretagen samt en oberoende ordförande. Också representanter för utbildningsväsendet bör knytas till arbetet. Kommitténs arbete bör bedrivas så att resultat föreligger i god tid före kommande tillståndsperiod.

1. Inledning

1.1. Utredningsdirektiven

1

Vårt uppdrag har inneburit att ta fram ett underlag om de villkor som ska gälla för verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst under kommande tillståndsperiod.

2

Den nuvarande till-

ståndsperioden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) löper under perioden 1 januari 2002 – 31 december 2005. I budgetpropositionen för år 2005 föreslog emellertid regeringen att tillståndsperioden ska förlängas till och med utgången av år 2006. Den 1 januari 2007 inleds således en ny tillståndsperiod.

Regeringen har i utredningsdirektiven lagt särskild vikt vid att de förslag vi lämnar ska grundas på en bred och djupgående analys av omvärlden för radio och TV i allmänhetens tjänst. Vi har också haft i uppdrag att undersöka och redogöra för hur uppdraget för public service i andra jämförbara länder säkerställs i en ny och föränderlig mediesituation.

Vid sidan av uppgiften att göra en grundlig omvärldsanalys innehåller våra direktiv ett antal områden i programföretagens verksamhet som vi har haft i uppdrag att behandla särskilt. De frågor som nämns är nyheter i SVT, kulturansvar, utbildningsprogram, tillgänglighet för funktionshindrade, språkliga och etniska minoriteter, folkbildning, jämställdhet, organisationsfrågor, svenska språket samt vissa sponsringsfrågor.

Gemensamt för dessa särskilda frågor är att regeringen har givit kommittén i uppdrag att analysera om dagens krav på programföretagen i sändningstillstånd och andra styrdokument är ända-

1

Kommittédirektiven finns i bilaga 1.

2

I detta betänkande används begreppen radio och TV i allmänhetens tjänst och public

service-radio och TV synonymt. Med dessa begrepp avses verksamheten i de med TVavgiftsmedel finansierade svenska företagen Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.

målsenliga för att tillgodose syftena i uppdraget eller om det finns behov av förändringar.

Vi har valt att tolka vårt uppdrag så att vi inom samtliga dessa områden dels genomför en utvärdering av programföretagens verksamhet så här långt under tillståndsperioden, dels gör en bedömning av om nuvarande villkor är väl formulerade eller om vi anser att det finns behov av förändringar. Vi vill dock understryka att vi inte har sett som vårt uppdrag att i detalj formulera nya sändningstillstånd och andra styrdokument för de svenska public serviceföretagen. Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att med stöd i ett riksdagsbeslut om public service-uppdragets grundläggande riktlinjer formulera uppdraget i närmare detalj.

Vårt betänkande är avsett att ge en tydlig vägledning när det gäller de grundläggande principerna och inriktningen av det kommande public service-uppdraget. Betänkandet ska kunna utgöra grunden för regeringens förslag till riksdagen inför det beslut som ska fattas om nya sändningstillstånd och andra styrdokument för programföretagen fr.o.m. år 2007.

Det bör klargöras att vi inte har haft i uppdrag att behandla frågor som rör finansieringen av public service-verksamheten. Dessa frågor har i stället hanterats i en särskild utredning.

3

Regeringen har givit en särskild utredare i uppgift att behandla frågor om avgiftsskyldighet och uppbörd av TV-avgiften, medelstilldelning till programföretagen samt skatteplikt enligt lagen om mervärdesskatt (1994:200).

1.2. Utredningsarbetet

Mot bakgrund av att regeringen understrukit vikten av en bred och djupgående beskrivning av omvärlden för svensk public service har vi ägnat åtskillig tid och kraft åt arbetet med en omvärldsanalys. Denna ambition har avspeglat sig både i det sätt som vi bedrivit vårt arbete på och i det sätt som vi valt att lägga upp vårt betänkande. Den 17 mars 2004 anordnade kommittén ett seminarium om omvärlden för public service-företagen. I seminariet deltog företrädare för SR, SVT och UR samt representanter för andra medier, forskningsvärlden och en rad andra organisationer. Sammanlagt deltog ca 100 personer. Seminariet direktsändes i en av SVT:s kanaler.

3

Ku 2003:02, dir. 2003:120, tilläggsdir. 2004:68

Kommittén har också löpande under utredningens gång varit i kontakt med ett stort antal enskilda och företrädare för olika intresseorganisationer, forskarsamhället, andra medieföretag, myndigheter m.fl. Vi har anordnat en hearing för olika organisationer som representerar personer med funktionshinder samt en hearing för representanter för språkliga och etniska minoriteter. Deltagarlistorna för respektive hearing återfinns i bilaga 3 och 4. Kommittén har genomfört två studieresor, varav en till Belgien och Storbritannien samt en till Finland och Danmark. Därutöver har ordföranden och sekretariatet gjort en del resor inom landet samt medverkat vid seminarier m.m. på området. Ledamöterna har också tillsammans och enskilt deltagit i konferenser, seminarier och studiebesök.

Utredningsarbetet har skett i dialog med SR, SVT och UR. Stora delar av det material som utredningen bygger sitt arbete på har tagits fram i nära och fortlöpande samverkan med programföretagen. Samtliga tre programföretag har lämnat skrivelser till utredningen med svar på kommitténs frågor samt information om frågeställningar där programföretagen på eget initiativ velat framföra synpunkter till kommittén. Därutöver har ordföranden och sekretariatet haft samtal med en rad företrädare för respektive programföretag.

Kommittén har, i enlighet med utredningsdirektiven, haft samråd med Radio- och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01) samt med utredningen om finansiering m.m. av radio och TV i allmänhetens tjänst (Ku 2003:02).

1.3. Betänkandet

Utredningsbetänkandet är uppdelat i tre delar. I den första delen – A. Svensk public service-radio och TV – presenteras grundläggande fakta om det svenska systemet med radio och TV i allmänhetens tjänst. I kapitel 2 redogörs för dagens system, bl.a. genom en presentation av relationen mellan staten och programföretagen, grunderna för reglering och styrning av verksamheten samt frågor om granskning, redovisning och revision. I kapitel 3 redogör vi kortfattat för public service-verksamhetens framväxt i Sverige och hur uppdraget har utvecklats och förändrats över tid.

I betänkandets andra del – B. Omvärld – har vi placerat två kapitel som behandlar public service-verksamhetens omvärld. I

kapitel 4 görs en genomgång av situationen för public service-radio och TV i andra länder. Fokus i detta kapitel ligger på Storbritannien och våra nordiska grannländer samt på utvecklingen inom EU när det gäller synen på public service-radio och TV. Kapitel 5 utgör en omfattande omvärldsanalys där vi beskriver grundläggande fakta samt några av de väsentliga utvecklingstendenser och förändringar som just nu pågår på medieområdet. Det är mot denna bakgrund som våra förslag om public serviceuppdragets inriktning och sändningstillståndens utformning i betänkandets resterande kapitel ska ses.

I den avslutande delen – C. Förslag – presenteras våra slutsatser och förslag. I kapitel 6 redogör vi inledningsvis för de slutsatser som vi anser bör dras mot bakgrund av omvärldsanalysen. Därefter presenteras kommitténs syn på den framtida public service-verksamheten i Sverige. Vi redovisar också vår principiella syn på hur styrningen av public service-verksamheten via sändningstillstånd och andra regelverk bör vara utformad. I kapitel 7 gör vi bedömningar i frågor som rör gränserna för programföretagens verksamhet t.ex. mellan kärnverksamhet, kompletterande verksamhet och sidoverksamheter. I detta kapitel behandlas också frågor om programföretagens arkiv och rätten att använda sponsring som intäktskälla.

I kapitel 8–15 behandlar vi de särskilda frågor som regeringen i utredningsdirektiven gett oss i uppdrag att överväga. Varje sådant kapitel innehåller en beskrivning av de villkor som gäller idag samt de motiveringar och syften som riksdag och regering angett för dessa. Därefter görs i varje enskild fråga en genomgång av programföretagens verksamhet så här långt in på den nuvarande tillståndsperioden. Det huvudsakliga materialet för dessa genomgångar utgörs av programföretagens public service-redovisningar för åren 2001–2003. Dessutom har vi för att ge ytterligare belysning av utvecklingen inhämtat ytterligare omfattande material dels från programföretagen, dels från andra källor som exempelvis myndigheter på medieområdet, olika intresseorganisationer och den fria medieforskningen.

Ett förhållande som bör framhållas är att vid tiden för vårt utredningsarbete har den nuvarande tillståndsperioden endast pågått halva den utsatta tiden. Det innebär att programföretagen har flera år kvar till förfogande för att utföra det uppdrag som de anförtrotts av riksdag och regering.

Varje kapitel som behandlar de särskilda frågorna i direktiven avslutas med vår samlade bedömning av hur programföretagen följer sina uppdrag under nuvarande tillståndsperiod. I anslutning till vår bedömning lämnar vi förslag på hur vi anser att villkoren för den kommande tillståndsperioden på respektive område bör vara utformade.

2. Radio och TV i allmänhetens tjänst i dag

2.1. Relationen mellan statsmakterna och programföretagen

1

Den svenska radion och televisionen i allmänhetens tjänst bedömdes redan tidigt, liksom i de flesta jämförbara länder, vara av sådan karaktär att den skulle bedrivas i offentlig regi. Associationsformen kom i Sverige redan tidigt att bli aktiebolagets, men folkstyrets organ behöll ett avgörande inflytande över verksamheten.

Ett grundläggande villkor för att radio och TV ska kunna bedrivas i allmänhetens tjänst har varit att programföretagen kan upprätthålla en redaktionell självständighet och integritet i förhållande till statsmakten, de stora organisationerna och andra makthavare. Av detta skäl har det ansetts angeläget att staten i så liten utsträckning som möjligt kan påverka verksamhetens inriktning. Det har sedan länge varit en självklarhet att ingen utomstående ska kunna påverka enskilda program.

Samtidigt har riksdag och regering ett ansvar för att programverksamheten regleras genom vissa grundläggande riktlinjer vad gäller mångsidighet och balans, hög kvalitet, tillgänglighet och hänsyn till minoritetsintressen m.m. I detta ansvar ligger också att säkerställa att programföretagen har en effektiv och ändamålsenlig organisation så att public service-uppdraget kan utföras och att det sker med en god och effektiv hushållning med de medel som TVavgiftsbetalarna via riksdagen ställer till programföretagens förfogande.

Avvägningen mellan dessa värden har hanterats genom en kombination av olika åtgärder. Utöver den för all svensk radio och TV grundläggande lagstiftningen i form av Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och radio-_och_TV-lagen gäller följande principer:

1

Delar av detta kapitel är en omarbetad och uppdaterad version av material i kapitlen 7

och 15 i SOU 2000:55, Radio och TV i allmänhetens tjänst – ett beredningsunderlag.

  • Ägarformen. Staten är inte formellt ägare av public service-företagen, utan företagen ägs av en för ändamålet bildad förvaltningsstiftelse.
  • Självständiga aktiebolag med redaktionellt oberoende. Varje enskilt programföretag svarar för att verksamheten bedrivs självständigt i förhållande till statsmakten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället.
  • Ramvillkor för bestämda tidsperioder. De allmänna förutsättningarna för public service-verksamheten fastställs av riksdag och regering inför varje tillståndsperiod. Regeringen beslutar, på grundval av riksdagens beslut, om sändningstillstånd med tillhörande villkor och villkor i samband med medelstilldelningen (anslagsvillkor) för vart och ett av programföretagen. Villkoren ska i princip vara oförändrade under tillståndsperioden.
  • Finansieringen genom TV-avgifter ger programföretagen en garanterad medelstilldelning med visst belopp under viss tid.

2.1.1. Ägarformen

Fram till riksdagens beslut om nytt ägande av public serviceföretagen år 1993 utgjordes ägarna av företrädare för folkrörelserna (60 procent), näringslivet (20 procent) och dagspressen (20 procent). När delar av ägarkretsen förklarat att de inte längre ville kvarstå som ägare ansåg statsmakterna att denna ägarform inte längre kunde upprätthållas. Därmed försvann möjligheten att balansera det statliga inflytandet på detta sätt (se också kapitel 3).

Riksdagen beslutade våren 1993 att de tre programbolagen i stället ska ägas av varsin förvaltningsstiftelse.

2

De tre stiftelsernas

styrelser fick för enkelhetens skull en identisk styrelsesammansättning. Genom valet av stiftelseformen ville statsmakterna åstadkomma tydliga spelregler för relationerna mellan staten och public service-företagen. Som alternativ ägarform diskuterades bl.a. ett helstatligt ägande av bolagen. Att genom statligt ägande placera public service-företagen direkt under den verkställande makten ansågs dock vara en olämplig lösning. Stiftelseformen valdes just för att den bäst ansågs kunna tillgodose kravet på självständighet och integritet för programföretagen. Från och med år 1997 ägs programbolagen av en enda stiftelse – Förvaltningsstiftelsen för

2

Prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377.

Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Regering och riksdag ansåg att det är mer rationellt med en stiftelse, eftersom stiftelserna ändå hade samma övergripande mål.

3

Enligt stiftelseförordnandet är syftet med stiftelsen att ”främja självständigheten hos företag som i den omfattning och på det sätt som riksdagen och regeringen bestämt här i landet bedriver sändningar av ljudradio- och televisionsprogram i allmänhetens tjänst.” Stiftelsen ska tillgodose sitt syfte genom att äga och förvalta aktier i sådana bolag samt utöva de befogenheter som är förknippade med detta.

Stiftelsestyrelsens huvudsakliga uppgifter är att utse merparten av ledamöterna i programbolagens styrelser, ta ställning till programbolagens årsredovisningar och besluta om ansvarsfrihet för styrelserna på bolagsstämman. Stiftelsens ändamål att främja självständigheten hos programföretagen kan också leda till andra åtgärder, t.ex. att stiftelsen inger skrivelser till regering och riksdag i ärenden som rör programföretagens verksamhet. Ett exempel på ett sådant ärende är frågan om huruvida public service-organisationen bör omfattas av lagen om revision av statlig verksamhet m.m.

4

Frågeställningen rör bl.a. om public service-verksamheten

bör betraktas som en del av den statliga verksamheten eller inte. Stiftelsens uppfattning är att public service-verksamheten inte bör omfattas av lagen och har hos regering och riksdag hemställt om att lagen om revision bör ses över för att klargöra detta. Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.

Av stor betydelse är hur stiftelsens styrelse utses och vilka kriterier som gäller när stiftelsestyrelsen ska utse majoriteten av ledamöterna i programbolagens styrelser. Stiftelsens styrelse består av ordförande och tio övriga ledamöter. Regeringen utser ledamöterna på förslag av de politiska partierna i riksdagen. I riksdagens beslut 1993 anges att en så bred parlamentarisk uppslutning som möjligt är viktig vid val av stiftelsens styrelse; eftersom styrelserna ska arbeta långsiktigt bör inte dess sammansättning helt påverkas av valresultat och regeringsskiften. Styrelsernas mandatperioder är därför relaterade till riksdagens så att ordföranden och hälften av ledamöterna utses viss tid efter ordinarie riksdagsval. För närvarande utses ordföranden på fyra år och ledamöterna på åtta år.

3

Prop. 1995/96:161, s. 70 ff.

4

Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges

Utbildningsradio AB 2004, skrivelse till regeringen.

Enligt stiftelseförordnandet ska styrelsen bestå av personer med erfarenhet från olika verksamheter i samhället och olika delar av landet.

Platserna i stiftelsestyrelsen är kopplade till partierna. Om en ledamot eller ordförande avgår ska det berörda partiet nominera en ny kandidat. Genom en proportionell fördelningsmetod utifrån mandatfördelningen i riksdagen är de elva platserna i dag fördelade med sex ledamöter från (s), två från (kd), varav en som ordförande och en vardera för (v), (fp) och (m).

Innan förvaltningsstiftelsen introducerades utgjorde public service-verksamheten en sammanhållen koncern med ett moderbolag. Moderbolaget hade fem särskilt viktiga funktioner:

  • ansvar för en samordnad resursplanering, genom att lämna en samlad anslagsframställning efter en avvägning av de dåvarande fyra programbolagens krav,
  • ansvar för samordning av större investeringar så att möjligheter till gemensamt utnyttjande skulle tas tillvara,
  • beslut om medelstilldelning till programbolagen inom de totalramar som riksdagen anvisat för verksamheten,
  • ansvar för fördelning av sändningstiden i radio och TV mellan bolagen,
  • tillsättning av majoriteten av ledamöterna i programbolagens styrelser.

Av det gamla moderbolagets fyra funktioner svarar stiftelsen i dag endast för en, nämligen att utse majoriteten av ledamöterna i programföretagens styrelser.

Ytterligare en följd av riksdagens beslut om ändrade ägarformer är att programföretagen indirekt kom att bli ägare av verksamhetens fastigheter, beroende på att Sveriges Radio Förvaltnings AB, som äger dessa, kom att ägas av programföretagen gemensamt. På samma sätt blev programföretagen också ägare av Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) som uppbär TV-avgiften. Programföretagen är också delägare till undersökningsföretagen Mediamätning i Skandinavien AB (MMS) och Radioundersökningar AB (RUAB).

Ägarformen varierar betydligt mellan europeiska public serviceföretag, liksom därmed den faktiska relationen mellan företagen och respektive stat. I Norge är NRK ett helägt statligt aktiebolag, det samma gäller för YLE i Finland. I Danmark är DR en ”själv-

ständig offentlig institution”, vilket liknar den ställning brittiska BBC har som en ”public corporation” (se också kapitel 4).

2.1.2. Självständiga aktiebolag med redaktionellt oberoende

Ägarstiftelsen utser alltså majoriteten av programföretagens styrelseledamöter. Före 1993 hade styrelserna en i huvudsak partipolitisk sammansättning. Enligt riksdagens riktlinjer ska styrelserna numera bestå av personer som kan förväntas bidra på ett kompetent och professionellt sätt till företagens ledningar. Styrelserna bör innehålla företagsekonomisk kompetens och en bred kunskap om och förankring i det svenska samhället, t.ex. personer från folkrörelser, medier, kulturliv, folkbildning, näringsliv, etc.

5

Regeringen utser ordföranden i de tre programföretagen, efter samråd med riksdagspartierna.

Tabell 2.1. Ordförandeposter i public service-verksamhetens styrelser

1994 1996 1998 2000 2002 2004

Stiftelsen (m) (m) (m) (m) (m) (kd) SR (fp) (fp) (fp) (kd) (kd) (m) SVT (s) (s) (s) (s) (s) (s) UR (c) (c) (c) (v) (v) (fp)

Principen har alltså hittills varit att ordförandeposterna fördelats mellan de fyra största partierna i riksdagen.

I företagens sändningstillstånd framgår att ”verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället”. Programföretagen bestämmer själva om programverksamhetens inriktning. Ingenting får införas i sändningarna mot den ansvarige utgivarens vilja. Statliga myndigheter får inte förhandsgranska program och kan inte förbjuda en sändning på grund av det kända eller förväntade innehållet. Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift att genom efterhandsgranskning pröva om programföretagen har efterlevt bestämmelserna i lag och sändningstillstånd. Dessa förutsättningar skapar ett allmänt skydd för programverksamhetens integritet och oberoende.

5

Prop. 1992/93:236.

Även gränsdragningen mellan ledning och löpande förvaltning inom programföretagen är ägnad att främja självständigheten. Programföretagens styrelser fastställer mål och långsiktiga planer samt beslutar om grundläggande prioriteringar. Styrelserna beslutar också om respektive företags budget, övergripande planering samt viktigare utnämningar.

6

Programföretagens redaktionella integritet har av tradition varit stark i förhållande till företagens styrelser, som inte haft ett direkt inflytande på redaktionsnivå. Styrelserna har dock det övergripande ansvaret för programverksamhetens inriktning, bl.a. att den står i överensstämmelse med företagens uppdrag så som det formulerats i sändningstillstånd och övrig reglering.

2.1.3. Ramvillkor för bestämda tidsperioder

Ytterligare ett förhållande som ska ge programföretagen stabilitet och självständighet är principen att riktlinjerna och förutsättningarna för verksamheten ska gälla en hel tillståndsperiod. Uppdragets omfattning och inriktning, organisationen och de ekonomiska förutsättningarna ska alltså inte kunna förändras under tillståndsperioden, såvida inte mycket speciella skäl motiverar detta. Denna princip har emellertid inte visat sig gälla fullt ut under 1990-talet, särskilt inte vad gäller företagens ekonomiska förutsättningar.

2.1.4. Finansiering genom avgifter

Finansieringen genom TV-avgifter har setts som ytterligare en av de åtgärder som bidrar till att garantera programföretagens självständighet. Riksdagen tar varje år ställning till avgiftens storlek och fördelningen av medel till programföretagen.

Genom att i princip vara garanterade en viss på förhand känd tillförsel av medel har public service-företagen en fördel framför kommersiell radio och TV genom att inte vara beroende av att maximera antalet tittare och lyssnare för att generera intäkter. Det avgörande motivet för denna finansiering har dock varit att det oberoende som ska känneteckna verksamheten inte kan förenas med ett beroende av kommersiell finansiering.

6

Prop. 1992/93:236, sid. 16.

2.2. Principer för reglering av verksamheten

I detta avsnitt behandlas det regelverk som utgör en av grunderna för det allmännas inflytande på public service-företagen. Dessutom behandlas frågor om uppföljning och granskning av programverksamheten.

2.2.1. Regelstrukturen

Radio-_och_TV-lagen (1996:844), sändningstillstånd och anslagsvillkor är de huvudsakliga instrumenten för regeringens och riksdagens inflytande på den svenska radio och TV-verksamheten i allmänhetens tjänst. I riksdagens beslut i juni 2001 på grundval av den s.k. public service-propositionen återfinns bakgrund och motiv för nu gällande riktlinjer.

7

Sändningstillstånd

8

Tidigare uppfattades public service-uppdraget ofta som synonymt med avtalet mellan staten och public service-företagen. En viktig ändring i den nya radio- och TV-lagstiftning som trädde i kraft 1996 var att det dittills gällande systemet med avtal mellan staten och programföretagen ersattes med sändningstillstånd med tillhörande villkor. Det var bl.a. efter kritik från Lagrådet om att yttrandefrihetsbegränsningar (villkor för innehållet i sändningarna) genom avtal saknar stöd i regeringsformen som regeringen gjorde bedömningen att krav på enskilda företag istället ska gälla som villkor för själva sändningsrätten.

Enligt radio-_och_TV-lagen får villkor av olika slag ställas på sändningar som regeringen meddelar tillstånd för, dvs. marksändningar i radio och TV. Den typ av villkor som får ställas återges i en villkorslista i lagen (3 kap. 2 §). Denna lista motsvarar i allt väsentligt de villkor angående sändningsrättens innebörd och innehållet i sändningarna som tidigare återfanns i avtalet mellan staten och programföretagen. Listan möjliggör statens krav på SVT, SR och UR, men också de särskilda kraven i TV4:s sändningstillstånd. Sändningstillstånden gäller för tidsbestämda perioder, för närvarande fem år.

7

Prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268.

8

Programföretagens sändningstillstånd finns i bilaga 5-7.

Vart och ett av programföretagen SR, SVT och UR har ett eget sändningstillstånd där villkoren består av fyra huvuddelar: allmänna bestämmelser, principer för innehållet i sändningarna, regler för genmäle och beriktigande samt villkor för reklam och sponsring.

Anslagsvillkor

9

Programföretagen följer dessutom andra villkor. Verksamheten finansieras med TV-avgiftsmedel och riksdagen tar varje år ställning till TV-avgiftens nivå och storleken på medelstilldelningen. Medlen ställs därefter till företagens förfogande genom beslut av regeringen. I dag kallas dessa beslut om medelstilldelning för anslagsvillkor. Till besluten är, som namnet antyder, olika villkor kopplade som bl.a. reglerar vissa ekonomiska och organisatoriska frågor samt ger vägledning för företagens redovisning till statsmakterna. Flertalet av dessa villkor fanns före 1997 i avtalen mellan staten och programföretagen.

I princip är regeringens möjligheter omfattande när det gäller vilka frågor som kan regleras i anslagsvillkoren. Villkoren måste dock ha stöd i de allmänna riktlinjer för verksamheten som beslutats av riksdagen för den aktuella tillståndsperioden. Villkoren ska i princip gälla för hela tillståndsperioden, men beslut fattas, till skillnad från sändningstillstånden, i samband med medelstilldelningen i december varje år.

Den särskilde utredare som har haft regeringens uppdrag att behandla frågor som rör finansieringen av radio och TV i allmänhetens tjänst har i uppdrag att lämna ett förslag som om det genomförs skulle innebära att anslagsvillkoren kommer att försvinna.

10

Utredningen ska lämna förslag till en modell för direkt-

finansiering, dvs. att de TV-avgifter som i dag betalas till Radiotjänst i Kiruna AB och som placeras på ett konto i Riksgäldskontoret i fortsättningen skulle gå direkt till programföretagen. Därmed skulle riksdagens årliga beslut om medelstilldelning till programföretagen från det särskilda kontot på Riksgäldskontoret upphöra. Följaktligen skulle också regeringens möjlighet att ställa villkor i samband med att anslaget beslutas försvinna. Det bör dock sägas att de villkor som i dag återfinns i anslagsvillkoren i princip

9

Anslagsvillkoren finns i bilaga 8-10.

10

Ku 2003:02, dir. 2003:120, tilläggsdir. 2004:68.

kan flyttas till andra styrdokument, t.ex. sändningstillståndet eller programföretagens bolagsordningar.

Bolagsordning

Ändringar i programföretagens bolagsordningar ska godkännas av regeringen. Enligt bolagsordningarna är föremålet för bolagens verksamhet att bedriva rundradioverksamhet

11

och därmed förenlig

verksamhet (samma formulering för SR och SVT, för UR dessutom ”inom utbildningsområdet”). I övrigt ingår bestämmelser om aktiekapital, styrelsens arbetsordning, revision, bolagsstämman, likvidation m.m. Regeringen ska också godkänna ändringar i dotterföretagens bolagsordningar, dvs. Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Radio Förvaltnings AB. Ändringar i bolagsordningen måste ha stöd i de allmänna riktlinjer riksdagen fattat beslut om. Programföretagens bolagsordningar ändrades senast år 2000.

I princip finns inga hinder mot att företagens bolagsordningar används som ett mer aktivt instrument än hittills för att klargöra programföretagens uppdrag, om sådana ändringar blir nödvändiga som en följd av riksdagens beslut om riktlinjer för kommande tillståndsperiod.

Övriga regeringsbeslut m.m.

Reglering via lag, bolagsordning, sändningstillstånd och anslagsvillkor är inte de enda instrumenten för styrning av public serviceföretagens verksamhet. Regeringen har även annan beslutkompetens, t.ex. att

  • utse styrelseledamöterna i den Förvaltningsstiftelse som äger public service-företagen,
  • utse ordförande samt en suppleant i respektive programföretags styrelse,
  • besluta om ändringar i Förvaltningsstiftelsens stiftelseförordnande (med undantag av ändamålsbestämmelser).

11

Begreppet ”rundradio” användes i den tidigare radiolagen ända sedan dess tillkomst. ”Radio” är en teknisk term som även innefattar TV-mediet. I den nya radio- och TVlagen har begreppet rundradio utgått och ersatts av ljudradio och TV.

Dessutom har regeringen naturligtvis möjlighet att genom proposition lämna förslag till riksdagen om ändringar av riktlinjer för verksamheten även under pågående tillståndsperiod.

Programföretagens ägare – Förvaltningsstiftelsen – formulerar inga villkor eller regler för public service-verksamheten, förutom vad som gäller för den koncernredovisning som görs för de tre bolagen.

2.2.2. Granskning av programverksamheten

Granskningsnämnden för radio och TV (tidigare Radionämnden) har till uppgift att genom efterhandsgranskning övervaka att programföretagen utövar sin sändningsrätt i enlighet med bestämmelserna i radio-_och_TV-lagen och villkoren i sändningstillstånden samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av reglerna. Nämndens granskning av program sker efter anmälan eller på eget initiativ.

Nämnden har dock inte någon motsvarande rätt att kontrollera efterlevnaden av public service-företagens anslagsvillkor. Den uppgiften ligger istället på regeringen.

Nämnden är en statlig myndighet som består av en ordförande och sex ledamöter samt fem suppleanter som alla utses av regeringen. Ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Hos nämnden finns en direktör som är chef för myndigheten. Granskningen av public service-företagens programverksamhet utgör en betydande del av nämndens verksamhet. Nämndens verksamhet finansieras till två tredjedelar med TVavgiftsmedel och en tredjedel via statsbudgeten.

Nämnden kan fatta tre slags beslut:

  • friande – programföretaget har inte handlat i strid med någon bestämmelse i lag eller tillståndsvillkor
  • kritiserande – sändningarna har brustit i förhållande till någon bestämmelse, men bristen är inte så allvarlig att det föreligger något brott mot aktuell bestämmelse
  • fällande – programföretaget har brutit mot en eller flera av tillämpliga bestämmelser.

Alla ärenden av principiell karaktär avgörs vid sammanträde i nämnden. Besluten kan vara friande eller fällande och genom dessa beslut skapas en praxis som programföretagen sedan har att följa.

Nämndens ordförande kan själv fatta beslut om enklare typer av regelbrott där en tydlig nämndpraxis finns. Även myndighetens direktör kan fatta beslut på nämndens vägnar. Detta sker dock enbart i fråga om friande beslut och där det står helt klart att det anmälda programmet inte strider mot programreglerna. Detta är den vanligaste beslutsnivån; direktören fattar beslut i ca 70 procent av alla ärenden.

Om ett programföretag brutit mot en bestämmelse finns olika sanktionsmöjligheter. Om ett brott skett avseende bestämmelserna om annonser, sponsring och otillbörligt gynnande kan nämnden ansöka hos länsrätten om att en särskild avgift ska påföras. Avgiften fastställs till lägst 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor. Vid brott mot bestämmelserna om saklighet, opartiskhet, mediets genomslagskraft, intrång i privatlivet m.m. kan dock ingen ekonomisk sanktion tillgripas. I stället kan nämnden förelägga den som fällts att offentliggöra nämndens beslut i sina sändningar.

2.2.3. Redovisning och revision

Programföretagen lämnar i egenskap av aktiebolag en årsredovisning i enlighet med årsredovisningslagen. Mot bakgrund av att staten inte är ägare av programföretagen är Förvaltningsstiftelsen mottagare av årsredovisningen. Årsredovisningen utgör alltså inte formellt en del av den återrapportering till regering och riksdag som företagen lämnar. Denna sker i stället genom att programföretagen är ålagda att särskilt redovisa hur man uppfyllt sitt public service-uppdrag i särskilda public service-redovisningar.

Regeringen utser två revisorer och två revisorssuppleanter i Förvaltningsstiftelsen. Därtill utser regeringen en revisor i programföretagen. Bolagsstämman utser i enlighet med bolagsordningen ytterligare en auktoriserad revisor i programföretagen, som således har två revisorer samt två suppleanter. Regeringen utser också varje år en revisor som årligen ska granska RIKAB:s förvaltning av rundradiorörelsens medel.

12

Revisorerna utgår i sin granskning från aktiebolagslagen, årsredovisningslagen, bolagsordningen och i viss mån programföretagens anslagsvillkor. Revisorerna har även som särskilt uppdrag

12

Avtal mellan staten och RIKAB om granskning av förvaltningen av rundradiorörelsen 2004-03-25.

från Förvaltningsstiftelsen att granska underlaget till de av bolagen framtagna public service-redovisningarna.

Figur 2.1. Styrning och granskning av public service-verksamheten

Riksdag

Förvaltnings-

stiftelse Regering

Gransknings-

nämnden

för radio och TV

Sveriges

Television

AB

Sveriges

Utbildningsradio

AB

Utser Förvaltningsstiftelsens styrelse

Kontrollerar att lag och sändningstillstånd följs

Beslutar om TV-avgiftens storlek

Beslutar om Sändningstillstånd Medelstilldelning (anslagsvillkor)

Utser ordf. i bolagens styrelser + revisor

Utser ledamöter i bolagens styrelser Upprättar koncernredovisning

Styrelse

Styrelse

Styrelse

Beslutar om riktlinjer på förslag av regeringen

Sveriges

Radio

AB

Riksdag

Förvaltnings-

stiftelse Regering

Gransknings-

nämnden

för radio och TV

Sveriges

Television

AB

Sveriges

Utbildningsradio

AB

Utser Förvaltningsstiftelsens styrelse

Kontrollerar att lag och sändningstillstånd följs

Beslutar om TV-avgiftens storlek

Beslutar om Sändningstillstånd Medelstilldelning (anslagsvillkor)

Utser ordf. i bolagens styrelser + revisor

Utser ledamöter i bolagens styrelser Upprättar koncernredovisning

Styrelse

Styrelse

Styrelse

Beslutar om riktlinjer på förslag av regeringen

Sveriges

Radio

AB

3. Public service-uppdragets förändring över tid

3.1. Inledning

1

Särskilda villkor för radio och TV gäller i de flesta länder. Innehållet i krav och reglering varierar dock mellan länder och över tid. Vanligt är att de omfattar sändningarnas räckvidd, programverksamhetens inriktning och relationen till den politiska makten.

Radio- och TV-sändningar i Sverige bedrevs redan tidigt av ett monopolföretag med förpliktelser att svara för att hela befolkningen ska ha tillgång till ett programutbud som präglas av mångfald och hög kvalitet. Den princip som har gällt för svensk radio och TV sedan starten 1925 kan karaktäriseras som ett reglerat oberoende. De allmänna villkoren för verksamheten har fastställts av riksdag och regering på sådant sätt att allsidighet, kvalitet, minoritetshänsyn, decentralisering och ett betydande mått av intern mångfald ska gälla. Inom dessa ramar är det emellertid programföretagen som självständigt avgör hur programverksamheten ska utformas. Även för tiden efter att det legala monopolet upphörde med början i slutet av 1970-talet har en stor del av de nationella radio- och TV-sändningarna bedrivits inom ramen för en public service-verksamhet, eller radio och TV i allmänhetens tjänst.

Public service-företagen Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) har en särställning genom uppdraget att bedriva radio- och TV-sändningar till hela landet, samtidigt som företagen finansieras genom en offentligrättslig avgift. Det har ansetts naturligt att ställa höga krav på en verksamhet som har denna särställning.

Synen på vad som bör vara kärnan i public service-verksamheten har skiftat något över tiden och därmed också statsmakternas krav. Vissa grundläggande förutsättningar har emellertid varit relativt stabila under hela den tid verksamheten har pågått. Vad som är att

1

Detta kapitel är en omarbetad och uppdaterad version av kapitel 2 i SOU 2000:55, Radio

och TV i allmänhetens tjänst – ett beredningsunderlag.

betrakta som public service kan sägas vara föremål för en samverkan mellan de allmänna krav och riktlinjer statsmakterna formulerar och den självständiga ställning programföretagen har att utifrån dessa riktlinjer bedriva verksamheten.

3.2. Historik

Organisationen av den svenska radioverksamheten kom i första hand att präglas av utvecklingen i Storbritannien, även om erfarenheterna av radions introduktion i USA år 1920 också påverkade Sveriges ställningstagande. I USA hade en helt annan tradition etablerats. Det kommersiella system med reklamfinansierad radio och senare även TV som utvecklades i USA betydde att statens reglering inledningsvis inskränktes till att främst gälla tilldelning av frekvenser. I de flesta europeiska länder valde man emellertid att under slutet av 1920-talet, efter brittisk förebild, organisera radiosändningarna i form av nationella monopol där ett eller flera allmännyttiga företag fick sändningsrätten och gavs ett särskilt uppdrag att verka i allmänhetens tjänst.

Ett mycket kortfattat sätt att beskriva public service-uppdraget, som har sitt ursprung i Storbritannien, är att programmen ska ”inform, educate and entertain”. BBC:s förste chef, och den som sedermera fått personifiera den ursprungliga definitionen av public service-begreppet, John Reith, utvecklade tanken om verksamhetens ”public service-karaktär” på följande sätt:

1. Den ska skyddas från kommersiella påtryckningar

2. Hela landet ska nås av dess sändningar

3. Den ska organiseras som ett monopol

4. Programmen ska ha hög kvalitet

Dessa synsätt har relevans också för den svenska verksamheten. I Sverige fick AB Radiotjänst år 1925 ensamrätten till radiosändningar. Radion betraktades som ett företag i allmänhetens tjänst som i princip skulle stå fritt gentemot staten och andra maktcentra, men staten skulle utöva en kontrollerande verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska basen genom att radion finansierades genom licensavgifter. Staten skulle också ha ansvaret för sändaranläggningar och sköta den tekniska distributionen av programmen till allmänheten. Alltifrån starten har verksamheten reglerats genom avtal mellan staten (först företrädd av Telegrafstyrelsen,

sedan av regeringen) och företaget. Sedan 1996 har dock avtalsformen ersatts av sändningstillstånd, som meddelas av regeringen.

Det första avtalet mellan staten och Radiotjänst från år 1924 innehåller krav på att programmen ska vara av växlande art, skänka god förströelse, vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. Vidare skulle verksamheten bedrivas så att folkupplysningen och folkbildningsarbetet befrämjas. Avtalet innehåller även förbud mot reklam samt krav på att enskilds rätt ej kränks och att myndighetsmeddelanden ska sändas utan särskild ersättning. Flera av dessa grundläggande principer består, om än något annorlunda formulerade, än i dag.

Principen att public service-företagen självständigt utformar programverksamheten utifrån allmänna riktlinjer beslutade av regering och riksdag har legat fast under hela radions och televisionens historia i Sverige.

I nästa avsnitt ges en översiktlig beskrivning av några viktiga utvecklingsdrag i den svenska public service-verksamhetens historia samt hur själva uppdragets formulering i avtal eller sändningstillstånd och andra styrdokument har förändras.

3.3. Uppdragets förändring över tiden

2

Under de åtta decennier som public service-radio och TV bedrivits i Sverige har med jämna mellanrum statliga utredningar tillsatts för att förbereda beslut om statsmakternas riktlinjer för verksamheten. De stora utredningarna har oftast haft en parlamentarisk sammansättning med bred expertmedverkan och deras betänkanden har utgjort en slags ideologiska idédokument med en så bred politisk uppslutning som vid respektive tidpunkt var möjlig kring synen på radion och televisionen. Karakteristiskt för tiden före televisionens introduktion var dock att radiomediet inte var föremål för någon omfattande partipolitisk diskussion. I stort sett överlät de sittande regeringarna agerandet på Radiotjänst och på Telegrafstyrelsen, som hade en viktig roll vid radions introduktion.

2

Avsnittet bygger i huvudsak på de utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden

som behandlat frågan under perioden. För historiska genomgångar av svensk public service-radio och TV se också bl.a. Elgemyr 1996, Hadenius 1998, Hadenius & Weibull 2003.

Den första stora offentliga parlamentariska utredningen var 1933 års rundradioutredning, därpå följde en utredning år 1943 och ytterligare två på 1950-talet. Som en klassiker i ämnet brukar framhållas 1960 års parlamentariska radioutredning som efter fem års omfattande utredning presenterade sitt betänkande Radions och televisionens framtid i Sverige (SOU 1965:20).

Fram till mitten av 1950-talet innebar radio i Sverige sändningar i endast en kanal med nyheter från TT, folkbildningsprogram och underhållning. Denna tid präglades av en från Sveriges Radios sida försiktig hållning till samhällsämnen och debatt. Betecknande var kanske att radions medarbetare under denna tid vanligen kallades ”Radiotjänstemän”. När TV introducerades 1956 hade radion påbörjat en utveckling där programutbudet breddades och sändningstiden ökade. 1960 års radioutredning konstaterade också att medierna gradvis fått en allt större betydelse för samhällsdebatten: ”den offentliga debatten i allmänhet, och den politiska debatten i synnerhet, har på senare år i viss mån anpassat sig efter etermediernas arbetssätt”.

Grundsynen i 1960 års radioutrednings förslag kom att få stor betydelse. För första gången gjordes ett försök att definiera vad public service innebar för svenska etermedier. En viktig tanke var att decentralisera beslut och säkra en mångfald i programverksamheten. Principen om att etermedierna skulle garanteras frihet och integritet i förhållande till såväl politiska som kommersiella intressen underströks. Denna frihet måste, enligt utredningen samtidigt förenas med en ”medveten strävan till objektivitet och saklighet i det samlade programutbudet och innefatta möjligheter för olika åsikter och meningsriktningar att komma till tals”. Några detaljerade föreskrifter för programverksamhetens närmare innehåll skulle inte förekomma, ansåg utredningen.

Riksdagens beslut år 1966 innebar bl.a. att en andra TV-kanal startades vid årsskiftet 1969/70. Bland dem som i slutet av 1960talet var kritiska mot monopolet förespråkades en kommersiellt finansierad kanal i linje med det brittiska duopolet med licensfinansierade BBC och reklamfinansierade ITV. Det blev dock inte en privat kommersiell kanal utan ytterligare en TV-kanal inom Sveriges Radio. De båda TV-kanalerna fick likvärdiga uppdrag och skulle vara resursmässigt likställda och ha egna nyhetsredaktioner. Behovet av konkurrens och mångfald ansågs kunna tillgodoses genom att ”en stimulerande tävlan” skulle råda mellan kanalerna. De två kanalerna nådde en stor publik och sändningstiden ökade

kraftigt, vilket också ledde till ökade tittartider. Samtidigt beslutades att distriktsverksamheten i både radio och TV skulle byggas upp – minst en fjärdedel av riksutbudet skulle nu produceras utanför Stockholm. Avtalet mellan staten och Sveriges Radio kom att sträcka sig över en lång period (1967–1979).

3.3.1. Avtalets utformning 1967–1979

Uppdragets formulering i avtalet mellan staten och Sveriges Radio fick en liknande inriktning som det uppdrag som gällt sedan tidigare, men med flera nya tillägg. I första hand skulle programverksamheten inriktas på ”program gemensamma för hela landet”. Vid utformningen av dessa skulle bolaget ”så allsidigt som möjligt tillvarata det programstoff som landets olika delar erbjöd”. En nyhet var att det i avtalet reglerades att programverksamheten också skulle innefatta regionala program, vilket var en följd av den påbörjade utbyggnaden av distriktsverksamhet i både radio och TV.

Programmen skulle vara ”omväxlande till sin karaktär och i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap”. Programmen skulle vidare ”skänka god förströelse och underhållning med beaktande av olika smakriktningar”. Även ”mindre gruppers intressen av mera särpräglad natur” skulle också tillgodoses. Bolaget ålades dessutom att undvika ”att alltför likartade program samtidigt utsänds i olika ljudradio- eller televisionsprogram”.

Nytt var att det i avtalet föreskrevs att bolaget i programverksamheten skulle hävda de demokratiska värdena och beakta ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället. Av detta följde skyldigheter för bolaget att ”i lämplig form upplysa om nuets händelser och orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till debatt i sådana frågor”.

Nytt var också särskilda bestämmelser om opartiskhet och saklighet, skyldighet att före sändning kontrollera sakuppgifter i programmen, respekten för enskilds privatliv, beriktigande av felaktiga sakuppgifter samt rätten till genmäle.

3

Reklam i program eller programinslag var liksom tidigare inte tillåten.

3

Dessa bestämmelser hade sin bakgrund i den då nyligen beslutade radiolagen (1966:755).

3.4. Avtalsperioden 1979–85

Nästa stora utredning, den parlamentariskt sammansatta 1974 års radioutredning (arbetade under åren 1974–1977) är den senaste i sitt slag som haft i uppdrag att i ett sammanhang behandla samtliga aspekter på den svenska public service-verksamheten (eller radio- och TV-politiken överhuvudtaget).

4

För tiden därefter har för-

beredelserna för riksdagens beslut om riktlinjer för verksamheten skett på andra sätt än genom parlamentarisk utredning.

Under 1970-talet pågick en ganska häftig debatt om en påstådd vänstervridning av samhällsdebatt och nyhetsrapportering inom Sveriges Radio. Andra ansåg att verksamheten hade ett alltför centralistiskt perspektiv. Radioutredningen föreslog dock inga omfattande förändringar av kraven på programverksamheten utan underströk de principer som hävdats av 1960 års radioutredning. Viktigt för utredningen var dock att knyta an till de kulturpolitiska mål som antogs av riksdagen år 1974.

Genom 1978 års riksdagsbeslut kom Sveriges Radio att omorganiseras till en sammanhållen koncern med ett moderbolag, Sveriges Radio, och fyra dotterbolag, Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

5

Moderbolagets viktigaste uppgifter var att svara för en sam-

ordnad resursplanering för verksamheten, att besluta om medelstilldelning till programföretagen, att fördela sändningstid mellan företagen och att tillsätta majoriteten av ledamöterna i företagens styrelser. Dotterbolagen ansvarade dock för programverksamhetens utformning.

Även decentraliseringskravet betonades och distriktsverksamheten kom den närmaste tiden att byggas ut kraftigt inom riksradion och i än högre grad inom televisionen. Regionala nyhetssändningar skulle nu omfatta hela landet. Vidare genomfördes en ordning med automatisk kompensation för kostnadsökningar genom ett särskilt index.

Ett principiellt viktigt beslut togs av den borgerliga regeringen år 1978 då en försöksverksamhet med närradio tilläts utanför public service-sfären. Från början sände främst kyrkor och samfund, men några år senare började även politiska organisationer hitta till det nya mediet. Också kommersiella aktörer började intressera sig för den nya radion.

4

SOU 1977:19 Radio och TV 1978–1985.

5

Prop. 1977/78:91, bet. 1977/78:KrU24, rskr. 1977/78:337.

År 1978 resulterade ett mångårigt utredningsarbete om utbildningsverksamhet genom radio och TV (TRU-kommittén) i beslut om ett nytt bolag, Sveriges Utbildningsradio AB. Detta bolag tog över TRU-kommitténs projektverksamhet samt delar av Sveriges Radios vid den tiden skattefinansierade utbildningsprogramverksamhet. Utbildningsradion kom att organiseras som ett dotterbolag i Sveriges Radiokoncernen.

3.4.1. Avtalens utformning

Som en följd av beslutet att organisera verksamheten i en koncern med dotterbolag träffade regeringen denna gång avtal både med moderbolaget samt med varje enskilt dotterbolag. Också dessa avtal byggde till både form och innehåll i stor utsträckning på föregående avtal. Vissa förändringar föreslogs dock, särskilt på kulturområdet.

I förarbetena hade också klargjorts att den andel av riksutbudet som producerades utanför Stockholm, under avtalsperioden skulle uppgå till 40 procent. Föredraganden konstaterade att det tidigare målet från föregående avtalsperiod om en fjärdedel av riksutbudet hade nåtts med bred marginal. Budgetåret 1976/77 var andelen 31 procent.

Avtalen med programföretagen gick denna gång något längre i formuleringar av uppdraget. Programföretagen fick uttalat i uppgift att ”granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar”.

På kulturområdet fördes en rad nya formuleringar in i avtalet. Programföretagen skulle ”tillvarata och utveckla radions respektive televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse”. Vidare skulle företagen ”främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer”. Företagen skulle också ”bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden samt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter”.

För första gången ställde riksdag och regering dessutom i avtalen krav på att programföretagen skulle ta särskild hänsyn till språkliga

och etniska minoriteter samt till olika grupper av funktionshindrade (det var dock begreppet ”handikappade” som användes). Mer detaljerade än så var kraven inte, men i propositionen anförde föredraganden att ökad textning liksom programinformation till olika handikappgrupper generellt var önskvärt.

3.5. Avtalsperioden 1986–1992

På 1980-talet spreds en kritik mot public service-företagens dominans, såväl i Sverige som i övriga västeuropeiska länder. Public service-företag kritiserades för centralism och alltför omfattande byråkrati. I Sverige, liksom i många andra länder, svarade public service-företaget bl.a. genom att decentralisera stora delar av programproduktionen och öka andelen produktionsutläggningar.

6

Inför regeringens arbete med förslag till riktlinjer för ny avtalsperiod hade Sveriges Radiokoncernen inkommit med en s.k. initiativskrivelse med förslag om organisation m.m. av företagets verksamhet under kommande avtalsperiod. En parlamentarisk beredningsgrupp tillsattes i januari 1985 för att förbereda beslut om ny avtalsperiod.

1986 års riksdagsbeslut innebar att en rad avregleringar infördes i syfte att verksamheten lättare skulle kunna anpassas till den förändrade mediesituationen. Bl.a. fick Sveriges Radio (moderbolaget) rätt att själv bestämma om sändningstidens längd och om distriktsindelningen (tidigare riksdagsbundet) samt rätt att initiera utredningar om förändringar. Tillstånd gavs till ett fjärde FM-nät (P4) som i huvudsak skulle förbehållas lokalradion. Genom att lokalradions sändningar nu koncentrerades till en egen kanal kom sändningstiden i radion att öka kraftigt.

SVT medgavs rätt att ändra inriktningen av TV-kanalerna så att distriktsverksamheten koncentrerades till en kanal, TV 2 (rikskanalen). År 1987 infördes den nya TV-organisationen med en Stockholmskanal (Kanal 1) och en rikskanal (TV2). Rikskanalen skulle sända nationellt men samtliga program utom nyheterna skulle produceras av distrikten ute i landet.

6

Se bl.a. Hadenius & Weibull 2003 och Hadenius 1998.

3.5.1. Avtalens utformning

Riksdagens beslut år 1986 innebar inga större förändringar av programverksamhetens uppdrag och inriktning. Bland de nya formuleringarna kan bl.a. nämnas: ”programutbudet ska som helhet präglas av folkbildningsambitioner”. Dessutom ställdes för första gången särskilda krav på svensk produktion: ”ett mångsidigt utbud av program på svenska språket ska tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän ska i betydande omfattning förekomma i televisionen/radion”.

Liksom i tidigare avtal föreskrevs att frågor om organisation och arbetsordning, regional indelning, kanalstruktur, anlitande av utomstående, regional produktion och liknande skulle regleras i avtal mellan respektive programföretag och moderbolaget SR. Även frågor som inte direkt framgick i avtalen förutsattes gälla, genom hänvisning i avtalet direkt till riktlinjerna i riksdagsbeslutet. Som framgår i det föregående så innebar dock riktlinjerna när det gäller sändningstid, distriktsindelning och kanalstruktur m.m. att programbolagen i ökad utsträckning gavs rätt att bestämma över dessa frågor. Också under denna tillståndsperiod förutsattes 40 procent av allmänproduktionen i radions och TV:s rikssändningar ske utanför Stockholm.

En av moderbolagets uppgifter var att verka för att omfattningen av frilansmedverkan höll en hög och jämn nivå i programproduktionen. I förarbetena angavs att moderbolaget borde pröva att kvotera medelstilldelningen till SVT för att främja produktionsutläggning. Så skedde också och kvoteringen kom till och med att avse en viss nivå på resurserna, 45 miljoner kronor.

3.6. Avtalsperioden 1993–1996

I mitten av 1980-talet lade satellittekniken och en omfattande utbyggnad av kabel-TV grunden för framväxten av en reell konkurrens om publiken även på den svenska marknaden. När Stenbeckssfärens Londonbaserade TV3 startade på nyårsafton 1987 bröts i praktiken public service-televisionens monopolställning i Sverige. TV3:s inträde på den svenska marknaden väckte åter liv i den gamla tanken från 1960-talet om en svensk privat kommersiell kanal. Efter en lång tids utredande och politiskt förhandlande tilldelades år 1991 privatägda TV4 sändningstillstånd för en tredje mark-

baserad nationell TV-kanal. Med ensamrätten att sända reklam i det rikstäckande marknätet följde bl.a. att TV4 fick betala koncessionsavgift till staten och att en rad villkor för programverksamheten ställdes i avtalet med staten.

TV4:s koncessionsavgift kom att bli en del av finansieringen av public service-verksamheten. Fram till och med år 1995 fördes dessa medel till det s.k. rundradiokontot där TV-avgiftsmedlen samlas. Genom beslut av riksdagen år 1991 tillfördes public servicekoncernen ett reformtillskott på 600 miljoner kronor för perioden 1992–1995 för att ”ge förutsättningar för ett varierat programutbud av hög kvalitet även i den nya mediesituationen”.

7

Samtidigt

gav regeringen vissa riktlinjer inför kommande avtalsperiod som innebar att moderbolagets ställning begränsades något till förmån för en ökad självständighet för programföretagen. Riktlinjerna innebar också att Riksradion och Lokalradion skulle slås samman till ett företag.

Kort tid efter beslutet att öppna för ytterligare en marksänd TVkanal i Sverige introducerades år 1993 också privat kommersiell radio. Sändningstillstånden såldes till högstbjudande på offentlig auktion. Motiven bakom reformen var bl.a. att skapa förutsättningar för en strikt lokal radio med mångfald i utbudet. Systemet med auktioner hade dock skapat mycket höga (årliga) kostnader för sändningsrätterna och de regler som syftade till att främja mångfald visade sig lätta att kringgå. Reklammarknaden utvecklades inte som branschen trodde. På kort tid hade sändningstillstånden köpts upp av en handfull aktörer och den nya radion kom att domineras av några få nätverk (se kapitel 5).

1992 års riksdagsbeslut om ny avtalsperiod innebar att koncernen skulle upplösas och moderbolaget läggas ned. Därmed upphörde den koncernstruktur som gällt för public service-verksamheten sedan slutet av 1970-talet. De tre programföretagen SVT, SR och UR skulle nu vara självständiga bolag. Ett förslag var att aktierna i företagen, som dittills fördelats mellan pressen, näringslivet och folkrörelserna, nu skulle fördelas till en bredare ägarkrets dessutom bestående av konstnärliga och vetenskapliga akademier och oberoende kulturella sammanslutningar. Upplösningen av koncernen kunde dock inte realiseras på detta sätt på grund av att ägargrupperna från press och näringsliv inte längre ansåg sig vilja fortsätta som ägare.

7

Prop. 1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370.

En förklaring var att flera av grupperna som hade ägarandelar i SR hade börjat engagera sig i verksamhet utanför och delvis i konkurrens med SR. Exempelvis engagerade sig Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) i närradion, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i privat TV (Nordisk Television, senare TV4) och dagspressen var aktiv i lokal kabel-TV och såg en investeringspotential i privat lokalradio.

Eftersom 1992 års beslut inte kunde realiseras i fråga om ägarstrukturen, togs (efter en enmansutredning) ett nytt beslut år 1993 som innebar att SVT, SR och UR från den 1 januari 1994 kom att ägas av tre för ändamålet bildade förvaltningsstiftelser. De tre stiftelserna ombildades genom beslut av regeringen år 1997 till en stiftelse med motiveringen att det är mer rationellt. Beslutet innebar ingen förändring i sak då stiftelserna redan tidigare haft identiska styrelser och samma övergripande mål. Stiftelsens syfte är att främja självständigheten hos de tre public service-företagen genom att äga samtliga aktier och utse merparten av ledamöterna i programföretagens styrelser. Denna konstruktion gäller alltjämt.

Genom beslut av riksdagen år 1995 förändrades avtalet mellan staten och SVT så att kravet på att distriktens produktion skulle vara samlad i en kanal upphörde.

8

Modellen med två konkurrerande

TV-kanaler inom företaget hade därmed upphört. Året efter genomförde SVT en omorganisation där programverksamheten koordinerades helt för de två kanalerna för att bättre kunna möta konkurrensen från de kommersiella kanalerna. Kravet på två separata nyhetsredaktioner kvarstod dock.

Även SR genomförde i början av 1990-talet omorganisationer för att bl.a. möta konkurrensen från den privata radion. P4, med de lokala sändningarna, profilerades mot den medelålders publiken och P3 blev huvudsakligen en ungdomsradio.

Ytterligare ett viktigt beslut fattades av riksdagen i samband med beslut om medelstilldelning för budgetåret 1994/95. Beslutet innebar en besparing på medelstilldelningen till programföretagen. Regeringen konstaterade att i ”rådande ekonomiska läge, då det ställs krav på omfattande minskningar av den statliga konsumtionen, är det naturligt att motsvarande krav ställs även på de radio- och TV-företag som finansieras med offentligrättsliga avgifter”

9

De

resurser som anvisas programföretagen skulle vara 11 procent lägre i fasta priser år 1998 jämfört med riksdagens beslut för år 1995.

8

Bet. 1994/95:KrU26, rskr. 1995/96:367.

9

Prop. 1994/95:100, bil. 12.

Sammanlagt minskades medelstilldelningen med ca 630 miljoner kronor (i 1997 års prisläge) under åren 1995–1998. Samtidigt fördes intäkterna från TV4:s koncessionsavgifter, som dittills gått till rundradiokontot, in i statsbudgeten.

3.6.1. Avtalens utformning

Nu träffades tre separata avtal, med vart och ett av de tre självständiga programföretagen SR, SVT och UR. Uppdraget kom i huvudsak att vara oförändrat i förhållande till det uppdrag som gällt under den föregående avtalsperioden. I propositionen anförde föredraganden dock följande. ”Många företag som finansierar sin verksamhet med reklam eller tittares och lyssnares direkta betalningsvilja kan – framför allt i ett inledande skede – tvingas anpassa sitt utbud till breda programsmaker. Public service-företagen har inte detta tvång. Istället bör public service-företagen, inom ramen för sitt uppdrag att tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt programutbud, eftersträva en hög kvalitet i detta utbud. Jag vill också betona vikten av att även programbehoven från mindre publikgrupper tillgodoses vid tidpunkter då de flesta har möjlighet att titta och lyssna.”

10

För SVT kvarstod kravet från tidigare att företaget även i fortsättningen skulle ha en separat nyhetsredaktion för varje kanal samt en för text-TV-verksamheten. Regionala nyhetssändningar av minst dåvarande omfattning skulle också fortsatt finnas i hela landet. Distriktsproduktion skulle liksom tidigare koncentreras till en kanal.

Den riktlinje som tidigare återfunnits i förarbeten om att minst 40 procent av allmänproduktionen skulle produceras utanför Stockholm togs nu in i avtalen med SR och SVT. Redan år 1995 gav riksdagen dock som sin mening till känna att kravet borde skärpas till 50 procent.

Uppgiften att främja utomstående medverkan och utläggningar av produktion hade tidigare åvilat moderbolaget, som bl.a. hade ställt krav på att en viss del av SVT:s medel skulle användas till detta. Också nu ansågs det angeläget att public service-företagen skulle stimulera uppbyggnaden av en fri produktionsmarknad. Därför skulle omfattningen av utomstående medverkan i produk-

10

Prop. 1991/92:140, s. 38.

tionen också fortsatt vara hög och jämn. Några kvantitativa krav infördes dock inte.

Kraven i avtalen att programföretagen skulle beakta språkliga och etniska minoriteters intressen samt funktionshindrades behov kvarstod. Dessutom beslutades att programföretagen fick rätten att sinsemellan fördela ansvaret för denna verksamhet. Det angavs också att de samlade resurserna för de båda områdena skulle vara minst oförändrade i jämförelse med år 1992.

3.7. Tillståndsperioden 1997–2001

Våren 1994 publicerades departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1994:76). Skriften var ett diskussionsunderlag med frågor kring den framtida rollen för radio och TV i allmänhetens tjänst. Radio- och TV-företag, organisationer, föreningar och enskilda individer bjöds in att lämna synpunkter till Kulturdepartementet. Ytterligare ett underlag för statsmakternas beslut om riktlinjer inför ny tillståndsperiod var Kulturutredningens betänkande (SOU 1995:84) som i vissa delar innehöll förslag om public service-verksamheten.

Regeringen tillsatte i juli 1995 en parlamentarisk beredningsgrupp med representanter för samtliga riksdagspartier med uppgift att överväga vilka krav som skulle ställas på public service-verksamheten.

Riksdagens beslut i juni 1996 om nya riktlinjer för verksamheten 1997–2001 innebar inte heller denna gång några omfattande förändringar av public service-uppdraget i förhållande till det som gällt under perioden innan.

11

På några områden genomfördes dock vissa

skärpningar. Huvuddelen av dessa gällde att ytterligare betona programföretagens kulturpolitiska ansvar.

Programföretagen fick bl.a. i uppdrag att vidga och fördjupa sitt kulturansvar, sända fler svenska program med hög kvalitet, öka samarbetet med kulturinstitutionerna, öka omfattningen av utomståendes medverkan, samarbetsprojekt och utläggningar av produktionsuppdrag på fristående producenter. Programföretagen skulle också i ökad utsträckning beakta funktionshindrades och språkliga och etniska minoriteters behov; företagens resurser skulle på dessa områden vara minst lika stora som under år 1996.

11

Prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297.

Dessutom skulle den andel av allmänproduktionen i SVT:s och SR:s rikssändningar som produceras utanför Stockholm under tillståndsperioden öka till 55 procent. Kravet på att det skulle finnas två självständiga nyhetsredaktioner inom SVT kvarstod från tidigare avtal.

Programföretagen fick också i uppdrag att förtydliga redovisningen till statsmakterna. Företagen skulle årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfylls. Uppföljningsrapporterna (de s.k. public service-redovisningarna) skulle ges in till Granskningsnämnden för radio och TV som ska granska om redovisningarna ger statsmakterna och allmänheten tillräckligt underlag.

Under tillståndsperioden fattades en rad beslut av statsmakterna som i hög grad påverkade public service-företagens uppdrag. Några av de viktigaste var att:

  • Riksdagen beslutade om en successiv introduktion av digitalsändningar i marknätet för TV och på försök för radio.
  • Riksdagen fattade beslut om särskild medelstilldelning till programföretagen för satsningar på förnyelse i samband med övergången till digital sändningsteknik samt för satsningar på särskilt kvalificerad programproduktion av typen dokumentärer, dramatik och program för barn och ungdom. Sammanlagt tilldelades SR, SVT och UR drygt 700 miljoner kronor för dessa ändamål under perioden 1997–2001.
  • Regeringen beslutade att SVT fick starta nya programkanaler, bl.a. SVT24.
  • Regeringen beslutade att SVT (och UR) fick sända via satellit med syfte att nå allmänheten i Sverige.

3.8. Tillståndsperioden 2002–2005

Inför beslut om ny tillståndsperiod gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett brett underlag som berörde samtliga delar av public service-verksamheten. Därefter tillsattes, liksom tidigare, en parlamentarisk beredningsgrupp för att förbereda arbetet med en proposition till riksdagen. Riksdagens beslut fattades våren 2001.

12

Grunderna i det nu gällande public service-uppdraget är i huvudsak oförändrade. Bland förändringarna kan nämnas att program-

12

Prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268.

företagen ska ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och unga, vidga och fördjupa sitt kulturansvar samt särskilt värna om mångfalden i nyhets- och samhällsbevakning. Insatserna för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade samt för att beakta språkliga och etniska minoriteters intressen ska också öka. Ett särskilt mål är att uppläst textremsa ska erbjudas under tillståndsperioden. Riksdagen skärpte i sitt beslut kraven på SVT gällande funktionshindrade på så sätt att man krävde att ”minst 50 procent av sändningstiden för förstagångssändningar med svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av tillståndsperioden.”

Villkoret som rör SVT:s nyhetsorganisation är nu formulerat så att ”nyhetsverksamheten ska bedrivas så att de olika självständiga nyhetsredaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv”.

Andelen av allmänproduktion producerad utanför Stockholm ska också under innevarande tillståndsperiod uppgå till minst 55 procent. Dessutom har ett tillägg tillkommit, att ”den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm ska behållas på minst 2001 års nivå”.

Kravet på att lägga ut en allt större andel av produktionen på utomstående producenter gäller inte längre för SVT och UR. Omfattningen ska nu ”fortsatt hållas på en hög och jämn nivå”, den får dock inte öka. SR ska dock ”sträva efter en högre grad av utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program”.

För Utbildningsradion gäller att företaget i större utsträckning än tidigare ska koncentrera sina insatser på utbildningsprogram.

Regeringen tillsatte vid årsskiftet 2003/2004 två utredningar med uppdrag att ta fram ett underlag inför kommande tillståndsperiod. Den ena är denna parlamentariska kommitté, vars uppdrag är att främst behandla frågor som rör programföretagens uppdrag och organisation. Den andra utredningen är en särskild utredare som har i uppdrag att behandla vissa frågor som rör finansieringen och medelstilldelningen till programföretagen samt vissa TV-avgiftsfrågor.

Figur 3.1. Avtals- och tillståndsperioder för public service-radio och TV 1959–2006

  • 1959–1964 samt förlängning 1 juli 1964–30 juni 1967 (på grund av att utredning pågick).

Under perioden 1960–1965 satt 1960 års parlamentariska Radioutredning.

  • 1 juli 1967–30 juni 1977 samt förlängning med ett år i två omgångar 1 juli 1977–30 juni 1979 (bl.a. på grund av att utredningen blev försenad).

Under åren 1974-1977 satt 1974 års parlamentariska Radioutredning.

  • 1 juli 1979–30 juni 1986. Till den parlamentariska beredning som arbetade fram regeringens förslag 1986 hade SR-koncernen inkommit med en s.k. initiativskrivelse, vilket förutsattes i förarbetena till då gällande period (dvs. ingen utredning i övrigt).
  • 1 juli 1986–30 juni 1992 samt förlängning med sex månader till 31 december 1992.

Inför propositionsskrivande 1992 hade två utredningar arbetat, en om ägandet av public service-verksamheten och en om tillskapandet av sändningsoperatören Teracom (tidigare Televerket). För tillskapandet av Förvaltningsstiftelserna som ägare av public service-företagen tillsatte regeringen en parlamentarisk beredning.

  • 1 januari 1993–31 december 1996. Vid arbetet med regeringens förslag år 1996 arbetade en parlamentarisk beredning (ingen utredning i övrigt, utöver Kulturutredningen som i några avseenden berörde public service-radio och TV).
  • 1 januari 1997–31 december 2001 (första tillståndsperioden). Vid arbetet med regeringens förslag år 2001 arbetade en parlamentarisk beredning. Som underlag för beredningens arbete hade, för första gången, en särskild utredare fått i uppdrag att ta fram ett underlag som berörde samtliga delar av public service-verksamheten.
  • 1 januari 2002–31 december 2005 med förlängning ett år till

31 december 2006.

3.9. Sammanfattning

Fram till tidigt 1980-tal skedde all expansion och utveckling av radio och TV i Sverige inom ramen för Sveriges Radio-koncernen och under inflytande av offentlig reglering. Det svenska etermediesystemet har sedan början av 1980-talet utvecklats från en relativt enhetlig struktur inom ramen för public service-radio och TV till att omfatta ett stort antal aktörer (se kapitel 5). I stora delar har regleringen av programverksamheten i avtal och (efter 1996) sändningstillstånd sett likadan ut under den senaste 15-årsperioden.

Det som är nytt är emellertid att flera kvantitativa krav samt krav av typen ”öka”, ”vidga” och ”fördjupa” har förts in på senare tid. Ökad tyngd har över tid kommit att läggas vid programföretagens kulturansvar, program för och med barn och unga, tillgängligheten för funktionshindrade samt språkliga och etniska minoriteters intressen. Ökade krav har också ställts på programföretagens allmänproduktion utanför Stockholm samt utomstående medverkan i programverksamheten. På det förra området har dessutom en kvotering införts i och med ett krav på att resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm ska behållas på minst 2001 års nivå.

Samtidigt som public service-företagens uppdrag, organisation och omfattning har förändrats, har den grundläggande principen att programverksamheten ska bedrivas självständigt och inte påverkas av statliga eller kommersiella intressen legat fast. Även programföretagens uppdrag att tillhandahålla ett mångsidigt och brett programutbud, att erbjuda nyheter, kulturprogram i vid mening och underhållning av hög kvalitet har funnits kvar. Principen att programmen ska kunna tas emot av hela befolkningen och att sändningarna ska vara icke-kommersiella och finansieras genom avgifter har behållits oförändrad. Sammanfattningsvis kan också konstateras att:

  • Programföretagen är i dag tre helt självständiga aktiebolag. Den gamla koncernstrukturen med ett gemensamt moderbolag har upphört att gälla. Den tidigare ägarformen, där ägandet av programföretagen delades mellan folkrörelser, näringslivet och pressen, har ersatts av en stiftelse vars huvuduppgift är att utse ledamöter i programbolagens styrelser. Detta har å ena sidan lett till ökad självständighet för respektive företag och sanno-

likt en minskad byråkratisk överbyggnad. Å andra sidan saknas i dag en samordning bl.a. vad gäller resursplanering och medelsfördelning för den samlade public service-verksamheten motsvarande det ansvar som åvilade det gamla moderbolaget. Dessa frågor beslutas i dag av regering och riksdag.

  • Det har förekommit en kontinuerlig ökning av programverksamheten inom public service. Detta har skett genom att programföretagen både i radio och TV valt att sända både i fler kanaler och under en allt större del av dygnet. Dessutom har distriktsverksamheten byggts ut kraftigt över tid både i radio och TV. De krav som har ställts på att en viss andel av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm har i stor utsträckning handlat om bekräftelser på redan uppnådda nivåer.
  • Programföretagen har fått uppgiften att på ett mer samlat och tydligt sätt än tidigare redovisa hur man uppfyller sitt uppdrag. I de s.k. public service-redovisningarna redovisar programföretagen varje år hur verksamheten har utvecklats och hur uppdraget har följts. I redovisningarna återfinns såväl den samlade utbuds- och kostnadsstatistiken som resonemang och kommentarer om uppnådda resultat. Redovisningarna syftar till att dels utgöra en grund för en allmän debatt om public serviceverksamheten, dels fungera som ett underlag för statsmakternas beslut om framtida riktlinjer.

4. Public service-radio och TV i några andra länder

I detta kapitel redogörs för public service-verksamhetens ställning i några andra länder. Särskild uppmärksamhet ägnas åt situationen i Storbritannien samt i de nordiska länderna. Kommittén har besökt Belgien, Storbritannien, Finland och Danmark.

4.1. Europa

Public service-radio och TV som vi känner det är i mångt och mycket ett västeuropeiskt fenomen. I de allra flesta länder betraktades radion tidigt som en offentlig angelägenhet och det normala på 1920-talet var att ett företag i varje land gavs ensamrätt att bedriva sändningar. Mot bakgrund av läget i Europa på 1930- och 40-talen kunde långtifrån alla radioföretag anses bedriva en självständig programverksamhet fria från statlig styrning. Men efter andra världskriget växte det i många västeuropeiska länder fram en syn på radio- och senare TV-verksamheten som kom att bli det vi i dag kallar public service. En viktig förebild har varit brittiska BBC.

