Inkomstskatten för år 1990, m.m.

Skatteutskottets betänkande 1989/90:SkU10

Inkomstskatten för år 1990, m.m.

1989/90

SklilO

Sammanfattning

Ett första steg på en skattereform bör enligt detta betänkande tas fr.o.m. 1990 på sätt som föreslagits i proposition 1989/90:50. Förslaget innebär bl.a. att inkomstskatten sänks väsentligt och att beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter ändras som en följd av de nya taxeringsvärdena för småhus som skall gälla fr.o.m. år 1990. Detta sker genom att den nuvarande progressiva intäktsschablonen ändras till att bli proportionell. Denna sätts till 1,5 % av hela taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen för uttag av förmögenhetsskatt hos fysisk person m.fl. höjs från 400 000 kr. till 800 000 kr. Justeringar görs i förmögenhetsskatteskalan i övrigt.

För att finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en rad åtgärder som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystem som planeras fr.o.m. 1991. På inkomstbeskattningens område kan här nämnas att värdet av bilförmån höjs från 22 till 30 % av nybilspriset för bil som inte är äldre än tre år och från 18 till 25 % för äldre bilar.

Vissa skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas förvärv av s.k. personalkonvertibler. Beskattningen av statliga och kommunala traktamentsersättningar vid tjänsteresa som inte är förenad med övernattning samt resekostnadsersättningar ändras så att dessa blir skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten för ökade levnadskostnader vid endagsförrättningar. Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten skall medges med ett begränsat belopp. De ändringar som detta innebär för kostnadsersättningar för tjänsteförrättningar efter årsskiftet skall enligt utskottets förslag beaktas vid beräkningen av preliminärskatteavdraget.

Energiområdet mervärdeskattebeläggs den 1 mars 1990, med vissa undantag, och mervärdeskatten utvidgas även i andra hänseenden.

Bland detaljerna i övrigt kan nämnas att reglerna om försäljningsskatt m.m. för skåpbilar och bussar ändras genom att skattepliktsgränsen höjs till 3 500 kr.

Till betänkandet har fogats reservationer från m, fp, c, vpk och mp.

1 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Propositionen

1989/90:SkU 10

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1989/90:50 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Förslagen sammanfattas enligt följande.

1 propositionen läggs förslag fram om ett forsta steg i genomförandet av skattereformen år 1990. Beträffande den statliga skatteskalan innebär förslaget att grundbeloppet sänks från 5 till 3% för beskattningsbara inkomster upp till 75000 kr. samt från 17 till 10% för inkomster över 75000 kr. Skattesatserna för tilläggsbeloppet kvarstår oförändrade. Högsta marginalskattesatsen blir 65% vid en kommunalskattesats om 30%.

Som en följd av de nya taxeringsvärdena för småhus som skall gälla fr. o. m. år 1990 och som ett led i skattereformen föreslås att beskattningen av en-och tvåfamiljsfastigheter ändras. Detta sker genom att den nuvarande progressiva intäktsschablonen ändras till att bli proportionell. Denna sätts till 1,5% av hela taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen för uttag av förmögenhetsskatt hos fysisk person m. fl. höjs från 400000 kr. till 800000 kr. Justeringar görs i förmögenhetsskatteskalan i övrigt.

För att finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en rad åtgärder som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystemet.

Värdet av bilförmån höjs från 22 till 30% av nybilspriset för bil som inte är äldre än tre år och från 18 till 25 % för äldre bilar.

2¶Vissa skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas förvärv av s. k. personalkonvertibler.

Beskattningen av statliga och kommunala traktamentsersättningar vid tjänsteresa som inte är förenad med övernattning samt resekostnadsersättningar ändras så att dessa blir skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten för ökade levnadskostnader vid endagsförrättningar.

Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten föreslås få göras med ett schablonbelopp om 11 kr. per mil oavsett körsträcka.

Underlaget vid beräkning av den statliga fastighetsskatten för hyreshusenheter föreslås höjt från 55 till 65% av taxeringsvärdet.

På kapitalbeskattningens område föreslås följande åtgärder. Den skattepliktiga andelen av reavinst på äldre aktier m. m. höjs från 40 till 50%. Samtidigt höjs avdragsrätten för reaförluster i samma mån. Avdraget för pensionsförsäkringspremie reduceras år 1990 till 75% av premiebeloppet.

Energiområdet, med undantag för flygfotogen och flygbensin, mervärdeskattebeläggs den 1 mars 1990. För värme producerad i fjärrvärmeverk tas ingen mervärdeskatt ut under år 1990. Punktskatten på elkraft sänks generellt med 2 öre per kilowattimme. Härutöver sänks beskattningen av elkraft i vissa kommuner med ytterligare 5 öre per kilowattimme. Skatten på oblyad bensin höjs den 1 januari 1990 med 34 öre per liter och på blyad bensin med 38 öre per liter. En höjning av kilometerskatten för personbilar görs den 1 mars 1990.

Mervärdeskatten föreslås utvidgad till att omfatta tillhandahållande av vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. De särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopas.

Bestämmelserna om försäljningsskatt på motorfordon föreslås ändrade så att skattepliktsgränsen för lastbilar med skåpkarosseri och bussar höjs från 3000 kg till 3 500 kg total vikt. Viktgränsen 3 500 kg föreslås tillämpad även avseende rätten till avdrag för mervärdeskatt vid anskaffning av fordon och då det gäller skrotningspremie och skrotningsavgift enligt bilskrotningslagstiftningen.

På företagsbeskattningsområdet föreslås ändrade regler i huvudsak redan vid 1990 års taxering (inkomståret 1989). En sänkning av bolagsskatten föreslås från nuvarande 52 till 40%. Parallellt med detta slopas rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsas från 50 till 40%. Den särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt m. m. föreslås avskaffad. Detsamma gäller rätten till primäravdrag på byggnader.

Beträffande det tillfälliga obligatoriska sparandet föreslås dels att sparbelopp för 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas i juni 1990, dels att för 1990 skall personer, vars sparbelopp understiger 1 000kr., undantas från sparskyldigheten.

Viss insamling av uppgifter skall få göras dels efter anmaning av länsskattemyndighet beträffande lantbruksenheter inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av dessa, dels efter anmaning av länsskattemyndigheten beträffande lägenhetsförsäljningar i fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar m. fl.

1989/90:SkU 10

3¶Ett förslag läggs fram som ger regeringen möjlighet att uppdra åt riksskatteverket att besluta om befrielse från bevillningsavgift för utländska artister.

Giltigheten av lagen (1980:865) mot skatteflykt, som varit i kraft sedan den 1 januari 1981 och gäller t. o. m. år 1989, förlängs t. o. m. år 1990.

Giltigheten av den särskilda regeln om skattefrihet för svenska sjömän vid ombordanställning på utländskt fartyg i vissa fall, förlängs till att gälla även vid 1991 års taxering.

De nya bestämmelserna, utom vissa av reglerna på energi- och vägtrafikområdet och företagsskatteområdet samt artistbeskattningen, föreslås gälla fr. o. m. den 1 januari 1990.

Lagförslagen har följande lydelse.

1¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. och 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§

1 mom.2 För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter: grundbeloppet för 7,5 basenheter och 7 7 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter: grundbeloppet för 7,5 basenheter och 10 procent av återstoden.

1989/90:SkU10

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 a §3

För svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, familjestiftelser, svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag, utländska juridiska personer, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst utgör grundbeloppet, om inte annat JÖreskrivs i andra stycket, 52 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. och andra skattskyldiga än dem sorn avses i 10 § 1 mom. eller i första stycket här ovan utgör grundbeloppet 40 procent av den beskattningsbara inkomsten. För livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen utgör dock grundbeloppet 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. utgör grundbeloppet 40 procent av den beskattningsbara inkomsten. Dock utgör grundbeloppet för familjestiftelser 52procent av den beskattningsbara inkomsten och för livförsäkringsanstalter såvitt angår försäkringsrörelsen 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 10 a § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 10 § 1 mom. första gången vid 1991 års taxering.

Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas vid 1990 års taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1988:1524.

3 Senaste lydelse 1986:1226.

1989/90:SkU 10

2 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) <Myatt 24 §2 morn., 32 § 3 morn., 33 § 1 morn., 35 § 3 morn., 46 §2 morn., punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkt 7 av anvisningarna till 29 §, punkterna 3 a och 4 av anvisningarna till 32 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § , punkt 3 av anvisningarna till 36 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 §, punkt 2 av anvisningarna till 42 § och punkt 3 av anvisningarna till 54 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, punkt 5 av anvisningarna till 42 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfamiljsfastighet) eller två familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ett belopp motsvarande för helt år räknat en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret. Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

2 morn.1 Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfamiljsfastighet) eller två familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ett belopp motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret som inte överstiger 450000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 450000 kronor men inte 600000 kronor, sex procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 600000 kronor men inte 750000 kronor och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 750000 kronor. Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

Vad i första stycket sagts skall gälla även fastighet, som delvis använts i ägarens egen rörelse, om fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som avses i nämnda stycke. 1 sådant fall skall till grund för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas det i första stycket avsedda värdet på fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som avses i första eller andra stycket och som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan

1 Senaste lydelse 1980:1054.

6 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

sådan särskild omständighet inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari fastigheten inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Vad i detta moment stadgas skall inte tillämpas beträffande fastighet eller, i fall som avses i andra stycket, fastighetsdel, vilken i inte allenast ringa omfattning brukar utnyttjas i förvärvssyfte på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller som bostad för ägaren. Bestämmelserna i detta moment skall inte heller tillämpas beträffande publikt boställe.

32 §

3 morn.2 Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag

och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning; kostnadsersättning

för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Bestämmelserna tillämpas vidare — i den omfattning som anges i punkt 7 fjärde stycket av anvisningarna — på kostnadsersättningar

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning. Såsom intäkt upptages således icke: utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag

och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega; till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning: kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

2 Senaste lydelse 1987:1303.

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPR1) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid S1PRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall tillämpas på motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.

33 §

1 morn.3 Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring; hyra

eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat; förlust

å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring; hyra

eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat; förlust

å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad; färdkostnad för resa i tjänsten; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

I fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1 mom.

3 Senaste lydelse 1987:1303.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

35 §

3 morn4 Realisationsvinst på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av konvertibelt skuldebrev, optionsrätt eller företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt. Med optionsrätt avses rätt till nyteckning eller köp av aktie som blivit utfast i förening med skuldebrev. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 1000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i 3 a mom. Avyttring av andel i sådan aktiefond, som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 §, skall redovisas endast i inkomstslaget kapital.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 2 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 50 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med avdragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, får den skattskyldige göra avdrag med 2 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § första stycket l) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § första stycket 1 lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 50 procent av vinsten skattepliktig.

4 Senaste lydelse 1986:971.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i detta moment.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § , om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten. Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertibla skuldebrev eller utfäst optionsrätter skall aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av fastigheten anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av summan av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier till vilka de konvertibla skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka kan nytecknas med stöd av optionsrätterna.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som avses i första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte förås.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt

1989/90:SkU10

10 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

eller genom förmedling av annan — ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits i fråga om avyttring av aktie i fåmansbolag äger beträffande sådant bolag motsvarande tillämpning i fråga om avyttring dels av konvertibelt skuldebrev eller optionsrätt, dels av teckningsrätt till aktie, dels av företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt och dels av annan rättighet jämförlig med aktie. Bestämmelserna i detta stycke äger motsvarande tillämpning också i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening och avyttring av andel i sådant bolag eller sådan förening. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

46 §

2 mom.5 Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige; 4)

för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll till icke hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för vaije barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.

5 Senaste lydelse 1986:1113.

11 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Vid 1991 års taxering medges avdrag med endast 75 procent av det belopp som följer av första stycket 6.

Anvisningar

till 22 §

3.6 Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen på fastigheten, däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten till personal (personalbostad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden inte representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier sådana tillgångar som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

6 Senaste lydelse 1984:1060.

12 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyttjanderättshavare och är jordägaren inte enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utom med årliga värdeminskningsavdrag - med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primärav -

1989/90:SkU10

13 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

drag). Primäravdraget medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den tilleller ombyggda delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en driftbyggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen.

6.7 Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i punkterna 3 — 5 medges endast skattskyldig ägare av tillgången, om inte annat följer av andra och tredje styckena.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-, eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. Dessutom har nyttjanderättshavaren — såvitt gäller byggnader — rätt till primäravdrag enligt punkt 3 tionde stycket. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.

Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre be -

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-, eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades.

7 Senaste lydelse 1981:295.

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

lopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

till 29 §

7.8 Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

1 en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål (byggnadsinventarier). 1 enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar rörelseändamålet respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användningskall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 3 — 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden

Senaste lydelse 1984:1060.

15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av vederlaget för fastigheten — i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken — belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om en byggnad, som är avsedd att användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen — utom med årliga värdeminskningsavdrag — med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdraget medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till- eller ombyggda delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger

1989/90:SkU 10

16 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen.

till 32 §

3 a.9 Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som understiger marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om

1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt för de anställda,

2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv inte har överstigit tjugo procent av det totala antalet utbjudna aktier,

3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som överstiger 30000 kronor.

Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och aktieägarna.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om aktierna vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på aktierna och till dessa kurser köpa och sälja sådana aktier.

Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper i det utgivande bolaget vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och styrelsesuppleant med anställd.

4.'° I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den skattskyldige måste bestridas. I fråga om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild tjänst.

Är fråga om statlig tjänst, skall den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som skola med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu

Är fråga om statlig tjänst, skall, med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning, den anvisade ersättningen icke upptagas som intäkt av tjänsten, liksom å andra sidan de kostnader, som sko -

9 Senaste lydelse 1984:951. ‘“Senaste lydelse 1983:446.

2 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

Nuvarande lydelse

sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

I fråga om enskild tjänst skall den anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt, och de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, att, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på grund av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de re -

Föreslagen lydelse

la med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

I fråga om enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga om traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning och resekostnadsersättning skall den anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt, och - med undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning — de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnadernas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, att, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på grund av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta

1989/90:SkU10

18 Nuvarande lydelse

sekostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. I fråga om traktamentsersättning gälla dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

till

3." Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i en -

Föreslagen lydelse

avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de resekostnadsersättningar, som i allmänhet utbetalas av de enskilda järnvägarna. Vad nu sagts om statlig tjänst skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller. I fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser, se punkt 3 av anvisningarna till 33 §.

33 §

3. Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3 taxeringslagen traktamentsersättningaroch andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i en -

1989/90:SkU10

11 Senaste lydelse 1988:1523.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:Sk(J 10

lighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 — 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

lighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (n o r m a 1 b el o p p) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 — 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för vaije förrättning för sig.

20 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om I krona och 10 öre för varje körd kilometer.

till 36 §

3.12 Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1—2 e. Realisationsförlust på andel i handelsbolag får dock inte beräknas med utgångspunkt i ett justerat ingångsvärde som bestämts enligt punkt 2 d andra —fjärde styckena. Vidare får vid förlustberäkningen en fastighets ingångsvärde inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdrags -

Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1 — 2 e. Realisationsförlust på andel i handelsbolag får dock inte beräknas med utgångspunkt i ett justerat ingångsvärde som bestämts enligt punkt 2 d andra —fjärde styckena. Vidare får vid förlustberäkningen en fastighets ingångsvärde inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdrags -

12 Senaste lydelse 1989:96.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

gill. Vid avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 3 mom. är oavsett innehavstiden endast 40 procent av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 § , är endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i pengar.

gill. Vid avyttring av sådan egendom som avses i 35 § 3 mom. är oavsett innehavstiden endast 50 procent av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i pengar.

till 41 §

4.13 I fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel o. s. v. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras till

4.1 fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin anställning eller dylikt fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Vissa intäkter, t. ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel osv. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten un -

13 Senaste lydelse 1985:307.

22 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

der beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras till nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit omedelbart före årets ingång. Särskilda regler gäller vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, att en utgift, som verkställts under året före eller efter beskattningsåret, kan vara att praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsåret. Så kan exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erlagts omedelbart efter beskattningsårets utgång, räntan vara att anse såsom utgift under beskattningsåret, nämligen för det fall, att räntan hänför sig till beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 morn., gäller även punkt 8 av anvisningarna till 25 §. I fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig till realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna till 36 § punkt 1).

I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom intäkt för det år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits, avräknas från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren per den 31 december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremot ränta å penningar, som innestå å annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan till någon del belöpt å ett tidigare eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, skall såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under vaije år influtna likviden. Detsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. I fråga om intäkt vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom är det däremot utan betydelse om intäkten skall uppbäras på en gång eller i särskilda terminer. Så skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller terminsvis.

nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit omedelbart före årets ingång. Särskilda regler gäller vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

23 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

till 42 §

2.14 Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 22 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till 18 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 30 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs — till 30 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till 25 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 25 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första —tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt första —tredje styckena skall beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-femte styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

5. Vid beräkning av en skattskyldigs förmån att på grund av anställning eller dylikt få förvärva värdepapper, skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt.

14 Senaste lydelse 1987:1303.

24 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: SkU 10

till 54 §

3.15¶Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om

a) anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belastar driftstället såsom omkostnad; eller

b) anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk församling.

Vad nu sagts gäller dock inte vid Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utändskt anställning ombord på utändskt

fartyg. 1 fråga om sådan anställning fartyg. 1 fråga om sådan anställning

gäller vid 1986—1990 års taxering- gäller vid 1986 — 799/ års taxeringar att skattefrihet föreligger om an- ar att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands ställningen och vistelsen utomlands

varat minst sex månader och avsett varat minst sex månader och avsett

anställning hos arbetsgivare, som anställning hos arbetsgivare, som

är en inländsk juridisk person eller är en inländsk juridisk person eller

en här i riket bosatt fysisk person, en här i riket bosatt fysisk person,

och anställningen utövats ombord och anställningen utövats ombord

på utländskt fartyg som huvudsak- på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som av- ligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8J fartygssäkerhets- ses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhets förordningen

(1988:594). förordningen (1988:594).

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till böljan eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för vaije hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skattskyldige påböljat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1990.

15 Senaste lydelse 1988:1528.

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av 55 procent av a) 2,5 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. heten beräknas enligt 24 § 1 mom.

kommunalskattelagen (1928:370) kommunalskattelagen (1928:370)

och fastigheten utgör hyreshusen- och fastigheten utgör hyreshusenhet, het,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av 55 procent av d) 1,4 procent av 65 procent av

taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2 § 7 mom. heten beräknas enligt 2 § 7 mom.

lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör komstskatt och fastigheten utgör

hyreshusenhet, hyreshusenhet,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten utgör småhusenhet,

0 2,5 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2,5 procent av 55 procent av h) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om hyreshusenhet taxeringsvärdet om hyreshusenhet

enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas- enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) tighetstaxeringslagen (1979:1152)

skall ha beskattningsnaturen jord- skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet, bruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 55 procent av j) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt heten utgör intäkt av rörelse enligt

kommunalskattelagen och fastighe- kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet, ten utgör hyreshusenhet,

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse 1987:565.

26 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet.

Till den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk eller utländsk livförsäkringsanstalt som avses i 2 § 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt, belöper på verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller avgångsbidragsförsäkringar som nämns i 2 § 6 mom. tredje stycket samma lag, skall dock procenttalet, i stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j eller k, utgöra 1,4. .

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Är den skattskyldige frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten, beräknas fastighetsskatten som om sådan befrielse inte hade förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Det nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån inkomsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökat samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv minskat.

Har ett koncernbidrag ansetts som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid beräkning av det nominella resultatet beloppet enligt första stycket för givaren ökas och för mottagaren minskas med koncernbidraget eller del därav. Som förutsättning för detta gäller dock

1. att såväl givare som mottagare framställt yrkande om det och

2. att mottagaren inte för samma beskattningsår erhållit avdrag vid inkomsttaxeringen för något utgivet koncernbidrag.

Vid beräkning av det nominella resultatet skall även bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ beaktas.

Med beskattningsårets inkomst- Med beskattningsårets inkomstskatt avses 52 procent av företagets skatt avses 40 procent av företagets

till statlig inkomstskatt beskatt- till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst. ningsbara inkomst.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

1989/90:SkU 10

' Senaste lydelse 1986:1234.

5 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m. Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m. m. i punkterna 2, 3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) skall — i stället för vad som anges i nämnda anvisningspunkter — följande procentsatser gälla för skattskyldiga som avses i 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, nämligen

1. anvisningspunkten 2

tredje och femte styckena: 60 procent, sjätte och sjunde styckena: 40 procent, tionde stycket: 70 procent,

2. anvisningspunkten 3

tredje stycket: 90 procent respektive — om avdrag samtidigt har yrkats för avsättning till resultatutjämningsfond — 95 procent samt

3. anvisningspunkten 3 a

fjärde stycket: 90 procent sjätte stycket: 10 procent.

2 § Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond i 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för skattskyldiga som avses i 10a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gälla att avdraget får uppgå till högst 15 procent av lönekostnaden.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om beskattningsår som avslutats före den 31 december 1989.

6 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 1 och 12 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Vid beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt lagen fastighet eller av rörelse enligt lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt (1947:576) om statlig inkomstskatt

har svenskt aktiebolag, svensk eko- har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank nomisk förening, svensk sparbank

och svensk ömsesidig skadeförsäk- och svensk ömsesidig skadeförsäk ringsanstalt

rätt till avdrag enligt ringsanstalt rätt till avdrag enligt

denna lag för belopp som i räken- denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän in- skaperna för räkenskapsår som av vesteringsfond.

Sparbank får i ba- slutats före den 31 december 1989

lansräkningen ta upp allmän inves- har avsatts till allmän investerings teringsfond

under benämningen in- fond. Sparbank får i balansräkning vesteringskonto.

en ta upp allmän investeringsfond

under benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt kan inte få avdrag för avsättning till investeringsfond.

Ett företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

12 §

Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt 11 § skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent av det återförda beloppet.

För avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1990 års taxering skall som skattepliktig intäkt tas upp sjuttio procent av det återförda beloppet.

Regeringen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från tillägget.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 1 § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 12 § första gången vid 1991 års taxering.

Har regeringen genom beslut senast den 9 november 1989 gett tillstånd enligt 4 § att ta i anspråk belopp som avsätts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare tillämpas för företag som omfattas av tillståndet äldre bestämmelser i fråga om denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som omfattas av en senare beslutad ändring av tillstån -

1 Senaste lydelse 1984:1071.

30 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det. Har avsättning gjorts i bokslut till ledning för 1990 eller 1991 års taxering gäller bestämmelserna i 12 § andra stycket.

1989/90:SkU10

7 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

8 Förslag till

1989/90:SkU 10

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 25 d § samt 37 § 1 och 2 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 d§2

I självdeklaration behöver upp- I självdeklaration behöver uppgift inte lämnas beträffande gift inte lämnas beträffande

1) avyttring i fall som avses i 35 § 1) avyttring i fall som avses i 35 §

3 mom. forsta stycket kommunal- 3 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370), om det skattelagen (1928:370), om det

sammanlagda försäljningsbeloppet sammanlagda försäljningsbeloppet

under beskattningsåret uppgått till under beskattningsåret uppgått till

högst 1 000 kronor eller högst 1 000 kronor eller

2) avyttring i fall som avses i 35 § 2) avyttring i fall som avses i 35 §

3 mom. andra stycket kommunal- 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen, om det sammanlagda skattelagen, om det sammanlagda

försäljningsbeloppet under beskatt- försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 6600 ningsåret uppgått till högst 5300

kronor. kronor.

Nuvarande lydelse 37 §

1 morn.3 Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse

skall avse

Undantag:

g) kostnadsersättning för resa i tjänsten inom riket med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1 000 kronor, och representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte

1¶Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1985:406.

3 Senaste lydelse 1989:440.

3¶Riksdagen 1989/90. 6 samt. Nr 10

Nuvarande lydelse

l989/90:SkU10

traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, om i kontrolluppgiften anmärkes att ersättning av nämnda slag utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

Föreslagen lydelse 37 §

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse

skall avse

Undantag:

g) kostnadsersättning för resa i tjänsten inom riket med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1000 kronor, och representationsersättning motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamentsersättn i ng vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som varit förenad med övernattning, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, om i kontrolluppgiften anmärkes att ersättning av nämnda slag utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

34 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

37 §

2 morn.4 Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 morn., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning jämte tid för vilken sådan traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. 1 fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar) som varit förenade med övernattning. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall i kontrolluppgift anges som lön. arvode eller motsvarande.

4 Senaste lydelse 1989:440.

35 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsskattemyndigheten senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1 kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdragsoch uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

1 kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats räntefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragstagare, om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1—3, 3b —3h, 4a —4c eller 7 — 9 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas för varje person.

1989/90:SkU10

36 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången i fråga om självdeklaration och kontrolluppgift till ledning vid 1991 års taxering.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 6§ 1 morn., 10 § och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

1 mom} Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka var bo- a) fysiska personer, vilka var bosatta här i riket vid beskattnings- satta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter per- årets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bosat- söner, som vid dödsfallet var bosatta här i riket, med undantag av ta här i riket, med undantag av

dödsbon som vid taxering till stat- dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skall behandlas så- lig inkomstskatt skall behandlas såsom handelsbolag, samt sådana fa- som handelsbolag, samt sådana familjestiftelser som avses i 10a § miljestiftelser som avses i 10a §

tredje stycket lagen (1947:576) om andra stycket lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt: statlig inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfalld mark eller mark som av ålder är samfälld o. d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfalligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och om ej annat följer av femte stycket:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjors av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som varit nedlagda i rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och föreningsbanker är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1986:1117.

38 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

Utländska livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldiga som avses i 7 § 4 — 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i rörelse föreligger skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad från skattskyldighet för inkomst av rörelsen.

10 §3

Fysisk person, dödsbo, utländskt Fysisk person, dödsbo, utländskt bolag eller i 10a § tredje stycket bolag eller i 10a § andra stycket

lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse komstskatt angiven familjestiftelse

skall inte betala statlig förmögen- skall inte betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskattningsbara hetsskatt, om den beskattningsbara

förmögenheten inte överstiger förmögenheten inte överstiger

400 000 kronor. 800 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 25000 kronor.

Nuvarande lydelse 11 §

1 morn.4 Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte 800000 kr.: 3 000 kr. för 600 000 kr. och 2% av återstoden;

800000 men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5% av återstoden;

1800000 kr.: 32000 kr. för 1800000 kr. och 3% av återstoden.

Föreslagen lydelse 11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1600000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1600000 men inte 3600000 kr.: 12000kr. för 1600000kr. och 2,5% av återstoden;

3600000 kr.: 62000 kr. för 3600000 kr. och 3% av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

3 Senaste lydelse 1984:1080. 39

4 Senaste lydelse 1984:1080.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

1989/90:SkU10

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 11, 14 och 17 §§ samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 8, 10 och 11 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1 — 5, 2) vara som anges i 8§ 1 — 5,

tjänst som anges i 10 § första styc- tjänst som anges i 10 § första stycket och avser vara som nu nämnts ket och avser vara som nu nämnts

eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller tjänst som anges i 11 § 1, 4

eller 10. eller 10.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export.

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

Länsskattemyndigheten kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för stadigvarande användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.

Överlåts fastighet som avses i fjärde stycket eller del därav utan vederlag inträder förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens ställe vad gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

När särskilda skäl föreligger, kan länsskattemyndigheten besluta att den som påböijat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§ .

(Se vidare anvisningarna.)

8 §3

Från skatteplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fartyg för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren eller när varan införs till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till landet för statens räkning,

1¶Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1986:1289.

3 Senaste lydelse 1987:1236. 40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) flygbensin och flygfotogen, samt gas och annat bränsle for uppvärmning eller energialstring, dock

inte T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxelagen (1987:1068) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införs till landet som gåva eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin eller starköl och tobaksvara vid införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker eller i 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock inte vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning samt sedel och mynt som är eller har varit gällande betalningsmedel,

14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §4

Från skatteplikt undantas

1) tjänst som tillhandahålls av ett tryckeri med avseende på ett av tryckeriet framställt tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport i samband med renhållning; omhändertagande och förstöring av vara,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,

4 Senaste lydelse 1984:357.

41 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: S k U10

5) införing eller ackvisition av annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård,

10) tjänst enligt 10 § 1 som avser skötsel genom samebys försorg av renar.

(Se vidare anvisningarna.)

14 §5

Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av monterings- 1) vid omsättning av monterings fardigt

hus samt vid servering, rums- färdigt hus och vid sådan uthyrning

uthyrning eller sådan uthyrning el- eller upplåtelse som avses i 10 §

ler upplåtelse som avses i 10 § tred- tredje stycket 60 procent av veder je

stycket 60 procent av vederlaget laget och, vid uttag, 60 procent av

och, vid uttag, 60 procent av salu- saluvärdet,

värdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat foijer av andra stycket,

3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej annat foijer av tredje —femte styckena.

Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § forsta stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av

1) tjänst som avser yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled,

4) tjänst som avser mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket 1 som innefattar kontroll samt projektering, ritning, konstruktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten avser industritillbehör eller annan maskin, utrustning eller särskild inredning i byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 1, som avser tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar undersökning av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget

5 Senaste lydelse 1985:1116.

42 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §6

Skattskyldig som är redovisningsskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skatt som hänför sig till framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6. Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i andra eller tredje stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisningsperiod då betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrätt senast vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som hänför sig till förvärv, införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.

Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisningsperiod under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

6 Senaste lydelse 1983:1052.

43 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet från den som ej är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingående mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen. Vad nu sagts gäller även den som är skattskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 § .

Skattskyldig, som i annan verksamhet än serveringsrörelse tillhandahåller kost åt personal, äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till andra förvärv för detta tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller andra förbrukningsvaror, i den mån ej annat följer av andra stycket av anvisningarna.

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 2 §

l.7 Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även omsättning av vara från fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen eller 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uthyrning enligt 2 § fjärde stycket av sådan fastighet, upplåtelse av avverkningsrätt och avyttring av skogsprodukter i fall som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen samt annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under rörelseliknande former.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

Försäljning av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller liknande rial, avfallsprodukter eller liknande

varor i verksamhet som icke med- varor i verksamhet som icke medför skattskyldighet anses ej som yr- för skattskyldighet anses ej som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses kesmässig. Som yrkesmässig anses

dock försäkringsföretags omsätt- dock försäkringsföretags omsättning av vara som övertagits i sam- ning av vara som övertagits i samband med skadereglering och finan- band med skadereglering och finan -

7 Senaste lydelse 1986:1382.

44 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

sieringsforetags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § 1. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig, endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.

sieringsforetags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § 1. Tillhandahållande av kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig, endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.

Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av länsskattemyndigheten godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsskattemyndigheten kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som

45 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/'90:SkU 10

yrkesmässig verksamhet anses vi- yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning av dare alltid kommuns omsättning av

vara som avses i 8 § 4, transport i elektrisk kraft, värme samt gas och

samband med renhållning eller om- annat bränsle för uppvärmning eller

händertagande och förstöring av energialstring, vatten samt trans vara.

port i samband med renhållning el ler

omhändertagande och förstöring av vara.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.

Verksamhet som utövas vid offentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner och därmed jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den del den bedrivs i konkurrens med näringsverksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.

Fastighetsägare, som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han medgivits skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsätter uthyrnings-eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara skattskyldig härför till dess han frånträder fastigheten.

Som yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av

1) vara eller tjänst i kommunal eller landstingskommunal verksamhet som är inrättad för att ombesörja barnomsorg, ungdomsvård, sjukvård, hälsovård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller annan social omvårdnad,

2) vara, som tillverkats eller tjänst som utförts som ett led i undervisningen i en annan gymnasieskola än en där jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell förening bedriven verksamhet, när inkomsten därav utgör sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen är frikallad från skattskyldighet enligt 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2.8 Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband med försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara eller tjänst samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara tas i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har förelegat,

b) vara överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren som ej medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utrustning därtill, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8 § 1, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räk -

8 Senaste lydelse 1985:1116.

46 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU 10

ning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, om ej annat foijer av andra stycket,

e) tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldige tillförs fastighet som innehas eller nyttjas av den skattskyldige för annat ändamål än stadigvarande bruk i byggnadsverksamheten,

0 personbil, som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos den som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan vara, som utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den skattskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det privata utnyttjandet är mer än ringa.

Omsättning enligt första stycket d) anses ej föreligga, om tjänst som uttas avser nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning anses omsättning enligt första stycket d) föreligga endast om han i samband med tjänsten tar ut vara av mer än ringa värde.

Som omsättning anses ej uttag av vara, som utgör omsättningstillgång, för användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Som omsättning anses icke heller Som omsättning anses inte heller

skadevållandes avhjälpande av ska- skadevållandes avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för an- da. Ersättning som erhålles för annat omhändertagande än sådant nät omhändertagande än sådant

som avses i 11 § 3 anses icke som som sker i samband med förstöring

omsättning för mottagaren. av vara anses inte som omsättning

för mottagaren.

Kommuns ianspråktagande för eget behov av sådan vara eller tjänst som avses i punkt 1 åttonde stycket sista meningen utgör inte omsättning enligt denna lag.

Med personbil förstås enligt den- Med personbil förstås enligt denna lag även lastbil med skåpkaros- na lag även lastbil med skåpkaros seri

och buss, om fordonets to- seri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3000 kilogram. talvikt är högst 3500 kilogram.

till 8 §9

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen

(1987:1068) hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn tillförsäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

9 Senaste lydelse 1987:1236.

47 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges i 1 § kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

till 10§'°

Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller för tvätt av utrustning till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst under 1 som avser sådan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.

Med tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material som huvudsakligen tillhandahålls av beställaren. Till skattepliktig tjänst enligt 1 räknas även inseminering och betäckning av djur.

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft, teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller plats.

Förmedling under 1 är skattepliktig endast när den sker av den som är handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande eller av auktionsförrättare, som på offentlig auktion säljer skattepliktig vara för annans räkning, om inte skattskyldighet föreligger för auktionsförrättaren enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 2 §.

Som skattepliktig rengöring anses inte städning av bostäder och andra lokaler, sotning eller fönsterputsning.

Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänförs även tjänst som avser inredning av byggnad eller anläggning. Som skattepliktig tjänst enligt 5 anses inte sådan kontroll eller besiktning som utförs i samband med fastighetsskötares eller vaktföretags normala tillsyn.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller i s. k. ljustidning.

Till skattepliktig tjänst under 2 hänförs även sådan tjänst som utförs i hav, sjö eller annat vattendrag för förbättring av vattnet.

Som skattepliktig automatisk databehandling räknas inte till någon del

10 Senaste lydelse 1985:1116.

48 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU10

tillhandahållande via dataterminal av vara eller tjänst sorn inte är skattepliktig enligt denna lag.

till 11 §"

Med resgodsbefordran avses även transport av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten utföres i samband med befordran av fordonets förare med samma transportmedel.

Med transport i samband med renhållning förstås även bortförs/ing av sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt avtal som icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 9 gäller ej när fråga är om djursjukvård.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 8 § 4,17 §, punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 § den 1 mars 1990, samt i övrigt den 1 januari 1990.

2. Äldre bestämmelser i 8 § 4 skall såvitt avser fjärrvärme gälla till utgången av år 1990.

11 Senaste lydelse 1979:1190.

4¶Riksdagen 1989190. 6 samt. Nr 10

11 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatten utgår med 8,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 9,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 7 öre per kilowattimme.

Föreslagen lydelse

14 §2

Skatten utgår med 2,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i övriga fall. 1 fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1990.

Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter utgången av februari 1990. Görs mätaravläsning under tiden den 22 februari —den 8 mars 1990 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen fr. o. m. den 1 mars 1990, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs av förbrukaren.

1¶Lagen omtryckt 1984:994.

2 Senaste lydelse 1989:475.

12 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:372) om bensinskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt utgår, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 58 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15°C, och med 2 kronor 78 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol utgår skatten med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i 1 § första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kronor 58 öre per liter om den utgörs av blyfri bensin och med 2 kronor 78 öre per liter om den utgörs av annan bensin.

Skatt utgår, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 92 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15°C, och med 3 kronor 16 öre per liter för annan bensin.

För metanol och etanol utgår skatten med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i 1 § första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i övrigt med 2 kronor 92 öre per liter om den utgörs av blyfri bensin och med 3 kronor 16 öre per liter om den utgörs av annan bensin.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte inräknas smörjolja som har tillsatts bensinen. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1¶Lagen omtryckt 1984:993.

2 Senaste lydelse 1988:107.

13 Förslag till Lag om om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.

Bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1988:327)

Nuvarande lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, öre för

kilogram 10 kilometer

grund- tilläggsbelopp belopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen

Personbil

0- 901 —

15 Buss med två hjulaxlar

0- 1 601 —

1,60

med tre eller flera hjulaxlar

0- 1 601 —

1,10

Lastbil

3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar

0- 1 601 —

3,10

med tre eller flera hjulaxlar

0- 1 601 —

2,30

3.2 annan lastbil med två hjulaxlar

0- 1 601 —

2,50

med tre hjulaxlar

0- 1 601 —

1,60

med fyra eller flera hjulaxlar

0- 1 601 —

1,30

Släpvagnar med skatte- ikt över 3000 kilogram, Dm dras av ett kilometer- cattepliktigt fordon, om et är fråga om

4.1 styraxel för på- hängsvagn med en hjulaxel

3001-

4,30

med två eller flera hjulaxlar

3001 -

2,30

4.2 annan släpvagn med en hjulaxel

3001 —

2,00

med två hjulaxlar

3001- 11001 —

0,70

2,90

1989/90:SkU10

med tre hjulaxlar

med fyra eller flera hjulaxlar

3001-20000 100

20001- 236

3001-20000

20001-

0,80

3,40

0,50

1,80

Föreslagen lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Skattevikt,

Skatt, öre för

kilogram

10 kilometer

grund- tilläggsbelopp belopp för vatje helt hundratal kilo- gram över den lägsta vikten i klassen

1¶Personbil

0- 900

901 —

2¶Buss

med två

0- 1600

hjulaxlar

1601-

1,60

med tre eller

0- 1600

flera hjulaxlar

1601-

1,10

3¶Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn

med två

0- 1600

hjulaxlar

1 601 —

3,10

med tre eller

0- 1600

flera hjulaxlar

1 601 —

2,30

3.2 annan lastbil

med två

0- 1600

hjulaxlar

1 601 —

2,50

med tre

0- 1600

hjulaxlar

1 601 —

1,60

med fyra

0- 1600

eller flera

1 601 —

1,30

hjulaxlar

4¶Släpvagnar med skatte- vikt över 3000 kilogram, som dräs av ett kilometer- skattepliktigt fordon, om det är fråga om

4.1 styraxel för på- hängsvagn

med en hjulaxel

3001-

4,30

med två eller

flera hjulaxlar

3001-

2,30

4.2 annan släpvagn

med en hjulaxel

3001 —

2,00

med två hjulaxlar

3001-11000

0,70

11001 —

2,90

med tre

3001-20000

0,80

hjulaxlar

20001-

3,40

med fyra

3001-20000

0,50

eller flera

20001-

1,80

hjulaxlar

1989/90:SkU 10

53 Denna lag träder i kraft den 1 mars 1990.

14 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att 4 och 8§§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Försäljningsskatt utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en totalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst

3 000 kilogram, 3500 kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och med en totalvikt av högst 3000 ki- med en total vikt av högst 3500 kilogram, logram,

4. motorcykel,

om fordonet inte är eller inte har varit registrerat som fordon av angivet slag eller har varit registrerat endast i förening med avställning. I fall som avses i 16 § tredje stycket skall skatt dock utgå även om fordonet är eller har varit registrerat.

Skatteplikt enligt första stycket föreligger även vid införsel till landet av ett fordon som är isärmonterat eller annars inkomplett, om det kan antas att fordonet efter införseln skall iordningställas till ett fordon av skattepliktigt slag. Vad nu sagts gäller inte om fordonet förs in av den som har registrerats som importör enligt 6 f andra stycket.

8 §3

Skatten utgår för personbil, buss Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 6 kronor och 40 öre och lastbil med 6 kronor och 40 öre

per kilogram tjänstevikt. Överstiger per kilogram tjänstevikt. Skatten

tjänstevikten 1600 kilogram, utgår beräknas till helt tiotal kronor så att

ytterligare skatt med 800 kronor för överskjutande krontal bortfaller.

varje fullt femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överstiger 1600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med

4 480 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1¶Lagen omtryckt 1984:159.

2 Senaste lydelse 1989:196.

3 Senaste lydelse 1989:196.

15 Förslag till

Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 4§ bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§‘

Skrotningspremie utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en totalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst

3 000 kilogram, 3500 kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och

med en total vikt av högst 3000 ki- med en totalvikt av högst 3500 kilogram, logram,

om fordonet avregistreras enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) på grund av skrotningsintyg från auktoriserad bilskrotare eller kommun som avses i 3 § denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

1 Senaste lydelse 1978:71.

16 Förslag till Lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs att 2 —4 §§ lagen (1989:474) om tillfälligt sparande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras under tiden den 1 september 1989-den 31 december 1990 och den som skall betala preliminär B-skatt under tiden november 1989—januari 1991 skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet tre procent endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt.

Sparbelopp beräknas i helt krontal,

Föreslagen lydelse

Den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras under tiden den 1 september 1989 — den 31 december 1990 och den som skall betala preliminär B-skatt under tiden november 1989-januari 1991 skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet tre procent endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt. För inkomståret 1990 skall sparbelopp erläggas endast om det uppgår till minst 1000 kronor.

varvid öretal bortfaller.

3 §

Den som påförs slutlig skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten till den del den svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt. Sparbeloppet skall påföras vid sidan av den slutliga skatten. Därvid skall sparbelopp enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Den som påförs slutlig skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten till den del den svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt. Sparbelopp som understiger 1000 kronor skall dock inte erläggas. Sparbelopp som skall erläggas skall påföras vid sidan av den slutliga skatten. Därvid skall sparbelopp enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Har taxering skett för ett beskattningsår som omfattar mer än tolv månader, skall sparbelopp erläggas endast med vad som motsvarar tolv månader.

4§

Sparbelopp som har erlagts av Sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas den skattskyldige skall återbetalas

senast den 30 april tredje året efter senast den 30 april tredje året efter

inkomståret. Återbetalning skall inkomståret. Sparbelopp som avser

1989/90:SkU10

56 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90: Sk U10

dock ske endast om beloppet uppgår inkomståret 1989 skall dock återbe till

minst tjugofem kronor. talas senast den 30 juni 1990, om

beloppet understiger 300 kronor.

Om rätten till sparbelopp övergår genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller om det annars finns synnerliga skäl får beloppet återbetalas tidigare än som anges i forsta stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

17 Förslag till

1989/90:SkU10

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

8 §'

Den som under andra året före taxeringsåret äger småhusenhet, som förvärvats under tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.

Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet, som förvärvats sedan föregående allmänna fastighetstaxering, är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret äger industrienhet är efter anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten, är efter anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.

Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet, som helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 juli 1987—den 31 december 1990, är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1 Senaste lydelse 1988:544.

18 Förslag till

Lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m. fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Bostadsrättsförening är, efter anmaning av länsskattemyndighet, skyldig att lämna uppgifter om de lägenhetsförsäljningar i föreningens fastigheter som förekommit under åren 1988 och 1989. Uppgifterna skall avse uppgifter om köpet, taxeringsenheten samt byggnads- och lägenhetsdata. Nämnda uppgiftsskyldighet åvilar också sådan bostadsförening och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom föreskrivs att 4 § 10 mom. och 6 § lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

10 morn.2 Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna paragraf åtnjutes:

a) för i utlandet bosatta personer, vilka driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift såsom musikanter och dylika;

b) för deltagare i idrottstävling, anordnad av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt medgivande av regeringen må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande hänseende; samt

c) då regeringen, till följd av sär- c) då regeringen eller den myn skilda

omständigheter, för visst fall dighet som regeringen bestämmer,

medgivit befrielse från bevillnings- till följd av särskilda omständigheavgift. ter, för visst fall medgivit befrielse

från bevillningsavgift.

6§3

Talan mot länsskattemyndighe- Länsskattemyndighetens beslut tens beslut om fastställande av be- om fastställande av bevillningsav villningsavgift

enligt denna lag fö- gift enligt denna lag får överklagas

res hos kammarrätten genom be- hos kammarrätten. Beslut enligt 4 §

svär. 10 mom. c får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855.

2 Senaste lydelse 1974:855.

3 Senaste lydelse 1986:1303.

1989/90:SkU 10

20 Förslag till

1989/90:SkU 10

Lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1980:865) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag1 träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 januari 1981—den 31 december 1989.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 januari 1981—den 31 december 1990.

Denna lag2 träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 mars 1983 —den 31 december 1989.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 mars 1983 —den 31 december 1990.

Denna lag3 träder i kraft den 1 januari 1986.

Denna lag4 träder i kraft den 1 januari 1989.

Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1990.

' 1980:865, senaste lydelse 1985:1013.

2 1983:75, senaste lydelse 1985:1013.

3 1985:1013.

11988:780.

1989:000.

5 « non. aaa

61 Motionerna

1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de i propositionen föreslagna förändringarna av bolagsskattesatsen, av reglerna för lagernedskrivning och avsättning till resultatutjämningsfond samt beträffande investeringsfbndssystemet genomförs med verkan ff.o.m. inkomståret 1990,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser övriga föreslagna förändringar av företagsbeskattningen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om särskild vinstskatt med verkan från den 1 januari 1989,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen beträffande företagsbeskattningen fr.o.m. inkomståret 1991.

1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (båda m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till försämring av villkoren för pensionsförsäkring.

1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för beräkning av schablonintäkt fr.o.m. beskattningsåret 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för uttag av statlig fastighetsskatt fr.o.m. 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för arvs- och gåvobeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida småhusbeskattningen i enlighet med vad som framförts i motionen,

6. att riksdagen avslår förslaget om ändrat underlag vid beräkning av statlig fastighetsskatt för hyreshus,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av hyresfastigheter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:Skl6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ekonomiska effekterna av skattereformens

första steg,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om tillfälligt sparande fr.o.m. 1 januari 1990 och att inbetalade sparbelopp för 1989 återbetalas,

3. att riksdagen avslår förslaget om förlängning av lagen mot skatteflykt.

1989/90:Skl7 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att rätten att göra kontraktsavskrivning för fiskeskepp bibehålls och att denna rättighet knyts till yrkesfiskarlicensen.

1989/90:Skl8 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av barns och föräldrars förmögenhet fr.o.m. 1991,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet fr.o.m. 1991.

1989/90:Skl9 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att göra barnpensionen helt eller delvis skattefri så att barn med barnpension i skattehänseende jämställs med övriga barn.

1989/90:Sk20 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av makars förmögenhet fr.o.m. 1991.

1989/90:Sk21 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari yrkas att riksdagen begär kompletterande förslag från regeringen angående fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter, med utgångspunkt från vad som anges i motionen.

1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ändring av förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av sambeskattningen av förmögenheter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. begränsningsregeln,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om beskattningen av förmån av fri bil hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om förmånliga förvärv av värdepapper från arbetsgivaren hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om höjning av den skattepliktiga andelen vid försäljning av s.k. äldre aktier beslutar avskaffa den s.k. tvåårsregeln vid aktieförsäljningar.

1989/90:SkU10

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beaktandet av inflationen vid uttag av reavinstskatt på aktier,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om avdragsbegränsning för pensionspremie,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare pålagor på det enskilda och avtalade pensionssparandet,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrad indirekt beskattning vad avser mervärdeskatt på energi, punktskatter på energi, kilometerskatt, mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning, mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster samt försäljningsskatt, skrotningspremie, skrotningsavgift och mervärdeskatt på motorfordon,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar avskaffa tvångssparandet,

15. att riksdagen beslutar avskaffa den s.k. generalklausulen,

16. att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på handel med värdepapper beträffande såväl aktie- som penningmarknaderna fr.o.m. den 1 januari 1990,

17. att riksdagen beslutar avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter fr.o.m. den 1 januari 1990,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reducerad avdragsrätt för arbetsgivares organisationskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar att grundavdrag ej medges för inkomst av kapital fr.o.m. den 1 januari 1990,

20. att riksdagen beslutar om utgiftsbegränsningar i enlighet med vad som anförts i motionen beträffande räntesubventioner och beredskapsarbeten,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utgiftsbegränsningar i övrigt i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om symmetrisk beskattning av sparande i enlighet med vad som anförts i motionen,

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sparstimulerande åtgärder med den inriktning som anförts i motionen och i motion 1988/89:Fi602.

1989/90:Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan den ekonomiska politiken och skattereformens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om inriktningen av skattereformens första steg 1990 och andra steg 1991,

1989/90:SkU10

3. att riksdagen beslutar om särskild skattereduktion om 500 kr. per en beskattningsbar inkomst upp till 140 000 kr. i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att förmånsvärdet för bilar av 1988 års modeller och senare skall vara 35 % respektive att förmånsvärdet för bilar av 1987 års modell och äldre skall vara 29 % i enlighet m. vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att avdrag avseende ersättning för användning av egen bil i tjänsten skall utgå med 15 krVmil i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att energiområdet ej skall inordnas i mervärdeskattesystemet och som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om utformningen av energibeskattningen,

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att skatten på olja höjs med 181 krVmJ, kol 391 kr./ton, naturgas 360 krVlOOO mJoch gasol 643 kr Vton från den 1 januari 1990,

8. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att bensinskatten höjs med 58 öre/l från den 1 januari 1990,

9. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att restitution ej medges för bränsleskatt vid elproduktion i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen beslutar att den särskilda skatten för kärnkraftproducerad el skall utgå med 4 öre/kWh i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att skatt på elkraft skall utgå med 7 öre/kWh för industriellt bruk och med 9,2 öre/kWh för annan förbrukning med undantag för de kommuner som anges i bilaga 2 till lagen om allmän energiskatt där skatten skall utgå med 5 öre/kWh för industriell verksamhet respektive 6,2 öre/kWh för övriga fall i enlighet med vad som anges i motionen,

12. att riksdagen, därest yrkande 8 vinner riksdagens bifall, med avslag på propositionen i denna del beslutar att avdrag avseende kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats skall utgå med 13,20 kr./mil i enlighet med vad som anförs i motionen, därest förslagen i propositionen beträffande energimoms och bensinskattehöjning vinner riksdagens bifall, beslutar att motsvarande avdrag skall utgå med 15 kr Vmil i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en regionalt differentierad bensinskatt,

14. att riksdagen beslutar att avdragen för kostnader avseende resor mellan bostad och arbetsplats i övrigt skall utgå i enlighet med vad som anförs i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till energisparande åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att i beskattningshänseende likställa aktiefonder och enskilda småaktieägare,

1989/90:SkU 10

5 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

17. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att reducerad moms skall utgå på serverings- och hotelltjänster i enlighet med vad som anförs i motionen,

18. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att kilometerskatten höjs med 6 öre/mil för lätta personbilar i enlighet med vad som anförs i motionen,

19. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att övergångsreglerna för frisläpp av investeringsfonderna utformas i enlighet med vad som anförs i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en höjd grundpension,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en utredning om kommunal skatteutjämning,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en fördelningspolitisk analys av skattereformen.

1989/90:Sk25 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslagen om momsbeläggning dels på bensin, dels på hotell- och restaurangtjänster.

1989/90:Sk26 av Karl-Gösta Svenson och Bo Lundgren (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar att vid avyttringar av aktier m.m. under 1989 där betalning sker efter årsskiftet skall nuvarande tidsmässiga regler för vinstberäkning och beskattning gälla.

1989/90:Sk27 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att regeringens förslag om höjd moms och accisgräns samt förbud mot momsavlyft träder i kraft den 1 juli 1990.

1989/90:Sk28 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslagen om momsbeläggning på dels bensin, dels tjänster inom hotell- och restaurangbranschen.

1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om motiven för en skattereform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om skattens funktion som miljöpolitiskt styrmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om skattens funktion i fördelningspolitiken,

4. att riksdagen beslutar om en skatteskala för 1990 enligt i motionen angivna förslag,

5. att riksdagen beslutar att grundavdraget för 1990 skall vara 12 000 kr.,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning av villor med energibesparande installationer,

8. att riksdagen beslutar enligt i motionen angivna skalor för förmögenhetsbeskattning,

1989/90:SkU10

9. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av bilförmåner,

10. att riksdagen beslutar om ändrade regler för avdrag för resor till och från arbetet i enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen beslutar om en beskattning om 5 % på avkastningen av pensionsförsäkringar för 1990,

12. att riksdagen med avslag på propositionen såvitt avser moms på energi beslutar om höjning av punktskatter för energi för 1990 enligt i motionen angiven tabell,

13. att riksdagen beslutar om uppräkning av kilometerskatten motsvarande en ökad drivmedelskostnad om 80 öre/liter,

14. att riksdagen beslutar att miljöskatten på flygets kväveoxidutsläpp höjs till 40 kr ./kg,

15. att riksdagen hos regeringen begär att miljöavgiftsutredningen får tilläggsdirektiv att snarast lämna förslag till skatt på flygbränsle/landningsavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om beskattning av energikrävande industri,

17. att riksdagen för 1990 beslutar höja procentsatsen för nedsättning av energiskatterna för energikrävande industri från 1,7 till 2,2 %,

18. att riksdagen beslutar slopa skattefriheten för avkopplingsbar el,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster,

20. att riksdagen beslutar om höjning av skattesatser för sprit och tobak med 40 % samt för vin, malt- och läskedrycker med 20 %,

21. att riksdagen beslutar om fördubbling av reklamskatten,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om beskattning av pensionärer,

23. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter i Norrland, på Gotland samt i de kommuner i Dalarna och Värmland som ingår i stödområde,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av en miljö- och kollektivtrafikavgift i storstäderna i enlighet med vad som ovan anförts,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om kommunal företagsbeskattning,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om resultatutjämning för företag,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om kvittning emellan förvärvskällor,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om dynamiska effekter,

29. att riksdagen beslutar avveckla det tillfälliga, obligatoriska sparandet,

30. att därest inget annat anförts ovan föreslagna ändringar skall träda i kraft den 1 januari 1990.

1989/90:SkU10

1989/90:Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen noggrant följer utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner.

1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta den i motionen föreslagna skatteskalan,

2. att riksdagen beslutar om en skattereduktion/låglönerabatt i enlighet med vad som i motionen anförs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs vad gäller fastighetsskatten,

4. att riksdagen beslutar ändra förmögenhetsbeskattningen i enlighet med vad i motionen anförs,

5. att riksdagen beslutar avslå den i propositionen föreslagna höjningen av fastighetsskatten för hyreshus från 55 % till 65 %,

6. att riksdagen beslutar att industrifastigheter beläggs med fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för hyresfastigheter,

7. att riksdagen avslår propositionens förslag att införa mervärdeskatt på energiområdet,

8. att riksdagen beslutar höja punktskatten på elkraft med 4 öre/kWh, med reduceringar i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar höja punktskatten på bensin med i genomsnitt 0,50 kr ./liter och motsvarande för diesel,

10. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för resor mellan bostad och arbetsplats i de s.k. skogslänen motsvarande 0,50 kr ./mil,

11. att riksdagen beslutar höja punktskatten på kol med 500 krVton,

12. att riksdagen beslutar höja punktskatten på olja med 250 kr_/mJ

13. att riksdagen avslår regeringens förslag om uttag av mervärdeskatt på vatten, avlopp och sophämtning,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster,

15. att riksdagen beslutar höja skatten på alkohol och tobak med 10 %,

16. att riksdagen beslutar om en avkastningsskatt på pensionsfonder under år 1990 i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen avskaffar lagen om tillfälligt obligatoriskt sparande.

1989/90:Sk33 av Marianne Stålberg och Anita Modin (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen noggrant följer utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner.

1989/90:SkU10

1989/90:Sk34 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1989/90:50 i den del som avser mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster och att nuvarande särskilda reduceringsregler skall gälla även fortsättningsvis.

1989/90:Sk35 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget om införande av mervärdeskatt på energi,

2. att, därest yrkande 1 ej vinner bifall, riksdagen beslutar att inhemska biobränslen inklusive förädlade produkter av dessa för energiändamål skall undantas från mervärdeskatt i enlighet med vad som anförs i motionen.

1989/90:Sk36 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beträffande förslaget till lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. beslutar om ändring av regeringens förslag enligt följande:

1. Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989,

2. Bestämmelserna i 1 § i den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Motsvarande gäller även i fråga om skriftliga avtal slutna senast 31 december 1990 mellan det tillverkande företaget och annat företag om det tillverkande företaget före den 14 november 1989 ingått ett skriftligt avtal om framtida uthyrning av det skepp eller det luftfartyg som det senare slutna skriftliga avtalet avser. Det skriftliga avtalet om framtida uthyrning får dock ha slutits senast den 31 december 1990 om avtalet grundas på utnyttjandet av en option i ett före den 14 november 1989 ingånget skriftligt avtal. Med tillverkande företag likställs annat företag i den koncern som det tillverkande företaget tillhör.

3. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § i lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett bruksvärdessystem som bas för fastighetsbeskattning av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter,

2. att riksdagen beslutar att beskattningen 1990 av dessa fastigheter för 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som för 1989.

Yttranden

Lagrådet samt finansutskottet, näringsutskottet och bostadsutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandena har fogats som bilagor till betänkandet.

1989/90:SkU10

69 Utskottet

1989/90:SkU10

Inledning

Förslagen i propositionen innebär att ett första steg på den skattereform som planeras inför 1991 tas redan fr.o.m. 1990. Bland förslagen ingår också en justering av villabeskattningen m.m. med anledning av den förestående fastighetstaxeringen och vissa andra åtgärder som inte har direkt samband med skattereformen. Propositionen grundar sig på fyra utredningsbetänkanden som lades fram i somras (SOU 1989:33—36), Reformerad inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen (RINK), Reformerad företagsbeskattning från utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF), Reformerad mervärdeskatt m.m. från kommittén för indirekta skatter (KIS) och Inflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU).

Utredningsförslagen syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande får en bättre skattemässig behandling medan förutsättningarna för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad med hjälp av lån försämras.

Den helt övervägande delen av inkomsttagarna kommer enligt utredningsförslagen att betala enbart kommunalskatt. Statlig inkomstskatt tas ut endast på inkomster i höga inkomstskikt med en skattesats på 20 %. Kapitalinkomster skall med några få undantag beskattas efter en proportionell skattesats på 30 %.

Sänkningarna av marginalskatterna skall enligt utredningsförslagen finansieras genom en skärpt beskattning av kapitalinkomster, en breddad bas för beskattningen av arbetsinkomster, en höjd indirekt beskattning, vissa besparingar och dynamiska effekter. 1 fråga om mervärdeskatten breddas basen bl.a. genom att införliva eller fullt ut beskatta energiområdet, byggande och vissa tjänster som nu är helt eller delvis undantagna. På den indirekta beskattningens område kompletteras förslagen genom miljöavgiftsutredningens betänkanden (SOU 1989:21 och 83) Miljöavgifter på svavel och klor samt Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik. Det sistnämnda betänkandet remissbehandlas för närvarande. — På företagsskatteområdet är huvudinriktningen densamma som för reformen i övrigt: basen för beskattningen breddas, vilket sker genom att begränsa reserveringsmöjligheterna, och den formella skattesatsen sänks.

I propositionen anförs att behovet av en genomgripande reform på ett övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena. Remissinstanserna har också enhälligt understrukit behovet av en reform med de huvuddrag som utredningarna föreslagit. I de överläggningar som regeringen har haft med riksdagspartierna och arbetsmarknadens parter för att få bredast möjliga uppslutning till reformen har enighet uppnåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om huvuddragen i

reformen och de delar av den som bör genomföras med verkan redan från år 1990. Även andra partier har i flera delar ställt sig bakom uppgörelsen.

Uppgörelsen innebär att huvuddelen av reformen skall genomföras fr.o.m. 1991. Ett väsentligt steg skall emellertid tas redan nu i riktning mot ett nytt skattesystem, bl.a. genom att inkomstskatterna för fysiska personer sänks 1990 med ungefär en tredjedel av den totala planerade sänkningen. Samtidigt ändras företagsbeskattningen med verkan fr.o.m. 1989. Förslag till de åtgärder som detta första steg innebär läggs fram i den nu aktuella propositionen. Förslag om reformens slutliga utformning skall läggas fram i början av nästa år.

När reformen är fullt genomförd beräknas skattebortfallet genom sänkta skattesatser till totalt 73 miljarder kronor vartill kommer 3 miljarder kronor för vissa fördelningspolitiska åtgärder. Dessa kostnader finansieras med breddningar av basen för beskattningen av arbetsinkomster och kapitalinkomster (14 resp. 28 miljarder kronor), en likformig beskattning av näringsverksamhet m.m. (4 miljarder kronor), höjda indirekta skatter och miljöavgifter (23 miljarder kronor) samt överskott från bolagssektorn och dynamiska effekter år 1991 av skattereformen (7 miljarder kronor).

Av totalkostnaden på 73 miljarder kr. belöper 23,4 miljarder kronor på det första steget med en sänkning av den statliga inkomstskatten med ungefär en tredjedel av den totala skattesänkningen. Från sistnämnda belopp, som beräknats med utgångspunkt i beskattningsunderlaget inkomståret 1990 före underskottsavdrag, avgår 4,1 miljarder kronor som avser minskat värde av underskottsavdragen. Återstoden finansieras genom olika åtgärder med den inriktning som gäller för reformen i dess helhet, dvs. genom skärpt kapitalbeskattning, basbreddningar i fråga om inkomst av tjänst samt ett ökat uttag av indirekta skatter.

De aktuella ändringarna på den indirekta sidan består framför allt i att momsen utvidgas till energiområdet fr.o.m. den 1 mars 1990. Samtidigt breddas basen för momsen bl.a. genom att reduceringsreglerna för hotell och restauranger slopas. Avsikten är också att bensinskatten skall höjas från årsskiftet.

Skattereformens inriktning

Propositionen innebär i huvuddrag att skattesatserna för inkomstbeskattningen sänks väsentligt samtidigt som basen för denna beskattning och för mervärdeskatten breddas.

Motion Skiö av Bengt Westerberg m.fl. (fp) ansluter helt till propositionen när det gäller utformningen av skattereformen och innehåller bl.a. ett förslag om ett uttalande om vissa positiva effekter av det första steget.

Även de övriga partimotioner som har väckts i ärendet grundar sig på uppfattningen att man nu bör genomföra ett första steg i en skattereform med lättnader i inkomstskatteskalan i ungefär den stor -

1989/90:SkU 10

7!

leksordning som föreslås i propositionen. Meningarna går dock isär beträffande utformningen av grundavdraget och progressiviteten i skalan. I motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) godtas den föreslagna skatteskalan, medan motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) innehåller ett förslag om en ytterligare lättnad för låginkomsttagare genom en skattereduktion på 500 kr. I motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås en progressiv skatteskala med lättnader i botten och med en extra skattereduktion på högst 4 500 kr. I motion Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas att den i propositionen framlagda skatteskalan sänks i de nedre skikten och att grundavdraget höjs till 12 000 kr.

Motionerna från de tre sistnämnda partierna skiljer sig i övrigt från propositionen främst genom en annan finansiering. Dessa partier avvisar en moms på energi och en skärpning av momsen för hotell och restauranger, och vpk motsätter sig helt en breddning av momsen. Centern föreslår i stället en skärpt beskattning av eller en helt ny skatt på el, koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Vpk och miljöpartiet de gröna föreslår även andra punktskattehöjningar och att man redan år 1990 skall ta ut en avkastningsskatt på pensionsfonder. Vidare föreslår vpk att fastighetsbeskattningen skall omfatta även industrifastigheter.

Moderata samlingspartiet avvisar flertalet av de basbreddningar och skattehöjningar som föreslås i propositionen. De föreslår i stället att skattesänkningen till en del finansieras genom minskade offentliga utgifter (7,8 miljarder kronor) och räknar därutöver med att dynamiska effekter och strukturförändringar i skattesystemet skall tillföra den offentliga sektorn ökade inkomster på sammanlagt 11,5 miljarder kronor.

Den allt starkare kritik som från skilda håll har riktats mot skattesystemet såsom det ter sig i dag kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Syftet med beskattningen är framför allt att skapa utrymme för välfardspolitiken och för våra gemensamma utgifter i övrigt. Beskattningen skall också genom en lämplig utformning av reglerna skapa förutsättningar för en stabil samhällsekonomi och en jämn tillväxt samt ligga till grund för en jämnare fördelning av samhällets resurser. Under de senaste åren har det blivit alltmer uppenbart att skattesystemet inte längre uppfyller dessa syften på ett tillfredsställande sätt. Som anförs i propositionen medför de höga marginalskatterna och olikformigheten i beskattningen av skilda inkomster snedvridande effekter som innebär att samhällets resurser inte utnyttjas effektivt. Skattesystemet kan av sådana och andra skäl sägas utgöra en broms för en gynnsam ekonomisk utveckling. Det kan också konstateras att de välkända bristerna i systemet skapat grogrund för ett utbrett missnöje, skattefusk och ett omfattande missbruk av reglerna. Samtidigt upplever breda grupper i dag att marginaleffekterna på grund av beskattningen och de inkomstberoende barnomsorgsavgifterna och bostadsbidragen medför svåra begränsningar av möjligheterna för dem att genom en ökad arbetsinsats förbättra sin ekonomiska situation.

Finansutskottet framhåller i sitt yttrande de problem som sammanhänger med de höga skattesatserna på arbetsinkomster och den olikfor -

1989/90:SkU10

miga behandlingen av skilda inkomster. Finansutskottet anför att olikformigheter och komplicerade skatteregler missgynnar personer med bristande kunskaper om skattesystemet. Genom att skapa en mer likformig beskattning av olika typer av kapitalinkomster och olika typer av arbetsersättning samt en likvärdig beskattning av kapital- och arbetsinkomster minskar också incitamenten till skatteplanering och skattefusk. Det blir inte heller lika fördelaktigt att låna, vilket främjar sparande. Hushållens räntekänslighet kan förväntas öka, vilket kommer att öka de penningpolitiska instrumentens effektivitet. Även på företagsbeskattningens område leder olikformigheterna till att valen mellan olika handlingsalternativ styrs utifrån skatteöverväganden. Val av företagsform, investeringsobjekt och finansieringsform påverkas i alltför hög grad av skatteeffekterna.

Utskottet anser liksom finansutskottet att det nu behövs en genomgripande skattereform med den inriktning som har angetts i propositionen. Ett viktigt inslag i denna reform är att marginalskatterna sänks väsentligt. Som utskottet redan har konstaterat innebär propositionen väsentliga lättnader i detta hänseende, och reformen innebär fullt genomförd att vi här i landet får en högsta marginalskatt som kan anses normal i ett internationellt perspektiv.

När det gäller reformens närmare utformning går kritiken från c, vpk och mp framför allt ut på att reformen bör ha en bättre fördelningspolitisk profil. Sett isolerat i ett kort perspektiv innebär nämligen den föreslagna ändringen av skatteskalan avsevärda skattelättnader för höginkomsttagare. Vad som kan avläsas i en skattetabell avspeglar emellertid inte de andra förändringar som reformen innebär, nämligen en mer enhetlig beskattning av inkomster av olika slag, ett relativt sett högre skatteuttag än i dag på kapitalinkomster, skärpningar beträffande förmåner av olika slag etc., höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt m.m. till följd av höjda taxeringsvärden, ökad beskattning av realisationsvinster på aktier och andelar, höjd beskattning av bilförmåner och traktamenten och höjda barnbidrag. Det totala utfallet för enskilda hushåll beror i hög grad på hur hushållet påverkas av sådana övriga förändringar. Att reformen finansieras genom åtgärder av detta slag ger — som framhålls i propositionen — förhållandevis stora effekter i de högre inkomstklasserna, vilket bidrar till ett mera jämnt utfall för olika inkomstgrupper.

Utskottet vill också framhålla de positiva fördelningspolitiska effekter som följer av en bättre ekonomisk utveckling. På sikt skapas därmed betydande resurser att fördela.

Det ligger i sakens natur att en så omfattande skatteomläggning som det nu är fråga om kan medföra omställningsproblem av olika slag. Att genomföra reformen stegvis innebär att övergången blir mjukare än vad som annars skulle ha blivit fallet. Det nu aktuella steget omfattar en anpassning av studiemedlen och av pensionsförmånerna till de sämst ställda pensionärerna. Genom ett tidigare beslut höjs också barnbidraget den 1 januari 1990. Av propositionen framgår också att dessa frågor kommer att uppmärksammas i det fortsatta arbetet med

1989/90:SkU10

reformen. Även bostadsbidragen kommer — som framgår av bostadsutskottets yttrande — att uppmärksammas i samband med genomförandet av reformen.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att kritiken mot förslagets fördelningspolitiska effekter inte är motiverad.

En utgångspunkt för utredningarnas förslag har varit att skattereformen skall totalfinansieras. Nödvändigheten härav understryks såväl i propositionen som i finansutskottets yttrande. Även skatteutskottet instämmer i denna bedömning. Med detta avser utskottet att de skatteintäkter som faktiskt faller bort måste finansieras. Den sänkta inkomstskatten får således inte leda till en påspädning av efterfrågan. Som finansutskottet påpekar skulle det driva upp inflationstakten och öka underskottet i bytesbalansen. Utskottet har tidigare redogjort för inriktningen i stort av de finansieringsåtgärder som föreslås i propositionen och återkommer senare till den närmare utformningen. Därav framgår att finansieringen i sig enligt utskottets uppfattning utgör en viktig del av skattereformen, eftersom åtgärderna till väsentlig del syftar till att åstadkomma ett mer enhetligt system med en likartad beskattning av olika slags inkomster och uppnå en godtagbar fördelningspolitisk profil.

Som finansutskottet framhåller i sitt yttrande kräver den offentliga sektorn en finansiering som innebär ett högt skatteuttag.

Finansutskottet har också vid sin beskrivning av det ekonomiska läget framhållit att kapacitetsutnyttjandet är mycket högt och att bristen på arbetskraft är påtaglig. Enligt finansutskottets mening kan skattereformen väntas medföra positiva effekter i dessa hänseenden, bl.a. i form av en ökning av arbetskraftsutbudet. Därigenom kan överhettningen på arbetsmarknaden komma att dämpas. Detta bör enligt finansutskottet på sikt bidra till att dämpa löneökningstakten och att ge inflationen ett lugnare förlopp. Som finansutskottet påpekar krävs det att reformen kan genomföras utan att svåra obalanser uppkommer i ekonomin och det är därför nödvändigt med en stram finanspolitik även under de första åren av 1990-talet. Med tanke på den grundläggande enighet som råder om angelägenheten av en reform framstår det också av många skäl som välmotiverat att tidigarelägga en del av denna reform på sätt som föreslås i propositionen, bl.a. för att få en mjukare övergång och för att motverka en del av de problem som själva övergången till den nya skattestrukturen skapar. Detta problem, som bl.a. består i att många inkomsttagare strävar efter att senarelägga beskattningen av vissa inkomster, visar sig inte minst i fråga om företagen som har stora obeskattade reserver i form av lager och investeringsfonder.

Utskottet instämmer i finansutskottets bedömningar i dessa hänseenden och finner att inkomstbeskattningen i princip bör breddas på sätt som föreslagits i propositionen. Även bolagsbeskattningen bör omfattas av sådana åtgärder, om möjligt redan fr.o.m. 1990 års taxering. För att

1989/90:SkU 10

reformen skall kunna totalfinansieras bör den också omfatta den indirekta beskattningen.

Finansiering

Efter den mer allmänna diskussionen i det föregående övergår utskottet till frågan om finansieringen av det första steget i reformen. Förslaget i propositionen innefattar i denna del — som nämnts tidigare — förutom breddningar av basen för inkomstskatten en höjd indirekt beskattning. Som ett första steg i en reformering av beskattningen på energiområdet föreslås att energi skall beläggas med moms fr.o.m. den 1 mars 1990. Flygfotogen och flygbensin samt — t.o.m. utgången av 1990 — fjärrvärme undantas. I avvaktan på en genomgripande reform på energiskatteområdet behålls nuvarande punktskatter på energi på gällande nivå, med undantag för bensinskatten som enligt förslaget höjs fr.o.m. den 1 januari 1990. Eftersom mervärdeskatt på energi leder till en större skattehöjning för konsumenter med elvärme än för konsumenter som har uppvärmning med eldningsolja föreslår regeringen att skatten på elenergi sänks med 2 öre per kWh. För hushållen i de norra delarna av landet sänks elskatten med ytterligare 4 öre per kWh med hänvisning till de effekter som mervärdebeskattningen och höjningen av bensinskatterna innebär för dem. För närvarande är skatten på elenergi i dessa delar av Sverige 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar. Denna skillnad utökas alltså till 5 öre per kWh.

Den föreslagna sänkningen av skatten på elenergi med 2 öre per kWh skall enligt regeringens förslag omfatta även elenergi som förbrukas i industriell verksamhet. Regeringen har nyligen meddelat att den

— med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

— för år 1990 avser att medge nedsättning av den allmänna energiskatten för industrier på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet för de tillverkade produkterna.

Beträffande mervärdeskatten innebär förslaget att den fr.o.m. den 1 januari utvidgas till att omfatta vatten från vattenverk samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. Som utskottet återkommer till nedan slopas samtidigt reduceringsreglerna för hotell och restauranger.

Skatt på bensin tas för närvarande ut med 2,58 kr. per liter för blyfri bensin och 2,78 kr. per liter för annan bensin. Dessutom tas en särskild skatt ut för bensin enligt lagen om särskild skatt för oljeprodukter och kol med 6 öre per liter. I propositionen anförs att miljöskäl talar för att öka skattebelastningen på bensin i nivå med vad miljöavgiftsutredningen föreslagit, dvs. en höjning med 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan bensin. Detta innebär med dagens bensinpris, när också mervärdeskatt tas ut på bensin, att den sammanlagda skattehöjningen blir ca 1,45 kr. per liter för blyfri

1989/90:SkU10

bensin och ca 1,55 kr. för annan bensin fr.o.m. den 1 januari 1990. Då ändras också bl.a. bilaccisen så att skattepliktsgränsen för skåpbilar m.m. räknas upp med 500 kg.

I partimotionerna från c, vpk och mp — Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c), Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) och Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) — avvisar dessa partier en moms på energi och en skärpning av momsen för hotell och restauranger. Vpk motsätter sig helt en breddning av momsen. Centern föreslår en skärpt beskattning av eller en helt ny skatt på el, koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Vpk och miljöpartiet de gröna föreslår — förutom skatteskärpningar av detta slag — även andra punktskattehöjningar och att man redan år 1990 skall ta ut en avkastningsskatt på pensionsfonder. Vidare föreslår vpk att fastighetsbeskattningen skall omfatta även industrifastigheter.

I motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i nu nämnda delar. Som redan nämnts avvisar man från detta parti även flertalet av de andra breddningar av skattebasen som föreslås i propositionen. Motionärerna föreslår i stället att skattesänkningen till en del finansieras genom minskade offentliga utgifter (7,8 miljarder kronor) och räknar därutöver med att dynamiska effekter och strukturförändringar i skattesystemet skall tillföra den offentliga sektorn ökade inkomster på sammanlagt 11,5 miljarder kronor. Motionen innehåller också ett yrkande om att omsättningsskatten på aktier m.m. skall avskaffas fr.o.m. 1990.

Övriga motioner som behandlas i detta sammanhang innehåller yrkanden om avslag på vissa delar av propositionen. Så yrkas i motion Sk35 av Börje Hörnlund (c) avslag på förslaget om moms på energi eller — i andra hand — att inhemska biobränslen undantas från denna beskattning. Motionerna Sk25 av Gunhild Bolander (c) och Sk28 av Stina Eliasson (c) innehåller bl.a. ett yrkande om undantag för moms på bensin.

Som näringsutskottet anför i sitt yttrande är utnyttjandet av olika ekonomiska styrmedel ett viktigt tema i utredningsarbetet rörande den framtida energipolitiken. Särskilt intresse tilldrar sig möjligheten att med miljöavgifter påverka såväl produktionen som konsumtionen av energi. Det är en allmän förväntan att sådana avgifter skall visa sig bli ett effektivt instrument för främjande av miljövänlig energiteknik och god energihushållning. Som näringsutskottet anför avser regeringen att våren 1990 förelägga riksdagen förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet, inkluderande vissa miljörelaterade pålagor.

Den delreform som nu föreslås på energiskatteområdet får enligt näringsutskottet ses mot denna bakgrund. I den allmänna omläggning av beskattningssystemet som nu inleds är en breddning av mervärdebeskattningen ett viktigt inslag. Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att övervägande skäl talar för att denna beskattningsform tillämpas även inom energisektorn. I avvaktan på att frågan om införande av miljöavgifter kan bli allsidigt prövad bör enligt näringsutskottets mening punktskatter tills vidare bibehållas utan några långtgående ingrepp i den nuvarande strukturen. Näringsutskottet ansluter sig

1989/90:SkU10

emellertid till regeringens förslag att skatten på elkraft skall sänkas med 2 öre per kWh med hänsyn till skatteomläggningens konsekvenser på bostadsmarknaden. Likaså finner näringsutskottet att det finns fog för att, som regeringen föreslår, under ett år framåt undanta fjärrvärme från mervärdebeskattning.

Sammanfattningsvis gäller alltså att näringsutskottet tillstyrker propositionen i de delar som avser införande av mervärdeskatt på energi och en sänkning av skatten på elkraft samt avstyrker samtliga motionsyrkanden i dessa frågor.

Finansutskottets bedömning av frågorna om mervärdeskatten och punktskatterna ligger i linje med näringsutskottets ställningstagande. Finansutskottet har i anslutning till motion Skiö av Bengt Westerberg m.fl. (fp) konstaterat att en momshöjning visserligen leder till en tillfällig höjning av konsumentprisindex de år den genomförs. Höjningen beräknas i propositionen till ca 2,5 % för år 1990 och i SPK:s undersökning till 2,9 %. Finansutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att denna prishöjning utgör en ofrånkomlig effekt av själva skatteomläggningen och att de andra alternativ till finansiering som finns, t.ex. höjda punktskatter, också leder till prisökningar. Även besparingar kan få denna effekt, och det kan enligt finansutskottet hävdas att om finansiering saknas så kommer prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som också framhålls i motion Skiö, till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket enligt motionärerna och finansutskottet är än värre. En finansiering med höjda punktskatter slår dessutom på exportpriserna vilket kan försvåra exporten. Med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft är därför enligt finansutskottets uppfattning moms att föredra framför punktskatter.

Utskottet instämmer i dessa uttalanden och anser i likhet med fp-motionärerna, finansutskottet och näringsutskottet att en finansiering av skattereformens första steg i enlighet med dessa riktlinjer kan ligga till grund för en god ekonomisk utveckling. Utskottet vill också framhålla att det fortsatta arbetet inom regeringen bedrivs enligt de riktlinjer som utskottet här har beskrivit. Vad utskottet här har anfört bör, med anledning av fp-motionen samt finansutskottets och näringsutskottets yttranden, ges till känna för regeringen.

När det gäller mervärdeskatten ansluter utskottet sig till propositionen men återkommer i senare avsnitt till vissa speciella frågor. I fråga om bensin finner utskottet i likhet med departementschefen att en höjning är motiverad utöver vad som följer av mervärdebeskattningen och finner att propositionen med de följdändringar som föranleds härav är väl avvägd. Utskottet tillstyrker således propositionen i dessa delar och de följdändringar som föranleds härav. Utskottet har inte heller något att erinra mot den nedsättning av skatten på elenergi som föreslås i propositionen.

Utskottet återkommer nedan till frågan om moms på restauranger och till bilaccisen. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i nu behandlade delar.

1989/90:SkU 10

77 Vad utskottet nu anfört innebär bl.a. att utskottet avstyrker de yrkanden om tillkännagivanden angående sambanden mellan den ekonomiska politiken och skattereformens genomförande, om inriktningen av skattereformen och om en fördelningspolitisk analys av skattereformen som framställs i motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c), yrkandena 1, 2 och 22.

Utskottet finner inte heller skäl att nu närmare gå in på de likartade yrkanden och de krav på miljösatsningar, kollektivtrafikavgifter m.m. som framställs av Inger Schörling m.fl. (mp) i motion Sk29 (yrkandena 1, 2, 3, 23, 24 och 28). Utskottet begränsar sig till att konstatera att samtliga dessa frågor berörs av pågående överväganden. Med hänvisning till vad utskottet nyss anfört avstyrker motionen i angivna delar.

När det gäller budgeteffekterna samt fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun hänvisar utskottet till vad finansutskottet anför i dessa frågor. Utskottet ansluter sig till finansutskottets uppfattning om nödvändigheten av att skattereformens intentioner inte urholkas genom att kommunerna höjer sina utdebiteringar. Förutsättningen för att huvuddelen av inkomsttagarna skall fa behålla en marginalskatt på ca 30 % och att den högsta marginalskatten blir runt 50 % är som finansutskottet påpekar att den kommunala utdebiteringen inte höjs ytterligare.! detta sammanhang kan konstateras att den kommunala utdebiteringen väntas komma att uppgå till genomsnittligt 31 kr. för 1990 och att utdebiteringen växlar betydligt mellan olika kommuner. Detta problem föranleder Olof Johansson m.fl. (c) att i motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c), yrkande 21, begära en utredning om den kommunala skatteutjämningen.

Som finansutskottet anger i sitt yttrande kommer det kommunala skatteutjämningssystemet att ses över. Eftersom motionärernas önskemål således redan är tillgodosett avstyrker utskottet detta yrkande.

För att uppnå konkurrens- och konsumtionsneutralitet har kommittén för indirekta skatter (KIS) föreslagit en generell och enhetlig mervärdeskatt som träöar i princip all yrkesmässig omsättning. Vid en sådan mervärdebeskattning saknas enligt kommittén skäl att behålla de reduceringsregler för serverings- och hotelltjänster som för närvarande gäller. Dessa regler innebär att mervärdeskatt utgår med 60 % av omsättningen vid resursuthyrning eller servering.

Departementschefen delar denna uppfattning och föreslår att skatt på ifrågavarande tjänster skall utgå på hela omsättningen på samma sätt som vid annan konsumtion. I motionerna Sk23 (yrkande 12) av Carl Bildt m.fl. (m), Sk24 (yrkande 17) av Olof Johansson m.fl. (c), Sk25 i denna del av Gunhild Bolander (c), Sk28 i denna del av Stina Eliasson (c), Sk29 i denna del av Inger Schörling m.fl. (mp), Sk32 (yrkande 14) av Lars Werner m.fl. (vpk) och Sk34 av Agne Hansson (c) yrkas avslag på propositionen. Som skäl härför anger motionärerna farhågor för en minskad efterfrågan och sänkt lönsamhet, dels att förslaget kan medföra negativa verkningar för bytesbalansen och för turistnäringarna.

1989/90:SkU10

78 Vidare yrkas i motion Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp) och Sk33 av Marianne Stålberg (s) och Anita Modin (s) att regeringen noggrant skall följa utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner.,

Avsikten är att mervärdeskatten skall omformas så att den blir generell och enhetlig och att de undantag och begränsningar som för närvarande gäller alltså skall slopas. I ett sådant system kan det enligt utskottets mening inte anföras bärande skäl för att låta de nuvarande reduceringsreglerna för hotell- och restauranger bestå. Enligt utskottets uppfattning bör hotell- och restaurangnäringen i skattehänseende behandlas som alla andra näringar här i landet. Det kan dock inte uteslutas att man inom vissa utsatta turistorter där prisläget redan i dag är högt kan få vissa svårigheter att hävda sig i konkurrensen med motsvarande turistmål utomlands. Utskottet utgår från att regeringen uppmärksamt kommer att följa utvecklingen i detta hänseende och om förhållandena så påkallar vidtar de åtgärder av regionalpolitisk art som kan erfordras, utan någon särskild framställan från riksdagens sida.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

Bilaccis

Enligt gällande bestämmelser utgår bilaccis på personbilar samt på skåpbilar och bussar med en totalvikt på högst 3 000 kg. Skatten är 6,40 kr. per kg tjänstevikt, vartill kommer 800 kr. per 50 kg över 1 600 kr.

Med hänvisning till vissa problem med 3 000-kilosgränsen och med hänvisning till reglerna i trafikförfattningarna föreslås i propositionen att gränsen höjs till 3 500 kg. Samtidigt föreslås att tillägget för fordon över 1 600 kg slopas. Motsvarande ändringar föreslås också i mervärdeskattelagen och i bilskrotningslagen. Avsikten är att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1990.

I motionerna Sk23 (yrkande 12 i denna del) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen medan Wiggo Komstedt (m) i motion Sk27 yrkar uppskov med ikraftträdandet till den 1 juli 1990.

Som anförs i propositionen har den tekniska utvecklingen lett fram till ett kraftigt ändrat inköpsmönster och användningsområde för dessa fordon. Med förslaget i propositionen uppnår man en mer naturlig gränsdragning mot personbilarna. Visserligen är det så att en del av de bilar strax över 3 000-kilosgränsen som säljs i dag kommer att användas för varutransporter, men i stor utsträckning torde reglerna utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattelättnader, inte bara i fråga om bilaccisen utan också när det gäller mervärdeskatten. I och för sig är det önskvärt att kunna utforma reglerna på ett bättre sätt än med en fast viktgräns. Någon annan praktiskt tillämpningsbar regel har emellertid ännu inte stått att finna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

1989/90:SkU10

79 Inkomstskatt m.m.

1989/90:SkU10

Skatteskalan

Som anförts tidigare innebär propositionen att marginalskatterna nu sänks med en tredjedel av hela den skattesänkning som följer av reformen. Förslaget har utformats så att grundbeloppet i den statliga skatteskalan sänks från 5 till 3 % för beskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. samt från 17 till 10 % för inkomster över 75 000 kr.

Högsta marginalskattesatsen blir 65 % vid en kommunal utdebitering på 30 kr. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag sänks i motsvarande mån och blir högst 40 % av avdragsbeloppet.

Motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) innehåller — som framgår av den tidigare redogörelsen — ett förslag om en ytterligare lättnad för låginkomsttagare genom en skattereduktion på 500 kr. för alla med en beskattningsbar inkomst på högst 140 000 kr. (yrkande 3). I motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås en progressiv skatteskala med lättnader i botten och en extra skattereduktion på högst 2 400 kr.

(yrkandena 1 och 2). Vidare föreslås i motion Sk29 (yrkandena 4 och 5) av Inger Schörling m.fl. (mp) att grundavdraget höjs från 10 000 till 12 000 kr. och att den i propositionen framlagda skatteskalan omarbetas så att skatteuttaget sänks i de nedre skikten. Motionärerna vill med de föreslagna åtgärderna skapa en bättre fördelningspolitisk profil i skatteskalan.

Utskottet har i det föregående bemött de invändningar från fördelningssynpunkt som motionärerna riktar mot den av regeringen föreslagna skatteskalan. Som utskottet då anförde bör man bedöma effekterna av reformen i sin helhet, och man får då en helt annan bild än om man enbart studerar en skattetabell. De förslag som motionärerna lägger fram belyser också svårigheterna att med hjälp av skatteskalan uppnå önskvärda förbättringar för låglönegrupper och andra med en svag ekonomi. En effekt av deras förslag är att förbättringen blir minst för den som har lägst inkomst. Den beskattningsbara inkomsten är inte heller ett bra mått på det behov av hjälp som kan anses föreligga i det enskilda fallet. Det bör också framhållas att den ökade progressivi tet i beskattningen som man åstadkommer genom lättnader av det slag som motionärerna föreslår på sikt medför även andra problem.

Med hänvisning till vad utskottet anfört tidigare i dessa frågor finner utskottet att den i propositionen föreslagna skatteskalan, som utgår från oförändrat grundavdrag, är att föredra. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Endagsförrättningar och bilkostnader

I propositionen föreslås att avdraget för fördyrade levnadskostnader vid endagsförrättningar slopas och att avdragsrätten för bilresor i tjänsten begränsas. Samtidigt föreslås att statliga och kommunala ersättningar för sådana kostnader blir skattepliktiga. 80

Den som använder egen bil i tjänsten skall enligt forslaget få avdrag enligt en schablon som baseras på den extrakostnad som körningen i tjänsten genomsnittligt kan antas ge upphov till. Detta belopp bör enligt propositionen skäligen beräknas till 11 kr. per mil, oavsett hur lång sträcka som körts i tjänsten.

I motion Sk23 yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på förslaget om en begränsning av avdragsrätten för bilresor i tjänsten. Motionärerna anser att hela den faktiska kostnaden bör vara avdragsgill. Vidare yrkas i motion Sk24 (yrkande 5) av Olof Johansson m.fl. (c) att avdragsbeloppet bestäms till 15 kr. per mil.

Som framhålls i propositionen är syftet med den aktuella skattereformen bl.a. att skapa en neutral beskattning av arbetsinkomster av olika slag, dvs. att åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika oavsett om de utges i form av kontant lön eller som förmån av annat slag. Överfört på kostnadsersättningar innebär detta att avdrag inte bör medges för annat än kostnader som verkligen framstår som omkostnader för inkomsternas förvärvande och att en förmånlig ersättning helt eller delvis bör tas upp till beskattning.

RINK:s förslag omfattar även beskattningen av traktamenten och avdragsfrågorna i samband med längre resor. Avsikten är att denna del av utredningsförslaget skall ingå i nästa reformsteg, 1990. I och för sig hade det varit önskvärt att kunna behandla alla dessa frågor i ett sammanhang. Utskottet instämmer emellertid i bedömningen att de nu aktuella frågorna är så viktiga att de bör prövas i samband med det första steget.

När det gäller endagsförrättningar instämmer utskottet i departementschefens uppfattning att fördyringen för den enskilde normalt uppgår till så begränsade belopp att det inte finns någon egentlig anledning att behålla en avdragsrätt. Att slopa avdragsrätten i dessa fall medför också administrativa förenklingar. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Den statliga bilersättningen uppgår för närvarande till 20 kr. per mil t.o.m. 700 mil i tjänsten, till 15,40 kr. per mil för körsträckor mellan 700 och 1 500 mil och till 14,40 per mil för längre sträckor. RINK har gjort den bedömningen att nuvarande regler innebär en överkompensation, främst för dem som kör korta sträckor i tjänsten. Utredningen utgår i sina beräkningar från att bilen körs ca 1 500 mil privat, inkl. resor till och från arbetet, att den genomsnittliga körsträckan i tjänsten är 1 000 mil per år och att det är fråga om en bil i 100 000-kronorsklassen. Den totala kostnaden för 1 500 mils körning i en sådan bil

uppskattas till ca 33 500 kr. och för 2 500 mil till 45 000 kr. En schablonmässigt beräknad merkostnad för körning i tjänsten kan med ledning av dessa uppgifter bestämmas till ca 11,50 kr. per mil. Eftersom ett schablonbelopp bör beakta variationer i storleksklasser och även täcka in begagnade bilarföreslog RINK en avrundning till 10 kr. per mil, oavsett hur lång sträcka som körts i tjänsten. Med hänsyn till särskilt de skattehöjningar på bensin som ingår bland de aktuella förslagen har departementschefen föreslagit ett avdrag på 11 kr. per mil.

1989/90:SkU10

6 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Under beredningen av detta ärende har utskottet uppvaktats av ett flertal organisationer sorn företrätt olika arbetstagarkategorier som kör mycket bil i tjänsten och som förespråkat ett högre belopp än det som föreslagits i propositionen. Utskottet har tagit saken under övervägande och bl.a. beaktat olika kostnadskalkyler för en körning med en dyrare bil än vad RINK räknat med. Utskottet har även räknat med längre körsträckor i tjänsten än vad RINK byggt sina beräkningar på. Om man på samma sätt som RINK antagit i sina beräkningar förutsätter en privat körsträcka om 1 500 mil kan kostnaden för tjänstekörningen beräknas till ca 12 kr. per mil.

Enligt utskottets mening torde ett avdrag på 12 kr. för det stora flertalet arbetstagare täcka den merkostnad som uppkommer vid körning i tjänsten med egen bil. I den mån man anser att kostnaderna överstiger det avdragsgilla beloppet hindrar inget att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om en högre ersättning som blir beskattad. Någon större uppräkning av det avdragsbelopp som föreslås i propositionen vill således utskottet inte förorda, men med hänsyn till de nämnda kalkylerna finner utskottet att det är tilltaget något i underkant. Utskottet anser att ett belopp om 12 kr. per mil utgör en mera rimlig avvägning med tanke på bl.a. värdeklassen av de bilar som är vanliga vid körning av längre sträckor i tjänsten. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om denna ändring i propositionens förslag.

Med uttrycket egen bil avses fall när den skattskyldige kör en bil som inte tillhandahålls av arbetsgivaren. Således hänförs till egen bil bl.a. bil som den skattskyldige har lånat eller leasat.

De nya reglerna bör beaktas i samband med avdrag för preliminär skatt. Utskottet föreslår att uttryckliga bestämmelser härom tas in i uppbördslagen (1953:272).

Resor mellan bostad och arbetsplats

I riksskatteverkets anvisningar (RSV Dt 1989:15) lämnas en redogörelse för vad som tillämpas i fråga om avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Den som är berättigad till avdrag för kostnader för bilresor med 10:20 per mil upp till 1 000 mil och därefter med 7:70 per mil. I anvisningarna rekommenderas också vilka avdragsbelopp som bör medges för motorcykel, moped eller cykel. Vid samåkning bör enligt anvisningarna avdragsbeloppet jämkas.

I motion Sk24 (yrkandena 12 och 14) av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att avdraget för bilkostnader höjs med 3 kr. per mil upp till 1 000 mil och för längre körsträckor med 6 kr. per mil. Avdragsbeloppen för motorcykel, moped och cykel bör enligt motionärerna också räknas upp. Yrkandena innebär också att avdragsbeloppen inte skall jämkas vid samåkning. För det fall att riksdagen bifaller propositionen i vad avser höjd bensinskatt yrkar motionärerna en ytterligare höjning av avdragsbeloppen, för bil med 1:80 per mil.

Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sk32 (yrkande 10) att avdragsbeloppen för bilresor i skogslänen höjs med 50 öre per mil. Inger

1989/90:SkU10

82 Schörling m.fl. (mp) yrkar däremot i motion Sk29 yrkande 10 att avdragsrätten begränsas i flera hänseenden. Avdrag bör medges endast till den del avståndet överstiger 1,5 per mil och avdragsbeloppet bör sättas ned till 8 kr. per mil.

Riksskatteverkets beräkningar rörande avdragsbeloppen grundar sig på uttryckliga bestämmelser i kommunalskattelagen. När det gäller bilkostnader bestäms dessa enligt en schablon på grundval av de genomsnittliga kostnaderna för en mindre bil och med hänsyn till de kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Med tanke på att flertalet ändå har bil för rent privat bruk ger dessa regler enligt utskottets uppfattning åtminstone i allmänhet ett tillräckligt avdrag för merkostnaderna för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen. Motsvarande gäller också för resor med andra färdmedel. Reglerna innebär också att riksskatteverket fortlöpande skall anpassa avdragsbeloppen till kostnadsutvecklingen. Det kan också konstateras att man i den överenskommelse som ligger till grund för det första steget i skattereformen avvisat RINK-utredningens förslag om begränsningar i avdragsrätten för resor av detta slag.

Utskottet finner inte skäl att ompröva reglerna utan avstyrker motionerna i denna del.

Bilförmån

Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år bör enligt propositionen värderas till '30 % i stället för nuvarande 22 % av nybilspriset. För förmånsbil som är äldre än tre år höjs enligt förslaget detta tal till 25 % i stället för nuvarande 18 % av nybilspriset.

I motion Sk23 (yrkande 5) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen även i denna del. Motionärerna anser att reglerna är för schabloniserade. Man bör enligt deras mening utgå från förhållandena i det enskilda fallet. Motionerna Sk24 (yrkande 4) av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk29 (yrkande 9) av Inger Schörling m.fl. (mp) går däremot ut på att förmånsvärdena skall höjas.

För att undvika alltför stora praktiska svårigheter är det enligt utskottets mening ofrånkomligt att använda schabloner. De nu aktuella reglerna är starkt schabloniserade bl.a. för att de skall kunna tillämpas av arbetsgivaren vid beräkningen av preliminärskatteavdraget.

Förslaget i propositionen grundar sig även i den nu aktuella delen på RINK:s beräkningar. Dessa beräkningar ger, som anförs i propositionen, anledning att höja procentsaterna för bilförmån väsentligt. Med hänvisning härtill och till att frågan ingår i de fortsatta övervägandena rörande skattereformen finner utskottet att regeringens förslag för år 1990 bör godtas. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna också i denna del.

1989/90:SkU 10

83 Anställdas förvärv av värdepapper

1989/90:SkU10

Den som förvärvar ett värdepapper från arbetsgivaren till ett förmånligt pris skall enligt gällande principer ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på värdepappret och vad han erlagt för förvärvet. Ett undantag från dessa principer finns i punkt 3 a) av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen beträffande vissa ej börsnoterade aktier i det bolag eller den koncern där köparen är anställd.

I propositionen anförs att tillämpningen av de angivna principerna i praktiken lett till att påtagliga förmåner undgått beskattning. På grund härav föreslås beträffande värderingen av konvertibla skuldebrev och liknande en uttrycklig regel av innebörd att den del av marknadsvärdet som avser förväntningsvärdet av en rätt att vid senare tillfälle fä förvärva egendom till ett visst pris skall beaktas när värdet av förmånen fastställs. Vidare föreslås att förmånen skall beskattas redan vid förvärvet, även om överlåtelsen har förenats med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten. Förslaget innebär också att reglerna om undantag från beskattning utvidgas till att avse även vissa andra värdepapper än aktier.

1 motion Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 6) yrkas avslag på propositionen och nytt förslag från regeringen av innebörd att beskattning får ske först när avyttring är möjligt.

Utskottet anser att förmån i samband med förvärv av detta slag bör tas upp till beskattning vid förvärvet så att beskattningen inte kan skjutas upp till en oviss framtid beroende på den närmare utformningen av villkoren för förvärvet. Utskottet instämmer således i departementschefens förslag i detta hänseende och har inte heller något att erinra mot förslaget i övrigt.

Försäljning av aktier

I propositionen föreslås att den skattepliktiga delen av reavinster på äldre aktier höjs till 50 % av vinsten mot nuvarande 40 %. Samtidigt förslås att avdrag för reaförluster höjs till 50 % av förlusten mot nuvarande 40 %. Bakgrunden härtill är att de föreslagna ändringarna i inkomstskatteskalan annars skulle medföra att skatteuttaget på realisationsvinster minskar i samtliga margjnalskatteskikt för att återigen stiga som en följd av de regler som planeras fr.o.m. 1991. Propositionen innebär att skatteuttaget i det högsta marginalskatteskiktet hålls oförändrat runt 30 % även under 1990.

I motion Sk23 (yrkande 8) yrkar Carl Bildt m.fl. (m) avslag på propositionen och nytt förslag av innebörd att tvåårsregeln för aktievinstbeskattningen avskaffas. Motionen går också ut på att inflationen bör beaktas vid reabeskattningen (yrkande 9).

Med hänvisning till de skäl som ligger till grund för propositionen tillstyrker utskottet regeringens förslag rörande ändringar i reglerna för nästa år och avstyrker motionen i dessa delar.

84 Beträffande ikraftträdandet yrkas i motion Sk26 av Karl-Gösta Svenson (m) och Bo Lundgren (m) att nuvarande regler fortfarande skall gälla för den som sålt före årsskiftet men uppburit betalning först efter årsskiftet.

De i motionen föreslagna övergångsreglerna överensstämmer med vad som hittills tillämpats i samband med lagändringar av detta slag. Att man tidigare har valt denna konstruktion beror på önskemålet att undvika oförutsedda skatteskärpningar för försäljningar som redan har genomförts. Enligt utskottets uppfattning bör man alltid eftersträva att uppnå detta syfte. Vad det nu är fråga om är emellertid att genomföra generella lättnader i beskattningen och samtidigt förhindra att denna åtgärd utnyttjas för att uppnå ej avsedda fördelar. Motionärernas förslag skulle innebära att man vid en försäljning i år på ett enkelt sätt kan dra fördelen av lättnaderna i skatteskalan och samtidigt undgå de skärpningar av aktievinstbeskattningen som det planerade andra steget i skattereformen innebär. En sådan ordning kan befaras medföra störningar på aktiemarknaden och bör enligt utskottets uppfattning undvikas.

Propositionen innebär att de nya reglerna skall gälla i sin helhet fr.o.m. beskattningsåret 1990, även om försäljningen skett tidigare. I de speciella fall som motionärerna avser kommer visserligen den nya skatteskalan för 1990 att tillämpas, men denna fördel motverkas av att en något större del av vinsten skall tas upp till beskattning.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionen.

Pensionsförsäkringar m.m.

Det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremier begränsas enligt vad som föreslås i propositionen vid 1991 års taxering till 75 % av det avdrag som annars skulle vara avdragsgillt enligt nuvarande regler. 1 propositionen anförs att den som under nästa år har en marginalskatt på 40 % och då gör avdrag för pensionsförsäkringspremier senare år kommer att beskattas för utfallande pension efter en skattesats på 30 %. Det framlagda förslaget avser av neutralisera möjligheterna att utnyttja de aktuella avdragsreglerna för att uppnå ej avsedda fördelar.

I motionerna Skl4 av Mona Saint Cyr (m) och Margareta Gard (m) samt Sk23 (yrkande 10) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i denna del. Yrkande 11 den sistnämnda motionen innehåller också krav på ett uttalande om att grundvalarna för det privata pensionssparande inte får rubbas.

Som framhålls i propositionen får ett avdrag för pensionsförsäkringspremier full effekt mot den marginalskattesats som gäller för beskattningsåret, medan de belopp som sedan utfaller på pensionsförsäkringen beskattas med den skattesats som gäller vid utbetalningstillfållet. Detta innebär att ett avdrag blir särskilt lönsamt om det sker inför en kraftig skattesänkning. Förslaget i propositionen avser att neutralisera denna effekt. Innebörden härav är enligt utskottets upp -

1989/90:SkU 10

fattning att man förhindrar att avdragsreglerna utnyttjas för ej avsedda fördelar i samband med ändringarna i skatteskalan och inte att grunderna för pensionsförsäkringssystemet rubbas. Utskottet finner att propositionen bör godtas och avstyrker motionerna.

En skärpt beskattning av pensionsförsäkringar och pensionsfonder yrkas i motion Sk29 (yrkande 11) av Inger Schörling m.fl. (mp) resp. Sk32 (yrkande 16) av Lars Werner m.fl. (vpk).

En avkastningsskatt på vissa former av pensionssparandet ingår i de pågående övervägandena om andra steget. Utskottet finner inte anledning att nu gå in på dessa frågor utan avstyrker i likhet med finansutskottet motionerna i dessa delar.

Småhus

Den som äger en en- eller tvåfamiljsfastighet skall som intäkt av fastigheten ta upp 2 % av taxeringsvärdet till den del detta inte överstiger 450 000 kr. Om taxeringsvärdet är högre höjs uttaget stegvis. Till den del som värdet överstiger 750 000 kr. är intäkten 8 % av det överskjutande beloppet. Vidare skall fastighetsskatt erläggas med 1,4 % av en tredjedel av taxeringsvärdet.

Enligt provvärderingen inför 1990 års allmänna fastighetstaxering för småhus kommer taxeringsvärdena att höjas med 48 % i genomsnitt för riket som helhet. I vissa storstadsområden och t.ex. attraktiva skärgårdsområden väntas höjningarna bli stora, upp till 100 % eller mer. Mot denna bakgrund har riksdagen på utskottets förslag (1988/89:SkU36) begärt förslag från regeringen om ändringar i beskattningsreglerna så att oskäliga effekter kan undvikas av höjningarna av taxeringsvärdena.

Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att den progressiva intäktsschablonen ersätts av en proportionell schablonintäkt på 1,5 % av taxeringsvärdet. Med detta förslag behöver enligt departementschefens uppfattning inte någon ändring göras i fråga om fastighetsskatten för småhus.

I motionerna Skl5 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att beskattningen fryses på sin nuvarande nivå, dvs. att villaschablonen och fastighetsskatten även för år 1990 beräknas enligt nuvarande regler och nuvarande taxeringsvärde. När det gäller år 1991 och senare begärs i den förstnämnda motionen (yrkandena 2 och 3) vissa ändringar i schablonbeskattningen och att fastighetsskatten successivt avvecklas. Samtidigt begär de en utredning om den framtida småhusbeskattningen (yrkande 5).

Aven i motion Sk37 av Pär Granstedt yrkas att beskattningen för år 1990 fryses (yrkande 2). De begär också förslag om ett bruksvärdessystem för beskattningen av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter (yrkande 1). Motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) innehåller också ett förslag om att villabeskattningen för 1991 och framöver skall grundas på ett bruksvärdessystem (yrkande 3 i denna del).

1989/90:SkU 10

86 Bostadsutskottet har i sitt yttrande i allt väsentligt anslutit sig till regeringens uppfattning om utformningen av en skattereform och om boendebeskattningens utformning såvitt avser år 1990 och avstyrkt motionerna i denna del. Enligt bostadsutskottets mening bör riksdagen inte nu fatta beslut om utformningen av fastighetsskatten fr.o.m. 1991. När det gäller bruksvärdessystemet har bostadsutskottet anfört att det kan förutsättas att frågan övervägs inom regeringskanliet utan någon riksdagens begäran därom och avstyrkt motionerna även i denna del.

Utskottet finner att förslaget i propositionen ligger väl i linje med skatteutredningens (RINK) förslag om en mer enhetlig bostadsbeskattning och innebär att effekterna av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena begränsas avsevärt. Detta gäller inte minst i storstadsområdena där progressionen i den nuvarande schablonen skulle få sina mest kännbara verkningar. Utskottet vill inte bestrida att fastighetstaxeringen fortfarande kan komma att innebära en viss uppräkning av beskattningen, vilket då i allmänhet medför att villägarens underskottsavdrag minskar. Denna effekt måste emellertid bedömas mot bakgrund av den eftersläpning som inträffat sedan förra fastighetstaxeringen 1981 och är enligt utskottets mening inte större än att den bör kunna godtas i samband med den föreslagna sänkningen av inkomstskatten. Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

När det gäller småhusbeskattningen för år 1991 och senare ingår denna fråga i de fortsatta övervägandena rörande skattereformens andra steg i vår.

I motionerna Sk22 av Sören Norrby (fp) och Sk31 av Åke Wiktorsson (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger till känna att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras. Motion Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) innehåller ett yrkande (yrkande 6) om andra principer för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse. Enligt deras mening bör taxeringsvärdet vara lägre för en permanentbostad än för ett fritidshus.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det i allt väsentligt delar uppfattningen att några särskilda åtgärder inte är påkallade i skärgårdsområdena, om en proportionell och sänkt intäktsschablon införs för 1990. I den mån den nya utformningen av schablonen inte ger avsedd effekt bör regeringen emellertid enligt bostadsutskottets uppfattning — om så befinns erforderligt — återkomma till riksdagen våren 1990 om boendekostnadsökningarna för den bofasta skärgårdsbefolkningen utvecklas på ett inte acceptabelt sätt, inte bara såvitt avser tiden efter år 1990 utan även tiden dessförinnan. Samtidigt hänvisar bostadsutskottet till sitt betänkande 1989/90:BoU5 där bostadsutskottet förutsatte att ett förslag om reformering av bostadsbidragen skulle föreläggas riksdagen år 1990 om kommande överväganden gav vid handen att en sådan reformering borde ske redan detta år. Enligt bostadsutskottet bör skatteutskottet föreslå riksdagen att med anledning av de tre nu behandlade motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört.

1989/90:SkU 10

87 Utskottet har tidigare vid sin behandling av denna fråga konstaterat att det är förenat med stora svårigheter att hitta en tillfredsställande lösning på skärgårdsbefolkningens särskilda regionala problem. Så sent som våren 1989 framhöll utskottet (SkU 1988/89:SkU36) att frågan hur dessa problem bör lösas på sikt till väsentlig del hänför sig till bostadspolitikens och regionalpolitikens område. Utskottet har också inhämtat att ansträngningarna att på olika vägar underlätta problemen fortsätter.