Dagens europeiska public service-företag har en rad likheter men också flera skillnader. De viktigaste skillnaderna mellan europeiska public service-system återfinns i finansieringen och i relationen mellan public service och privat kommersiell radio och TV. I många länder var, liksom i Sverige, radio och TV länge synonymt med public service-företaget. I andra länder introducerades relativt tidigt privat kommersiell radio och TV, ofta med public serviceliknande reglering. I de allra flesta länder i Europa har public service-företag en blandad finansiering, dvs. både offentligt stöd via obligatoriska TV-avgifter eller statsbudget och kommersiella intäkter via reklamförsäljning.

Gemensamt för utvecklingen i Västeuropa sedan 1970-talet är att public service har tappat i styrka jämfört med kommersiella

konkurrenter. I flera länder har dock public service fortfarande en stark ställning hos publiken med relativt höga publikandelar.

En annan gemensam utveckling för alla TV-marknader i Europa är att det pågår en successiv övergång från analoga till digitala sändningar, främst inom satellit- och marksändningar. Senast år 2005 kommer de flesta västeuropeiska länder att inleda digitala sändningar i marknätet och enligt de senast kända uppgifterna kommer 16 av Europas länder att ha stängt de analoga marksändningarna för TV helt före år 2015.

I Storbritannien räknas på TV-området förutom BBC även de kommersiella kanalerna ITV, Channel 4, Channel 5 och Teletext till den brittiska PS-sfären

1

. Där ingår även den walesiska kanalen S4C som delfinansieras med offentliga medel. Channel 4 och S4C är offentligägda, de övriga privatägda. Även rent kommersiella kanaler har krav på sig att sända vissa typer av program samt krav på exempelvis tillgänglighet för funktionshindrade. Public service-radio och TV granskas av ”supermyndigheten” Ofcom, som bildades 2003 genom en sammanslagning av fem tidigare TV-, radio- och telekommunikationsmyndigheter. Ofcom har även i uppgift att genomföra översyner av samtliga bolag som bedriver public service (exklusive radio) vart femte år för att se hur bolagen uppfyller sina uppdrag. BBC:s sändningstillstånd, the Royal Charter, utreds och förnyas vart tionde år. I tillståndet finns övergripande mål för BBC där dess ställning och ansvar regleras. Royal Charter kompletteras av ett avtal mellan BBC och regeringen, genom Department for Culture, Media and Sport (DCMS), vilket definierar vad BBC ska göra och under vilka villkor. DCMS har också till uppgift att avgöra TVavgiftens storlek

2

och att godkänna och följa upp de nya tjänster

som BBC vill finansiera med licensmedel.

BBC:s nuvarande sändningstillstånd gäller till utgången av år 2005. I december 2003 tillsattes the Royal Charter Review, en utredning under DCMS med uppdrag att genomföra en översyn av BBC inför nästa tillståndsperiod. Regeringen har i förväg slagit fast att översynen ska leda till ett starkt BBC som står oberoende i förhållande till staten. Parallellt med översynen har DCMS utfört en

1

Källor: DCMS broschyr ”Review of the BBC’s Royal Charter” (december 2003) samt

http://www.bbc.co.uk.

2

I Storbritannien beslutas licensavgiften av statssekreteraren vid DCMS (motsv.

Kulturdepartementet) efter godkännande från the Treasury (Finansdepartementet). Därefter blir ärendet fråga för ett slags omvänt förfarande i parlamentet, där beslutet kan upphävas om det ogillas.

översyn av BBC:s digitala tjänster som har resulterat i kritik mot några av BBC:s webbtjänster, som anses för kommersiella och därmed måste stängas.

BBC har drygt 27 000 anställda och tillhandahåller åtta TVkanaler (varav två i det analoga marknätet), tio nationella och mer än 40 lokala radiostationer samt en internationell radioservice, BBC World Service. BBC tillhandahåller också interaktiva tjänster, bl.a. på Internet. Den huvudsakliga finansieringskällan är licensavgiften (World Service finansieras dock av utrikesförvaltningen). Den totala intäkten från TV-avgiften för budgetåret 2002–2003 var 2,7 miljarder GBP. BBC tillhandahåller också en rad kommersiella tjänster genom olika dotterbolag och samarbeten, bl.a. försäljning av program och teknik samt kringprodukter. Organisationen omsätter mer än tre miljarder GBP per år.

BBC har två styrorgan: the Board of Governors (BBC:s styrelse) och the Executive Committee som utgör den verkställande ledningen. De tolv guvernörerna utses av drottningen på förslag av regeringen. Guvernörerna svarar inför licensbetalarna och parlamentet och publicerar en årlig rapport om hur BBC uppfyller sina mål. Både generaldirektören och den övriga ledningen utses av guvernörerna.

Något som påverkat BBC under det senaste året är den s.k. Kelly-affären och den efterföljande Hutton-rapporten

3

. BBC och den brittiska regeringen hamnade i ett ordkrig efter att en BBCreporter i radio påstått att regeringen hade spetsat till underrättelseuppgifter för att påverka opinionen inför kriget i Irak. Kort efter att vapenexperten David Kelly avslöjats som BBC:s källa begick Kelly självmord. Händelserna ledde till en förtroendekris både för regeringen och BBC och en oberoende utredning under Lord Hutton tillsattes för att granska händelseförloppet. Utredningen frikände i princip helt regeringen från anklagelserna i programmet. BBC fick däremot kraftig kritik för bl.a. bristande faktakontroll. Många ansåg att kritiken var för stark mot BBC och för svag mot regeringen. Rapporten fick till följd att såväl BBC:s styrelseordförande som VD avgick. Den tillförordnade styrelseordföranden gick ut med en offentlig ursäkt. BBC:s förtroendesiffror återställdes emellertid snabbt och en ny styrelseordförande och VD har utsetts. BBC har vidtagit åtgärder för att möta kritiken och för att hindra att

3

Källor: http://www.bbc.co.uk, http://www.dn.se, http://www.guardian.co.uk, http://www.svd.se.

liknande händelser upprepas, exempelvis har nya redaktionella regler tagits fram.

4.1.1. Organisation och finansiering

Public service-systemen i Europa skiljer sig åt på många sätt. I vissa länder är public service-verksamheten organiserad i aktiebolag, medan den i andra länder har en särskild offentligrättslig status. I de allra flesta länder är den huvudsakliga public service-verksamheten, till skillnad från i Sverige, organiserad i en sammanhållen organisation för såväl radio och TV som utbildningsprogramverksamhet. I några länder finns kommersiella eller delvis kommersiella public service-verksamheter som utgör separata företag, t.ex. TV2 i Danmark och ITV och Channel 4 i Storbritannien.

Finansieringen skiljer sig också åt mellan länderna. De allra flesta länder har TV-avgiftsfinansiering, men några länder har finansiering direkt via den statliga budgeten. I Portugal, Nederländerna och den flamländska delen av Belgien har TV-avgiften avskaffats och ersatts med direkt statlig finansiering. I några fall finns även i andra länder inslag av direkt statlig finansiering, men då för särskilda tjänster, exempelvis internationell service och utbildningsprogramverksamhet.

Tabell 4.1. TV-avgifterna i Europa 2004

Land Avgift per år (EUR)

Island 339 Schweiz 288 Danmark 283 Österrike 237,6 Norge 228 Sverige 207 Tyskland 193,8 Finland 186,6 Storbritannien 172 Irland 152 Belgien/Vallonien 140 Frankrike 116,5 Italien 99,6

Källa: Rundradion AB:s (YLE:s) förvaltningsråds berättelse till riksdagen 2003.

Vid en jämförelse av TV-avgiftsnivån mellan olika länder bör man hålla ländernas och därmed avgiftsbetalarkollektivets storlek i minnet. Som framgår är TV-avgiften som högst i relativt små länder. Bland jämförbara länder har Sverige relativt låg TV-avgift.

Många public service-företag har också andra intäkter än TVavgifter, exempelvis reklam, sponsring, betal-TV, programförsäljning och försäljning av produkter med anknytning till programmen. Exempelvis får österrikiska ORF, spanska RTVE, italienska RAI och irländska RTE alla en större andel av sina intäkter från kommersiella aktiviteter än från offentlig finansiering.

Tabell 4.2. Delvis reklamfinansiering av public service i några europeiska länder (år 2001)

Land och företag Reklamandel av intäkterna

Spanien (RTVE)

73 %

Danmark (TV2)

63 %

Irland (RTE)

50 %

Österrike (ORF)

39 %

Italien (RAI)

36 %

Frankrike (F2)

35 %*

Belgien (RTBF)

28 %

Schweiz (SRG-SSR)

27 %

Frankrike (F3)

22 %*

Portugal (RTP)

16 %

Tyskland (ZDF)

8 %

Tyskland (ARD)

6 %

* Inklusive sponsring. Källa: European Audiovisual Observatory Yearbook 2003

Tabellen visar att reklamfinansiering är en vanlig delfinansiering av public service-företag i många europeiska länder. Informationen kompletterar också bilden av TV-avgiften i olika länder.

4.1.2. Styrning

Alla europeiska länder har någon form av regelverk för sina public service-företag, i form av lagar, sändningstillstånd eller andra typer av dokument. På en övergripande nivå finns många likheter när det

gäller public service-uppdragets formulering, men på detaljnivå är skillnaderna större.

I några länder regleras public service-verksamheten direkt i lag, t.ex. i Danmark, Finland, Storbritannien, Irland, Österrike och Spanien. I de flesta länder finns kontrakt, överenskommelser eller tillstånd. Några länder, exempelvis Danmark, Norge, Italien och Storbritannien, har båda delarna. I Tyskland finns ingen särskild lag, utan public service-verksamheten baseras på en bestämmelse i den tyska konstitutionen.

I de flesta länder omfattar public service-uppdraget företagens betydelse för det demokratiska samhället, för den nationella kulturen och språket, sändningarnas tillgänglighet, hög programkvalitet, saklighet och opartiskhet samt respekten för privatlivet. Graden av detaljer i regelverket varierar mellan länder.

Tabell 4.3. Reglering av public service i några europeiska länder

Sändningstillstånd

Lag Kontrakt Annat

Storbritannien

Ja S4C, ITV,

Channel 4, Channel 5

BBC Royal Charter, Agreement (BBC-DCMS)

Tyskland

Ja Domstolsutslag gällande artikel 5 i konstitutionen (”Grundversorgung”)

Frankrike

Ja Cahier des Charges

Italien

Ja Service Agreement

(RAI-Kommunikationsministeriet)

Irland

Ja Ja

Spanien

Ja Ja

Österrike

Ja Ja

Nederländerna

Ja Ja

Portugal

Ja Ja Koncessions-kontrakt (RTP-regeringen)

Grekland

Nej

Ungern

Ja Ja

Turkiet

Ja Ja

Källa: Betzel 2003.

4.2. Norden

Ett huvudintryck när man studerar de nordiska ländernas radio- och TV-verksamhet är att likheterna är fler än olikheterna. I alla länder kom radio och TV tidigt att, med brittisk förebild, hanteras med ensamrätt av ett nationellt programbolag finansierat med TVavgifter. Organisationen av radio och TV avspeglar en gemensam nordisk syn på statens uppgifter och på välfärdssamhällets utveckling under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder i Europa har också det huvudsakliga public service-företaget i respektive land haft en i grunden icke-kommersiell inriktning med reklamförbud i radio- och TV-sändningarna.

Under lång tid fanns i alla länder bara en radiokanal, men under 1950- och 60-talen startade Danmarks Radio (DR), finska Yleisradio (YLE) och Sveriges Radio (SR) ytterligare radiokanaler. Norsk Rikskringkasting (NRK) och isländska RÚV följde efter på 1980-talet. På 1980- och 1990-talen öppnades möjligheten för privata lokalradiostationer att sända i alla de nordiska länderna.

4

Under 1950- och 1960-talen började de nordiska public serviceföretagen också med TV-sändningar. År 1965 startade YLE en ytterligare kanal, och 1969 gjorde SR detsamma. NRK och DR väntade till år 1996, och RÚV har fortfarande bara en kanal.

Den första kommersiella TV-kanalen i Norden var finländska MTV (inte att förväxla med internationella musikkanalen MTV), som började sända i ”fönster” i YLE redan år 1957. Det dröjde till slutet av 1980-talet och framför allt början av 1990-talet innan de övriga länderna följde efter. Den danska delvis kommersiellt finansierade men offentligt ägda public service-kanalen TV2 började sända år 1988. Svenska TV4, som är en renodlat kommersiell och privatägd kanal men med vissa krav på sändningarnas tillgänglighet och programutbudets sammansättning, startade sina sändningar år 1991.

Idag har samtliga nordiska public service-företag konkurrens från kommersiella konkurrenter på både radio- och TV-marknaden. Konkurrensen har medfört sjunkande lyssnar- och tittarsiffror för public service-företagen, men publikandelarna är fortfarande mycket höga i en europeisk jämförelse.

4

The Nordic Media Market (2003), Radio and Television Systems in the EU member states

and Switzerland (1998).

Tabell 4.4. Större TV-kanaler i Norden 2002

Land Kanal Majoritetsägare Finansiering Överföring

Räckvidd (procent)

Danmark DR1 statlig licenser m/s/k 96

DR2 statlig licenser s/k 79

TV2 statlig* reklam/licenser m/k 96

TV2 Zulu statlig reklam/licenser s/k 68

TV2-regionerna statlig reklam/licenser m/k 96

TVDanmark2 SBS reklam m/s/k 73

TVDanmark1 SBS reklam s/k 53

TV3 MTG reklam s/k 68

3+ MTG reklam s/k 64

Viasat Sport MTG prenumeration s/k 29

ca 104 lokala koncessioner

privata ägare

m/k

66

Finland YLE1 statlig

m/k 100

YLE2 statlig

m/k 100

FST1&2 statlig

licens/avg. från kommersiella kanaler

m/k 100

YLE Teema statlig

digm/k 70

YLE24 statlig

digm/k 70

FST statlig

licens/avg. från kommersiella kanaler

digm/k 70

TV4/SVT Europa statlig - m/k 32

MTV3 Alma Media reklam m/s/k 100

Nelonen SanomaWSOY reklam m/s/k 79

Tre digitala kanaler

privata ägare reklam/pren. digm/s/k 70

ca 20 lokala kanaler

privata ägare mest reklam m/k

-

Island RÚV statlig licens/reklam/spons. m/k 100

Stö

δ2 Norδuljos hf

reklam/pren./spons. m/k

100

RÚV statlig licens/reklam/spons. m/k 100

Stö

δ2 Norδuljos hf

reklam/pren./spons. m/k

100

Sýn Nor

δuljos hf

reklam/pren./spons. m/k

95

Skjár 1 privat reklam/sponsring m/k 90

Omega privat donationer/reklam m/k 60-70

Biórásin Nor

δuljos hf

reklam/pren. m/k

75

Popp-tíví Nor

δuljos hf

reklam/spons. m/k

60

Aksjón (lokal) Aksjón ehf reklam/spons. m

5-7

Land Kanal Majoritetsägare Finansiering Överföring

Räckvidd (procent)

Norge NRK1 statlig licens m/s/k 100

NRK2 statlig licens m/s/k 82

9 reg. fönster i NRK

statlig licens m/s/k

TV2 Schibsted,

Egmont, A-pressen

reklam m/s/k 98

Norge TVNorge SBS, TV2 reklam m/s/k 86

TV3 Norge MTG reklam s/k 62

ZTV MTG reklam s/k 31

27 lokala stationer

olika reklam m/k -

Sverige SVT1 statlig stiftelse licens m/s/k 100

SVT2 statlig stiftelse licens m/s/k 100

SVT24, SVT Extra statlig stiftelse licens

digm/s/k 11

Barnkanalen statlig stiftelse licens digm/s/k -

11 reg. fönster i

SVT

statlig stiftelse licens digm/m/s/k 100

TV4 Bonnier, Alma

media, MTG

reklam m/s/k 99

TV3 MTG reklam s/k 64

Kanal5 SBS reklam m/s/k 58

ZTV MTG reklam s/k 47

TV8 MTG prenumeration s/k 21

Viasat Sport MTG prenumeration s/k 21

DTU7 olika reklam/avg./spons. m/k -

16 reg. fönster i TV4

TV4 reklam digm/m/s/k 100

ca 50 lokala stationer

lokala kabeldistr. spons. tillåtet m/k

-

* Ska privatiseras. m = marksändning, s = satellitsändning, k = kabelsändning, digm = digital marksänd television. Digm noteras för kanaler där marksändningar är enbart digitala. Källa: The Nordic Media Market 2003, Nordicom.

4.2.1. Organisation

I samtliga nordiska länder förutom i Sverige, är radio, TV och utbildningsprogram organiserade i en sammanhållen organisation (DR, YLE, NRK och RÚV).

I Danmark bedrivs public service av DR samt statligt ägda men delvis kommersiellt finansierade kanalen TV2 och åtta regionala TV-stationer som sänder i ”fönster” i TV2. På radiosidan har DR fyra kanaler varav en, liksom svenska P4, har regionala sändningar. Konkurrenter är de kommersiella kanalerna Sky Radio (når dock

bara ca 78 procent av befolkningen) och Radio100 FM (når ca 37 procent av befolkningen) samt ca 300 lokala stationer varav ca 60 procent är reklamfinansierade.

År 2003 fanns åtta rikstäckande TV-kanaler i Danmark varav tre i det analoga marknätet: DR-kanalerna DR1 och DR2 (startad år 1996) samt TV2. Dessa tre kanaler samt TV2-regionerna har public service-uppdrag och resterande fyra kanaler är helt kommersiella. Utöver detta finns ett 100-tal lokala kanaler och ett antal satellit- och kabelkanaler.

I Finland finns fyra rikstäckande TV-kanaler: YLE1 och YLE2 samt de kommersiella kanalerna MTV3 och Nelonen (Fyran). MTV3 har sänt sedan år 1957, först i YLE:s kanaler och sedan år 1993 som egen kanal. Fyran tillkom år 1997. Utöver de rikstäckande kanalerna finns även fem kanaler som sänder via det digitala marknätet eller kabel/satellit och har ungefär 70 procents täckning samt ett tjugotal lokala kanaler och ett antal satellitkanaler. Samtliga TV-kanalers analoga koncessioner löper ut den 31 december 2006. Det är beslutat att det analoga sändarnätet för TV ska släckas den 31 augusti 2007.

År 1997 startade den första rikstäckande kommersiella radiokanalen, Radio Nova. Övriga kommersiella radioföretag sänder liksom i Sverige i nätverk av lokalradiostationer. YLE sänder fem riksradiokanaler och lokalradio i 26 regioner. Även koncessionerna för analog radio löper ut i december 2006.

I Norge domineras radiomarknaden av NRK, som har tre av fem nationella kanaler och sänder lokalradio i hela landet. Utöver NRK finns privatägda P4 (90 procents täckning) och P5 (60 procents täckning), samt ca 270 lokala stationer som antingen är kommersiella eller drivs av ideella organisationer. På TV-sidan finns sex nationella TV-kanaler varav tre är marksända och två är i NRK:s regi.

På Island bröts monopolet för public service-företaget RÚV först år 1986, både för TV och för radio. Idag domineras etermediemarknaden av RÚV och den kommersiella konkurrenten Norduljós. Det finns fyra nationella radiostationer, varav två är från RÚV och två är kommersiella. På TV-sidan finns åtta kanaler, varav fyra har nationell täckning.

Tabell 4.5. Storlek och marknadsandel för nordiska radio- och TVföretag 2003

Danmark Norge Sverige Finland Island

DR TV2 NRK SVT & SR YLE RÚV

Antal heltidsanställda 3 288 635 3 400 5 124 3 719 411 Antal sändningstimmar TV 10 308 13 847* 8 634 10 131 16 979 3 850 Radio 113 704** 76 371 123 421 204 673 15 139 Marknadsandel TV 34 % 37 % 42 % 43 % 45 % 42 % Radio 68 % 58 % 66 % 51 % 56 %

* Inklusive TV2-regionerna. ** Inklusive digitala sändningar

Källa: Fakta om DR 2003.

4.2.2. Finansiering

Den huvudsakliga inkomstkällan för de nordiska public serviceföretagen är TV-avgiftsintäkter. Tre av företagen (RÚV, YLE och danska TV2) har emellertid en blandad finansiering. RÚV och danska TV2 finansieras av både licensavgifter och reklamintäkter, och YLE får en del av koncessionsavgifterna från kommersiella kanaler. Samtliga aktörer bedriver också någon form av sidoaktiviteter (t.ex. försäljning av program). NRK tillåts dessutom ha reklam i sin text-TV och på Internet.

TV-avgiftens storlek i Danmark beslutas av regeringen efter överenskommelse med Folketingets finansutskott. Avgiften uppgick år 2004 till 2 110 DKK. Intäkterna delas mellan DR, TV2 och TV2-regionerna samt lokal icke-kommersiell radio och TV. Fördelningen mellan företagen bestäms i en mediepolitisk överenskommelse mellan majoritetspartierna i Folketinget (år 2004: 86 procent till DR, 11 procent till TV2-regionerna, 2 procent till TV2 och 1 procent till lokala kanaler).

I Finland bestäms nivån på TV-avgiften av regeringen och meddelas i förordning (inget riksdagsbeslut behövs). År 2003 var summan 186,60 EUR, vilket gav YLE totalt 338,1 miljoner EUR. YLE får också en del av intäkterna från de kommersiella bolagens koncessionsavgifter, 22,1 miljoner EUR år 2003. Summan har minskat över tid eftersom koncessionsavgifterna för analog TV

halverades år 2002 och helt har slopats för radio och digital marksänd TV fram till år 2010.

I Norge fastställs licensavgiften av Stortinget. Avgiften uppgick år 2004 till 1 910 NOK, och ska betalas av alla som har TV, video eller satellitmottagare. Hela summan tillfaller NRK.

Tabell 4.6. Finansiella nyckeltal för nordiska radio- och TV-företag 2003

Danmark Norge Sverige Finland Island

DR TV2 NRK SVT & SR YLE RÚV

Totala intäkter (milj. DKK) 3 218 1 519 3 100 4 880 2 450 263 Varav licensintäkter 90 % 10 % 91 % 94 % 89 % 69 % Varav reklamintäkter - 79 % - - - 28 %

Totala utgifter (milj. DKK) 3 059 1 227 3 113 4 893 3 061 251

Licensavgift (DKK) 1 309* - 1 502 1 530 1 226 1 831* * DR:s andel på 83,9 procent av den danska avgiften. Den danska och isländska avgiften redovisas för jämförelsens skull exkl. moms då avgiften inte är momsbelagd i övriga länder. Källa: Fakta om DR 2003.

4.2.3. Styrning

I Danmark regleras den programverksamhet som DR, TV2 och TV2-regionerna bedriver i lag. Lagen slår fast företagens rätt att utöva public service-verksamhet enligt vissa allmänt hållna kriterier om bredd, kvalitet, allsidighet och mångfald. Därutöver regleras verksamheten av en överenskommelse mellan de partier som utgör majoriteten i Folketinget. Nuvarande överenskommelse gäller till utgången av 2006. Den kompletteras av ett public service-kontrakt, som reglerar innebörden av DR:s public service-uppdrag. Nu gällande kontrakt mellan DR och kulturministern är det första i sitt slag och det har inneburit en ökad detaljgrad i regleringen av DR jämfört med tidigare.

I DR:s stadgar regleras vissa andra frågor som t.ex. sidoverksamheter, organisation, klagomål, finansiering, budget, räkenskaper och revision. Stadgarna fastställs av kulturministern. DR:s styrelse består av tio ledamöter, varav ordförande och två ledamöter utses av kulturministern, sex av Folketinget samt en personal-

representant. Medlemmar av Folketinget kan inte vara ledamöter i styrelsen.

I Finland är YLE är ett aktiebolag, men lyder inte under allmän aktiebolagslag utan företagets ställning garanteras genom en särskild lag. Lagen ger YLE rätt att bedriva ”allmännyttig radio- och TV-verksamhet”, medan övriga radio- och TV-företag måste ansöka om koncession hos den statliga myndigheten Kommunikationsverket. Till skillnad från i Danmark återfinns hela public service-uppdraget i lagen. Uppdraget är när det gäller programverksamhetens inriktning mycket allmänt hållet och saknar i princip detaljregler. Lagen förbjuder YLE att sända reklam och sponsrade program.

YLE:s högsta beslutande organ är Förvaltningsrådet som har 21 ledamöter och utses direkt av Riksdagen. Rådets arbetsuppgifter liknar en aktiebolagsstyrelses uppdrag, bl.a. utser rådet VD och övrig företagsledning, har ett övergripande ansvar för att företaget utför sitt uppdrag, beslutar om budget och årlig rapport m.m.

Även i Norge regleras NRK:s rätt att sända radio och TV, att bedriva annan verksamhet i dotterbolag, ägarförhållanden och styrning i lag. Lagens regler utvecklas närmare i NRK:s stadgar. Andra radio- och TV-aktörer kan enligt lagen ansöka om koncession hos Kultur- og kirkedepartementet och dess förvaltningsorgan Statens Medieforvaltning.

NRK är ett statligt bolag, där alla aktier ägs av Kultur- og kirkedepartementet. Departementet utgör NRK:s generalförsamling som leds av statsrådet. Denna församling behandlar alla ärenden av principiell, politisk och samhällelig betydelse inklusive NRK:s årsredovisning. Generalförsamlingen utser ordförande, vice ordförande och fyra medlemmar i NRK:s styrelse, som består av nio medlemmar, varav tre är personalrepresentanter. Styrelsen ansvarar inför generalförsamlingen och lägger fram förslag om verksamhet och ekonomi. Styrelsen utser också NRK:s VD. Det s.k. Kringkastingsrådet har i uppgift att uttala sig om huvudlinjerna för programverksamheten i NRK, och består av 14 medlemmar varav åtta utses av Stortinget och sex av kungen (däribland ordförande och vice ordförande).

4.2.4. Digitalisering av radio- och TV-sändningarna

I samtliga länder pågår en digitalisering av sändarnäten för televisionen. Utvecklingen har dock kommit olika långt. Finland är det land i Norden som tidigast kommer att stänga de analoga TVsändningarna. Enligt ett enigt beslut i den arbetsgrupp som behandlat frågan kommer det analoga sändarnätet att vara avstängt vid utgången av augusti månad år 2007. Det råder också en samsyn i den finska TV-branschen om planerna för digitalisering av TVdistributionen samt om avstängningen av det analoga sändarnätet.

I Danmark ska digitala TV-sändningar i marknätet inledas år 2005 med en gemensam multiplex för DR och TV2, som även ska bygga upp och driva nätet på affärsmässiga grunder. Sändningarna kommer att vara okrypterade. Något beslut om nedsläckning av det analoga nätet har inte fattats. I Norge startar man sent men avser driva på utvecklingen snabbt. Starten av digitala marksändningar beräknas till år 2005, men redan år 2006 beräknas delar av det analoga nätet börja släckas.

5

När det gäller digital radio har utvecklingen gått långsammare än förväntat i alla länder, så också i Norden. I Finland bedrivs en begränsad försöksverksamhet sedan en tid där, liksom i Sverige, enbart public service-radion sänder. Sändningarna täcker ca 40 procent av befolkningen. I Danmark har man nått längre. Täckningen uppges redan vara 100 procent, vilket är relativt enkelt att åstadkomma i ett land där enbart några få marksändare p.g.a. topografin täcker landet. Också i Danmark är dock public serviceradion för närvarande ensam om att sända digitalradio. I Norge har sändningar pågått sedan år 1999 och både NRK och två privata kanaler, P4 Hele Norge och Kanal 5, har tillstånd att sända. Sändningarna täcker för närvarande ca 50 procent av befolkningen.

I samtliga länder gäller att det finns mycket få radiomottagare för digital radio, vilket innebär att antalet radiolyssnare som faktiskt kan ta del av sändningarna är mycket litet.

5

European Broadcasting Union (EBU), 2004.

4.3. Översyn av public service i Storbritannien och Finland

Under år 2004 har översyner av public service-verksamheten liknande den som nu är aktuell i Sverige pågått i Storbritannien och Finland. Kommittén har besökt båda länderna och träffat de ansvariga utredarna. En likhet är att båda utredningarna arbetar på uppdrag av det regeringsdepartement som hanterar radio-och TVfrågor. I Storbritannien är utredningen av tjänstemannakaraktär medan arbetsgruppen i Finland har haft en parlamentarisk sammansättning. Gemensamt är också att den grundläggande frågeställningen har varit hur public service-uppdraget kan säkerställas i en ny konkurrenssituation. I båda länder har alla frågor, från organisation, styrning och finansiering till kraven på programverksamheten, varit föremål för utredning.

Den finska utredningen avslutades i oktober 2004.

6

Arbetsgrup-

pens förslag innebär ett kraftigt stöd för en fortsatt stark public service-verksamhet i YLE:s regi. Public service-uppdraget, så som det är formulerat i lag, ändras i grunden inte, men några förtydliganden görs. Till saken hör att uppdraget är mycket allmänt formulerat redan i dag; de förtydliganden som görs handlar om att nämna ytterligare några uppgifter i de lagparagrafer som utgör själva public service-uppdraget, inte att ställa några särskilda krav. De uppgifter som kommer att föras in i uppdraget är medborgarperspektivet, barn, jämställdhet mellan män och kvinnor samt det mångkulturella samhället. När det gäller finansiering anser arbetsgruppen att TV-avgiftssystemet huvudsakligen fungerar väl och bör fortsätta att utgöra verksamhetens finansiering. Reklam- och sponsringsförbud föreslås gälla även i fortsättningen.

Ytterligare ett förslag är att en ”vanlig” företagsstyrelse ska inrättas för YLE. Förslaget innebär dock att Förvaltningsrådets uppgifter kvarstår och t.o.m. utvidgas något när det gäller att besluta om omfattning och inriktning på YLE:s verksamhet samt övervaka hur uppdraget genomförs. Arbetsgruppen föreslår att TVavgiften varje år ska höjas i nivå med allmänna prisökningar plus en procent. Höjningen är inte begränsad i tiden utan föreslås gälla på obestämd tid.

Den brittiska översynen har ännu inte avslutats, men det material som har publicerats hittills pekar på att flera förändringar kan

6

Finska Kommunikationsministeriets publikationer 59/2004.

vara att vänta för BBC.

7

I grunden finns det ett brett stöd för ett

fortsatt starkt BBC, men från flera håll har kritik framförts mot delar av verksamheten, bl.a. mot företagets olika kommersiella verksamheter och delar av Internetverksamheten.

BBC:s nuvarande uppdrag gäller till utgången av år 2006. En översyn (Royal Charter Review) startade i december 2003 som en utredning under Department for Culture, Media and Sport (DCMS). Regeringen har i förväg slagit fast att översynen ska leda till ett starkt BBC som står oberoende i förhållande till staten. Parallellt med översynen har en rad studier genomförts av DCMS, mediemyndigheten Ofcom och flera oberoende utredare. Departementet har initierat en omfattande offentlig diskussion där organisationer, företag och enskilda lämnat synpunkter. Den utredning som arbetar på departementets uppdrag har dessutom genomfört en rad seminarier i enskilda frågor.

Utredningen avser dock inte publicera någon egen rapport. Avsikten är att departementet – utifrån utredningens arbete – ska publicera ett dokument med olika handlingsvägar för remiss (Green Paper) i början av år 2005. Senare under år 2005 kommer regeringen att publicera ett s.k. White Paper där man i mer detalj formulerar regeringens intentioner och förslag när det gäller BBC:s framtida uppdrag. Också detta dokument kommer sannolikt att remitteras. Dokumentet kommer också att bli föremål för diskussion i Parlamentet, även om det formella beslutet om ett nytt uppdrag för BBC kommer att fattas av regeringen.

Målsättningen är att ett nytt Royal Charter och avtal för BBC ska finnas i juli 2006. Beslut ska också fattas om BBC:s finansiering för den kommande tillståndsperioden. Avsikten är att beslutet om finansiering ska gälla för samma tid som uppdraget i övrigt, men liksom tidigare förväntas en kontrollstation efter ungefär halva tillståndsperioden, vilket normalt inträffar efter fem år.

4.4. Public service i EU

Mediepolitiken har i huvudsak bedömts vara en nationell angelägenhet i Europas länder. På grund av medieområdets särskilda karaktär och nära samband med det demokratiska samhället, med kulturen, språket och traditioner i respektive land har dessa frågor i mycket liten utsträckning varit föremål för reglering på EU-nivå.

7

Se bl.a. http://www.bbccharterreview.org.uk.

Det finns således i princip ingen gemensam mediepolitik på EUnivå. På två områden är dock gemenskapens regler tillämpliga i medlemsländerna. För det första finns det s.k. TV-direktivet som lägger fast vissa grundläggande minimiregler för Europeiska TVsändningar när det gäller produktion av europeiskt ursprung, reklam, sponsring och skydd av minderåriga. TV-direktivet är för närvarande föremål för revidering.

En viktig princip i TV-direktivet som diskuteras i den pågående översynen är den s.k. sändarlandsprincipen, som i korthet innebär att det är reglerna i det land från vilket en sändning sker som är tillämpliga. Detta gäller oavsett om sändningarna helt och hållet är avsedda att sändas direkt till ett annat land och på det andra landets språk. Två exempel är TV3 och Kanal 5 som båda sedan länge har sänt via satellit från Storbritannien till en svensk publik, men som i praktiken lyder under brittisk lagstiftning. Flera länder, däribland Sverige, har framfört att det i stället borde vara en mottagarlandsprincip som gäller, vilket skulle innebära att det är reglerna i det land till vilket sändningarna riktas som ska gälla.

Det andra området där gemenskapsreglerna får betydelse är EU:s regler om statsstöd och konkurrens. En stor del av den mediepolitiska debatt som förts inom EU den senaste tioårsperioden har handlat om balansen mellan närings- och konkurrenspolitiska aspekter å ena sidan och yttrandefrihet och kulturpolitiska intressen å andra sidan. Det har dessutom funnits en dimension, på detta område liksom på flera andra områden, som rör huruvida dessa frågor bör regleras på nationell nivå eller på gemenskapsnivå.

En anledning till debatten är att kommersiella TV-företag i flera länder sedan början av 1990-talet har lämnat klagomål till EUkommissionen om public service-företagens finansiering och dominerande ställning. Huvudproblematiken gäller de länder där public service-företagen finansieras både med offentliga medel och med reklam, dvs. där public service konkurrerar med kommersiella företag både om publik och reklamintäkter. Över tid har klagomålen också kommit att handla om huruvida public service-företag bör få starta nya radio- och TV-kanaler med särskild inriktning (t.ex. nyhetskanaler, barnkanaler och liknande) och i vilken mån public service-företag bör få agera på området ny teknik och nya tjänster.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen de senaste tio åren har inneburit att medlemsstaternas kompetens och ansvar i förhållande till EU-regleringen har klargjorts. Public service-verk-

samheten som fenomen har dessutom givits ett relativt starkt direkt stöd i EU:s-regelverk.

För att slå vakt om medlemsstaternas rätt att själva avgöra frågor om public service-verksamhetens inriktning och finansiering enades EU:s dåvarande 15 medlemsländer år 1997 om ett tilläggsprotokoll till Amsterdamfördraget. Protokollet innebär i korthet att varje medlemsstat har rätt att definiera, organisera och finansiera public service-radio och TV. Förutsättningen är att finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset. Protokollet, som numera är en integrerad del i EU:s konstitution, utgör en stark markering från eniga medlemsstater om att public service är en nationell angelägenhet av stor betydelse för de ”demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle” och att verksamheten därför är värd att slå vakt om.

Dessutom finns en resolution antagen av samtliga medlemsstaters kulturministrar år 1998. Där bekräftas grundteserna i Amsterdamprotokollet, men framför allt anges att public serviceföretagen har ett uppdrag att förse hela befolkningen med ett brett utbud av program och att det därmed är legitimt att söka en bred publik. Det framhålls också att public service-företag måste tillåtas att dra nytta av den tekniska utvecklingen och verka fullt ut inom området nya audiovisuella tjänster.

Kommissionen har tagit stort intryck av såväl Amsterdamprotokollet som den nämnda resolutionen. Det är emellertid viktigt att notera att när det gäller EU:s regler om statsstöd och konkurrens så är det EU-kommissionen och i slutänden EG-domstolen som avgör hur regelverket ska tillämpas.

År 2001 presenterade EU-kommissionen ett meddelande om tillämpningen av fördragets regler om statsstöd på radio- och TVföretag i allmänhetens tjänst. Kommissionen konstaterar bl.a. följande:

Tjänster i allmänhetens intresse inom radio- och TV-sektorn (public service) är inte jämförbara med sådana tjänster inom någon annan ekonomisk sektor, även om de har en klar ekonomisk betydelse. Det finns inte någon annan tjänst som samtidigt har så stor spridning bland befolkningen, förser den med ett stort utbud av information och innehåll, och på så sätt förmedlar och påverkar både enskildas och allmänhetens åsikter.

Kommissionen konstaterar också att ett brett uppdrag att sända alla slags program är legitimt för public service-företag, så som det definierats av respektive medlemsstat.

Kommissionen avgjorde år 2003 ett antal klagomål som rör finansieringen av public service-TV i Italien, Portugal och Frankrike. Avgörandena är principiellt viktiga. I samtliga fall handlar det om public service-företag som både finansieras med TV-avgifter och reklam och frågan som prövades var huruvida det offentliga stödet innebar att konkurrensen på reklammarknaden stördes (om korssubventionering hade förekommit). Samtliga länder friades, kommissionen menade att det offentliga stödet i de aktuella fallen inte överstigit den summa som var nödvändig för att företagen skulle kunna uppfylla public service-uppdraget, som det hade definierats av respektive land. Det kunde heller inte fastställas att konkurrensen på reklammarknaden hade störts på grund av stödets omfattning.

I maj 2004 avgjordes ytterligare ett fall som rör danska statligt ägda TV2:s ställning på reklammarknaden.

8

Som statsstöd anser

Kommissionen att TV2, utöver licensmedel, under perioden 1995– 2002 har mottagit ränte- och avdragsfria lån, statsgarantier för driftslån, företagsskattebefrielse, ad hoc-tillförsel av kapital samt tillgång till landstäckande sändningsfrekvens på fördelaktiga villkor. Kommissionens slutsats är att statsstödet inte har varit proportionerligt i förhållande till kanalens public service-uppgifter och att TV2 därmed har blivit överkompenserat.

Den danska regeringen har sedan år 2003 för avsikt att privatisera TV2. För att möjliggöra detta har regeringen bl.a. hävdat att det är nödvändigt att tillskjuta ett egenkapital i TV2. Regeringen har argumenterat för att den överkompensation som TV2 mottagit 1995–2002 ska betraktas som ett rimligt aktiekapital. Kommissionen godtar dock inte detta resonemang, utan har nu beslutat att TV2 under perioden 1995–2002 har mottagit 628,2 miljoner danska kronor i olovligt statsstöd i form av licensmedel och kapitaltillskott. Pengarna ska betalas tillbaka till danska staten med ränta.

Den danska regeringen har valt att driva frågan vidare till EGdomstolen. Avsikten är fortfarande att TV2 ska privatiseras så fort som möjligt, men frågan skjuts på framtiden i avvaktan på domstolens beslut. Samtidigt pågår dock samtal mellan danska

8

Kommissionens IP/04/666. Klagomålet lämnades i april 2000 av det kommersiella TV-

företaget TVDanmark som ägs av SBS Broadcasting SA.

regeringen och kommissionen om principerna för att tillskjuta aktiekapital till TV2 på marknadsmässiga villkor.

I dag har kommissionen mot bakgrund av sina egna ställningstaganden och rättsfall i EG-domstolen en sammanhållen syn på tillämpningen av EU:s regelverk i frågan. Det som gäller är att varje medlemsland avgör såväl definition och omfattning av public service-uppdraget som finansiering av verksamheten, förutsatt att det finns ett klart definierat public service-uppdrag som anförtros en eller flera organisationer, att kriterierna för finansiering (”ersättning” för uppdraget) har fastställts i förväg på ett öppet och objektivt sätt samt att finansieringen inte överstiger kostnaderna, dvs. att ingen överkompensation sker. Dessutom ska det finnas en från uppdragsgivaren och programföretagen oberoende instans som har uppgiften att kontrollera att public service-företaget har uppfyllt sitt uppdrag.

EU-kommissionen har alltså inga synpunkter på om public service-företag finansieras med kommersiella intäkter eller i övrigt bedriver kommersiell verksamhet. Det viktiga från EG-rättens perspektiv är att verksamhet som finansieras med kommersiella intäkter bedrivs på kommersiella villkor och att offentligt stöd inte används för att subventionera dessa verksamheter. Generellt betonar kommissionen också vikten av att public service-företag tydligt särredovisar kommersiell verksamhet från den verksamhet som finansieras med offentliga medel.

5. Medielandskap i förändring

5.1. Inledning

Det underlag som kommittén har i uppdrag att lämna till regeringen ska enligt direktiven vara baserat på en bred och djupgående analys av omvärlden för radio och TV i allmänhetens tjänst. I detta kapitel beskrivs grundläggande fakta samt några av de väsentliga förändringar som just nu pågår på medieområdet, särskilt i de delar som rör radio och TV och de nya distributionsformer som håller på att utvecklas. Vi är intresserade av tendensen, riktningen och styrkan i de förändringar som sker. Det är viktigt att riksdag och regering kan basera bedömningar och förslag på en så komplett bild som möjligt av det mediesamhälle som allmänradion och allmäntelevisionen ska verka i under kommande tillståndsperiod. Och det är mot denna bakgrund som våra förslag i följande kapitel om public service-uppdragets inriktning och tillståndsvillkorens utformning ska ses.

Den utvecklingsfaktor som kanske mer än någon annan ligger bakom de förändringar vi ser i dagens massmedielandskap är tekniken. Vi lever i den digitala tidsåldern; den digitala tekniken har redan i grunden förändrat såväl produktion som distribution av radio och TV och alla de nya former av kommunikation som följer i dess kölvatten. Konvergensen, eller sammansmältningen, mellan traditionella etersända radio- och TV-medier och nya digitala informationsmedier, t.ex. innovationer på telekommunikationsområdet och Internet, skapar ytterligare förändringar.

Viktiga förändringar på radio- och TV-området fångas dock inte bara genom att belysa tekniska, ekonomiska och marknadsrelaterade trender; vi är också intresserade av hur människors umgänge med medier, vanor och inställning till medier har förändrats i takt med marknadens förändrade utseende. Tekniska förändringar ger upphov till nya former för masskommunikation och kan på sikt leda till förändrade medievanor. Långsiktiga förskjut-

ningar i mediekonsumtionen är faktorer som kan behöva beaktas när man försöker bedöma de framtida förutsättningarna för radio och TV i allmänhetens tjänst.

De kraftiga förändringarna i medielandskapets struktur har de senaste 20 åren också medfört ett annat radio- och TV-utbud. I kapitlet presenteras material som belyser utvecklingen under den senaste femårsperioden.

5.2. Medierna i samhället

Mediernas betydelse för det offentliga samtalet, för den fria åsiktsbildningen och därmed för den demokratiska processen som sådan är utomordentligt stort. En mångfald av fria och självständiga röster inom medierna säkerställer att olika åsiktsriktningar får komma till tals, att skilda perspektiv och intressen lyfts fram, att det finns utrymme för kritik av såväl offentlig som privat maktutövning och att missförhållanden i alla delar av samhället belyses. Av dessa skäl är press-, yttrande- och informationsfriheterna särskilt skyddade friheter i den svenska demokratin. De utgör i själva verket några av de mest grundläggande byggstenarna i det demokratiska samhället.

Radio och TV, liksom medier i övrigt, är också på många sätt nära sammanflätade med samhället i övrigt. Framväxten av de moderna massmedierna är parallell med utvecklingen av det demokratiska styrelseskicket i Sverige. Rundradion har funnits nästan lika länge som den allmänna rösträtten. Radion och så småningom televisionen har tillsammans med dagspressen utvecklats till de viktigaste enskilda massmedierna.

Mediernas stora betydelse i samhället antyder också deras maktposition. Medier har makt över dagordningen och därmed över vilka frågor som kommer att diskuteras i det offentliga samtalet. Det är i medierna som aktörer inom politik och näringsliv behöver få ut sina budskap och medierna har genom sitt sätt att fungera möjlighet att i hög grad påverka också andra samhälleliga processer.

Samhällets kommunikationsprocess påverkas av det massmediesystem som varje samhälle har. I auktoritära samhällen har medierna ingen självständig roll utan är redskap i maktens händer. I sådana samhällen kan medierna naturligt nog inte uppfylla några demokratiska målsättningar. I det svenska samhället har vid skilda tillfällen diskuterats vilka som är de centrala huvuduppgifterna för

massmedierna. I den svenska pressutredningen från 1994 skrev man:

Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt angelägna för den fria åsiktsbildningen, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, uppgiften att granska de inflytelserika i samhället och uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till tals.

1

Dessa uppgifter brukar benämnas Information, Granskning och Forum för debatt. Även om de inte är formulerade i lag kan de anses sammanfatta en grundsyn på mediernas uppgifter. De största publicistiska organisationerna i landet har traditionellt också ställt sig bakom en sådan beskrivning.

2

Radions och televisionens roll i det demokratiska samhället utgör en central förutsättning för våra överväganden och förslag. En frågeställning i analysen av omvärlden för public service-radio och TV är därför om den roll medier spelar i det demokratiska samhället kan antas ha förändrats eller komma att förändras i ljuset av den utveckling som sker på medieområdet. Bland de frågor som uppmärksammas särskilt är tillgängligheten till det ökade utbudet på radio- och TV-området och till de nya sändningsformer och medieinnehåll som erbjuds samt hur publikens användning av medier förändras som indikatorer på i vilken utsträckning människor berörs av och känner sig delaktiga i den verklighet som skildras i medierna.

5.3. Strukturförändringar på radio och TV -området

Det svenska medielandskapet präglades under lång tid av stabilitet. Varje medium hade sin särart, sin utveckling, sin ekonomi och sin reglering. Men de senaste 15–20 åren har medieområdet genomgått djupgående tekniska, ekonomiska och strukturella förändringar.

På TV-området började det på 1980-talet med lanseringen av europeiska satellitsändningar av TV-kanaler. År 1987 startade TV3:s satellitsändningar till en skandinavisk publik. TV3 följdes snart av andra satellitsändningar som snabbt fick vidarespridning i centralantennsystem och kabelnät. Sedan TV4 1991 fick ensamrätt att bedriva reklam-TV-sändningar i det rikstäckande marknätet

1

SOU 1995:37, Vårt dagliga blad – stöd till svensk dagspress, s. 156.

2

Hadenius & Weibull 2003.

förändrades konkurrenssituationen i svensk TV kraftigt. För radion var omställningen inte lika stor och omedelbar. Sveriges Radios monopol kom först att brytas i mer blygsam form, genom närradions introduktion år 1979. Möjligheten att bedriva radiosändningar vid sidan av SR var dock ett frö också till den kommersiella radions framväxt. År 1993 introducerades privat kommersiell lokalradio, vilket innebar en förändrad konkurrenssituation också för allmänradion.

Det är i grunden två faktorer som drivit på utvecklingen på etermediemarknaden i vår del av världen. Den ena är teknikutvecklingen och den andra är avregleringen av tidigare monopolmarknader, inom såväl radio och TV som telekommunikationstekniken. Den nationella radio- och TV-verksamheten har gått från en relativt enkel och förutsägbar monopolsituation till en komplex och lättrörlig marknad präglad av hård konkurrens och dramatisk teknisk utveckling där public service-radio och TV verkar bland en mångfald av aktörer.

Sett i ett större perspektiv är utvecklingen på mediemarknaden ett led i en pågående globalisering av olika branscher och länders ekonomier. Samma tendenser som man finner inom medieindustrin ser vi också inom andra produktområden. Den globala ekonomin berör ofrånkomligen också medierna. Dessa förändringar har i sin tur lett till att nationella gränser har blivit mindre viktiga och att beroendet av omvärlden har ökat.

Framväxten av en kommersiell marknad för radio och TV har också inneburit nya typer av ägare på marknaden. Medieföretag stannar inte längre inom en och samma bransch; allt fler medieföretag blir multimedieföretag, dvs. etablerar verksamheter inom fler delar av medieområdet, beroende på de samordningsvinster och stordriftsfördelar som finns. Några av världens största koncerner är i dag mediekoncerner med intressen i alla delar av mediemarknaden samt verksamma i stora delar av världen.

3

Förändringarna syns också på den svenska mediemarknaden. Flera av de största svenska medieföretagen har vidgat sina verksamheter till nya medier och nya geografiska marknader, t.ex. Bonniers och MTG, samtidigt som de har mött konkurrens från stora utländska medieföretag. Också helt nya aktörer på medieområdet har tillkommit.

4

3

Hadenius & Weibull 2003.

4

Sundin 2003.

På den svenska radiomarknaden finns i dag Sveriges Radio samt 86 kommersiella lokalradiostationer. Av dessa 86 har Stenbeckssfären 20, SBS/Bonnier 22, NRJ 20, Fria Media 12 och övriga ägare 12 stationer. Dessutom tillkommer, vilket inte framgår av tabellen, ca 170 närradiostationer i vilka ca 1 325 organisationer och föreningar har tillstånd att sända.

Tabell 5.1. Ägande inom svensk radio 2004

Huvudägare Kanal/nätverk

Stiftelse Sveriges Radio Stenbeck, landsortstidningar/MTG Radio Rix FM, Lugna Favoriter, Power, Metro FM SBS Bonnier/SBS Radio Mix Megapol, Vinyl, City, Rockklassiker, E-FM NRJ NRJ Stiftelsen Fria Media Fria Media

Källa: MedieSverige 2004.

I juli 2004 ingick MTG ett avtal med franskägda NRJ Group som innebär att MTG tar över driften av NRJ:s 20 radiostationer i Sverige samt står för deras försäljning av reklam.

5

Detta innebär att

MTG blir största enskilda aktör på radiomarknaden med mer än hälften av det totala antalet stationer. Tio av NRJ:s kanaler kommer att döpas om och istället bli Rix-FM-kanaler och sju kanaler ska byta namn och format till Lugna Favoriter. Samtidigt ökade MTG sin aktieandel i Norges största kommersiella radionätverk P4 Hele Norge till totalt 39,7 procent.

Inom radio dominerar således svenska aktörer. De utländska ägare som finns på radiomarknaden kommer från Frankrike (NRJ) och USA (SBS). På marknaden för TV-kanaler utgörs det utländska ägandet i princip bara av amerikanska SBS Broadcasting (Kanal 5) samt Baker Capital (Canal+). Däremot finns ett stort antal utländska ägare inom andra områden, såsom TV-produktion (Nederländerna, USA, Norge, Danmark), TV-distribution (Norge, USA) och TV-rättigheter (Tyskland).

6

5

http://www.mtg.se Modern Times Group hemsida 2004-07-05.

6

MedieSverige 2004.

Tabell 5.2. Ägande inom svensk television 2004

Huvudägare Kanal/nätverk

Stiftelse SVT, UR Alma Media (23 %), Bonnier (22 %), Stenbeck (15 %)

TV4

Stenbeck

TV3, ZTV, TV1000, TV1000 Cinema, Viasat Nature/Action, Viasat Sport, TV8

SBS Broadcasting

Kanal 5

Baker Capital (tidigare Vivendi Universal/Canal Plus)

Canal+, Canal+ Gul, Canal+ Blå

Källa: MedieSverige 2004.

Det är samtidigt tydligt att Norden har vuxit fram som en gemensam marknad för många medieföretag. De största medieföretagen i respektive land är i dag verksamma i hela regionen. Medieforskaren Staffan Sundin menar att alla tendenser pekar mot att konkurrensen på den svenska mediemarknaden kommer att påverkas genom att företag i grannländerna i allt större utsträckning söker sig till nya geografiska marknader.

7

Framväxten av en kommersiell marknad för radio och TV har också lett till utvecklingen av en marknad för fristående produktion. Det traditionella sambandet mellan produktion och utsändning har luckrats upp. Många av de kommersiella radio- och TVbolag som tillkommit efter att monopolen försvann har normalt en begränsad egenproduktion och lägger i stället ut stora delar av sin produktion på utomstående produktionsbolag. Som vi kan se längre fram köper svenska kommersiella TV-företag in mycket material från utlandet, särskilt från USA. Men huvuddelen av de svenska produktioner som görs läggs ut på utomstående produktionsbolag i Sverige. Också SVT kom under 1990-talet att lägga ut en ökande andel av sin produktion på fria producenter, bl.a. mot bakgrund av krav på detta från statsmakterna. Som en följd av detta har en marknad för TV-produktion vuxit fram i Sverige. År 2002 var de totala intäkterna för de största TV-produktionsbolagen i Sverige ca 1,5 miljarder kronor.

8

På radioområdet saknas aktuella uppgifter om omfattningen av marknaden för fristående produktion. Marknaden är dock sannolikt mycket begränsad. Främst är det här fråga om enskilda fristående journalister. Den ojämförligt största uppdragsgivaren är SR

7

Sundin 2003.

8

MedieSverige 2004.

som i sin public service-redovisning anger att man år 2003 lade ut produktion för drygt 60 miljoner kronor på fristående produktionsbolag.

5.3.1. Koncentration

Efter avregleringen på medie- och teleområdena i Europa har alltså en betydande privat sektor inom radio och TV vuxit fram. Före 1980 fanns det i stora delar av Europa små möjligheter för privata ägare att skapa medieimperier, då ju både radio- och TV-verksamhet och telekommunikationer drevs i offentlig regi eller var offentligt reglerade. Utvecklingen sedan dess har förändrat bilden. I kölvattnet av digitalisering och annan teknisk utveckling har det i flera länder vuxit fram tendenser till en ökad koncentration på mediemarknaden.

9

Det ekonomiska trycket ökar på alla medie-

verksamheter i takt med den ökade konkurrensen om människors uppmärksamhet, tid och pengar. De största aktörerna har ägarintressen i allt fler delar av mediebranschen och vi kan dessutom se ett allt större inslag av samordning mellan exempelvis traditionella medieföretag och telekommunikationsföretag. För de senare företagen är de traditionella medieföretagen viktiga mot bakgrund av deras kunnande och resurser när det gäller produktion av innehåll och deras normalt mycket starka varumärken.

En farhåga som ofta lyfts fram när det gäller koncentration eller dominans i det moderna mediesystemet är risken för omfattande vertikal integration, dvs. att enskilda aktörer kontrollerar flera led i värdekedjan från produktion av programmaterial till kontroll över distributionsvägarna hem till hushållen. En utveckling mot alltför stark koncentration av makt till ett fåtal ägare anses vara särskilt oroande på mediemarknaden mot bakgrund av mediernas betydelse för den yttrande- och informationsfrihet som det demokratiska samhället vilar på.

En annan fråga som är relevant att analysera, men som inte får plats i denna framställning, är i vilken mån det svenska mediesystemet i stort präglas av mångfald eller av tendenser till koncentration av ägandet. Ett exempel är den kommersiella lokalradion där koncentrationen tilltagit kraftfullt på senare tid, vilket har framgått i det föregående. Ett annat exempel är tidningsmarknaden, där utvecklingen de senaste decennierna har slagit hårt mot

9

Hadenius & Weibull 2003, Sundin 2003.

mångfalden på den lokala marknaden.

10

Endast på några mycket få

utgivningsorter i landet kan konkurrensläget sägas vara jämnt mellan olika tidningsägare. Bara på ett femtontal orter i landets 289 kommuner är det i dag fler än en ägare som utger dagstidningar. I sådana situationer är det av stor betydelse vilka motkrafter som finns i form av andra medietyper och andra medieägare.

5.4. Mer radio och television

Det mest påtagliga resultatet för Sverige av den utveckling som beskrivits ovan är det stora antal radio- och TV-kanaler som har blivit tillgängliga. År 1985 fanns två rikstäckande TV-kanaler och fyra radiokanaler, samtliga inom Sveriges Radio-koncernen. Samtliga radio- och TV-sändningar sändes dessutom via en enda distributionsplattform, marksändningar. I dag finns ett 20-tal kommersiella TV-kanaler och ett 80-tal kommersiella lokalradiokanaler som vänder sig till den svenska publiken. Till detta kommer ett stort antal radio- och TV-kanaler från hela världen som är tillgängliga via satellit och kabel-TV, och på senare tid via digitala plattformar, för dem som valt ett större utbud.

Tabell 5.3. Antal nationella, regionala och lokala radiostationer över tid

1925 1955 1964 1977 1979 1985 1987 1993 1994 1998 2003

Riks (SR) 1 2 3 3 3 3 3 3 4 4 4 Digitala (SR)

2

1 10

Enbart DAB

2

1 4

SR lokala

24 24 24 26 26 26 26 26

Privata lokala

3

60 83 84 86

Närradio 16 85 113 160 157 171 173

Lokalradio började sändas redan under 1970-talet i fönster i P3. År 1987 startade kanalen P4 och år 1993 blev lokalradion ett eget programområde under P4 lokal.

De digitala kanalerna sänder även via Internet.

Avser verksamma radiostationer. En del tillstånd är tillbakalämnade eller aldrig köpta (ca 5–10). År 2003 fanns totalt 91 tillståndsmöjligheter för privat lokalradio.

Källa: MedieSverige 2004.

10

Hadenius & Weibull 2003.

Tabell 5.4. Tillgång till olika svenska TV-kanaler och deras räckvidd i befolkningen 3–99 år 2003 (procent)

Kanal

Tillgång Räckvidd en genomsnittlig dag

Rikstäckande

1

SVT1 100 47,4 SVT2 100 36,3 TV3 63 19,9 TV4 98 43,4 Kanal 5 65 17,6 ZTV 49 4,9

Ej rikstäckande TV8 24 0,5 TV4+ 22 1,9 Viasat Nature/Action 21 1,2 Canal+ 16 1,4 Canal+ Gul 15 1,0 Canal+ Blå 14 0,8 Viasat Sport 18 0,8 SVT24 18 0,7 TV1000 11 1,0 TV1000 Cinema 10 0,7 Viasat Explorer 6 0,2 Mediteve (TV4) 6 0,0

1

Med rikstäckande avses kanaler som har en tillgång på 48 procent eller mer av befolkningen. Källa: MedieSverige 2004 (MMS).

På radiomarknaden dominerar svenska kanaler, medan det på TVsidan finns en mer brokig blandning av svenska kanaler, helt utländska kanaler och kanaler som är utländska men som särskilt riktar sig till en svensk publik.

11

Skillnaden ligger i att människors

TV-tittande sker på flera plattformar, där satellit- och kabelhushållen har tillgång till fler kanaler. På radiosidan är den i princip enda betydande plattformen marksändningar. Till detta kommer visserligen ett stort utbud av radiokanaler i satellit- och kabel-TV samt på Internet, men radiolyssnandet via dessa plattformar är

11

Här avses utländska kanaler som genom dubbning, ljudspår med kommentator eller textning särskilt anpassar en version av kanalen till den svenska marknaden.

fortfarande mycket begränsat (se avsnitt 5.7). Radio är dessutom till sin karaktär ett medium som man ofta tar del av utomhus och i rörelse, t.ex. i bilen. För rörlig mottagning av radio är fortfarande marksändningar det enda reella alternativet.

12

En trend på senare år är att redan etablerade TV-företag breddar sin verksamhet genom att starta olika nischkanaler, antingen som reklamfinansierad kanal, eller som betalkanal i något av betal-TVpaketen. För ett reklamfinansierat företag handlar det ofta om att öka sina andelar av det totala tittandet på TV för att därmed göra företaget mer attraktivt för annonsörer. Exempel i Sverige på detta är TV4 som i det digitala marknätet startat kanalerna TV4 Plus, Med i TV och TV4 Film. Också SVT har startat tre kanaler, SVT24 redan 1999, Barnkanalen 2002 och Kunskapskanalen tillsammans med UR i september 2004. Det finns flera exempel på nischkanaler också i betal-TV, exempelvis Viasats kanaler Sport, Nature, Action, Explorer m.fl. Syftet med nischkanaler är oftast ett annat än för de breda allmänkanalerna, exempelvis att marknadsföra huvudkanalen, att skapa kundlojalitet eller att driva sidointäkter via olika former av nya tjänster.

13

En liknande utveckling går också att spåra inom radion. Där är det dock främst SR som har påbörjat denna utveckling, vilket beror på att man hittills är ensam om att ha utrymme för det. Det sker i försöksverksamhet med den digitala marksända radion, där SR har startat tio nya kanaler. Via Internet har ett större antal radioföretag, också privata, startat nya radiokanaler.

5.4.1. Fortfarande begränsad tillgång

Det är viktigt att konstatera att det långtifrån är alla svenskar som har tillgång till det nya radio- och TV-utbudet. Av tabell 5.4 framgår att det fortfarande är ca en tredjedel av den svenska TV-publiken som enbart har tillgång till SVT:s och TV4:s sändningar. I fråga om radio är tillgången störst i storstäderna där det kan finnas flera kommersiella kanaler samt flera närradiostationer. Även i medelstora städer finns ett antal kommersiella radiokanaler, medan befolkningen på flera platser utanför tätortsområdena fortfarande endast kan höra SR:s sändningar. Uppgifterna varierar något, men

12

SOU 2002:38 Digital Radio – Kartläggning och analys.

13

Hultén 2004.

uppemot en fjärdedel av publiken har enbart tillgång till SR:s sändningar.

Det återstår att se hur tillgången till fler radio- och TV-kanaler kommer att förändras i och med digitaliseringen. Andelen tittare som kommer att nöja sig med enbart de TV-kanaler som är fritt tillgängliga utan särskild månadsavgift påverkas av hur många av dagens tittare som i digital TV väljer ett okrypterat, fritt utbud när det analoga nätet släcks. Men det påverkas också av hur många hushåll som i kabelnätet fortsätter att nöja sig med must carryutbudet. Klart är dock att när övergången till digital TV är genomförd och de analoga sändningarna släcks ner kommer möjligheten att välja att ta del av endast SVT:s båda huvudkanaler samt TV4 att försvinna. Det grundutbud som kommer att erbjudas gratis utan krav på särskilda avgifter kommer att vara större än det är i dag. Dels för att fler TV-företag kan förväntas vilja ha fri-kanaler tillgängliga, dels för att must carry-skyldigheten kommer att förändras.

Regeringens utredare av radio- och TV-lagstiftningen, Robert Nordh, har föreslagit att must carry-skyldigheten utvidgas till att gälla samtliga sändningar från public service-televisionen samt ytterligare tre program, från tillståndshavare som inte finansieras med TV-avgiftsmedel. Förutsättningen för att de senare ska få must carry-status är enligt utredaren att programmen sänds med stöd av ett sändningstillstånd som innehåller krav på opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det ska ingå nyheter (SOU 2003:109). Förslaget bereds för närvarande i regeringskansliet.

5.5. Digital radio och TV, Internet och andra nya kommunikationsformer

Digitaliseringen av massmedierna har pågått länge och på många fronter samtidigt. Bland förhoppningarna på den digitala tekniken har särskilt lyfts fram att den ska möjliggöra bättre kvalitet i sändningarna och ge utrymme för fler kanaler i etern. Så har det också blivit, men digitaliseringen har kommit att utgöra en stark drivkraft för stora förändringar också på andra områden inom mediemarknaden, såväl inom produktion och distribution som för medieföretag i sin helhet. Den beskrivning som redovisats ovan är till stora delar driven av utvecklingen inom området digital teknik.

Det första området att påverkas av digitaliseringen var produktionen av innehåll. Den digitala tekniken möjliggör inte bara en sammansmältning av medier utan också av olika funktioner inom medier och därmed uppstår möjligheter till mer effektiv produktion. Detta har lett till stora förändringsprocesser inom många stora medieföretag. I Sverige har detta varit särskilt tydligt inom dagspressen med omfattande rationaliseringar av produktionsverksamheten. På senare tid har också radio- och TV-företag, inklusive public service-företagen, genomfört eller planerar att genomföra liknande effektiviseringsarbeten.

Digitaliseringen av distributionen är ett något senare skede i utvecklingen. Under 1990-talet presenterades nya tekniska plattformar för distribution både av traditionella medier och av nya former av kommunikationsverktyg. Utvecklingen har inneburit att tjänster som tidigare var hänvisade till bestämda överföringssätt i ökad utsträckning kan sändas ut med olika slags teknik. Det finns i dag tre huvudsakliga plattformar för distribution av digital TV; satellit-, kabel- och marksändningar. En fjärde, fiberoptiska nät med hög överföringskapacitet, diskuteras som en framtida plattform också för TV, men tekniken är outvecklad och utbyggnaden av näten är än så länge begränsad.

14

I dag har ca 32 procent av de svenska TV-hushållen tillgång till digital-TV. De tre huvudsakliga distributionsplattformarna för digital TV uppskattas för närvarande nå drygt en miljon hushåll.

15

Av dessa har ca 175 000 kabelsändningar, satellitsändningar ca 640 000 och marksändningar ca 230 000 abonnemang. Störst var tillväxten under 2003 i det digitala marknätet (+60 000 abonnenter). Analysföretaget Mediavision prognostiserar en fortsatt uppgång för samtliga digital-TV-plattformar.

16

I de digitala kabelnäten ryms

mellan 60 och 70 kanaler, i satellitföretagens paket mellan 40 och 50 kanaler och i det digitala marknätet ca 30 kanaler, varav åtta kanaler sänds helt fritt.

Riksdagen har beslutat att digital marksänd TV ska byggas ut till hela landet och ersätta den analoga marksända televisionen. De analoga sändningarna ska läggas ned etappvis och ha upphört helt senast den 1 februari 2008.

17

I flera länder beslutas nu om en över-

gång från analoga till digitala marksändningar av TV. På satellit-

14

Hultén 2004.

15

MMS, november 2004

16

Mediavision 2004 .

17

Prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196.

TV-området har utvecklingen varit som allra snabbast. I Sverige är de båda satellitplattformarna i princip digitala; Canal Digital har redan helt upphört med sina analoga sändningar och Viasat har aviserat att övergången från analog till digital distribution ska vara klar redan under 2004.

18

Kabel-TV ligger efter och där finns

bedömare som tror att delar av kabelnäten kommer att vara analoga under lång tid framöver.

19

En viktig utveckling i detta sammanhang är mellanhändernas växande betydelse på den digitala TV-marknaden. Operatörer av distributionsplattformar och betal-TV-plattformar kommer sannolikt att få ett allt större inflytande på bl.a. urval och placering av kanaler, betalformer m.m.

20

Medieforskaren Olof Hultén menar i

MedieSverige 2004 att om utvecklingen av flerkanalhushåll fortsätter så att nio av tio hushåll om några år är kunder hos dessa operatörer, så ökar behovet av att förstå hur de agerar. Av de sju stora operatörerna på den svenska marknaden finns två inom satellit-TV, fyra inom kabel-TV och en för marknätet. Endast två av dessa har svenska ägare. På kabel-TV-marknaden råder ingen konkurrens eftersom operatörernas marknader är geografiskt separerade. Inom satellitområdet har det i stort sett varje land i Europa uppstått monopol, undantaget är Frankrike och Norden. Hultén visar med exempel från andra länder när det gäller dominans inom satellit- och kabel-TV-området, att det inte är osannolikt att det i Sverige kring år 2010 bara finns några få operatörer som är verksamma och att samtliga ägs av multinationellt arbetande företag.

För den digitala radion har utvecklingen varit långsammare och osäkerheten större. I Sverige har en parlamentarisk kommitté föreslagit att sändningsverksamheten bör fortsätta och att bättre förutsättningar bör skapas för att radiobranschen själv ska kunna ta steg i riktning mot en utbyggd sändningsverksamhet.

21

För närvarande

är det bara SR som sänder och hittills enbart i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå.

18

Mediavision 2004.

19

Vid mitten av 2004 har kabelbolaget com hem AB endast lyckats värva 10 procent av sin kundstock till digitala abonnemang. UPC har lockat ca 7 procent medan andra kabelbolag inte ens har infört möjligheten att ta emot digitalt (Hultén 2004).

20

Hultén 2004.

21

SOU 2004:16 Digital Radio

5.5.1. Internet, bredband och nya medier

Den tekniska utvecklingen har lett till att traditionella medier har fått sällskap dels av en rad nya medieformer, dels av ett antal mer eller mindre färdigutvecklade distributionsplattformar. En av de mest omtalade digitala plattformarna är Internet, som både kan betraktas som ett medium i sig själv och som en distributionsplattform som rymmer många traditionella medier. Internet illustrerar hur systemet är på väg att ändra karaktär genom en teknisk sammansmältning som medför att de äldre distributionsmetoderna inte längre är lika centrala eller självklara. Tidningen och TV-programmet kan komma över Internet och radioapparaten kan ta emot också annan information än bara ljud. Internet möjliggör dessutom interaktivitet mellan sändare och publik på ett sätt som traditionella massmedier inte gör.

Den snabba utvecklingen av Internet vid mitten av 1990-talet sågs av många i mediebranschen som både ett hot och som något som skulle revolutionera branschen. Det talades om att Internet på kort tid skulle ta över stora andelar av annonsintäkterna från dagspressen och att mediekonsumtionen kraftigt skulle styras över dit från traditionella medier. Marknadsplatser på nätet antogs snabbt kunna förändra det ekonomiska systemet och detta beskrevs på många håll som ”the new economy”.

I dag vet vi att Internets utveckling har fortsatt, att kostnaderna för användande har minskat och att plattformen är väl etablerad. Internet är också tillgängligt, för den som vill, dygnet runt. Internet används dagligen av 32 procent av svenskarna, räknat såväl i hemmet och i skolan som på arbetet. Tillgång och användning skiljer sig dock kraftigt åt i befolkningen (se avsnitt 5.7).

Samtidigt vet vi att varken de värsta farhågorna eller de mest optimistiska prognoserna var befogade.

22

De flesta renodlade

Internetverksamheter har tvingats lägga ner eller gå samman med traditionella medieföretag. Varken annonsintäkter eller abonnemang har hittills fungerat särskilt väl som finansieringskällor. Högst få aktörer har kunnat ta betalt och tjäna pengar på mediekonsumtion via Internet. Flera stora medieföretag har varit inblandade i misslyckade och kostsamma projekt. Missbedömning-

22

Hadenius & Weibull 2003, Bergström 2004.

arna har gällt både människors benägenhet att efterfråga tjänsterna och deras vilja att betala för dem.

23

Hemsidor och portaler på Internet används av många traditionella medier i dag främst som komplement och marknadsföringskanaler för huvudverksamheten. Det är också de traditionella medieföretagen som med sina webbplattformar dominerar på Internet, särskilt som nyhetsmedier. Användningen av Internet har ökat och ökar fortfarande, men Internet används huvudsakligen som ett komplement till andra medier, mediet har inte på något avgörande sätt förändrat konsumtionen av traditionella medier. Detta framgår av redovisningen i avsnitt 5.7.