Det bör också framhållas att man inför den förestående fastighetstaxeringen uppmärksammat möjligheterna att inom ramen för gällande bestämmelser i möjligaste mån tillgodose de syften som ligger bakom motion Sk29.

Samtidigt med att villaschablonen nu ändras kommer också effekterna av fastighetstaxeringen att beaktas vid förmögenhetsbeskattningen. Det andra steget i skattereformen som planeras nästa år kommer att innefatta ytterligare ändringar i bostadsbeskattningen. Även arvs- och gåvobeskattningen kommer att ses över med anledning av 1990 års fastighetstaxering. Vid utformningen av dessa förslag kommer de nu aktuella frågorna att beaktas.

Utskottet kan på samma sätt som vid sin tidigare behandling av denna fråga instämma i motionärernas syfte att underlätta situationen för de bofasta i skärgården. Med hänsyn till den uppmärksamhet som regeringen ägnar åt de ifrågavarande regionala problemen finner utskottet emellertid att någon särskild åtgärd från riksdagens sida i denna fråga för närvarande inte kan anses påkallad. Utskottet avstyrker således dessa motioner.

Hyreshus

Mot bakgrund av att den allmänna fastighetstaxeringen medför ett ökat skatteuttag för egnahem bör enligt departementschefens mening det löpande skatteuttaget höjas i motsvarande mån också för hyreshusens del, dvs. med ca 10 %. Samtidigt bör man enligt hans mening beakta att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena vid 1988 års fastighetstaxering av hyreshus blev lägre än väntat, ca 61 % i stället för ca 80 %. Mot denna bakgrund föreslås att underlaget för hyreshusenheterna fastighetsskatt höjs från 55 till 65 % av taxeringsvärdet. — Förslaget omfattar inte hyreshusenheter på lantbruksenheter.

I motion Skl5 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) avslag på propositionen (yrkande 7). Även i motion Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas avslag på propositionen (yrkande 3 i denna del och yrkande 5). Motionärerna begär också förslag från regeringen om ändrade beskattningsregler (Sk 15 yrkande 6)

Bostadsutskottet har tillstyrkt propositionen och avstyrkt motionerna.

Med hänvisning till de skäl som departementschefen anfört för sitt förslag och till att frågan om en likartad beskattning av allt boende uppmärksammas i de pågående övervägandena om skattereformens

1989/90:SkU10

andra steg tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Energisparande installationer

I motion Sk24 (yrkande 15) av Olof Johansson m.fl. (c) framställs ett yrkande som syftar till att stimulera till energisparande installationer och liknande i fastigheterna. I samma syfte yrkas i motion Sk29 (yrkande 7) av Inger Schörling m.fl. (mp) en lindrad beskattning av villor med energibesparande installationer. Motionärerna anför att fastighetstaxeringen i sådana fall kan medföra avsevärt förhöjda taxeringsvärden.

Som utskottet anförde vid sin behandling i våras av motsvarande frågor kan energisparande åtgärder som vidtagits i en byggnad inverka vid fastighetstaxeringen, eftersom energihushållningen ingår i ett poängsystem för bedömningen av husets standard. Att vid värderingen bortse från upprustning i energibesparande syfte skulle enligt utskottets uppfattning innebära att man försvårar standardbedömningen och att värderingen försämras. Samtidigt bör framhållas att det resultat som man uppnår med nuvarande regler kan jämkas om resultatet framstår som missvisande.

Utskottet har i andra sammanhang motsatt sig att skattereglerna utnyttjas för stimulanser av det slag som motionärerna föreslår. Stöd till energisparande åtgärder kan enligt utskottets mening utformas på ett enklare och bättre sätt genom direkta bidrag än genom åtgärder vid beskattningen. Utskottet vidhåller sin uppfattning i detta hänseende och avstyrker motionerna.

I motion Sk21 begär Lennart Brunander (c) och Karin Starrin (c) förslag från regeringen om uppskov med 1992 års taxering av jordbruk eller förslag om en lägre prisnivå för jordbruksfastigheter än 75 % av taxeringsvärdet.

Även detta är frågor som utskottet behandlat senast i våras. Utskottet fann då inte skäl att förorda någon ändring av de principer som gäller på detta område, och i motionen har inte förekommit något nytt som bör föranleda ändrad ståndpunkt. Utskottet avstyrker alltså denna motion.

Förmögenhet m.m.

1990 års fastighetstaxering bör enligt propositionen bl.a. föranleda att förmögenhetsskatten anpassas till prisutvecklingen under 1980-talet. Enligt förslaget breddas de nedre skikten i skatteskalan så att förmögenhetsskatt med 1,5 % börjar utgå vid 800 000 kr. Härefter blir procentsatserna 2,5 upp till 3 600 000 kr. och 3,0 på överskjutande belopp.

I motion Sk23 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 1) ytterligare lättnader i skatteskalan, medan Lars Werner m.fl. (vpk) i motion Sk32

1989/90:SkU 10

(yrkande 4) och Inger Schörling m.fl. (mp) i motion Sk29 (yrkande 8) yrkar att skatteskalan skärps. I den förstnämnda motionen yrkas även skattelättnader för arbetande kapital i företag (yrkande 3) och ett riksdagsuttalande av innebörd att reglerna om begränsning av det totala uttaget av förmögenhetsskatt och inkomstskatt skall justeras i takt med att marginalskatterna sänks (yrkande 4). Vidare yrkas i motion Skl5 (yrkande 4) lättnader i arvs- och gåvobeskattningen.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att skalan för förmögenhetsskatten bör justeras med hänsyn till penningvärdeförändringarna sedan den nuvarande skalan kom till i början på 1980-talet. Förslaget är enligt utskottets uppfattning väl avvägt, varför utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

De övriga åtgärder på detta område som föreslås i motion Skl5 bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan på resultatet av de överväganden som pågår inom finansdepartementet rörande förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen. Utskottet avstyrker således motionen även i dessa delar.

Sambeskattningen av förmögenhet tas upp i tre motioner. I motion Sk23 (yrkande 2) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att sambeskattningen slopas. Martin Olsson (c) har i motion Sk20 ett likartat yrkande som dock begränsar sig till makar. Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c) yrkar i motion Skl8 att sambeskattningen föräldrar och barn slopas.

Vad utskottet nyss har anfört gäller även dessa motionsyrkanden. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet även dessa motioner.

Beträffande sparandet yrkas i den förstnämnda motionen — Sk23 — att grundavdrag ej skall medges från inkomst av kapital, att beskattningen utformas symmetriskt så att inkomster över brytpunkten och avdrag för underskott behandlas lika redan fr.o.m. 1990 och att sparstimulanser införs vid beskattningen (yrkandena 19, 22 och 23). Vidare yrkas i motion Sk24 (yrkande 16) av Olof Johansson m.fl. (c) att enskilda småaktieägare bör likställas med aktiefonder så att de ej behöver beskattas för avkastning i form av utdelning och reavinst på äldre aktier.

Med hänvisning till vad finansutskottet anfört i dessa frågor avstyrker utskottet dessa motionsyrkanden.

Fackföreningsavgifter m.m.

I motion Sk23 yrkar Carl Bildt m.fl. (m) att skattereduktionen för fackföreningsavgift slopas och att företagens avdragsrätt för avgifter till arbetsgivarorganisation begränsas (yrkandena 17 och 18).

Även dessa frågor ingår i de pågående övervägandena om andra steget i skattereformen. I avvaktan på kommande ställningstaganden avstyrker utskottet motionen i dessa delar.

Frågan om barnpension tas upp i motion Skl9 av Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c). Motionärerna anser att en sådan pension

1989/90: SkU 10

bör göras helt eller delvis skattefri med tanke bl.a. på de negativa effekter som skatteplikten för sådana pensioner medför i fråga om feriearbete m.m. De åberopar också att barnpensionen för ett föräldralöst barn kan jämföras med ett uteblivet underhållsbidrag som skulle ha varit skattefritt.

Beträffande denna fråga, som har uppmärksammats i olika utredningssammanhang sedan lång tid tillbaka, får utskottet hänvisa till sin redogörelse i betänkandet 1988/89:SkU20. Utskottet utgår från att frågan kommer att belysas på nytt i samband med den andra etappen av skattereformen och finner att slutresultatet av det pågående arbetet med reformen lämpligen bör avvaktas. Utskottet avstyrker således motionen.

Pensionärer

Det extra avdraget för pensionärer skall enligt gällande regler avtrappas om inkomsten överstiger visst belopp. Tidigare skulle även det kommunala bostadstillägget (KBT) avtrappas. Med hänsyn till de kraftiga marginaleffekter detta innebar beslutade riksdagen förra hösten att KBT inte längre skall avtrappas till följd av inkomst av tjänst. Detta har medfört att marginaleffekten för den som har extra avdrag begränsas till 60 —65 %.

I motion Sk23 anser Carl Bildt m.fl. (m) att bostadstilläggen inte heller skall reduceras för den som har inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och yrkar (yrkande 13) att inte heller det extra avdraget skall reduceras till följd av förvärvsarbete. I motion Sk24 (yrkande 20) av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk29 (yrkande 22) av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas att problemet löses på det sättet att grundpensionen höjs så att det extra avdraget kan slopas.

Som framgår av propositionen kommer frågan om den framtida utformningen av folkpension och KBT att prövas närmare i samband med det fortsatta arbetet med skatte- och bidragsreglerna för pensionärer fr.o.m. 1991. Utskottet vill också framhålla att de ändringar av skatteskalan som nu genomförs innebär en förbättring även för pensionärer med extra avdrag. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av det pågående arbetet med dessa frågor avvaktas, varför utskottet avstyrker de aktuella motionerna.

Företagsbeskattningen

I propositionen föreslås att skattesatsen för aktiebolag m.fl. med räkenskapsår som avslutas den 31 december 1989 eller senare sänks från 52 % till 40 % och att företagens möjlighet att göra obeskattade reserveringar samtidigt begränsas. Således föreslås att möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsfond slopas och att utrymmet för lagernedskrivning begränsas från 50 % till 40 % eller från 35 % till 30

1989/90:SkU10

% i de fall nedskrivningen kombineras med avsättning till resultatutjämningsfond. Reserveringsutrymmet för resultatutjämningsfond föreslås begränsas från 20 % till 15 % av lönekostnaden.

För lager av fastigheter och liknande tillgångar bör enligt propositionen nedskrivningsrätten begränsas till 10 % eller till 5 % om företaget samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond. Beträffande värdet av pågående arbeten till fast pris föreslås också nedskrivning med 10 % gälla.

Vidare föreslås i propositionen att den särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg enligt den särskilda lagen (1966:172) om avskrivning på skeppskontrakt m.m. avskaffas. Avdragsrätten skall dock behållas vid 1990 och 1991 års taxeringar i fråga om skriftliga avtal som träffats före den 14 november 1989.

Slutligen föreslås att rätten till primäravdrag på byggnader avskaffas med verkan fr.o.m. med beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 1989.

Förslagen i propositionen grundar sig på förslag i det betänkande om en reformerad företagsbeskattning fr.o.m. 1992 års taxering som URF har lagt fram under sommaren 1989. Förslaget innebär att bolagsskatten sänks till 30 %. Detta och att reserveringsmöjligheterna begränsas kraftigt är viktiga grundstenar i URF-förslaget.

Remissbehandlingen av URF:s betänkande har visat att det finns en bred enighet om ett system med lägre skattesats och begränsade reserveringsmöjligheter. En sådan omläggning anses medföra positiva effekter bl.a. därigenom att riskerna för inlåsning av kapital i företagen minskar samtidigt som mer likvärdiga villkor kan ges för olika typer av investeringar och finansieringsformer.

Eftersom inriktningen av en företagsskattereform är helt klar har det enligt propositionen funnits anledning att pröva om vissa inslag kan genomföras redan före 1992 års taxering. Övergången till ett nytt system förutsätter att det vidtas åtgärder för att bl.a. motverka dispositioner som vidtas enbart av skatteskäl. I propositionen framhålls det angelägna i att få till stånd en mjukare övergång genom att ta ett första steg redan nu. De fördelar som detta innebär bedöms i propositionen med bred marginal komma att uppväga de olägenheter som ett ingrepp under löpande år kan innebära.

Finansutskottet har i sitt yttrande till skatteutskottet anslutit sig till de föreslagna principerna för beskattning av företagen, dvs. lägre skattesats och mer begränsade reserveringsmöjligheter. Enligt finansutskottet kommer bl.a. inlåsningen av kapital i företag som inte längre är lika vinstrika som tidigare att minska samtidigt som de skattemässiga villkoren för olika typer av investeringar och finansieringsformer blir mer likvärdiga. Finansutskottet drar slutsatsen att detta kommer att leda till en bättre fungerande marknad för kapital och investeringar.

Finansutskottet har även berört de problem som uppstår vid övergång till en lägre skattesats, som t.ex. att det skapas ett utrymme för att företagen med hjälp av olika typer av bokslutstransaktioner och andra åtgärder försöker senarelägga beskattningen till en tidpunkt då den

1989/90:SkU10

lägre skattesatsen gäller. Finansutskottet har även tagit fasta på att företagen för närvarande har mycket stora obeskattade lagerreserver och investeringsfonder och har anslutit sig till propositionen.

Lagrådets yttrande i detta ärende berör bl.a. de framlagda förslagen rörande företagsbeskattningen. Med tanke på att ändringar i lagstiftningen sker vid en sen tidpunkt har lagrådet, som framgår av yttrandet, pekat på problem som kan uppkomma i vissa fall. Vid övervägande av dessa problem har lagrådet gjort bedömningen att förslagets fördelar uppväger nackdelarna. Lagrådet har uttalat bl.a. att det skulle vara tillfredsställande om man i ärendets fortsatta behandling överväger möjligheterna till undantag för vissa fall, där den föreslagna ordningen skulle kunna leda till resultat som ter sig stötande. Vidare har lagrådet tagit upp en fråga rörande tillämpningen av de nya reglerna i handelsbolag i vilka andelar ägs av såväl fysiska som juridiska personer. Slutligen har lagrådet haft några synpunkter på främst den tekniska utformningen av vissa av lagförslagen.

Beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning förordas i motion Skl3 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m) en senareläggning till inkomståret 1990 såvitt avser bolagsskattesatsen, lagernedskrivning, resultatutjämningsfond och allmän investeringsfond. Som skäl för yrkandet anförs att förändringarna inte får ske med retroaktiv verkan. Enligt samma motion yrkandena 2—4 skall övriga förslag i propositionen angående företagsbeskattningen avslås och tas upp i samband med övriga förändringar av företagsbeskattningen inför 1991 samt lagen om särskild vinstskatt avskaffås med verkan från den 1 januari 1989.

Skatteutskottet delar bedömningen i propositionen att ett första steg på en reformering av företagsbeskattningen bör tas redan med verkan från 1990 års taxering. Ett första steg i reformen förutsätter dels en begränsning av reserveringsmöjligheterna, dels en sänkt skattesats. Skattesänkningen avser den generella bolagsskatten och inte den särskilda vinstskatten, som gäller ett begränsat antal företag. Utskottet avstyrker följaktligen motion Skl3 i dess helhet.

Utskottet har, med anledning av vad som förekommit i ärendet, sett närmare på om det finns skäl att gå längre än propositionen vad gäller vissa övergångsfrågor.

Propositionens förslag i fråga om allmän investeringsfond innebär, som nämts tidigare, att rätt till avdrag för avsättning avskaffås för företag med bokslut per den 31 december 1989 eller senare. Undantag görs för de fell då ett företag fått tillstånd att ta i anspråk framtida avsättningar. För belopp som avsatts efter 1989 års taxering höjs tillägget då fonden återförs till beskattning från 20 % till 70 %.

Förslaget i propositionen kan ge ett mindre tillfredsställande resultat, eftersom företagen inte ges tillfälle att ansöka om dispens efter det att lagen trätt i kraft. Olof Johansson m.fl. (c) föreslår i motion Sk24 yrkande 19 en förändring i det föreliggande förslaget. Enligt motionen bör det finnas en möjlighet till avsättning till allmän investeringsfond för företag som före den 1 mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare.

1989/90:SkU 10

93 Detta skall enlighet motionen gälla för investeringar inom de regionalpolitiska stödområdena eller för miljöförbättrande investeringar i hela landet. Yrkandet avser också en följdändring av de nyligen beslutade ändringarna i ffisläppsförordningen (SFS 1989:820).

Av 4 § lagen (1979:609) om allmän investeringsfond följer att en allmän investeringsfond kan utnyttjas för investeringar efter de riktlinjer som regeringen lägger fast i en frisläppsförordning. Regeringens ställningstagande grundas i första hand på en bedömning av den inhemska konjunkturen. Från mitten av 1970-talet fram mot mitten av 1980-talet var investeringsfonderna frisläppta för bl.a. byggnadsarbeten och anskaffning av inventarier i hela landet. Därefter har frisläppen successivt begränsats. I de senaste frisläppen har begränsningar skett även vad avser investeringar i de regionalpolitiska stödområdena. Rätten till investeringsavdrag för byggnads- och markarbeten togs bort i 1988 års frisläpp. Det senaste frisläppet omfattar inte avsättningar i bokslut till ledning för 1990 års taxering. Frisläppet innebär att investeringsperioden förlängs med ett år, för investeringar i stödområdena t.o.m. mars 1991 och för miljöförbättringar t.o.m. mars 1992.

Det förhållandet att det ankommer på regeringen att besluta om frisläpp utgör enligt utskottets mening skäl för att finna en annan lösning än den som förordas i bl.a. c-motionen. Med hänsyn till utformningen av frisläppet bör ett undantag utformas restriktivt.

Utskottet föreslår därför att företag som före den 1 februari 1990 ansökt om dispens hos regeringen och som sedan beviljats sådan får rätt till avsättning till allmän investeringsfond vid 1990 och senare års taxeringar. De företag som kan komma i fråga är sådana som har planerade investeringar av det slag som regeringen tidigare gett dispens att utnyttja avsättningar för. Utskottet vill som vägledning för dispenshanteringen redovisa följande från regeringens praxis.

De åsyftade dispenserna har under den senaste tolvmånadersperioden bifallits i knappt 30 fall. Det gäller främst långsiktiga investeringar — ofta av industripolitisk betydelse — på utsatta orter eller där företagen utfäst sig att utföra motprestationer på sådana orter. Dispenser har också getts för vissa andra investeringar av speciell karaktär. Bifall har således getts för investeringar i ny tryckeriutrustning för dagstidningar och investeringar av särskild betydelse från beredskapssynpunkt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sk24 yrkande 19. Utskottets förslag innebär att övergångsbestämmelserna ändras i enlighet med vad som framgår av av det till detta betänkande fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond. Av lagrådet anförda tekniska synpunkter på lagförslagets 12 § har utskottet beaktat vid justeringen av lagförslaget.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp en av lagrådet och även i en skrivelse från Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Industriförbund aktualiserad fråga om tillämpningen av reglerna beträffande handelsbolag i vilket ingår både fysiska och juridiska personer som delägare.

Ett handelsbolag är en juridisk person men inte ett skattesubjekt. Inkomstberäkningen görs i bolaget. Det innebär att t.ex. nedskrivning

1989/90:SkU 10

på varulager och avsättning till resultatutjämningsfond sker i bolaget. Det skattemässiga överskottet eller underskottet av verksamheten fördelas sedan på delägarna.

Det nu framlagda förslaget innebär att reserveringsmöjligheterna blir olika stora beroende på om handelsbolaget ägs av fysiska personer eller av t.ex. aktiebolag. I de fall det finns delägare av bägge kategorierna uppkommer tillämpningsproblem.

I aktiebolagets deklaration måste en korrigering göras i de fall handelsbolaget gjort större reserveringar än som tillåts för aktiebolag, om inte kvittningsmöjlighet föreligger enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Att aktiebolaget får avdrag för det återförda beloppet när handelsbolaget löser upp sin lagerreserv följer av punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Om aktiebolaget avyttrat andelen kompenseras det inom ramen för reavinstsystemet.

Att skattemyndigheterna får återlägga för stora reserveringar är alltså ingen nyhet. Det nya är att en sådan korrigering kan komma att behöva göras beträffande endast viss eller vissa delägare i ett handelsbolag. Aven om det är fråga om ett begränsat antal fall medför en korrigering av detta slag naturligtvis en del olägenheter. Utskottet anser emellertid att dessa får godtas, bl.a. mot bakgrund av att förslaget är ett led i övergången till ett nytt skattesystem.

Som framgått i det föregående föreslås i propositionen beträffande s.k. kontraktsavskrivning att den särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg avskaffas. I fråga om skriftliga avtal som träffats senast den 13 november 1989 förslås bibehållen avdragsrätt vid 1990 och 1991 års taxeringar.

I motion Skl7 av Jens Eriksson (m) hemställs att rätten till kontraktsavskrivning för fiskeskepp behålls och att denna avskrivningsrätt knyts till innehav av yrkesfiskarlicens. Lars Hedfors m.fl. (s) yrkar i motion Sk36 att nuvarande regler skall gälla när tillverkaren av skepp eller luftfartyg på visst sätt är bunden att leverera trots att det kontrakt som grundar avskrivningsrätt slutits efter den 13 november 1989.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att utvecklingen mot en avreglerad kreditmarknad har medfört att finansiella skäl inte längre kan anföras som motiv till att avskrivningsreglerna skall behållas. För att undvika en av skatteskäl betingad efterfrågan på kontrakt avseende skepp och luftfartyg inför övergången till ett nytt skattesystem bör reglerna avskaffas redan nu.

Med åberopande av undantagsregeln i 2 kap. 10 § regeringsformen föreslås i propositionen att kontraktsavskrivningsreglerna skall slopas för kontrakt som sluts fr.o.m. dagen efter propositionens avlämnande till riksdagen. Mot detta har lagrådet inte haft erinran. Som framgår av motion Sk36 kan emellertid ikraftträdandebestämmelserna leda till att förutsättningarna för redan slutna affärsuppgörelser radikalt ändras i vissa fall. Av ett exempel som redovisas i motionen framgår att tillverkning och försäljning av civila flygplan numera ofta baseras på att användaren av flygplanen, flygbolaget, hyr nya flygplan i stället för att köpa dem. Till grund för den avtalade hyran ligger bl.a. att

1989/90:SkU10

beställaren av det flygplan som senare skall hyras ut kan göra avskrivning på kontraktet. För att undvika olägenheter av nu beskrivet slag bör reglerna om ikraftträdandet justeras. Utskottet föreslår att en möjlighet till avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt på luftfartyg behålls för kontrakt slutna efter den 13 november 1989, om ett skriftligt avtal om framtida uthyrning av det skepp eller det luftfartyg som kontraktet avser då föreligger. Med ett sådant uthyrningsavtal bör jämställas ett hyresavtal som grundas på utnyttjandet av en option i ett uthyrningsavtal mellan samma parter som slutits senast den 13 november 1989. Rätt till avskrivning bör inte i något fall föreligga beträffande skriftliga kontrakt slutna efter den 31 december 1990. En förutsättning för avdragsrätt är att kontroll kan göras av de avskrivningsbara kontrakten mot de skriftliga avtal om uthyrning som utgör grunden för avskrivningsrätten.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Sk36 och avstyrker motion Skl7.

Inger Schörling m.fl. (mp) har hemställt i motion Sk29 yrkande 25 att riksdagen beslutar ett tillkännagivande till regeringen angående införande av en kommunal företagsbeskattning. I samma motion, yrkandena 26 och 27, har tagits upp frågor om resultatutjämning för konstnärer m.fl. mellan olika år och om möjlighet till kvittning mellan förvärvskällor upp till en viss gräns i det reformerade skattesystem som skall gälla fr.o.m. år 1991.

Finansutskottet har i sitt yttrande redovisat flera redan fattade eller aviserade förslag som påverkar den kommunala ekonomin. Finansutskottet ansluter sig till ett uttalande i propositionen att det finns goda skäl för att avvakta de förändringar som kan komma att genomföras för år 1991 och finner det inte tillrådligt att genomföra sådana förändringar i företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29.

Skatteutskottet får med hänvisning till vad finansutskottet anfört avstyrka yrkande 25 i motion Sk29 angående en kommunal företagsbeskattning. De andra frågor som tagits upp i motionen har anknytning till den fortsatta beredningen i regeringskansliet av skatteutredningarnas förslag. Utskottet har inte funnit skäl till ett uttalande till regeringen i enlighet med motionen och avstyrker följaktligen även yrkandena 26 och 27 i motion Sk29.

Övriga frågor

Tillfälligt obligatoriskt sparande

I propositionen föreslås vissa undantag i det tillfälliga obligatoriska sparandet för inkomståren 1989 och 1990. Förslaget innebär att sparbelopp för inkomståret 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas senast i juni 1990 och att personer för vilka sparbeloppet för inkomståret 1990 skulle understiga 1 000 kr. skall slippa spara.

I motionerna Sk23 (yrkande 14) av Carl Bildt m.fl. (m), Skiö (yrkande 2) av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Sk32 (yrkande 17) av Lars

1989/90:SkU10

96 Werner m.fl. (vpk) och Sk29 (yrkande 29) av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas upphävande av lagen fr.o.m. 1990 och att sparbeloppen återbetalas. Enligt motionärerna är de av regeringen föreslagna lindringarna inte tillräckliga.

Det tillfälliga obligatoriska sparandet infördes i syfte att åstadkomma en nödvändig minskning av utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad inflation. Utskottet delar finansministerns och finansutskottets bedömning att behovet av ålstramningseffekter kvarstår men att det kan vara befogat att göra undantag för dem som har ett lågt sparande. På grund härav och de övriga skäl som närmare redovisats i finansutskottets yttrande biträder utskottet det i propositionen framlagda förslaget till ändring i bestämmelserna om det tillfälliga sparandet och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

Lagen (1980:865) mot skatteflykt — eller den s.k. generalklausulen — gör det möjligt att under vissa förutsättningar ingripa mot förfaranden som syftar till skatteundandragande. Generalklausulen har gjorts tidsbegränsad men dess tillämpning har förlängts i olika omgångar. För närvarande gäller att den skall tillämpas på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 mars 1983 — den 31 december 1989. I propositionen föreslås att lagen ges fortsatt giltighet t.o.m. år 1990, i avvaktan på kommande ställningstaganden till det nyligen avlämnade förslaget (SOU 1989:81) om en ny generalklausul mot skatteflykt.

I motionerna Sk 16 (yrkande 3) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och Sk23 (yrkande 15) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt motionärerna är klausulen oacceptabel från rättssäkerhetssynpunkt.

Utskottet anser att ett ställningstagande till frågan hur en generalklausul bör utformas, liksom frågan om man över huvud taget skall ha en lagstiftning av det aktuella slaget, bör anstå till dess att resultatet av beredningen av det lagda utredningsförslaget föreligger. Under tiden bör den nuvarande generalklausulen fortsätta att tillämpas. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna Sk23 och Skiö såvitt avser denna fråga.

Propositionen i övrigt

Bland övriga förslag i propositionen kan nämnas vissa åtgärder av förberedande karaktär inför kommande fastighetstaxeringar, delegering till riksskatteverket av beslutanderätten i fråga om befrielse från bevillningsavgift för utländska artister samt förlängning av giltigheten av den särskilda sexmånadersregeln för svenska sjömän på utländskt fartyg.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag utan tillstyrker propositionen i dessa delar.

När det gäller lagförslagen omfattar propositionen bl.a. reglerna om försäkringsavdrag i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

7 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10.

Rättelse: S. 101 rad 6 Står: c Rättat till vpk S. 107 rad 2-3 nedifrån Står: övergångsbestämmelserna Rättat till: lagen S. 108 högerspalt: nummerändrad S. 109 rad 13 Står: 2 Rättat till: 1

1989/90:SkU10

97 Utskottet tillstyrker förslaget i denna del men förordar att den författningstekniska regleringen bryts ut och tas upp i samband med utskottets betänkande (1989/90:SkU20) Begränsning av avdragsrätten för outnyttjade pensionsförsäkringspremier.

Vidare förordar utskottet ett förtydligande rörande kommunernas avdragsrätt för ingående mervärdeskatt såvitt avser egna uttag och en annan följdändring av innebörd att värme och elektrisk kraft utmönstras från reglerna om införsel av skattepliktig vara. Reglerna i uppbördslagen kompletteras — som framgått ovan — med bestämmelser om avdrag från kostnadsersättningar. Beträffande företagsbeskattning m.m. föreslår utskottet också kompletteringar som föranleder justeringar av lagtexterna. Utskottets förslag har utarbetats under hänsynstagande till vad lagrådet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motion 1989/90:Skl6 yrkande 1 och finansutskottets och näringsutskottets yttranden rörande finansieringen av skattereformens första steg samt avslår motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21, 1989/90:Sk24 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2, 23 och 28,

b) att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 21 och 22 och 1989/90:Sk29 yrkande 3,

c) att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del i vad avser mervärdeskatt på energi, mervärdeskatt på vatten från

vattenverk och tjänster som avser rening av avloppsvatten och sophämtning, skatten på elenergi, bensinskatt och kilometerskatt samt avslår motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 såvitt nu är i fråga och 16, 1989/90:Sk24 yrkandena 6—13 och 18,

1989/90:Sk25 såvitt nu är i fråga, 1989/90:Sk28 såvitt nu är i fråga, 1989/90:Sk29 yrkandena 12-18, 20, 21, 24 och 30,

1989/90:Sk32 yrkandena 6—9, 11 — 13 och 15 samt

1989/90:Sk35,

res. I (m) res. 2 (c)

res. 3 (c. vpk. mp) res. 4 (C) res. 5 (vpk) res. 6 (mp)

res. 7 (c. vpk. mp) villk. s.y. I (m. c. vpk. mp) s.y. 2 (fp)

1989/90:SkU 10

2. beträffande mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i denna del, 1989/90:Sk24 yrkande 17, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 19, 1989/90:Sk32 yrkande 14 och 1989/90:Sk34 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 8 (m, c, vpk, mp)

3. beträffande turistnäringen i utsatta orter

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk30 och !989/90:Sk33,

s.y. 3 (m, c, vpk)

4. beträffande bilaccisen m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i denna del och 1989/90:Sk27 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 9 (m) res. 10 (c)

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3, 1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5 samt 1989/90:Sk32 yrkandena 1 och 2 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 11 (c) res. 12 (vpk) res. 13 (mp)

6. beträffande endagsförrättningar och kostnadsersättningar att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

7. beträffande bilresor i tjänsten

att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition 1989/90:50 i denna del samt i övrigt med anledning av motion 1989/90:Sk23 yrkande 7 och motion 1989/90:Sk24 yrkande 5 och proposition 1989/90:50 i denna del beslutar att avdrag för motsvarande kostnader skall beräknas efter 12 kr. per mil,

res. 14 (m) res. 15 (c)

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 12 och 14, 1989/90:Sk29 yrkande 10 och 1989/90:Sk32 yrkande 10,

res. 16 (c) res. 17 (mp) s.y. 4 (m)

9. beträffande bilförmån

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 5, 1989/90:Sk24 yrkande 4 och 1989/90:Sk29 yrkande 9 bifaller

proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 18 (m) res. 19 (c) res. 20 (mp)

10. beträffande förmånliga förvärv av värdepapper

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:Sk23 yrkande 6

bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 21 (mj

1989/90:SkU10

11. beträffande beräkning av realisationsvinst på aktier

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 8 och 9 och bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 22 (tn)

12. beträffande övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna att

riksdagen med avslag på motion 1989/90:Sk26 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 23 (m)

13. beträffande pensionsförsäkringsavdraget

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl4 och 1989/90:Sk23 yrkandena 10 och 11 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 24 (tn)

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk29 yrkande 11 och 1989/90:Sk32 yrkande 16,

res. 25 {vpk) res. 26 (tnp)

15. beträffande villabeskattningen för år 1990

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 1 och 1989/90:Sk37 yrkande 2 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 27 (m)

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3 och 5, 1989/90:Sk32 yrkande 3 i denna del och 1989/90:Sk37 yrkande 1,

res. 28 (m) res. 29 (vpk)

17. beträffande fastigheter i skärgården

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk22, 1989/90:Sk29 yrkande 6 och 1989/90:Sk31,

s.y. 5 {tn)

s.y. 6 (c. vpk. rnpt

18. beträffande hyreshus

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena 6 och 7 samt 1989/90:Sk32 yrkande 3 i denna del och yrkande 5 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 30 (m) res. 31 (vpk) res. 32 (tn)

19. beträffande energisparande installationer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 15 och 1989/90:Sk29 yrkande 7,

res. 33 (c. vpk. tnp)

20. beträffande prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk21,

res. 34 (m. c)

1989/90:SkU 10

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1, 1989/90:Sk29 yrkande 8 och 1989/90:Sk32 yrkande 4 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 35 (m) res. 36 (vpk) res. 37 (mp)

22. beträffande sambeskattning av förmögenhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl8, 1989/90:Sk20 och 1989/90:Sk23 yrkande 2 bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 38 (m. c, mp)

23. beträffande arbetande kapital i företag

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkande 3,

res. 39 (m. c)

24. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkande 4,

res. -lii (m, c)

25. beträffande arvs- och gåvoskatteskalan

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl5 yrkande 4,

26. beträffande symmetrisk beskattning av sparande, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 19, 22 och

23,

res. 41 (m)

27. beträffande lättnader för mindre aktieinnehav att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk24 yrkande 16,

28. beträffande fackföreningsavgifter m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk23 yrkandena 17 och 18,

res. 42 (m, mp)

29. beträffande barnpension

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl9,

res. 43 (m, c)

30. beträffande pensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 13, 1989/90:Sk24 yrkande 20 och 1989/90:Sk29 yrkande 22,

res. 44 (m)

res. 45 (c, vpk. mp)

31. beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Skl3 yrkandena 1—4 och bifaller proposition 1989/90:50 i denna del,

res. 46 (m)

32. beträffande investeringsfonderna

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk24 yrkande 19 godtar proposition 1989/90:50 i denna del med det tillägget att möjlighet ges till dispens under viss tid i enlighet med vad utskottet anfört,

res. 47 (c. mp)

1989/90:SkU 10

33. beträffande kontraktsavskrivning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk36 och med avslag på motion 1989/90:Skl7 godtar proposition 1989/90:50 i denna del med det undantaget i fråga om vissa avtal om framtida uthyrning m.m. som föreslagits i motionen,

res. 48 (m) villk.

34. beträffande kommunal företagsbeskattning, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk29 yrkandena 25, 26 och 27,

res. 49 (mp)

35. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del och avslår motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 2, 1989/90:Sk23 yrkande 14, 1989/90:Sk29 yrkande 29 och 1989/90:Sk32 yrkande 17,

res. 50 (m, fp, vpk, mp)

36. beträffande fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:50 i denna del och avslår motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 3 och 1989/90:Sk23 yrkande 15,

res. 51 (m, fp, c)

37. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt

a) antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringarna att

dels 46 § 2 mom. utgår ur förslaget,

dels punkt 3 a tredje stycket av anvisningarna till 32 §, punkt 3 det nya sista stycket av anvisningarna till 33 §, punkt 4 första stycket av anvisningarna till 41 §, den nya punkten 5 av anvisningarna till 42 § och övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

1989/90:SkU10

102 Regeringens förslag

Utskottets förslag Anvisningar till 32 §

tredje stycket

Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper i det utgivande bolaget vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper.

Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som har träffats med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper.

till 33 § punkt 3 sista stycket

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och 10 öre för varje körd kilometer.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1989/90 :SkU 10

till 41 § punkt 4 första stycket

4. I fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin anställning eller dylikt fatt förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Vissa intäkter, t.ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel osv. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t.ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras till nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit omedelbart före årets ingång. Särskilda regler gäller vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

4. I fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fatt förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Vissa intäkter, t.ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel osv. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t.ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras till nämnda års inkomst, därest de avse beskattningsåret eller del därav samt influtit omedelbart före årets ingång. Särskilda regler gäller vidare enligt punkt 4 a i fråga om intäkt på grund av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

104 Regeringens förslag

Utskottets förslag

till 42 § punkt 5

5. Vid beräkning av en skattskyldigs förmån att på grund av anställning eller dylikt fa förvärva värdepapper, skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt.

5. Vid värdering av en skattepliktig förmån att fa förvärva värdepapper skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt.

Övergångsbestämmelserna

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1990.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

2. Aldre bestämmelser tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet samt i fråga om anställds förvärv av värdepapper före den 1 januari 1990.

3. Äldre bestämmelser gäller även beträffande traktamente och resekostnadsersättning samt avdrag för motsvarande kostnader om ersättningen utbetalats efter ikraftträdandet och avser förrättning före ikraftträdandet.

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. med de ändringarna att 1 och 2 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 §

Vid tillämpning av reglerna om Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m.m. i punk- värdering av lager m.m. i punkterna 2, 3 och 3 a av anvisningar- terna 2, 3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen na till 41 § kommunalskattelagen

(1928:370) skall - i stället för (1928:370) skall - i stället för

vad som anges i nämnda anvis- vad som anges i nämnda anvisningspunkter — följande procent- ningspunkter — följande procentsatser gälla för skattskyldiga som satser gälla för andra skattskyldiga

avses i 10 a § lagen (1947:576) som avses i 10 a § lagen

om statlig inkomstskatt, nämligen (1947:576) om statlig inkomstskatt

än familjestiftelser:

1. anvisningspunkten 2 — — — 10 procent.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Vid tillämpning av reglerna om Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultat- avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond i 41 d § kommu- utjämningsfond i 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för nalskattelagen (1928:370) skall för

skattskyldiga som avses i 10 a § andra skattskyldiga som avses i

lagen (1947:576) om statlig in- 10 a § lagen (1947:576) om stat komstskatt

gälla att avdraget får lig inkomstskatt än familjestif uppgå

till högst 15 procent av lö- leiser gälla att avdraget får uppgå

nekostnaden. till högst 15 procent av lönekost naden.

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond med de ändringarna att 12 § och övergångsbestämmelserna erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

12 §

Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt 11 § skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent av det återförda beloppet.

För avsättning som gjorts i bok- För avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1990 års taxe- slut till ledning för 1990 års taxering skall som skattepliktig intäkt ring skall tillägget utgöra sjuttio

tas upp sjuttio procent av det procent av det återförda beloppet,

återförda beloppet.

Regeringen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från tillägget.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Övergångsbestämmelserna

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 1 § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 12 §

första gängen vid 1991 års taxering.

Har regeringen genom beslut senast den 9 november 1989 gett tillstånd enligt 4 § att ta i anspråk belopp som avsätts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare tillämpas för företag som omfattas av tillståndet äldre bestämmelser i fråga om denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som omfattas av en senare beslutad ändring av tillståndet. Har avsättning gjorts i bokslut till ledning för 1990 eller 1991 års taxering gäller bestämmelserna i 12 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989.

Har regeringen på grundval av en ansökan som kommit in till regeringen senast den 31 januari 1990 gett ett företag tillstånd enligt 4 § att ta i anspråk avsättning i bokslut per den 31 december 1989 eller senare tillämpas äldre bestämmelser i 1 § i fråga om denna eller dessa avsättningar. De äldre bestämmelserna i 1 § gäller även företag som omfettas av ett beslut om ändring av tillståndet.

Återförs en avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1991 års taxering skall tillägg tas upp enligt den nya bestämmelsen i 12 § andra stycket.

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. med den ändringen att lagen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppsko ntrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.

1. Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Motsvarande gäller även i fråga om skriftliga avtal slutna senast den 31 december 1990 mellan det tillverkande företaget och annat företag om det tillverkande företaget före den 14 november 1989 ingått ett skriftligt avtal om framtida uthyrning av det skepp eller del luftfartyg som det senare slutna skriftliga avtalet avser. Det skriftliga avtalet om framtida uthyrning får dock ha slutits senast den 31 december 1990 om avtalet grundas på utnyttjandet av en option i ett före den 14 november 1989 ingånget skriftligt avtal. Med tillverkande företag likställs annat företag i den koncern som del tillverkande företaget tillhör.

2. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med de ändringar och tillägg att

dels 58 § tillförs förslaget och erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse,

dels punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 2 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

58 Införs skattepliktig vara till landet skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1987:1065) gäller i fråga om skatten om regeringen inte förordnar annat.

Bestämmelserna i 7 § första ocl tillämpliga delar i fråga om införsel

§

Införs annan skattepliktig vara än värme eller elektrisk kraft till landet skall skatt erläggas till tullmyndighet. Tullagen (1987:1065) gäller i fråga om skatten om regeringen inte förordnar annat, andra styckena samt 8 § gäller i

Anvisningar till 2 § punkt 1 åttonde stycket

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och

gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning av elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, vatten samt transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning eller ianspråktagande för eget behov av elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, vatten samt transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lagom ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt.

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag örn ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i biiskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringsiagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt

b) antar följande

Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 10 § uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.

Nuvarande Lydelse Utskottets förslag

10 §

Preliminär A-skatt skall inte be- Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid räknas på ersättning, som vid stat kommunal

tjänst lämnas för vissa lig eller kommunal tjänst lämnas

med tjänsten förenade kostnader, för vissa med tjänsten förenade

ej heller på ersättning, som vid kostnader, ej helier på ersättning,

enskild tjänst lämnas för sådana som vid enskild tjänst lämnas för

kostnader, om inte ersättningen sådana kostnader, om inte ersätt väsentligen

överstiger vad som ningen väsentligen överstiger vad

skäligen kan anses vara erforder- som skäligen kan anses vara erfor ligt

för kostnadernas bestridande. derligt för kostnadernas bestridan de.

Preliminär skatt skall alltid beräknas på trakiamentsersätining för resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) angivna beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå — — — statligt personskadeskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller i fråga om ersättningar som utbetalas efter ikraftträdandet och avser förrättning före ikraftträdandet.

Stockholm den 5 december 1989 På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

1989/90:SkU 10

110 Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m). Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp) och Kjell Nordström (s).

Reservationer

1. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. la och lc samt mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Sverige har världens högsta skattetryck. Nästan två tredjedelar av inkomsttagarnas totala arbetsersättning går till den politiska sektorn i form av skatter och lagstadgade avgifter. Den enskilde disponerar således bara över något mer än en tredjedel av sina egna inkomster. Det är uppenbart att friheten därmed inskränks. Flertalet medborgare — särskilt de med låga och normala inkomster ■— blir beroende av att de politiska organen klarar de omfattande uppgifter de åtagit sig. Om de offentliga monopolen på bl.a. vård- och omsorgsområdet inte fungerar tillfredsställande finns för de flesta inga alternativ.

Till detta kommer att det höga skattetrycket i sig till följd av den urholkade valfriheten, snedvridning av ekonomiska beslut och minskat utbyte av arbete och sparande leder till lägre tillväxttakt. Det höga skattetrycket och de stora politikerstyrda monopolen leder således till att dagens resurser utnyttjas mindre effektivt än vad som vore möjligt. Dessutom växer resurserna långsammare.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att successivt sänka det totala skattetrycket. I samband med en omfattande och nödvändig marginalskaitereform är en neddragning av skattetrycket särskilt viktigt, eftersom man därigenom kan undvika att vissa genom höjd skatt får betala andras skattesänkningar. Dessutom kan den finansiering som bedöms nödvändig utformas så att skattehöjningar som ger skadliga samhällsekonomiska effekter undviks.

Det finns numera en bred enighet om behovet av att snabbt sänka Sveriges extremt höga marginalskatter. Debatten om skatterna för 1990 och 1991 rör i stället frågan om hur dessa marginalskattesänkningar skall finansieras. Utgångspunkten för den nu träffade skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet har varit ett oförändrat, högt skattetryck.

Uppgörelsen innebär att en ny skatt på pensionssparande införs och att skatten för bostadssparande och riskvilligt sparande skärps. Dessa åtgärder ledet i sig till att sparandet minskar. Det är sannolikt att de negativa effekterna av dessa skattehöjningar överträffar de positiva

1989/90:SkU10

lil

effekter marginalskattesänkningen i sig innebär för hushållssparande!. Den skärpta beskattningen av riskvilligt sparande innebär dessutom att nyföretagande och expansion av existerande företag motverkas.

Skärpningen av mervärdeskatten och energiskatterna leder, tillsammans med de höjda bostadsskatterna, till att inflationen 1990 blir ca 3 procentenheter högre än den annars skulle bli. För 1991 uppkommer motsvarande effekt. Det är också till följd av dessa skattehöjningar som uppemot 1,5 miljoner löntagare i låga och normala inkomstlägen får höjd skatt trots att marginalskatterna sänks.

Till följd av att så många får höjd skatt och att inflationen ökar från ett redan högt utgångsläge är det sannolikt att lönekostnadsutvecklingen i Sverige, som redan i dag är alltför hög jämfört med andra länder, stiger ytterligare.

I motion Sk23 förordar moderata samlingspartiet en skattereform för 1990 och 1991 som syftar till ett sänkt skattetryck samtidigt som marginalskatterna sänks. För 1990 avvisar man bl.a. förslagen om höjda energiskatter och höjd mervärdeskatt. I stället förordas att en alltför snabb konsumtionsökning till följd av sänkta marginalskatter främst motverkas genom besparingar i offentliga utgifter på sammantaget 7,8 miljarder kronor.

Vi delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion Sk23 som således tillstyrks.

I motion Sk24, yrkande 21, begärs en utredning om den kommunala skatteutjämningen. Enligt vår mening bör denna utformas så att opåverkbara skillnader vad avser skatteunderlaget utjämnas medan skillnader i ambition får slå igenom i olika utdebitering. Som framgår av FiU:s yttrande är avsikten att skatteutjämmngssystemet skall ses över. Yrkandet i motion Sk24 är således i den delen tillgodosett.

I samband med att den statliga inkomstskatten slopas för flertalet inkomsttagare uppkommer en risk att kommuner utnyttjar det uppkomna "utrymmet1 för egna skattehöjningar. Detta skulle urholka marginalskattereformen. Ett kommunalt skattestopp med den utformning som föreslagits i tidigare motioner från moderata samlingspartiet bör därför införas ff.o.m. 1991. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen nästa år.

Uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet, som ligger till grund för den föreliggande propositionen, innebär således att det skattebortfall som blir följden av de sänkta marginalskatterna finansieras genom andra skattehöjningar. Genom införande av moms på energi, vatten, avloppsrening m.m. samt höjd moms för hotell- och restaurangnäringen är det mervärdeskatten som är den största finansieringskällan.

Den höjda momsen på energi slår till stor del mot boendet bl.a. genom ökade uppvärmningskostnader. Boendet får också betala en stor del av den nu föreslagna momsen på vatten och avloppsrening. Sammantaget höjs bostadsbeskattningen med ungefär 6 miljarder kronor, vartill kommer minskade räntebidrag.

När det gäller mervärdeskatt på energi delar vi i och för sig regeringens uppfattning att en övergång till en sådan beskattning bör

1989/90:SkU10

gotab 96966. Stockholm 1990

ske utan att avvakta harmoniseringen inom EG. Med tanke på att miljöavgiftsutredningen nyligen presenterat ett delbetänkande om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken bör emellertid beslut om den framtida energibeskattningen anstå till nästa år och gälla fr.o.m. år 1991.

Förslaget i propositionen att belägga vatten från vattenverk, avloppsrening och sophämtning med mervärdeskatt innebär som nämnts ökade boendekostnader. Den harmonisering av mervärdeskattebasen med EG, som kan bli aktuell, bör anstå till dess EG antagit sina regler. Den bör dessutom kombineras med en sänkning av skattesatsen. Vi avstyrker därför propositionen i denna del och tillstyrker motionerna i motsvarande del.

I stället för de skattehöjningar som föreslås i propositionen bör man enligt vår mening främst finansiera en skattesänkning genom besparingar i den offentliga verksamheten. Vi ställer oss bakom förslaget i moderata samlingspartiets motion Sk23 att minska räntesubventionerna med 0,4 miljarder utöver vad regeringen föreslagit och att sänka ersättningsnivån till kommunala beredskapsarbeten från 55 till 50 %. Aven de övriga utgiftsbegränsningar som föreslagits i motionen anser vi vara väl motiverade.

Som framhålls i m:s partimotion Sk23 har de i olika omgångar höjda och utvidgade omsättningsskatterna på aktier och andra värdepapper lett till en kraftig minskning av omsättningen på såväl aktiesom penningmarknaden. En stor del av handeln med svenska aktier sker i dag utomlands. Enligt tillförlitliga beräkningar skulle en slopad omsättningsskatt leda till ökade skatteintäkter med 800 miljoner kr. Med tanke på det förändrade penningvärdet torde de positiva skatteeffekterna av slopad omsättningsskatt år 1990 enligt vår bedömning uppgå till 900 miljoner kr. Vi biträder därför förslaget i motion Sk23 om att avskaffa denna skatt.

dels vid mom. 1 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 och med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 1, 1989/90:Sk24 yrkandena l och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2, 23 och 28,

b) med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 21 och 22 och 1989/90:Sk29 yrkande 3 samt

c) med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 i denna del och 16, 1989/90:Sk24 yrkande 6, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 12 såvitt avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk32 yrkande 7 och 1989/90:Sk35 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1989/90:50 i motsvarande del och på motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 7—11, 13 och 18, 1989/90:Sk29 yrkande 12 i övrigt, 13-18, 20, 21, 24 och 30, 1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9 och

1989/90:SkU10

8 Riksdagen 1989190. 6 sami Nr lu

och 11-13

dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels beslutar att såvitt nu är i fråga inte vidata annan ändring i den indirekta beskattningen än som förslagits i motion 1989/90:Sk23,

37. beträffande lagförslagen i motsvarande del att riksdagen till följd av vad som hemställts ovan dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10 §,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

dels antar följande

Förslag till Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper skall upphöra att gälla den 1 januari 1990.

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. la)

Görel Thurdin och Rolf Henneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Från centerns sida vill vi framhålla att det behövs en skattereform med sänkta marginalskatter, men anser att propositionens förslag till finansiering inte beaktar de fördelningspolitiska, regionalpolitiska energipolitiska och miljöpolitiska mål som ställts upp av riksdagen i andra sammanhang. Den av regeringen föreslagna skatteskalan, tillsammans med bl.a. finansiering genom försämrade reseavdrag och mervärdeskatt, riskerar att öka rundgången i samhället och innebär därigenom att det är skattebetalare med låga inkomster och medelinkomster som i första hand får betala för skattesänkningarna. Det kommer därmed att ske en omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Detta anser utskottet vara helt oacceptabelt.

Vi kan inte heller godta den bristfälliga finansiering som förs fram i moderaternas motion Sk23 utan avslår densamma.

Skattereformen måste ses som en helhet. Det är därvid inte oväsentligt vilka effekter som uppstår i spåren av reformen. Vi anser att propositionen i för liten omfattning uppmärksammat synpunkter under remissarbetet. Flera av redan gjorda studier avseende effekter av förslagen i skatteutredningarna och deras majoritetsförslag, pekar på

1989/90:SkU 10

att stora delar av befolkningen skulle förlora på skattereformen. Resultaten har vidare visat, att det fördelningspolitiska målet, att låg- och medelinkomsttagare ej skall betala höginkomsttagarnas skattesänkningar, ej uppnås. Utskottet anser att dessa resultat visar att ett omfattande analysarbete av vad den överenskomna inriktningen av skattereformen innebär, fördelningspolitiskt nu bör göras. Studierna bör omfatta såväl individer, hushåll som regioner. Särskild vikt bör läggas vid de förändringar som föreslås beträffande boendet.

Vi vill särskilt betona vikten av att regeringen inväntar utredningar och remissomgångar innan förslag läggs fram för riksdagen. Det skulle ge betydligt större stabilitet i riksdagsarbetet.

De nu framlagda förslagen i propositionen och motion Sk24 kommer omedelbart få en prishöjande effekt. Konsumentprisindex kommer enligt beräkningar att stiga med ca 2,5 %. Detta beror på den föreslagna finansieringen genom mervärdeskatten. Den finansieringsmetoden leder inte endast till prishöjningar utan slår relativt sett hårdast mot dem med litet konsumtionsutrymme. Genom att den därmed hotar att driva upp inflationen innebär finansieringen ett stabiliseringspolitiskt hot. Därmed strider förslagen mot målen för skattereformen. Det kommer inte att kunna ske en nedväxling av prisoch kostnadsläget och därmed kommer reformen inte att skapa förutsättningar för en bättre externbalans, en ökad produktion eller en lägre ränta. Detta kan redan nu skönjas i den svenska ekonomin. Skattereformen måste också beakta den rådande ekonomiska konjunkturen. Utformningen får inte ske skilt från ekonomin i övrigt.

Genom att så totalt missa den fördelningspolitiska inriktningen riskerar en bättre ekonomisk utveckling att utebli och de dynamiska effekterna att reduceras kraftigt.

Centern betonar att en skattereform i första hand skall främja:

- skatt efter bärkraft -arbete och företagande -sparande och decentraliserat ägande -god miljö och resurshushållning -sänkning av den totala skattekvoten

Det ligger i sin natur att en omfattande skattereform kan få vissa omställningsproblem. Genomförandet av en del av reformen år 1990 skulle ha kunnat innebära en mjukare övergång, men med nuvarande inriktning blir övergången hårdare än om reformen genomförts i ett enda steg, genom att belastning i princip inte finns på kapital annat än i form av höjd bostadsbeskattning.

Vi tillstyrker de yrkanden om tillkännagivanden angående sambanden mellan den ekonomiska politiken och skattereformens genomförande, om inriktningen av skattereformen och om en fördelningspolitisk analys av skattereformen som framställs i motion Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2. Beträffande de kommunalekonomiska frågorna och frågan om en fördelningspolitisk analys framställer vi våra yrkanden i reservation 3. När det gäller beskattningen av energi m.m. återkommer vi i reservation 4.

1989/90:SkU10

dels vid mom. la hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 1, 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 och 1989/90:Sk29 yrkande 23, med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motion 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2 och 28 som sin mening uttalar vad som här har anförts angående sambanden mellan den ekonomiska politiken och skattereformens genomförande.

3. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. Ib)

Görel Thurdin (c). Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi anser det angeläget med en förbättrad kommunal skatteutjämning. I samband med skatteöverläggningarna utlovades en statlig utredning om en ökad kommunal skatteutjämning. 1 föreliggande proposition sägs inget om detta. Under hand har inhämtats att regeringen avser att ta beslut i frågan efter nyår. Vi anser att denna utredning bör tillsättas utan tidsutdräkt och att den bör ha som mål att öka den kommunala skatteutjämningen. Det bör bl.a. ske genom överföring av specialdistinerade bidrag till skatteutjämningssystemet. Utredningen bör vidare se över möjligheterna att överföra medel till kommunsektorn så att — i samband med en ökad kommunal skatteutjämning — reell innebörd kan ges åt målet om högst 50 % marginalskatt i samtliga kommuner. Om detta skall vara möjligt krävs att de sneare årens övervältring av statliga uppgifter utan ekonomisk kompensation kombinerat med nedskurna statsbidrag inom befintliga verksamheter måste stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare bör en fördelningspolitisk analys göras angående effekterna av de aktuella förslagen. Motionerna Sk24 och Sk29 bör alltså bifallas i denna del.

dels vid mom. Ib hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 21 och 22 och 1989/90:Sk29 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts rörande en förbättrad kommunal skatteutjämning och om en fördelningspolitisk analys av skattereformens första steg.

1989/90:SkU10

4. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. lc)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening är den finansieringsform som socialdemokraterna och folkpartiet enats om i de överläggningar som föregått propositionen inte acceptabel ur vare sig fördelningspolitisk eller energi- och miljöpolitisk synvinkel. Hänsyn till förslagens effekter på enskilda hushåll tas inte. Införande av mervärdeskatt på energi innebär att kostnaderna övervältras från företag till hushållen.

Enligt vår mening kan förslaget om införande av mervärdeskatt på energi inte accepteras. Förslaget innebär att möjligheterna att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik minskar.

Införande av mervärdeskatt på energi innebär att kostnader som i dag bärs av konsumenter i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den drabbar framför allt boendet som också genom ökade pålagor i övrigt lar bära en stor del av finansieringen av skatteomläggningen. Ökade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna och rundgången i ekonomin.

I dag utgår ingen skatt vid användning av biobränslen. Införande av mervärdeskatt på energi medför således att möjligheterna för dessa bränslen kraftigt försämras. De positiva möjligheter för miljön, för landsbygdsutveckling och för jordbruksnäringen, som en utveckling av dessa bränslen skulle kunna medverka till, tillvaratas därmed inte. I stället uppstår ett direkt hot mot den utveckling för biobränslenas del som redan kommit till stånd.

Med hänsyn till att miljögiftsutredningens förslag på detta område för närvarande remissbehandlas är det heller inte lämpligt att som del i finansieringen välja att energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemet. Utredningen är avsedd att ligga till grund för ett beslut om ny inriktning av energibeskattningen. Införande av mervärdeskatt på energi föregriper ett sådant beslut. Det är dessutom en systemförändring som bör samordnas med kommande energi- och miljöpolitiska beslut.

I annat fall riskeras fastlagda energi- och miljöpolitiska mål.

Förslaget om införande av mervärdeskatt på energi bör således avslås och punktskatterna på energi anpassas därefter. Enligt vår mening bör skatte- och avgiftsuttaget på energi bygga på en miljöanpassad punktbeskattning kombinerad med miljöavgifter och en koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar, miljövänlig energi såsom föreslås i Sk24 (c). Belastningen på olika energislag anpassas därefter efter vilka alternativ som står till buds. Det innebär att — eftersom substitut saknas — någon ökad skattebelastning på bensin inte bör ske utöver vad ett införande av en generell koldioxidskatt motiverar.

Den finansiering som i övrigt anvisas i Sk24 (c) innebär dessutom att det inte finns något behov av att inordna energiområdet i mervärdeskattesystemet. Motion Sk24 i denna del bör alltså bifallas.

1989/90:SkU 10

dels vid mom. lc och mom. 37 i motsvarande del hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

c) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 12 såvitt avser mervärdeskatt på energi och avslag på motionen i övrigt såvitt nu är i fråga (yrkandena 12 i övrigt, såvitt nu är i fråga, och 16), med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 6-11, 13 och 18, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 12 såvitt avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk32 yrkande 7, 1989/90:Sk35 yrkande 1 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och på motionerna 1989/90:Sk29 yrkandena 12 i övrigt, 13—18, 20, 21, 24 och 30 och 1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9, 11—13 och 15 dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad som i övrigt förordats ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till 10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10

§,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327). dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt att skattesatserna i bilaga 1 till lagen skall vara 1 141 kr. per kubikmeter för fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor samt motoroljor, eldningsoljor och bunkeroljor, 841 kr. per ton för kolbränslen, 710 kr. per 1 000 kubikmeter för naturgas och 853 kr. per ton för gasol som används för annat ändamål än motordrift samt att 14 § erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 6,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 9,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 7 öre per kilowattimme i övriga fall,

dels beslutar göra den ändringen i den föreslagna lagen om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet 2 kronor och 92 öre ändras till 3 kronor 6 öre och beloppet 3 kronor 16 öre ändras till 3 kronor 36 öre.

1989/90:SkU 10

5. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. la och lc)

Lars Bäckström (vpk) har dels anfört följande:

Inledning

Förslagen i propositionen innebär att ett första steg på den skattereform som planeras inför 1991 tas redan fr.o.m 1990. Propositionen utgår från en överenskommelse mellan folkpartiet och regeringen. Vpk stödjer inte denna uppgörelse. Vi anser att uppgörelsen leder till sneda fördelningpolitiska effekter.

I motion Sk32 samt i yttrande från finansutskottet deklarerar vpk att en skattereform borde utgå från principen om skatt efter bärkraft, enligt vpk kräver detta ett progressivt system så att höga inkomster träffas av ett högre skatteuttag än låga inkomster.

Vpk verkar för:

-Ökad skatt på produktionen. Skatt på företagens nyttjande av produktionsfaktorer, dvs PROMS.

- Ett nytt kommunalt skattesystem.

-Mindre skatt på arbete. Progressiva inkomstskatter, sänkt marginaleffekt för låga och normala inkomster, oförändrade marginalskatter för verkliga höginkomsttagare. Ett riktmärke bör vara att normala inkomster inte träffas av en högre marginaleffekt än ca 50

%.

-Ökad skatt på kapital. Arbetsfria inkomster skall beskattas progressivt.

-Differentierade indirekta skatter. Lägre skatt på basvaror. Uttaget av de indirekta skatterna kan då breddas, tex moms även på finansiella tjänster.

Reformbehovet

Progressionen i dag är formellt hög. Det höga skatteuttaget i i låga och normala inkomstlägen orsakas inte av en hög progressiv statsskatt utan av alltför stora proportionella kommunalskatter. Den viktigaste reformen för 90-talet är därför en översyn och reformering av kommunalskattesystemet.

Den verkliga progressionen är urholkad genom olikformigheter i skattesystemet. Systemfel som främst utnyttjas av höginkomsttagare.

Dagens skattesystem tar inte ut skatt efter bärkraft. Vpk verkar därför för en grundläggande skattereform.

1989/90:SkU 10

119 Uppgörelsen mellan sap och fp

Skatteutredningarnas förslag rönte en omfattande kritik. Många påvisade att förslaget ledde till skattehöjningar för låginkomsttagare, samtidigt som höginkomsttagarna fick stora skattelättnader.

Regeringen valde trots detta att forcera beslutet om en reform. I Haga-Rosenbads samtal inbjöd regeringen till förhandlingar om en tidigareläggning av skattereformen.

Det måste ifrågasättas om inte syftet med handlingssättet var att undandra förslaget från en fortsatt debatt och kritik.

Under överläggningarna föreslog vpk att statsskatten skulle träda in redan från 180 000 kr., och i stället för utredningens maximala 50 % i marginalskatt föreslog vpk 70 % vid 300 000 kr. Vpk krävde förbättrade statsbidrag till kommunerna, och avvisade en rad av de indirekta skattehöjningar och momsbreddningar som RINK föreslog. Vpk förordade att en större del av skattereformen skulle finansieras med skatt på bolag och kapital.

Regeringens uppgörelse

Regeringen valde att göra upp med folkpartiet. Detta innebar att 50 % som högsta marginalskatt lades fast. Uppgörelsen ledde dessutom till en rad försämringar, t.o.m gentemot utredningsförslaget. Dit hör bl.a. slopandet av taket för ränteavdragen, samt den minskade kapitalbeskattningen på pensionsfonderna, en skattebas som har en stark progressiv effekt.

Beskattning av boendet

En alltför stor del av regeringens skatteomläggjng finansieras med ökad beskattning av boendet. Detta ger fördelningseffekter som inte är godtagbara.

För 1991 och framöver föreslår vpk en skatt på boendet som tas ut på grundval av bruksvärdet, i stället för taxeringsvärdet. Detta förslag ligger i linje med bostadsutskottets yttrande som säger "vissa fördelar torde kunna stå att vinna om skatten bestäms efter grunder som utgår från bostadens värde inom ramen för den pågående användningen".

Vpk menar att det bör övervägas att låta intäkterna från denna skatt tillfalla kommunerna. Detta då det är kommunerna som har ansvaret för de direkta kostnaderna kring stadsbyggnad och bostadsförsörjning.

Fastighetsskatt på industrifastigheter

I samband med fastighetsskattens införande krävde vpk att industrifastigheter borde innefattas av skatten. Några bärande skäl till varför industrifastigheter skall undantas från den statliga fastighetsskatten finns inte. Tvärtom talar likformighetsskäl för att inte undanta dessa fastighetstyper. Vpk föreslår att industrifastigheter beläggs med en

1989/90:SkU10

fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för konventionellt beskattade hyresfastigheter. Detta torde ge en inkomstförstärkning på drygt 2 Mdr.

Energibeskattning

Vpk konstaterar att flera utredningar behandlar miljöavgifter och skatter inom energiområdet. Regeringen blandar nu av taktiska skäl ihop utredningarnas mål och resultat.

Regeringen vill t.ex. att den bensinprishöjningen — som MIA föreslår i sitt delbetänkande SOU 89:83 — skall användas i finansieringen av skatteomläggningen. Vpk anser att miljöavgifter skall vara avgifter som skall gå till offensiva satsningar inom miljö- och kollektivtrafiksektorn. Miljöavgifter skall inte vara skatter för att klara skatteomläggningar.

Vidare vill regeringen införa mervärdeskatt på energiområdet. Detta avvisar vpk eftersom industrin i praktiken inte behöver betala mervärdeskatt. Propositionen uttrycker det så här: "Mervärdeskatt på energi innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — helt och hållet kan lyfta av skatten på energiråvaror, medan tex hushållen — som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten fullt ut."

Vpk föreslår i stället höjningar av punktskatterna på energiområdet i. väntan på MLA:s slutbetänkande sommaren 1990. Punktskatterna skall vara så konstruerade att förnyelsebara energikällor blir lönsamma och hushållning av energi uppmuntras. Vpk föreslår att följande punktskatter höjs, el 4 öre/kwh (reduceringar ges till viss energikrävande industri), bensin 0.50 kril, motsvarande för diesel, olja + 250 krVkubikmeter, kol + 500 krAon.

Den föreslagna höjningen av elskatten skulle kunna få negativa regionalpolitiska konsekvenser. Vpk föreslår därför att höjningen på hushållssidan begänsas till 2 öre/kwh i vissa delar av landet.

För att inte skapa obalans mellan olika energislag fram till dess att MIA:s resultat är klart föreslår vpk en höjning av bensinskatten på 50 öre. Intäkterna från denna höjning reserveras till satsningar för en bättre miljö. Vpk vill bl.a. satsa på kollektivtrafik. För att kompensera för vissa regionala olägenheter föreslår vpk att reseavdragen i de s.k. skogslänen höjs med 0.50 kr ./mil.

Vpk:s förslag till punktskatter till dess MIA har lagt fram sitt slutbetänkande är:

Energi slag Ökning av Ger stats*

punktskatt. budgeten (Md)

Bens in 0,50 kr/1 3,0

Diesel (som för bensinen) 0,6

Olja 250 kr/kubiken 2,1

Kol 500 kr/ ton 1,8

El 4 öre/kwh 3.4

Summa: 11 Md

1989/90:SkU10

121 Moms på vatten, avlopp och sophämtning

I propositionen föreslår regeringen att mervärdeskatt skall tas ut vid tillhandahållande av vatten samt för tjänster avseende avlopp och sophämtning. Detta skulle leda till ökade boendekostnader för hushållen. Av fördelningspolitiska skäl avvisar vpk detta förslag.

Finansiering

Vpk finansierar sitt förslag utifrån fördelningspolitiska principer. Vpk ställer krav på såväl höjd som breddad skatt på kapital bl.a. pensionsfonder, samt högre skatt på vissa lågt beskattade eller obeskattade löneförmåner. Fastighetskatt på industrifastigheter införs. Vpk vill öka beskattningen på alkohol och tobak. Miljöskäl och energibesparing talar för en ökad energibeskattning, däremot avvisar vi energimoms. Den är ett dåligt alternativ såväl fördelningspolitiskt som miljömässigt. Moms på energi drabbar endast hushåll och ej företag.

Vpk:s alternativ täcker in en sänkt skatteskala samt en skattereduktion/låglönerabatt, dessutom skapas utrymme för att reservera medel till trafik- och miljöpolitiskt motiverade satsningar. För att motverka regionala problem vid en höjd energibeskattning föreslår vpk kompensatoriska åtgärder, reduceringar av den höjda elskatten inom viss elkrävande industri, reduceringar inom vissa kommuner, samt höjda reseavdrag i skogslänen.

Vpk kommer i samband med behandlingen av miljöavgiftsutredningen (MIA) att föreslå införandet av miljöavgifter för att finansiera ytterligare miljösatsningar.

De förslag som vpk redovisar i motion Sk32 och i reservationer till detta betänkande, samt de förslag i propositionen som vpk godtagit, ger en budgetförstärkning på 28,5 miljarder kronor. Intäkterna fördelas på 12,7 miljarder kronor från skärpt kapitalbeskattning, basbreddning av inkomst av tjänst 3,5 miljarder kronor, samt punktskatter 12,3 miljarder kronor.

I Sk24 yrkandena 21 och 22 föreslår centerpartiet tillkännagivande angående en utredning om kommunal skatteutjämning, samt en fördelningspolitisk analys av skattereformen.

dets vid mom. la och lc hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 1, 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21, 1989/90:Sk24 yrkandena 1 och 2 och 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2 och 23 samt med anledning av motion 1989/90:Sk32 såvitt avser skattepolitiken m.m. som sin mening uttalar vad som här har anförts angående den ekonomiska politiken och skattereformen,

c) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i vad avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk24 yrkande 6, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del,

1989/90:SkU10

!989/90:Sk29 yrkande 12 i vad avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk32 yrkandena 6-9, 11-13 och 1989/90:Sk35 yrkande 1, med anledning av motionerna 1989/90:Sk29 yrkande 20 och 1989/90:Sk32 yrkande 15 samt med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i övrigt, såvitt nu är i fråga, och 16, 1989/90:Sk24 yrkandena 7—11, 13 och 18, 1989/90:Sk29 yrkande 12 i övrigt, 13—18, 21, 23, 24, 28 och 30 och på proposition 1989/90:50 i denna del

dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt förordats ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10 § och

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327), dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt att skattesatserna i bilaga 1 till lagen skall vara 1 210 kr. per kubikmeter för fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor samt motoroljor, eldningsoljor och bunkeroljor och 950 kr. per ton för kolbränslen samt att 14 § erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 10,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 13,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 7 öre per kilowattimme.

dels beslutar göra den ändringen i den föreslagna lagen om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet 2 kronor och 92 öre ändras till 3 kronor 8 öre och beloppet 3 kronor 16 öre ändras till 3 kronor 28 öre,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt förordats ovan.

1989/90:SkU10

6. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mom. 1 och mom. 37 i motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

När det gäller reformens närmare utformning anser vi inom miljöpartiet de gröna med bifall till motion Sk.29 i denna del att avsikten bör vara att åstadkomma -en låglöneprofil i sänkningar av inkomstskatt - positiva miljöeffekter genom indirekt beskattning -ett realistiskt sätt att se på dynamiska effekter

Dessutom anser vi att en ansvarsfullt planerad reform skall innehålla full kostnadstäckning.

Låglöneprofilen samt effekter av den indirekta beskattningen på miljön diskuteras på annat ställe.

Föreliggande förslag till reform innebär sänkning av den direkta skatten på arbete samtidigt som beskattningen av kapitalvinster, energi, transporter och konsumtion kommer att ökas. Detta kommer att ge upphov till dynamiska effekter, eftersom människors handlingsmönster ändras vid en reform. Man kan vänta sig två, delvis motverkande effekter:

1. Människor kan välja mer fritid genom att en kortare arbetstid kan ge oförändrad nettoinkomst samtidigt som effekten av höjningen av indirekta skatter kan reduceras vid en miljövänlig livsföring som hushållar med knappa resurser.

2. Människor kan anse det lönt att öka sin insats av lönearbete eftersom de får behålla mer av extraförtjänsten. De kan därvid upprätthålla en hög konsumtion trots de högre indirekta skatterna.

Där den första effekten överväger, får man en ökning av livskvaliteten, där den andra effekten överväger, ökas den materiella förbrukningen. I bägge fallen kommer valfriheten mellan handlingsmönstren att öka, vilket i och för sig är värdefullt. Det är vår förhoppning att en ökande förståelse för livets värden innebär att den förstnämnda effekten i själva verket överväger.

Handlingsmönstren från miljontals individer kommer att avgöra utvecklingen.

Budgeteffekterna för år 1990 blir att statens inkomster från direkt inkomstskatt minskar med 28 miljarder och från arbetsgivaravgifter med 8 miljarder. Eftersom inkomsterna ökar med 8,4 miljarder (skatt på kapitalvinster) + 4,5 miljarder (ändrade regler för inkomst av tjänst) + 25,3 miljarder (indirekta skatter) fås ett överskott av omkring 2 miljarder, som enligt vår mening skall användas för satsning på ny energiteknik.

Regeringen har i propositionen räknat med att drygt 6 miljarder av skattesänkningen inte behöver finansieras för år 1990. Detta antas korrigeras av den inflationseffekt som beror på att fler löntagare kommer upp i högre inkomstskikt. Vi anser det mindre välbetänkt att räkna med denna effekt i nuvarande konjunkturläge.

1989/90:SkU 10

124 Regeringen har både tidigare, i samband med det så kallade åtstramningspaketet, och i den aktuella prognosen för åren 1990 och 1991 uttryckt allvarlig oro för Sveriges ekonomi. Till detta kommer att löneökningarna 1989 och 1990 i många fall väsentligt överstiger tidigare prognoser. Att i detta läge genom en delvis ofinansierad skattesänkning släppa loss ytterligare köpkraft anser utskottet vara ytterst oklokt. Det riskerar att bädda för en ökad inflation och ökade handelsbalansunderskott som på sikt kan framtvinga betydligt mer drastiska åtstramningsåtgärder.

Inom miljöpartiet de gröna vill vi framhålla att skatter skall användas som styrmedel för att motverka misshushållning med resurser och miljö. Skatterna på ändliga råvaruresurser måste höjas kraftigt för att minska överflödskonsumtionen av dem. Miljöskatter och avgifter på miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i större utsträckning och på ett mer konsekvent sätt. Den del av inkomsterna från sådana skatter som förväntas bestå under lång tid framåt kan användas till att sänka skatterna på arbetsinkomster, både den direkta inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna. En sådan överflyttning av skattebördan från skatt på arbete till skatt på naturresurser och miljöutsläpp gynnar en miljöoch resursvänlig konsumtion samt återvinning.

Som miljöpartiet ser på energibeskattningen bör energi beskattas med råvaruskatter på icke förnyelsebara energikällor samt med miljöskatter. En sådan energibeskattning drabbar ali användning av icke förnyelsebara energiråvaror och sådan energianvändning som medför miljöproblem. Den uppmuntrar till utvecklande av teknik för effektiv energiomvandling och minskande utsläpp. Alla verksamheter som förbrukar energi drabbas lika och får samma sparincitament.

Regeringens förslag att år 1990 momsbelägga energin leder till ökade energipriser för hushållen som därigenom får ett ökat incitament att spara. Däremot ökar inte kostnaden för företagens energianvändning eftersom momsen kan lyftas av. Det är t.o.m. så att propositionen föreslår en sänkning av elskatten med 2 öre/kWh, vilket innebär ökat uppmuntrande av energislöseri och står i klar motsats till den deklarerade energipolitiken.

Miljöpartiet de gröna tar bestämt avstånd från detta synsätt på sikt och föreslår att energiskattehöjningar under 1990 tas ut i form av höjning av existerande punktskatter. De gröna anser att punktskatterna senare skall läggas om till råvaruskatter och miljöskatter. Vi föreslår riksdagen att acceptera följande tariff:

Energ i s1ag

Skal tehöjning

Total skatt

Intäkt (mdr kr)

Bensin, oblyad

1,40 kr/l i ter

3,98

11 , blyad

1,70 kr/liter

4,48

7,1

Olja

bOO kr/m3

4,7

Kol

900 kr/ton

2,0

Nalurgas

900 kr/1000 kbm

0,3

El

6 öre/kWh

6,0

Gasol

900 kr/lon

1989/90:SkU10

El: Inom vissa kommuner i norra Sverige 14,2 öre, för industriell verksamhet 13 öre.

125 Vidare föreslår vi att kilometerskatten räknas upp med belopp som motsvarar en ökad drivmedelskostnad om 80 öre per liter. Denna ökning skall gälla alla fordon som betalar kilometerskatt.

Det är nödvändigt att också flyget betalar sina miljökostnader. Det är det helt orimligt att den mest energikrävande och mest nedsmutsande trafikslaget skall åtnjuta en praktiskt taget fullständig skattefrihet. Som ett första steg föreslås för 1990 att den nuvarande miljöskatten på flygets kväveoxidutsläpp höjs till 40 kr./kg.

Elintensiv industri har i dag nedsatta energiskatter på så sätt att skatten aldrig får överstiga 1,7 % av företagets försäljningssiffror. Målet måste vara att avveckla sådana särskilda nedsättningar av energiskatten. Vi anser att även elintensiv industri skall betala full energiskatt och alltså uppmuntras att införa energibesparande förbättringar. För att bibehålla industrins internationella konkurrenskraft bör övergångsvis ett mer neutralt stöd än nuvarande skatterabatter ges. Regeringen bör dessutom bedriva ett aktivt arbete för att internationellt förmå andra länder att upphöra med sina subventioner till den energikrävande industrin. Som ett provisorium för 1990 föreslår utskottet att den procentsats som företagen själva skall betala höjs från 1,7 till 2,2 % av omsättningen.

För att inte industrin och andra icke-hushållsanvändare totalt sett skall drabbas av alltför kraftigt ökade kostnader till följd av vårt förslag föreslås att de intäkter som inflyter från höjda energiskatter för dessa användarkategorier i huvudsak används till sänkning av arbetsgivaravgifter med 10 procentenheter i hela Norrland, vissa kommuner i Dalarna och Värmland samt på Gotland.

Den kraftiga och i stort sett enstämmiga kritik som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet i sina motioner — liksom genom sina företrädare i de utskott som yttrat sig över propositionen — riktar mot regeringens förslag om mervärdebeskattning på energiområdet är väl motiverad. En sådan beskattning minskar möjligheterna att uppfylla de energi- och miljöpolitiska mål som har stöd hos samtliga riksdagspartier, och den kommer också i konflikt med strävandena att främja en utveckling mot alternativ energiproduktion och rationell energianvändning. Den generella höjning av energikostnaderna som en mervärdebeskattning innebär kommer i huvudsak att betalas av hushållen, medan industrin genom mervärdeskattesystemets utformning kan lyfta av kostnaden för skatten. En sådan ordning är från både fördelningspolitisk och energi- och miljöpolitisk synpunkt oacceptabel.

Det är otillfredsställande att en snart förestående genomgripande reform av energibeskattningen skall föregripas av en illa utformad delreform. Vi tar därför avstånd från regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen men förordar att vissa åtgärder vidtas redan nu i avvaktan på miljöavgiftsutredningens slutresultat. Dessa åtgärder bör utformas så att de bildar en naturlig övergång till det på miljö- och energipolitiska principer grundade system som den kommande reformen bör utmynna i.

1989/90:SkU10

126 Med det anförda tillstyrker vi de förslag till ändringar i energibeskattningen som framläggs i motion Sk29 och som innebär att punktskatterna på olja, kol, naturgas, gasol, elenergi och bensin höjs väsentligt. Vidare bör riksdagen begära att regeringen så snart som möjligt lägger fram förslag om höjning av kilometerskatten för dieseldrivna bilar motsvarande en ökad drivmedelskostnad om 80 öre per liter. Därutöver bör förslag läggas fram om slopande av skattebefrielsen för s.k. avkopplingsbar elkraft. Vidare bör man reducera den särskilda nedsättningen av energiskatten för energiintensiv industri så att skatt erläggs med 2,2 % av omsättningen mot för närvarande 1,7 %. Regeringen bör också lägga fram förslag om en höjning av miljöskatten på inrikesflyget till 40 kr. per kg från nuvarande 30 kr. för högst 5 kg utsläpp och 60 kr. för varje påbörjat 5-tal kg däröver och ge miljöavgiftsutredningen tilläggsdirektiv om att snarast lägga fram förslag till skatt på flygbränsle eller landningsavgifter. Vidare bör regeringen — av bl.a. alkohol- och hälsopolitiska skäl — skyndsamt lägga fram ett förslag om en 40-procentig höjning av skatten på spritdrycker och tobak och en höjning med 20 % av skatten på vin och maltdrycker. Slutligen bör också förslag om en fördubbling av reklamskatten läggas fram för riksdagen så snart som möjligt.

dels vid mom. la och lc och mom. 37 hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg

a) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena 1, 2, 23 och 28, med anledning av motion 1989/90:Sk24 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1989/90:Skl6 yrkande 1 och 1989/90:Sk23 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om skattepolitikens inriktning m.m.,

c) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i vad avser mervärdeskatt på energi, 1989/90:Sk24 yrkande 6, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkandena 12-18, 21, 24 och 30, 1989/90:Sk32 yrkande 7 och 1989/90:Sk35 yrkande 1, med anledning av motionerna 1989/90:Sk29 yrkande 20 och 1989/90:Sk32 yrkande 15 samt med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och på motionerna 1989/90:Sk23 yrkandena 12 i övrigt, såvitt nu är i fråga, och 16, 1989/90:Sk24 yrkandena 7—11, 13 och 18 och 1989/90:Sk32 yrkandena 6, 8, 9 och 11 — 13

dels beslutar göra ändringar i den indirekta beskattningen i enlighet med vad ovan anförts,

dels hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i övrigt förordats ovan,

1989/90:SkU10

37. beträffande lagförslagen såvitt avser ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg att riksdagen

dels avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt utom såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket och punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10

§ och

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

dels beslutar göra de ändringarna i förslaget till

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt att skattesatserna i bilaga 1 till lagen skall vara 1 560 kr. per kubikmeter för fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor samt motoroljor, eldningsoljor och bunkeroljor och 1 350 kr. per ton för kolbränslen, 1 250 kr. per 1 000 kubikmeter för naturgas och 1 110 kr. per ton för gasol som används för annat ändamål än motordrift samt att 14 § erhåller följande lydelse:

14 § Skatten utgår med 14,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag och med 15,2 öre per kilowattimme i övriga fell. I fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten med 13 öre per kilowattimme.

dels beslutar göra den ändringen i förslaget till

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt att beloppet 2 kronor och 92 öre ändras till 3 kronor 98 öre och beloppet 3 kronor 16 öre ändras till 4 kronor 48 öre.

7. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg såvitt avser inhemska biobränslen (mom. 1 i denna del och mom. 37 i motsvarande del)

Vid bifall till propositionen i vad avser mervärdeskatt på energi

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c). Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser i likhet med motionärerna bakom motion Sk35 att inhemska biobränslen — inkl. för energiändamål avsedda förädlade produkter — skall undantas från mervärdeskatt. Vi vill i likhet med c-ledamöterna i näringsutskottet starkt understryka biobränslenas värde, som särskilt ligger däri att de inte leder till ökade koldioxidutsläpp. Positiva sysselsättningskonsekvenser av en vidgad biobränsieanvändning är en värdefull bieffekt. Vi biträder följaktligen andrahandsyrkandet i motion Sk35.

1989/90:SkU10

dels vid mom. 1 i denna del och mom. 37 i motsvarande hemställt

1. beträffande ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg såvitt avser inhemska biobränslen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk35 yrkande 2 och med avslag på propositionen i denna del beslutar undanta inhemska biobränslen från mervärdeskatt,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg med avseende på inhemska biobränslen

att riksdagen gör den ändringen i det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt att till 8 § 4 fogas orden "och inhemska biobränslen".

8. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster (mom. 2 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser att förslaget att slopa de särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster och att utvidga skattskyldigheten till att också omfatta tillhandahållande av kost åt personal kommer att ge upphov till svåra problem inom den berörda näringen. Med tanke på att många människor är nödsakade att på sitt arbete äta lunch på servering kommer kostnadsökningen att direkt belasta många hushåll. Inom turistsektorn, som drabbas särskilt av kostnadsökningar på hotell- och restaurangtjänster, innebär förslaget sannolikt ett försämrat svenskt konkurrensläge och ett betydande bortfall av såväl svenska som utländska turister, något som har vitsordats vid en uppvaktning inför utskottet av Sveriges hotell- och restaurangförbund. En sådan utveckling skulle vara negativ för såväl bytesbalansen som för sysselsättningen i sysselsättningssvaga glesbygdsregioner. Vi avstyrker därför propositionen i denna del och tillstyrker de avslagsyrkanden som läggs fram i de nu aktuella motionerna. Motionerna i övrigt avstyrks.

dels ansett att mom. 2 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 12 i denna del, 1989/90:Sk24 yrkande 17, 1989/90:Sk25 i denna del, 1989/90:Sk28 i denna del, 1989/90:Sk29 yrkande 19, 1989/90:Sk34 och 1989/90:Sk32 yrkande 14 avslår proposition 1989/90:50 i denna del,

1989/90:SkU10

9 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

37. beträffande lagförslagen såvitt avser mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt såvitt avser 14 och 17 §§ samt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10 §,

9. Bilaccisen m.m. (mom. 4 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Höjningen av viktgränsen till 3 500 kg för bussar och lastbilar som skall omfattas av bilaccis och för vilka mervärdeskattekostnaderna inte får dras av kommer framför allt att missgynna många småföretag. Vi kan i och för sig vitsorda att det förekommer att sådana bilar används på samma sätt som personbilar men normalt torde dessa bilar användas för det som de är avsedda för, dvs. som arbetsredskap. Det gäller t.ex. brödbilar hos bagerier och servicebilar hos hantverks- och byggföretag. I dessa situationer bör mervärdeskatten vara fullt ut avdragsgill eftersom bilarna som regel endast används i den skattepliktiga verksamheten. Dessutom kommer förslaget som en överrumpling för branschen som räknat med en ändring först år 1991 mot bakgrund av vad RIS föreslagit och som behöver tid för att omställa sig. Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del och motion Sk27 och tillstyrker avstagsyrkandet i motion Sk23.

dels ansett att mom. 4 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilaccisen m.m. att riksdagen avslår proposition 1989/90:50 i denna del och motion 1989/90:Sk27 och bifaller motion 1989/90:Sk23 yrkande 12 i denna del,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilaccisen m.m. att riksdagen avslår de vid proposition 1989/90:50 fogade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

b) lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

c) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt såvitt avser punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 2 §,

10. Bilaccisen m.m. (mom. 4)

Görel Thurdin och Rolf Henneryd (båda c) har dels anfört:

Höjningen av viktgränsen till 3 500 kg för bussar och lastbilar som skall omfattas av bilaccis och för vilka mervärdeskattekostnaderna inte får dras av kommer framför allt att missgynna många småföretag. Vi

1989/90:SkU10

kan i och för sig vitsorda att det förekommer att sådana bilar används på samma sätt som personbilar men normalt torde dessa bilar användas för det som de är avsedda för, dvs. som arbetsredskap. Det gäller t.ex. brödbilar hos bagerier och servicebilar hos hantverks- och byggföretag. I dessa situationer bör mervärdeskatten vara fullt ut avdragsgill eftersom bilarna som regel endast används i den skattepliktiga verksamheten. Med anledning av motionerna Sk27 och Sk23 bör regeringen återkomma till riksdagen med nytt förslag så att avdrag medges om bilarna uteslutande eller så gott som uteslutande används i den skattepliktiga verksamheten. Man kan utgå från att lastbilar med förarhytt med en sätesrad för påbyggnad av lastflak alternativt fönsterlöst skåp med likaledes högst en sätesrad samt fönsterlöst skåp är av denna karaktär.

dels ansett att mom. 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilaccisen m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del och av motionerna !989/90:Sk27 och 1989/90:Sk23 yrkande 12 i denna del hos regeringen begär nytt förslag om bilaccis och mervärdeskatt i enlighet med vad ovan anförts,

11. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion (mom. 5)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi har i det föregående instämt i de invändningar från fördelningssynpunkt som motionärerna bakom c-motionen Sk24 riktar mot den av regeringen föreslagna skatteskalan. Vi vill än en gång framhålla vikten av att alla samhällsgrupper får del av skattesänkningarna. Skattereformen bör inte leda till ett ökat behov av transfereringar i form av bidrag. Det räcker inte heller att enbart se till grupperna pensionärer och studerande. Det finns många utanför dessa grupper som drabbas negativt av förslaget i propositionen.

Riksdagens beslut från våren 1989 bör fullföljas. I betänkande FiU30 framhölls att energiskattehöjningen skulle "ses som ett led i den för 1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t.ex. sänkta skattesatser och/eller skattereduktion". Beslutet fullföljs genom den i motion Sk24 (c) förordade skattereduktionen med 500 kr. för alla med en beskattningsbar inkomst på högst 140 000 kr. Underskott får ej uppkomma till följd av skattereduktionen.

Vi tillstyrker därför motion Sk24 i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

dels vid mom. 5 hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del, med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5 och 1989/90:Sk32 yrkandena 1 och 2 antar följande

1989/90:SkU10

131 Förslag till Lag om särskild skattereduktion

1989/90:SkU 10

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har varit bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § En skattskyldig är berättigad till skattereduktion om den beskattningsbara inkomsten enligt 9 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte överstiger 140 000 kronor. Skattereduktionen uppgår till 500 kronor. Underskott får inte uppkomma till följd av skattereduktionen.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Den skattskyldige skall tillgodoräknas skattereduktion enligt denna lag före skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

12. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion (mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har dels anfört följande:

Skatteskala och skattereduktion

Som tidigare nämnts avvisar vi från vpk:s sida skatteuppgörelsen mellan regeringen och folkpartiet av fördelningspolitiska skäl. En del i uppgörelsen som verkar negativt ut fördelningssynpunkt är propositionens förslag till skatteskala. Samtidigt som skatten för höginkomsttagare reduceras avsevärt skall skatten förbli i stort sett oförändrad för låginkomsttagarna. För att skapa en bättre fördelningsprofil föreslår vpk två förändringar: dels en skattereduktion/låglönerabatt och dels två nya skikt för inkomster över 200 000 kr.

Vi föreslår följande skatteskala för 1990. (Marginaleffekt vid 30 % i kommunalskatt)

skattesats i skiktet Marginalskatt

-75 000 75 000 140 000 190 000 240 000 290 000

3 % 11 %

25 % 33 % 39 % 42 %

33 % 41 % 55 * 66 % 69 * 72 %

132 Skattereduktion/låglönerabatt

För att ge en ytterligare skattesänkning i låga och normala inkomstlägen föreslår vi en skattereduktion/låglönerabatt för 1990. Reduktionen bör utformas inom ramen för en kostnad på ca 5 miljarder kronor. Den slutliga skatten bör reduceras inom inkomstskikten 60 000 — 139 000 kr. Reduktionen startar med 900 kr. vid en inkomst av 60 000 kr. inom inkomstintervallet 80 000 — 89 000. Reduktionen trappas därefter ner så att den helt upphör för inkomster över 140 000 kr. Denna skattereduktion ligger i linje med den reduktion som föreslås av regeringen för 1991. Vi anser inom vpk att det av fordelningspolitiska skäl vore riktigt att tidigarelägga denna för att ge låg- och normalinkomsttagarna en rejälare skattesänkning än vad propositionen föreslagit.

Med det anförda tillstyrks motion Sk32 yrkandena 1 och 2 och avstyrks proposition i denna del och motionerna Sk24 och Sk29 i denna del.

dels vid mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3 och 1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5

dels godkänner vad som anförts ovan om skatteskalan, dels antar följande

Förslag till Lag om särskild skattereduktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har varit bosatt här riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § Skattereduktionen bestäms med hänsyn till den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och utgör;

när den taxerade inkomsten överstiger 60 000 kronor men inte 80 000 kronor: 900 kronor plus 7,5 procent av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 60 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 80 000 kronor men inte 89 000 kronor: 2 400 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 89 000 kronor: 2 400 kronor minus 4,8 procent av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 89 000 kronor.

Skattereduktionen avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion enligt denna lag skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion

att riksdagen antar det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 1 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 5

1 morn. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7,5 basenheter och 10 procent av återstoden.

Tilläggsbelopp utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när

underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

I mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7,5 basenheter:

3 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7,5 basenheter och 11 procent av återstoden.

Tilläggsbelopp utgör: när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när

underlaget överstiger 19 men inte 24 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av den del av underlaget som överstiger 19 basenheter;

1989/90:SkU10

134 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

när underlaget överstiger 24 men inte 29 basenheter: tilläggsbeloppet för 24 basenheter och 28 procent av den del av underlaget som överstiger 24 basenheter; när

underlaget överstiger 29 basenheter: tilläggsbeloppet

för 29 basenheter och 31 procent av återstoden.

13. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion (mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi inom de gröna anser att skatter skall användas som fördelningspolitiskt instrument. För detta krävs för det första ett regelsystem som försvårar skatteundandragande. För det andra skall inkomstskalan ha en god låglönestruktur, dvs. de som har höga inkomster skall betala hög skatt och de som har små inkomster skall ha lägre skatt och därtill eventuella bidrag.

I miljöpartiet de grönas motion Sk29 föreslås en skatteskala med bättre låglönestruktur än propositionens.

Miljöpartiet de grönas förslag innebär att skatten sänks med 4 procentenheter för inkomstskiktet över 73 000 kr. och för lägre inkomster med 3 procentenheter. Samtidigt föreslås en höjning av grundavdraget från 10 000 till 12 000 kr. Dessa förslag är endast ett första steg mot ett skattesystem med väsentligt högre grundavdrag och motsvarande höga marginalskatter i de högsta inkomstskikten.

Sänkningen av inkomstskatten enligt vårt förslag jämfört med propositionens vid några olika inkomstlägen framgår av följande tabell.

Skattesänkning vid en taxerad inkomst

av (t k r)

300 De Gröna

l 840

3 490

5 490

9 490

490 Reger ingen

2 550

6 050

13 050

550 Sk i 11 nåd

♦ 1 040

+940

-560

-2

-3 560

-5

060 Skattesänkningen blir alltså större än i regeringens förslag för personer med en taxerad inkomst under cirka 130 000 kr. Med hänsyn till att de höjda indirekta skatterna drabbar dem som har låg disponibel inkomst mer än andra har vi inom miljöpartiet de gröna funnit att det är nödvändigt att låginkomsttagarna ges denna större skattesänkning. För höginkomsttagare blir skattesänkningen i vårt förslag mindre än vad som föreslås i propositionen. Till följd av ökade indirekta skatter,

skärpt kapitalbeskattning, minskade avdragsmöjligheter m.m. får höginkomsttagarna som grupp en något lägre disponibel inkomst i vårt förslag jämfört med i dag. Detta är motiverat med hänsyn till behovet att strama åt överflödskonsumtionen.

Med det anförda tillstyrks motion Sk29 yrkandena 4 och 5 och avstyks propositionen och motionerna Sk24 och Sk32 i motsvarande delar.

dels vid mom. 5 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

5. beträffande skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena 4 och 5 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 3 samt 1989/90:Sk32 yrkande 1 och 2

dels godkänner vad som anförts ovan om skatteskalan, dels antar följande

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med 10 000 kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med 12 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

endast under en del av beskattningsåret, har rätt till grundavdrag med en tolftedel av 10 000 kronor för varje kalendermånad eller del därav, varunder han har varit bosatt här i riket. Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. andra stycket. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

endast under en del av beskattningsåret, har rätt till grundavdrag med en tolftedel av 12 000 kronor för varje kalendermånad eller del därav, varunder han har varit bosatt här i riket. Härvid gäller bestämmelserna i 2 mom. och andra stycket. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

1989/90:SkU10

136 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 år taxering.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion

att riksdagen antar det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att i 10 § 1 mom. uttrycket 3 procent ändras till 2 procent, att uttrycket 10 procent ändras till 13 procent och att uttrycket 7,5 basenheter ändras till 7,3 basenheter.

14. Bilresor i tjänsten m.m. (morn. 7 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Enligt vår uppfattning är det orimligt att den enskilde själv skall stå för hela kapitalkostnaden, när bilen används i tjänsten. För den som använder bilen i tjänsten bör hela den faktiska kostnaden vara avdragsgill. Reglerna bör således kvarstå i nuvarande skick och regeringen lägga fram ett nytt förslag.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och motion Sk24 i denna del och tillstyrker motion Sk23 i denna del.

dels vid mom. 7 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

7. beträffande bilresor i tjänsten m.m. att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition 1989/90:50 i denna del samt i övrigt med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 7 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och motion 1989/90:Sk24 yrkande 5 hos regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad ovan anförts,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilresor i tjänsten m.m. att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tar bort det nya sista stycket i punkt 3 av anvisningarna till 33 §,

15. Bilresor i tjänsten m.m. (mom. 7 och mom. 37 i motsvarande del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har dels anfört:

Vi instämmer i departementschefens bedömning att nuvarande ersättningsbelopp och avdragsregler för egen bil i många fell innebär en överkompensation. Med ett så lågt avdragsbelopp som 11 kr. per mil kommer dock många att ha kostnader som överstiger avdragsbeloppet. En del kommer då att avstå från att använda den egna bilen och i stället utnyttja dyrare färdsätt. Många arbetsgivare kommer att tvingas att anskaffa tjänstebilar. Den samlade bilparken kommer att utnyttjas

1989/90:SkU 10

på ett från samhällsekonomisk synpunkt sämre sätt. Möjligheterna att fa avdrag för egen bil i tjänsten är viktig för många yrkesgrupper, t.ex. distriktssköterskor, hemsamariter, lantbrevbärare m.fl.

En bättre balans mellan bilförmån och egen bil i tjänsten bör eftersträvas. Vad avser avdraget för egen bil i tjänsten anser vi att avdraget bör utformas som en schablon och bestämmas till 15 kr. per mil. Vidare bör en uppföljning och analys göras mellan reglerna för bilförmån och ersättning för egen bil i tjänsten så att de samhällsekonomiska resurserna utnyttjas på effektivaste möjliga sätt.

Med det anförda avstyrker vi propositionen och motion Sk23 i denna del och tillstyrker motion Sk24 i denna del.

dels vid mom. 7 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

7. beträffande bilresor i tjänsten m.m. att riksdagen såvitt avser kostnadsersättningar bifaller proposition 1989/90:50 i denna del samt i övrigt med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 5, med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del och med avslag på motion 1989/90:Sk23 yrkande 7 beslutar att avdrag för motsvarande kostnader skall beräknas efter 15 kr. per mil,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilresor i tjänsten m.m. att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser anvisningarna till 33 § med den ändringen att orden "1 krona och 10 öre" i det nya sista stycket i punkt 3 ersätts med orden "1 krona och 50 öre".

16. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har dels anfört:

De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för en decentraliserad samhällsstruktur med en levande landsbygd. Avdraget är också fördelningspolitiskt betydelsefullt eftersom befolkningen på landsbygden i genomsnitt har lägre inkomst än i övriga län. Därmed får dessa också ett mindre utbyte av marginalskattesänkningarna i samband med skattereformen. För många människor finns ingen utbyggd kollektivtrafik och således inga alternativ till bilresa till arbetet. Den samlade alternativkostnaden för att delta i förvärvsarbete får inte bli så hög att människor gynnas ekonomiskt då de är hemma från arbetet.

På grund av det anförda biträder vi förslaget i centermotionen att höja avdraget för resa med bil till 15 kr. per mil oberoende av körsträcka. Reseavdraget bör vidare bestämmas till 8 kr. 40 öre per mil för motorcykel, till 5 kr. 50 öre per mil för moped och till 400 kr. för cykel. Härutöver bör, för att gynna samåkning, reglerna ändras så att reseavdraget ej nedsätts då ersättning erhållits av medpassagerare. Riksdagen bör enligt vår mening begära förslag av regeringen i dessa

1989/90:SkU10

hänseenden. Det innebär att vi tillstyrker motion Sk24 i denna del, liksom i väsentlig del motion Sk32 i denna del, och avstyrker motion Sk29 i motsvarande del.

dels ansett att mom. 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkandena 12 och 14, med anledning av motion 1989/90:Sk32 yrkande 10 och med avslag på motion 1989/90:Sk29 yrkande 10 och hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

17. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Gösta Lynga (mp) har dels anfört:

Avdraget för resor till och från arbetet bör primärt anpassas efter önskemålet att inte uppmuntra bilresor i tätorter. Avdraget bör knytas till person snarare än till fortskaffningsmedel och därigenom uppmuntra till användning av allmänna kommunikationsmedel och samåkning i högre grad än det nuvarande avdraget. Med hänsyn till att en stor del av skatteförvaltningens och skattedomstolarnas arbete går åt till att pröva bl.a. tvåtimmarsregeln i det nuvarande avdraget bör en ny regel vara utformad så att den innebär en administrativ förenkling och ger berörda myndigheter möjligheter att koncentrera sig på viktigare uppgifter.

Mot bakgrund av det anförda biträder vi miljöpartiet de grönas förslag att minimiavståndet för avdrag skall vara 1,5 mil enkel resa. Är avståndet längre skall den skattskyldige ha rätt till avdrag med 8 kr. per mil oberoende av vilket fortskaffningsmedel han i verkligheten använt. Vidare bör ett avdragstak på 30 000 kr. införas.

Vi anser att riksdagen bör hos regeringen begära förslag i enlighet med det anförda. Vi tillstyrker således miljöpartiet de grönas motion Sk29 i denna del och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden.

dels ansett att mom. 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande resor mellan bostad och arbetsplats att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk24 yrkandena 12 och 14 och 1989/90:Sk32 yrkande 10 hos regeringen begär förslag om reseavdrag i enlighet med vad ovan anförts,

18. Bilförmån (mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion Sk23 innebär den i propositionen föreslagna regeländringen i fråga om förmånsbilar i kombination med den förhållandevis måttliga sänkningen av

1989/90:SkU10

marginalskatten år 1990 för en förmånsbil med ett nybilspris på omkring 130 000 kr. en ökning av skatten för den enskilde från omkring 20 000 till 26 000 kr. De regler som föreslås i uppgörelsen med folkpartiet om en ytterligare höjning av schablonen till 35 %, samtidigt som marginalskatten sänks förhållandevis mer 1991, leder till att skatten på en förmånsbil sjunker mellan 1990 och 1991 till drygt 24 000 kr. för en person med högsta marginalskatt. Enligt vår mening är det orimligt att reglerna för 1990 skapar en sådan "puckel" i beskattningshänseende för den enskilde.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker vi avslagsyrkandet på propositionen i motion Sk23 och föreslår att riksdagen begär nytt förslag av regeringen om beskattning av bilförmån som utgår från faktiska förhållanden. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels ansett att mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilförmån att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 5 avslår proposition 1989/90:50 i denna del och motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 4 och 1989/90:Sk29 yrkande 9,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilförmån att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser punkt 2 av anvisningarna till 42 §.

19. Bilförmån (mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har de b anfört:

En rimlig balans mellan skatteuttaget för bilförmån och för olika typer av ersättning för bilkostnader måste upprätthållas. Vi biträder därför förslaget i centermotionen Sk24 att följande förmånsvärden skall gälla för 1990. Förmånsvärdet skall beräknas till 35 % av nybilspriset för bilar ej äldre än tre år och till 29 % för bilar äldre än tre år. Övriga regler för värdering av bilförmån bör bibehållas. Med hänsyn till de sänkta skattesatserna innebär dessa ändringar för den enskilde förmånstagaren en relativt liten skatteskärpning i jämförelse med dagens situation. I fråga om bilförmån samt egen bil i tjänsten bör en uppföljning och analys göras för att åstadkomma balans mellan de båda ersättningstyperna och så att de samhällsekonomiska resurserna utnyttjas effektivast möjligt.

Med tillstyrkande av motion Sk24 och med anledning av propositionen föreslår vi att riksdagen fattar beslut härom. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

1989/90:SkU10

deb ansett att mom. 9 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilförmån att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 4, med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 5 och 1989/90:Sk29 yrkande 9

dels beslutar att förmånsvärdet för bilar av 1988 års modeller och senare skall vara 35 % resp. att förmånvärdet för bilar av 1987 års modell och äldre skall vara 29 %,

dels i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser bilförmån att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser punkt 2 av anvisningarna till 42 § med de ändringarna att talet "30" byts ut mot talet "35" och talet "25" mot "29".

20. Bilförmån (mom. 9)

Gösta Lyngå (mp) har dels anfört:

Nuvarande system för beskattning av tjänstebil uppmuntrar i hög grad privatkörning. Med tanke på de tilltagande miljö- och hälsoproblem som är direkt förknippade med biltrafik måste det anses vara helt förkastligt. För 1990 tillstyrker vi inom miljöpartiet de gröna regeringens förslag att höja förmånsvärdet till 30 % av nybilsvärdet. För 1991 bör förmånsvärdet höjas till 40 %. Dessutom behövs en omgående översyn vad gäller problematiken kring privatkörning med tjänstebilar i syfte att finna bättre metoder att kunna minska den.

Vad nu anförts bör riksdagen göra ett uttalande om. Vi tillstyrker således propositionen och motion Sk29 i denna del och avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels ansett att mom. 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilförmån att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 9 och proposition 1989/90:50 i denna del och med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 5 och 1989/90:Sk24 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts angående en framtida höjning av bilförmånsvärdet och en översyn kring reglerna.

21. Förmånliga förvärv av värdepapper (mom. 10 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i moderata samlingspartiets partimotion Sk23 att förmånen av att från arbetsgivaren förvärva värdepapper till ett pris som understiger marknadsvärdet

1989/90:SkU10

bör beskattas. I det fall det föreligger tidsmässiga restriktioner för att avyttra de förvärvade värdepapperen bör beskattning inte ske förrän avyttring är möjlig. Detta innebär att vi avvisar regeringens förslag att förmånliga förvärv av värdepapper skall beskattas redan vid förvärvet, även om de har förenats med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten. Motion Sk23 tillstyrks i denna del.

dels vid mom. 10 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

10. beträffande förmånliga förvärv av värdepapper

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 6 avslår proposition 1989/90:50 i denna del.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmånliga förvärv av värdepapper

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den nya punkten 5 av anvisningarna till 42 §,

22. Beräkning av realisationsvinst på aktier (mom. 11 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Av bl.a. samhällsekonomiska skäl bör man undvika att försämra villkoren för sparande i aktier. Vi delar moderata samlingspartiets uppfattning att reavinstbeskattningen av vinster på aktier bör utformas så att man uppräknar anskaffningsvärdet vid vinstberäkningen. Vid vinst på värdepapper som innehafts under en längre tidsperiod bör skattefrihet övervägas i överensstämmelse med vad som gäller i andra länder. Skattesatsen bör vara 30 %.

Mot denna bakgrund bör, i avvaktan på en sådan utformning av kapitalvinstbeskattningen 1991, ingen ändring av procentsatsen av den skattepliktiga andelen av aktievinster genomföras för inkomståret 1990. Däremot bör den asymmetri som följer av den begränsade rätt till avdrag för korta reaförluster som infördes i samband med regeringens nyårspaket slopas. Detta sker enklast genom att den s.k. tvåårsgränsen helt tas bort. Därmed skulle vinster från såväl korta som långa aktieinnehav beskattas på samma sätt. Regeringen bör så snart som möjligt lägga fram förslag härom. Vi tillstyrker således motion Sk23 i denna del.

dels att mom. 11 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande beräkning av realisationsvinst på aktier

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 8 och 9 avslår proposition 1989/90:50 i denna del och hos regeringen begär förslag i enlighet med det anförda,

1989/90:SkU10

37. beträffande lagförslagen i propositionen såviu avser beräkning av realisationsvinst på aktier

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade forslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 35 § och punkt 3 av anvisningarna till 36 §,

23. Övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna (mom. 12 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

De nya reglerna skall enligt förslaget i propositionen tillämpas i de fell skattskyldighet inträder efter utgången av år 1989. För avyttringar under 1989 med betalning efter årsskiftet kommer således enligt propositionen de nya bestämmelserna att gälla.

För närvarande är beskattningen av realisationsvinster så utformad att vinstberäkning sker för det år köpekontrakt eller motsvarande handling upprättats, medan beskattningen sker det år en del eller hela betalningen erläggs. Enligt RINK:s förslag skall fr.o.m. år 1991 vinstberäkning och beskattning ske det år då köpekontrakt eller motsvarande handling upprättats. Enligt vår mening måste — intill dess en generell förändring sker — nuvarande regler gälla. Det innebär att den skattepliktiga vinsten bör beräknas enligt äldre bestämmelser om avyttringen skett under 1989, även om betalningen uppburits först senare. Vi föreslår att riksdagen med bifall till motion Sk26 beslutar om en sådan ändring i propositionens förslag.

dels vid mom. 12 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

12. beträffande övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna att

riksdagen bifaller motion 1989/90:Sk26 och avslår proposition 1989/90:50 i denna del,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser övergångsbestämmelser beträffande reavinstreglerna att riksdagen beslutar att till det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser ikraftträdandebestämmelserna lägga ett nytt stycke med följande lydelse: "Såvitt avser 35 § och punkt 3 av anvisningarna till 36 § skall äldre bestämmelser tillämpas om avyttringen skett under år 1989.",

24. Pensionsförsäkringsavdraget (mom. 13)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Regeringens förslag att minska det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremier som erläggs under beskattningsåret 1990 och avser 1991 års taxering med 25 % innebär att grundvalarna för det privata

1989/90:SkU10

pensionssparandet — såväl det avtalade som det individuella — för andra gången på kort tid kommer att rubbas. Det aktuella förslaget gäller visserligen endast beskattningsåret 1990, men den uppgörelse som slutits mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär att ytterligare försämringar för det privata pensionssparandet kommer att införas 1991.