Bredband är ett samlingsbegrepp för en mängd olika överföringstekniker som erbjuder hög överföringskapacitet. I dag används begreppet framför allt när man talar om anslutning till Internet, där hög överföringshastighet är viktig. Rent fysiskt kan bredband erbjudas på olika sätt, t.ex. via fiberoptik, kabelnät, telefonnät och liknande, men det kan också ske via sändningar i etern via marknät. Det behöver heller inte vara samma teknik som används för den information som t.ex. en Internetsurfare tar emot och laddar ner, som för den information man skickar (returkanal). Överföringstekniker med hög kapacitet kan förväntas bli allt vanligare i svenska hushåll den närmaste tioårsperioden. Olika sådana tekniker kan komma att bli kanaler för distribution också av innehåll som traditionellt varit en del av broadcasting, dvs. utsändningar från en till alla (radio och TV).

Med hög överföringskapacitet med möjligheter att både ta emot och skicka stora mängder information öppnas också andra möjligheter till medieanvändning, tjänster som i en förlängning kan få stor betydelse för mediesystemets utveckling. Det som kännetecknar dessa tjänster är ökad grad av individualisering och möjligheter för publiken att själv avgöra när och hur man tar emot program. ”On demand” eller ”på begäran” innebär att publiken kan välja att ladda ner ett program och lyssna eller titta när det passar dem bäst. Det blir också möjligt med en ökad grad av ”personalisering” av innehåll och tjänster. Delar av publiken har blivit van att tjänster och innehåll kan skräddarsys för deras personliga smak och intressen, t.ex. i elektroniska programguider, personliga e-post-

23

Man tenderar också att bortse från att ”World Wide Web” är långtifrån så globalt som dess rykte ger vid handen. Tillgång till Internet är än så länge mycket starkt koncentrerat till USA och Västeuropa. I stora delar av världen, t.ex. Afrika, Sydasien och Arabvärlden, är Internettillgången mycket låg (Hadenius & Weibull 2003).

eller sms-meddelanden baserade på information om individers intressen m.m. Möjligheten ökar också till interaktivitet mellan publiken och programföretag och tjänsteleverantörer.

5.5.2. Tidigt i utvecklingen

Den digitala tekniken i de former den når publiken befinner sig till flera delar fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede. Utvecklingen har försenats av bristen på standardiserade lösningar kring frågor som utsändningsteknik, kryptering av innehåll, gränssnitt för nya interaktiva tjänster etc. Det har också funnits en osäkerhet hos delar av allmänheten om den nya tekniken och hur man ska förhålla sig till den.

En egenskap som tidigt i digitaliseringen av TV tillmättes stor betydelse var interaktivitet, dvs. kommunikation mellan mottagaren och sändaren, inte bara det omvända som varit kännetecknet för massmedier hittills. För att interaktivitet ska uppstå mellan sändare och mottagare krävs en returkanal som tittare och lyssnare kan använda för återkoppling, t.ex. Internet eller mobiltelefoni. Osäkerheten är dock stor om hur intresserad publiken faktiskt kommer att vara för interaktivitet via digital TV och radio. Många boxar för exempelvis digital TV-mottagning är ännu inte utrustade för interaktiva funktioner. Därmed är fortfarande mycket få tjänster tillgängliga och användningen av de tjänster som finns är ringa. Mediemätning i Skandinavien AB (MMS) redovisade i april 2004 att ca 2,7 miljoner personer har tillgång till digital-TV. Av dessa har endast 0,2 procent haft någon returkanal inkopplad under en genomsnittlig dag.

24

Det ska dock sägas att långtifrån alla

boxar är utrustade med möjligheten att använda returkanal, t.ex. genom koppling till ett vanligt telefonuttag.

En annan osäkerhet när det gäller i vilken grad den nya teknologin och dess tjänster blir tillgängliga är kostnaderna för hushållen. Kostnader uppkommer dels för att vara uppkopplad eller ansluten, t.ex. avgifter för satellit- och kabelanslutning, dels för den särskilda mottagarutrustning som blir nödvändig. Dessutom bygger många av de nya kanalerna och tjänsterna på att de kan erbjudas på kommersiell basis på ett sätt som vi inte har varit vana vid hit-

24

MMS 2004. Avser de som på undersökningsföretagets fråga svarar att de haft returkanalen inkopplad igår. På svarsalternativet någon gång i månaden var andelen 2,9 procent. Se också t.ex. Theodoropoulou 2003.

tills. Det är brukarna som ska ge programföretag och tjänsteleverantörer intäkter och därför kan många av framtidens informationstjänster förväntas komma att tillhandahållas mot särskilda avgifter. Marknadens aktörer förväntar sig att hushållen kommer att spendera mer resurser på medier och nya tjänster i framtiden. En osäkerhet gäller givetvis i vilken utsträckning människor är beredda att göra detta.

Medieforskaren Ulla Carlsson uppmärksammar i en artikel publicerad för Bokpriskommissionen 2004, att en digital generationsklyfta kännetecknar dagens medielandskap.

25

Exempelvis har

Internet och dagens mobiltelefoner tjänster och innehåll som är okänt för många människor i de äldre generationerna. Intresse för, tillgång till och kunskap om den nya tekniken varierar också kraftigt i befolkningen. Stora delar av t.ex. Internets innehåll är okänt för en betydande del av den vuxna befolkningen. Carlsson menar med olika exempel att det finns en ung generation som behärskar en ny medieteknik i alla sina delar till skillnad från andra generationer.

5.6. Ekonomi för radio och TV

Förändringarna av radio- och TV-branschen på 1980- och 1990talen innebar inte enbart att fler aktörer tillkom. En viktig förändring i Sverige var etableringen av kommersiella radio- och TV-företag, dvs. företag vars affärsidé är att tjäna pengar på sin verksamhet. Kommersiell radio och TV lever av i huvudsak två inkomstkällor; betalning direkt från publiken (betal-TV) och intäkter från försäljning av annonser i sändningarna (reklam-TV). Denna förändring har fått konsekvenser både för styrkeförhållandena på marknaden och för utbudet i svensk radio och TV. Den svenska publiken har som en följd av utvecklingen också kommit att betala långt mer för sin konsumtion av radio och TV; direkt via TV-avgiften och betal-TV, indirekt via reklam-TV.

I Sverige har vi, till skillnad från en rad andra länder, ett renodlat dualistiskt etermediesystem, dvs. ett system med en privatägd radio- och TV-sektor sida vid sida med allmänradio och allmäntelevision, den ena finansierad med kommersiella intäkter, den andra i stort sett uteslutande med allmänna medel. I detta system förekommer i princip ingen konkurrens mellan sektorerna om

25

Carlsson m.fl. 2004.

varandras intäktskällor (ett undantag är de sponsringsintäkter som SVT har). På andra håll finns exempel på konkurrens mellan public service och kommersiella företag om TV-avgiftsmedel (som i Danmark) eller om reklamintäkter (som i många andra länder).

Framväxten av en kommersiell radio- och TV-bransch har dock inte bara inneburit nya finansieringsformer. Det som har hänt är att intäkterna från reklam i Sverige har fördelats på fler aktörer. I tabell 5.5 redovisas olika mediers andelar av den totala kakan för mediereklam.

Tabell 5.5. Reklaminvesteringar i Sverige 1990, 1996 och 2003 (miljoner kronor) samt andelar för olika mediegrupper (procent)

Mediegrupp 1990 1996 2003

Storstadsmorgonpress 35 28 21 Landsortspress 37 29 27 Kvällspress 7 5 4 Populärpreses 5 4 4 Fackpress 9 8 10 Utomhusreklam 4 4 6 Bio 1 1 0 TV 2 19 24 Text-TV 1 0 Radio 2 3

Antal miljoner Löpande priser

10 808 13 140 14 746

Fasta priser

14 464 14 274 14 746

Källa: MedieSverige 2004 (IRM).

Mot bakgrund av att den totala reklamvolymen varit oförändrad i fasta priser har reklamintäkterna minskat kraftigt för särskilt dagspressen. Dagspressen har minskat sin andel av reklamintäkterna i traditionella reklammedier från 79 procent 1990 till 53 procent 2002. Över tid har de reklamfinansierade etermedierna tagit en allt större del av reklamkakan.

26

Främst är det TV-reklamen som har tagit andelar av övriga medier. TV-reklamen växte snabbt när den introducerades i Sverige; tillväxten var störst under de första åren på 1990-talet. Från mitten av decenniet har tillväxten fortsatt men i mer

26

Sundin 2003.

begränsad omfattning. Nettointäkterna från reklam-TV i Sverige har gått från i princip noll i slutet av 1980-talet till ca 3,5 miljarder år 2003. TV-reklamen stördes inte av den vändning i den allmänna reklamkonjunkturen som inträffade år 1990 och som drabbade andra medier direkt. Dock visade sig intäkterna från TV-reklam också vara sårbara vid nedgången under åren 2001 och 2002.

27

5.6.1. Totala intäkter

Det saknas i dag en sammanhållen statistik om den totala ekonomiska omsättningen på radio- och TV-området. På TV-sidan år det framför allt för betal-TV-sektorn som det saknas offentligt tillgängliga källor. Olof Hultén har gjort en beräkning av de totala intäkterna för svensk television, dvs. public service-TV, reklam-TV och betal-TV.

28

För betal-TV bygger uppskattningarna på antalet

abonnenter och genomsnittliga månadsavgifter för olika abonnemang. Hultén gör också en prognos för utvecklingen inom de tre segmenten fram till år 2008.

29

27

Mediavision 2004.

28

Hultén 2004.

29

För public service-TV räknar Hultén med ca 1,5 procents ökning av TV-avgiften i löpande prisvärde, reklam-TV förväntas öka med i genomsnitt 3 procent per år fram till år 2008 och betal-TV med ca 4,5 procent per år.

Figur 5.1. Fördelning av intäkter i svensk TV 1996–2008. Miljoner kronor, löpande priser

Källa:MedieSverige 2004.

Mellan åren 1996 och 2003 har de totala intäkterna på TV-marknaden ökat mycket kraftigt, från ca 7,5 miljarder kronor till ca 12 miljarder, en ökning med 60 procent. Enligt prognosen blir tillväxten långsammare fram till år 2008 (14 miljarder). Störst tillväxt står betal-TV-sektorn för. En viktig förklaring till detta är att en ökad andel av publiken har visat sig välja någon form av betal-TV i samband med att hushållets TV-tittande digitaliseras.

30

Public

service-televisionens andel av de totala intäkterna var år 1996 ca 45 procent. 2003 hade den andelen krympt till 35 procent. Givet beräkningen i prognosen skulle SVT:s och UR:s andel av de totala intäkterna på TV-området år 2008 vara ca 30 procent.

Hultén redovisar också vad detta innebär för de svenska TVhushållen. Kostnaden för TV i ett genomsnittligt hushåll nästan fördubblas mellan 1996 och 2008, från 1 900 kr till ca 3 300 kr per år. Kommersiell TV skulle 2008 stå för 70 procent av intäkterna jämfört med 55 procent 1996. Public service-TV skulle år 2008

30

Mediavision 2004. 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000

1996

2003

2008

SVT+UR

Reklam Betal-TV

kosta ca 2,80 kr per dag och hushåll och kommersiell TV ca 6,30 per dag och hushåll.

Radioreklam har, som siffrorna i tabell 5.5 visar, hittills inte visat sig vara en lika god affär. Den kommersiella lokalradiobranschens samlade intäkter har stigit från ca 30 miljoner kronor 1993 till ca 450 miljoner kronor år 2003. Radioreklamen drabbades hårt under konjunkturnedgången 2001–2002, nedgången för radion var närmare 20 procent på två år.

5.6.2. Återinvestering i svensk produktion

Den tillväxt som återspeglas i beräkningen ovan bör kunna förväntas ge ett tillskott också till produktionen av svensk television, varav en del kan komma den fria produktionsmarknaden till godo. Det finns dock stora skillnader i hur mycket av omsättningen inom de tre segmenten som går till produktion, särskilt svensk sådan. Även på detta område saknas en sammanhållen statistik som kan visa hur stora investeringar som varje år går till produktion av nytt innehåll för svenska tittare. Hultén har beräknat att av de samlade intäkterna år 2003 (ca 12 miljarder kr) investerades ca 3,4 miljarder kr totalt i svensk nyproduktion och därutöver ytterligare knappt en miljard för utländska inköp. TV-branschen skulle därmed återanvända ca 35 procent av intäkterna.

Av den svenska nyproduktionen år 2003 svarade public service-TV (SVT och UR) för två tredjedelar medan dess andel av intäkterna var en tredjedel. Betal-TV-sektorn investerade enligt Hultén endast några få procent av sin omsättning i program för en svensk publik. Huvuddelen avser sport (rättigheter och produktion).

I takt med att kostnadspressen på radio- och TV-marknaden tilltar kommer olika former av kommersiella samarbeten sannolikt att öka. Annan kreativitet i form av produktplaceringar och olika former av sponsringsarrangemang kan också förväntas öka. Gränserna mellan sponsring, produktplacering och konventionellt TV-innehåll kan komma att bli allt suddigare över tid. I förlängningen av den tekniska utvecklingen förväntas också lansering av fler nya interaktiva tjänster kunna ge nya intäkter, t.ex. genom SMS, spel och vadslagning, merchandising m.m.

31

31

Hultén 2004

5.7. Publiken

Utvecklingen den senaste 20-årsperioden har som vi sett inneburit en kraftig expansion på etermediernas område. En naturlig slutsats vore därför att människors medieanvändning har förändrats kraftigt. I detta avsnitt ska vi se om de, starkt tekniskt präglade, förändringar som kan avläsas på mediemarknaden i inledningen av 2000-talet är på väg att också förändra människors medievanor i någon avgörande riktning.

Bland medieforskare är bedömningen att den stora volymökningen av medieutbudet och enskilda mediers hårda profilering vid slutet av 1900-talet haft en överraskande liten effekt på medieanvändningen.

32

Detta framgår mycket tydligt av figur 5.2 som

täcker utvecklingen när det gäller exponering för olika massmedier under den senaste 25-årsperioden.

32

Se t.ex. Gustafsson & Weibull i SOU 1999:126, Hadenius & Weibull 2003, Carlsson m.fl. 2004.

Figur 5.2. Andel av befolkningen 9–79 år som använder olika massmedier en genomsnittlig dag 1979–2003 (procent)

Källa: Mediebarometern 2003.

De medier som dominerar medieanvändningen är fortfarande TV, radio och morgontidningar. Under hela perioden 1979–2003 har dessa tre medier haft en genomsnittlig spridning på över 70 procent. Totalt når ljudradion närmare 80 procent av allmänheten en vanlig dag. Denna andel har varit relativt stabil sedan början av 1990-talet. Televisionen är än mer spridd; en genomsnittlig dag 2003 tittade 87 procent av svenskarna på TV.

33

Män ser något mer på TV, lyssnar på radio och använder Internet mer än kvinnor, medan kvinnor läser böcker i större omfattning än män. Dessa skillnader har i stort sett varit konstanta över tid. I övrigt utmärks medieanvändning av relativt små skillnader mellan män och kvinnor.

Även när vi tittar på hur mycket tid som fördelas mellan olika medier har utvecklingen varit stabil. Fördelningen mellan lyssnande, tittande och läsande har förblivit relativt oförändrad.

Figur 5.3. Den bruttotid som befolkningen (9–79 år) ägnar åt massmedier fördelat på olika medier 2003 (procent).

Källa: Mediebarometern 2003.

33

Procentandelarna för räckvidd varierar något beroende på mätmetod, men andelarna har varit i huvudsak stabila sedan 1980-talet. Här redovisas publikandelar i åldrarna 9–79 år enligt Mediebarometern, som bygger på telefonintervjuer.

Den tid genomsnittssvensken ägnar de större medierna var år 2003 fem timmar och 51 minuter per dag.

34

1979 var motsvarande tid

fem timmar och 21 minuter. Det rör sig alltså om en ökning med endast 30 minuter under de senaste 25 åren, trots den explosionsartade medieutvecklingen. De senaste fem-sex åren har medietiden legat ungefär på samma nivå. Den bruttotid som ägnas åt medier skiljer sig mycket lite åt mellan män och kvinnor.

Radio är det medium som svenskarna ägnar mest tid varje dag. Den genomsnittliga lyssnartiden uppgår till ca 2 timmar och 40 minuter. Till stor del förklaras detta givetvis av att radio i mycket stor utsträckning är ett bakgrundsmedium som man lyssnar på när man också gör annat. Lyssnartiden bland radiolyssnare har emellertid sjunkit över tid, från en högstanivå i slutet av 1990-talet på 165 minuter per dag till något under 150 minuter år 2003.

35

Den genomsnittliga tittartiden bland TV-tittare ligger på

ca två timmar per dag, vilket är klart under genomsnittet i Europa, särskilt jämfört med södra Europa. Tittartiden har trots det ökade utbudet legat på en relativt stabil nivå sedan mitten av 1990-talet, men en svag ökning kan noteras över tid. Ökningen står dock långtifrån i relation till ökningen av antalet TV-kanaler. Möjligen kan tittartiden förväntas öka ytterligare något i takt med att digitaliseringen av TV-distributionen leder till att allt fler hushåll får tillgång till ett allt större TV-utbud.

En viktig förklaring till stabiliteten över tid är att exponering för medier i hög grad bestäms av våra dagliga vanor och grundläggande värderingar. Även om medier expanderar leder inte detta till att människor på något avgörande sätt ändrar sina dagliga liv, snarare anpassar man de vanor man har något i takt med utvecklingen. Också en rad andra faktorer påverkar och förklarar medieanvändningen, t.ex. skillnader mellan olika länder, mellan grupper i samhället och mellan olika livsstilar. En förklaring till att Sverige jämfört med många andra länder ligger lågt i fråga om tiden för TVtittande kan t.ex. vara att det finns mycket få hemmaarbetande kvinnor. Det internationellt sett höga radiolyssnandet i Sverige kan delvis förklaras med ett lågt TV-tittande, men också med att svenskarna i stor utsträckning lyssnar på radio i hemmet, i motsats

34

Måttet representerar ett brutto och tar inte hänsyn till att mediekonsumtion kan ske parallellt.

35

Mediebarometer 2003.

till exempelvis USA där TV-mediet dominerar i hushållet och radion framför allt används i bilen.

36

5.7.1. Internetanvändning

Naturligtvis finns det undantag där vanor förändras relativt snabbt. Nya tekniker som exempelvis mobiltelefoni och Internet nådde snabbt en relativt hög exponering hos den svenska allmänheten.

Att Internet finns tillgängligt är emellertid inte samma sak som att det används regelbundet. Studier av användningen tyder snarast på att denna har stagnerat i början av 2000-talet. Tendensen i slutet av 1990-talet var att spridningen av Internet i de svenska hushållen ökade snabbare än användningen. Medieforskarna Lennart Weibull och Stig Hadenius liknar i boken Massmedier utvecklingen för Internet vid videoapparatens motsvarande utveckling i början av 1980-talet. Publiken ville gärna ha tillgång till apparaten, men detta innebar inte att man använde den dagligen.

37

I hela befolkningen är tillgången till Internet i hemmet 71 procent, en siffra som nu tycks ha planat ut efter en kraftig uppgång. Högst grad av tillgång har högre tjänstemän/akademiker (91 procent) och ungdomar (91 procent). De lägsta andelarna finns bland pensionärer (29 procent) och lågutbildade (37 procent). I tabell 5.6 redovisas användningen av nätet.

Tabell 5.6. Andelen Internetanvändare 9–79 år en genomsnittlig dag 1998–2003

Kön

Ålder Utbildning

Totalt Män Kvinnor 9–14 15–24 25-44 45-64 65-79 Låg Mellan Hög

1998 21 26 16 20 41 27 16 1 8 22 33

1999 31 35 26 31 45 40 29 4 10 31 50

2000 32 36 28 26 48 46 29 5 9 35 52

2001 35 41 30 29 49 50 31 7 13 37 51

2002 32 36 29 28 44 43 31 8 12 33 44

2003 33 38 29 28 42 43 34 9 14 37 43

Källa: Nordicom, Mediebarometer 2003.

36

Hadenius & Weibull 2003, Carlsson & Weibull 2003.

37

Hadenius & Weibull 2003, Bergström 2004.

I Mediebarometern för 1998 uppmättes en andel av befolkningen på 21 procent som använde Internet en genomsnittlig dag. År 2001 hade andelen ökat till 35 procent för att år 2003 hamna på 33 procent. Dessa siffror avser den totala användningen av Internet, oavsett om den sker i hemmet och är av privat karaktär eller om den sker på arbetet eller i skolan. Ser man enbart till användning i hemmet användes Internet av 21 procent av befolkningen år 2003.

Internet är, åtminstone än så länge, inte i första hand en fråga om traditionell medieanvändning, utan om det som kan karakteriseras som interaktiv individanvändning. De vanligaste användningsområdena för Internetanvändning i hemmet är elektronisk post (54 procent bland användare), fakta- och informationssökning (24 procent) samt att uträtta ärenden (21 procent). Andelen som läst en dagstidning är 14 procent och de som tagit del av nyheter via en nyhetstjänst 10 procent.

38

Användningen av Internet skiljer sig också mycket åt mellan olika människor. Andelen användare är klart högre bland män än kvinnor, och högre bland yngre och medelålders än bland äldre: bland de äldsta är endast nio procent användare en genomsnittlig dag. Också utbildning är en kraftigt skiljande faktor; bland högutbildade är andelen användare nära tre gånger så stor som bland lågutbildade.

Radio via Internet har ibland betraktats som en nyhet som skulle utgöra en stark konkurrent till lyssnandet på traditionell radio. Men än så länge har inte radiolyssnande via Internet tagit några större lyssnarandelar. Av de som har använt Internet en genomsnittlig dag är det bara en procent som lyssnar på radio via nätet, bland de yngsta (9-14 år) är det två procent.

39

En naturlig begräns-

ning är också att radiolyssnande via Internet än så länge bara kan ske via fast uppkoppling.

5.7.2. Fragmenterad användning

Trots relativt små förändringar i människors exponering för massmedier så har naturligtvis flera saker hänt de senaste 20 åren. Samtidigt som den totala tiden för medieanvändning har förblivit relativt stabil har mediesystemet som helhet expanderat kraftigt. Inne-

38

Mediesverige 2004.

39

Mediebarometer 2003.

börden är att varje kanal i genomsnitt fått en mindre publik genom att radiolyssnandet och TV-tittandet har spridits på ett större antal kanaler från att tidigare i svensk mediehistoria varit förbehållet public service-radion och televisionen. Mediesystemet har på detta sätt kommit att fragmenteras. Av figur 5.4 framgår hur svenskarnas medietid i dag fördelas på en mängd olika medier och kanaler.

Figur 5.4. Medieanvändning i tid fördelad på olika medier och kanaler

1

i befolkningen 9–79 år 2003 (procent)

1

Figuren är en beräkning där Mediebarometerns bruttotid för radio och TV fördelats på grundval av uppgifter från räckviddsstudier för respektive medium år 2003.

Källa: Mediebarometern 2003.

Forskningen har visat att när medieutbudet mångfaldigas och människors valfrihet därmed ökar, så tenderar människor att välja efter traditionella mönster. Ju mer mångsidigt ett mediesystem blir desto tydligare tycks skillnaderna i människors medieval bli, skillnader som kan avläsas mot bakgrund av ålder, utbildningsnivå, inkomstnivå, livsstil etc. En sådan differentiering av medieanvändningen tar sig också uttryck i skillnader i fråga om vilka programgenrer människor tar del av. Exempelvis är tittandet på kvällsnyheter inte längre en så stabil vana som det en gång var för de flesta. Detta är numera närmare relaterat till t.ex. utbildningsnivå och politiskt intresse än det var på 1980-talet.

40

5.7.3. Radiolyssnandet

Med introduktionen av privat kommersiell lokalradio 1993 kom allmänhetens radiolyssnande att påverkas. Andelen radiolyssnare och den samlade lyssnartiden är visserligen i stort sett desamma, men inom denna ram har publikförändringar ägt rum.

Tabell 5.7. Daglig räckvidd i åldrarna 9–79 år för radio en genomsnittlig dag år 2003 (procent)

2003

Radio totalt

76,4

SR totalt

50,5

SR P1

11,7

SR P2

1,5

SR P3

10,9

SR P4

34,6

Privat lokalradio totalt

31,1

Mix Megapol

6,0

NRJ/Energy 6,3 Rix FM 11,8 Fria Media 4,9 City 3 6,6

Närradio 2,4 Internet 1,0

Anm: Lyssnandet på radio via Internet avser andelen lyssnare en genomsnittlig dag av de som besökt Internet en genomsnittlig dag (totalt 33 procent).

Källa: RUAB 2004 och Mediebarometern 2003.

40

Weibull & Gustafsson 1999.

Drygt 50 procent av befolkningen lyssnar en genomsnittlig dag på någon eller några av SR:s kanaler, medan privat lokalradio dagligen lockar ungefär en tredjedel av publiken. SR:s andel av den samlade lyssnartiden är ca 65 procent, vilket är bland de högsta andelarna för public service-företag i Europa.

41

P4 är den överlägset mest

populära kanalen.

Närradion har marginella lyssnarandelar. Närradion kan dock ha en viktig förankring i lokalsamhällen och stor betydelse för ideella organisationers möjligheter att göra radio i frågor som ligger dem nära. Före starten av privat lokalradio kunde vissa närradiostationer nå en relativt stor publik på lokala marknader, men efter den privata radions utbyggnad har närradion legat på en mycket begränsad nivå.

42

SR tappade naturligt nog publikandelar de första åren efter introduktionen av privat radio. Förändringen i lyssnandet gick fort. Mellan våren 1994 och hösten 1996 fördubblades andelen lyssnare på privat lokalradio, från 15 procent till nästan 30 procent, samtidigt som det totala radiolyssnandet ökade högst marginellt. Tendensen sedan mitten på 1990-talet är emellertid att fördelningen mellan SR och privat lokalradio är stabil kring de nivåer som satte sig tidigt. Lyssnarstrukturen ser dock mycket olika ut för SR:s olika kanaler.

Konkurrensen om radiolyssnarna har framför allt kommit att gälla de unga lyssnarna. Ålder är den variabel som har störst betydelse för valet av radiokanal.

43

Detta är också internationellt ett

typiskt mönster. Den viktigaste förklaringen till att yngre lyssnares vanor förändrats är att den privata radion i mycket stor utsträckning riktar in sig på just dessa målgrupper.

Tabell 5.8. Andelen dagliga lyssnare på olika typer av radio efter ålder 2003 (procent)

Samtliga 9–19 20–34 35–49 50–64 65–79

Radio totalt 76,4 70,0 75,2 77,8 80,3 77,7 Sveriges Radio 50,5 16,9 38,8 50,7 72,3 75,9 Privat lokalradio 31,1 51,7 44,4 38,0 13,3 1,5 Närradio 2,4 2,1 2,1 3,2 2,8 1,2

Källa: RUAB 2004.

41

EBU 2004.

42

Hadenius & Weibull 2003.

43

Mediebarometer 2003, Strid 2004.

Bland de allra yngsta (9–19 år) är det 51,7 procent som lyssnar privat lokalradio en genomsnittlig dag, men endast 16,9 procent som lyssnar på public service-radion. I den äldsta gruppen (65– 79 år) är fördelningen den omvända, endast 1,5 procent lyssnar på kommersiell radio medan lyssnandet på SR:s kanaler är hela 75,9 procent. Ett generellt mönster är också att lyssnandet på radio minskar bland ungdomar. Från 1998 till 2002 minskade radiolyssnandet dubbelt så mycket bland unga som bland allmänheten i stort. Dock tycks trenden ha vänt; RUAB rapporterar för år 2003 ett ökat radiolyssnande med över tre procent i gruppen 9–19 år.

44

Samma rapport visar också att lyssnandet på SR åter ökar något bland yngre lyssnare.

Medieforskningen har försökt klarlägga om dagens förändrade publikpreferenser bland unga speglar en generationsskillnad eller om det beror på att privat lokalradio har riktat in sig på just ungdomarna och att de kommer att följa mer traditionella lyssningsmönster när de blir äldre. Resultat från intervjuundersökningar tyder på att det finns två vattendelare i radiolyssnandet, en vid 30 år och en vid 50 år. För dem under 30 år dominerar privat musikradio, mellan 30 och 50 år blandas SR:s kanaler och privata lokalradiokanaler, medan SR:s kanaler helt dominerar bland personer över 50 år. Medievanor har dock visat sig ha starkt samband med position i livet, dvs. att de intressen och värderingar som påverkar kanal- och programval ofta förändras med stigande ålder.

45

5.7.4. TV-tittandet

Också TV-tittandet har kommit att spridas på ett stort antal TVkanaler. I tabell 5.9 redovisas tittandet på ett antal TV-kanaler tillgängliga för den svenska publiken under perioden 1992–2003. Resultatet redovisas dels för samtliga TV-hushåll, dels för de hushåll som har tillgång till satellit-TV, antingen via egen parabol eller kabel-TV.

44

RUAB 2004.

45

Strid 2001, 2004.

Tabell 5.9. Andel av befolkningen 3–99 år som tittar på olika TVkanaler en genomsnittlig dag 1992–2003 (procent)

Hela TV-befolkningen Satellit-TV-befolkningen

Kanal 1992 1996 2000 2003 1992 1996 2000 2003 SVT1 51 51 46 47 47 48 44 45 SVT2 49 46 46 36 45 46 45 34 TV3 12 20 23 20 25 33 34 27 TV4 32 48 48 43 21 45 46 41 Kanal 5 3 13 16 18 5 22 24 24 Övriga 8 18 22 26 13 28 31 35

Källa: MedieSverige 2004.

Det totala TV-tittandet fördelas sedan många år i mycket stor utsträckning på de fem största kanalerna. SVT och TV4 står tillsammans för mer än tre fjärdedelar av svenska folkets TVtittande.

46

Ett intressant resultat är att andelen som tittar på någon

av de övriga kanalerna har ökat över tid. 1992 var det åtta procent av tittarna som en vanlig dag tittade på någon av övriga kanaler. År 1996 hade andelen stigit till 18 procent och år 2000 till 22 procent. År 2003 var andelen 26 procent.

Bakom rubriken övriga ryms ett hundratal satellitkanaler. Flertalet av dessa ses av mycket få tittare. Endast några få kanaler överstiger en procent av tittartiden – ZTV och Eurosport med 1,7 respektive 1,4 procent.

47

Mönstren i tittandet på satellitkanaler är i

stort sett likartade i andra länder. Andelen tittartid på utländska TV-kanaler har dock varit högre i Sverige än i Europa i övrigt, något som sannolikt kan förklaras av skillnader i språkkunskaper.

48

Samtidigt påverkas tittandet givetvis av hur kanalerna sänds, om de är gratis eller betal-TV-kanaler.

I satellit-TV-hushållen är fördelningen i tittande mellan de stora kanalerna något annorlunda, men framför allt utmärks TV-tittandet i satellithushåll av en klart högre andel tittande på andra kanaler än de fem stora. I satellit-TV-hushåll tittar man också något mer på TV, ca 10 minuter mer per dag. Detta kan möjligen vara ett tecken på att det totala TV-tittandet i Sverige kommer att öka i takt med att digitaliseringen gör fler kanaler tillängliga för allt fler.

46

Av de 20 mest sedda TV-programmen år 2003 var 16 från SVT, tre från TV4 och ett från TV3 (MMS 2004).

47

MMS 2004.

48

Hadenius & Weibull 2003.

Tabell 5.10. Tittande på olika TV-kanaler bland olika grupper i TVbefolkningen 9–79 år en genomsnittlig dag 2003 (procent)

Kön

Ålder

Kanal Totalt Män Kvinnor 9–14 15–24 25–44 45–64 65–79 SVT totalt 55 58 52 42 31 44 65 78 TV3 20 21 19 28 34 24 13 13 TV4 51 55 47 50 47 51 50 58 Kanal 5 17 17 17 24 32 21 11 8 ZTV 4 5 3 5 12 3 2 2

Källa: Nordicom; Mediebarometer 2003.

Liksom för radio så gäller att de kommersiella kanalerna har en allt mindre publik ju längre upp i åldrarna man kommer, med undantag för TV4, som har en mycket jämn åldersfördelning. SVT når de yngre i mindre utsträckning än de äldre. Men trots olikheter mellan generationer så söker ändå relativt stora andelar av publiken i alla åldrar upp SVT:s sändningar en genomsnittlig dag.

Räckvidden för SVT har också minskat något över tid. Störst är nedgången i åldrarna 25–39 år samt bland barn i åldern 3–14 år. Samma utveckling kan noteras också när det gäller SVT:s andelar av tittartiden. SVT själva pekar som en förklaring på att åldersgruppen 25–39 år är attraktiv för reklamfinansierade kanaler och att dessa lägger sina tablåer för att attrahera just den publiken.

49

5.7.5. Barn och unga

Generellt gäller att den tid svenskarna använder för mediekonsumtion ökar med ålder. Bland barn mellan 9 och 14 år är den sammanlagda tiden drygt 3,5 timmar en genomsnittlig dag, medan den bland ålderspensionärer är nästan 6,5 timmar.

49

SVT:s public service-redovisning 2003.

Figur 5.5. Den bruttotid som barn/ungdom ägnar åt massmedier fördelad på olika medier 2003 (procent)

Källa: Mediebarometern 2004.

De allra yngstas medievanor kännetecknas bland annat av ett högre TV-tittande än genomsnittet. TV och radio är de största medierna också för unga, men videoanvändning är långt vanligare bland barn, användningen av video är lika stor som radio bland de unga.

Bland personer mellan 15 och 24 år är radiolyssnandet den aktivitet som ägnas mest tid, även om lyssnandet minskat något över tid. Andra aktiviteter som ligger högre i dessa åldrar jämfört med genomsnittet är lyssnande på CD-skiva samt Internetanvändning, även om en liten minskning kan noteras också för denna

aktivitet.

50

Dagstidningsläsning ägnas mindre tid än för genom-

snittet både bland barn och ungdomar.

De unga är snabbast att till sig det vi kallar nya medier. Video, CD-spelare, mobiltelefon och Internet är exempel på nya medier som unga har varit snabba att ta till sig.

51

När det gäller Internet är

tillgången som allra högst bland ungdomar, särskilt pojkar mellan 9 och 17 år (91 procent). Barn använder Internet till e-post, spel och till att delta i chattgrupper. Bland de något äldre ungdomarna är elektronisk post den absolut största aktiviteten, men också informationssökning och nedladdning av musik.

5.7.6. Medieanvändning bland etniska grupper i Sverige

Människor med icke-svensk etnisk bakgrund är ingen enhetlig grupp. Av naturliga skäl, eftersom de kommer från många olika länder, är de snarare långt mer heterogena än svenskar. Deras medievanor varierar och deras uppfattning om vad som är viktig information skiftar. Generella uttalanden om etniska grupper i Sverige innebär därför alltid generaliseringar.

Informationen om hur medieanvändningen ser ut i olika grupper med invandrarbakgrund är relativt begränsad. Vid några tillfällen har studier gjorts utifrån särskilda frågeställningar. En sådan var det material som redovisades av Informationsutredningen om brandkatastrofen i Göteborg 1998. Utredningen använde sig av ett material som bygger på enkätundersökningar. Ett problem är dock att svarsfrekvens och bortfall bland invandrare, bl.a. beroende på språksvårigheter är stort och resultaten måste därför tolkas med försiktighet.

52

Vi har också tagit del av material från Presstöds-

nämnden och Dagspresskollegiet som belyser medieanvändningen hos invandrare och språkliga minoriteter. Presstödsnämnden fick i juni 2001 ett uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera situationen för medier som främst riktar sig till invandrare och nationella minoriteter i Sverige. Nämnden redovisade sin kartläggning i september 2002.

53

Bland resultaten från de undersökningar vi känner till kan nämnas att det för svenskar viktigaste lokala nyhetsmediet – den lokala morgontidningen – finns och läses i klart mindre utsträck-

50

Carlsson m.fl. 2004.

51

Carlsson & Weibull 2003.

52

SOU 1999:68.

53

Presstödsnämnden 2002.

ning i invandrarhushåll. Detta gäller särskilt i hög grad bland personer som är uppväxta i ett annat land än Sverige. Generellt gäller att skillnaderna mellan svenskar och invandrare är störst när det gäller användningen av tryckta medier.

När det gäller nyhetsanvändning inom radio och TV är skillnaderna mindre. Personer med utländsk bakgrund tar t.ex. del av TV-nyheterna i lika stor utsträckning som den svenska publiken. För nyheter i radio är dock lyssnandet mindre bland personer med invandrarbakgrund, särskilt bland dem som är uppväxta utanför Sverige.

54

Tillgång till parabolantenn är särskilt hög i invandrar-

hushåll. Många vill ha tillgång till satellitkanaler på det egna språket såväl för nyheter som för underhållning och förströelse.

Informationsutredningen menar att det bland personer med invandrarbakgrund inte finns något som tyder på ett generellt ointresse för svenska nyhetsprogram eller nyheter om Sverige. Tvärtom uppmäts relativt höga publikandelar för TV-nyhetsprogram och för radions P4. Ett annat exempel på högt informationsintresse är det stora genomslaget för gratistidningen Metro bland invandrare både i Göteborg och i Stockholm.

5.7.7. Förtroende för medierna

Att synas har blivit allt viktigare för medier i takt med att allt fler aktörer konkurrerar om publikens uppmärksamhet. Medieföretag vill liksom företag inom andra näringsgrenar bygga och underhålla sina varumärken i syfte att skapa en positiv image hos allmänheten. Ett mått, bland många, på olika mediers styrka hos allmänheten är graden av förtroende mediet åtnjuter.

55

Sedan mitten av 1980-talet har det i Sverige gjorts regelbundna mätningar av människors förtroende för olika samhällsinstitutioner, däribland medierna. Undersökningarna visar bl.a. att universitet och högskolor samt sjukvården och polisen är de samhällsinstitutioner som åtnjuter högst förtroende, tätt följda av radio och TV.

56

Dagspressen ligger vanligtvis i mitten, medan storföretag

och fackliga organisationer hamnar längst ned i förtroendelistan. I tabell 5.11 redovisas förtroendet för olika massmedier.

54

Dagspresskollegiet, Wadbring 2002.

55

Weibull 2004.

56

Holmberg, & Weibull 2004.

Tabell 5.11. Förtroende för olika massmediers innehåll 2003 (procent)

Medium Mycket

stort

Ganska stort

Varken eller

Ganska litet

Mycket litet Tar ej del Totalt Balansmått

SVT 21 54 19 2 1 3 100 +72

TV4 14 51 28 4 1 2 100 +60 Andra privata kanaler

3 13 39 13 6 27 101 -3

SR:s nationella kanaler

23 40 19 2 1 15 100 +60

SR lokalt (P4) 17 43 22 2 1 14 99 +57

Privat lokalradio 4 15 33 9 4 36 101 +6

Lokal morgontidning

22 48 18 3 1 9 101 +66

Sthlm morgontidningar

12 20 15 2 3 48 100 +27

Kvällstidningar 4 18 31 22 12 14 101 -12

Gratistidningar 3 15 25 5 3 48 99 +10

Nyheter på Internet 4 23 31 5 3 35 101 +19

Anm: Balansmåttet är beräknat som differensen mellan svarsalternativen Mycket stort + Ganska stort och Ganska litet + Mycket litet.

Källa: Holmberg & Weibull 2004 (Riks-SOM 2003).

Av tabellen framgår att det finns klara skillnader i förtroende mellan medierna. Det höga förtroendet för radio och TV har, till skillnad från många andra samhällsinstitutioner, varit relativt stabilt sedan mitten på 1980-talet. Public service-radion och televisionen åtnjuter ett klart högre förtroende än privat lokalradio och kommersiell TV. Inom kommersiell TV skiljer dock TV4 ut sig markant genom att ha förtroendesiffror som ligger nära SVT:s.

En trend värd att uppmärksamma är att förtroendet för Internetnyheter har ökat. Oftast finns ett samband mellan förtroende för enskilda dagstidningar och förtroendet för deras nätupplagor. Dessutom påverkas sannolikt förtroendet positivt av att användarna generellt har fått ökad erfarenhet av nätet.

57

57

Bergström 2004

5.8. Utbudet i radio och TV

5.8.1. Radioutbudet

Det finns få studier av det samlade programutbudet i svensk radio. Public service-radions utbud är väl dokumenterat, också över tid, men information om den kommersiella lokalradions och närradions utbud, liksom jämförande studier av utbudet mellan olika typer av radio, är ovanligt. Den senaste svenska studien som jämför utbudet i public service-radion, den privata lokalradion och närradion genomfördes av Granskningsnämnden och avser år 1998. Det är en studie av det lokala radioutbudet i Malmö, Karlstad och Luleå. (Hur lokal är den lokala radion?).

Tabell 5.12. Fördelning mellan olika sändningsformer i olika former av lokal radio, maj 1998 (procent)

Typ av inslag SR/P4 Privat lokalradio Närradio

Musik 42 75 33 Tal 36 4 53 Blandat 22 22 13

Totalt 100 100 100

Källa: Granskningsnämnden 1999.

Undersökningen visar att programprofilerna i den kommersiella radion i huvudsak rymdes inom kategorin populärkultur, där presentation och spelning av musik dominerade. Redaktionell bevakning av lokala företeelser och händelser fanns huvudsakligen i P4 och närradion. Den kommersiella radion producerade få egna nyheter. De nyheter som sändes var i huvudsak nationella. Lokala inslag bestod till övervägande delen av reklam och sponsringsmeddelanden.

Sedan denna studie gjordes har fler privata lokalradiostationer påbörjat nyhetssändningar.

58

Ofta är det lokala dagstidningar som

levererar nyhetsinslag till privata radiostationer som de har ägarintressen i eller som de samverkar med. Det är också vanligt med nyhetsinslag från de stora kvällstidningarna. Exempelvis sänds sedan 2003 på vardagar lokala nyheter och trafikinformation i såväl Rix-FM-kanalerna (från Aftonbladet) som i Mix Megapol-statio-

58

Hedman 2004.

nerna (från Expressen). Inom nätverket Fria Media sänds nyheter från TT.

59

Tabell 5.13. SR:s programprofil 1994–2003

Program 1994 1996 1998 2000 2003

Nyheter 16 16 15 15 15 Aktualiteter/Samhälle 19 21 21 20 20 Kultur 6 6 7 6 6 Sport 3 4 4 4 4 Underhållning 9 7 7 6 6 Musik 44 43 44 45 47 Service 2 3 3 3 3

Totalt 100 100 100 100 100

Timmar/vecka 2 377 2 595 2 299 2 314 2 331

Källa: MedieSverige 2004

Fördelningen mellan programgenrer i SR:s utbud har varit stabil över tid. Också i SR:s utbud utgör musik en stor andel, 47 procent år 2003. Inom SR sänds alla typer av musik, men skillnaderna mellan kanalerna är stora; i P2 är nästan allt utbud musik, medan musiken i P1 är mycket begränsad. (Se också kapitel 8)

I närradion utgör religiösa samfund flest tillståndshavare (ca 20 procent) även om antalet har minskat betydligt på senare år. Knappt vart tionde tillstånd innehas i dag av ett politiskt parti, mot nästan tre av tio år 1985. Den typ av föreningar som ökat mest är invandrarföreningar, från fyra procent år 1985 till 16 procent år 2002. I tabell 5.12 ovan är det närradion som uppvisar störst andel talade inslag, vilket visar närradions funktion som instrument för det lokala föreningslivet.

5.8.2. TV-utbudet

Så sent som år 1986 hade de svenska TV-hushållen tillgång till endast två TV-program. I dag vänder sig ett stort antal kommersiella programföretag till den svenska TV-publiken med ett utbud av både breda och specialiserade kanaler. Utvecklingen har varit

59

Ibid.

likartad i övriga Europa. Mellan åren 1996 och 1999 ökade utbudet av TV-program i EU-området med 147 procent och utvecklingen har fortsatt sedan dess.

60

Framväxten av digitala TV-sändningar i

marknät, kabel och satellit har inneburit att allt fler TV-kanaler blivit tillgängliga för allt fler människor. Men det är fortfarande ett litet antal TV-kanaler som dominerar den svenska TV-marknaden.

Granskningsnämnden för radio och TV har i uppdrag att studera radio- och TV-företagens programverksamhet. Nämnden har under flera år publicerat en studie av det svenska TV-utbudet, genomförd under ledning av professor Kent Asp vid Institutionen för Journalistik och Masskommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet.

61

Studien, som är utformad för att möjliggöra jämförelser över tid, utgår från programföretagens egna programtablåer och programmen har delats in utifrån ett klassificeringssystem för olika programtyper.

Studien begränsar sig till åtta svenska TV-kanaler och därmed ingår inte information om det stora antal övriga kanaler som finns på marknaden. Därtill kommer det utbud som finns i över 100 lokala icke-kommersiella kabel-TV-kanaler (organisationer) runt om i landet.

Programprofiler

I tabell 5.14 redovisas programprofiler för åtta svenska TV-kanaler år 2003. Uppgifterna avser procentandelar för olika programområden av den totala sändningstiden inom respektive kanal. I grova drag har denna bild sett likartad ut sedan mätningarna inleddes i mitten av 1990-talet.

60

KOM/1999/58406.

61

Granskningsnämnden 2004, Svenskt TV-utbud 2003.

Tabell 5.14. TV-kanalernas programprofiler 2003 (procentandelar för olika programområden)

SVT1 SVT2 SVT totalt TV4 TV3 Kanal 5 ZTV VNA TV8

Nyheter 15 14 14 13 1 0 0 0 79 Fakta 21 39 29 7 3 8 1 52 20 Blandprogram 9 7 9 18 13 21 8 0 1 Nöje 8 6 7 9 3 2 1 0 0 TV-serier 7 4 6 13 26 22 6 25 0 Såpa & Sitcom

62

2 2 2 14 22 20 3 0 0

Långfilm 11 7 9 8 15 16 8 23 0 Sport 9 13 11 9 2 0 0 0 0 Barn 11 0 7 4 9 7 0 0 0 Ungdom 4 1 3 2 2 0 72 0 0 Minoriteter 1 3 2 0 0 0 0 0 0 Övrigt 2 3 2 4 3 3 1 0 0

Källa: Granskningsnämnden 2004.

SVT:s båda kanaler kan enligt studien karaktäriseras som breda allmänkanaler med stor mångfald av programgenrer. Tillsammans uppvisar SVT:s kanaler den största programbredden av alla TVkanaler. SVT och TV4 är ojämförligt störst när det gäller nyheter i TV. När det gäller det faktainriktade utbudet intar SVT (särskilt SVT2) en särställning i både omfattning och variation. Nischkanalen VNA (Viasat Nature/Actions) har störst andel fakta, beroende på kanalens särskilda fokus på naturprogram.

SVT har störst andel barnprogram i sitt utbud, medan TV4 har få barnprogram. I sändningstid hade dock TV3 ett större utbud än SVT. I TV3 och Kanal 5 består utbudet av barnprogram till en helt dominerande del av amerikanska tecknade serier.

Se också kapitel 9 om barn och unga där information från fler studier som belyser skillnader mellan TV-kanalerna presenteras.

Produktionsursprung

En annan viktig information från Granskningsnämndens studie är att det finns mycket stora skillnader mellan svenska TV-kanaler med avseende på programmens ursprung, dvs. var de är produce-

62

Med Sit-com avses vanligen halvtimmeslånga program i komediseriegenren, t.ex. “Vänner” och “Spin City”.

rade. I SVT dominerar svenska program. Drygt tre fjärdedelar av SVT:s programutbud under 2003 utgjordes av program producerade i Sverige. I TV4 är andelen ungefär hälften medan andelen svenska program i TV3 och Kanal 5 är betydligt mindre, 17 respektive 13 procent. ZTV:s stora andel beror på att musikvideor har klassificerats som ingående i svenska ramprogram. Bilden av hur produktionsursprunget i svenskt TV ser ut har i stort varit oförändrad under den senaste femårsperioden.

Tabell 5.15. TV-utbudets produktionsursprung 2003 (procent)

SVT1 SVT2 SVT totalt TV4 TV3 Kanal 5 ZTV VNA TV8

Sverige 78 74 77 54 15 15 75 0 4 Norden 4 3 3 1 0 0 0 1 0 Storbritannien 5 5 5 7 3 8 1 40 19 USA 8 8 8 31 77 67 23 34 72 Övriga västvärlden 4 8 6 7 4 7 0 7 0 Resten av världen 1 1 1 1 1 2 0 1 1 Okänt 0 0 0 0 0 0 0 17 4 Anm: Uppgifterna summerar inte alltid till 100 procent på grund av avrundning.

Källa: Granskningsnämnden 2004.

Av det utländska programutbudet dominerar USA mycket kraftigt som produktionsland. TV3 och Kanal 5 är lika ”amerikanska” som SVT är ”svenskt”. TV-program producerade i andra länder än USA, Storbritannien och de nordiska länderna förekommer i liten omfattning i alla kanaler.

SVT har klart störst utbud av svensk fiktion och utbudet av svenska faktaprogram är tre gånger så stort som i de tre största kommersiella kanalerna sammantaget. SVT ligger också i topp när det gäller svenska samhällsprogram, svenska kulturprogram, svensk långfilm, svenska TV-serier och svenska naturprogram. TV4 är klart störst när det gäller utbudet av svenska nöjes- och förströelseprogram, svenska såpor, svenska komediserier och svenska matlagningsprogram. TV3 är störst på svenska dokusåpor och svensk verklighetsunderhållning (s.k. ”realityshower”).

Generellt för svensk television gäller att faktaprogram och nöjesprogram till största delen är svenska, medan utbudet av fiktion (TV-serier, såpor, långfilmer) mycket oftare är utländskt. Skillnaderna mellan public service och de kommersiella konkur-

renterna är dock stora. I SVT är ca en tredjedel av fiktionen svensk, medan den utgör mindre än fem procent i TV3 och Kanal 5.

63

Programbredd

Mångfalden har studerats genom att bredden i programutbudet har undersökts. Något förenklat utgår man från att ju fler olika typer av program en TV-kanals utbud uppvisar, desto större bredd anses kanalen ha. I figur 5.6 redovisas TV-kanalernas programbredd i två dimensioner; fakta och informationsområdet respektive underhållningsområdet. Bl.a. framgår att en kanal kan uppvisa en stor programbredd inom ett område och en liten bredd inom ett annat.

Figur 5.6. TV-kanalernas programbredd 2003 (index)

Källa: Granskningsnämnden 2004.

63

Granskningsnämnden 2004.

Inom det informationsinriktade utbudet uppvisar SVT:s båda kanaler, i enlighet med det generella mönstret, den största bredden, eller mångfalden. ZTV, VNA, Kanal 5 och TV3 uppvisar minst bredd i utbudet medan TV4 och TV8 ligger ungefär i mittemellan. I fråga om underhållningsinriktat programutbud är skillnaderna något mindre mellan kanalerna.

SVT:s båda kanaler utmärks av att de uppvisar stor mångfald både inom det informationsinriktade och det underhållningsinriktade programutbudet. De är med andra ord både breda informationskanaler och breda underhållningskanaler, även om SVT1 och SVT2 skiljer sig avsevärt åt i fråga om underhållningsinriktning. TV4 är en bredare underhållningskanal än SVT2 men uppvisar betydligt mindre mångfald eller bredd inom det fakta- och informationsinriktade programutbudet. Också TV3 och Kanal 5 kan sägas vara relativt breda underhållningskanaler, dock med mindre mångfald i det utbudet än TV4.

Spridningen av TV-kanalerna i ovanstående figur visar att det svenska TV-systemet präglas av en viss yttre mångfald, dvs. det finns tydliga skillnader mellan de kanaler som ses av flest tittare.

Programinnehållets utveckling över tid

En vanlig fråga i debatten om TV:s utveckling är i vilken utsträckning svensk television har blivit mer inriktad på underhållning och mindre på informations- och faktaprogram. I figur 5.7 redovisas ett sammanfattande index för den utveckling som skett mellan åren 1998 och 2003 i förhållandet mellan informationsinriktat programutbud (nyheter och fakta) och underhållningsinriktat utbud (underhållning, fiktion och, i denna figur, sportprogram).

Figur 5.7. Informationsinriktat och underhållningsinriktat programutbud i svensk TV 1998-2003 (index ±0 = lika stor andel)

Källa: Granskningsnämnden 2004.

Programutbudet i de svenska TV-kanalerna uppvisar en förhållandevis stor stabilitet. SVT ligger stabilt nära mittpunkten under hela sexårsperioden, dvs. utbudet av informations- och underhållningskaraktär är lika stort (om SVT 24:s sändningar räknas in så ökar dock andelen informationsinriktat utbud kraftigt). TV4 ligger mitt emellan SVT och TV3 och Kanal 5, men sett över perioden har TV4 fjärmat sig från SVT och istället närmat sig TV3, genom att bli mer inriktat på underhållningsprogram. Studiens författare påpekar att resultaten måste tolkas med försiktighet, men menar att riktningen ändå är tydlig, både vad gäller att TV4 fjärmar sig från SVT och närmar sig TV3 och att TV3 går i riktning mot den utbudsprofil som TV4 har.

5.9. Sammanfattning

Den genomgång som presenterats visar att radio- och TV-området har gått från en relativt enkel och förutsägbar monopolsituation till en komplex och mer lättrörlig marknad präglad av hård konkurrens och dramatisk teknisk utveckling där public service-radio och TV endast är en av många aktörer. Ett stort antal aktörer konkurrerar idag om publikens begränsade tid och uppmärksamhet. Förutom traditionella radio- och TV-företag finns inom området nya medier nu också de stora dagstidningarna, telefon- och dataoperatörer och olika innehållsleverantörer. Alla strävar de efter att få publiken att ägna uppmärksamhet åt just deras medieplattformar. Vår bedömning är att företagen i allmänhetens tjänst den närmaste tioårsperioden kommer att möta en alltmer komplicerad och krävande konkurrenssituation.

Hittills har de förändringar som varit ett resultat av tekniska landvinningar på radio- och TV-området framför allt handlat om att publiken har fått ökade valmöjligheter. Både inom radio och TV samt via Internet har information och ett medieutbud gjorts tillgängligt i en omfattning som aldrig tidigare skådats. Den tekniska utvecklingen har också gjort det möjligt för människor att i ökad utsträckning själva avgöra vad de vill ta del av, när och i vilken form. Interaktivitet mellan publik och sändare har blivit möjlig, även om tekniken fortfarande är i ett tidigt utvecklingsstadium och användningen är låg. Olika interaktiva tjänster vid sidan av radio- och TV-utbudet kan komma att förändra användningen på sikt.

Men samtidigt som tekniken har givit många människor fler valmöjligheter så är det viktigt att konstatera att allt det nya inte är tillgängligt för alla; vare sig tekniken eller tillgången till utbudet är jämnt spritt bland allmänheten. Satellit- och kabel-TV når fortfarande en begränsad del av de svenska hushållen. Även om tillgängligheten kan förväntas öka, både till ett ökat radio och TVutbud och till Internet och andra nya medier, så är det viktigt att beakta den begränsning i tillgång som sannolikt kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Denna begränsning har traditionellt visat sig hänga samman såväl med människors intresse som med kunskap och resurser.

Den fragmenterade medieanvändning som blir en följd av det kraftigt ökade utbudet resulterar i att människor i allt mindre utsträckning kommer att dela samma upplevelser. Allt färre radio- och TV-program kommer att nå riktigt stora publikandelar. Vi vet

också att människor i vissa sociala grupper tenderar att i allt mindre utsträckning än tidigare ta del av nyheter och samhällsinformation när tillgången till ett större programutbud ökar. För public serviceverksamheten har utvecklingen bl.a. inneburit att man fått allt svårare att nå den yngre publiken.

Genom att publiken sprids på allt fler enskilda radio- och TVkanaler så sprids också de totala intäkterna på marknaden på allt fler kanaler och tjänster. Detta får konsekvenser för viljan och förmågan att investera i ny produktion. Public service-TV står fortfarande för två tredjedelar av investeringarna i svensk produktion av TV, trots att dess andel av branschens totala intäkter idag endast är en tredjedel. För radio är SR:s andel av produktionen sannolikt ännu högre. Public service-företagens andel av branschens totala intäkter kommer med stor sannolikhet att fortsätta att minska.

Endast ett begränsat antal kommersiella radio- och TV-kanaler har i dag ambitionen att erbjuda breda nyhets- och samhällsprogram. Nya radio- och TV-kanaler kan förväntas investera mycket blygsamt i ny produktion. Betal-TV-företag, som i Sverige liksom i andra länder, t.ex. Storbritannien, tar en allt större del av intäkterna på TV-marknaden, investerar mycket lite i egen produktion.

Trots 20 år av explosionsartad tillväxt i programutbud och framväxt av nya medieformer så är fortfarande traditionell radio och TV, tillsammans med dagspressen, med stor marginal de enskilt mest använda massmedierna i samhället. Att tekniska förutsättningar för ett enormt utbud skapas innebär inte automatiskt att en efterfrågan på dessa tjänster uppstår i samma omfattning. Vi vet i dag att människors medievanor, liksom vanor i allmänhet, förändras långsamt och följer vissa bestämda mönster. Ett sådant mönster är människors benägenhet att även i en situation av ökade valmöjligheter ägna en betydande del av sin tid åt ett fåtal stora medier som man upplever präglas av kvalitet och som erbjuder ett rikt utbud på det egna språket. Den traditionella radio- och TV-kanalen kommer sannolikt att fylla ett behov för den stora publiken inom överskådlig tid, men den kommer att kompletteras med nya aktörer och nya tjänster som blir möjliga med ny teknik.

Det som kan förväntas ske den närmaste tioårsperioden är att utvecklingen mot ett ökat medieutbud fortsätter. Allt fler kommer också att få möjlighet att ta del av detta utbud. Dels är det digitaliseringen av de traditionella etermedierna som kommer att öka utbudet och leda till att tillgången ökar. Dels är det nya kommuni-

kationsvägar och plattformar som erbjuder hög överföringskapacitet som kommer att spridas till allt fler. Även om medievanor förändras långsamt så kommer en fortsatt spridning av Internetanslutning och andra tekniska landvinningar, tillsammans med ett kraftigt ökat medieutbud, att förändra medielandskapet. Allt fler människor kommer att ha möjlighet att själva påverka sin mediekonsumtion efter eget behag. Den tekniska utvecklingen kommer också att kunna fortsätta bidra till förbättrad tillgång till information och programutbud för människor med olika funktionshinder.

En sådan utveckling är emellertid bara möjlig om alla kan få tillgång till och dra nytta av den nya tekniken. Vi kan redan i dag se framväxten av digitala klyftor mellan människor. Detsamma gäller i andra länder. Spridningsgraden av både digital-TV och Internet är mycket olika i olika åldersskikt och i socio-ekonomiska grupper. I takt med att den allra senaste tekniken utvecklas finns en risk att klyftorna vidgas ytterligare.

I inledningen av detta kapitel ställde vi frågan om den roll medier spelar i det demokratiska samhället kan antas ha förändrats eller komma att förändras i ljuset av den utveckling som sker på medieområdet. Ett svar på den frågan är att mediernas roll visserligen förändras ständigt i takt med teknisk utveckling och förändrade medievanor, men sammantaget ger utvecklingen en relativt stabil bild av massmediernas fortsatt mycket stora betydelse i människors vardag och därmed också av de uppgifter som medierna kan sägas ha i det demokratiska samhället. Utvecklingen rymmer också inom sig ett antal orosmoment, t.ex. att den tekniska utvecklingen endast tycks nå en begränsad del av allmänheten och att det kraftigt ökade utbudet kan leda till att färre människor tar del av ett kvalificerat medieinnehåll i framtiden.

Men det finns också möjligheter att utvecklingen kan komma att gå mot ökade valmöjligheter och ett större inflytande för enskilda mediekonsumenter. Detta kan möjligen i förlängningen vara ett av stegen mot ett ökat deltagande bland medborgare i det offentliga samtalet. För att en sådan utveckling ska bli möjlig krävs dock att det samlade programutbudet görs tillgängligt för så många människor som möjligt och att det programutbud som sänds i stor utsträckning upplevs som relevant av hela allmänheten.

6. Riktlinjer för kommande tillståndsperiod

I detta kapitel redogör vi för de slutsatser om svensk public serviceradio och TV som enligt vår uppfattning bör dras mot bakgrund av situationen på mediemarknaden i Sverige och i andra länder. Kapitlet inleds med en sammanfattning av några utvecklingstendenser som vi menar kommer att påverka public serviceföretagen under den kommande tillståndsperioden.

6.1. Public service-radio och TV i en ny konkurrenssituation

Den utveckling som beskrivits i det föregående kapitlet innebär framför allt att radio och TV i allmänhetens tjänst kommer att verka i en mediesituation där antalet aktörer och kanaler fortsätter att öka. SR, SVT och UR måste förhålla sig till en ökad konkurrens både om publikens uppmärksamhet och om programinnehåll och programproduktion.

Det är dock viktigt att konstatera att det finns konkurrens endast inom en begränsad del av det samlade programutbudet i svensk radio och TV. Kommersiell radio och TV har bidragit till en ökad mångfald inom vissa programområden. Men ett stort antal av de programtyper som görs av public service-radio och TV, särskilt på svenska språket, görs inte av någon annan eller görs i mycket begränsad omfattning av andra. Den starkaste konkurrensen, kvantitativt sett, på den svenska radio- och TV-marknaden finns inom genrerna nöje, fiktion, sport och underhållning. På nyhets-, fakta- och samhällsområdena är programutbudet starkt begränsat i de flesta kommersiella kanalerna på marknaden, både inom radio och TV. På TV-området är SVT och TV4 i stort sett ensamma om en svensk nyhetsverksamhet i traditionell mening. SR har fått konkurrens av kortare nyhetsinslag i vissa av de kommersiella

lokalradiokanalerna, ofta dock vidaresändning av nyheter som presenteras i andra medier.

Många av de nischkanaler som erbjuder särskilda programtyper, t.ex. fakta eller naturprogram, är heller inte tillgängliga för hela TVpubliken. Det är fortfarande ca en tredjedel av TV-publiken och en fjärdedel av radiopubliken som endast har tillgång till public service-kanalerna och TV4. Den begränsade tillgången gäller också det utbud som finns på nya tekniska plattformar, särskilt Internet där såväl tillgänglighet som användning varierar kraftigt mellan olika grupper i befolkningen.

Det finns anledning att uppmärksamma att radio- och TV-medierna befinner sig i skilda konkurrenssituationer. Jämfört med svensk radio så finns det på TV-området ett långt bredare utbud, både svenskt och utländskt som är tillgängligt för en stor del av allmänheten. Public service-televisionen möter därmed en konkurrens som på många sätt är hårdare och där det finns flera aktörer som konkurrerar inom skilda programgenrer än vad som gäller för radion. Inom svensk radio finns den huvudsakliga konkurrensen än så länge på musikens område; inom de flesta programgenrer i radion förblir SR än så länge den enda aktören. För både radio- och TV-mediet gäller dock att kampen om publikens uppmärksamhet är hård, både från traditionella medier och nya medieformer.

Det ekonomiska utrymmet för kommersiella radio- och TVkanaler med ambitioner att erbjuda ett programutbud präglat av mångfald och en hög andel ny produktion av program på det svenska språket är begränsat. Här befinner Sverige sig i samma situation som många andra länder med ett eget språk och små annonsmarknader och därmed en begränsad egenproduktion av radio och TV. Inte minst gäller detta de nordiska länderna där antalet privata aktörer på radio- och TV-området är begränsat till några få. Annonsintäkterna på marknaden tycks inte räcka till för att bära ett större antal breda TV-kanaler av betydande storlek eller till någon större tillväxt inom systemet. Det finns inget som talar för att denna bild kommer att förändras på något avgörande sätt under överskådlig tid. Den konkurrens som kommersiella kanaler bidrar med kommer heller inte i första hand att riktas mot public service utan tenderar att bli en konkurrens mellan kommersiella kanaler i syfte att erövra andelar på annonsmarknaden från varandra.

Mycket talar för att de viktigaste konkurrenterna till SVT under överskådlig tid förblir de tre stora reklamfinansierade TV-kanalerna

TV4, TV3 och Kanal 5. På sikt kommer dock det övriga kanalutbudet, bestående av många små nischkanaler, att vinna allt större publikandelar. För radion kan under överskådlig tid dagens konkurrenssituation i allt väsentligt förväntas bestå. I avvaktan på beslut i digitalradiofrågan kommer inga nya kanaler att tillkomma. Dock minskar antalet aktörer inom den kommersiella lokalradion genom samarbeten och uppköp. Radiolyssnande via andra plattformar än marksänd radio utgör en mycket liten del av det totala lyssnandet och kan förväntas göra så också den närmaste tiden.

Det har blivit allt vanligare att redan etablerade radio- och TVföretag av olika skäl startar sändningar i fler kanaler, ofta kompletterande nischkanaler. För SVT och TV4 har detta varit möjligt genom tillgång till sändningsutrymme i det digitala marknätet. SVT har på senare år startat tre nya TV-kanaler, SVT24, Barnkanalen samt, tillsammans med UR, Kunskapskanalen. Också SR har startat nya kanaler, varav några sänds i digital marksänd radio och några hittills enbart via Internet. Bland kommersiella bolag finns mycket starka tendenser till att starta kompletterande nischkanaler och betalkanaler i syfte att stärka sina positioner på annons- och betalmarknaderna.

TV4 har allt sedan tillkomsten 1991 haft en särskild position på den svenska TV-marknaden. Kanalen har en kommersiell fördel genom att vara den enda reklamfinansierade TV-kanalen vars sändningar når hela befolkningen. Av detta skäl gäller också en rad villkor för programverksamheten. Ett antagande är att SVT och TV4 påverkar varandra så att det uppstår en för publiken fördelaktig konkurrens om kvalitet kanalerna emellan inom skilda programområden (det kan naturligtvis också förhålla sig omvänt mellan TV-kanaler i konkurrens, dvs. en tävlan som leder till mer av likriktning och lägre kvalitet). Det finns en diskussion huruvida TV4:s ställning som relativt bred svensk kommersiell kanal med ambitioner också inom samhälle, nyheter och fakta m.m. är på väg att förändras. Forskning visar att TV4 möjligen är på väg att närma sig sina kommersiella konkurrenter TV3 och Kanal 5 i programbredd istället för att upprätthålla en mittposition på den svenska TV-marknaden. I förlängningen kan detta utgöra en risk för mångfalden i hela TV-systemet; public service-TV får ingen reell konkurrens på bredden samtidigt som de övriga kommersiella alternativen inte behöver anstränga sig för att ta upp kampen med TV4:s bredd.

Digitalisering och teknisk utveckling

Digitaliseringen och framväxten av en rad nya distributions- och kommunikationsvägar är inte bara att betrakta som drivkrafter för ett ökat utbud och därmed ökande konkurrens för public service. Det är en utveckling som får stora konsekvenser också för public service-företagens egen verksamhet. För SVT:s del kommer nedsläckningen av det analoga TV-nätet att leda till en ny situation. Frågan är särskilt viktig mot bakgrund av kravet att public serviceradions och televisionens program ska vara tillgängliga för hela befolkningen utan andra kostnader än betald TV-avgift.

Som vi sett breddar många medieföretag sin verksamhet från en till flera verksamheter och utvecklas till multimedieföretag. Detta är en vanlig utveckling också för public service-företag i Europa. Den tekniska utvecklingen skapar dessutom möjligheter för tjänster som är av en annan karaktär än utsändning av radio och TV. Också i Sverige har public service-företagen vidgat sina verksamheter, hittills främst på Internet, både som komplement till kärnverksamheten och som distributionsplattform för delar av radio- och TV-sändningarna. En viktig frågeställning är på vilka villkor de svenska public service-företagen ska kunna erbjuda sitt programutbud på flera olika plattformar och andra tjänster vid sidan av radio- och TV-sändningarna för att ge ett mervärde till publiken.

Publiken

Public service-företagen har tappat publikandelar i takt med en ökad konkurrens om lyssnarnas och tittarnas uppmärksamhet. Även om programföretagen i en internationell jämförelse har klarat denna konkurrens väl och till och med tycks ha stabiliserat sina publikandelar så är det mycket som talar för att minskningen kommer att fortsätta. Sannolikt kommer alla stora radio- och TVkanaler fortsätta att minska sina publikandelar i takt med att lyssnandet och tittandet fortsätter att spridas på allt fler kanaler och nya medier.

Stora delar av den svenska publiken har emellertid svårt att tillgodogöra sig programinnehållet i radion och televisionen. Olika grupper av funktionshindrade har behov av att programföretag på olika sätt strävar efter att göra sitt utbud tillgängligt. För public

service-företagen utgör denna del av publiken en särskild utmaning, inte minst mot bakgrund av att svenska kommersiella radio- och TV-företag i mycket begränsad utsträckning arbetar med tillgänglighetsfrågor. En viktig fördel med digitaliseringen av radio och TV är att den kan ge förutsättningar för ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder.

Ett särskilt problem är att public service-företagen i mindre utsträckning når de unga. Att fortsätta utveckla ett programutbud som upplevs som relevant av unga människor kommer även framöver att vara en särskild utmaning för public service. Även om höga publikandelar i sig inte är en huvudmålsättning för public serviceradio och TV så är det viktigt att programföretagen kan erbjuda ett programutbud som människor i alla grupper och i alla delar av samhället upplever som relevant och intressant.

En utveckling som innebär att allt fler TV-hushåll blir flerkanalhushåll kommer alltså sannolikt att leda till minskade tittarandelar på sikt. Detsamma bör gälla också för radion om en liknande utveckling skulle ta fart även där. Inom TV kommer, som vi sett, sannolikt allt fler hushåll att betala extra för sin TV-konsumtion via abonnemang. Detta kan leda till att särskilda abonnemangsavgifter uppfattas som det normala av många TV-tittare, vilket på lång sikt skulle kunna leda till svagare uppslutning kring TV-avgiften.

1

Radion kommer dock knappast att bli ett betalmedium, möjligen för nya digitala tjänster av olika slag.

Ekonomi

Den ökade konkurrensen har medfört en stark ökning av priset på rättigheter till attraktivt programinnehåll. Den utvecklingen visar inga tecken på att mattas av, snarare tvärtom. För alla radio och TV-företag medför detta ökade kostnader och ett behov av prioriteringar. För public service-företagen medför utvecklingen att kostnaderna på vissa programområden ökar snabbare än intäkterna. På längre sikt kan detta innebära att public service-företagen får svårt att bevaka och sända vissa evenemang som helt enkelt blir för dyra. Exempel på sådant är vissa sporträttigheter, som redan i dag går till andra kanaler. Som en följd härav blir sådana evenemang normalt förbehållna delar av publiken, då de sänds i reklam-TVkanaler med begränsad räckvidd eller i betalkanaler.