Den s.k. engångsskatt som riksdagens socialistiska majoritet genomdrev 1986 och som bara skulle bli en "engångsföreteelse" får därmed en permanent efterföljare. Som många befarade handlade det alltså den gången inte om någon engångsföreteelse.

De försämringar när det gäller pensionssparandet — både det avtalade och det privata — som nu föreslås införas riskerar inte bara att minska tryggheten på ålderns höst för många miljoner människor. De nya pålagorna är också skadliga för Sverige eftersom de riskerar att leda till minskat sparande, ökad konsumtion och större underskott mot omvärlden.

Den nu föreslagna avdragsbegränsningen står också direkt i strid mot de riksdagsbeslut som togs våren 1988 i fråga om ändrade regler för efterlevandepension. Dessa förändringar förutsatte att avdragsrätten för pensionsförsäkringsavgifter inte skulle ändras. I sitt yttrande anförde skatteutskottet: "En utgångspunkt skall därvid vara att de grundläggande avdragsvillkoren avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar inte försämras" (SkU 1987/88:9 y). Socialförsäkringsutskottet instämde (SfU 1987/88:29).

Vi delar alltjämt den uppfattning som de båda utskotten förde fram och som riksdagen senare ställde sig bakom. Mot denna bakgrund avvisar vi bestämt en avdragsbegränsning för pensionssparandet. Med tillstyrkande av motionerna Skl4 och Sk23 i denna del avstyrker vi således propositionen i denna del och förordar att riksdagen gör ett tillkännagivande av vad nyss anförts.

dels att mom. 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande pensionsförsåkringsavdraget att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl4 och 1989/90:Sk23 yrkandena 10 och 11 avslår proposition 1989/90:50 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts angående pensionssparande.

25. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder (mom. 14)

Lars Bäckström (vpk) har dels anfört:

RINK föreslog att avkastningen av pensionsförsäkringar och pensionsfonder skulle belastas med en skattesats på 20 %. I överenskommelsen mellan regeringen och folkpartiet minskar man den föreslagna skattesatsen på 20 % till 10 % på kollektiva pensionsfonder och till 15 % för privata pensionsförsäkringar. Detta minskar de progressiva inslagen i finansieringen av skatteomläggningen.

1989/90:SkU10

144 Med hänsyn till de sänkta skatteskalor som föreslås i propositionen och de olika partimotionerna ansluter vi oss till den uppfattning som förs fram i vpk-motionen Sk32 att det finns skäl att även för år 1990 använda den metod med en "engångsskatt" på försäkringssparande som kom till användning år 1986. Härigenom åstadkoms en tidigareläggning av denna beskattningsform som svarar mot tidigareläggningen av marginalskattesänkningarna. En sådan beskattning torde, som motionärerna framhåller, beräknas inbringa ca 3 miljarder kronor. Med det anförda tillstyrker vi motion Sk32 i denna del och avstyrker motion Sk29 i motsvarande del och förordar att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad vi anfört.

dels vid mom. 14 hemställt

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkande 16 och med avslag på motion 1989/90:Sk29 yrkande 11 hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

26. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder (mom. 14)

Gösta Lyngå (mp) har dels anfört:

Inom miljöpartiet är vi av den uppfattningen att det första steget i beskattningen av pensionsförsäkringarnas avkastning bör tas redan 1990. Skattesatsen bör då vara 5 %. Detta motiveras dels av fördelningspoiitiska skäl, dels av stabiliseringspolitiska skäl. Beskattning av pensionsförsäkringarnas avkastning får effekt först med något års eftersläpning. Då 1991 befaras bli ett år då en betydande köpkraft släpps loss med anledning av kraftiga sänkningar av marginalskatterna bör en del av skatten på pensionsförsäkringarnas avkastning införas redan 1990 och därigenom få stabiliseringspolitisk effekt till år 1991. Den föreslagna skatten kan som anges i motion Sk29 beräknas ge staten en inkomst av ca 1,8 miljarder kronor år 1990.

Med det anförda tillstyrker jag motion Sk29 i denna del och avstyrker motion Sk32 i motsvarande del.

dels vid mom. 14 hemställt

14. beträffande skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 11 och med avslag på motion 1989/90:Sk32 yrkande 16 hos regeringen begär förslag i enlighet med vad ovan anförts.

1989/90:SkU 10

10 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

27. Villabeskattningen för år 1990 (mom. 15 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har dels anfört:

Under sommaren 1989 presenterade lantmäteriverket utfallet av den provtaxering som företagits. Den visade på en genomsnittlig ökning av taxeringsvärdena med knappt 50 % för hela landet, men med kraftiga regionala variationer. I vissa kommuner kommer taxeringsvärdena att stiga med i genomsnitt uppemot 150 %.

De föreslagna reglerna för beräkning av schablonintäkt innebär att de mest extrema effekterna av de regionala variationerna motverkas men fortfarande tillåts de att slå igenom, särskilt beträffande småhus med normala och lägre taxeringsvärden. Eftersom förändringen av schablonintäkten bara innebär en begränsad lindring och den statliga fastighetsskatten bibehålls på nuvarande nivå leder de nya taxeringsvärdena år 1990 till höjd skatt. När den skatteomläggning som skall beslutas för år 1991 är fullt genomförd kommer fastighetsskatten därtill att skärpas kraftigt samtidigt som schablonbeskattningen slopas. De moderata ledamöterna i bostadsutskottet har i en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande visat att dessa regler kommer att leda till en skatteskärpning på drygt 3 000 kr. för en genomsnittlig inkomsttagare med en normalvilla i Stockholmstrakten.

Med hänvisning till det anförda delar vi förslaget i m-motionen Sk 15 att någon förändring av den löpande beskattningen inte bör genomföras för år 1990. Detta år bör således de taxeringsvärden som gällt under 1989 bilda underlag för beräkningen av schablonintäkten.

Även för perioden fr.o.m. 1991 bör enligt vår mening åtgärder vidtas som leder till att bostadskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden ställer vi oss bakom förslaget i motion Skl5 att hänsyn inte skall tas till större taxeringsvärdehöjning år 1990 än 50 % vid beräkning av schablonintäkt. Vidare bör schablonintäkten alltid beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet, med den nyss angivna begränsningen. Fastighetsskatten år 1991 bör vara densamma i kronor räknat som år 1989 och 1990. I takt med att det ekonomiska läget så medger bör fastighetsskatten successivt slopas. Vidare bör utformningen av den framtida småhusbeskattningen utredas. Det bör därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Det finns också anledning att pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig.

Med det anförda avstyrker vi propositionen såvitt avser förändringar i bostadsbeskattningen och tillstyrker motion Skl5 i nu behandlade delar. Yrkande 2 i motion Sk37 får anses tillgodosett.

dels att mom. 15 och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1989/90:SkU10

15. beträffande villabeskattningen för år 1990

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkande 1 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del och motion 1989/90:Sk37 yrkande 2 antar följande

Förslag till Lag om särskilt taxeringsvärde för småhus vid 1991 års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) samt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt såvitt avser småhusenhet skall vid 1991 års taxering det taxeringsvärde gälla som fastigheten har den 31 december 1989.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser villabeskattningen för år 1990

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 24 § 2 mom.

28. Villabeskattningens framtida utformning (mom. 16)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Även för perioden fr.o.m. 1991 bör enligt vår mening åtgärder vidtas som leder till att bostadskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden ställer vi oss bakom förslaget i motion Skl5 att hänsyn inte skall tas till större taxeringsvärdehöjning år 1990 än 50 % vid beräkning av schablonintäkt. Vidare bör schablonintäkten alltid beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet, med den nyss angivna begränsningen. Fastighetsskatten år 1991 bör vara densamma i kronor räknat som år 1989 och 1990. 1 takt med att det ekonomiska läget så medger bör fastighetsskatten successivt slopas. Vidare bör utformningen av den framtida småhusbeskattningen utredas. Det bör därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Det finns också anledning att pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig.

Med det anförda tillstyrker vi motion Skl5 i nu behandlade delar. Yrkandena 3 i vpk-motionen Sk32 och 1 i motion Sk37 avstyrks.

dels att mom. 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3 och 5 och med avslag på motionerna 1989/90:Sk32 yrkande 3 i denna del och 1989/90:Sk37 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

1989/90:SkU10

1989/90:SkU10

dels anfört:

För 1991 och framöver föreslår vi inom vpk. en skatt på boendet som tas ut på grundval av bruksvärdet i stället för taxeringsvärdet. Vi menar att det bör övervägas att låta intäkterna från denna skatt tillfalla kommunerna, eftersom det är kommunerna som har ansvaret för de direkta kostnaderna kring stadsbyggnad och bostadsförsörjning. Detta bör enligt vår mening ges regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motion Sk32 i denna del.

dels att mom. 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande villabeskattningens framtida utformning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1989/90:Skl5 yrkandena 2, 3 och 5 och 1989/90:Sk37 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

30. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (mom. 18 i viss del och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår en rad skatteskärpningar för boendet, något som enligt vår mening inte bör godtas. Ett av förslagen är att höja fastighetsskatten. Detta förslag bör avslås. Vi tillstyrker således motionerna Skl5 och Sk32 i denna del.

dels vid mom. 18 i denna del och mom. 37 i motsvarande del hemställt

18. beträffande hyreshus såvitt avser fastighetsskatten att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 6 och 1989/90:Sk32 yrkande 3 avslår proposition 1989/90:50 i denna del,

37. beträffande lagförslagen i fråga om hyreshus såvitt avser fastighetsskatten

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

31. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (mom. 18 i viss del och mom. 37 i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har dels anfört följande

29. Villabeskattningens framtida utformning (mom. 16)

Lars Bäckström (vpk) har

Regeringen föreslår en rad åtgärder som skulle komma att fördyra boendet, något som enligt vår emning inte bör godtas. Ett av förslagen

är att höja fastighetsskatten. Detta förslag bör som föreslås i vpkmotionen Sk32 avslås. Vi tillstyrker således motion Sk32 i denna del liksom även motion Skl5 i denna del.

dels ansett att mom. 18 i denna del och mom. 37 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande hyreshus såvitt avser fastighetsskatten att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl5 yrkande 6 och 1989/90:Sk32 yrkande 5 avslår proposition 1989/90:50 i denna del,

37. beträffande lagförslagen i fråga om hyreshus såvitt avser fastighetsskatten

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om fastighetsskatt.

32. Hyreshus såvitt avser den framtida beskattningsmetoden (mom. 18 i övrigt)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Kart-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Hyresfastigheter beskattas för närvarande enligt två olika metoder. Allmännyttiga bostadsföretag beskattas schablonmässigt, medan privatägda fastigheter har s.k. konventionell beskattning. Från vårt håll har under flera år framhållits att regelsystemet bör vara så lika som möjligt för allmännyttiga och privatägda bostadsfastigheter. Därmed skulle konkurrens mellan företagen främjas, vilket i sin tur skulle verka dämpande på boendekostnaderna. Enligt vår uppfattning bör alla flerfamiljsfastigheter beskattas enligt den konventionella metoden. Regeringen bör redan under nästa år lägga fram förslag till ändrade regler i detta hänseende.

Med det anförda tillstyrker vi motion Skl5 i denna del.

dels vid mom. 18 i denna del hemställt

18. beträffande hyreshus såvitt avser den framtida beskattningsmetoden (mom. 18 i övrigt)

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl5 yrkande 7 begär förslag under nästa år om beskattning av hyreshus enligt vad som anförts i reservationen.

33. Energisparande installationer (mom. 19)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

För småhus finns en rad åtgärder avseende energihushållning och rumsklimat som från samhällsekonomisk och folkhälsosynpunkt är mycket angelägna och lönsamma. Exempel på detta är förbättrad isolering, energisnåla värmesystem såsom värmepumpar, balanserad ventilation med värmeåtervinning m.m. Dessa åtgärder har redan på

1989/90:SkU 10

grund av dagens energipriser och finansieringsmöjligheter tveksam privatekonomisk lönsamhet. Därtill kommer att taxeringsvärdena påverkas i en riktning som innebär höjd fastighetsskatt.

Slopandet av energisparmålen och avskaffandet av allt stöd till energisparåtgärder riskerar att skapa uppfattningen att staten inte har något intresse av hushållning med energi. Denna negativa uppfattning kommer kraftigt att förstärkas om de småhusägare som gjort angelägna insatser dessutom straffas med höjd fastighetsskatt.

Enligt vår uppfattning bör extraisolering, värmepumpsanläggning, eldningsanläggning för träbränslen, balanserad ventilation med värmeåtervinning och liknande installationer gynnas skattemässigt. Inriktningen skall vara att höjda fastighetstaxeringsvärden på grund av dessa installationer inte skall innebära en motsvarande höjd fastighetsskatt.

Som anförs i motionerna bör en omställning av energisystemet underlättas även med andra ändringar av reglerna, antingen genom direkt stöd eller i skattesystemet. Vi anser att den kommande energipolitiska propositionen bör innehålla förslag till sådant stöd.

dels vid mom. 19 hemställt

19. beträffande energisparande installationer att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 15 och 1989/90:Sk29 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om stöd till energisparande åtgärder i enlighet med vad som anförts i reservationen.

34. Prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. (mom. 20)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Henneryd (c) har

dels anfört följande:

Finansministern har i propositionen tagit upp ett resonemang om prisförändringarna på jordbruksfastigheter. Vid den provvärdering av jordbruksfastigheter som skall ske under 1991 skall hänsyn inte tas till köp som skett före den 1 juli 1987, eftersom jordförvärvslagen då ändrades bl.a. med avseende på prisprövningen.

Prisutvecklingen på jordbruksfastigheter de närmaste åren är svårbedömd, en ny livsmedelspolitik diskuteras och kommer att genomföras i anslutning till att den nya taxeringen av jordbruksfastigheter träder i kraft. Värdet på fastigheterna skall då sättas till 75 % av marknadsvärdet, som beräknas på försäljningar under 1990.

Enligt de ambitioner som redovisats i anslutning till den livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag, syftar den kommande regeringspolitiken till att sänka markvärdena på jordbruksmarken. Lika lite som det är relevant att vid provtaxeringen 1991 räkna tiden före ändringen av jordförvärvslagen, är det 1992 möjligt att förutse prisutvecklingen en bit in på 90-talet.

Om regeringen lyckas med sin politik skulle en taxering av jordbruksfastigheter med utgångspunkt från 1990 års fastighetspriser bli mycket felaktig. Det riktigaste vore att skjuta taxeringen tills det går att

1989/90:SkU10

se vart utvecklingen bär hän. Ett annat sätt är att vara försiktig och bestämma taxeringsvärdet till en lägre andel än 75 % av marknadsvärdet.

Vi anser att regeringen bör lägga fram ett kompletterande förslag angående fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter i enlighet med det anförda och tillstyrker därför motion Sk21.

dels vid mom. 20 hemställt

20. beträffande prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk21 begär kompletterande förslag från regeringen angående fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter, med utgångspunkt från vad som anges ovan.

35. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förmögenhetsskatten har många negativa konsekvenser. Den påverkar sparandet negativt. För många mindre företag är förmögenhetsskatten ett stort problem, eftersom lagstiftningen är utformad så att någon hänsyn normalt inte tas till latenta skatteskulder.

Enligt vår uppfattning bör ytterligare förändringar göras av förmögenhetsbeskattningen utöver den som regeringen föreslår.

För det första bör förmögenhetsskatteskalan 1990 få följande utseende.

Skattepliktig Skattesats

förmögenhet procent

1 000 000 - 2 000 000 1

2 000 000 - 4 000 000 2

4 000 000 - 2.5

Fr.o.m. 1991 bör förmögenhetsskatten vara proportionell, varvid en lämplig nivå kan vara 1 procent.

För det andra måste sambeskattningen av förmögenheter avskaffas. Vid förmögenhetsbeskattningen gäller fortfarande att makars och barns (även fosterbarns) förmögenheter läggs samman vid beräkningen av förmögenhetsskatt. Detta kan få orimliga konsekvenser. Grundprincipen måste även här vara särbeskattning.

För det tredje måste den regel som begränsar det totala uttaget av förmögenhets- och inkomstskatt för en skattskyldig justeras i takt med att marginalskatterna sänks.

För det fjärde bör förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag avskaffas.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkande 1.

1989/90:SkU 10

dels vid mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

20. beträffande förmögenhetsskatteskalan att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk32 yrkande 4 och 1989/90:Sk29 yrkande 8 och med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 1 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen att 10 och 11 §§ lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt erhåller följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Fysisk person, dödsbo, ut- Fysisk person, dödsbo, utländskt bolag eller i 10 a § tredje ländskt bolag eller i 10 a § tredje

stycket lagen (1947:576) om statlig stycket lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt angiven familjestif- inkomstskatt angiven familjestiftelse skall inte betala statlig för- telse skall inte betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskatt- mögenhetsskatt, om den beskattningsbara förmögenheten inte ningsbara förmögenheten inte

överstiger 800 000 kronor. överstiger I 000 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara inkomsten inte överstiger 25 000 kronor.

1989/90:SkU10

152 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för / 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden;

3 600 000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

§

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 2 000 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

1 000 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

2 000 000 men inte 4 000 000 kr.: 10 000 kr. för

2 000 000 kr. och 2 % av återstoden; 4

000 000 kr.: 50 000 kr.

för 4 000 000 kr. och 2,5 % av återstoden.

36. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

En viss justering av förmögenhetsskatteskalan för 1990 kan accepteras men bör ges följande utformning.

Skattepliktig Skattesats

Förmögenhet procent

800 000 - t 200 000 1,5

1 200 000 - 1 600 000 2

1 600 000 - 2 600 000 2.5

2 600 000 - 3,0

Värderingsgrunderna för förmögenheter bör bli föremål för översyn. Förmögenheter, framför allt större, är ofta sammansatta av olika slag av tillgångar. Översynen bör ta fasta på dessa olikheter. Det är enligt min mening rimligt att förmögenhet som är bunden i boende av normal standard ges en lägre värderingsgrund än förmögenheter som grundas på olika former av spekulation m.m. Åtgärder måste också vidtas mot manipulerande av lån etc. för att nedbringa förmögenheten vid taxeringstillfället.

Med det anförda tillstyrks motion Sk32 yrkande 4.

dels vid morn. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1 och 1989/90:Sk29 yrkande 8 och med bifall till motion 1989/90:Sk32 yrkande 4 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen att 11 § lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den

beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

Reservanternas förslag §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 200 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 200 000 men inte

1 600 000 kr.: 6 000 kr. för

1 200 000 kr. och 2 % av åter stoden; 1

600 000 men inte

2 600 000 kr.: 14 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

2 600 000 kr.: 39 000 kr.

för 2 600 000 kr. och 3 % av

återstoden.

1989/90:SkU10

154 Regeringens förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 600 000 men inte

3 600 000 kr.: 12 000 kr. för 1 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden;

3 600 000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger / 200 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 200 000 men inte

1 600 000 kr.: 6 000 kr. för

1 200 000 kr. och 2 % av åter stoden; 1

600 000 men inte

2 600 000 kr.: 14 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

2 600 000 kr.: 39 000 kr.

för 2 600 000 kr. och 3 % av

återstoden.

37. Förmögenhetsskatteskalan (mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Det förslag som läggs fram i propositionen innebär en delvis ny konstruktion med höjda skiktgränser. Jag accepterar höjningen av gränsen för förmögenhetsskatt men däremot inte sänkningen av skatten i högre skikt. I stället föreslås följande skala för uttag av förmögenhetsskatt.

Förmögenhet (kr) Skattesats

800 000 - 1 600 000 2 %

1 600 000 - 3 *

Med det anförda tillstyrks motion Sk29 yrkande 8.

dels vid mom. 21 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

21. beträffande förmögenhetsskatteskalan att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del, med avslag på motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 1 och 1989/90:Sk32 yrkande 4 och med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkande 8 beslutar om den förmögenhetsskatteskala som framgår ovan,

37. beträffande lagförslagen såvitt avser förmögenhetsskatteskalan att

riksdagen med anledning av vad som ovan anförts och hemställts antar det i proposition 1989/90:50 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt med den ändringen att 11 § lagen (1947:547) om statlig förmögenhetsskatt erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

1989/90:SkU10

156 Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en

halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 600 000 men inte 3 600 000 kr.: 12 000 kr. för

1 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 38.

Sambeskattning av förmögenhet (mom. 22)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta

Svenson (m), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Fr.o.m. 1988 års taxering har sambeskattningen av makars B-inkomster slopats. Kapitalbeskattningen är således i fortsättningen helt knuten till individen. I överensstämmelse härmed bör också förmögenhetsbeskattningen individualiseras genom att sambeskattningen av makar slopas. Det är anmärkningsvärt att regeringen ännu inte ansett sig böra föreslå att sambeskattningen fosterföräldrar—fosterbarn skall upphöra.

Vi anser att ett förslag om slopande av sambeskattningen av förmögenhet bör läggas fram snarast och tillstyrker därför motionerna Sk 18 yrkandena 1 och 2, Sk20 och Sk23 yrkande 2.

dels vid mom. 22 hemställt

22. beträffande sambeskattning av förmögenhet att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Skl8 yrkandena 1 och 2, 1989/90:Sk20 och 1989/90:Sk23 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om avskaffande av sambeskattning av förmögenheter.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

1 600 000 kr.: 16 000 kr. för 1 600 000 kr. och 3 % av återstoden; -

39. Arbetande kapital i företag (mom. 23)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Frågan om förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i små och medelstora företag behandlades utförligt av företagsskattekommittén i ett betänkande 1982 (Ds B 1981:13). Kommittén, som undersökte olika beskattningsmetoder för att bryta kapitalbeskattningens negativa effekter för näringslivet, ansåg att den bästa lösningen var att helt undanta arbetande kapital i mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning. En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över utredningsförslaget delade kommitténs uppfattning.

Vi tillstyrker förslaget i Sk23 yrkande 3 att det arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag undantas från förmögenhetsbeskattningen.

dels vid mom. 23 hemställt

23. beträffande arbetande kapital i företag

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 3 hos regeringen begär förslag om avskaffande av förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

40. Begränsningsregeln (mom. 24)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Den regel som begränsar det totala uttaget av förmögenhets- och inkomstskatt för en skattskyldig måste justeras i takt med att marginalskattesatsen sänks. Denna uppfattning bör riksdagen — såsom yrkas i motion Sk23 — som sin mening ge regeringen till känna.

dels vid mom. 24 hemställt

24. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om den s.k. begränsningsregeln.

41. Symmetrisk beskattning av sparande, m.m. (mom. 26)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Förändringar i hushållens konsumtions- och sparandemönster har stor inverkan på utvecklingen av det totala sparandet i ekonomin, då den privata konsumtionen svara för cirka hälften av BNP. En förskjutning mellan konsumtions- och sparandeandelen av hushållens disponibla inkomster får alltså direkt genomslag på den samlade efterfrågan.

1989/90:SkU 10

158 Den kraftiga försämring av hushållens sparande som skett under 1980-talet utgör mot denna bakgrund ett allvarligt problem. En viktig förklaring under första hälften av decenniet var "den underbara natten" som med sin kraftiga avdragsbegränsning innebar att det reala sparandet minskade dramatiskt. Den emotsedda motsvarande uppgången av det finansiella sparandet kom aldrig till stånd. En annan orsak är det kraftigt skärpta skattetrycket, som urholkat hushållens disponibla inkomster och därmed gjort det svårare att spara.

Skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär att kraftiga skattehöjningar riktas mot för ekonomin angelägna sparformer: Pensionssparandet, sparandet i det egna boendet samt det riskvilliga sparandet. Därigenom riskerar hushållens sparande att även fortsättningsvis bli dåligt.

Ett ökat hushållssparande förutsätter en generell politik som gör det lönsamt för hushållen att spara. Ett första steg i denna riktning är att generellt sett sänka beskattningen av sparandet mot den nivå på 30 % som vi föreslagit för 1991. Regeringens förslag innebär att avdragens skattemässiga värde minskar till 40 % för högre inkomsttagare, medan kapitalinkomster träffas av full marginalskatt.

Vi föreslår därför att överskott och underskott i inkomstslaget kapital beskattas på ett enhetligt sätt redan 1990 också för de inkomsttagare som har inkomster över den s.k. brytpunkten. Därigenom får man en generell och positiv sparstimulans redan nästa år. Samtidigt blir det möjligt att som ett led i finansieringen av det moderata alternativet slopa grundavdraget när det gäller kapitalinkomster.

Regeringen bör fl i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till den tekniska utformningen av ett sådant förslag. Eftersom förslaget kan sägas vara till den skattskyldiges fördel är det ingenting som hindrar att riksdagen fattar ett beslut under kommande vår, men att beslutet gäller från den 1 januari 1990. När det gäller grundavdraget bör riksdagen fetta beslut i detta ärende så att denna ändring kan gälla från samma datum.

Erfarenhetsmässigt går det inte att nämnvärt öka sparandet med skattemässiga styråtgärder som t.ex. nu sker i allemanssparande!. Inte heller påverkas hushållens sparvilja av påkostade annonskampanjer av den typ som spardelegationen genomförde för några år sedan. Däremot är det angeläget att särskilt stimulera långsiktigt bundet sparande samt att sprida ägandet av bostäder och aktier. Från moderat håll föreslogs sådana stimulanser i en allmän motion (1988/89:Fi602). De viktigaste sparförslagen var:

-Ett startsparande som gör det möjligt för föräldrar och släktingar att, med vissa skattefördelar, bygga upp ett startkapital för barn och ungdom.

- En breddning av pensionssparandet så att det också kan ske i bank med liknande skattefördelar som gäller för det nuvarande försäkringssparande!.

-Främjande av försäkringssparandet genom att genomförda försämringar för s.k. kapitalförsäkringar återtas och genom att möjligheter till nya försäkringskonstruktioner öppnas.

1989/90:SkU10

- Främjande av bosparande genom underlättande av omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter — inte minst inom allmännyttan. Ett målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga premier.

- Premiering av andel-i-vinst-system för de anställda.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma med den tekniska utformningen av sådana förslag och med den inriktning som angivits i den moderata motionen Fi602. I ett flertal fall bör det vara möjligt att tillämpa de nya reglerna redan den 1 april 1990.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkandena 19, 22 och

23.

dels vid mom. 26 hemställt

26. beträffande symmetrisk beskattning av sparande, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 19, 22 och 23 dels antar följande

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 mom. Skattskyldig fysisk per- 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

under hela beskattningsåret, har under hela beskattningsåret, har

rätt till kommunalt grundavdrag rätt till kommunalt grundavdrag

med 10 000 kr. med 10 000 kr. Grundavdraget

får dock inte överstiga beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst, beräknad utan hänsyn till sådan inkomst av kapital som avses i 18 § första stycket f 1.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrun -

1989/90:SkU10

das uppåt till helt hundratal kronor.

3 moni. Skattskyldig fysisk per- 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket son, som varit bosatt här i riket

endast under en del av beskatt- endast under en del av beskattningsåret, har rätt till grundav- ningsåret, har rätt till grundavdrag med en tolftedel av drag med en tolftedel av

10 000 kr. för varje kalendermå- 10 000 kr. för varje kalendermånad eller del därav, varunder han nåd eller del därav, varunder han

har varit bosatt här i riket. Härvid har varit bosatt här i riket. Härvid

gäller bestämmelserna i 2 mom. gäller bestämmelserna i 2 mom.

andra stycket. Det sålunda beräk- första stycket andra meningen

nade grundavdraget avrundas och andra stycket. Det sålunda

uppåt till helt hundratal kronor. beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 år taxering.

dels hos regeringen begär förslag om symmetrisk beskattning av sparande i enlighet med vad som anförts ovan,

dels hos regeringen begär förslag om sparstimulerande åtgärder med den inriktning som anförts ovan och i motion 1988/89:Fi602.

42. Fackföreningsavgifter m.m. (mom. 28)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Frågan om avdragsrätt eller skattereduktion för fackföreningsavgifter har kopplats till frågan om arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivarföreningar.

Enligt vår mening bör skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas samtidigt som arbetsgivarnas avdragsrätt för föreningsavgifter begränsas till den del av avgifterna som avser konfliktändamål. Detta kan ske genom att avdraget för föreningsavgifter reduceras till 40 %. Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkandena 17 och 18.

dels vid mom. 28 hemställt

28. beträffande fackföreningsavgifter att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkandena 17 och 18

dels antar följande

Förslag till Lag om upphävande av lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1193) om fackföreningsavgift skall upphöra att gälla och tillämpas sista gången vid 1990 års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. dels hos regeringen begär förslag om reducerad avdragsrätt för arbetsgivares organisationskostnader i enlighet med vad som anförts ovan.

11 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

1989/90:SkU 10

161 Rättelse: S. 171 rad 8 Står: Leif Olsson (fp) Namnet utgår.

1989'90:SkU 10

dels anfört följande:

De nuvarande reglerna för beskattning av barnpension leder till att barn som förlorat en förälder eller båda föräldrarna blir hårdare beskattade än andra barn när de feriearbetar eller på annat sätt får inkomster. Barnpensionen motsvarar redan på garantinivån i stort sett grundavdraget vid beskattningen, och andra inkomster som barnet får drabbas direkt av en beskattning. Barn som har sina föräldrar i livet beskattas inte på detta sätt för ferieinkomster och liknande förrän inkomsterna överstiger drygt 10 000 kr. Beskattningen av barnpension leder således till att barn som förlorat en eller båda föräldrarna beskattas hårdare för ferieinkomster och liknande än barn som har sina föräldrar livet.

Behandlingen av denna fråga har förhalats i flera år genom hänvisning till inkomstskatteutredningen. RINK har nu avslutat sitt arbete utan att lägga fram ett förslag som innebär att särbehandlingen av barnpensionärer upphör.

Vi anser att omedelbara åtgärder nu måste vidtas för att komma till rätta med detta problem. Riksdagen bör enligt vår mening begära ett förslag som innebär en hel eller delvis skattebefrielse för barnpensionärerna så att dessa blir jämställda med barn som har sina föräldrar i livet. Vi tillstyrker därför motion Sk 19.

dels vid mom. 29 hemställt

29. beträffande barnpension att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl9 hos regeringen begär förslag som innebär att barnpensionen blir helt eller delvis skattefri.

44. Pensionärer (mom. 30)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Cösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Pensionärer med låg pension drabbas i dag av kraftiga marginaleffekter. Riksdagens beslut att med verkan fr.o.m. den 1 juli 1989 undanta löneinkomster vid behovsprövningen av kommunalt bostadstillägg har reducerat marginaleffekterna från en orimlig nivå på närmare 90 % till 60—65 % för sådana inkomster. För andra arbetsinkomster kvarstår marginaleffekten på den högre nivån. Enligt vår uppfattning måste åtgärder vidtas för att komma till rätta med de kraftiga marginaleffekterna för pensionärer.

Ett av syftena med beslutet att undanta löneinkomster vid KBTprövningen var att möjliggöra för pensionärer att fortsätta att arbeta även efter pensionsåldern. En sådan ökning av arbetsutbudet bedömdes

43. Barnpension (mom. 29)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har

vara positiv för hela samhällsekonomin. De kvarstående marginaleffekterna gör emellertid att intresset för förvärvsarbete efter pensionsåldern är litet.

För att reducera marginaleffekterna och ge mer påtagliga stimulanser till förvärvsarbete bör enligt vår mening förvärvsinkomster undantas vid prövningen av det extra avdraget. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag härom med verkan fr.o.m. den 1 januari 1990. Eventuellt kan vissa beloppsgränser övervägas.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23 yrkande 13.

dels vid mom. 30 hemställt

30. beträffande pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk23 yrkande 13 och med anledning av motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 20 och 1989/90:Sk29 yrkande 22 hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad som anförts ovan.

45. Pensionärer (mom. 30)

Görel Thurdin (c). Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dek anfört följande:

Pensionärer med låg pension drabbas i dag av kraftiga marginaleffekter som en följd av det behovsprövade extra avdraget.

Den bästa lösningen på detta problem — och sannolikt den enda som är hållbar på sikt — är att grundpensionen höjs till en sådan nivå att det extra avdraget kan avskaffas. Härigenom uppnås att denna pensionärsgrupp inte längre blir beroende av en behovsprövad förmån för sitt livsuppehälle och att skattesystemet förenklas.

1 c-motionen Sk24 yrkande 20 och i mp-motionen Sk29 yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om att en sådan reform bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1991.

Vi tillstyrker dessa motionsyrkanden. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt även motion Sk23 yrkande 13 om att förvärvsinkomster inte skall påverka pensionärernas extra avdrag.

dek vid mom. 30 hemställt

30. beträffande pensionärer att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk23 yrkande 13 och med bifall till motionerna 1989/90:Sk24 yrkande 20 och 1989/90:Sk29 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan om en höjd grundpension.

1989/90:SkU10

46. Tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning m.m. (mom. 31 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

En sänkning av bolagsskattesatsen till 30 % i kombination med minskade reserveringsmöjligheter är utgångspunkten för det förslag till en reformerad företagsbeskattning som URF har lagt fram under sommaren 1989. De förslag om ändringar i företagsbeskattningen som nu presenterats för riksdagen i proposition 1989/90:50 följer principerna i URF:s förslag och de är i sak godtagbara i väsentliga delar.

Emellertid bygger utredningsförslaget på att en reformering av företagsbeskattningen skall ske från 1992 års taxering, vilket skulle ge företagen en rimlig möjlighet att anpassa sig till de ändrade förutsättningarna. Det kan i och för sig finnas skäl att tidigarelägga sådana delar av reformen som kan ha positiv betydelse från näringslivssynpunkt. Att göra retroaktivt verkande ingrepp under ett pågående beskattningsår är däremot oacceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt. Som lagrådet påpekat kan det i enskilda fall ha vidtagits åtgärder under räkenskapsåret, som har utgått från tidigare rättsläge och som det inte finns praktisk möjlighet att justera.

Vi föreslår i enlighet med motion 1989/90:Skl3 att förslagen i propositionen angående sänkt bolagsskattesats, förändringar av reglerna för lagernedskrivning, avsättning till resultatutjämningsfond och förändringar i investeringsfondssystemet senareläggs och genomförs med verkan fr.o.m. inkomståret 1990.

De övriga förslag rörande företagsbeskattningen som lagts fram i propositionen anser vi böra avslås av riksdagen. Riksdagen bör samtidigt begära att regeringen skall återkomma med proposition i dessa delar i samband med kommande förslag om förändringar av företagsbeskattningen 1991.

Vi föreslår även att den särskilda vinstskatten på företagsinkomster avskaffas. För att uppnå detta förordar vi att riksdagen med omedelbar verkan upphäver den särskilda lagstiftningen härom och att riksdagen samtidigt begär att regeringen skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag som fullt ut kompenserar de företag som redan har drabbats av denna beskattning.

dels vid mom. 31 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

31. beträffande tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning, m.m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 1 och med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del beslutar att förslagen i propositionen angående sänkt bolagsskattesats, förändringar av reglerna för lagernedskrivning, avsättning till resuitatutjämningsfond och förändringar i investeringsfondssystemet skall genomföras med verkan fr.o.m. inkomståret 1990,

l989/90:SkU10

b) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 2 avslår proposition 1989/90:50 såvitt gäller andra förslag rörande företagsbeskattning än de som omfattas under punkten a) ovan,

c) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 3 dels antar följande

Förslag till Lag om upphävande av lagen (1989:346) om särskild vinstskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:346) om särskild vinstskatt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

dels hos regeringen begär att den skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag angående ekonomisk ersättning till företag som erlagt skatt i enlighet med lagen (1989:346) om särskild vinstskatt,

d) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Skl3 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande företagsbeskattningen fr.o.m. inkomståret 1991.

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser ikrafttrådandebestämmelser för en förändrad företagsbeskattning, m.m. att riksdagen

dels i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beslutar att årtalet "1990" i första stycket ersätts med årtalet "1991" samt att i andra stycket årtalet "1990" ersätts med årtalet "1991" och årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990",

dels i fråga om förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutar att de i propositionen föreslagna ändringarna av punkt 7 av anvisningarna till 29 § samt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 § skall utgå ur lagförslaget, dels i fråga övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt beslutar att årtalet "1989" i forsta och andra styckena ersätts med årtalet "1990" samt att årtalet "1990"i första stycket ersätts med årtalet "1991",

deb i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m. beslutar att i första stycket årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990", årtalet "1990" ersätts med årtalet "1991" och i andra stycket årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990",

deb i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond beslutar att i 1 § årtalet "1989" ersätts med årtalet "1990", i 12 § andra stycket årtalet "1990"

1989/'90:SkU 10

ersätts med "1991" och, såvitt avser övergångsbestämmelsen, att årtalen "1989"," 1990" och "1991" ersätts med årtalen "1990"," 1991" resp. "1992" samt att andra stycket skall utgå, dels avstår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.,

47. Investeringsfonderna (mom. 32)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har dels anför:

Det är önskvärt att övergången till det nya systemet kan göras på ett smidigare sätt än vad som föreslagits i propositionen. Som framhålls i c-motionen Sk24 måste också beaktas investeringsfondernas betydelse i regionalpolitiska sammanhang.

Enligt vår mening bör i enlighet med motion Sk24 de företag som före den 1 mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare omfattas av hittills gällande regler. Som förutsättning bör dock gälla att investeringarna avser ändamål enligt 1 och 2 §§ förordningen (1987:941) om frisläpp av investeringsfonder. Regeringen bör även göra en förändring i förordningen så att denna omfattar avsättningar även vid 1990 års taxering.

dels vid mom. 32 och vid mom. 37 i motsvarande del hemställt

32. beträffande investeringsfonderna att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del och med bifall till motion 1989/90:Sk24 yrkande 19 beslutar att tillföra lagen (1979:609) en övergångsbestämmelse i enlighet med vad som anförts i motionen samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående ändring i frisläppsförordningen (1987:941).

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser investeringsfonderna att

riksdagen i fråga om övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond beslutar införa ett nytt andra stycke av följande lydelse: "Aldre bestämmelser skall också tillämpas för företag som före den 1 mars 1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare för ändamål som avses i 1 och 2 §§ förordningen (1987:941) om frisläpp av investeringsfonder."

1989/90:SkU 10

lt>6

48. Kontraktsavskrivning (mom. 33 och mom. 37 i motsvarande del)

Vid avslag på reservation 46

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Rolf Kenneryd (c) har dels anfört följande:

Stora, kapitalkrävande investeringar förutsätter lång förberedelsetid och är därför beroende av att förändringar i spelreglerna aviseras i så god tid att det finns rimliga möjligheter för företagen att anpassa sina investeringsprojekt till nya förutsättningar. Sedan URF-förslaget presenterades har företagen haft anledning att räkna med ett ikraftträdande av nya regler fr.o.m. 1992 års taxering. I den nu uppkomna situationen, som innebär bl.a. att den betydelsfulla särskilda kontraktsavskrivningen skall upphöra redan från den 13 november, den dag då regeringen presenterade förslaget, måste riksdagen ta särskilda hänsyn. I motion Sk36 har uppmärksammats problem som kan uppstå för flygindustrin, och vi instämmer i att det tillskapas en övergångsregel i enlighet med motionsförslaget. Vi anser emellertid att motionsförslaget inte är tillräckligt långtgående. Det är enligt vår uppfattning rimligt att också optioner på leveranser av fartyg eller flygplan, som under det kommande året omsätts i skriftliga köpekontrakt, skall grunda avskrivningsrätt när de används i köparens egen verksamhet. Vi förordar en ändring av övergångsbestämmelserna i enlighet med vad vi anfört.

dels vid mom. 33 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

33. beträffande kontraktsavskrivning att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Sk36 och med anledning av proposition 1989/90:50 i denna del samt med avslag på motion l989/90:Sk!7 beslutar att rätt till särskild kontraktsavskrivning skall kvarstå beträffande vissa kontrakt som ingåtts under 1990,

37. beträffande lagförslagen i propositionen såvitt avser kontra kisa vskri vning

att riksdagen beslutar att övergångsbestämmelsen till lagen om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. erhåller följande sorn Reservanternas för -

1989/90:SkU10

slag betecknade lydelse.

l989/90:SkU10

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november 1989.

Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

1. Härigenom föreskrivs att lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.

2. Bestämmelserna i 1 § den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna före den 14 november

1989.

3. Motsvarande gäller även i fråga om skriftliga avtal slutna senast den 31 december 1990 mellan det tillverkande företaget och annat företag om det tillverkande företaget före den 14 november 1989 ingått ett skriftligt avtal om framtida uthyrning av det skepp eller det luftfartyg som det senare slutna skriftliga avtalet avser. Det skriftliga avtalet om framtida uthyrning får dock ha slutits senast den 31 december 1990 om avtalet grundas på utnyttjandet av en option i ett före den 14 november 1989 ingånget skriftligt avtal. Med tillverkande företag likställs annat företag i den koncern som det tillverkande företaget tillhör.

4. Bestämmelsen i 1 § i den upphävda lagen skall — utöver vad som framgår enligt punkt 2 — alltjämt tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar såvitt avser skriftliga avtal slutna senast den 31 december 1990 om avtalet grundas på utnyttjandet av en option i ett före den 14 november 1989 ingånget skriftligt avtal.

5. Har avdrag medgetts enligt den upphävda lagen skall bestämmelserna i 2 § lagen tillämpas även vid senare års taxeringar.

49. Kommunal företagsbeskattning m.m. (mom. 34)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Kommunerna har stora kostnader som beror på den miljöpåverkan som industrierna har. Kraven på att komma till rätta med miljöproble -

men kommer att öka. Det kommer att bli en kommunal angelägenhet som kräver rhycket stora resurser. Ett sätt att fa medel till det nödvändiga arbetet är att kommunerna återfår sin beskattningsrätt för företag. Det förefaller mot denna bakgrund vara tillrådligt att genomföra de förändringar i den kommunala företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29 yrkande 25.

I motion Sk29 har också tagits upp frågor som gäller resultatutjämning under en femårsperiod för konstnärer, skogsägare m. fl. näringsidkare samt kvittningrätt upp till en viss gräns mellan olika förvärvskällor i syfte att underlätta för små och nystartade företag. De i motionen aktualiserade frågorna bör enligt min mening övervägas och tas in i kommande förslag angående företagsbeskattningen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 34 hemställt

34. beträffande kommunal företagsbeskattning. m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Sk29 yrkandena 25—27 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande en kommunal företagsbeskattning, resultatutjämning för vissa näringsidkare och kvittning i vissa fall mellan olika förvärvskällor.

50. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 35 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m) Kjell Johansson (fp). Hugo Hegeland (m), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört:

Vi anser — liksom en minoritet inom finansutskottet — att det obligatoriska sparandet är förknippat med många problem. Det är sannolikt inte särskilt verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt hänseende. En stor del av hushållen kan möta sparkravet med minskat frivilligt sparande och ökad skuldsättning. Det är sannolikt endast människor som har dålig kreditvärdighet eller som är utan sparmedel som berörs. Den fördelningspolitiska effekten med tvångssparande blir därmed omvänd. Förslaget i propositionen om slopat sparkrav för inkomster under 100 000 kr. tolkar vi som ett halvhjärtat erkännande av detta förhållande. Vi anser mot denna bakgrund att det obligatoriska sparandet bör upphöra från den 1 januari 1990 och inbetalade belopp för 1989 bör återbetalas. Vi ställer oss därmed bakom yrkandena i motionerna Skiö yrkande 2, Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32 yrkande 17 om att avskaffa det tillfälliga obligatoriska sparandet.

dels vid mom. 35 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

35. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen med bifall till motionerna l989/90:Sk23 yrkande 14, 1989/90:Skl6 yrkande 2, 1989/90:Sk32 yrkande 17 och 1989/90:Sk29 yrkande 29 och med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del antar följande

1989/90:SkU 10

169 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1989:474) om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1989:474) om tillfälligt sparande upphör att gälla.

2 § Erlagda sparbelopp skall återbetalas så snart som möjligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

37. beträffande lagförslagen såvitt avser tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande.

51. Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (mom.

36 och mom. 37 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m). Kjell Johansson (fp). Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Vi anser att lagen mot skatteflykt i sin nuvarande utformning inte uppfyller ens elementära krav rättssäkerhet. De skattskyldiga har till följd av lagens generella utformning inte någon möjlighet att förutse dess tillämplighet vid olika förhållanden. En lagstiftning av det slaget leder till olikformighet i den praktiska tillämpningen. Den är alltså inte minst ur rättvisesynpunkt oacceptabel.

Föredragande statsråd hänvisar i propositionen till att en utredning med förslag till ny generalklausul mot skateflykt nyligen avlämnats (SOU 1989:81). Även förslagen i den utredningen är behäftade med brister avseende rättssäkerheten. Förslagen är alltför vidsträckta för att kunna förenas med ett rimligt krav på förutsebarhet. En stor brist hos den nya generalklausulen är också att det inte kommer att ställas några krav alls på lagstiftaren, enligt förslaget skall i princip varje transaktion bedömas efter om lagstiftaren skulle ha föreslagit en särskild beskattningsregel om han hade tänkt på just den situationen. Detta innebär att lagstiftare kan genomföra i princip hur dålig lagstiftning som helst och att bristerna sedan rättas till av skattedomstolarna.

Vi delar således inte slutsatsen i propositionen att en förlängning är motiverad till dess att en ny generalklausul, baserad på utredningens förslag kan införas. Vi anser att riksdagen bör avslå förslaget om en förlängning av lagen mot skatteflykt.

dels vid mom. 36 och mom. 37 i motsvarande del hemställt

36. beträffande fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt att riksdagen bifaller motionerna 1989/90:Sk23 yrkande 15 och 1989/90:Skl6 yrkande 3 och avslår proposition 1989/90:50 i denna del.

1989/'90:SkU 10

37. beträffande lagförslagen såvitt avser fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

att riksdagen avslår det vid proposition 1989/90:50 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Särskilda yttranden

1. Ärendet

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) anför:

Vi anser att utskottets arbete med skattebestämmelser tor 1990 har försvårats i allra högsta grad genom den tidspress som förelegat vid behandlingen av regeringens proposition avseende en första del av en omfattande skattereform. Regeringen har dröjt för länge med att presentera förslaget till skatteskalor och övriga bestämmelser för 1990.

Vi noterar att detta tycks bli ett återkommande problem i december varje år. Detta får till följd att förslag som innebär omfattande förändringar för skattebetalarna inte kan behandlas på önskvärt sätt. Det är otillfredsställande att årets proposition innehåller så stora brister att extraordinära beslut måste fattas för att eliminera upptäckta brister.

Tidspressen utsätter även personalen på riksskatteverket och övriga skattemyndigheter för stora påfrestningar. Anvisningar och information skall utarbetas efter beslut och därmed kommer detta att nå berörd personal oacceptabelt sent.

Detta förfaringssätt skapar en stor osäkerhet ute i samhället och människors möjligheter att planera sin ekonomi försvåras i mycket hög grad. Vi vill därför betona vikten av i god tid fettade beslut på skatteområdet. Detta är särskilt påkallat i samband med en omfattande skattereform.

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (inom. 1)

Kjel! Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Flera motionskrav som behandlas i detta betänkande övervägs i skattereformens slutliga steg 1991. Eftersom vi från folkpartiets sida kommer att aktualisera dessa frågor i de fortsatta överläggningarna har vi ov detta skäl avstyrkt nämnda motionskrav.

Vårt ställningstagande innebär självfallet inte att vi i sak har någon annan uppfattning än den sorn vi många gånger tidigare redovisat när dessa motionskrav behandlats. Däremot vill vi försäkra oss om en fortsatt noggrann beredning av sakfrågorna.

Bland de motionskrav som vi här avser vill vi nämna följande: -införande av särbeskattning.

1989/90:SkU10

-slopad förmögenhetsskatt,

-slopad skattereduktion tor fackföreningsavgifter och reducerad avdragsrätt för arbetsgivares organisationsavgifter,

-slopad omsättningsskatt på aktier och andra värdepapper,

- höjd skatt på alkohol och tobak,

- pensionärsbeskattningen vad gäller extra avdrag från inkomst av förvärvsarbete och reduceringsregler för kommunalt bostadstillägg för att uppmuntra förvärvsarbete.

I överläggningarna om skattereformens slutliga steg till år 1991 kommer vi att aktualisera de ovan nämnda synpunkterna i syfte att nå ett positivt resultat.

3. Turistnäringen i utsatta orter (mom. 3)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c) och Lars Bäckström (vpk) anför:

Hotell- och restaurangnäringen får endast några veckor på sig att anpassa reklam, marknadsföring och utbud till det förhöjda kostnadsläge som blir följden av att deras verksamhet blir fullbeskattad. En sådan anpassning försvåras dessutom av att man i förväg sålt tusentals resor till bl.a. olika evenemang och kongresser här i landet och som nu kan komma att avbokas. Risken är överhängande för att det utländska resandet till Sverige minskar och att svenskarnas resande förskjuts mot utlandet på grund av att utländska hotell och restauranger blir relativt sett billigare. Dessa negativa effekter av den höjda mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster drabbar särskilt de regionalpolitisk! svaga områdena i landet där mycket av de befintliga resurserna satsats på privatturism. I län som Värmland, Dalarna, Jämtland och Västerbotten innebär den föreslagna höjningen att en redan förut hårt trängd turistnäring kan f! betydande svårigheter.

Mot bakgrund av det anförda stöder vi i och för sig det krav som förts fram i motionerna Sk30 och Sk33 att regeringen noggrant bör följa utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner. Vi förutsätter att regeringen gör detta och avstår för dagen från att ställa något yrkande.

4. Resor mellan bostad och arbetsplats (mom. 8)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi avvisar de förslag om skärpt beskattning av drivmedel som regeringen förelagt riksdagen. Skulle de ändå antas bör avdragsbeloppen för resor mellan bostad och arbetsplats självfallet höjas. Det kan finnas anledning även av andra skäl att höja avdragsbeloppen. Vi avser att återkomma till frågan i samband med nästa års behandling av inkomstbeskattningen.

1989/90:SkU 10

5. Fastigheter i skärgården (mom. 17)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Med den utformning av villabeskattningen som vi föreslår uppkommer inte sådana olägenheter som beskrivs i motionerna Sk22 och Sk29. Några åtgärder med anledning av motionerna erordras inte enligt vår mening.

6. Fastigheter i skärgården (mom. 17)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) anför:

Värdeutvecklingen på fastigheter i skärgården och i andra attraktiva områden har blivit ett allvarligt problem för den bofasta befolkningen i dessa områden. Att fastigheter som utnyttjas på ett normalt sätt för året-runt-boende i ökad utsträckning efterfrågas för fritidsändamål medför så höga värden och så hög beskattning att möjligheterna för de ursprungliga fastighetsägarna att bo kvar allvarligt försämras. Den del av den bofasta befolkningen som blir kvar isoleras ytterligare. Utvecklingen innebär också att kostnaderna för kommunerna att upprätthålla servicen ökar, samtidigt som kommunens skatteinkomster från dessa områden sjunker.

Den nya fastighetstaxeringen innebär att taxeringsvärdena kommer att räknas upp kraftigt. Många gånger kan det bli fråga om mer än en fördubbling. Förslaget i propositionen om lättnader i villaschablonen betyder troligen att problemen på kort sikt i allmänhet inte behöver förvärras. De båda exempel som lämnas i propositionen är emellertid inte tillräckliga för att allsidigt belysa den nu aktuella frågan.

De olika lösningar som hittills har diskuterats har inte ännu lett lill till några konkreta resultat. En bättre ordning än en ny förvärvslagsliftning eller liknande kan enligt vår mening vara att med ekonomiska styrmedel försäka komma till rätta med problemet. En form härför kan vara att låta kommunerna ta ut en kommunal fastighetsskatt för fastigheter om ej bebos permanent och som ägs av personer som inte är mantalsskrivna i kommunen.

För att vi skall fä behålla en levande skärgård är det av vikt att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vid behov vidtar åtgärder så att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte försämras.

1989/90:Ski;i0

173 LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-11-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid riksdagens skatteutskotts sammanträde den 21 november 1989 har utskottet beslutat inhämta lagrådets yttrande över propositionen 1989/90:50, varvid remissen begränsades till lagförslagen

1. om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och

7. om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.

Såvitt de avser företagsbeskattningen och beskattningen av anställdas förvärv från arbetsgivaren av värdepapper (avsnitt 7 och 3.4.3).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna Johan Svanberg och Cecilia Gunne.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledande synpunkter

Froposttionen avser i huvudsak ett första steg i en genomgripande skattereform De lagändringar som omfattas av remissen föreslås träda i kraft den 31 december 1989 eller den 1 januari 1990. Med hänsyn till den korta tiden fram till ikraftträdandet finns det särskild anledning att granska förslagens förenlighet med förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regeringsformen.

Förslagen avseende företagsbeskattningen omfattar främst fyra led som enligt vad departementschefen framhåller skall ses som en sammanhängande helhet. Skattesatsen för aktiebolag sänks från 52 % till 40 %. Utrymmet för lagernedskrivning begränsas från 50 % till 40 %. Avdraget för avsättning till resultatutjämningsfond begränsas från 20 % till 15 % av lönekostnaden. Rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond slopas.

Förslaget att sänka bolagsskattesatsen medför inga problem från retroaktivitetssynpunkt, eftersom det är fråga om en förmån för de skattskyldiga.

Begränsningen av utrymmet för lagernedskrivning och av möjligheterna att avsätta till resultatutjämningsfond aktualiserar däremot 2 kap. 10 § regeringsformen genom att lagen föreslås träda i kraft den 31 december 1989, dvs. den sista dagen av räkenskapsåret för alla företag vilkas räkenskapsår sammanfaller med kalenderår.

Det rättsligt avgörande är enligt 2 kap. 10 § regeringsformen när den omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. I motiven — rät -

1989/90:SkU10

Bilaga 1

tighetsskyddsutredningen (SOU 1978:34 s. 158) vartill departementschefen (prop. 1978/79:195 s. 56) i allt väsentligt anslöt sig — togs den här aktuella frågan upp genom ett uttalande av följande innehåll: Beträffande bokföringsåtgärder som skall vidtas vid beskattningsårets utgång, t.ex. värdering av varulager, kan ändringar i skattereglerna inte sägas vara retroaktiva, om de har trätt i kraft före beskattningsårets utgång.

Även enligt lagrådets mening tar ikraftträdande den 31 december anses tillgodose grundlagstadgandet i fråga. Detta är emellertid ingalunda ensamt avgörande för lagrådets prövning med hänsyn till vad som sägs i 8 kap. 18 § regeringsformen, t.ex. om beaktande av rättssäkerhetens krav.

Lagrådet vill i fråga om särskilt begränsningen av utrymmet för lagernedskrivning framhålla, att det är föga tillfredsställande med ändringar i lagstiftningen vid en så sen tidpunkt. Det går inte att bortse från att det i enskilda fall kan ha vidtagits åtgärder under räkenskapsåret, som har utgått från tidigare rättsläge och som det inte finns praktisk möjlighet att justera.

Liknande synpunkter gör sig gällande beträffande slopandet av avdragsrätten för avsättningar till allmän investeringsfond. Del kan förutsättas att en del företag har planerat investeringar, exempelvis i de regionalpolitiska stödområdena, med begagnande av allmän investeringsfond.

Då man överväger dessa problem, måste man beakta de speciella omständigheterna i detta fall, i synnerhet de olika delförslagens inbördes samband. Det leder enligt lagrådets mening till den bedömningen att fördelarna väger upp nackdelarna. Lagrådet vill emellertid understryka vikten i allmänhet av att inte pressa bestämmelserna i 2 kap 10 § regeringsformen alltför hårt. Lagrådet skulle också finna det tillfredsställande om man i ärendets fortsatta behandling överväger möjligheterna till undantag för vissa fall, där den föreslagna ordningen skulle kunna leda till resultat som ter sig stötande.

Bland övriga förslag i denna del märks bl a. slopande av de särskilda reglerna om avskrivning på skeppskontrakt m.m., vilket utan vidare får retroaktiv verkan. Regeringen har därför åberopat undantagsregeln i 2 kap. 10 § regeringsformen och föreslagit, att det nya rättsläget skall inträda dagen efter propositionens avlämnande till riksdagen. Mot detta har lagrådet ingen erinran.

De förslag som avser anställdas förvärv från arbetsgivaren av värdepapper har tagits upp i tillägg till anvisningarna till 41 och 42 §§ kommunalskattelagen. Tilläggen, som träder i kraft den 1 januari 1990, innebär en skärpning av skattskyldigheten i sådana fall som avhandlats i rättsfallet RA 1986 ref. 36. Tilläggen blir inte tillämpliga på förvärv som skett före ikraftträdandet utan för dessa skall fortfarande de äldre bestämmelserna gälla. Retroaktivitetsförbudet har således iakttagits.

1 det följande tar lagrådet upp synpunkter i övrigt på lagförslagen Särskild motivering lämnas inte i de fall lagrådet föieslår rent redaktionella ändringar i lagtexten. Dessa framgår av lagrådets förslag till ny lydelse av lagtexten.

1989/90: SkU 10

Bilaga 1

1~5

Lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar till 32 §

I den föreslagna lydelsen av punkt 3 a tredje stycket förekommer uttrycket "det utgivande bolaget" och längre ned i texten ordet "bolaget". Det är osäkert om därmed avses det aktiebolag där förvärvaren av värdepapper är anställd eller annat bolag som emitterat värdepappret. Lagrådet föreslår att nämnda uttryck och ord utgår ur lagtexten, som då skulle få följande lydelse: "Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som har träffats med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper."

till 41 §

Lagrådet föreslår, att i den tillagda meningen i punkt 4 första stycket det obestämda uttrycket "anställning eller dylikt" byts ut mot ordet "tjänst". Vad som avses med tjänst anges i 31 5 första stycket. Den förmån som tillägget handlar om är en sådan förmån som enligt 32 § första stycket a) utgör intäkt av tjänst. Den tillagda meningen skulle om lagrådets förslag följs lyda: "Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper pi förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde."

till 42 §

I motiveringen till den föreslagna skärpta värderingen av ett konvertibelt skuldebrev anges de faktorer som skall tillmätas betydelse vid beräkningen av förväntningsvärdet. I det sammanhanget nämns ingenting om att inskränkning i förfoganderätten till skuldebrevet skall beaktas. Med hänsyn till att det rättsfall som utgjort grunden till den nya regleringen just avsåg ett skuldebrev med villkor om inskränkt förfoganderätt får man intrycket alt sådant villkor inte skall tillmätas betydelse. Det torde dock inte vara avsett. Alla omständigheter som kan inverka på förväntningsvärdet av konverteringsrätten bör 61 beaktas. Dit hör inskränkning i förfoganderätten till skuldebrevet.

Med en anpassning till lagrådets forslag beträffande anvisningarna tili 41 § och med en förenkling av uttryckssättet bör den nya punkten S i anvisningarna till 42 S förslagsvis ges följande lydelse: "Vid värdering av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepapper skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt."

1989/90:SkU10

Bilaga 1

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

176 Såvitt avser de förslag till ändringar i kommunalskattelagen som omfattas av remissen behövs en föreskrift om att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet av ändringarna samt i fråga om anställds förvärv av värdepapper som skett före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen bör ges denna preciserade utformning.

Lagen om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.

Den begränsning av möjligheterna till nedskrivning av lager m.m., som de särskilda reglerna innebär, skall enligt förslaget gälla enbart för sådana skattskyldiga som avses i den föreslagna 10 a § lagen om statlig inkomstskatt, dvs. juridiska personer i allmänhet. Motsvarande gäller begränsningen av möjligheterna till avsättning till resultatutjämningsfond.

Nuvarande nedskrivnings- och avsättningsregler skall däremot fortfarande gälla för skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt, alltså fysiska personer och dödsbon. Denna uppdelning skapar i tillämpningen problem i fråga om behandlingen av handelsbolag. Eftersom bolaget som sådant inte är skattskyldigt, hänförs nämligen skattemässigt dess inkomst till de enskilda delägarna. Som sådana kan ingå såväl fysiska personer och dödsbon som sådana juridiska personer som åsyftas i 10 a §.

Två regelset kan alltså komma att konkurrera vid värderingen av handelsbolagets lager. Detsamma gäller i fråga om bolagets avsättning till resultatutjämningsfond. Det blir därför nödvändigt att under ärendets fortsatta behandling finna en lösning på tillämpningsproblemet i fråga om sådana bolag som har delägare av bägge kategorierna.

Såvitt gäller familjestiftelser har i propositionen (s. 181) på anförda skäl förordats att dessa inte skall omfattas av sänkningen av skattesatsen till den statliga inkomstskatten i denna reformetapp. Skattesatsen bibehålls således för dessa stiftelser i den föreslagna 10 a § lagen om statlig inkomstskatt vid den hittillsvarande högsta, 52 %. Under sådana förhållanden är det enligt lagrådets mening följdriktigt att familjestiftelser i likhet med fysiska personer och dödsbon undantas från tillämpning av de särskilda reglerna för nedskrivning av lager m.m. För att uppnå detta fordras smärre justeringar i den föreslagna lydelsen av lagens 1 och 2 §§. Lagrådet föreslår följande lydelse.

"1 §

Vid tillämpning av reglerna om värdering av lager m.m. i punkterna 2, 3 och 3 a av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) skall — i stället för vad som anges i nämnda anvisningspunkter — följande procentsatser gälla för andra skattskyldiga som avses i 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än familjestiftelser:

1989/90:SkU10

Bilaga 1

12 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

1. anvisningspunkten 2

tredje och femte styckena: 60 procent, sjätte och sjunde styckena: 40 procent, tionde stycket: 70 procent,

2. anvisningspunkten 3

tredje stycket: 90 procent respektive — om avdrag samtidigt har yrkats för avsättning till resultatutjämningsfond — 95 procent samt

3. anvisningspunkten 3 a fjärde stycket: 90 procent sjätte stycket: 10 procent.

2 §

Vid tillämpning av reglerna om avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond i 41 d § kommunalskattelagen (1928:370) skall för andra skattskyldiga som avses i 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt än familjestiftelser gälla att avdraget får uppgå till högst 15 procent av lönekostnaden."

Lagen om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond 12 §

Det nya andra stycket kan förenklas och lämpligen ges följande lydelse: "För avsättning som gjorts i bokslut till ledning för 1990 års taxering skall tillägget utgöra sjuttio procent av det återförda beloppet. "

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Det saknas anledning att i första stycket ange annat än när lagändringen träder i kraft och första gången tillämpas. Övergångsbestämmelsen i andra stycket bör gälla de fall då regeringen före ikraftträdandet meddelat tillstånd enligt 4 §. Där bör anges att den nya bestämmelsen i 12 § skall tillämpas i dessa fell. Sista meningen i bestämmelsen kan då utgå. Lagrådet föreslår att bestämmelserna ges följande utformning:

"Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

Har regeringen före ikraftträdandet gett tillstånd enligt 4 § att ta i anspråk belopp som kommer att avsättas i bokslut per den 31 december 1989 eller senare tillämpas den nya bestämmelsen i 12 § i fråga om denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som omfettas av en senare beslutad ändring av tillståndet."

1989/90:SkU10

Bilaga 1

178 Övriga remitterade lagförslag 1989/90:SkU10

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen i de delar som omfattas av Bilaga 1 remissen.

Ur protokollet rätt utdraget betygar:

U. Wågensand

179 Finansutskottets yttrande

1989/90:FiU2y

Inkomstskatten för år 1990, m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 16 november 1989 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. jämte eventuella motioner.

Propositionen

I propositionen har regeringen — efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt — föreslagit riksdagen att anta följande förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m.m.,

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

20. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts: 1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m), 1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Skl6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1989/90:Skl7 av Jens Eriksson (m),

1989/90:Skl8 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c), 1989/90:Skl9 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (c), 1989/90:Sk20 av Martin Olsson (c),

1989/90:Sk21 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c), 1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp),

1989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Sk24 av Olof Johansson m.fl. (c),

1989/90:Sk25 av Gunhild Bolander (c),

1989/90:Sk26 av Karl-Gösta Svenson och Bo Lundgren (m), 1989/90:Sk27 av Wiggo Komstedt (m),

1989/90:Sk28 av Stina Eliasson (c),

1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1989/90:Sk30 av Lars De Geer m.fl. (fp),

1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s),

1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1989/90:Sk33 av Marianne Stålberg och Anita Modin (s), 1989/90:Sk34 av Agne Hansson (c),

1989/90:Sk35 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1989/90:Sk36 av Lars Hedfors m.fl. (s) och 1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c).

Utskottet

Avgränsning av yttrandet

Finansutskottet redovisar i detta yttrande en bedömning av det ekonomiska läget och anger vissa sammanfattande slutsatser med anledning härav. Därefter behandlar utskottet skatteförslagets allmänna inriktning och motsvarande yrkanden i motionerna. Vidare behandlas de olika förslagen till utformning av inkomstskatteskalan. Vad gäller beskattningen av löneförmåner behandlar utskottet dessa utifrån allmänna utgångspunkter. Frågor om aktievinstbeskattningen behandlas med utgångspunkt i hur förslagen kan förväntas påverka sparandet och kapitalbildningen. Utskottet tar också ställning till förslaget om regler för pensionsförsäkringsavdrag och till vissa principer för utvidgningen av den indirekta beskattningen men utgår från att skatteutskottet vid sin mer grundliga beredning av förslagen tar upp frågan om skattesatsernas storlek. Frågor om företagsbeskattning behandlas i yttrandet utifrån allmänna utgångspunkter.

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

181 Finansutskottet redovisar vidare i detta yttrande vissa konsekvenser av förslagen som påverkar balansen mellan staten och kommunerna. Därefter anger utskottet vissa synpunkter på finansieringen och några av förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter. Slutligen behandlas det tillfälliga obligatoriska sparandet.

Den internationella utvecklingen

1 konjunkturinstitutets (Kl) höstrapport gjordes en bedömning av den ekonomiska tillväxten i OECD-området som innebar en neddragning från drygt 4 % år 1988 till något mer än 3 % år 1989 och ca 2,5 % år 1990. Den lägre tillväxten i år och nästa år förklarades av en förväntad skärpning av finanspolitiken i Förenta Staterna och att investeringskonjunkturen går in i ett lugnare skede. För Västeuropa förutsattes en viss dämpning av produktionstillväxten innevarande år och år 1990. KI:s prognos för Västeuropa innebar emellertid endast en marginell neddragning av tillväxten, och för första gången sedan år 1982 skulle detta innebära att produktionstillväxten åren 1989 och 1990 blir högre i Västeuropa än i Förenta Staterna.

Finansutskottet ger i betänkande 10 med anledning av regeringens skrivelse om bedömningen av den ekonomiska utvecklingen en utförligare redovisning och bedömning av såväl den internationella ekonomiska utvecklingen som utvecklingen i Sverige.

Utskottet konstaterar att även om expansionstakten nu avtar något under inledningen av 1990-talet blir ändå slutsatsen att högkonjunkturen fortsätter.

En av de faktorer som kan bryta den förväntade positiva utvecklingen under 1990-talets två forsta år är som framhålls i regeringens skrivelse inflationen. Priserna steg i flertalet OECD-länder under första halvåret 1989 i snabbare takt än under det närmast föregående halvåret. Aven de ihållande externa obalanserna mellan de stora industriländerna skapar osäkerhet inför framtiden. Det kan inte uteslutas att man i de länder där finanspolitiken är för expansiv kan komma att tvingas till en penningpolitisk åtstramning som bl.a. får till följd att näringslivets investeringar hämmas.

Utvecklingen i Sverige

Regeringens syn på hur den realekonomiska utvecklingen kan förväntas bli under de två första åren av 1990-talet framgår av den försörjningsbalans som redovisas i tabell 1.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

182 Tabell 1. Försörjningsbalans och nyckeltal

1989/90:SkU10

Bilaga 2

Procentuell volymförändring

1988 1989 1990

1991 Rev.

Kon j.

Reg.

Rev.

Konj.

Reg.

Reg

Fin.pl

i ns t.

skr.

Fin.pl

inst.

skr.

skr

apr.

okt.

nov.

apr.

okt.

nov.

nov

BNP

2,5

-89

1,6

-89

2,2

-89

2,0

-89

-89

1,3

-89

-89

1,5

Import av varor och t jäns ter

5,0

5,2

5,8

5,7

3,1

4,8

3,8

4,5

Ti 1 Igång

3,1

2,5

3,2

3,0

1,6

2,0

2,3

Privat konsumtion

2,6

0,8

1,2

0,5

1,7

1,3

3,0

Offentlig konsumtion

1,6

1,8

1,4

1,4

1.1¶Bruttoinvesteri ngar

5,4

4,0

8,2

6,9

0,0

2,0

2,4

0,5

Lager inves ter ingar

0,4

0,4

0,2

0,3

0,2

0,0

0.0¶Export av varor och t jäns ter

3,0

3,8

3,9

3,8

3,5

3,4

2,9

3,1

Användn i ng

3,1

2,5

3,2

3,0

2,2

2,0

2,3

Inhemsk efterfrågan

3,2

2,1

2,9

2,7

0,8

1,7

1,6

2,0

Nyckel tal: Konsument pr is dec.-dec. %

6,1

8,3

7,0

6,7

4,0

4,9

7,5

8 Arbetslöshet %

1,6

1,7

1,5

1,5

1.6¶Timlön %

7,0

7,0

8,5

9,0

4,0

7.0*

7,0

Bytesbalans Mi 1 järder kronor

■14,8

-17,0

-21,8

-24,5

-17,0

-25,7

-32,7

-43,3

* Den nya arbetsmiljöavgiften drar upp timkostnadsökningen 1990 med ytterligare 0,7 procentenheter.

År 1990

Den väsentliga skillnaden i den ekonomiska utvecklingen mellan innevarande år och år 1990 är den sämre utvecklingen av utrikeshandeln. Exportökningen väntas stanna vid knappt 3 %. Detta är till viss del en effekt av de nämnda tendenserna till en avmattning i den internationella konjunkturen. Det kraftigt stigande relativpriset för svensk export under de senaste åren kommer med stor sannolikhet att bidra till förluster av marknadsandelar samtidigt som kapacitetsbrist kommer att vara det främsta hindret för ökad produktion inom delar av industrin även under år 1990.

Pris- och löneökningarna fortsätter under år 1990 att ligga på en högre nivå i jämförelse med OECD-genomsnittet. Höjningen av de indirekta skatterna, som ingår som en del av den föreslagna skattereformen, beräknas i skrivelsen höja prisnivån år 1990 med 2,5 %. Hushållens reala disponibla inkomster väntas öka med 2 %. På grund av den valda finansieringen av skattereformen påverkas de disponibla inkomsterna endast i mindre utsträckning under det första året. Ökningen i den privata konsumtionen väntas bli lika blygsam som under år 1988. I skrivelsen framhålls att hushållens investeringsbehov nu bör

ha nått sin kulmen samtidigt som benägenheten till skuldsättning har minskat. Incitamenten i det nya skattesystemet väntas påverka hushållens sparbenägenhet positivt.

Sammantaget innebär den här beskrivna utvecklingen under år 1990 att bruttonationalprodukten (BNP) okar med något mer än 1 %.

År 1991

Löne- och prisökningarna antas ligga kvar på samma höga nivå som år

1990. Den antagna prisökningen på 8 % under loppet av år 1991 inkluderar effekterna av höjningen av de indirekta skatterna. Finansieringen av skattereformen väntas även år 1991 höja konsumentprisindex med ca 2,5 %.

Den mest iögonfallande förändringen i jämförelse med åren 1989 och 1990 är den kraftiga uppgången i den privata konsumtionen. Förklaringen till att den privata konsumtionen ökar med så mycket som 3 % är att hushållens reala disponibla inkomster stiger med drygt 4 %, vilket i sin tur blir ett resultat av skattereformen. Trots den relativt starka konsumtionsuppgången antas i skrivelsen att inkomstökningen ytterligare höjer sparkvoten. För första gången på flera år antar sparkvoten därigenom ett positivt värde. I skrivelsen betonas dock att bedömningen av sparkvoten är behäftad med mycket stor osäkerhet.

Eftersom den privata konsumtionen ökar väsentligt mer än under de föregående åren bidrar detta till en uppgång i importen. Aven om exportökningen blir något större än år 1990 minskar överskottet i handelsbalansen. En bidragande orsak till detta är bl.a. en mindre gynnsam exportprisutveckling. Underskottet i bytesbalansen ökar kraftigt. På samma sätt som för åren 1989 och 1990 förklaras detta av ökade räntebetalningar och allt större underskott i transfererings- och tjänstebalansen.

Under år 1991 förutses en ytterligare minskning av investeringstillväxten. I skrivelsen framhålls att detta delvis beror på att effekterna av den något dämpade internationella konjunkturen förväntas slå igenom. Risk för försämrad konkurrenskraft och sämre lönsamhet för det svenska näringslivet påverkar också prognosbilden. Tillväxten i den totala produktionen väntas bli något högre år 1991 än 1990.

Sammanfattande slutsats

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse är det de i jämförelse med vår omvärld alltför höga pris- och löneökningarna som alltjämt är huvudproblemet i den svenska ekonomin. Även om det snabbt växande underskottet i bytesbalansen, som dock till en del kan ses som ett statistiskt redovisningsproblem, kan bli ett problem för den ekonomiska politiken är det främst en försämring av kostnadsläget och vår konkurrenskraft som oroar.

Utskottet ser den föreslagna skattereformen som ett led i ansträngningarna att få ned takten på pris- och löneökningarna i nivå med våra viktigaste handelspartners. Detta kräver att reformen kan genomföras

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

utan att svåra obalanser uppkommer i ekonomin. Enligt utskottets mening medför detta att en stram finanspolitik är en nödvändighet även under de första åren av 1990-talet.

Skatteförslagets allmänna inriktning

Skattesystemet har varit föremål för ett omfettande utredningsarbete de senaste åren. Fyra utredningar — inkomstskatteutredningen (RINK), utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF), kommittén för indirekta skatter (KIS) och utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU) — redovisade under sommaren sina förslag som sammantagna innebär en genomgripande skattereform. Utredningsförslagen har remissbehandlats. Förslagen och remissynpunkterna ligger till grund för den skattereform som nu föreläggs riksdagen.

I propositionen konstateras sammanfattningsvis att behovet av en genomgripande reform på ett övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena. Det sägs bl.a. att den analys som gjorts av inkomstskatten inom ramen för RINK:s arbete entydigt visar att den olikformiga behandlingen av skilda slag av inkomster är huvudorsaken till vad som kan betecknas som inkomstbeskattningens kris. Olikformigheten är särskilt påtaglig när det gäller beskattningen av kapitalinkomster.

Huvuddragen i utredningarnas förslag har överlag tillstyrkts vid remissbehandlingen, och finansministern anser att skattereformen bör genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med skatteutredningarnas förslag.

Skatteutredningarnas förslag syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan förutsättningarna för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad med hjälp av lån försämras. Skatten på arbetsinkomster lindras kraftigt och kapitalbeskattningen skärps. Marginaleffekterna på arbetsinkomster sänks väsentligt. Den helt övervägande delen av inkomsttagarna kommer enbart att betala kommunalskatt. Statlig inkomstskatt tas ut med 20 % på inkomster i höga inkomstskikt. Kapitalinkomster beskattas med några få undantag efter en proportionell skattesats på 30 %.

Det skattebortfall som den sänkta beskattningen av arbetsinkomster leder till finansieras genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, av en breddad bas för arbetsinkomstbeskattningen, av höjd indirekt beskattning, vissa besparingar och hänsyn till dynamiska effekter. Bl.a. föreslås att det mervärdeskattepliktiga området utvidgas till att omfatta energi och vissa tjänster.

På företagsskatteområdet är huvudinriktningen av förslagen en sänkt formell skattesats och begränsningar i reserveringsmöjligheterna.

I propositionen föreslås nu att cirka en tredjedel av skattesänkningarna genomförs och finansieras fr.o.m. år 1990. Bedömningen av det ekonomiska läget för de närmaste åren gör att åtgärderna enligt propositionen bör finansieras i sin helhet och finansieringen bör ske

1989/90:SkU10

Bilaga 2

med den inriktning som utredningen angett (skärpt kapitalbeskattning, breddad bas för beskattning av arbetsinkomster och en höjd, breddad indirekt beskattning).

I motion Sk29 (mp) begärs att riksdagen skall göra vissa uttalanden om skattereformen, skatternas funktion i fördelningspolitiken och som miljöpolitiskt styrmedel.

I motion Sk24 (c) begärs en fördelningspolitisk analys av reformen.

Finansutskottet delar i huvudsak den kritik av det nuvarande skattesystemet som framförs i utredningarna. Det gäller såväl de problem som sammanhänger med höga skattesatser på arbetsinkomster som den olikformiga behandlingen av skilda inkomster. Som framhålls i propositionen överstiger skattelättnaden för ränteutgifter den samlade inkomstbeskattningen av räntor, utdelningar och reavinster m.m. Det innebär att kapitalinkomstbeskattningen av fysiska personer leder till ett skattebortfall på 5— 10 miljarder kronor för stat och kommun, trots att hushållens nettoförmögenhet på i storleksordningen 1 500 miljarder kronor torde ge en real avkastning på ca 30—45 miljarder kronor. Olikformigheten gör sig gällande även för andra inkomstslag.

Olikformigheter och komplicerade skatteregler missgynnar personer med bristande kunskaper om skattesystemet. Genom att skapa en mer likformig beskattning av olika typer av kapitalinkomster och olika typer av arbetsersättning samt likvärdig beskattning av kapital- och arbetsinkomster minskar också incitamenten till skatteplanering och skattefusk. Det blir inte heller lika fördelaktigt att låna, vilket främjar sparande. Hushållens räntekänslighet kan förväntas öka, vilket kommer att öka de penningpolitiska instrumentens effektivitet.

Även på företagsbeskattningens område leder olikformigheterna till att valet mellan olika handlingsalternativ styrs utifrån skatteöverväganden. Val av företagsform, investeringsobjekt och finansieringsform påverkas i alltför hög grad av skatteeffekterna.

Utskottet vill vad gäller skatteomläggningens allmänna inriktning också peka på vårt ökande internationella beroende. Den ekonomiska integrationen ökar arbetskraftens rörlighet, vilket minskar möjligheterna för Sverige att upprätthålla en från omvärlden väsentligt avvikande inkomstbeskattning. Många industriländer har genomfört omfattande skattereformer under senare år, som inneburit sänkta skattesatser för både företag och enskilda. Skillnaderna i formella skattesatser mellan Sverige och flertalet övriga industriländer har därför snarast ökat under senare år.

Finansutskottet ställer sig med det anförda utifrån sina utgångspunkter bakom den allmänna inriktningen av skatteförslaget och att ett första steg tas redan år 1990. Utskottet delar således inte den inriktning av skattepolitiken som förordas i motion Sk29 yrkandena 1 — 3. De bör därför avstyrkas av skatteutskottet.

Finansutskottet anser inte heller att riksdagen hos regeringen bör begära en särskild analys av reformens fördelningspolitiska effekter. Det ingår i bl.a. SCB:s uppgifter att genomföra fördelningspolitiska studier av individer, hushåll och regioner. Utskottet utgår från att

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

regeringen följer den fördelningspolitiska utvecklingen och föreslår åtgärder med anledning härav om det kan anses befogat. Motion Sk24 yrkande 22 bör därför avstyrkas.

Inkomstbeskattningen

Enligt propositionens förslag sänks inkomstskatten genom att grundbeloppet i den statliga skatteskalan sänks från 5 till 3 % för beskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. samt från 17 till 10 % för inkomster däröver. Det innebär att den högsta marginalskatten blir 65 % vid en kommunal utdebitering på 30 %. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag sänks genom förslaget från 47 till 40 %.

1 motionerna Sk24 (c), Sk29 (mp) och Sk32 (vpk) yrkas att en särskild skattereduktion eller höjt grundavdrag införs för år 1990. Syftet är att åstadkomma en annan fördelningspolitisk profil än som föreslås i propositionen. I de två sistnämnda motionerna lägger man samtidigt fram förslag till en skatteskala som inte innebär lika långtgående marginalskattesänkningar i de högre inkomstskikten som propositionens förslag.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den offentliga sektorn kräver en finansiering som innebär ett högt skatteuttag. Ett högt skatteuttag behöver inte nödvändigtvis innebära höga skattesatser. Höga skattesatser medför en rad problem. De kan inbjuda till skattefusk och avancerad skatteplanering samt bidra till att skapa en utbredd informell ekonomi eller grå ekonomi med byte av tjänster eller lågproduktiv egen verksam het. Det leder till en snedvridning av konkurrensförhållanden och till ett ineffektivt resursutnyttjande. Innebörden är vidare att utbytet av extra arbetsinsatser blir litet och att inkomstbortfallet vid minskad arbetsinsats också blir litet. Det kan således hämma arbetsutbudet och rörligheten på arbetsmarknaden. Starkt progressiva skattesatser leder till höga nominella lönekrav i avtalsförhandlingarna, vilket driver upp kostnadsutvecklingen och försämrar vår internationella konkurrenskraft. Med lägre marginalskattesatser blir utbytet av varje nominell löneökning större, vilket bör ha en dämpande effekt på pris- och lönestegringstakten.

Sänkta marginalskatter bör således medverka till att minska skattesystemets snedvridande effekter. Det bör leda till att ekonomins anpassningsförmåga förbättras och att utbudet av arbete och andra produktiva resurser på sikt ökar. Utskottet anser det särskilt glädjande att resurserna i högre grad kan komma att inriktas på samhällsekonomiskt produktiva insatser i stället för att användas för skatteplanering och andra mer skattemässigt motiverade insatser.

Som framgått av vad utskottet redovisat om det ekonomiska läget befinner sig Sverige i en situation med högt kapacitetsutnyttjande och stor brist på arbetskraft inom vissa branscher och sektorer. Det är därför särskilt värdefullt att ett steg tas redan år 1990 mot lägre marginalskatter på arbetsinkomster. Det kan leda till att arbetskraftssituationen på sikt förbättras.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

187 De förslag till skatteskalor som föreslås i motionerna Sk29 (mp) och Sk32 (vpk) innebär inte lika stora sänkningar av marginalskatterna som föreslås i propositionen. Det innebär att de positiva effekter som utskottet tillskrivit sänkta skattesatser inte kan förväntas bli lika stora med motionärernas förslag. Förslagen om skattereduktion i motionerna Sk24 (c) och Sk32 (vpk) anser utskottet ha vissa kortsiktiga fördelningspolitiska fördelar men de medför samtidigt, med den avtrappning som föreslås, att marginaleffekterna förstärks. Utskottet vill därför föreslå att skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Sk24 yrkande 3, Sk29 yrkandena 4 och 5 samt Sk32 yrkandena 1 och 2.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att skattereformens intentioner inte urholkas genom att kommunerna höjer sina utdebiteringar. Förutsättningen för att huvuddelen av inkomsttagarna skall få bibehålla en marginalskatt på ca 30 % och högsta marginalskatt runt 50 % är att den kommunala utdebiteringen inte höjs ytterligare. Den genomsnittliga utdebiteringen för riket väntas för år 1990 uppgå till drygt 31 kr. Det kan i detta sammanhang nämnas att det kommunala skatteutjämningssystemet kommer att ses över. Utskottet återkommer till detta.

Finansutskottet har med det anförda velat peka på flera av de fördelar som ett lägre inkomstskatteuttag är förenat med. Som utskottet återkommer till måste i nuvarande ekonomiska läge varje inkomstbortfall för staten finansieras. Utskottet övergår därmed till att behandla förslagen till finansiering av de sänkta inkomstskatterna.

Beskattning av löneförmåner

Det framgår av propositionen att en av huvudtankarna i skattereformen är att olika typer av arbetsersättning skall beskattas på ett enhetligt sätt. En neutral beskattning av naturaförmåner och andra ersättningar i samband med anställning innebär att det för den anställde leder till samma beskattningsresultat om han får lönen i pengar och köper sig det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren. Utifrån detta synsätt föreslås i propositionen ändringar i lagstiftningen vad gäller värderingen av bilförmån, beskattningen av kostnadsersättningar och förmånen att till underpris få förvärva värdepapper.

Finansutskottet anser att det är i överensstämmelse med reformens huvudlinjer att eftersträva en neutral beskattning av arbetsinkomster, dvs. att åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika oavsett om de utges i form av kontantlön eller som förmån av annat slag. Det innebär att ersättning som egentligen är lön inte av skattemässiga skäl bör kunna utges som kostnadsersättningar som är skattefria. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag om beskattning av kostnadsersättningar.

I flera motioner tas frågan om bilersättningens storlek upp liksom värdet av utnyttjandet av fri bil. I motion Sk24 (c) föreslås att förmåns -

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

värdet av fri bil skall sättas högre än som föreslås i propositionen men samtidigt föreslås att avdragsbeloppet för att använda egen bil i tjänsten skall vara högre.

Det ankommer inte på finansutskottet att ta ställning till vilket värde förmån av fri bil skall värderas till eller vilken storlek avdraget för att använda egen bil i tjänsten bör uppgå till. Utskottet tillstyrker däremot att utgångspunkten för beräkning av avdraget bör vara att bilen används för körning såväl privat som i tjänsten. Vidare talar förenklingsskäl för att kostnaderna för att använda egen bil i tjänsten schabloniseras. I annat fall finns risk att skattemässiga överväganden kommer att spela alltför stor roll vid val av bil och utnyttjande av bil i tjänsten. Finansutskottet tillstyrker därför utifrån dessa utgångspunkter propositionens förslag och avstyrker motionerna Sk23 yrkandena 5 och 7, Sk24 yrkandena 4, 5 och 12 samt Sk29 yrkande 9.

Finansutskottet har inte från sina utgångspunkter något att erinra mot förslagen om beskattningen av förmånliga förvärv av värdepapper från arbetsgivaren. Motion Sk23 yrkande 6 avstyrks därför av utskottet.

Beskattning av aktievinster

Sänkningen av skattesatserna på förvärvsinkomster som föreslås i propositionen leder till att skatteuttaget på reavinster på aktier minskar i alla inkomstskikt. I det högsta skiktet blir skatten därigenom 26 % och i det skikt där marginalskatten är 40 % blir reavinstskatten 16 %. Avsikten är att kapitalinkomster, i enlighet med RINK:s förslag, fr.o.m. år 1991 skall beskattas med en enhetlig skattesats på 30 %. För att skatteuttaget på reavinster vid aktieförsäljning år 1990 inte skall avvika alltför mycket från uttaget året därefter föreslås därför en mindre höjning av den skattepliktiga andelen av reavinst på aktier som innehafts i mer än två år.

I motion Sk23 (m) yrkas avslag på detta förslag med motiveringen att hänsyn inte tas till inflationens effekter. Sverige har redan högre beskattning av riskvilligt sparande än omvärlden.

Ett uttalat syfte med den omläggning som planeras för år 1991 är att den skall stimulera sparande. Enligt finansutskottets mening är det angeläget att de förändringar som genomförs under övergångstiden inte motverkar detta syfte. En tillfällig sänkning av aktievinstbeskattningen, som skulle bli följden av sänkta marginalskatter med i övrigt oförändrade regler, skulle kunna stimulera till en ökad avyttring av aktier i syfte att ta hem realiserade vinster vid ett skattemässigt fördelaktigt tillfälle. Ett sådant beteende skulle få negativa effekter på aktiesparandet och på kapitalbildningen. Med propositionens förslag kommer beskattningen att uppgå till mellan 20 och 32 % beroende på inkomst. Det kan sägas vara en stegvis anpassning till vad som kommer att gälla fr.o.m. år 1991. Utskottet tillstyrker därför att en begränsad höjning görs år 1990 av skatteuttaget och avstyrker därmed motion Sk23 yrkandena 8 och 9.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

189 Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar

I propositionen föreslås att avdragsrätten för pensionsförsäkringar begränsas till 75 % av det belopp som skulle vara avdragsgillt enligt nuvarande regler. Som motiv anförs att det inför en kraftig skattesänkning blir särskilt lönsamt att göra avdrag för pensionsförsäkringspremie eftersom utfallande belopp som beskattas senare träffas av en lägre skattesats.

I motion Sk 14 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (båda m) och Sk23 (m) yrkas avslag på förslaget. I två motioner, Sk29 (mp) och Sk32 (vpk), yrkas på skärpt beskattning av pensionsförsäkringar och pensionsfonder.

Finansutskottet anser det rimligt att åtgärder vidtas för att motverka att skattereformen skall stimulera alltför omfattande skattemässiga omdispositioner vid själva övergången. Utskottet anser att propositionens förslag innebär en mjukare övergång till det lägre skatteuttaget och tillstyrker därför förslaget samt avstyrker motionerna Skl4 och Sk23 yrkandena 10 och 11. Att 1990 införa den av vpk och mp föreslagna avkastningsskatten bedömer utskottet inte som tekniskt möjligt. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sk29 yrkande 11 och Sk32 yrkande 16.

Grundavdrag för inkomst av kapital m.m.

I motion Sk23 (m) yrkande 19 föreslås utan närmare motivering att man från den 1 januari 1990 inte skall medge grundavdrag för inkomst av kapital. Utskottet anser propositionens förslag vad avser kapitalbeskattningen väl awägt och avstyrker därmed yrkandet.

I samma motion föreslås också att överskott och underskott i inkomstslaget kapital beskattas på ett enhetligt sätt redan 1990 också för de inkomsttagare som har inkomster över den s.k. brytpunkten (yrkande 22). Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till den tekniska utformningen av ett sådant förslag. Motionärerna föreslår också att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om sparstimulerande åtgärder med den inriktning som anförts i motionen samt i motion 1988/89:Fi602 (yrkande 23).

Vad beträffar det förstnämnda yrkandet vill utskottet anföra följande. Med de förslag som redovisas i propositionen kommer det skattemässiga värdet av avdrag att minska med 7 procentenheter nästa år. Samtidigt minskar skatteuttaget i det högsta skatteskiktet med 7 procentenheter. I så måtto är alltså förslaget om ändrad beskattning av överskott och underskott i inkomstslaget kapital neutralt. Regeringen har aviserat att den i början av nästa år kommer att lägga fram förslag om skattereformens slutliga utformning. I det sammanhanget kommer man att föreslå att kapitalinkomster skall beskattas med en proportionell statlig skatt på 30 %. Samtidigt kommer förslag att läggas fram som innebär att värdet av underskottsavdrag begränsas till 30 %. Den av motionärerna begärda förändringen kommer därmed att genomfö -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

ras. Med hänsyn härtill är det enligt finansutskottets mening inte påkallat att nu begära något särskilt initiativ från regeringens sida i denna fråga.

Motionärerna återkommer också till de förslag till sparstimulerande åtgärder som man fört fram tidigare i år i motion 1988/89:Fi602. På förslag av finansutskottet avslogs dessa förslag av riksdagen så sent som i maj. Finansutskottet finner inte anledning att nu ompröva sin tidigare redovisade uppfattning i frågan (1988/89:FiU31, res. m, fp, c). Utskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion Sk23 yrkandena 22 och 23.

Indirekta skatter

Avsikten är att KIS förslag — om breddning av skattebasen för mervärdeskatt så att i huvudsak all konsumtion av varor och tjänster skall beskattas — skall föreläggas riksdagen i vår. Förslaget kommer att kunna träda i kraft den 1 januari 1991. I propositionen sägs emellertid att vissa av förslagen till basbreddningar bör kunna träda i kraft redan under år 1990. I syfte att finansiera de sänkta inkomstskatterna föreslås därför att energiområdet samt vatten, avloppsrening och sophämtning momsbeläggs samt att serverings- och hotelltjänster beläggs med mervärdeskatt utan reduceringsregler. Vidare föreslås i propositionen en ändring av försäljningsskatten på motorfordon.

I motioner från centerpartiet (Sk24, Sk28 och Sk35), miljöpartiet (Sk29) samt vänsterpartiet kommunisterna (Sk32) yrkas avslag på förslaget till att momsbelägga energi. I stället yrkas på bl.a. förändringar av olika punktskatter, som skatt på el, olja, kol och bensin. Motionärerna betonar dessa skatters styreffekter på energikonsumtionen. I partimotion Sk23 från moderata samlingspartiet anförs att beslut om den framtida energibeskattningen bör anstå till nästa år och gälla fr.o.m. 1991.

I två motioner, Sk23 (m) och Sk32 (vpk), yrkas avslag på förslaget att momsbelägga vatten, avlopp och sophämtning.

Finansutskottet har inte något att erinra mot att mervärdeskatt införs på energiområdet. Det innebär att konsumtionen av energi jämställs med annan privat konsumtion. Det är en fördel sett från allmän effektivitetssynpunkt eftersom en generellt utformad mervärdeskatt minskar snedvridningseffekterna. Om konsumenterna kan välja mellan olika varor och tjänster, av vilka en del är belagda med full mervärdeskatt, andra med en lägre skatt och andra åter är skattefria, snedvrids konkurrensen med samhällsekonomiska förluster som följd. Undantagen från full skattskyldighet leder till konkurrens- och konsumtionssnedvridningar och dubbelbeskattningseffekter och gynnar egenregiverksamhet. Detta medför försämrad resursallokering. Förslagen bör genomföras i den takt som föreslås i propositionen.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Sk23 yrkande 12 i här berörd del, Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18, Sk28 i här berörd del, Sk29 yrkandena 7, 12, 13, 16—18, Sk32 yrkandena 7—9 samt 11-13 och Sk35.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

191 Förslaget om mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster avslås i motioner från moderata samlingspartiet (Sk23), centerpartiet (Sk24, Sk25, Sk28 och Sk34), vänsterpartiet kommunisterna (Sk32) och miljöpartiet (Sk29). Som skäl för detta åberopas förslagets konsekvenser för hotell- och restaurangnäringen och därmed på turistnäringen och den svenska bytesbalansen. Utifrån samma utgångspunkter kräver man i två motioner, Sk30 av Lars De Geer (fp) och Sk33 av Marianne Ståhlberg och Anita Modin (s), att regeringen noggrant följer utvecklingen för turistnäringen i utsatta regioner.

Utskottet anser utifrån sin principiella uppfattning att även dessa tjänster bör beläggas med oreducerad mervärdeskatt. Det kan enligt utskottet förutsättas att regeringen noggrant följer utvecklingen för turistnäringen i de utsatta regionerna. Utskottet anser således att dessa motioner inte behöver föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Samtliga här berörda motioner bör därför avstyrkas.

I motion Sk23 (m) anförs att eftersom osäkerheten är stor om den framtida indirekta beskattningen inom EG är det felaktigt att nu höja uttaget av mervärdeskatt. Det får till följd att vi fjärmar oss än mer från vad som gäller i de olika EG-länderna.

Finansutskottet anser att propositionens förslag innebär ett närmande till vad som gäller inom EG. Det är sannolikt att om ett avtal om samarbete träffas mellan Sverige och EG kan en basbreddning bli aktuell i syfte att möjliggöra ett deltagande i den inre marknaden. Det innebär att vissa reduceringsregler kan komma att avvecklas. Finansutskottet anser därmed att motion Sk23 yrkande 12 i berörd del bör avstyrkas av skatteutskottet.

Vad finansutskottet nu anfört innebär att utskottet tillstyrker principen om breddning av basen för mervärdeskatt.

Förslaget om utvidgad försäljningsskatt på motorfordon m.m. föranleder inte någon erinran från finansutskottets sida. Motionsyrkandena Sk23 yrkande 12 i här berörd del och Sk27 bör därför avstyrkas.

Företagsbeskattning, allmänt

Förslaget till ny företagsbeskattning lades fram av URF. Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna. Finansministern ställer sig i propositionen bakom de principer som URF:s betänkande bygger på. De innebär en kraftig sänkning av bolagsskattesatsen kopplad till en betydande begränsning av reserveringsmöjligheterna. Det sägs också att en förutsättning för en sådan sänkning är att investeringsfonderna slopas liksom de generösa reglerna för nedskrivning av lager.

I motion Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att förslagen i propositionen får retroaktiv verkan och kraftigt förändrar förutsättningarna för företagens verksamhet. Motionärerna föreslår därför att vissa delar av förslaget skall skjutas upp ett år till att gälla från taxeringen 1991 medan andra delar avslås och föreslås bli upptagna i samband med övriga förändringar av företagsbeskattningen 1991. I motion Sk24 (c) förslås vissa uppmjukningar i övergångsbestämmelserna för avskaffandet av investeringsfonderna.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

192 Finansutskottet ansluter sig till de föreslagna principerna för företagsbeskattningen innebärande lägre skattesats och mer begränsade reserveringsmöjligheter. Ett sådant system har flera fördelar. Det minskar bl.a inlåsningen av kapital i företag som inte längre är lika vinstrika som tidigare, samtidigt som det ger mer likvärdiga skattemässiga villkor för olika typer av investeringar och finansieringsformer. Utskottets slutsats är att detta kommer att leda till en bättre fungerande marknad för kapital och investeringar.

Övergången till en lägre skattesats skapar emellertid vissa problem. Företagen kommer sannolikt att med hjälp av olika typer av bokslutsdispositioner och andra åtgärder försöka skjuta upp beskattningen till den tidpunkt då den nya lägre skattesatsen gäller. Företagen har mycket stora obeskattade reserver i form av lagerreserver och investeringsfonder. Det är därför önskvärt att fa till stånd en mjukare övergång. Propositionens förslag att redan nu ta ett första steg förefaller därför vara välmotiverat. Fördelarna härav uppväger de olägenheter som ett ingrepp under löpande år kan innebära. Utskottet anser därför att motionerna Skl3 och Sk24 yrkande 19 bör avstyrkas av skatteutskottet.

Konsekvenser för stat och kommun

1 propositionen sägs att skattereformen bör ge ett balanserat utfall inte bara för den offentliga sektorn utan också i förhållandet mellan stat och kommun. Därvid bör beaktas förändringarna både av den direkta skatten och den indirekta skatten. 1 propositionen sägs därför att åtgärder bör vidtas för att bibehålla balansen. Det kan ske genom reducering av kommunernas skatteunderlag eller genom annan förändring. Enligt propositionen beräknas effekterna av höjningarna år 1990 av de indirekta skatterna bli förhållandevis små. Förändringarna av inkomstskatten för år 1990 påverkar utbetalningarna till kommunerna först år 1992. Det bedöms därför lämpligt att lägga förslag till åtgärder i detta avseende i samband med förslag till inkomstskatt m.m. för år 1991, när det går att bättre beräkna effekterna för kommunerna av både 1990 och 1991 års ändringar.

1 motion Sk29 (mp) begärs att kommunerna ges full beskattningsrätt av företagen. Som motiv anges att kommunerna har stora kostnader för företagen i kommunen.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Under år 1990 påverkas kommunerna främst av breddningen av mervärdeskatten. Dessutom påverkas utgifterna för KBT genom de förslag som påverkar hyrorna. Om nu aviserade förslag om breddning av mervärdeskatten för år 1991 genomförs kommer effekterna för kommunerna att bli större. KIS har i sitt betänkande lagt fram förslag som innebär att man skulle kunna komma till rätta med de brister i konkurrensneutralitet som finns när det gäller kommunal upphandling och egenregiverksamhet för egna behov. Det innebär att kommu -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

13 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

nerna skall medges generellt avdrag för ingående mervärdeskatt. Det skulle tillföra kommunerna betydande inkomster. Även andra förslag som aviserats kommer att påverka den kommunala ekonomin.

Det finns således som anförs i propositionen goda skäl för att avvakta de förändringar som kan komma att genomföras för år 1991 innan beslut fattas om vilka åtgärder som bör vidtas för att återupprätta balansen mellan staten och kommunerna. Det förefaller mot denna bakgrund inte tillrådligt att genomföra de förändringar i den kommunala företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29 (mp) yrkande 25. Utskottet vill därför avstyrka denna motion.

I motion Sk24 begärs att en utredning tillsätts om den kommunala skatteutjämningen. Som utskottet nämnt kommer en sådan utredning att tillsättas. Motionärernas önskemål om en utredning är således helt tillgodosett. Det finns därför inte någon anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Yrkande 21 i motion Sk24 avstyrks därför av utskottet.

Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Den i propositionen föreslagna sänkningen av inkomstskatten år 1990 beräknas ge ett budgetbortfall på 23,4 miljarder kronor utöver det skattebortfall som skulle uppkommit vid indexering av 1989 års skatteskalor. I propositionen understryks att skattebortfallet bör finansieras i sin helhet. Finansieringen av skattesänkningarna år 1990 bör därvid, framhålls det, ha samma inriktning som finansieringen av reformen i stort, dvs. skärpt kapitalbeskattning, basbreddningar i fråga om inkomst av tjänst samt ökat uttag av indirekta skatter.

I enlighet härmed föreslås att bortfallet på 23,4 miljarder kronor skall täckas genom höjda indirekta skatter på sammanlagt 11,9 miljarder kronor, främst i form av ett breddat mervärdeskatteuttag på energi, vatten, avlopp och sophämtning samt hotell- och restaurangtjänster. Därjämte föreslås skärpt beskattning av kapitalinkomster med 8,4 miljarder kronor samt att basen för inkomstbeskattningen breddas, vilket väntas öka den offentliga sektorns inkomster med 3,5 miljarder kronor. Inkomstförstärkningarna uppgår därmed till 23,8 miljarder kronor, vilket ger utrymme för vissa fördelningspolitiska åtgärder på 0,4 miljarder kronor riktade till de sämst ställda pensionärerna och studerande.

De i propositionen anvisade finansieringskällorna omfattar de delar av skatteomläggningen som inte utgör en direkt inflationsanpassning av skatteskalan. Redan tidigare har emellertid regeringen i statsbudgeten för innevarande budgetår reserverat medel för en skatteomläggning under år 1990. I kompletteringspropositionen (prop. 1988/89:150, bil. 1, s. 15) framhålls sålunda att "den statliga inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande år". Medel för en sådan skatteomläggning har satts av under den särskilda budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

194 I de med anledning av proposition 1989/90:50 väckta partimotionerna biträds propositionens förslag till ny skatteskala för år 1990 av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. Centerpartiet föreslår i detta sammanhang också att en särskild skattereduktion på 500 kr. införs för inkomster upp till 140 000 kr. Även vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna föreslår att inkomstskatten sänks under år 1990 i ungefär samma omfattning som övriga partier föreslår. Deras förslag till skattesänkningar har dock en delvis annan inriktning. Miljöpartiet de gröna föreslår dessutom att arbetsgivaravgifterna sänks i bl.a. Norrland och på Gotland samt att medel avsätts för särskilda satsningar inom trafik- och energiområdet.

Vad beträffar finansieringen av skatteomläggningen biträds regeringens förslag av folkpartiet.

Centerpartiet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att skattereformens första steg bör totalfinansieras. Partiets förslag överensstämmer med regeringens vad beträffar den utökade kapitalbeskattningen samt med vissa jämkningar också med propositionens förslag om breddad bas för inkomstskatter. Däremot avvisar centerpartiet förslagen om mervärdeskatt på energi, liksom skärpningen på hotelloch restaurangtjänster. I stället föreslår man skärpt eller ny skatt på el, koldioxidutsläpp, uran och spillvärme. Den av centerpartiet föreslagna skattereduktionen på 500 kr. är enligt vad som sägs i motion Sk24 redan finansierad genom den energiskattehöjning som ingick i en uppgörelse med regeringen våren 1989 och som för 1990 beräknas motsvara 3 miljarder kronor.

Moderata samlingspartiet utgår från att inkomstskattesänkningen år 1990 uppgår till 19,3 miljarder kronor och att den behöver finansieras. Resterande del är en inflationskompensation som, enligt vad som sägs i motionen, självfallet inte skall finansieras. Moderata samlingspartiet förordar att marginalskattesänkningarna pareras genom en kombination av

-s.k. dynamiska effekter som man räknar med skall tillföra den offentliga sektorn ökade inkomster på 5,8 miljarder kronor under 1990,

-minskade offentliga utgifter på 7,8 miljarder kronor under år 1990 och

-strukturförändringar i skattesystemet som väntas öka det offentligas inkomster med 5,7 miljarder kronor.

Vänsterpartiet kommunisterna avvisar helt förslagen om breddad mervärdeskatt. 1 stället föreslår man att vissa punktskatter höjs med sammanlagt 12 miljarder kronor år 1990. Utöver propositionens förslag om breddad bas för inkomst- och kapitalbeskattningen föreslår vänsterpartiet kommunisterna bl.a. att fastighetsbeskattningen skall omfatta även industrifastigheter samt att man redan år 1990 skall ta ut en avkastningsskatt på pensionsfonder.

Även miljöpartiet de gröna föreslår att en avkastningsskatt skall tas ut på pensionsfonder redan år 1990. Man vill också ändra avdragen för resor till och från arbetet. I övrigt godtar man i allt väsentligt regeringens förslag till kapitalbeskattning och beskattning av löneförmåner.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

195 Miljöpartiet de gröna godtar likaså att mervärdeskatt tas ut på vatten, avloppsrening och sophantering men avvisar övriga förslag till momsbreddning. I stället föreslår man att en rad andra punktskatter på främst energiområdet höjs. Miljöpartiet de gröna räknar med att deras förslag till inkomstförstärkningar under 1990 skall uppgå till 40 miljarder kronor, varav två tredjedelar hänför sig till skärpt indirekt beskattning.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på det ekonomiska läget och på utvecklingen i Sverige. Av vad utskottet där anfört framgår att finanspolitiken måste utformas med största stramhet under kommande år. Ett grundläggande krav är därför att 1990 års skattesänkningar finansieras i sin helhet. En sådan lösning förordas bl.a. i propositionen och av folkpartiet i motion Skiö.

Moderata samlingspartiet har i sitt finansieringsalternativ finansierat 1990 års marginalskattesänkning med 19,3 miljarder kronor. Resterande del utgör endast en inflationskompensation. Därtill kommer att man som enda parti tillgodoräknar sig dynamiska effekter på sammanlagt 5,8 miljarder kronor. Vidare föreslår man att skattesänkningarna till en del skall finansieras med utgiftsnedskärningar på 7,8 miljarder kronor. Dessa nedskärningar ger emellertid enligt utskottets mening ingen eller endast begränsad effekt under kalenderåret 1990. Sammantaget innebär detta att det moderata förslaget leder till att statsfinanserna försvagas med närmare 10 miljarder kronor. En efterfrågestimulans av denna omfattning är oacceptabel i rådande situation.

Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion Sk23 (m) i här berörd del.

Centerpartiets förslag innefattar en skattereduktion på 500 kr. för låg- och medelinkomsttagare. 1 motion Sk24 (c) framhålls att detta förslag är finansierat genom den uppgörelse som centerpartiet under våren 1989 ingick med regeringen om energibeskattningen och som för 1990 väntas ge ett budgettillskott på 3 miljarder kronor. Som finansutskottet nyss anfört måste 1990 års skatteomläggning finansieras i sin helhet. Denna uppfattning har även centerpartiet givit uttryck för i motion Sk24. Det är i rådande läge enligt utskottets mening inte lämpligt att på det sätt motionen innebär stimulera efterfrågan ytterligare. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka motionärernas förslag om inriktningen av skattereformens första och andra steg (Sk24 yrkande 2).

De alternativa förslag som förs fram av dels vänsterpartiet kommunisterna i motion Sk32, dels miljöpartiet de gröna i motion Sk29 är enligt vad motionärerna själva framhåller i sin helhet finansierade. Förslagen avviker, inte minst vad gäller utformningen av skatteskalan, från vad som förordas i propositionen och övriga partimotioner.