1

Hultén 2004.

Public service-verksamhetens andel av de totala intäkterna på radio- och TV-marknaden kommer att fortsätta att sjunka över tid. TV-avgiften och de begränsade sidointäkter programföretagen har kommer inte att kunna öka i samma takt som tillväxten inom kommersiell TV (särskilt betal-TV) och nya tjänster. Fortfarande är det dock public service som står för den absoluta merparten av investeringar i svensk produktion.

Många radio- och TV-kanaler försöker möta konkurrensen genom att öka sitt utbud, dels genom sändningar fler tider på dygnet och dels genom att starta sändningar i nya, kompletterande, kanaler och inom området nya tjänster. Därigenom kan intäkterna för kommersiella företag stiga. Ett problem för TV-avgiftsfinansierade företag är emellertid att ökad sändningstid enbart påverkar utgiftssidan. Även om kostnaderna för produktion av radio och TV kan pressas ned och samma innehåll kan utnyttjas flexibelt och flera gånger i digital form, så finns det gränser för hur långt public service-företag kan gå i ökad kvantitet.

Public service-företagen har ansvaret att finna en balans mellan vad som är önskvärt att göra för att bäst uppfylla public serviceuppdraget och vad som är möjligt givet tillgängliga intäkter, utan att kvaliteten i programverksamheten minskar. Public serviceföretagen har också ett särskilt ansvar för att ständigt ompröva verksamheten i riktning mot ett mer effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser för att ge publiken valuta för TV-avgiften. Både SR och SVT har redovisat en ambition att under 2004 och framåt genom rationaliseringar frigöra resurser från administration och andra fasta kostnader till förmån för programverksamheten.

6.2. Vår syn på public service-radio och TV

Under lång tid har det i Sverige funnits ett starkt stöd för att vi ska ha en radio och television av hög kvalitet med ett brett och varierat utbud. Det har ansetts viktigt att radio och TV kan svara för en nyhets- och samhällsbevakning av hög klass med utrymme för en mångfald av åsiktsriktningar. Radio och TV har tillmätts stor betydelse som arenor för den svenska kulturen och det svenska språket, liksom deras betydelse för att skildra Sveriges alla landsdelar och människorna och kulturerna där. Radio och TV utgör också i sig centrala krafter i det svenska kulturlivet genom de uttrycksformer som är specifika för dessa medier. Det har också varit självklart att

radions och televisionens programutbud i möjligaste mån ska vara tillgängligt för alla.

Den utveckling som har skett på den svenska mediemarknaden den senaste 15- till 20-årsperioden visar på den stora betydelse som den svenska radion och televisionen i allmänhetens tjänst har för att dessa målsättningar kan uppfyllas. Undersökningar visar också att allmänhetens förtroende för public service-företagen är fortsatt stort.

De senaste 20 åren har antalet aktörer på radio- och TV-området visserligen blivit fler och valmöjligheterna har ökat. Men som framgår av kapitel 5 har utvecklingen inte på något avgörande sätt ökat mångfalden i det svenska radio- och TV-utbudet. Kommersiell radio och TV har bidragit till ett större utbud inom vissa programgenrer, men utbudets omfattning har ökat mer än mångfalden. Dessutom är tillgängligheten till det ökade programutbudet fortfarande begränsad i stora delar av landet.

Den svenska annonsmarknaden tycks inte räcka till för mer än ett mycket begränsat antal kommersiellt finansierade radio- och TV-kanaler med ambitioner att erbjuda ett brett programutbud med hög kvalitet, också när det gäller produktion på svenska språket. Detsamma gäller i andra länder med små språkområden. När det ökade programutbudet dessutom i mycket stor utsträckning domineras av musik-, lättare fiktions- och underhållningsprogram, ofta hämtat från utlandet, är det särskilt angeläget att hävda berättigandet av medieföretag med ett bredare journalistiskt uppdrag och ett särskilt ansvar för produktion på det svenska språket med en hög grad av lokal och regional förankring.

I den fragmenterade medievärld som växer fram talar således mycket för att den samlande kraft som allmänradion och allmäntelevisionen står för får fortsatt starkt stöd. Public service-företagen kan fungera som en motor i den svenska radio- och TVproduktionen, med tillräckliga resurser för att tillhandahålla kvalitetsprogram som ger ett mervärde inom alla genrer. Denna betydelse snarare ökar än minskar i den föränderliga mediesituation vi nu befinner oss. Det finns dessutom fortsatt ett stort behov av en oberoende radio- och TV-verksamhet som genom sitt särskilda uppdrag och sin finansiering genom allmänna resurser kan fokusera på hela publikens skiftande behov utan att ta kommersiella hänsyn. Detta är public service-verksamhetens särart.

Det värde som en radio och TV i allmänhetens tjänst kan skapa har betydelse för människor på flera nivåer. Det skapas dels ett

värde eller en nytta för människor som individer, förutsatt att programverksamheten är utformad för att tilltala hela publiken, såväl breda grupper som smalare intressen. Dessutom skapas värden för människor i deras egenskap av medborgare – och därmed för samhället i sin helhet – genom att programverksamheten på olika sätt syftar till att främja sociala, kulturella och demokratiska processer.

Public service-radio och TV har en mycket stor betydelse på radio- och TV-marknaderna också i våra nordiska grannländer. Ett genomgående intryck vid våra kontakter med våra grannländer i Norden är att public service-radio och TV åtnjuter ett stort förtroende bland allmänheten och kan räkna med ett starkt stöd inför framtiden.

Erfarenheter visar också att public service-radio och TV bidrar starkt till nivån i hela etermediesystemet. Undersökningar av mångfalden på europeiska TV-marknader visar att i länder där public service-företag erbjuder ett högkvalitativt utbud inom alla programgenrer utövas ett positivt tryck på kommersiella kanaler att närma sig public service-utbudet i programvariation och kvalitet. Den konkurrens om kvalitet som blir följden av detta förhållande är enligt vår mening ytterligare ett mycket starkt argument för en fortsatt mångsidig och livskraftig radio och TV i allmänhetens tjänst. Mycket talar för att public service-verksamheten kan vara en sådan normerande kraft också på området ny teknik, t.ex. i den verksamhet på Internet som företagen erbjuder för att öka mervärdet för publiken.

Vissa satellitkanaler som sänder från annat land till en svensk publik behöver inte följa svensk lagstiftning, t.ex. när det gäller reklam riktad till barn under tolv år. Samtidigt pågår en konvergens där olika medieformer smälter samman och där en och samma tjänst eller program kan omfattas av olika regelverk beroende på hur den distribueras eller på hur publiken tar del av den. Denna utveckling kan medföra att det blir allt svårare att genom särskilda regelverk i framtiden främja mångfald och kvalitet i svensk radio och TV och inom nya medier. Ett omfattande utredningsarbete pågår i syfte att utveckla och anpassa regelverket på medieområdet för att säkerställa mediepolitiska målsättningar också i framtiden. Men också mot denna bakgrund är det viktigt att värna en bred och kvalitativ public service-verksamhet som kan driva fram hög standard i konkurrerande medier genom att erbjuda ett program-

innehåll av hög kvalitet såväl i traditionell radio och TV som i nya medieformer.

Slutligen bör sägas att en stark och oberoende public serviceverksamhet har goda förutsättningar att kunna fungera som en motkraft mot lokala och regionala mediemonopol på marknader som i allt större utsträckning domineras av ett fåtal aktörer. Public service-radio och TV har också generellt en uppgift att fungera som motkraft mot tendenser till likriktning och utslätning av programutbudet i radion och televisionen.

För att public service-verksamheten ska kunna motsvara dessa förväntningar behöver enligt vår mening följande värden och målsättningar genomsyra public service-uppdraget:

  • Public service-företagen ska präglas av oberoende och en stark integritet. Verksamheten ska bedrivas självständigt såväl från staten som från kommersiella intressen och olika särintressen.
  • Public service-radio och TV ska ges ett uppdrag att verka på bredden genom att erbjuda en mångfald av program, från det breda anslaget till det mera särpräglade samtidigt som publiken får chansen till nya och överraskande val av program och genrer. I uppdraget ingår ett särskilt ansvar för den svenska kulturen och det svenska språket. All programverksamhet ska präglas av en ambition om hög kvalitet och nyskapande form och innehåll.
  • Programutbudet ska vara tillgängligt för hela publiken så att också de som inte kan eller vill betala för programinnehåll på framtidens digitala plattformar kan få tillgång till ett varierat utbud av hög kvalitet. Detta innebär bl.a. att public serviceutbudet, både i radio och TV och på nya plattformar, ska vara okodat och fritt tillgängligt utan andra kostnader vid sidan av TV-avgiften. Det innebär också att programverksamheten genom tillgänglighet och mångsidighet ska tillgodose skiftande intressen och förutsättningar hos hela landets befolkning.
  • Programföretagen bör vara så organiserade att en spegling av hela landet blir en realitet i all programverksamhet och att den upplevs som relevant av människor i skilda miljöer. En central del av public service-uppdraget innebär att vara närvarande i hela samhället. Programföretagens decentraliserade organisation är en förutsättning för det.
  • För att programverksamheten ska kunna bedrivas utan de krav på lönsamhet som gäller kommersiell radio och TV – och som

får konsekvenser för både bredd och kvalitet – så ska den vara av icke-kommersiell karaktär och finansieras genom TV-avgifter. Det är också en kvalitet i sig med en frånvaro av kommersiella budskap i en viktig del av svensk radio och television.

  • Enligt radio-_och_TV-lagen gäller att programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Även om detta gäller all svensk radio och TV finns det anledning att understryka att en radio och TV i allmänhetens tjänst har ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för insikt om och förståelse för samhället och den gemensamma värdegrund som en levande demokrati kräver. Public service-företagen kan erbjuda ett gemensamt rum där frågor som är av intresse för alla i Sverige kan tas upp och diskuteras.
  • Public service-företagen kan bidra till att stärka medborgarskapet och samhörigheten mellan alla människor bosatta i Sverige genom att utgöra en oberoende röst för hela publiken. Programverksamheten ska präglas av opartiskhet och saklighet. Programverksamheten ska också ha en övergripande folkbildningsambition. Nyhets- och samhällsbevakningen ska präglas av mångfald samt erbjuda sammanhang och genom analys och förklaring begripliggöra komplicerande skeenden. Public service kan erbjuda en arena för gemensamma upplevelser och ett trovärdigt forum för stora delar av det offentliga samtalet.
  • Public service-radio och TV har ett särskilt ansvar för att ett perspektiv präglat av jämställdhet mellan kvinnor och män är en utgångspunkt i all programverksamhet. Public service ska också fungera som förebild på en rad områden, inte minst när det gäller barn- och ungdomsprogram av hög kvalitet, skildringen av kulturell mångfald i Sverige, tillgänglighet för personer med funktionshinder och återhållsamhet med våldsskildringar i televisionen.
  • Programföretagen ska ges goda möjligheter att utveckla sin verksamhet också inom området ny teknik. Public serviceuppdraget ska därför omfatta såväl nya sätt att distribuera radio och TV som nya kommunikationsformer och plattformar, exempelvis verksamhet på Internet. En förutsättning är dock att de värden och regler i public service-uppdraget som gäller enligt sändningstillstånden också tillämpas för företagens verksamhet på andra tekniska plattformar och för nya program-

kanaler och tjänster. Programföretagen bör överhuvudtaget inte bedriva verksamhet som riskerar att skada förtroendet för kärnverksamheten.

  • Public service-radio och TV ska vara professionella och effektiva organisationer med hög integritet. Hela verksamheten, dvs. de tre programföretagen tillsammans, bör vara så stark att den klarar att hantera både de inre spänningar som följer av skilda ambitioner inom programföretagen och det yttre tryck som följer av konkurrensen med övrigt medieutbud och förändringar i omvärlden. Verksamheten ska bedrivas rationellt och med god hushållning av tillgängliga resurser.
  • En public service-verksamhet finansierad med allmänna resurser måste ha medborgarnas förtroende. Detta kräver en stor lyhördhet inför publikens krav och förväntningar. Det innebär inte att programföretagen vid varje givet tillfälle ska sträva efter höga publikandelar. Men det är viktigt att åtminstone stora delar av programverksamheten är uppskattad i alla publikgrupper och att många tycker det är angeläget att titta och lyssna. Det är också viktigt för legitimiteten i TV-avgiftssystemet att publiken anser sig få valuta för pengarna.

6.2.1. Närmare om mångfald och kvalitet

Med mångfald bör för det första avses att programverksamheten ska präglas av en bredd i antalet programgenrer, dvs. att program av många skilda slag ges utrymme. Mångfald avser också vida ramar för skilda åsiktsriktningar som kan mötas och brytas, vilket bidrar till att uppfylla kraven på opartiskhet och saklighet i den samlade programverksamheten. Det senare är naturligtvis särskilt viktigt inom nyhetsförmedling och samhällsbevakning, men har relevans också på andra programområden.

Mångfald avser också en annan central aspekt, nämligen tillgänglighet. En hög tillgänglighet till en stor variation av radio- och TVprogram ger många människor möjlighet att komma i kontakt med andra människors liv, kulturer och sedvänjor. Detta är i sig en viktig del i den förståelse och tolerans som demokratin vilar på. Hög tillgänglighet innebär också att mångfalden ska vara stor också på tider när många lyssnar och tittar.

Att public service-företagens utbud ska göras tillgängligt också för särskilda publikgrupper och olika minoritetsgrupper ska inte tas

som intäkt för att ställa olika grupper mot varandra eller att ställa majoriteten mot olika minoritetsintressen. Det har sedan länge varit public service-företagens uppgift att balansera olika intressen mot varandra så att hänsyn tas till såväl den stora majoriteten som till mer begränsade grupper av befolkningen. I grunden är alla en del av mångfalden i det samhälle som ska skildras. De svenska public service-företagen har påbörjat ett arbete i syfte att integrera ett mångfaldsperspektiv i hela verksamheten där frågor som exempelvis kön, sexuell läggning, etnicitet, kulturell mångfald och funktionshinder blir belysta.

Ytterligare en aspekt på mångfald i public service-verksamheten är att det ska finnas en mångfald av produktionskällor samt en geografiskt spridd produktion i landet. En viktig aspekt av public service-verksamhetens demokratiska uppdrag är att sträva efter att hela landet kontinuerligt kan speglas i programverksamheten. Det bör innebära att perspektiv från hela Sverige genomsyrar programverksamheten, men också att program görs i flera delar av landet och att mångfalden i bevakning på den regionala och lokala nivån främjas genom att programföretagen har en omfattande närvaro runt om i landet (se kapitel 11). Mångfalden avspeglas också i att en stor andel utomstående deltar i programverksamheten och att en betydande andel av produktionen i radio och TV görs av fristående producenter.

Kravet på hög kvalitet gäller självfallet hela programverksamheten, oavsett om syftet är att informera eller underhålla. Public service-verksamheten måste hävda sin särart. Genom TVavgiftsfinansieringen är programföretagen oberoende av kommersiella överväganden och kan fokusera på hela publikens skiftande behov och önskemål, satsa på det nya och oprövade och utveckla programkvalitet inom alla genrer. Det ska märkas i radion och televisionen vad som är public service-radio och TV .

Kvalitet bör i princip inte ställas i motsatsförhållande till kvantitet. I public service-uppdraget ligger ett ansvar att tillhandahålla program för alla och göra det tillgängligt på tidpunkter när människor kan titta och lyssna och det kan definitivt hävdas att ett omfattande och varierande utbud i sig är ett tecken på kvalitet. Samtidigt bör det framhållas att det finns risker med alltför omfattande ökningar av sändningstider och etablering av nya programkanaler. Det kan begränsa möjligheterna att satsa tillräckligt mycket på kvalitet och fördjupning, vilket bör vara ett av public service-verksamhetens kännetecken. Kommittén vill ställa sig

bakom den bedömning som regering och riksdag gjort inför både föregående och nuvarande tillståndsperiod om att public serviceföretagen generellt ska prioritera hög kvalitet före ökad kvantitet i utbudet

2

(se också kapitel 7).

6.3. Styrningen av public service-verksamheten

I det följande redovisar vi vår principiella syn på styrningen av public service-verksamheten via sändningstillstånd och andra regelverk.

Statsmakternas styrning av en radio och TV i allmänhetens tjänst innebär en balansgång mellan olika värden. Ett grundläggande villkor för att radio- och televisionsverksamhet ska kunna bedrivas i allmänhetens tjänst är att de programföretag som får uppdraget kan upprätthålla en redaktionell självständighet och integritet i förhållande till statsmakterna, de stora organisationerna och andra makthavare i samhället. Public service får aldrig uppfattas som ”det statliga alternativet”. Av detta skäl är det angeläget att staten i så liten utsträckning som möjligt kan påverka programverksamhetens närmare inriktning och att ingen utomstående ska kunna påverka innehållet i enskilda program.

Samtidigt har riksdag och regering ett ansvar för att ange vissa grundläggande riktlinjer för programverksamheten. Det gäller att formulera ett så tydligt uppdrag att såväl programföretagen som en bredare allmänhet förstår de krav och förväntningar som ställs på verksamheten. Det ska också vara relativt enkelt att följa upp och utkräva ansvar av dem som är satta att sköta verksamheten i allmänhetens tjänst. I regeringens och riksdagens roller som uppdragsgivare ligger också att säkerställa att verksamheten har en effektiv och ändamålsenlig organisation så att public serviceuppdraget kan utföras på bästa sätt och att det sker med en god och effektiv hushållning med de medel som TV-avgiftsbetalarna ställer till förfogande.

Vi anser att den allmänna inriktning, när det gäller grunderna i public service-uppdraget, som idag framgår av sändningstillstånd och anslagsvillkor är rimlig. Den uttrycker målsättningar som bör vara vägledande för verksamheten också i fortsättningen. I ett antal frågor i sändningstillstånden kommer vi dock att göra särskilda prövningar av uppdragets utformning. De frågor som avses är de

2

Prop. 1995/96:161, s. 58 samt prop. 2000/01:94, s. 33.

som regeringen i direktiven gett oss i uppdrag att behandla. Dessa överväganden redovisas i kapitlen 8 t.o.m. 15.

Som framgått i det föregående anser vi att den utveckling på medieområdet som kan skisseras den närmaste fem-tioårsperioden understryker behovet att värna de värden som svensk radio och TV i allmänhetens tjänst bygger på. Förändringarna på etermedieområdet utgör långtifrån en övergående fas; det är sannolikt att förändringstakten kommer att vara hög under lång tid. En sådan rörlig konkurrenssituation kan ge upphov till skilda slutsatser när det gäller regleringen av public service. Å ena sidan kan man hävda att styrningen bör bli tydligare och kanske mer detaljerad för att motverka att public service-verksamheten alltför mycket påverkas av sina kommersiella konkurrenter och för att motverka en utveckling mot likriktning och utslätning av programutbudet. Å andra sidan kan man hävda att det är av avgörande betydelse för en verksamhet som har att agera på denna marknad att med ett tydligt uppdrag och ett stort mått av självbestämmande kunna möta utvecklingen och hantera olika situationer som uppkommer.

Båda perspektiven har sin relevans. Vi anser dock att det perspektiv som understryker public service-verksamhetens självständiga ställning i förhållande till statsmakten väger tyngst.

Som principiella utgångspunkter för samhällets styrning av radio och TV i allmänhetens tjänst vill vi därför förorda ett uppdrag som är så tydligt som möjligt, men som samtidigt ger programföretagen en god förmåga att anpassa sig till förändringar i omvärlden. De villkor som formuleras bör enligt vår uppfattning fokusera på vad som ska åstadkommas, inte på hur det ska genomföras.

Våra förslag innebär att programföretagen ges ett stort ansvar att själva driva verksamheten så att målsättningarna i public serviceuppdraget kan uppfyllas. För att detta ska bli verklighet vill vi stärka såväl ägarstiftelsen som programföretagens styrelser och ledningar i sina respektive roller genom att förtydliga deras uppgifter. Att driva uppdraget i den anda som formulerats av regering och riksdag ställer höga krav på styrelserna och deras arbetsformer. Det bör vara tydligare och mer överblickbart hur ansvaret för att public service-uppdraget uppfylls är fördelat. I det följande redovisar vi våra förslag för hur ett sådant system för ansvarsfördelning bör vara utformat. Redogörelsen tar sin utgångspunkt i systemet som det ser ut i dag och vi lämnar förslag till förtydliganden där vi anser det motiverat.

6.4. Uppdrag och ansvar

6.4.1. Uppdraget

Besluten om public service-verksamhetens inriktning fattas inte av ägaren, Förvaltningsstiftelsen, utan av regering och riksdag. Ägaren deltar inte i löpande finansieringsbeslut och svarar heller inte för finansieringen av verksamheten. Detta har heller inte varit avsikten, vilket framgår av de motiveringar som anfördes vid stiftelsens tillkomst. Public service-företagens uppgift är heller inte att skapa vinst åt sina ägare utan att uppfylla ett uppdrag i allmänhetens tjänst, genom att bedriva radio- och TV-verksamhet och därmed förenlig verksamhet.

Riktlinjerna för programföretagens verksamhet, dvs. grunderna i public service-uppdraget, beslutas av riksdagen efter förslag från regeringen. Vi anser att riktlinjerna liksom i dag bör fastställas för och gälla under en bestämd tidsperiod. Mot bakgrund av medieområdets särskilda karaktär bör det också fortsatt eftersträvas en bred politisk förankring av dessa riksdagsbeslut.

På grundval av riksdagens beslut bör det liksom i dag vara regeringen som beslutar om public service-uppdraget i sändningstillstånd och andra styrdokument. För att understryka verksamhetens självständighet och skapa goda planeringsförutsättningar bör också de ekonomiska förutsättningarna vara kända och ligga fast för en bestämd tidsperiod. Denna period behöver dock inte vara densamma som tillståndsperioden, en avstämning kan ske av de ekonomiska förutsättningarna efter viss tid (se närmare om detta i det följande).

Public service-uppdraget som det är formulerat i sändningstillstånd och andra styrdokument bör liksom i dag riktas till respektive programföretag. Det bör dock klargöras att det är respektive bolagsstyrelse som är ansvarig för att programbolaget fullgör uppdraget under tillståndsperioden.

Att omsätta uppdragets målsättningar i praktisk verksamhet bör vara programföretagens uppgift. Programföretagen bör därför i lämplig form åläggas att vid ingången av kommande tillståndsperiod tydligt redovisa den långsiktiga planeringen av hur verksamheten ska bedrivas för att klara uppdraget. I denna planering bör ingå att operationalisera public service-uppdraget i mätbara termer samt att utifrån dessa formulera konkreta mål för verksamheten under tillståndsperioden. Programföretagen bör följa upp och

tydligt redovisa hur resultaten utvecklas över tid i förhållande till planeringen. Sådana planer och redovisningar bör beslutas av programföretagens styrelser. När programföretagens verksamhet ska utvärderas bör särskild vikt läggas vid de långsiktiga resultaten, snarare än vid förändringar mellan enskilda år.

På detta sätt blir det programföretagen som själva, utifrån mål och riktlinjer, bestämmer hur programverksamheten ska bedrivas och organiseras för att uppfylla public service-uppdraget.

6.4.2. Programföretagens ägare och styrelser

Ägarens ansvar

Som framgått har ägaren av public service-företagen en något annan funktion än ägare i traditionella koncerner. Förvaltningsstiftelsen utses av regeringen på förslag av de politiska partierna i riksdagen. Stiftelsens ansvar kan sägas vara att på allmänhetens vägnar utöva sina befogenheter som ägare så att verksamheten bedrivs i enlighet med riksdagens intentioner. Detta ansvar utövar stiftelsen genom att utse ledamöterna, exklusive ordförande och en suppleant, i programföretagens styrelser på bolagsstämman samt genom att ta ställning till frågan om ansvarsfrihet för styrelserna. Enligt vår uppfattning bör detta innebära att stiftelsen ska utvärdera hur programföretagens styrelser fullgjort sina uppdrag. Det bör dock klart markeras att förvaltningsstiftelsen inte ska kunna ingripa direkt i programföretagens verksamhet eller överhuvudtaget fatta beslut i frågor som rör det löpande arbetet i programverksamheten.

Om riksdagen fattar beslut om att införa direktfinansiering i linje med direktiven till den särskilde utredaren (se avsnitt 2.2.1) så kommer riksdag och regering inte längre att varje år besluta om medelstilldelning till programföretagen. I dag är en av de formella förutsättningarna för riksdagens beslut om medelstilldelning att den årliga revisionen visar att respektive programbolags styrelses och verkställande lednings förvaltning är tillfredsställande och har följt tillämpliga regler m.m. I en situation där medlen tillfaller programföretagen löpande, utan riksdagsbeslut varje år, ändras förutsättningarna. Stiftelsens övergripande ansvar för det arbete som programbolagens styrelser bedriver kommer i en sådan situation att framstå med större tydlighet. Stiftelsens ansvar för att varje år

granska hur bolagens styrelser och verkställande ledningar har skött förvaltningen blir enligt vår mening då än viktigare.

Programföretagens styrelser

Programföretagens styrelser har ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med uppdraget från riksdag och regering och andra tillämpliga regelverk. Styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet kan enligt aktiebolagslagen inte överlåtas på någon annan. I styrelsernas uppgifter ligger att utse VD, att fastställa mål och långsiktiga strategiska planer för verksamheten, att besluta om grundläggande prioriteringar i programverksamheten samt att besluta om företagens budget och viktigare utnämningar.

3

Styrelserna ska dock

inte ingripa i det löpande programarbetet på redaktionsnivå.

Som framgått av det föregående föreslår vi att programföretagen får ett tydligt ansvar för att formulera verksamhetsmål för programverksamheten i syfte att fullgöra public service-uppdraget. Programföretagen ska därefter löpande följa upp och redovisa hur resultaten utvecklas i förhållande till företagets planering och konkreta styrinstrument. De beslut som blir nödvändiga för såväl planering som uppföljning och redovisning ska fattas av programföretagens styrelser.

6.4.3. Förvaltningsstiftelsens styrelse

Regeringen bör också i fortsättningen utse förvaltningsstiftelsens styrelse på förslag av de politiska partierna i riksdagen. Vi anser emellertid att stiftelsens styrelse bättre än i dag bör avspegla riksdagens partipolitiska sammansättning. Som systemet är utformat i dag är bara fem av riksdagens sju partier representerade. Vi föreslår därför att sammansättningen av förvaltningsstiftelsens styrelse ändras så att varje partigrupp som motsvarar parti som vid valet till riksdagen har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är representerade. I övrigt föreslår vi inga ändringar i de riktlinjer som gäller för stiftelsestyrelsens sammansättning och arbetsuppgifter.

4

Förvaltningsstiftelsen ska till programföretagens styrelser välja ”personer med företagsekonomisk kompetens samt personer med

3

Prop. 1992/93:236, sid. 16.

4

Prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377.

bred kunskap om och förankring i det svenska samhället och med erfarenhet från olika sektorer i samhället, t.ex. från folkrörelser, medier, kulturliv, folkbildning, näringsliv eller dylikt.” Vi anser att dessa riktlinjer är ändamålsenliga.

6.4.4. Granskning av hur public service-uppdraget har uppfyllts

Det finns anledning att inledningsvis skilja mellan två granskningsuppgifter. Den ena rör Granskningsnämndens för radio och TV traditionella uppgift att, genom efterhandsgranskning av redan sända program, efter klagomål från enskilda eller på eget initiativ, kontrollera hur lagbestämmelser och tillståndsvillkor efterlevts. Exempel på tillståndsvillkor som vanligen prövas på detta sätt är kraven på saklighet och opartiskhet, respekten för den enskildes privatliv, hänsyn till mediets genomslagskraft samt reglerna om sponsring. Denna granskningsuppgift är reglerad i lag och gäller alla programföretag som lyder under radio-_och_TV-lagen och för de företag som har sändningstillstånd. Denna del av nämndens uppgifter påverkas inte av våra förslag. Mot bakgrund av att nämndens efterhandsgranskning rör övergripande lagstiftning på radio- och TV-området och att frågan inte nämns i utredningsdirektiven har kommittén uppfattat att det inte ligger i vårt uppdrag att uttala oss om denna del av nämndens uppgifter.

Den andra typen av granskning rör de delar i public service-uppdraget som är mer allmänt formulerade, t.ex. uppgiften att ”erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet i alla programgenrer”. Denna form av granskning kan t.ex. ske genom särskilda studier för att belysa enskildheter i programutbudet (mångfald i nyhetsprogram, regional spegling i utbudet etc.). Exempel på detta är Granskningsnämndens årliga studier av mångfalden i utbudet på den svenska TV-marknaden. På detta område är nämndens uppgifter inte reglerade i lag och nämnden tar inte i formell mening ställning till om ett visst villkor har uppfyllts eller inte. Uppföljningen av dessa delar i public service-uppdraget sker vanligen inför beslut om ny tillståndsperiod.

När det gäller bedömningen av hur programföretagen uppfyllt sitt public service-uppdrag finns enligt vår mening svagheter. I dag gäller att Granskningsnämnden har i uppdrag att granska programföretagens public service-redovisningar med avseende på

om de ger statsmakterna och allmänheten ett tillräckligt underlag för en bedömning av hur uppdraget fullföljts. Nämndens rapport tillställs programföretagen och regeringen. Regeringen tar dock inte ställning till frågan under pågående tillståndsperiod. Rapporterna utgör däremot ett av underlagen inför varje ny tillståndsperiod.

Vi anser att denna ordning är otydlig. Det finns i dag ingen uttalad mottagare av de årliga public service-redovisningarna som har till uppgift att uttala sig om hur programföretagen uppfyllt sina uppdrag. Vi anser att det är viktigt att det finns en utomstående bedömare som ger ett utlåtande, dels om kvaliteten på programföretagens redovisningar, dels hur programföretagen uppfyllt sitt uppdrag. En sådan bedömare bör vara fristående både från den som har formulerat public service-uppdraget och från programföretagen själva.

Vi föreslår därför att Granskningsnämnden när den granskar programföretagens redovisningar, utöver att kontrollera dokumentens kvalitet, får i uppdrag att uttala sig om helheten, dvs. hur programföretagen har fullföljt sina uppdrag och om det finns skäl att påtala behov av förändringar eller förbättringar på vissa områden. I nämndens uppdrag bör också ingå att uttala sig om det sätt på vilket respektive programföretag valt att mäta och redovisa sin verksamhet i förhållande till målen i public service-uppdraget.

På detta sätt får programföretagens styrelser ett kvitto från en utomstående bedömare på att verksamheten bedrivs i enlighet med uppdraget eller om förändringar behöver vidtas. Också förvaltningsstiftelsen får som ägare information om huruvida den styrelse man har utnämnt har sett till att verksamheten bedrivs i enlighet med uppdraget.

Det kan tilläggas att en ordning som den som nu föreslås bättre skulle motsvara kraven från EU-kommissionen när det gäller eventuella prövningar om undantag från EU:s statsstödsregler. Kommissionen har bl.a. uttalat att det ska finnas en fristående bedömare som granskar om public service-företag lever upp till uppdraget så som det formulerats av respektive medlemsstat (se kapitel 4).

Vi ser inget behov av att införa några särskilda sanktionsmöjligheter i systemet, utöver de som redan är i funktion. Man bör dock överväga att införa en skyldighet för programföretagen att publicera Granskningsnämndens beslut om public serviceredovisningarna i radio- och TV-sändningarna, på samma sätt som

sker vid fällningar i Granskningsnämnden vid granskningar av enskilda bestämmelser.

En viktig princip är att public service-uppdraget inte ska ändras under pågående tillståndsperiod om det inte finns särskild anledning till det. Det är dessutom naturligt att en samlad prövning av hur programföretagen uppfyllt sina uppdrag sker först vid utgången av varje tillståndsperiod, som ett underlag för beslut om kommande tillståndsperiod. En eventuell kritik av programföretagen genom Granskningsnämndens prövningar kommer därigenom att kunna beaktas av regering och riksdag inför beslut om nästa tillståndsperiod.

Det är dock viktigt att systemet möjliggör för de olika bolagsorganen att kunna reagera också löpande under tillståndsperioden. Det bör därför framhållas att en av de naturliga sanktionsmöjligheter som finns inbyggda i systemet är att programbolagens styrelser kan besluta om åtgärder om det anses nödvändigt. I sista hand kan styrelsen avsätta VD. På motsvarande sätt kan förvaltningsstiftelsen påverka styrelsens sammansättning vid bolagsstämman, eller på annat sätt klargöra ägarens uppfattning om den mot bakgrund av den granskning som gjorts finner anledning till det.

Ytterligare en form av granskning av programföretagens ekonomi och verksamhet är den årliga revisionen. Vi föreslår inga förändringar i dagens system, men vill understryka vikten av att informationen från revisionen kommer ägaren till del inför dess ställningstagande på programbolagens bolagsstämmor. Detta blir enligt vår mening särskilt viktigt om riksdagen skulle fatta beslut om direktfinansiering och detta leder till att de årliga besluten om medelstilldelning upphör.

6.4.5. Förenklade public service-redovisningar

De tre public service-företagen har sedan tillståndsperioden 1997– 2001 haft i uppgift att årligen redovisa hur man uppfyllt sitt uppdrag i särskilda s.k. public service-redovisningar. Utgångspunkterna för redovisningen är företagens sändningstillstånd och anslagsvillkor. Redovisningarna syftar till att dels utgöra en grund för en allmän debatt om public service-verksamheten, dels fungera som ett underlag för statsmakternas beslut om framtida riktlinjer.

Redovisningarna har kommit att bli mycket omfattande dokument som programföretagen lägger ner ett stort arbete på att ta fram. Rapporterna har ett högt informationsvärde, men omfattningen och detaljrikedomen gör att de har blivit relativt svårgenomträngliga och sannolikt läses endast av en begränsad krets. Vår bedömning är att redovisningarna lever upp till det ena av de två syftena, att utgöra ett underlag för statsmakternas beslut om framtida riktlinjer. Det framgår bl.a. av att public service-redovisningarna utgör ett av de centrala dokumenten för den utvärdering vi i denna utredning gör av särskilda frågor i programverksamheten. Däremot ställer vi oss tveksamma till om redovisningarna kan sägas leva upp till det andra syftet, att utgöra en grund för en allmän debatt om public service-verksamheten.

Vi föreslår att programföretagen istället bör ges i uppdrag att årligen ta fram ett mer översiktligt dokument som belyser väsentliga aspekter på programverksamheten och som i stora drag svarar på frågan hur företagen lever upp till sina uppdrag. En sådan rapport ska inte, som hittills, ha en i det närmaste fullständig täckning av alla aspekter i uppdraget. Dessa dokument bör istället vara utformade så att såväl branschen som en oinvigd allmänhet kan ha behållning av innehållet samt ges en stor spridning för att bidra till syftet att skapa debatt. Utgångspunkten för redovisningarna bör vara sändningstillstånd och andra styrdokument samt de konkreta målsättningar för verksamheten som programföretagen beslutar om vid ingången av tillståndsperioden. Fokus bör vara att nå och informera många människor om helheten.

Det är emellertid viktigt att programföretagen i allmänhetens tjänst präglas av stor öppenhet. Därför bör det grundmaterial som redovisningarna bygger på, i form av tabellmaterial och annat underlag också fortsatt finnas fritt tillgängliga för den som önskar ta del av dem. Inte minst för den fria forskningen och andra utomstående bedömare som vill gå på djupet är det angeläget att det finns ett omfattande och lättillgängligt material om programverksamheten i radio och TV i allmänhetens tjänst. Dessutom kommer ett sådant material också i fortsättningen att vara ett viktigt underlag för regering och riksdag inför beslut om nya tillståndsperioder.

6.5. Tillståndsperiodens längd

En viktig aspekt på programföretagens planeringsförutsättningar är tillståndsperiodens längd. Enligt radio-_och_TV-lagen ska tillstånd som meddelas av regeringen gälla för en viss tid. Tillståndsperiodernas längd har varierat kraftigt över tid. De fyra senaste perioderna har varit sex, fyra, fem och fyra år. Den senaste längre perioden var mellan 1967 och 1979, dvs. tolv år (dock som ett resultat av förlängning med två år på slutet).

Public service-företagen verkar på en mediemarknad där förutsättningarna ständigt ändras. Detta ställer krav på anpassningsförmåga och utvecklingsarbete inom företagen, men det innebär också att riksdag och regering med jämna mellanrum behöver kunna ta ställning till behov av eventuella förändringar i verksamhetens förutsättningar. Det är dock vår uppfattning att behovet av långsiktiga planeringsförutsättningar gör att tillståndsperioden bör vara längre än de fyra år som gäller i dag.

I flera andra jämförbara länder är public service-verksamhetens grundförutsättningar givna för en längre tidsperiod, medan omprövningar sker med kortare intervall i vissa särskilda frågor, t.ex. resursfördelning. I Storbritannien har t.ex. BBC sedan länge ett uppdrag som gäller i tio år, men där regeringen för något kortare tidsperioder, ca fem år i taget, bestämmer nivån på BBC:s resurser. Också andra särskilda delar, t.ex. möjligheterna för BBC att starta nya kanaler och andra verksamheter, kan prövas under pågående tillståndsperiod utan att hela uppdraget tas upp till omprövning. I våra nordiska grannländer kan public service-verksamheten sägas ha ett ännu mer långsiktigt skydd, genom att grunderna för verksamheten är reglerad i lag. På så sätt gäller public service-uppdraget i Finland, Danmark och Norge på obestämd tid. Detta hindrar dock inte att staten också i dessa länder dels bestämmer ramarna för programföretagens finansiering för tidsbestämda perioder, dels löpande behandlar särskilda frågor som exempelvis digitala sändningar och liknande, utan att grunderna i public service-uppdraget ifrågasätts.

Vid en samlad bedömning har vi fastnat för att föreslå en tillståndsperiod för den svenska public service-verksamheten på sex år. Att tillståndsperioden och därmed riktlinjerna för verksamheten är fastlagda under så pass lång tid bör skapa stabilitet och underlätta programföretagens förmåga att verka i en föränderlig mediesituation, vilket är en förutsättning för att de ska kunna fatta de

beslut som krävs. En lång tillståndsperiod understryker dessutom verksamhetens självständighet och integritet. Av dessa skäl är det vår uppfattning att också de ekonomiska förutsättningarna bör vara kända och ligga fast under en lång period.

Det ligger inte i vårt uppdrag att lämna förslag på vilka resurser programföretagen ska ha under kommande tillståndsperiod. Vi förutsätter emellertid att riksdagen i beslutet om public serviceuppdraget för nästa tillståndsperiod fattar beslut om principerna för programbolagens resurstilldelning, t.ex. för hur nivån på TVavgiften ska ändras för att kompensera programföretagen för prisökningar. Mot bakgrund av svårigheterna att för en så lång tid som sex år besluta om de ekonomiska förutsättningarna för en så stor verksamhet som public service-företagens kan det finnas behov av en avstämning efter en viss tid.

6.5.1. Kontrollstation

För att göra det möjligt att kunna ta hänsyn till ändrade förutsättningar under tillståndsperioden vill vi förorda en kontrollstation efter halva tiden. Det kan finnas anledning att öppna för möjligheten att händelser och förändringar av väsentlig natur som vi idag inte kan förutse kommer att göra det nödvändigt att se över delar av uppdraget också under en tillståndsperiod. Att inrätta en kontrollstation kan också föra det goda med sig att den ger ett naturligt utrymme för granskning och fristående bedömningar av verksamheten i syfte att stimulera en bred och livaktig allmän debatt om public service-radion och televisionen.

För att en sådan kontrollstation emellertid inte ska leda till osäkerhet i programföretagen och i branschen i övrigt om vilka förutsättningar som gäller, dvs. i realiteten få karaktären av en ny prövning och därmed kortare tillståndsperiod än avsett, vill vi föreslå en utformning som beaktar detta.

Principen bör vara att public service-uppdraget gäller oförändrat under hela tillståndsperioden. Vid en kontrollstation bör den grundläggande frågeställningen vara om det har skett förändringar i omvärlden, på teknikens område eller i förutsättningarna i övrigt för public service-verksamheten, som gör att någon del av uppdraget i väsentlig utsträckning inte längre är ändamålsenlig.

Vi föreslår att ansvaret för den prövning som ska ske i samband med en kontrollstation ska ligga på programföretagens ägare, dvs.

Förvaltningsstiftelsen. Stiftelsen bör ansvara för att en rapport tas fram som belyser och analyserar väsentliga aspekter på programföretagens verksamhet under tillståndsperiodens första del samt sådana förhållanden i företagens omvärld som påverkar programföretagens ställning och uppdrag.

Det bör vara upp till Förvaltningsstiftelsen att, mot bakgrund av resultaten av genomförda studier, bedöma om den anser att det finns anledning att ta initiativ till förändringar genom att tillskriva regeringen. Den rapport som Förvaltningsstiftelsen tar fram bör i alla händelser tillställas regering och riksdag för kännedom.

Det material och den diskussion som följer på publiceringen av studier som görs vid en kontrollstation bör kunna bli ett inslag i en mer aktiv och återkommande debatt om public serviceverksamheten. Samtidigt blir materialet givetvis ett viktigt underlag inför beslut om kommande tillståndsperiod.

Slutligen ska tilläggas att regering och riksdag naturligtvis alltid kommer att ha möjlighet att väcka en fråga genom utredning eller förslag till förändring, också under en pågående tillståndsperiod om det visar sig nödvändigt. Men vi anser att det är lämpligt att på förhand klargöra att riktlinjerna för verksamheten bör gälla under en hel tillståndsperiod. Kontrollstationen i mitten av tillståndsperioden blir mot den bakgrunden inte en regelrätt omprövning av verksamheten med påföljande beslut av regering och riksdag utan en möjlighet att bredda debatten om hur public service-företagen uppfyller sitt uppdrag.

6.6. Ekonomiska konsekvenser

Vår bedömning är att de förslag vi lämnar angående granskning av programföretagens verksamhet och deras omvärld kan förväntas leda till ökade arbetsuppgifter för såväl Förvaltningsstiftelsen som Granskningsnämnden.

Förvaltningsstiftelsen har i dag mycket begränsade administrativa resurser. Stiftelsen har till sitt förfogande endast en person som på halvtid fungerar som kanslichef och förbereder stiftelsestyrelsens ärenden. För att stiftelsen ska kunna utöva det ansvar som vi föreslår den ska ha i samband med en kontrollstation bör den ges resurser för det. Vi anser att kostnaderna för en kontrollstation, på samma sätt som redan i dag gäller för den årliga

revisionen, ska bäras inom koncernen av programföretagen gemensamt.

Utöver den årliga granskningen av programföretagens redovisningar kan också Granskningsnämnden behöva låta genomföra särskilda studier för att belysa centrala aspekter av programverksamheten. Redan i dag har nämnden uppgiften att ta fram ett material som belyser det svenska TV-utbudet, men vi kan tänka oss att nämnden får ett något utvidgat uppdrag som innebär möjligheter att kunna belysa också andra aspekter, t.ex. programutbudet på den svenska radiomarknaden eller undersökningar som belyser innehållet i programmen på annat sätt än genrebredd och liknande. Alla undersökningar behöver givetvis inte genomföras varje år utan kan ges en periodicitet som nämnden avgör.

Vi bedömer att nämnden bör tillföras resurser för att den ska klara de föreslagna uppgifterna. Den närmare nivån på resursbehovet bör avgöras av regeringen efter förslag från nämnden på ett upplägg för granskning under tillståndsperioden. Det ökade anslagsbehovet bör finansieras med TV-avgiftsmedel, som redan i dag utgör två tredjedelar av nämndens finansiering. Den begränsade summa som kan förväntas bli aktuell bör kunna tas från dagens avgiftsintäkter utan att TV-avgiften påverkas.

7. Gränserna för public serviceföretagens verksamhet

Som framgår av omvärldsbeskrivningen i kapitel 5 har radio- och TV-området genomgått stora förändringar de senaste 15–20 åren. Antalet radio- och TV-kanaler ökar och blir tillgängliga på allt fler plattformar. Den tekniska utvecklingen ger upphov till nya sätt att ta del av medieinnehåll och allt fler aktörer strävar efter att få publiken att ägna uppmärksamhet åt just deras medieplattformar. Public service-företagen har en viktig uppgift att förhålla sig till denna alltmer komplicerade och krävande konkurrenssituation så att verksamheten också fortsatt kan upprätthållas som en sammanhållande kraft på det svenska medieområdet.

Hittills har de svenska public service-företagen lyckats relativt väl med att möta konkurrensen både från nya radio- och TVkanaler och från nya medieformer och plattformar. Public serviceradio och TV är fortsatt centrala aktörer på den svenska mediemarknaden. Programföretagen har hanterat konkurrensen genom att profilera sina radio- och TV-kanaler i skilda hänseenden. Dessutom har företagen under de senaste åren valt att möta utvecklingen genom att vidga sina verksamhetsfält, dels genom att starta nya radio- och TV-kanaler, dels genom att etablera verksamhet på nya plattformar, t.ex. Internet.

Före 1997 hade svensk public service två TV-kanaler och fyra radiokanaler, varav en med regional nedbrytning. I dag består public service-verksamheten dessutom av tre nya TV-kanaler, SVT24, Barnkanalen och Kunskapskanalen, samt ett stort antal nya radiokanaler. Två av TV-kanalerna, Barnkanalen och Kunskapskanalen delar frekvensutrymme i de digitala marksändningarna. De nya radiokanalerna finns dels i de begränsade försökssändningarna med digital ljudradio, dels som webbradio på SR:s hemsida på Internet. De tre public service-företagen har alla dessutom en väl utvecklad Internetverksamhet med information om företagen och programverksamheten och där det också finns stora mängder

kompletterande information kring programmen. Alla tre företagen gör dessutom delar av sitt utbud tillgängligt via datafiler på sina hemsidor.

7.1. Kärnverksamhet, kompletterande verksamhet och sidoverksamhet

Kommittén anser att programföretagen också fortsättningsvis bör ges goda förutsättningar att utveckla sin verksamhet inom området ny teknik och på olika nya tekniska plattformar. Men även om de tekniska förutsättningarna ändras kraftigt så finns det anledning att klargöra att programföretagens kärnverksamhet är att producera och sända radio- och TV-program till hela publiken på lika villkor. För en kommersiell verksamhet som arbetar på marknadens villkor kan det tyckas vara konstlat att uppställa gränser för vilka regler som ska gälla olika delar av verksamheten. Men för programföretag som arbetar på uppdrag av det allmänna och som i princip helt finansieras av allmänna resurser finns det anledning att vara tydlig.

Enligt nuvarande riktlinjer gäller sålunda att programföretagens kärnverksamhet utgörs av produktion och sändning av radio och TV till hela allmänheten utan andra kostnader än erlagd TV-avgift. Det är till denna verksamhet som de medel programföretagen får via TV-avgiften ska användas.

Vid sidan av kärnverksamheten kan programföretagen bedriva kompletterande verksamhet. I takt med att informationstekniken utvecklas förbättras möjligheterna att göra radio- och TVprogrammen tillgängliga på flera skilda sätt och att ge programmen ett mervärde för publiken. Kompletterande verksamhet som bedrivs i syfte att öka tillgängligheten till public service-utbudet, t.ex. i programföretagens verksamhet på Internet, ska liksom kärnverksamheten finansieras med TV-avgiftsmedel.

Förutom kärnverksamhet och kompletterande verksamhet kan programföretagen i begränsad utsträckning bedriva sidoverksamheter. Programföretagens verksamhet medför att det inom företagen samlas produkter, kompetenser och resurser som kan användas också för andra ändamål. Produktionsresurser som i första hand är anskaffade för den egna verksamheten i form av personal, lokaler och utrustning kan hyras ut till andra om det innebär att resurserna får en högre nyttjandegrad. Programidéer, rättigheter och färdiga program kan säljas till andra radio- och TV-

företag i Sverige och i andra länder. Distributionsteknik som anskaffats för den egna verksamheten kan också betjäna andra programföretag om det finns en överkapacitet. En central förutsättning är dock att sidoverksamheter ska bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster.

I det riksdagsbeslut som ligger till grund för nuvarande uppdrag klargörs att programföretagen inte bör bedriva sidoverksamheter som kan skada kärnverksamheten eller som kan uppfattas strida mot de principer som public service-verksamheten ska vägledas av. Det anförs vidare att programföretagen av detta skäl inte bör bedriva publicistisk verksamhet annat än inom ramen för kärnverksamheten eller som kompletterande verksamhet. Sidoverksamheter får heller inte ges en sådan omfattning att behovet av intäkter till sidoverksamheter medför att kärnverksamheten kommer i andra hand.

Kommittén vill understryka vikten av att programföretagen agerar i enlighet med de riktlinjer som gäller och konsekvent undviker verksamhet som kan riskera att skada förtroendet för kärnverksamheten. Det som nu har sagts innebär att kommittén inte förordar några förändringar i förhållande till de riktlinjer som gäller i dag när det gäller att skilja mellan programföretagens kärnverksamhet, kompletterande verksamheter och sidoverksamheter.

1

7.2. Programföretagens arkiv

SVT har i en skrivelse till kommittén föreslagit att företaget ska ges rätt att ta ut avgifter för vissa elektroniska tjänster, t.ex. i samband med att SVT:s programarkiv digitaliseras.

2

SVT:s ambition är att

starta en särskild tjänst, SVT Öppet Arkiv, som ska vara möjlig för publiken att ta del av på begäran. Arkivtjänsten skulle innehålla både äldre program och redaktionellt sammanställda paket med inslag från viktiga händelser. SVT nämner Internet och bredband som möjliga distributionsvägar. Sådana tjänster kan också kallas ”en till en-tjänster” och skiljer sig från ”en till alla-tjänster” som t.ex. utsändning av TV-program för mottagning av hela allmänheten. För vanliga TV-sändningar har företaget samma kostnad oavsett antalet tittare. Men för den typen av tjänster som enskilda

1

Prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268.

2

SVT:s skrivelse till kommittén 2004-07-08.

användare vill ha på begäran ökar kostnaderna med antalet användare. De kostnader som avses gäller rättigheter, administration och teknik, t.ex. investeringar i dator- och serverkapacitet.

SVT menar att sådana tjänster som enskilda användare vill ha på begäran inte bör finansieras med TV-avgiftsmedel utan med avgifter från dem som vill ha tjänsten. SVT jämför med dagens försäljning av program där en person som köper ett SVT-program får betala oavsett om programmet skickas som en DVD eller VHS per post eller om programmet distribueras på elektronisk väg. Därför föreslår SVT att företaget ges rätt att ta ut avgifter för den arkivtjänst man vill starta.

Kommittén anser att det är av stor betydelse att public serviceföretagens rika programarkiv kan göras tillgängliga för allmänheten. Det material som genom åren producerats inom SR, SVT och UR utgör en del av vårt gemensamma kulturarv och intresset från allmänheten att få ta del av denna kulturskatt kan förväntas vara högt. Det är emellertid inte oproblematiskt att ta betalt för att göra arkivet tillgängligt. Från TV-avgiftsbetalarnas perspektiv är programmen redan betalda en gång. Det kan finnas en risk att allmänhetens uppslutning kring avgiftsfinansieringen minskar om delar av programverksamheten från public service-företagen kostar extra. Å andra sidan kan det vara rimligt att enskilda som begär att få ta del av ett äldre program från arkivet eller ett visst program efter att det har sänts får betala en särskild avgift som motsvarar merkostnaden för att göra det tillgängligt.

Vår bedömning är att detta är en viktig fråga också för radion. Mot bakgrund av att SR och UR ännu inte har väckt frågan i särskild ordning är vår uppfattning att samtliga programföretag bör återkomma till regeringen med en samlad bedömning av hur arkivfrågan bör hanteras och vilka konsekvenser det skulle få. Vi anser också att SVT bör lämna en mer ingående beskrivning av den planerade arkivtjänsten. Bland de frågor som bör belysas särskilt kan nämnas hur företaget tänker sig att en avgiftskonstruktion ska se ut, hur upphovsrättsfrågor ska lösas samt hur prissättningen ska ske.

Det är också viktigt att företagen visar hur de kan säkerställa att arkivprogram inte i framtiden blir förbehållna dem som betalar en särskild avgift, utan att program av intresse också i framtiden repriseras i fritt tillgängliga huvudkanaler. Det får heller inte bli så att möjligheten försämras för allmänheten att ta del av programföretagens program via Internet kort efter att de sänts. Ett

eventuellt införande av betaltjänster får sålunda, enligt vår mening, inte innebära att allmänradion eller allmäntelevisionen tunnas ut eller att programföretagen gör sig beroende av intäkterna. En sådan utveckling skulle i förlängningen kunna hota legitimiteten i systemet med TV-avgifter och därmed på sikt public service-verksamhetens finansiering.

7.3. Etablering av nya verksamheter

Den utveckling som de svenska public service-företagen har genomgått sedan början av 1990-talet innebär att programföretagens sändningsverksamhet har ökat kraftigt i kvantitativ mening. Tillgängligheten till public service-företagens utbud har därmed ökat och programföretagen har fått möjligheter att sända program på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Programföretagen har själva konstaterat att de nya sändningsmöjligheter som öppnar sig med digital distribution innebär att företagen kan öka mångfalden i det totala programutbudet och ge publiken nya valmöjligheter. Samtidigt ökar programföretagens kostnader för att göra materialet tillgängligt på fler plattformar.

Att de tekniska förutsättningarna medger i princip obegränsad utbyggnad innebär naturligtvis inte att radio och TV i allmänhetens tjänst bör ha möjligheter att starta hur många nya programkanaler och andra tjänster som helst. Som vi konstaterat tidigare finns det gränser för hur långt avgiftsfinansierade programföretag kan och bör gå i ökad kvantitet, även om produktionskostnader kan pressas ned och samma innehåll kan utnyttjas flera gånger i digital form. En av de viktigaste uppgifterna för public service-radio och TV är att fungera som en samlande kraft och erbjuda ett gemensamt rum där frågor som är av betydelse för alla medborgare kan tas upp och diskuteras. För att klara denna uppgift krävs en programverksamhet som har som huvudinriktning att fokusera på oberoende och hög kvalitet i ett begränsat antal programkanaler. Dessutom har programföretag som finansieras av TV-avgifter ett särskilt ansvar att bedriva verksamheten med god hushållning med tillgängliga resurser. Alltför omfattande satsningar på kvantitet i form av ökad sändningstid, nya programkanaler och andra tjänster riskerar att försämra förmågan att satsa på fördjupning och kvalitet.

Kommittén kan konstatera att SVT i ett remissyttrande över ett förslag från Radio- och TV-lagsutredningen (SOU 2004:39) har

anfört att företaget inte har för avsikt att under överblickbar tid starta några nya programkanaler utöver de fem som finns i dag.

3

SVT skriver att SVT:s och UR:s samlade programtjänster kommer att bestå av programkanalerna SVT1, SVT2, SVT24 samt en kanal med de två programtjänsterna Kunskapskanalen och Barnkanalen som kommer att sändas i en gemensam kanalplats men under olika tider på dygnet. Anledningen till att SVT tar upp denna fråga är den kritik som framförts bl.a. från kabeloperatörer mot ett tidigare förslag från radio- och TV-lagsutredningen om omfattningen av must carry-reglerna i radio-_och_TV-lagen.

SR har startat ett stort antal nya kanaler. Samtliga kanaler är tillgängliga på Internet och några sänds i den digitala radion. Mot bakgrund av att inget ännu är beslutat om framtiden för den digitala marksända radion är det dock oklart i vilken omfattning SR vill bedriva sändningsverksamhet i nya programkanaler i framtiden. SR har inte satt några gränser för omfattningen av företagets framtida sändningsverksamhet.

UR har, tillsammans med SVT, startat Kunskapskanalen. Den satsningen innebär ett ökat åtagande för båda företagen. UR har enligt uppgift inga planer på sändningar i ytterligare programkanaler än Kunskapskanalen och SVT:s huvudkanaler.

Kommittén anser att om programföretagen under kommande tillståndsperiod önskar förändra sin verksamhet i någon avgörande riktning, t.ex. genom att starta en permanent ny programkanal eller liknande tjänst av betydande omfattning, bör man först inhämta regeringens medgivande. Inför en eventuell begäran om att kunna starta t.ex. en programkanal bör programföretagen tydligt redovisa skälen till varför denna ska vara en uppgift för public service och på vilket sätt en ny kanal skulle erbjuda mervärden som inte kan erbjudas i dag. Programföretagen bör också redovisa hur man avser att finansiera den föreslagna tjänsten.

För SR:s del är frågan om kanalutrymme mer oklar jämfört med SVT och UR eftersom sändningsverksamheten med digital radio än så länge har karaktären av försöksverksamhet. Frågan är dessutom avhängig framtida beslut om fördelning av kanalutrymme mellan public service-radion och annan radio. Vi anser därför att det är lämpligt att frågan om SR:s kanalutrymme i den digitala radion hanteras av regering och riksdag i samband med behandlingen av förslaget från Digitalradiokommittén (SOU 2004:16).

3

SVT:s remissyttrande 2004-07-12 över delbetänkande (SOU 2004:39) från Radio och TV-

lagsutredningen.

7.4. Sponsring

I direktiven anges att kommittén ska överväga om det finns skäl att utifrån gällande regler förtydliga riktlinjerna för sponsring inom radio och TV i allmänhetens tjänst.

7.4.1. Regelverket

Huvudregeln i public service-företagens sändningstillstånd är ett förbud mot sponsring. Programföretagen får inte sända sådana sponsrade program där sponsorbidraget har tillfallit företagen direkt eller medfört att företagens kostnader för programmet påtagligt har minskat.

Från denna huvudregel finns två undantag. Sponsring får förekomma dels i SVT:s sändningar i samband med sportevenemang, dels i samband med program i SR och SVT som innebär utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning där programföretaget är arrangör. Förutsättningen i det senare fallet är att det är ett evenemang inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska Radiounionen (EBU) eller ett arrangemang av liknande betydelse samt att programmet direktsänds till flera länder. Programföretagen får emellertid under inga omständigheter sända sponsrade program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.

När det gäller sportprogram gäller att program som Sportnytt och Sportspegeln inte får sponsras, på grund av att radio och TVlagen uttryckligen förbjuder sponsring av nyhetsprogram, dit också sportnyheter räknas.

Kulturutskottet har i ett av riksdagen godkänt betänkande, som behandlade propositionen En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997–2001, angett vissa ytterligare situationer där sponsrade program bör få sändas.

4

Det bör, enligt utskottet, vara möjligt för

programföretagen att sända samproduktioner som framställts i samarbete med t.ex. programföretag i andra länder, fristående produktionsbolag och fria filmare, där medproducenten fått bidrag från utomstående för sin andel av produktionen. Det bör också vara möjligt för programföretagen att till marknadsmässigt pris köpa en visningsrätt till ett program som erhållit ett bidrag från utomstående i ett tidigare led, t.ex. svensk eller utländsk långfilm.

4

Prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12 s.29

Sammanfattningsvis kan man konstatera att sponsring får förekomma i fyra urskiljbara fall:

  • I SVT:s sändningar i samband med sportevenemang
  • I SR:s och SVT:s sändningar från direktsända evenemang inom ramen för ett åtagande gentemot EBU eller liknande där programföretaget är arrangör eller medarrangör
  • I SR:s, SVT:s och UR:s sändningar som är resultat av samproduktioner som framställts i samarbete med en medproducent som fått bidrag från utomstående för sin andel av produktionen, samt
  • I SR:s, SVT:s och UR:s sändningar av inköpta visningsrätter till program som erhållit bidrag från utomstående, förutsatt att bidraget tillfallit medproducenten i ett tidigare led.

Detta innebär med dagens regelverk att sponsring förekommer i två huvudformer. Den ena formen är direkt sponsring och innebär att en sponsor erlägger ersättning direkt till programföretaget mot att ett sponsringsmeddelande sänds i samband med den sponsrade sändningen. Den andra formen, indirekt sponsring, handlar om att programföretagen under vissa förutsättningar får sända program där man har varit inblandad i ett samarbetsprojekt eller köpt en visningsrätt till program som erhållit bidrag från utomstående i ett tidigare led. Den indirekta sponsring som lämnats i ett tidigare skede får dock inte ha medfört att företagets kostnader för programmet påtagligt har minskat. För visningsrätter ska programföretagen betala marknadsmässigt pris.

I sändningstillstånden erinras om att bestämmelserna om sponsringsmeddelande finns i radio och TV-lagen. Där föreskrivs att om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), ska på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. Av sändningstillstånden framgår vidare att en sponsors logotyp får användas endast om det kan ske utan risk för förväxling med tjänst eller vara som sponsorn erbjuder till försäljning. Sponsringsmeddelandet, som ska vara kort, får inte åtföljas av musik och ska även i övrigt ges en neutral utformning.

I radio-_och_TV-lagen finns också bestämmelser om sanktioner vid brott mot sponsringsbestämmelserna. Granskningsnämnden kan ansöka hos länsrätten i Stockholms län om påförande av en

särskild avgift som lägst kan vara 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor.

7.4.2. Programföretagen och Granskningsnämnden

Sponsring förekommer i dag i varierad omfattning i de tre programföretagen. Den s.k. direkta sponsringen förekommer enbart i SVT:s sändningar, dels i sportprogram och dels i evenemang inom ramen för åtagande gentemot EBU och liknande. Den s.k. indirekta sponsringen, dvs. delfinansiering genom samproduktioner och inköp av visningsrätter där medproducenter fått bidrag från utomstående i tidigare led, förekommer i samtliga företag.

År 2003 uppgick SVT:s intäkter från den direkta sponsringen till 25,8 miljoner kronor. Sponsringsintäkterna varierar mellan år, framför allt beroende på om det rör sig om ett år med flera stora sportevenemang eller inte. Sista året på föregående tillståndsperiod, år 2001, var intäkterna från sponsring 31,8 miljoner kronor.

Sponsring i SVT har varit föremål för en rad prövningar i Granskningsnämnden. Tabell 7.1 visar att Granskningsnämnden sedan år 1997 har avgjort 34 ärenden rörande SVT om reklam/sponsring, varav åtminstone 20 har koppling till sportevenemang. 17 ärenden har lett till fällningar, varav 11 har lett till ansökan om påförande av särskild avgift.

Tabell 7.1. Antal avgjorda ärenden rörande SVT om reklam/sponsring

År 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Totalt

Frianden 1 2 3 1 2 3 3 2 17 Fällningar 3 1 3 1 1 6 2 0 17 varav avgift 1 1 2 1 1 3 2 0 11

Antal ärenden 4 3 6 2 3 9 5 2 34

Källa: Granskningsnämnden 2004.

Tabellen visar ingen tydlig trend över tidsperioden i antalet ärenden. Dock urskiljer sig år 2002 med fler ärenden än normalt, vilket kan ha samband med att två större idrottsevenemang, vinter-OS och fotbolls-VM, sändes i SVT detta år.

GRN har möjlighet att ansöka hos Länsrätten i Stockholms län om påförande av särskild avgift enligt bestämmelserna i 10 kap. 5 § och 12 kap. 4 § radio-_och_TV-lagen. Detta har skett elva gånger sedan 1997 (årtal inom parentes anger när GRN fattade beslut om fällning, LK anger att domen har vunnit laga kraft):

  • Rapport Morgon (1997): GRN yrkade på 1 miljon kr, vilket avslogs i länsrätten. Kammarrätten fastställde länsrättens dom. (LK)
  • OS i Nagano (1998): GRN yrkade på 1,5 miljoner kr. Länsrätten biföll delvis och satte summan till 100 000 kr. Kammarrätten fastställde länsrättens dom, vilken GRN överklagade till Regeringsrätten. Prövningstillstånd beviljades dock inte.
  • VM i fotboll (1999): GRN yrkade på 1 miljon kr, vilket avslogs i länsrätten. Kammarrätten avslog GRN:s överklagan, och Regeringsrätten beviljade inte prövningstillstånd.
  • Eurovision Song Contest 1999 (1999): GRN yrkade på

1 miljon kr, vilket avslogs i länsrätten. Kammarrätten biföll delvis och satte summan till 500 000 kr. Ärendet överklagades till Regeringsrätten, som inte gav prövningstillstånd.

  • Magic night (2000): GRN yrkade på 100 000 kr, vilket bifölls i länsrätten. SVT:s överklagan i kammarrätten avslogs. (LK)
  • Lotto med Vikinglotto (2001): GRN fällde programmet för såväl sponsring som otillbörligt gynnande och yrkade på en avgift om 1 miljon kronor. I maj 2004 överklagade SVT kammarrättens beslut till regeringsrätten.
  • Svenska idrottsgalan 2002 (2002): GRN yrkade på 175 000 kr, vilket bifölls i länsrätten. SVT:s överklagan i kammarrätten avslogs.
  • K Special (2002): GRN yrkade på 1 miljon kr. Länsrätten biföll delvis och satte summan till 500 000 kr. SVT har överklagat domen till kammarrätten.
  • Världscupen i skidskytte i Östersund (2002): GRN yrkade på

200 000 kr, vilket bifölls i länsrätten. (LK)

  • Alpint: Världscupen i Maribor (2003): GRN yrkade på

200 000 kr, vilket bifölls i länsrätten.

  • Svenska idrottsgalan 2003 (2003): GRN yrkade på 1 miljon kr.

Den 29 september 2004 biföll länsrätten delvis och satte summan till 350 000 kr.

Huvuddelen av Granskningsnämndens prövningar av ärenden faller inom området direkt sponsring, dvs. där en sponsor betalar programföretaget direkt mot att ett sponsringsmeddelande sänds i anslutning till programmet.

Ett exempel på ett ärende inom området direkt sponsring som prövats av nämnden är huruvida en sportsändning som växlar mellan SVT1 och SVT2 är att betrakta som ett och samma program, vilket Granskningsnämnden har hävdat, eller om det är att betrakta som skilda program, vilket är SVT:s tolkning. Svaret på frågan har betydelse eftersom SVT enbart har rätt att placera sponsringsmeddelande (skyltar) i början och slutet av ett program. Kammarrätten i Stockholm fann att ”innehållet i två olika sändningar, vilka sker efter varandra men på två olika frekvenser (kanaler), mycket väl låter sig definieras som två skilda program”. Denna tolkning anses i dag innebära att SVT har rätt att sända sponsringsmeddelanden i båda kanalerna vid varje kanalväxling.

Frågan om sponsringsmeddelanden är för närvarande föremål för utredning av radio- och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01). Utredningen behandlar också frågan om elektroniska företagsskyltar i TV-sändningar från internationella idrottsevenemang.

Ett exempel på indirekt sponsring där Granskningsnämnden ingripit avser ett program där SVT köpt en visningsrätt till en produktion som vid köpet av visningsrätten ännu inte hade ägt rum. SVT menar att sådana s.k. förköp av visningsrätter inte är ovanliga. Granskningsnämnden anser att det inte har rört sig om ett renodlat köp av en visningsrätt utan ett kringgående av sponsringsförbudet genom att SVT har låtit ett fristående produktionsbolag svara för produktionen av programmet i utbyte mot den exklusiva rätten att sända programmet i TV. Nämnden anser att SVT har betalat ett pris för visningsrätten som inte hade varit möjligt utan de finansiella bidrag som lämnats till produktionsbolaget. Dessutom, menar nämnden, har SVT inte köpt en visningsrätt för ett färdigt program utan tvärtom gjort sitt köp långt innan produktionen genomfördes. Nämnden ansåg att den ersättning SVT hade erlagt framstod som anmärkningsvärt låg och att företagets kostnader för programmet därmed hade minskat påtagligt. Nämndens ansökan hos Länsrätten i Stockholm innebar att SVT skulle påföras en avgift om en miljon kronor för brott mot sändningstillståndets regler om sponsring. Länsrätten gick på Granskningsnämndens linje, men beslutade att avgiften skulle vara 500 000 kronor. SVT har överklagat domen till kammarrätten.

Också när det gäller SR och UR finns program som Granskningsnämnden fällt och som för närvarande hanteras i domstol. I båda fallen rör ärendena indirekt sponsring, dvs. program där en medproducent i ett tidigare led erhållit bidrag från utomstående.

Enligt sändningstillstånden ska programbolagen till Granskningsnämnden lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning av om sända program stämmer överens med de villkor som gäller för bolaget. Granskningsnämnden har vid flera tillfällen konstaterat att programföretag genom att inte lämna nödvändiga upplysningar har undandragit sig den granskning som ankommer på nämnden.

5

Nämnden har till regeringen påpekat att det inte

finns någon sanktion mot ett sådant förfarande i radio- och TVlagen eller i sändningstillstånden.

Frågan om programföretags skyldighet att lämna upplysningar till Granskningsnämnden har varit föremål för utredning av radio- och TV-lagsutredningen.

6

Utredningen har föreslagit att tillsyns-

myndigheterna på radio- och TV-området ska ges en allmän befogenhet enligt radio-_och_TV-lagen att förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen att tillhandahålla myndigheterna upplysningar och handlingar som är nödvändiga för kontroll av att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen samt de villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Utredningen föreslår att myndigheterna får rätten att förena ett sådant föreläggande med vite. Förslaget bereds f.n. i regeringskansliet.

7.4.3. Slutsatser och förslag

Frågan om sponsring av program i public service-företagens sändningar är inte oproblematisk. Å ena sidan ger sponsringsintäkterna i SVT:s fall möjligheter att förvärva sändningsrätten till attraktiva idrottsevenemang och vissa andra direktsända evenemang utan att detta i allt för stor utsträckning går ut över resurserna till andra program. Å andra sidan utgör sponsringsinslaget ett undantag från en i övrigt icke-kommersiell inriktning av företagets sändningar. Företagen får inte göra sig beroende av sponsring så att den programmässiga integriteten kan påverkas. En alltför stor andel

5

Se t.ex. Granskningsnämndens beslut SB 413/97 och SB 172/01 samt nämndens skrivelse

till regeringen 2001-04-18.

6

SOU 2004:39 Nytt regelverk för marksänd digital-TV, sid. 231 ff.

sponsrade program kan också innebära att publiken i större utsträckning uppfattar SVT som kommersiellt finansierad, även om det rör sig om mycket små summor sett i relation till SVT:s samlade resurser.

De olika regler som har gällt för sponsring i public service-företagen är resultatet av en strävan att uppnå en balans mellan dessa olika önskemål. Det grundläggande syftet bakom reglerna för sponsring är att utomstående inte ska kunna påverka innehållet i sändningarna i strid med public service-uppdraget. Orsaken till restriktiviteten är vikten av att slå vakt om företagens integritet och trovärdighet som självständiga och oberoende medieföretag. Det är dock i slutänden respektive programföretag som har ansvaret för att sponsringen inte påverkar företagets integritet och trovärdighet på ett negativt sätt.

Det är Granskningsnämnden för radio och TV som i efterhand granskar om programföretagen följer de riktlinjer som gäller enligt radio- och TV-lagen och sändningstillståndet. Som framgått av redovisningen ovan pågår för närvarande flera domstolsprocesser där programföretagen och Granskningsnämnden företräder olika uppfattningar. Genom de prövningar som Granskningsnämnden gör och de påföljande utslagen i domstol skapas en praxis på området om hur regelverket ska tolkas. Det kan givetvis inte ankomma på en parlamentarisk kommitté att föregripa utgången av de domstolsärenden som pågår. Det är enligt vår uppfattning dessutom naturligt att den närmare preciseringen av regelverkets innebörd utformas genom prövningar och domstolsutslag.

När det gäller direkt sponsring anser vi att dagens riktlinjer bör fortsätta att gälla. Vi vill emellertid generellt understryka vikten av att programföretagen visar restriktivitet när det gäller omfattningen av den direkta sponsringen. Det är viktigt att publiken inte uppfattar public service-företagen som styrda av en kommersiell logik, t.ex. i samband med kanalväxlingar i televisionen. Sponsringsbegreppet får inte utvidgas eller leda till att sponsring förekommer också inom andra programområden. Kraven på oberoende, integritet och trovärdighet bör sättas mycket högt.

När det gäller den s.k. indirekta sponsringen anser vi för det första att innebörden i de uttalanden som Kulturutskottet gjorde år 1996 bör skrivas in i sändningstillstånden. Det är enligt vår uppfattning naturligt att programföretagen ska ha möjlighet att kunna delta i samproduktioner, t.ex. med public service-företag i andra länder och med fristående filmare, där medproducenten fått ett

bidrag från någon utomstående. Företagen bör också kunna köpa visningsrätter till program som fått bidrag från utomstående.

Kulturutskottets uttalanden kan dock behöva förtydligas något. Mot bakgrund av att syftet med reglerna är att utomstående inte ska kunna påverka programmen på ett sätt som strider mot uppdraget är det enligt vår uppfattning särskilt viktigt att programföretagen ställer tydliga krav när man förvärvar produktioner där medproducenter fått bidrag av någon utomstående. Det är i detta sammanhang av stor betydelse på vilket sätt avtal ingås mellan programföretagen och utomstående produktionsbolag.

Det är utomordentligt viktigt att programföretagen kan säkerställa att de program som sänds inte har varit föremål för otillbörligt inflytande från någon utomstående eller att de på annat sätt strider mot public service-uppdraget. Vi menar att programföretagen, oavsett om det rör sig om samarbetsprojekt eller köp av visningsrätter, i kontrakt eller avtal tydligt bör klarlägga programföretagets möjligheter att få insyn i programproduktionen och förvissa sig om att innehållet inte strider mot uppdraget. Om programföretagen dessutom förvärvar en visningsrätt redan innan ett program är producerat, vilket enligt SVT är vanligt förekommande, är det särskilt viktigt att det ställs krav som innebär att programföretaget har möjligheten att kontrollera att innehållet står i överensstämmelse med public service-uppdraget. Det är också viktigt att programföretagen, på det sätt som regelverket föreskriver, informerar publiken om den sponsring som har förekommit. Givetvis ska liksom i dag gälla att programföretagen ska betala marknadsmässiga priser för de rättigheter man köper. Därför måste kontrakt eller avtal också innehålla upplysningar om de ekonomiska relationerna mellan programföretagen och utomstående aktörer.

Vi anser vidare att det bör förtydligas i sändningstillstånden att programföretagen ska vara skyldiga att till Granskningsnämnden redovisa innehållet i de kontrakt och avtal som används i samband med samarbetsprojekt och köp av visningsrätter. Granskningsnämnden har till regeringen påtalat att den haft problem att få tillgång till de dokument som reglerar förhållandet mellan programföretagen och utomstående producenter. Principen ska enligt vår uppfattning vara att det är Granskningsnämnden som avgör vilket material som behövs för att nämnden ska kunna utföra sitt uppdrag att pröva bestämmelser i sändningstillståndet. I den mån sådant material anses utgöra affärshemligheter får programföretagen

ansöka om att Granskningsnämnden sekretessbelägger materialet. I detta sammanhang vill vi nämna ett förslag från radio- och TVlagsutredningen (SOU 2004:39) som innebär att nämnden i framtiden skulle få förena ett föreläggande om att lämna upplysningar med vite.

8. Kulturansvar

Kommittén ska enligt direktiven utvärdera hur public serviceföretagen genomför sitt kulturuppdrag samt bedöma om villkoren är ändamålsenligt utformade för att tillvarata de möjligheter radio och TV i allmänhetens tjänst har som kulturskapare och kulturförmedlare.

8.1. Nuvarande villkor

Riksdagens beslut inför nuvarande tillståndsperiod innebar att de principer för kulturansvaret som gällde under den föregående tillståndsperioden skulle fortsätta att gälla. Detta innebär i praktiken ökade krav på programföretagen eftersom de på flera områden förutsattes öka sina insatser.

Enligt sändningstillstånden har SVT och SR följande uppdrag på kulturområdet:

  • att i sin roll som kulturbärare fortsatt vidga och fördjupa sitt kulturansvar
  • att verka för debatt kring viktigare kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden
  • att tillvarata och utveckla televisionens respektive ljudradions särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse
  • att främja nyskapande programinnehåll, i såväl inköp som i egen skapande verksamhet
  • att samarbeta med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter i hela Sverige i syfte att erbjuda utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser. Det årliga antalet utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser ska öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001
  • att i samverkan med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter.

Utöver detta gäller särskilt för SVT att företaget ska bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion.

Av nu gällande sändningstillstånd framkommer också att SVT, SR och UR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i programverksamheten. SVT och SR ska tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program av hög kvalitet på svenska språket och tillvarata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse.

Kommittén har under arbetets gång mottagit synpunkter från bl.a. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Oberoende Filmares Förbund (OFF), Sveriges TVproducenters Ekonomiska Förening (STVP) och Svenska Filminstitutet (SFI). Generellt understryks vikten av att kvaliteten i programverksamheten säkerställs. Några uttrycker en oro för att förändringar på sändningsorter ute i landet och att utläggning av produktion påverkar programföretagens egna skapande produktion i negativ riktning. Andra menar tvärtom att exempelvis SVT:s produktionsutläggningar och samarbeten borde öka för att gynna TV-produktionsmarknaden. Vidare har kritik framförts som går ut på att dokumentärfilmen drabbats av nedskärningar på senare tid. Flera organisationer har också tagit upp arbetsvillkoren för frilansare och andra medverkande i programproduktionen.

8.2. Sveriges Radio

SR definierar kultur som gestaltande program, uppläsningar, dramatik, lyrik, andakter och gudstjänster, bevakande program och inslag om kultur, religion och musik. Totalt har kulturprogram utgjort ca sex procent av SR:s utbud under tillståndsperioden, plus musiken som har utgjort cirka 46 procent. SR redovisar sitt arbete

inom tre delområden: talad kultur, musik och samarbete med kulturinstitutioner.

Till talad kultur räknar SR sin kulturredaktions verksamhet, radioteatern, de kulturprogram som görs av de lokala kanalerna och religions- och livsåskådningsprogram. Programmen produceras i hela landet. SR Sisuradio har infört kulturnyheter som bevakar den sverigefinska kulturen.

Tabell 8.1. Talad kultur i SR 2001–2003

Sänd tid i timmar

2001 2002

2003

Kultur

6 383 6 533

6 700

Religion 611 578 522 Teater 502 563 338

Totalt

7 496 7 675

7 650

Källa: SR:s public service-redovisning 2003.

Totalt sett har antalet sändningstimmar på kulturområdet ökat under tillståndsperioden. Sändningstiden för teater ser ut att ha minskat, men så är enligt SR inte fallet. Redovisningen bygger på SR:s kanalstruktur, och därför har det i siffrorna för teater tidigare även ingått en del musik (ca 70 timmar per år som nu särredovisas som musik) samt dokumentärer (ca 140 timmar per år som nu redovisas som aktualiteter). Antalet timmar teater har enligt SR under perioden 2001–2003 legat på ca 330 timmar per år, exklusive musik.

Musik utgör nästan hälften av innehållet i SR:s sändningar. Till största delen består sändningarna av inspelad musik, men SR sänder mer än 6 000 timmar levande musik per år. Till detta räknas bl.a. de ca 300 timmar musik som SR sänder varje år från Sveriges Radios symfoniorkesters och Radiokörens konserter i Berwaldhallen. Omkring tio konserter varje år distribueras internationellt via European Broadcasting Union (EBU).

De olika analoga och digitala kanalerna har olika målgrupper och profiler. ”Seriös musik” (konstmusik inkl. klassisk musik, jazz, improvisationsmusik och traditionsmusik) sänds huvudsakligen i P2, som också har ansvar för samarbete med svenska upphovsmän och musikutövare runt om i landet. P3 riktar sig till ungdomar och spelar samtida former av populärmusik. Utbudet kompletteras av SR:s webbplats, där P3:s sidor hör till de mest besökta. P4 vänder

sig till en lite äldre publik, och har under år 2003 haft i uppdrag att spegla det mångkulturella Sverige. P7 spelar finskspråkig musik, och Sameradion spelar mest samisk musik och annan urfolksmusik.

Tabell 8.2. Musik i SR 2001–2003

Sänd tid i timmar

2001 2002

2003

Lätt grammofonmusik

45 362 45 009 46 248

Seriös levande musik

4 154 4 275

4 387

Seriös grammofonmusik

4 160 3 990

3 938

Lätt levande musik

2 055 2 271

2 238

Totalt

55 731 55 546 56 811

Källa: SR:s public service-redovisning 2003.

Antalet sändningstimmar på musikområdet har ökat under tillståndsperioden. Fördelningen mellan olika kategorier varierar mellan åren. Förutom ren musik ingår även musikjournalistik, musikvetenskaplig granskning och debatt om musik i utbudet.

Utöver utbudet i de analoga kanalerna bedriver SR även en omfattande försöksverksamhet med digitala musikkanaler som riktar sig till olika målgrupper. P3 Star (som även är en mötesplats på webben), SR Klassiskt, SRX och SR Sverige sänds både i den digitala radion och på webben. P3 Rockster, P3 Street och P3 Svea sänds endast på webben.

SR samarbetar med stora kulturinstitutioner, mindre kulturföreningar, konsert- och festivalarrangörer och andra fria kulturproducenter runt om i landet. Till kulturinstitutioner räknar SR alla kulturproducenter som får stöd från stat, kommun eller landsting och dessutom bibliotek, museer, universitet, folkhögskolor och kulturgrupper.

Tabell 8.3. SR:s samarbete med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter 2001–2003

Antal utsändningar

2001* 2002

2003

Rikskanaler 725 794 846 Lokala kanaler 1 230 1 801 1 525

Totalt

1 955 2 595

2 372

* Kriterierna i sändningstillståndet ändrades inför innevarande tillståndsperiod, varför siffrorna för 2001 är uppskattade. Källa: SR:s public service-redovisning 2003.

Antalet utsändningar från samarbeten med utomstående har stigit konstant i rikskanalerna, och även i de lokala kanalerna görs fler utsändningar år 2003 än år 2001. De stora variationerna i lokalsändningarna mellan åren beror enligt SR på att även små förändringar i utbudet ger stort genomslag p.g.a. att det rör sig om 26 olika kanaler.

8.3. Sveriges Television

SVT redovisar i sin public service-redovisning och i särskilda underlag till kommittén hur företaget arbetar med att uppfylla sitt kulturansvar. Förutom de traditionella konstformerna räknar SVT även musik, fiktion, kulturorienterade faktaprogram och religionsprogram till kategorin kulturprogram.

Tabell 8.4. Kulturutbudet i SVT1 och SVT2 exkl. repriser (inkl. repriser inom parentes)

Sänd tid i timmar

2001

2002

2003

Förändring 2001–2003

Fakta (religion/kultur/humaniora)

312 (769) 381 (880) 443 (1 083) +131 (+314)

Fiktion/långfilm 848 (1 954) 1 017 (2 160) 1 129 (2 140) +281 (+186) Musik 218 (400) 228 (419) 251 (445) +33 (+45)

Summa 1 378 (3 123) 1 626 (3 459) 1 823 (3 668) +445 (+545) Källa: SVT:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

Siffrorna för år 2001 och år 2003 är inte fullt ut jämförbara på grund av att redovisningsmodellen har ändrats

1

, men oavsett detta

har utbudet ökat under perioden på samtliga områden. SVT har också en omfattande reprisering för att ytterligare öka tillgängligheten till programutbudet.

Drama är efter nyheter den genre som SVT avsätter mest resurser till. SVT Fiktion och SVT Väst gör egna dramaproduktioner och en mindre del av produktionen läggs ut på fristående produktionsbolag. Totalt sändes 2 140 timmar drama under år 2003, att jämföra med 2 094 timmar år 2001.

Huvuddelen av SVT:s 15 bevakande kulturprogram produceras utanför Stockholm. De olika redaktionerna runt om i landet har olika uppdrag för att bättre täcka in det svenska kulturlivet. SVT samarbetar också med olika kultur- och musikinstitutioner runt om i landet. SVT planerar att utveckla regionala samarbeten för att kunna sända fler teaterföreställningar och konserter. Företaget planerar också att utöka sändningarna från olika musikfestivaler i landet och att utveckla nya samarbetsformer, bl.a. med museer.

Tabell 8.5. Samarbeten med kultur- och musikinstitutioner 2001– 2003 (antal samarbeten samt antal förstasändningstimmar i SVT1 och SVT2)

Programkategori 2001 2002 2003

Antal Timmar Antal Timmar Antal Timmar Musik 16 21 23 27 23 32 Dans 1 1 0 0 3 5 Teater 2 6 3 4 3 4 Övrigt 20 28 19 17 5 5

Totalt 39 56 45 48 34 47 Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

Antalet samarbeten och sändningstimmar varierar mellan åren, vilket enligt SVT bl.a. beror på variationer i den övriga programverksamheten (exempelvis under valår och stora sportår) samt vad de olika institutionerna har på sin repertoar. Målet att öka antalet

1

År 2001 fanns kulturansvaret med som ett särskilt område i SVT:s public service-

redovisning. År 2003 redovisas utbudet istället genrevis. En annan skillnad är att religion/livsåskådningsprogram tidigare inte räknades till kulturområdet. Vidare redovisas Kulturnyheterna i genren nyheter och inte som kulturprogram, vilket gör att kulturområdet egentligen omfattar något fler timmar än vad som framgår av redovisningen.

samarbeten kommer enligt SVT att uppnås under tillståndsperioden.

SVT ger inom ramen för det nuvarande filmavtalet (2000 års filmavtal) ett årligt bidrag till Svenska Filminstitutet (SFI) på drygt 40 miljoner kronor. SVT samverkar också med filmbranschen genom samproduktioner, medfinansiering och köp av visningsrätter för de filmer som fått stöd genom filmavtalet. Vidare har SVT ett samarbete med SFI och Film i Väst om novellfilm, och alla enheter utanför Stockholm samverkar med lokala produktionscentra. Denna lokala samverkan har bl.a. resulterat i ett antal dokumentärfilmer. För närvarande pågår förhandlingar om ett nytt filmavtal för perioden 2006–2010. Ett slutgiltigt ställningstagande till frågan om det finns förutsättningar för ett nytt filmavtal kommer att tas under våren 2005.

Kommittén har mottagit synpunkter från olika intresseorganisationer om minskade resurser och sändningstid för dokumentärer i SVT. Enligt SVT stämmer detta delvis, men bara för de två senaste åren och för en delmängd av dokumentärerna, s.k. singeldokumentärer inom samhällsområdet samt för produktionen vid dokumentärredaktionen i Stockholm. Totalt sett ökar både antalet sändningstimmar och resurserna på dokumentärområdet (se nedan).

Produktionsminskningen vid dokumentärredaktionen i Stockholm beror enligt SVT på en satsning på produktion utanför Stockholm de aktuella åren samt att SVT under en tid har satsat på andra dokumentärtyper i ett försök att förnya utbudet. I SVT:s definition av dokumentärer ingår förutom singeldokumentärer även seriedokumentärer och kulturdokumentärer (däremot ingår inte exempelvis aktualitets-, fakta- eller naturprogram och inte heller reportage). Enligt SVT kommer produktionen av singeldokumentärer att öka igen.

Figur 8.1. Dokumentärer i SVT 1995–2003

Källa: Underlag från SVT 2004-10-12.

Av figur 8.1 framgår att det totala antalet sändningstimmar för dokumentärer har ökat sedan år 1995. Produktionen vid dokumentärredaktionen i Stockholm varierar under åren, vilket enligt SVT beror på skilda prioriteringar olika år.

SVT har också redovisat ett material som visar omfattningen av resurser till dokumentärredaktionen i Stockholm och enheter utanför Stockholm. Den produktion som avses är huvudsakligen singeldokumentärer.

0 10 20 30 40 50 60 70 80

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

År

Antal sändningstimmar

Dokumentärer totalt Dokumentärred. Stockholm

Tabell 8.6. Resurser till dokumentärredaktionen i Stockholm och dokumentärproduktion vid enheter utanför Stockholm (huvudsakligen singeldokumentärer)

Resurser (mkr)

2001 45,8 2002 46,7 2003 46 2004 * 46,1 2005 ** 48,7 * Budgeterade medel år 2004. ** Den summa SVT beräknar avsätta år 2005. Källa: Underlag från SVT: Resurser till dokumentärproduktion i SVT (2004-10-20).

Resurserna till dokumentärredaktionen i Stockholm och enheterna ute i landet har varit ungefär oförändrade de senaste åren. Utöver denna produktion tillkommer t.ex. kulturdokumentärer, som produceras av kulturredaktionen, och andra typer av dokumentärer som produceras av andra enheter inom SVT. Resurserna för dessa kategorier redovisas i andra redaktioners budgetar.

Resursanvändningen har enligt SVT också påverkats av att produktionen har effektiviserats, bl.a. genom att SVT har ökat antalet samproduktioner med SFI och med andra public serviceföretag, främst nordiska. SVT pekar också på att företaget lägger ut en stor del av dokumentärproduktionen på fria filmare. Företaget säger sig inte ha några planer på att skära ner på dokumentärfilmen.

8.4. Svenska språket

Våren 2002 lämnades betänkandet Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för det svenska språket. (SOU 2002:27) till regeringen. Betänkandet har remitterats och kommittén har enligt direktiven i uppdrag att beakta de förslag som lämnas i betänkandet om verksamheten inom SR, SVT och UR samt remissutfallet i berörda frågor. Frågorna behandlas också i kapitel 13 om språkliga och etniska minoriteter och i kapitel 11 om spegling av hela landet och mångfald i programproduktionen.

Ett av förslagen i utredningen är att svenska språkets ställning inom kultur och medier ska främjas. Sändningstillstånden bör enligt utredningen uttrycka en viljeinriktning att andelen svensk-

språkiga program i SVT inte bör minska. Utredningen anser att den befintliga formuleringen om spegling av olika kulturer i Sverige i både svenskt och utländskt utbud bör finnas kvar, liksom skrivningen om att programmen bör komma från olika delar av världen. En stor del av programutbudet är idag på engelska och utredningen utgår från att andra språk än engelska bör öka med den formulering som nu finns i sändningstillstånden.

8.5. Antalet unika musikaliska verk i radio och TV

I betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst (SOU 2000:55) refereras statistik om antalet svenska och utländska musikaliska verk som spelas i radio och TV. Statistiken bygger på programföretagens egen rapportering till STIM, och materialet hade tagits fram för ett examensarbete på KTH med finansieringsstöd från branschorganisationerna STIM, IFPI och SAMI.

Undersökningen gällde åren 1989–1999 och utredningen konstaterade att antalet unika verk i SR hade minskat något under perioden, framför allt i P3. Avståndet till den kommersiella konkurrenten Mix Megapol Stockholm, som användes som jämförelse, var dock stort. År 1999 spelade P3 varje verk i snitt 4,6 gånger, medan siffran för Mix Megapol var 181 gånger. SVT hade under perioden kraftigt ökat både utbudet och antalet unika verk.

Vi har tagit del av samma statistik uppdaterad t.o.m. år 2003 och kan konstatera att den stora skillnaden mellan SR och den kommersiella jämförelsestationen Mix Megapol består. Om vi återigen använder P3 som jämförelse spelades under år 2003 drygt 18 000 unika verk i P3 varav 4 662 svenska, medan Mix Megapol spelade 1 145 verk varav 342 svenska. Varje verk spelades i genomsnitt 4 gånger i P3 mot 127 gånger i Mix Megapol. Andelen unika verk är ännu högre i P1, P2 och P4.

Den sjunkande trenden i antalet unika verk som den förra utredningen såg för P3 har fortsatt. Efter en ökning under åren 2000 och 2001 är antalet unika verk år 2003 lägre än år 1999. Det totala antalet spelningar har dock också minskat, vilket gör att snittet för varje verk har sjunkit. Detta beror enligt SR bl.a. på en fortlöpande profilering och omstrukturering av kanalerna, och på att stora sändningsvolymer musik numera finns i de digitala P3-kanalerna.

SVT har sedan år 1999 ökat det totala antalet spelningar från ca 60 000 till närmare 75 000. Antalet unika verk har ökat från ca 15 000 varav närmare 5 000 svenska, till ca 18 000 varav drygt 5 000 svenska. Snittantalet spelningar per verk och år är i det närmaste oförändrat (4,1 mot 3,9 år 1999).

8.6. Slutsatser och förslag

Public service-företagen har en mycket stor betydelse för att bevaka, spegla och kritiskt granska kulturlivet i Sverige och för att stimulera och förmedla den kulturproduktion som sker runt om i landet. Dessutom är programföretagen några av landets viktigaste kulturarbetsgivare genom deras omfattande produktion av kulturprogram och evenemang.

Public service-företagens bidrag kan dock anses vara störst genom att de gör kulturen tillgänglig för alla människor. Genom radio och TV nås en långt större publik än vad som är möjligt för enskilda kulturinstitutioner och tittare och lyssnare kan ta del av föreställningar, evenemang och annan kulturproduktion från hela landet oavsett bostadsort. Radio och TV har också stor betydelse för att locka ny publik till kulturen genom att publiken möter sådant de inte annars skulle ha uppsökt eller haft möjlighet att uppsöka. Stora delar av de program som public service-företagen gör på kulturens område görs heller inte av någon annan i svensk radio och TV.

Dagens public service-uppdrag pekar tydligt ut kulturansvaret som en central uppgift för programföretagen. Kulturområdet är omfattande, med beröringspunkter till många andra programfrågor, vilket ibland kan försvåra definitioner och avgränsningar. Företagens redovisningar visar att kulturansvaret ofta skär rakt igenom utbudet och de genrer och kategorier som företagen använder för att dela in verksamheten.

Även om programföretagens redovisning inte alltid är kvantifierad kan kommittén konstatera att kulturansvaret prioriteras av företagen. Program inom kulturområdet förekommer inom många olika programgenrer och utgör en mycket stor del av företagens totala utbud. Ett stort antal redovisade programexempel tyder på både bredd och djup i det samlade utbudet. SR och SVT har också ökat sina insatser kvantitativt.

SVT har i en skrivelse till kommittén redovisat att företaget ska öka kulturbevakningen i olika regioner och under åren 2005 och 2006 bedriva fler samarbeten med det lokala och regionala kulturlivet, t.ex. stadsteatrar och regionala teatrar och ensembler.

Kommittén har uppvaktats av olika intresseorganisationer som från skilda utgångspunkter har uttryckt en oro för kvaliteten i public service-utbudet. Särskilt har nedskärningar på dokumentärfilmens område lyfts fram. Enligt SVT beror variationer mellan olika dokumentärtyper dels på att prioriteringar varierar mellan olika år, dels på om produktioner sker i Stockholm eller i övriga landet. Resurserna för området kommer enligt företaget att öka något under tillståndsperioden genom att enheterna Syd, Väst, Nord och Mellan får utökade medel. Varje enhet ska ges tre miljoner kronor, vilket enligt SVT innebär en ökning med mellan 20 och 50 procent.

Kommittén anser att det är av stor vikt att dokumentärfilm även fortsättningsvis är en prioriterad genre inom SVT:s programutbud. Vi har inga synpunkter på fördelningen enskilda år, men vill understryka vikten av att SVT:s utbud visar på höga ambitioner inom olika dokumentärtyper, både de enklare formerna och de mer genomarbetade dokumentärer som kan erbjuda alldeles egna former av språk och tilltal i televisionen.

Årliga variationer mellan olika programområden är enligt kommitténs mening naturliga och bör inte föranleda några åtgärder från statsmakternas sida. Vi vill emellertid generellt lyfta fram vikten av planering och god framförhållning hos företagen för att hindra att variationerna i produktion av centrala programkategorier inom exempelvis kulturområdet blir alltför stora. När det gäller kända faktorer som exempelvis stora sportevenemang (t.ex. OS, VM och EM) och riksdagsval är det viktigt att programföretagen har långsiktiga planer för resursanvändning och produktion så att inte andra programområden drabbas.

Frågan om utomståendes medverkan, produktionsutläggningar och samarbeten m.m. behandlas i kapitel 11. Det ligger inte i vårt uppdrag att ha synpunkter på mera verksamhetsnära frågor som arbetsvillkor för frilansare och andra medverkande i program och produktion. Vi kan emellertid konstatera att public service-företagens utbud har en mycket stor betydelse för upphovsmän och artister av olika slag. Vi utgår från att programföretagen har ett nära och förtroendefullt samarbete med organisationer som företräder frilansare, upphovsmän och konstnärer m.fl.

Kommittén anser att det är av stor vikt att program på svenska språket även fortsättningsvis utgör en stor del av utbudet i public service. Språket är centralt i det svenska samhället, och public service har en viktig roll att spela som kulturproducent och förmedlare av svenskt språk och kultur.

Enligt kommitténs mening bör ett kulturansvar i vid mening även fortsättningsvis vara en central och prioriterad uppgift i public service-uppdraget. Denna uppgift blir än viktigare i ett alltmer kommersialiserat och internationaliserat medieutbud. Vi anser att de riktlinjer som nu gäller bör vara vägledande för programföretagen också i fortsättningen. De bör dock kunna formuleras tydligare. I grunden bör uppdraget på kulturområdet omfatta tre perspektiv:

  • Programföretagen ska bevaka, spegla och kritiskt granska händelser på kulturlivets olika områden i Sverige och i andra länder.
  • Programföretagen ska själva och i samarbete med utomstående producenter och utövare i det svenska kulturlivet svara för en omfattande produktion av kulturprogram i vid mening på det svenska språket.
  • Programföretagen ska göra föreställningar, konserter och andra kulturhändelser tillgängliga för hela publiken genom samarbeten med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter inom skilda områden i hela Sverige.

Vi utgår från att programföretagen liksom i dag kommer att fortsätta ge kulturområdet en betydande plats i det samlade programutbudet. Några kvantitativa krav bör dock inte formuleras. SVT bör under kommande tillståndsperiod liksom hittills ta ett särskilt ansvar för och bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion.

Både SR och SVT redovisar till stora delar sina insatser på kulturområdet med programexempel. Detta gör, tillsammans med områdets omfattning och karaktär, att det är svårt att utläsa utvecklingen över tid och dra slutsatser om förändringar. Kommittén förutsätter därför att programföretagen utvecklar redovisningen av arbetet på området så att tittare och lyssnare lättare kan bedöma hur kulturansvaret förvaltas.

9. Barn och unga

9.1. Nuvarande villkor

Enligt nuvarande sändningstillstånd har programföretagen följande uppdrag:

  • ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar samt i dessa program förmedla kulturella och konstnärliga upplevelser samt nyheter och information
  • ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör språkliga eller etniska minoritetsgrupper
  • ta hänsyn till mediernas särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen
  • ägna stor uppmärksamhet åt sättet att skildra våld i nyhetsprogram och andra program som informerar publiken om det faktiska våld som förekommer.

9.2. Sveriges Radio

SR sänder barnprogram i P1, P3 och P4, och har under året satsat på kringmaterial på webben. P1 har fokus på gestaltande program, P4 sänder för de yngsta barnen och i P3 sänds program för äldre barn och ungdomar.

Tabell 9.1. Barn- och ungdomsprogram i SR 2001–2003 exklusive finska och meänkieli

Sänd tid i timmar

2001*

2002

2003

Åldersgrupp 4–8 9–14 15–25 4–8 9–14 15–25 4–8 9–14 15–25

Nyheter 7 4 Aktualiteter/samhälle

98 79 70 298 98 274

Kultur 144 172 5 153 179 52 107 145

Sport 11 11

Underhållning 39 85 20 90 21 103

Musik

484 1 013

297 1 328

243 1 259

Summa

783 1 349 5 552 1 894 52 469 1 784

Totalsumma

2 132

2 451

2 305

* Statistik saknas för åldersgruppen 4-8 år eftersom denna inte särredovisats tidigare. Källa: SR:s public service-redovisning 2003.

Det totala antalet sändningstimmar barn- och ungdomsprogram har ökat sedan år 2001. År 2001 sändes totalt 2 132 timmar barn- och ungdomsprogram, inklusive finska och meänkieli. År 2003 sändes 2 305 timmar barn- och ungdomsprogram plus 771 timmar på finska och meänkieli, totalt 3 076 timmar. Sisuradio och Sameradion erbjuder barnprogram varje vecka.

Sedan år 2001 har antalet sändningstimmar för gruppen 15-25 år ökat, framför allt inom genrerna aktualiteter/samhälle och musik. Även utbudet för barn i åldrarna 4-8 år har ökat. Utbudet för gruppen 9-14 år har däremot minskat, förutom inom genren kultur som har ökat. En stor del av utbudet för barn och unga utgörs av kultur, aktualiteter/samhälle och musik. Kulturutbudet berör bl.a. böcker och författare, sagor, dramatik, barns egna dikter och berättelser, reportage och specialskrivet material. Till barnprogrammen hör också lovteatern och julkalendern.

Program för ungdomar och barn mellan 9-14 år sänds framför allt i P3, och utbudet består till stor del, ca 65 procent, av musik. Kultur och aktualiteter/samhälle utgör närmare 30 procent av utbudet för ungdomar i åldern 15-25 år. Utöver detta sänds även nyheter och underhållning för de äldre barnen och ungdomarna. Två P3-program har under året turnerat runt i landet och bl.a. sänt från olika kulturinstitutioner.

9.3. Sveriges Television

SVT sänder barn- och ungdomsprogram inom genrerna fakta, nyheter, fiktion, musik, nöje och sport. Fiktion är den största genren, följd av nöje och fakta. Fiktion och fakta utgör tillsammans drygt 50 procent av utbudet år 2003. Fördelningen har ändrats sedan år 2001 så att andelen nöje och musik har ökat på bekostnad av framför allt fiktion och fakta. Nyheter och sport ligger på i princip oförändrad nivå. Andelen ungdomsprogram har ökat under perioden, från 26 till 30 procent av utbudet för barn och unga.

Tabell 9.2. Program i SVT1 och SVT2 för barn och ungdomar per programkategori 2001–2003 exkl. minoritetsprogram för barn och unga (inkl. minoritetsprogram inom parentes)

Sänd tid i timmar 2001 2002 2003

Fakta 194 158 155 Nyheter 8 8 9 Fiktion 456 402 371 Musik 67 99 92 Nöje 138 165 224 Sport 34 30 36

Summa 898 (923) 864 (905) 888 (923) Varav barn 663 622 626 Varav ungdomar 234 242 262 Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

Totalt sände SVT 888 timmar program för barn och unga under år 2003, vilket är i princip samma nivå som år 2001. Antalet timmar förstasändningar har dock ökat sedan år 2001, från 468 till 498 timmar. Barnprogrammen kompletteras med material på SVT:s webbplats. SVT sänder barn- och ungdomsprogram varje dag och på helgerna även program för språkliga och etniska minoriteter samt barn med teckenspråk som förstaspråk.

Barnprogram på teckenspråk fyller en särskild funktion eftersom yngre barn med teckenspråk som förstaspråk har sämre möjligheter att ta del av andra barnprogram. De metoder som används för att tillgängliggöra programmen för andra, exempelvis dubbning eller textning, fungerar inte för dem som inte kan höra eller läsa. Program för barn och unga utgjorde år 2003 ungefär en tredjedel av

SVT:s totala utbud på teckenspråk, vilket är en kraftig ökning från en knapp femtedel år 2001.

Tabell 9.3. Textade barn- och ungdomsprogram av svenskt ursprung i SVT1 och SVT2, förstasändningar hela dygnet (2003)

Sänd tid i timmar

Dold Öppen Summa Totalt utbud Andel textat

Barn 50 6 55 215 26 % Ungdom 40 40 151 27 % Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

För att öka tillgängligheten till det övriga barn- och ungdomsutbudet textas en del av programmen. En mindre andel program dubbas eller förses med berättarröst eller kommentator.

Barnkanalen

Utöver de analoga sändningarna har SVT under år 2003 sänt totalt 1 967 timmar program i den digitala temakanalen Barnkanalen. Under större delen av året har kanalen endast sänt på vardagar, men från och med december sänds program även på helgerna. Enligt SVT skiljer sig Barnkanalen från andra temakanaler för barn genom att den är reklam- och våldsfri

1

, att den sänder egenproducerade

svenska program i alla genrer (inte bara animerat material), speglar hela landet, fortbildar och engagerar, har interaktivitet med publiken, har svenska programledare och genom att den sänder program för finsktalande och för döva barn.

En stor del av redovisningen består av programexempel. Bland dessa kan nämnas SVT:s julkalender, sommarlovsmorgon- och jullovsmorgonprogram och dokumentärer för barn. SVT nämner också att ett antal dokumentärer, dramaserier och animationer har producerats inom ramen för Nordvisionen och EBU. Som framgår av kapitel 13 om språkliga och etniska minoriteter har många program fokuserat på etnisk och kulturell mångfald, såväl vad gäller medverkande som programledare.

1

Se även avsnitt 9.5.

9.4. Sveriges Utbildningsradio

UR:s utbud för barn och unga styrs av de styrdokument och läroplaner som gäller för förskolan och skolan. För båda kategorierna sänds både utbildnings- och folkbildningsprogram.

UR uppger att företaget strävar efter en hög grad av medverkan av barn i programmen för förskolan och de yngsta barnen. I enlighet med önskemål från förskollärare har UR under år 2003 prioriterat radio för den yngsta målgruppen, och utbudet har bl.a. bestått av uppläsningar, dramatiseringar, intervjuer, musik och reportage. Webben har en viktig roll, även för Barnradion som presenteras i samarbete med SR. Enligt en undersökning som UR genomfört år 2002 använder 34 procent av förskollärarna program från UR i sitt arbete.

Programutbudet för ungdomsskolan (6–19 år) är förankrat i läroplaner och kursplaner och ska enligt UR inspirera barnen. Många program har tillhörande webbsidor, och alla programserier har lärarhandledningar. Det största ämnet i TV-sändningarna är språk, som utgör en dryg tredjedel av utbudet. Därefter kommer samhällsämnet. I radio är samhälle den absolut största kategorin följd av främmande språk och svenska. Enligt en undersökning gjord av UR använde 80 procent av lärarna i årskurs 4–6 URprogram i undervisningen under år 2002.

Tabell 9.4. Barn- och ungdomsprogram i UR 2001–2003

Sänd tid i timmar 2001

2002

2003

TV Radio TV Radio TV Radio

Förskola 50 17 0 55 0 64 Ungdomsskola 259 213 302 186 329 186

Totalt 539 543 579 Källa: UR:s public service-redovisning 2003.

Antalet sändningstimmar för barn och unga har ökat sedan år 2001. För förskolan har fokus helt lagts på radio, medan det för ungdomsskolan har skett en mindre omprioritering till TV.

9.5. Rapporter och undersökningar på området

Granskningsnämnden för radio och TV redovisar i rapporten Svenskt TV-utbud 2003

2

att SVT1 och SVT2 är de enda TV-kanaler

där det förekommer nyhets- och faktaprogram riktade till barn och unga. SVT är också ensamt om att erbjuda program för barn och unga som tillhör minoritetsgrupper. Andelen animerade program i SVT och TV4 är betydligt lägre än hos de kommersiella konkurrenterna TV3 och Kanal 5, där i princip hela utbudet utgörs av sådana program. Ungdomsprogram utgör en betydligt mindre del än barnprogrammen i samtliga kanaler. Kanal 5 har i princip inga program alls som särskilt riktar sig till ungdomar enligt rapportens definition.

I en rapport från Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet)

3

konstateras att nationella TV-kanaler i många länder har svårt att upprätthålla sin produktion av barnprogram p.g.a. konkurrens från satellitkanaler och särskilda barnkanaler med mycket animerat material. Under första hälften av 1990-talet ökade andelen utländska animerade barnprogram i public service-kanalerna i Europa enligt en studie som refereras i rapporten. De nordiska länderna låg enligt undersökningen närmast den ursprungliga public service-idén med mer egenproduktion och mångfald.

Denna trend har enligt rapportförfattaren sannolikt fortsatt. Studier av TV-utbudet i Sverige visar emellertid på skillnader mellan de kommersiella kanalerna och public service. TV3 och Kanal 5 domineras helt av USA-producerade animerade program, medan variationen är betydligt större i SVT och även i TV4 både gällande programinnehåll och ursprungsland. SVT har en tredjedel animerade program, medan hela utbudet i TV3 och Kanal 5 är animerat.

Kanalerna har också, enligt författaren, olika målsättningar. SVT har bl.a. som mål att inspirera, uppmuntra till kritiskt tänkande, vara ett forum för barns egna tankar och åsikter och medverka till förståelse över etnicitets- och klassgränser. TV3 och Kanal 5 däremot har som mål att underhålla tittarna. Detta påverkar naturligtvis utbudet, som enligt rapporten skiljer sig kraftigt åt mellan SVT och de kommersiella konkurrenterna. Ett exempel på detta som tas upp i rapporten är att andelen ”svårbegripliga och skrikiga” program samt program med högt tempo är högre i de kommersiella kanalerna.

2

Granskningsnämnden 2004, Svenskt TV-utbud 2003.

3

Våldsskildringsrådet 2004, skriftserie nr. 31.

En hög andel animerade program är vidare inte helt oproblematisk p.g.a. programmens karaktär. Enligt rapporten karaktäriseras dessa av en mycket uttalad mansdominans och det finns exempel på rasism och etnisk diskriminering.

Animerade program innehåller också ofta en hög andel våld. Enligt en svensk studie av TV-utbudet 1997 innehöll drygt 70 procent av de animerade programmen våld och 40 procent ganska mycket eller mycket våld. Här fanns dock en stor skillnad mellan SVT och TV4 och ena sidan och de kommersiella kanalerna å andra sidan: majoriteten av SVT:s program innehöll inget våld alls och detsamma gällde för TV4. För TV3 och Kanal 5 var förhållandet det motsatta.

9.6. Slutsatser och förslag

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att både SR och SVT har en betydande egenproduktion av program för barn och unga inom flera olika genrer. En stor del av UR:s produktion är riktad till förskolan och ungdomsskolan. Det totala utbudet för barn och unga har ökat i sändningarna hos SR och UR, och i SVT har antalet förstasändningar ökat även om det totala antalet sändningstimmar är ungefär detsamma som år 2001. Därutöver sänder SVT ett stort antal timmar barnprogram i den digitala Barnkanalen.

Studier från Granskningsnämnden och Medierådet visar att SVT har betydligt större mångfald i sitt utbud för barn och unga än kommersiella TV-kanaler. SVT är ensamt bland TV-bolagen om att erbjuda nyhets- och faktaprogram, samt minoritetsprogram för barn och unga. Studierna tyder också på att kvaliteten genomgående är högre i SVT jämfört med de kommersiella kanalerna, om man med kvalitet menar exempelvis pedagogiskt innehåll och en balanserad bild av förhållandet mellan män och kvinnor eller olika etniska grupper. Medierådets rapport visar att våldsskildringar i princip inte förekommer i SVT:s barn- och ungdomsprogram. På radiosidan sänder de kommersiella kanalerna i princip inga barnprogram i traditionell mening. Däremot har många kanaler ett musikutbud som riktar sig till yngre målgrupper.

Kommittén anser att ett varierat utbud av angelägna och pedagogiska program av hög kvalitet och på svenska för barn och unga är en mycket viktig del av public service-uppdraget. Public serviceföretagens roll på detta område är särskilt betydelsefull eftersom de

kommersiella TV-bolagens utbud till stor del utgörs av utländska animerade program och eftersom den kommersiella radion i princip bara sänder musik. Kommittén vill också understryka vikten av att programföretagen ser barn och unga som en heterogen grupp av individer med olika behov och intressen, bl.a. beroende på ålder.

Det är tydligt att program av hög kvalitet för och med barn och unga är en prioriterad fråga för de svenska public service-företagen. Utbudet innehåller en betydande del egenproduktion, och håller en hög kvalitet med bredd och variation. En stor del av utbudet är på svenska, vilket kommittén anser är av stor betydelse för barnen och deras språkliga utveckling. Hänsyn tas också i enlighet med kraven till språkliga och etniska minoriteter, både avseende medverkande och språk i programmen.

Kommittén anser att det är av stor betydelse att public serviceföretagen fortsätter att vara en förebild vad gäller program riktade till barn och unga och även fortsätter att låta barn och ungdomar själva medverka i programmen. Detta är inte minst viktigt för barn med teckenspråk som förstaspråk, eftersom dessa har sämre möjligheter att ta del av andra barnprogram.

Det är angeläget att arbetet på detta område även fortsättningsvis redovisas tydligt för att möjliggöra uppföljning av hur verksamheten för barn och unga bedrivs.

10. Nyheter i SVT

År 2001 togs kravet på två självständiga nyhetsredaktioner bort. SVT:s nyhetsverksamhet ska i stället bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv. Regeringen har gett Granskningsnämnden för radio och TV i uppdrag att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna påverkat mångfalden i nyhetsutbudet.

Kommittén ska mot bakgrund av bl.a. Granskningsnämndens arbete bedöma om SVT:s uppdrag utifrån ett mångfaldsperspektiv på nyhetsverksamheten behöver förändras.

10.1. Inledning

Mediernas uppgift i ett demokratiskt samhälle är bl.a. att informera om viktiga händelser, granska maktens företrädare och låta olika åsikter komma till tals. Nyhets- och samhällsbevakningen i SVT och SR är särskilt betydelsefulla härvidlag. De två programbolagens nyhetssändningar når i princip hela befolkningen och publikundersökningar visar att stora delar av allmänheten tar del av programmen regelbundet. Uppgiften att bidra till att medborgarna har kunskap om de förhållanden som påverkar deras liv och levnadsvillkor har vidgats i och med Sveriges inträde i EU liksom generellt med nationens ökade beroende av internationella förhållanden.

Nyhetsverksamheten vid public service-företagen är reglerad i sändningstillstånd och anslagsvillkor. Sändningstillstånden för SVT och SR slår fast att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt. Nyhetsverksamheten ska bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program. Företagen ska meddela nyheter och stimulera till debatt. Verksamheten ska spegla hela landet, ge allsidig information och göra det möjligt för medborgarna att orientera sig och ta ställning i samhällsfrågor. I anslagsvillkoren för SVT konstateras också att

nyhetsverksamheten ska bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv.

10.2. Nyhetsverksamheten vid SVT

Nyhetsverksamheten vid SVT har varit föremål för diskussioner under lång tid. Under 1960-talet ville den dåvarande radiochefen ha en sammanhållen nyhetsorganisation för såväl radio som TV, även efter starten av en andra TV-kanal.

Idén med en gemensam nyhetsredaktion för radio och TV kom dock aldrig att förverkligas. Huvudinriktningen var att de två TVkanalerna skulle verka i stimulerande tävlan. I diskussionerna konstaterades emellertid att nyheter var ett programområde där TV-kanalerna kunde samarbeta.

I början av 1990-talet började SVT samordna sina båda kanaler bl.a. som svar på framväxten av nya kommersiella kanaler. De två nyhetsredaktionerna, Rapport och Aktuellt, påbörjade ett visst samarbete bl.a. när det gällde utrikeskorrespondenter.

I slutet av 1990-talet vidareutvecklades samarbetet bland annat till följd av starten av nyhetskanalen SVT 24. En central nyhetsdesk tillskapades med ansvar för planering och bevakning samt för att samordna resurser och specialkompetens för verksamheten i Stockholm. Under år 2003 samordnades redaktionerna för de analoga och digitala nyhetssändningarna och Rapportredaktionen tog över ansvaret för kortsändningarna i SVT 24.

Från nyhetsdesken bokar de stockholmsbaserade redaktionerna inom enheten Nyheter och Samhälle de produktionsresurser de behöver för att genomföra sina uppdrag. Nyhetsdeskens resurser innefattar reportrar, produktionspersonal, utrikeskorrespondenter, översättare och grafisk personal m.m. Inom enheten Nyheter och Samhälle ryms Rapports och Aktuellts redaktioner och även bl.a. ABC, Text-TV/Webb, Agenda, Kobra och finskspråkiga Uutiset.

Rapport och Aktuellt har, liksom övriga redaktioner, egna fasta medarbetare och egna ansvariga utgivare. I SVT:s publiceringspolicy beskrivs de två nyhetsredaktionernas profiler. Rapports huvudsändning ska enligt policyn innehålla dagens viktigaste händelser på inrikes- och utrikesområdet. Bredden i rapporteringen och antal nyhetsinslag prioriteras i förhållande till fördjupning av enskilda nyheter. Aktuellts huvudsändning ska vara det för-

djupande nyhetsprogrammet som ska skapa sammanhang och ta sig tid att problematisera viktiga ämnen.

Utöver de nyhets- och samhällsredaktioner som är baserade i Stockholm har SVT regionala nyhetsredaktioner i tio distrikt samt regionalt producerade samhällsprogram som Uppdrag granskning och Debatt. De nyhets- och samhällsredaktioner som inte ligger i Stockholm har sina produktionsresurser regionalt och påverkas enligt företaget inte av bildandet av nyhetsdesken i Stockholm.

10.3. Mångfald i nyhetsbevakningen?

De överväganden som legat till grund för regleringen av nyhetsbevakningen i public service har haft som centralt tema att verksamheten ska bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kan komma till uttryck i verksamheten.

Det tidigare kravet i anslagsvillkoren på två självständiga nyhetsredaktioner vid SVT, samt att även text-TV-verksamheten skulle ha en separat nyhetsredaktion, omformulerades inför innevarande tillståndsperiod. I regeringens proposition inför den nuvarande tillståndsperioden konstaterades att riktlinjerna avseende nyhetsverksamheten och kravet på mångfald kvarstod, men att villkoret som det då var formulerat borde ändras. Anslagsvillkoret borde i stället ta fasta på att de olika redaktionerna inom företaget skulle kunna fatta beslut med skilda perspektiv oberoende av varandra. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

1

Regeringen menade vidare att de samordningsvinster som en förändrad nyhetsorganisation på SVT kunde komma att innebära borde leda till en ökad satsning på fördjupning i nyhets- och samhällsjournalistiken och att detta även borde komma den regionala nyhetsverksamheten till del. För att understryka vikten av fortsatt mångfald på området anförde regeringen att man avsåg att ge Granskningsnämnden i uppdrag att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna påverkat mångfalden i nyhetsutbudet.

Granskningsnämnden gav professor Olle Findahl vid Institutionen för Kultur och Medier vid Umeå universitet i uppdrag att granska nyhetsmångfalden i SVT. Resultaten har publicerats i två rapporter.

2

I slutrapporten jämförs nyhetsmångfalden i Rapports

1

Prop. 2000/01:94, bet 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268

2

Granskningsnämnden 2002, Mångfald i TV-nyheterna 1 och Granskningsnämnden 2004,

Mångfald i TV-nyheterna 2.

och Aktuellts huvudsändningar. Urvalet omfattar fyra veckor per undersökningstillfälle. Mätperioderna infaller år 1998 (innan SVT omorganiserade nyhetsverksamheten), år 2001 (kort efter SVT:s omorganisation) och år 2003.

Undersökningen syftar till att mäta andelen unika inslag i Rapport och Aktuellt med utgångspunkt i deras sändningar klockan 19.30 respektive 21.00. Med unika inslag menas nyheter som bara förekommer i ett av programmen. Undersökningen har också tittat på huruvida de gemensamma nyheterna skiljer sig åt i presentation och kommentarer samt om det förekommit några nyhetsinslag som varit exakt lika i de båda programmen. I undersökningen mäts alla nyhetsinslag, såväl de längre reportagen som de korta telegramnyheterna.

Undersökningsmetoden innebär att mångfalden är som störst om de två nyhetsprogrammen inte har några gemensamma nyheter alls. Författaren menar att detta inte kan vara ett självändamål utan att det är rimligt att ett antal nyheter varje dag är av den karaktären att de bör rapporteras i SVT:s båda nyhetsprogram. Den nyhetsvärdering som leder till att det varje dag finns ett antal nyheter som är gemensamma i alla nyhetsmedier är inte speciell för Sverige, menar författaren.

I rapporten görs skillnad på tre olika typer av nyhetsinslag. Den första är tidsaktuella nyheter som är planerade i förväg, t.ex. längre reportage om politiska skeenden eller granskande undersökningar av olika slag. Den andra typen är planerade dagsaktuella nyheter där redaktionerna i förväg vet vad som ska hända som t.ex. presskonferenser, invigningar m.m. Slutligen studeras oplanerade dagsaktuella nyheter som olyckor och katastrofer.

Den största andelen av de unika nyhetsinslagen förekommer bland de tidsaktuella planerade nyheterna. Förklaringen bör, enligt författaren, vara att den redaktionella självständigheten blir som tydligast när det gäller reportage och granskningar som inte utgår från dagsaktuella händelser utan som avser att spegla ett skeende och som i allmänhet kräver ett mer långsiktigt journalistiskt arbete.

De dagsaktuella planerade nyheterna är däremot sällan unika. Utfallet av den redaktionella planeringen av vilka händelser som är värda att bevaka en viss dag visar att den journalistiska nyhetsvärderingen är relativt samstämmig, vilket torde gälla oavsett redaktionell självständighet och medium. De dagsaktuella oplanerade nyheterna är i något större utsträckning unika.

I undersökningen konstateras att mångfalden, i detta sammanhang i betydelsen andelen unika inslag i Rapport respektive Aktuellt, inledningsvis minskade i samband med omorganisationen vid den mätning som gjordes år 2001. Vid den senaste mätningen år 2003 hade antalet unika nyhetsinslag ökat och låg på en nivå strax under vad som gällde före införandet av en gemensam nyhetsdesk.

Rapportens författare drar slutsatsen att nyhetsredaktionerna i viss utsträckning lärt sig motarbeta tendenser till ökad likformighet. De direkta kopiorna, där exakt samma nyhetsinslag sänds i såväl Rapport som Aktuellt, förekommer enligt undersökningen inte längre. Det har också skett en ökning av antalet nyheter där de olika redaktionerna har olika infallsvinklar, och/eller låter olika röster kommentera händelsen, även i de fall nyhetsinslagen behandlar samma ämne.

SVT har årligen gjort egna undersökningar av nyhetsmångfalden från och med starten av den nya organisationen. I dessa har man mätt reportagen i Aktuellt 18, Rapport 19.30 samt Aktuellt 21. SVT har i sitt urval inte räknat med telegramnyheter och bildsatta telegramnyheter som läses av programledaren i direktsändning.

Även SVT:s undersökning visar en ökad andel unika nyheter och en minskning av antalet repriser.

3

SVT konstaterar sammanfatt-

ningsvis att fler unika ämnen än tidigare sänds endast i Aktuellt 18 samt att Rapport har 80 procent unika ämnen.

SVT:s ambition, som den kommer till uttryck i ett underlag till kommittén, är att fortsätta arbetet med att göra Rapport och Aktuellt alltmer olika till innehåll och form samt att de två nyhetsprogrammen ska erbjuda publiken skilda perspektiv på omvärlden. SVT påpekar dock att det finns en gräns för hur stora skillnaderna kan vara om båda programmen ska ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att ta ställning i samhällsfrågor.

10.4. Slutsatser och förslag

Programbolagens trovärdighet inom områden som nyheter, fakta och samhälle har stor betydelse för allmänhetens förtroende för public service. Att bedriva en kvalificerad nyhetsverksamhet och samhällsbevakning tillhör de mest centrala uppgifterna för en radio och TV i allmänhetens tjänst.

3

SVT 2003 Aktuellt och Rapport – mätningar av unika ämnen.

Mångfald är ett viktigt kriterium för nyhetsverksamhet och samhällsbevakning. Begreppet kan anses täcka flera olika aspekter. Det kan avse betydelsen av att det finns mångfald när det gäller de ämnen som speglas och bevakas, att det finns en geografisk mångfald i såväl inrikes- som utrikesnyheterna, att det finns plats för en mångfald av åsikter och kommentarer samt att det finns utrymme för skilda sociala perspektiv. En studie om jämställdheten i SVT:s nyhetsverksamhet tas upp i kapitel 14.

Enskilda länder är i långt större utsträckning än tidigare beroende av utvecklingen på den internationella arenan. Nyhetsmediernas informerande och granskande uppdrag är nödvändigt för att ge medborgarna ett bra underlag för att ta ställning i vår tids viktiga frågor. Betydelsen av det journaliska uppdraget har enligt vår bedömning också vidgats i och med Sveriges inträde i EU. Den traditionella uppdelningen i inrikes- och utrikesnyheter har inte längre samma relevans eftersom politiska diskussioner och beslut på europeisk nivå har en direkt inverkan på svenska förhållanden.

Även om denna framställning tar sin utgångspunkt i SVT:s centrala nyhetsverksamhet konstaterar kommittén att den regionala nyhetsverksamheten i stor utsträckning bidrar till mångfalden i SVT:s samlade nyhets- och samhällsbevakning. SR:s och SVT:s regionala nyheter bidrar också till en ökad medial mångfald i lokalsamhället. De dagliga nyhetsprogrammen kompletteras av nyhetsmagasin, granskande program, dokumentärer och debattprogram. Granskningsnämndens rapport Svenskt TV-utbud 2003 visar att programområdena nyheter och fakta tar 47 procent av bästa sändningstid i anspråk i SVT:s två huvudkanaler.

Kommittén anser att redaktionell självständighet är en förutsättning för att motverka en likriktning av nyhetsverksamheten. Det är av stor vikt att förändringar i nyhetsorganisationen inte leder till att de redaktionella bedömningarna centraliseras. Vår bedömning är att nuvarande riktlinjer på området är ändamålsenliga och bör gälla också i fortsättningen. De journalistiska beslut som fattas på de olika redaktionerna ska ske självständigt och syfta till att ge den allsidiga information medborgarna behöver för att orientera sig och ta ställning i samhälleliga frågor. Det ska finnas stort utrymme för fördjupning, analys och förklaringar av sammanhang. I de fall redaktionerna rapporterar om samma nyhet bör de sträva efter att belysa händelsen ur olika perspektiv och låta olika röster komma till tals.

Vi noterar att SVT i en skrivelse till kommittén förklarat att företagets ambition är att fortsätta arbetet med att göra Rapport och Aktuellt olika till innehåll och form samt att programmen generellt sett ska erbjuda publiken skilda perspektiv på omvärlden. Vi vill understryka att ett sådant arbete är nödvändigt för att mångfalden i nyhetsbevakningen ska värnas.

Det är viktigt att SVT fortlöpande följer och redovisar hur nyhetsverksamhetens organisation påverkar mångfalden. Det kan också finnas anledning att ge Granskningsnämnden fortsatt uppdrag att studera nyhetsmångfalden i SVT.

11. Spegling av hela landet samt mångfald i programproduktionen

I utredningsdirektiven anges att kommittén ska behandla de villkor i public service-uppdraget som rör företagens interna organisation och arbetssätt. Kraven i sändningstillstånd och anslagsvillkor tar inte direkt sikte på organisationen som sådan, utan avser frågor som fördelningen av produktion och resurser mellan Stockholm och övriga landet samt utomståendes medverkan, samarbeten, inköp och utläggningar av produktion på producenter utanför programföretagen.

De uppgifter som används i detta kapitel är hämtade dels från programföretagens egna redovisningar, dels från en studie som Granskningsnämnden för radio och TV på regeringens uppdrag har låtit genomföra.

1

Undersökningen, som publicerades i december

2004, har genomförts av Bo Reimer, Henrik Larsson och Tobias Nilsson vid institutionen för konst, kultur och kommunikation vid Malmö högskola.

11.1. Fördelning av produktionsresurser för allmänproduktion

I den proposition som ligger till grund för nuvarande riksdagsbeslut om public service-uppdraget anges flera syften med de villkor som gäller på detta område.

2

Den produktion som sker ute i

landet ska spegla den lokala och regionala särarten, men samtidigt förväntas lokal och regional produktion bidra till mångfalden i programutbudet i stort, särskilt på nyhets-, kultur- och samhällsområdena och därigenom utgöra en motvikt till det stockholmsperspektiv som annars hotar att dominera. Regeringen anför att en betydande del av programproduktionen också i fortsättningen ska

1

Granskningsnämnden 2004, Spegling, produktion och mångfald.

2

Prop. 2000/01:94, s. 47 ff.

ske i decentraliserade former, vilket bl.a. bör skapa förutsättningar för att programmen präglas av skilda perspektiv.

Mot denna bakgrund föreslog regeringen att villkoret att minst 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm skulle kvarstå. Regeringen skärpte dessutom kravet genom att föreslå att också den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm skulle behållas på minst den nivå som gällde vid slutet av föregående tillståndsperiod. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Utöver 55-procentskravet framgår också av anslagsvillkoren för SR och SVT att företagen ”ska ha en decentraliserad organisation med en sådan uppbyggnad att goda förutsättningar skapas för mångfald och självständigt beslutsfattande även på regional (SR: lokal) nivå och att förhållanden i hela landet kan speglas och representeras i programutbudet.”

Kravet på public service-företagen att en viss andel av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm har funnits länge. På 1960-talet var målsättningen att en fjärdedel av produktionen skulle ske utanför Stockholm. Under 1970- och 80-talen byggdes distriktsverksamheten ut kraftigt både inom televisionen och inom radion och inför den avtalsperiod som inleddes år 1979 sattes ambitionen till 40 procent. År 1995 gav riksdagen som sin mening till känna att kravet borde höjas till 50 procent. Kulturutskottet påpekade dock att denna nivå i realiteten redan var uppnådd, vilket alltså innebar att riksdagens beslut endast var en bekräftelse på vad som redan uppnåtts. Inför tillståndsperioden 1997-2001 skärptes kravet ytterligare till den nivå som gäller i dag, 55 procent. Också denna höjning avspeglade i huvudsak den faktiska fördelningen av allmänproduktion mellan Stockholm och övriga landet.

I det följande redovisas utvecklingen inom SVT och SR. Villkoret gäller inte för UR, som heller inte har den regionala och lokala produktionsverksamhet som de övriga två företagen har.

11.1.1. Sveriges Television

Andelen allmänproduktion utanför Stockholm uppgick under år 2003 till 59 procent av den totala allmänproduktionen inom SVT. Mätt i produktionsvolym var detta en ökning med drygt 100 timmar jämfört med året innan. Jämfört med år 2001, som var det sista året på föregående tillståndsperiod, är ökningen ca

140 timmar i regionerna. Andelen allmänproduktion utanför Stockholm var då 55 procent.

Tabell 11.1. Allmänproduktion i SVT1 och SVT2, rikssänt utbud i förstasändning

Sänd tid i timmar

2001 2002 2003 Förändring 2001–2003

Stockholm 673 664 654 -19 Regionerna 815 846 957 142 Totalt 1 488 1 510 1 611 123

Procentuell fördelning Stockholm 45% 44% 41% Regionerna 55% 56% 59%

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

Alla typer av produktion görs både i Stockholm och ute i landet, men i regionerna dominerar produktionen av fakta-, musik- och nöjesprogram. Merparten av fiktion och långfilm produceras i Stockholm. När det gäller den andel av företagets resurser för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm är bilden likartad.

Tabell 11.2. Fördelning av resurser för allmänproduktion 2001– 2003, mkr

År 2001 2002 2003

Totalt

1 298 1 244 1 274

Stockholm 714 675 691 Enheter i övriga landet 584 569 583 Enheter i övriga landet, % 45% 46% 46%

Källa: Underlag från SVT 2004-10-13.

Av de totalt 1 274 miljoner kronor som SVT:s allmänproduktion kostade år 2003 användes knappt 46 procent av företagets enheter utanför Stockholm. Det är en liten ökning i förhållande till sista året i föregående tillståndsperiod, år 2001. SVT har också lämnat en redovisning av personalstyrkans fördelning. Av SVT:s ca 2 700 tillsvidareanställda år 2003 var 39 procent anställda i enheterna utanför Stockholm, vilket är samma fördelning som gällde år 2001.

SVT genomför sedan en tid en omorganisation av verksamheten på flera områden som sammanfattningsvis syftar till en omfördelning av resurser från administration, teknik och distribution till programverksamheten. Beslutet, som fattades av SVT:s styrelse i februari 2004, avser en strategisk planering för åren 2004-2006.

3

De

delar av omställningsarbetet som direkt rör den regionala verksamheten är dels en rationalisering inom den allmänna programverksamheten som påverkar verksamheten både i Stockholm och i Göteborg, dels ett projekt för att ersätta gammal produktionsteknik med en modern digital teknik på samtliga 28 orter runt om i landet där företaget har allmänproduktion, nyhetsproduktion eller fasta korrespondenter.

Genom rationaliseringen av företagets administration räknar SVT med att dra in i storleksordningen 160-170 tjänster, varav 130-140 i Stockholm. I den allmänna programverksamheten räknar SVT med att antalet tillsvidareanställda kan minska med ca 130 tjänster i Stockholm och 30 tjänster i Göteborg. Digitaliseringen av den regionala produktionsapparaten beräknas i sig inte påverka den regionala bemanningen. Däremot påverkas produktionsorterna Luleå, Växjö, Karlstad, Sundsvall och Örebro genom att dessa orter vid kommande investeringar får s.k. lätt teknik, exempelvis begränsad studiokapacitet. Den tyngre produktion som kräver särskilda studior och mer avancerad produktionsteknik kommer att fokuseras till en ort per enhet. En av anledningarna till detta är, enligt SVT, att flera studior under en tid har haft alltför låg nyttjandegrad.

Den omställning från gammal till ny produktionsteknik som nu genomförs i regionerna har tidigare genomförts på andra programområden, t.ex. inom nyhetsverksamheten i Rapport och Aktuellt. SVT pekar bl.a. på att den digitala produktionstekniken underlättar programmedarbetarnas arbete och att den leder till förbättrade kommunikationer inom alla delar av företaget. Detta kommer enligt SVT att stärka företagets förmåga att spegla hela landet, både i den vanliga programproduktionen samt i nya verksamheter, t.ex. i SVT24 och på Internet. SVT pekar också på att företaget kommer att kunna öppna nya regionala fönster i huvudkanalen SVT2. Utöver dessa beräknade vinster i en effektivare produktion utgår SVT också från att kostnaderna för den tekniska utrustningen som sådan kommer att minska kraftigt.

3

SVT, skrivelse till kommittén 2004-03-01

En utgångspunkt för omställningen av produktionsteknik är, enligt SVT, att företaget fortfarande ska uppfylla kravet på att minst 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm samt att sådan produktion också i fortsättningen ska ske på samtliga elva produktionsorter i landet. Sammanlagt ska SVT vara representerade och ha resurser för programproduktion på 27 orter runt om i landet, varav 16 orter, liksom i dag, kommer att vara lokalredaktioner.

I en skrivelse till kommittén redovisar SVT att företaget under 2005 och 2006 kommer att lägga ytterligare 50 miljoner kronor per år på regional programverksamhet och de fyra programproducerande enheterna utanför Stockholm.

4

Bland de åtgärder

som ska vidtas kan nämnas en utökning av resurserna för dokumentärfilmsproduktion utanför Stockholm, fler utsändningar av kulturevenemang från regionala teatrar och ensembler, ett nytt regionalt förankrat kulturprogram, nya samhällsprogram från företagets elva regioner, ökade resurser för programutveckling ute i landet samt utveckling av regional text-TV.

11.1.2. Sveriges Radio

Av SR:s ca 2 000 anställda arbetar nästan hälften utanför Stockholm. Företaget har en redaktionell bemanning på ett 50-tal orter i landet, dels på de lokala kanalernas 25 huvudorter, dels med kontor och redaktionell bemanning på ytterligare ett trettiotal orter. Av den totala sändningstiden i SR:s kanaler utgör sändningarna i de lokala kanalerna 64 procent.

Alla typer av program görs både i Stockholm och på de lokala enheterna ute i landet. De största producenterna av riksprogram är SR Göteborg och SR Malmö. Också SR Norrbotten, SR Västerbotten och SR Kronoberg har enligt SR en omfattande riksproduktion.

4

SVT, skrivelse till kommittén 2004-11-09

Tabell 11.3. Sändningstid för allmänproduktion i rikssändningarna 2001–2003

År Stockholmsproduktion Lokal produktion Timmar Andel Timmar Andel 2001 8 068 45% 9 798 55% 2002 7 729 43% 10 089 57% 2003 7 924 44% 10 177 56%

Källa: SR:s public service-redovisning 2003.

De lokala enheternas andel av allmänproduktionen har varit i stort sett oförändrad sedan år 2001. År 2003 producerade de lokala enheterna 56 procent av företagets samlade allmänproduktion. Totalt använde SR år 2003 ca 480 miljoner kronor för allmänproduktion, varav 160 miljoner kronor, eller ca 34 procent, användes för sådan produktion ute i landet. Denna andel har varit i stort densamma sedan år 2001.

SR anser att de kvantitativa kraven på detta område, liksom i övrigt i public service-uppdraget, bör undvikas under den kommande tillståndsperioden. SR menar bl.a. att det faktum att vissa krav är precist uttryckta i kvantitativa termer medan andra villkor inte är det innebär oredovisade och kanske oavsiktliga nedprioriteringar av vissa delar i uppdraget.

11.2. Utomståendes medverkan och utläggningar av produktion m.m.

Public service-uppdragets inriktning på mångfald i programverksamheten innebär också att det ska finnas många produktionskällor och medverkan i programproduktionen även från andra än företagens egna anställda. Också på detta område har det sedan länge funnits särskilda krav på programföretagen. Under 1990-talet fanns i uppdraget krav om att utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag skulle öka i samtliga programföretag. Dessutom ställdes krav om att produktionen i ökad utsträckning skulle ske i samarbete med eller läggas ut på fristående producenter och produktionsbolag.

I riksdagsbeslutet om det nu gällande uppdraget gjordes några förändringar.

5

Regering och riksdag ansåg att det finns en risk att

5

Prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268

SVT gör sig alltför beroende av utomstående produktionsbolag och därmed får svårare att hävda sin särart som public service-företag. Därför gäller kravet att lägga ut en allt större andel av produktionen på utomstående producenter inte längre för SVT. Omfattningen av utläggningar ska inte öka, men ”fortsatt hållas på en hög och jämn nivå”. Också omfattningen av utomståendes medverkan ska hållas på ”ungefär nuvarande nivå” men inte öka. Det senare kravet gäller också för UR.

Däremot ska SR ”sträva efter en högre grad av utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program”. SR ska också öka omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag jämfört med år 2001. I förarbetena sägs att SR på detta sätt bör bidra till att stimulera den fria produktionsmarknaden för radio när det gäller en programproduktion präglad av mångfald och hög kvalitet.

11.2.1. Sveriges Television

Inom SVT medverkar ett stort antal personer inom konstnärlig, publicistisk och opinionsbildande verksamhet, dels som gäster i programmen, dels som medverkande i olika delar av produktionsprocessen. Antalet medverkande i SVT:s program varierar under perioden mellan 10 000 och 11 500 personer per år. SVT redovisar också omfattningen av resurser till utomstående uttryckt i utbetalda arvoden.

Tabell 11.4. Utomstående medverkan i SVT, utbetalda arvoden, mkr i fasta priser

År 2001 2002 2003

Stockholm 133 133 133 Övriga landet 63 48 46 Summa 196 181 178 Varav kulturarbetare 104 111 108

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003 (vår bearbetning: avrundat till hela mkr).

SVT:s kostnader för att anlita utomstående har minskat jämfört med sista året i föregående tillståndsperiod. Hela minskningen har skett i regionerna utanför Stockholm. Kostnaderna för anlitande av kulturarbetare har dock ökat något under samma period.

En annan del av medverkan i SVT:s program är ersättningar för musikrättigheter till ett antal upphovsrättsorganisationer. År 2003 uppgick dessa ersättningar till drygt 50 miljoner kronor, vilket är ungefär samma nivå som de senaste tre åren. Dessa resurser ingår inte i kostnaderna för medverkande i tabell 11.4 ovan.

Också när det gäller produktionsutläggningar, samproduktioner och inköp av program redovisas omfattningen med uppgifter om företagets kostnader.

Tabell 11.5. SVT:s samarbete med utomstående svenska producenter, mkr i fasta priser

2001 2002 2003

Stockholm, varav

217 205 207

Produktionsutläggningar 109 49 39 Samproduktioner 21 46 48 Inköp 87 110 121

Övriga landet, varav

51 42 61

Produktionsutläggningar 11 14 12 Samproduktioner 11 18 40 Inköp 29 10 9

Totalt 269 247 268

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003 (vår bearbetning: avrundat till hela mkr).

Totalt sett låg omfattningen av SVT:s samarbete med utomstående producenter år 2003 på ungefär samma nivå som det sista året av föregående tillståndsperiod, år 2001. Däremot har det skett stora förskjutningar inom området. Samproduktioner har som samarbetsform med utomstående producenter ökat kraftigt, både i Stockholm och i övriga landet. I Stockholm har utläggningar av produktion minskat kraftigt, medan inköp har ökat. I övriga landet används produktionsutläggningar i princip i samma omfattning, medan inköp av färdiga program har minskat kraftigt.

SVT har i en skrivelse till kommittén framfört att det vore lämpligt om företaget på egen hand kunde avgöra graden av utläggningar och pekar bl.a. på att det inte enbart handlar om utrymmet för företaget att engagera produktionsbolag, utan också fria filmare, kulturutövare och utomstående specialister inom olika områden.