På grund av den korta tid som stått till buds för detta yttrande har finansutskottet inte hunnit med att göra en fristående bedömning av förslagens budgetpolitiska effekter.

l989/90:SkU10

Bilaga 2

196 Utskottet har inledningsvis beskrivit sin syn på det ekonomiska läget. Av denna beskrivning framgår att kapacitetsutnyttjandet är mycket högt och bristen på arbetskraft är påtaglig. Den sänkning av inkomstskatten som utskottet förordat i det föregående får i det läget inte leda till en påspädning av efterfrågan, utan den måste finansieras både genom höjningar av andra skatter och genom vissa besparingar. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i propositionen och i flera motioner att det skattebortfall som motsvarar kompensation för inflationsskydd av skatteskalan inte behöver finansieras. I annat fall skulle skatteuttaget höjas i reala termer. Principen om totalfinansiering accepteras i flera motioner. I motion Sk24 (c) avvisas emellertid delar av propositionens finansieringsalternativ, nämligen mervärdeskatt på energi med motiveringen att det leder till omedelbara effekter på konsumentpriserna. Det sägs i motionen vara en dålig finansieringsväg ur stabiliseringspolitisk synvinkel. I stället förordas höjda punktskatter.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Propositionens förslag till finansiering av inkomstskattesänkningarna leder till tillfällig höjning av konsumentprisindex de år den genomförs. Den beräknas i propositionen uppgå till ca 2,5 % för år 1990. Enligt SPK:s i dagarna redovisade undersökning uppgår den direkta effekten till 2,9 %. Som konstateras i motion Skiö (fp) är denna prishöjning en ofrånkomlig effekt av själva skatteomläggningen.

De andra alternativ till finansiering som finns, t.ex. höjda punktskatter, leder också till prisökningar. Även besparingar kan fa denna effekt. Det kan t.o.m. hävdas att även om finansiering saknas kommer prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som också framhålls i motion Skiö, till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket är än värre. En finansiering med höjda punktskatter slår dessutom på exportpriserna vilket kan försvåra exporten. Med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft är därför enligt utskottets uppfattning moms att föredra framför punktskatter. Utskottet avstyrker därmed motion Sk24 yrkande 1.

Utskottet vill i detta sammanhang instämma i vad finansministern anfört och som också uttalas i motion Skiö (fp), nämligen att den tillfälliga prisökning som blir en övergångseffekt av skattereformen inte får leda till kompensationskrav från löntagarorganisationerna i avtalsförhandlingarna. Löntagarna har ju redan fatt kompensation för denna prishöjning genom de sänkta inkomstskatterna.

Utskottet vill också i detta sammanhang beröra skattereformens effekter på arbetsmarknaden och det höga kapacitetsutnyttjandet. Som utskottet framhållit kan sänkta skattesatser på sikt väntas få positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Därigenom kan överhettningen på arbetsmarknaden komma att dämpas. Det bör på sikt bidra till att dämpa löneökningstakten, och därmed kan även inflationen få ett lugnare förlopp.

Skattereformen bör enligt finansutskottets bedömning bidra till en bättre ekonomisk utveckling i Sverige. Den innebär ett väsentligt steg för att främja arbete och sparande. Den löser självfallet inte alla

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

ekonomisk-politiska problem. Vad finansutskottet anfört om skattereformens ekonomiska effekter med anledning av vad som sägs i propositionen och i motion Skiö yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Obligatoriskt sparande

I propositionen föreslås att personer, vars obligatoriska sparande under 1990 väntas understiga 1 000 kr., inte skall behöva erlägga något sparbelopp. Dessutom föreslås att sparbelopp som under inkomståret 1989 understiger 300 kr. skall återbetalas senast i juni 1990.

I lyra partimotioner begär moderata samlingspartiet, folkpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna var för sig att det tillfälliga obligatoriska sparandet avskaffas. Folkpartiets yrkande innefattar dessutom krav på att inbetalade sparbelopp för år 1989 återbetalas.

På förslag av finansutskottet (1988/89:FiU30) har riksdagen beslutat att ett tillfälligt obligatoriskt sparande skall äga rum under perioden september 1989 — december 1990. Syftet härmed var att minska utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad inflation. Enligt finansutskottets tidigare redovisade uppfattning borde undantagen från sparkravet vara få för att den avsedda effekten skulle uppnås och för att sparandet skulle vara så fördelningspolitiskt neutralt som möjligt.

De tidigare redovisade skälen för ett obligatoriskt sparande är alltjämt giltiga, och utskottet anser inte att vunna erfarenheter motiverar någon mer genomgripande förändring av sparandet. Skatteutskottet bör därför enligt finansutskottets mening avstyrka de förslag om en avveckling av sparandet som framförs i motion Skiö (fp) yrkande 2, Sk23 (m) yrkande 14, Sk29 (mp) yrkande 29 och Sk32 (vpk) yrkande 17.

Såsom framhålls i propositionen kan det dock vara befogat att göra undantag för dem som har ett lågt sparande. Om som i propositionen föreslås gränsen sätts vid ett sparande på 1 000 kr. kan det samlade sparandet under 1990 väntas minska med endast 1,2 miljarder kronor. Därmed är minskningen inte större än att den kan antas ha endast mindre betydelse för den ekonomiska åtstramningen i stort. Å andra sidan skulle ett stort antal personer komma att undantas från sparkravet, bl.a. mer än hälften av antalet ålderspensionärer. Till saken hör också att det samlade sparandet blivit större än man tidigare räknat med. Enligt finansutskottets mening talar starka fördelningspolitiska skäl således för att skatteutskottet bör biträda det i propositionen (mom. 16) framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande.

Stockholm den 30 november 1989

1989/90:SkU10

Bilaga 2

198 På finansutskottets vägnar

Anna-Creta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Sonia Karlsson (s), Jan Björkman (s), Ing-Britt Nygren (m), Maria Hed (s), Ingela Mårtensson (fp) och Gunilla André (c).

Avvikande meningar

1. Det ekonomiska läget

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Sammanfattande slutsats börjar med "Som framgått" och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande lydelse:

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse kommer underskottet i bytesbalansen att fortsätta att växa kraftigt. Med mera realistiska bedömningar av pris- och löneutvecklingen är det sannolikt att bytesbalansunderskottet blir ännu större. Denna utveckling kommer att bli ett allt större problem för den ekonomiska politiken. Den tvingar oss till ett högt ränteläge, vilket motverkar investeringarna. Slutsatsen av utskottets bedömning är att någon ytterligare påspädning av efterfrågan inte kan tillåtas. Omläggningen av skattesystemet får därför inte leda till en allmän köpkraftspåspädning. Reformen måste totalfinansieras. Den del som motsvarar inflationsjusteringen av skatteskalorna skall dock inte finansieras. Den höjning som gjordes av energiskatten i våras skall också utnyttjas för finansiering av skattesänkningarna. I annat fall stiger den totala skattekvoten. Det är också angeläget att reformen finansieras på ett sätt som inte driver på inflationen. Utskottet vill också understryka att reformen måste få en fördelningspolitisk profil som gör att alla samhällsgrupper får del av skattesänkningarna. Det är utskottets bestämda uppfattning att alla folkgrupper måste känna sig delaktiga i en reform av denna omfattning. Låg- och mellaninkomsttagare skall inte tvingas betala höginkomsttagarnas skattesänkningar. I annat fall rubbas den samhällsekonomiska balansen genom att krav reses på kompenserande löneoch transfereringsökningar. I förlängningen skulle detta leda till nya skattehöjningar och till att reformen vittrar sönder. Det är därför utskottets uppfattning att skattereformens stabilitet är avhängig det fördelningspolitiska utfallet.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

2. Det ekonomiska läget

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande sorn i avsnittet Sammanfattande slutsats börjar med "Som framgått" och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande lydelse:

Vad gäller regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen på kort sikt kan den enligt utskottets uppfattning på kort sikt godtas. Det förefaller emellertid mer sannolikt att såväl inflationen som den genomsnittliga löneökningen blir större än vad som anges i regeringens bedömning.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka att en mängd långsiktiga problem tillsammans med den nuvarande felaktiga inriktningen av den ekonomiska politiken kommer att försvåra en gynnsam ekonomisk utveckling under 1990-talets inledande år.

De problem som särskilt utgör hinder för en god ekonomisk utveckling är bl.a. följande:

- Bytesbalansunderskottet ökar kraftigt. Men det är i och för sig inte det negativa avkastningsnettot som inger bekymmer för framtiden, utan framför allt att utlandsinvesteringarnas avkastning förmodligen inte kommer att nå Sverige. Dessutom innebär en alltför hög grad av utlandsinvesteringar, på bekostnad av strategiskt viktiga nyinvesteringar i alla nyckelbranscher i Sverige, att svåra strukturella nationella problem kommer att förstärkas.

-Bristen på arbetskraft är ett centralt ekonomiskt problem. Avsaknaden av demokratiska rättigheter på arbetsplatserna innebär att lönearbetare slås ut ur arbetslivet i alltför hög grad. Utvecklingen med alltmer ensidiga och monotona arbeten sliter ut människor och tar inte till vara den mänskliga kapaciteten.

- Den offentliga sektorns påtvingade spariver är även en orsak till bristande effektivitet i vård och omsorg. Alltför länge har människor slagits ut från arbetsmarknaden i stället för att rehabiliteras.

- Bristen på en planerad energipolitik bromsar den ekonomiska utvecklingen. Energialternativen ligger fortfarande i träda samtidigt som miljöproblemen utgör en växande fora för en sund ekonomisk utveckling.

- Regeringens inflationsbekämpning genom att angripa de arbetandes löneökningar, främst de i exportindustrin, har misslyckats. En ny inflationsbekämpningsstrategi är nödvändig, som riktar sin udd mot vinst, monopol och spekulationsintressena.

-Skatteomläggningens positiva effekter kan ifrågasättas. Förutom den fördelningspolitiskt ogynnsamma utformningen, vilken skapar nya motivationsproblem, är de s.k. dynamiska effekterna mycket tveksamma.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

3. Det ekonomiska läget

Carl Frick (mp) anser

1989/90:SkU10

Bilaga 2

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Den internationella utvecklingen börjar med "En av de faktorer" och slutar med "investeringar hämmas" bort ha följande lydelse:

En av de faktorer som kan bryta den förväntade negativa utvecklingen för natur, miljö och människor under 1990-talets två första år är en miljörelaterad ekonomisk politik som också kan hålla inflationen i schack. Priserna steg i flertalet OECD-länder under första halvåret 1989 i snabbare takt än under det närmast föregående halvåret. Aven de ihållande externa obalanserna mellan de stora industriländerna skapar osäkerhet inför framtiden. Det kan inte uteslutas att man i de länder där finanspolitiken är för expansiv och miljöförstörande kan komma att tvingas till en penningpolitisk åtstramning som bl.a. får till följd att näringslivets investeringar och konsumtionen hålls tillbaka.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet År 1991 börjar med "Den mest" och slutar med "år 1990" bort ha följande lydelse:

Den mest iögonfallande förändringen i jämförelse med åren 1989 och 1990 är den beklagliga kraftiga uppgången i den privata konsumtionen. Förklaringen till att den privata konsumtionen ökar med så mycket som 3 % är att hushållens reala disponibla inkomster beräknas stiga med drygt 4 %, vilket i sin tur blir ett resultat av skattereformen. Trots den ur miljösynpunkt orimliga konsumtionsuppgången antas i skrivelsen att inkomstökningen ytterligare höjer sparkvoten. För första gången på flera år antar sparkvoten därigenom ett positivt värde. I skrivelsen betonas dock att bedömningen av sparkvoten är behäftad med mycket stor osäkerhet.

Eftersom den privata konsumtionen ökar väsentligt mer än under de föregående åren bidrar detta såväl till en uppgång i importen som en ökning av de ekologiska obalanserna. Även om exportökningen blir något större än år 1990 minskar överskottet i handelsbalansen. En bidragande orsak till detta är bl.a. en mindre gynnsam exportprisutveckling. Underskottet i bytesbalansen ökar kraftigt. På samma sätt som för åren 1989 och 1990 förklaras detta av ökade räntebetalningar och allt större underskott i transfererings- och tjänstebalansen.

Under år 1991 förutses en ytterligare minskning av investeringstillväxten. I skrivelsen framhålls att detta delvis beror på att verkningarna av den något dämpade internationella konjunkturen förväntas slå igenom. Risk för försämrad konkurrenskraft och sämre lönsamhet för det svenska näringslivet påverkar också prognosbilden. Tillväxten i den totala produktionen väntas bli något högre år 1991 än 1990. Enligt utskottets mening tar inte regeringen de ekologiska störningarnas inverkan på landets ekonomi på allvar. Hade regeringen gjort det hade den föreslagit en politik som leder till minskning i varukonsumtionen.

dets att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Sammanfattande slutsats börjar med "Som framgått" och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande lydelse:

Som framgått av utskottets redovisning av regeringens skrivelse är det bl.a. de i jämförelse med vår omvärld alltför höga pris- och löneökningarna som är ett av huvudproblemen i den svenska ekonomin. Det snabbt växande underskottet i bytesbalansen är ett problem för den ekonomiska politiken samtidigt som en försämring av kostnadsläget och vår konkurrenskraft oroar. Utskottet finner det anmärkningsvärt att oron över att bytesbalansunderskottet växer inte utlöser åtgärder. Den politik som föreslås med skattereformen som huvudingrediens leder till snabbt ökande konsumtion och import samtidigt som vi inte kan öka vår export nämnvärt på grund av arbetskraftsbrist. Utskottet hade förväntat sig åtgärder som hade bidragit till att minska vår import. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den stora importen av fossila bränslen, som kan minskas genom att energisparande åtgärder sätts in inom samhällslivets alla sektorer. Åtgärder för att minska konsumtionen av drivmedel är speciellt viktiga. Utskottet är dessutom mycket oroat av de ständigt ökande ekologiska obalanserna i Sverige. Dessa kommer att bli än större med den skatteomläggning som nu aviseras. De ekologiska obalanserna medför att produktionsförmågan i de biologiska systemen avtar. Därmed hotas vår försörjning med baslivsmedel. Samtidigt kommer skogarnas produktivitetsminskningar att påverka skogsindustrin framöver.

Utskottet har svårt att se den föreslagna skattereformen som ett led i ansträngningarna att få ned takten på pris- och löneökningarna i nivå med våra viktigaste handelspartner. Reformen kan inte genomföras utan att svåra obalanser uppkommer i ekonomin, de ekologiska systemen och inom den offentliga sektorn. Enligt utskottets mening medför detta att en stram finanspolitik kombinerad med en framsynt miljöpolitik är en absolut nödvändighet även under de första åren av 1990-talet. Ett huvudmål för den ekonomiska politiken måste vara att på ett socialt ansvarsfullt sätt minska den materiella förbrukningen i Sverige.

4. Skatteförslagets allmänna inriktning

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Finansutskottet ställer" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i motionerna Sk24 (c) och Sk29 (mp) att skatterna är ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. Utskottet kan godta förslaget till utformning av inkomstskatteskala i propositionen men anser att vissa kompletteringar måste göras. Regeringens förslag ger enligt utskottets mening ett alltför litet utbyte i låg- och mellaninkomstgrupperna och bör därför kombineras med en särskild skattereduktion i dessa intervall. Utskottet anser att detta är en bättre lösning än — som föreslås i motion Sk29 (mp)

1989/90:SkU10

Bilaga 2

— att föreslå högre marginalskatter kombinerade med ett utökat grundavdrag. Finansutskottet anser därför att yrkandena 1 och 2 i motion Sk29 bör avslås av riksdagen. När det gäller finansieringen anser utskottet att den bör ske genom ökade punktskatter på energi i stället för med en basbreddning av mervärdeskatten. Det är viktigt att punktskatter används som ett styrmedel i miljöpolitiken och för att begränsa slöseriet av ändliga råvaror. Utskottet delar således uppfattningen som framförs i motionerna från centerpartiet och miljöpartiet i dessa delar. Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom resonemanget i motion Sk29 om förslagens dynamiska effekter. Motion Sk29 yrkande 3 avstyrks därför av utskottet.

5. Skatteförslagets allmänna inriktning

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening kan de positiva effekter som skatteomläggningen sägs ha enligt utredningarna och propositionen ifrågasättas. Förutom den fördelningspolitiskt ogynnsamma utformningen, vilken skapar nya motivationsproblem, är de s.k. dynamiska effekterna mycket tveksamma. Den omfattande övergången från direkt beskattning till konsumtionsbeskattning får inte enbart en engångseffekt på inflationen, utan den ökade och breddade momsen är en regressiv skatt som i sig ökar inflationen. Utskottet tvingas också konstatera att skatteomläggningens dämpande effekt på spekulationsekonomin är obetydlig.

Propositionens förslag till omläggning innebär vidare en ökning av boendekostnaderna. Det kan innebära att det nödvändiga bostadsbyggandet stoppas upp, vilket i sin tur försämrar den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Utskottet vill mot denna bakgrund starkt motsätta sig den allmänna inriktning som skatteomläggningen får enligt propositionen. Utskottet anser att skatteomläggningen i stället bör utgå från följande principer. Skatten bör utgå från bärkraft. Detta förutsätter ett progressivt skattesystem med högre skatteuttag på högre inkomster än på låga inkomster. Det innebär att utskottet anser att marginalskatten bör sänkas endast i låg- och mellaninkomstskikten. Vidare bör en särskild skattereduktion införas.

Finansieringen bör ske genom höjd och breddad skatt på kapital samt högre skatt på vissa lågt beskattade eller obeskattade löneförmåner. Fastighetsskatt på industrifastigheter bör införas. Utskottet vill också förorda ökad beskattning på alkohol och tobak. Miljöskäl och energibesparing talar för en ökad energibeskattning; däremot avvisar utskottet energimoms. Den är ett dåligt alternativ såväl fördelningspolitiskt som miljömässigt. Moms på energi drabbar endast hushåll och ej företag.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

203 Utskottet delar således inte den inriktning av skattepolitiken som 1989/90:SkU 10

förordas i motion Sk29 yrkandena 1 — 3. De bör således avstyrkas av Bilaga 2

skatteutskottet.

6. Skatteförslagets allmänna inriktning

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

Den planerade ekonomiska integrationen med den västeuropeiska ekonomiska gemenskapen syftar till att öka arbetskraftens, varors och tjänsters samt kapitalets rörlighet. Det är utskottets mening att den av regeringen planerade anpassningen till EG — en anpassning som innebär att Sverige i flera avseenden måste avsäga sig sin suveränitet över skattelagstiftningen och den ekonomiska politiken — är i många stycken djupt olycklig. Utskottet avvisar härmed regeringens nuvarande kapitulationsplaner på detta område.

Finansutskottet ställer sig med det anförda utifrån sina utgångspunkter inte bakom den allmänna inriktningen av skatteförslaget eller att ett första steg tas på föreslaget sätt redan år 1990. Utskottet delar således den inriktning av skattepolitiken som förordas i motion Sk29 yrkandena 1 — 3. De bör därför tillstyrkas av skatteutskottet.

7. Fördelningspolitisk analys

Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skatteförslagets allmänna inriktning börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Som ett fördelningspolitiskt mål för skattereformen har angivits att låg- och mellaninkomsttagare inte skall betala höginkomsttagarnas skattesänkningar. Det finns emellertid undersökningar som kan tolkas som att så trots allt blir fallet. Mot denna bakgrund anser finansutskottet, i likhet med vad som anförs i motion Sk24 (c), att skatteomläggningens fördelningspolitiska effekter bör analyseras. Studierna bör omfatta såväl individer, hushåll som regioner. Det finns i det sammanhanget anledning att särskilt studera de förändringar som föreslås beträffande boendet. Vad utskottet anfört med anledning av motion Sk24 yrkande 22 om en fördelningspolitisk utredning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8. Inkomstbeskattningen

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "De förslag" och slutar med "sänkta inkomstskatterna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likh. med vad som anförs i motioner från centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet kommunisterna att inkomstbeskattningen bör ha en annan fördelningspolitisk profil än som föreslås i propositionen. Det är nödvändigt att skattesänkningen blir större i låg- och mellaninkomstskikten. Utformningen av skatteskalan anser utskottet, i likhet med vad som anförs i motion Sk24 (c), bör tillstyrkas. Som utskottet redovisat kan sänkta marginalskatter bidra till att lösa flera av de problem som kännetecknat den svenska ekonomin en längre tid. För att fa en bättre fördelningspolitisk profil bör emellertid justeringen av skatteskalan kombineras med en skattereduktion. Den bör utformas på det sätt som föreslås i motion Sk24, dvs. utan några avtrappningsregler. Utskottet avvisar därför de skatteskalor och den skattereduktion/grundavdrag som föreslås i motionerna Sk29 och Sk32. Utskottet förordar således att skatteutskottet tillstyrker motion Sk24 yrkande 3.

9. Inkomstbeskattningen

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "sänkta inkomstskatterna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att en sänkning av inkomstskatten bör ske men den bör sänkas på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Förslaget i propositionen tillgodoser inte detta krav. Skattesatserna bör sänkas i låg- och mellaninkomstskikten. I skikten däröver bör det nuvarande marginalskatteuttaget bibehållas. För att skapa en bättre fördelningsprofil bör en särskild skattereduktion införas i enlighet med vad som föreslås i motion Sk32 (vpk). Därigenom skapas väsentliga skattelättnader för låg- och mellaninkomsttagare. Vid 90 000 kr. i inkomst blir enligt motionsförslaget skattelättnaden 4 000 kr. och vid 140 000 kr. blir den 4 600 kr. Utskottet tillstyrker från sin utgångspunkt en sådan uppläggning och tillstyrker motion Sk32 yrkandena 1 och 2. Därmed avstyrker utskottet propositionens förslag och förslagen i motionerna Sk24 yrkande 3 och Sk29 yrkandena 4 och 5.

10. Inkomstbeskattningen

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Inkomstbeskattningen börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "sänkta inkomstskatterna11 bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den offentliga sektorn kräver en finansiering som innebär ett högt skatteuttag. Höga

1989/90:SkU10

Bilaga 2

skattesatser medför en rad problem. De kan inbjuda till skattefusk och avancerad skatteplanering samt bidra till att skapa en grå ekonomi. Det kan leda till en snedvridning av konkurrensförhållanden och till ett ineffektivt resursutnyttjande. Starkt progressiva skattesatser leder till höga nominella lönekrav i avtalsförhandlingarna, vilket driver upp kostnadsutvecklingen och försämrar vår internationella konkurrenskraft. Med lägre marginalskattesatser blir utbytet av varje nominell löneökning större, vilket bör kunna ha en dämpande effekt på prisoch lönestegringstakten.

Sänkta marginalskatter kan medverka till att minska skattesystemets snedvridande effekter. Utskottet anser att sänkta marginalskatter måste utformas så att de redan väl beställda inte gynnas ytterligare. De måste kombineras med ökade grundavdrag för att ge en socialt rimligare profil.

Som har framgått av vad utskottet redovisat om det ekonomiska läget befinner sig Sverige i en situation med högt kapacitetsutnyttjande med stor brist på kvalificerad arbetskraft i flera branscher. Detta Sr dock inte enligt utskottet leda till att vi genom en orättSrdig skattepolitik tvingar deltidsarbetande till heltidsarbete och att vi också tvingar människor att ta ut övertid i form av pengar i stället för kompensationsledighet för att kunna klara sin ekonomi. Det är detta som är meningen med det nya skatteförslaget som socialdemokrater och delar av borgerligheten nu vill genomföra. Man döljer sina avsikter genom att tala om dynamiska effekter och ökat arbetskraftsutbud. Enligt utskottet skulle det föreliggande skatteförslaget S så allvarliga sociala och miljökonsekvenser att det inte bör införas.

De förslag till skatteskalor som föreslås i motionerna Sk29 (mp) och Sk32 (vpk) innebär mindre sänkningar av marginalskatterna än som föreslås i propositionen. Förslagen om skattereduktion i motionerna Sk24 (c) och Sk32 (vpk) anser utskottet ha vissa kortsiktiga fördelningspolitiska fördelar. Utskottet vill därför föreslå att skatteutskottet avstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Sk24 yrkande 3 samt Sk32 yrkandena 1 och 2. Utskottet föreslår att skatteutskottet tillstyrker motion Sk29 yrkandena 4 och 5.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka nödvändigheten av att kommunerna är återhållsamma med sina skattehöjningar. Utskottet är samtidigt medvetet om att kommunerna har hamnat i en svår ekonomisk situation eftersom de på senare år har pålagts alltmer utvidgade och kostsamma uppgifter. Någon form av kommunalt skattestopp kan utskottet inte ställa sig bakom. Det kan i detta sammanhang nämnas att det kommunala skatteutjämningssystemet kommer att ses över. Utskottet återkommer till detta.

Som utskottet återkommer till måste i nuvarande ekonomiska läge varje inkomstbortfall för staten finansieras. Utskottet övergår därmed till att behandla förslagen till finansiering av de sänkta inkomstskatterna.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

11. Beskattning av löneförmåner

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Beskattning av löneförmåner börjar med "Det ankommer" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att en rimlig balans måste upprätthållas mellan skatteuttaget för olika typer av ersättning för bilkostnader. Med regeringens förslag till beskattning rubbas den balansen, till nackdel för egen bil i tjänsten. Finansutskottet delar bedömningen i propositionen att nuvarande ersättningsbelopp och avdragsregler för egen bil i många fall innebär en överkompensation. Med ett så lågt avdragsbelopp som 11 kr. per mil, vilket är propositionens förslag, kommer många dock att avstå från att använda den egna bilen och i stället utnyttja dyrare färdsätt. Många arbetsgivare skulle samtidigt tvingas att anskaffa tjänstebilar. Privatbilarna skulle komma att utnyttjas på ett ur samhällsekonomisk synpunkt sämre sätt. Möjligheterna att fa avdrag för egen bil i tjänsten är av stor betydelse för många yrkesgrupper, t.ex. distriktssköterskor, hemsamariter, lantbrevbärare m.fl. Utskottets slutsats är därför att åtgärder för att åstadkomma en bättre balans mellan bilförmån och egen bil i tjänsten är påkallade.

Såväl värdet av bilförmån som avdragsbeloppet för användandet av egen bil i tjänsten bör som föreslås i motion Sk24 enligt utskottets mening höjas. Det ankommer på skatteutskottet att utifrån dessa allmänna utgångspunkter ta ställning till vilket värde förmån av bil skall värderas till eller vilken storlek avdraget för att använda egen bil i tjänsten bör uppgå till. Enligt finansutskottet talar starka skäl för att också frågan om avdragen för resor mellan bostad och arbetsplats bör anpassas till dessa förändringar. Denna fråga bör prövas av skatteutskottet i detta sammanhang.

12. Beskattning av löneförmåner

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Beskattning av löneförmåner börjar med "Det ankommer" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Det ankommer inte på finansutskottet att ta ställning till vilket värde förmån av fri bil skall värderas till eller vilken storlek avdraget för att använda egen bil i tjänsten bör uppgå till. Utskottet vill däremot starkt betona vikten av att vi inte skattevägen gynnar ett slösaktigt beteende. Det är därför av stor vikt att reglerna för värdesättning av förmånen av fri bil sätts så att så många som möjligt finner det vara ointressant att utnyttja denna möjlighet. Utskottet anser att det är ett oskick att reglerna nu är utformade så att de som har fri bil kan åka på sin fritid utan att betala för drivmedlet. Utskottet förutsätter att regeringen inom kort kommer med förslag som kan eliminera denna anomali.

Vidare talar förenklingsskäl för att kostnaderna för att använda egen bil i tjänsten schabloniseras. I annat fell finns risk att skattemässiga

1989/90:SkU10

Bilaga 2

överväganden kommer att spela alltför stor roll vid val av bil och utnyttjande av bil i tjänsten. Finansutskottet tillstyrker därför utifrån dessa utgångspunkter motion Sk29 yrkande 9 och avstyrker propositionens förslag i berörd del samt motionerna Sk23 yrkandena 5 och 7 och Sk24 yrkandena 4, 5 och 12.

13. Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Skattemässiga villkor för pensionsförsäkringar börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser det rimligt att åtgärder vidtas för att motverka att skattereformen skall stimulera till alltför omfattande skattemässiga omdispositioner vid själva övergången. Enligt utskottets mening bör därför den av miljöpartiet de gröna och vänsterpartiet kommunisterna föreslagna avkastningsskatten genomföras. Utskottet tillstyrker därmed motionerna Sk29 yrkande 11 och Sk32 yrkande 16 samt avstyrker motionerna Sk23 yrkandena 10 och 11 samt Skl4.

14. Energibeskattning m.m.

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening är valet av finansieringsform inte acceptabel ur vare sig fördelningspolitisk eller energi- och miljöpolitisk synvinkel.

Det finns flera svårigheter med att kombinera moms med punktskatter. Möjligheterna minskar att styra energianvändningen inom industrin. Det är sannolikt också så som regeringen framhöll i proposition 1983/84:28 att "övergången till mervärdeskatt på energi allvarligast drabbar låginkomsttagare som företrädesvis bor i hyreshus".

De beräkningar som genomfördes inför skatteutredningarna visar också att införande av moms innebär att kostnaderna övervältras från industrin till hushållen.

Enligt finansutskottets mening kan således inte förslaget om införande av energimoms accepteras. Förslaget skulle innebära att möjligheterna att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik skulle minska.

Energimoms innebär även att kostnader som i dag bärs av konsumenterna i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den drabbar framför allt boendet som också genom ökade andra pålagor

1989/90:SkU10

Bilaga 2

får bära en stor del av skatteomläggningen. Ökade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna i ekonomin.

Förslagen till omläggning av energibeskattningen innebär även att möjligheterna för biobränslen kraftigt försämras, eftersom någon skatt i dag inte utgår vid användningen av dessa bränslen.

Förslaget om införande av moms på energi måste således avslås och punktskatterna på energi anpassas därefter. Enligt utskottets mening bör det i stället vara så att skatte- och avgiftsuttaget på energi bygger på miljöanpassad punktbeskattning kombinerat med miljöavgifter och en koldioxidskatt som gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar miljövänlig energi. Belastningen på olika energislag måste därefter anpassas efter vilka möjliga alternativ som står till buds. Detta innebär att någon ökad skattebelastning på bensin inte bör ske utöver vad ett införande av en generell koldioxidskatt motiverar och att förändringarna i kilometerskatten anpassas till detta.

Med det här angivna förslaget till finansiering av skattereformens första steg år 1990, som överensstämmer med förslagen i motion Sk24, finns det inte något behov av att inordna energiområdet i mervärdeskattesystemet. Utskottet tillstyrker från sin utgångspunkt förslagen i motion Sk24 och avstyrker därmed propositionens förslag.

Förslagen om mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning innebär ökade boendekostnader. Förslagen bör därför ses i sammanhanget av hur samtliga förslag påverkar boendekostnaderna. Utskottet anser att starka skäl talar för en lägre beskattning av boendet som föreslås i motion Sk24 (c). Under förutsättning av att dessa förslag genomförs kan vidgningen av mervärdeskatten i detta avseende godtas av finansutskottet.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "I motion Sk23" och slutar med "för mervärdeskatt" bort utgå.

15. Energibeskattning man.

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser inte att mervärdeskatt skall införas på energiområdet. Detta innebär i praktiken att industrin inte behöver betala mervärdeskatt. Propositionen uttrycker det så här: "Mervärdeskatt på energi innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — helt och hållet kan lyfta av skatten på energiråvaror, medan t.ex. hushållen — som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten fullt ut."

Utskottet anser att den kompensation som regeringen vill ge hushållen för denna omfördelning — vissa kommuner i norra delen av landet skall få lägre skatt på el — är helt otillräcklig.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

14 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 10

Utskottet förordar i stället höjningar av punktskatterna på energiområdet i väntan på miljöavgiftsutredningens slutbetänkande sommaren 1990. Dessa punktskatter belastar då både industrin, hushållen, energiproducenter och energikonsumenter.

Punktskatterna skall vara så konstruerade att förnyelsebara energikällor blir lönsamma och hushållning av energi uppmuntras. Dessa mål kan dock endast nås till fullo med korrekt utformade miljöavgifter.

Enligt finansutskottets mening uppfyller förslagen i motion Sk32 dessa krav. De tillstyrks därför av utskottet. Därmed tillgodoses motionerna Sk28 och Sk35 i berörda delar. Det innebär att utskottet avstyrker motionerna Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18 samt Sk29 yrkandena 7, 12 och 16—18.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "I motion Sk23 (m)" och slutar med "för mervärdeskatt" bort utgå.

16. Energibeskattning m.m.

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "och Sk35" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att det är orimligt att införa mervärdeskatt på energiområdet. Det skulle innebära att konsumtionen av energi skulle öka inom industrin och att en stor del av energibeskattningen skulle läggas på hushållen eftersom mervärdeskatten inte är avdragsgill för hushållen. Den extra skattebelastningen för hushållen blir enligt utskottets överslagsberäkningar 8 400 milj. kr. per år eller ca 1 000 kr. per svensk och år.

Regeringens förslag om mervärdeskatt på energi är inkonsekvent när det samtidigt kombineras med ett förslag om att priset på elkraft skall sänkas med 2 öre/kWh. Det innebär som utskottet ser det att regeringen nu i praktiken har skrinlagt tankarna på att avveckla kärnkraften. Billigare elkraft innebär att förbrukningen stimuleras när vi i stället borde eftersträva en minskad förbrukning.

Utskottet kan inte acceptera att regeringen på detta sätt går emot riksdagsbeslut och givna löften i kärnkraftsffågan. Det är utskottets bestämda uppfattning att situationen nu fordrar att de förslag som framförs i motion Sk29 måste genomföras. De i motion Sk29 framlagda förslagen till punktskattehöjningar kan sedan utan svårigheter omvandlas till skatter på energiråvaran. En politik måste nu påbörjas som minskar konsumtionen i stället för en politik med nuvarande inriktning som ökar konsumtionen. Utskottet konstaterar att regeringen vill fortsätta sin politik att gynna de industrier som slösar med energi genom att bibehålla storförbrukarsubventionen på 1,7 % av produkternas saluvärde. Eftersom merparten av de industrier som åtnjuter

1989/'90:SkU 10

Bilaga 2

denna rabatt exporterar huvuddelen av sin produktion måste detta innebära en snedvridning av konkurrenssituationen som måste vara en avvikelse från GATT-överenskommelser och EG-tankarna. Det är utskottets mening att denna industrisubvention måste avvecklas på sätt som anges i motion Sk29.

Det har länge hävdats i Sverige att en målsättning för trafikpolitiken måste vara konkurrensneutralitet mellan de olika trafikslagen. Denna vilja har aldrig manifesterats i verkligheten på annat sätt än att järnvägarna skall kunna betala sina kostnader. De andra trafikslagen har alla på olika sätt subventionerats av samhället i strid med de marknadsekonomiska principer som sägs skola vara de som skall styra på den svenska marknaden. Det är utskottets mening att det nu i anslutning till skattereformen är dags att ändra på dessa anomalier i den svenska ekonomiska politiken och trafikpolitiken. Detta ställningstagande från utskottets sida innebär att utskottet avvisar regeringens förslag att inte skattebelägga flygbränslen.

Utskottet avstyrker med det anförda propositionen och motionerna Sk23 yrkande 12 i här berörd del, Sk24 yrkandena 6—11, 13 och 18, Sk28, Sk32 yrkandena 7—9 samt 11—13 och Sk35. Utskottet tillstyrker däremot med det anförda motion Sk29 yrkandena 7, 12, 16, 17 och 18.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "för mervärdeskatt" bort ha följande lydelse:

I motion Sk23 (m) anförs att eftersom osäkerheten är stor om den framtida indirekta beskattningen inom EG är det felaktigt att nu höja uttaget av mervärdeskatt. Det får till följd att vi fjärmar oss än mer från vad som gäller i de olika EG-länderna.

Finansutskottet anser att propositionens förslag innebär ett närmande till vad som gäller inom EG. Om ett avtal om samarbete träffes mellan Sverige och EG fordras det en momsbasbreddning i syfte att möjliggöra ett deltagande i den inre marknaden. Det innebär att momssatserna kommer att reduceras för att anpassas på det sätt som beskrivs i regeringens proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen. 1 denna proposition anförs följande. "För att förverkliga den gemensamma marknaden inom EG krävs som tidigare beskrivits en långtgående harmonisering av framför allt den indirekta beskattningen. Om Sveriges gränser mot EG ska öppnas på samma sätt, krävs även för svensk del en anpassning av både skattestruktur och skattenivåer. Det skulle exempelvis innebära behov av sänkningar av mervärdeskatten och flera punktskatter."

Utskottet vill även understryka att sänkta momssatser kommer att påverka den svenska statsbudgeten mycket negativt. Skattebortfallet kommer att bli mycket stort. Det kommer att gå ut över den offentliga sektorn som redan nu har stora ekonomiska problem.

Som utskottet ser det är de föreslagna momsbasbreddningarna en inledning till att momssatserna kommer att börja sänkas inom kort för

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

att vara en del av den anpassning till EG som regeringen eftersträvar. Också folkpartiets förslag att momssatserna skall börja sänkas visar enligt utskottets mening tydligt vilken inriktning skattereformen har.

Det ligger inte inom finansutskottets kompetensområde att bedöma de sociala konsekvenserna av de föreslagna momsbreddningarna, men utskottet vill ändå framföra sin starka oro över dessa konsekvenser och hur dessa kommer att påverka den svenska ekonomin.

Finansutskottet anser därmed att motion Sk23 yrkande 12 i berörd del bör avstyrkas av skatteutskottet.

Vad finansutskottet nu anfört innebär att utskottet avstyrker den i propositionen angivna grundprincipen om breddning av basen för mervärdeskatt.

17. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster

Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Indirekta skatter börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är hotell- och restaurangtjänsterna viktiga för samhällsekonomin, vilket även betonas i motionerna Sk29 (mp) och Sk32 (vpk). En stark turistnäring stärker bytesbalansen mot utlandet. Bytesbalansen uppvisar i dag ett betydande underskott, och tendensen är vikande. Det s.k. turistnettot står därvidlag för en av de största minusposterna.

Turismen är också viktig för regionalpolitiken. Näringen står redan i dag för en betydande del av sysselsättningen i glesbygdsområdena. Näringen har också en stor framtidspotential som komplement och alternativ till mer traditionella näringsgrenar i dessa områden.

Det bör också, som framhålls i motion Sk24 (c), uppmärksammas att de nämnda tjänsterna främjar kultur och gemenskap i samhällslivet. En höjning av momssatsen för dessa tjänster kommer att påverka branschen negativt.

Finansutskottet anser mot denna bakgrund att propositionens förslag i denna del bör avslås.

18. Företagsbeskattning, allmänt

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Företagsbeskattning börjar med "Övergången till" och slutar med "av skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

För att få till stånd en smidig övergång till det nya systemet för företagsbeskattning bör vissa justeringar göras i propositionens förslag vad gäller utnyttjande av medel i investeringsfonder. De företag som före den 1 mars 1990 ansöker om att få ta i anspråk medel som avsatts i bokslutet per den 31 december 1984 bör få följa de äldre bestämmelserna. Utskottet tillstyrker således motion Sk24 yrkande 19. Proposi -

1989/90:SkU10

Bilaga 2

tionens förslag i övrigt vad gäller företagsbeskattningen tillstyrks av utskottet.

19. Konsekvenser för stat och kommun

Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Konsekvenser för stat och kommun börjar med "Det finns" och slutar med "denna motion" bort ha följande lydelse:

Kommunerna har emellertid redan stora kostnader som beror på den miljöpåverkan som industrierna har. Kraven på att komma till rätta med miljöproblemen kommer att öka. Det kommer att bli en kommunal angelägenhet som kräver mycket stora resurser. Ett sätt att fa medel till det nödvändiga arbetet är att kommunerna återfår sin beskattningsrätt för företag. Det förefaller mot denna bakgrund vara tillrådligt att genomföra de förändringar i den kommunala företagsbeskattningen som föreslås i motion Sk29 (mp) yrkande 25. Utskottet tillstyrker därför detta motionsyrkande.

20. Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Ivar Franzén och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "motion Skiö" bort ha följande lydelse: Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på det ekonomiska läget och på utvecklingen i Sverige. Av vad utskottet där anfört framgår att finanspolitiken måste utformas med största stramhet under kommande år. Ett grundläggande krav är därför såsom framhålls i motion Sk24 (c) att 1990 års skattesänkningar finansieras i sin helhet.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Centerpartiets förslag" och slutar med "(Sk24 yrkande 2)" bort utgå.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "Sk24 yrkande 1" bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning härav anföra följande. En viktig principiell utgångspunkt för finansieringen av skattesänkningarna är att den skall ske på ett sätt som innebär att det samlade skatteuttaget från höginkomsttagarna, till följd av marginalskattesänkningarna, inte minskar. Reformens fördelningspolitiska helhet skall således beakta att inkomst- och förmögenhetsskillnaderna ej skall öka till följd av reformen. Utskottet delar således uppfattningen som framförs i motion Sk24 (c).

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

213 Finansieringen skall innebära skärpt beskattning av kapitalinkomster, breddad bas för inkomster under inkomstslaget tjänst samt av höjd indirekt beskattning. Återhållsamhet skall iakttas vid finansiering via beskattning av nödvändighetskonsumtion såsom boende, livsmedel och kultur. Särskild återhållsamhet bör iakttas vid finansiering via regressiv verkande mervärdeskatt. På miljö- och energiområdet skall ej mervärdeskatt införas utan beskattning ske genom punktskatter.

Enligt utskottets mening kan därför inte förslaget om införande av energimoms accepteras. Förslaget skulle innebära att möjligheterna att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet för miljöavgifter och en offensiv miljöpolitik skulle minska.

Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion Sk24 (c) att energimoms innebär att även kostnader som i dag bärs av konsumenterna i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den drabbar framför allt boendet som också genom ökade andra pålagor får bära en stor del av skatteomläggningen. Okade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna i ekonomin.

Skattereformens första steg år 1990 ger i inledningsskedet en påspädning av hushållens köpkraft. Skattesänkningen ger en omedelbar likviditetspåverkande effekt medan finansieringen verkar i motsatt riktning först med en viss tidsfördröjning. Detta beror på att man enligt propositionen kommer att genomföra en del av finansieringen med början först den 1 mars 1990.

Denna påspädningseffekt bör enligt utskottet av konjunkturpolitiska skäl hållas tillbaka. Finansutskottet vill därför i likhet med vad som föreslås i motion Sk24 (c) förorda att den absoluta merparten av finansieringen förläggs till den 1 januari.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Sk24 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Skattereformen bör" och slutar med "till känna" bort utgå.

21. Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet tillstyrker från sina utgångspunkter en justering av inkomstskatteskalan och införandet av en skattereduktion i enlighet med de förslag som framförs i motion Sk32 (vpk). Sänkningen av inkomstskatten och skattereduktionen/låglönerabatten beräknas leda till ett budgetbortfall på 26,0 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker att detta finansieras som föreslås i motion Sk32 genom skärpt kapitalbeskattning (12,7 miljarder), basbreddning av inkomst av tjänst (3,5

1989/90:SkU10

Bilaga 2

miljarder) samt punktskatter (12,3 miljarder). Dessa förslag ger en sammanlagd budgetförstärkning på 28,5 miljarder kronor. En del av inkomstförstärkningen bör kunna användas till miljösatsningar nästa

år.

Utskottet anser att den finansiering utskottet förordat inte är lika inflationsdrivande som propositionens förslag till utvidgad mervärdeskatt. Detta innebär att hushållens inkomster inte kommer att urholkas lika snabbt. Utskottet anser det särskilt angeläget att undvika höjda boendekostnader. Över huvud taget bör inte skattehöjningar genomföras på varor och tjänster av nödvändighetskaraktär. Skatterna bör differentieras vilket medger en styrning av konsumtionen.

22. Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Finansutskottet föreslår" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Den efterfrågestimulans som förslaget i motion Sk23 (m) innebär kommer att medföra en markant försämring av vår miljö och vara i strid med utskottets uttalade mening att vi nu måste sträva efter att på ett socialt ansvarsfullt sätt minska den materiella förbrukningen. Finansutskottet föreslår därför att skatteutskottet avstyrker motion Sk23 (m) i här berörd del.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "De alternativa" och slutar med "budgetpolitiska effekter" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill kraftigt understryka att hänsyn måste tas till den rådande ekologiska situationen och hur den nu försämras. Det är utskottets mening att vi i den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till den fysiska verkligheten, människors psykiska tillstånd och sociala situationer.

De i motion Sk29 (mp) framlagda förslagen att minska bytesbalansunderskottet bör därför genomföras. Utskottet vill särskilt betona vikten av att överkonsumtionen av fossila bränslen inom bl.a. transportsektorn angrips. Utskottet tillstyrker härmed motion Sk29 och avstyrker propositionen samt motionerna Sk32, Sk24, Sk23 och Skiö i berörda delar.

dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Förslagens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Propositionens förslag till finansiering av inkomstskattesänkningarna leder till tillfällig höjning av konsumentprisindex de år den genomförs. Den beräknas i propositionen uppgå till ca 2,5 % för år 1990. Enligt SPK:s i dagarna

1989/90:SkU10

Bilaga 2

redovisade undersökning uppgår den direkta effekten till 2,9 %. Som konstateras i motion Skiö (fp) är denna prishöjning en ofrånkomlig effekt av själva skatteomläggningen. Det alternativ till finansiering som redovisas i motion Sk29 (mp) innebär att två tredjedelar skall finansieras genom miljörelaterade skatter framför allt inom energiområdet. Syftet är att minska den materiella konsumtionen och minska miljöförstöringen. Aven denna finansiering leder till prisökningar. Men utskottet vill understryka att fördelen med detta alternativ är att miljöförstörelsen minskar. Genom en sänkt materiell konsumtion leder denna finansiering till minskad förbrukning av fossila bränslen och därmed till en förbättring av såväl handels- som bytesbalansen.

Aven besparingar kan bidra till prishöjningar. Det kan t.o.m. hävdas att även om finansiering saknas så kommer prisnivån att drivas upp via en förstärkt efterfrågan. Detta leder, som också framhålls i motion Skiö, till att den underliggande inflationstakten drivs upp, vilket är än värre tillsammans med en accelererande miljöförstöring. Utskottet avstyrker mot här angiven bakgrund motion Sk24 yrkande 1.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att den tillfälliga prisökning som blir en övergångskonsekvens av skattereformen måste leda till måttfullhet från löntagarorganisationerna i avtalsförhandlingarna så att inte den materiella konsumtionen ökas än mer, vilket ofrånkomligen får till följd att miljöförstöringen sker i allt snabbare takt.

Utskottet vill också i detta sammanhang beröra skattereformens inverkan på arbetsmarknaden och det höga kapacitetsutnyttjandet. Som utskottet framhållit är verkningarna av sänkta inkomstskattesatser på arbetskraftsutbudet inte lätta att förutse. Det finns dock en allvarlig risk för att många som nu arbetar deltid av ekonomiska skäl tvingas till heltidsarbete. Det påverkar deras sociala situation negativt. Mer arbete och intensivare arbete leder till fler utslagna på grund av utslitning i monotona arbeten. Om fler människor tvingas till merarbete kan i och för sig överhettningen på arbetsmarknaden komma att dämpas. Men de tänkta "vinsterna" med ökat arbetskraftsutbud måste enligt utskottet ställas mot de totala förluster i välbefinnande som medborgarna gör med den av regeringen föreslagna politiken. Den ökade förslitningen och merarbetet, som blir följden om regeringens förslag genomförs, leder till en ökad belastning på den offentliga sektorn. Detta skulle ske i en tid då man samtidigt planerar att minska den offentliga sektorns resurser och möjligheter att fungera bra. Sänkta momssatser, som är priset för den enligt regeringen nödvändiga ovillkorliga EG-anpassningen, skulle undergräva finansieringen av den offentliga sektorn. Utskottet vill bestämt avvisa en politik med denna inriktning.

Den föreslagna skattereformen kommer enligt finansutskottets bedömning att bidra till en sämre ekonomisk utveckling i Sverige. Den innebär ett väsentligt steg för att tvinga människor till mera arbete och ökad förslitning samt en accelererande miljöförstöring. Den löser självfallet inte de ekonomiska, politiska, sociala och miljöproblem som vi har i Sverige. I stället förvärras dessa problem. Vad finansutskottet anfört om den i propositionen föreslagna skattereformens negativa

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

ekonomiska, sociala och miljöpolitiska effekter med anledning av vad som sägs motion Sk29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

23. Obligatoriskt sparande

Lars De Geer och Ingela Mårtensson (båda fp) anser att den del av finansutskottets yttrande i avsnittet Obligatoriskt sparande som börjar med "På förslag" och slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet avstyrkte i våras motionskrav från socialdemokraterna och centern om införande av ett tvångssparande. Förslaget ansågs vara ett inslag i en stabiliseringspolitisk åtstramning som utskottet motsatte sig. Utskottet förordade i stället en annan ekonomisk politik med bl.a. en väsentlig sänkning av marginalskatterna redan år 1990 samt en begränsning av de offentliga utgifterna.

Utskottet anförde då också att ett tvångssparande inte är särskilt verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt hänseende, annat än för hushåll som har dålig kreditvärdighet eller som saknar sparmedel. Den fördelningspolitiska effekten av ett tvångssparande blir därmed omvänd. Utskottet tolkar förslaget i propositionen om slopat sparkrav för inkomster under ca 100 000 kr. som ett erkännande av detta förhållande.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det obligatoriska sparandet bör upphöra från den 1 januari 1990 och att inbetalade medel för 1989 bör återbetalas. Utskottet ställer sig därmed bakom yrkandena i motionerna Skiö yrkande 2, Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32 yrkande 17 om att avskaffa det tillfälliga sparandet.

24. Obligatoriskt sparande

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser att den del av finansutskottets yttrande i avsnittet Obligatoriskt sparande som börjar med "På förslag" och slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att det obligatoriska sparandet är förknippat med många problem. Det är sannolikt inte särskilt verkningsfullt i stabiliseringspolitiskt hänseende. En stor del av hushållen kan möta sparkravet med minskat frivilligt sparande och ökad skuldsättning. Det är sannolikt endast människor som har dålig kreditvärdighet eller som är utan sparmedel som berörs. Den fördelningspolitiska effekten med tvångssparande blir därmed omvänd. Förslaget i propositionen om slopat sparkrav för inkomster under 100 000 kr. tolkar utskottet som ett halvhjärtat erkännande av detta förhållande. Utskottet anser mot denna bakgrund att det obligatoriska sparandet bör upphöra från den 1 januari 1990, och inbetalade belopp för 1989 bör återbetalas. Utskottet ställer sig därmed bakom yrkandena i motionerna Skiö yrkande 2,

1989/90:SkU 10

Bilaga 2

217 Sk23 yrkande 14, Sk29 yrkande 29 och Sk32 yrkande 17 om att avskaffa det tillfälliga obligatoriska sparandet.

Särskilda yttranden

1. Skatteförslaget

Lars Tobisson, Rune Rydén och Ing-Britt Nygren (alla m) anför:

Under den allmänna motionstiden i januari i år föreslog moderata samlingspartiet som ett första steg i en genomgripande skattereform att marginalskatterna i de inkomstlägen där heltidsarbetande befinner sig skulle sänkas med 7 procentenheter. Sänkningen var fullt finansierad med bl.a. besparingar på statsbudgetens inkomstsida. Dessa motionsförslag avslogs dock av riksdagsmajoriteten. Resultatet blev detsamma, när förslagen upprepades i maj i anslutning till kompletteringspropositionen.

Den 2 oktober presenterade de moderata och folkpartistiska ledamöterna i riksdagens skatteutskott ett gemensamt förslag till s.k. utskottsinitiativ angående ett första steg i en skattereform år 1990. Utöver marginalskattesänkningar förordades som en viktig del av finansieringen utgiftsbesparingar, vilket skulle medföra en viss sänkning av det samlade skattetrycket. Tanken på ett sådant utskottsinitiativ avvisades dock av utskottsmajoriteten med de socialdemokratiska ledamöterna i spetsen.

Mot denna bakgrund var det överraskande att statsministern påföljande dag i regeringsförklaringen aviserade att en betydande del av den till år 1991 planerade skatteomläggningen skulle tidigareläggas till år 1990. Proposition i frågan kom dock att dröja till den 13 november. Där förordades samma marginalskattesänkningar som vi hade föreslagit redan i januari. Finansieringen bestod däremot nästan uteslutande av höjningar av andra skatter, vilket innebar att Sveriges rekordhårda skattetryck skulle bibehållas.

Finansutskottets behandling av ärendet kunde inte påbörjas förrän motionstiden utlöpt den 28 november kl. 17.00. Tid för ställningstagande till det omfattande materialet var avdelad den 29 november mellan kl. 08.00 och 09.00 (då sammanträdet måste brytas på grund av arbetsplenum). Utskottets yttrande till skatteutskottet slutjusterades sedan den 30 november. Textförslaget hade blivit tillgängligt för oss först efter 01.00 under natten, men trots detta var sammanträdet tidigarelagt till kl. 09.30. Skälet uppgavs vara att skatteutskottet hade påbörjat det ställningstagande för vilket finansutskottets yttrande skulle utgöra underlag redan kl. 08.00 samma morgon.

Den sena tidpunkten för propositionens framläggande och den brådstörtade handläggningen därefter utgör naturligtvis ett stort problem för de medborgare och företag vilkas ekonomiska förhållanden starkt påverkas av de långtgående förslagen till ändrade skatteregler. Men

1989/90:SkU10

Bilaga 2

dessutom har de ledamöter av finansutskottet som stått utanför den vid sidan av riksdagen framförhandlade majoriteten haft stora svårigheter att hinna ta del av och bilda sig en välgrundad uppfattning om alla framlagda förslag.

Mot denna bakgrund har vi avstått från att utforma en alternativ betänkandetext. Vi anser oss kunna göra detta så mycket mera som det har meddelats vid sammanträde med utskottet att skatteutskottet var mån om snabb leverans endast av majoritetsskrivningen — de avvikande meningarna var det inte så noga med utan de kunde dröja några dagar.

Vi nöjer oss därför med att nu tillstyrka motionerna 1989/90:Sk23 av Carl Bildt m.fl. (m), 1989/90:Skl3 av Bo Lundgren m.fl. (m) och 1989/90:Skl4 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m) samt avstyrka propositionen och övriga motionsyrkanden i den mån de strider däremot.