6

6

SVT, skrivelse till kommittén 2004-05-24

SVT pekar också på den kvalitetshöjande effekt för den externa produktionsmarknaden som SVT:s utläggningar och inköp ofta leder till. Generellt anser dock SVT att företaget också i fortsättningen måste ha en hög nivå av egen produktion och pekar på att förutsättningarna för att bygga programutbudet på externa krafter i form av samproduktioner, utläggningar och inköp varierar mellan olika programkategorier. De kategorier som enligt SVT lämpar sig för extern produktion är främst fiktion och nöje, medan företaget för programområden som nyheter, sport och fakta anser att det är nödvändigt att i mycket hög grad producera själv.

11.2.2. Sveriges Utbildningsradio

Omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan uppgick inom UR år 2003 till ca 42 miljoner kronor. UR:s definition på området inkluderar såväl s.k. projekt- och mångfaldsanställda som teknikpersonal. Omfattningen av utomståendes medverkan har ökat jämfört med år 2001 då kostnaderna på området var 37,5 miljoner kronor.

När det gäller produktion utanför företaget har stora förändringar skett inom UR.

Tabell 11.6. Produktionsvolymer för radio och TV fördelade på produktionskategorier, timmar per år

2001 2002 2003 TV Egenproduktion/samproduktion 144 123 136 Inköp 38 106 71 Utläggningar 6 4 5 Totalt 188 233 212

Radio Egenproduktion/samproduktion 441 260 260 Inköp 4 2 3 Utläggningar 22 7 2

Totalt

467 269 265

Källa: UR:s public service-redovisning 2003 (vår bearbetning: avrundat till hela mkr).

Av UR:s totala volym för TV-produktion på 212 timmar år 2003 stod inköp och utläggningar av produktion för 71 respektive 5 timmar, dvs. 36 procent. Det är en kraftig ökning från år 2001 då denna andel var 23 procent. Totalt sett har UR:s produktionsvolym för TV ökat med 13 procent sedan år 2001. Detta beror dock inte på ökad egenproduktion, utan på en kraftigt ökad andel inköp.

Detta innebär att UR har gått från en grad av egenproduktion i förhållande till total produktionsvolym på ca 77 procent år 2001 till 64 procent år 2003. Enligt uppgifter som UR lämnat till kommittén avser företaget under kommande två åren öka andelen inköp ytterligare till 42 procent av total produktionsvolym år 2005.

7

På radioområdet har en kraftig minskning skett av produktionsvolymen. Enligt UR beror förändringen, som inträffade mellan åren 2001 och 2002, på en omläggning av produktionen för P4. Det betyder emellertid också att UR producerar avsevärt mindre radio år 2003 jämfört med år 2001.

7

UR underlag till kommittén 2004-10-18

11.2.3. Sveriges Radio

Utomståendes medverkan förekommer inom alla SR:s programproduktioner. Totalt betalade SR år 2003 närmare 300 miljoner kronor till utomstående. SR redovisar dock utomståendes medverkan annorlunda än SVT, bl.a. ingår både musikrättigheter och inköp av program, vilket SVT särredovisar.

Tabell 11.7. Utomståendes medverkan i SR 2001–2003, kostnad i mkr i fasta priser

Kulturarbetare Projektanställda Övrigt Inköp Musikrättigheter Totalt

2001 43 78 28 32 102 283 2002 48 80 24 41 100 293 2003 48 81 21 43 100 293

Källa: SR:s public service-redovisning 2003 (vår bearbetning: avrundat till hela mkr).

SR:s kostnader för olika former av utomståendes medverkan i programmen har ökat med 10 miljoner kronor eller 3,5 procent mellan åren 2001 och 2003. Enligt SR har kostnaderna för utläggningar ökat från 56 miljoner kronor år 2002 till 63 miljoner kronor år 2003. Dessa kostnader är dock delvis de samma som kostnaderna för utomståendes medverkan i tabell 11.7, eftersom SR, till skillnad från SVT, inte redovisar dessa kategorier särskilt.

I nuvarande tillståndsperiod pekas produktionsutläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program särskilt ut som områden där SR ska öka sina insatser. Här bör nämnas att radions arbets- och programformer gör att vad som är att betrakta som en utomstående producent varierar mer än inom televisionen. I SR:s fall ingår en rad enskilda journalister som deltar i delar av program, t.ex. olika inslag i längre studioprogram. SR redovisar såväl kostnader för detta som en rad exempel på program där utomstående producenter deltar. Bland de programexempel som nämns finns Ketchup Fanclub, Sommartoppen, Flipper och Frispel (alla P3), Deadline (P1) samt Mitt i musiken (P2).

11.3. Granskningsnämndens rapport Spegling, produktion och mångfald

Den studie som genomförts under 2004 vid avdelningen för konst, kultur och kommunikation vid Malmö högskola är inriktad på två av public service-företagens uppgifter, dels hur programföretagen klarar att bevaka hela landet i sitt programutbud, dels hur de samarbetar med producenter utanför den egna verksamheten.

Studiens författare har mot bakgrund av ämnets omfattning valt att arbeta utifrån ett flertal perspektiv och med flera metoder. Undersökningen, som avser SR och SVT, bygger på intervjuer med programföretagens ledningar och fackliga företrädare, med lokala och regionala chefer, analyser av programföretagens redovisningar, en kvantitativ studie av det lokala och regionala utbudet samt en kvalitativ studie av utbudet under en specifik vecka hösten 2004. Författarna understryker att man inte ansett sig kunna ge några slutgiltiga svar på de frågor som studerats. Syftet har istället varit att ge så många infallsvinklar som möjligt på de företeelser man har studerat.

När det gäller programföretagens förmåga att spegla hela landet konstaterar författarna att det finns flera viktiga förklaringar till public service-företagens sätt att skildra hela landet. Programföretagen har uppgiften att finna en rimlig balans mellan principer som rör publicistiska bedömningar, demokratiska överväganden eller rättvisefrågor och vad författarna kallar folklighetens princip, dvs. det faktum att programföretagen vill göra program som samlar stora grupper av tittare och lyssnare. Programföretagen har, enligt författarna, mot denna bakgrund skäl att både fokusera på specifika orter och att samtidigt försöka ge en mer heltäckande bild av landet. Författarnas bedömning är att både SR:s och SVT:s programutbud som helhet ger inblickar i händelser och skeenden i hela landet i en sådan omfattning att man inte kan hävda att kraven på programföretagen att spegla hela landet inte är uppfyllda.

Programverksamheten utanför Stockholm kännetecknas enligt studien både av en vilja att arbeta utifrån traditionella journalistiska principer och en uppfattning om att det område man bevakar och befinner sig i har så speciella karakteristika att det journalistiska arbetet blir annorlunda. I de nyhetsinslag för riksnyheter som produceras lokalt och regionalt tycks det traditionella journalistiska förhållningssättet vara viktigare än lokal och regional särprägel och egenart. Däremot tycks det inom andra lokalt och regionalt produ-

cerade programområden gjorda för rikssändningar vara vanligare att mer av det som är specifikt lokalt och regionalt också avspeglas i programmen.

När det gäller frågan om i vilken mån programföretagen är närvarande i hela landet konstaterar författarna att båda programföretagen uppfyller kraven i anslagsvillkoren om att minst 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm, men ifrågasätter samtidigt om detta kvantitativa mått är meningsfullt i dag. Författarna pekar också på att både SR och SVT befinner sig i förändringsprocesser som ännu inte är avslutade, vilket gör det svårt att bedöma resultatet av dem. Bedömningen är ändå att de förändringar som nu sker inte verkar leda till att programföretagen totalt sett minskar sin närvaro i landet. Däremot innebär förändringarna en annan sorts närvaro. Författarna för i detta sammanhang ett resonemang om att programföretagen har en viktig uppgift att balansera ibland motstridiga perspektiv som effektivitet, kraven i public service-uppdraget samt företagets programmässiga kreativitet.

I fråga om styrkerelationen mellan central nivå å ena sidan och lokal och regional nivå å den andra konstateras att både SR och SVT i jämförelse med andra public service-nationer befinner sig på ovanligt många orter. Författarna menar dock att de organisationsförändringar som nu genomförs inom SVT, men på sikt också inom SR, innebär att den centrala ledningen får en tydligare kontroll över organisationen.

När det gäller produktionsutläggningar anser författarna att det inte finns några klara definitioner av vad som menas med de olika formerna av samarbete mellan public service-företagen och aktörer i deras omvärld. Författarna pekar på att SR än så länge bedriver samarbetsprojekt i mycket begränsad omfattning. Studien refererar den diskussion som pågår om public service-företagens möjligheter att kunna säkerställa att fristående producenter klarar att samarbeta och göra goda public service-program.

11.4. Slutsatser och förslag

Spegling av hela landet

Public service-verksamhetens decentraliserade organisation är en förutsättning för den mångfald som ska prägla all programverksamhet och därmed för programföretagens möjligheter att kunna uppfylla sitt uppdrag. För att programföretagen ska kunna spegla den verklighet som människor bosatta i Sverige lever i är det nödvändigt att företagen är närvarande i hela landet. För att denna närvaro ska vara trovärdig måste programföretagen vara så organiserade att både löpande bevakning och programproduktion i vid mening inom såväl nyhets- och samhällsbevakning som på kulturområdet och andra programområden blir möjlig i alla delar av landet.

Det bör framhållas att målsättningen på detta område – att public service-företagen i sin programverksamhet ska spegla hela landet – inte bara uppnås genom var allmänproduktionen sker. Programföretagens verksamhet runt om i landet innebär långt fler perspektiv än bara allmänproduktion. Det viktigaste bidraget till spegling av förhållanden runt om i landet vid sidan av allmänproduktionen kommer från den lokala och regionala nyhetsverksamheten. SR:s och SVT:s lokala och regionala nyhetsverksamheter har mycket stor betydelse för speglingen av hela landet. Lokal och regional nyhets- och samhällsbevakning har också stor betydelse för mångfalden i stort på dessa marknader runt om i landet.

De villkor som formuleras för programverksamhet och organisation bör vara så utformade att de inte hindrar programutveckling och organisatoriska förändringar som motiveras av utvecklingen på medieområdet och ett effektivt resursutnyttjande. Exempelvis kan en teknisk utveckling som förändrar förutsättningarna för programproduktion behöva leda till förändringar i den produktionsapparat som medieföretag av public service-företagens storlek förfogar över.

En central förutsättning för att den lokala och regionala organisationen inom public service-verksamheten effektivt ska kunna främja mångfalden i programutbudet är givetvis att den ges goda resurser. Det är också viktigt att centrala beslutsfunktioner i programproduktionen inte enbart koncentreras till Stockholm,

utan att det också i dessa frågor finns ett stort mått av inflytande ute i den lokala och regionala organisationen.

Både inom SVT och SR har de regionala respektive de lokala enheternas andel av allmänproduktionen under hela tillståndsperioden legat över det uppsatta villkoret om 55 procent. I SVT:s fall har andelen ökat från 55 procent till 59 procent. Också i den utvärdering som gjordes inför nuvarande tillståndsperiod fann den dåvarande utredningen att allmänproduktionen hade denna fördelning mellan Stockholm och resten av landet. Därtill gäller att både SVT och SR år 2003 hade samma fördelning av resurser för allmänproduktion mellan Stockholm och övriga landet som år 2001.

I praktiken innebär detta att programföretagen sedan mitten av 1990-talet har haft en i princip oförändrad fördelning av sin allmänproduktion mellan Stockholm och övriga landet. Även om kvantitativa data av denna typ inte säger allt så bör detta enligt kommitténs mening kunna tas till intäkt för att programföretagen har funnit en rimlig balans mellan central och lokal och regional verksamhet. Vi utgår från att programföretagen i fortsättningen kommer att klara att upprätthålla en hög andel allmänproduktion, men föreslår att kravet att 55 procent av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm kvarstår. Vi anser emellertid inte att man i regelverket på förhand bör avgöra resursfördelningen mellan Stockholm och övriga landet. Det skulle kunna uppfattas som ett hinder för produktivitetsökningar, något som bör gälla alla delar i företaget.

Vi föreslår vidare att en allmän målsättning för programverksamheten i alla tre programföretag formuleras. Ett övergripande mål bör enligt vår mening vara att all programverksamhet ska präglas av ett perspektiv där förhållanden i hela Sverige kan speglas så att programutbudet därmed kan upplevas som relevant av människor i alla miljöer. Programföretagen ska säkerställa att organisationen utformas med syfte att möjliggöra en hög närvaro ute i landet av medarbetare med kunskap om de olika regionerna, vilket är en förutsättning för att det övergripande målet om spegling av hela Sverige ska uppfyllas.

Programföretagen bör ges i uppdrag att, i linje med vad kommittén föreslår i kapitel 6, vid inledningen av den kommande tillståndsperioden formulera konkreta riktlinjer för verksamheten som syftar till att uppfylla kravet att i all programverksamhet spegla hela landet. Programföretagen bör också förtydliga sin redovisning på detta område, bl.a. genom att lämna klargörande information

om vad som kännetecknar den produktion som sker ute i landet, t.ex. på vilka olika sätt den lokala och regionala produktionen faktiskt bidrar till att spegla förhållanden i hela landet.

Utomståendes medverkan, produktionsutläggningar, samarbeten och inköp

Kraven på mångfald i programproduktionen var naturligtvis särskilt viktiga i en tid då public service-företagen var ensamma om att sända radio och TV i landet. Men mot bakgrund av företagens storlek och den betydelse public service-radio och TV fortfarande har för mångfalden och bredden i det samlade radio- och TVutbudet i Sverige, finns anledning att också i fortsättningen hävda vikten av stor variation när det gäller produktionskällor och utomståendes medverkan i program och produktion.

Vi kan konstatera att programföretagen i stor utsträckning lever upp till villkoren på området. Vid utgången av år 2003 hade resurserna för SVT:s produktionsutläggningar och inköp minskat jämfört med sista året i föregående tillståndsperiod. Däremot har resurserna för samproduktioner ökat, vilket sammanlagt innebär att omfattningen av SVT:s samarbete med utomstående producenter har varit i stort oförändrad. SR:s resurser förväntas under nuvarande tillståndsperiod öka, vilket också har skett under periodens två första verksamhetsår.

För UR har stora förändringar skett. Enligt gällande uppdrag ska omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag hållas på en hög och jämn nivå men inte öka. Vi kan dock konstatera att UR ökat omfattningen hittills under tillståndsperioden. UR har dessutom kraftigt ökat andelen inköp av program i företagets samlade programvolym och planerar enligt uppgift att öka denna andel ytterligare. UR har därmed en allt mindre andel av egenproduktion i sitt samlade programutbud. UR:s verksamhet behandlas i kapitel 15, varför denna fråga inte kommenteras vidare här.

Vi anser att riktlinjerna på detta område bör förtydligas. Sedan en längre tid har kraven enbart riktats mot produktionsvolymen, antingen att företagen ska öka andelen utomstående, produktionsutläggningar och inköp eller att omfattningen ska ligga på samma nivå som tidigare. Vi tror att en målformulering som tar sikte på

vad som bör känneteckna programverksamheten är mer ändamålsenlig.

För det första bör enligt vår mening en generell målsättning på området vara att programföretagen ska främja mångfald i all programverksamhet genom en stor variation när det gäller programproduktion utanför den egna verksamheten. Det är också viktigt att programföretagen generellt sett har en omfattande medverkan av personer utanför företagen. Regelverket bör dock inte peka ut exakt hur stor denna andel ska vara. Omfattningen bör kunna variera över tid, men inte i sådan omfattning att mångfalden eller programföretagens egen kompetens riskerar att urholkas.

För det andra är det viktigt att det märks att också produktion som görs av utomstående, av enskilda producenter eller av produktionsbolag, håller public service-klass när det gäller variation i innehållet och hög kvalitet. Programföretagens upphandling av produktioner utanför företaget bör vara så organiserad att respektive företag tydligt kan ta ansvar för både produktionsprocess och programinnehåll så att public service-kraven också gäller denna typ av produktion. Programföretagen bör lämna tydliga redovisningar av hur detta säkerställs.

12. Tillgänglighet för personer med funktionshinder

I direktiven anges att kommittén ska följa upp och utvärdera det arbete för ökad tillgänglighet som bedrivs inom public serviceföretagen och då särskilt lösningar för uppläst textremsa i TV samt användningen av annan ny teknik. Vi ska även ta del av internationella erfarenheter på området. Vidare ingår i uppdraget att analysera om nuvarande krav på insatser och redovisning är ändamålsenliga samt att undersöka om ytterligare krav ska ställas på företagen för att öka tillgängligheten. Om så är fallet ska kommittén lämna förslag på hur kraven bör formuleras.

12.1. Nuvarande villkor

Riksdagens beslut inför nuvarande tillståndsperiod innebar bl.a. att programföretagens insatser för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade ska öka. Ett mål ska vara att uppläst textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden. Kulturutskottet skärpte regeringens förslag genom ett krav på att textningen ska öka till minst hälften av SVT:s sändningar med svenskt ursprung.

SVT tilldelades ett engångsbelopp om tio miljoner kronor för insatser för ökad tillgänglighet för funktionshindrade. I propositionen anförde regeringen vidare att SVT bör öka andelen textade program i det rikssända utbudet med svenskt ursprung påtagligt samt pröva möjligheten att texta regionala nyhetssändningar.

Sändningstillstånden

För samtliga bolag gäller att de ska beakta funktionshindrades behov. Program ska även produceras för speciella målgrupper. Insatser för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade ska öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001.

Vidare gäller att ”i fråga om program om och för funktionshindrade får SVT, SR och UR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.”

Speciellt för SVT gäller att minst 50 procent av förstagångssändningarna med svenskt ursprung bör vara textade vid utgången av tillståndsperioden. Ett mål ska vara att uppläst textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden. Inriktningen på programverksamheten för döva ska vara att sända främst nyheter, information och kulturprogram på teckenspråk. Barn och ungdomar ska prioriteras särskilt.

Speciellt för SR gäller att god hörbarhet i sändningarna ska eftersträvas. För UR gäller att andelen textade program ska öka påtagligt under tillståndsperioden jämfört med år 2001.

Anslagsvillkoren

För samtliga bolag gäller att överenskommelser rörande insatser för funktionshindrade ska tillställas Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

För SVT gäller även att produktionsanläggningarna för programverksamhet för döva i Leksand ska användas i minst samma utsträckning som under år 2001 också i den fortsatta verksamheten.

12.2. Sveriges Radio

SR arbetar inte specifikt med tillgänglighet för funktionshindrade, utan har istället området som en av många aspekter i sitt arbete mot diskriminering och för mångfald. SR har sedan år 2002 två personer anställda med ansvar för mångfald inom programproduktionen och personalområdet.

Bolaget menar i sin public service-redovisning att flera steg framåt har tagits på området under Europeiska Handikappåret 2003. Som exempel nämns en intern handbok för journalister, ett seminarium, en temavecka och att man haft praktikanter med funktionshinder. SR tar vidare upp ett antal exempel på program och serier som rör funktionshindrade, bl.a. anges att SR International har utökat sin bevakning av frågor kring funktionshinder ur ett invandrarperspektiv.

Radioteatern, andakter och gudstjänster tas upp som exempel på hur SR ökar tillgängligheten till kultur och service som rörelsehindrade annars kan ha svårt att ta del av. Även lokalerna hos SR i Stockholm och vid flera lokala kanaler har anpassats till besökare och medarbetare med funktionshinder. För att öka tillgängligheten för synskadade sänds ofta programinformation och trailrar, och det finns ett telefonnummer man kan ringa och få tablåerna upplästa.

SR pekar på insatser som under året har genomförts för att öka hörbarheten i sändningarna, bl.a. har tekniker fått särskilda uppdrag, ljudmattor tagits bort under nyhetssändningar och man försöker minska antalet telefonintervjuer. SR hävdar att digitalradion kommer att öka användarnyttan för lyssnare med funktionshinder genom bättre ljudkvalitet och tilläggstjänster.

http://www.sr.se

SR har under 2003 satsat på utveckling av sin webbplats, vilket företaget menar ökar möjligheten att tillgodogöra sig och få ut mer av radion. Snabb webbpublicering av nyheter, trafik- och serviceinformation kan underlätta för hörselskadade, även lokalt, och många program kan även avlyssnas i efterhand.

SR:s synpunkter på nuvarande krav

SR anser inte att det bör ställas några krav på bolaget att producera program om och för funktionshindrade. Istället vill man integrera funktionshindersaspekten i hela verksamheten som en del av sitt mångfaldsarbete, och istället presentera funktionshindrade som exempelvis skattebetalare eller yrkespersoner. Av integritetsskäl förs ingen statistik över medverkande, och det förs heller ingen statistik över program med funktionshindersinriktning (vilket omöjliggör en redovisning där det går att följa utvecklingen över tid).

12.3. Sveriges Television

SVT har på begäran från kommittén inkommit med ett kompletterande underlag om vissa frågor, bland annat tillgänglighet för funktionshindrade. Där anges att SVT arbetar efter följande principer:

  • Genom befintlig och ny teknik öka möjligheterna för funktionshindrade att ta del av programmen
  • Inom ramen för programföretagens totala utbud utnyttja mediernas särart för anpassning till funktionshindrades olika behov
  • Producera program för speciella grupper av funktionshindrade
  • Inom ramen för ordinarie utbud inom respektive programföretags eget ansvar också belysa aspekter på olika frågor för funktionshindrade och deras situation
  • Genom samordning av programföretagens insatser på bästa sätt utnyttja tillgängliga resurser.

Programtextning

SVT arbetar med en omorganisation av textningsverksamheten, som bl.a. syftar till att öka effektiviteten och möjliggöra att kravet på att texta 50 procent av alla svenskspråkiga förstasändningar uppfylls innan tillståndsperiodens slut år 2005. Textningsmålet i sändningstillståndet gäller enbart svenskspråkiga program, eftersom SVT redan textar allt material på andra språk. Detta innebär att andelen textade program egentligen utgör en klart större andel än bara det svenskspråkiga utbudet. Inklusive översättningstextning textades 58 procent av det totala utbudet i mars 2004.

Tabell 12.1. Textning i SVT1 och SVT2, förstasändningar 2001– 2003 (antal timmar inkl. repriser inom parentes)

Sänd tid i timmar 2001

2002

2003 Förändring 2001–2003

Dold text-TV-text 1 000 (1 865) 1 282 (2 076) 1 425 (2 418)

425 (553)

Öppen text (sv-sv) 13 (723) 20 (850)

32 (937)

19 (214)

Summa 1 013 (2 588) 1 302 (2 926) 1 456 (3 355)

443 (767)

Till ovanstående kan läggas översättningstext: 2 076 timmar år 2001, 2 069 timmar år 2002 och 1 976 timmar år 2003. Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

SVT uppger i sin public service-redovisning att textningen av direktsända program har ökat under år 2003 och att man har arbetat mycket med kvaliteten i textningen. Exempelvis har rapporteringen kring stora nyhetshändelser som EMU-valet, Irakkriget och mordet på utrikesminister Anna Lindh till större delen direkttextats. Av förstasändningarna av program med svenskt ursprung var totalt 29 procent (1 307 timmar) textade under 2003. Under bästa sändningstid (kl. 18–23) textades 58 procent (1 171 timmar) av programmen med svenskt ursprung.

Tabell 12.2. Textning av program med svenskt ursprung i SVT1 och SVT2, förstasändningar hela dygnet (2003)

Sänd tid i timmar Dold Öppen Summa Totalt utbud Andel textat Fakta 587 6 593 817 73 % Nyheter 290 1 290 2 042 14 % Fiktion/Långfilm 182 2 185 192 96 % Musik 6 6 82 8 % Nöje 111 111 242 46 % Sport 17 1 18 444 4 % Service 0 2 3 221 1 % Barn 50 6 55 215 26 % Ungdom 40 40 151 27 % Minoriteter 5 0 5 145 4 %

Summa

1 289 18 1 307 4 552

29 %

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

I kompletterande underlag till kommittén anger SVT att andelen textade program i början av år 2004 har ökat till ca 35 procent av alla svenskproducerade förstasändningar. För att nå målet 50 procent avser SVT att texta alla nyhetssändningar mellan 06.00 och 24.00, tävlingsdelen av större sportevenemang samt allt material som lämpar sig för textning under bästa sändningstid, eftersom det är då de flesta tittar på TV. Det är även då de flesta viktiga förstasändningar sker.

Alla program som textas i de analoga sändningarna av SVT1 och SVT2 textas även i de digitala sändningarna av samma kanaler. Hela utbudet i Kunskapskanalen textas från kanalens sändningsstart i september 2004.

SVT använder sig huvudsakligen av dold textning (som är tillgänglig via text-TV), förutom på repriserna som textas med öppen

text (som ses av alla). Öppen text underlättar för dem som vill spela in programmen på video samt för äldre som har svårt att använda text-TV och fjärrkontroller, men upplevs ofta som störande av andra tittare. Efter övergången till digital-TV kommer SVT emellertid att vilja sända all text dold, eftersom det kommer att vara möjligt att ställa in automatisk textning i digitalboxarna för dem som vill.

Vad gäller textning av regionala nyhetssändningar uppger SVT att detta inte har varit möjligt av tekniska och resursmässiga skäl. När den nya digitala tekniken och de system som beskrivs under ”Annan ny teknik” i det följande införs planerar SVT emellertid att förse samtliga regionala nyheter med stödtextning.

SVT tilldelades i och med riksdagens beslut inför den nuvarande sändningstillståndsperioden ett engångsanslag på tio miljoner kronor för att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. SVT har i ett särskilt underlag till kommittén redovisat att dessa medel har använts till utveckling av system för omvandling mellan text och tal samt för produktionsutrustning och nya tjänster på textningsavdelningen.

SVT erbjuder också information till hörselhandikappade i text-TV i samarbete med de tre hörselhandikappförbunden. En mindre andel program dubbas, huvudsakligen barnprogram, och några förses med berättarröst eller kommentator.

Teckenspråk

Sverige erkände år 1981 som första land i världen teckenspråket som de dövas första språk. Under år 2003 har SVT i Leksand (Dövas TV) prioriterat barnprogram och nyheter/aktualiteter. Ambitionen är bland annat att skapa nya former för program som bygger på visuellt språk, bygga broar mellan hörande och döva och göra det möjligt för döva att på sitt förstaspråk ta del av samhällsdebatten. Som den enda svenska producenten av program på teckenspråk är SVT språkledande.

Tabell 12.3. Teckenspråk i SVT1 och SVT2, förstasändningar 2001– 2003 (antal timmar inkl. repriser inom parentes)

Sänd tid i timmar 2001 2002 2003 Förändring 2001-2003

Fakta

10 (11) 15 (28) 19 (25)

14

Nyheter

36 (36) 29 (30) 26 (26)

-10

Nöje

3 (3) 2 (3)

-3

Sport 1 (1) -1 Barn 7 (17) 8 (21) 14 (26) 9 Ungdom 6 (9) 4 (4) 1 (1) -8

Summa

63 (77) 58 (86) 59 (78)

-4 (1)

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003.

Antalet sändningstimmar på teckenspråk ligger på ungefär samma nivå som tidigare år. Varje dag produceras fem minuter nyheter, och varje lördag sänds ett entimmesprogram som ska täcka alla genrer. Genrerna fakta, nyheter och barn- och ungdomsprogram utgör ungefär en tredjedel av utbudet vardera. Barn- och ungdomsprogrammen har ökat från ca 22 procent av utbudet år 2001 till ca 33 procent år 2003.

Under EMU-folkomröstningen teckentolkades 4,4 sändningstimmar i SVT, vilket motsvarade 7 procent av den totala sändningstiden. Enligt en rapport från Granskningsnämnden teckentolkades under år 2003 i genomsnitt en timme och 25 minuter per vecka i SVT, vilket motsvarar en procent av den totala sändningsvolymen.

Dövas TV har under året uppmärksammat stora nyhetshändelser som Irak-kriget och mordet på Anna Lindh. Vidare har ett utvecklingsarbete inletts för att utnyttja den nya digitala och mobila teknikens möjligheter till kontakt med publiken.

Uppläst textremsa

I sändningstillståndet åläggs SVT att före innevarande tillståndsperiods slut kunna erbjuda tittarna uppläst textremsa. En sådan tjänst skulle möjliggöra för synskadade och andra grupper med lässvårigheter att kunna ta del av program på andra språk än svenska och frågan har fått starkt stöd från flera håll. Totalt beräknas ca en miljon svenskar kunna dra nytta av tjänsten, varav ca 40 000 svårt synskadade.

Projektet är enligt SVT tekniskt komplicerat och de alternativa system som fanns tillgängliga när nuvarande sändningstillstånd förbereddes är inte längre aktuella. VoxIT:s modell med relativt dyr utrustning i hemmet finns inte längre på marknaden. Även projektet Verbal Digitalius, som ville erbjuda uppläsning av textremsan via telefon, har lagts ner. SVT gjorde under år 2002 en utvärdering av hur man ska gå vidare med arbetet. UR har informerats i efterhand, eftersom SVT bedömer att frågan huvudsakligen berör SVT:s utbud och UR kommer att kunna använda den lösning SVT väljer.

SVT har inlett provsändningar med uppläst textremsa under våren 2004 med målet att successivt införa tjänsten under hösten samma år. Tekniken bygger på de översättningstextfiler som produceras av SVT Undertext. Uppläsningen kommer att ske med syntetisk röst, eftersom företaget anser att det vore för resurskrävande med mänsklig röst och den syntetiska rösten enligt SVT har visat sig fungera bra i tester.

Möjligheten att få textremsan uppläst kommer att finnas i de digitala sändningarna och användarna kommer att behöva en digital-box som följer en viss standard (Digital Video Broadcasting, DVB). Många av de billigare boxarna idag följer inte DVBstandarden, vilket enligt SVT är ett problem. Ett ytterligare problem är att det idag krävs två boxar för att kunna ta emot både den talade textremsan och originalljudet.

Annan ny teknik

Det vanligaste sättet att texta program är att utgå från ett manus och med hjälp av särskilda undertextdatorer skriva in texterna. Detta är emellertid inte möjligt vid direkttextning, dvs. när texterna skrivs in och sänds ut i direktsändning. Då används istället speciella tangentbord (Velotype) som gör det möjligt att skriva ca 900 tecken per minut istället för 300 som är maxhastigheten på ett vanligt tangentbord. För att bli en bra Velotype-textare krävs minst 1,5 års utbildning och flera års träning. SVT har nu börjat titta på mindre resurskrävande metoder för textning.

Röststyrning, som idag bl.a. används av BBC och testas av italienska RAI, japanska NHK och norska NRK, innebär att två personer och två datorprogram samarbetar. En person lyssnar till texten i programmet, redigerar den och läser upp den för ett

taligenkänningsprogram. Ett annat datorprogram skapar sedan själva textraden, som kontrolleras av en ytterligare person innan den läggs ut i sändning. Ett problem med metoden är att det saknas bra taligenkänningsprogram för svenskt tal, eftersom svenskan är ett litet språk och marknaden därmed liten. Vidare krävs utbildad personal och särskild datorutrustning. SVT arbetar emellertid med utveckling av ett sådant program och planerar att testa röststyrd textning inför publik under 2005.

Under 2004 kommer SVT att införa ett digitalt textningssystem (Meta II) som gör det möjligt att importera manus och annan färdigskriven text och använda den för textning. Detta ska automatisera flera arbetsmoment och därmed effektivisera textningsprocessen, även om viss redigering fortfarande krävs. Bl.a. måste fortfarande ca 30–40 procent av det som sägs redigeras bort för att man ska hinna läsa texten och det krävs även färg- och tidkodning samt vissa andra tekniska moment.

SVT har också tillsatt en utredning för att undersöka om någon form av textpresentation av nyheterna kan tas in i det journalistiska uppdraget, exempelvis i form av en ständigt rullande textremsa med en sammanfattning av den talade texten (en s.k. ”ticker”). Detta skulle tillsammans med ny grafik, webben och super-text-TV kunna öka tillgängligheten till SVT:s nyheter.

Teckentolkning är en teknik som underlättar för döva och hörselskadade att ta del av TV-program. Idag finns ingen bra teknik för att erbjuda teckentolkning. Brittiska BBC sänder digitalt nattetid eftersom bilden blir kraftigt förändrad och i Norge pågår försök som förutom digitalbox även kräver två TV-apparater. Med den teckentolkningsteknik BBC använder krymps bildrutan mot övre vänstra hörnet och en teckentolk syns i en delvis överlappande ruta som placeras i nedre högra hörnet.

Syntolkning är en metod som underlättar för synskadade att ta del av TV-program. Metoden innebär att man utnyttjar luckor i dialogen till att beskriva vad som händer i bild. BBC håller på att utveckla en teknisk lösning för detta.

http://www.svt.se

SVT:s webbplats är delvis anpassad för synskadade. Den följer WAI-riktlinjerna

1

och man kan bl.a. surfa utan att använda musen,

ändra storlek på texten och få texten uppläst. Enligt SVT är synskadade nöjda med användbarheten.

SVT:s synpunkter på nuvarande krav

Enligt SVT skapar kravet på att 50 procent av alla svenskspråkiga förstasändningar ska textas en oönskad styrning som är till nackdel för tittarna. Företaget menar att det vore bättre att texta allt som företaget bedömer lämpar sig för textning och använda text-TV och webben för kompletterande information om resterande material. Enligt SVT ligger fokus idag på tekniken snarare än tillgängliggörandet och företaget skulle vilja flytta det till tittarmål istället för procentmål.

SVT önskar även att all textning (även översättning, text-TV, webben och nya plattformar) ska räknas in i bedömningen av textningsverksamheten. SVT menar att dels är textning till nytta för personer med funktionshinder, dels kräver textning resurser oavsett vilken typ det rör sig om. SVT avser att öka sina insatser i takt med den tekniska utvecklingen, med målet att på sikt texta allt som lämpar sig för textning. Fram till att detta är möjligt vill SVT rikta textningsinsatserna till bästa sändningstid och de program som har flest tittare, vilket företaget anser vara mer ändamålsenligt än dagens krav.

12.4. Sveriges Utbildningsradio

Utgångspunkten för UR:s arbete med tillgänglighet är ”de frågeställningar som är aktuella inom olika utbildningsområden”. UR arbetar också med att öka det allmänna programutbudets tillgänglighet för personer med funktionshinder.

1

WAI (Web Accessibility Initiative) är ett internationellt samarbete lett av World Wide

Web Consortium (W3C), som bl.a. har tagit fram riktlinjer för att göra webbplatser mer tillgängliga för personer med funktionshinder (information om WAI finns på http://www.w3.org/WAI/).

Tabell 12.4. Sändningar av program för och om funktionshindrade i TV (timmar per år, procentandel av total sändningsvolym inom parentes)

2001 2002 2003 Förändring 2001–2003 TV Radio TV Radio TV Radio TV Radio Förstasändning 12 35 5 17 2 19 -10 -16 Återutsändningar, repriser

36 70 19 16 6 17 -30 -53

Summa 48

(7%)

105 (15 %)

24 (3%)

33 (4%)

8 (1%)

36 (4%)

-40 -69

Källa: UR:s public service-redovisning 2003.

UR uppger i sin public service-redovisning för år 2003 att man arbetar med behovsanalyser, programmens ljudmix, information på lätt svenska, talstöd och textning av program för att underlätta tillgängligheten för funktionshindrade. Företaget har under perioden 2000–2003 minskat den specifika produktionen av program om och för funktionshindrade för att istället satsa på tillgängligheten. Därför har sändningstiden i TV minskat till totalt 8 timmar, med framför allt riktade till barn. I radio sändes 36 timmar, framför allt program riktade till vuxna.

Programtextning och program på teckenspråk

UR textar alla sändningar av program för publik över tio år (de som är yngre än tio år anses inte kunna tillgodogöra sig textning), förutom språkprogram som av pedagogiska skäl sänds otextade första gången. Den tredje gången ett program sänds sker det med öppen text för att underlätta för dem som inte har text-TV.

UR använder text-TV för att ge ytterligare information om program och tablåer. Bland UR:s text-TV-sidor finns även sidor på lättläst svenska för personer med utvecklingsstörning eller personer med läs- och skrivsvårigheter.

Teckenspråksprogram görs i första hand av Dövas TV (SVT). Diskussioner har förts om samarbete, dock utan konkreta resultat och UR säger sig överväga att släppa programområdet teckenspråk. När det gäller uppläst textremsa hänvisar UR till SVT.

http://www.ur.se

UR arbetar med att WAI-anpassa sina webbplatser enligt europeisk standard, vilket bl.a. innebär att samtliga webbplatser har ljudstöd. Via UR:s webbplatser kan man också komma åt Mediebiblioteket som är en webbplats där tittare och lyssnare kan ta del av UR:s program (både TV och radio) i för- eller efterhand samt söka bland material som UR har producerat från och med år 2001. Varje post har en beskrivning på lättläst svenska. Webbplatsen har ljudstöd och innehåller en symbolsökmotor som ska underlätta för personer med olika slags lässvårigheter.

12.5. Internationella erfarenheter

SVT tar i sin kompletterande redovisning upp att EU-direktivet ”Television utan gränser”, som är under omarbetning, sannolikt kommer att innehålla skrivningar om textning, syntolkning och teckentolkning. Direktivet omfattar även kommersiella TV-bolag. SVT nämner även en workshop under handikappåret 2003 som resulterade i en rapport med krav på tillgänglighet för funktionshindrade. Frågan om tillgänglighet för funktionshindrade har även behandlats i konferenser inom EU, bl.a. under de spanska och grekiska ordförandeskapen år 2002 och 2003.

Även inom European Broadcasting Union (EBU) bedrivs utvecklingsarbete. En grupp inom EBU med ordförande från SVT har tagit fram riktlinjer för tillgänglighet för funktionshindrade

2

. I rapporten konstateras att public service har ansvar för att ge service till hela samhället och att kraven på tillgänglighet ökar. Däremot kan inte hela ansvaret för tillgängligheten läggas på det sändande företaget, utan hela kedjan inklusive distribution och teknisk utrustning hos mottagarna är av betydelse.

Storbritannien – BBC

I Storbritannien har statsmakterna till skillnad från i Sverige reglerat de kommersiella TV-företagens arbete med tillgänglighet, och ställer krav på bland annat textning av program. Inga motsvarande krav ställs på BBC, men BBC har frivilligt åtagit sig att

2

EBU

Information I44-2004.

uppfylla samma villkor och blivit ledande i Europa på området tillgänglighet för funktionshindrade. All verksamhet ryms inom den ordinarie budgeten.

BBC textar idag 100 procent av utbudet under bästa sändningstid (18.00–22.30) i BBC1 och BBC2. I de digitala sändningarna är siffran 50 procent. I kanalen News24 där hela utbudet är direktsänt är ca 50 procent textat. BBC:s direkttextningsverksamhet har ett nätverk av anställda över hela landet som sitter hemma, ser på TV och stenograferar via uppkopplade datorer. Metoden ger en kort fördröjning men har ändå stora fördelar, bland annat att man kan anställa folk lokalt. All textning är dold, dvs. aktiveras i text-TV eller digital motsvarighet.

Syntolkning (audio description) är en relativt ny service. För att kunna ta del av tjänsten krävs en särskild digital-TV-box, som har tagits fram i samarbete mellan BBC, den kommersiella operatören Sky och boxtillverkarna. En annan service är teckentolkning, som inte kan döljas och därför bara används i sändningar nattetid (ca 01.30–03.00). BBC beräknar att det kommer att dröja fyra– fem år innan ett system för dold teckentolkning kan tas fram.

Storbritannien har liksom USA en stor fördel jämfört med exempelvis Sverige på området direkttextning eftersom man där använder sig av stenografer inom rättsväsendet. Detta innebär att det finns både teknisk utrustning och utbildad personal att tillgå, vilket saknas för svenska språket idag. Naturligtvis har BBC ytterligare en stor fördel i företagets mycket stora ekonomiska resurser, vilket bör beaktas vid en jämförelse med svensk public service. Vid en eventuell jämförelse bör även SVT:s översättningstextning räknas in för att få något mer jämförbara siffror.

Danmark – DR

Det danska public service-bolaget DR åläggs i sitt public servicekontrakt (ett avtal som ingås mellan DR och kulturministern och reglerar DR:s verksamhet) att sörja för att stärka handikappades tillgång till public service-utbudet genom att utnyttja ny teknik, exempelvis textning eller liknande av danskspråkiga TV-program. DR:s insats på området ska öka under kontraktsperioden.

På TV-sidan arbetar DR liksom SVT med textning och teckenspråk. Enligt DR:s public service-redogörelse för 2003 textar företaget huvudsakligen repriser, men har i uppdrag att öka textningen av förstasändningar. Däremot sänds inga särskilda program för döva. För radion saknas redovisning.

Finland – YLE

Finska public service-företaget YLE regleras av Lagen om Rundradion AB. I lagen finns två paragrafer som kan tillämpas på funktionshindersområdet, nämligen att YLE ska

  • stödja en fungerande demokrati genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter och diskussioner i samhällsfrågor, även för minoriteter och specialgrupper [kommitténs kursivering]
  • [...] tillhandahålla tjänster på samiska, romani och teckenspråk och i tillämpliga delar även för andra språkgrupper i landet [kommitténs kursivering].

Det framgår dock inte av bolagets redovisningar hur arbetet på de olika områdena bedrivs.

Norge – NRK

I stadgarna för norska public service-företaget NRK anges att bolagets programutbud ska ha ett innehåll som appellerar till breda lager av befolkningen och som tillvaratar intressena hos minoriteter och särskilda grupper. Vidare gäller att utbudet i TV ska göras tillgängligt för döva och hörselskadade genom att NRK ska ta sikte på att alla program ska textas. Det framgår dock inte av bolagets årsredovisning hur arbetet bedrivs.

12.6. De berördas egna åsikter

Kommittén anordnade den 6 maj 2004 en hearing med representanter för de funktionshindrades organisationer samt Hjälpmedelsinstitutet (HI).

3

Vid hearingen framkom bl.a. att flera av

organisationernas företrädare ansåg att samarbetet med SVT fungerar dåligt, bl.a. eftersom de inte inkluderar funktionshinder i sitt mångfaldsarbete vilket SR och UR (och även brittiska BBC) gör. BBC framhölls generellt som ett gott exempel på mångfaldsarbete och tillgänglighet.

Flera av organisationerna framförde önskemål om att funktionshindrade bör synas i medierna i andra roller än som representanter för kategorin funktionshindrade. Samtliga önskade ett ökat samarbete mellan organisationerna och PS-företagen. Mer och bättre textning efterfrågades och flera påpekade vikten av att ny teknik görs tillgänglig och användarvänlig. Önskemål framfördes också om bättre information om utbudet, dvs. tablåer och liknande. Sveriges Dövas Riksförbund krävde fler program på teckenspråk varje dag.

12.7. Slutsatser och förslag

Personer med funktionshinder är inte en enhetlig grupp, utan individer med mångskiftande behov och förutsättningar som public service-företagen har i uppdrag att beakta. En huvudfråga på området är tillgänglighet till utbudet, men därutöver har det också till kommittén framförts önskemål från de funktionshindrades egna organisationer om att personer med funktionshinder i större utsträckning bör synliggöras i programutbudet som en del av den breda allmänheten istället för att behandlas som ett särintresse.

Dessa båda aspekter har sin motsvarighet i den nationella handikappolitiken. Enligt riksdagens beslut om en nationell handlingsplan för handikappolitiken

4

ska insatserna koncentreras till tre

områden: att handikapperspektivet ska genomsyra alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle samt att förbättra bemötandet.

Kommittén är medveten om att tidpunkten för utredningen medför att bedömningen endast kan grundas på uppgifter från

3

Deltagarlista finns i bilaga 3.

4

Prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240.

åren 2002 och 2003 samt den tidigare tillståndsperioden, vilket innebär att programföretagen fortfarande har halva den nuvarande tillståndsperioden på sig att uppfylla kraven. Mycket talar för att de mål som ännu inte uppnåtts kommer att uppnås under den tid som återstår av perioden.

De nu gällande villkoren för programföretagen föreskriver att insatserna på området ska öka. Detta kan, som hittills varit fallet, tolkas som att antalet textade timmar eller antalet sändningstimmar av särskilt riktade program ska öka. En grundtanke bör emellertid snarare vara att tillgängligheten ska förbättras, vilket även kan ske på andra sätt. Som SVT påpekar kan ett rent procentkrav göra att företagen styrs att göra ”fel” saker, exempelvis att texta program med få tittare om dessa är enkla att texta, istället för att fokusera på största möjliga tillgänglighet till utbudet i stort.

En annan tolkning av kravet skulle kunna vara att fler ska kunna ta del av utbudet genom att programföretagen exempelvis prioriterar textning och tillgängliggörande av program under bästa sändningstid eller av program som har många tittare. Med en vidare tolkning kan även andra aspekter, exempelvis de möjligheter som den nya tekniken ger, räknas in även om de inte går att redovisa i absoluta tal.

En viktig aspekt är också att åtgärder som ökar tillgängligheten för funktionshindrade även gynnar andra grupper. Textning av program liksom god hörbarhet i sändningarna ökar exempelvis tillgängligheten också för äldre och personer med annat modersmål än svenska. Uppläst textremsa är till stor hjälp för personer med läs- och skrivsvårigheter.

Kommittén kan konstatera att programföretagens arbete för ökad tillgänglighet för funktionshindrade, oavsett hur det mäts, går i rätt riktning. På TV-området har andelen textade program ökat kraftigt och satsningar på fler textade program under bästa sändningstid i SVT har lett till att fler tittare har möjlighet att ta del av det textade utbudet. SVT kommer enligt uppgift att nå målet att texta 50 procent av de svenskspråkiga sändningarna innan tillståndsperiodens slut och tjänsten uppläst textremsa kommer enligt företaget att introduceras.

På radiosidan arbetar SR kontinuerligt med att förbättra hörbarheten i sändningarna på olika sätt, bland annat genom ny teknik. Alla programföretagen använder sig av ny teknik för att förbättra tillgängligheten, exempelvis genom att lägga ut material och information om utbudet på sina webbplatser. De svenska public

service-företagen ligger även enligt kommitténs uppfattning bra till i en nordisk jämförelse.

En viktig utgångspunkt för företagens arbete måste vara behoven hos de berörda, dvs. personer med funktionshinder. Ett exempel på detta är frågan om särskilda program för och om funktionshindrade. Å ena sidan finns de som anser att sådana program är bra och behövs, å andra sidan anser andra att det finns en risk att programmen bidrar till att befästa bilden av funktionshindrade som ett särintresse istället för som vanliga medborgare. Kommittén förutsätter att programföretagen för att kunna prioritera och säkerställa att rätt åtgärder vidtas har ett mycket nära samarbete med representanter för de berörda grupperna. En annan fråga där kontakt med organisationer som representerar personer med funktionshinder kan vara av stor betydelse är spridning av information och kunskap om de tjänster som redan finns.

Funktionshindrades möjligheter att tillgodogöra sig public service-företagens utbud bör fortsatt vara en prioriterad fråga och ambitionsnivån bör höjas. Målet bör på längre sikt vara att hela utbudet i möjligaste mån görs tillgängligt för alla medborgare och på kort och medellång sikt att tillgängligheten fortsätter att förbättras. Med denna målsättning klargjord vill kommittén överlåta åt programföretagen att närmare avgöra hur arbetet ska bedrivas i praktiken. Detsamma gäller det konkreta arbetet med att integrera funktionshindersperspektivet i verksamheten. Kommittén förutsätter att arbetet redovisas tydligt.

13. Språkliga och etniska minoriteter

De demografiska förändringarna i Sverige har gått snabbt de senaste åren. Idag finns nästan hela världen representerad i Sverige. År 2002 bodde ca en miljon människor från fler än 200 olika länder i Sverige, en dramatisk ökning från knappt 200 000 år 1950. År 2002 utgjorde invandrarna 11,8 procent av den svenska befolkningen.

I Sverige finns fem erkända nationella minoriteter och minoritetsspråk. De nationella minoriteterna är samer (som också räknas som urbefolkning), Sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska (alla varieteter), finska, meänkieli, romani chib (alla varieteter) och jiddisch. Minoritetspolitiken syftar till att ge de nationella minoriteterna skydd och inflytande i frågor som berör dem samt att främja deras kultur och språk så att dessa kan överleva.

I direktiven anges att kommittén ska undersöka om dagens krav på programföretagen är lämpliga för att tillgodose kraven på tillgänglighet för språkliga och etniska minoriteter. Kommittén ska särskilt analysera hur företagen redovisar insatserna på området.

13.1. Nuvarande villkor

Riksdagens beslut inför nuvarande sändningstillståndsperiod innebar bl.a. att programföretagen fortsatt ska beakta språkliga och etniska minoriteters intressen och att insatserna på området skulle öka. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib skulle inta en särställning.

Samiskans särställning motiverades av samernas status som urbefolkning och finskans av de historiska banden mellan länderna och antalet finsktalande. Tornedalingarna anses tillhöra Sveriges ursprungliga inhemska befolkning och romerna har funnits i Sverige under lång tid och har uttalade behov av information. De

jiddischtalande ansågs däremot för få för att språket skulle få inta en särställning, men regeringen föreslog att hänsyn skulle tas till att jiddisch har status som minoritetsspråk.

Enligt beslutet ska resurserna för språkliga och etniska minoriteter fortsätta att öka. Särskilt angeläget är att SR ökar tillgängligheten för den finska språkgruppen, som liksom meänkieli hade minskat under föregående sändningstillståndsperiod.

Sändningstillstånden

Samtliga bolag har i uppdrag att beakta språkliga och etniska minoriteters intressen. Insatserna på området ska öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib ska inta en särställning. I fråga om verksamhet för språkliga och etniska minoriteter får SVT, SR och UR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser. Samtliga bolag har också i uppdrag att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör språkliga eller etniska minoritetsgrupper (se även kapitel 9). Bolagen ska även tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige.

SR och SVT har något mer specificerade krav än UR. SR:s tillstånd 13§: ”SR ska tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige. Det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar. Program om och från de nordiska grannländerna ska sändas i syfte att stärka den nordiska kulturgemenskapen.”

SVT:s tillstånd 11§: ”SVT ska tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige. Det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar och i större omfattning än hittills innehålla program från olika delar av världen. Program om och från de nordiska grannländerna ska sändas i syfte att stärka den nordiska kulturgemenskapen.”

UR:s tillstånd 12§: ”UR ska tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige och innehålla program från olika delar av världen.”

Anslagsvillkoren

Följande anslagsvillkor gäller för samtliga bolag:

  • Resurserna till programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter ska öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001.
  • Överenskommelser mellan SVT, SR och UR rörande insatser för språkliga och etniska minoriteter samt funktionshindrade ska tillställas Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

13.2. Sveriges Radio

SR arbetar efter en modell där språkliga och etniska minoriteter ingår i det vidare begreppet mångfald. I mångfaldsarbetet inkluderas även kön, ålder, funktionshinder, sexuell läggning och trosuppfattning. SR har sedan år 2002 två personer anställda med ansvar för mångfald inom programproduktionen och personalområdet. Företaget menar i sin public service-redovisning för år 2003 att arbetet med att spegla det mångkulturella samhället genomsyrar all programverksamhet och även syns i enskilda program. Ett antal exempel från både rikskanalerna och de lokala kanalerna nämns.

SR bedriver programverksamhet på 18 olika språk

1

. Enligt SR:s public service-redovisning för år 2003 kommer minoritetsspråket jiddisch att uppmärksammas under åren 2004 och 2005, dock inte genom reguljära sändningar för jiddischtalande utan i program riktade till den breda allmänheten.

1

De 18 språken är år 2004 dels fyra av de fem inhemska minoritetsspråken (finska, meänkieli,

samiska och romani chib), dels de utländska språken albanska, arabiska, assyriska/syriska, persiska, serbiska/kroatiska/bosniska, spanska, turkiska, somaliska, kurdiska, engelska, tyska, ryska, lettiska och estniska. SR hade också under år 2003 en grekisk nyhetssida och år 2004 polska sändningar på webben.

Tabell 13.1. SR Sisuradios sändningar i P7, P2 och P4 2001–2003 (timmar)

2001 2002 2003 Förändring 2001–2003 P7 (digitalt) 3 393 5 609 5 679 2 286 P2 (analogt, rikssändningar)

626 621 621 -5

P4 (analogt, regionala sändningar)

1 756 1 740 1 754

-2

Summa

5 775 7 970 8 054

2 279

Källa: SR:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

Sändningarna på finska och meänkieli hanteras av enheten SR Sisuradio, som huvudsakligen sänder digitalt. Antalet sändningstimmar har ökat med 2 279 timmar under perioden 2001–2003. Hela ökningen har skett i de digitala sändningarna, de analoga ligger på ungefär samma nivå som tidigare. SR påpekar dock att de analoga sändningarna hade ökat under åren 2000 och 2001 (en ökning med 37 procent 1999–2001), vilket innebär att en ökning ändå har skett jämfört med den nivå den förra utredningen och riksdagen inför sitt beslut hade att utgå ifrån. Vidare menar SR att tillgängligheten har ökat genom att allt material finns att tillgå via SR:s webbplats.

Utbudet på meänkieli har enligt SR varit konstant under perioden 2001–2003. År 2001 låg utbudet på cirka tio procent av det totala finskspråkiga utbudet.

Tabell 13.2. Antal sändningstimmar för minoritets- och invandrarprogram 2001–2003

2001 2002 2003 Förändring 2001–2003

Finska

5 226 7 260 7 317

2 091

Meänkieli 549 711 737 188 Invandrarspråk 806 866 919 113 Samiska 466 467 464 -2 Romani chib 35 57 57

Summa

7 047 9 338 9 492

2 445

Källa: SR:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

SR Sameradion sände under år 2003 totalt 464 timmar, varav 203 timmar riksprogram och 261 timmar regionala program över Norrbotten och Stockholm. 412 av dessa timmar sändes även i Finland och Norge. Fyra samiska nyhetssändningar produceras och sänds dagligen i samarbete med finska YLE och norska NRK, varav två hörs i Sverige. Både Sisuradio och Sameradion sände under år 2003 barnprogram varje vecka, ofta med gestaltande innehåll och barn som medverkande.

Utbudet på romani chib bestod år 2003 av två program varje vecka. Dels sändes ett veckomagasin innehållande romska nyheter dels ett mer informellt program med mer direkt publikkontakt. Båda programmen kommer enligt SR att sändas i Europa via kort- och mellanvåg.

Utöver utbudet på de erkända minoritetsspråken sände SR under år 2003 på nio utländska språk i Sverige och hade en nyhetssida på ett ytterligare språk på Internet. SR bedriver också sändningar riktade mot utlandet på tyska, ryska, lettiska, estniska, engelska och svenska. Nyheter, aktualiteter och samhällsprogram utgör enligt SR:s public service-redovisning minst 90 procent av sändningstiden på utländska språk. Fokus ligger på utvecklingen i det svenska samhället, med särskild tyngd på frågor som rör de berörda språkgruppernas vardag och på information från respektive språkområde.

Tabell 13.3. Kostnader för minoritets- och invandrarprogram 2001–2003 (mkr)

2001 2002 2003 Förändring 2001–2003 Finska 71,8 75,0 68,5 -3,3 Meänkieli 4,4 4,6 3,8 -0,6 Invandrarspråk 28,6 29,1 27,5 -1,1 Samiska 13,5 12,6 12,0 -1,5 Romani chib 1,2 1,3 1,3

Summa 118,21 122,5 113,1 -5,4 Källa: SR:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

SR har under perioden ökat sändningstiden kraftigt för språkliga och etniska minoriteter, men kostnaderna har minskat. De minskade kostnaderna beror enligt SR på att de digitala sändningarna begränsats, vilket ger lägre distributionskostnader.

SR redogör vidare i sin public service-redovisning för sitt samarbete med de nordiska grannländerna, vilket bl.a. sker genom sameradion, inom den finska verksamheten samt i Öresundsregionen (med Danmark) och Jämtland (med Norge). SR har även medarbetare i Helsingfors och Oslo och bevakar Danmark genom SR Malmö. I norr finns Radio Barents, ett samarbete mellan journalister från Ryssland, Norge, Finland och Sverige.

Som komplement till stora publikundersökningar använder sig SR av fokusgrupper i sin publikkontakt. Sedan år 2001 har sex sådana undersökningar genomförts med olika grupper med invandrarbakgrund. Deltagarna i grupperna har haft varierande ålder, bakgrund och utbildningsnivå, men slutsatserna har i stort sett varit samma. De intervjuade har dels önskat att själva få synas i media, både som intervjuare och intervjuade, dels att SR bör arbeta för att skapa förebilder istället för stereotyper för att medierna ska kunna spegla hela Sverige.

SR har också under året startat på försök startat en digital kanal med mångkulturell profil, SR Sverige, som beskrivs som ”en gränsöverskridande jorden runt-resa med populärmusik från världens alla hörn”. Kanalen sänder dygnet runt och kan under vissa tider höras också i P6 International i Stockholm samt i P4.

13.3. Sveriges Television

SVT redovisar i sin public service-redovisning för år 2003 utbudet på finska, samiska, meänkieli och romani chib. SVT har också inkommit med en skrivelse till kommittén där man tar upp exempel på program som sänts i enlighet med ledningens nyårslöfte inför år 2003: ”SVT lovar att spegla det nya Sverige. I minst 50 av årets program läggs tyngdpunkten på att öka förståelsen mellan människor med olika etnisk, kulturell och religiös bakgrund.” Detta mål har enligt SVT nåtts genom ämnesurval, medverkande och programformer.

SVT har också tillställt kommittén sin policy för etnisk och kulturell mångfald. I denna berörs bl.a. SVT:s roll i utvecklingen av ett mångkulturellt samhälle samt hur frågan ska behandlas i

programverksamheten och personalpolitiken. I linje med detta har ett mångkulturellt center (MKC) med två anställda inrättats på SVT i september 2003. MKC ska samarbeta med den verkställande ledningen, programverksamheten och administrationen för att bl.a. påverka rekryteringen av medarbetare och medverkande i programmen i ett mångfaldsperspektiv. MKC ska också bevaka utvecklingen i omvärlden och utbilda de anställda i mångfaldsfrågor.

Tabell 13.4. Den rikssända programverksamheten i SVT1 och SVT2 per programkategori för etniska minoriteter (2001–2003)

Sänd tid i timmar 2001 2002 2003 Förändring 2001–2003

Finska 117 105 84 -33 Romani 3 +3 Samiska 40 52 66 +26 Meänkieli 4 4 7 +3

Summa 161 160 159 -2 Källa: SVT:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

Mellan år 2002 och 2003 minskade sändningarna från den finska redaktionen i Stockholm med 21 timmar. Produktionsminskningen har skett inom egenproducerade faktaprogram och barnprogram. Totalt har utbudet minskat med 33 timmar mellan år 2001 och 2003. Nyhetsutbudet var emellertid oförändrat jämfört med år 2002 och en finsk temakväll hade sänts under året. På grund av bättre sändningstider når det finskspråkiga utbudet enligt SVT trots den minskade sändningstiden ut till fler tittare.

Sändningarna på samiska ökade med 14 timmar jämfört med år 2002. Totalt har sändningstiden ökat med 26 timmar sedan år 2001. Under år 2003 har sändningar på romani införts och sändningarna på meänkieli har ökat. Sammanlagt för alla minoritetsspråken har sändningstiden minskat med två timmar under perioden 2001–2003. En stor del av utbudet består av nyheter och faktaprogram.

Tabell 13.5. Kostnader för minoritetsspråksredaktioner (löpande priser inom parentes)

2001 2002 2003 Förändring 2001-2003

Finska redaktionen 23,7 (22,6) 20,6 (20,2) 18,9 (18,9) -4,8 (-3,7) Samisk produktionsgrupp 6,1 (5,8) 6,5 (6,4) 9,2 (9,2) 3,1 (+3,4) Meänkieli 1,1 (1,0) 2,0 (2,0) 1,7 (1,7) 0,6 (+0,7)

Summa 30,8 (29,3) 29,2 (28,6) 29,8 (29,8) -1,0 (+0,5)

Källa: SVT:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

SVT redovisar resurserna för språkliga och etniska minoriteter på två sätt. Räknat i fasta priser har resurserna minskat med 1 miljon kronor under perioden 2001–2003, men om man räknar i löpande priser har resurserna istället ökat med 500 000 kronor.

SVT:s barn- och ungdomsprogram har under år 2003 arbetat med att spegla barns vardag i olika sammanhang, både internationellt och i olika delar av Sverige. Detta har skett genom turnéer runt i landet, genom inköpta program från olika delar av världen och genom dramaproduktioner om barn med olika bakgrund. Etnisk och kulturell mångfald har också synts i programverksamheten genom ämnesvalen och genom att medverkande och personal i stor utsträckning haft annan bakgrund än etniskt svensk. I flera program var andelen medverkande med invandrarbakgrund mellan 50 och 80 procent.

Även SVT använder sig av fokusgrupper i sitt arbete med att utveckla programubudet. En sådan undersökning

2

från år 2004

behandlar TV-vanorna hos personer från de största utomnordiska språkgrupperna i Stockholm. Enligt undersökningen önskar de intervjuade ett mer mångkulturellt utbud som ger en mer nyanserad bild av invandrare, mer information om det svenska samhället samt längre nyhetssändningar som inte är lika västvärldsdominerade. SVT förknippas med nyheter och fakta, vilket är uppskattat, men önskemål finns också om bl.a. mer underhållningsprogram. Hälften av de tillfrågade tycker att SVT gör många eller ganska många program som är bra och 84 procent tycker att SVT1 och SVT2 skiljer sig mycket eller ganska mycket från övriga svenska kanaler.

2

Ett mångkulturellt SVT? SVT 2004.

13.4. Sveriges Utbildningsradio

UR:s policy för området nationella minoritetsspråk är att utbudet ska produceras av, för och med snarare än om den enskilda gruppen. UR ska även producera program för andra språkliga och etniska minoriteter inom olika ämnen, exempelvis samhällsprogram på lätt svenska. Vidare anser UR att eftersom deras program finns tillgängliga på AV-Mediecentraler och bibliotek kan man prioritera olika grupper mer vissa år istället för att göra mindre för alla grupper samma år.

Tabell 13.6. Sändningar av minoritetsprogram 2001–2003 (timmar)

2001 2002 2003 TV 12 25 79 Radio 17 17 8

Summa 29 42 87 Källa: UR:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

Totalt sändes 79 timmar TV och 8 timmar radio för språkliga och etniska minoriteter under år 2003. TV har ökat kraftigt på radions bekostnad, vilket avspeglar en generell prioritering hos UR eftersom företaget menar att TV har större användning och genomslagskraft. De stora variationerna i antal sändningstimmar beror på att UR år 2000 ändrade sin definition av minoritetsprogram. Så kallade mångkulturella program, som inte riktades speciellt till någon av minoritetsgrupperna, flyttades till det ordinarie utbudet, vilket påverkar statistiken.

I TV sände UR 15 timmar finska och 7 timmar romani chib, framför allt riktat till barn och unga. 14 procent av sändningsvolymen utgjordes av svenska som andraspråk. UR textar även program på bl.a. arabiska, och sänder program på originalspråk som stöd för modersmålsundervisning. I radio sändes 5,5 timmar på meänkieli riktat till vuxna lyssnare samt en mindre del romani chib. Vad gäller barn och unga har UR enligt sin public service-redovisning för år 2003 prioriterat de som talar finska och romani chib. En serie har även producerats på meänkieli.

Tabell 13.7. Kostnader för minoritetsprogram 2001–2003 (mkr)

2001 2002 2003

Nationella minoritetsspråk

2,6 4,4 4,2

Svenska som andraspråk

2,0 2,1 2,1

Övriga språkliga och etniska minoriteter 0,0 4,0 8,4

Summa 4,6 10,5 14,7 Källa: UR:s public service-redovisning 2003 (bearbetad).

I en skrivelse till kommittén påpekar UR att bolaget i enlighet med kraven i sändningstillståndet har ökat resurserna för språkliga och etniska minoriteter från 4,6 mkr år 2001 till 14,7 mkr år 2003. Den kraftiga ökningen beror enligt UR på fokuseringen på TV och följaktligen på att TV är dyrare än radio att producera.

13.5. Internationella erfarenheter

Ett antal europeiska länder ställer krav på sina public service-företag att beakta språkliga och etniska minoriteters behov

3

. Till dessa hör Norge, Finland, Spanien, Portugal, Italien, Lettland, Ungern, Slovakien och Albanien. Det danska public service-bolaget DR har inga krav på sig angående sändningar på minoritetsspråk eller riktade sändningar till minoritetsgrupper. DR har aldrig haft några sådana program i TV eller FM-radio, men tillhandahåller nyheter på olika språk på webben och via telefon. Tidigare har nyheter på olika språk också sänts på mellanvågsradio. I lagen som reglerar finska public service-företaget YLE finns två paragrafer som kan tillämpas på minoritetsområdet, nämligen att YLE ska

  • stödja en fungerande demokrati genom att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av fakta, åsikter och diskussioner i samhällsfrågor, även för minoriteter och specialgrupper [kommitténs kursivering]
  • [...] tillhandahålla tjänster på samiska, romani och teckenspråk och i tillämpliga delar även för andra språkgrupper i landet.

3

Betzel 2003.

Det framgår dock inte av bolagets redovisningar hur arbetet på de olika områdena bedrivs.

I stadgarna för norska public service-företaget NRK anges att bolagets programutbud ska

  • ha ett innehåll som appellerar till breda lager av befolkningen och som tillvaratar intressena hos minoriteter och särskilda grupper
  • samlat ha en bred samhällsmässig täckning och således avspegla den mångfald av kultur, livssyn och livsvillkor som finns i de olika delarna av landet
  • innehålla dagliga sändningar för den samiska befolkningen
  • innehålla program för nationella och språkliga minoriteter
  • innehålla program som avspeglar mångfalden i norskt kulturliv.

Vidare gäller att NRK i sin kärnverksamhet ska lägga särskild vikt på sin roll som utvecklare och förmedlare av norsk och samisk konst och kultur. Bolaget redogör utförligt för den samiska verksamheten i sin redovisning.

13.6. De berördas egna åsikter

Kommittén anordnade den 16 juni 2004 en hearing med representanter för de nationella minoriteternas organisationer samt Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige (SIOS) som är en paraplyorganisation för ett antal invandrarorganisationer (bl.a. romerna).

4

Även diskrimineringsombudsmannen (DO) var

inbjuden men hade inte möjlighet att delta.

De deltagande organisationerna (Sametinget, Sverigefinländarnas delegation, Svenska Tornedalingars Riksförbund och SIOS) framförde bl.a. uppskattning för det nordiska samarbetet och de tydliga skrivningarna i de gällande villkoren. SIOS påpekade att program riktade till särskilda grupper kan verka exkluderande snarare än inkluderande, och önskade en närmare koppling mellan integrationspolitiken och medie/kulturpolitiken. Representanter för Sverigefinländarna och Tornedalingarna framförde uppskattning för SR:s arbete men uttryckte missnöje med SVT:s nedskärningar inom de olika språkområdena. Sametingets representant påpekade

4

Deltagarlista finns i bilaga 4.

bl.a. problem med att många sändningar på samiska idag bara sänds i norra delen av landet.

13.7. Slutsatser och förslag

Sverige är ett alltmer mångkulturellt samhälle. Public service-företagen har i uppdrag att nå hela befolkningen, och för att kunna göra det krävs att programutbudet i rimlig omfattning görs tillgängligt för olika minoritetsgrupper. Inga andra rikstäckande medier riktar sig särskilt till dessa grupper, vilket ger public service ett särskilt ansvar.

I sammanhanget bör en åtskillnad göras mellan två olika kategorier av minoritetsgrupper som har olika behov och förutsättningar. Den första gruppen är de inhemska nationella minoriteterna vars språk har erkänts som minoritetsspråk och som omnämns särskilt i sändningstillstånden. Dessa grupper har oftast inte problem att ta till sig det ordinarie programutbudet, utan snarare behov av att genom radio och TV bibehålla och utveckla och även sprida information om den egna kulturen.

Den andra kategorin är de invandrade minoriteter som lever i Sverige och som kan ha större problem med att ta till sig programföretagens utbud på svenska. Dessa grupper kan behöva information om vad som händer i Sverige och omvärlden på sitt eget språk för att känna sig delaktiga i det svenska samhället. En viktig service som också ökar tillgängligheten för andra grupper kan vara att erbjuda program och information på lätt svenska.

Gemensamt för båda grupperna är deras självklara rätt att inkluderas och synas som delar i den breda allmänheten. Representanter för båda grupperna understryker vikten av att de kan delta och synliggöras i medier på samma villkor som övriga medborgare istället för som ett särintresse. Särskilt viktigt för båda grupperna är att det också finns program riktade till barn och unga, för att ge dem möjligheter att föra språkliga och kulturella traditioner vidare.

När det gäller de nationella minoriteterna har Sverige emellertid åtagit sig ett särskilt ansvar genom att underteckna internationella konventioner, som bl.a. anger att deras språk och kultur ska främjas för att överleva. Samerna har också status som ursprungsbefolkning i Sverige. Här har public service-företagen en särskilt viktig roll att spela, inte minst för spridning av kunskap om våra inhemska mino-

riteter hos den breda allmänheten För dessa språkgrupper är också program för barn och unga av särskild vikt.

I den proposition som föregick nuvarande public service-uppdrag anför regeringen att programföretagen bör ta hänsyn till det faktum att även jiddisch har status som minoritetsspråk i Sverige. Kommittén delar den uppfattningen.

Kommittén kan konstatera att programföretagen idag i huvudsak arbetar i enlighet med sändningstillståndens krav. Samtliga företag sänder program på de nationella minoritetsspråken, och SR sänder sedan många år också på andra språk. Program produceras också om, för och av de berörda grupperna, ibland med särskilda målgrupper. De inhemska minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli intar en särskild ställning, både vad gäller sändningstimmar och resurser. Romani chib har precis börjat få sin plats i företagens programverksamhet. Jämförelsen försvåras dock av att antalet sändningstimmar på övriga minoritetsspråk inte särredovisas, vilket också har påpekats av Granskningsnämnden.

Insatserna ökar på flera områden. Samtliga bolag har antagit policydokument på området, som bl.a. föreskriver att de ska spegla det mångkulturella Sverige. Arbete pågår med att integrera mångfaldsaspekten i hela verksamheten, bl.a. genom inrättande av särskilda tjänster för detta. Både SR och UR har ökat det totala antalet sändningstimmar för språkliga och etniska minoriteter, och SVT har ökat antalet sändningstimmar på alla språk utom finska som dock har fått bättre sändningstider och därmed fler tittare. Det nordiska samarbetet uppges fungera väl och är även uppskattat av de berörda grupperna.

Kommittén anser att språkliga och etniska minoriteters tillgänglighet till public service även fortsättningsvis bör vara ett prioriterat område och att målsättningen bör vara att tillgängligheten ska fortsätta att förbättras. Detta kan göras på många olika sätt, exempelvis genom förändrade sändningstider, bättre utnyttjande av den digitala tekniken eller företagens webbplatser. Det bör vara programföretagen som bestämmer den närmare inriktningen på hur detta kan ske. Programföretagen bör även kontinuerligt följa utvecklingen i andra länder för att kunna ta till sig goda exempel.

Programföretagens arbete med att låta ett mångfaldsperspektiv genomsyra verksamheten är bra och bör uppmuntras. SR:s mångfaldssekretariat och SVT:s mångkulturella centrum bör kunna ge positiva effekter när det gäller att låta mångfaldsfrågor integreras i hela verksamheten.

Kommittén förutsätter att programföretagen för att kunna prioritera och säkerställa att rätt åtgärder vidtas har ett mycket nära samarbete med representanter för de berörda grupperna. Kommittén förutsätter också att arbetet redovisas tydligt i företagens public service-redovisningar. Detta avser även de områden där det inte finns direkt kvantifierbara mål.

14. Jämställdhet

Av kommitténs direktiv framgår följande:

I 6 kap. 1 § radio-_och_TV-lagen (1996:844) föreskrivs att programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Denna bestämmelse gäller för alla typer av radio- och TV-sändningar som omfattas av lagen.

Av regeringens proposition Radio och TV i allmänhetens tjänst

1

framgår att uttrycket ”alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet” avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män. I propositionen anges vidare att programverksamhetens utformning och innehåll bör utgå från ett perspektiv präglat av jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kommittén ska analysera om villkoren om redovisning av programverksamheten i detta hänseende är tillräckliga för att bedöma om programföretagen uppfyller kraven. Programföretagens sändningstillstånd reglerar inte uttryckligen jämställdhetsfrågan utöver det som nämns i förarbetena.

14.1. Sveriges Radio

SR redovisar inte jämställdhet som ett särskilt område i sin public service-redovisning. Kön är istället tillsammans med bl.a. funktionshinder och etnicitet ett av de områden som ingår i SR:s arbete med mångfald (se kapitel 12 och 13).

SR har tillställt kommittén sin jämställdhetspolicy, som har tagits fram av företagets jämställdhetskommitté och som reglerar

1

Prop. 2000/01:94, s. 32, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268.

jämställdhetsarbetet utifrån villkoren i radio-_och_TV-lagen. Enligt denna finns mål och konkreta åtgärder både på enhetsnivå och företagsövergripande nivå som följs upp regelbundet.

Inom programverksamheten ska SR enligt policyn vara ett föredöme på jämställdhetsområdet och arbeta aktivt med att ändra traditionella mans- och kvinnobilder, spegla samhället men också redovisa snedbalanser, visa förebilder och aktivt leta medverkande och experter av det underrepresenterade könet. På personalområdet gäller bl.a. att könsfördelningen ska vara jämn i yrkesgrupper och arbetsgrupper, att ingen lönediskriminering eller sexuella trakasserier får förekomma samt att det ska gå att förena arbete och föräldraskap.

Inga externa undersökningar har genomförts av hur jämställdheten ser ut inom företaget. De uppgifter som finns tillgängliga i SR:s personalberättelse för år 2003 visar att könsfördelningen inom olika yrkeskategorier idag är relativt jämn, förutom bland tekniker där män dominerar kraftigt (92 procent av de tillsvidareanställda teknikerna är män) och bland administratörer (den enda gruppen med fler kvinnor (76 procent) än män). Även bland anställda musiker och chefer är männen i ganska stor majoritet med 69 respektive 64 procent av de tillsvidareanställda. Medellönerna är i princip lika för män och kvinnor, förutom bland cheferna där männens löner ligger något högre.

14.2. Sveriges Television

Enligt SVT:s jämställdhetspolicy ska jämställdheten vägas in i programutbudet både avseende ämnesval och inriktning och i andelen medverkande av respektive kön. Det långsiktiga målet är att andelen kvinnor eller män bland de medverkande ska vara lika eller avvika med maximalt tio procent. Mål finns också uppsatta för personalpolitiken, bl.a. gällande lika andel män och kvinnor bland chefer och inom kompetensområden, prioritering av underrepresenterat kön vid rekrytering, hänsyn till föräldraledighet, ett totalt förbud mot sexuella trakasserier och att lönerna ska vara lika eller maximalt avvika med tre procent år 2005. Jämställdhetsperspektivet ska enligt policydokumentet integreras i all planering och ledningsverksamhet.

För att uppnå dessa mål finns konkreta handlingsplaner på flera områden. Systematisk uppföljning och rapportering ska ske

löpande och programansvariga är skyldiga att försöka finna ett likvärdigt kvinnligt alternativ till varje manlig expert, kommentator eller känd person. Faktabanker med förslag på alternativa intervjupersoner håller på att byggas upp. Som stöd för arbetet används bl.a. en särskild handlingsplan som har tagits fram för enheten Nyheter och Samhälle. Varje enhet inom SVT ska upprätta en plan för jämställdhetsarbetet som varje år ska redovisas för jämställdhetskommittén.

Jämställdhetsarbetet inom SVT har enligt företaget gett resultat på flera områden. Exempelvis är andelen kvinnor och män bland reportrarna idag lika stor och SVT uppger att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är mycket små. Under år 2003 har instrument för att sätta upp mätbara mål på området utarbetats och en jämställdhetsdag har hållits. SVT har också inrättat ett årligt jämställdhetspris, Prix Egalia, som går till det program som bäst främjat jämställdhetsfrågor.

Som underlag för jämställdhetsarbetet används också undersökningar av jämställdheten i nyhetsutbudet, som på SVT:s uppdrag gjorts av oberoende forskare. Ett exempel är på en sådan studie är undersökningen Kvinnor och män i nyhetsutbudet

2

som beskriver

representationen av män och kvinnor i nyhetsprogrammen. Rapporten har enligt SVT bl.a. lett till att jämställdhetskrav skrivs in i alla programkontrakt där det är motiverat. Någon studie av det totala programutbudet finns inte.

Enligt studien dominerar männen inom alla kategorier bland dem som intervjuas i nyhetsprogrammen. Fördelningen är mest skev i Aktuellt och Rapport (en fjärdedel kvinnor) och jämnast i regionala Västerbottensnytt där andelen kvinnor är 45 procent. Generellt är andelen kvinnor något högre i de regionala sändningarna än i rikssändningarna. Kvinnor får oftast yttra sig i egenskap av privatpersoner och oftast om sociala frågor. Andelen kvinnliga intervjupersoner ökade under åren 1990–1995 men har sedan dess minskat.

Bland reportrarna som har gjort inslagen är könsfördelningen mest ojämn i Östnytt och Rapport där männen dominerar och Värmlandsnytt och Tvärsnytt där kvinnorna dominerar. Jämnast fördelning har ABC, Mittnytt och Gävledalanytt. I snitt har regionalnyheterna lika andel män som kvinnor som producerar inslag medan andelen inslag gjorda av kvinnor i riksnyheterna upp-

2

Löfgren & Wiik 2003.

går till en tredjedel. Även ämnesfördelningen mellan män och kvinnor är ganska jämn i regionalnyheterna medan riksnyheterna har en större andel män framför allt i kategorin ”hårda nyheter” (ekonomi, utrikes, politik). Ämnet med störst andel kvinnor är sociala frågor, men eftersom traditionellt manliga ämnen dominerar innehållet blir dessa även vanligast bland kvinnliga reportrar.

14.3. Sveriges Utbildningsradio

UR redovisar inte jämställdhetsaspekter på programverksamheten eller i övrig verksamhet i sin public service-redovisning. Däremot nämns ett gemensamt projekt mellan UR och Jämställdhetsombudsmannen (JämO) där man under år 2003 kartlade lönerna för kvinnor och män inom företaget. Undersökningen visade enligt UR på ett behov av fler män exempelvis i administrationen och bland producenter och projektledare och fler kvinnor i tekniska yrken som serviceingenjörer, fotografer och ljudtekniker.

Enligt UR:s jämställdhetspolicy ska företaget i enlighet med jämställdhetslagen och radio- och TV-lagen verka för jämställdhet i programverksamheten, för en jämnare könsfördelning i programutbudet, för att bryta traditionella könsrollsmönster och visa publiken alternativ, för att uppmärksamma jämställdhets- och könsrollsproblem (även vid inköp) och för att utvärdera utbudet kontinuerligt. På personalsidan gäller att företaget ska ge lika möjligheter till anställning, utbildning och utveckling, verka för jämn könsfördelning inom yrkes- och arbetsgrupper, underlätta kombinationen av föräldraskap och arbete, verka för lika lön till män och kvinnor samt ta med jämställdhetsfrågan i allt utvecklings- och utbildningsarbete.

Enligt UR:s årsredovisning för år 2003 är merparten av företagets chefer, arbetsledare och administratörer kvinnor medan männen dominerar på de tekniska befattningarna.

14.4. Slutsatser och förslag

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklar del av den demokratiska grundtanken om alla människors lika rättigheter. Regeringens mål för den nationella jämställdhetspolitiken säger att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom livets alla områden. De konkreta mål som satts upp rör bl.a. makt och inflytande, ekonomiskt oberoende, företagande och arbete, utbildning och utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, ansvar för hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld.

Även om hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män följer av den s.k. demokratibestämmelsen i radio-_och_TV-lagen (och därmed gäller all radio och TV som omfattas av lagen) finns det enligt vår uppfattning anledning att understryka den roll som public service-företagen kan och bör spela på området. SR, SVT och UR har genom sitt programutbud möjlighet att nå en stor publik och därmed möjlighet att påverka attityder och skeenden i samhället. Det är viktigt att jämställdhetsperspektivet är en utgångspunkt i all programverksamhet inom företagen.

Idag är schabloniserade och stereotypa bilder av män och kvinnor samt av könsroller och maktstrukturer vanliga i samhället. Också medierna har en del i detta. Public service-företagen kan, genom att undvika att visa stereotypa bilder och traditionella könsroller och istället ta fram positiva exempel, bidra till en utveckling mot ett mer jämställt samhälle. Public service bör också kunna bidra till att motverka den sexualisering av det offentliga rummet som många upprörs över idag, inte minst genom att fungera som en motbild till andra medier.

Detta är också helt i överensstämmelse med de mål som programföretagen skisserar i sina respektive policydokument på jämställdhetsområdet. Kommittén kan konstatera att alla tre bolagen strävar efter att arbeta i linje med de principer som nämns i förarbetena till dagens public service-uppdrag och att programföretagens mål är likartade. Det är tydligt att SR, SVT och UR ser sin egen viktiga roll i jämställdhetsarbetet.

Det arbete som hittills bedrivits inom företagen, som det redovisas i deras public service-redovisningar och årsredovisningar, har framför allt gett resultat i den interna personalpolitiken och på områden som är lätta att mäta. Som exempel kan nämnas andelen kvinnliga reportrar eller chefer inom respektive företag. De undersökningar av SVT:s programverksamhet som har genomförts visar att det finns utrymme för ytterligare förbättringar. Det är angeläget att programföretagen strävar efter att kvinnor och män representeras på ett likvärdigt sätt i all programverksamhet och inom alla programgenrer. Det är också angeläget att företagen löpande genomför analyser av hur beslut i programverksamheten

påverkas av ett perspektiv präglat av jämställdhet. Företagens redovisning på detta område kan också bli tydligare, framför allt hos SR och UR som idag inte redovisar sitt jämställdhetsarbete i sina public service-redovisningar.

Kommittén anser att det arbete som bedrivs inom SVT, där man tar hjälp av utomstående forskare för att få fram underlag för jämställdhetsarbetet, är lovvärt och kan fungera som ett gott exempel för övriga programföretag. Programföretagen bör kunna genomföra sådana undersökningar i nära samarbete. Programföretagen har ett stort ansvar att genomföra de målsättningar som tecknas i policydokumenten och att följa upp och redovisa arbetet så att allmänheten kan ta ställning till hur uppdraget genomförs.

15. Utbildningsprogram

Av utredningsdirektiven framgår att kommittén ska analysera och bedöma hur UR:s uppdrag bäst kan tas tillvara i framtiden. Kommittén ska utgå från en tidigare utrednings tre alternativa förslag till organisation av UR.

1

Frågor som rör organisation, sändnings-

utrymme, finansiering samt förutsättningar för samarbete med utbildningsinstitutioner ska särskilt övervägas.

Kommittén ska också, beroende på utfallet av analysen och bedömningen, lämna förslag om hur utbildningsprogrammen ska hanteras i framtiden.

15.1. Utredningen Radio och TV i allmänhetens tjänst

Den särskilde utredaren konstaterade år 2000 att det fanns goda skäl för att utbildningsprogram i radio och TV skulle vara en del av public service-utbudet. Att allmänna eller folkbildande program skulle vara en del av UR:s uppdrag ansåg utredaren däremot inte vara helt oproblematiskt. Program som saknar ett uttalat utbildningssyfte kan vara svåra att skilja från liknande program som produceras av SVT respektive SR.

Utredaren valde att inte lämna ett färdigt förslag utan i stället peka på några möjliga handlingsvägar för UR i framtiden. Angående frågeställningen om utbildningsprogram ska vara en del av public service-utbudet menade utredaren att det fanns starka skäl för att anse att så var fallet. Han förordade också att UR:s verksamhet även fortsatt skulle finansieras via TV-avgiften.

Utredaren konstaterade att det fanns en stor potential för utbildningsprogram i framtiden men menade att de måste ges bättre förutsättningar i det samlade public service-utbudet för att denna potential skulle kunna utnyttjas bättre. För att det skulle bli

1

Radio och TV i allmänhetens tjänst – ett beredningsunderlag, SOU 2000:55

möjligt behövde ett antal problem få sin lösning. Det rörde sig bl.a. om att UR delvis lämnat sitt ursprungliga uppdrag att producera program för utbildningsväsendet. Utredaren menade vidare att UR hade oklara målsättningar och en otydlig programprofil vilket medfört gränsdragningsproblem gentemot SVT och SR. Utredaren ansåg dessutom att UR hade en undanskymd tillvaro i public service-kanalerna och att företaget upplevdes som otydligt av användarna.

Utredningen presenterade tre alternativ till framtida organisation och verksamhet. Alternativen var följande:

1. UR organiseras och finansieras som idag men ges förbättrade förutsättningar.

2. UR integreras i de övriga public service-företagens verksamhet i syfte att stärka utbildningsprogrammens ställning och det samlade folkbildningsansvaret.

3. UR behåller sin ställning som självständigt public service-företag men verksamheten renodlas mot utbildningsprogram. SVT och SR tar över de folkbildande/allmänna programmen.

Alternativen utgick från att det fanns fler än en organisatorisk lösning för att komma tillrätta med problemen kring utbildningsprogrammens ställning i public service-verksamheten. Alternativen utgick också från utredningsdirektivet om att stärka folkbildningsinslaget inom public service-utbudet totalt sett.

Utredaren ansåg att det fanns anledning att under tillståndsperioden utreda förutsättningarna för en omorganisation av public service-verksamheten till ett sammanhållet företag med decentraliserad organisation. Inom ramen för gällande organisationsstruktur förordade dock utredaren alternativ ett som den bästa lösningen.

Remissvar och yttranden

De remissvar som berörde utbildningsprogrammens ställning inom public service var eniga med den särskilde utredaren om att utbildningsprogram var en del av public service-verksamheten. Flera yttranden berörde också UR:s oklara uppdrag och ansåg att det fanns behov av att tydliggöra programbolagets roll.

Distansutbildningsmyndigheten (Distum) konstaterade att en public service-uppgift inom utbildningsområdet måste vara att trygga svagare gruppers tillgång till kunskapsförsörjning. Detta

hade blivit än viktigare eftersom samhällsutvecklingen innebar att i princip alla medborgare hade behov av livslångt lärande. Distum underströk vidare vikten av att UR samverkar med det offentliga utbildningsväsendet och folkbildningen. Distum ansåg också att UR:s huvudsakliga uppgift borde vara att producera program som stödjer den enskildes lärande när denne deltar i en organiserad utbildning.

Statskontoret delade utredningens uppfattning att UR bör bli föremål för vidare utredning avseende oklarheterna i uppdraget.

Skolverket ansåg att UR hade glidit ifrån sitt ursprungliga uppdrag att producera program för utbildningsväsendet och föreslog att utbildningsprogram skulle ges en tydlig koppling till läroplaner och andra styrdokument. Skolverket tyckte ändå att UR hade en viktig roll även när det gällde sådana program som inte är exklusivt framtagna för bruk i skolor.

Göteborgs universitet menade att UR hade en oklar profil vilket var ett resultat av att statsmakterna varit otydliga i sitt uppdrag till UR men också en följd av att UR själv definierat uppdraget. Universitetet riktade kritik mot utredarens förslag om oförändrade villkor för UR och menade att det behövdes snabba åtgärder i stället för att skjuta på beslutet om förändring av uppdrag och organisation.

Sveriges Television (SVT) argumenterade för alternativ tre i utredningen, dvs. att verksamheten skulle renodlas mot utbildningsprogram och att SVT och SR skulle ta över ansvaret för de folkbildande/allmänna programmen och få motsvarande resursförstärkning. Det skulle enligt SVT betyda att oklarheter i gränsdragningen mellan UR och SVT skulle försvinna och att tablåläggningen skulle underlättas. SVT konstaterade att utredningens alternativ ett förutsatte att UR gavs ett folkbildande uppdrag, vilket vore olyckligt eftersom det skulle skapa ytterligare oklarheter om gränsdragningen mellan programföretagen. SVT ansåg att det fanns starka argument för att finansiera produktion av utbildningsprogram med andra medel än TV-avgiften, t.ex. skattemedel.

Sveriges Utbildningsradio (UR) stödde utredarens alternativ ett, dvs. att bolaget organiseras och finansieras som hittills men ges förbättrade förutsättningar. UR ansåg att företagets pedagogiska kompetens, i kombination med den nya organisationen med medieintegrerade redaktioner som kan bedriva projekt över flera plattformar, talade för ett sammanhållet UR. UR ansåg sig behöva

bättre sändningstider i SVT och SR för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Regeringens proposition och riksdagens beslut

I propositionen Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002–2005 (prop. 2000/01:94) anförde regeringen att UR var en viktig resurs inom public service-verksamheten som borde tas tillvara. Regeringens förslag blev att UR i större utsträckning än idag skulle koncentrera sina insatser på utbildningsprogram och att företaget skulle stärka sin samverkan med SR och SVT, bl.a. om folkbildningsuppdraget. Regeringen anförde också att det som tidigare ska finnas möjlighet för användare att framföra synpunkter och önskemål på verksamheten och tillade att detta i särskilt hög grad ska gälla olika instanser inom utbildningsväsendet. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Beslutet ledde till vissa förändringar i UR:s sändningstillstånd. Det avsnitt som behandlar utbildningsprogrammens ställning i verksamheten slår fast att UR ska koncentrera sin programverksamhet till utbildningsområdet jämfört med föregående tillståndsperiod. Sändningstillståndet betonar också behovet av samråd med utbildningsväsendet. Programverksamheten ska utformas så att den som helhet präglas av folkbildningsambitioner, en skrivning som är likalydande för alla tre public service-företagen. I anslagsvillkoren för UR och de övriga public service-företagen konstateras dessutom att SVT, SR och UR genom överenskommelser ska lösa samarbetet kring program som inte primärt är avsedda för att användas i utbildningssammanhang.

15.2. UR:s programverksamhet

UR har sedan starten år 1977 haft till uppgift att tillgodose behovet av ljud- och bildprogram för olika delar av utbildningsväsendet. Programverksamheten ska inriktas på att förstärka, bredda och komplettera de insatser som görs av andra inom utbildningsområdena förskola, skola, högskola och vuxenutbildning. Programföretaget omsatte år 2003 drygt 316 miljoner kronor och hade vid utgången av året 267 tillsvidareanställda.

UR sänder radio- och TV-program i SR:s och SVT:s frekvensutrymme. Sändningsrätten förutsätter överenskommelser mellan UR och SR och SVT om fördelning och placering av sändningstid.

Tabell 15.1. UR:s sändningar i TV och radio 2003 (timmar/år)

TV Radio

Förstasändning 217 296

Återutsändning och repriser

591

288

Totalt 808 584 Källa: UR:s public service-redovisning år 2003.

År 2003 sände UR 808 timmar TV och 584 timmar radio inklusive återutsändningar och repriser. Andelen återutsändningar och repriser är större i TV än i radio.

Tabell 15.2. UR:s TV-sändningar 1997–2003 (timmar/år)

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Förstasändning 187 186 204 170 188 185 217

Återutsändning och repriser 529 667 631 617 528 578 591

Totalt 716 853 835 787 763 763 808 Källa: UR:s public service-redovisningar år 1998–2003.

Sett över en längre period har antalet förstasändningar i TV pendlat mellan 185 och 217 timmar per år. Den totala sändningsvolymen har också varierat, bl.a. beroende på tablåläggning, nattsändningar för bandning och mängden timmar sända på sommaren.

En tydlig trend är den ökade andelen inköpta program. Företagets statistik visar att andelen inköp utgjorde i genomsnitt 27 procent av det totala antalet producerade timmar under den förra tillståndsperioden (1997–2001). Under innevarande tillståndsperiod är andelen hittills, med de två första åren redovisade, ca 40 procent.

Tabell 15.3. UR:s radiosändningar 1997–2003 (timmar/år)

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

1:a sändning 852 709 692 605 718 281 296

Återutsändning och repriser

802 797 831 679 857 280 288

Totalt

1 654 1 506 1 523 1 284 1 575 561 584

Källa: UR:s public service-redovisningar år 1998–2003.

UR:s sändningsvolym i radio är något svårare att jämföra över tid, bl.a. på grund av att antalet program från UR i de regionala P4sändningarna har minskat. Ett program som sänds över många regionala P4-stationer räknas som en sändning på varje ställe. Från och med år 2002 har UR kraftigt ökat sina sändningar i P4 riks och minskat regionalt sända program i P4 vilket gör att det ser ut som om antalet sända timmar har minskat mer än de faktiskt gjort.

Om man istället ser till UR:s redovisning av produktionsvolym kan man dock konstatera att den har minskat från 580 radiotimmar år 2000 till 265 år 2003, dvs. mer än halverats på tre år.

Tillgänglighet och användning

En stor del av UR:s utbud i TV har sändningstider då få människor tittar på TV. På bästa sändningstid hade UR:s program mellan 300 000 och 400 000 tittare år 2003.

2

De flesta programmen sändes

på andra tider och nådde då mellan 50 000 och 150 000 tittare.

UR:s sändningar i radio fördelar sig på kanalerna P1, P2, P3 samt P4 riks och regionalt. Kanalerna har olika profil och generellt sett är radiolyssnande mer bundet till vissa kanaler än till särskilda program. Radiolyssnande är också tvärtemot TV-tittande en aktivitet som sker på morgnar och på dagtid, dvs. bara i begränsad utsträckning på kvällen.

UR:s kvällsblock i P1 hade omkring 20 000 lyssnare år 2003. UR har också haft ett block på tidig onsdagskväll i P3 vilket har samlat i genomsnitt ca 70 000 lyssnare. I P4, som är den största och mest publika radiokanalen, hade UR mellan 300 000 och 400 000 lyssnare

2

Bästa sändningstid definieras i Nordicoms rapport MedieSverige 2001/2002 som program

som startar i intervallet 19.00–21.59.

på helgmorgnarna och cirka 200 000 lyssnare på sitt program tidig vardagkväll i samband med SR:s Barnradion

3

.

Tabell 15.4. Utlåning från AV-Mediecentralerna, antal enheter (kassett eller liknande)

2001 2002 2003

TV

372 000

385 000

534 000

Radio

175 000

150 000

130 000

Källa: AV-Mediecentralerna/UR.

Efteranvändningen av UR:s program inom utbildningsväsendet undersöks vartannat år av SCB på UR:s uppdrag. Det finns dessutom utlåningsstatistik att tillgå från landets AV-Mediecentraler. UR:s sammanställning av statistiken visar på en tydlig ökning för TV-program under de första två åren av den nuvarande tillståndsperioden.

4

Prognosen för 2004 pekar mot en ytterligare ökning till

upp emot 600 000 lån. UR:s egen förklaring till den positiva trenden är att det sannolikt rör sig om en samlad effekt av starkare koncentration på utbildningsprogram, ökad marknadsföring och ökad tillgång till information om UR:s utbud via Internet. Den sjunkande utlåningen av radioprogram kan troligen delvis förklaras med den minskande andelen nyproduktion av utbildningsprogram för radio.

Av SCB:s undersökning framgår bl.a. att 80 procent av alla mellanstadielärare använt bild- och ljudmedier från UR.

5

Mot-

svarande siffror för lågstadiet är 64 procent och för högstadiet 74 procent. I gymnasieskolan har 58 procent av lärarna använt UR:s material.

Som komplement till sändningsverksamheten i radio och TV och utlåningsverksamheten via AV-Mediecentralerna har UR byggt upp en verksamhet på Internet. Verksamheten avser att fylla flera funktioner som t.ex. programinformation, ökad tillgång till programmen samt information om företaget. På webben finns också pedagogiskt material och fördjupningar kring olika program.

3

I antalet lyssnare ingår inte förskolebarn, som är den egentliga målgruppen, eftersom de

inte ingår i RUAB:s statistik av integritetsskäl.

4

UR:s omvärld, rapport 3. UR 2004.

5

Lärarnas Medieanvändning UR 2004.

En viktig del av UR:s verksamhet på Internet är Mediebiblioteket. UR:s avsikt med Mediebiblioteket är att lagra information om UR:s produktioner i en databas som ska kunna användas av lärare, elever och andra intresserade. I Mediebiblioteket finns också ljud- och bildfiler till de program där UR löst de upphovsrättsliga frågorna.

Utbildningsprogrammens ställning

Hur UR levt upp till kravet att koncentrera sin programverksamhet till utbildningsområdet jämfört med föregående tillståndsperiod har undersökts av Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet (JMG) på Granskningsnämndens uppdrag samt av UR självt.

6

Det rör sig om relativt korta

undersökningsserier. Granskningsnämndens mätningar går tillbaka till år 2000 medan UR började mäta vid nuvarande tillståndsperiods början år 2002.

Undersökningarna är inte helt jämförbara eftersom de har olika kriterier för klassificering av programmen. JMG har dessutom begränsat mätningarna till UR:s TV-utbud, medan UR:s egna mätningar omfattar såväl radio som TV. Oavsett skillnaderna visar båda undersökningarna samma trendmässiga utveckling mot en ökad andel utbildningsprogram.

Tabell 15.5. Programtyper i UR:s TV-utbud, andel i procent

2000 2001 2002 2003

Utbildningsprogram 32 43 60 65 Folkbildningsprogram 63 49 38 29 Annat, fiktion

7

5 8 2 6 100 100 100 100

Källa: Granskningsnämnden 2004.

Undersökningens kriterier för att ett program ska klassas som utbildningsprogram är:

  • att någon form av kursmaterial förekommer,

6

Svenskt TV-utbud 2003 (Granskningsnämnden 2004) samt UR:s public service-redovisning

2003

7

År 2000 och 2001 ingår även barnprogram i denna kategori. Fr.o.m. år 2002 har JMG

upphört med ämneskategorin barnprogram.

  • att det omfattar minst tre avsnitt
  • att UR anger att programmet direkt vänder sig till skolväsendet som målgrupp eller explicit benämner det som ett utbildningsprogram.

Undersökningarna visar att andelen utbildningsprogram har fördubblats under de fyra år mätningar skett.

Tabell 15.6. UR om utbildningsprogram och folkbildningsprogram, andel i procent av programutbud i radio och TV

Folkbildningsprogram Utbildningsprogram

2002 2003 2002 2003

Radio 37 49 63 51

TV 36 5 64 95

Totalt 36 30 64 70 Källa: UR:s public service-redovisningar åren 2002 och 2003.

UR:s definitioner ser något annorlunda ut och leder också till en högre andel utbildningsprogram än JMG:s. Utbildningsprogram enligt UR:s definition kännetecknas av:

  • att den primära målgruppen är utbildningsinstitutioner som bedriver formellt och/eller ickeformellt lärande
  • att programmet har ett uttalat pedagogiskt syfte och tar sin utgångspunkt i läroplaner eller liknande
  • att det finns en uttalad kursanknytning
  • att det finns pedagogisk handledning, alternativt att en bok eller ett häfte ingår.

UR:s egen undersökning redovisar också andelen utbildnings- respektive folkbildningsprogram fördelat på radio och TV. Enligt den har folkbildningsprogrammen minskat kraftigt i TV-utbudet och återfinns framför allt i radioutbudet för vuxna.

Det är stora skillnader mellan JMG:s och UR:s mätningar av andelen utbildningsprogram för TV år 2003. JMG har 65 procent utbildningsprogram medan UR har cirka 95 procent. Samma differens i resultat uppvisas inte i mätningarna för år 2002 och det har inte gått att få någon entydig förklaring till dessa skillnader.

Samverkan med utbildningsväsendet

UR:s sändningstillstånd för innevarande period innebar ett förtydligande av kravet på samverkan med användarna. UR har i sina public service-redovisningar för åren 2002 och 2003 beskrivit hur man hanterat frågan om kontakt och samverkan med användare och publik. På företagsnivå sker samverkan med ett antal institutioner som t.ex. Centrum för flexibelt lärande, Myndigheten för skolutveckling och Skolverket. UR är också en aktiv part i Samverkan för nätbaserad högskoleutbildning (SNH) som är en samverkansorganisation mellan ett antal högskolor och Utbildningsradion. UR har också kontakt med organisationer på folkbildningsområdet och har fört en dialog med arbetsmarknadens parter om utbildningsbehov och framtidsvisioner.

När det gäller förskola och ungdomsskola, som är decentraliserade verksamheter i kommunal regi, framhåller UR de regionalt placerade mediepedagogernas arbete. Syftet med deras verksamhet är enligt UR att vara närvarande i olika utbildningsmiljöer regionalt och lokalt.

Produktionskostnader

I SOU 2000:55 berördes det faktum att det byggts upp parallella produktionsresurser i public service-bolagen. Utredaren konstaterade att de omfattande tekniska resurser UR byggt upp på sikt riskerade att bli en ekonomisk belastning för ett företag av UR:s storlek.

Ett mått på kostnadseffektivitet är kostnaderna per producerad radio- respektive TV-timme. En jämförelse mellan UR:s och de övriga public service-företagens produktionskostnader försvåras av skillnader mellan olika programgenrer och de olika redovisningsmetoder företagen använder sig av.

UR menar att det är svårt att ta fram ett relevant produktivitetsmått för verksamheten då den ofta omfattar flera olika medier i samma produktion. De egentliga kostnaderna för t.ex. en TVproduktion innefattar också kostnader för Internet, Mediebibliotek, marknadsföring och vidareanvändning. Enligt UR har det visat sig omöjligt att utforma en mätmetod som tar alla dessa aspekter i beaktande och UR räknar inte heller in de kostnaderna när de redovisar sina kostnader för programproduktion.

Vi har utgått från de kostnader UR har för direkt programproduktion exklusive distributionskostnader år 2003.

8

Dessa utgör

57 procent av UR:s omsättning. UR har dessutom kostnader för övrig programproduktion motsvarande ytterligare 18 procent av omsättningen, vilket bl.a. innefattar kostnader för Internet, Mediebibliotek och marknadsföring.

Merparten av UR:s kostnader för direkt programproduktion, 83 procent, hänför sig till TV-produktion. Våra beräkningar är gjorda för att kunna jämföra kostnaderna mellan UR och SVT avseende denna produktion. För att det ska vara möjligt har anpassningar gjorts av de siffror företagen som redovisar i sina respektive public service-redovisningar och i kompletterande material till kommittén. De kostnader som redovisas nedan avser kostnaderna för den direkta programproduktionen exklusive kostnader för distribution.

UR har inte kunna särredovisa kostnader för inköp och produktionsutläggningar. För att kunna jämföra har vi därför lagt till SVT:s kostnader för inköp och utlägg i beräkningsunderlaget.

9

Vi har dessutom kompletterat med uppgifter från SVT för programkategorin Fakta, som i vissa avseenden kan anses likna UR:s produktion.

Tabell 15.7. Produktionsvolym och resursinsats för TVproduktion, inkl. inköp och produktionsutläggningar

Producerade timmar Kostnader, tkr Kostnad/tim, tkr

UR 212 136 900 646 SVT totalt 6 973 2 336 300 335 SVT Fakta

10

1 205

549 700

456

Källa: SVT:s och UR:s public service-redovisningar 2003.

Av underlaget framgår att UR:s genomsnittliga kostnad per producerad timme är nästan dubbelt så hög som SVT:s och drygt 40 procent högre än SVT:s programkategori Fakta. Utöver dessa kostnader har UR, till skillnad från SVT, kostnader för övrig programproduktion. Dessa uppgår till drygt 50 miljoner kronor.

8

UR:s public service-redovisning 2003

9

SVT:s public service-redovisning 2003

10

Sända timmar år 2003.

Tabell 15.8. UR:s produktionsvolymer för radio och TV fördelade på produktionskategorier, timmar per år (mkr)

2003 TV Egenproduktion/samproduktion 136 Inköp 71 Utläggningar 5 Totalt 212

Radio Egenproduktion/samproduktion 260 Inköp 3 Utläggningar 2 Totalt

265

Källa: UR:s public service-redovisning 2003.

Ett bättre mått på kostnadseffektiviteten i programbolagen än den ovan redovisade är kostnaden för egenproduktion. Egenproduktion är generellt sett avsevärt dyrare än inköpta program. Förhållandet mellan egenproduktion och inköp skiljer sig också åt mellan bolagen. En tredjedel av UR:s totala produktion år 2003 är inköpta program medan de bara utgör ca en fjärdedel av SVT:s.

UR har som nämnts tidigare inte kunnat särredovisa kostnaderna för inköpta program, utlägg och egenproduktion. UR har framhållit att inköpta program kräver särskild hantering för att kunna fungera i utbildningssituationer vilket gör att produktionskostnaden för UR:s inköpta program blir större än SVT:s. SVT har till kommittén redovisat kostnaderna för egenproduktion för såväl det totala utbudet som programkategorin Fakta.

11

Av SVT:s public service-redovisning för år 2003 framgår att den genomsnittliga kostnaden för en inköpt TV-timme är 190 000 kronor. Om vi gör antagandet att en inköpt timme blir 30 procent dyrare om den ska anpassas till utbildningssammanhang blir UR:s kostnad för en inköpt timme ca 250 000 kronor. Vi kan då räkna bort inköp från de produktionskostnader som redovisas i tabell 15.7. Det skulle innebära att kostnaden för UR:s egenproduktion hamnar i storleksordningen 845 000 kronor per timme att jämföra med SVT som har ett genomsnitt på 357 000 kronor. Motsvarande kostnad för SVT i programkategorin Fakta ligger på

11

SVT underlag till kommittén 2004-08-12

582 000 per timme. Denna skattning av företagens egenproduktion visar att UR:s kostnader är 45 procent högre än SVT:s kostnader för programkategorin Fakta.

När det gäller UR:s kostnader för radio tvingas vi också göra ett antal antaganden eftersom SR och UR har skilda redovisningsmetoder. SR fördelar samtliga kostnader på produktionen medan UR som tidigare nämnts skiljer på kostnader för direkt programproduktion, övrig programproduktion och gemensamma kostnader.

Vi har valt att fördela UR:s gemensamma kostnader och kostnader för övrig programproduktion, sammanlagt 81,6 miljoner kronor, enligt samma förhållande som råder mellan radio- och TVproduktion dvs. 17 procent radio och 83 procent TV. Den totala kostnaden för UR:s radioproduktion blir då 50,4 miljoner kronor att fördela på 296 förstasända timmar vilket ger en kostnad av 170 000 kronor per timme. Motsvarande kostnad för SR är 48 000 kronor per timme.

12

För att hitta en produktionskategori inom SR:s verksamhet som kan vara jämförbar med produktion av utbildningsprogram har vi även undersökt kostnaden för programområdet Aktualiteter/samhälle. Kostnaden där är 71 000 kronor per timme.

UR har anfört att det finns ett antal faktorer som är av betydelse för förståelsen av UR:s högre kostnader. Till skillnad från UR har SVT och SR låga hyreskostnader som finansieras via medelsavstående till Sveriges Radios Förvaltnings AB. Enligt UR:s beräkningar belastar detta UR:s TV-produktion med motsvarande 63 000 kronor per timme och UR:s radioproduktion med 11 000 kronor per timme.

UR anser också att det är fel att i beräkningsunderlaget för radio ta med kostnader för Mediebibliotek, marknadsföring och vissa andra kostnader. I ett underlag till kommittén beräknar UR självt snittkostnaden per förstasänd radiotimme till 147 000 kronor.

13

Dessutom menar UR att utbildningsprogram kräver omfattande förberedelser för användning i olika utbildningssituationer, resurser för produktion av handledningar och annat pedagogiskt material samt för leverans av programinformation till Mediebiblioteket. UR har uppskattat att resursåtgången för detta arbete uttryckt i tid motsvarar 16 årsarbetare, eller 41 000 kronor per producerad timme. Ett annat sätt att uttrycka saken är att konstatera att för

12

SR underlag till kommittén 2004-09-07. Gäller rikssända program exklusive repriser.

13

UR underlag till kommittén 2004-11-02

varje producerad och inköpt TV- och radiotimme lägger UR ner 120 timmar för behovsanalyser, handledarproduktion och uppdatering av Mediebiblioteket.

UR hävdar vidare att produktionen för Kunskapskanalen innebär att den totala volymen ökar kraftigt de kommande åren och att detta ökar effektiviteten i användningen av de tekniska resurserna vilket sänker den genomsnittliga timkostnaden. I en prognos som företaget tillställt kommittén framgår det att man planerar att producera 70 procent fler timmar år 2005 jämfört med 2003.

14

Av

dessa förväntas dock 42 procent vara inköpta program, dvs. en ökning från 71 inköpta timmar år 2003 till 152 timmar år 2005.

Kunskapskanalen

UR och SVT startade hösten 2004 Kunskapskanalen som de driver gemensamt. Avsikten är, enligt de två företagen, att ge utbildnings- och folkbildningsprogram ett ökat utrymme inom public service och i det framtida TV-landskapet. Överenskommelsen är tidsbegränsad och omfattar tiden från starten den 27 september 2004 till och med år 2005. Kunskapskanalen sänder på kvällstid i det digitala marknätet och utnyttjar det sändningsutrymme som på dagtid används av SVT:s Barnkanalen.

15.3. UR:s synpunkter inför kommande tillståndsperiod

UR har till kommittén lämnat synpunkter och önskemål om verksamhetens inriktning, organisation och andra frågor.

Utbildningsprogrammens organisation

UR framhåller i sitt underlag att utbildningsprogrammen även i framtiden bör hanteras i ett självständigt programbolag. UR:s argument kan sammanfattas i följande punkter:

  • Planering och produktion av utbildningsprogram kräver en närmare samverkan med användare än vad som gäller för andra områden och förutsätter kunskap om utbildningsbehoven i samhället.

14

UR underlag till kommittén 2004-10-18

  • Utbildningsprogrammens slagkraft ökar genom samverkan mellan olika medier som t.ex. TV, radio, text-TV, trycksaker och Internet.
  • UR har upphovsrättsliga avtal som ger utbildningsväsendet rätt att vidareanvända utbildningsprogrammen utan extra kostnad.
  • Det behövs särskild kompetens för behovsanalys, planering, produktion, distribution och utvärdering av utbildningsprogram.
  • Utbildningsprogrammen riskerar att marginaliseras om de utgör en del av den allmänna programverksamheten.

Utbildningsprogrammens ställning

UR menar att en rimlig balans har uppnåtts mellan programbolagets båda uppdrag att producera och sända dels utbildningsprogram som ett stöd och komplement till formell utbildning och dels kunskapsberikande folkbildande program med en pedagogisk ambition. UR anser därför att företagets uppdrag och inriktning bör kvarstå oförändrade under nästa tillståndsperiod.

Allmänna medel för särskilda utbildningsinsatser

UR har för närvarande möjlighet att söka och ta emot allmänna medel för särskilda utbildningsinsatser. De allmänna medel som UR erhållit under ett antal år har till största delen avsett kompetensutveckling av lärare. Riksdagen har även anvisat på vilka villkor UR kan ta emot allmänna medel.

UR anser att det är viktigt att möjligheten att söka allmänna medel finns beskriven med anledning av EU:s regelverk på området. För att inte tveksamhet ska uppstå bör denna möjlighet därför finnas angiven i tillståndsvillkor och förarbeten.

Arkivinslag från SVT i utbildningsprogram

UR framhåller att företaget behöver ha möjlighet att utnyttja program och inslag från SR:s och SVT:s programarkiv för att fullgöra sitt uppdrag. I prop. 2000/01:94 konstaterade regeringen att det är viktigt att UR kan använda arkivmaterial från radio och TV på rimliga villkor. UR har för närvarande ett avtal med SVT som

reglerar rätten till användning av arkivmaterial i etersändningar. Enligt UR har SVT däremot inte accepterat att dessa program ska kunna distribueras i slutna datornätverk till AV-Mediecentraler och utbildningsanordnare.

Enligt UR försvårar det företagets möjligheter att fullgöra sitt uppdrag med att förse utbildningsväsendet med utbildningsprogram. UR menar att det är viktigt att även inför kommande tillståndsperiod upprepa regeringens ställningstagande avseende tillgång till arkivmaterial samt att spridningen inte ska vara begränsad till etersändningar.

Kunskapskanalen

UR har med anledning av satsningen på Kunskapskanalen, och den ökade sändningsvolym det medger, gjort bedömningen att det kommer att behövas en ökning av produktionen av utbildningsprogram. UR menar att möjligheterna till produktivitetsökningar är små under de närmaste åren. Programbolaget hävdar att det inte heller går att omfördela resurser från folkbildande program eftersom de huvudsakligen sänds i radio och tar en begränsad del av produktionsresurserna i anspråk. UR uppskattar därför att det kommer att behövas cirka 50 miljoner kronor utöver nuvarande medelsnivå för att uppnå den önskvärda ökningen av volymen utbildningsprogram.

Sändningsrätt och frekvensutrymme

UR har sedan starten år 1978 egen sändningsrätt, vilket innebär rätten att självständigt besluta om programinnehåll och placering av program. UR menar att sändningsrätten i praktiken är begränsad eftersom de inte själva kan besluta om sändningstider utan måste förhandla med SVT och SR om sändningsutrymme.

UR föreslår att programbolaget får egen sändningsrätt i 25 procent av frekvensutrymmet i det digitala marknätet i den multiplex som reserverats för SVT:s och UR:s sändningar. UR framhåller vidare att såväl SVT som UR bör ha rätt att sända i varandras frekvensutrymme.

15.4. UR:s programverksamhet – kommitténs bedömning

Kommittén kan konstatera att UR:s verksamhet den senaste perioden fått en tydligare inriktning mot utbildningsväsendet. Mätningar tyder på en ökad koncentration på utbildningsprogram och användningen av TV-program i ungdomsskolan har ökat kraftigt. Viktiga steg har också tagits mot ett mer tillgängligt utbud i och med utvecklingen av det Internetbaserade Mediebiblioteket och satsningen på Kunskapskanalen tillsammans med SVT.

Det som är specifikt för UR som självständigt bolag inom public service-sfären är företagets uppdrag att förstärka, bredda och komplettera de insatser som görs av andra inom utbildningsområdena förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning samt att ge utbildningsväsendet möjlighet att framföra synpunkter och önskemål på programverksamheten.

UR har däremot inte, enligt vår mening, ett direkt uppdrag att göra särskilda folkbildningsprogram. Begreppet folkbildning i samband med UR:s verksamhet har sitt ursprung i att regeringen i förarbetena till uppdraget betonade att programutbudet i samtliga programföretag som helhet ska präglas av folkbildningsambitioner. Därmed fick även UR detta inskrivet i sitt sändningstillstånd.

UR har möjligen ett indirekt uppdrag att göra andra program än kursanknutna utbildningsprogram. I sändningstillståndet konstateras att programmen ska tillgodose olika utbildningsbehov och intressen hos landets befolkning. Att det lett till en uppdelning och redovisning av programverksamheten i två kategorier, utbildningsprogram och folkbildningsprogram, har dock inget direkt stöd i sändningstillstånd eller förarbeten.

Målet för verksamheten är således att tillgodose de nämnda utbildningsområdenas behov. Kommittén anser att det innebär att man kan tänka sig andra programdefinitioner än just utbildnings- respektive folkbildningsprogram. Ett alternativ skulle kunna vara kursanknutna utbildningsprogram respektive ämnesanknutna allmänbildande utbildningsprogram. Syftet med den senare typen av program skulle vara att ge sammanhang och skapa intresse för ett ämnesområde samt att stimulera människor till fortsatta eller återupptagna studier.

Ett relevant kriterium för kursanknutna utbildningsprogram torde vara att de utgår från kursplaner och de mål som definieras där. Redan idag är ungdomsskolan och högskolan utbildnings-

områden där merparten av UR:s produktion utgörs av kursanknutna utbildningsprogram. Det är angeläget att UR även fortsättningsvis redovisar andelen kursanknutna utbildningsprogram i sin public service-redovisning.

Det kan dock vara rimligt att inom uppdraget även producera ämnesanknutna allmänbildande utbildningsprogram, kanske särskilt inom utbildningsområdet vuxna. Dagens samhälle ställer stora krav på flexibilitet och många människor kommer att byta arbetsuppgifter flera gånger under sitt yrkesverksamma liv. En väl fungerande vuxenutbildning är av stor betydelse för människors välbefinnande och förmåga till ett bra arbetsliv.

UR:s programverksamhet inom området vuxenutbildning kan troligen inte vara kursanknuten i lika hög utsträckning som i fallen ungdomsskola och högskola. Folkhögskolor och studieförbund har en mer decentraliserad pedagogisk verksamhet som i stor utsträckning styrs av deltagarna. Eftersom folkbildningen betonar medborgarrollen och människans delaktighet och engagemang, snarare än formell kompetens, blir UR:s uppgift att förstärka, bredda och komplettera de insatser som görs av andra av något annorlunda karaktär än för ungdomsskola och högskola.

En del av UR:s programverksamhet inom vuxenutbildningens område måste också ha karaktären av att vara rekryterande i den meningen att programmen ska stimulera till fortsatta eller återupptagna studier. Ett område där allmänbildande och rekryterande program kan ha stor betydelse är behoven för den stora andel av befolkningen som är född utomlands.

Man bör ha med i beräkningen att kunskapsberikande och allmänbildande program även produceras av SVT och SR. UR är dock ensamma om att i sitt tillstånd ha i uppdrag ge utbildningsväsendets olika organisationer möjlighet att framföra synpunkter och önskemål på verksamheten. För folkbildningens studieförbund och folkhögskolor, liksom för det övriga utbildningsväsendet, torde detta vara en viktig sida av UR:s uppdrag.

Kravet på UR att samarbeta med utbildningsinstitutioner är centralt, enligt kommitténs uppfattning. Det är inte helt lätt att i dag få en tydlig bild av hur samarbetet bedrivs och fungerar. Stora delar av utbildningsväsendet är decentraliserat vilket i sig kan innebära vissa svårigheter. Det är viktigt att UR finner former som verkligen garanterar att utbildningsväsendet har goda möjligheter att föra fram synpunkter och önskemål på programverksamheten. UR:s redovisning på detta område bör förtydligas väsentligt.

Utöver de medel UR erhåller från rundradiokontot för sin verksamhet har bolaget haft rätt att söka allmänna medel för programverksamhet inriktad på särskilt angelägen fortbildning av lärare. Det är kommitténs uppfattning att UR även fortsättningsvis bör ha rätt att erhålla kompletterande finansiering för denna verksamhet. En förutsättning är att UR:s integritet inte beskärs och att programmen kan produceras inom ramarna för de villkor som gäller för UR:s verksamhet. Bidragsgivningen får inte heller åberopas som skäl för att påverka programmens innehåll och utformning.

15.5. Slutsatser och förslag

Kommittén anser att utbildningsprogram är en mycket viktig del av public service-uppdraget. Utbildningssektorn i vid mening kan genom public service-radio och TV få viktiga bidrag till den verksamhet som bedrivs, ofta av annan karaktär än de som förmedlas i reguljära utbildningsformer. Etersända utbildningsprogram kan också användas utanför det formella utbildningsväsendet och har möjlighet att nå alla medborgare oberoende av utbildningsbakgrund, ekonomiska förutsättningar och geografisk hemvist. Av detta följer att kommittén anser att utbildningsprogrammen även i fortsättningen ska finansieras via TV-avgiften.

Det är kommitténs uppfattning att utbudet av utbildningsprogram i public service bör kunna spela en ännu större roll inom utbildningssektorn än den gör idag. På viktiga områden, t.ex. inom högskolan, verkar UR:s programverksamhet idag spela en relativt undanskymd roll. Vi vill därför stärka utbildningsprogrammens ställning i det samlade public service-utbudet. För att detta ska kunna ske, inom ramen för de ekonomiska resurser som står till buds, krävs ett närmare samarbete mellan programföretagen.

Det kan framstå som olyckligt att det för så närstående organisationer inom samma public service-familj har byggts upp helt parallella produktionsapparater. Det är kostsamt att ha en fullt utrustad teknikpark för radio- och TV-produktion för ett företag som bedriver en så pass begränsad produktions- och sändningsverksamhet som UR gör. Ett sätt att stärka utbildningsprogrammens ställning är ökat samutnyttjande av produktionsresurser, både inom radio och TV. Vi tror dock inte att ett sådant

ökat samutnyttjande är möjligt att åstadkomma inom ramen för dagens organisation och samarbetsformer.

De höga produktionskostnaderna inom UR jämfört med de övriga programföretagen är ett hinder om produktionen av utbildningsprogram ska öka och få en mer framträdande plats. UR har lämnat uppgifter som visar att man planerar att öka produktionsvolymen som en följd av starten av Kunskapskanalen. Om detta sker kommer kostnaden per timme att minska. Det förändrar dock inte det grundläggande förhållandet att företaget har höga produktionskostnader. UR har dessutom till kommittén framfört att driften av Kunskapskanalen kräver ökad produktion för att kunna utvecklas fullt ut och företaget har begärt 50 miljoner kronor extra per år för att klara detta.

Det kan också konstateras att det sedan tidigare kvarstår problem i kontaktytorna mellan UR och SVT, bl.a. i fråga om placeringen av utbildningsprogram i SVT:s sändningar. UR har också påpekat att det har varit svårt att få till stånd en överenskommelse med SVT som ger tillgång till arkivmaterial för programdistribution via datornätverk till skolor. Slutligen finns ett antal frågetecken kring Kunskapskanalens framtid eftersom uppgörelsen mellan SVT och UR är tidsbegränsad till utgången av år 2005 samt att både SVT och UR har framfört till kommittén att man gör anspråk på sändningsrätten. Samtliga problem tycks hänga samman med en brist på samordning inom den samlade public service-organisationen.

Kommittén anser att företagens gemensamma satsning på Kunskapskanalen är ett steg i rätt riktning. Det bör kunna ge utbildningsprogrammen en mer framträdande roll i det samlade public service-utbudet. Starten av Kunskapskanalen innebär emellertid ökade åtaganden när det gäller produktionsvolym. Det ställer krav på att båda programföretagen bedriver en effektiv produktionsverksamhet och att samarbetet dem emellan utvecklas och förbättras.

I kommitténs uppdrag ligger att, mot bakgrund av de alternativ som presenterades i SOU 2000:55, överväga en lämplig organisation för UR. Vår utgångspunkt är att värna utbildningsprogrammens ställning i det samlade utbudet. En förändring bör därför vara ägnad att balansera intresset av att å ena sidan värna UR:s självständighet som egen organisatorisk enhet och å andra sidan skapa drivkrafter för ett rationellt utnyttjande av begränsade resurser.

Vi vill understryka att UR:s pedagogiska uppdrag och företagets kontaktytor med utbildningsväsendet talar för att verksamheten bedrivs sammanhållet och självständigt även i framtiden. Detsamma gäller UR:s behov av särskilda lösningar på upphovsrättsområdet för vidareanvändning av programmen i utbildningssammanhang. Vi menar dock att produktionen av utbildningsprogram kan bedrivas mer rationellt. Betydande samordningsvinster bör kunna åstadkommas och UR bör kunna öka andelen egenproduktion i förhållande till andelen inköpta program. Vår utgångspunkt är att samordningsvinsterna bör användas för att stärka utbildnings- och folkbildningsinslagen i programverksamheten.

Vi föreslår att en kommitté får i uppdrag att arbeta fram förslag som syftar till att frigöra resurser för utbildningsprogram samt lösa de problem som finns i kontaktytorna mellan företagen som t.ex. sändningstider och arkivfrågor. Det kan vara lämpligt att kommittén är sammansatt av representanter för de tre programföretagen samt en oberoende ordförande. Också representanter för utbildningsväsendet bör knytas till arbetet. Kommitténs arbete bör bedrivas så att resultat föreligger i god tid före kommande tillståndsperiod.

UR har i dag en produktionsverksamhet som är starkt centraliserad till Stockholm. I ett utvecklat samarbete med SVT och SR skulle gemensamma produktionsresurser kunna utnyttjas och verksamheten kopplas mycket närmare utbildningsanordnare runt om i olika delar av landet, t.ex. universitet och högskolor.

Genom ett samutnyttjande av produktionsresurser och lokaler bedömer vi att programföretagen gemensamt, inom ramen för befintliga resurser, bör kunna skapa förutsättningar för en ökad produktion inom utbildnings- och folkbildningsområdet motsvarande i storleksordningen 50 miljoner kronor. Ambitionen bör vara att förändringen och därmed resursförstärkningen åstadkoms under en period av två år. För att säkerställa utbildningsprogrammens ställning inom public service anser vi att det även i en annan organisationsmodell än dagens bör fastställas ekonomiska ramar för utbildningsprogramverksamheten i nivå med den fördelningsnyckel som gäller idag. UR bör också fortsättningsvis ha ett eget sändningstillstånd som beskriver verksamhetens inriktning.

Reservationer och särskilt yttrande

Reservation

av ledamoten Tobias Krantz (fp)

Folkpartiet slår vakt om en stark public service i radio och television. Det centrala i uppdraget för public service är att värna program av hög kvalitet som har ett stort samhälleligt värde men som i det korta perspektivet inte nödvändigtvis har en naturlig kommersiell avsättning på marknaden. Det gäller exempelvis kvalificerade kommenterande program, nyheter, program på minoritetsspråk, svenska pjäser och filmer, barnprogram av hög standard och utbildningsprogram.

Sverige behöver en ny, modern finansiering av public service som långsiktigt säkrar dess oberoende och kvalitet. Folkpartiet menar (se exempelvis mot. 2004/05:Kr366) att flera fristående fonder ska skapas för att stödja public serviceprogram inom radio och TV. Även kommersiella radio- och TV-stationer, liksom webplatser, ska kunna erhålla medel från fonderna. Fonderna kan ges skilda profiler i syfte att öka mångfalden i utbudet. I fondernas ansvar är den regionala etableringen av särskild vikt. Hur samhällsfrågor bevakas påverkas av var de publicistiska besluten fattas. Fonderna ska kunna bidra till en ökad regional spridning av samhällsbevakningen.

Public servicefonderna ska erhålla sina resurser från två källor. För det första ska ett grundkapital för fonderna byggas upp. Kapitalet kan tillskapas bland annat genom utförsäljningar av statliga bolag. I vilken takt och i vilken utsträckning företagsförsäljningar kan användas till att bygga upp ett grundkapital för fonderna måste avgöras med utgångspunkt i det ekonomiska läget; inte minst den socialdemokratiska regeringens vanskötsel av ekonomin har lett till ökade behov av att amortera på statsskulden. Också andra möjligheter måste därför noggrant utredas. För det andra behöver fonderna årliga tillskott. Det bör komma från intäkter från auktio-

nering av radiofrekvenser, koncessionsavgifter för TV-sändningar och intäkter från nätavgifter. De produktionsresurser som staten äger genom Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB bör, enligt folkpartiets uppfattning, tas över av personalen eller säljas som publika bolag på börsen. De tillgångar som SVT, SR och UR har bör komma den framtida public serviceverksamheten till nytta. Deras arkiv kan exempelvis föras över till Arkivet för ljud och bild. I samband med att ett nytt finansieringssystem för public service är på plats kan de nuvarande TV-avgifterna avskaffas.

Min principiellt avvikande syn på finansieringen och organiseringen av public service föranleder mig att inte i detalj ha synpunkter på eller ta ställning till samtliga formuleringar från kommittémajoriteten, som tar sin utgångspunkt i nuvarande system. Jag vill emellertid framhålla att jag anser att kommittén har kommit fram till flera förslag som jag kan stödja inom ramen för den existerande ordningen. Det gäller till exempel Granskningsnämndens utvidgade funktion, förvaltningsstiftelsens styrelses sammansättning och delvis nya roll, tillståndsperiodens längd och speglingen av hela landet.

På ett antal punkter vill jag dock särskilt markera en skiljaktig mening. För det första rör det kommittémajoritetens beskrivning av utvecklingen på etermedieområdet. Det svenska medielandskapet har under de senaste decennierna genomgått stora omvälvningar – från monopol och rigida regleringar till mångfald och ökad konkurrens i form av bland annat fler kanaler och fler aktörer. Kommittémajoriteten väljer primärt att teckna utvecklingen i mörka färger. Det är en analys som jag inte delar. Människors möjligheter att välja det program som just de vill lyssna eller titta på har ökat kraftigt. Den ökade friheten har banat väg för en teknisk utveckling som har skapat tidigare oanade möjligheter för såväl produktion som konsumtion av TV- och radioprogram.

För det andra är jag kritisk till public servicebolagens så kallade sidoverksamheter. Utbildningsradions förlagsverksamhet är ett exempel på en verksamhet som kan ifrågasättas. Public servicebolagens uppgift är att producera och sända radio- och TVprogram, inte att ge sig in på andra marknader i syfte att exempelvis ytterligare värna sina egna varumärken. Om public serviceföretagen expanderar sin verksamhet till andra fält skadar det kärnverksamheten. Det egentliga public serviceuppdraget hamnar i skymundan och den medborgerliga legitimiteten för public service riskerar att

urholkas. Kommittémajoriteten saknar tydliga markeringar på denna punkt.

För det tredje intar kommittémajoriteten, enligt min mening, en alltför okritisk inställning till så kallad indirekt sponsring. Grundprincipen måste vara att sponsring, när den förekommer inom public service, ska ske direkt och öppet. Det gör det möjligt för tittaren/lyssnaren att aktivt förhålla sig till den påverkan som han eller hon utsätts för. Om sponsring sker indirekt kan en risk uppstå att den enskilde får svårt att sakligt värdera innehållet i ett program. Enligt min mening borde skärpningar av regelverket på denna punkt ytterligare utredas.

Reservation

av ledamoten Kent Olsson (m)

Det svenska medielandskapet har under de senaste decennierna genomgått stora, för att inte säga dramatiska, omvälvningar. För bara ett par årtionden sedan kännetecknades radio och television av monopol och rigida regleringar; mångfalden var begränsad och valfriheten starkt inskränkt. Nu ser situationen radikalt annorlunda ut.

I dag finns en mängd TV- och radiokanaler vid sidan av Sveriges Television och Sveriges Radio. Antalet aktörer på marknaden har vuxit avsevärt. Utbudet av radio- och TV-program inom skiftande programgenrer har ökat kraftigt. Radio- och TV-sändningar kan numera inte följas enbart via de traditionella apparaterna utan även till exempel via Internet.

Det friare och mer mångfacetterade medielandskapet har delvis drivits fram av den tekniska utvecklingen i sig. Men i mycket hög grad ligger det medvetna politiska beslut bakom. Enligt min mening har utvecklingen i allt väsentligt varit positiv. Människors möjligheter att välja det program som just de vill lyssna eller titta på har ökat kraftigt. Den ökade mångfalden har också skapat skarpare konkurrens till gagn bland annat för pris och kostnader. Kommittémajoriteten väljer huvudsakligen att teckna utvecklingen i mörka färger. Det är en beskrivning som jag inte kan dela.

Public service har en viktig roll att spela också i en förändrad verklighet. Den kommersiella radion och televisionen å ena sidan och radion och televisionen inom public service å den andra sidan kompletterar varandra. Public service centrala uppdrag består, enligt min uppfattning, i att värna kvalitetsproduktion och program som inte har en direkt, kortsiktig avsättning på en kommersiell marknad men som ändå är av stort samhälleligt värde. Det gäller exempelvis kvalificerade kommenterande program, nyheter, program på minoritetsspråk, svensk teater och televiserade överföringar från våra nationalscener som t.ex. Kungliga Dramatiska Teatern och Kungliga Operan och filmer och barnprogram av hög standard, liksom utbildningsprogram. Breda underhållningsprogram och viss sportproduktion behöver inte finansiering av offentliga medel för att produceras. Public service-bolagens verksamhet måste koncentreras därför att public service måste vara stark på områden där det kommersiella intresset för radio och TV är ringa. Public service bör bli smalare, men vassare.

Av det skälet är jag också mycket kritisk till åtskilligt av public service-bolagens så kallade sidoverksamheter. Public servicebolagens uppgift är att producera och sända radio- och TVprogram, inte att ge sig in på andra marknader i syfte att exempelvis ytterligare värna sina egna varumärken. Om public service-företagen expanderar sin verksamhet till andra fält skadar det kärnverksamheten på flera sätt. För det första kan den nya verksamheten på sikt tränga undan kärnverksamheten ekonomiskt. När konkurrensen om företagens medel ökar riskerar kärnverksamheten att få stryka på foten. För det andra riskeras hela den medborgerliga legitimiteten för public service. Om public service förvandlas till att omfatta allt mer urholkas grundtanken med public service. Det vore mycket allvarligt. Enligt min mening saknar kommittémajoriteten tydliga markeringar på denna punkt.

Den sponsringsverksamhet som förekommer måste vara begränsad och reglerad. Utgångspunkter bör vara att sponsring inte uppenbart får skada andra icke-licensierade konkurrenters marknad, inte vara dold eller okänd för lyssnare, tittare och allmänhet, inte stå i strid med vare sig publicistiska krav eller kvalitetskrav eller kravet på opartiskhet eller förbudet mot kommersiellt gynnade.

När det gäller indirekt sponsring ska public service företagen ha rätt att införskaffa och producera program och ha visningsrättigheter även om produktionen är sponsrad. Produktionen kan göras både tillsammans med andra och av public service företagen själva. Detta kan ibland vara en förutsättning för angelägen produktion, såväl inom kultur som utbildning och faktaprogram. Den indirekta sponsringen ska dock vara begränsad i sin förekomst och frekvens, för att inte bli styrande eller skapa oklara konkurrensförutsättningar. All indirekt sponsring ska redovisas till tittarna och allmänheten och underordnas kraven på opartiskhet, kommersiell neutralitet och kvalitet.

En radio och TV i allmänhetens tjänst ska erbjuda ett programutbud av hög kvalité. Programmen ska självklart produceras både i Stockholm och i övriga landet. Oron som majoriteten visar, genom att man vill bestämma att minst 55 procent av programmen ska produceras utanför Stockholm, delar jag inte alls. Redan nu uppgår allmänproduktionen producerad utanför Stockholm till 59 procent i SVT. SVT har dessutom i en skrivelse till kommittén redovisat att man ämnar satsa ytterligare 50 miljoner kronor per år under 2005 och 2006 på regional programverksamhet. Ny teknik kommer

också att bidra till att fler program kommer att produceras regionalt.

Innehållet i programmen är för tittaren troligen viktigare än var de produceras. Procentmålet bidrar inte till en bättre radio eller TV, utan innebär bara ökad byråkratisering och diskussion om var programmen ska produceras för att uppnå procentsatser. Jag är övertygad om att radio och TV kommer att produceras i minst lika stor omfattning som nu utanför Stockholm utan att specifika regler behövs om detta.

Även om finansieringen av den framtida televisionen inte ligger i vår uppgift att yttra oss om då en särskild utredare handlägger denna fråga, utgår kommittémajoriteten i utredningen från att TVavgifter eller annan medieavgift ska betalas av dem som ser på TV. Jag delar inte majoritetens uppfattning i denna fråga. Avgiftsfinansieringen bör avskaffas och public service verksamheten ska finansieras gemensamt av skattemedel på samma sätt som annan verksamhet, som är omistlig för allmänheten.

Vad gäller must carry som nämns i vår utredning, anser jag att den bör begränsas till de nuvarande public service-kanalerna TV1 och TV2.

Jag delar kommitténs uppfattning att verksamheten i UR har en alldeles för låg kostnadseffektivitet. Med ett gemensamt samutnyttjande av teknik och produktionsresurser med SR och SVT skulle programverksamheten bli betydligt billigare utan att kvaliteten försämrades. Jag ser det som positivt att en kommitté tillsätts för att se över UR: s framtida verksamhet. Min uppfattning är att kommitténs mål bör vara att UR ska ligga som en särskild distributionskanal av utbildning under SR och SVT. En stor del av utbildningsproduktionen bör kunna köpas in från andra producenter av utbildning än SVT. Härigenom fås ett mer effektivt och bättre UR.

Särskilt yttrande

av ledamöterna Dan Kihlström (kd) och Ewa Larsson (mp)

Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst har haft regeringens uppdrag att ta fram ett underlag om de villkor som ska gälla för verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst under kommande tillståndsperiod.

Enligt en tidigare överenskommelse mellan partierna och enligt proposition 2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002– 2005 skulle en parlamentarisk kommitté tillsättas för göra ”en samlad översyn av public service-uppdraget och public serviceföretagens förutsättningar, bland annat ekonomiska och organisatoriska, att uppfylla detta uppdrag i en ny och föränderlig mediesituation” (prop. 2001/01:94 s. 80). Trots denna överenskommelse har frågor om public service-företagens ekonomiska förutsättningar och finansiering inte behandlats i denna utredning. Vi anser att det har inneburit en stor brist i utredningens arbete.

Redan i samrådet inför framtagandet av direktiven till utredningen framförde vi från kristdemokraterna och miljöpartiet att finansieringsfrågorna, bland annat avgiftsfrågan, har en central betydelse för public service-företagens utveckling och att dessa aspekter därför borde ha funnits med i direktiven. Regeringen valde istället att låta en särskild utredare ta fram ett underlag beträffande vissa frågor om finansieringen av verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst, separat från vår utredning. Vi menar att det inneburit att den utredning vi nu presenterar inte är komplett och att det hade varit en stor fördel om vi fått möjlighet att även utreda de ekonomiska aspekterna på public service-verksamheten.

Litteraturförteckning

Källor

Bergström, A., Internetanvändningens fas II. I Ju mer vi är

tillsammans. Tjugosju kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2003. SOM-rapport nr 34. Kungälv, 2004 Betzel, M., Programme Performance of Public Service Broadcasting

and its Mission in the Digital Age. Background paper at 17th EPRA meeting in Naples, Italy, 8–9 May 2003 Carlsson, U. & Weibull, L., Om kultur- och medievanors förändring.

I Det ska vara billigt att köpa böcker och tidskrifter III. SOU 2003:76 Carlsson, U. Facht, U. & Hellingwerf, K., Bokläsning i den digitala

tidsåldern. Resultat från Mediearbarometern 1979–2003. Underlag utarbetat för SCB och Bokpriskommissionen 2004-05-19. Nordicom, 2004 Dagspresskollegiets PM nr 36, 2002. Wadbring, I., Svenskars och

invandrares medieinnehav och nyhetskonsumtion EBU Technical – Information I44–2004. EBU Report Access Services –

includes draft recommendations Elgemyr, G., Radion i strama tyglar. Om radiotjänsts tillblivelse,

teknik och ekonomi 1922–1957, Borås 1996 European Audiovisual Observatory, Yearbook 2003. Economy of

the European Audiovisual Industry European Broadcasting Union (EBU), 2004 Fakta om DR 2003 (Danmark, DR) Granskningsnämnden för radio och TV, 1999. Hur lokal är den

lokala radion? Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 7, 2001. Asp, K.,

Svenskt TV-utbud 2000 Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 9, 2002. Asp, K.,

Svenskt TV-utbud 2001 Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 10, december 2002.

Findahl, O., Mångfald i TV-nyheterna, delrapport 1

Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 11, 2003. Asp, K.,

Svenskt TV-utbud 2002 Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 13, 2004. Asp, K.,

Svenskt TV-utbud 2003 Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 15, juni 2004.

Findahl, O., Mångfald i TV-nyheterna, delrapport 2 Granskningsnämndens rapportserie, rapport nr 16, 2004. Reimer,

B., Larsson, H. & Nilsson, T., Spegling, produktion, mångfald. Hadenius, S. & Weibull, L. Massmedier. En bok om press, radio &

TV. 8:e upplagan. Falun, 2003 Hadenius, S., Kampen om monopolet. Sverige radio och TV under

1900-talet. Värnamo, 1998 Hedman, L., Radio. I Carlsson, U. & Facht, U., (red.) MedieSverige

2004, Statistik och analys. Nordicom, 2004 Holmberg, S. & Weibull, L., (red.) Ju mer vi är tillsammans. Tjugosju

kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2003. SOM-rapport nr 34. Kungälv, 2004 Hultén, O., Betal-TV ställer televisionen inför nya utmaningar. I

Carlsson, U. & Facht, U., (red.) MedieSverige 2004, Statistik och analys. Nordicom, 2004 KOM/1999/58406 Kommissionens IP/04/666 (EU-kommissionens avgörande om

danska TV2:s statsstöd) Kommunikationsministeriets publikationer 59/2004. Televisions-

och radioverksamheten inom den allmännyttiga verksamheten 2010. Rapport från Arbetsgruppen för televisionsverksamhet och Rundradion AB i Finland 2010. Lagen om Rundradion AB (Finland, lag nr 492/2002) Löfgren Nilsson, M. & Wiik, J., Kvinnor och män i nyheterna. En

kvantitativ undersökning av SVT:s nyhetssändningar 02/03. JMG, Göteborgs universitet, 2003 Mediavision 2004. Svensk TV-marknad 2004/2005: Mot en ny vår? Mediebarometer 1998. MedieNotiser nr 1, 1999, Nordicom Mediebarometer 2003. MedieNotiser nr 1, 2004, Nordicom MedieSverige 2001/2002. Statistik och analys. Nordicom, 2002.