2. Företagsbeskattning

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Jag anser i likhet med vad som anförs i motion Sk32 att företagssektorn borde kunna svara för en stor del av finansieringen av skatteomläggningen. Framför allt borde skatteuttaget öka från de stora börsbolagen. Det finns enligt min mening utrymme för att successivt höja företagsbeskattningen. Det är positivt att företagens reserveringsmöjligheter begränsas. Vi avser inom vänsterpartiet kommunisterna återkomma under allmänna motionstiden med förslag i denna riktning.

3. Konsekvenser för stat och kommun

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening råder det redan en betydande obalans mellan stat och kommun. Staten har genom reduceringar av skatteunderlag, t.ex. slopandet av kommunernas beskattningsrätt av företag, samt urholkade statsbidrag, berövat kommunsektorn miljardbelopp. Storstädernas ekonomiska kris är ett exempel på detta faktum. Balansen behöver återställas genom förbättrat kommunalt skatteunderlag, skatteutjämning eller ökade statsbidrag.

Vi avser att återkomma med yrkanden om detta under den allmänna motionstiden.

1989/90:SkU10

Bilaga 2

219 Näringsutskottets yttrande

1989/90:NU6y

Energibeskattning Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. och de motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Näringsutskottet kommenterar i detta yttrande förslagen i propositionen om införande av mervärdeskatt på energi och om en sänkning av skatten på elkraft samt de härav föranledda yrkandena i motionerna 1989/90:Sk23 (m), 1989/90:Sk24 (c), 1989/90:Sk29 (mp), 1989/90:Sk32 (vpk) och 1989/90:Sk35 (c).

Regeringens förslag

Kommittén för indirekta skatter har i sitt betänkande (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m.m. föreslagit en breddning av basen för mervärdeskatten, innebärande att i huvudsak all konsumtion av varor och tjänster skall beskattas. Sålunda skulle även energiområdet beläggas med mervärdeskatt. Frågan om energibeskattningen har också berörts i två nyligen publicerade delbetänkanden från miljöavgiftsutredningen och utredningen om den elintensiva industrins framtid. Förstnämnda utredning har i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik föreslagit att olika miljöavgifter skall införas på energiområdet. I betänkandet (SOU 1989:82) Nedsättning av energiskatter har sistnämnda utredning redovisat en analys av betydelsen för elintensiv industri av nuvarande regler för sådan nedsättning. Vidare har statens energiverk på regeringens uppdrag utrett fjärrvärmesektorns förutsättningar vid ett nytt energiskattesystem. Resultatet av energiverkets arbete har redovisats i rapporten Fjärrvärmens ekonomiska situation. Avsikten är att ett förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet, som även skall omfatta vissa miljörelaterade avgifter, skall föreläggas riksdagen våren 1990.

Föredragande statsrådet — finansminister Kjell-Olof Feldt — anför i propositionen (s. 85) att övervägande skäl talar för att energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemet. Från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt är det fördelaktigt om konsumtionen av energi jämställs i skattehänseende med annan privat konsumtion. En likformig mervärdebeskattning ger dessutom, sägs det vidare, en överskådlig beskattning och denna underlättar en rationell utformning av skattesystemet i förhållande till de önskemål som kan föreligga om styrning av energi -

1989/90:SkU10

Bilaga 3

förbrukningen. En sådan mervärdebeskattning skulle även innebära ett närmande till vad som redan gäller eller har föreslagits skola gälla i länderna inom EG och i andra västeuropeiska länder.

Som ett första steg i en reformering av beskattningen på energiområdet och med syfte att ändringen av inkomstskatterna för år 1990 delvis skall finansieras därigenom föreslås i propositionen att energi skall beläggas med mervärdeskatt fr.o.m. den 1 mars 1990. Med hänvisning till internationella överenskommelser bör enligt regeringen flygfotogen och flygbensin undantas från mervärdebeskattning. Samma undantag skall gälla till utgången av år 1990 för fjärrvärme. Innan en samordnad reform genomförs på energiskatteområdet bör fjärrvärmen med hänsyn till dess konkurrensförhållande till annan uppvärmning inte beläggas med mervärdeskatt, anser regeringen.

För att en från energi- och miljöpolitisk synpunkt önskvärd styrning av energiförbrukningen skall kunna åstadkommas bör enligt regeringen mervärdebeskattningen på energiområdet kombineras med uttag av andra skatter eller avgifter. 1 avvaktan på den genomgripande reformen på energiskatteområdet och av statsfinansiella skäl bör nuvarande punktskatter på energi behållas på gällande nivå. Dock framläggs förslag, vilket näringsutskottet inte behandlar i detta yttrande, om att skatten på bensin skall höjas med 34 öre resp. 38 öre per liter för blyfri resp. annan bensin. Vidare föreslår regeringen att skatten på elenergi skall sänkas med 2 öre per kWh. Det konstateras i propositionen att införande av mervärdeskatt på energi leder till en större skattehöjning för konsumenter med elvärme än för konsumenter som har uppvärmning med eldningsolja. För hushållen i de norra delarna av landet sänks skatten på elenergi enligt regeringens förslag med ytterligare 4 öre per kWh med hänvisning till de effekter som mervärdebeskattningen och höjningen av bensinskatterna innebär för dem. För närvarande är skatten på elenergi i dessa delar av Sverige 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar. Denna skillnad skulle sålunda den 1 mars 1990 utökas till 5 öre per kWh. Den föreslagna sänkningen av skatten på elenergi med 2 öre per kWh skall enligt regeringens förslag omfatta även elenergi som förbrukas i industriell verksamhet. Det anförs emellertid i propositionen att trots de skattesänkningar som nu föreslås och trots de regler om skattenedsättning som finns för den elintensiva industrin denna måste intensifiera ansträngningarna för att uppnå en ökad effektivitet i användningen av elenergi. Regeringen har nyligen meddelat att den — med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt — för år 1990, liksom tidigare för åren 1987—1989, avser att medge generell nedsättning av den allmänna energiskatten för elintensiva industrier på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet för de tillverkade produkterna.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

221 Synpunkter och förslag i motioner

Vi instämmer i och för sig i regeringens uppfattning att energiområdet bör inordnas i mervärdeskattesystemet, sägs det i motion 1989/90:Sk23 (m). Men, menar motionärerna, denna övergång bör kombineras med att nuvarande punktskatter på området slopas och att en skatt för utsläpp av koldioxid införs. Beslutet om införande av mervärdeskatt på energi borde därför anstå till år 1990, då ett samordnat ställningstagande till den framtida energibeskattningen kan göras. Liknande synpunkter — dock utan yrkande i saken — förs fram i motion 1989/90:Skl5 (m). Där hävdas att mervärdeskatt på energi bör införas inom ramen för ett oförändrat skatteuttag.

Från centerns, vänsterpartiet kommunisternas och miljöpartiet de grönas sida vänder man sig kategoriskt emot införande av mervärdeskatt på energi. Yrkanden om avslag på propositionen i denna del framförs i motionerna 1989/90:Sk24 (c), 1989/90:Sk35 (c) och 1989/90:Sk32 (vpk). I miljöpartiets motion 1989/90:Sk29 finns inget yrkande av denna innebörd, men det framgår av motionen att partiet inte ansluter sig till regeringens förslag.

I centerns motion 1989/90:Sk24 sägs att förslaget om införande av mervärdeskatt på energiområdet inte är acceptabelt från vare sig fördelningspolitisk eller miljö- och energipolitisk synpunkt. Om förslaget genomförs kommer energikostnader att övervältras från industrin till hushållen. Framför allt boendet kommer att fördyras. Möjligheterna att föra en offensiv miljöpolitik med uttag av miljöavgifter skulle även minska. Vidare skulle konkurrensförutsättningarna för biobränslen kraftigt försämras. Enligt motionärerna bör energibeskattningen baseras på en miljöanpassad punktbeskattning i kombination med uttag av miljöavgifter och av en skatt för utsläpp av koldioxid. I motionen föreslås att skatterna skall höjas på olja med 181 kr. per m3 , på kol med 391 kr. per ton, på naturgas med 360 kr. per 1 000 m3 och på gasol med 643 kr. per ton. Enligt centern bör vidare den särskilda skatten för elkraft från kärnkraftverk höjas från gällande nivå om 0,2 öre till 4,0 öre per kWh. Den nuvarande skatten på elenergi borde behållas. Dock bör enligt motionärerna av regionalpolitiska skäl skatten på elenergi vara 3 öre per kWh lägre för hushållen i de norra delarna av Sverige jämfört med övriga delar av landet. För industrin borde en motsvarande skillnad om 2 öre per kWh tillämpas. I motionen finns även ett yrkande om att spillvärmen vid viss bränslebaserad elproduktion skall beskattas. I motion 1989/90:Sk35 (m) begärs, därest motionärernas yrkande om avslag på regeringens förslag om införande av mervärdeskatt på energi inte vinner riksdagens gillande, att inhemska biobränslen skall undantas från mervärdebeskattning.

Också i motion 1989/90:Sk32 (vpk) framhålls att införande av mervärdeskatt på energi leder till övervältring av energikostnader från industrin till hushållen. Motionärerna förordar i stället en höjning av punktskatterna på energiområdet. Därigenom skulle inte bara hushållen utan också industrin och energiproducenterna komma att beröras av skattehöjningarna. Punktskatterna skall, sägs det i motionen, vara så

1989/90:SkU10

Bilaga 3

konstruerade att förnybara energikällor gynnas och hushållning med energi uppmuntras. Motionärerna föreslår att skatterna skall höjas på olja med 250 kr. per m3 , på kol med 500 kr. per ton och på elkraft med 4 öre per kWh. I landets norra delar skulle dock höjningen av sistnämnda skatt begränsas till 2 öre per kWh. Vidare skulle vissa reduceringar i uttaget av denna skatt tillämpas för energikrävande industrier och för samfårdsel.

En råvarubaserad energibeskattning förordas i motion 1989/90:Sk29 (mp). Skatten skulle tas ut på icke förnybara energiråvaror. Beskattningen skulle kombineras med uttag av miljöskatter. En sådan energibeskattning skulle, anför motionärerna, uppmuntra utveckling av teknik för effektiv energiomvandling. Miljöförorenande utsläpp skulle också minska. Alla verksamheter som förbrukar energi skulle drabbas lika och ges samma incitament till energibesparing. Av tidsskäl, framhålls det i motionen, kan dock denna energibeskattning inte införas redan under år 1990. I stället föreslår motionärerna vissa höjningar av punktskatterna på energi. Sålunda borde skatterna höjas på olja med 600 kr. per m3 , på kol och på gasol med 900 kr. per ton, på naturgas med 900 kr. per 1 000 mJ och på elkraft med 6 öre per kWh. Den nuvarande skattebefrielsen för s.k. avkopplingsbar elkraft borde avskaffas. Enligt motionärerna bör vidare gällande begränsning av allmän energiskatt för industriföretag på sikt upphöra. För år 1990 borde det maximala skatteuttaget höjas från 1,7 % till 2,2 % av försäljningsvärdet. Industrin måste uppmuntras att genomföra energjbesparande åtgärder, heter det i motionen. Där föreslås också att höjningen av energiskatterna skall kombineras med åtgärder för utveckling av miljövänliga alternativ inom trafik- och energiområdena. På det senare området riktas uppmärksamheten på en utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Blekinge län och på ett solenergiprojekt i Kungälv.

Näringsutskottets överväganden

I det omfattande utredningsarbetet rörande den framtida energipolitiken är utnyttjandet av olika ekonomiska styrmedel ett viktigt tema. Särskilt intresse tilldrar sig möjligheten att med miljöavgifter påverka såväl produktionen som konsumtionen av energi. Det är en allmän förväntan att sådana avgifter skall visa sig bli ett effektivt instrument för främjande av miljövänlig energiteknik och god energihushållning. Såsom redovisas i propositionen avser regeringen att våren 1990 förelägga riksdagen förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet, inkluderande vissa miljörelaterade pålagor.

Den delreform som nu föreslås Sr ses mot denna bakgrund. I den allmänna omläggning av beskattningssystemet som nu inleds är en breddning av mervärdebeskattningen ett viktigt inslag. Näringsutskottet delar regeringens uppfattning att övervägande skäl talar för att denna beskattningsform tillämpas även inom energisektorn. I avvaktan på att frågan om införande av miljöavgifter kan bli allsidigt prövad bör ordningen med punktskatter bibehållas. Eftersom en snar fortsättning

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

av reformarbetet är planerad, för vilken det successivt kommer fram nytt underlag, bör därvid inga långtgående ingrepp göras i den nuvarande strukturen. Näringsutskottet ansluter sig emellertid till regeringens förslag om att skatten på elkraft skall sänkas med 2 öre öre per kWh. Detta är motiverat med hänsyn till skatteomläggningens konsekvenser på bostadsmarknaden. Likaså finner näringsutskottet att det finns fog för att, som regeringen föreslår, fjärrvärme under ett år framåt undantas från mervärdebeskattning.

Sammanfattningsvis gäller att näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag i här aktuell del och avstyrker samtliga motionsyrkanden som redovisas i detta yttrande. Avstyrkandet omfattar sålunda även det sekundära yrkandet i motion 1989/90:Sk35 (c) på att inhemska biobränslen skall undantas från mervärdeskatt. Näringsutskottet förutsätter emellertid att regeringen under den tid som återstår före den egentliga reformen av energibeskattningen riktar särskild uppmärksamhet på de faktorer som påverkar utnyttjandet av biobränslen.

Stockholm den 30 november 1989 På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m). Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Björn Kaaling (s).

Avvikande meningar

1. Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform" och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet avgav så sent som i april i år ett utförligt yttrande till skatteutskottet om energibeskattningen. Med stor majoritet konstaterade utskottet att det inte framstod som meningsfullt att det då skulle fattas beslut om förändringar på enstaka punkter i den gällande ordningen för energibeskattningen. Näringsutskottet räknade med att en övergång till ett nytt skatte- och avgiftssystem inom energisektorn förestod. Kommittén för indirekta skatter och miljöavgiftsutredningen hade ännu inte redovisat resultatet av sitt arbete. Även om det kunde finnas skäl för ändringar skulle dessa, sade näringsutskottet, bli av så kort varaktighet att de inte kunde motiveras.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

224 Den förra kommittén har sedermera lämnat sitt bidrag till underlaget för en genomgripande skattereform. Den senare kommittén har lämnat två delbetänkanden, men dess slutbetänkande är inte avsett att föreligga förrän sommaren 1990. Ytterligare utredningsverksamhet av betydelse inför en omläggning av energibeskattningen pågår eller har nyligen avslutats.

Uppenbarligen saknas ännu en väsentlig del av det underlag som erfordras för en allsidig prövning av hur energibeskattningen skall utformas. I den nu föreliggande propositionen ägnas några få sidor åt detta ämne. Remissinstansernas reaktion på de hittills avlämnade utredningsförslagen redovisas endast i form av några summariska omdömen. Inledningsvis aviseras att ett samlat förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet inkl. vissa miljörelaterade pålagor skall läggas fram för riksdagen våren 1990. Likväl föreslås vad som visserligen betecknas som en delreform men otvivelaktigt innebär en högst påtaglig förändring i förhållande till vad som nu gäller. Den breddning av mervärdebeskattningen som enligt propositionen skall genomföras innefattar att, med ett par undantag, hela energisektorn beläggs med mervärdeskatt. Samtidigt behålls emellertid alla punktskatter utom skatten på elkraft på nuvarande nivå. Resultatet är en kraftig skärpning av energibeskattningen, genomförd utan tillfredsställande underlag och med bortseende från frågan om vad som är önskvärt från energipolitisk och miljöpolitisk synpunkt.

Näringsutskottet ser i princip positivt på en övergång till mervärdebeskattning på energiområdet. En sådan åtgärd måste emellertid kombineras med att det införs en koldioxidrelaterad beskattning och miljöavgifter för förorenande utsläpp i samband med bränsleanvändning. Omläggningen av energibeskattningen skall hålla sig inom ramen för nuvarande skatteuttag från energisektorn. Särskilt viktigt är att adekvata ekonomiska styrmedel sätts in mot koldioxidutsläppen. Miljöavgifterna bör ersätta huvuddelen av de nuvarande punktskatterna, vilka primärt har ett fiskalt syfte och inte är uttryck för någon konsekvent energipolitisk bedömning. Ett inlemmande av energisektorn i mervärdeskattesystemet bör förenas med att produktionen av värme och ånga inte skall föranleda ökat uttag av mervärdeskatt. Därigenom ges fjärrvärmeproduktionen rimliga villkor.

Mot här angiven bakgrund tar näringsutskottet avstånd från den delreform av energibeskattningen som regeringen föreslår. Den medför kraftiga fördyringar, särskilt inom bostadssektorn. Den är inte uttryck för något energipolitiskt och miljöpolitiskt helhetsperspektiv. Samtidigt som den påtagligt ingriper i bestående förhållanden är den kortsiktig — en ny, genomgripande förändring förutsätts bli genomförd om något år. Näringsutskottet finner en sådan politik oacceptabel och till skada för såväl näringsliv som långsiktiga energiinvesteringar och stödjer alltså yrkandet i motion 1989/90:Sk23 (m) att riksdagen skall avslå regeringens förslag om ändrad indirekt beskattning i vad avser mervärdeskatt på energi och punktskatter på energi. Av vad här sagts framgår att näringsutskottet också ställer sig kritiskt till de förslag om höjningar — i vissa fall avsevärda — av punktskatterna på energiom -

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

15 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

rådet som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet har lagt fram. Näringsutskottet avstyrker samtliga i detta yttrande redovisade motionsyrkanden från dessa partiers sida, utom så vitt de går ut på att regeringens förslag om mervärdeskatt på energiområdet skall avslås.

2. Roland Larsson (c) och Kjell Eriksson (c) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform" och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den kraftiga och i stort sett enstämmiga kritik som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet i sina motioner riktar mot regeringens förslag om mervärdebeskattning på energiområdet. En sådan beskattning minskar möjligheterna att uppfylla även de energipolitiska och miljöpolitiska mål som har stöd hos samtliga riksdagspartier; än mindre är den förenlig med de mera ambitiösa strävanden att främja alternativ energiproduktion och rationell energianvändning som de tre nämnda partierna har visat vara ofrånkomliga. Den generella höjning av energikostnaderna som en mervärdebeskattning innebär minskar nämligen radikalt utrymmet för ett system med miljöavgifter och efter miljökraven anpassade punktskatter.

Saken blir inte bättre av att vad som just har sagts om en generell höjning av energikostnaderna är en sanning med modifikation. Industrin kan — såsom särskilt poängteras i propositionen — helt och hållet lyfta av skatten på energi, medan däremot hushållen får betala denna skatt fullt ut. Detta är oacceptabelt från fördelningspolitisk synpunkt. Det innebär dessutom att industrin får ökade möjligheter till ett energislöseri som står i strid med de fastslagna grunderna för energipolitiken.

Det är otillfredsställande att en snart förestående genomgripande reform av energibeskattningen, varvid införandet av miljöavgifter eller miljöskatter måste bli ett centralt inslag, skall föregripas genom en illa utformad delreform. Med vad här har sagts tar näringsutskottet avstånd från regeringens förslag till omläggning av energibeskattningen. I avvaktan på att miljöavgiftsutredningens slutresultat föreligger bör emellertid temporära åtgärder vidtas. Dessa måste då utformas så att de bildar en naturlig övergång till det på miljö- och energipolitiska principer grundade system som den kommande reformen bör utmynna i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i motion 1989/90:Sk24 (c). De innebär, i kort sammanfattning, att skatten på fossila bränslen liksom skatten på den elenergi som produceras i kärnkraftverk höjs inte oväsentligt samt att spillvärmen vid bränslebaserad elproduktion blir beskattad. I övrigt ligger skatten på elenergi kvar på nuvarande nivå.

För den händelse riksdagen trots yrkandena i motsatt riktning skulle följa regeringens förslag om mervärdebeskattning på energiområdet föreslås i motion 1989/90:Sk35 (c) att inhemska biobränslen — inkl.

1989/90:SkU10

Bilaga 3

för energiändamål avsedda förädlade produkter — skall undantas från mervärdeskatt. Näringsutskottet vill i likhet med motionärerna starkt understryka biobränslenas värde, som särskilt ligger däri att de inte leder till ökade koldioxidutsläpp. Positiva sysselsättningskonsekvenser av en vidgad biobränsleanvändning är en värdefull bieffekt. Näringsutskottet stödjer alltså, för det angivna fallet, det sekundära yrkandet i den nämnda motionen.

3. Rolf L Nilson (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform" och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer — — — (= avvikande mening 2)

— — — utmynna i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i motion 1989/90:Sk32 (vpk). De innebär, kort uttryckt, att punktskatterna på kol, olja och elenergi höjs inte oväsentligt.

För den — — — (= avvikande mening 2) — — — nämnda motionen.

4. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets överväganden — som börjar med "Den delreform" och slutar med "av biobränslen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer — — — (= avvikande mening 2)

— — — utmynna i.

Näringsutskottet tillstyrker de förslag till ändringar i energibeskattningen vilka — såsom finns redovisat i det föregående — framläggs i motion 1989/90:Sk29 (mp). De innebär, i kort sammanfattning, att punktskatterna på elkraft och fossila bränslen höjs väsentligt, att den särskilda nedsättningen av energiskatten för elintensiv industri reduceras och att skattebefrielsen för s.k. avkopplingsbar elkraft slopas.

För den — — — (= avvikande mening 2) — — — nämnda motionen.

1989/90:SkU 10

Bilaga 3

227 Bostadsutskottets yttrande

1989/90:BoU2y

Inkomstskatten för år 1990 m.m. såvitt avser frågor om fastighetsbeskattningen m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet beslöt den 16 november 1989 bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. jämte eventuella motioner.

I detta yttrande behandlas vad i propositionen och i motioner föreslagits om justering av villabeskattningen som följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus och om fastighetsskatten.

Även vissa motionsyrkanden om utformningen av fastighetsbeskattningen behandlas i yttrandet.

Propositionen

Såvitt proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. behandlas i detta yttrande föreslås sammanfattningsvis följande.

1. Schablonintäkten ändras som en följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus så att den nuvarande progressiva intäktsschablonen för en- och tvåfamiljshus (småhus) ersätts av en proportionell schablonintäkt på 1,5 % av taxeringsvärdet.

2. Underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för hyreshusenheter föreslås fr.o.m. år 1990 höjt från 55 % till 65 % av taxeringsvärdet. Någon ändring av beräkningen av fastighetsskatten för småhus föreslås inte i propositionen.

Motionerna m.m.

Följande motioner väckta med anledning av proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. behandlas i detta yttrande.

Motion 1989/90:Skl5 av Carl Bildt m.fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för beräkning av schablonintäkt från och med beskattningsåret 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för uttag av statlig fastighetsskatt från och med 1991 i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida småhusbeskattningen i enlighet med vad som framförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ändrat underlag vid beräkning av statlig fastighetsskatt för hyreshus.

Motion 1989/90:Sk22 av Sören Norrby (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

Motion 1989/90:Sk29 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari hemställs 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse.

Motion 1989/90:Sk31 av Åke Wictorsson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte far försämras.

Motion 1989/90:Sk32 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs vad gäller fastighetsskatten,

5. att riksdagen beslutar avslå den i propositionen föreslagna höjningen av fastighetsskatten för hyreshus från 55 % till 65 %,

6. att riksdagen beslutar att industrifastigheter beläggs med fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för hyresfastigheter.

Motion 1989/90:Sk37 av Pär Granstedt (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa om ett bruksvärdessystem som bas för fastighetsbeskattning av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter,

2. att riksdagen beslutar att beskattningen 1990 av dessa fastigheter för 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som för

1989.

En skrivelse har inkommit från Skattebetalarnas förening.

Utskottet

Inledning

Innan utskottet går in på de förslag i proposition och motioner som kan anses ligga inom bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet sammanfattningsvis anföra följande om utformningen av bostadspolitiken mot bakgrund av dels nu föreliggande regeringsförslag om inkomstskatten för år 1990, dels de fortsatta övervägandena om skattesystemets och bostadsfinansieringssystemets utformning.

16 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 10

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

229 Rättelse: S. 242 sista raden ändrad

Det bostadspolitiska målet som i dag och sedan lång tid vägleder statsmakternas beslut brukar formuleras så att det skall finnas goda bostäder åt alla till en rimlig kostnad. Detta förutsätter, som också boendekostnadsutredningen anför, att det finns en nyproduktion av bostäder av tillräcklig kvalitet och omfattning samt att bostäderna har sådana kostnader att de kan efterfrågas även av hushåll med stor försörjningsbörda och/eller låga inkomster.

Enligt utskottets mening bör den nu refererade målsättningen ligga till grund också för de beslut om bostadspolitiken som fattas av riksdagen under överblickbar tid. Vad det nu närmast gäller är att skapa förutsättningar för att förverkliga denna bostadspolitiska målsättning också med hänsyn tagen till det reformerade skattesystem som riksdagen avses ta ställning till senare i år men framför allt våren 1990. Betydelsefullt är naturligtvis också det framtida systemet för finansiering av bostäder. Av stor vikt är bl.a. att dessa system ges en sådan utformning att de fördelningspolitiska effekterna blir godtagbara.

Som framgår av den nu behandlade propositionen omfattar förslagen i den cirka en tredjedel — drygt 23 miljarder kronor — av de skattesänkningar reformen omfattar. Förslag om hur återstoden av reformen skall utformas kommer att föreläggas riksdagen våren 1990. Då avser regeringen, som framgått ovan, också förelägga riksdagen förslag om bostadsfinansieringssystemets utformning fr.o.m. år 1991. Det är därför naturligt att den mera ingående behandlingen av ett nytt bostadsfinansieringssystem får anstå till nästa år. Emellertid vill bostadsutskottet i nu förevarande sammanhang något beröra frågan om de bostadspolitiska styrmedlens utformning.

Som framgått av det nu anförda kan det antas att de stora förändringarna avseende bostadsfinansieringen inträffar först år 1991.

Det kan emellertid inte uteslutas att de nu föreslagna förändringarna av inkomstskatten m.m. för år 1990 kan innebära negativa konsekvenser för vissa hushåll. Bl.a. kan det gälla hushåll för vilka det bostadspolitiska stödsystemet avser att mildra eller eliminera konsekvenserna av skattesystemets och hyressättningssystemets utformning. Om sådana icke förutsebara konsekvenser skulle inträffa avseende år 1990 förutsätter utskottet att regeringen förelägger riksdagen förslag bl.a. om en höjning av bostadsbidragen. I det nyligen av riksdagen behandlade och godkända betänkandet 1989/90:BoU5 förutsatte utskottet att om kommande överväganden gav vid handen att en reformering av bidragen — utöver vad regeringen förutsatt — borde ske redan år 1990 ett förslag därom skulle föreläggas riksdagen. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Frågan om de bostadspolitiska styrmedlen m.m. efter år 1990 kommer utskottet, som anförts ovan, att behandla våren 1990. Då finns också möjlighet att göra en helhetsbedömning av frågan.

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

230 Justering av villabeskattningen för år 1990

Den som äger ett en- eller tvåfamiljshus skall som intäkt av fastigheten (schablonintäkt) ta upp viss del av taxeringsvärdet. För närvarande gäller följande. Som intäkt tas upp 2 % av den del av fastighetens taxeringsvärde som inte överstiger 450 000 kr., 4 % av den del som överstiger 450 000 kr. men inte 600 000 kr., 6 % av den del som överstiger 600 000 kr. men inte 750 000 kr. och 8 % av den del som överstiger 750 000 kr.

Allmän fastighetstaxering av småhus kommer att genomföras under år 1990. I avsikt att mildra effekterna för ägarna av en- eller tvåfamiljshus av de förväntade höjda taxeringsvärdena föreslås i propositionen att den progressiva schablonintäkten slopas samtidigt som intäktsprocenten sänks till 1,5 %. Enligt propositionen dämpas därmed de kraftiga höjningarna av skatteuttaget främst i storstadsområdena utan att någon regional differentiering behöver genomföras. Inte heller i skärgårdsområdena anses några särskilda åtgärder påkallade. De nya taxeringsvärdena föreslås tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Frågan om utformningen av schablonintäkten behandlas i moderata samlingspartiets partimotion Sk 15, i miljöpartiet de grönas partimotion Sk29 yrkande 5 samt i motionerna Sk22 (fp) och Sk31 (s).

I den moderata partimotionen föreslås i yrkande 1 såvitt nu är i fråga att 1989 års taxeringsvärde för småhus skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt under beskattningsåret 1990. I yrkande 2 i motionen föreslås att schablonintäkten fr.o.m. beskattningsåret 1991 bör ändras så att hänsyn inte skall tas till större höjningar av taxeringsvärdet än 50 % år 1990 och att schablonintäkten beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet, dock med den begränsning som blir följden av ett riksdagens bifall till yrkande 1 i motionen.

Bostadsutskottet anför följande beträffande schablonintäkten för småhus m.m. Bakgrunden till förslagen i moderata samlingspartiets partimotion Skl5, som behandlas i detta betänkande, är partiets ställningstagande till den nu behandlade propositionen i stort. Enligt moderaterna löser en skatteomläggning enligt regeringens förslag inte de grundläggande problemen i svensk ekonomi. Nya snedvridningar och andra negativa effekter anges uppkomma om förslaget genomförs.

Gentemot moderata samlingspartiets kritik skall ställas att övriga partier i allt väsentligt accepterar skatteomläggningen; i vart fall har från dessa partier inga grundläggande invändningar gjorts avseende villabeskattningen som följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus.

Bostadsutskottet, som delar vad i propositionen föreslagits om utformning av villaschablonen, föreslår att skatteutskottet avstyrker moderata samlingspartiets partimotion Skl5 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkande 2.

I de likalydande fp- och s-motionerna hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att möjligheterna till permanentboende i våra skärgårdar inte får försämras.

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

1 motionerna anförs bl.a. att bostadskostnaderna för den bofasta befolkningen i våra skärgårdar i särskilt hög grad påverkas av den pågående allmänna fastighetstaxeringen och den bakomliggande prisnivån. I många skärgårdsområden har den stora och köpstarka efterfrågan på välbelägna fritidsfastigheter drivit upp priserna till en nivå som ofta omöjliggör köp för permanentboende.

Dessa regionala avvikelser motiverar enligt motionärerna särskild uppmärksamhet på effekterna av förslagen i propositionen och av den allmänna fastighetstaxeringen. Inför det fortsatta arbetet med skattereformen och då särskilt bostadsbeskattningen finns det därför enligt dem anledning att riksdagen nu gör ett uttalande beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar.

Frågan om beskattning av fastigheter bl.a. i skärgårdsområdena tas upp också i miljöpartiets partimotion Sk29 yrkande 6. Motionärerna anser det viktigt att hänsyn tas till det förhållandet att ett eftertraktat hus — bl.a. i skärgården — har två olika marknadsvärden; ett högt som eftertraktat fritidshus och ett lägre värde som bostad för den bofasta ortsbefolkningen. Motionens hemställan går ut på att riksdagen bör begära förslag av regeringen om annorlunda principer för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse.

I propositionen framhålls (s. 68) att några särskilda åtgärder inte är påkallade i skärgårdsområdena om regeringsförslaget om en proportionell och sänkt intäktsschablon införs för 1990. Utskottet delar i allt väsentligt denna uppfattning. Som anförs i de nu aktuella motionerna kan boendekostnaderna för den bofasta befolkningen i våra skärgårdsområden påverkas av den pågående allmänna fastighetstaxeringen och den bakomliggande prisnivån. Detta förhållande har beaktats av regeringen vid utformningen av intäktsschablonen. Emellertid kan, som anförs i s- och fp-motionen, det finnas anledning för riksdagen att inför det fortsatta arbetet med skattereformen och då särskilt bostadsbeskattningen göra ett uttalande i frågan.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning. Riksdagen bör, med anledning av motionerna Sk22 (fp), Sk29 (mp) yrkande 6 och Sk31 (s) som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder bör vidtas beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar i den mån vad i propositionen föreslagits om schablonintäktens utformning inte ger avsedd effekt. Regeringen bör, om så befinns erforderligt, återkomma till riksdagen våren 1990 om boendekostnadsökningarna för den bofasta skärgårdsbefolkningen utvecklas på ett inte acceptabelt sätt, inte bara såvitt avser tiden efter år 1990 utan även tiden dessförinnan. Utskottet vill erinra om riksdagens ovannämnda beslut avseende bostadsbidragen (1989/90:BoU5).

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet sålunda att skatteutskottet bör föreslå riksdagen att med anledningav de tre nu behandlade motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört om behovet av åtgärder beträffande förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar. Utskottet förutsätter vidare att regeringen följer dessa frågor med uppmärksamhet.

l989/90:SkU10

Bilaga 4

232 Fastighetsskatten

För närvarande gäller beträffande fastighetsskatten sammanfattningsvis följande avseende småhus och flerbostadshus; i detta sammanhang kallade hyreshus. Skattesatsen är 1,4 % för schablonbeskattade hus, 2 % för konventionellt beskattade småhus och 2,5 % för konventionellt beskattade hyreshus. Underlaget för beräkning av fastighetsskatt är för ägda småhus i princip en tredjedel av taxeringsvärdet. För hyreshus är den 55 % av taxeringsvärdet.

1 propositionen föreslås att underlaget för beräkning av fastighetsskatten fr.o.m. år 1990 skall vara 65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheter. Förslaget i propositionen läggs fram mot bakgrund av att det löpande skatteuttaget föreslås höjt för egnahemmen. Vidare anförs att vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen av hyreshus år 1988 taxeringsvärdena kom att öka med 61 % i stället för beräknade 80 %. Någon förändring av reglerna för uttag av fastighetsskatt för småhus föreslås inte i propositionen.

1 moderata samlingspartiets partimotion Skl5 föreslås beträffande fastighetsskatten följande. I yrkande 1 såvitt nu är i fråga föreslås att nu gällande taxeringsvärde skall ligga kvar för fastställande av fastighetsskatt under beskattningsåret 1990. I yrkande 3 föreslås att fastighetsskatten beskattningsåret 1991 skall vara densamma i kronor räknat som 1989 och 1990. Skatten skall avskaffas i den takt det ekonomiska läget medger. I motion Sk37 (c) yrkande 2 föreslås beträffande småhusfastigheter och bostadshus på jordbruksfastighet att beskattningen av sådana fastigheter avseende år 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som 1989. Yrkandet förs fram som en följd av yrkande 1 i samma motion om att grunderna för uttag av fastighetsskatten bör ändras. I den moderata partimotionens yrkande 6 och i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 5 föreslås riksdagen avslå förslaget om en höjning av skatteuttaget med 10 procentenheter avseende hyreshusenhet.

Bostadsutskottet har ovan i allt väsentligt anslutit sig till regeringens uppfattning om utformningen av en skattereform och om boendebeskattningens utformning såvitt avser år 1990. Denna uppfattning låter sig inte förenas med förslagen i partimotionerna från moderaterna, Sk 15 yrkandena 1 såvitt nu är i fråga och 6, från vänsterpartiet kommunisterna, Sk32 yrkande 5, eller med förslaget i motion Sk37 (c) yrkande 2. Dessa yrkanden bör avslås av riksdagen. Riksdagen bör nu inte heller fatta beslut om utformningen av fastighetsskatten fr.o.m. beskattningsåret 1991. Även yrkande 3 i den moderata partimotionen bör alltså avslås av riksdagen.

I två motioner behandlas frågan om utformningen av fastighetskatteunderlaget. Det gäller vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 3 och motion Sk37 (c) yrkande 1. I båda motionerna förordas att bruksvärdet i stället för taxeringsvärdet läggs till grund för fastighetsbeskattningen. I partimotionen föreslås även att intäkterna från fastighetsskatten bör tillfalla kommunen. I c-motionen görs den

1989/90:SkU10

Bilaga 4

begränsningen att ett bruksvärde som grund för fastighetsbeskattningen bör gälla endast för småhusfastigheter och bostadshus på jordbruksfastighet.

Med anledning av vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion och i c-motionen föreslagits får bostadsutskottet anföra följande. Enligt bostadsutskottets uppfattning är fastighetsskatten ett instrument bland flera inom bostadspolitiken. Utan att ytterligare nu utveckla motiven för denna ståndpunkt vill utskottet anföra att vissa fördelar torde kunna stå att vinna om skatten bestäms efter grunder som utgår från bostadens värde inom ramen för den pågående användningen. Ett liknande synsätt fördes fram i boendekostnadsutredningens betänkande Ny bostadsfinansiering m.m. (SOU 1989:71). Utredningen föreslog att frågan om ett särskilt fastighetsskatteunderlag skulle utredas inför kommande fastighetstaxeringar. Frågan har också tagits upp av vissa bostadsorganisationer i skrivelse till och vid sammanträffande med statsministern, finansministern och bostadsministern.

Som framgått ovan har den av motionärerna aktualiserade frågan genom skilda förslag bringats till regeringens kännedom. Det kan således förutsättas att frågan övervägs inom regeringens kansli utan någon riksdagens begäran därom. Vid en sådan uppfattning finns enligt bostadsutskottets mening inte tillräckliga skäl tillstyrka vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 3 eller motion Sk37 (c) yrkande 1. Under alla förhållanden torde frågan komma att aktualiseras i riksdagen våren 1990 vid beslut om skattereformens andra steg m.m.

I moderata samlingspartiets partimotion Skiö yrkande 5 föreslås att den framtida småhusbeskattningen utreds. Därvid bör övervägas om inte beskattningen av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Det bör även prövas om en beskattning över huvud taget är erforderlig.

Det finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att begära att en utredning om småhusbeskattningen genomförs med den inriktning motionärerna föreslagit. Deras uppfattning om utformningen av denna beskattning utgår från ett skattesystem som i stort bör ges en annan inriktning; en uppfattning som bostadsutskottet ovan förklarat sig inte kunna dela. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen.

Ett förslag om att fastighetsskatt skall tas ut även för industrifastigheter läggs fram i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 yrkande 6. Skatten för sådana fastigheter bör enligt motionen bedömas enligt de regler som gäller för hyreshus.

Ett motsvarande yrkande har bostadsutskottet behandlat och avstyrkt två gånger tidigare (se BoU 1984/85:2y och BoU 1986/87: ly). Utskottet har därvid anfört att det inte fanns anledning att överväga frågan om att även industrifastigheter skulle träffas av fastighetsskatt. Inte heller nu kan utskottet finna att tillräckliga skäl föreligger att tillmötesgå motionärernas förslag.

1989/90:SkU10

Bilaga 4

Stockholm den 30 november 1989

234 På bostadsutskottets vägnar Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s). Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Berndt Ekholm (s).

Avvikande meningar

1. Utformningen av bostadspolitiken

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inledning börjar med "Som framgår" och slutar med "av frågan" bort ha följande lydelse:

I det nu behandlade regeringsförslaget läggs fram en rad förslag om förändringar i beskattningen av boendet. I en särskild proposition föreslås dessutom extra upptrappningar av den garanterade räntan för vissa statligt belånade flerbostadshus. Sammantaget leder förslagen till en kraftig skärpning av boendebeskattningen. Den skatteuppgörelse som träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet medför dessutom ytterligare kraftiga skatteskärpningar på boendet fr.o.m. år 1991. De förändringar som föreslås träda i kraft redan år 1990 är följande: -reglerna för beräkning av schablonintäkt justeras, däremot justeras inte den statliga fastighetsskatten,

- fastighetsskatten för hyreshus skärps,

-moms införs på energi samt på kommunala tjänster som vatten, avloppsrening och sophämtning och -extra upptrappningar av den garanterade räntan för vissa årgångar flerbostadshus.

Den samlade effekten av de framlagda förslagen är att kostnaderna för boendet ökar med ca 6 miljarder kronor år 1990.

Höjningen av bostadsskatterna är avsedd att "delfinansiera" marginalskattesänkningen för 1990. Genom att förslagen genomförs inom ramen för ett oförändrat skattetryck leder de till att många hushåll genom höjd skatt får betala andra hushålls skattesänkning. Dessutom minskar intresset för sparande till och i en egen bostad. Erfarenhetsmässigt sjunker därmed också det totala hushål Issparandet. En ytterligare följd härav är att det blir svårare att förverkliga den önskan om att äga sin bostad som de flesta medborgare har.

I ett läge när det totala hushål Issparandet är negativt är det inte rimligt att straffbeskatta ett av de få kvarvarande sparmålen — en egen

1989/90: S k U10

Bilaga 4

bostad. Den skärpta bostadsbeskattningen leder dessutom, tillsammans med förslagen om höjd mervärdeskatt och höjda energiskatter, till att ett stort antal hushåll kommer att förlora på den föreslagna skatteomläggningen. Detta är naturligtvis inte rimligt och ger dessutom sämre förutsättningar för framtida avtalsrörelser.

För att skapa förutsättningar för de boende att även i framtiden kunna påräkna stabilitet i kostnadsutvecklingen och motverka orimliga höjningar av boendekostnaderna bör åtgärder vidtas som leder till att bostadsskatteuttaget inte ökar. I enlighet med vad som föreslås i moderata samlingspartiets partimotion SklS bör sålunda följande förändringar vidtas i vad avser den löpande beskattningen:

-vid beräkning av schablonintäkt skall hänsyn inte tas till större taxeringsvärdeshöjning år 1990 än 50 %,

-schablonintäkten beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet och -fastighetsskatten skall avvecklas i takt med att det ekonomiska läget så medger; för år 1991 skall den dock vara densamma i kronor räknat som 1989 och 1990.

Till den närmare utformningen av åtgärderna återkommer utskottet i det följande.

De nu förordade åtgärderna skall gälla i avvaktan på en större förändring av småhusbeskattningen. Samtidigt bör en utredning om utformningen av den framtida småhusbeskattningen påbörjas. Det bör därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Därvid finns det anledning att pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig. Värderingen av en bostadsförmån kan exempelvis utformas med utgångspunkt i bostadsytan eller genom anknytning till fastighetens byggnadsvärde — detta under förutsättning av att markvärdet (ångar upp större delen av de regionala olikheterna.

2. Schablonintäkten för småhus m.m.

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av villabeskattningen för år 1990 börjar med "Bostadsutskottet anför" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Inför 1990 års allmänna fastighetstaxering för småhus har lantmäteriverket genomfört en provtaxering. Resultatet av provtaxeringen, som presenterades sommaren 1989, visar på en genomsnittlig ökning av taxeringsvärdena med knappt 50 % för hela landet, men med kraftiga regionala variationer. I vissa kommuner kommer taxeringsvärdena att stiga med i genomsnitt upp emot 150 %. Det står i denna situation klart att åtgärder måste vidtas för att motverka effekterna av dessa taxeringsvärdeshöjningar.

I det nu föreliggande förslaget föreslås att progressiviteten vid beräkning av schablonintäkt slopas och att intäkten beräknas till 1,5 % av det nya taxeringsvärdet för år 1990. Den statliga fastighetsskatten föreslås däremot oförändrad.

1989/'90:SkU 10

Bilaga 4

236 De föreslagna reglerna för beräkning av schablonintäkt innebär att de mest extrema effekterna av de regionala variationerna motverkas. Fortfarande tillåts emellertid dessa variationer att slå igenom på ett oacceptabelt sätt. Särskilt gäller detta för småhus med normala och låga taxeringsvärden. Eftersom förändringen av schablonintäkten bara innebär en begränsad lindring och den statliga fastighetsskatten bibehålls på nuvarande nivå leder de nya taxeringsvärdena till höjd skatt år 1990. När den skatteomläggning som skall beslutas för 1991 är fullt genomförd kommer fastighetsskatten därtill att skärpas kraftigt samtidigt som schablonbeskattningen slopas.

De ovan beskrivna effekterna kan belysas med följande exempel.

För ett vanligt grupphus i Stockholmsområdet ligger taxeringsvärdet i dag på ca 375 000 kr., medan en friliggande normalvilla har taxeringsvärde på ca 450 000 kr. I denna region förväntas de nya taxeringsvärdena bli minst dubbelt så höga som de nuvarande. För en genomsnittlig inkomsttagare betyder detta en skatteskärpning år 1990 på drygt 3 000 kr. Vid en fullt genomförd skatteomläggning ökar kostnaderna med ytterligare drygt 3 000 kr.

I skärgårdsområden har den bofasta befolkningen som regel förhållandevis låga inkomster. På grund av den starka efterfrågan på fritidshus kommer taxeringsvärdena att öka mycket dramatiskt i dessa områden — i många fall med 150 % eller mer. Den dramatiska skatteskärpning som detta leder till kan innebära att många tvingas sälja hela eller delar av fastigheten. Deras inkomster räcker inte till för att betala den höjda skatten. En sådan utveckling strider naturligtvis helt mot tanken på en levande skärgård.

Med hänvisning till det nu anförda delar bostadsutskottet förslaget i moderata samlingspartiets partimotion Skl5 om att någon förändring av den löpande beskattningen av småhus inte bör genomföras för år

1990. Detta år skall således de taxeringsvärden som gällt under 1989 bilda underlag för beräkningen av schablonintäkten.

Även när det gäller schablonbeskattningens utformning efter år 1990 delar utskottet vad som anförts i moderata samlingspartiets partimotion Skl5. 1 enlighet med motionens yrkande 2 bör sålunda vid beräkning av schablonintäkt fr.o.m. år 1991 hänsyn inte tas till en större taxeringsvärdeshöjning år 1990 än 50 %. Samtidigt bör schablonintäkten beräknas som 2 % av det nya taxeringsvärdet.

3. Förutsättningarna för permanentboende i våra skärgårdar

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av villabeskattningen för år 1990 börjar med "I propositionen" och slutar med "med uppmärksamhet" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villabeskattningen ges den i moderata samlingspartiets partimotion Skl5 förordade utformningen. Vid ett

1989/90:SkU10

Bilaga 4

sådant ställningstagande uppkommer inte de olägenheter som beskrivs i motionerna Sk22 (fp), Sk29 (mp) samt Sk31 (s). Motionerna bör med hänvisning härtill avstyrkas av riksdagen.

4. Utformningen av fastighetsskatten

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

På de grunder som redovisats ovan bör någon skärpning av bostadsskatteunderlaget inte ske vare sig för år 1990 eller för åren därefter. Åtgärder bör sålunda vidtas för att motverka en sådan utveckling. Utskottet tilstyrker med hänvisning härtill förslagen i moderata samlingspartiets partimotion SklS i nu aktuell del. Vid fastställandet av fastighetsskatt för år 1990 bör sålunda nu gällande taxeringsvärde bilda underlag. Vidare bör fastighetsskatten i den takt samhällsekonomin så medger avvecklas. I avvaktan härpå bör fastighetskatten för år 1991 vara densamma i kronor räknat som för åren 1989 och 1990.

5. Utformningen av fastighetsskatten

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör fastighetsskatten ges en sådan utformning att den kan tjäna som ett verksamt och effektivt bostadspolitiskt instrument. Däremot får den naturligtvis inte leda till för de boende oacceptabla hyreshöjningar. Det framstår mot bakgrund härav som mindre lämpligt att i en situation där boendekostnaderna ökar till följd av förändringar på skatteområdet i övrigt m.m. höja underlaget för fastighetsskatten för hyreshus på det sätt som regeringen föreslår. Som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 leder förslaget i denna del tillsammans med andra fördyringar till alltför stora hyreshöjningar. Bostadsutskottet kan mot bakgrund härav ansluta sig till motionärernas uppfattning att någon höjning av basen för fastighetsskatten inte nu bör ske. Regeringsförslaget bör sålunda avvisas av riksdagen i nu aktuell del.

6. Ett särskilt fastighetsskatteunderlag

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Med anledning" och slutar med "steg m.m." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör villabeskattningen ges den i moderata samlingspartiets partimotion Skl5 förordade utformningen. Vid ett sådant ställningstagande saknar de nu aktuella motionerna aktualitet. Motionerna bör därför avstyrkas av riksdagen.

1989/90:SkU10

Bilaga 4

7. Ett särskilt fastighetsskatteunderlag

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Med anledning" och slutar med "steg m.m." bort ha följande lydelse:

De förslag avseende bostadsbeskattningen för år 1990 som läggs fram i propositionen bör enligt utskottets mening ses som övergångslösningar i avvaktan på en mera genomgripande reformering av denna beskattning. Efter år 1990 bör därför beskattningen vila på en annan grund än i dag. Fr.o.m. år 1991 bör sålunda skatten på boendet tas ut på ett särskilt fastställt bruksvärde i stället för på taxeringsvärdet. Bostadsutskottet kan sålunda ansluta sig till förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 samt motion Sk33 (c) i denna del. Det löser också problemet för de fastboende i skärgårdarna. 1 anslutning härtill bör även övervägas att låta intäkterna för den nya skatten tillfalla kommunerna — detta med avseende på det ansvar för bostadsförsörjningen som ålagts kommunerna.

8. En utredning om småhusbeskattningen

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Det finns" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar den i moderata samlingspartiets partimotion Skiö framförda uppfattningen att utformningen av den framtida småhusbeskattningen bör utredas. Det bör därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Därvid 6nns det anledning att pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig. Värderingen av en bostadsförmån kan exempelvis utformas med utgångspunkt i bostadsytan eller genom anknytning till fastighetens byggnadsvärde — detta under förutsättning av att markvärdet fångar upp större delen av de regionala olikheterna. Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till känna.

9. Fastighetsskatt för industrifastigheter

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatten börjar med "Ett motsvarande" och slutar med "motionärernas förslag" bort ha följande lydelse:

Genom att bredda basen för fastighetsskatten tillförsäkras bostadssektorn en del av de resurser som kommer att erfordras för att fortsättningsvis värna de bostadssociala målen. Det finns, mot bakgrund av det nu anförda naturligtvis inte några skäl till att undanta industrifastigheter från den statliga fastighetsskatten. Som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Sk32 talar likformighetsskäl i stället för att också dessa fastigheter bör beskattas. Utskottet kan sålunda ansluta sig till motionärernas förslag om att industrifastigheter bör beläggas med en fastighetsskatt enligt samma principer som gäller för konven -

1989/90:SkU 10

Bilaga 4

tionellt beskattade hyresfastigheter. Den inkomstförstärkning för stats- 1989/90:SkU 10

kassan på omkring 2 miljarder kronor som detta ger bör i sin helhet Bilaga 4

tillföras bostadssektorn.

240 Innehållsförteckning i989/90:Skuio

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 62

Utskottet 70

Inledning 70

Skattereformens inriktning 71

Finansiering 75

Bilaccis 79

Inkomstskatt m.m 80

Skatteskalan 80

Endagsförrättningar och bilkostnader 80

Resor mellan bostad och arbetsplats 82

Bilförmån 83

Anställdas förvärv av värdepapper 84

Försäljning av aktier 84

Pensionsförsäkringar m.m 85

Småhus 86

Hyreshus 88

Energisparande installationer 89

Förmögenhet m.m 89

Fackföreningsavgifter m.m 90

Pensionärer 91

Företagsbeskattningen 91

Övriga frågor 96

Tillfälligt obligatoriskt sparande 96

Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt 97

Propositionen i övrigt 97

Hemställan 98

Reservationer lil

1. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (m) lil

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (c) 114

3. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (c, vpk, mp) 116

4. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (c) 117

5. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (vpk) 119

6. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (mp) 124

7. Ekonomiska effekter och finansiering av skattereformens första steg (c, vpk, mp) 128

8. Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster (m,

c, vpk, mp) 129

9. Bilaccisen m.m. (m) 130

10. Bilaccisen m.m. (c) 130 241

11. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion (c) . 131

12. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion 1989/90:SkU 10

(vpk) 132

13. Skatteskalan, grundavdraget och skattereduktion

(mp) 135

14. Bilresor i tjänsten m.m. (m) 137

15. Bilresor i tjänsten m.m. (c) 137

16. Resor mellan bostad och arbetsplats (c) 138

17. Resor mellan bostad och arbetsplats (mp) 139

18. Bilförmån (m) 139

19. Bilförmån (c) 140

20. Bilförmån (mp) 141

21. Förmånliga förvärv av värdepapper (m) 141

22. Beräkning av realisationsvinst på aktier (m) 142

23. Övergångsbestämmelser beträffande reavinstregler na

(m) 143

24. Pensionsförsäkringsavdraget (m) 143

25. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder (vpk) 144

26. Skärpt beskattning av pensionsförsäkringar eller pensionsfonder (mp) 145

27. Villabeskattningen för år 1990 (m) 146

28. Villabeskattningens framtida utformning (m) 147

29. Villabeskattningens framtida utformning (vpk) 148

30. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (m) 148

31. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (vpk) 148

32. Hyreshus såvitt avser fastighetsskatten (m) 149

33. Energisparande installationer (c, vpk, mp) 149

34. Prisnivån på jordbruksfastigheter, m.m. (m, c) 150

35. Förmögenhetsskatteskalan (m) 151

36. Förmögenhetsskatteskalan (vpk) 153

37. Förmögenhetsskatteskalan (mp) . 155

38. Sambeskattning av förmögenhet (m, c, mp) 157

39. Arbetande kapital i företag (m, c) 158

40. Begränsningsregeln (m, c) 158

41. Symmetrisk beskattning av sparande, m.m. (m) .... 158

42. Fackföreningsavgifter m.m. (m, mp) 161

43. Barnpension (m, c) 162

44. Pensionärer (m) 162

45. Pensionärer (c, vpk, mp) 163

46. Tidpunkten för genomförande av en ändrad företagsbeskattning m.m. (m) 164

47. Investeringsfonderna (c, mp) 166

48. Kontraktsavskrivning (m, c) 167

49. Kommunal företagsbeskattning m.m. (mp) 168

50. Tillfälligt obligatoriskt sparande (m, fp, vpk, mp) . . . 169

51. Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt (m, fp, c) 170

Särskilda yttranden 171

1. Ärendet (m, c, vpk, mp) 171 242

2. Ekonomiska effekter och finansiering av skatterefor- 1989/90:SkU 10

mens första steg (fp) 171

3. Turistnäringen i utsatta orter (m, c, vpk) 172

4. Resor mellan bostad och arbetsplats (m) 172

5. Fastigheter i skärgården (m) 173

6. Fastigheter i skärgården (c, vpk, mp) 173

Bilaga 1 Lagrådets yttrande 174

Bilaga 2 Finansutskottets yttrande 1989/90:FiU2y 180

Bilaga 3 Näringsutskottets yttrande 1989/90:NU6y 220

Bilaga 4 Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU2y 228

gotab 96967, Stockholm 1990