Carlsson, U. & Facht, U., (red.) MedieSverige 2004. Statistik och analys. Nordicom, 2004. Carlsson,

U. & Facht, U., (red.) MMS 2004 TV-tittandet

Presstödsnämnden 2002. Minoriteternas medier. Kartläggning och

analys av situationen för medier som främst riktar sig till invandrare och nationella minoriteter i Sverige. Radio and Television Systems in the EU Member States and

Switzerland (1998) Review of the BBC’s Royal Charter. Department of Culture, Media

and Sport, Storbritannien (december 2003) RUAB 2004. Radiolyssnandet i Sverige 2003 Statistik från STIM, e-post från Roger Wallis 2004-09-29 Strid, J., En ny radio – och sedan? I Holmberg & Weibull, 2001 Strid, J., Tio års radiolyssnande. En översikt. I Holmberg, S. & Weibull, L.

(red.) Ju mer vi är tillsammans. Tjugosju kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2003. SOM-rapport nr 34. Kungälv, 2004 Sundin, S., Den svenska mediemarknaden 2003. I MedieNotiser

nr. 2 2003, Nordicom Sveriges Television 2003. Aktuellt och Rapport. Mätning av unika

ämnen 2000–2003. Sveriges Television 2004. Ett mångkulturellt SVT? Rapport från Publik- och Utbudsanalysgruppen The Nordic Media Market. Nordicom 2003 Theodoropoulou, V., Consumer Convergence. Digital Television

and the Early Interactive Audience in the UK. I Ferrell Lowe, G. & Hujanen, T. (red.) Broadcasting & Convergence: New Articulations of the Public Service Remit. Kungälv, 2003 Utbildningsradion 2004 Lärarnas medieanvändning i grundskolan

och på gymnasiet läsåret 2003/2004 Utbildningsradion 2004 UR:s omvärld. Rapport 3, februari 2004 Vedtekter for NRK AS (NRK:s stadgar) Weibull, L. & Gustafsson, K-E., Politikens medialisering. I Politikens

medialisering. SOU 1999:126 Weibull, L., Förtroendet för mediernas innehåll. I Holmberg, S. &

Weibull, L. (red.) Ju mer vi är tillsammans. Tjugosju kapitel om politik, medier och samhälle. SOM-undersökningen 2003. SOMrapport nr 34. Kungälv, 2004 Våldsskildringsrådets skriftserie nr. 31, 2004. von Feilitzen, C., Mer

tecknat…? Animerade TV-program – marknad, utbud, barn, föräldrar YLE, 2003. Rundradion AB:s förvaltningsråds berättelse till riksdagen

Offentligt tryck

Bet. 1977/78:KrU24 Med anledning av propositionerna 1977/78:91

om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. och 1977/78:144 med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio m.m. jämte motioner Bet. 1990/91:KU39 Radio- och TV-frågor Bet. 1992/93:KrU28 Ägande av den avgiftsfinansierade radio- och

TV-verksamheten Bet. 1994/95:KrU26 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-

verksamheten Bet. 1995/96:KrU12 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997–2001 Bet. 1999/2000:SoU14 Nationell handlingsplan för handikappolitiken Bet. 2000/01:KrU8 Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002–2005 Bet. 2002/03:KU33 Digitala TV-sändningar Ds 1994:76 En radio och TV i allmänhetens tjänst! Prop. 1977/78:91 Om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. Prop. 1990/91:149 Om radio- och TV-frågor Prop. 1991/92:140 Om den avgiftsfinansierade radio- och TV-

verksamheten 1993–1996 m.m. Prop. 1992/93:236 Om ägande av den avgiftsfinansierade radio- och

TV-verksamheten Prop. 1994/95:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 Prop. 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997–2001 Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare – en nationell

handlingsplan för handikappolitiken Prop. 2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002–2005 Prop. 2002/03:72 Digitala TV-sändningar SFS 1966:755 Radiolagen SFS 1996:844 Radio-_och_TV-lagen SOU 1965:20 Radions och televisionens framtid i Sverige I.

Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor SOU 1977:19 Radio och TV 1978–1985 SOU 1995:37 Vårt dagliga blad – Stöd till svensk dagspress SOU 1995:84 Kulturpolitikens inriktning SOU 1999:126 Politikens medialisering SOU 1999:68 Katastrofbranden i Göteborg Drabbade – Medier –

Myndigheter SOU 2000:55 Radio och TV i allmänhetens tjänst. Ett beredningsunderlag

SOU 2002:27 Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för det

svenska språket SOU 2002:38 Digital Radio – Kartläggning och analys SOU 2003:109 Must carry SOU 2004:16 Digital Radio SOU 2004:39 Nytt regelverk för marksänd digital-TV

Internetkällor

  • http://www.bbc.co.uk
  • http://www.bbccharterreview.org.uk
  • http://www.dn.se (2003-07-20, 2003-07-29, 2004-01-28,

2004-01-29)

  • http://www.guardian.co.uk (2004-01-28)
  • http://www.mtg.se (2004-07-05))
  • http://www.svd.se (2003-08-29, 2003-09-04, 2004-01-28,

2004-01-29, 2004-02-03

Övrigt material

Avtal mellan staten och RIKAB om granskning av förvaltningen av

rundradiorörelsen 2004-03-25 SR:s jämställdhetspolicy SR:s personalberättelse 2003 SR:s policy för kulturell mångfald SR:s public service-redovisning 2003 SVT:s personalberättelse 2003 SVT:s policy för etnisk och kulturell mångfald SVT:s public service-redovisning 2003 SVT:s jämställdhetspolicy SVT:s remissyttrande över SOU 2004:39, 2004-07-12 UR:s jämställdhetspolicy UR:s public service redovisningar 1998–2003 UR:s årsredovisning 2003

Skrivelser från och korrespondens med programföretagen samt enskilda och intresseorganisationer finns att tillgå i kommitténs diarium.

Kommittédirektiv

Radio och TV i allmänhetens tjänst Dir. 2003:119

Beslut vid regeringssammanträde den 9 oktober 2003.

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk kommitté ges i uppdrag att utifrån en bred omvärldsanalys ta fram ett underlag om de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst. Kommittén skall främst behandla frågor som rör programföretagens uppdrag och organisation.

Den parlamentariska kommittén skall redovisa sitt uppdrag före utgången av september 2004.

Regeringen avser att ge en särskild utredare i uppdrag att samtidigt med den parlamentariska kommittén ta fram ett underlag om vissa frågor som främst rör finansieringen och medelstilldelningen av radio och TV i allmänhetens tjänst.

Bakgrund

Sändningstillstånden för Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) gäller till utgången av år 2005. Den 1 januari 2006 inleds således en ny tillståndsperiod.

Riksdagens beslut (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) om riktlinjer för radio och TV i allmänhetens tjänst 2002–2005 innebar ett förtydligande på en rad punkter när det gäller uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst. Det gäller bl.a. företagens kulturansvar, krav på decentraliserad organisation och programproduktion utanför Stockholm samt insatserna för funktionshindrade och språkliga och etniska

minoriteter. Vidare renodlades uppdraget till UR. Kraven när det gäller mångfald i programutbudet och definitionerna av olika verksamhetstyper inom företagen förtydligades. Vidare skärptes kraven på redovisning och revision.

Utgångspunkter för kommitténs arbete

Det är av avgörande betydelse i en demokrati att det finns fria och självständiga medier som bidrar till mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Radio och TV utgör en central del av de flesta människors liv och är viktiga språk- och kulturbärare. Det särskilda uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst har sin bakgrund i detta.

Under de senaste femton åren har det svenska medielandskapet genomgått stora förändringar, bl.a. som en följd av distributionsteknikens utveckling framför allt vad gäller televisionen. Konkurrensen på både radio- och TV-området har ökat kraftigt liksom utbudet. Trots det behåller radio- och TV-kanalerna i allmänhetens tjänst en stark ställning hos publiken. Att televisionen i allmänhetens tjänst har ett brett stöd framgår bl.a. av att drygt 40 procent av det samlade TV-tittandet ägnas åt dessa sändningar trots att utbudet av kommersiella TV-kanaler som sänder till den svenska publiken är mycket omfattande. Radion i allmänhetens tjänst har drygt 50 procent dagligt lyssnande hos befolkningen.

Riksdagen beslutade den 28 maj 2003 att godkänna regeringens förslag i propositionen Digitala TV-sändningar (prop. 2002/03:72) att den marksända televisionen skall övergå till digital teknik samt, med ändring i fråga om slutdatum, om tidpunkt för övergången till digital teknik (bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196). Samtidigt tillkännagav riksdagen för regeringen att den bör återkomma till riksdagen med förslag som ger en god överblick och utgör ett erforderligt underlag för att på nytt bedöma frågan om utbyggnaden av det digitala marknätet och därmed sammanhängande frågor.

En parlamentarisk kommitté har regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för digital radio (Ku2001:03). Kommittén skall slutredovisa sitt arbete senast den 31 december 2003.

Den tekniska utvecklingen av distribution och produktion berör alla aktörer på mediemarknaden, inte minst radio och TV i allmänhetens tjänst. Företagen ställs inför nya krav och verksamheten ges fler möjligheter. Trots ett allt större utbud på radio- och TV-

området spelar utbudet från radio och TV i allmänhetens tjänst fortfarande en mycket viktig och betydelsefull roll för mångfalden i medieutbudet.

Uppgifterna för radio och TV i allmänhetens tjänst kan beskrivas som att ge alla tillgång till ett allsidigt och oberoende programutbud av hög kvalitet fritt från reklambudskap. Detta innebär bl.a. att sändningarna skall kunna tas emot i hela landet och att programverksamheten skall vara så sammansatt och varierad att den rör sig från det breda anslaget till det mera särpräglade, samtidigt som medborgarna får chansen till nya och oväntade val av program och genrer. Det innebär också att sändningarna skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt uppfylla krav på opartiskhet, saklighet, självständighet och oberoende av såväl staten som privata intressen. Programutbudet skall som helhet kännetecknas av hög kvalitet och präglas av en strävan att i olika programgenrer förmedla kunskap och bidra till allmänbildning. En viktig aspekt är att programverksamheten skall spegla hela landet och att programproduktion skall ske i olika delar av Sverige. Radio och TV i allmänhetens tjänst är också genom sin särställning bland medieföretagen en av landets viktigaste kulturskapare och kulturförmedlare. Public service-företagen bidrar dessutom i hög grad till att berika det svenska kulturlivet genom de uttrycksformer som är specifika för radion och televisionen.

Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att programföretagens verksamhet även fortsättningsvis skall ha denna inriktning.

Utredningsuppdraget

Den parlamentariska kommittén skall ta fram ett underlag om de villkor som skall gälla för verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst. Regeringen avser att låta en särskild utredare se över vissa frågor som bl.a. berör finansieringen av och medelstilldelningen för public service-företagen. De frågor som berörs i den utredningen skall inte ingå i kommitténs uppdrag. Frågor som anges i det följande skall behandlas och där det är lämpligt skall olika alternativ utformas. Erfarenheter från andra länder skall beaktas i den utsträckning det är motiverat. I de fall kommittén lämnar förslag som har ekonomiska konsekvenser skall kostnads-

beräkningar redovisas Även relevanta EG-bestämmelser skall beaktas.

I Radio- och TV-lagsutredningen (Ku2000:01) hanteras vissa frågor kring radio och TV i allmänhetens tjänst och som inte heller skall ingå i kommitténs uppdrag.

Omvärldsanalys

Radio och TV i allmänhetens tjänst spelar en stor och viktig roll på mediemarknaden. Det är därför angeläget att public serviceföretagen har resurser och förmåga att utvecklas så att det blir möjligt att även i framtiden bedriva en livskraftig programverksamhet. Den pågående konvergensutvecklingen påverkar även public serviceföretagens villkor. Fram tills nu har utvecklingen främst inneburit att bolagen bedriver kompletterande verksamhet i andra medier än radio och TV, t.ex. på Internet.

Kommittén skall göra en bred och djupgående analys av omvärlden för radio och TV i allmänhetens tjänst.

Kommittén skall undersöka och redogöra för hur uppdraget för public service i andra jämförbara länder säkerställs i en ny och föränderlig mediesituation, särskilt med avseende på konvergensutvecklingen. Arbetet bör i övrigt bedrivas med utgångspunkt i den allmänna utvecklingen inom mediesektorn.

Nyheter i Sveriges Television AB

Nyhetsuppdraget är en central del av uppdraget till en radio och TV i allmänhetens tjänst. Nyhetsverksamheten inom SVT har genomgått en organisationsförändring. År 2001 togs kravet på två självständiga nyhetsredaktioner bort och SVT:s nyhetsverksamhet skall i stället bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv. Regeringen har gett Granskningsnämnden för radio och TV i uppdrag att följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna påverkat mångfalden i nyhetsutbudet. En delrapport lämnades till regeringen i december 2002. Uppdraget kommer att slutredovisas i maj 2004.

Den parlamentariska kommittén skall mot bakgrund av bl.a. Granskningsnämndens arbete bedöma om SVT:s uppdrag utifrån ett mångfaldsperspektiv på nyhetsverksamheten behöver förändras.

Kulturansvar

Radio och TV i allmänhetens tjänst har en viktig funktion att fylla för det svenska kulturlivet. Genom sin särställning bland medieföretagen är den en av landets viktigaste kulturskapare och kulturförmedlare. I ett alltmer internationaliserat och kommersialiserat kultur- och medieutbud har public serviceföretagen en allt viktigare roll att spela.

För upphovsmän och konstutövare får programföretagens utbud allt större betydelse och programföretagens kulturansvar innebär också att ta skälig hänsyn till medverkande upphovsmäns och utövande konstnärers rättigheter till sina verk.

Många av de programtyper som ryms inom programföretagens kulturansvar skulle sannolikt aldrig produceras om inte public service hade uppgiften att tillhandahålla dem. Genom att svenskt kulturliv skildras och förmedlas i radio och TV kan kulturen ges en långt större publik än vad enskilda kulturinstitutioner kan klara. För många människor är radion och televisionen det enda sättet att regelbundet komma i kontakt med konstarter som film, teater, bildkonst och musik.

SR och SVT har ett långtgående uppdrag att vidga och fördjupa sitt kulturansvar. I det ingår, förutom att vara kulturskapare och kulturförmedlare, att samarbeta med kulturinstitutioner och kulturproducenter. Både SR och SVT spelar en central roll i att göra svensk musik tillgänglig för en bred allmänhet. SVT har även stor betydelse för produktionen och spridningen av svensk film.

Kommittén skall utvärdera hur bolagen genomför sitt kulturuppdrag. Kommittén skall, utifrån nuvarande krav på företagen om att fördjupa och vidga kulturansvaret, bedöma om villkoren är ändamålsenligt utformade och om uppdraget kan utvecklas för att bättre ta tillvara de möjligheter som radio och TV i allmänhetens tjänst har som kulturskapare och kulturförmedlare.

Utbildningsprogram

Inför den nuvarande tillståndsperioden föreslog den särskilde utredaren i sitt betänkande Radio och TV i allmänhetens tjänst – ett beredningsunderlag (SOU 2000:55) tre olika alternativ till organisation av UR. Det första alternativet innebar att UR skulle organiseras och finansieras som för närvarande men ges förbättrade förutsättningar. Det andra alternativet gick ut på att UR skulle integreras i de två övriga public service-företagens verksamheter i syfte att stärka utbildningsprogrammens ställning och det samlade folkbildningsansvaret. Det tredje alternativet innebar att UR skulle behålla sin ställning som självständigt public serviceföretag men att verksamheten skulle renodlas mot utbildningsprogram samtidigt som SVT och SR fullt ut skulle ta över ansvaret för program av folkbildningskaraktär.

För att bättre ta tillvara den resurs som UR utgör förtydligades villkoren för UR:s uppdrag inför den nuvarande tillståndsperioden. Företaget skall i större utsträckning koncentrera sina insatser till utbildningsprogram än tidigare.

Kommittén skall analysera och bedöma hur UR:s uppdrag bäst kan tas till vara i framtiden. Kommittén skall utgå från den tidigare särskilde utredarens alternativa förslag till organisation av UR. Frågor som rör organisation, sändningsutrymme, finansiering samt förutsättningar för samarbete med utbildningsinstitutioner skall i detta sammanhang särskilt övervägas. Kommittén skall också, beroende på utfallet av analysen och bedömningen, lämna förslag om hur utbildningsprogrammen skall hanteras i framtiden och, i förekommande fall, utvärdera hur förtydligandet av UR:s uppdrag för innevarande tillståndsperiod påverkat verksamheten inom UR.

Tillgänglighet för funktionshindrade

Programmens tillgänglighet för funktionshindrade är en viktig del av uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst.

Den parlamentariska kommittén skall följa upp och utvärdera det arbete för ökad tillgänglighet som bedrivs inom public serviceföretagen och då särskilt lösningar för uppläst textremsa i TV samt användningen av annan ny teknik. I detta sammanhang skall kommittén även ta del av internationella erfarenheter. Kommittén skall analysera om nuvarande krav på insatser och redovisning är ända-

målsenliga och därutöver undersöka om ytterligare krav skall ställas på programföretagen för att öka tillgängligheten. I förekommande fall skall kommittén lämna förslag på hur sådana krav bör formuleras.

Språkliga och etniska minoriteter

Innebörden av sändningstillstånden under innevarande tillståndsperiod är att programföretagen skall beakta språkliga och etniska minoriteters intressen samt att insatserna på detta område skall öka. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska) och romani chib skall inta en särställning.

Kommittén skall undersöka om dagens krav på programföretagen är lämpliga för att tillgodose kraven på tillgänglighet för språkliga och etniska minoriteter. Kommittén skall särskilt analysera hur företagen redovisar insatserna på detta område.

Folkbildning

Programverksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. För att stärka det samlade folkbildningsansvaret i radio och TV i allmänhetens tjänst har programföretagen getts i uppdrag att gemensamt utarbeta en plan för ett fördjupat samarbete kring dessa frågor. Programföretagen avrapporterade sitt uppdrag i oktober 2002. I anslagsvillkoren för 2003 gavs företagen ett förnyat uppdrag på denna punkt. Programföretagen lämnade sin gemensamma redovisning till regeringen den 3 september 2003.

Kommittén skall utifrån bolagens redovisningar analysera hur det samlade folkbildningsansvaret hanteras och realiseras av programföretagen. Kommittén skall, om den finner det lämpligt, lämna förslag till hur inslaget av folkbildning i den samlade verksamheten kan förstärkas.

Jämställdhet

I 6 kap. 1 § radio-_och_TV-lagen (1996:844) föreskrivs att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde

och den enskilda människans frihet och värdighet. Denna bestämmelse gäller för alla typer av radio- och TV-sändningar som omfattas av lagen. Uttrycket "alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet" avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Inför den nuvarande tillståndsperioden angavs att programverksamheten bör, såväl i utformning som till innehåll, utgå från ett perspektiv präglat av jämställdhet mellan kvinnor och män (prop. 2000/01:94, s. 32, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268).

Kommittén skall analysera om de villkor om redovisning av programverksamheten i detta avseende är tillräckliga för att bedöma om programföretagen uppfyller kraven.

Organisation av verksamheten

I sändningstillstånden och i anslagsvillkoren för SR, SVT och UR finns vissa krav på bolagens interna organisation och arbetssätt. Kraven avser bl.a. distriktsorganisation, samarbetsprojekt, utläggningar av produktioner samt att viss del av allmänproduktionen skall ske utanför Stockholm.

Huvudsyftet med de angivna villkoren är att bolagen skall ha en egen högkvalitativ produktionsverksamhet, främja mångfald och arbeta för att programmen präglas av olika perspektiv och speglar hela Sverige.

Kommittén skall bedöma hur nuvarande krav uppfyller angivna syften.

Övriga frågor

Svenska språket

Våren 2002 lämnade en parlamentarisk kommitté sitt betänkande Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27) till regeringen. Betänkandet har remitterats. I betänkandet lämnas bl.a. förslag som rör verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst.

Kommittén skall beakta de förslag som lämnas i betänkandet om verksamheten inom SR, SVT och UR samt remissutfallet i berörda frågor.

Vissa sponsringsfrågor

Enligt nuvarande sändningstillstånd får sponsring förekomma dels i SVT:s sändningar i samband med sportevenemang, dels av program i SR och SVT som innebär utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning där programföretaget är arrangör. Förutsättningen i det senare fallet är dock att det är ett evenemang inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska radiounionen (EBU) eller ett arrangemang av liknande betydelse samt att programmet direktsänds till flera länder.

Kommittén skall utifrån gällande regler överväga om det finns skäl att tydliggöra riktlinjerna för sponsring inom radio och TV i allmänhetens tjänst.

Utredningsarbetet

Kommittén skall samverka med Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Kommittén skall fortlöpande samråda med Radio- och TV-lagsutredningen (Ku2000:01), Digitalradiokommittén (Ku2001:03) samt den särskilda utredaren (Ku2003:02).

Kommittén skall börja med att genomföra omvärldsanalysen. Kommittén skall i sitt arbete noga följa arbetet inom andra områden som rör verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst. Uppdraget skall redovisas före utgången av september 2004.

(Kulturdepartementet)

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst (Ku 2003:01)

Dir. 2004:67

Beslut vid regeringssammanträde den 13 maj 2004.

Förlängd tid för uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 oktober 2003 tillkallade chefen för Kulturdepartementet en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utifrån en bred omvärldsanalys ta fram ett underlag om de villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst (dir. 2003:119). Kommittén, som antagit namnet Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst (Ku 2003:01), skall enligt direktiven redovisa sitt uppdrag före utgången av september 2004.

Uppdraget skall, med ändring av tidigare angiven tidpunkt, redovisas före utgången av januari 2005.

(Kulturdepartementet)

Deltagare vid hearing om funktionshindrades tillgänglighet till public service den 6 maj 2004

Inbjudna gäster Berndt Nilsson (Handikappförbunden) Jan-Olof Bergold (Hörselskadades riksförbund) Vivi-Anne Emanuelsson (Synskadades riksförbund) Göran Andersson (Sveriges dövas riksförbund) Annika Sell-Sivert (teckentolk) Ingrid Gustafsson (teckentolk) Stig Becker (Handikappinstitutet) Inger Rålenius (FMLS)

Kommittén

Bengt K.Å. Johansson (ordförande) Annika Nilsson (s) Erland Olauson (s) Kent Olsson (m) Tobias Krantz (fp) Dan Kihlström (kd) Birgitta Sellén (c) Rossana Dinamarca (v) Ewa Larsson (mp) Eva Lisskar-Dahlgren (Socialdep) Cissi Storck (Ju-dep) Ann-Jeanette Eriksson (Ku-dep) Åsa Finnström (Ku-dep)

Sekretariatet

Henrik Selin Jenny Isaksson Göran Larsson

Deltagare vid hearing om språkliga och etniska minoriteters tillgänglighet till public service den 16 juni 2004

Inbjudna gäster Lars-Anders Baer (Sametinget) Esko Melakari (Sverigefinländarnas delegation) Torvald Pääjärvi (Svenska Tornedalingars Riksförbund) Milinko Mijatovic (SIOS)

Kommittén

Bengt K.Å. Johansson (ordförande) Annika Nilsson (s) Erland Olauson (s) Kent Olsson (m) Tobias Krantz (fp) Dan Kihlström (kd) Birgitta Sellén (c) Ewa Larsson (mp)

Cissi Storck (Ju-dep) Åsa Finnström (Ku-dep)

Sekretariatet Henrik Selin Jenny Isaksson Göran Larsson

Sändningstillstånd för Sveriges Radio AB

Kulturdepartementet 2001-12-20

Tillståndets innebörd, tid och upphörande

Sveriges Radio AB (SR) har till uppgift att bedriva ljudradioverksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

SR meddelas tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio-_och_TV-lagen (1996:844) att under hela dygnet sända rikstäckande ljudradio. Sändningstillståndet innebär rätt att i hela landet samtidigt sända fyra program. Att samtidigt sända ett rikstäckande program innebär rätt att dela upp sändningen i regionala sändningar. SR medges dessutom rätt att – i likhet med vad som sänds år 2001 – i Stockholm och Malmö samtidigt sända två respektive ett program. Se också SR:s sändningstillstånd för digitala ljudradiosändningar.

SR medges vidare rätt att sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet.

Tillståndet träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till och med den 31 december 2005. Samtidigt upphör SR:s nu gällande sändningstillstånd.

I enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 7 § radio-_och_TV-lagen förlängs tillståndet på oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren.

Detta tillstånd kan återkallas enligt bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 §§ radio-_och_TV-lagen.

Villkor för sändningsrätten

Regeringen föreskriver att sändningstillståndet skall förenas med följande villkor, vilka SR godtagit, enligt 3 kap. 8 § radio- och TVlagen.

Allmänna bestämmelser

1 §

SR skall samtidigt sända fyra rikstäckande ljudradioprogram, varav ett även skall ha regionalt uppdelat innehåll. Att sända till hela landet innebär att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot sändningarna. Vill SR uppfylla en del av denna skyldighet genom att sända över satellit skall regeringens medgivande inhämtas.

SR får inte ta flera frekvenser i FM-bandet i anspråk för sina sändningar än dem som SR använt under huvuddelen av år 2001. Detta hindrar dock inte en sådan utbyggnad som behövs för att en större andel av den bofasta befolkningen skall kunna nås av sändningarna.

2 §

SR skall bereda utrymme för sändningar av radiotidningar. Sändningar skall ske, om så behövs, i samma tidsmässiga omfattning som under verksamhetsåret 2001.

3 §

SR skall upplåta sändningstid för sändningar av utbildningsprogram från Sveriges Utbildningsradio AB (se även SR:s anslagsvillkor).

4 §

SR skall utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.

5 §

SR skall använda analog utsändningsteknik för sändningarna. Den tekniska kvaliteten på sändningarna skall vara hög. Sändningarna skall ske med så god säkerhet att eventuella sändningsavbrott blir så korta som möjligt. Verksamheten skall utformas så att den inte

understiger de kvalitets- och säkerhetsnivåer som sammantaget rådde för programproduktion och utsändning under år 2001.

6 §

SR skall köpa utsändningstjänster för analoga marksändningar från Teracom AB.

Innehållet i sändningarna

7 §

Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion.

SR skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt.

8 §

Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

9 §

SR skall ta hänsyn till ljudradions särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.

10 §

SR skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet i alla programgenrer.

Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos landets befolkning. Programutbudet skall spegla hela landet och som helhet präglas av folkbildningsambitioner. SR skall beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme skall ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar. SR skall i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap.

(Se prop. 2000/01:94 s. 30-35, bet. 2000/01:KrU8 s. 19-23).

11 §

SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. SR skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program av hög kvalitet på svenska språket och tillvarata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

12 §

Nyhetsverksamheten inom SR skall bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program.

SR skall meddela nyheter, stimulera till debatt, kommentera och belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor.

SR skall granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra maktsfärer.

Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall utgå från olika perspektiv, så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter.

13 §

SR skall i sin roll som kulturbärare fortsatt vidga och fördjupa sitt kulturansvar.

SR skall verka för debatt kring viktigare kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden och i samverkan med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter. SR skall tillvarata och utveckla ljudradions särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse.

Nyskapande programinnehåll skall främjas, även i SR:s egen skapande verksamhet. SR skall samarbeta med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter i hela Sverige i syfte att erbjuda utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser. Det årliga antalet utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 2001.

SR skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige. Det utländska programutbudet skall

spegla olika kulturkretsar. Program om och från de nordiska grannländerna skall sändas i syfte att stärka den nordiska kulturgemenskapen.

14 §

SR:s program för sändning till utlandet skall ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik, möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Programmen bör ge kunskap om Sverige och bidra till förståelse för det svenska samhället.

Bestämmelserna i 9, 10, 12 och 13 §§ skall tillämpas med avseende på varje språkgrupp för sig och med beaktande av den speciella karaktären hos sändningarna till utlandet.

15 §

SR skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar samt i dessa program förmedla kulturella och konstnärliga upplevelser, nyheter och information. SR skall ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör språkliga eller etniska minoritetsgrupper.

16 §

SR skall beakta funktionshindrades behov. Program skall även produceras för speciella målgrupper. SR:s insatser för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. God hörbarhet i sändningarna skall eftersträvas.

I fråga om program om och för funktionshindrade får SR, Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

17 §

SR skall beakta språkliga och etniska minoriteters intressen. SR:s insatser på detta område skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 2001. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib skall inta en särställning. SR skall vidta särskilda åtgärder för att säkerställa en ökad tillgänglighet för den finska språkgruppen jämfört med år 2001.

I fråga om verksamhet för språkliga och etniska minoriteter får SR, SVT och UR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

18 §

Det lokalt producerade utbudet bör både spegla respektive områdes särprägel och egenart och på ett mer allmänt sätt bidra till mångfalden i programverksamheten.

Omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag i programproduktionen skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 2001.

SR skall under tillståndsperioden sträva efter att öka antalet produktionsutläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program.

19 §

SR skall kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det. SR skall se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.

20 §

SR skall till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens med de villkor som gäller för bolaget.

Genmäle och beriktigande

21 §

Uppgifter som förekommit i ett ljudradioprogram skall beriktigas när det är befogat. Den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.

Begäran om beriktigande och genmäle skall behandlas skyndsamt. Bifalls en begäran om beriktigande, skall beriktigandet sändas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang. Bifalls begäran om genmäle, skall ett genmäle sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser.

Om en skriftlig begäran om genmäle har avslagits av SR skall bolaget lämna information till den berörde om förutsättningarna för att hos Granskningsnämnden anmäla bolagets beslut eller dess

handläggning av ärendet. Ett beslut om avslag skall innehålla uppgifter om skälen för avslaget.

Villkor för reklam och sponsring

22 §

SR får inte sända reklam. Förbudet omfattar inte sponsringsmeddelanden, reklam för egen programverksamhet eller för programverksamhet från Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, utbildningsmaterial eller andra liknande produkter med direkt anknytning till programmen.

23 §

SR får inte sända sådana sponsrade program där sponsorbidraget har tillfallit SR direkt eller medfört att SR:s kostnader för programmet påtagligt har minskat.

Utan hinder av första stycket får sponsring förekomma av program som innebär utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning där SR är arrangör, under förutsättning att det är ett arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska Radiounionen (EBU) eller ett arrangemang av liknande betydelse samt att programmet direktsänds till flera länder.

SR får inte sända sponsrade program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

24 §

Bestämmelser om sponsringsmeddelande finns i 7 kap. 8 § första stycket radio-_och_TV-lagen.

Meddelandet skall – med beaktande av att ändamålet med meddelandet skall vara att upplysa publiken om sponsorskapet – ges en sådan utformning att det inte riskerar att förväxlas med sedvanliga reklaminslag i reklamfinansierad radio. Sponsringsmeddelandet, som skall vara kort, får inte åtföljas av musik och skall även i övrigt ges en neutral utformning.

Om, utan att det är fråga om sponsring enligt 23 § första stycket, bidrag till finansieringen av programmet lämnats av någon som inte är engagerad inom radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, skall upplysning om detta lämnas i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 8 §. Sådan upplysning behöver dock inte

lämnas om uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är uppenbart att den skulle sakna betydelse för lyssnarna.

25 §

Vid sändning av reklam enligt 22 § behöver inte reklaminslagen omges av ljud- och bildsignaturer enligt 7 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen eller vara minst en minut långa enligt 7 kap. 6 §.

Villkor för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

26 §

SR skall, efter samråd med Teracom AB, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) och andra berörda myndigheter, utarbeta beredskapsplaner för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Beredskapsplanerna skall årligen före den 1 mars lämnas till regeringen (Kulturdepartementet) och till SPF för kännedom.

Om högsta beredskap råder i landet skall SR utgöra en självständig organisation med totalförsvarsuppgifter och lyda direkt under regeringen. UR:s resurser skall i en sådan situation tillföras SVT och SR. Om höjd beredskap råder i landet får regeringen förordna att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla.

De bestämmelser om bolagets programverksamhet som intagits i tillståndsvillkor och anslagsvillkor för bolaget skall vara vägledande också för den verksamhet som bedrivs under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

27 §

SR skall på sina leverantörer av tjänster för utsändning och programinsamling ställa de krav som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och beredskapskrav som företaget åläggs av regeringen. En hög säkerhet och uthållighet i distributionen av radio och TV skall eftersträvas.

Sändningstillstånd för Sveriges Television AB

Kulturdepartementet 2001-12-20

Tillståndets innebörd, tid och upphörande

Sveriges Television AB (SVT) har till uppgift att bedriva TV-verksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

SVT meddelas tillstånd att sända rikstäckande television i enlighet med 2 kap. 2 § första stycket radio-_och_TV-lagen (1996:844). Sändningstillståndet innebär rätt att i hela landet, under hela dygnet samtidigt sända två program. Att samtidigt sända rikstäckande program innebär rätt att dela upp sändningen i regionala sändningar. Se också SVT:s sändningstillstånd för digital marksänd TV.

Tillståndet träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till och med den 31 december 2005. Samtidigt upphör SVT:s nu gällande sändningstillstånd.

I enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra stycket radio-_och_TV-lagen förlängs tillståndet på oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren.

Detta tillstånd kan återkallas enligt bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 §§ radio-_och_TV-lagen.

Villkor för sändningsrätten

Regeringen föreskriver att sändningstillståndet skall förenas med följande villkor, vilka SVT godtagit, enligt 3 kap. 8 § radio-_och_TV-lagen.

Allmänna bestämmelser

1 §

SVT skall samtidigt sända två TV-program till hela landet. Att sända till hela landet innebär att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot sändningarna. Vill SVT uppfylla en del av denna skyldighet genom att sända över satellit skall regeringens medgivande inhämtas.

2 §

SVT skall bereda utrymme för sändningar av utbildningsprogram och text-TV från Sveriges Utbildningsradio AB (se även SVT:s anslagsvillkor).

3 §

SVT skall utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.

4 §

SVT skall använda analog utsändningsteknik vid sändning av bild och ljud. SVT får även sända ljud och text-TV med digital teknik.

Den tekniska kvaliteten på sändningarna skall vara hög. Sändningarna skall ske med så god säkerhet att eventuella sändningsavbrott blir så korta som möjligt. Verksamheten skall utformas så att den inte understiger de kvalitets- och säkerhetsnivåer som sammantaget rådde för programproduktion och utsändning under år 2001.

5 §

SVT skall köpa utsändningstjänster för analoga marksändningar från Teracom AB.

Innehållet i sändningarna

6 §

Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen.

SVT skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt.

7 §

Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

8 §

SVT skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet i alla programgenrer.

Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos landets befolkning. Programutbudet skall spegla förhållanden i hela landet och som helhet präglas av folkbildningsambitioner. SVT skall beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme skall ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar. SVT skall i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap. (Se prop. 2000/01:94 s. 30-35, bet. 2000/01:KrU8 s. 19-23)

9 §

SVT har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. SVT skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program av hög kvalitet på svenska språket och tillvarata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

10 §

Nyhetsverksamheten i SVT skall bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program.

SVT skall meddela nyheter, stimulera till debatt, kommentera och belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor.

SVT skall granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra maktsfärer.

SVT skall sända regionala nyhetsprogram i minst samma omfattning som under verksamhetsåret 2001.

Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall ha olika perspektiv, så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter.

11 §

SVT skall i sin roll som kulturbärare fortsatt vidga och fördjupa sitt kulturansvar.

SVT skall verka för debatt kring viktigare kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden och i samverkan med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter.

SVT skall tillvarata och utveckla televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse.

Nyskapande programinnehåll skall främjas, i såväl inköp som i SVT:s egen skapande verksamhet. SVT skall samarbeta med kulturinstitutioner och fria kulturproducenter i hela Sverige i syfte att erbjuda utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser. Det årliga antalet utsändningar av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 2001.

SVT skall bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. SVT skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige. Det utländska programutbudet skall spegla olika kulturkretsar och i större omfattning än hittills innehålla program från olika delar av världen. Program om och från de nordiska grannländerna skall sändas i syfte att stärka den nordiska kulturgemenskapen.

12 §

SVT skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar samt i dessa program förmedla kulturella och konstnärliga upplevelser samt nyheter och information. SVT skall ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör språkliga eller etniska minoritetsgrupper.

13 §

SVT skall ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.

SVT bör ägna stor uppmärksamhet åt sättet att skildra våld i nyhetsprogram och andra program som informerar publiken om det faktiska våld som förekommer.

14 §

SVT skall beakta funktionshindrades behov. Program skall även produceras för speciella målgrupper. SVT:s insatser för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. Minst 50 procent av sändningstiden för förstagångssändningar med svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av tillståndsperioden. Ett mål skall vara att uppläst textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden.

I fråga om program om och för funktionshindrade får SVT, Sveriges Radio (SR) och Sveriges Utbildningsradio (UR) sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

Inriktningen på programverksamheten för döva skall vara att sända främst nyheter, information och kulturprogram på teckenspråk. Barn och ungdomar skall särskilt prioriteras.

15 §

SVT skall beakta språkliga och etniska minoriteters intressen. SVT:s insatser på detta område skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib skall inta en särställning.

I fråga om verksamhet för språkliga och etniska minoriteter får SVT, SR och UR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

16 §

De program som produceras utanför Stockholm bör både spegla respektive områdes särprägel och egenart och på ett mer allmänt sätt bidra till mångfalden i programverksamheten.

Omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag i programproduktionen skall fortsatt hållas på en hög och jämn nivå.

SVT skall under tillståndsperioden inte prioritera ytterligare utläggningar av produktioner. Omfattningen av utläggningar skall under tillståndsperioden uppgå till högst 2001 års nivå.

17 §

SVT skall kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det. SVT skall se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.

18 §

SVT skall till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens med de villkor som gäller för bolaget.

Genmäle

19 §

Den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Begäran om genmäle skall behandlas skyndsamt. Bifalls begäran om genmäle, skall ett genmäle sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser.

Om en skriftlig begäran om genmäle har avslagits av SVT skall bolaget lämna information till den berörde om förutsättningarna för att hos Granskningsnämnden anmäla bolagets beslut eller dess handläggning av ärendet. Ett beslut om avslag skall innehålla uppgifter om skälen för avslaget.

Villkor för reklam och sponsring

20 §

SVT får inte sända reklam. Förbudet omfattar inte sponsringsmeddelanden, reklam för egen programverksamhet eller för programverksamhet från SR och UR, utbildningsmaterial eller andra liknande produkter med direkt anknytning till programmen.

21 §

SVT får inte sända sådana sponsrade program där sponsorbidraget har tillfallit SVT direkt eller medfört att SVT:s kostnader för programmet påtagligt har minskat.

Utan hinder av första stycket får sponsring förekomma

  • i SVT:s sändningar i samband med sportevenemang,
  • av program som innebär utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning där SVT är arrangör, under förutsättning att det är ett arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska Radiounionen (EBU) eller ett arrangemang av liknande betydelse samt att programmet direktsänds till flera länder.

SVT får inte sända sponsrade program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

22 §

Bestämmelser om sponsringsmeddelande finns i 7 kap. 8 § första stycket radio-_och_TV-lagen.

En sponsors logotyp får användas endast om det kan ske utan risk för förväxling med tjänst eller vara som sponsorn erbjuder till försäljning. Sponsringsmeddelandet, som skall vara kort, får inte åtföljas av musik och skall även i övrigt ges en neutral utformning.

Om, utan att det är fråga om sponsring enligt 21 § första stycket, bidrag till finansieringen av programmet lämnats av någon som inte är engagerad inom radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, skall upplysning om detta lämnas i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 8 §. Sådan upplysning behöver dock inte lämnas om uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är uppenbart att den skulle sakna betydelse för tittarna.

23 §

Vid sändning av reklam enligt 20 § behöver inte reklaminslagen omges av ljud- och bildsignaturer enligt 7 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen eller vara minst en minut långa enligt 7 kap. 6 §.

Villkor för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

24 §

SVT skall, efter samråd med Teracom AB, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) och andra berörda myndigheter, utarbeta beredskapsplaner för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Beredskapsplanerna skall

årligen före den 1 mars lämnas till regeringen (Kulturdepartementet) och till SPF för kännedom.

Om högsta beredskap råder i landet skall SVT utgöra en självständig organisation med totalförsvarsuppgifter och lyda direkt under regeringen. UR:s resurser skall i en sådan situation tillföras SVT och SR. Om höjd beredskap råder i landet får regeringen förordna att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla.

De bestämmelser om bolagets programverksamhet som intagits i tillståndsvillkor och anslagsvillkor för bolaget skall vara vägledande också för den verksamhet som bedrivs under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

25 §

SVT skall på sina leverantörer av tjänster för utsändning och programinsamling ställa de krav som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och beredskapskrav som företaget åläggs av regeringen. En hög säkerhet och uthållighet i distributionen av radio och TV skall eftersträvas.

Sändningstillstånd för Sveriges Utbildningsradio AB

Kulturdepartementet 2001-12-20

Tillståndets innebörd, tid och upphörande

Sveriges Utbildningsradio AB (UR) har till uppgift att bedriva programverksamhet inom utbildningsområdet i allmänhetens tjänst. Verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

UR meddelas tillstånd att sända rikstäckande ljudradio och television i enlighet med 2 kap. 2 § första stycket radio-_och_TV-lagen (1996:844). Sändningstillståndet innebär rätt att i hela landet sända program med utnyttjande av Sveriges Television AB:s (SVT) och Sveriges Radio AB:s (SR) sändningsutrymme, enligt överenskommelse som träffas bolagen emellan. Att samtidigt sända ett rikstäckande program innebär rätt att dela upp sändningen i regionala sändningar. Se också UR:s sändningstillstånd för marksänd digital TV och sändningstillstånd för ljudradio med digital teknik.

Tillståndet träder i kraft den 1 januari 2002 och gäller till och med den 31 december 2005.

I enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra stycket radio-_och_TV-lagen förlängs tillståndet på oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren.

Detta tillstånd kan återkallas enligt bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 §§ radio-_och_TV-lagen.

Villkor för sändningsrätten

Regeringen föreskriver att sändningstillståndet skall förenas med följande villkor, vilka UR godtagit, enligt 3 kap. 8 § radio- och TVlagen.

Allmänna bestämmelser

1 §

UR skall sända ljudradio- och TV-program.

2 §

UR skall utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.

3 §

UR skall använda analog utsändningsteknik vid sändning av bild och ljud för television. UR får även sända ljud i TV och text-TV med digital teknik.

4 §

UR skall i samråd med SVT och SR köpa utsändningstjänster för analoga marksändningar från Teracom AB.

Innehållet i sändningarna

5 §

Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

UR skall före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt.

6 §

Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat.

7 §

UR skall ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.

8 §

UR skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet.

UR skall koncentrera sin programverksamhet till utbildningsområdet jämfört med föregående tillståndsperiod. Programverksamheten skall bedrivas inom utbildningsområdena förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning och inriktas på att förstärka, bredda och komplettera de insatser som görs av andra inom dessa områden. Användarna av UR:s programverksamhet, särskilt inom utbildningsväsendet, skall ges möjligheter att framföra synpunkter och önskemål på programverksamheten.

Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser olika utbildningsbehov och intressen hos landets befolkning samt som helhet präglas av folkbildningsambitioner. UR skall beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme skall ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar.

9 §

UR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

10 §

UR skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar samt i dessa program förmedla kulturella och konstnärliga upplevelser. UR skall ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör språkliga eller etniska minoritetsgrupper.

11 §

UR skall beakta funktionshindrades behov. Program skall även produceras för speciella målgrupper. UR:s insatser för att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. Andelen textade program skall öka påtagligt under tillståndsperioden jämfört med år 2001.

I fråga om program om och för funktionshindrade får UR, SVT och SR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

12 §

UR skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud som speglar de olika kulturer som finns i Sverige och innehålla program från olika delar av världen.

13 §

UR skall beakta språkliga och etniska minoriteters behov. UR:s insatser på detta område skall under tillståndsperioden öka jämfört med år 2001. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib skall inta en särställning.

I fråga om verksamhet för språkliga och etniska minoriteter får UR, SVT och SR sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser.

14 §

Omfattningen av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag i programproduktionen skall fortsatt hållas på en hög och jämn nivå.

15 §

UR skall till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens med de villkor som gäller för bolaget.

Genmäle och beriktigande

16 §

Uppgifter som förekommit i ett ljudradioprogram skall beriktigas när det är befogat. Den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.

Begäran om beriktigande och genmäle skall behandlas skyndsamt. Bifalls en begäran om beriktigande, skall beriktigandet sändas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang. Bifalls begäran om genmäle, skall ett genmäle sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser.

Om en skriftlig begäran om genmäle har avslagits av UR skall bolaget lämna information till den berörde om förutsättningarna för att hos Granskningsnämnden anmäla bolagets beslut eller dess handläggning av ärendet. Ett beslut om avslag skall innehålla uppgifter om skälen för avslaget.

Villkor för reklam och sponsring

17 §

UR får inte sända reklam. Förbudet omfattar inte sponsringsmeddelanden, reklam för egen programverksamhet eller för programverksamhet från SR och SVT, utbildningsmaterial eller andra liknande produkter med direkt anknytning till programmen.

18 §

UR får inte sända sådana sponsrade program där sponsorbidraget har tillfallit UR direkt eller medfört att UR:s kostnader för programmet påtagligt har minskat.

Om, utan att det är fråga om sponsring enligt första stycket, bidrag till finansieringen av programmet lämnats av någon som inte är engagerad inom radio eller TV eller med att framställa audiovisuella verk, skall upplysning om detta lämnas i enlighet med bestämmelsen i 7 kap. 8 § radio-_och_TV-lagen. Sådan upplysning behöver dock inte lämnas om uppgiften inte kan erhållas utan svårighet eller det är uppenbart att den skulle sakna betydelse för tittarna eller lyssnarna.

19 §

Vid sändning av reklam enligt 17 § behöver inte reklaminslagen omges av ljud- och bildsignaturer enligt 7 kap. 1 § första stycket radio- och TV-lagen eller vara minst en minut långa enligt 7 kap. 6 §.

Villkor för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

20 §

UR skall, efter samråd med Teracom AB, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) och andra berörda myndigheter, utarbeta beredskapsplaner för verksamheten under höjd beredskap och vid

svåra påfrestningar på samhället i fred. Beredskapsplanerna skall årligen före den 1 mars lämnas till regeringen (Kulturdepartementet) och till SPF för kännedom.

Om högsta beredskap råder i landet skall SVT och SR utgöra självständiga organisationer med totalförsvarsuppgifter och lyda direkt under regeringen. UR:s resurser skall i en sådan situation tillföras SVT och SR. Om höjd beredskap råder i landet får regeringen förordna att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla.

De bestämmelser om bolagets programverksamhet som intagits i tillståndsvillkor och anslagsvillkor för bolaget skall vara vägledande också för den verksamhet som bedrivs under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

21 §

UR skall på sina leverantörer av tjänster för utsändning och programinsamling ställa de krav som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och beredskapskrav som företaget åläggs av regeringen. En hög säkerhet och uthållighet i distributionen av radio och TV skall eftersträvas.

Anslagsvillkor för Sveriges Radio AB för år 2004

Anslag

Prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:KrU1, rskr. 2003/04:87 Medelsanvisning

∗

2 214 800 000 kr

Medlen utbetalas från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot) hos Riksgäldskontoret. Om ingen behållning finns på rundradiokontot tillhandahåller staten genom Riksgäldskontoret en kredit för rundradiorörelsens behov. Om ett behov av att utnyttja denna kredit uppstår skall programföretagen genom Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) anmäla saken för regeringen. Regeringen fastställer därefter kreditens storlek.

Medlen på rundradiokontot förvaltas av RIKAB i enlighet med avtal mellan staten och RIKAB (regeringsbeslut 1997-12-04). Medel till Sveriges Radio AB (SR) betalas ut efter rekvisition. Medlen betalas ut under år 2004 månadsvis i förskott. De får lyftas tidigast den 7:e i varje månad.

För år 2005 avser regeringen att ställa villkor av följande innebörd:

Om TV-avgiftsintäkterna inte, exklusive avgiftshöjningar,

1. antingen i jämförelse med år 2000 är minst 100 miljoner kronor

högre år 2005, eller

2. i jämförelse med närmast föregående år har ökat med minst

25 miljoner kronor,

∗

Om de sammanlagda TV-avgiftsintäkterna för år 2004, exklusive avgiftshöjningar för åren

2002, 2003 och 2004 inte är minst 75 miljoner kronor högre än för år 2000 eller i jämförelse med år 2003 har ökat med minst 25 miljoner kronor, skall medelstilldelningen minskas med för SR 37,52 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för SR högst 37,52 procent av 25 miljoner kronor för år 2004. En eventuell justering görs när avgiftsintäkterna för år 2004 är kända.

skall medelstilldelningen till programföretagen minskas med för SR 37,52 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för SR högst 37,52 procent av 25 miljoner kronor per år.

VILLKOR

Anslagsvillkoren träder i kraft den 1 januari 2004 och gäller till och med den 31 december 2004. Regeringen föreskriver att SR:s medelstilldelning skall förenas med följande villkor.

Ekonomiska förutsättningar

1. SR skall inom tillgängliga ekonomiska ramar göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla uppdraget. Verksamheten skall inom ramen för uppdraget bedrivas rationellt och syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

2. SR skall i avvaktan på regeringens ställningstagande till resultatet av den tillsatta digitalradioutredningen, minska kostnaderna för de digitala sändningarna (se också prop. 2000/01:94, sid. 62 och 74).

3. Medlen skall användas för företagets kärnverksamhet, dvs. radioverksamhet i allmänhetens tjänst. Medlen skall också användas till verksamhet som syftar till att komplettera och stärka kärnverksamheten, exempelvis verksamhet på Internet.

4. Sidoverksamheter till SR:s sändningsverksamhet skall bära sina kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster. Sidoverksamheter skall redovisas som egna resultatområden. Det skall finnas en resultaträkning och om god redovisningssed så kräver, en balansräkning för dessa verksamheter. Redovisningen skall ingå som en del av årsredovisningen som granskas av bolagets revisorer.

5. SR skall tillsammans med Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från rundradiokontot.

6. SR har som delägare till RIKAB ansvar för att RIKAB för statens räkning uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll samt ansvarar för förvaltningen av rundradiorörelsens medel. I ansvaret ligger att ge RIKAB förutsättningar för att bedriva en effektiv TV-avgiftsuppbörd och avgiftskontroll. Avgiftsskolket skall reduceras under tillståndsperioden.

Verksamhet

7. SR:s sändningar skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning.

8. SR:s resurser till programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001.

9. Överenskommelser mellan SVT, SR och UR rörande insatser för språkliga och etniska minoriteter samt funktionshindrade skall tillställas Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

Organisation

10. SR skall ha en decentraliserad organisation med en sådan uppbyggnad att goda förutsättningar skapas för mångfald och självständigt beslutsfattande även på lokal nivå och att förhållanden i olika delar av landet kan speglas och representeras i programutbudet. 11. Den andel av allmänproduktionen i SR:s rikssändningar som produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden uppgå till minst 55 procent. Den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm skall behållas på minst 2001 års nivå. 12. Genom riksdagens beslut om radio och TV i allmänhetens tjänst (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) slogs fast att public service-företagens programverksamhet som helhet skall präglas av folkbildningsambitioner. SVT, SR och UR skall genom överenskommelser lösa samarbetet kring program som inte primärt är avsedda att användas i utbildningssammanhang.

13. Om oenighet uppstår mellan SR och UR om fördelning och placering av sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. 14. Staten får, om SR:s sändningstillstånd upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning samt övriga inventarier och installationer, som tillhör SR. Kan överenskommelse ej träffas om lösenbeloppet, skall detta bestämmas av tre värderingsmän, som utses enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. SR skall medverka till att företag som staten bestämmer utan särskilt vederlag får överta de lokaler som SR förhyrt. SR medger att personal anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag senast när tillståndet upphör att gälla.

Redovisning och revision

15. SR skall senast den 1 mars 2004 lämna budgetunderlag till Kulturdepartementet inför regeringens förslag till riksdagen om medelstilldelning för år 2005. Budgetunderlaget skall innehålla redovisningar av den genomförda verksamheten samt redovisningar av SR:s planer för verksamheten. SR jämte övriga delägare av RIKAB svarar för att även en redovisning avseende RIKAB:s verksamhet bifogas budgetunderlaget. RIKAB skall senast den 1 mars 2004 till Kulturdepartementet inge årsredovisning för rundradiorörelsen under år 2003. Redovisningen skall innehålla en redogörelse för avgiftskontrollens effekter och arbetet med att minska TV-avgiftsskolkets omfattning. 16. SR skall årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfyllts. Uppföljningsrapporten avseende år 2004 skall senast den 1 mars 2005 ges in till Kulturdepartementet samt till Granskningsnämnden för radio och TV.

SR skall, i samarbete med SVT och UR, ta fram konkreta uppföljningsbara resultatmått baserade på tillstånds- och anslagsvillkor. Resultatmåtten bör utformas så att de ger väsentlig information om uppdraget och förmedlar viktiga erfarenheter av verksamheten. SR skall på olika sätt stimulera en fortlöpande offentlig diskussion om verksamheten.

SR skall redovisa och kommentera hur resultaten har utvecklats med avseende på volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effektivitet och produktivitet. SR skall utveckla arbetet med att mäta och redovisa olika indikatorer på kvaliteten och särarten i programutbudet. Programstatistiken skall utformas så att jämförelser blir möjliga över tid. Redovisningen skall uttrycka olika programkategoriers andel av den totala sändningstiden, när olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori. Redovisningen skall även avse omfattningen av lyssnande och publikens reaktioner samt företagets planer för kommande år. SR skall vidare beakta de anvisningar för redovisning av programverksamhet m.m. som anges i proposition 2000/01:94. 17. SR skall säkerställa att företagets revisorer ges möjlighet att

granska företagets uppföljningsrapport, budgetunderlag och, i förekommande fall, särredovisningar av uppdrag i särskilda regeringsbeslut. Utlåtande över dessa granskningar skall ske i särskilda revisorsintyg som tillställs Kulturdepartementet.

Anslagsvillkor för Sveriges Television AB för år 2004

Anslag

Prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:KrU1, rskr. 2003/04:87 Medelsanvisning

∗

3 910 200 000 kr, varav

från rundradiokontot 3 407 900 000 kr från distributionskontot 502 300 000 kr

Medlen utbetalas från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot) respektive distributionskontot hos Riksgäldskontoret. Om ingen behållning finns på rundradiokontot tillhandahåller staten genom Riksgäldskontoret en kredit för rundradiorörelsens behov. Om ett behov av att utnyttja denna kredit uppstår skall programföretagen genom Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) anmäla saken för regeringen. Regeringen fastställer därefter kreditens storlek.

Medlen på rundradiokontot förvaltas av RIKAB i enlighet med avtal mellan staten och RIKAB (regeringsbeslut 1997-12-04). Medel till Sveriges Television AB (SVT) betalas ut efter rekvisition. Medlen betalas ut under år 2004 månadsvis i förskott. De får lyftas tidigast den 7:e i varje månad.

Enligt riksdagens beslut har regeringen bemyndigats att för budgetåret 2004 besluta om lån i Riksgäldskontoret i syfte att täcka underskottet på distributionskontot intill ett belopp om 1 059 000 000 kronor (prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:KrU1, rskr. 2003/04:87).

∗

Om de sammanlagda TV-avgiftsintäkterna för år 2004, exklusive avgiftshöjningar för åren

2002, 2003 och 2004, inte är minst 75 miljoner kronor högre än för år 2000 eller i jämförelse med år 2003 har ökat med minst 25 miljoner kronor skall medelstilldelningen minskas med för SVT 57,73 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för SVT högst 57,73 procent av 25 miljoner kronor för år 2004. En eventuell justering görs när avgiftsintäkterna för år 2004 är kända.

Under år 2004 skall 266 460 000 kronor överföras från rundradiokontot till distributionskontot. RIKAB svarar för att denna överföring sker i enlighet med avtal mellan staten och RIKAB (regeringsbeslut 2001-12-20). Medlen skall överföras med en tolftedel den 7:e varje månad.

I avvaktan på att nya avtal sluts mellan SVT/UR och Teracom bibehålls medelstilldelningen från distributionskontot på samma nivå som för år 2003.

För år 2005 avser regeringen att ställa villkor av följande innebörd:

Om TV-avgiftsintäkterna inte, exklusive avgiftshöjningar,

1. antingen i jämförelse med år 2000 är minst 100 miljoner kronor

högre år 2005, eller

2. i jämförelse med närmast föregående år har ökat med minst

25 miljoner kronor,

skall medelstilldelningen till programföretagen minskas med för SVT 57,73 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för SVT högst 57,73 procent av 25 miljoner kronor per år.

VILLKOR

Anslagsvillkoren träder i kraft den 1 januari 2004 och gäller till och med den 31 december 2004. Regeringen föreskriver att SVT:s medelstilldelning skall förenas med följande villkor.

Ekonomiska förutsättningar

1. SVT skall inom tillgängliga ekonomiska ramar göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla uppdraget. Verksamheten skall inom ramen för uppdraget bedrivas rationellt och syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

2. Medlen skall användas för företagets kärnverksamhet, dvs. TVverksamhet i allmänhetens tjänst. Medlen skall också användas till verksamhet som syftar till att komplettera och stärka kärnverksamheten, exempelvis verksamhet på Internet.

3. Sidoverksamheter till SVT:s sändningsverksamhet skall bära sina kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster. Sidoverksamheter skall redovisas som egna resultatområden. Det skall finnas en resultaträkning och, om god redovisningssed så kräver, en balansräkning för dessa verksamheter. Redovisningen skall ingå som en del av årsredovisningen som granskas av bolagets revisorer.

4. SVT skall tillsammans med Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från rundradiokontot.

5. SVT har som delägare till RIKAB ansvar för att RIKAB för statens räkning uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll samt ansvarar för förvaltningen av rundradiorörelsens medel. I ansvaret ligger att ge RIKAB förutsättningar för att bedriva en effektiv TV-avgiftsuppbörd och avgiftskontroll. Avgiftsskolket skall reduceras under tillståndsperioden.

Verksamhet

6. SVT skall sända text-TV-sändningar till hela landet.

7. SVT får bedriva sändningar via satellit med syfte att nå allmänheten i Sverige, Finland och övriga Europa.

8. SVT:s sändningar riktade till Sverige skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning utöver erlagd TV-avgift. Till den del sändningarna görs tillgängliga utanför Sverige skall verksamheten bära sina egna kostnader.

9. De villkor som gäller för SVT:s programverksamhet skall i tillämpliga delar gälla även för nya programkanaler. 10. SVT:s resurser till programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001. 11. Överenskommelser mellan SVT, SR och UR rörande insatser för språkliga och etniska minoriteter samt funktionshindrade skall tillställas Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

Organisation

12. SVT skall ha en decentraliserad organisation med en sådan uppbyggnad att goda förutsättningar skapas för mångfald och självständigt beslutsfattande även på regional nivå och att förhållanden i olika delar av landet kan speglas och representeras i programutbudet. 13. Den andel av allmänproduktionen i SVT:s rikssändningar som produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden uppgå till minst 55 procent. Den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm skall behållas på minst 2001 års nivå. 14. SVT:s nyhetsverksamhet skall bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv. 15. Produktionsanläggningarna för programverksamhet för döva i Leksand skall användas i minst samma utsträckning som under år 2001 också i den fortsatta verksamheten. 16. Genom riksdagens beslut om radio och TV i allmänhetens tjänst (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) slogs fast att public service-företagens programverksamhet som helhet skall präglas av folkbildningsambitioner. SVT, SR och UR skall genom överenskommelser lösa samarbetet kring program som inte primärt är avsedda att användas i utbildningssammanhang. 17. Om oenighet uppstår mellan SVT och UR om fördelning och placering av sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. 18. Staten får, om SVT:s sändningstillstånd upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning samt övriga inventarier och installationer, som tillhör SVT. Kan överenskommelse ej träffas om lösenbeloppet, skall detta bestämmas av tre värderingsmän, som utses enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. SVT skall medverka till att företag som staten bestämmer utan särskilt vederlag får överta de lokaler som SVT förhyrt. SVT medger att personal anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag senast när tillståndet upphör att gälla.

Redovisning och revision

19. SVT skall senast den 1 mars 2004 lämna budgetunderlag till Kulturdepartementet inför regeringens förslag till riksdagen om medelstilldelning för år 2005. Budgetunderlaget skall innehålla redovisningar av den genomförda verksamheten samt redovisningar av SVT:s planer för verksamheten. SVT jämte övriga delägare av RIKAB svarar för att även en redovisning avseende RIKAB:s verksamhet bifogas budgetunderlaget. RIKAB skall senast den 1 mars 2004 till Kulturdepartementet inge årsredovisning för rundradiorörelsen under år 2003. Redovisningen skall innehålla en redogörelse för avgiftskontrollens effekter och arbetet med att minska TV-avgiftsskolkets omfattning. 20. SVT skall årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfyllts. Uppföljningsrapporten avseende år 2004 skall senast den 1 mars 2005 ges in till Kulturdepartementet samt till Granskningsnämnden för radio och TV.

SVT skall i uppföljningsrapporten särskilt redovisa hur företaget uppfyller det anslagsvillkor som innebär att den andel av allmänproduktionen som produceras utanför Stockholm skall uppgå till minst 55 procent.

SVT skall, i samarbete med SR och UR, ta fram konkreta uppföljningsbara resultatmått baserade på tillstånds- och anslagsvillkor. Resultatmåtten bör utformas så att de ger väsentlig information om uppdraget och förmedlar viktiga erfarenheter av verksamheten. SVT skall på olika sätt stimulera en fortlöpande offentlig diskussion om verksamheten.

SVT skall redovisa och kommentera hur resultaten har utvecklats med avseende på bl.a. volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effektivitet och produktivitet. SVT skall utveckla arbetet med att mäta och redovisa olika indikatorer på kvaliteten och särarten i programutbudet. Programstatistiken skall utformas så att jämförelser blir möjliga över tid. Redovisningen skall uttrycka olika programkategoriers andel av den totala sändningstiden, när olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori. Redovisningen skall även avse omfattningen av tittande och publikens reaktioner samt företagets planer för kommande år.

SVT skall vidare beakta de anvisningar för redovisning av programverksamhet m.m. som anges i proposition 2000/01:94.

21. SVT skall säkerställa att företagets revisorer ges möjlighet att granska företagets uppföljningsrapport, budgetunderlag och, i förekommande fall, särredovisningar av uppdrag i särskilda regeringsbeslut. Utlåtande över dessa granskningar skall ske i särskilda revisorsintyg som tillställs Kulturdepartementet.

Anslagsvillkor för Sveriges Utbildningsradio AB för år 2004

Anslag

Prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:KrU1, rskr. 2003/04:87 Medelsanvisning

∗

301 300 000 kr, varav

från rundradiokontot 280 400 000 kr från distributionskontot 20 900 000 kr

Medlen utbetalas från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot) respektive distributionskontot hos Riksgäldskontoret. Om ingen behållning finns på rundradiokontot tillhandahåller staten genom Riksgäldskontoret en kredit för rundradiorörelsens behov. Om ett behov av att utnyttja denna kredit uppstår skall programföretagen genom Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) anmäla saken för regeringen. Regeringen fastställer därefter kreditens storlek.

Medlen på rundradiokontot förvaltas av RIKAB i enlighet med avtal mellan staten och RIKAB (regeringsbeslut 1997-12-04). Medel till Sveriges Utbildningsradio AB (UR) betalas ut efter rekvisition. Medlen betalas ut under år 2004 månadsvis i förskott. De får lyftas tidigast den 7:e i varje månad.

Vad gäller överföring av medel från rundradiokontot till distributionskontot, se SVT:s anslagsvillkor för 2004.

I avvaktan på att nya avtal sluts mellan SVT/UR och Teracom bibehålls medelstilldelningen från distributionskontot på samma nivå som för år 2003.

∗

Om de sammanlagda TV-avgiftsintäkterna år 2004, exklusive avgiftshöjningar för åren

2002, 2003 och 2004, inte är minst 75 miljoner kronor högre än för år 2000 eller i jämförelse med år 2003 har ökat med minst 25 miljoner kronor, skall medelstilldelningen minskas med för UR 4,75 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för UR högst 4,75 procent av 25 miljoner kronor för år 2004. En eventuell justering görs när avgiftsintäkterna för år 2004 är kända.

För år 2005 avser regeringen att ställa villkor av följande innebörd:

Om TV-avgiftsintäkterna inte, exklusive avgiftshöjningar,

1. antingen i jämförelse med år 2000 är minst 100 miljoner kronor

högre år 2005, eller

2. i jämförelse med närmast föregående år har ökat med minst

25 miljoner kronor,

skall medelstilldelningen till programföretagen minskas med för UR 4,75 procent av skillnaden mellan de verkliga avgiftsintäkterna, exklusive avgiftshöjningar, och det som skulle ha uppnåtts, dock med för UR högst 4,75 procent av 25 miljoner kronor per år.

VILLKOR

Anslagsvillkoren träder i kraft den 1 januari 2004 och gäller till och med den 31 december 2004. Regeringen föreskriver att UR:s medelstilldelning skall förenas med följande villkor.

Ekonomiska förutsättningar

1. UR skall inom tillgängliga ekonomiska ramar göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla uppdraget. Verksamheten skall inom ramen för uppdraget bedrivas rationellt och syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

2. Medlen skall användas för företagets kärnverksamhet, dvs. radio- och TV-verksamhet inom utbildningsområdet i allmänhetens tjänst. Medlen skall också användas till verksamhet som syftar till att komplettera och stärka kärnverksamheten, exempelvis verksamhet på Internet.

3. Sidoverksamheter till UR:s sändningsverksamhet skall bära sina kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster. Sidoverksamheter skall redovisas som egna resultatområden. Det skall finnas en resultaträkning och, om god redovisningssed så kräver, en balansräkning för dessa verksamheter. Redovisningen skall ingå som en del av årsredovisningen som granskas av bolagets revisorer.

4. UR skall tillsammans med Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Radio AB (SR) anslå medel för RIKAB:s kostnader i proportion till storleken på respektive programföretags medelstilldelning från rundradiokontot.

5. UR har som delägare till RIKAB ansvar för att RIKAB för statens räkning uppbär TV-avgifter och bedriver avgiftskontroll samt ansvarar för förvaltningen av rundradiorörelsens medel. I ansvaret ligger att ge RIKAB förutsättningar för att bedriva en effektiv TV-avgiftsuppbörd och avgiftskontroll. Avgiftsskolket skall reduceras under tillståndsperioden.

Verksamhet

6. UR får utnyttja SVT:s sändningsutrymme vid TV-sändningar via satellit med syfte att nå allmänheten i Sverige, Finland och övriga Europa. Sändningarna skall i allt väsentligt utgöras av UR:s ordinarie sändningar. UR skall sända text-TV.

7. UR:s sändningar riktade till Sverige skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning utöver erlagd TV-avgift. Till den del sändningarna görs tillgängliga utanför Sverige skall verksamheten bära sina egna kostnader.

8. UR:s resurser till programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter skall öka under tillståndsperioden jämfört med år 2001.

9. Överenskommelser mellan SVT, SR och UR rörande insatser för språkliga och etniska minoriteter samt funktionshindrade skall tillställas Kulturdepartementet och Granskningsnämnden för radio och TV.

Organisation

10. UR bestämmer om regional indelning av organisationen. 11. Genom riksdagens beslut om radio och TV i allmänhetens tjänst (prop. 2000/01:94, bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) slogs fast att public service-företagens programverksamhet som helhet skall präglas av folkbildningsambitioner. SVT, SR och UR skall genom överenskommelser lösa samarbetet kring program som inte primärt är avsedda att användas i utbildningssammanhang.

12. Om oenighet uppstår mellan UR och SVT eller SR om fördelning och placering av sändningstid skall frågan avgöras av en skiljenämnd enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. 13. Staten får, om UR:s sändningstillstånd upphör, inlösa byggnader, inredning och utrustning samt övriga inventarier och installationer, som tillhör UR. Kan överenskommelse ej träffas om lösenbeloppet, skall detta bestämmas av tre värderingsmän, som utses enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. UR skall medverka till att företag som staten bestämmer utan särskilt vederlag får överta de lokaler som UR förhyrt. UR medger att personal anställd för programverksamheten får övergå till anställning i sådant företag senast när tillståndet upphör att gälla.

Redovisning och revision

14. UR skall senast den 1 mars 2004 lämna budgetunderlag till Kulturdepartementet inför regeringens förslag till riksdagen om medelstilldelning för år 2005. Budgetunderlaget skall innehålla redovisningar av den genomförda verksamheten samt redovisningar av UR:s planer för verksamheten. UR jämte övriga delägare av RIKAB svarar för att även en redovisning avseende RIKAB:s verksamhet bifogas budgetunderlaget. RIKAB skall senast den 1 mars 2004 till Kulturdepartementet inge årsredovisning för rundradiorörelsen under år 2003. Redovisningen skall innehålla en redogörelse för avgiftskontrollens effekter och arbetet med att minska TV-avgiftsskolkets omfattning. 15. UR skall årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfyllts. Uppföljningsrapporten avseende år 2004 skall senast den 1 mars 2005 ges in till Kulturdepartementet samt till Granskningsnämnden för radio och TV. UR skall, i samarbete med SVT och SR, ta fram konkreta uppföljningsbara resultatmått baserade på tillstånds- och anslagsvillkor. Resultatmåtten bör utformas så att de ger väsentlig information om uppdraget och förmedlar viktiga erfarenheter av verksamheten. UR skall på olika sätt stimulera en fortlöpande offentlig diskussion om verksamheten.

UR skall redovisa och kommentera hur resultaten har utvecklats med avseende på volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effektivitet och produktivitet. UR skall utveckla arbetet med att mäta och redovisa olika indikatorer på kvaliteten och särarten i programutbudet. Programstatistiken skall utformas så att jämförelser blir möjliga över tid. Redovisningen skall uttrycka olika programkategoriers andel av den totala sändningstiden, när olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori. Redovisningen skall även avse omfattningen av tittande och lyssnande och publikens reaktioner samt företagets planer för kommande år.

UR skall vidare beakta de anvisningar för redovisning av programverksamhet m.m. som anges i proposition 2000/01:94.

16. UR skall säkerställa att företagets revisorer ges möjlighet att granska företagets uppföljningsrapport, budgetunderlag och, i förekommande fall, särredovisningar av uppdrag i särskilda regeringsbeslut. Utlåtande över dessa granskningar skall ske i särskilda revisorsintyg som tillställs Kulturdepartementet.